Sök i Ratio Lex

Angående låneunderstöd för odling af sanka trakter in. m

1883-03-21 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1883:39, Angående låneunderstöd för odling af sanka trakter in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

1

N:o 39.

Ant. till Riksd. Kansli den 21 Mars 1883, kl. 3 e. in.

Kongl. Maj:ts nådiga ''proposition till Riksdagen, angående låneunderstöd

för odling af sanka trakter in. m.; gifven

Stockholms slott den G Mars 1883.

Med åberopande af närlagda statsrådsprotokoll öfver civilärenden

för denna dag, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att besluta:

att en särskild fond å 10,000,000 kronor under loppet af tio år

bildas med ändamål att genom lån understödja odling af sänka trakter;

att till fondens bildande anvisas under tio år från och med år 1884

en million kronor årligen, dock att, om för något af dessa år icke så

stort belopp för utlåning erfordras, ett kommande års tillskott må i

samma mån höjas;

att de för fondens bildande nödiga medel skola, i den mån de här

nedan omförmälda inbetalningar å äldre lån icke dertill förslå, af Riksgäldskontoret

förskjutas mot godtgörelse af ränta å förskotten;

att från och med år 1885 skola till fonden ingå de till Statskontoret

inflytande annuiteter å äldre odlingslån;

att fonden skall af Statskontoret förvaltas;

att Kongl. Maj:t skall ega att, i den mån fondens kapital och sedermera

inflytande låneafbetalningar och räntebehållningar dertill lemna

tillgång, å fonden anvisa lån för odling af sänka trakter, att utgå enligt

följande allmänna vilkor och bestämmelser:

Mom. 1. För hvarje odlingsföretag måste fullständig plan till arbetets

utförande jemte beräkning öfver de med så väl torrläggningen

som odlingen förenade kostnader vara uppgjord af sakkunnig person

och hafva vunnit Kongl. Maj:ts fastställelse.

Bill. till Riksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 39.

Mom. 2. Vederbörande, som erhåller lån, är underkastad alla de

vilkor och kontroller, soin af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.

Mom. 3. Lånet kan af Kongl. Maj:t bestämmas till hela det belopp,

hvartill enligt den faststälda arbetsplanen kostnaden för torrläggningen

beräknas komma att uppgå; skolande låntagaren genom kontant tillskott,

materialier, arbete eller annat bidrag bestrida hvad till företagets

fullbordande kan erfordras utöfver det lemnade lånebidraget.

Mom. 4. Skulle sedermera befinnas, att den verkliga kostnaden för

arbetets utförande understiger den beräknade, skall, der Kong]. Maj:t

icke finner undantag böra ega rum, iakttagas, att det beviljade lånet

minskas med så stor del af den ifrågavarande besparingen, som lånet

utgjort af den beräknade kostnadssumman; börande förty räkenskaperna

af vederbörande intressenter i företaget föras på sådant sätt, att den

verkliga kostnaden för företaget må kunna säkert uppskattas.

Mom. 5. Med den, som mot åtnjutande af statslån åtager sig ett

odlingsföretag, skall kontrakt i vederbörlig ordning afslutas samt af

Kong!. Maj:t eller, efter erhållet bemyndigande, af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

godkännas. Kontraktet skall innefatta förbindelse för låntagaren

dels att, i nogrann öfverensstämmelse med den faststälda arbetsplanen

och under skyldighet att dervid vara underkastad vederbörandes

kontroll, påbörja och fullborda arbetet inom viss bestämd tid, utan att

vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel, och dels

att genom egna tillskott utgöra hvad som utöfver statslånet kan erfordras.

Mom. 6. För fullgörande af sådant kontrakt äfvensom för de lyftade

statsmedlens återbäring, i fall mot kontraktet brytes, skall ställas

sådan säkerhet, som af Kongl. Maj:t eller, efter erhållet nådigt bemyndigande,

af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes.

Mom. 7. Lånet må ej till någon del utbekommas förr, än arbetsföretaget

blifvit börjadt, hvarefter medlen få successivt och i mån af

arbetets fortgång lyftas vid de terminer, som i kontraktet finnas utsatta

eller särskilt blifvit bestämda; börande, såvida icke Kongl. Maj:t, med

afseende å särskilda förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda förordna,

någon del af lånet i Statskontoret innestå, intill dess arbetet är afsynadt

och godkändt.

Mom. 8. Lånen skola från Statskontoret utbetalas antingen omedelbart

eller ock genom Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande;

börande, innan större eller mindre del af beviljadt lån utbetalas, hos

Statskontoret företes:

a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt kontrakt;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 39. 3

b) godkänd säkerhetshandling för samma kontrakts fullgörande eller

medlens återbäring;

c) behörigt intyg att arbetet är börjadt;

d) en till Statskontoret eller ordres stäld, af nämnda kontor godkänd

skuldförbindelse, som skall innefatta vederbörandes betalningsansvar,

intill dess lånet, jemlikt Kongl. kungörelserna af den 13 Juni 1845 och

den 3 November 1848, blifvit fördeladt på de hemman, hvilka för''återbetalningen

skola ansvara, och fördelningen vunnit laga kraft samt uti

jordeboken på föreskrifvet sätt antecknats; och

e) af Statskontoret godkänd borgen eller säkerhetshandling för den

afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.

Mom. ,9. De Inne- och säkerhetshandlingar, som för låneunderstöds

utbekommande till Statskontoret aflemnats, förblifvajuti Statskontorets

vård; dock skola sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter

kunna blifva i behof att begagna, till dem på behörig reqvisition

utlemnas.

