Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändringar i Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862 äfvensom i Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 November 1863

11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1883:13, Med förslag till ändringar i Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862 äfvensom i Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 November 1863

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

1

N:o 13.

Kongl. May.ts nådiga Proposition till Riksdagen med förslag till

ändringar i Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd den 21 Mars 1862 äfvensom i Förordningen

om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm

den 20 November 1863; Gifven Stockholms slott den 19

Januari 1883.

Med anledning af hvad bilagda protokoll öfver ecklesiastikärenden

rörande ifrågavarande ämnen innehåller, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen,

att följande förslag till förändrad lydelse af § 35 i Förordningen

om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862 och § 5

mom. 1 och mom. 2 samt § 37 mom. 1 i Fötordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 November 1863

må till efterrättelse från och med år 1884 varda af Riksdagen antagna,

nemligen:

1) i Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den

21 Mars 1862:

§ 35.

De afgifter, om hvilka kyrkostämma beslutar, skola, utom i de

fall för hvilka annorlunda är i lag eller författning stadgadt, utgå efter

den för rösträtt i kyrkostämma bestämda grund; och må förty personliga

eller matlagsafgifter icke, utöfver hvad lag uttryckligen medgifver, af

kyrkostämma beslutas.

Bill. till Riksd. Prat. 1883. 1 Sand. 1 Afd. 12 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd.. Proposition. N:o 13.

I fråga om afgifter och personliga tjenstbarheter, hvilka enligt

gällande författningar åligga medlemmar af eu kyrkoförsamling, oaktadt

de i kyrkostämma icke ega rösträtt, gör denna förordning icke ändring.

2) i Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i

Stockholm den 20 November 1863:

§ 5.

Mom. 1. Rösträttigheten å kyrkostämma beräknas i förhållande

till de i senast faststälda mantals- och taxeringslängder upptagna värden

å fastighet och belopp af inkomst, för hvilka bevillning till staten

erlägges, sålunda att:

A) för fastighet beräknas en röst för uppskattadt värde till belopp,

icke öfverstigande 16,000 kronor; två röster för belopp öfver 16,000 till

och med 32,000 kronor; tre röster för belopp öfver 32,000 till och med

48,000 kronor o. s. v. samt

B) för beskattningsbar inkomst beräknas en röst för belopp, icke

öfverstigande 800 kronor; tvä röster för belopp öfver 800 till och med

1,600 kronor; tre röster för belopp öfver 1,600 till och med 2,400

kronor o. s. v.

Ej må dock vid ky rkostämma för någon flera än tjugu röster beräknas.

Mom. 2. Det röstetal, som på nämnda grunder tillkommer hvar

och en röstegande vid kyrkostämma inom församlingen, utföres i behörig

röstlängd, som Öfverståthållareembetet för hvarje år från uppbördsverket

infordrar och låter tillställa församlingens kyrkoherde senast

inom den 15 April, för att vid kyrkostämma före Maj månads utgångjusteras.

Röstlängden skall upptaga alla dem, som i kyrkostämma inom

församlingen ega rösträtt. De skola i röstlängden intagas i den ordning,

hvars och ens hostad eller, då röstberättigad icke bor inom församlingen,

läge af fastighet eller rörelse, för hvilken rösträtt utöfvas,

föranleder, med uppgift, i särskild kolumn, å de för hvarje röstegande

i senast faststälda mantals- och taxeringslängd till bevillning upptagna

fastighetsvärden och inkomstbelopp; och skall den röstegandes hela

röstetal inom församlingen vara å ett ställe utfördt. För anmärkningar

vai-e i längden nödigt rum lemnadt.

§ 37.

Mom. 1. Alla, som inom församlingen äro mantalsskrifne eller

ändock derstädes för fast egendom eller inkomst af kapital eller arbete

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

till allmän bevillning uppförde, skola, efter de för kommunalutskylders

utgörande i allmänhet bestämda gränder, deltaga i de afgifter, om

hvilka kyrkostämma beslutar, utom i de fall, lör hvilka annorlunda är

i lag eller författning stadgadt; och må förty personliga eller matlagsafgifter

icke, utöfver hvad lag uttryckligen medgifver, af kyrkostämma

beslutas. År nu redan beslut fattadt om annan grund för afgifts utgående,

ma ett sadant beslut ej anses genom denna förordning upphäfdt,

derest det ej afser annan personlig afgift, än särskilt medgifven

är.

