Sök i Ratio Lex

Angående anslag till inköp af jemn ngen emellan Söderhamn och sjön Bergviken samt denna jomvägs ombyggnad och utsträckning åt ena solan till Kihlafors och å andra sidan till Stugsundet

1883-02-03 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1883:26, Angående anslag till inköp af jemn ngen emellan Söderhamn och sjön Bergviken samt denna jomvägs ombyggnad och utsträckning åt ena solan till Kihlafors och å andra sidan till Stugsundet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Råd. Proposition N:o 26.

i

N:o 26.

Anlc. till Riksd. Kansli den 3 Februari 1883, kl. 3 e. in.

Kong!. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, angående anslag

till inköp af jemn ngen emellan Söderhamn och sjön Bergviken

samt denna jomvägs ombyggnad och utsträckning åt

ena solan till Kihlafors och å andra sidan till Stugsundet;

gifven Stockholms Slott den 26 Januari 1883.

Med åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen

:

dels att medgifva, att den Söderhamns jernvägsaktiebolag tillhöriga

jernväg emellan Söderhamn och sjön Bergvikens östra strand må för

statens räkning inköpas och till staten afträdas den 1 November 1885

mot ett kontant penningebelopp af fyrahundratusen kronor och eftergift

så väl af hvad vid jernvägens afträdande till staten återstår oguldet af

det bolaget beviljade statslån, beräknadt att den 31 Oktober 1885 utgöra

291,763 kronor 51 öre, som ock af bolagets skyldighet att återgälda

anläggningskostnaden för bibanan från Kihlafors till sjön Bergvikens

strand och att med ångbåt efter nämnda tid trafikera sjön Bergviken

emellan Bergviks jernvägsstation, Kihlafors och Landa;

dels att godkänna de af Söderhamns jernvägsaktiebolag i öfrigt uppstäda

vilkor för öfverlåtelse till staten af bolagets jernväg med den

ändring blott, att de af Styrelsen för statens järnvägstrafik föreslagna

hufvudgrunder för bestämmelser angående forsling på statsbanan af och

fraktersättning för affall från Manna och Bergviks sågverk till Stugsundet

skola iakttagas;

Bill. till Rilcsd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 18 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kong]. Majds Nåd. Proposition N:o 26.

dels att gilla de vilkor och förbehåll, som stadsfullmäktige i Söderhamn

fäst vid sitt beslut att, emot ett bidrag af etthundrafemtiotusen

kronor, öfverlåta till staten all den mark inom staden från vestra egogränsen

till Stugsundet, som för statsbanan och det provisoriska grenspåret

till brädgårdarne norr om ån erfordras, med iakttagande endast,

att ingen inskränkning må göras i det område vid Stugsundet, som

finnes °å Landtmäteridirektören m. m. L. M. Nordenfelts plankarta med

tina röda linier utmärkt och i öfrigt kan blifva för staten behöfligt till

upplagsplatser för kol och materialier;

dels att besluta, att denna jernväg derefter skall ombyggas till bredspårig

och utsträckas å ena sidan från Bergviks station till Kihlafors

station å stambanan och å den andra från Söderhamn till Stugsundet,

allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af Nordenfelt uppgjorda

plan samt i den ordning, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit;

dels att bevilja det till gäldande af förenämnda köpeskilling och af

lösen för mark inom Söderhamn samt till utförande af ombyggnads- och

nybyggnadsarbetena jemte anskaffande af rörlig materiel erforderliga anslag

af sammanlagdt tre millioner åttahundrafyratiosju tusen kronor;

dels och slutligen att af dessa medel anvisa till utgående:

under år 1883................................................... Kr. 500,000

» » 1884................................................. » 1,500,000

» » 1885.................................................. » 1,600,000 och

» » 1886 återstående........................... » 247,000.

De ärendet tillhörande kartor och handlingar skola vederbörande

Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Ivongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Fredrik Hederstierna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kong!, Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 26.

3

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den

26 Januari 1883.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Gosse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hochschild,

Statsråden: Boven,

von Steyeen,

Friherre von Otter,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Thémptander och

Ryding.

Departementschefen Statsrådet Hederstierna anförde slutligen:

»I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Ma.j:t i ämnet föreslagit, beviljade

Rikets Ständer vid 1856—1858 års riksdag ett lån af 500,000

riksdaler riksmynt för åstadkommande af en kommunikationsled emellan

Söderhamn och Bollnäs dels genom anläggande af jernväg för lokomotiv

eller ångkraft från nämnde stad till sjön Bergvikens östra strand samt

af jernbana för hästkraft förbi den så kallade Landaforssen i Ljusne eif,

och dels genom upprensningar i denna eif och sjön Varpen, hvarmedelst

skulle erhållas en oafbruten trafikled af i det närmaste 4yi0 mils längd;

och stadgade Rikets Ständer i afseende å lånets utbekommande och användande,

bland andra, följande vilkor, nemligen: att alla för kommunikationsledens

åstadkommande erforderliga arbeten skulle utföras och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

bekostas af ett för ändamålet innan den 1 Oktober 1858 bildadt bolag,''

hvilket borde åtaga och förbinda sig att ej allenast enligt arbetsplan,

som af Kongl. Maj:t faststäldes, och under iakttagande af de för arbetenas

utförande meddelade föreskrifter i öfrigt, fullborda, utan ock sedermera

för allmänna trafiken öppna och underhålla denna kommunikationsled

efter hela dess längd; att, innan någon del af lånet finge lyftas, det

blifvande bolaget skulle genom sin styrelse aflemna till Riksgäldskontoret

skuldförbindelse, som af Fullmäktige derstädes godkändes, för så

val hela lånesumman, som derå upplöpande ränta; att för lanet, som

utan ränta och kapitalafbetalning finge innehafvas under deri för arbetets

utförande afsedda tid, skulle efter denna tids förlopp, inom slutet

af hvarje år, inbetalas fem procent, hvaraf fyra procent skulle beräknas

såsom årlig ränta för hvad af lånet derförinnan icke godtgjorts och ateist

o d e n utgöra kapi talat betalning; att, derest företaget under arbetstiden

öfvergåtves eller någon del åt kommunikationsleden efter fullbordandet

icke så undevhölles, att den framgent kunde begagnas, kommunikationsleden

med jernvägarne komme att hemfalla till staten utan rättighet för

aktieegarne i bolaget att af det allmänna erhålla ersättning för derförinnan

"gjorda tillskott till arbetet; .samt att taxa å utgifter för befordran

af resande och gods ä. trafikleden skulle af Kongl. Maj:t fastställas.

Sedan Kongl. Maj:t derefter den IT September 1858 faststält ordning

för Söderhamns jernvägsaktiebolag och detta bolag, enligt kontrakt

af den 18 Oktober nyssnämnda år, fullbordat kommunikationsleden, hvilken

sedermera vidmakthållits, faun Eders Kongl. Maj:t, i anledning af

bolagsstyrelsens derom gjorda anhållan, godt att medelst nådig proposition

den 8 Februari 1878 föreslå Riksdagen medgifva:

att, i sammanhang med då pågående jernvägsarbeten, ett sidospår

med dertill hörande Inspår finge, enligt plan af dåvarande Kaptenen

m. m. L. Nord enfel t, anläggas från Kihlafors station å Norra stambanan

till stranden af sjön Bergviken samt kostnaden derför, beräknad till

59,000 kronor, utgå af de för statens jernvägsbyggnader beviljade medel;

samt

att, utan ändring i gällande bestämmelser angående sättet för förräntning

och amortering af det utaf Rikets Ständer vid 1858 års riksdag

beviljade lån för åstadkommande af kommunikationsleden emellan

Söderhamn och Bollnäs, Söderhamns jernvägsaktiebolag finge, sa snart

ej mindre Norra stambanan ända till Bollnäs, än ock berörda sidospår

med dertill hörande bispår, blifvit fullbordade och för trafik upplåtna,

frikallas från skyldigheten att vidmakthålla och trafikera kommunikationsleden

från den så kallade Landabanaris nedre ändpunkt i närheten af

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 26. 5

Segersta till Bollnäs, under vilkor, att bolaget, enligt erbjudande, dels

kostnadsfritt för staten uppläte den för anläggningen af sidospåret från

Kihlafors till sjön med bispår nödiga mark; dels förbunde sig att, derest

Söderhamns stad framdeles blefve genom jernväg direkt förbunden med

Kihlafors station, och Eders Korigl. Maj:t då funne det icke vara med

fördel för staten förenligt, att nämnda jernvägsspår vidare bibehölles

och trafikerades, i anledning deraf till staten utgifva ersättning med ett

belopp, som, der godvillig öfverenskommelse icke kunde mellan styrelserna

för statens j ern vägs trafik och för Söderhamns jernvägsaktiebolag derom

träffas, skulle bestämmas af fem gode män; dels, samtidigt med det sidospåret

från Kihlafors utfördes, företoge och enligt den af Kaptenen ''Norden

felt jemväl derför uppgjorda plan fullbordade anläggningen af eu

ångbåts- och lastbrygga å den plats vid sjön Bergviken, der sidospåret

från Kihlafors slutade; dels ock förbunde sig att under den tid af året,

då sjön Bergviken vore isfri, underhålla daglig regelbunden ångbåtsfart

för person- och godsbefordran emellan Bergviks station och lastbryggan

i närheten af Kihlafors samt att tre gånger i veckan med ångbåt anlöpa

Landabanans nedre ändpunkt för befordrande dit och derifrån af personer

och gods från och till Bergviks station samt från och till bryggan

i närheten af Kihlafors.

Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen enligt

dess underdåniga skrifvelse den 20 Maj 1878 bifallen och, sedan hos

Eders Kongl. Maj:t blifvit i behörig ordning anmäldt, att Söderhamns

jernvägsaktiebolag ej blott genom kontrakt förbundit sig fullgöra de af

Riksdagen stadgade vilkor, utan ock på fullgodt sätt utfört den nämnda

ångbåts- och lastbryggan vid sjön Bergviken, äfvensom att det dermed

i förening stående sidospåret från Kihlafors station kunde obehindradt

befaras i samband med den för allmänt begagnande öppnade stambanan

till Bollnäs, förklarade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 6 Juni

1879, att skyldigheten för bolaget att vidmakthålla och trafikera kommunikationsleden

från den så kallade Landabanans nedre ändpunkt till

Bollnäs finge upphöra.

Uti eu den 17 December 1880 till Eders Kongl. Magt ingifven skrift

anhöllo Bruksegaren C. A. Köttig, Borgmästaren i Söderhamn Fr. Berglöf och

Bankdirektören C. Fougt med flere om nådigt tillstånd för ett tillärnnadt bolag

att, i enlighet med ansökningen bifogade ritningar och kostnadsförslag

af Majoren m. in. C. Adelsköld, få från Bergviks station å Söderhamns

jernvägsaktiebolags med 4,1 fot spårvidd byggda jernbana till Kihlafors

station å Norra stambanan anlägga jernväg af 4,83 fots spårvidd, samt

att för denna jernväg, hvilken, beräknad att med rullande materiel kosta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Komjl. Mufti Nåd. Proposition N:o 26.

1,446,000 kronor, skulle få eu längd af 1 mil 20,500 fot med starkaste

lutning af 1 : 100 och minsta krökningsradie af 1,000 fot, expropriera

nödig mark jemte grustag. I anledning häraf infordrades yttrande från

Styveisen för allmänna väg- och vattenbyggnader, som afgaf sådant den

8 Januari 1881 och deri anförde att, derest den sökta koncessionen beviljades,

trafiken på den korta sträckan af omkring 3 mil från Kihlafors

till Söderhamn skulle blifva beroende af två särskilda bolag, samt det

nuvarande hindret för ett ändamålsenligt ordnande af trafiken emellan

nämnda platser, eller nödvändigheten af varuomlastning vid Bergvik,

åtminstone tills vidare komma att fortfara, och att för den skull Styrelsen

ansåge, att koncession till jernvägsanläggning emellan Kihlafors och

Bergviken icke borde beviljas annat än i samband med skyldighet att

till bredspårig förändra jernvägen från Söderhamn till Bergviken, hvarföre

sökandena torde åläggas vidtaga åtgärder i ändamål, att rättigheten

till anläggning af barulelen Kihlafors—Bergviken och ombyggnad af

Söderhamn—Bergviks-banan kunde öfverlåtas på ett för begge dessa

syften bildad! bolag.

Under tiden hade dels Styrelsen för statens järnvägstrafik den 16

December 1880 inkommit till Eders Kongl. Maj:t med ett underdånigt

memorial angående trafiken på Norra stambanan och åtgärder till dess

upphjelpande, dels ock Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader den

30 samma månad och år afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i anledning

af eu utaf Hudiksvalls stadsfullmäktige gjord ansökning, att

Eders Kongl. Maj:t måtte anbefalla vidtagande af åtgärder till utrönande

huruvida en jernvägsförbindelse lämpligen borde anordnas emellan Norra

stambanan i närheten af Hybo i Ljusdal och hamnen i Hudiksvall.

Förstnämnda memorial, deruti Styrelsen för statens jemvägstrajik

meddelat en utredning af trafikförhållandena å Norra stambanan, sådana

de vore och sådana de borde vara, samt påvisat de hinder, som nu

mötte trafikens utveckling, och de medel, hvarigenom banans trafikinkomster

skulle ökas och jernvägen bättre än fallet nu vore tillgodose

landets intressen, innehåller vidare, närmast med afseende på frågan om

en förbindelse emellan stambanan och Söderhamn, hufvudsakligen följande:

att Norrlands hufvudnäring, trävarurörelsen, som påräknats komma

att bereda stambanan dess förnämsta inkomster, i verkligheten lemnat

ett ganska ringa trafiktillskott, förnämligast af den orsak, att banan

saknade för trävarurörelsen tillfredsställande och på lämpliga trakter

anlagda utfartsvägar till skeppningsorterna; att såsom sådana utfartsvägar

för de ofantliga skogstillgångarne från trakterna mellan Bollnäs

O o o o O C

och Ange kunde anses hvarken den nu befintliga kommunikationsleden

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

från Kihlafors till Söderhamn, som nödvändiggjorde omlastningar till

och från pråmar på sjön Bergviken samt till och från den smalspåriga

jernvägen emellan Bergviken och Söderhamn, eller den likaledes smalspåriga

jernvägen från Torpshammar till Sundsvall; att likväl de enskilda

jernvägarne i Helsingland lemnade ovanligt höga trafikinkomster, och

att dessa inkomster, hufvudsakligast härflytande från trävarurörelsen,

vore i ständigt stigande per banmil mot utskeppningsorten; att alltså

första vilkoret för att blifva delaktig af den förtjenst, trävarurörelsen i

dessa trakter nödvändigtvis skulle bringa jernvägar, anlagda i de rigtningar,

som rörelsens natur kräfde, vore att anlägga utfartsvägar till

Hudiksvall och Söderhamn, och att, om detta skedde genom statens

försorg, nästan allt det virke, som skeppades från nämnda hamnar, efter

hand skulle komma att å statens jernvägar transporteras, och berörda

utfartsvägar följaktligen icke blott gifva större inkomster än nuvarande

stambanedel från Storvik norrut, utan äfven, hvad vigtigare vore, verka

dertill, att statens jernvägar trädde i tjenst hos det omgifvande landets

hufvudnäring — trävarurörelsen — och dymedelst icke endast gagnade

denna näring, utan derjemte höjde den svaga trafik och de svaga inkomster,

som dittills varit för handen å de norrländska stambanorna;

att det visserligen vore möjligt, att den enskilda industrien förr eller

senare komme att anlägga dessa utfartsvägar, men att det syntes Styrelsen,

som borde staten icke ställa sig i beroende af nämnda industri med

hänsyn till desammas anläggande och trafikerande, när fråga vore att åt

statsjernvägarne bereda den ställning, som allena förmådde framkalla

inkomster, motsvarande de kostnader, staten å dessa jernvägar nedlagt,

likasom Styrelsen förmenade det vara för mycket begärd t," att staten,

sedan den anlagt sin flera hundra kilometer långa bana i Norrland, derjemte

skulle åt den enskilda industrien öfverlåta sin rätt att anlägga de

vigtiga kompletteringslinierna, hvilka utan tvifvel blefve mera inbringande

än någon af stamlinierna, och derigenom betaga sig enda möjligheten

att vinna ett bättre resultat af norrländska banorna; samt att en

jernväg från Kihlafors till Söderhamn, ehuru i förhållande till redan

anlagda eller under arbete varande stambanor i Norrland ganska kort,

dock utgjorde en af nycklarne till det problem, staten hade att lösa vid

fullföljandet af stambanebyggnaderna i dessa trakter.

Uti sitt förberörda utlåtande den 30 December 1880 uttalar Styre lren

offer statens jernväg sbyggnader sin på anförda skäl grundade åsigt,

att jernväg emellan Hudiksvall och Hybo icke lämpligen bör för stainbanetrafiken

anordnas, men att deremot tillkomsten af en jernvägsförbindelse,

med samma spårvidd och trafikförmåga som stambanans, emellan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kovgl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.

Kihlafors och Söderhamn skulle utöfva ett betydande inflytande på

rörelsen, och yttrar i sådant hänseende: att, då den uppåtgående stam*

banan från Kihlafors station ända till Ljusdal, eller på en sträcka af

7,4 mil, följde Ljusneelfvens dalgång, och den betydligaste delen af det

flottningsvirke, som särskildes vid den strax nedanför Ljusdal belägna

Svinhammars skiljebom, flottades vidare på elfven till sjön Bergviken,

det icke, om en jernvägsanläggning emellan Kihlafors och Söderhamn

komme till stånd, vore osannolikt att, pa grund af det företräde i fleia

afseenden, som transporten å jernbana erbjöde framför den å flottled,

en stor del af dessa betydliga virkespartier, eller åtminstone det värdefullaste

deraf, skulle kunna med fördel transporteras å stambanan från

Ljusdal till Kihlafors och vidare till Söderhamn; hvarjemte och då eu

icke ringa mängd sågblock — enligt uppgift 750,000 stycken i medeltal

årligen — framkornme till Ljusne eif på Voxna eif, hvilken stambanan

öfverginge på ett afstånd norr om Kihlafors af något öfver en mil, det

vore troligt, att äfven detta virke, antingen försågadt eller såsom sågblock,

skulle med fördel kunna fraktas a jernvägen; samt att härförutom

den för skogshandteringen eftersträfvansvärda fördelen skulle vinnas, att

mindre skogsegare kunde anlägga sågverk på lämpliga ställen utmed

stambanan och begagna jernvägarne för transporten af de förädlade

skogsprodukterna till utskeppningsorten.

Med åberopande af hvad Styrelserna för statens jernvägstrafik och

öfver statens jernvägsbyggnader sålunda anfört och med erinran om den

större lätthet, staten hade framför enskilde att komma i besittning af

jernbanan från Söderhamn till Bergviken, hafva Jconcessionssökandena uti

aflemnade påminnelser i anledning af hvad Styrelsen för allmänna^ vägoch

vattenbyggnader emot ansökningen erinrat hemstält, att Lders Ivongl.