Mom. 10. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig

tillåtelse, skett från den faststälda arbetsplanen, eller arbetet, utan af

Kongl. Maj:t medgifvet anstånd med detsaminas utförande, icke blifvit

fullbordadt inom derför bestämd tid, ankommer på Kongl. Maj:t att låta

inställa all vidare utbetalning af statslånet samt återfordra hvad deraf

uppburits, att på eu gång eller successivt till Statskontoret inbetalas

inom den tid, som bestämmes af Kongl. Maj:t. Statskontoret bör tillse,

att sådan inbetalning ingår i vederbörlig ordning, och skall det åligga

vederbörande att å sålunda lyftade och återburna medel jemväl erlägga

fem procent årlig ränta från lyftningsdagen, till dess återbetalning sker.

Mom. 11. Alla med låneunderstöd utförda arbeten skola af den eller

dem, det åligger,ovederbörligen underhållas.

Mom. 12. A den af Kongl. Maj:t bestämda lånesumman erlägges

de första fem åren från första lyftningsdagen icke någon ränta eller

kapitalafbetalning, men den för lånen bestämda räntan beräknas å de

under tiden lyftade belopp och lägges vid de fem årens slut till den

beviljade lånesumman. A det sålunda uppkommande beloppet erlägges

från sjette året tills lånet blifvit slutbetaldt en annuitet af tio procent,

deraf fem procent ränta. I afseende på sättet och ansvarigheten för

dessa inbetalningars verkställande böra lända till efterrättelse ofvan åberopade

Kongl. kungörelser af den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848.

Mom. 13. Alla kostnader af hvad namn de vara må, som i följd af

erhållna lån föranledts för Statskontoret, skola utan undantag bestridas

eller godtgöras af låntagaren.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Under förutsättning, att Riksdagen lemnar sitt bifall till bildandet

af ifrågavarande fond, på sätt Kongl. Maj:t här ofvan ifrågasatt, vill

Kongl. Maj:t derjemte föreslå Riksdagen att bemyndiga fullmäktige i Riksgäldskontoret

att för beredande af tillgång till de försträckningar till

ifrågavarande fond, som komme att åligga Riksgäldskontoret, dels använda

den del af den blifvande postsparbankens tillgångar, som enligt

Kongl. Maj:ts denna dag till Riksdagen aflåtna nådiga proposition angående

bildande af en dylik bank är afsedd att kunna på sådant sätt

göras fruktbärande, samt dels i mån af behof försälja obligationer i

svenskt mynt, ouppsägbara från långifvarens sida, men stälda att återbetalas

viss kortare tid efter af Riksgäldskontoret verkstäld uppsägning.

Slutligen och då Kongl. Makt redan i nådig proposition till Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit Riksdagen att

för år 1884 anvisa »till understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,

som företrädesvis afse att minska frostländigheten», 150,000

kronor och dervid förklarat sig vilja framdeles föreslå de vilkor, hvarunder

anslag från denna fond skulle kunna erhållas, vill Kongl. Maj:t,

med åberopande jemväl härutinnan af hvad det bilagda statsrådsprotokollet

för denna dag härom innehåller, föreslå Riksdagen besluta,

att beloppet, 150,000 kronor, må användas till understödjande medelst

anslag utan återbetalningsskyldighet af torrläggning utaf sådana vattensjuka

marker, som utan att kunna med fördel odlas sprida frostskador

öfver omgifvande nejd;

att anslaget må utgöra högst eu tredjedel af den beräknade kostnaden

för torrläggningsföretaget;

samt att för erhållande af dylikt anslag må gälla enahanda vilkor,

som blifvit af Kongl. Maj:t i nådiga propositionen angående statsverkets

tillstånd och behof föreslagna och af Riksdagen redan antagna för erhållande

af statsbidrag till andra allmänna arbeten.

De ärendet tillhörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas;

och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd

och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Fredrik Hederstierna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

5

Utdrag af protokoll öfver civilärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den

6 Mars 1883.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hochschild,

Statsråden: Loven,

von Steyekn,

Friherre von Otter,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander och

Ryding.

Departementschefen Statsrådet Hederstierna anförde slutligen:

»Med afseende å angelägenheten deraf, att de obegagnade odlingslägenheter,

som finnas uti landets vidsträckta mossar, myrar och andra

vattendränkta marker, skulle, så vidt möjligt vore, inom en ej allt för

aflägsen framtid kunna bringas till fruktbarhet, uppdrog Landtbruksakademien

vid sin sammankomst den 18 September 1882 åt sin förvaltningskomité

och landtbruksafdelning att öfverlägga om de åtgärder, som

för främjande af denna fråga borde vidtagas, samt att derefter hos Eders

Kongl. Maj:t göra underdånig framställning i ärendet.

Då förvaltningskomitén och landtbruksafdelningen ansågo det för

frågans behandling vara nödvändigt att inhemta kännedom så väl om de

hydrografiska arbeten, som inom de särskilda hushållningssällskapens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 39.

områden vore verkstälda, och genom hvilka sålunda förberedande planer

blifvit uppgjorda för de inom orterna varande vattendränkta markers

afdikning för odling, som ock huruvida och, så vidt sådant kunde uppgifvas,

till hvad omfång inom sällskapens områden furines moss- och

myrtrakter eller andra vattendränkta fält åt den vidd, att det ej kunde

emotses, det deras torrläggning kunde af de enskilde jordegarne åstadkommas,

så anmodade förvaltningskomitén hushållningssällskapen att

inkomma med upplysningar i förenämnda hänseenden.