Enahanda skyldighet åligger bolag.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

Utskott tillhandahållas; och Kongl. Magt förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

C- G. Hammarskjöld.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott

den 19 Januari 1883,

N ärvarande:

Hane Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Ottek,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander och

Ryding.

l:o.

Angående Departementschefen Statsrådet Hammarskjöld föredrog Skattere
ritglZZitém

gleringskomiténs den 13 September 1882 afgifna underdåniga utlåtande

förslag i och förslag angående skatteförhållandena i riket, i de delar beträffande

vi{mgperson- personliga afgifter, som afse dels^ ändringar i gällande författning

liga skatter angående allmän sjukvårdsafgift och i Kongl. förordningen angående

m•m- fattigvården, dels tillägg till Kongl. förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd äfvensom till den för Stockholms stad gällande

kyrkostämmoförordning, dels ändringar i stadgan angående folkundervisningen

i riket och i stadgan angående folkundervisningen i

Stockholms stad, dels ock ändring i bestämmelserna om vinörens ut
-

Stockholms stad, dels ock ändring i bestämmelserna om vinörens utgörande;

i hvilka frågor infordrade underdåniga utlåtanden afgifvits åt

Ofverståthållareembetet efter Stadsfullmäktiges i Stockholm hörande, af

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

5

Kong]. Maj:ts Befallningshafvande i länen, af Domkapitlen samt af Stockholms

stads konsistorium.

Efter redogörelse för handlingarnas innehåll yttrade Departementschefen

:

De af skatteregleringskomitén lemnade upplysningar om de många

fall, då kyrkostämma utöfver hvad lag tillstädjer beslutat personliga

afgifter, synas visa, att ordalagen uti 35 § af Kongl. förordningen om

kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862 samt 37 §

i Kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i

Stockholm den 20 November 1863 icke nog oförtydbart förbjuda att pålägga

personliga skatter i vidsträcktare mån än lag uttryckligen det

medgifver. Skäl torde derföre finnas för sådana förtydligande tillägg,

som af komitén ifrågasatts. Men derjemte synes af skäl, som af komitén

blifvit anförda, en minskning uti antalet och beloppet af de personliga

skatter, som kommunerna hittills lagligen kunnat pålägga, vara önskvärd.

Komitén har i detta afseende icke trott sig böra föreslå, att den

personliga sjukvårdsafgiften skulle bortfalla eller att uti de om densamma

gällande bestämmelser annan ändring skulle göras, än att hvad som

finnes föreskrifvet om dess i allmänhet tillåtna högsta belopp skulle gälla

äfven för Stockholm. Ehuru jag nu är af den mening att af alla till

kommuner lagligen utgående personliga skatter sjukvårdsafgiften lättast

kunde undvaras, i det att derigenom inflytande medel utan större svårighet

kunde ersättas af vanlig landstingsskatt, så anser jag mig likväl

emot Skatteregleringskomiténs nästan enhälligt uttalade åsigt och

då äfven eljest inga allvarligare anmärkningar framstälts emot denna

skatts fortvaro, icke böra i afseende å densamma tillstyrka annan ändring

än den af komitén föreslagna.

I afseende å de till de mindre kommunerna utgående personliga

skatter har jag intet att erinra emot det af Skatteregleringskomitén framstälda

förslag att så kallade vinören må upphöra samt att, der någon

kommunalbeskattning erfordras för det ändamål, för hvilket vinören utgå,

den må ega rum efter den för rösträtt i kyrkostämma faststälda

grund. Deremot synes det mig betänkligt att, såsom komiténs flertal

föreslagit, förbjuda båda de personliga afgifter, som nu äro tillåtna för

fattigvårdens och folkskolans ändamål. Jag betvifla!- visserligen icke,

att dessa afgifter i mera välmående kommuner skulle kunna utan svårighet

borttagas. Den förhöjning i den efter förmögenhet och inkomst

utgående vanliga kommunalskatten, som deraf skulle blifva en följd,

torde der icke kännas betungande eller medföra större orättvisor. Men

såsom blifvit anmärkt särskildt af Eders Kongl. Maj ds Befallningshaf
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