Maj:t måtte anbefalla åtgärder till utrönande af lämpligaste sträckningen

för en stambaneförbindelse emellan Kihlafors och Söderhamn samt förberedande

uppgörelser med Söderhamns jernvägsaktiebolag angående afträdande

till staten af bolagets jernväg emellan Söderhamn och Bergvik,

äfvensom, derest denna utredning skulle dertill gifva anledning, aflåta

nådig proposition till 1882 års Riksdag angående anslag till eu sådan

utgrening af stambanan genom Norrland; utbedjande sig sökandena att,

derest Eders Ivongl. Maj:t funne en dylik utgrening icke kunna under närmaste

framtid ifrågakomma, deras koncessionsansökan, hvilken emellertid

torde få anses hyflande, måtte bifallas.

Eders Ivongl. Maj:t anbefalde härefter under den 30 April 1881

Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader dels att anställa undersökningar

för anläggande af en grenbana emellan Kihlafors och Söderhamn

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.

med utsträckning till stadens hamnplats Stugsundet, dels ork att, efter

underhandling med Söderhamns jernvägsaktiebolag, inkomma med uppgift,

huruvida och under hvilka vilkor nämnda bolag kunde vilja öfverlåta

sin jernväg emellan Söderhamn och Bergvik till staten; och skulle

under tiden med pröfningen af Bruksegaren Rettigs och hans medsökandes

koncessionsansökan anstå. Sedan till följd häraf Styrelsen låtit genom

då varande Distriktsingeniören, numera Landtmäteridirektören

in. in. L. Nordenfelt, verkställa undersökningar samt uppgöra planer

och kostnadsförslag i ämnet, äfvensom iuhemtat nödiga yttranden så väl

från styrelsen för Söderhamns jernvägsaktiebolag, som från stadsfullmäktige

i Söderhamn, öfverlemnade Styrelsen den 2 Februari 1882 samtliga

dessa handlingar med underdånigt utlåtande; hvarefter Styrelsen för

statens järnvägstrafik den 2 påföljande Mars med infordradt yttrande i

frågan inkom. Af dessa yttranden och handlingar inhemtas hufvudsakligen

:

att undersökningarne omfattat tre särskilda delar, för hvardera af

hvilka kostnaden särskild! beräknats, nemligen den första, som afså^e

anläggning af ny jernbana med samma byggnadssätt, som för stambanan

genom Norrland begagnats, från Kihlafors stations norra ände utmed

sjön Bergvikens norra strand till Bergviks station å Söderhamnsjernvägen,

hvilken handel, i längd utgörande 1 mil 19,604 fot, skulle utan

rörlig materiel kosta 1,393,000 kronor, eller 901,910 kronor per mil;

beroende denna höga kostnad, utom på den ogynsamma terrängen, egentligen

derpå att icke mindre än fem broar öfver vattendrag der förekomme,

hvilka beräknats till en sammanlagd kostnad af 294,200 kronor;

den andra, hvilken omfattade dels ombyggnad af den 1 mil 3,960 fot

långa jernvägen emellan Bergviks station och Söderhamns stads vestra

gräns till bredspårig med lika stark öfverbyggnad som å stambanan och

med starkaste stigning af 1 : 100 i stället för nuvarande 1 : 61, dels ock

utvidgningen af Bergviks och Manna bangårdar med flera arbeten, hvilket

allt upptagits till en kostnad af 670,000 kronor, motsvarande utan

rörlig materiel 603,603 kronor per mil; samt den tredje, som hade till

föremål anläggning från Söderhamns stads vestra gräns till Stugsundet

af. en helt ny bana på södra eller högra sidan af Söderhamnsån, och

hvilken bandel, i längd utgörande 19,760 fot, skulle komma att, utom

rullande materiel, men med samma byggnadssätt som de förut nämnda

delarne, kosta 934,000 kronor; kommande alltså sammanlagda längden

af dessa bandelar att utgöra 3 mil 7,324 fot och sammanräknade anläggningskostnaden

för dem att uppgå till 2,997,000 kronor utan rörelsemateriel,

för anskaffande hvaraf beräknades erfordras 600,000 kronor;

Bih. till Bilcsd. Prof. 1883. 1 Sand. 1 Afcl. 18 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.

att, enligt bilagdt protokoll vid extra bolagsstämma den 24 Augusti

1881, Söderhamns jernvägsaktiebolag, under förutsättning det staten åtoge

sig ombygga bolagets jernväg och utsträcka densamma dels till Kihlafors

och “dels till Stugsundet, bcslutit att försälja banan med dertill

hörande jordområde, stations- och ekonomibyggnader, reparationsverkstad,

ånguppfordringsverk för timmer, bostadslägenheter för tjensteman

och arbetarebostäder, lastnings- och lossningsbryggor, rullande materiel

och inventarier efter särskild förteckning samt ångbåts- och lastbryggan

vid Kihlafors, allt att till staten öfverlemnas å tid, som framdeles kunde

varda bestämd, under vilkor:

l:o) att bolaget befriades från skyldigheten att gälda^den vid öfverlåtelsen

oguldna del af det från staten erhållna lån, hvarå den 31 Oktober

1880 återstått 351,103 kronor 90 öre, samt att staten dessutom vid

banans öfvertagande erlade till bolaget kontant 400,000 kronor;

2:o) att bolaget jemväl befriades från skyldigheten att återgälda

anläggningskostnaden för bibanan från Ivihlafors station till sjön bergvikens

strand, äfvensom från åliggandet att med ångbåt trafikera sjön

Bergviken emellan Bergvik, Kihlafors och Landa;

3:o) att omläggningen af banan bedrefves på sadant sätt, att trafiken

icke behöfde inställas å de tider, den nu plägade _ega rum;

4:o) att, om banan vid omläggningen kornme att inom Söderhamns

stad förflyttas till södra sidan af Söderhamnsån, de brädgårdar och tnnmermagasin,

som läge på norra sidan af an, borde på statens bekostnad

förbindas med hufvudspåret medelst särskilt grenspår och erforderligt

antal sidospår, och sidospår derjemte af staten utläggas till de å södia

sidan af ån i närheten af hufvudspåret belägna brädgårdar;

5:o) att nyssnämnda grenspår med tillhörande vexelspår förlädes

utefter de norr om ån belägna brädgårdarnes norra sida i stället för,

såsom nu, å den södra; o

6:o) att Bergviks och Ala aktiebolags samt Marma sågverksaktiebolags

egna jernvägsspår vid sågverken blefve af staten försatta i det

skick, Styrelsen för statens jernvägstrafik ansåge nödigt, hvaremot bolagen,

som fortfarande skulle blifva egare af dessa spår, hade att sjelfva

framgent underhålla desamma så länge sågverken begagnade sig af dem;

7:o) att utom de vagnar, som erfordrades för den vanliga dagliga

trafikens bestridande, ett antal extra gods- och plankvagnar skulle af

staten tillhandahållas för att under den tid af året, då sjöfarten är öppen,

kunna, såvidt möjligt vore, genast tillfredsställa trafikanternas transportbehof

för sten, kol, trämassa m. in.;

8:o) att staten, som egde att såsom sina öfvertaga de ledbommar

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Komjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

och magasinsbyggnader, m. in., livilka vore erforderliga för förvarandet

af timmer och bjelkar vid ångkranen vid Manna samt vid det så kallade

Flaket, ålåge att för framtiden underhålla sagda anstalter och om

virkets förvaring draga den försorg, som hittills ålegat bolaget;

9:o) att kostnaden för den staten sålunda åliggande förvaring af

virket vid ångkranen och lossningsplatsen, samt för transporten till

Söderhamn af samma virke, tillhopa icke finge öfverstiga den nuvarande

afgiften af 30 öre öfver hufvud per sågblock och af 90 öre öfver hufvud

per bjelke;

10:o) att, i afseende å den frakt, soifi å en blifvande statsbana emellan

Söderhamn och Bergvik kunde komma att erläggas för transporter

af tyngre gods, såsom trävaror, malm, jern, pappersmassa, stenkol, träkol,

cokes och kalk, det förbehåll gjordes att, för den händelse den för

statens jernvägstrafik faststälda taxa af den 15 Oktober 1880 kouirne

att framdeles höjas å bandclen Söderhamn—Bergviken, fraktbeloppen

icke finge sättas högre än hvad den för transporter å bolagets kommunikationsled

då gällande, den 16 November 1877 utfärdade, taxa,

minskad med 30 procent, angåfve; och

ll:o) ,att staten tillförsäkrade de vid bolagets jernväg nu anstälde

personer enahanda tjenstebefattningar och löneförmåner som de för närvarande

innehade, äfvensom att bemälde personer medgåfves rätt till

inträde såväl i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, som i nämnda

trafiks enke- och pupillkassa, under vilkor att hvar och eu af dem erlade

den inträdesafgift samt alla de års- och uppflyttningsafgifter som vederbörande

reglementen föreskrefve;

att i afseende å dessa vilkor Styrelserna öfver statens jernvägsbyggnader

och för statens jernvägstrafik icke haft annat att erinra än: att

dels Trafikstyrelsen ansett statens förhållande till bolaget i fråga om de

i punkten 3:o omförmälda ombyggnadsarbetens utförande under den tid

trafiken å banan påginge böra af Kongl. Maj:t bestämmas efter pröfning

af förslag till öfverenskommelse mellan den statsmyndighet, som erhölle

uppdrag att utföra ombyggnaden, och bolaget, samt nämnda öfverenskommelse

grundas derpå, att den af bolaget förutsatta penningeersättnirig

för banans öfverlåtande på staten derigenom icke rubbades; dels

att begge styrelserna funnit punkterna 4:o och 5:o icke vara antagliga,

utan plats för nya brädgårdar böra, på bekostnad antingen af Söderhamns

stad eller af sågverksegarne, beredas på samma sida om stadsån,

som hufvudbanan vore belägen, men de för åtkomsten af dessa brädgårdar

erforderliga sidospår anläggas och bekostas af staten; dels att

Trafikstyrelsen, som ensam utlåtit sig öfver punkterna 7:o—ll:o, funnit

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

deri 7:de icke lämplig att i blifvande köpekontrakt intagas, såsom för

sjelfva saken fullkomligt obehöflig, afstyrkt den 9:de och 10:de, samt,

hvad angick den 11 :te, väl förklarat hela personalen vid bolagets jernväg

troligen kunna med högst få, om ens några, undantag finna användning

i statens tjenst och i befattningar, närmast motsvarande deras nu

innehafvande, men förmenat det icke vara möjligt att i detta afseende

ikläda staten ovilkorlig förbindelse;