Sedan yttranden i anledning häraf inkommit från samtliga hushållningssällskapen

i riket, har Landtbruksakademiens förvaltningskomité uti

underdånig skrifvelse den 19 December 1882 gjort framställning om

beredande af understöd medelst lån för åvägabringande i större omfattning

af torrläggning utaf vattendränkt mark inom landet äfvensom för

Ö Oc"> o

samma marks odling.

Till en början anmäler komitén, att af de från hushållningssällskapen

inkomna yttranden framginge: att några moss- och myrmarker eller andra

vattendränkta odlingslägenheter af den vidd, att deras torrläggning ej

skulle -kunna af de enskilde jordegarne åstadkommas, icke funnes inom

Södermanlands län; men att deremot talrika, ofta mycket vidsträckta,

till odling tjenliga marker funnes inom de öfriga länen, ehuru arealen

af dem ej kunde uppgifvas, då speciella undersökningar derom flerstädes

ännu ej blifvit verkstälda; samt att moss- och myrmarkerna jemte andra

vattendränkta, odlingsbara fält blifvit närmare undersökta och kända

inom tolf af rikets län dels genom allmänna hydrografiska undersökningar

och [ dels genom sökandet efter bränntorf till ersättning för annat

bränsle.

Derefter lemnar komitén en redogörelse för de genom hushållningssällskapens

försorg inom de särskilda länen utförda hydrografiska arbeten,

innefattande uppmätning, afvägning, undersökning och kartläggning

af moss- och myrmarker samt för verkstälda undersökningar af torfmossar

i afseende å askhalt m. m. Af denna redogörelse inhemtas:

att inom Upsala län medel anvisats af landsting och hushållningssällskap

för uppgörande af en fullständig afdikningsplan för länet, hvarvid

öfver 80,000 tunnland vattenskadade marker befunnits kunna torrläggas;

varande fullständiga kartor, profiler och kostnadsförslag öfver

de undersökta markerna upprättade, så att deras odling kunde efter

dessa handlingar när som helst företagas;

att uti Östergötlands län upprättats fullständiga hydrografiska kartor

öfver omkring i3,000 tunnland vattendränkta marker inom Kuddby,

Konungsunds, Furingstads, Tåby och Östra Husby socknar äfvensom

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

öfver omkring 700 tunnland vattendränkta marker längs efter Yara-åns

dalgång i Östra Husby och Häradshammars socknar;

att i Kronobergs län öfver 49,292 tunnland större moss- och myrmarker

blifvit undersökta, af Indika 26,425 tunnland, dugliga att odlas

till åker och äng, blifvit kartlagda, men återstoden, utgörande hvitmossar,

borde torrläggas för afledande af frostländigheten; hvarjemte inom länet

undersökts 153,560 tunnland större torfmossar, af hvilka 76,350 tunnland

funnits tjenliga att genast efter skedd afdikning odlas till åker och äng,

men 77,200 tunnland för närvarande ej ansetts lämpliga annat än delvis

till skogsodling samt i framtiden till vidare odling;

_ att för Gotlands län upprättats eu fullständig hydrografisk karta,

utvisande, att arealen af den vattenskadade marken utgjorde 120,000

tunnland, deraf omkring 100,000 tunnland vore till odling tjenliga;

alt för Kristianstads län upprättats hydrografiska kartor för 22,414

tunnland vattenskadad, till odling duglig mark;

att för Malmöhus län upprättats hydrografiska kartor och vattenregleringsförslag

för tillhopa 44,047 tunnland, deraf belöpte 33,540 tunnland

på Luggude härad, 3,000 tunnland på Sege-åns dalgång, 4,007

tunnland på Kjefiinge-åns och 3,500 tunnland på Ilöje-åns;

att inom Ver mlands län uppgjorts detaljerade, fullständiga odlingsplaner

för öfver 200,000 tunnland moss- och myrmarker;

att'' inom Gefleborgs län genom anslag af landstinget upprättats hydrografiska

kartor för odlingsmarker inom Gestrikland å 33,608 tunnland

och inom Helsingland å 36,357 tunnland eller tillsammans 69,965 tunnland

;

alt uti Jönköpings län 27,220 tunnland torfmossar blifvit undersökta,

af hvilka 14,005 tunnland befunnits efter torrläggning vara lämpliga att

odlas;

att i Örebro län, der undersökningar anstälts å 49,364 tunnland

mossar, de flesta odlingsbara och till en del redan odlade, dessutom

funnes en vida större areal mossar än den nämnda, då från ej mindre

än 17 af länets kommuner saknades uppgifter om de inom dem förekommande

mossar;

att i Göteborgs och Bohus län funnes både talrika och vidsträckta

moss- och myrtrakter, särdeles inom de mera bergiga och kuperade

delarne, och hade de analyser, som å eu del mossar anstälts, ådagalagt,

att hälften af de analyserade mossarne varit odugliga till bränntorf, men

till odling fullt dugliga;

att inom Södermanlands län 160 torfmossar blifvit, undersökta, af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SO.

hvilkä 74 genom för hög askhalt befunnits odugliga för beredning af

bränntorf, men deremot ganska tjenliga till odling; samt

att mossmarkerna inom sistnämnda län ej vore uppmätta och till

vidden kända, hvilket äfven vore händelsen med de flesta dylika marker

så väl inom Göteborgs och Bohus län som inom rikets öfriga tolf län,

der undersökningar i förevarande hänseende ej blifvit verkstälda.

