Sök i Ratio Lex

Angående förvaltningen af kronans jordbruks domäner samt inrättande af en för dessa egendomar och statens skogar gemensam domänstyrelse

40 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1882:4, Angående förvaltningen af kronans jordbruks domäner samt inrättande af en för dessa egendomar och statens skogar gemensam domänstyrelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

1

N:0 4.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående förvaltningen

af kronans jordbruks domäner samt inrättande

af en för dessa egendomar och statens skogar gemensam

domänstyrelse; gifven Stockholms slott den 23 december

1881.

I underdånig skrifvelse den 21 maj 1880 angående regleringen af utgifterna

under riksstatens sjunde hufvudtitel har Riksdagen, med framhållande

af vigten att snarast möjligt utbyta de för förvaltningen af statens

domäner vidtagna provisoriska anordningar emot definitiva förvaltningsformer,

uttalat den förhoppning, att nådig framställning i dylikt syfte snart

måtte blifva att emotse.

Sedan i anledning häraf förslag till domänförvaltningens ordnande

blifvit i finansdepartementet, med biträde af särskildt tillkallade personer,

upprättadt, och öfver detta förslag yttranden inhemtats från Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i rikets samtliga län äfvensom från kammarkollegium

och skogsstyrelsen, har Kongl. Maj:t förehaft detta ärende till pröfning; och

vill, med åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden, härmed föreslå

Riksdagen:

att för inrättande af en för statens jordbruksdomäner och skogar gemensam

clomänstyrelse, i hvilken den nuvarande skogsstyrelsen bör uppgå,

samt med godkännande af ej mindre det förslag till stat för nämnda styrelse

än de vilkor och förbehåll för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner, det

åberopade protokollet innehåller, bevilja ett anslag å ordinarie stat af 95,000

kronor;

att, för ordnande af den lokala domänförvaltningen i enlighet med de

samma protokoll angifna grunder, å extra "stat för år 1883 anvisa:

Bih. till Piksd. Prof. 1882. 1 Samt. 1 Afd. 4 Höft.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen

hos länsstyrelserna 60,000 kronor; samt

till resekostnader ett förslagsanslag af 20,000 kronor;

att för förvaltningen af kronans domäner antaga de grunder, det omförmälda

statsrådsprotokollet i sådant afseende upptager;

samt att i sammanhang härmed medgifva:

dels att de i fråga om utarrendering och förvaltning af kronans domäner

erforderliga bestämmelser, hvilka icke förekomma i de nyssberörda grunderna

för förvaltningen, må få af Kong!. Maj:t meddelas,

dels att, der under första ordnandet af den nya förvaltningen de nu

föreslagna grunderna för utarrenderingen icke kunna utföras, hittills gällande

former för arrendeupplåtelsen måtte få tillämpas.

De till förevarande ärende hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med

all kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

O. R. Themptander.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

december 1881.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hochsciiild,

Statsråden: Loven,

Friherre von Otter,

Taube,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptandee.

Med erinran att, sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 21 maj

1880 framhållit vigten af att de år 1877 vidtagna provisoriska anordningarne

för förvaltningen af statens utarrenderade fastigheter blefve, så fort

ske kunde, utbytta mot definitiva förvaltningsformer, och uttalat sin förhoppning,

att nådig framställning i dylikt syfte snart måtte blifva att motse,

förslag till domänförvaltningens ordnande nästlidna år blifvit med biträde af

särskildt tillkallade personer i finansdepartementet uppgjordt, öfver hvilket

förslag yttranden sedermera inhemtats från så väl Kong], Maj:ts befallningshafvande

i rikets samtliga län, som kammarkollegium och skogsstyrelsen,

hemstälde föredragande departementschefen, statsrådet Themptander, att Kongl.

Maj:t nu måtte taga berörda förslag under öfvervägande, samt föredrog samt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Grunder för

domänernas

förvaltning.

llongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

liga till detta ärende hörande handlingar äfvensom, i de delar som med

förevarande fråga egde sammanhang, det underdåniga förslag, skogsstyrelsen

afgifvit i och för 1883 års statsreglering, hvarefter departementschefen anförde

:

“Af de “grunder för förvaltningen af kronans domäner“, med hvilka

det ifrågavarande förslaget inledes, hafva, såsom naturligt, de 6:te och 7:de

punkterna, hvilka beröra sjelfva sättet eller formen för egendomarnes upplåtande,

i främsta rummet ådragit sig de hörda myndigheternas uppmärksamhet,

och har mot de i dessa punkter innefattade bestämmelser hufvudsakligen

anmärkts, att desamma icke lemnade tillräckligt skydd för en befarad

öfverspekulation å kronans arrenden med dess vanliga följder, oförmåga hos

arrendatorerne att fullgöra sina förbindelser samt den arrenderade jordens

vanvård och försämring. Beträffande sättet att förekomma dylika missförhållanden

hafva emellertid åsigterna visat sig synnerligen skiljaktiga.

Några få bland Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande hafva förordat

de bestämmelser rörande arrendeupplåtelsen, hvilka föreslogos af domänkomitén

i dess utlåtande den 19 maj 1876 och i hufvudsakligen oförändradt

skick inflöto i den kongl. propositionen till 1877 års Riksdag. Andra befallningshafvande

hafva, med eller utan fasthållande af dubbla arrendevärden

och städja, uttalat sig för optionsrättens återinförande, vare sig i dess gamla

form, eller, enligt förslag af en befallningshafvande, sålunda att arrendator,

som i väsentlig mån förbättrat den arrenderade egendomen, skulle vid arrendetidens

utgång få öfvertaga egendomen på nytt arrende mot erläggande af

den gamla arrendeafgiften, förhöjd med vissa procent, eller, på sätt en annan

befallningshafvande ifrågasatt, genom tillerkännande af rätt åt afgående arrendator,

som å egendomen gjort större förbättringar, att fortfarande under

flere eller färre år innehafva egendomen mot det förut erlagda arrendet.

En befallningshafvande har ansett erforderliga garantier för den utarrenderade

egendomens ändamålsenliga behandling kunna säkrast beredas genom

den i propositionen till 1877 års Riksdag föreslagna rättigheten för afgående

arrendator att under vissa förhållanden få uppbära andel af det belopp, hvarmed

arrendet vid egendomens förnyade utarrendering blifvit förhöjdt, under

det att andra velat finna dylika garantier i arrendetidens utsträckning utöfver

nu stadgade 20 år, eller i medgifvande för den förvaltande myndigheten

att, då större odlingsföretag ansåges böra å egendomen företagas, bestämma

en derefter lämpad, längre arrendetid. Slutligen hafva bland de

befallningshafvande, hvilka i öfrigt yttrat sig för eller lemnat det föreliggande

förslaget utan anmärkning, några tillstyrkt bibehållande af vare sig dubbla

arrendevärden och städja eller ensam städja, i hvilken senare hemställan

äfven kammarkollegium instämt.

Af de skäl, som dels i det förevarande förslaget och dels i kammar
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

kollega deröfver afgifna utlåtande blifvit anförda, synes det mig icke böra

ifrågasättas, att i den proposition, som nu kan varda af Eders Kongl. Maj:t

till Riksdagen afbiten, ånyo upptaga de, med domänkomiténs förslag hufvudsakligen

öfverensstämmande utarrenderingsformer, som den nådiga propositionen

1877 innehöll, eller att söka återställa optionsrätten i någon sådan

form, att rättigheten till arrendets opterande skulle inträda innan arrendet

varit föremål för allmän täflan. Icke heller torde, sedan numera alla arrenden

för kronans fastigheter blifvit bestämda att utgöras i penningar, kunna

anses lämpligt att stadga en allmännare utsträckning af arrendetiden utöfver

de 20 år, hvartill densamma, med hänsyn till penningevärdets fallande och

fastighetsvärdets fortgående stegring, blifvit genom nådiga kungörelsen den

12 juli 1860 inskränkt.

Det synes mig då, för att bereda kronan trygghet för den utarrenderade

egendomens ändamålsenliga skötsel, knappast kunna väljas andra utvägar

än dem, som i det nu föredragna förslaget blifvit angifna, eller, å ena

sidan, fastställandet af lämpliga begränsningar i afseende på jordens begagnande

och noggrant öfvervakande af så väl dessa föreskrifters behöriga tillämpning

som arrendatorernes förhållande i öfrigt, samt, å den andra sidan,

beredandet af utsigt för arrendator att, på sätt förslagets 21:sta punkt innehåller,

erhålla godtgörelse för nedlagda kostnader å egendomen, af hvilka

han under arrendetiden ej hinner draga tillbörlig fördel, likasom att, då han

väl skött egendomen, få öfvertaga densamma på nytt arrende, derest han

är villig att derför erlägga den vid offentlig täflan erbjudna högsta arrendeafgiften.

Sammanstälda med hvarandra torde dessa bestämmelser blifva för

det ifrågavarande ändamålet någorlunda tillfyllestgörande.

Det är också icke ur den synpunkten, att erforderligt skydd för den

utarrenderade egendomen icke blifvit beredt, som den väsentligaste anmärkningen

synes kunna göras mot det föreliggande förslaget. Snarare torde

detsamma lemna rum för anmärkning i så måtto, att genom den åt afgående

arrendator medgifna rätt, att efter arrendets utbjudande under vissa vilkor

anmäla sig till arrendets öfvertagande, en måhända nog stark hämmsko blifvit

lagd på arrendespekulationen. Med kännedom likväl om den begärlighet,

hvarmed kronans arrenden i allmänhet eftersträfvas, anser jag en minskad

spekulation å dem knappast vara att befara, och om äfven af nu anförd anledning

någon minskning i denna spekulation verkligen skulle inträffa, lärer

en derpå grundad invändning mot förslaget icke få tillmätas synnerlig betydelse,

då man beaktar, att förslaget såsom vilkor för den åt arrendator

inrymda modifierade optionsrätten uppställer, att den afgift, hvartill det nya

arrendet må af honom öfvertagas, icke får understiga det vid arrendeuppskattningen

egendomen åsätta arrendevärde, och att, om detta värde, såsom

antagligt är med de bestämmelser för arrendeuppskattningen, förslaget inne
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

håller, varder med möjligaste tillförlitlighet utrönt, det icke med fog kan

sägas, att någon förlast för kronan uppstår derigenom att arrendet icke uppbringas

utöfver nämnda värde.

Lika med de inom finansdepartementet förordnade komiterade, hvilka

utarbetat det nu anmälda förslaget, anser jag de dubbla arrendevärdena böra

bortfalla, och med desse komiterade, likasom med den äldre domänkomitén,

delar jag äfven den åsigt, att städjan, såsom egnad att beröfva arrendatorerne

nödigt förlagskapital och att derjemte från tillträde till kronans arrenden

utestänga en större del af landets jordbruksidkande befolkning, icke är

en för arrendeuppbörden lämplig form.

Jag hemställer alltså, att de hufvudgrunder, komiterades förslag innehåller

i afseende på utarrenderingen, måtte i den blifvande propositionen få

oförändrade upptagas.

Sedan jag uttalat min åsigt i denna del, torde Eders Kongl. Maj:t

tillåta mig att, följande ordningen mellan de särskilda punkterna af de föreslagna

förvaltningsgrunderna, framställa de anmärkningar mot vissa delar

deraf, hvartill jag i de hörda myndigheternas yttranden eller eljest kan finna

anledning. Härvid anser jag mig likväl kunna förbigå sådana mot förslaget

gjorda anmärkningar, hvilka synas mig antingen vara af ringa betydelse

eller afse meddelandet af bestämmelser, som rätteligen torde hafva sin plats,

icke i de allmänna grunderna för förvaltningen, utan bland de speciella föreskrifter,

Eders Kongl. Maj:t, med Riksdagens begifvande, kan komma att

för tillämpningen af de utaf Riksdagen antagna förvaltningsgrunder utfärda.

l:sta punkten. På sätt kammarkollegium erinrat böra bland de kronans

fastigheter, hvilka icke utgöra föremål för utarrendering, omnämnas

äfven de hemman och lägenheter, som innehafvas med åborätt, hvarjemte,

likaledes i enlighet med kammarkollegii hemställan, en mindre omredigering,

till förekommande af misstydning, torde få ske i punktens innehåll i öfrigt.

2:dra och tredje punkterna. Mot hvad komiterade under dessa punkter

föreslagit i afseende å den till kronans domäner hörande skogsmark finner

jag, lika med kammarkollegium och skogsstyrelsen samt det stora flertalet af

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, i hufvudsak icke något att anmärka;

men då af motiverna till förslaget i denna del framgår, att komiterade för

de fall, då skog af någon större betydenhet komme att vid egendomen bibehållas

och dispositionen af den husbehofvet Överskjutande virkesatkastningen

dervid förbehållas kronan, funnit skogens bevakning i allmänhet böra

åläggas arrendatorn, anser jag mig böra fästa uppmärksamheten derpå, att

en sålunda ordnad bevakning knappast torde blifva för ändamålet tillfyllestgörande,

derest icke arrendatorn, utöfver rättigheten till husbehofsvirke och

bete, tillerkännes någon förmån, egnad att hos honom väcka och underhålla

intresset för skogens vårdande. Visserligen torde de ifrågavarande punkterna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj.is Nådiga Proposition N:o 4.

af förslaget, i den form de äro affattade, icke lägga något hinder för den

förvaltande myndigheten att vid arrendeupplåtelsen, såsom ersättning för

tillsynen öfver skogen, tillägga arrendatorn exempelvis någon viss procent

af försäljningssumman för det virke, som för kronans räkning från egendomen

afyttras; men, till förekommande af tvekan vid den framtida tillämpningen,

synes det mig lämpligt att åt punkten 3, som för öfrigt i sin af komiterade

föreslagna lydelse är något otydlig, gifva en förändrad uppställning,

hvarigenom en sådan anordning i afseende på skogens bevakning, som jag

nu antydt, varder uttryckligen medgifven.