att, sedan Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader, med öfverlemnande

af den uppgjorda planen för jernvägens framdragande från

stadens vestra gräns till Stugsundet, förfrågat sig hos stadsfullmäktige

i Söderhamn, huruvida staden vore villig att kostnadsfritt och utan ersättning

af hvad namn och beskaffenhet som helst öfverlemna till staten

all den mark, som för denna handels anläggning erfordrades, stadsfullmäktige,

uti en af utdrag utaf det hos stadsfullmäktige i ärendet förda

protokoll åtföljd skrifvelse af den 24 December 1881, dels upplyst, att

det område, som behöfdes för banans dragande genom staden, utgjorde

sammanlagdt 1,853,580 qvadratfot, dels lemnat en utredning rörande

värdet å denna mark och angående de kostnader i öfrigt, staden finge

för banan vidkännas, in. m., dels ock tillkännagifvit, att staden förbunde

sig, »att af den mark, som vore för utförande af jernvägen Kihlafors—- Söderhamn erforderlig å stadens område från vestra egogränsen och till

Stugsundet, utmärkt och begränsad med fina röda linier å Kaptenen

Nordenfelts plankarta, antingen lemna till staten kostnadsfritt all stadens

då egände mark och till hälften deltaga i kostnaderna för förvärfvandet

af den öfriga, för jernvägen erforderliga, enskilde tillhöriga, mark

med derå befintliga byggnader, eller ock lemna till staten all för jernvägen

erforderlig mark inom stadens område, i enlighet med ofvannämnda

karta, emot det att staten med ett belopp af etthundrafemtio

tusen kronor bidroge till förvärfvandet af den enskilde tillhöriga mark

med derå varande byggnader, allt emot vilkor: att staten på sätt den

funne lämpligast, förvärfvade den Söderhamns jernvägsaktiebolag tillhöriga

jernväg emellan Söderhamn och Bergvik; att staden Söderhamn

berättigades utan ersättning öfvertaga den mark, som af Söderhamns

jernväg inom staden upptoges, äfvensom denna jern vägs inom Söderhamn

varande byggnader; samt att staten vid 1882 års riksdag beslutade

byggandet af en jernväg från Kihlafors till Söderhamn och Stugsund»;

samt

att såväl Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader som Styrelsen för

statens jemn äg strå fik förordat antagande af det senare af ofvanberörda

alternativ, under förbehåll att i den summa af 150,000 kronor, hvarmed

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.

staten alltså skulle bidraga till förvärfvande af enskilde tillhörig mark

med derå varande byggnader, inbegrepes alla ersättningar af hvad namn

och beskaffenhet, de än vore, samt mot de af stadsfullmäktige uppstäda

vilkor för öfverlåtelscn icke haft något att erinra; hvarjemte styrelserna

slutligen sammanfört ofvan upptagna kostnader för hela den 3 mil 7,324

fot långa banan från Kihlafors till Stugsundet med allt hvad dertill

hörde på följande sätt, nemligen:

för bandelen Kihlafors—Bergvik ....................................... Kr. 1,393,000: —

» ombyggnad af banan från Bergvik till Söderhamns

stads vestra gräns ..................................................... » 670,000: —

» bandelen Söderhamn—Stugsundet med sidospår

in. m................................................................................ » 934,000: —

» rörlig materiel .......................................... Kr. 600,000

med afdrag af hvad genom försäljning

af de i köpet ingående lokomotiv,

vagnar, skenor med tillbehör

och inventarier in. in. påräknades

infly‘a...................................................... » 300,000 ,, 300,000: —

» inlösen af Söderhamn—Bergviks-banan » 400,000: —

» återstoden den 1 Januari 1883 af statslånet

......................................................... » 319,016: 82

» expropriationskostnader inom Söderhamns

område .................................... » 150,000: —

eller tillhopa Kr. 4,166,016: 82,

hvarifrån kunde komma att afgå, derest

Söderhamns jernvägsaktiebolag tillförbundes

att ersätta kostnaden för

sidospåret från Kihlafors till lastbryggan

vid sjön Bergviken, hvithet

Trafikstyrelsen dock ansett icke böra

ifrågakomma, ytterligare omkring...... Kr. 66,000: —

då hela kostnaden i rundt tal blefve ............................. Kr. 4,100,000: —,

och har slutligen Styrelsen för statens jern vägstrafik, med varmt förordande

af det föreliggande förslaget och dess skyndsamma utförande,

såsom synnerligen vigtigt för den framtida utvecklingen af statens jernvägstrafik,

uttalat sig angående tiderna för utbetalning af de till byggnadsföretaget

erforderliga statsmedel och om ordnandet af förhållandet

mellan Styrelsen och Söderhamns jernvägsaktiebolag under byggnadstiden.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Efter erhållen kännedom om de anmärkningar, som af Styrelserna

öfver statens jernvägsbyggnader och för statens jernvägstrafik blifvit,

enligt hvad i det föregående finnes angifvet, framstälda mot vissa af de

vid bolagsstämman den 24 Augusti 1881 uppstäda vilkor för öfverlåtelse

till staten af jernvågen Söderhamn—Kihlafors, hade styrelsen för Söderhamns

jernväg saktiebolag den 7 Mars 1882, på grund af bolagsstämmans

åt styrelsen lemnade bemyndigande, beslutit: A) att, — som Manna

sågverksaktiebolag, Bergviks och Ala aktiebolag samt Kihlafors jernverksaktiebolag

medgifvit, att dessa bolags på norra sidan om stadsbo,

belägna brädgårdar kornme, derest statsbanas anläggande emellan Kihlafors

*"och Söderhamn af då församlade Riksdag beslutades, att på bolagens

egen bekostnad sist inom 5 år från och med år 1883 flyttas till

södra sidan af stadsån och det så kallade Flaket, med förbehåll att Söderhamns

stad, på sätt dess fullmäktiges protokoll för den 17 Augusti

1881 inneburc, tillhandahölle bolagen andra nära vattnet belägna och

någorlunda planerade platser söder om ån och Flaket med pålrand i

kanten, utanför hvilken borde vara muddradt till sådant djup, att lastade

pråmar obehindradt kunde lägga till, äfvensom att nuvarande jernvägsspåret

ned till brädgårdarne norr om ån af staten bibehölles, utladcs

till bredspårigt och trafikerades till dess tiden för brädgårdarnes flyttning

tilländagå^;, — styrelsen, å bolagets vägnar, under angifna förbehåll

medgåfve den ändring i 4:de och 5:te punkterna, att utläggande

från den ifrågasatta statsbanan söder om ån af grenspår till åns norra

sida med vexelspår och Inspår icke vidare ifrågasattes, men deremot

vidhölle det förbehåll i punkten 4:o), som innefattade åliggande för staten

att anlägga sidospår till de å södra sidan af ån (deri inbegripet södra

sidan af Flaket) belägna brädgårdar; B) att 7:de vilkoret finge utgå

och G) vilkoren 9:o) och 10:o) jemväl förfalla; samt D) att förbehållet

i punkten 11 :o) om trafikchefens och bokförarens hos bolaget anställning

i statens tjenst mot enahanda löneförmåner, som de hos bolaget

innehade, likaledes (inge förfalla.

Det hade varit min afsigt att omedelbart efter det ärendet, på sätt

ofvan är nämndt, kommit i fullständigt skick och derefter hunnit undergå

nödig beredning anmäla detsamma inför Eders Kongl. Maj:t med

hemställan, att Eders Kongl. Maj:t behagade till 1882 års då församlade

Riksdag aflåta nådig proposition om inköp för statens räkning af jernvägen

Söderhamn—Bergvik samt dennas ombyggande och utsträckande

dels till Kihlafors och dels till Stugsundet; men Riksdagen hade, innan

sådan beredning försiggått, redan så långt framskridit, att jag ansåg det

icke vara lämpligt att föreslå Eders Kongl. Maj:t att då bringa frågan

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

under Riksdagens pröfning, dit den likväl, på grund af enskild motion,

kommit utan att tillvinna sig afseende.

Den 12 September 1882 inkommo derpå till Eders Kongl. Magt särskilda,

af behöriga bolagsstämmoprotokoll åtföljda ansökningar af styrelsen

för Söderhamns jernvägsaktieholag, dels om nådigt tillstånd att i enlighet

med bifogade, af Majoren m. in. C. Adelsköld och Kaptenen in. in.

A. F. O. Cederberg upprättade, plan- och profilritningar omlägga sin

berörda jernväg till samma spårvidd som statens och utsträcka densamma

till Stugsund och Kihlafors, samt om rättighet att expropriera

deri för anläggningen erforderliga mark; dels ock om lånebidrag af en

million kronor från de af 1881 års Riksdag till understöd för enskilda

jernvägsanläggningar anvisade 5,000,000 kronor; och hade samtidigt härmed

Bruksegaren Rettig och hans ofvan omförinälda medsökande i ingifven

skrift återkallat sin den 17 December 1880 hos Eders Kongl. Maj:t

gjorda ansökan om koncession för jernvägsanläggning emellan Kihlafors

och Bergvik.

