Angående anslag till inköp af jemn ngen emellan Söderhamn och sjön Bergviken samt denna jomvägs ombyggnad och utsträckning åt ena solan till Kihlafors och å andra sidan till Stugsundet
1883-02-03 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1883:26, Angående anslag till inköp af jemn ngen emellan Söderhamn och sjön Bergviken samt denna jomvägs ombyggnad och utsträckning åt ena solan till Kihlafors och å andra sidan till Stugsundet
Dokumentets text
Kong!. Maj:ts Råd. Proposition N:o 26.
i
N:o 26.
Anlc. till Riksd. Kansli den 3 Februari 1883, kl. 3 e. in.
Kong!. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, angående anslag
till inköp af jemn ngen emellan Söderhamn och sjön Bergviken
samt denna jomvägs ombyggnad och utsträckning åt
ena solan till Kihlafors och å andra sidan till Stugsundet;
gifven Stockholms Slott den 26 Januari 1883.
Med åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen
:
dels att medgifva, att den Söderhamns jernvägsaktiebolag tillhöriga
jernväg emellan Söderhamn och sjön Bergvikens östra strand må för
statens räkning inköpas och till staten afträdas den 1 November 1885
mot ett kontant penningebelopp af fyrahundratusen kronor och eftergift
så väl af hvad vid jernvägens afträdande till staten återstår oguldet af
det bolaget beviljade statslån, beräknadt att den 31 Oktober 1885 utgöra
291,763 kronor 51 öre, som ock af bolagets skyldighet att återgälda
anläggningskostnaden för bibanan från Kihlafors till sjön Bergvikens
strand och att med ångbåt efter nämnda tid trafikera sjön Bergviken
emellan Bergviks jernvägsstation, Kihlafors och Landa;
dels att godkänna de af Söderhamns jernvägsaktiebolag i öfrigt uppstäda
vilkor för öfverlåtelse till staten af bolagets jernväg med den
ändring blott, att de af Styrelsen för statens järnvägstrafik föreslagna
hufvudgrunder för bestämmelser angående forsling på statsbanan af och
fraktersättning för affall från Manna och Bergviks sågverk till Stugsundet
skola iakttagas;
Bill. till Rilcsd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 18 Höft.
1
2
Kong]. Majds Nåd. Proposition N:o 26.
dels att gilla de vilkor och förbehåll, som stadsfullmäktige i Söderhamn
fäst vid sitt beslut att, emot ett bidrag af etthundrafemtiotusen
kronor, öfverlåta till staten all den mark inom staden från vestra egogränsen
till Stugsundet, som för statsbanan och det provisoriska grenspåret
till brädgårdarne norr om ån erfordras, med iakttagande endast,
att ingen inskränkning må göras i det område vid Stugsundet, som
finnes °å Landtmäteridirektören m. m. L. M. Nordenfelts plankarta med
tina röda linier utmärkt och i öfrigt kan blifva för staten behöfligt till
upplagsplatser för kol och materialier;
dels att besluta, att denna jernväg derefter skall ombyggas till bredspårig
och utsträckas å ena sidan från Bergviks station till Kihlafors
station å stambanan och å den andra från Söderhamn till Stugsundet,
allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af Nordenfelt uppgjorda
plan samt i den ordning, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit;
dels att bevilja det till gäldande af förenämnda köpeskilling och af
lösen för mark inom Söderhamn samt till utförande af ombyggnads- och
nybyggnadsarbetena jemte anskaffande af rörlig materiel erforderliga anslag
af sammanlagdt tre millioner åttahundrafyratiosju tusen kronor;
dels och slutligen att af dessa medel anvisa till utgående:
under år 1883................................................... Kr. 500,000
» » 1884................................................. » 1,500,000
» » 1885.................................................. » 1,600,000 och
» » 1886 återstående........................... » 247,000.
De ärendet tillhörande kartor och handlingar skola vederbörande
Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Ivongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Fredrik Hederstierna.
Kong!, Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 26.
3
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den
26 Januari 1883.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Gosse,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,
Statsråden: Boven,
von Steyeen,
Friherre von Otter,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Richert,
Thémptander och
Ryding.
Departementschefen Statsrådet Hederstierna anförde slutligen:
»I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Ma.j:t i ämnet föreslagit, beviljade
Rikets Ständer vid 1856—1858 års riksdag ett lån af 500,000
riksdaler riksmynt för åstadkommande af en kommunikationsled emellan
Söderhamn och Bollnäs dels genom anläggande af jernväg för lokomotiv
eller ångkraft från nämnde stad till sjön Bergvikens östra strand samt
af jernbana för hästkraft förbi den så kallade Landaforssen i Ljusne eif,
och dels genom upprensningar i denna eif och sjön Varpen, hvarmedelst
skulle erhållas en oafbruten trafikled af i det närmaste 4yi0 mils längd;
och stadgade Rikets Ständer i afseende å lånets utbekommande och användande,
bland andra, följande vilkor, nemligen: att alla för kommunikationsledens
åstadkommande erforderliga arbeten skulle utföras och
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
bekostas af ett för ändamålet innan den 1 Oktober 1858 bildadt bolag,''
hvilket borde åtaga och förbinda sig att ej allenast enligt arbetsplan,
som af Kongl. Maj:t faststäldes, och under iakttagande af de för arbetenas
utförande meddelade föreskrifter i öfrigt, fullborda, utan ock sedermera
för allmänna trafiken öppna och underhålla denna kommunikationsled
efter hela dess längd; att, innan någon del af lånet finge lyftas, det
blifvande bolaget skulle genom sin styrelse aflemna till Riksgäldskontoret
skuldförbindelse, som af Fullmäktige derstädes godkändes, för så
val hela lånesumman, som derå upplöpande ränta; att för lanet, som
utan ränta och kapitalafbetalning finge innehafvas under deri för arbetets
utförande afsedda tid, skulle efter denna tids förlopp, inom slutet
af hvarje år, inbetalas fem procent, hvaraf fyra procent skulle beräknas
såsom årlig ränta för hvad af lånet derförinnan icke godtgjorts och ateist
o d e n utgöra kapi talat betalning; att, derest företaget under arbetstiden
öfvergåtves eller någon del åt kommunikationsleden efter fullbordandet
icke så undevhölles, att den framgent kunde begagnas, kommunikationsleden
med jernvägarne komme att hemfalla till staten utan rättighet för
aktieegarne i bolaget att af det allmänna erhålla ersättning för derförinnan
"gjorda tillskott till arbetet; .samt att taxa å utgifter för befordran
af resande och gods ä. trafikleden skulle af Kongl. Maj:t fastställas.
Sedan Kongl. Maj:t derefter den IT September 1858 faststält ordning
för Söderhamns jernvägsaktiebolag och detta bolag, enligt kontrakt
af den 18 Oktober nyssnämnda år, fullbordat kommunikationsleden, hvilken
sedermera vidmakthållits, faun Eders Kongl. Maj:t, i anledning af
bolagsstyrelsens derom gjorda anhållan, godt att medelst nådig proposition
den 8 Februari 1878 föreslå Riksdagen medgifva:
att, i sammanhang med då pågående jernvägsarbeten, ett sidospår
med dertill hörande Inspår finge, enligt plan af dåvarande Kaptenen
m. m. L. Nord enfel t, anläggas från Kihlafors station å Norra stambanan
till stranden af sjön Bergviken samt kostnaden derför, beräknad till
59,000 kronor, utgå af de för statens jernvägsbyggnader beviljade medel;
samt
att, utan ändring i gällande bestämmelser angående sättet för förräntning
och amortering af det utaf Rikets Ständer vid 1858 års riksdag
beviljade lån för åstadkommande af kommunikationsleden emellan
Söderhamn och Bollnäs, Söderhamns jernvägsaktiebolag finge, sa snart
ej mindre Norra stambanan ända till Bollnäs, än ock berörda sidospår
med dertill hörande bispår, blifvit fullbordade och för trafik upplåtna,
frikallas från skyldigheten att vidmakthålla och trafikera kommunikationsleden
från den så kallade Landabanaris nedre ändpunkt i närheten af
Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 26. 5
Segersta till Bollnäs, under vilkor, att bolaget, enligt erbjudande, dels
kostnadsfritt för staten uppläte den för anläggningen af sidospåret från
Kihlafors till sjön med bispår nödiga mark; dels förbunde sig att, derest
Söderhamns stad framdeles blefve genom jernväg direkt förbunden med
Kihlafors station, och Eders Korigl. Maj:t då funne det icke vara med
fördel för staten förenligt, att nämnda jernvägsspår vidare bibehölles
och trafikerades, i anledning deraf till staten utgifva ersättning med ett
belopp, som, der godvillig öfverenskommelse icke kunde mellan styrelserna
för statens j ern vägs trafik och för Söderhamns jernvägsaktiebolag derom
träffas, skulle bestämmas af fem gode män; dels, samtidigt med det sidospåret
från Kihlafors utfördes, företoge och enligt den af Kaptenen ''Norden
felt jemväl derför uppgjorda plan fullbordade anläggningen af eu
ångbåts- och lastbrygga å den plats vid sjön Bergviken, der sidospåret
från Kihlafors slutade; dels ock förbunde sig att under den tid af året,
då sjön Bergviken vore isfri, underhålla daglig regelbunden ångbåtsfart
för person- och godsbefordran emellan Bergviks station och lastbryggan
i närheten af Kihlafors samt att tre gånger i veckan med ångbåt anlöpa
Landabanans nedre ändpunkt för befordrande dit och derifrån af personer
och gods från och till Bergviks station samt från och till bryggan
i närheten af Kihlafors.
Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen enligt
dess underdåniga skrifvelse den 20 Maj 1878 bifallen och, sedan hos
Eders Kongl. Maj:t blifvit i behörig ordning anmäldt, att Söderhamns
jernvägsaktiebolag ej blott genom kontrakt förbundit sig fullgöra de af
Riksdagen stadgade vilkor, utan ock på fullgodt sätt utfört den nämnda
ångbåts- och lastbryggan vid sjön Bergviken, äfvensom att det dermed
i förening stående sidospåret från Kihlafors station kunde obehindradt
befaras i samband med den för allmänt begagnande öppnade stambanan
till Bollnäs, förklarade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 6 Juni
1879, att skyldigheten för bolaget att vidmakthålla och trafikera kommunikationsleden
från den så kallade Landabanans nedre ändpunkt till
Bollnäs finge upphöra.
Uti eu den 17 December 1880 till Eders Kongl. Magt ingifven skrift
anhöllo Bruksegaren C. A. Köttig, Borgmästaren i Söderhamn Fr. Berglöf och
Bankdirektören C. Fougt med flere om nådigt tillstånd för ett tillärnnadt bolag
att, i enlighet med ansökningen bifogade ritningar och kostnadsförslag
af Majoren m. in. C. Adelsköld, få från Bergviks station å Söderhamns
jernvägsaktiebolags med 4,1 fot spårvidd byggda jernbana till Kihlafors
station å Norra stambanan anlägga jernväg af 4,83 fots spårvidd, samt
att för denna jernväg, hvilken, beräknad att med rullande materiel kosta
6
Komjl. Mufti Nåd. Proposition N:o 26.
1,446,000 kronor, skulle få eu längd af 1 mil 20,500 fot med starkaste
lutning af 1 : 100 och minsta krökningsradie af 1,000 fot, expropriera
nödig mark jemte grustag. I anledning häraf infordrades yttrande från
Styveisen för allmänna väg- och vattenbyggnader, som afgaf sådant den
8 Januari 1881 och deri anförde att, derest den sökta koncessionen beviljades,
trafiken på den korta sträckan af omkring 3 mil från Kihlafors
till Söderhamn skulle blifva beroende af två särskilda bolag, samt det
nuvarande hindret för ett ändamålsenligt ordnande af trafiken emellan
nämnda platser, eller nödvändigheten af varuomlastning vid Bergvik,
åtminstone tills vidare komma att fortfara, och att för den skull Styrelsen
ansåge, att koncession till jernvägsanläggning emellan Kihlafors och
Bergviken icke borde beviljas annat än i samband med skyldighet att
till bredspårig förändra jernvägen från Söderhamn till Bergviken, hvarföre
sökandena torde åläggas vidtaga åtgärder i ändamål, att rättigheten
till anläggning af barulelen Kihlafors—Bergviken och ombyggnad af
Söderhamn—Bergviks-banan kunde öfverlåtas på ett för begge dessa
syften bildad! bolag.
Under tiden hade dels Styrelsen för statens järnvägstrafik den 16
December 1880 inkommit till Eders Kongl. Maj:t med ett underdånigt
memorial angående trafiken på Norra stambanan och åtgärder till dess
upphjelpande, dels ock Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader den
30 samma månad och år afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i anledning
af eu utaf Hudiksvalls stadsfullmäktige gjord ansökning, att
Eders Kongl. Maj:t måtte anbefalla vidtagande af åtgärder till utrönande
huruvida en jernvägsförbindelse lämpligen borde anordnas emellan Norra
stambanan i närheten af Hybo i Ljusdal och hamnen i Hudiksvall.
Förstnämnda memorial, deruti Styrelsen för statens jemvägstrajik
meddelat en utredning af trafikförhållandena å Norra stambanan, sådana
de vore och sådana de borde vara, samt påvisat de hinder, som nu
mötte trafikens utveckling, och de medel, hvarigenom banans trafikinkomster
skulle ökas och jernvägen bättre än fallet nu vore tillgodose
landets intressen, innehåller vidare, närmast med afseende på frågan om
en förbindelse emellan stambanan och Söderhamn, hufvudsakligen följande:
att Norrlands hufvudnäring, trävarurörelsen, som påräknats komma
att bereda stambanan dess förnämsta inkomster, i verkligheten lemnat
ett ganska ringa trafiktillskott, förnämligast af den orsak, att banan
saknade för trävarurörelsen tillfredsställande och på lämpliga trakter
anlagda utfartsvägar till skeppningsorterna; att såsom sådana utfartsvägar
för de ofantliga skogstillgångarne från trakterna mellan Bollnäs
O o o o O C
och Ange kunde anses hvarken den nu befintliga kommunikationsleden
7
Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
från Kihlafors till Söderhamn, som nödvändiggjorde omlastningar till
och från pråmar på sjön Bergviken samt till och från den smalspåriga
jernvägen emellan Bergviken och Söderhamn, eller den likaledes smalspåriga
jernvägen från Torpshammar till Sundsvall; att likväl de enskilda
jernvägarne i Helsingland lemnade ovanligt höga trafikinkomster, och
att dessa inkomster, hufvudsakligast härflytande från trävarurörelsen,
vore i ständigt stigande per banmil mot utskeppningsorten; att alltså
första vilkoret för att blifva delaktig af den förtjenst, trävarurörelsen i
dessa trakter nödvändigtvis skulle bringa jernvägar, anlagda i de rigtningar,
som rörelsens natur kräfde, vore att anlägga utfartsvägar till
Hudiksvall och Söderhamn, och att, om detta skedde genom statens
försorg, nästan allt det virke, som skeppades från nämnda hamnar, efter
hand skulle komma att å statens jernvägar transporteras, och berörda
utfartsvägar följaktligen icke blott gifva större inkomster än nuvarande
stambanedel från Storvik norrut, utan äfven, hvad vigtigare vore, verka
dertill, att statens jernvägar trädde i tjenst hos det omgifvande landets
hufvudnäring — trävarurörelsen — och dymedelst icke endast gagnade
denna näring, utan derjemte höjde den svaga trafik och de svaga inkomster,
som dittills varit för handen å de norrländska stambanorna;
att det visserligen vore möjligt, att den enskilda industrien förr eller
senare komme att anlägga dessa utfartsvägar, men att det syntes Styrelsen,
som borde staten icke ställa sig i beroende af nämnda industri med
hänsyn till desammas anläggande och trafikerande, när fråga vore att åt
statsjernvägarne bereda den ställning, som allena förmådde framkalla
inkomster, motsvarande de kostnader, staten å dessa jernvägar nedlagt,
likasom Styrelsen förmenade det vara för mycket begärd t," att staten,
sedan den anlagt sin flera hundra kilometer långa bana i Norrland, derjemte
skulle åt den enskilda industrien öfverlåta sin rätt att anlägga de
vigtiga kompletteringslinierna, hvilka utan tvifvel blefve mera inbringande
än någon af stamlinierna, och derigenom betaga sig enda möjligheten
att vinna ett bättre resultat af norrländska banorna; samt att en
jernväg från Kihlafors till Söderhamn, ehuru i förhållande till redan
anlagda eller under arbete varande stambanor i Norrland ganska kort,
dock utgjorde en af nycklarne till det problem, staten hade att lösa vid
fullföljandet af stambanebyggnaderna i dessa trakter.
Uti sitt förberörda utlåtande den 30 December 1880 uttalar Styre lren
offer statens jernväg sbyggnader sin på anförda skäl grundade åsigt,
att jernväg emellan Hudiksvall och Hybo icke lämpligen bör för stainbanetrafiken
anordnas, men att deremot tillkomsten af en jernvägsförbindelse,
med samma spårvidd och trafikförmåga som stambanans, emellan
8
Kovgl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
Kihlafors och Söderhamn skulle utöfva ett betydande inflytande på
rörelsen, och yttrar i sådant hänseende: att, då den uppåtgående stam*
banan från Kihlafors station ända till Ljusdal, eller på en sträcka af
7,4 mil, följde Ljusneelfvens dalgång, och den betydligaste delen af det
flottningsvirke, som särskildes vid den strax nedanför Ljusdal belägna
Svinhammars skiljebom, flottades vidare på elfven till sjön Bergviken,
det icke, om en jernvägsanläggning emellan Kihlafors och Söderhamn
komme till stånd, vore osannolikt att, pa grund af det företräde i fleia
afseenden, som transporten å jernbana erbjöde framför den å flottled,
en stor del af dessa betydliga virkespartier, eller åtminstone det värdefullaste
deraf, skulle kunna med fördel transporteras å stambanan från
Ljusdal till Kihlafors och vidare till Söderhamn; hvarjemte och då eu
icke ringa mängd sågblock — enligt uppgift 750,000 stycken i medeltal
årligen — framkornme till Ljusne eif på Voxna eif, hvilken stambanan
öfverginge på ett afstånd norr om Kihlafors af något öfver en mil, det
vore troligt, att äfven detta virke, antingen försågadt eller såsom sågblock,
skulle med fördel kunna fraktas a jernvägen; samt att härförutom
den för skogshandteringen eftersträfvansvärda fördelen skulle vinnas, att
mindre skogsegare kunde anlägga sågverk på lämpliga ställen utmed
stambanan och begagna jernvägarne för transporten af de förädlade
skogsprodukterna till utskeppningsorten.
Med åberopande af hvad Styrelserna för statens jernvägstrafik och
öfver statens jernvägsbyggnader sålunda anfört och med erinran om den
större lätthet, staten hade framför enskilde att komma i besittning af
jernbanan från Söderhamn till Bergviken, hafva Jconcessionssökandena uti
aflemnade påminnelser i anledning af hvad Styrelsen för allmänna^ vägoch
vattenbyggnader emot ansökningen erinrat hemstält, att Lders Ivongl.