Vidare förmäler förvaltningskomitén:

att, ehuru arealen af Sveriges vattendränkta, till odling tjenliga

marker ej kunde uppgifvas, man dock torde kunna göra sig en närmare

föreställning om vidden af denna areal deraf, att enligt framlidne Professoren

A. Erdmanns geologiska arbete »Sveriges qvartera bildningar»

2,670 tunnland mossar i medeltal funnes på hvarje undersökt qvadratmil

af landets yta vid tiden för detta arbetes utgifvande, och att, då Sveriges

hela areal beräknats utgöra 3,868 qvadratmil, 10,327,560 tunnland mossar

skulle enligt Erdmanns beräkning finnas inom landet; att denna beräkning

icke vore för hög utan snarare för låg framginge deraf, att på

nämnda tid några geologiska undersökningar ej blifvit utförda inom de

norra länen, der de talrikaste och mest vidsträckta mossmarkerna förefunnes,

hvilka ofta lämpligen kunde räknas i qvadratmil, såsom i Norrbottens

län, der, enligt hvad man numera hade sig bekant, genom, de

öfver länet utförda kartarbeten, uti kustlandet med undantag af Pajala

socken 41,6 qvadratmil af 184 qvadratmil vore myrar och mossar, under

det att inom den inre delen åt länet, när fjellandet frånräknats, minst

en tredjedel af arealen upptoges af dylika marker; att, enär erfarenheten

visat, att minst halfva antalet af landets moss- och myrmarker

vore dugligt att, efter skedd afdikning, odlas, det sålunda kunde antagas

att, äfven med uppskattande af moss- och myrmarkernas vidd endast till

hvad Erdmann beräknat, 5 till 6 millioner tunnland sådana, till odling användbara

marker funnes inom landet, genom hvilka markers afdikning och

bearbetning Sveriges odlade jord, som nu antoges vara omkring 5,800,000

tunnland, således skulle fördubblas samt till och med vinna ännu större

tillväxt, om härtill lades öfriga vattendränkta, sidländta marker, som,

flerstädes inom landet förekommande, kunde efter torrläggning blifva

utmärkta odlingsfält; att Sverige i sina mossar och myrar samt i kärren,

hvilka i sitt naturliga skick lemnade en så ringa afkastning, sålunda

egde eu ofantligt stor rikedomskälla, genom hvilken nationalförmögenheten

så högst betydligt kunde förökas och landets välmåga för framtiden

betryggas samt tillfälle till förvärf och sjelfständig utkomst härvid

beredas för ett vida större antal jordbrukare än dem, som för närvarande

i landet kunde sysselsättas; att odlingen af slika marker dessutom med
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

förde den fördel, att frostländigheten minskades och borttoges samt klimatet

förbättrades i samma mån, som odlingarne fortginge, hvarigenom

ock skördarne å de gamla odalfälten blefve säkrare och mera gifvande;

att, de till odling dugliga torfmossarne oberäknade, omkring 600,000

tunnland vattendränkta odlingsmarker redan blifvit, på föranstaltande af

hushållningssällskap och landsting inom ofvan uppräknade län, undersökta

och kartlagda samt planer för dem uppgjorda, så att desamma

kunde bringas till odling, så snart tillgång på medel till odlingskostnadernas

bestridande kunde vinnas; att de återstående likartade odlingsmarkerna,

som ännu ej blifvit undersökta, vore vida större; att, då undersökningar

af sådana marker jemte afdikningsplaner för deras torrläggning

kunde med högst ringa kostnad erhållas genom statens landtbruksingeniörer,

det ej kunde betviflas, att äfven enskilde jordbrukare,

som cgde mindre vidsträckta vattensjuka odlingsfält, skulle, såsom förut

varit vanligt, kunna bekosta deras undersökning och planläggning till

odling, och att hushållningssällskapen inom de län, der sådant hittills

ej skett, skulle finna sig manade att söka främja landets bästa genom

att låta undersöka de ännu obegagnade större odlingsfälten samt föranstalta

planläggning till odling af dem, som härtill funnes lämpliga;

att särskilt statsanslag sålunda ej torde erfordras för dessa markers

undersökning och kartläggning, helst kännedom om dem äfven vunnes

genom de fortgående geologiska undersökningarne; men att deremot för

att främja och påskynda tillgodogörandet af dessa vattendränkta fält,

i synnerhet sådana, som vore af vidsträcktare omfång, och i hvilka oftast

flere personer voro delegare, biträde från statens sida måste lemnas icke

allenast till afdikningen utan äfven till odlingen, enär i annat fall hädanefter,

såsom hittills varit händelsen, torde inträffa, att större delen af

de uppgjorda afdiknings- och odlingsplanerna med de till dem hörande

kartor, profiler och kostnadsförslag komme att såsom ett dödt kapital

ligga begrafven i hushållningssällskapens gömmor.