Nyssnämnda af Söderhamns jernvägsaktiebolags styrelse gjorda koncessions-ansökan

öfverlemnades till Styrelsen för allmänna väg- och

vattenbyggnader, som i utlåtande deröfver af den 30 September 1882

förklarade sig väl icke hafva något att erinra mot bifall till ansökningen

i hvad den afsåg anläggning af ny jernväg från Kihlafors till Bergvik

och ombyggnad af banan derifrån till Söderhamn, enligt den af Majoren

Adelsköld och Kaptenen Cederberg utarbetade plan, men deremot i fråga

om planen för åstadkommande af förbindelsen emellan Söderhamn och

Stugsundet anmärkte utom annat: att banan, om den utlades enligt Cederbergs

förslag, komine att genomskära och, derigenom att den på 13

ställen korsade vägar och gator i plan, i viss mån förstöra den enligt

faststäld byggnadsplan regelbundna stadsdel, som antagligen skulle inom

kort uppstå på norra sidan af Söderhainns-ån, hvilken olägenhet dock

kunde afhjelpas genom banans framdragande på södra sidan af ån enligt

den af numera Landtmäteridirektören Nordenfelt gjorda utstakning;

att dessutom den på norra sidan af ån nu befintliga jernvägsstationen,

som enligt Cederbergs förslag skulle bibehållas, vore belägen i en lutning

af 1 : 101 till 1 : 125 och icke kunde på sin nuvarande plats gifvas

nödig förlängning och utvidgning; samt att jernvägsspåren komine att

till största delen ligga emellan plankupplagen och hamnen till hinder

vid lastning; anseende sig på grund häraf Styrelsen icke kunna tillstyrka

nådigt gillande af planen i denna del, utan höra föreslå, att Nordenfelts

förslag i stället faststäldes till efterrättelse, samt att, då ökade kostna
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

der häraf skulle föranledas, sökande bolagsstyrelsen måtte lemnas till*

fälle att härutinnan sig yttra.

Vid ärendets föredragning den 6 Oktober sistlidet år behagade ock

Eders Kongl. Maj:t, som med afseende å hvad Styrelsen för allmänna

väg- och vattenbyggnader anfört beträffande de ingifna plan- och profilritningarne

icke fann skäl meddela bolaget tillstånd att i enlighet med

dem utföra ifrågakomna jernvägsanläggning, anbefalla sin Befallningshafvande

i Gefleborgs län att infordra yttrande ej mindre från stadsfullmäktige

i Söderhamn, huruvida de, för den händelse Eders Kongl.

Maj:t skulle finna skäligt hos Riksdagen göra framställning om anvisande

af medel för byggande på statens bekostnad af jernväg från Ivihlafors

till Söderhamn och derifrån, i enlighet med Nordenfelts förslag, till

Stugsundet, vore villige att på de vilkor, som omförmäldes i stadsfullmäktiges

ofvanberörda skrifvelse den 24 December 1881 till Styrelsen

öfver statens jernvägsbyggnader, afstå den för jernvägens sträckning

genom staden erforderliga mark, än ock från styrelsen för Söderhamns

jernvägsaktiebolag, huruvida styrelsen vidhölle de vid sammanträde den

7 Mars 1882 medgifna ändringar uti de af bolaget vid bolagsstämman

den 24 Augusti 1881 bestämda, här ofvan omförmälda vilkor för dess

öfverlåtande till staten af sin jernväg.

I anledning häraf insände Eders Kongl. Maj:ts nyssbemälde Befallningshafvande

den 28 November 1882

dels en till Kongl. Maj:t stäld skrift, deruti Söderhamns stadsfullmäktige,

med bifogande och åberopande af utdrag utaf det hos stadsfullmäktige

den 10 samma månad förda protokoll, tillkännagifvit, att, med

ändring af beslutet den 24 December 1881, stadsfullmäktige af anförda

skäl nu beslutit, att »staden förbinder sig att lemna till staten kostnadsfritt

all stadens nämnde dag egande mark, som är för stambanan erforderlig

å stadens område från vestra egogränsen till Stugsundet, utmärkt

och begränsadt å för detta Distriktsingeniören Nordenfelts plankarta

med röda fina linier, under följande vilkor, nemligen l:o) att staten, på

sätt den finner lämpligast, förvärfvar den Söderhamns jernvägsaktiebolag

tillhöriga jernväg emellan Söderhamn och Bergvik; 2:o) att staten berättigas

att utan ersättning öfvertaga den mark, som af Söderhamns jernväg

för närvarande inom staden upptages, äfvensom samma jernvägs

inom Söderhamn varande byggnader; 3:o) att 1883 års Riksdag anvisar

medel till byggandet af en bredspårig jernväg från Kihlafors till Stugsundet;

4:o) att, vid jernvägens framdragande genom staden, i stället för

den af för detta Distriktsingeniören Nordenfelt föreslagna bank, banan

å sträckningen från och med Brogatan till och med Källgatan, bygges

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

pa jernkolonner; samt 5:o) att å planen vid Stugsundet, hvarest staten

eger anbringa och trafikera alla behöfliga spår, till staten för stationshus

och bangård upplåtes endast oundgängligen behöfligt område, så att

den betydliga rörelsen vid hamnen icke lider förfång deraf samt för

staden tillräckliga upplagsplatser bibehållas»;

dels ock utdrag af protokoll vid styrelsens för Söderhamns jern vägsaktiebolag

. sammanträde den 21 Oktober 1882, enligt hvilket styrelsen

ville vidblifva sitt ofvannämnda beslut den 7 Mars samma år med följande

tillägg, nemligen: (i vurm. A.) derom att, — som Manna, Bergviks

och Ala samt Kihlafors bolagen, i anseende dels till den dryga tid, som

torde åtgå för utfyllning och anordning af nya betydliga brädgårdsplatser,

dels till den stora kostnad för bolagen, som vore med flyttningen

förenad, ansett sig för sina brädgårdars öfverflyttning till södra sidan

om Söderhamnsån och Flaket böra utöfver dertill förut begärda fem år

betinga sig den ytterligare tid, som för ändamålet kunde blifva erforderlig,

dock icke öfver tio år från 1884 års början, förutsatt att anläggning

af banan för statens räkning beslutades vid 1883 års riksdag,”—

jernvägsbolaget förbehölle sig,- att jernvägsspåret till brädgårdarne norr

om ån, sedan det af staten förändrats till bredspårigt, af staten trafikerades

till dess brädgårdarne öfverflyttats, men icke i något fall längre

än till 1893 års slut, samt att det affall från sågverken vid Marma och

Bergvik, som vore nödvändigt till utfyllning i de nya brädgårdarne söder

om ån och Flaket, skulle på statsbanan ditforslas mot en betalning

af högst tya kronor för hvarje vagnslast, och slutligen af ett nytt moiitcjtt

E), innehållande att »bolagets medgifvande af dess jernvägs försäljning

till staten gälde härefter endast för det fall, att vid 1883 års riksdag

beslut fattades om byggande af statsbana från Kihlafors till Stugsundet,

så att, derest sådant beslut då icke komme till stånd, bolagets

omförmälda medgifvande skulle till vidare kraft och verkan förfalla”

I anledning af hvad sålunda förekommit anbefaldes Styrelsen för

allmänna väg- och vattenbyggnader att afgifva förnyadt utlåtande i ärendet,

och till åtlydnad häraf har Styrelsen i underdånig skrifvelse den 5

December sistlidet år andragit hufvudsakligen följande: att, beträffande

först de af stadsfullmäktige i Söderhamn vid- sammanträdet den 10 förutgående

^ November uppstäda vilkor för öfverlåtelse till staten af nödig

mark till bandelen Söderhamn—Stugsundet, Styrelsen icke vid dem hade

att erinra annat, än: att vid det under 2:o) upptagna syntes höra fogas

ett tillägg derom, »att öfverlåtelsen skedde med all den rätt, hvarmed

ifrågavarande mark blifvit till staten öfverlåten»; att den i punkten 4:o)

påyrkade anläggningen af en viadukt i föreslagen utsträckning af 800

Bih. till Riksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

fot vore mindre nödvändig, hvaremot en kortare sådan, sträckande sig

från och med Stationsgatan till och med Kyrkogatan och. af 220 fots

längd, skulle blifva både lämplig för gatutrafiken och prydligare till utseendet

an en bank samt alltså tillstyrktes; och att, till bemötande af

yrkandet 5:o), Styrelsen hänvisade till den nordenfeltska kartan, å hvilken

det för spårutläggningarne och stationen behöfliga utrymmet blifvit

med tina röda begränsningslinier utmärkt, och dervid tilläde det förbehåll,

att för bedrifvande af trafiken å banan erforderlig upplagsplats

för stenkol måste kostnadsfritt tillhandahållas staten, som, pa sätt redan

i Styrelsens öfver statens jernvägsbyggnader utlåtande af den 1 Februari

1882 påyrkats, borde, mot erläggande till Söderhamns stad af 150,000

kronor i ett för allt, erhålla eganderätten till all för jernvägsanl&ggningen

behöflig mark inom stadens område samt vara frikallad från ersättnings

utgifvande för skada af hvad namn och beskaffenhet som helst,

som genom jernvägsanläggningen kunde staden eller enskilda personer

tillskyndas; samt, hvad dernäst anginge de förändrade vilkor, som Söderhamns

jernvägsaktiebolay enligt protokoll den 31 sistförlidne Oktober bestämt

för öfverlåtelse af sin jernväg till staten, att Styrelsen ansåge sig

böra tillstyrka att, i stället för det gamla jernvägsspårets genom staden

utvidgning till brådspårigt och trafikerande genom statens försorg till

de norr om ån belägna brädgårdarne på sätt yrkadt blifvit, ett provisoriskt

grenspår från en å kartan utmärkt punkt på det tillämnade hufvudspåret

söder om ån finge, beräknadt att kosta 10,000 a. 15,000 kronor,

ledas öfver ån till brädgårdarne å norra sidan och sedermera trafikeras

under den tid af högst tio år, som ansetts behöflig för brädgårdarnes

förflyttning till södra sidan af än.

