Med förslag till förordning angående tillsättning af pastor primarius i Stockholm
1883-02-03 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,7 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1883:25, Med förslag till förordning angående tillsättning af pastor primarius i Stockholm
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 25.
1
N:o 25.
Ank. till Riksd. Kansli den 3 Febr. 1883, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
förordning angående tillsättning af pastor primarius i
Stockholm; gifven Stockholms slott den 26 Januari 1883.
På framställning af Stockholms stads konsistorium och sedan Högsta
Domstolen blifvit i grundlagsenlig ordning hörd, vill Kongl. Maj:t,
med bifogande af Högsta Domstolens och Statsrådets i ärendet förda
protokoll, jemlikt 87 § 2 mom. Regeringsformen, föreslå Riksdagen att
antaga närlagda förslag till
Förordning angående tillsättning af pastor primarius i Stockholm.
Med upphäfvande af hvad i § 1 af förordningen angående rättegång
i domkapitlen den 11 Februari 1687 stadgas derom, att kyrkoherden i
Storkyrkan skall vara ordinarie ordförande i Stockholms städs konsistorium,
förordnas som följer:
1 §•
Pastor primarius är, i erkebiskopens frånvaro, ordförande i Stockholms
stads konsistorium. Har pastor primarius förfall eller är hans
befattning ledig, utöfvas densamma af den bland konsistoriets ledamöter,
som enligt vedertagen ordning der sitter främst.
Bill. till Riksd. Prot. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 17 Häft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 25.
2 §■
Nar pastor primarms från sin befattning afgått, skall val till hans
efterträdare inför konsistorium ske af det enligt 3 § röstberättigade presterskapet
å tid, som Konungen bestämmer.
3 §.
Rösträtt vid detta val tillkommer de vid Stockholms territoriela
församlingar samt vid de Tyska och Finska församlingarna anstälde
kyrkoherdar och komministrar. Är kyrkoherde^enst ledig, utöfvas rösträtten
för samma tjenst af den som tjensten förvaltar, der han ej pa
annan grund är röstberättigad.
4 §.
Valbar till embetet är en hvar af de i nästföregående paragraf omförmälde
kyrkoherdar, af hvilka de tre, som erhållit de flesta rösterna,
af konsistorium på förslag uppföras.
5 §•
Sedan erkebiskopens yttrande öfver förslaget inhemtats, utnämner
Konungen en af de tre, som blifvit föreslagne.
6 §•
I öfrigt galle i tillämpliga delar till efterrättelse hvad i fråga om
biskopsval är stadgadt.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR.
Nils von Steyern.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
3
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott Fredagen den 20 Oktober 1882
i närvaro af
Hans Excellens Iierr Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Richert,
Themptander,
Ryding.
6:o
Efter gemensam beredning med Chefen för Ecklesiastikdepartementet,
anförde Departementschefen Statsrådet von Steyern i underdånighet:
“Sedan
Eders Kongl. Maj:t den 13 April 1881 i nåder utnämnt
och förordnat Domprosten i Strengnäs, utnämnde pastor primarius i
Stockholm, teologie doktorn A. T. Strömberg att vara biskop i Strengnäs
stift, anmälde Stockholms stads konsistorium i underdånig skrifvelse
den 3 påföljande Maj den derigenom yppade ledigheten åt kyrkoherdeembetet
i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm för att, på sätt Kongl.