vande i Göteborgs och Bohus län, finnas kommuner, der den beskattningsbara

förmögenheten och inkomsten är så obetydlig och skilnaden

i ekonomisk ställning emellan de från bevillning efter andra artikeln

fria och sådan bevillning betalande i allmänhet så ringa, att betänkliga

svårigheter och orättvisor skulle uppstå, om all personlig skatt upphäfdes

och bristen i kommunens inkomster ersattes af en förhöjning i afgiften

efter förmögenhet och inkomst. Två af Skatteregleringskomiténs

medlemmar hafva ock föreslagit, att i ersättning för de tvenne till fattigvården

och till skolväsendet nu utgående personliga afgifter en personlig

afgift borde utgå till kommunen af högst 50 öre för man och 25

öre för qvinna. Detta förslag har vunnit understöd af ganska många

af de myndigheter, som i ärendet afgifvit yttranden. I afseende å den

närmare tillämpningen har ifrågasatts, att kommunen skulle eg a att besluta

om afgiftens användning för vare sig fattigvård eller skolväsende.

Men då bestämmande af fattigvårdsafgift tillhör kommunalstämma och

af skolafgift kyrkostämma, och det naturligtvis vore möjligt att angående

afgiftens fördelning mellan stämmorna kunde uppstå eu konflikt,

för hvars lösning någon form icke finnes, torde det vara nödvändigt att

lagen föreskrifver för hvilket ändamål afgiften må utgå. Flertalet af de

myndigheter, som delat den af Skatteregleringskomiténs minoritet i denna

fråga uttalade åsigt att eu personlig afgift till de mindre kommunerna bör

bibehållas, har yttrat sig för att fattigvårdsafgiften må upphäfvas men

kommunens rätt att besluta eu personlig afgift till begränsadt belopp för

folkskolans behof qvarstå. Den kyrkliga kommunen eger för att bereda

tillgångar till sina behof icke använda andra beskattningsformer än de

direkta. De skäl, för livilka jag förut redogjort, emot ett fullständigt

borttagande af möjligheten att i de mindre kommunerna pålägga personlig

skatt, vinna derigenom inom den kyrkliga kommunen ökad styrka. Dertill

kommer att väl ingen afgift lättare än folkskoleafgiften af de mindre

bemedlade inses utgå till ett för dem gagnande ändamål, hvarföre denna

afgift minst af alla torde gifva anledning till missnöje. Då jag nu, för

att bereda en behöflig minskning uti de till kommunerna utgående personliga

afgifterna, anser eu af de nu tillåtna böra bortfalla, tvekar jag

alltså icke att föreslå, att fattigvårdsafgiften må försvinna, men folkskoleafgiften

bibehållas Jag har emellertid redan antydt, att jag icke tror

ens den senare afgiften allestädes vara behöflig. Lagens ordalydelse

synes mig derföre böra vara sådan, att deraf klart framgår, att

en personlig afgift till folkskolan alls icke är anbefald utan endast medgifven,

der vederbörande kommun finner den behöflig och rättvis. Derjemte

anhåller jag att få föreslå ett par förändringar uti de om denna

I

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

afgift nu gällande bestämmelser. Vid de personliga utgifter, som i

(ifrigt äro i lag stadgade, bär i allmänhet maximum för afgiften af

qvinna faststälts till endast hälften af hvad som utgår af man. Denna

regel torde böra tillämpas äfven å folkskoleafgiften. Slutligen synes

det af lagen nu bestämda minimum för denna afgift kunna såsom öfverflödigt

utgå.

Om jag sålunda icke tilltrott mig föreslå ett fullständigt upphäfvande

af den personliga folkskoleafgiften, har jag deremot för afsigt att

föreslå en annan förändring i gällande skolstadga, hvarigenom en till

folkskoleväsendet utgående; afgift skulle försvinna. Så väl den äldre

som den nuvarande folkskolestadgan medgifver kommunerna att utkräfva

eu afgift af högst 50 öre för hvarje barn, som begagnar folkskolan, med

befrielse från afgiftens utgörande för dem, som åtnjuta understöd af

fattigvården, eller hvilkas föräldrar för medellöshet erhålla afkortning

å de årliga kronoutskylderna. I ett par af de öfver Skatteregleringskonnténs

förslag afgifna yttranden hafva emot denna afgift framställa

anmärkningar, som synas mig förtjena uppmärksamhet. "Afgiften, som

till kommunens kassa bör inbringa mindre än den personliga folkskoleafgiften,

tallei ojemnare än denna och är derföre mera betungande.