Förnyadt utlåtande i frågan har jemväl infordrats och den 21 December

nästlidet år i underdånighet afgifvits af Styrelsen för statens

jemn äg strå fik, som, med åberopande af sitt utlåtande den 2 Mars samma

år och under instämmande i hvad Styrelsen för allmänna väg- och

vattenbyggnader yttrat beträffande viadukten genom Söderhamn och det

provisoriska grenspåret öfver ån till brädgårdarne på norra sidan deraf,

lika med nyssnämnde Styrelse hemstält, att ingen inskränkning finge

göras i det för bangården vid Stugsundet tillförene afsedda utrymme

och att statsbanan derjemte måtte erhålla fri dispositionsrätt till passande

plats för upplag af de för banans egna behof erforderliga stenkol

och andra materialförråd, samt, beträffande Söderhamns jernvägsaktiebolags

styrelses vid sammanträdet den 21 Oktober 1882 framstälda yrkande

i fråga om transport mot högst två kronors afgift per vagn af

affall till utfyllning vid brädgårdarne under högst tio år, yttrat, att det

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

syntes betänkligt att för så lång tid och utan annan inskränkning än

den, tillgången på affallet bestämde, ikläda statens järnvägstrafik en

dylik förbindelse, helst den erbjudna frakten icke utgjorde mera än

33Vä å 25 procent af transportafgiften för träaffall på motsvarande våglängd

enligt nu gällande taxa, men att det likväl, för så vidt sådant

vore nödigt för tillvägabringande af nu ifrågavarande, för statens järnvägstrafik

ytterst vigtiga, omedelbara spårförbindelse emellan Norra

stambanan och Bottenhafvet, torde vara skal att i viss mån tillmötesgå

det gjorda yrkandet, desto hellre som det måste ligga i denna trafiks

intresse, att de nya brädgårdarne söder om ån blefve så tidigt som

möjligt efter banans öppnande till Stugsundet ordnade; och har Styrelsen

derför, då det icke vore möjligt att för närvarande i alla detaljer

bestämma de vilkor och förbehåll, som i detta hänseende blefve nödiga

för att icke ådraga statens jernvägstrafik framtida förluster, framlagt förslag

till vissa hufvudgrunder för en blifvande öfverenskommelse härom

med Söderhamns jernvägsaktiebolag.

Slutligen hafva uti en till mig öfverlemnad skrift stadsfullmäktige i

Söderhamn tillkännagifvit, att, på sätt ett bifogaat utdrag af det hos

stadsfullmäktige den 22 December 1882 förda protokoll utvisade, stadsfullmäktige,

på dertill gifven anledning, i så måtto förändrat sitt den

10 näst förutgående November fattade beslut i jernvägsbyggnadsfrågan,

ratt staden förbinder sig att emot ett af staten lemnadt bidrag af 150,000

kronor till staten öfveidemna all för statsbanan erforderlig mark inom

stadens område från vestra egogränsen och till Stugsundet, utmärkt och

begränsad å förre Distriktsingeniören in. in. L. M. Nordenfelts plankarta

med röda fina limer, äfvensom att kostnadsfritt upplåta nödig

mark för utläggning af det föreslagna provisoriska grenspåret från södra

sidan om ån till brädgårdarne i den norra, tills dessa brädgårdar hunnit

öfverflyttas; — dock med förbehåll, att de för statens räkning uppgjorda

köp af den i och för statsbanan behöfliga mark på staden öfverlåtas och

emot säljarne fortfarande gälla, allt emot de fem vilkor, som äro upptagna

uti ofvannämnda beslut af den 10 November, och med följande

tillägg och modifikation: dels att Kongl. Maj:t genom nådigt beslut före

den 1 Oktober 1883 fastställer byggandet af ifrågavarande jernväg och

dels att viadukten inskränkes från och med Stationsgatan till nuvarande

Smäckbron eller Källgatan.»

Sammanfattar man nu hvad i detta ärende sålunda förekommit, så

visar det sig:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

att, enligt Styrelsens för statens jernvägstrafk åsigt, enda utvägen

att bereda Norra stambanan den inkomst, som för densamma förnämligast

påräknats, men hittills ingalunda vunnits nemligen, från Norrlands hufvudnäring

— trävarurörelsen — vore att på lämpliga trakter anlägga

från stambanan sådana utfartsvägar till skeppningsorterna, som på ett

tillfredsställande sätt kunde betjena denna rörelse; att detta ingalunda

vore förhållandet hvarken med jernvägen emellan Torpshammar och

Sundsvall eller med den nuvarande kommunikationsleden Kihlafors—

Söderhamn; att deremot en jernväg af samma spårvidd som stambanan

och anlagd från Kihlafors till Söderhamn skulle blifva en sådan utfartsväg

i rätta rigtningen och icke förfela att, på samma gång den gagnade

trävarurörelsen, höja den norrländska stambanans hittills svaga inkomster,

jemte det den, såsom fallet vore med de enskilda jernvägarne i

Helsingland, säkerligen skulle lemna ovanligt höga trafikinkomster; att,

om ock det vore möjligt, att en dylik jernväg kunde genom enskildes

företagsamhet komma till stånd, Styrelsen likväl ansåge, att staten icke

borde, sedan den anlagt sin långa stambana genom Norrland, öfverlåta

åt enskilde rätten att utföra nu ifrågavarande kompletteringslinie och

derigenom frånsåga sig det betydliga tillskott i inkomst för stambanan,

som af denna korta jernväg kunde förväntas; samt att alltså Styrelsen

varmt förordade ett skyndsamt utförande af denna för statens jernvägstrafik

och dess ekonomiska utveckling vigtiga bana;

att Styrelsen öfver statens jernväg sbyggnader jemväl ansett tillkomsten

af en jernvägsförbindelse, med samma spårvidd och trafikförmåga som

stambanans, emellan Kihlafors och Söderhamn skola utöfva ett betydande

inflytande på rörelsen å Norra stambanan;

att planer och kostnadsberäkningar dels för en jernvägsanläggning

emellan Kihlafors och Bergviks station å Söderhamns jernvägsaktiebolags

bana, dels för ombyggnad af detta bolags bana till bredspårig

och utsträckande af densamma till Kihlafors å ena sidan och till Stim
O
sundet

å den andra, blifvit, på föranstaltande af förbemälda koncessionssökande,

uppgjorda af Majoren C. Adelsköld och Kaptenen Cederberg;

att, sedan fråga uppstått om inköp för statens räkning af jernvägen

emellan Söderhamn och Bergvik och densammas ombyggande och utsträckning

så väl till Kihlafors station å Norra stambanan, som till

Stugsundet, dåvarande Distriktsingeniören in. m. L. Nordenfelt på befallning

upprättat plan och kostnadsförslag i ämnet, utvisande att längden

af banan emellan Kihlafors och Stugsundet skulle blifva 3 mil 7,324

fot och sammanräknade kostnaden för ombyggnads- och anläggnings
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.

arbetet uppgå till 2,997,000 kronor utom rörelsemateriel, för hvilken

anskaffningskostnaden upptagits till 600,000 kronor;

att, efter föregångna underhandlingar, Söderhamns jernväg saktiebolag

beslutit under förutsättning att staten åtoge sig utföra nyssberörda ombyggnads-

och nyanläggningsarbete, att försälja sin jernväg med dertill

hörande jordområde, byggnader, rullande materiel, inventarier samt

ångbåts- och lastbryggor att af staten tillträdas å tid, som kunde varda

framdeles bestämd, under vilkor:

1:°) att bolaget befriades från skyldigheten att gälda den vid öfverlåtelsen

oguldna del af det från staten erhållna lån (primitivt 500,000

kronor), hvarå den 31 Oktober 1880 återstått 351,103 kronor 90 öre,

samt att staten dessutom vid banans öfvertagande erlade till bolaget

kontant 400,000 kronor;

2:o) att bolaget jemväl befriades från skyldigheten att (såsom det

åtagit sig) återgälda anläggningskostnaden för bibanan från Kihlafors

station till sjön Bergvikens strand (hvartill 59,000 kronor anvisats af

staten) äfvensom från åliggandet att med ångbåt trafikera sjön Bergviken

emellan Bergvik, Kihlafors och Landa;

3ro) att omläggningen af bolagets bana bedrefves på sådant sätt,

att trafiken icke behötde inställas å de tider af året, då den nu plägade

ega rum;

4:o) att, — som Manna sågverksaktiebolag, Bergviks och Ala aktiebolag

samt Kihlafors jernvägsaktiebolag åtagit sig, derest banan vid ombyggnaden

kormne att, enligt Nordenfelts plan, inom Söderhamns stads område

förläggas å södra sidan af Söderhamnsån, och beslut om utförande

häraf och af anläggningen i sitt hela omfång fattades vid 1883 års riksdag,

att på egen bekostnad, sist inom tio år från 1884 års början, flytta

sina på åns norra sida nu belägna brädgårdar till södra sidan af ån och

det så kallade Flaket, förutsatt att staden tillhandahölle bolagen andra

nära vattnet belägna och någorlunda planerade platser söder om ån och

Flaket med pålrand i kanten, utanför hvilken borde vara muddradt till

sådant djup, att lastade pråmar obehindradt kunde der lägga till, —

särskilt grenspår från hufvudspåret jemte erforderligt antal sidospår

skulle på statens bekostnad ledas öfver ån till och förläggas utefter

norra sidan af dessa bolags på norra sidan om ån nuvarande brädgårdar

samt af staten trafikeras, till dess brädgårdarne öfverflyttats till södra

sidan, men icke i något fall längre än till 1893 års slut; äfvensom att

sta,ten skulle anlägga sidospår till de på södra sidan af ån (deri inbegripet

södra sidan af Flaket) belägna brädgårdar;