brefvet den 9 September 1785 föreskrifver, afvakta Eders Kongl. Maj ds
nådiga befallning i fråga om embetets återbesättande.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
I sammanhang dermed väcktes af konsistorium fråga, huruvida
icke den förening af pastorprimariibefattningen och ordförandeskapet i
stadskonsitorium med kyrkoherde^ensten i Storkyrkan, som för närvarande
egde rum, kunde lör framtiden upphöra; och androg konsistorium,
till stöd för denna framställning, hufvudsakligen: att denna förening —
som grundade sig på ett i § 1 af den under den 11 Februari 1687 utfärdade
förordningen huru med rättegång uti domkapitlen skall förhållas
förekommande uttryck: “Uti Stockholms stads konsistorium prsesiderar
erkebiskopen, när han är tillstädes; men eljest kyrkoherden i Slöra kyrkan,
som är ordinarie preses" — redan i forna tider vållat åtskilliga
förvecklingar, enär Storkyrkoförsamlingen i och för tillsättningen af sin
kyrkoherde åtnjöte vissa privilegier, hvilka stödde sig på Kongl. brefven
af den 10 Mars 1636 och den 1 Mars 1743, enligt hvilka församlingen
egde att med biskopens ja och samtycke välja några qvalificerade personer,
af hvilka Konungen ville utse en till kyrkoherde, att då församlingen
redan sistnämnda år upprättade ett sådant förslag, att hvarken
dåvarande erkebiskopen eller regeringen ansåg någon af de föreslagne
lämplig att med kyrkoherdebefattningen, hvartill deras behörighet ej ifrågasattes,
förena ordförandeskapet i konsistorium, upphäfde Kongl. Maj:t
detta förslag och befalde konsistorium i bref af den 6 December 1743
“att antyda församlingen att förut öfverenskomma om sådane män af
teologie professorer, domprostar, kyrkoherdar vid de större församlingarna
här i Stockholm samt i städerne och på landet, som jemte andra nödiga
egenskaper äfven varit vane vid konsistoriela sysslor"; att konsistorium
till åtlydnad af denna befallning* ända till och med den senaste
kallelsedagen låtit inför församlingen uppläsa detta bref, men att församlingen
vid sin kallelse icke alltid fästat afseende dervid; att icke
heller Kongl. Maj:t, att döma af de nådiga resolutioner, som tid efter
annan meddelats i anledning af besvär, som af personer, kallade till
profpredikanter, framburits deröfver att de af konsistorium förklarats inkompetenta,
syntes hafva velat, att en tillämpning af nämnda bref numera
skulle ega rum; att derigenom emellertid lagts i församlingens
händer en obegränsad rätt att ej blott enligt sina privilegier för Eders
Kongl. Maj:t föreslå trenne prestmän, af hvilka Eders Kongl. Maj :t hade
att utnämna en till kyrkoherde, utan äfven att på samma gång föreslå
till utnämning pastor primarius och ordinarie prseses i stadskonsistorium;
att det icke syntes konsistorium lämpligt att hos Eders Kongl. Maj:t
föreslå en återgång till skärpta bestämmelser med afseende på de kallades
kompetens, hvilket onekligen innebure ett ingrepp i församlingens
privilegier, men väl att föreslå en skilsmessa af de ifrågavarande embetenas,
i församlingens privilegier ej omnämnda förening; att förhållan
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 25. 5
dena nu i många afseenden vore förändrade mot 1687, när denna förening
stadgades och då Storkyrkoförsamlingen vore att betrakta såsom
en moderkyrka för de mindre och oansenliga församlingarne, som funnes på
malmarne, men hvilka församlingar nu vuxit ut till omfång, folkmängd
och betydenhet, vida öfverlägsna denna församling, som för''närvarande
vore den minsta af Stockholms territoriela församlingar, samt att dessutom
å andra sidan pastorprimariiembetet på den grund, som redan
lagts af instruktionen den 16 December 1668, utvecklats genom sakens
egen natur till funktioner, i många hänseenden likartade med episcopala.
f Öl att söka undvika att träda Storkyrkoförsamlingens privilegier
löi nära och genom ett främmande element inverka på denna församlings
kallelse och val, Indika framför allt borde afse församlingens behof
af en värdig kyrkoherde, samt för att på samma gång söka förebygga,
^ att Eders Kongl. Magt skulle i och för utnämningen af en
framstående embetsinnehafvare fortfarande vara inskränkt till det för
Eders Kongl. Maj:t af Storkyrkoförsamlingen framlagda förslaget, hemstälde
konsistorium, att Eders Kongl. Magt täcktes hädanefter, efter
erkebiskopens hörande och möjligen efter hörandet af Stockholms ordinarie
presterskap i den ordning och till den verkan, som Eders Kongl.
Maj.t kunde anse vara lämplig, till pastor primarius och stadskonsitorii
ordinarie preses utnämna den bland konsistorii assessorer, som Eders
Kongl. Maj:t dertill funne värdig, äfvensom att Eders Kongl. Majd på
ungefär samma sätt täckes utnämna vice preses. Såsom en följd af
denna förändring ansåg konsistorium, att den kronotionde, som för närvarande
tillkomme kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen i hans egenskap
af pastor primarius, likasom den, som tillkomme kyrkoherden i
Klara församling, borde tillfalla de på ofvanberörda sätt utnämnde. För
den händelse denna hemställan vunne nådigt bifall anhöll konsistorium,
att Edeis Kongl. Maj.t måtte vidtaga de åtgärder, som för förslagets genomförande
kunde anses nödvändiga.