4:de punkten. Jag har nyss antydt, att någon allmännare utsträckning

af arrendetiden utöfver nu stadgade 20 år icke synes mig böra ifrågakomma.

Men väl måste det anses önskvärdt, att i undantagsfall, då vid

undersökning i och för egendoms utarrendering blifvit utrönt, att odlingar

böra å egendomen utföras i sådan omfattning, att odlingskostnaden icke kan

antagas blifva återgäldad under en tjuguårig arrendetid, möjlighet finnes att

något utsträcka arrendetiden, och jag hemställer derföre, att i denna punkt

måtte göras ett tillägg, hvarigenom Eders Kongl. Maj:t sättes i tillfälle att

i dylika fall, efter framställning af vederbörande förvaltningsmyndighet, medgifva

egendoms utarrendering för en något längre tid, dock ej utöfver 30 år.

6:te punkten. I sitt utlåtande öfver komiterades förslag har skogsstyrelsen

ifrågasatt, att, i sammanhang med upprättande af arrendeförslag

för kronans egendomar, äfven skogshushållningsplan borde uppgöras, afsedd

att lända till efterrättelse under hela arrendetiden. Då föreskrifter för skogshushållningen

icke förut blifvit meddelade, är det naturligt att, om skogsmarken

icke till kronopark afsättes, en skogshushållningsplan måste vid utarrenderingen

uppgöras, hvilken, i öfverensstämmelse med nu gällande stadganden,

torde kunna fastställas att gälla för tjugu år, motsvarande den för

arrendet bestämda tiden. Att deremot i de fall, då skogshushållningsplan

redan blifvit för egendomen faststäld och måhända endast under några få år

varit gällande, företaga en revision af planen i det enda syftet, att tiden för

planens tillämpning måtte komma att sammanfalla med arrendetiden, synes

mig onödigt, allra helst som en sådan under arrendetiden företagen revision,

i händelse hushållningsplanen blifvit af arrendatorn behörigen iakttagen, endast

i ytterst sällsynta undantagsfall lärer kunna leda till inskränkning i

den rätt öfver skogen, som förut tillkommit arrendatorn. Då härtill kommer,

att en i förtid företagen allmännare revision af gällande hushållningsplaner

antagligen skulle kräfva ganska betydliga kostnader, torde någon

bestämd föreskrift i det af skogsstyrelsen antydda syftet icke böra meddelas,

utan på den förvaltande myndigheten få bero att efter hand, i den mån sådant

lämpligen och utan alltför stora utgifter finnes kunna ske, vidtaga anordnin
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

gar, ledande derhän att tiden för skogshushållningsplaneus tillämpning må

sammanfalla med arrendetiden.

Mot komiterades förslag, att af de vid arrendevärderingarne biträdande

två uppskattningsmännen den ene skulle utses af länets landsting och den

andre af länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott, hafva väl Eders

Kong]. Maj:ts befallningshafvande i åtskilliga län anmärkt, att, enär vid val

af uppskattningsman endast gälde att tillse, att den största sakkännedom

blefve i uppskattningsnämnden representerad, och förmågan att bedöma denna

sakkunskap finge antagas i större mått vara för handen hos hushållningssällskapens

förvaltningsutskott än hos landstingen, dessa val, såsom för närvarande

vore fallet, lämpligast torde ske genom hushållningssällskapen ensamma;

men då komiterades ifrågavarande förslag synes mig utgöra en lämplig

förmedling af de olika åsigter i afseende på uppskattningsnämndens tillsättande,

hvilka vid domänfrågans föregående behandling gjort sig gällande,

och någon anledning icke torde vara att befara, att landstingen ej skulle åt

denna angelägenhet egna tillbörligt intresse, anser jag mig böra biträda hvad

komiterade i förevarande hänseende hemstält. Ett tillägg torde dock böra

i denna punkt göras om utseende af suppleanter för de biträdande uppskattningsmännen.

Hvad kammarkollegium erinrat om tiden för arrendevärderingarne synes

mig vara att hänföra till sådana detaljer, hvilka icke behöfva bland de allmänna

förvaltningsgrunderna inflyta.

7:de punkten. Mot det af komiterade föreslagna sätt för arrendets

utbjudande hafva åtskilliga anmärkningar framstälts, åsyftande dels att utbjudandet

borde ske endast genom muntlig auktion, dels att den muntliga

auktionen borde hållas allenast hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

och icke tillika genom kronofogden i den ort, der egendomen är belägen,

dels äfven att skriftliga anbud borde emottagas endast å auktionsställena,

men icke derjemte hos den centrala myndigheten. Det genom kongl. kungörelsen

den 17 december 1799 meddelade stadgandet om arrendeauktionernas

förrättande samtidigt å två ställen har utan tvifvel, likasom föreskriften

i kongl. brefvet den 13 maj 1864 om emottagande af skriftliga

arrendeanbud, tillkommit för att förebygga sammansättningar och köpslagande

mellan arrendespekulanterne, hvarigenom arrendet nedtryckes, och någon

anledning, hvarföre bestämmelser af enahanda art skulle nu mindre än

förr vara erforderliga, torde ej kunna uppvisas. Men då för vinnande af

det med de skriftliga arrendebuden sålunda afsedda ändamål torde vara tillfyllest,

om dylika anbud få inlemnas endast hos en af de auktionsförrättande

myndigheterna, anser jag mig böra, med tillstyrkande af komiterades förslag

om den muntliga auktionens hållande samtidigt hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länet och af kronofogden i orten, hemställa, att rättig
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj.is Nådiga Proposition N:o 4.

heten att afgifva skriftliga anbud inskränkes derhän, att sådant må ega

rum endast hos länsstyrelsen. Såsom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Jemtlands län anmärkt, torde, der så finnes nödigt och lämpligt,

länsman få förordnas att i kronofogdes ställe förrätta arrendeauktionen

i orten.

Under anförande att tvekan någon gång uppstått om rätta förfaringssättet,

då två eller flere spekulanter stannat vid samma arrendeanbud, har

kammarkollegium hemstält, att stadgande måtte meddelas derom, att vid

dylika tillfällen finge förfaras i öfverensstämmelse med 31 § af nådiga förordningen

den 20 december 1825 angående kronoauktioner för landt- och

sjöförsvaret, eller sålunda att de, hvilka bjudit samma arrendeafgift, borde

uppfordras höja sina anbud, och att, derest de ej funnes dertill benägna,

den förvaltande myndigheten egde förklara, hvem arrendet skulle tillkomma.

Då enligt det föreliggande förslaget arrendeauktionerna kornme att förrättas

å två ställen, och derjemte skriftliga anbud skulle få emottagas, samt afgående

arrendator tillförsäkrats rätt att, derest han väl brukat egendomen,

mot erläggande af den erbjudna högsta arrendeafgiften öfvertaga arrendet,

lära de fall, der den förvaltande myndigheten finge att skilja mellan två eller

flera lika höga arrendeanbud, blifva så ytterst sällsynta, att någon särskild

lagstiftning icke synes vara derför erforderlig, och att utan våda torde kunna

öfverlåtas åt den förvaltande myndigheten att i dylika fall efter omständigheterna

antingen, såsom kammarkollegium föreslagit, uppfordra spekulanterna

att höja sina anbud eller, på sätt några reservanter till kollegii utlåtande

funnit lämpligare, omedelbart utse arrendator bland dem, som bjudit

samma arrendebelopp.

Med det i denna punkt förekommande stadgande att den, som till

arrendator antages, bör ega god frejd, har uppenbarligen icke varit afsedt,

att frejdebetyg skulle af arrendespekulanterne uppvisas, utan endast att, när

spekulant veterligen saknade god frejd, arrendet icke skulle få till honom

upplåtas. Ett förtydligande af punktens innehåll härutinnan torde emellertid,

på sätt kammarkollegium erinrat, böra ske.

8:de punkten. Yid denna punkt har kammarkollegium anfört, att då

densamma innehölle ett öfvergångsstadgande som vore tillämpligt endast å

sådana arrenden, å hvilka kontrakt utfärdats före den 24 maj 1875 och vid

hvilkas förnyande bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 17 juli 1817

måste lända till efterrättelse, punkten borde affattas i öfverensstämmelse med

innehållet af nämnda kungörelse. Med denna anmärkning synes kollegium

hafva åsyftat, dels att det i komiterades förslag begagnade uttrycket ”skött”

måtte utbytas mot det å motsvarande ställe i kungörelsen förekommande

ordet ”brukat”, dels att bedömandet, huruvida arrendator så brukat egenBih.

till Rilcsd. Prat. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 4 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

domen, att optionsrätt finge tillämpas, borde förbehållas Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande och icke, såsom punkten innehåller, den centrala förvaltningsmyndigheten.

Då något hinder icke lärer förefinnas att åt annan myndighet

uppdraga den pröfning, som enligt kungörelsen den 17 juli 1847 tillhört

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, och det synes vara i sin ordning,

att den myndighet, som har att antaga arrendatorer och pröfva, i

hvilka fall den nu föreslagna modifierade optionsrätten får begagnas, äfven

må ega att bedöma, huruvida innehafvare af äldre kontrakt gjort sig berättigad

att åtnjuta deri stadgad optionsrätt, anser jag kollegii berörda anmärkning

icke böra vinna afseende, annat än för så vidt angår det föreslagna

utbytet af ordet “skott11 mot “brukat1*.

10:cle punkten. Då åtskillig^ bland Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

likasom äfven kammarkollegium, ansett medgifvandet för arrendatorerne

att alternativt erlägga arrendeafgiften i länets ränteri komma att medföra

svårighet vid uppbörden, och en dylik rättighet icke kan för arrendatorerne

anses vara till någon afsevärd fördel, torde nu gällande stadgande

om arrendeafgiftens uppbärande i sammanhang med kronans räntor, hvaraf,

så vidt jag har mig bekant, någon olägenhet hittills icke blifvit förspord,

böra bibehållas och förevarande punkt i öfverensstämmelse dermed affattas.

Härigenom kan väl undantagsvis eller i de antagligen ganska sällsynta fall,

att uppbördsstämma hålles senare än den 14 mars, komma att inträffa, att

arrendeafgiften ej varder före arrendeårets utgång betald; men någon betänklighet

torde ej behöfva häraf föranledas, då i allt fall, i händelse af försummelse

att erlägga arrendet, icke lärer kunna ifrågakomma att skilja arrendatorn

från arrendet förrän den 14 mars påföljande år, såsom ock i 30:de

punkten af de föreliggande grunderna blifvit för dylikt fäll föreslaget.

12:te punkten. I betraktande af bestämmelserna i §§ 1 och 5 af nådiga

förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket

den 29 juni 1866, finner jag, lika med kammarkollegium, det af komiterade,

med syfte att möjliggöra utbrytning af kronans andel i häradsallmänning, i

denna punkt upptagna förbehåll böra utgå; men då understundom lärer kunna

finnas lämpligt att från arrendet undantaga vare sig dylik andel eller annan

till egendomen hörande förmån af den beskaffenhet, som i förevarande

punkt åsyftas, torde punkten böra så affattas, att möjlighet dertill icke saknas.

13:de punkten. På sätt Eders Kongl. Majrts befallningshafvande i

Yestmanlands län anmärkt, synes hinder icke böra uppställas för att till

åkerns och ängens förbättrande använda befintliga mergellager eller andra

jordens beståndsdelar, hvarföre, äfvensom till tydligare utmärkande deraf,

att begränsning i rättigheten att begagna å egendomen befintlig torfmosse

bör ske endast genom arrendekontraktet men icke sedermera under arrendetiden,

den föreslagna lydelsen af denna punkt torde böra i någon mån ändras.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:fs Nådiga Proposition N:o 4.

14:de punkten. Lika med komiterade, det stora flertalet af Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande och kammarkollegium, finner jag det i

kronans intresse nödigt, att tillträdande arrendatorn i regeln tillförbindes

att på sin risk utsöka ersättning för den husröta, tör hvilken företrädaren

vid egendomens afträdande häftar. Med de stadganden, det föreliggande förslaget

innehåller, om skyldighet för afträdaren att mot ersättning utföra vissa

arbeten för tillträdarens räkning, angående skärpt tillsyn öfver arrendatorerne,

hvarigenom betydligare husröta torde kunna förekommas, och slutligen om

rätt för Eders Kongl. Maj:t att under vissa förhållanden tillerkänna tillträdaren

godtgörelse för ogulden husröteersättning, lärer det knappast kunna

antagas, att tiilträdaren genom den anförda, honom ålagda skyldigheten löper

något äfventyr.

15:de punkten. Då det icke torde böra förmenas arrendator att, om

han så önskar, för egen räkning å den arrenderade egendomen uppföra byggnad,

synes det tredje stycket af denna punkt böra erhålla en förändrad lydelse,

utvisande att det deri stadgade förbud att utan tillstånd uppföra nytt

hus gäller endast sådan byggnad, som är afsedd att gå i afräkning på arrendatorns

byggnadsskyldighet.

Såsom Eders Kongl. Maj:ts ^befallningshafvande i Gotlands län erinrat,

torde ett tillägg till förevarande punkt erfordras rörande gäldandet af den

ersättning för verkstäld öfverbyggnad, hvartill nuvarande arrendatorer enligt

de för deras arrenden gällande föreskrifter kunna finnas berättigade. Ehuru

önskligt det än är, att alla ovissa och på förhand obestämbara förbindelser

för en tillträdande arrendator må kunna undvikas, anser jag mig dock, då

här endast är fråga om ett öfvergångsstadgande, och väsentliga olägenheter

utan tvifvel skulle uppstå, om kronan åtoge sig att gälda ersättning af nu

omförmälda beskaffenhet, böra hemställa, att, såsom i den kongl. propositionen

1877 föreslogs och af Riksdagens statsutskott då tillstyrktes, ersättningsskyldigheten

äfven i detta fall må påläggas nye arrendatorn, derest icke

i särskilda fall kan finnas lämpligt att genom arrendekontraktet vidtaga andra

anordningar.