För de obemedlade är tiden för barnens uppväxt vanligen den ekonomiskt

mest bekymmersamma, och ju flera barnen äro, desto svårare är

det gemenligen att bereda familjen underhåll. Men just inom denna tid

utgår afgiften för de barn, som besöka folkskolan, och utgår med större

belopp, ju flera skolpligtiga barn familjefadren bär att försörja. Äfven

kan det anmärkas att, då lagen ålägger föräldrarne såsom en pligt att

låta barnen erhålla folkskoleundervisning, är det mindre lämpligt att

affordra föiäldrarne betalning för det de uppfylla denna sin lagbestärnda

skyldighet. Det aligger skolråden att tillhålla tredskande föräldrar att

sända sina barn i folkskolan. Skolrådens ställning måste vara allt annat

än behaglig, då de hafva att meddela föräldrarna att, om dessa lyda skolrådets

tillsägelser, de skola betala för sin lydnad. De svårigheter och

obehag, utkräfvande af denna afgift medfört, hafva ock, såsom af ett

domkapitel blifvit anförd t, föranledt att afgiften flerstädes icke uttages

Det synes vara skäl att den alldeles afskaffa.

Af skål, som blifvit af Statsrådet och chefen för Civildepartementet

anförda i hans yttrande angående förslag till ändringar uti Kongl.

förordningen _ om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862 med

flera författningar^ anhåller jag. få föreslå, att proposition må till Riksdagen

göras om sådan ändring i Kongl. förordningen angående kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 November 1863,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

hvarigenom röstberäkningen vid kyrkostämma derstädes sättes, i förhållande

icke till den af hvarje skattskyldig utgående bevillning till staten

utan till det fastighetsvärde eller den inkomst, hvaraf bevillning utgöres.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört tillstyrker jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen:

I. att följande förslag till förändrad lydelse af § 35 i förordningen

om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862 och

§ 5 mom. 1 och mom. 2 samt § 37 mom. 1 i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 November 1863 må till

efterrättelse från och med år 1884 varda af Riksdagen antagna, nemligen:

1) i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den

21 Mars 1862:

§ 35.

De utgifter, om hvilka kyrkostämma beslutar, skola, utom i de

fall för hvilka annorlunda är i lag eller författning stadgadt, utgå efter

den för rösträtt i kyrkostämma bestämda grund; och må förty personliga

eller matlagsafgifter icke, utöfver hvad lag uttryckligen medgifver,

af kyrkostämma beslutas.

I fråga om afgifter och personliga tjenstbarheter, hvilka enligt

gällande författningar åligga medlemmar af en kyrkoförsamling, oaktadt

de i kyrkostämma icke ega rösträtt, gör denna förordning icke ändring.

2) i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i

Stockholm den 20 November 1863:

§ 5.

Mom. 1. Rösträttigheten å kyrkostämma beräknas i förhållande

till de i senast faststälda mantals- och taxeringslängd^ upptagna värden

å fastighet och belopp af inkomst, för hvilka bevillning till staten

erlägges, sålunda att:

A) för fastighet beräknas en röst för uppskattadt värde till belopp,

icke öfverstigande 16,000 kronor; två röster för belopp öfver 16,000

till och med 32,000 kronor; tre röster för belopp öfver 32,000 till och

med 48,000 kronor o. s. v. samt

B) för beskattningsbar inkomst beräknas en röst för belopp, icke

öfverstigande 800 kronor; två röster för belopp öfver 800 till och med

1,600 kronor; tre röster för belopp öfver 1,600 till och med 2,400 kronor

o. s. v.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

Ej må dock vid kyrkostämma för någon flera än tjugu röster

beräknas.

Mom. 2. Det röstetal, som på nämnda grunder tillkommer hvar

och en röstegande vid kyrkostämma inom församlingen, utföres i behörig

röstlängd, som öfverståthållareembetet för hvarje år från uppbördsverket

infordrar och låter tillställa församlingens kyrkoherde

senast inom den 15 April, för att vid kyrkostämma före Maj månads

utgång justeras. Röstlängden skall upptaga alla dem, som i kyrkostämma

inom församlingen ega rösträtt. De skola i röstlängden intagas

i den ordning, hvars och ens bostad eller, då röstberättigad icke bor

inom församlingen, läge af fastighet eller rörelse, för hvilken rösträtt

utöfvas, föranleder, med uppgift, i särskild kolumn, å de för hvarje röstegande

i senast faststälda mantals- och taxeringslängd till bevillning

upptagna fastighetsvärden och inkomstbelopp; och skall den röstegandes

hela röstetal inom församlingen vara å ett ställe utfördt. För anmärkningar

vare i längden nödigt rum lemnadt.

§ 37.