Två af konsistorii ledamöter voro af skiljaktig mening och ansågo,
att konsistorium ej bort hos Eders Kongl. Majd göra annan framställning
än en anmälan, enligt gällande bestämmelser, om den inträffade
kyrkoherdeledigheten.
Sedan Eders Kongl. Majd vid föredragning häraf den 10 Juni 1881
föiklarat, att med åtgärder lör tillsättande af kyrkoherdebeställningen i
Storkyrkoförsamlingen skulle anstå intill dess konsistorii framställning
blifvit af Eders Kongl. Majd pröfvad, har Herr Erkebiskopen i afgifvet
utlåtande anfört: att han väl icke ville förneka, att stadgandet i ofvan
berörda förordning den 11 Februari 1687 om kyrkoherdens i Storkyrkan
sjelfskrifvenhet att tillika vara pastor primarius kunde medföra ganska
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 25.
störa olägenheter, men att han ansåg dels de befarade olägenheterna
ej hafva i verkligheten inträffat, dels de redan gifna föreskrifterna,
ytterligare skärpta i den rigtning Kongl. brefvet den 6 December 1743
angåfve, vara egnade att förekomma dem; hvadan Erkebiskopen i
underdånighet hemstälde, att Eders Kongl. Maj:t behagade utfärda en
sådan efter nuvarande tidsförhållanden lämpad förklaring öfver de ord
i privilegiibrefvet den 10 Mars 1636, som uppenbarligen åsyftade en
nödvändig inskränkning i Storkyrkoförsamlingens valfrihet, att genom
samma förklaring önskvärd trygghet måtte vinnas mot ett missbruk, som
läte andra än behörigen »qvalificerade personer» komma under omröstning
vid nämnda församlings kyrkoherdeval. För den händelse likväl,
att Eders Kongl. Maj:t skulle finna skäligt att fästa nådigt afseende vid
den begärda upplösningen af ordförandeplatsens förening med ofvannämnda
kyrkoherdeembete, vore något af vigt ej att anmärka mot det
framstälda förslaget, så vidt det rörde tillsättning åt pastor primarius
eller »ordinarie preses» i konsistorium; hvaremot, beträffande frågan
om vice preses, ingen annan förändring af nu gällande lag syntes behöflig
än den, att om pastor i Klara församling utsåges till ordinarie
preses, den ledamot af konsistorium, som enligt häfdvunnen sed hade
näst efter pastor primarius främsta platsen, då vore till vice preses sjelfskrifven.
Storkyrkoförsamlingen, hvars yttrande i ärendet jemväl infordrats,
har i underdånighet anfört, att då det icke kunde tillkomma församlingen
att ingå i undersökning eller uttala något omdöme angående lämpligheten
af det församlingens kyrkoherde, i egenskap af pastor primarius,
tillkommande ordförandeskapet i stadens konsistorium och öfriga med
detta embete förenade uppdrag, församlingen ansåge sig endast böra i
underdånighet förklara, att församlingen för sin del icke önskade eller
funne sig hafva behof af någon förändring i de från äldre tider gällande
bestämmelser för tillsättning af pastor primarius och kyrkoherde i Storkyrkoförsamlingen
; på grund hvaraf församlingen anhöll, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes, med förklarande att konsistorii ifrågavarande förslag icke
kunde till vidare åtgärd föranleda, i nåder anbefalla konsistorium att gå
i författning om det lediga embetets återtillsättande i förut stadgad och
iakttagen ordning.
Vidare har Kammarkollegium, som erhållit befallning att i detta
ärende inkomma med underdånigt utlåtande, till fullgörande häraf uti
underdånig skrifvelse den 9 December 1881 upplyst: att kyrkoherden i
Nicolai eller Storkyrkoförsamlingen Doktor Emporagrius genom Kongl.