19:de punkten. De bestämmelser, komiterade i denna punkt föreslagit,

äro hufvudsakligen grundade på de föreskrifter angående jordens begagnande

å kronans utarrenderade egendomar, hvilka blifvit meddelade genom nådiga

brefvet till kammarkollegium den 19 mars 1880. Den erfarenhet, som hittills

vunnits om dessa föreskrifters verkan, synes angifva, att några allmängiltiga

bestämmelser för jordens häfd icke låta sig uppställas; och då, med

afseende härå, Eders Kongl. Maj:t redan den 23 december 1880 funnit sig

föranlåten bemyndiga kammarkollegium att ej mindre vid arrendekontrakts

uppgörande än sedermera under arrendetiden medgifva modifikationer i de

ifrågavarande föreskrifterna, samt icke heller komiterade funnit sig kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

förorda dessa föreskrifters bibehållande under annan förutsättning än att

tillfällen till undantag derifrån blefvo på olika vägar beredda, anser jag mig

böra hemställa, att i de allmänna grunderna för domänernas förvaltning icke

måtte inryckas några detaljerade föreskrifter rörande jordens begagnande

utan att på de förvaltande myndigheterna måtte få bero att inom de gränser,

Eders Kongl. Maj:t torde få utstaka, i arrendekontraktet upptaga lämpliga

bestämmelser i omförmälda hänseende och under arrendetiden medgifva

de undantag derifrån, hviika kunna visa sig erforderliga.

21:sta punkten. Mot första delen af denna punkt har anmärkts, att

ordalydelsen lemnade rum för tvekan, i hviika fall framställningar rörande

odlingsföretag borde pröfvas af den lokala eller den centrala förvaltningsmyndigheten,

och kammarkollegium har, till undanrödjande af denna tvekan,

hemstält, att i de län, der domänintendent blefve förordnad, tillstånd till

nyodling matte fa meddelas af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

men att ansökningar om dylika företags utförande från arrendatorer i öfriga

län måtte, jemte deröfver af länsstyrelsen afgifvet yttrande, få ingå till centralstyrelsen,

för att af densamma pröfvas. Med kammarkollegium är jag

ense derom att, derest länsstyrelserna vid domänärendenas behandling erhålla

sakkunniga biträden till sitt förfogande, en vidsträcktare pröfningsrätt

i frågor, som afse jordens häfd, bör utan våda kunna Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande tilläggas; men då gränsen för de lokala och centrala

myndigheternas ömsesidiga befogenhet i dylika fall lämpligast torde bestämmas

genom de instruktioner, som för domänärendenas handläggning lära komma

att utfärdas, synes det i förevarande punkt vara tillräckligt stadga, att det

område, hvarest, och de vilkor, under hviika nyodling må ega rum, bestämmas

af vederbörande myndighet.

23:clje punkten. På goda grunder synes mig komiteradé hafva föreslagit,

att afträdande arrendator må erhålla ersättning för det trädesbruk,

m. fl. arbeten, han för tillträdarens räkning utför, och af de hörda myndigheterna

hafva endast Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands

och Malmöhus län i detta fall varit med komiterade af olika mening. Men

om en sådan ersättning tillförsäkras afträdaren, hvarigenom torde vara tillräckligt

sörjdt för att arbetena blifva omsorgsfullt utförda, synes det mig

onödigt och mindre lämpligt att derjemte förbehålla tillträdaren rätt att sjelf

verkställa dessa arbeten, hvaraf utan tvifvel många tvister skulle föranledas

och afträdaren understundom få röna ett obehörigt intrång i rättigheten att

efter egen fördel anordna egendomsbruket. Jag hemställer följaktligen, i

likhet med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län, att

den berörda rättigheten för tillträdaren måtte ur momentet uteslutas och att

på öfverenskommelse mellan arrendatorerne måtte få bero, om de ifrågavarande

arbetena eller någon del deraf må få af tillträdaren utföras.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N;o 4.

Pa sätt Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län erinrat,

torde i förevarande moment erfordras ett tillägg för det fall då, i

händelse af tvist om den afträdaren tillkommande ersättning, de för ersättningsbeloppets

bestämmande af af- och tillträdarne utsedde gode männen icke

enas om valet af den tredje.

I afseende å punktens andra moment hafva Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande

i Östergötlands, Jönköpings, Kristianstads och Malmöhus

län, instämmande med den äldre domänkomitén, uttalat den åsigt, att afträdaren

borde vara skyldig utan ersättning tillhandahålla tillträdaren en efter

egendomens behof lämpad viss qvantitet vårfoder och halm. Inom vissa orter

torde vid arrendeaftal mellan enskilda numera vara vedertagen sed att

ålägga arrendatorn en dylik förbindelse vid arrendets afträdande, och att för

sådana orter utsträcka tillämpningen af denna sed äfven till kronans arrenden

synes mig icke möta någon betänklighet. Hvad åter angår den öfriga

och efter all anledning allra största delen af landet, der en så beskaffad

anordning icke skulle kunna stödjas på allmän sed, anser jag rådligast stanna

vid komiterades föreliggande förslag, eller att afträdaren skall vara skyldig

tillhandahålla tillträdaren foder endast mot lösen och till det belopp/som

vid egendomens afträdande finnes öfrigt, Något giltigt skäl, hvarföre i dylikt

fall tillträdaren skulle ega öfvertaga det öfverblifna fodret till underpris,

synes mig dock icke anfördf, och jag hemställer alltså, i likhet med flere

Eders Kongl. Majrts befallningshafvande, att, i händelse öfverenskommelse ej

kan träffas om ersättningen, åt gode män måtte öfverlåtas att bestämma

lösesutnman.

I den 27:de punkten bör, med anledning af hvad kammarkollegium

deremot anmärkt, en mindre redaktionsförändring göras sålunda, att det i

första delen af punkten förekommande uttrycket, »i båda fallen», utbytes

mot orden, »i samtliga dessa fall».

28:de punkten. Såsom flere bland Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

och äfven kammarkollegium anmärkt, torde anledning ej förefinnas

att göra ändring i nu gällande bestämmelser om sättet för bestyrkande

af vederhäftigheten hos arrendators löftesmän, och jag hemställer således,

att komiterades förslag i denna del måtte få ändras till öfverensstämmelse

med hvad hittills varit härutinnan stadgadt.

Yid denna punkts innehåll i öfrigt finner jag ej annat att erinra, än

att ett stadgande i enlighet med nådiga brefvet den 12 juni 1873 om inskränkande

af löftesmäns ansvarighet till den tid, för hvilken han gått i

borgen, torde böra i punkten upptagas.

Kammarkollegium har hemstält om ett tillägg till punkten i syfte

att, enligt kongl. brefvet den 25 juni 1811, arrendators löftesmän måtte

berättigas att, när arrendator försummat i rätt tid erlägga arrendeafgiften,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj.is Nådiga Proposition N:o d.

tillträda arrendet för att derigenom hålla sig skadeslöse för den förlust, de

för sin borgen fått vidkännas, samt att denna rätt skulle, framför andra, löftesmännen

tillkomma. Ett så beskaffad! stadgande synes mig dock ej behöfligt,

då i dylika fall endera löftesmannen utan svårighet torde kunna få

arrendet på sig öfverlåtet, och i händelse, såsom merendels lärer blifva fallet,

den på obestånd komne arrendatorn försättes i konkurs, den 27:de punkten

innehåller tillfyllestgörande bestämmelser till skyddande af löftesmännens

rätt.

32:dra punkten. Mot komiterades förslag, att alla syner å utarrenderade

kronoegendomar på landet skola hållas af kronofogde, hafva Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings,

Kalmar och Örebro län äfvensom kammarkollegium gjort anmärkningar,

åsyftande dels att af- och tillträdessyner å dylika egendomar alltid borde

hållas af domare, dels att, om än synernas förrättande i regeln öfverlemnades

åt kronofogde, rätt likväl borde förbehållas de förvaltande myndigheterna

och, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län förordat,

äfven arrendatorn att i särkilda fall påkalla syn af domare.

Da, såsom komiterade i raotiverna till sitt förslag anfört, syneförrättaren,

för att tillfredställande fylla sin uppgift, i vida högre grad har behof

af praktisk erfarenhet i förhållanden, som beröra jordbruket, än af juridiska

insigter, och öfverlemnandet åt kronofogden att i allmänhet hålla synerna

nödvändigtvis måste leda derhän, att en sådan praktisk erfarenhet blir i

större mått förhanden hos honom än hos domaren; dä vidare, på sätt

komiterade jemväl påpekat, syneförrättningarna nu vanligen förekomma under

den tid af året, då den ordinarie domhafvanden företrädesvis söker ledighet

från sitt embete och domaregöromålen uppehållas af vikarier; samt dä slutligen

enligt förslaget, sådant det föreligger, tillfälle är beredt för dem, hvilka

icke åtnöjas med synemännens beslut, att till domarens pröfning hänskjuta

tvistiga frågor, finner jag ingen betänklighet vid att tillstyrka, det synerna

må allestädes å landet uppdragas åt kronofogden, utan förbehåll vare sig

för myndigheterna eller arrendatorn att i stället påkalla domaresyn.

I händelse inom de särskilda länen sakkunniga biträden för domänförvaltningen

varda förordnade med uppdrag, bland annat, att, så ofta sådant

lämpligen kan ske, besöka de utarrenderade egendomarne och tillse, huru

arrendatorerne fullgöra sina skyldigheter, torde, såsom Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Stockholms och Gotlands län erinrat, de s. k. tioarssynerna,

hvilka hittills förekommit endast å en del af de utarrenderade egendomarne,

kunna undvaras, och syn under arrendetiden ej behöfva hållas i

andra fall än då vederbörande myndigheter finna anledning derom förordna.

Det i slutet af den 32:dra punkten inryckta förbud för afträdande

arrendator att efter af- och tillträdessynen befatta sig med anmärkta bristers

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Majds Nådiga Proposition No 4.

botande, synes mig icke af behofvet påkalladt och ledande till förluster för

afträdaren utan motsvarande gagn för vare sig tillträdaren eller kronan, hvarföre

jag, i likhet med kammarkollegium och flere bland Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, hemställer, att detta stadgande måtte ur punkten uteslutas.

Antagande att den lokala förvaltningen af domänerna komme att Pen lokala

framgent, såsom hittills, förläggas till Eders Kongl. Maj:ts befallningshaf- ^afdomä™

vande, hafva komiterade framhållit behofvet för dessa myndigheter att vid nema.

domängöromålens handhafvande ega tillgång till specielt sakkunniga biträden

och, för vinnande af detta ändamål, förordat en utvidgning af den nuvarande

domänintendentsinstitutionen derhän att, med undantag endast för

Blekinge och Vesternorrlands län, hvarest kronan har blott några få utarrenderade

egendomar, domänintendenter måtte varda i alla rikets län

anstälda.

I främsta rummet skulle desse hafva till åligganden att genom inspektioner

utöfva en noggrann tillsyn öfver de utarrenderade egendomarnes vård

och föreslå de åtgärder i ett eller annat hänseende, som på grund af de

vid besigtningarna, utrönta förhållanden kunde finnas erforderliga; att i den

ordning, förslaget till förvaltningsgrunder angifver, leda de utarrenderingen

föregående arrendeuppskattningarne; samt att vara kronans ombud vid syner

eller andra förrättningar, som beröra de utarrenderade egendomarne i

länet, äfvensom i öfrigt fullgöra hvad med hänsyn till den yttre vården om

dessa egendomar kunde varda dem ålagdt. Men på det att den sakkunskap

och speciela kännedom om kronoegendomarne, som komme att af domänintendenterne

representeras, måtte få göra sig gällande äfven vid domänärendenas

behandling hos länsstyrelserna, hafva komiterade ansett önskligt att i

de län, der de utarrenderade egendomarnes antal och beskaffenhet kunde

anses rättfärdiga en sådan anordning, domänintendenten måtte erhålla uppdrag

jemväl att besörja handläggningen och föredragningen af alla till domänförvaltningen

hörande ärenden, som icke vore af rent kameral natur.

Komiterade hafva med anledning häraf hemstält, att inom nedan nämnda

län, nemligen Stockholms/Upsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, • >

Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs,

Skaraborgs och Westmanlands län, domänärendena måtte utbrytas från

landskontoret och öfverföras till en särskild afdelning af länsstyrelsen med

domänintendenten såsom chef och ordinarie föredragande, dock med bibehållen

skyldighet för landskamereraren att, då domänintendenten befunne sig på

resor och domänärenden af mera brådskande beskaffenhet under tiden före
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

komme, i domänintendentens ställe göra tjenst såsom föredragande. Af den

ställning, domänintendenten sålunda komme att erhålla, borde äfven, enligt

komiterades åsigt, följa att han, då landshöfdingen vore frånvarande eller

landshöfdingeembetet vakant, skulle för ärenden, hörande till domänafdelningen,

ingå såsom ledamot af länsstyrelsen och jemte landssekreteraren utöfva

landshöfdingeembetet.

För öfriga län hafva komiterade bibehållit landskamereraren såsom föredragande,

dervid likväl förutsättande, att äfven här domänintendentens sakkunskap

och lokalkännedom skulle i viss grad kunna för ärendenas handläggning

inom länsstyrelsen tillgodogöras derigenom, att i förekommande fall

domänintendentens skriftliga yttrande inhemtades eller hans personliga närvaro

påkallades för upplysningars meddelande.