På dessa grunder och med stöd af de från hushållningssällskapen

uttalade önskningar har förvaltningskomitén hos Eders Kongl. Maj:t anhållit,

att nådig proposition måtte till Riksdagen aflätas, att ett belopp

af 10,000,000 kronor måtte anvisas såsom fond för lån till understöd

för uppodling af mossar, myrar och andra vattendränkta marker inom

landet, företrädesvis sådana, som vore af större utsträckning och af hvilkas

odling flere hade gagn, samt att fullmäktige i Riksgäldskontoret

erhölle uppdrag att upplåna högst nämnda belopp, i den mån sådant

för ändamålet behöfdes; och har förvaltningskomitén i sammanhang dermed

afgifvit förslag till särskilda bestämmelser vid förvaltningen af denna

Bih. till Riksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o 39.

fond. Enligt detta förslag skulle låneunderstöd från ifrågavarande fond

utgå med hela det belopp, hvartill afdiknings- och odlingskostnaden

komme att uppgå, och skulle å lånebeloppet under de fem första åren

icke erläggas ränta eller kapitalafbetalning, men ränta efter den bestämda

räntefoten beräknas för dessa fem år och läggas till lånesumman,

hvarefter å hela det sålunda uppkommande lånebeloppet skulle

från det sjette året, till dess lånet blifvit slutliqvideradt, betalas eu annuitet

af åtta procent, deraf högst fem procent ränta. Derjemte hemstäldes,

att fullmäktige i Riksgäldskontoret skulle förvalta denna lånefond

samt, i den mån lån derifrån af Eders Kongl. Maj:t beviljades, underrätta

vederbörande ej mindre om de beviljade lånens belopp och tiden,

när de kunde få lyftas, än äfven pröfva och godkänna den säkerhet,

som för lånen borde ställas.

Till följd af härå erhållen nådig remiss hafva fullmäktige i Riksgäldskontoret

under den 25 sistlidne Januari afgifvit underdånigt yttrande

i ärendet. Deruti hafva fullmäktige erinrat, dels att för lån utaf allmänna

medel för beredande af odlingsföretag medelst utdikningar och

vattenaftappningar af sänka trakter och sjöar, hvilka för närvarande utlemnas,

gälde bestämmelserna i nådiga kungörelserna den 13 Juni 1845,

den 3 November 1848 och den 6 Juni 1873, dels ock att befattningen

med lån af nyss omförmälda beskaffenhet varit till 1873 års slut uppdragen

åt Riksgäldskontoret men, uppå Riksdagens i underdånig skrifvelse

den 6 Maj 1873 gjorda framställning, blifvit af Eders Kongl. Maj:t

jemlikt sistnämnda nådiga kungörelse Överflyttad till Statskontoret, hvilket

embetsverk jemväl hade bestyr med det af 1877 års Riksdag för

sänkning af sjöarne Hjelmaren och Qvismaren beviljade odlingslån, på

grund hvaraf, och då det synts fullmäktige knappast möjligt och i allt

fall olämpligt, att beträffande återbetalningen af och säkerheten för de

nu ifrågasatta odlingslånen andra stadgande!! meddelades än de för alldeles

likartade, redan utlemnade eller nu utgående lån gällande, fullmäktige

ansåge, att den föreslagna fondens förvaltning ej borde öfverlemnas

åt Riksgäldskontoret, så mycket mindre som Riksgäldskontorets

förändrade organisation, med eu förminskning af tjenstemannapersonalen

till mindre än halfva förutvarande antalet, verkstälts med hänsyn, bland

annat, till omförmälda låns öfverflyttning från Riksgäldskontoret; hvartill

komme dels att, sedan sagda öfverflyttning skett, statsskulden nära

fördubblats, i följd hvaraf Riksgäldskontoret nu ej skulle kunna utan

förstärkning i arbetskrafter mottaga ifrågavarande bestyr; dels, och framför

allt, att detsamma ej väl lämpade sig för Riksgäldskontorets verksamhet,

sådan denna numera blifvit ordnad.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Deremot, och då hvarje splittring vid handhafvandet af statens upplåning

ej gerna kunde vara annat än skadlig, hafva fullmägtige trott

Riksgäldskontoret böra åläggas att anskaffa de för odlingslånefondens

bildande erforderliga medel i den mån upplåning för statens räkning

blefve för ändamålet af behofvet påkallad.

I detta hänseende hafva fullmäktige, jemte det de fäst uppmärksamheten

derå att, såsom nogsamt vore kändt, den svenska statsskulden

bestode så godt som uteslutande af lån för jernvägar, uttalat den åsigt,

att en särskild upplåning för annat ändamål än det, som hittills legat

till grund för statsobligationers utfärdande, icke torde böra medgifvas i

annan händelse, än att ett vigtigt statsändamål sådant kräfde, samt att

det förty vore Önskvärdt, om fondens bildande i möjligaste måtto kunde

ske utan upplåning.

Beträffande sättet för anskaffande af de för ifrågavarande fond nödiga

medel hafva fullmäktige föreslagit, att till bildande af fonden måtte

i första rummets användas annuiteterna å odlingslånen, utgörande, enligt

Statskontorets den nådiga statsverkspropositionen till 1883 års Riksdag

bilagda inkomstberäkning, för år 1884 ett belopp af 273,766 kronor,

hviiket belopp komme att i riksstaten såsom extra uppbörd redovisas;

och skulle, om de annuiteter, som till denna redan bildade, i sjelfva

verket af kapitaliserade statsinkomster bestående fond inflöte, och hvilka

inom kort torde komma att ytterligare ökas dels genom större inbetalningar

än hittills å lånet till Hjelmarens sänkning och dels derigenom,

att årsanslaget till fonden nyligen ökats från 100,000 till 150,000 kronor,

i stället för att såsom nu till statens allmänna utgifter användas, lädes

till fonden för att för fondens ändamål uteslutande disponeras, deraf

uppkomma en tillgång, som i sin mån gjorde upplåning obehöflig. I

sammanhang härmed hafva fullmäktige upplyst, att odlingsfonden, som

enligt senast församlade statsrevisorers berättelse om statsverket vid

1880 års slut utgjorde 3,169,898 kronor 76 öre, vid slutet af år 1881,

enligt hvad Fullmäktige inhemtat, vuxit till 3,498,557 kronor 82 öre

och torde för närvarande uppgå till omkring 4,000,000 kronor.