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

5:o) att det affall från sågverken vid Marma och Bergvik, som vore

nödvändigt till utfyllning i de nya brädgårdarne söder om ån och flaket,

skulle på statsbanan ditforslas mot eu betalning af högst 2 kronor

för hvarje vagnslast;

6:o) att Bergviks och Ala aktiebolags samt Manna sågverksaktiebolags

egna jernvägsspår vid sågverken blefve af staten försatta i det

skick, Styrelsen för statens jernvägstrafik ansåge nödigt, hvaremot bolagen,

som fortfarande skulle'' förblifva egare af dessa spår, ålåge att sjelfva

framgent underhålla desamma, så länge sågverken begagnade sig af

dem; och

7:o) att bolagets medgifvande att försälja sin jernväg till staten gälde

endast för det fall, att vid 1883 års riksdag beslut fattades om byggande

af statsbana från Kihlafors till Stugsundet;

att stadsfullmäktige i Söderhamn förklarat: att staden förbunde sig

att emot ett af staten lemnadt bidrag af etthundrafemtio tusen kronor

öfverlåta till staten all för statsbanan erforderlig mark inom stadens område

från vestra egogränsen och till Stugsundet, utmärkt och begränsad

å förre Distriktsingeniören m. in. L. M. Nordenfelts plankarta med röda

fina linier, äfvensom att kostnadsfritt upplåta nödig mark för utläggning

af det provisoriska grenspåret från södra sidan om ån till brädgårdarne

på den norra, tills dessa brädgårdar hunnit öfverflyttas till den södra,

allt under förbehåll och vilkor:

a) att de för statens räkning uppgjorda köp af den i och för statsbanan

behöfliga mark inom staden öfverlätes på staden och emot säljarne

fortfarande gälde;

b) att staten, på sätt den funne lämpligast, förvärfvade den Söderhamns

jernvägsaktiebolag tillhöriga jernväg emellan Söderhamn och

Bergvik;

c) att staden berättigades att utan ersättning öfvertaga den mark,

som af Söderhamns jernväg för närvarande inom staden upptoges, äfvensom

samma jernvägs inom Söderhamn varande byggnader;

d) att 1883 års Riksdag anvisade medel till byggandet af en bredspårig

jernväg från Kihlafors till Stugsundet;

e) att vid jernvägens byggande iakttoges att, i stället för å den af

Distriktsingeniören Nordenfelt föreslagna bank, banan på sträckan från

och med Stationsgatan till nuvarande Smäckbron eller Källgatan uppfördes

å jernkolonner;

f) att å planen vid Stugsundet, hvarest staten egde anbringa och

trafikera alla behöfliga spår, till staten för stationshus och bangård upp
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

lätes endast oundgängligen behöfligt område, så att den betydliga rörelsen

vid hamnen icke lede förfång deraf samt för staden tillräckliga upplagsplatser

bibehölles; samt

g) att Eders Kongl. Maj:t skulle genom nådigt beslut före den 1

Oktober 1883 fastställa byggandet af ifrågavarande jernväg;

att Styrelserna för statens jernvägstrafik och allmänna väg- och vattenbyggnader

samt öfver statens jernväg sbyggnader vid dessa vilkor haft

intet annat väsentligt att erinra, än

att de förstnämnda bada styrelserna ansett en sådan inskränkning i

statens rätt till utrymme vid Stugsundet, som i punkten f) här ofvan

ifrågasatts, icke böra medgifvas, utan staten bibehållas vid det i Nordenfelts

plan afsedda utrymme derstädes samt erhålla fri dispositionsrätt

till upplagsplats för de vid banan behöfliga stenkol och andra materialförråd

;

att Trafikstyrelsen dels förmenat statens förhållande. till Söderhamns

jernvägsaktiebolag i fråga om det i punkten 3:o) intagna vilkor böra af

Eders Kongl. Maj:t bestämmas efter pröfning af förslag till öfverskommelse

i ämnet emellan den myndighet, som finge uppdrag utföra ombyggnaden

af banan, och bolaget, samt nämnda öfverenskommelse grundas

derpå, att den betingade penningeersättningen för banans öfverlåtande

på staten derigenom icke rubbades; dels ock att, beträffande vilkoret i

punkten 5:o), styrelsen, då det syntes betänkligt att dertill obetingadt

lemna bifall, men det icke vore möjligt att i ärendets närvarande skick

bestämma härvid nödiga förbehåll, trott sig böra inskränka sig till föreslående

af följande hufvudgrunder i detta afseende, nemligen: att statens

jernvägstrafik förbundes att under en tid af 5 år, räknad från den

dag, då styrelsen emottagit förvaltningen af hela den nya stambanan från

Kihlafors till Stugsundet, låta från Bergviks och Manna sågverk på jernvägen

befordra träaffall, afsedt till utfyllning i de nya brädgårdarne

söder om ån och Flaket vid Söderhamn, mot en frakt af 2 kronor 50

öre för hvarje mer eller mindre, men ej öfver sin bärförmåga, lastad

vagn, som levererades på närmaste intill den brädgårdsplats, der lasten

skulle användas, befintliga banspår; allt under förbehåll: l:o) att dessa

transporter utfördes endast då tillgången på lokomotiv och vagnar sådant

medgåfve utan hinder för den allmänna trafiken; 2:o) att de vagnar, som

för ändamålet uppstäldes vid Bergviks och Marma sågverk, skulle på

vederbörande sågverks bekostnad vara lastade inom 6 timmar och likaledes

lossade inom 6 timmar efter ankomsten till den bestämda aflastningsplatsen

vid Söderhamn; 3:o) att transporten, efter trafikbefälets be
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.

stymmelse, finge ske med ordinarie eller särskildt anordnade tåg; 4:o)

att alla fraktbelopp för dessa transporter skulle betalas af det sågverksbolag,

som afsändt lasten; samt att, om efter de 5 årens förlopp dylika

affallstransporter vidare erfordrades för fyllning af de nya brädgårdarne,

frågan då borde ånyo upptagas till pröfning efter sig då företeende omständigheter;

samt

att Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader funnit ett tillägg

böra göras vid det af stadsfullmäktige under c) här ofvan upptagna vilkor

derom »att öfverlåtelsen skedde med all den rätt, hvarmed ifrågavarande

mark blifvit till staten öfverlåten».

Efter den redogörelse, som i det föregående lemnats för den behandling,

som frågan om åstadkommande af en direkt jernvägsförbindelse

mellan Norra stambanan vid Kihlafors och Stugsundet öfver Söderhamn

undergått, torde det tillåtas mig angifva min egen uppfattning af detta

vigtiga ärende.

Till en början anser jag det då vara otvifvelaktigt, att den nyligen

fullbordade kostbara Norra stambanan från Storvik till riksgränsen mot

Norge först dä skall kunna rätt gagna de vidsträckta landsdelar, den

genomgår, när densamma medelst jernvägar af samma spårvidd och beskaffenhet

i öfrigt som stambanan kommit i omedelbar förbindelse med

de platser vid Bottenhafvet, derifrån redan nu utskeppas den väsentligaste

delen af det inre landets hufvudprodukt, trävaror, likasom att

denna stambana endast genom tillkomsten af sådana förbindelse- eller

utfartsvägar skall kunna beredas den väl behöfliga inkomst, som påräknats,

men icke vunnits, just från trävarurörelsen, och hvilken icke kan

af annan trafik i nämnvärd mån uppvägas. Väl må det vara sant, att

en icke ringa inkomst tillflyter statsbanan genom transporter å tvärbanan

till Torpshammar af virke, som derifrån befordras vidare på den

smalspåriga jernvägen till Sundsvall, men det torde icke vara obekant,

att denna transportled hvarken i sitt närvarande skick motsvarar det

behof af fortskaffningsmedel, som redan förefinnes der i orten, eller lemna!''

stambanan den behållning, som skulle komma densamma till de], om

äfven linien Torpsbammar—Sundsvall tillhörde staten och hade samma

spårvidd som den öfriga tvärbanan; och hvad beträffar den sträcka af

Gefle—Dala-banan, som i söder förenar stambanan vid Storvik med Gefle

och hafvet, lärer det lätt inses, att läget af denna utfartsväg icke är och

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

icke kan blifva af synnerlig betydelse för virkestransporter från de nordligare

delarne af stambanan.