Maj:t måtte anbefalla åtgärder till utrönande af lämpligaste sträckningen
för en stambaneförbindelse emellan Kihlafors och Söderhamn samt förberedande
uppgörelser med Söderhamns jernvägsaktiebolag angående afträdande
till staten af bolagets jernväg emellan Söderhamn och Bergvik,
äfvensom, derest denna utredning skulle dertill gifva anledning, aflåta
nådig proposition till 1882 års Riksdag angående anslag till eu sådan
utgrening af stambanan genom Norrland; utbedjande sig sökandena att,
derest Eders Ivongl. Maj:t funne en dylik utgrening icke kunna under närmaste
framtid ifrågakomma, deras koncessionsansökan, hvilken emellertid
torde få anses hyflande, måtte bifallas.
Eders Ivongl. Maj:t anbefalde härefter under den 30 April 1881
Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader dels att anställa undersökningar
för anläggande af en grenbana emellan Kihlafors och Söderhamn
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
med utsträckning till stadens hamnplats Stugsundet, dels ork att, efter
underhandling med Söderhamns jernvägsaktiebolag, inkomma med uppgift,
huruvida och under hvilka vilkor nämnda bolag kunde vilja öfverlåta
sin jernväg emellan Söderhamn och Bergvik till staten; och skulle
under tiden med pröfningen af Bruksegaren Rettigs och hans medsökandes
koncessionsansökan anstå. Sedan till följd häraf Styrelsen låtit genom
då varande Distriktsingeniören, numera Landtmäteridirektören
in. in. L. Nordenfelt, verkställa undersökningar samt uppgöra planer
och kostnadsförslag i ämnet, äfvensom iuhemtat nödiga yttranden så väl
från styrelsen för Söderhamns jernvägsaktiebolag, som från stadsfullmäktige
i Söderhamn, öfverlemnade Styrelsen den 2 Februari 1882 samtliga
dessa handlingar med underdånigt utlåtande; hvarefter Styrelsen för
statens järnvägstrafik den 2 påföljande Mars med infordradt yttrande i
frågan inkom. Af dessa yttranden och handlingar inhemtas hufvudsakligen
:
att undersökningarne omfattat tre särskilda delar, för hvardera af
hvilka kostnaden särskild! beräknats, nemligen den första, som afså^e
anläggning af ny jernbana med samma byggnadssätt, som för stambanan
genom Norrland begagnats, från Kihlafors stations norra ände utmed
sjön Bergvikens norra strand till Bergviks station å Söderhamnsjernvägen,
hvilken handel, i längd utgörande 1 mil 19,604 fot, skulle utan
rörlig materiel kosta 1,393,000 kronor, eller 901,910 kronor per mil;
beroende denna höga kostnad, utom på den ogynsamma terrängen, egentligen
derpå att icke mindre än fem broar öfver vattendrag der förekomme,
hvilka beräknats till en sammanlagd kostnad af 294,200 kronor;
den andra, hvilken omfattade dels ombyggnad af den 1 mil 3,960 fot
långa jernvägen emellan Bergviks station och Söderhamns stads vestra
gräns till bredspårig med lika stark öfverbyggnad som å stambanan och
med starkaste stigning af 1 : 100 i stället för nuvarande 1 : 61, dels ock
utvidgningen af Bergviks och Manna bangårdar med flera arbeten, hvilket
allt upptagits till en kostnad af 670,000 kronor, motsvarande utan
rörlig materiel 603,603 kronor per mil; samt den tredje, som hade till
föremål anläggning från Söderhamns stads vestra gräns till Stugsundet
af. en helt ny bana på södra eller högra sidan af Söderhamnsån, och
hvilken bandel, i längd utgörande 19,760 fot, skulle komma att, utom
rullande materiel, men med samma byggnadssätt som de förut nämnda
delarne, kosta 934,000 kronor; kommande alltså sammanlagda längden
af dessa bandelar att utgöra 3 mil 7,324 fot och sammanräknade anläggningskostnaden
för dem att uppgå till 2,997,000 kronor utan rörelsemateriel,
för anskaffande hvaraf beräknades erfordras 600,000 kronor;
Bih. till Bilcsd. Prof. 1883. 1 Sand. 1 Afcl. 18 Haft. 2
10
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.
att, enligt bilagdt protokoll vid extra bolagsstämma den 24 Augusti
1881, Söderhamns jernvägsaktiebolag, under förutsättning det staten åtoge
sig ombygga bolagets jernväg och utsträcka densamma dels till Kihlafors
och “dels till Stugsundet, bcslutit att försälja banan med dertill
hörande jordområde, stations- och ekonomibyggnader, reparationsverkstad,
ånguppfordringsverk för timmer, bostadslägenheter för tjensteman
och arbetarebostäder, lastnings- och lossningsbryggor, rullande materiel
och inventarier efter särskild förteckning samt ångbåts- och lastbryggan
vid Kihlafors, allt att till staten öfverlemnas å tid, som framdeles kunde
varda bestämd, under vilkor:
l:o) att bolaget befriades från skyldigheten att gälda^den vid öfverlåtelsen
oguldna del af det från staten erhållna lån, hvarå den 31 Oktober
1880 återstått 351,103 kronor 90 öre, samt att staten dessutom vid
banans öfvertagande erlade till bolaget kontant 400,000 kronor;
2:o) att bolaget jemväl befriades från skyldigheten att återgälda
anläggningskostnaden för bibanan från Ivihlafors station till sjön bergvikens
strand, äfvensom från åliggandet att med ångbåt trafikera sjön
Bergviken emellan Bergvik, Kihlafors och Landa;
3:o) att omläggningen af banan bedrefves på sadant sätt, att trafiken
icke behöfde inställas å de tider, den nu plägade _ega rum;
4:o) att, om banan vid omläggningen kornme att inom Söderhamns
stad förflyttas till södra sidan af Söderhamnsån, de brädgårdar och tnnmermagasin,
som läge på norra sidan af an, borde på statens bekostnad
förbindas med hufvudspåret medelst särskilt grenspår och erforderligt
antal sidospår, och sidospår derjemte af staten utläggas till de å södia
sidan af ån i närheten af hufvudspåret belägna brädgårdar;
5:o) att nyssnämnda grenspår med tillhörande vexelspår förlädes
utefter de norr om ån belägna brädgårdarnes norra sida i stället för,
såsom nu, å den södra; o
6:o) att Bergviks och Ala aktiebolags samt Marma sågverksaktiebolags
egna jernvägsspår vid sågverken blefve af staten försatta i det
skick, Styrelsen för statens jernvägstrafik ansåge nödigt, hvaremot bolagen,
som fortfarande skulle blifva egare af dessa spår, hade att sjelfva
framgent underhålla desamma så länge sågverken begagnade sig af dem;
7:o) att utom de vagnar, som erfordrades för den vanliga dagliga
trafikens bestridande, ett antal extra gods- och plankvagnar skulle af
staten tillhandahållas för att under den tid af året, då sjöfarten är öppen,
kunna, såvidt möjligt vore, genast tillfredsställa trafikanternas transportbehof
för sten, kol, trämassa m. in.;
8:o) att staten, som egde att såsom sina öfvertaga de ledbommar
11
Komjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
och magasinsbyggnader, m. in., livilka vore erforderliga för förvarandet
af timmer och bjelkar vid ångkranen vid Manna samt vid det så kallade
Flaket, ålåge att för framtiden underhålla sagda anstalter och om
virkets förvaring draga den försorg, som hittills ålegat bolaget;
9:o) att kostnaden för den staten sålunda åliggande förvaring af
virket vid ångkranen och lossningsplatsen, samt för transporten till
Söderhamn af samma virke, tillhopa icke finge öfverstiga den nuvarande
afgiften af 30 öre öfver hufvud per sågblock och af 90 öre öfver hufvud
per bjelke;
10:o) att, i afseende å den frakt, soifi å en blifvande statsbana emellan
Söderhamn och Bergvik kunde komma att erläggas för transporter
af tyngre gods, såsom trävaror, malm, jern, pappersmassa, stenkol, träkol,
cokes och kalk, det förbehåll gjordes att, för den händelse den för
statens jernvägstrafik faststälda taxa af den 15 Oktober 1880 kouirne
att framdeles höjas å bandclen Söderhamn—Bergviken, fraktbeloppen
icke finge sättas högre än hvad den för transporter å bolagets kommunikationsled
då gällande, den 16 November 1877 utfärdade, taxa,
minskad med 30 procent, angåfve; och
ll:o) ,att staten tillförsäkrade de vid bolagets jernväg nu anstälde
personer enahanda tjenstebefattningar och löneförmåner som de för närvarande
innehade, äfvensom att bemälde personer medgåfves rätt till
inträde såväl i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, som i nämnda
trafiks enke- och pupillkassa, under vilkor att hvar och eu af dem erlade
den inträdesafgift samt alla de års- och uppflyttningsafgifter som vederbörande
reglementen föreskrefve;
att i afseende å dessa vilkor Styrelserna öfver statens jernvägsbyggnader
och för statens jernvägstrafik icke haft annat att erinra än: att
dels Trafikstyrelsen ansett statens förhållande till bolaget i fråga om de
i punkten 3:o omförmälda ombyggnadsarbetens utförande under den tid
trafiken å banan påginge böra af Kongl. Maj:t bestämmas efter pröfning
af förslag till öfverenskommelse mellan den statsmyndighet, som erhölle
uppdrag att utföra ombyggnaden, och bolaget, samt nämnda öfverenskommelse
grundas derpå, att den af bolaget förutsatta penningeersättnirig
för banans öfverlåtande på staten derigenom icke rubbades; dels
att begge styrelserna funnit punkterna 4:o och 5:o icke vara antagliga,
utan plats för nya brädgårdar böra, på bekostnad antingen af Söderhamns
stad eller af sågverksegarne, beredas på samma sida om stadsån,
som hufvudbanan vore belägen, men de för åtkomsten af dessa brädgårdar
erforderliga sidospår anläggas och bekostas af staten; dels att