För de domänintendenter, hvilkas åliggande endast eller hufvudsakligen

skulle komma att bestå i den yttre tillsynen öfver kronoegendomarne, hafva

komiterade icke föreslagit bestämda aflöningsbelopp, utan ansett ändamålsenligast

att arfvoden finge för hvarje år, efter inhemtande af vederbörande

befallningshafvandes yttrande och på förslag af den''centrala förvaltningsmyndigheten,

anvisas af medel, som för detta ändamål borde ställas till Eders

Kongl. Maj:ts förfogande. Öfrige domänintendenter skulle, enligt komiterades

förslag, fördelas i fyra aflöningsklasser, omfattande: den första domänintendenterne

i Östergötlands, Jönköpings och Skaraborgs län, den andra domänintendenterne

i Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus och Elfsborgs län,

den tredje domänintendenterne i Upsala och Södermanlands län samt den

fjerde intendenterne i Stockholms, Kalmar, Göteborgs och Bohus samt AVestmanlands

län; och skulle aflöningsförmånerna i de olika klasserna utgöra:

i l:sta klassen.

,, 2:dra klassen

„ 3:dje klassen.

,, 4:de klassen..

Lön.

Tjenstgörings-

penningar.

Summa.

3,500:

—, 1,500: —,

5,000: —

3,000:

—, 1,500: —,

4,500: —

2,800:

—, 1,200: —,

4,000: —

2,000:

—, 1,000: —,

3,000: —

Dessutom borde domänintendenterne i de nu nämnda länen efter väl

vitsordad tjenstgöring under fem år komma i åtnjutande af lönetillägg med

500 kronor och efter ytterligare fem års sådan tjenstgöring erhålla nytt

lönetillägg med samma belopp.

• Med inberäknande af det belopp, komiterade ansett böra anvisas såsom

arvoden åt de endast för den yttre förvaltningen anstälde domänintendenterne,

och hvilket komiterade upptagit till 6,000 kronor, skulle, enligt

komiterades förslag, hela summan af domänintendenternes aflöningsförtnåner,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

ålderstillägg oberäknade, uppgå till 59,000 kronor. Härtill komme, såsom

ytterligare kostnader för den lokala administrationen, dels 6,000 kronor till

vikariatsarfvoden under föreslagen semester för domänintendenterne af de tre

första aflöningsklasserna samt till biträden å länsstyrelsernas domänafdelningar,

dels förslagsvis 18,000 kronor till resekostnader vid domänförvaltningen,

dels slutligen 5,000 kronor för upprättande af nya eller öfverseende af redan

befintliga kartor öfver kronoegendomarne, till följd hvaraf kostnaden för

den lokala domänförvaltningen skulle i dess helhet komma att uppgå till

88,000 kronor.

Af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hafva väl några ansett bestyret

med domänförvaltningen böra skiljas från länsstyrelserna och öfverlemnas

åt särskilda från länsstyrelserna fristående och den centrala myndigheten

omedelbart underordnade förvaltningsorganer; men då den hittills vunna

erfarenheten af de nuvarande anordningarne icke synes mig påkalla en dylik

förändring, som dessutom utan tvifvel skulle medföra större kostnader än om

förvaltningen i orterna anknytes till redan bestående institutioner, anser jag

mig, lika med det stora flertalet af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

och öfrige hörda myndigheter, böra förorda, att den lokala domänförvaltningen

fortfarande; såsom hittills, må förläggas till Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande.

Vid utöfningen af detta uppdrag lärer det för Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

vara så mycket nödvändigare att till sitt biträde hafva

personer med insigt och erfarenhet i jordbruksförhållanden som i de föreslagna

förvaltningsgrunderna en noggrann kontroll öfver de utarrenderade

egendomarnes vård ingår såsom ett bestämmande moment, och lokalförvaltningen

dessutom skulle ega beslutanderätt i åtskilliga frågor, afseende egendomarnes

kultur. Jag finner således icke något att erinra mot att, såsom

komiterade föreslagit, inom hvart och ett af rikets län, med undantag af Blekinge

och AVesternorrlands, en domänintendent anställes med aflöning lämpad

efter länets förhållanden och måttet af det arbete, som kan blifva honom tillmätt.

Erkännas måste äfven, att, om i domänintendentens hand kunde med

den yttre tillsynen öfver kronoegendomarne sammanföras domänärendenas

handläggning och föredragning hos länsstyrelsen, icke oväsentliga fördelar

skulle dermed vinnas. Mot den anordning i detta hänseende, komiterade

föreslagit för tretton bland rikets län, hafva dock så väl flere bland Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande som kammarkollegium framstält anmärkningar,

hvilkas betydelse icke kan underkännas. Sålunda har erinrats: att

för närvarande och så länge domänintendentsinstitutionen ännu vore i sitt

första skede endast undantagsvis kunde påräknas att till domänintendentsBth.

till RiJcsd. Prof. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 4 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kong!. Majds Nådiga Proposition N:o 4.

befattningarne erhålla personer, som med erforderliga insigter och praktisk

erfarenhet i landthushållning förenade den författningskunskap och stilistiska

färdighet, hvilka utgjorde nödiga förutsättningar hos en föredragande i länsstyrelsen;

att då domänintendenten under längre tider af året komme att

uppehålla sig på resor, hinder måste uppstå för den jemna handläggningen

af domänärendena inom länsstyrelsen; samt att, ehuru förslaget afsåge att

skilja domänärendena från landskontoret och landskamererarens handläggning,

den sistnämnde likväl skulle under domänintendentens frånvaro såsom dennes

substitut hafva befattning med nämnda ärenden.

Mot förslaget att domänintendenten i landshöfdingens frånvaro skulle

ingå såsom medlem af länsstyrelsen, hvilket dock icke torde behöfva anses

såsom en nödvändig följd af domänintendentens anställning såsom föredragande,

har särskildt blifvit anmärkt så väl det oformliga deri att domänintendenten

sålunda komme att utöfva beslutanderätt i frågor, i hvilkas föregående

behandling han deltagit såsom kronans ombud, som ock olämpligheten

deraf att domänintendenten skulle, mot den författningskunnige landssekreterarens

åsigt, kunna göra sin mening gällande såsom länsstyrelsens

beslut.

I betraktande af dessa anmärkningar anser jag, lika med kammarkollegium,

det tills vidare icke böra ifrågakomma att för flere eller färre

län på förhand bestämma, hvilken ställning domänintendenten bör intaga i

afseende på domänärendenas handläggning inom länsstyrelsen, utan af omständigheterna

i hvarje fall böra bero, huruvida domänintendenten lämpligen

må förordnas att i större eller mindre utsträckning biträda vid föredragningen

af dessa ärenden. Likaledes synes det mig att, der ett sådant uppdrag

kan varda domänintendenten lemnadt, domänärendena likväl böra fortfarande

tillhöra landskontoret och landskamererare!! betraktas såsom den ordinarie

föredraganden, samt att vid förfall för landshöfdingen länsstyrelsen i dessa

likasom i andra ärenden bör utöfvas af landssekreteraren och landskamereraren.

En längre erfarenhet lärer böra inhemtas, innan en definitiv reglering

företages af domänintendenternes ställning och verksamhet inom de särskilda

länen, och dessförinnan torde det icke heller kunna ifrågakomma att på annat

sätt än nu blifvit antydt inordna den nya institutionen såsom en integrerande

del af länsstyrelsen.

Derest denna min åsigt vinner Eders Kongl. Maj:ts godkännande, lärer

deraf följa, att den framställning, som nu kan komma att till Riksdagen

aflåtas, icke heller bör afse anvisandet af bestämda löner för domänintendenterne

eller för vissa bland dem, utan beviljandet af ett för den lokala

domänförvaltningen i dess helhet afsedt anslagsbelopp, att för hvarje år efter

vederbörande myndigheters förslag af Eders Kongl. Maj:t fördelas på de

särskilda länen och, då anledning dertill förekommer, inom hvarje län mel
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

lan domänintendenten och landskontorets tjensteman. Vid en dylik anordning

möter visserligen den betänklighet, att domänintendenterna fortfarande,

såsom hittills, skulle å sina befattningar erhålla endast förordnanden, hvilka

åtminstone tills vidare torde böra meddelas blott för ett år i sänder; men

någon häraf framkallad större svårighet att erhålla befattningarne besatta

med fullt lämpliga personer torde knappast behöfva befaras, då en duglig

domänintendent icke lärer äfventyra, vare sig att, utan giltiga skäl, uteslutas

från förnyadt förordnande eller att från det ena året till det andra försättas

i en sämre ekonomisk ställning.

Den nu af mig tillstyrkta ändring i komiterades förslag torde ej förhindra

att vid bestämmandet af det belopp, som kan böra äskas för domänförvaltningen

i orterna, lägga till grund den beräkning öfver anslagsbehofven

i detta hänseende, som komiterades förslag innehåller; ty, om för flera eller

färre af de län, der komiterade ansett domänintendenten böra vara föredragande

hos länsstyrelsen, föredragningsskyldigheten med åtföljande expeditionsgöromål

bibehålies hos landskamererare^ och i följd häraf en minskning

kan ega rum i den för domänintendenten föreslagna aflöning, lärer ett

minskningen ungefärligen motsvarande belopp i stället erfordras för arbetskrafternas

förstärkning inom landskontoret.

Lika med flere Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande och kammarkollegium,

finner jag komiterades förslag att åt vissa bland domänintendenterne

bereda semester icke vara al omständigheterna påkalladt, då, äfven om

domänintendenten göres till föredragande hos länsstyrelsen, det rörliga lif,

som åtföljer hans öfriga tjensteutöfning, torde verka tillfyllest för det ändamål,

som eljest med semesterledighet afses. Let belopp, komiterade upptagit

till vikariatsarfvoden under semester, anser jag följaktligen kunna undvaras.

I öfrigt synes mig komiterades ifrågavarande beräkning, särdeles då

hänsyn tages dertill att, om endast förordnanden för kortare tid komme att

å domänintendentsbefattningarna meddelas, förslaget att genom ålderstillägg

efter hand bereda domänintendenterne en förbättrad ställning lärer få förfalla,

icke lemna rum för någon väsentlig anmärkning. Jag skulle icke

heller tilltrott mig att tillstyrka någon ytterligare nedsättning i de beräknade

beloppen, derest icke, efter afgifvande! af komiterades förslag, en omständighet

tillkommit, som i någon, om ock ringa mån verkat till förbättring i doinänintendenternes

vilkor. Genom det af Eders Kongl. Maj:t den 11 februari

innevarande år utfärdade nya resereglemente har nemligen det till domänintendent

under tjensteresor utgående dagtraktamente blifvit förhöjdt

från 7 till 10 kronor, och med afseende å detta förhållande, hvilket särdeles

för domänintendent i län, der en större mängd tjensteresor förekomma,

icke saknar sin betydelse, vågar jag antaga, att de anslagsbelopp, komiterade

beräknat till aflöning och arfvoden åt domänintendenter samt för domän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

ärendenas handläggning hos länsstyrelserna, skola, inberäknadt hvad som afgår i

händelse semester för domänintendent icke kommer i fråga, kunna minskas med

5.000 kronor, eller till 60,000 kronor. Sistnämnda belopp, jemfördt med

hvad nu af domänanslaget utgår för ifrågavarande ändamål, eller 42,300

kronor, utvisar eu ökning af 17,700 kronor, hvaraf den hufvudsakligaste

delen faller på de län, der domänintendent hittills icke varit anstäld, för

hvilka län komiterade till aflöning åt domänintendenter beräknat tillhopa

15.000 kronor.

Till resekostnader vid domänförvaltningen är för närvarande anvisadt

ett särskildt förslagsanslag, hvilket, för innevarande år utfördt med

14.000 kronor, blifvit för år 1882 förhöjdt till 14,661 kronor. Förutom

från detta anslag hafva utgifter för förrättningar vid de utarrenderade fastigheterna

blifvit bestridda äfven från reseanslagen under de särskilda hufvudtitlarne,

och, enligt hvad en vid komiterades förslag fogad tabell samt

en från kammarkollegii domänafdelning mig tillhandakommen uppgift utvisa,

har summan af resekostnader vid domänförvaltningen uppgått år 1879 till

32,175 kronor 75 öre och året 1880 till 25,621 kronor 78 öre. Intetdera

af dessa belopp torde dock böra läggas till grund för en beräkning af , de

framtida utgifterna för ifrågavarande ändamål, då till följd af det stora antal

militieboställen, som vid innevarande års midfasta öfvertagits af statsverket

och för dess räkning på arrende upplåtits, arrendeuppskattningar och

syneförrättningar under åren 1879 och 1880 egt rum i vida större mängd

än som under vanliga förhållanden blir fallet. Sedan emellertid genom det

nya resereglementet förändrade föreskrifter blifvit gällande i afseende på reseoch

traktamentsersättning, samt Eders Kongl. Maj:t, till vinnande af en lättad

öfversigt öfver kostnaderna för domänförvaltningen, den 4 sistlidne november

förordnat, att alla utgifter för förrättningar af nu ifrågavarande beskaffenhet

å kronans utarrenderade egendomar skola utgå af ofvanberörda

förslagsanslag, lärer det blifva nödigt att detta anslag något ökas. I betraktande

likväl af den minskning i antalet förrättningar, som bör uppstå genom den

fortgående försäljningen af de mindre kronoegendomarna, likasom ock deraf att,

i den mån indragna militieboställen blifva för statsverkets räkning på nytt

arrende upplåtna och arrendatorerne å ''dessa egendomar, lika med kronans

öfrige arrendatorer, skyldige att bestrida kostnaderna |för syneförrättningar,

statens utgifter härför böra efter hand minskas, torde den erforderliga ökningen

i omförmälda anslag kunna inskränkas till omkring 5,000 kronor, och

anslaget följaktligen samt för vinnande af jemn slutsumma kunna, med tillägg

af 5,339 kronor, upptagas till 20,000 kronor.