I fråga åter om de båda hamnar vid Hudiksvall och Söderhamn,

som genom sin belägenhet skulle företrädesvis lämpa sig för emottagande

till utförsel af betydliga qvantiteter skogsprodukter från de vidsträckta

områden, som genomskäras af den uppåtgående stambanan genom

Norrland, så förekommer visserligen, att den förra af dessa hamnar

möjligen kan utan statens mellankomst beredas nu saknad direkt jernvägsförbindelse

med stambanan, alldenstund Eders Kongl. Maj:t dels den

26 Maj 1882 beviljat Hudiksvalls jernvägsaktiebolag koncession för anläggning

af en bredsprårig jernväg från ändpunkten vid Näsviken af

bolagets smalspåriga bana till stambanan i närheten af Ljusdals station,

dels ock den 22 September nyssnämnda år faststält plan för ombyggande

till bredspårig af bolagets bana emellan Hudiksvall och Näsviken;

samt att, hvad beträffar den senare hamnens förenande genom jernväg

med stambanan, Söderhamns jernvägsaktiebolag under September månad

sistlidet år, på sätt ofvan är nämndt, sökt nådigt tillstånd att till bredspårig

ombygga sin smalspåriga jernväg emellan Söderhamn och sjön

Bergviken samt att derefter utsträcka densamma å ena sidan till stambanan

vid Kihlafors och å den andra från Söderhamn till Stugsundet;

men. någon säkerhet förefinnes icke, att den koncessionerade linien

Hudiksvall Ljusdal kommer till utförande, och ansökningen af Söderhamns

jernvägsaktiebolag blef af Eders Kongl. Maj:t den 6 Oktober 1882

afslagen på grund af de anmärkningar, som Styrelsen för allmänna

väg- och vattenbyggnader framstält mot vissa delar af de ingifna ritningarne

för jernvägsanläggningen.

Vid sådant förhållande och då jag anser hvarje uppskof med åstadkommande

åtminstone af den senare utfartsvägen från stambanan, eller

den från Kihlafors till Söderhamn och Stugsundet, böra, så vidt möjligt,

undvikas, då just denna utfartsväg sammanstämmande ansetts af

styrelserna för statens järnvägstrafik och öfver statens jernvägsbyggnader

såsom framför någon annan vigtig och lämplig, då det pris af

mindre än 700,000 kronor, hvartill Söderhamns jernvägsaktiebolag förklarat

sig villigt öfverlåta till staten sin jernväg, måste anses ganska

billigt, helst jernvägen, enligt allmän svensk jernvägsstatistik för år

1880, då kostat bolaget 805,993 kronor per banmil eller för banan i sin

helhet 1,128,390 kronor och samma år lemnat en inkomst af 164,475

kronor per banmil, motsvarande, efter afdrag af driftkostnaden 79,334

kronor per banmil, ett öfverskott öfver driftkostnaden i förhållande till

det totala byggnadskapitalet af 8,56 procent (hvilket öfverskott exem
Bih.

till Riksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 26.

pelvis år 1872 utgjort icke mindre än 16,33 procent) samt då jag dessutom

lika med Trafikstyrelsen hyser den åsigt, att staten icke bör

öfverlåta åt den enskilda företagsamheten rättigheten att utföra denna

förbindelseled, —- hvilken redan i sitt nuvarande skick och ehuru den

jernväg, som deri ingår, hvarken når till stambanan eller trafikeras

under längre tid af året än då sjön Bergviken är isfri, likväl kan uppvisa

en sådan nettobehållning som den nämnda, — och detta så mycket

mindre som staten dymedelst beröfvar sig sjelf det betydliga tillskott

till stambanans svaga inkomster, som, att sluta från det anförda, utan

tvifvel kan förväntas af rörelsen å en till Söderhamn och Stugsundet

direkt ledande bredspårig jernväg från Kihlafors, kan jag icke annat

än tillråda, att staten utan dröjsmål inköper Söderhamn—Bergviksbanan

och sjelf verkställer det om- och nybyggnadsarbete, som för åstadkommande

af denna jernväg erfordras.

Mot den plan med kostnadsberäkning, som för en sådan jernvägsanläggning

blifvit af nuvarande Landtmäteridirektören L. Nordenfelt

uppgjord och af Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader framlagd,

har annan anmärkning icke framstälts än att stadsfullmäktige i Söderhamn

önskat, att jernvägen, i stället att å en del af sin sträckning genom

staden framföras på en bank, måtte uppföras å jernkolonner, en

förändring, som icke lärer möta något egentligt hinder. Kostnadsberäkningen,

mot hvilken jag icke finner något att erinra, upptager såsom

ofvan nämnts:

för bandelen Kihlafors—Bergvik................... kronor 1,393,000

» » Bergvik—Söderhamns stads

vestra gräns.............................. » 670,000

» o derifrån till Stugsundet ......... » 934,000 2 997,000;

» inlösen af jernvägen emellan Söderhamn

och Bergvik ................................................................................ 400,000;

» inlösen af jord inom Söderhamns stad.................................... 150,000;

samt för inköp af rörlig materiel .................... kronor 600,000,

hvilken summa dock anses kunna genom försäljning

af den Söderhamns jernväg, om

den inköpes, åtföljande materiel, skenor

och inventarier minskas med .................... » 300,000 300,000,

således inalles kronor 3,847,000,

hvartill får läggas återstoden af det Söderhamns

jernvägsaktiebolag beviljade statslån, uppgående

den 31 Oktober 1885 till.............................

» 291,763: 51.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Icke heller synas mig de af Söderhamns jernvägsaktiebolag uppstäda

vilkor för öfverlåtelse till staten af bolagets jernväg eller de förbehåll,

Söderhamns stadsfullmäktige fäst vid sitt medgifvande att upplåta

den för anläggningen af banan till Stugsundet erforderliga mark,

föranleda annan väsentlig anmärkning, än hvad beträffar yrkandet att

vid Stugsundet skulle åt staten upplåtas endast oundgängligen behöfiigt

område för stationshus och bangård; delande jag den af styrelserna för

statens jernvägstrafik och öfver statens jernvägsbyggnader uttalade mening,

att någon inskränkning i det enligt Nordenfelts plan afsedda utrymme

för bangård m. in. vid Stugsundet icke bör medgifvas.

I fråga om sättet för utförandet af anläggningen och tiden för dertill

erforderliga medels utbetalning har Väg- o.ch vattenbyggnadsstyrelsen

uti en mig lemnad promemoria af den 20 dennes föreslagit: att

bandelarne Kihlafors—Bergvik och Söderhamn—Stugsundet skulle samtidigt

påbörjas; att fullbordandet deraf, om förberedande åtgärder kunde

redan innevarande år vidtagas, borde medhinn,as inom utgången af år

1885; att vid den tid sistnämnda år, då vintern inträdde, ombyggnaden

af banan emellan Söderhamn och Bergvik borde företagas och arbetet

så bedrifvas, att denna bandel i slutet af Maj eller början af Juni 1886

kunde sammanbindas med de båda andra bandelarne; samt att, under

denna förutsättning, af de nödiga penningemedlen behöfde vara tillgängliga

:

under år 1883 ............................................... Kr. 500,000;

» 1884 ............................................. ») 1,500,000;

» » 1885 ............................................... » 1,600,000

och år 1886 återstoden; finnande jag mot detta förslag intet att invända.

På grund af hvad jag sålunda anfört, tillstyrker jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t måtte medelst nådig proposition föreslå nu

församlade Riksdag:

dels att medgifva, att den Söderhamns jernvägsaktiebolag tillhöriga

jernväg emellan Söderhamn och sjön Bergvikens östra strand må för

statens räkning inköpas och till staten afträdas den 1 November 1885

mot ett kontant penningebelopp af 400,000 kronor och eftergift såväl

af hvad vid jernvägens afträdande till staten återstår oguldet af det

bolaget beviljade statslån, beräknadt att den 31 Oktober 1885 utgöra

kronor 291,763: 51 öre, som ock af bolagets skyldighet att återgälda anläggningskostnaden

för bibanan från Kihlafors till sjön Bergvikens strand

och att med ångbåt efter nämnda tid trafikera sjön Bergviken emellan

Bergviks jern vägsstation, Kihlafors och Landa;

dels att godkänna de af Söderhamns jernvägsaktiebolag i öfrigt upp
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Mgjt:s Npd. Proposition N:o 26.

stälda förberörda vilkor för öfverlåtelse till staten af bolagets jernväg,

med den ändring blott, att de af Styrelsen för ''statens jern vägstrafik

föreslagna hufvudgrunder för bestämmelser angående forsling på statsbanan

af och fraktersättning för affall från Manna och Bergviks sågverk

till Stugsundet skola iakttagas;

dels att gilla de vilkor och förbehåll, som stadsfullmäktige i Söderhamn

fäst vid sitt beslut att emot ett bidrag af 150,000 kronor öfverlåta

till staten all den mark inom staden från vestra egogränsen till

Stugsundet, som för statsbanan och för det provisoriska grenspåret till

brädgårdarne norr om ån erfordras, med iakttagande endast att ingen

inskränkning må göras i det område vid Stugsundet, som å Landtmäteridirektören

in. in. L. M. Nordenfelts plankarta finnes med fina röda

linier utmärkt och i öfrigt kan blifva för staten behöfligt till upplagsplats

för kol och materialier;

dels att besluta att denna jernväg derefter skall ombyggas till bredspårig

och utsträckas å ena sidan från Bergviks station till Kihlafors

station å statsbanan och å den andra från Söderhamn till Stugsundet,

allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af Nordenfelt uppgjorda

plan samt i den ordning Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit;

dels att bevilja det till gäldande af förenämnde köpeskilling och af

lösen för mar| inom Söderhamn samt till utförande af ombyggnads- och

nybyggnadsarbetena jemte anskaffandet af rörlig materiel erforderliga

anslag af sammanlagdt 3,847,000 kronor;

dels ock slutligen att af dessa medel anvisa till utgående

under år 1883 .................................... Kr. 500,000;

» » 1884 ....................................■ » 1,500,000;

» » 1885 ................................... « 1,600,000;

och under år 1886 återstående .............. » 247,000».

Hvad föredragande Departementschefen sålunda

tillstyrkt, deri Statrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla samt befalla,

att i enlighet dermed nådig proposition till Riksdagen

skulle aflåtas, så lydande som bilagan Lutt. A.

till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Axel Hegardt.

Stockholm, Ivar Hteggströms Boktryckeri, 1883.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.