Trafikstyrelsen, som ensam utlåtit sig öfver punkterna 7:o—ll:o, funnit
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
deri 7:de icke lämplig att i blifvande köpekontrakt intagas, såsom för
sjelfva saken fullkomligt obehöflig, afstyrkt den 9:de och 10:de, samt,
hvad angick den 11 :te, väl förklarat hela personalen vid bolagets jernväg
troligen kunna med högst få, om ens några, undantag finna användning
i statens tjenst och i befattningar, närmast motsvarande deras nu
innehafvande, men förmenat det icke vara möjligt att i detta afseende
ikläda staten ovilkorlig förbindelse;
att, sedan Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader, med öfverlemnande
af den uppgjorda planen för jernvägens framdragande från
stadens vestra gräns till Stugsundet, förfrågat sig hos stadsfullmäktige
i Söderhamn, huruvida staden vore villig att kostnadsfritt och utan ersättning
af hvad namn och beskaffenhet som helst öfverlemna till staten
all den mark, som för denna handels anläggning erfordrades, stadsfullmäktige,
uti en af utdrag utaf det hos stadsfullmäktige i ärendet förda
protokoll åtföljd skrifvelse af den 24 December 1881, dels upplyst, att
det område, som behöfdes för banans dragande genom staden, utgjorde
sammanlagdt 1,853,580 qvadratfot, dels lemnat en utredning rörande
värdet å denna mark och angående de kostnader i öfrigt, staden finge
för banan vidkännas, in. m., dels ock tillkännagifvit, att staden förbunde
sig, »att af den mark, som vore för utförande af jernvägen Kihlafors—- Söderhamn erforderlig å stadens område från vestra egogränsen och till
Stugsundet, utmärkt och begränsad med fina röda linier å Kaptenen
Nordenfelts plankarta, antingen lemna till staten kostnadsfritt all stadens
då egände mark och till hälften deltaga i kostnaderna för förvärfvandet
af den öfriga, för jernvägen erforderliga, enskilde tillhöriga, mark
med derå befintliga byggnader, eller ock lemna till staten all för jernvägen
erforderlig mark inom stadens område, i enlighet med ofvannämnda
karta, emot det att staten med ett belopp af etthundrafemtio
tusen kronor bidroge till förvärfvandet af den enskilde tillhöriga mark
med derå varande byggnader, allt emot vilkor: att staten på sätt den
funne lämpligast, förvärfvade den Söderhamns jernvägsaktiebolag tillhöriga
jernväg emellan Söderhamn och Bergvik; att staden Söderhamn
berättigades utan ersättning öfvertaga den mark, som af Söderhamns
jernväg inom staden upptoges, äfvensom denna jern vägs inom Söderhamn
varande byggnader; samt att staten vid 1882 års riksdag beslutade
byggandet af en jernväg från Kihlafors till Söderhamn och Stugsund»;
samt
att såväl Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader som Styrelsen för
statens jemn äg strå fik förordat antagande af det senare af ofvanberörda
alternativ, under förbehåll att i den summa af 150,000 kronor, hvarmed
13
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.
staten alltså skulle bidraga till förvärfvande af enskilde tillhörig mark
med derå varande byggnader, inbegrepes alla ersättningar af hvad namn
och beskaffenhet, de än vore, samt mot de af stadsfullmäktige uppstäda
vilkor för öfverlåtelscn icke haft något att erinra; hvarjemte styrelserna
slutligen sammanfört ofvan upptagna kostnader för hela den 3 mil 7,324
fot långa banan från Kihlafors till Stugsundet med allt hvad dertill
hörde på följande sätt, nemligen:
för bandelen Kihlafors—Bergvik ....................................... Kr. 1,393,000: —
» ombyggnad af banan från Bergvik till Söderhamns
stads vestra gräns ..................................................... » 670,000: —
» bandelen Söderhamn—Stugsundet med sidospår
in. m................................................................................ » 934,000: —
» rörlig materiel .......................................... Kr. 600,000
med afdrag af hvad genom försäljning
af de i köpet ingående lokomotiv,
vagnar, skenor med tillbehör
och inventarier in. in. påräknades
infly‘a...................................................... » 300,000 ,, 300,000: —
» inlösen af Söderhamn—Bergviks-banan » 400,000: —
» återstoden den 1 Januari 1883 af statslånet
......................................................... » 319,016: 82
» expropriationskostnader inom Söderhamns
område .................................... » 150,000: —
eller tillhopa Kr. 4,166,016: 82,
hvarifrån kunde komma att afgå, derest
Söderhamns jernvägsaktiebolag tillförbundes
att ersätta kostnaden för
sidospåret från Kihlafors till lastbryggan
vid sjön Bergviken, hvithet
Trafikstyrelsen dock ansett icke böra
ifrågakomma, ytterligare omkring...... Kr. 66,000: —
då hela kostnaden i rundt tal blefve ............................. Kr. 4,100,000: —,
och har slutligen Styrelsen för statens jern vägstrafik, med varmt förordande
af det föreliggande förslaget och dess skyndsamma utförande,
såsom synnerligen vigtigt för den framtida utvecklingen af statens jernvägstrafik,
uttalat sig angående tiderna för utbetalning af de till byggnadsföretaget
erforderliga statsmedel och om ordnandet af förhållandet
mellan Styrelsen och Söderhamns jernvägsaktiebolag under byggnadstiden.
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
Efter erhållen kännedom om de anmärkningar, som af Styrelserna
öfver statens jernvägsbyggnader och för statens jernvägstrafik blifvit,
enligt hvad i det föregående finnes angifvet, framstälda mot vissa af de
vid bolagsstämman den 24 Augusti 1881 uppstäda vilkor för öfverlåtelse
till staten af jernvågen Söderhamn—Kihlafors, hade styrelsen för Söderhamns
jernväg saktiebolag den 7 Mars 1882, på grund af bolagsstämmans
åt styrelsen lemnade bemyndigande, beslutit: A) att, — som Manna
sågverksaktiebolag, Bergviks och Ala aktiebolag samt Kihlafors jernverksaktiebolag
medgifvit, att dessa bolags på norra sidan om stadsbo,
belägna brädgårdar kornme, derest statsbanas anläggande emellan Kihlafors
*"och Söderhamn af då församlade Riksdag beslutades, att på bolagens
egen bekostnad sist inom 5 år från och med år 1883 flyttas till
södra sidan af stadsån och det så kallade Flaket, med förbehåll att Söderhamns
stad, på sätt dess fullmäktiges protokoll för den 17 Augusti
1881 inneburc, tillhandahölle bolagen andra nära vattnet belägna och
någorlunda planerade platser söder om ån och Flaket med pålrand i
kanten, utanför hvilken borde vara muddradt till sådant djup, att lastade
pråmar obehindradt kunde lägga till, äfvensom att nuvarande jernvägsspåret
ned till brädgårdarne norr om ån af staten bibehölles, utladcs
till bredspårigt och trafikerades till dess tiden för brädgårdarnes flyttning
tilländagå^;, — styrelsen, å bolagets vägnar, under angifna förbehåll
medgåfve den ändring i 4:de och 5:te punkterna, att utläggande
från den ifrågasatta statsbanan söder om ån af grenspår till åns norra
sida med vexelspår och Inspår icke vidare ifrågasattes, men deremot
vidhölle det förbehåll i punkten 4:o), som innefattade åliggande för staten
att anlägga sidospår till de å södra sidan af ån (deri inbegripet södra
sidan af Flaket) belägna brädgårdar; B) att 7:de vilkoret finge utgå
och G) vilkoren 9:o) och 10:o) jemväl förfalla; samt D) att förbehållet
i punkten 11 :o) om trafikchefens och bokförarens hos bolaget anställning
i statens tjenst mot enahanda löneförmåner, som de hos bolaget
innehade, likaledes (inge förfalla.
Det hade varit min afsigt att omedelbart efter det ärendet, på sätt
ofvan är nämndt, kommit i fullständigt skick och derefter hunnit undergå
nödig beredning anmäla detsamma inför Eders Kongl. Maj:t med
hemställan, att Eders Kongl. Maj:t behagade till 1882 års då församlade
Riksdag aflåta nådig proposition om inköp för statens räkning af jernvägen
Söderhamn—Bergvik samt dennas ombyggande och utsträckande
dels till Kihlafors och dels till Stugsundet; men Riksdagen hade, innan
sådan beredning försiggått, redan så långt framskridit, att jag ansåg det
icke vara lämpligt att föreslå Eders Kongl. Maj:t att då bringa frågan
15
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
under Riksdagens pröfning, dit den likväl, på grund af enskild motion,
kommit utan att tillvinna sig afseende.
Den 12 September 1882 inkommo derpå till Eders Kongl. Magt särskilda,
af behöriga bolagsstämmoprotokoll åtföljda ansökningar af styrelsen
för Söderhamns jernvägsaktieholag, dels om nådigt tillstånd att i enlighet
med bifogade, af Majoren m. in. C. Adelsköld och Kaptenen in. in.
A. F. O. Cederberg upprättade, plan- och profilritningar omlägga sin
berörda jernväg till samma spårvidd som statens och utsträcka densamma
till Stugsund och Kihlafors, samt om rättighet att expropriera
deri för anläggningen erforderliga mark; dels ock om lånebidrag af en
million kronor från de af 1881 års Riksdag till understöd för enskilda
jernvägsanläggningar anvisade 5,000,000 kronor; och hade samtidigt härmed
Bruksegaren Rettig och hans ofvan omförinälda medsökande i ingifven
skrift återkallat sin den 17 December 1880 hos Eders Kongl. Maj:t
gjorda ansökan om koncession för jernvägsanläggning emellan Kihlafors
och Bergvik.