bref den 3 Juni 1658 erhöll ett personligt årligt anslag af 250 tunnor
spanmål från Svartsjö län, hvithet den 14 Maj 1694 bekräftades för då
-
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
varande kyrkoherden och hans efterträdare i anseende dertill, att ingen
lön, vare sig af kronan, staden eller kyrkan, vore tillagd denne kyrkoherde,
ehuru han hade ett stort besvär af prsesidiiförandet i Stockholms
konsistorium; att denna lön, jemlikt Kongl. brefvet den 21 Juli 1720,
numera åtnjötes med 250 tunnor eller 1575 kubikfot spanmål, hälften
råg och hälften korn, af hemmansräntor från Strömsholms län eller det
nuvarande Snefringe härad i Vesterås län, hvarjemte derå uppbures forsellönsersättning
med 126 kronor enligt förordningen den 23 Juli 1869;
att såsom en dylik ersättning för vice ordförandebefattningen i konsistorium
äfven blifvit ansedt det anslag af kronotionde kyrkoherden i Klara
församling åtnjöte, men att detta anslag vore vida äldre och meddelades
af Konung Gustaf II Adolf den 24 December 1617 för kyrkoherden i
Klara med 67 tunnor 5 fjerdingar kronotionde från Sånga och Ekerö
socknar i Färentuna härad af Stockholms län, bekräftades för bemälde
kyrkoherde utan något särskild! vilkor genom Kongl. brefvet den 20
Maj 1672 samt utginge ännu af samma kronotionde enligt Kongl. brefvet
den 29 Oktober 1812 med 67 tunnor 9A- kappar eller 423 kubikfot
8,72 kannor, hälften råg och hälften korn, jemte forsellön af 33 kronor
91 öre; samt att dermed äfven öfverensstämde att vid lönereglering för
presterskapet i Klara församling, faststäld genom Kongl. resolutionen den
18 December 1874, kyrkoherden derstädes bibehållits vid den honom
anslagna kronotiondespanmål, hvaremot förstberörda statsanslag icke
omförmäldes uti Kongl. resolutionen den 22 Oktober 1875 angående lönereglering
för presterskapet i Storkyrkoförsamlingen.
Uti en derefter till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift har ett antal
af trettiotre inom Stockholm tjenstgörande prester, under anförande att,
då det väl icke kunde betviflas att Nicolai församling numera ej intoge
till de öfriga församlingarne i hufvudstaden den ställning, som kunde
utgöra giltigt skäl för bibehållande af det företräde, som genom Kongl.
brefven den 16 December 1668 och den 11 Februari 1687 tillerkänts
Nicolai. församlings pastor, och då dessutom de vilkor, som i Kongl.
brefvet den 17 December 1743 vore fästade vid Nicolai församlings
rätt att kalla och upprätta förslag till ifrågavarande embete, icke vidare
af församlingen plägade beaktas, och således detta åt församlingen
gifna privilegium syntes föråldradt och derföre borde upphöra, underdånigst
anhållit att Eders Kongl. Maj:t täcktes omfatta och bereda framgång
åt konsistorii förslag.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25
Stadgandet att pastor i Storkyrkan skall vara ordförande i Stockholms
stads konsistorium är, efter hvad den nu gjorda framställningen
visar, icke af privilegii utan af kyrkolags natur, och förskrifver sig från
en tid, då denna församling ännu, i förhållande till de öfriga, var att
betrakta såsom en hufvudförsamling. Denna framstående ställning har
Storkyrkan för länge sedan upphört att intaga. Församlingen utmärker
sig nu hvarken genom sin folkmängd eller i något annat hänseende
framför de öfriga. Numera saknas följaktligen den grund, hvarpå stadgandet
från början hvilat. Visserligen kan det icke med fog påstås, att
det inflytande på tillsättningen af pastor primarius, som det oaktadt
fortfarande tillkommer Storkyrkoförsamlingen, hittills blifvit missbrukadt.
Det måste fastmer medgifvas, att de af församlingen upprättade förslag
i allmänhet varit sådana, att Kongl. Maj:t ej behöft stanna i förlägenhet
att inom dem finna män, egnade att med heder bekläda en chefsplats
bland hufvudstadens presterskap och ordförandebefattningen i dess konsistorium.
Men å andra sidan har det ock blifvit erkändt, att sjelfva
föreskrifterna angående val af kyrkoherde i Storkyrkan icke innebära
några garantier för att de föreslagna skola ega de för nämnda ändamål
erforderliga egenskaper. Det är ganska tänkbart, att de prestman, som
församlingen med skäl kan anse lämplige att utöfva kyrkoherdekallet,
dock sakna de egenskaper, hvilka fordras hos den, som skall presidera
i ett konsistorium. En skärpning af dessa föreskrifter har derföre blifvit
satt i fråga för det fall, att Eders Kongl. Maj:t ej skulle till konsistorii
framställning lemna bifall. Men då en förändring i det bestående således
i alla händelser ansetts nödig, tala enligt mitt förmenande öfvervägande
skäl för dess genomförande i den icke blott af konsistorium utan ock
af flertalet inom hufvudstaden anstälde prester förordade rigtning, att
Eders Kongl. Maj:t efter presterskapets hörande bland Stockholms kyrkoherdar
utser pastor primarius. Derigenom vunnes hvad man önskade
utan inskränkning i den rätt i afseende på kyrkoherdeval, som Storkyrkoförsamlingen
för närvarande utöfvar, och som den väl knappast
skulle vilja uppgifva för att få de begge embetenas förening för framtiden
bibehållen.