För upprättande af kartor i och för kronoegendomars utarrendering

har, såsom jag nämnt, i det föreliggande förslaget upptagits ett bestämdt

ärligt anslag af 5,000 kronor; men då det icke synes mig möjligt att med

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition N:o 4.

någon grad af säkerhet beräkna, huru stort belopp kan årligen blifva för

detta ändamål erforderligt, hemställer jag, att särskild! anslag icke måtte för

kartors upprättande begäras, utan utgifterna härför få, såsom för närvarande,

af Eders Kongl. Maj:t anvisas under förskottstitel och årligen hos Riksdagen

anmälas till ersättande.

Om, såsom det vill synas mig, de närvarande omständigheterna utgöra

hinder för att gifva lokalförvaltningen en fastare organisation än den

jag här angifvit, torde nu icke böra ifrågasättas att på ordinarie stat öfverföra

anslagen för denna del af förvaltningen, utan lära desamma få fortfarande

tills vidare årligen hos Riksdagen äskas.

Med erinran, att de utarrenderade fastigheterna representerade ett Den centrala

värde, som kunde uppskattas till inemot 100,000,000 kronor, och redan nu

lemnade en arrendeinkomst af närmare 3,000,000 kronor, hafva komiterade nerna.

framhållit, att denna dyrbara statsegendom med skäl kräfde omsorgerna af

en fast organiserad och med sin uppgift väl förtrogen centralstyrelse. Instämmande

med den äldre domänkomitén deri, att den kollegiala formen

vore för en sådan centralstyrelse mindre lämplig och att för densamma bäst

egnade sig den organisationsform, der beslutanderätten vore lagd i en persons

hand, hafva komiterade i fråga om sättet för åstadkommandet af en

dylik centralstyrelse anfört, att, efter den utgång frågan härom erhållit vid

1877 års riksdag, någon framgång icke syntes vara att vänta för ett förnyadt

förslag om inrättande af en särskild styrelse för jordbruksdomänerna,

äfven om vissa skäl skulle kunna derför anföras, utan att uppgiftens lösning

borde sökas på någon af de vägar, som under frågans behandling inom

Riksdagen blifvit antydda, eller genom att antingen förlägga förvaltningen

af de utarrenderade egendomarne till en byrå under något al statsdepartementen

eller förena densamma med ett redan befintligt embetsverk. Då det

efter komiterades åsigt icke kunde anses lämpligt att förlägga en så vidt omfattande

administration omedelbart under ett statsdepartement och derigenom

bidraga till att ytterligare betunga de af löpande ärenden förut strängt upptagne

departementscheferne, samt den erforderliga tjenstepersonalen icke kunde

göras fåtaligare eller aflönas lägre derföre att den inordnades under en byrå

i ett departement, i följd hvaraf den ekonomiska vinsten skulle komma att

inskränka sig till besparandet af en chefslön, — ett resultat, som lika väl

kunde uppnås genom den alternativt framhållna utvägen att sammanföra domänförvaltningen

med något redan befintligt embetsverk, — hafva komiteterade

uttalat sig för den senare utvägen och dervid såsom det enda embetsverk,

med hvilket en förening rimligen kunde ifrågakomma, angifvit skogsstyrelsen.

Mer än någon annan gren af administrationen måste skogsförvaltningen

komma i beröring med förvaltningen af domänerna och, sär
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

deles om komiterades förslag i afseende på de utarrenderade egendomarnes

skogsmark vunne godkännande, borde, efter komiterades åsigt, beröringspunkterna

mellan de båda förval tningsgrenarne blifva så många, att, såsom redan

den äldre domänkomitén och kammarkollegium i sitt utlåtande öfver samma

komités förslag påvisat, afsevärda fördelar skulle kunna vinnas genom förvaltningarnes

sammanförande under en styrelse. Då emellertid hvardera förvaltningen

för sig vore af den omfattning, att tvekan kunde hysas om möjligheten

att genomföra en sådan förening, hafva komiterade företagit en närmare

undersökning af de ärenden, som tillhöra de olika förvaltningarne, och

dervid kommit till det resultat, att, efter frånskiljande af dels sådana ärenden,

hvilka lämpligen borde kunna öfverlemnas till afgörande af underordnade

tjenstemän eller vederbörande föredragande, dels sådana, hvilkas föredragning

i i’egeln kunde inskränkas till en enkel anmälan, för den gemensamma

styrelsen komme att återstå ett antal af omkring 4,500 ärenden, i hvilka

en verklig pröfning erfordrades. Om oek bland dessa många vore af en

ganska maktpåliggande art, hafva komiterade likväl ansett, att en duglig

chef, understödd af tillräckligt antal sakkunnige föredragande, borde kunna

medhinna ärendenas behandling och derjemte blifva i tillfälle att egna tillbörlig

uppmärksamhet åt den allmänna gången af förvaltningen inom de båda

olika styrelsegrenarne.

Komiterade, som följaktligen trott sig af den verkstälda undersökningen

kunna draga den slutsats, att den ifrågasatta föreningen vore utförbar,

hafva alltså hemstält, att en för förvaltningen af kronans utarrenderade egendomar

och vården af dess skogar gemensam styrelse måtte inrättas, i hvilken

den nuvarande skogsstyrelsen borde uppgå, samt att denna styrelse måtte

komma att utgöras af en allena beslutande chef, biträdd inom hvartdera området

för styrelsens verksamhet af sakkunnige föredragande.

Amtalet föredragande hafva komiterade ansett böra bestämmas: å jordbruks

af''delningen till två med sådan fördelning af ärendena dem emellan,

att hvardera ledamoten komme att handlägga alla frågor, utan hänsyn till

deras beskaffenhet, hvilka rörde egendomarne inom viss del af landet, samt

å skogsaf delning en till tre, af hvilka en borde handlägga kamerala och räkenskapsfrågor,

en frågor om indelning af och fastställande af hushållningsplaner

för allmänna skogar jemte ärenden rörande skogshushållningen å statens

utarrenderade egendomar, samt den tredje öfriga ärenden.

Följande ordinarie tjenstemän, alla af första graden, hafva komiterade

funnit för styrelsen erforderlige, nemligen:

å jor dbruksajdelning en två notarier, att biträda vid ärendenas beredning

och besörja protokollsföringen, samt en registrator;

å skogsaf delningen fyra biträden åt föredragandena, deraf två afsedda

för föredraganden i kameralärenden, och en registrator;

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Rongi. Mcij:ts Nådiga Proposition N:o 4.

samt slutligen en för båda afdelningarne gemensam juridisk ombudsman;

och hafva komiterade i aflöningsförmåner föreslagit: för styrelsens chef

7,000 kronor lön och 3,000 kronor tjenstgöringspenningar, för föredragandena

4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjenstgöringspenningar, samt för

öfrige tjensteman 1,800 kronor lön och 1,200 kronor tjenstgöringspenningar,

med rätt för föredragandena och tjenstemännen att åtnjuta ålderstillägg till

samma belopp och i enahanda ordning, som tjensteman i motsvarande lönegrader

inom andra verk.

Under förutsättning att semester finge i vanlig ordning åtnjutas af styrelsens

embets- och tjensteman, hafva komiterade i styrelsens stat upptagit

för vikariatsarvoden 2,150 kronor; hvarjemte komiterade ytterligare beräknat:

till arvoden åt amanuenser och extra biträden å jordbruksafdelningen 5,900

kronor och å skogsafdelningen 5,400 kronor; till renskrifning, annons- och

tryckningskostnader för domänafdelningens behof 2,800 kronor och för skogsafdelningen

4,500 kronor; samt till bestridande af kostnaderne för chefens

och vederbörande föredragandes inspektionsresor 4,000 kronor.

Lägges härtill aflöning åt en förste vaktmästare med 1,100 kronor och två

andre vaktmästare med 800 kronor för hvardera, skulle, enligt komiterades

beräkning, för den gemensamma styrelsen på det hela erfordras ett anslagsbelopp

af 96,450 kronor. Med erinran att, då skogsstyrelsens nuvarande

anslag utgjorde 50,720 kronor, och kostnaden för kammarkollegii domänafdelning

för år 1880 kunde beräknas till omkring 40,000 kronor, den tillökning

i utgifter, som för genomförande af komiterades förslag erfordrades,

komme att uppgå till omkring 5,000 kronor, hafva komiterade tillika för

jemförelses skull framlagt förslag till stater för särskilda styrelser för jordbruksdomänerna

och skogarne, hvilka stater tillhopa sluta å ett belopp af

107,750 kronor och sålunda öfverstiga staten för den föreslagna gemensamma

styrelsen med 11,300 kronor.

I det underdåniga utlåtande, kammarkollegium afgifvit öfver komiterades

föreliggande förslag, har kollegium vidhållit sin vid domänfrågans behandling

1876 uttalade åsigt, att kronans fördel bäst skulle tillgodoses genom

domänförvaltningens öfverlemnande åt en särskild styrelse, men tillika nu,

likasom år 1876, erkänt, att, derest det skulle finnas ändamålsenligare att

med något annat centralt embetsverk förena styrelsen öfver kronans jordegendom,

skogsstyrelsen obestridligen vore det enda embetsverk, med hvars

verksamhet jordbruksförvaltningen hade någon frändskap och med hvilket

den med kammarkollegium hittills provisoriskt förenade domänafdelningen

haft någon sådan närmare beröring, att ärendenas handläggning kunde antagas

genom en förening med annat embetsverk varda befrämjad. Skogsstyrelsen

åter, som i sitt utlåtande öfver den äldre domänkomiténs förslag yttrade

sig emot domän- och skogsförvaltningarnos sammanförande under en styrelse,

opaginerad Kontrollera mot PDF

24 Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

har nu, med erinran att det inom finansdepartementet utarbetade förslaget i afseende

å de utarrenderade egendomarnes skogsmark ginge i väsentligen annan

riktning än den äldre domänkomiténs, och att med tillämpning deraf

beröringspunkterna emellan de båda förvaltningarne, långt ifrån att, såsom

med antagande, af domänkomiténs förslag skulle blifvit fallet, minskas, komme

att ökas, tillstyrkt de två styrelsegrenarnas förening, hvilket tillstyrkande skogsstyrelsen

i sitt statsförslag för år 1883 ytterligare upprepat, under anförande

tillika att de utvägar och anordningar, det i finansdepartementet uppgjorda

förslaget angåfve för en dylik förenings genomförande, syntes styrelsen tillfredsställande.

I sammanhang härmed] har skogssyrelsen äfven fästat uppmärksamheten

derå, att, för den händelse icke vid nästkommande riksdag

en slutlig reglering af styrelsen, vare sig i förening med den centrala

styrelsen öfver jordbruksdomänerna eller såsom sjelfständigt embetsverk,

komme till stånd, för uppehållandet af skogsstyrelsens verksamhet med nödvändighet

erfordrades, att så väl till förstärkande af styrelsens arbetskrafter

som till beredande af någon förbättring i aflöningen för styrelsens nuvarande,

i jemförelse med innehafvare af motsvarande befattningar inom andra embetsverk,

synnerligen knappt lönade tjensteman de till styrelsens diposition

nu anvisade medel blefve för år 1883 ökade med ett belopp af 7,230 kronor.

Det torde icke kunna förnekas, att de två ifrågavarande förvaltningsgrenarnes

sammanförande under en styrelse erbjuder åtskilliga fördelar, bland

hvilka, utom de af komiterade antydda, jag anser mig böra särskildt framhålla,

att en dylik förening möjligen i en framtid skulle kunna leda till en

sammansmältning af domän- och skogspersonalen i orterna, hvarigenom både

besparing för statsverket skulle vinnas och enhet i förvaltningen befordras.

Yid detta förhållande och då af den utredning, komiterade lemnat, synes

mig framgå, att den ifrågasatta föreningen kan ega rum utan åsidosättande

af någondera förvaltningens intressen; då genom denna förening någon, om

än icke synnerligen betydlig besparing för statsverket beredes; då en ytterligare

utsträckning af det nuvarande provisoriet med tillförordnade, ofta ombytta

och, hvad skogsstyrelsen angår, särdeles knappt lönade tjensteman icke

kan undgå att medföra synnerligen menliga följder för den högst dyrbara

statsegendom, som utgör föremål för hvardera förvaltningens omsorger; och

då det följaktligen, äfven om en annan organisationsform än den nu föreslagna

kunde ur en eller annan synpunkt vara att föredraga, för båda förvaltningarne

synes i främsta rummet vara af vigt, att den ovissa ställning, hvaruti

de för närvarande befinna sig, må upphöra och en fast organisation för båda

ernås, anser jag mig böra för min del understödja förslaget om inrättande

af en för jordbruksegendomarne och skogarne gemensam styrelse.

I afseende å formen för denna styrelse] är jag med komiterade ense,

att ärendenas ändamålsenliga handläggning bäst torde främjas genom en så
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

dan organisation, der beslutanderätten är tillagd verkets chef. Huruvida den

erinran, kammarkollegium gjort derom, att inom området för domänförvaltningen

förekomme åtskilliga ärenden, hvilka ingrepe i enskildes rättsförhållanden,

och för hvilkas behandling den kollegiala formen lämpligen borde

bibehållas, kan böra föranleda någon modifikation i den föreslagna formen

för ärendenas handläggning, torde få af Eders Kongl. Maj:t tagas under

öfvervägande i sammanhang med fastställande af den instruktion för styrelsen,

som lärer komma att för densamma utfärdas.