Vidare hafva fullmäktige antydt möjligheten deraf, att någon del

af de under Statskontorets förvaltning varande fonder, åtminstone sådana,

af hvilka endast den årliga afkastningen kunde till användande

ifrågakomma, skulle kunna i förbindelser för de från odlingslånefonden

utlernnade lån eller deremot svarande statsobligationer placeras, och derigenom

en tillgång för utlåning från fonden åstadkommas, utan att obligationerna

behöfde å den allmänna penningmarknaden utlemnas.

Under antagande deraf, att en ej ringa tid komme att åtgå, innan,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

efter förberedande undersökningar och andra åtgärder samt beslut, de å

fonden anvisade medel komme att utbetalas, skulle det ock, enligt fullmäktiges

tanke, vara möjligt att till bestridande af fondens utgifter använda

lämplig andel af det belopp, somt eljest ifrågakomine att till förstärkande

af statsverkets grundfond disponeras, och hvilket, om än till

odlingslån anvisadt, likväl komme att under tiden före utbetalningen

bereda samma lättnad vid statsverkets liqvider, som om beloppet blifvit

tillagdt grundfonden.

Till någon tid skulle ock Riksgäldskontoret, enligt fullmäktiges åsigt,

antagligen kunna utan uttryckligen angifven upplåning för ändamålet

bestrida utlåningar från fonden; och om den ifrågasatta postsparbanken

komme till stånd och till densamma inflytande medel skulle i statsobligationer

nedläggas, vore ock, enligt Fullmäktiges mening, härigenom en

utväg beredd att tillgodose fondens behof utan annan upplåning än den,

som blefve en följd af statsmakternas beslut att, för befrämjande af kapitalbildningen

inom landet, för statens räkning mottaga uppkommande

besparingar. 1

Skulle emellertid direkt upplåning blifva erforderlig för anskaffande

af medel till den ifrågasatta fonden, funne fullmäktige obligationer af

hittills vanlig beskaffenhet ej lämpligen kunna dertill användas, bland

annat i följd af dessa obligationers fixa och utsträckta amorteringstid,

utan hölle fullmäktige före, att den lämpligaste formen för skuldförbindelser,

afsedda att anskaffa medel för en ständig, till sitt högsta belopp

bestämd, men i öfrigt genom olika in- och utbetalningar vexlande

fond, vore obligationer, ouppsägbara från långifvarens sida, men stälda

att återbetalas viss kortare tid efter af Riksgäldskontoret verkstäld uppsägning,

ungefärligen sådana som de obligationer, hvilka utfärdats för

beredande af medel till kassaförstärkning åt Statskontoret.

Statskontoret, i ämnet hördt, har under den 16 sistlidne Februari

sig utlåtit och dervid, under antagande dels att en sådan fond, hvarom

Landtbruksakademiens förvaltningskomité gjort framställning, komme att

bildas, dels att således en så betydlig summa som 10,000,000 kronor

inom en ej allt för lång tid skulle sammanbringas, dels ock att, sedan

fonden uppnått detta belopp, densamma sedermera fortfarande borde

hållas till samma summa för att alltjemt tjena till utlåning, för sin del

förmält sig anse de af fullmäktige i Riksgäldskontoret angifna utvägar

för undvikande af en direkt upplåning ej vara fullt lämpliga eller tillfyllestgörande.

Hvad fullmäktige föreslagit om användande af inflytande

afbetalningar å odlingslån och af någon del utaf de till statsverkets

grundfond afsedda medel skulle, enligt Statskontorets mening, i

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

förra fallet genom minskning af en ordinarie inkomsttitel och i det senare

direkt, leda derhän, att inflytande statsmedel komme att användas

till bildande af en för utlåning mot ränta bestämd fond. Att åter anlita

de å vissa under Statskontorets förvaltning stälda fonder uppkommande

behållningar syntes Statskontoret förutsätta eu direkt upplåning, hvartill

dock dessa fonder endast i någon mindre mån kunde lemna bidrag. Da

vidare de under Riksgäldskontorets förvaltning stående medeltillgångar

vore för vissa bestämda ändamål påräknade, samt något synnerligt afseende

icke för närvarande torde kunna fästas å den tillgång, som skulle

uppkomma efter inrättande af eu postsparkassa, trodde Statskontoret,

att för bildande af eu odlingslånefond af den storlek, som blifvit föreslagen,

någon annan utväg icke funnes, än att medel dertill anskaffades

genom direkt upplåning. För den händelse en sådan direkt upplåning

blefve erforderlig, ansåge Statskontoret sig böra instämma uti

hvad fullmäktige härutinnan yttrat.