Mom 1. Alla, som inom församlingen äro mantalsskrifne eller ändock

derstädes för fast egendom eller inkomst af kapital eller arbete

till allmän bevillning uppförde, skola, efter de för kommunalutskylders

utgörande i allmänhet bestämda grunder, deltaga i de afgifter, om hvilka

kyrkostämma beslutar, utom i de fall, för hvilka annorlunda är i lag

eller författning stadgadt; och må förty personliga eller matlagsafgifter

icke, utöfver hvad lag uttryckligen medgifver, af kyrkostämma beslutas.

År nu redan beslut fattadt om annan grund för afgifts utgående, må

ett sådant beslut ej anses genom denna förordning upphäfdt, derest det

ej afser annan personlig afgift, än särskilt medgifven är.

Enahanda skyldighet åligger bolag.

II. 1) att § 58 i stadgan angående folkundervisningen i riket den

20 Januari 1882 må till efterrättelse från och med år 1884 erhålla följande

förändrade lydelse:

§ 58.

För att bereda tillgång till kostnaderna för skolväsendet skall,

der ej andra medel härtill finnas, det erforderliga beloppet inom hvarje

skoldistrikt sammanskjutas efter de grunder, som gälla för kommunal
Rih

till Riksd. Prot. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 12 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

utskylders utgörande; dock vare skoldistrikt medgifvet att såsom bidrag

härtill af hvar och en som erlägger mantalspenningar upptaga en särskild

afgift, och må denna afgift, hvilken skall utgöras af qvinna med

hälften af det belopp, som erlägges af man, icke sättas högre än till

-50 öre för hvarje skattskyldig af mankön.

2) att såsom följd häraf § 59 i nämnda stadga må förklaras från

samma tid upphöra att vara gällande; samt

3) att, med upphäfvande af hvad 6 och 10 §§ i stadgan angående

folkundervisningen i Stockholms stad den 27 September 1861 innehålla

beträffande grunder för utgörande af de medel, hvilka såsom erforderliga

för folkskoleväsendet böra genom uttaxering inom församlingarne

eller hufvudstaden i dess helhet anskaffas, till efterrättelse från

och med år 1884 må förordnas, att de i stadgan angående folkundervisningen

i riket meddelade allmänna bestämmelser i dessa hänseenden

skola gälla äfven inom Stockholms stad.

III. att § 33 i förordningen angående fattigvården den 9 Juni

1871 må från och med år 1884 erhålla följande förändrade lydelse:

§ 33.

Der afkastningen af fattigvårdssamhälles för fattigvården afsedda

fastigheter och kapital, inflytande bötesmedel, kollektör, frivilliga gåfvor

och andra sådana inkomster icke äro tillräckliga för fattigvårdens bestridande,

skall hvad derutöfver erfordras fyllas genom tillskott efter de

grunder, som för kommunalutskylders utgörande i allmänhet äro stadgade.

IV. att mom. 1 i Kongl. kungörelsen angående kurhusafgiftens

upphörande och införande af en allmän sjukvårdsafgift den 26 Augusti

1873 må från och med år 1884 erhålla följande förändrade lydelse:

l:o För den allmänna sjukvården inom hvarje län eller sjukvårdsdistrikt

skall årligen, intill dess annorlunda förordnas, af en hvar, som

erlägger mantalspenningar, äfven utgöras en personlig sjukvårdsafgift

särskildt för hvarje län eller sjukvårdsdistrikt i mån af dess behof; dock

att denna afgift, som utgöres af qvinna med hälften af det belopp, som

erlägges af man, icke må sättas högre än till 50 öre för hvarje skattskyldig

af mankön.

V. att till efterrättelse från och med år 1884 må förordnas:

att de afgifter, hvilka jemlikt Kongl. resolutionen på presterska
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

pets besvär den 27 Augusti 1668 § 11 och Kongl. cirkuläret till samtliga

landshöfdingarne den 11 Januari 1804 med flera författningar böra

af församlingarnas medlemmar utgå till kommunionvins anskaffande, icke

må uttagas annorledes än efter de grunder, som för kommunalutskylder

i allmänhet äro stadgade.

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter behagade

Hans Maj:t Konungen härtill lemna nådigt bifall

samt förordna, att enligt föredragande Departementschefens

förslag nådiga propositioner i ämnet af

den lydelse, bilagorna 1 — 5 vid detta protokoll utvisa,

skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

A. von Krusenstjerna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1883:34 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition s. 6 i texten