Om denna åsigt vinner Eders Kongl. Maj ds godkännande, synes
den form, under hvilken presterskapet skulle gifva sin mening tillkänna,
böra blifva i det hufvudsakliga lika med den, som iakttages vid biskopsval,
så att presterskapet upprättar förslag, inom hvilket Konungen utnämner.
I förslagets upprättande borde deltaga, utom kyrkoherdarna,
jemväl alla hufvudstadens ordinarie komministrar. Detta är visserligen
en afvikelse från hvad som gäller vid biskopsval, der rösträtt tillkommer
endast en komminister från hvarje pastorat. Men en sådan inskränk
-
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
ning af röstratten skulle i Stockholm med dess ringa antal presterskap
hafva den påföljd, att konsistorii ledamöter komme att utgöra flertalet
bland de röstande.
Att erkebiskopen fortfarande såsom hittills afgifver underdånigt
yttrande innan embetet tillsättes, torde ega tillräcklig grund i erkehiskopens
ställning till konsistoriet såsom dess ordförande, när han är tillstädes.
Angående vikarie för pastor primarius, lärer någon annan föreskrift
ej vara behöflig, än att befattningen i hans frånvaro utöfvas af den
bland konsistorii ledamöter, som enligt vedertagen ordning der sitter
främst.
På grund åt den af Kammarkollegium lemnade utredning anser
jag det i löneregleringen för pastor i Storkyrkan icke upptagna kronotiondeanslag
af 1575 kubikfot spanmål jemte forsellönsersättning kunna tilldelas
den blifvande pastor primarius, hvaremot kyrkoherden i Klara
borde bibehållas vid sitt tiondeanslag, som ej uttryckligen gifvits såsom
ersättning för vice priesesbefattningen och som derföre inräknats i den
åt nämnde kyrkoherde vid löneregleringen bestämda lön.
Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes öfver
ett i enlighet med förenämnda grunder upprättadt förslag till författning
inhemta, yttranden af erkebiskopen och Stockholms stads konsistorium.»
Föredraganden uppläste härefter ofvanberörda författningsförslag
som var af följande lydelse:
Förordning
angående tillsättning af ordförande i Stockholms stads konsistorium.
Med upphäfvande af hvad i 1 § Förordningen den 11 Februari
1687 huru med rättegång i domkapitlen skall förhållas stadgas derom,
att kyrkoherden i Storkyrkan skall vara ordinarie ordförande i Stockholms
stads konsistorium, förordnas som följer:
§ 1.
Pastor primarius, som i erkebiskopens frånvaro är ordförande i
Stockholms stads konsistorium, utnämnes af Konungen. Har pastor
primarius förfall eller är hans befattning ledig, utöfvas densamma af den
bland konsistoriets ledamöter, som enligt vedertagen ordning der sitter
främst.
Bih. till Riksd. Prof. 1883. 1 Smil. 1 Afd. 17 Höft.
2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
§ 2.
När pastor primarius från sin befattning afgått, skall förslag till
befattningens återbesättande inför konsistorium upprättas af Stockholms
presterskap å tid, som Konungen bestämmer.
§ 3.
Rösträtt tillkommer de vid Stockholms territoriela församlingar
samt vid de Tyska och Finska församlingarna anstälde kyrkoherdar
och komministrar. Är kyrkoherdetjenst ledig, utöfvas rösträtten för
samma tjenst af den, som tjensten förvaltar, der han ej på annan grund
är röstberättigad.
§ 4.
Å förslaget uppföras tre af kyrkoherdarna i Stockholms territoriela
församlingar.
§ 6.
Vid valförrättningen, så ock med ärendets handläggning af konsistorium
i öfrigt förfares i tillämpliga delar såsom i fråga om biskopsval
är stadgadt.
§ 6-
Sedan erkebiskopens yttrande öfver förslaget inhemtats, utnämner
Konungen en af de tre, som blifvit föreslagne.
Hvad föredragande Departementschefen sålunda
hemstält, och deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla.