Nyssnämnda af Söderhamns jernvägsaktiebolags styrelse gjorda koncessions-ansökan
öfverlemnades till Styrelsen för allmänna väg- och
vattenbyggnader, som i utlåtande deröfver af den 30 September 1882
förklarade sig väl icke hafva något att erinra mot bifall till ansökningen
i hvad den afsåg anläggning af ny jernväg från Kihlafors till Bergvik
och ombyggnad af banan derifrån till Söderhamn, enligt den af Majoren
Adelsköld och Kaptenen Cederberg utarbetade plan, men deremot i fråga
om planen för åstadkommande af förbindelsen emellan Söderhamn och
Stugsundet anmärkte utom annat: att banan, om den utlades enligt Cederbergs
förslag, komine att genomskära och, derigenom att den på 13
ställen korsade vägar och gator i plan, i viss mån förstöra den enligt
faststäld byggnadsplan regelbundna stadsdel, som antagligen skulle inom
kort uppstå på norra sidan af Söderhainns-ån, hvilken olägenhet dock
kunde afhjelpas genom banans framdragande på södra sidan af ån enligt
den af numera Landtmäteridirektören Nordenfelt gjorda utstakning;
att dessutom den på norra sidan af ån nu befintliga jernvägsstationen,
som enligt Cederbergs förslag skulle bibehållas, vore belägen i en lutning
af 1 : 101 till 1 : 125 och icke kunde på sin nuvarande plats gifvas
nödig förlängning och utvidgning; samt att jernvägsspåren komine att
till största delen ligga emellan plankupplagen och hamnen till hinder
vid lastning; anseende sig på grund häraf Styrelsen icke kunna tillstyrka
nådigt gillande af planen i denna del, utan höra föreslå, att Nordenfelts
förslag i stället faststäldes till efterrättelse, samt att, då ökade kostna
-
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
der häraf skulle föranledas, sökande bolagsstyrelsen måtte lemnas till*
fälle att härutinnan sig yttra.
Vid ärendets föredragning den 6 Oktober sistlidet år behagade ock
Eders Kongl. Maj:t, som med afseende å hvad Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader anfört beträffande de ingifna plan- och profilritningarne
icke fann skäl meddela bolaget tillstånd att i enlighet med
dem utföra ifrågakomna jernvägsanläggning, anbefalla sin Befallningshafvande
i Gefleborgs län att infordra yttrande ej mindre från stadsfullmäktige
i Söderhamn, huruvida de, för den händelse Eders Kongl.
Maj:t skulle finna skäligt hos Riksdagen göra framställning om anvisande
af medel för byggande på statens bekostnad af jernväg från Ivihlafors
till Söderhamn och derifrån, i enlighet med Nordenfelts förslag, till
Stugsundet, vore villige att på de vilkor, som omförmäldes i stadsfullmäktiges
ofvanberörda skrifvelse den 24 December 1881 till Styrelsen
öfver statens jernvägsbyggnader, afstå den för jernvägens sträckning
genom staden erforderliga mark, än ock från styrelsen för Söderhamns
jernvägsaktiebolag, huruvida styrelsen vidhölle de vid sammanträde den
7 Mars 1882 medgifna ändringar uti de af bolaget vid bolagsstämman
den 24 Augusti 1881 bestämda, här ofvan omförmälda vilkor för dess
öfverlåtande till staten af sin jernväg.
I anledning häraf insände Eders Kongl. Maj:ts nyssbemälde Befallningshafvande
den 28 November 1882
dels en till Kongl. Maj:t stäld skrift, deruti Söderhamns stadsfullmäktige,
med bifogande och åberopande af utdrag utaf det hos stadsfullmäktige
den 10 samma månad förda protokoll, tillkännagifvit, att, med
ändring af beslutet den 24 December 1881, stadsfullmäktige af anförda
skäl nu beslutit, att »staden förbinder sig att lemna till staten kostnadsfritt
all stadens nämnde dag egande mark, som är för stambanan erforderlig
å stadens område från vestra egogränsen till Stugsundet, utmärkt
och begränsadt å för detta Distriktsingeniören Nordenfelts plankarta
med röda fina linier, under följande vilkor, nemligen l:o) att staten, på
sätt den finner lämpligast, förvärfvar den Söderhamns jernvägsaktiebolag
tillhöriga jernväg emellan Söderhamn och Bergvik; 2:o) att staten berättigas
att utan ersättning öfvertaga den mark, som af Söderhamns jernväg
för närvarande inom staden upptages, äfvensom samma jernvägs
inom Söderhamn varande byggnader; 3:o) att 1883 års Riksdag anvisar
medel till byggandet af en bredspårig jernväg från Kihlafors till Stugsundet;
4:o) att, vid jernvägens framdragande genom staden, i stället för
den af för detta Distriktsingeniören Nordenfelt föreslagna bank, banan
å sträckningen från och med Brogatan till och med Källgatan, bygges
17
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
pa jernkolonner; samt 5:o) att å planen vid Stugsundet, hvarest staten
eger anbringa och trafikera alla behöfliga spår, till staten för stationshus
och bangård upplåtes endast oundgängligen behöfligt område, så att
den betydliga rörelsen vid hamnen icke lider förfång deraf samt för
staden tillräckliga upplagsplatser bibehållas»;
dels ock utdrag af protokoll vid styrelsens för Söderhamns jern vägsaktiebolag
. sammanträde den 21 Oktober 1882, enligt hvilket styrelsen
ville vidblifva sitt ofvannämnda beslut den 7 Mars samma år med följande
tillägg, nemligen: (i vurm. A.) derom att, — som Manna, Bergviks
och Ala samt Kihlafors bolagen, i anseende dels till den dryga tid, som
torde åtgå för utfyllning och anordning af nya betydliga brädgårdsplatser,
dels till den stora kostnad för bolagen, som vore med flyttningen
förenad, ansett sig för sina brädgårdars öfverflyttning till södra sidan
om Söderhamnsån och Flaket böra utöfver dertill förut begärda fem år
betinga sig den ytterligare tid, som för ändamålet kunde blifva erforderlig,
dock icke öfver tio år från 1884 års början, förutsatt att anläggning
af banan för statens räkning beslutades vid 1883 års riksdag,”—
jernvägsbolaget förbehölle sig,- att jernvägsspåret till brädgårdarne norr
om ån, sedan det af staten förändrats till bredspårigt, af staten trafikerades
till dess brädgårdarne öfverflyttats, men icke i något fall längre
än till 1893 års slut, samt att det affall från sågverken vid Marma och
Bergvik, som vore nödvändigt till utfyllning i de nya brädgårdarne söder
om ån och Flaket, skulle på statsbanan ditforslas mot en betalning
af högst tya kronor för hvarje vagnslast, och slutligen af ett nytt moiitcjtt
E), innehållande att »bolagets medgifvande af dess jernvägs försäljning
till staten gälde härefter endast för det fall, att vid 1883 års riksdag
beslut fattades om byggande af statsbana från Kihlafors till Stugsundet,
så att, derest sådant beslut då icke komme till stånd, bolagets
omförmälda medgifvande skulle till vidare kraft och verkan förfalla”
I anledning af hvad sålunda förekommit anbefaldes Styrelsen för
allmänna väg- och vattenbyggnader att afgifva förnyadt utlåtande i ärendet,
och till åtlydnad häraf har Styrelsen i underdånig skrifvelse den 5
December sistlidet år andragit hufvudsakligen följande: att, beträffande
först de af stadsfullmäktige i Söderhamn vid- sammanträdet den 10 förutgående
^ November uppstäda vilkor för öfverlåtelse till staten af nödig
mark till bandelen Söderhamn—Stugsundet, Styrelsen icke vid dem hade
att erinra annat, än: att vid det under 2:o) upptagna syntes höra fogas
ett tillägg derom, »att öfverlåtelsen skedde med all den rätt, hvarmed
ifrågavarande mark blifvit till staten öfverlåten»; att den i punkten 4:o)
påyrkade anläggningen af en viadukt i föreslagen utsträckning af 800
Bih. till Riksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
fot vore mindre nödvändig, hvaremot en kortare sådan, sträckande sig
från och med Stationsgatan till och med Kyrkogatan och. af 220 fots
längd, skulle blifva både lämplig för gatutrafiken och prydligare till utseendet
an en bank samt alltså tillstyrktes; och att, till bemötande af
yrkandet 5:o), Styrelsen hänvisade till den nordenfeltska kartan, å hvilken
det för spårutläggningarne och stationen behöfliga utrymmet blifvit
med tina röda begränsningslinier utmärkt, och dervid tilläde det förbehåll,
att för bedrifvande af trafiken å banan erforderlig upplagsplats
för stenkol måste kostnadsfritt tillhandahållas staten, som, pa sätt redan
i Styrelsens öfver statens jernvägsbyggnader utlåtande af den 1 Februari
1882 påyrkats, borde, mot erläggande till Söderhamns stad af 150,000
kronor i ett för allt, erhålla eganderätten till all för jernvägsanl&ggningen
behöflig mark inom stadens område samt vara frikallad från ersättnings
utgifvande för skada af hvad namn och beskaffenhet som helst,
som genom jernvägsanläggningen kunde staden eller enskilda personer
tillskyndas; samt, hvad dernäst anginge de förändrade vilkor, som Söderhamns
jernvägsaktiebolay enligt protokoll den 31 sistförlidne Oktober bestämt
för öfverlåtelse af sin jernväg till staten, att Styrelsen ansåge sig
böra tillstyrka att, i stället för det gamla jernvägsspårets genom staden
utvidgning till brådspårigt och trafikerande genom statens försorg till
de norr om ån belägna brädgårdarne på sätt yrkadt blifvit, ett provisoriskt
grenspår från en å kartan utmärkt punkt på det tillämnade hufvudspåret
söder om ån finge, beräknadt att kosta 10,000 a. 15,000 kronor,
ledas öfver ån till brädgårdarne å norra sidan och sedermera trafikeras
under den tid af högst tio år, som ansetts behöflig för brädgårdarnes
förflyttning till södra sidan af än.