Då, på sätt fullmäktige erinrat, Statskontoret, till följd af 1873

års Riksdags, af Eders Kongl. Maj:t under den 6 Juni samma år gillade

beslut, från 1874 års början haft sig uppdragen befattningen med nu

utgående lån för beredande af odlingsföretag medelst utdikningar eller

vattenaftappningar, funne Statskontoret det vara lämpligt, att Statskontoret

i stället för Riksgäldskontoret finge öfvertaga bestyret med de

ifrågasatta nya odlingslånen.

Jemte det Statskontoret förmält sig icke hafva något att anmärka

mot de af Landtbruksakademiens förvaltningskomité föreslagna bestämmelser

för lånens återbetalning, har Statskontoret slutligen fäst uppmärksamhet

derå, att, för den händelse förvaltningen af den föreslagna

odlingsfonden skulle åt Statskontoret uppdragas, en säkerligen icke obetydlig

tillökning i göromål deraf komme att förorsakas för nämnda

embetsverk, der för närvarande personalens tid och krafter äro strängt

anlitade, hvadan, och då ett definitivt förslag till ordnande af det ökade

behofvet af tjenstebiträde först efter någon tids erfarenhet kunde uppgöras,

Statskontoret nu hemstälde om medgifvande att af under hand

varande medel få förskjuta de häraf förorsakade utgifter för att sedermera

hos Riksdagen till ersättande anmälas.

Slutligen har Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under den 26 nästlidne

Februari afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i detta ärende.

Uti nämnda utlåtande meddelar styrelsen: att från början af Styrelsens

för allmänna väg- och vattenbyggnader verksamhet, År 1841, till och med

år 1881 492,130 tunnland jord eller i medeltal 12,000 tunnland årligen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

— med inräkning deri af det med ett statslån utaf 2,000,000 kronor

understödda men ännu icke fullbordade sänkningsarbetet af sjöarne Hjelmaren

och Qvismaren, som afsåge torrläggning af vid pass 30,000 tunnland

— blifvit utdikade för eu beräknad kostnad af 13,980,856 kronor

64 öre, hvartill erhållits i statsbidrag 7,455,067 kronor 53 öre, deraf

1,925,282 kronor 84 öre utgått såsom anslag utan återbetalningsskyldighet

och 5,529,784 kronor 69 öre såsom lån, eller i medeltal årligen ett

anslag af 46,958 kronor 12 öre och lån 134,872 kronor 79 öre; att kostnaden

för hvarje tunnland sålunda i medeltal uppgått till 28 kronor 41

öre med ett statsbidrag i så väl anslag som lån af 15 kronor 15 öre för

tunnlandet; att, enär enskilde personer och menigheter under ofvan omförmälda

tidrymd utan bidrag af allmänna medel utfört torrläggningsarbeten,

styrelsen, i saknad af tillförlitliga uppgifter härutinnan, icke

kunde lemna nöjaktig upplysning om allt, som i detta hänseende blifvit

utfördt inom landet; att, om de ofantliga jordvidder, uppgående till flera

millioner tunnland, hvilka förvaltningskomitén ansåge vara till odlinganvändbara,

jemfördes med den vidd, som utdikats med bidrag af allmänna

medel under de sista 41 åren, och hänsyn dervid toges till den

tid, som för dessa arbeten erfordrats, sekler skulle förflyta, innan ofvannäinrida

stora jordvidder skulle kunna befrias från vatten, derest utdikningsarbeten

framdeles utfördes i samma utsträckning som tillförene;

samt att, om hänsyn toges allenast till den odlingsmark af omkring

600,000 tunnland, hvilken, enligt hvad förvaltningskomitén upplyst,_ redan

blifvit undersökt och kartlagd, och för hvars odling planer blifvit

uppgjorda, trettio till fyratio år skulle under nyssnämnda förutsättning

förflyta, innan odlingen deraf hunne verkställas.

Hvad anginge det gagn, en större odlingsfond, sådan som den föreslagna,

skulle medföra, vore Styrelsen öfvertygad att, derest låneunderstöd

från fonden lemnades på billigare vilkor än tillförene samt utginge

till hela det belopp, hvartill kostnaden för så väl hufvudafloppen som öfriga

för markens fullständiga torrläggning och odling erforderliga diken

vore beräknad, de för landets modernäring, åkerbruket, maktpåliggande

och gagnande utdikningsföretagen skulle i hög grad befrämjas och fortskyndas.

Beträffande åter frågan huruvida låneunderstödets storlek borde, på

sätt förvaltningskomitén föreslagit, för hvarje särskildt företag bestämmas

till det belopp, hvartill icke blott afdiknings- utan ock odlingskostnaden

komme att uppgå; så, ehuru Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

icke vågat, i saknad af erforderliga insigter i landthushållning,. derom

sig utlåta, har styrelsen likväl trott sig böra framhålla nödvändigheten

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

deraf att, för behörig kontroll, särskilda kostnadsberäkningar uppgjordes

öfver afdikningskostnaden och öfver kostnaden för odlingen.