Ex protocollo
C. P. Hagbergh.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
11
Utdrag af ''protokollet öfver justitiedepartementsärenden, liället
inför Plans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott Fredagen den 22 December 1882,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
/ Richert,
Themptander,
Ryding.
5:o.
Under erinran att Kongl. Maj:t den 20 sistlidna Oktober behagat
besluta, att yttranden af erkebiskopen och Stockholms stads konsistorium
skulle inhemtas öfver följande inom Justitiedepartementet upprättade förslag
till
‘''Förordning
angående tillsättning af ordförande i Stockholms stads konsistorium.
Med upphäfvande af hvad i 1 § af Förordningen den 11 Februari
1687 huru med rättegång i domkapitlen skall förhållas stadgas derom,
12
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 25.
att kyrkoherden i Storkyrkan skall vara ordinarie ordförande i Stockholms
stads konsistorium, förordnas som följer:
§ 1.
Pastor primarius, som i erkebiskopens frånvaro är ordförande i
Stockholms städs konsistorium, utnämnes af Konungen. Har pastor
primarius förfall eller är hans befattning ledig, utöfvas densamma af
den bland konsistoriets ledamöter, som enligt vedertagen ordning der
sitter främst.
§ 2.
När pastor primarius från sin befattning afgått, skall förslag till
befattningens återbesättande inför konsistorium upprättas af Stockholms
presterskap å tid, som Konungen bestämmer.
§ 3.
Rösträtt tillkommer de vid Stockholms territoriela församlingar
samt vid de Tyska och Finska församlingarna anstälde kyrkoherdar och
komministrar. Är kyrkoherdetjenst ledig, utöfvas rösträtten för samma
tjenst af den, som tjensten förvaltar, der han ej på annan grund är
röstberättigad.
§ 4.
Å förslaget uppföras tre af kyrkoherdarna i Stockholms territoriela
församlingar.
§ 5.
Vid valförrättningen, så ock med ärendets handläggning af konsistorium
i öfrigt förfares i tillämpliga delar såsom i fråga om biskopsval
är stadgadt.
§ 6.
Sedan erkebiskopens yttrande öfver förslaget inhemtats, utnämner
Konungen en af de tre, som blifvit föreslagne“;
anmälde Departementschefen Statsrådet von Steyern, att förenämnda
13
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 25.
yttranden inkommit; och hemstälde föredraganden i underdånighet, att
Kongl. Maj:t täcktes för det ändamål 87 § Regeringsformen omförmäler
öfver berörda förslag inhemta Högsta Domstolens underdåniga utlåtande.
Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj :t Konungen lemna
nådigt bifall.
Ex protocollo
C. P. Hagbergli.
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj:ts
Högsta Domstol Tisdagen den 16 Januari 1883.
Andra rummet.
Närvarande:
Justitieråden: Herr Almqvist,
Rabe,
Olivecrona,
von Segebaden,
SVEDELIUS,
Hernmarck,
Wedberg.
Expeditionschefen Annerstedt föredrog i underdånighet:
Note ur protokollet öfver Justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet den 22 sistlidna December, hvarmedelst,
för det ändamål 87 § Regeringsformen omförmäler, Högsta Domstolens
utlåtande blifvit infor dr adt öfver följande inom Justitiedepartementet
upprättade förslag till
“Förordning
angående tillsättning af ordförande i Stockholms stads konsistorium.
Med upphäfvande af hvad i 1 § af Förordningen den 11 Februari
1687 huru med rättegång i domkapitlen skall förhållas stadgas derom,
att kyrkoherden i Storkyrkan skall vara ordinarie ordförande i Stockholms
stads konsistorium, förordnas som följer.
Kongl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:c 25. 15
§ 1.
Pastor primarius, som i erkebiskopens frånvaro är ordförande i
Stockholms stads konsistorium, utnämnes af Konungen. Har pastor
primarius förfall eller är hans befattning ledig, utöfvas densamma af
den bland konsistoriets ledamöter, som enligt vedertagen ordning der
sitter främst.
§ 2.
När pastor primarius från sin befattning afgått, skall förslag till
befattningens återbesättande inför konsistorium upprättas af Stockholms
presterskap å tid, som Konungen bestämmer.
§ 3.
Rösträtt tillkommer de vid Stockholms territoriela församlingar
samt vid de Tyska och Finska församlingarna anstälde kyrkoherdar och
komministrar. Är kyrkoherdetjenst ledig, utöfvas rösträtten för samma
tjenst af den, som tjensten förvaltar, der han ej på annan grand är
röstberättigad.
§ 4.