Beträffande den för styrelsen föreslagna stat har kammarkollegium, med

erinran att, derest komiterades förslag i punkten 32 af förvaltningsgrunderna

blefve godkändt, instrumenten öfver verkstälda syner kunde väntas till allra

största delen inkomma inom tiden för klagans förande, anmärkt, att, då det

icke kunde för föredragandena i jordbruksafdelningen blifva möjligt att omsorgsfullt

granska de under sommar- och höstmånaderna ungefärligen samtidigt

ingående syneinstrumenten, utan granskningen af dessa handlingar torde

få uppdragas åt ombudsmannen, så att på ledamot endast ankomme att för styrelsen

föredraga de anmärkningar, till hvilka ombudsmannens granskning föranledt,

dennes löneförmåner borde höjas till det belopp, som i allmänhet tillkomme

tjenstemän af andra lönegraden. I det föregående har jag antydt min åsigt,

att i vissa, de utarrenderade fastigheterna rörande ärenden, såsom angående

odlingsföretag och kulturplaner, m. m., en vidsträcktare befogenhet bör tillläggas

lokalmyndigheterna, än komiterade afsett. Då, i händelse denna min

åsigt vinner gillande, en följd deraf blir, att centralstyrelsen befrias från en

del af de ärenden, komiterade antagit böra tillhöra densamma, torde föredragandena

å domänafdelningen ej blifva så betungade, att, för att bereda dem

lättnad, kan anses nödigt utvidga ombudsmannens tjenst till en befattning af

andra lönegraden. Tjenstens bibehållande såsom en befattning af första lönegraden

torde emellertid icke utgöra hinder att, till minskande af föredragandenas

arbete i de syne- eller andra frågor, vid hvilkas handläggning ombudsmannen

biträder, för honom stadga föredragningsskyldighet, i hvilket hänseende

erforderliga föreskrifter torde kunna meddelas genom den blifvande

instruktionen för styrelsen.

Kammarkollegium har vidare fästat uppmärksamheten på behofvet för

styrelsen att vid granskning af inkommande byggnadsförslag erhålla! biträde

af byggnadskunnig person, och då ett sådant biträde icke lärer kunna för

styrelsen undvaras, torde i det belopp, förslaget för extra biträden upptager,

få enligt kammarkollegii hemställan inberäknas arfvode för byggnadsplaners

granskning med 2,000 kronor. I det utlåtande, skogsstyrelsen afgifvit öfver

förslaget, har anmärkts och, såsom det synes mig, icke utan berättigande,

att då de tekniskt bild.ade extra biträden, hvilka för skogshushållningsplaners

Bill. till BiJcsd. Prof, 1882. 1 Samt. 1 Afd. 4 Häft. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

26 Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

granskning, ra. na. kunde å styrelsens skogsafdelning blifva anstälde, endast

undantagsvis kunde genom tjenstgöring samtidigt i annat embetsverk eller

eljest förskaffa sig tillskott i sina inkomster, de arfvoden, komiterade beräknat

för dylika biträden med 1,500 eller 1,200 kronor för år, vore något för

låga. Då emellertid det för extra biträden åjordbruksafdelningen beräknade

belopp synes mig väl rymligt tilltaget, och följaktligen vid fördelningen af

det anslag, som för extra biträden ställes till styrelsens disposition, någon

jemkning bör kunna ske till skogsafdelningens förmån, torde en tillökning i

nämnda anslag icke få anses af den nu omförmälda anmärkningen påkallad.

Det föreliggande statsförslaget i öfrigt finner jag icke gifva anledningtill

annan erinran, än så vidt angår uppehållandet af registratorsgöromålen.

För bestridande af dessa göromål hafva komiterade ansett erforderligt, icke

blott att två ordinarie tjenstemän af första lönegraden blefve anstälda, en å

hvardera af styrelsens afdelningar, än ock att två extra biträden finge påräknas,

till hvilka godtgörelse skulle utgå med tillsammans 2,000 kronor.

Medgifvas bör väl, att antalet af de mål, styrelsen får att handlägga, blir

ganska stort, och att således registratorsgöromålen, hvartill äfven bör förandet

af så kallad arrendeliggare med liera vidlyftiga anteckningar, torde

erhålla en större omfattning än i de flesta andra embetsverk är förhållandet;

men så betydande kunna dock dessa göromål icke antagas blifva, att för desammas

besörjande skulle, förutom extra biträde, erfordras två ordinarie tjenstemän.

Då härtill kommer, att det måste anses mindre lämpligt att på flere

personer fördela bestyret med emottagandet af och ansvaret för de till styrelsen

inkommande handlingar, anser jag mig böra hemställa, att en af de två

tjenstemän af första lönegraden, komiterade för registratorsgöromålen upptagit,

måtte ur statsförslaget uteslutas; och torde för extra biträde vid dessa

göromåls bestridande blifva tillräckligt sörjdt, om för detta ändamål beräknas

ett amanuensarfvode af 1,500 kronor.

Med de förändringar, jag nu tillstyrkt, och någon jemkning för vinnande

af jemn slutsumma, skulle det af komiterade upptagna anslag till

vikariatsersättningar och arfvoden åt amanuenser, m. m. kunna utföras med

22,300 kronor, och den föreslagna staten i dess helhet erhålla följande

utseende.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nådiga Proposition N:o 4.

27

Lön.

TjenBt-

görings-

penningar.

Summa.

Kronor.

1 chef ....................................

7,000

3,000

10,000

Jordbruks afdelning en:

1 tredje gradens tjensteman

1 d:0

4,400

4,400

2,000

2,000

6,400

6,400

| Efter 5 års tjenstgöring kan

'' lönen ökas med 600 kro- nor.

1 första gradens tjensteman

1 d:o

1,800

1,800

1,200

1,200

3,000

3,000

(Efter 5 års tjenstgöring kan

lönen ökas med 500 kro- j nor och efter ytterligare

{ 5 år med 500 kronor.

Skogsuf delningen:

1 tredje gradens tjensteman

2 d:o

4,400

8,800

2,000

4,000

6,400

12,800

(Efter 5 års tjenstgöring kan

c lönen ökas med 600 kro- ( nor.

I första gradens tjensteman

3 d:o

1,800

5,400

1,200

3,600

3.000

9.000

L forsta gradens tjensteman

(ombudsman)

l d:o (registrator)

1 förste vaktmästare ........

1,800

1,800

800

1,200

1,200

300

3,000

3,000

1,100°)

800°)

Efter 5 års tjenstgöring kan

lönen ökas med 500 kro- nor och efter ytterligare

5 år med 500 kronor.

1 andre d:o ............

500

300

(Efter 5 års tjenstgöring kan

1 d:o d:o .........

500

300

800°)

| lönen ökas med 100 kro-

Anslag till vikariatsersätt-

ning, arfvoden å tamanu- enser och extra biträden,

renskrifnings- och tryck- ningskostnader................

Inspektionsresor .....................

— —

— —

22,300

4,000

*) Om vaktmästare åtnjuter

fri bostad, skall, så länge

denna förmån qvarstår, lö- nen minskas med 150 kro- nor.

summa — —

— —

95,000.

Fördelas chefslönen, aflöningen till vaktbetjening och det för inspektionsresor

upptagna anslag lika på de två afdelningarna i styrelsen samt

öfriga belopp, som icke afse endera afdelningen särskildt, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med komiterades beräkning öfver anslagsbehofven för de särskilda

afdelningarne, skulle af den förestående statens slutsumma kunna an
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Majds Nådiga ''Proposition N:o 4.

ses belöpa på förvaltningen af jordbruksdomänerna 42,600 kronor och på

skogsförvaltningen 52,400 kronor. Då kostnaden för den nu varande domänafdelningen

i kammarkollegium för året 1880 eller det sista år, för hvilket

dessa kostnader kunna till siffran angifvas, utgjort, med inberäknande

af det belopp som från sjunde hufvudtitelns expensanslag utgått för annonskostnader,

40,393 kronor 9 öre, kan den ökade kostnaden för den centrala

domänförvaltningen, ordnad enligt det nu framlagda förslaget, beräknas för

år uppgå till omkring 2,000 kronor.

För skogsstyrelsen äro för närvarande anvisade följande anslagsbelopp,

nämligen å ordinarie stat, 31,300 kronor, från reservationsanslaget till skogsväsendet

16,040 kronor och såsom lönetillägg å extra stat 3,380 kronor, eller

tillsammans 50,720 kronor. Den förestående staten utvisar således för

denna del af administrationen en ökning i kostnad af omkring 1,800 kronor,

hvilken ökning dock i verkligheten kommer att blifva något större, dels

till följd deraf att utgifter för ved och dylika expenser, hvilka utgifter

hittills blifvit bestridda af skogsstyrelsens ordinarie anslag, icke blifvit i den

förestående staten beräknade utan ansetts böra, i likhet med andra embetsverks

utgifter af enahanda beskaffenhet, utgå från vederbörande hufvudtitels

expensanslag, dels ock enär skogsstyrelsen af de nu från ofvannämnda reservationsanslag

för styrelsen anvisade medel ansett ett belopp af 2,400 kronor,

afsedt för tidtals i styrelsen biträdande skogsingeniörer, böra fortfarande

vara att påräkna för de tillfällen, då skogshushållningsplaner i större

mängd förekomma till styrelsens granskning. Men äfven om i följd af dessa

förhållanden ökningen i kostnad ställer sig något högre än statsförslaget

utvisar, måste denna ökning i alla händelser, med afseende å det vunna

resultatet, en definitiv reglering af skogsstyrelsens aflöningsförhållanden, anses

skäligen ringa, särdeles om i betraktande tages, att, såsom jag ofvan

nämnt, skogsstyrelsen för en fortsatt verksamhet under nu varande förhållanden

ansett en anslagstillökning af 7,230 kronor oundgängligen nödig.

Jemföres åter den förestående statens slutsumma med slutsummorna i

de stater, komiterade uppgjort för särskilda styrelser öfver dels jordbruksdomänerna,

dels skogarne, visar det sig, att genom de båda förvaltningsgrenarnes

förening en besparing i kostnad kan påräknas af 12,000 till 13,000

kronor för år.

I afseende å rättigheten att åtnjuta de nu föreslagna löneförmånerna

torde, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad för de under senare tiden

reglerade verk i allmänhet blifvit stadgadt, följande vilkor böra bestämmas:

att embets- eller tjensteman skall vara underkastad den vidsträcktare

tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande

förändrad organisation af styrelsen eller dess särskilda afdelningar

eller eljest i allmänhet kan varda stadgad;

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

att med embete eller tjenst i styrelsen icke må förenas annan tjenst å

rikets, riksdagens eller kommunens stat, ej heller annan tjenstebefattning

med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjenstgöringen

i verket; dock att tjensteman, som från anställning hos skogsstyrelsen

eller kammarkollegium öfvergår till befattning inom motsvarande grad i den

nya styrelsen, må, derest han vid regleringens inträdande redan innehar

tjenst utom dessa embetsverk, densamma bibehålla så länge den icke är för

tjenstgöringen hos styrelsen hinderlig;

att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar få uppbäras

endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit

semester, men skola för den tid, han eljest varit från tjenstgöring befriad,

utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära

hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande,

enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas att under

ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen som

för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande af semester

tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas

till högre befattning inom verket, densamma, mot åtnjutande i förstnämnda

fall af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar, men eljest af deremot

svarande belopp i stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock

ej längre än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af

tjenst i samma lönegrad är enligt stat medgifven, tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren

mera än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller på grund af förordnande

annan statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom till

last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan

eger rum, efter ytterligare fem år på samma vilkor, under iakttagande, hvad

såväl den ena som den andra förhöjningen angår, deraf att den högre aflöningen

ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det,

den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas

den tid, som före den nya statens utfärdande förflutit från hans

tillträde till tjensten, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial eller

förordnande i följd af frågan om verkets omorganisation;

att embets- eller tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnads- och

minst 35 tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å

allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t eller styrelsen,

der det tillkommer denna att afskedet utfärda, dock obetaget att låta

med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan

finnas villig att i densamma qvarstå; samt

att semester må åtnjutas af verkets chef och af tredje gradens tjensteman

under en och en half månad samt af första gradens tjensteman under

en månad årligen.

Då antagligt är, att af de ordinarie tjensteman inom kammarkollegium,

hvilka äro anstälde å kammarkollegii domänafdelning, likasom bland de få

tjenstemän hos skogsstyrelsen, som äro försedde med fullmagt, det stora

flertalet bör kunna i den nya styrelsen vinna anställning, torde någon

anledning icke förefinnas att, åtminstone för närvarande, begära några

särskilda medel för genomförande af den nu föreslagna regleringen. Icke

heller lärer någon tillökning påkallas i sjunde hufvudtitelns anslag för

ålderstillägg, då få eller ingen af den nya styrelsens personal torde vid

regleringens inträdande kunna finnas till dylikt tillägg berättigade.

Komiterade hafva i sitt utlåtande till sist väckt fråga derom, att kronans

i de norrländska länen belägna jordbruksegendomar skulle efter hand

säljas och i stället andra för jordbrukets bedrifvande och förvaltningen lämpligare

belägna egendomar i öfriga delar af landet inköpas. De särskilda

utlåtanden, Eders Kongl. Maj:t öfver detta förslag infordrat från samtliga

länsstyrelser och kammarkollegium, i sammanhang hvarmed dessa myndigheter

äfven haft sig anbefaldt att afgifva yttrande, huruvida inom andra

delar af landet än Norrland försäljning af kronoegendomar, utöfver hvad i

nådiga brefven den 29 maj 1874 och den 6 juni 1879 blifvit förordnadt,

kunde anses med kronans fördel öfverensstämmande, anhåller jag att få inför

Eders Kongl. Maj:t anmäla oberoende af det nu behandlade ärendet då,

äfven om en sådan utsträckt försäljning skulle komma till stånd, densamma

i alla händelser icke lärer kunna blifva så omfattande, att den kan utöfva

något inflytande vare sig på organisationen af den centrala styrelsen öfver

domänerna" eller för den närmaste framtiden på anordningarna för den lokala

domänförvaltningen, för hvilken senare en definitiv organisation nu icke blifvit

ifrågasatt.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. May.ts Nådiga Proposition N:o 4.

dels att för inrättande af en för statens jordbruksdomäner och skogar

gemensam ‘-domänstyrelse“, i hvilken den nuvarande skogsstyrelsen skulle

uppgå, samt med godkännande ej mindre af det nu framlagda förslaget till

stat för nämnda styrelse, än ock af de vilkor och förbehåll, som blifvit för

åtnjutande af deri upptagna löneförmåner föreslagna, bevilja ett anslag å

ordinarie stat af 95,000 kronor;

dels ock att, för ordnande af den lokala domänförvaltningen i enlighet

med derför nu angifna grunder, å extra stat för år 1883 anvisa:

till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen

hos länsstyrelserne ett anslag af 60,000 kronor; samt

till resekostnader ett förslagsanslag af 20,000 kronor.