Förnyadt utlåtande i frågan har jemväl infordrats och den 21 December
nästlidet år i underdånighet afgifvits af Styrelsen för statens
jemn äg strå fik, som, med åberopande af sitt utlåtande den 2 Mars samma
år och under instämmande i hvad Styrelsen för allmänna väg- och
vattenbyggnader yttrat beträffande viadukten genom Söderhamn och det
provisoriska grenspåret öfver ån till brädgårdarne på norra sidan deraf,
lika med nyssnämnde Styrelse hemstält, att ingen inskränkning finge
göras i det för bangården vid Stugsundet tillförene afsedda utrymme
och att statsbanan derjemte måtte erhålla fri dispositionsrätt till passande
plats för upplag af de för banans egna behof erforderliga stenkol
och andra materialförråd, samt, beträffande Söderhamns jernvägsaktiebolags
styrelses vid sammanträdet den 21 Oktober 1882 framstälda yrkande
i fråga om transport mot högst två kronors afgift per vagn af
affall till utfyllning vid brädgårdarne under högst tio år, yttrat, att det
19
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
syntes betänkligt att för så lång tid och utan annan inskränkning än
den, tillgången på affallet bestämde, ikläda statens järnvägstrafik en
dylik förbindelse, helst den erbjudna frakten icke utgjorde mera än
33Vä å 25 procent af transportafgiften för träaffall på motsvarande våglängd
enligt nu gällande taxa, men att det likväl, för så vidt sådant
vore nödigt för tillvägabringande af nu ifrågavarande, för statens järnvägstrafik
ytterst vigtiga, omedelbara spårförbindelse emellan Norra
stambanan och Bottenhafvet, torde vara skal att i viss mån tillmötesgå
det gjorda yrkandet, desto hellre som det måste ligga i denna trafiks
intresse, att de nya brädgårdarne söder om ån blefve så tidigt som
möjligt efter banans öppnande till Stugsundet ordnade; och har Styrelsen
derför, då det icke vore möjligt att för närvarande i alla detaljer
bestämma de vilkor och förbehåll, som i detta hänseende blefve nödiga
för att icke ådraga statens jernvägstrafik framtida förluster, framlagt förslag
till vissa hufvudgrunder för en blifvande öfverenskommelse härom
med Söderhamns jernvägsaktiebolag.
Slutligen hafva uti en till mig öfverlemnad skrift stadsfullmäktige i
Söderhamn tillkännagifvit, att, på sätt ett bifogaat utdrag af det hos
stadsfullmäktige den 22 December 1882 förda protokoll utvisade, stadsfullmäktige,
på dertill gifven anledning, i så måtto förändrat sitt den
10 näst förutgående November fattade beslut i jernvägsbyggnadsfrågan,
ratt staden förbinder sig att emot ett af staten lemnadt bidrag af 150,000
kronor till staten öfveidemna all för statsbanan erforderlig mark inom
stadens område från vestra egogränsen och till Stugsundet, utmärkt och
begränsad å förre Distriktsingeniören in. in. L. M. Nordenfelts plankarta
med röda fina limer, äfvensom att kostnadsfritt upplåta nödig
mark för utläggning af det föreslagna provisoriska grenspåret från södra
sidan om ån till brädgårdarne i den norra, tills dessa brädgårdar hunnit
öfverflyttas; — dock med förbehåll, att de för statens räkning uppgjorda
köp af den i och för statsbanan behöfliga mark på staden öfverlåtas och
emot säljarne fortfarande gälla, allt emot de fem vilkor, som äro upptagna
uti ofvannämnda beslut af den 10 November, och med följande
tillägg och modifikation: dels att Kongl. Maj:t genom nådigt beslut före
den 1 Oktober 1883 fastställer byggandet af ifrågavarande jernväg och
dels att viadukten inskränkes från och med Stationsgatan till nuvarande
Smäckbron eller Källgatan.»
Sammanfattar man nu hvad i detta ärende sålunda förekommit, så
visar det sig:
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
att, enligt Styrelsens för statens jernvägstrafk åsigt, enda utvägen
att bereda Norra stambanan den inkomst, som för densamma förnämligast
påräknats, men hittills ingalunda vunnits nemligen, från Norrlands hufvudnäring
— trävarurörelsen — vore att på lämpliga trakter anlägga
från stambanan sådana utfartsvägar till skeppningsorterna, som på ett
tillfredsställande sätt kunde betjena denna rörelse; att detta ingalunda
vore förhållandet hvarken med jernvägen emellan Torpshammar och
Sundsvall eller med den nuvarande kommunikationsleden Kihlafors—
Söderhamn; att deremot en jernväg af samma spårvidd som stambanan
och anlagd från Kihlafors till Söderhamn skulle blifva en sådan utfartsväg
i rätta rigtningen och icke förfela att, på samma gång den gagnade
trävarurörelsen, höja den norrländska stambanans hittills svaga inkomster,
jemte det den, såsom fallet vore med de enskilda jernvägarne i
Helsingland, säkerligen skulle lemna ovanligt höga trafikinkomster; att,
om ock det vore möjligt, att en dylik jernväg kunde genom enskildes
företagsamhet komma till stånd, Styrelsen likväl ansåge, att staten icke
borde, sedan den anlagt sin långa stambana genom Norrland, öfverlåta
åt enskilde rätten att utföra nu ifrågavarande kompletteringslinie och
derigenom frånsåga sig det betydliga tillskott i inkomst för stambanan,
som af denna korta jernväg kunde förväntas; samt att alltså Styrelsen
varmt förordade ett skyndsamt utförande af denna för statens jernvägstrafik
och dess ekonomiska utveckling vigtiga bana;
att Styrelsen öfver statens jernväg sbyggnader jemväl ansett tillkomsten
af en jernvägsförbindelse, med samma spårvidd och trafikförmåga som
stambanans, emellan Kihlafors och Söderhamn skola utöfva ett betydande
inflytande på rörelsen å Norra stambanan;
att planer och kostnadsberäkningar dels för en jernvägsanläggning
emellan Kihlafors och Bergviks station å Söderhamns jernvägsaktiebolags
bana, dels för ombyggnad af detta bolags bana till bredspårig
och utsträckande af densamma till Kihlafors å ena sidan och till Stim
O
sundet
å den andra, blifvit, på föranstaltande af förbemälda koncessionssökande,
uppgjorda af Majoren C. Adelsköld och Kaptenen Cederberg;
att, sedan fråga uppstått om inköp för statens räkning af jernvägen
emellan Söderhamn och Bergvik och densammas ombyggande och utsträckning
så väl till Kihlafors station å Norra stambanan, som till
Stugsundet, dåvarande Distriktsingeniören in. m. L. Nordenfelt på befallning
upprättat plan och kostnadsförslag i ämnet, utvisande att längden
af banan emellan Kihlafors och Stugsundet skulle blifva 3 mil 7,324
fot och sammanräknade kostnaden för ombyggnads- och anläggnings
-
21
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
arbetet uppgå till 2,997,000 kronor utom rörelsemateriel, för hvilken
anskaffningskostnaden upptagits till 600,000 kronor;
att, efter föregångna underhandlingar, Söderhamns jernväg saktiebolag
beslutit under förutsättning att staten åtoge sig utföra nyssberörda ombyggnads-
och nyanläggningsarbete, att försälja sin jernväg med dertill
hörande jordområde, byggnader, rullande materiel, inventarier samt
ångbåts- och lastbryggor att af staten tillträdas å tid, som kunde varda
framdeles bestämd, under vilkor:
1:°) att bolaget befriades från skyldigheten att gälda den vid öfverlåtelsen
oguldna del af det från staten erhållna lån (primitivt 500,000
kronor), hvarå den 31 Oktober 1880 återstått 351,103 kronor 90 öre,
samt att staten dessutom vid banans öfvertagande erlade till bolaget
kontant 400,000 kronor;
2:o) att bolaget jemväl befriades från skyldigheten att (såsom det
åtagit sig) återgälda anläggningskostnaden för bibanan från Kihlafors
station till sjön Bergvikens strand (hvartill 59,000 kronor anvisats af
staten) äfvensom från åliggandet att med ångbåt trafikera sjön Bergviken
emellan Bergvik, Kihlafors och Landa;
3ro) att omläggningen af bolagets bana bedrefves på sådant sätt,
att trafiken icke behötde inställas å de tider af året, då den nu plägade
ega rum;
4:o) att, — som Manna sågverksaktiebolag, Bergviks och Ala aktiebolag
samt Kihlafors jernvägsaktiebolag åtagit sig, derest banan vid ombyggnaden
kormne att, enligt Nordenfelts plan, inom Söderhamns stads område
förläggas å södra sidan af Söderhamnsån, och beslut om utförande
häraf och af anläggningen i sitt hela omfång fattades vid 1883 års riksdag,
att på egen bekostnad, sist inom tio år från 1884 års början, flytta
sina på åns norra sida nu belägna brädgårdar till södra sidan af ån och
det så kallade Flaket, förutsatt att staden tillhandahölle bolagen andra
nära vattnet belägna och någorlunda planerade platser söder om ån och