Å förslaget uppföras tre af kyrkoherdarna i Stockholms territoriela
församlingar.
§ 5-
Vid valförrättningen, så ock med ärendets handläggning af konsistorium
i öfrigt, förfares i tillämpliga delar såsom i fråga om biskopsval
är stadgadt.
§ 6.
Sedan erkebiskopens yttrande öfver förslaget inhemtats, utnämner
Konungen en af de tre, som blifvit föreslagne“;
Öfver hvilket förslag erkebiskopen och Stockholms stads konsistorium
afgifvit yttranden.
Högsta ^ Domstolen, som icke hade något att erinra mot förslagets
syfte, men på de i erkebiskopens utlåtande anförda skäl ansåg, att jemväl
kyrkoherdarne i Tyska och Finska församlingarna borde vara valbara
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
till pastor primarius, hemstälde, i afseende å förslagets redaktion, dels
att författningens öfverskrift måtte lyda: »Förordning angående tillsättning
af pastor primarius i Stockholm», hvarigenom bättre öfverensstämmelse
vunnes emellan öfverskriften och lydelsen af 1 § i förslaget,
dels ock att, till ernående af större tydlighet, författningens lydelse kunde
förändras till hufvudsaklig öfverensstämmelse med följande utkast:
Förordning angående tillsättning af pastor primarius i Stockholm.
Med upphäfvande af hvad i 1 § af förordningen angående rättegång
i domkapitlen den 11 Februari 1687 stadgas derom, att kyrkoherden
i Storkyrkan skall vara ordinarie ordförande i Stockholms stads
konsistorium, förordnas som följer:
1 §•
Pastor primarius är, i erkebiskopens frånvaro, ordförande i Stockholms
stads konsistorium. Har pastor primarius förfall eller är hans
befattning ledig, utöfvas densamma af den bland konsistoriets ledamöter,
som enligt vedertagen ordning der sitter främst.
2 §.
När pastor primarius från sin befattning afgått, skall val till hans
efterträdare inför konsistorium ske af det enligt 3 § röstberättigade
presterskapet å tid, som Konungen bestämmer.
3 §•
Rösträtt vid detta val tillkommer de vid Stockholms territoriela
församlingar samt vid de Tyska och Finska församlingarna anstälde
kyrkoherdar och komministrar. Är kyrkoherdetjenst ledig, utöfvas rösträtten
för samma tjenst af den som tjensten förvaltar, der han ej på
annan grund är röstberättigad.
4 §.
Valbar till embetet är en hvar af de i nästföregående paragraf
omförmälde kyrkoherdar, af hvilka de tre, som erhållit de flesta rösterna,
af konsistorium på förslag uppföras.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
17
5 §•
Sedan erkebiskopens yttrande öfver förslaget inhemtats, utnämner
Konungen en af de tre, som blifvit föreslagne.
6 §•
I öfrigt galle i tillämpliga delar till efterrättelse hvad i fråga om
biskopsval är stadgadt.
Ex protocollo
Th. Wilh. Malm.
Bill. till Iiilcsd. Prot. 1883. 1 Sami, 1 Afd. 17 Iläft.
3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott Fredagen den 26 Januari 1883,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hoohsciiild,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Richert,
Themptander,
Ryding,
Justitieråden: Rabe,
SvEDELIUS.
l:o.
Departementschefen Statsrådet von Steyern föredrog, efter gemensam
beredning med Chefen för Ecklesiastikdepartementet, de af Stockholms
stads konsistorium, Erkebiskopen och Högsta Domstolen afgifna
yttranden öfver det inom Justitiedepartementet utarbetade förslag till
Förordning angående tillsättning af ordförande i nämnda konsistorium.
Efter att hafva redogjort för innehållet af dessa utlåtanden anförde
Departementschefen:
»Den enda bestämmelse i förslaget, om hvilken meningarna varit
delade, är den, som utesluter kyrkoherdarne i Tyska och Finska försam
-
19
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
Ungarna från valbarhet till pastor primarms. Konsistorium har väl ej
uttryckligen föreslagit någon ändring häri, men dock ansett sig böra
»vitsorda det gagn konsistorium sedan långliga tider tillbaka haft af
pastorernas i de icke territoriela församlingarna insigter, nit och erfarenhet».
Deremot hafva innehafvarne af ifrågavarande två kyrkoherdebefattningar
uttalat den särskilda mening, att dem ej borde betagas förmånen
att kunna väljas till pastor primarius, så länge de äro ledamöter
af konsistorium, och deri har så väl Erkebiskopen som Högsta Domstolen
instämt, den förre under erinran, att ifrågavarande kyrkoherdar
icke äro utestängda från valbarhet till biskop i hvilket som helst åt
rikets stift.