Till de förändringar, som i händelse af bifall härtill påkallas i de

nuvarande anslagen till skogsväsendet, torde Eders Kong]. Maj: t tillåta mig

att framdeles återkomma vidj anmälan af öfriga skogsväsendet rörande

anslagsfrågor.

Vidare och med stöd af hvad jag anfört i fråga om sättet och vilkoren

för utarrenderingen af kronans egendomar, tillstyrker jag, att Eders Kong],

Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att antaga följande grunder för förvaltningen af kronans domäner:

l:o. All kronans fasta egendom, som ej med stadgad åborätt innehafves

eller är till visst statsändamål anslagen och till följd deraf antingen

till omedelbart begagnande upplåten eller stäld under särskild embetsmyndighets

vård, skall stå under inseende af en i hufvudstaden förlagd domänstyrelse

och utarrenderas på sätt här nedan stadgas.

2:o. Innan kronan tillhörig jordegendom utarrenderas, skall skogsmarken

derifrån skiljas, så framt densamma, till fördel för kronan, kan ensam

för sig eller tillsammans med annan kronans skogsmark såsom kronopark

förvaltas och ej ligger i samfällighet med enskild egendom.

3:o. Skogsmark, som ej afsättes till kronopark, upplåtes jemte jordegendomen

på arrende, med rätt för arrendatorn att i öfverensstämmelse med

faststäld hushållningsplan och de närmare bestämmelser, arrendekontraktet

innehåller, använda skogen till bete och skogsfångst; dock må, der skogen

är af större betydenhet, densamma från arrendet undantagas, med rätt för

arrendatorn endast till bete, i den mån hinder för skogshushållningen icke

derigenom åstadkommes, och årlig utsyning af husbehofsvirke till belopp,

som i arrendekontraktet angifves, hvarjemte, i händelse skogens bevakning

finnes böra åt arrendatorn uppdragas, ersättning härför må honom tilläggas

med viss, i kontraktet bestämd andel af inflytande försäljningsmedel för den

kronan förbehållna virkesafkastningen, sedan kostnaderna för skogsskötsel!!

derifrån afgått.

4:o. Arrende af kronan tillhörig jordegendom skall i allmänhet om
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

fatta 20 år; dock må i afbidan på skiftes eller vattenaflednings fullbordan,

så ock i händelse under närmast följande åren annat sådant förhållande antages

inträda, som på arrendevärdet väsentligen inverkar, utarrendering ske

på kortare tid. Anses större odlingsföretag böra å en egendom utföras, ankomme

på Kongl. Maj:t att, efter framställning af domänstyrelsen, föroidna,

huruvida egendomen må upplåtas på arrende för längre tid, dock ej öfver

30 år, med skyldighet för arrendatorn att de nödiga befunna odlingarne under

arrendetiden verkställa.

För arrende af annan kronans fastighet må tiden i hvarje fall efter

förhanden varande förhållanden af domänstyrelsen bestämmas.

5:o. När kronans fördel anses sådant fordra, må flere egendomar under

ett arrende upplåtas eller en egendom i flere lotter utarrenderas.

Likaledes må qvarnverk, vattenfall, fiske, sten- eller kalkbrott, torfmosse

eller annan lägenhet vid utarrendering af den egendom, hvartill densamma

hörer, jemte nödigt utmål undantagas och på särskildt arrende upplatas, om

högre afkomst derigenom kan påräknas.

6:o. Då utarrendering förestår af kronan tillhörig jordegendom, skall,

efter noggran undersökning af alla egendomens förhållanden, så till byggnad

som in- och utegor, domänintendent i samråd med två i landtbruks- och

affärsförhållanden kunnige män, hvilka, jemte lika antal suppleanter, för länet

i dess helhet eller viss af Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämd del deraf

årligen utses den ene af landstinget och den andre af hushållningssällskapets

förvaltningsutskott, samt med biträde, då Kongl. Maj:ts befallningshafvande

pröfvar sådant nödigt, af skogstjensteman, landtmätare, landtbruksingeniör

och byggnadskunnig person, uppgöra förslag till sättet för egendomens utarrendering,

till de närmare arrendevilkoren i afseende på nybyggnads- och

andra skyldigheter, samt till den arrendeafgift, emot hvilken egendomen kan

anses skäligen böra upplåtas; hvilket förslag, tillika med beskrifning öfver

egendomen, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande jemte eget yttrande till domänstyrelsen

insändes.

7:o. Sedan arrendevilkoren blifvit af domänstyrelsen faststälda, varde,

efter kungörelse, som skall innefatta egendomsbeskrifning, underrättelse om

arrendevilkoren och det arrendevärde, domän styrelsen ansett egendomen böra

betinga, samt öfriga nödiga anvisningar, arrendet utbjudet å offentlig auktion,

hvilken förrättas samtidigt hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet och å

plats i orten, som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämmes, af kronofogden

eller annan af Kongl. Majits befallningshafvande förordnad kronobetjent.

.

Före auktionen må jemväl skriftliga förseglade anbud ingifvas till

Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hvilka anbud, sedan det muntliga utropet

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Maj.is Nådiga Proposition N:o 4.

blifvit med klubbslag afslutadfi öppnas och jemte de erhållna muntliga anbuden

underställas domäustyrelsens pröfning.

Har förre arrendatorn egendomen väl skött, hvarom yttrande bör, till

domänstyrelsens ledning, afgifväs så väl af vederbörande uppskattningsmän

vid arrendevärderingen som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, ege

domänstyrelsen arrendet till honom ånyo upplåta mot erläggande af högsta

erbjudna arrendeafgift, eller, om denna understiger det faststälda arrendevärdet,

deremot svarande belopp.

Eljest antager styrelsen till arrendator den högstbjudande, som för sitt

anbud stält godkänd säkerhet, der anmärkning emot hans frejd icke förekommit

och han icke förverkat arrenderätt till kronoegendom under sådana

omständigheter, att styrelsen finner honom till arrendator olämplig; dock att

om anbud, motsvarande det åsätta arrendevärdet, icke å auktionen afgifvits,

arrendet bör å ny auktion utbjudas.

På styrelsen ankomme derefter att, med iakttagande af ofvan stadgade

vilkor i afseende å säkerheten samt arrendator person och frejd, arrendet

åt den vid den senare auktionen högstbjudande upplåta eller, i händelse

antagligt anbud dervid icke erhållits, om egendomens skötsel tills vidare efter

omständigheterna förordna.

Ej må någon klaga deröfver, att hans anbud ej antagits.

8:o. Är genom gällande kontrakt optionsrätt till arrende innehafvaren

tillförsäkrad, och har han egendomen väl brukat, hvilket tillhör domänstyrelsen

att, efter derom vid arrendeuppskattningen och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

afgifna yttranden, pröfva, skall arrendet, innan detsamma offentligen

utbjudes, till det faststälda arrendevärdet hembjudas förre arrendatorn.

Göres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets öfvertagande, anses

optionsrätten förfallen, och varde arrendet å auktion utbjudet.

9:o. Vid utarrendering af jordegendom på kortare tid än 20 år, äfvensom

af fiske eller annan lägenhet, som ej är att till jordegendom hänföra,

förfares på sätt domänstyrelsen för hvarje fall finner lämpligast.

10:o. Arrendeafgiften skall alltid vara i penningar bestämd och för

hvarje arrendeår erläggas vid allmän kronouppbördsstämma det kalenderår,

då arrendeåret utlöper.

11 :o. Ligger arrenderad kronoegendom i sin helhet eller till någon

del i samfällighet med enskild egendom, när arrendet tager sin början, må

arrendatorn å samfälda området äfvensom, sedan samfälligheten upphört, å

det område, som dervid blifvit egendomen tillagdt, kronans rätt för den arrenderade

egendomens nytta begagna; iakttage dock hvad för thy fall lag bjuder

samt de af samfälligheten, så länge den fortfar, härrörande förpligtelser, så

ock efter dess upphörande den hushållningsplan, som för dervid utbruten och

egendomen tillagd skogsmark varder faststäld.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 4 Häft.

i)

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

12:o. Ilörer till arrenderad egendom andel i härads- eller sockenallmänning,

eller rätt till annan förmån utom egendomens område, komme

det arrendatorn till godo, der ej annorlunda i arrendekontraktet stadgas.

Arrendator ege i ingen händelse anspråk på dagsverken från jord, som

ej till egendomen hörer, eller på ersättning derför.

Yid utarrendering skall iakttagas att, der ej Kongl. Maj:t på domänstyrelsens

framställning annorlunda förordnar, den förmån af mulbete eller

utsyning från kronopark, hvaraf egendomen särskildt varit i åtnjutande, från

arrendet undantages.

13:o. Arrendator eger att, i den utsträckning arrendekontraktet medgifver,

begagna å egendomen befintlig torfmosse, som icke blifvit från arrendet

undantagen, äfvensom att, om tillgång finnes, upptaga dyjord, mergel,

lera eller andra jordens beståndsdelar till åkerns och ängens förbättrande.

Till anläggande och drifvande af tegelbruk eller kalkbränning erfordras

tillstånd af domänstyrelsen, som jemväl bestämmer vilkoren derför.

14:o. Arrendator skall städse i fullgodt stånd underhålla vid egendomen

befintliga byggnader och anläggningar.

På arrendator ankomme art för den husröta, hvarför företrädaren vid

egendomens afträdande häftar, af denne eller hans löftesmän utsöka godtgörelse;

åliggande arrendator att, om än större eller mindre belopp deraf

icke kunnat utbekommas, befintliga bristfälligheter afhjelpa, utan rätt att

derför af kronan varda ersatt, der icke Kongl. Maj:t, på domänstyrelsens

framställning, finner skäl att på grund af särskilda omständigheter medgifva

rätt till ersättning genom ''motsvarande eftergift på arrendet.

15:o. Arrendators nybyggnadsskyldighet skall, der så ske kan, före

egendomens utarrendering såväl i afseende på byggnadernas beskaffenhet som

kostnaden derför noggrant bestämmas och i arrendekontraktet angifväs.

Kan sådant byggnadsförslag ej på förhand uppgöras, bör, med hänsyn

till egendomens storlek och dess beskaffenhet till egor och befintliga åbyggnader,

vid arrendevärderingen föreslås och genom kontraktet bestämmas visst

för år beräknadt belopp i penningar, icke öfverstigande en tiondedel af det

föreslagna arrendevärdet, hvilket belopp bör genom byggnad under arrendetiden

redovisas eller vid egendomens afträdande till kronan kontant gäldas.

Inom sålunda bestämd gräns i afseende på kostnaden, vare arrendator pligtig

att, om domänstyrelsen så påfordrar, vid egendomen utföra ny- eller ombyggnad;

skolande såväl den tid, inom hvilken det af domänstyrelsen föreskrifna

byggnadsarbetet bör vara fullbordadt, som ock byggnadens närmare beskaffenhet

och den afräkning, som derför bör ega rum å den i kontraktet stadgade

byggnadssumman, bestämmas vid laga syn.

Utan föreskrift i arrendekontraktet eller domänstyrelsens medgifvande,

må ombyggnad af kronans hus vid egendomen icke företagas, ej heller ny

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4. 35

byggnad uppföras, afsedd att gå i afräkning å arrendatorns byggnadsskyldighet.

Varder med domänstyrelsens begifvande och efter plan, som af densamma

blifvit godkänd, byggnad af arrendator uppförd, för hvilken kostnaden

är större än som motsvarar den enligt kontraktet bestämda byggnadsskyldigheten,

ankomme på domänstyrelsens pröfning, huruvida öfverbyggnaden

må arrendatorn godtgöras genom eftergift å närmaste årens arrende eller

vid egendomens afträdande af den nye arrendatorn; dock bör vid bestämmande

af sådan godtgörelse tagas i beräkning den nytta, som genom den

nya byggnaden kan arrendatorn under återstående arrendetiden tillskyndas.

Ersättning för verkstäld öfverbyggnad, hvartill nuvarande arrendator

enligt de för hans arrende gällande föreskrifter kan finnas berättigad, skall

af den nye arrendatorn gäldas, der icke i arrendekontraktet med honom varder

annorlunda bestämdt.

Om, på grund af särskilda förhållanden, hemman eller lägenhet anses

lämpligen kunna utan åbyggnad utarrenderas, må arrendator från all byggnadsskyldighet

befrias.

16:o. Arrendator åligger att, företrädesvis i brandstodsförening för länet

eller i orten, der sådan finnes, för kronans räkning ombesörja och utan afdrag

å arrendet bekosta åbyggnadernas brandförsäkring till deras fulla i behörig

ordning uppskattade värde. Kongl. Maj:ts befallningshafvande eger dock,

der anledning dertill förekommer, meddela föreskrift såväl om det belopp,

hvarför försäkring bör sökas, som om den anstalt, der försäkringen må ega

rum; börande, till ledning för den Kongl. Maj:ts befallningshafvande i berörda

hänseende åliggande pröfning, vid de å kronans egendomar förekommande

syner yttrande afgifvas om åbyggnadernas brandförsäkringsvärde.