Flaket med pålrand i kanten, utanför hvilken borde vara muddradt till
sådant djup, att lastade pråmar obehindradt kunde der lägga till, —
särskilt grenspår från hufvudspåret jemte erforderligt antal sidospår
skulle på statens bekostnad ledas öfver ån till och förläggas utefter
norra sidan af dessa bolags på norra sidan om ån nuvarande brädgårdar
samt af staten trafikeras, till dess brädgårdarne öfverflyttats till södra
sidan, men icke i något fall längre än till 1893 års slut; äfvensom att
sta,ten skulle anlägga sidospår till de på södra sidan af ån (deri inbegripet
södra sidan af Flaket) belägna brädgårdar;
22
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
5:o) att det affall från sågverken vid Marma och Bergvik, som vore
nödvändigt till utfyllning i de nya brädgårdarne söder om ån och flaket,
skulle på statsbanan ditforslas mot eu betalning af högst 2 kronor
för hvarje vagnslast;
6:o) att Bergviks och Ala aktiebolags samt Manna sågverksaktiebolags
egna jernvägsspår vid sågverken blefve af staten försatta i det
skick, Styrelsen för statens jernvägstrafik ansåge nödigt, hvaremot bolagen,
som fortfarande skulle'' förblifva egare af dessa spår, ålåge att sjelfva
framgent underhålla desamma, så länge sågverken begagnade sig af
dem; och
7:o) att bolagets medgifvande att försälja sin jernväg till staten gälde
endast för det fall, att vid 1883 års riksdag beslut fattades om byggande
af statsbana från Kihlafors till Stugsundet;
att stadsfullmäktige i Söderhamn förklarat: att staden förbunde sig
att emot ett af staten lemnadt bidrag af etthundrafemtio tusen kronor
öfverlåta till staten all för statsbanan erforderlig mark inom stadens område
från vestra egogränsen och till Stugsundet, utmärkt och begränsad
å förre Distriktsingeniören m. in. L. M. Nordenfelts plankarta med röda
fina linier, äfvensom att kostnadsfritt upplåta nödig mark för utläggning
af det provisoriska grenspåret från södra sidan om ån till brädgårdarne
på den norra, tills dessa brädgårdar hunnit öfverflyttas till den södra,
allt under förbehåll och vilkor:
a) att de för statens räkning uppgjorda köp af den i och för statsbanan
behöfliga mark inom staden öfverlätes på staden och emot säljarne
fortfarande gälde;
b) att staten, på sätt den funne lämpligast, förvärfvade den Söderhamns
jernvägsaktiebolag tillhöriga jernväg emellan Söderhamn och
Bergvik;
c) att staden berättigades att utan ersättning öfvertaga den mark,
som af Söderhamns jernväg för närvarande inom staden upptoges, äfvensom
samma jernvägs inom Söderhamn varande byggnader;
d) att 1883 års Riksdag anvisade medel till byggandet af en bredspårig
jernväg från Kihlafors till Stugsundet;
e) att vid jernvägens byggande iakttoges att, i stället för å den af
Distriktsingeniören Nordenfelt föreslagna bank, banan på sträckan från
och med Stationsgatan till nuvarande Smäckbron eller Källgatan uppfördes
å jernkolonner;
f) att å planen vid Stugsundet, hvarest staten egde anbringa och
trafikera alla behöfliga spår, till staten för stationshus och bangård upp
-
23
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
lätes endast oundgängligen behöfligt område, så att den betydliga rörelsen
vid hamnen icke lede förfång deraf samt för staden tillräckliga upplagsplatser
bibehölles; samt
g) att Eders Kongl. Maj:t skulle genom nådigt beslut före den 1
Oktober 1883 fastställa byggandet af ifrågavarande jernväg;
att Styrelserna för statens jernvägstrafik och allmänna väg- och vattenbyggnader
samt öfver statens jernväg sbyggnader vid dessa vilkor haft
intet annat väsentligt att erinra, än
att de förstnämnda bada styrelserna ansett en sådan inskränkning i
statens rätt till utrymme vid Stugsundet, som i punkten f) här ofvan
ifrågasatts, icke böra medgifvas, utan staten bibehållas vid det i Nordenfelts
plan afsedda utrymme derstädes samt erhålla fri dispositionsrätt
till upplagsplats för de vid banan behöfliga stenkol och andra materialförråd
;
att Trafikstyrelsen dels förmenat statens förhållande. till Söderhamns
jernvägsaktiebolag i fråga om det i punkten 3:o) intagna vilkor böra af
Eders Kongl. Maj:t bestämmas efter pröfning af förslag till öfverskommelse
i ämnet emellan den myndighet, som finge uppdrag utföra ombyggnaden
af banan, och bolaget, samt nämnda öfverenskommelse grundas
derpå, att den betingade penningeersättningen för banans öfverlåtande
på staten derigenom icke rubbades; dels ock att, beträffande vilkoret i
punkten 5:o), styrelsen, då det syntes betänkligt att dertill obetingadt
lemna bifall, men det icke vore möjligt att i ärendets närvarande skick
bestämma härvid nödiga förbehåll, trott sig böra inskränka sig till föreslående
af följande hufvudgrunder i detta afseende, nemligen: att statens
jernvägstrafik förbundes att under en tid af 5 år, räknad från den
dag, då styrelsen emottagit förvaltningen af hela den nya stambanan från
Kihlafors till Stugsundet, låta från Bergviks och Manna sågverk på jernvägen
befordra träaffall, afsedt till utfyllning i de nya brädgårdarne
söder om ån och Flaket vid Söderhamn, mot en frakt af 2 kronor 50
öre för hvarje mer eller mindre, men ej öfver sin bärförmåga, lastad
vagn, som levererades på närmaste intill den brädgårdsplats, der lasten
skulle användas, befintliga banspår; allt under förbehåll: l:o) att dessa
transporter utfördes endast då tillgången på lokomotiv och vagnar sådant
medgåfve utan hinder för den allmänna trafiken; 2:o) att de vagnar, som
för ändamålet uppstäldes vid Bergviks och Marma sågverk, skulle på
vederbörande sågverks bekostnad vara lastade inom 6 timmar och likaledes
lossade inom 6 timmar efter ankomsten till den bestämda aflastningsplatsen
vid Söderhamn; 3:o) att transporten, efter trafikbefälets be
-
24
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.
stymmelse, finge ske med ordinarie eller särskildt anordnade tåg; 4:o)
att alla fraktbelopp för dessa transporter skulle betalas af det sågverksbolag,
som afsändt lasten; samt att, om efter de 5 årens förlopp dylika
affallstransporter vidare erfordrades för fyllning af de nya brädgårdarne,
frågan då borde ånyo upptagas till pröfning efter sig då företeende omständigheter;
samt
att Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader funnit ett tillägg
böra göras vid det af stadsfullmäktige under c) här ofvan upptagna vilkor
derom »att öfverlåtelsen skedde med all den rätt, hvarmed ifrågavarande
mark blifvit till staten öfverlåten».
Efter den redogörelse, som i det föregående lemnats för den behandling,
som frågan om åstadkommande af en direkt jernvägsförbindelse
mellan Norra stambanan vid Kihlafors och Stugsundet öfver Söderhamn
undergått, torde det tillåtas mig angifva min egen uppfattning af detta
vigtiga ärende.
Till en början anser jag det då vara otvifvelaktigt, att den nyligen
fullbordade kostbara Norra stambanan från Storvik till riksgränsen mot
Norge först dä skall kunna rätt gagna de vidsträckta landsdelar, den
genomgår, när densamma medelst jernvägar af samma spårvidd och beskaffenhet
i öfrigt som stambanan kommit i omedelbar förbindelse med
de platser vid Bottenhafvet, derifrån redan nu utskeppas den väsentligaste
delen af det inre landets hufvudprodukt, trävaror, likasom att
denna stambana endast genom tillkomsten af sådana förbindelse- eller
utfartsvägar skall kunna beredas den väl behöfliga inkomst, som påräknats,
men icke vunnits, just från trävarurörelsen, och hvilken icke kan
af annan trafik i nämnvärd mån uppvägas. Väl må det vara sant, att
en icke ringa inkomst tillflyter statsbanan genom transporter å tvärbanan
till Torpshammar af virke, som derifrån befordras vidare på den
smalspåriga jernvägen till Sundsvall, men det torde icke vara obekant,
att denna transportled hvarken i sitt närvarande skick motsvarar det
behof af fortskaffningsmedel, som redan förefinnes der i orten, eller lemna!''
stambanan den behållning, som skulle komma densamma till de], om
äfven linien Torpsbammar—Sundsvall tillhörde staten och hade samma
spårvidd som den öfriga tvärbanan; och hvad beträffar den sträcka af
Gefle—Dala-banan, som i söder förenar stambanan vid Storvik med Gefle
och hafvet, lärer det lätt inses, att läget af denna utfartsväg icke är och
25
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
icke kan blifva af synnerlig betydelse för virkestransporter från de nordligare
delarne af stambanan.