Den senast tillsatta komitén för omarbetande af kyrkolagen föreslog
afskaffande af kyrkoherdarnas i de Tyska och Finska församlingarna
rätt till säte och stämma i Stockholms stads konsistorium, och då kyrkoherdeembetet
i förstnämnda församling år 1875 blef ledigt, begärde konsistorium
hos Eders Kongl. Maj:t, att i afseende på detta embetes innehafvare
den af kyrkolagskomitén föreslagna förändringen måtte genast
inträda. Konsistorium förklarade sig dervid anse bibehållandet af denne
kyrkoherdes ledamotskap i konsistorium »vara i allo olämpligt och egnadt
att åt ett för vårt lands kyrka främmande element gifva allt för
stort inflytande på handhafvandet och styrelsen af hufvudstadens presterskap
och kyrkliga angelägenheter». Då det ej kunde anses lämpligt att
än ytterligare utvidga rättigheter, om hvilkas fullständiga indragning
vederbörande fastmer syntes vara temligen ense, blefvo kyrkoherdarna i
Tyska och Finska församlingarna enligt det i Justitiedepartementet uppgjorda
iörslaget uteslutna från valbarhet till pastor primarius. Af konstitorii
senaste yttrande i frågan finner man emellertid, att ej ens från
dess sida någon betänklighet mot itrågavarande kyrkoherdars likställighet
med de öfriga numera torde möta; och då hela saken synes mig
vara af ganska ringa om ens någon praktisk betydelse, vill jag för min
del ej afstyrka den af Erkebiskopen och Högsta Domstolen förordade
förändring i denna del af förslaget.
De förändringar i förslagets redaktion, som Högsta Domstolen i
öfrigt förordat, kan jag jemväl biträda, då desamma synas mig hufvudsakligen
bero derpå, att Högsta Domstolen ansett förrättningen inför
konsistorium böra betraktas såsom val i stället för upprättande af förslag,
ett betraktelsesätt som gerna må göra sig gällande, då det ej har
något som helst inflytande på författningens innehåll.
Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att enligt 87 § 2 mom. Regeringsformen antaga föl
-
20
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 25.
jande i öfverensstämmelse med det inom Justitiedepartementet utarbetade
och med de af mig nu biträdda ändringar upprättade förslag till
Förordning angående tillsättning af pastor primarius i Stoekholin.
Med upphäfvande af hvad i 1 § af förordningen angående rättegång
i domkapitlen den 11 Februari 1687 stadgas derom, att kyrkoherden
i Storkyrkan skall vara ordinarie ordförande i Stockholms stads
konsistorium, förordnas som följer:
1 §■
Pastor primarius är, i erkebiskopens frånvaro, ordförande i Stockholms
stads konsistorium. Har pastor primarius förfall eller är hans
befattning ledig, utöfvas densamma af den bland konsistoriets ledamöter,
som enligt vedertagen ordning der sitter främst.
2 §.
När pastor primarius från sin befattning afgått, skall val till hans
efterträdare inför konsistorium ske af det enligt 3 § röstberättigade presterskapet
å tid, som Konungen bestämmer.
3 §•
Rösträtt vid detta val tillkommer de vid Stockholms territoriela
församlingar samt vid de Tyska och Finska församlingarna anstälde
kyrkoherdar och komministrar. Är kyrkoherdetjenst ledig, utöfvas rösträtten
för samma tjenst af den som tjensten förvaltar, der han ej på
annan grund är röstberättigad.
4 §.
Valbar till embetet är en hvar af de i nästföregående paragraf
omförmälde kyrkoherdar, af hvilka de tre, som erhållit de flesta rösterna,
af konsistorium på förslag uppföras.
5 §•
Sedan erkebiskopens yttrande öfver förslaget inhemtats, utnämner
Konungen en af de tre, som blifvit föreslagne.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
21
6 §■
I öfrigt galle i tillämpliga delar till efterrättelse hvad i fråga om
biskopsval är stadgadt.»
På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter behagade
Hans Maj:t Konungen bifalla hvad föredragande
Departementschefen sålunda hemstält; och skulle
till följd häraf till Riksdagen aflåtas nådig proposition
af innehåll bilagan vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
Otto Rootli.
Bill. till Riksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 17 Häft.
4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.