17:o. Inträffar brandskada, vare arrendator skyldig att skadan bota

till den omfattning, domänstyrelsen bestämmer, och med den brandskadeersättning

som erhålles. Kronan uppbär och tillhandahåller, sedan plan för

^''byggnaden blifvit faststäld, arrendatorn brandskadeersättningen i den mån

densamma för byggnaden erfordras; skolande, derest kostnaden för nybyggnaden

öfverstiger den kronan tillerkända ersättningen, det Överskjutande beloppet

arrendatorn godtgöras genom afräkning å byggnadsskyldigheten, eller,

om denna är fullgjord, genom eftergift å närmaste årens arrende eller'' vid

egendomens afträdande af nye arrendatorn.

18:o. Arrendator är skyldig uppföra och underhålla all den stängsel,

som i det arrenderade områdets gräns mot annan egendom efter lag bör finnas,

men är ej förbunden att inom det arrenderade området hägnad uppehålla,

der ej annorlunda är genom arrendekontraktet stadgadt, eller vid laga

syn finnes nödigt föreskrifva stängsel omkring ängs- eller betesmark, som

af ålder varit inhägnad.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts Uddiga Proposition N:o 4.

19:o. Egendomens åker och äng skola, enligt de närmare föreskrifter,

som genom arrendekontraktet meddelas, af arrendator i alla afseenden räl

häfdas och i god växtkraft hållas.

20:o. Från det i lag stadgade förbud mot foders förande från bole

må undantag kunna ega rum med domänstyrelsens begifvande samt under

de vilkor, som af densamma föreskrifvas.

Bortförande af gödsel vare ej tillåtet.

21:o. Nyodling må endast ske på de områden och under de vilkor,

som i arrendekontraktet eller sedermera, på arrendator framställning, åt

vederbörande förvaltningsmyndighet bestämmes.

Vill arrendator för det arrenderade området eller viss del deraf i väsentlig

mån förändra sättet för jordens torrläggning, eller önskar han anlägga

ängsvattning, skall sådant ske efter af sakkunnig person uppgjord plan, som

af domänstyrelsen godkännes. För dylikt företag, lika som för större odlingseller

täckdikningsarbeten, hvaraf egendomen tillskyndas synnerlig fördel, men

arrendator under sin arrendetid ej kan tillgodogöra sig en kostnaden motsvarande

inkomst, må, efter domänstyrelsens - pröfning, godtgörelse arrendator

tilläggas genom skälig minskning i ett eller flera års arrendeafgift.

22:o. Arrendator ege ej att, utan domänstyrelsens medgifvande, borttaga

å egendomen befintliga torp eller anlägga nya.

23:o. För det trädesbruk samt den höstplöjning, gräsfrö- och höstsädessådd,

som afträdande arrendator, derest icke med tillträdaren annorlunda

öfverenskommes, är skyldig att året före egendomens afträdande verkställa

i enlighet med tillämpad växtföljd eller kontraktets härutinnan meddelade

bestämmelser, eger han af tillträdaren åtnjuta ersättning, som, i händelse

af tvist, bestämmes af tre gode män, af h vilka af- och tillträdarne

välja hvar sin och den tredje utses af de sålunda valde, eller, om desse ej

blifva om valet ense, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet eller domaren

i orten.

Der icke, i öfverensstämmelse med ortens sed, arrendator blifvit genom

kontraktet ålagdt att vid egendomens afträdande utan ersättning tillhandahålla

tillträdaren foder till visst belopp, vare afträdaren pligtig att det vid

arrendets frånträdande å egendomen befintliga förråd af hö och halm åt

tillträdaren öfverlåta mot ersättning, som, derest öfverenskommelse derom

icke uppnås, bestämmes af gode män i den ordning, som i nästföregående

moment finnes stadgad.

24:o. För alla, arrenderad egendom åliggande utskylder och besvär,

med undantag af den egendomen genom skattläggning åsätta ränta och

kronotionde, ansvare arrendator utan afkortning å arrendeafgiften.

Dock må arrendator, som på grund af lagligen tillkommet beslut fått

under sin arrendetid vidkännas betydligare kostnad för byggnad af kyrka,

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Majds Nådiga Proposition N:o 4.

prestgård eller andra allmänna hus, uppförande af större broar eller anläggning

af ny landsväg, jernväg eller kanal, härför åtnjuta godtgörelse i enlighet

med bestämmelserna i kongl. kungörelsen den 16 januari 1863.

25:o. Har, efter det arrendator antagits, fråga uppstått om vattenafledning,

deraf den arrenderade egendomen tillskyndas fördel, men arrendator

undandragit sig att i företaget deltaga, och detsamma derefter under

kronans medverkan kommit till stånd, skall arrendator från och med arrendeåret

näst efter det, då företaget blifvit afsynadt och godkändt, å det belopp,

kronan för ändamålet fått utgifva, erlägga fem procent årlig ränta, hvilken

ränta debiteras i sammanhang med arrendeafgiften.

Gitter arrendator styrka, att han icke så snart af företaget vunnit

fördel, ege domänstyrelsen för den ytterligare tid, som kan finnas skälig,

bevilja arrendatorn befrielse från berörda räntegodtgörelse.

26:o. Arrendator vare förbunden att, der sådant för allmännyttigt ändamål

å kronans vägnar fordras, afstå arrenderad kronoegendom tillhörig mark

äfvensom inkomstgifvande lägenhet emot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften,

motsvarande den förlust honom tillskyndas.

27:o. Öfverlåtelse af arrende må endast med domänstyrelsens medgifvande

kunna ske.

Dör arrendator, eller varder han i konkurs försatt, ege i förra fallet

den aflidnes rättsinnehafvare och i det senare konkursboet att för den del

af arrendetiden, som eljest skolat återstå, arrendet på viss person öfverlåta,

likasom, i händelse arrendator vid sitt frånfälle efterlemnat endast en sterbhusdelegare,

denne må öfvertaga arrendet, under vilkor dock i samtliga dessa

fall, att anmälan derom göres hos domänstyrelsen inom sex månader efter

dödsfallet eller konkursens början, samt att den nye arrendatorn af styrelsen

godkännes, Der enligt detta stadgande rätt till arrendes öfverlåtande tillkommer

sterbhus, i hvilket flere hafva del, må på domänstyrelsen ankomma

att, då sådant finnes utan olägenhet kunna ske, låta sterbhusdelegarne för

gemensam räkning arrendet bibehålla och egendomens skötsel handhafva

genom dertill af sterbhusdelegarne utsedd person, som af styrelsen godkännes.

Hafva i konkurs försatt arrendators löftesmän på grund af sin borgen nödgats

något utbetala, samt derför ej af konkursboet undfått godtgörelse, eller

har konkursboet ej, sedan löftesmännen inom två månader från konkursens

början derom gjort framställning, senast två månader derefter utfäst sig att

hålla löftesmännen för deras borgen skadeslöse och derför stält säkerhet, då

bör åt löftesmännen tillerkännas den rätt att öfver arrendet förfoga, som i

annan händelse varit konkursboet förbehållen.

Underlåtes anmälan, hvarom här är sagdt, eller framställes ej inom

den bestämda tiden ny arrendator eller förvaltare, som af styrelsen godkännes,

kommer arrendet, så framt det ej dessförinnan gått till ända, att upphöra,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

då arrendator aflidit, första fardag sedan ett år förflutit från den Thomedag,

som infaller näst efter dödsfallet, och, vid inträffad konkurs, första fardag

efter utgången af den tid af sex månader, inom hvilken anmälan om öfverlåtelse

bort ske; och varde egendomen, om styrelsen pröfvar skäl dertill vara,

för de återstående arrendeåren genom offentlig auktion till den högstbjudande

utarrenderad, för hvilket fall i arrendatorns bo, äfvensom hos löftesmännen

för den tid, som deras borgen omfattar, fordringsrätt förbehålies för den förlust,

som genom arrendesummans nedgående under hvad förut bestämdt varit

dervid kan uppkomma.

28:o. Såsom säkerhet för fullgörande af arrendevilkoren bör för en

tid af minst fem år, derest arrende så länge skall fortfara, och högst åtta

år vara stäld borgen af minst två personer, de der borga en för begge och

begge för en såsom för egen skuld, och hvilkas vederhäftighet är af Kongl.

Maj:ts befallningshafvande eller domaren styrkt. Ansvarighet på grund af

dylik borgen må dock icke utsträckas utöfver den tid, för hvilken borgen

blifvit ingången.

Arrendator, som sådant föredrager, må antingen, jemte ställande af

borgen för arrendevilkoren i öfrigt, såsom säkerhet för arrendeafgiftens erläggande

aflemna af staten, allmänna hypoteksbanken, rikets hypoteksföreningar

eller af kommuner med Kongl. Maj:ts tillstånd utgifna obligationer, motsvarande

2 års arrendeafgift, eller ock, i stället för borgen för uppfyllande

af arrendevilkoren i deras helhet, nedsätta dylika obligationer till belopp,

uppgående till 3 års arrendeafgift, dock med skyldighet för arrendatorn i

båda fallen att, derest domänstyrelsen finner anledning sådant påfordra, inom

viss förelagd tid ställa den ytterligare säkerhet i obligationer eller borgen,

styrelsen kan bestämma.

I afseende å obligationernas uppskattning gälle enahanda bestämmelser,

som i fråga om obligationer vid uppbördsborgen äro meddelade.

Minst ett år före utgången af den tid, för hvilken borgen blifvit stäld,

skall ny borgen aflemnas, så beskaffad, som ofvan sägs; hvarförutom arrendator

åligger att, derest någon af löftesmännen dör, eller Kongl. Majås befallningshafvande

finner löftesman icke vidare kunna för vederhäftig anses,

inom tre månader efter erhållet föreläggande ny vederhäftig borgen anskaffa.

29:o. I alla de fall, då anbud göres på arrende af kronoegendom,

eller medgifvande begäres till arrendes öfverlåtande eller öfvertagande enligt

8:de eller 27:de punkten, bör, så vida afseende derå skall fästas, aflemnas

säkerhet, så beskaffad, som i näst föregående punkt är stadgadt.

30:o. Underlåter arrendator att inom föreskrifven tid erlägga arrendeafgiften

eller att iakttaga sina skyldigheter i afseende å säkerheten för

arrendevilkorens fullgörande, vare arrenderätten förverkad och arrendator

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o é. 39

skyldig, om domänstyrelsen så fordrar, att egendomen vid nästföljande års

midfasta afträda.

Åsidosätter arrendator i öfrigt de på grund af arrendekontraktet honom

åliggande skyldigheter, eller öfverträder han de i detsamma honom medgifna

rättigheter, hafve ock förverkat arrenderätten och afträde, derest domänstyrelsen

sa jrkar och sedan laga domstol derom meddelat beslut, egendomen

nästa fardag.

o 1.0. Da anenderätt förverkad år, gälle i afseende å egendomens

utarrendering och kronans rätt till godtgörelse för möjligen skeende nedsättning

i arrendeafgiften hvad i 27:de punkten finnes stadgadt för det fall, att

död eller gäldbunden arrendators rättsinne häfvare icke göra sådan anmälan

om arrendets öfverlåtande eller öfvertagande, som der omförmäles.

32:o. Till utrönande, huru utarrenderad egendom skötes och arrendevilkoren

af arrendator fullgöras, skall egendomen hvart femte år eller oftare

besigtigas af domänintendent eller den, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i hans ställe förordnar.

Syn å utarrenderad kronoegendom skall, i stad af rådstufvurätt och

på landet af kronofogde med det antal nämndelmän, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande

bestämmer, förrättas före egendomens tillträde och derefter

under arrendetiden så ofta domänstyrelsen eller Kongl. Majrts befallningshafvande

finner anledning derom förordna.

Den syn, som före° egendomens tillträde hålles, och hvilken har till

ändamål att bestämma såväl den ersättning, afträdaren i ena eller andra

hänseendet må vara skyldig utgifva eller berättigad uppbära, som ock tillträdande

arrendatorns åligganden, för såvidt desamma då kunna blifva föremål

för pröfning, skall, der icke hinder möter, förrättas under sista året af

föruUöpande arrendeperiod på lämplig årstid, då marken är bar. Kostnaden

för sådan syn skola af- och tillträdare med hälften hvardera gälda.

Yid syner bör domänintendent eller den, som dertill i hans ställe af

Kongl. Maj.ts befallningshafvande utses, vara såsom kronans ombud närvarande,

och jemväl skogstjensteman vara till städes, der Kongl. Maj:ts befallningshafvande

finner anledning derom förordna.

Mot synemäns beslut ege den, som dermed icke åtnöjes, föra talan

efter stämning till domstol inom tre manader från den dag, syneförrättningen

afslutats. Instrument öfver synen skall inom trettio dagar efter förrättningen

hos kronofogden hallas enskilda parter tillhanda, och exemplar af syneinstrumentet

inom samma tid till Kong!. Maj:ts befallningshafvande insändas.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj ds Nådiga Proposition N:o 4.

Slutligen torde jemväl ett förklarande böra af Riksdagen begäras derom:

att de i fråga om utarrendering och förvaltning af kronans domäner

erforderliga bestämmelser, hvilka icke förekomma i de här ofvan upptagna

grunderna för förvaltningen, må få af Eders Kongl. Maj:t meddelas,

äfvensom att, der under första ordnandet af den nya förvaltningen de

nu föreslagna grunderna för utarrenderingen icke kunna utföras, hittills gällande

former för arrendeupplåtelsen måtte få tillämpas

Hvad föredragande departementschefen sålunda yttrat

och hemstält täcktes, uppå tillstyrkan af statsrådets öfrige

ledamöter, Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla

samt befalde, att i enlighet dermed nådig proposition, så

lydande som bil. A till detta protokoll utvisar, skulle till

Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

A. L. Fris.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1*82.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.