I fråga åter om de båda hamnar vid Hudiksvall och Söderhamn,
som genom sin belägenhet skulle företrädesvis lämpa sig för emottagande
till utförsel af betydliga qvantiteter skogsprodukter från de vidsträckta
områden, som genomskäras af den uppåtgående stambanan genom
Norrland, så förekommer visserligen, att den förra af dessa hamnar
möjligen kan utan statens mellankomst beredas nu saknad direkt jernvägsförbindelse
med stambanan, alldenstund Eders Kongl. Maj:t dels den
26 Maj 1882 beviljat Hudiksvalls jernvägsaktiebolag koncession för anläggning
af en bredsprårig jernväg från ändpunkten vid Näsviken af
bolagets smalspåriga bana till stambanan i närheten af Ljusdals station,
dels ock den 22 September nyssnämnda år faststält plan för ombyggande
till bredspårig af bolagets bana emellan Hudiksvall och Näsviken;
samt att, hvad beträffar den senare hamnens förenande genom jernväg
med stambanan, Söderhamns jernvägsaktiebolag under September månad
sistlidet år, på sätt ofvan är nämndt, sökt nådigt tillstånd att till bredspårig
ombygga sin smalspåriga jernväg emellan Söderhamn och sjön
Bergviken samt att derefter utsträcka densamma å ena sidan till stambanan
vid Kihlafors och å den andra från Söderhamn till Stugsundet;
men. någon säkerhet förefinnes icke, att den koncessionerade linien
Hudiksvall Ljusdal kommer till utförande, och ansökningen af Söderhamns
jernvägsaktiebolag blef af Eders Kongl. Maj:t den 6 Oktober 1882
afslagen på grund af de anmärkningar, som Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader framstält mot vissa delar af de ingifna ritningarne
för jernvägsanläggningen.
Vid sådant förhållande och då jag anser hvarje uppskof med åstadkommande
åtminstone af den senare utfartsvägen från stambanan, eller
den från Kihlafors till Söderhamn och Stugsundet, böra, så vidt möjligt,
undvikas, då just denna utfartsväg sammanstämmande ansetts af
styrelserna för statens järnvägstrafik och öfver statens jernvägsbyggnader
såsom framför någon annan vigtig och lämplig, då det pris af
mindre än 700,000 kronor, hvartill Söderhamns jernvägsaktiebolag förklarat
sig villigt öfverlåta till staten sin jernväg, måste anses ganska
billigt, helst jernvägen, enligt allmän svensk jernvägsstatistik för år
1880, då kostat bolaget 805,993 kronor per banmil eller för banan i sin
helhet 1,128,390 kronor och samma år lemnat en inkomst af 164,475
kronor per banmil, motsvarande, efter afdrag af driftkostnaden 79,334
kronor per banmil, ett öfverskott öfver driftkostnaden i förhållande till
det totala byggnadskapitalet af 8,56 procent (hvilket öfverskott exem
Bih.
till Riksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 4
26
Kongl. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 26.
pelvis år 1872 utgjort icke mindre än 16,33 procent) samt då jag dessutom
lika med Trafikstyrelsen hyser den åsigt, att staten icke bör
öfverlåta åt den enskilda företagsamheten rättigheten att utföra denna
förbindelseled, —- hvilken redan i sitt nuvarande skick och ehuru den
jernväg, som deri ingår, hvarken når till stambanan eller trafikeras
under längre tid af året än då sjön Bergviken är isfri, likväl kan uppvisa
en sådan nettobehållning som den nämnda, — och detta så mycket
mindre som staten dymedelst beröfvar sig sjelf det betydliga tillskott
till stambanans svaga inkomster, som, att sluta från det anförda, utan
tvifvel kan förväntas af rörelsen å en till Söderhamn och Stugsundet
direkt ledande bredspårig jernväg från Kihlafors, kan jag icke annat
än tillråda, att staten utan dröjsmål inköper Söderhamn—Bergviksbanan
och sjelf verkställer det om- och nybyggnadsarbete, som för åstadkommande
af denna jernväg erfordras.
Mot den plan med kostnadsberäkning, som för en sådan jernvägsanläggning
blifvit af nuvarande Landtmäteridirektören L. Nordenfelt
uppgjord och af Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader framlagd,
har annan anmärkning icke framstälts än att stadsfullmäktige i Söderhamn
önskat, att jernvägen, i stället att å en del af sin sträckning genom
staden framföras på en bank, måtte uppföras å jernkolonner, en
förändring, som icke lärer möta något egentligt hinder. Kostnadsberäkningen,
mot hvilken jag icke finner något att erinra, upptager såsom
ofvan nämnts:
för bandelen Kihlafors—Bergvik................... kronor 1,393,000
» » Bergvik—Söderhamns stads
vestra gräns.............................. » 670,000
» o derifrån till Stugsundet ......... » 934,000 2 997,000;
» inlösen af jernvägen emellan Söderhamn
och Bergvik ................................................................................ 400,000;
» inlösen af jord inom Söderhamns stad.................................... 150,000;
samt för inköp af rörlig materiel .................... kronor 600,000,
hvilken summa dock anses kunna genom försäljning
af den Söderhamns jernväg, om
den inköpes, åtföljande materiel, skenor
och inventarier minskas med .................... » 300,000 300,000,
således inalles kronor 3,847,000,
hvartill får läggas återstoden af det Söderhamns
jernvägsaktiebolag beviljade statslån, uppgående
den 31 Oktober 1885 till.............................
» 291,763: 51.
27
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
Icke heller synas mig de af Söderhamns jernvägsaktiebolag uppstäda
vilkor för öfverlåtelse till staten af bolagets jernväg eller de förbehåll,
Söderhamns stadsfullmäktige fäst vid sitt medgifvande att upplåta
den för anläggningen af banan till Stugsundet erforderliga mark,
föranleda annan väsentlig anmärkning, än hvad beträffar yrkandet att
vid Stugsundet skulle åt staten upplåtas endast oundgängligen behöfiigt
område för stationshus och bangård; delande jag den af styrelserna för
statens jernvägstrafik och öfver statens jernvägsbyggnader uttalade mening,
att någon inskränkning i det enligt Nordenfelts plan afsedda utrymme
för bangård m. in. vid Stugsundet icke bör medgifvas.
I fråga om sättet för utförandet af anläggningen och tiden för dertill
erforderliga medels utbetalning har Väg- o.ch vattenbyggnadsstyrelsen
uti en mig lemnad promemoria af den 20 dennes föreslagit: att
bandelarne Kihlafors—Bergvik och Söderhamn—Stugsundet skulle samtidigt
påbörjas; att fullbordandet deraf, om förberedande åtgärder kunde
redan innevarande år vidtagas, borde medhinn,as inom utgången af år
1885; att vid den tid sistnämnda år, då vintern inträdde, ombyggnaden
af banan emellan Söderhamn och Bergvik borde företagas och arbetet
så bedrifvas, att denna bandel i slutet af Maj eller början af Juni 1886
kunde sammanbindas med de båda andra bandelarne; samt att, under
denna förutsättning, af de nödiga penningemedlen behöfde vara tillgängliga
:
under år 1883 ............................................... Kr. 500,000;
» 1884 ............................................. ») 1,500,000;
» » 1885 ............................................... » 1,600,000
och år 1886 återstoden; finnande jag mot detta förslag intet att invända.
På grund af hvad jag sålunda anfört, tillstyrker jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t måtte medelst nådig proposition föreslå nu
församlade Riksdag:
dels att medgifva, att den Söderhamns jernvägsaktiebolag tillhöriga
jernväg emellan Söderhamn och sjön Bergvikens östra strand må för
statens räkning inköpas och till staten afträdas den 1 November 1885
mot ett kontant penningebelopp af 400,000 kronor och eftergift såväl
af hvad vid jernvägens afträdande till staten återstår oguldet af det
bolaget beviljade statslån, beräknadt att den 31 Oktober 1885 utgöra
kronor 291,763: 51 öre, som ock af bolagets skyldighet att återgälda anläggningskostnaden
för bibanan från Kihlafors till sjön Bergvikens strand
och att med ångbåt efter nämnda tid trafikera sjön Bergviken emellan
Bergviks jern vägsstation, Kihlafors och Landa;
dels att godkänna de af Söderhamns jernvägsaktiebolag i öfrigt upp
-
28
Kongl. Mgjt:s Npd. Proposition N:o 26.
stälda förberörda vilkor för öfverlåtelse till staten af bolagets jernväg,
med den ändring blott, att de af Styrelsen för ''statens jern vägstrafik
föreslagna hufvudgrunder för bestämmelser angående forsling på statsbanan
af och fraktersättning för affall från Manna och Bergviks sågverk
till Stugsundet skola iakttagas;
dels att gilla de vilkor och förbehåll, som stadsfullmäktige i Söderhamn
fäst vid sitt beslut att emot ett bidrag af 150,000 kronor öfverlåta
till staten all den mark inom staden från vestra egogränsen till
Stugsundet, som för statsbanan och för det provisoriska grenspåret till
brädgårdarne norr om ån erfordras, med iakttagande endast att ingen
inskränkning må göras i det område vid Stugsundet, som å Landtmäteridirektören
in. in. L. M. Nordenfelts plankarta finnes med fina röda
linier utmärkt och i öfrigt kan blifva för staten behöfligt till upplagsplats
för kol och materialier;
dels att besluta att denna jernväg derefter skall ombyggas till bredspårig
och utsträckas å ena sidan från Bergviks station till Kihlafors
station å statsbanan och å den andra från Söderhamn till Stugsundet,
allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af Nordenfelt uppgjorda
plan samt i den ordning Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit;
dels att bevilja det till gäldande af förenämnde köpeskilling och af
lösen för mar| inom Söderhamn samt till utförande af ombyggnads- och
nybyggnadsarbetena jemte anskaffandet af rörlig materiel erforderliga
anslag af sammanlagdt 3,847,000 kronor;
dels ock slutligen att af dessa medel anvisa till utgående
under år 1883 .................................... Kr. 500,000;
» » 1884 ....................................■ » 1,500,000;
» » 1885 ................................... « 1,600,000;
och under år 1886 återstående .............. » 247,000».
Hvad föredragande Departementschefen sålunda
tillstyrkt, deri Statrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla samt befalla,
att i enlighet dermed nådig proposition till Riksdagen
skulle aflåtas, så lydande som bilagan Lutt. A.
till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
Axel Hegardt.
Stockholm, Ivar Hteggströms Boktryckeri, 1883.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.