Jemte det Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förklarat sig dela den

af förvaltningskomitén uttalade åsigt, att understöd från den ifrågasatta

fonden borde företrädesvis användas till understöd för uppodling af sådana

vattendränkta trakter inom landet, som vore af större utsträckning

och af hvilkas odling flere hade gagn, funne dock Styrelsen härutinnan

vara nödvändigt, att ett minimum på förhand bestämdes för storleken

af den jordvidd, som borde ifrågakomma till erhållande af understöd

från fonden. Till ledning för bedömande af detta spörsmål har Styrelsen

låtit upprätta cn, Styrelsens utlåtande i frågan bifogad tabell, upptagande

för hvart och ett af de särskilda länen alla arbetsföretag, som blifvit under

åren 1841—1881 utförda; och framginge af denna tabell: att af alla

inom hela riket utförda 829 olika företag 222 stycken eller 26,78 procent

omfattat mer än 500 tunnland, 204 stycken eller 24,6 procent emellan

200 och 500 tunnland, 180 stycken eller 21,72 procent emellan 100

och 200 tunnland och 220 stycken eller 26,9 procent under 100 tunnland;

att förhållandet emellan de större och mindre arbetsföretagen varit

mycket olika inom de särskilda delarne af landet, ity att, under det af

de inom hela Norrland och Kopparbergs län utförda 567 arbetsföretagen

196 omfattat mindre än 100 tunnland samt 141 emellan 100 och 200

tunnland och således sammanlagdt 337 företag eller 59,4 procent af hela

antalet utförda arbeten mindre än 200 tunnland, afl de inom det öfriga

landet utförda 567 stycken odlingsföretag endast 27 stycken afsett mindre

än 100 tunnland och 39 stycken emellan 100 och 200 tunnland samt

sålunda tillsammans 66 stycken eller 11,6 procent af hela antalet mindre

än 200 tunnland. På grund af den utredning Styrelsen sålunda åvägabragt

beträffande de hittills utförda odlingsföretagens ytinnehåll, funne

Styrelsen några mindre så beskaffade företag icke böra med låneunderstöd

från den ifrågasatta nya odlingsfonden understödjas än dem, som

afsåge minst 200 tunnland. Derest ett slikt minimum af jordrymd faststäldes

för företag, som skulle kunna af den nu ifrågasatta fonden understödjas,

vore det dock, enligt Styrelsens mening, nödigt att bibehålla

hittills varande fonder för understödjande af myrutdikningar och vattenaftappningar

till förminskande af frostländigheten samt för understödjande

af utdikningar af sänka trakter och sjöar till beredande af odlingsföretag,

på det icke alla de mindre aftappningsföretag, som nu hade

utsigt att erhålla understöd af allmänna medel, skulle beröfvas en sådan

förmån.

Slutligen har Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, att en

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 39.

så betydligt ökad lånefond, som den nu föreslagna, helt visst koinme att

framkalla en större mängd arbetsföretag af vida betydligare omfattning

än hittills, för hvilkas behöriga granskning och kontrollerande ökade

arbetskrafter för Styrelsen erfordrades och till följd deraf jemväl ökade

utgifter utöfver den stat, som nu vore för Styrelsen gällande.

Så väl de inom riket på allmän bekostnad anstälda geologiska undersökningar

som ock de genom bidrag af hushållningssällskap och landsting

inom en del af rikets län utförda hydrografiska arbeten och verkstälda

undersökningar å torfmossar utvisa otvetydigt, att våra mossar,

myrar och andra vattendränkta trakter ega eu oväntadt stor utsträckning.

Denna vattendränkta mark, uppgående enligt uppgjorda beräkningar

till flere millioner tunnland, lemnar i sitt närvarande skick antingen

alldeles ingen eller en obetydlig afkastning, men skulle kunna,

enligt hvad erfarenheten under senare tider visat, afdikad och uppodlad

framalstra rika skördar. Med de understöd af statsmedel, som årligen

under de sistförflutna fyratio åren utgått till utdikningar och vattenaftappningar,

hafva jemväl många torrläggningsföretag bringats till utförande

inom olika trakter af landet; dock har det till följd af begränsade

tillgångar för understödjande af så beskaffade arbeten i allmänhet

endast skett i mindre omfattning, och då odling af den torrlagda marken

ej ingått i planen, har sådan på flere ställen uraktlåtits och hela

företagets underhåll försummats. Då intresset för tillgodogörande af

hittills obegagnade odlingslägenheter utaf vattendränkt mark inom landet

synes alltmera vakna samt, enligt hvad Landtbruksakademiens förvaltningskoinité

upplyst, planer för torrläggnings- och odlingsföretag af

stor omfattning inom flere landsändar upprättats, hvilka företag hittills

endast till följd af brist på medel ej kommit till utförande, synes mig

äfven tidpunkten vara inne, att staten mera kraftigt än tillförene understöder

utförandet af slika företag; och detta så mycket hellre, som genom

nutidens tillgång till mineralisk!! gödningsämnen bördigheten hos

de torrlagda och odlade fälten kan vidmakthållas och förökas samt detta

på ett än mer vinstgifvande sätt lärer kunna ernås genom tillvaratagande

af den hvarfviga lera, som, efter hvad de geologiska undersökningarne

gifva vid handen, förefinnes inom de flesta af rikets län.'' bortskyndandet

af landets torrläggning och uppodling, hvarigenom ej mindre de klimatiska

förhållandena förbättras än äfven tillfälle till arbetsförtjenst och

utkomst beredes en växande folkstock, synes mig ock vara ett allmänt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 39. 17

statsändamål af högsta vigt och väl värdt uppmuntran och understöd

af staten. Detta mål bör äfven enligt min tanke kunna ernås utan någon

direkt uppoffring från statens sida, om blott staten, som med sin

stadgade kredit kan anskaffa medel på billigare vilkor än den enskilde,

träder emellan och tillhandahåller de för ändamålet erforderliga kapital.

Jag tvekar fördenskull icke att förorda den af förvaltningskomitén

gjorda framställningen om bildande af en odlingsfond till det° af komitén

föreslagna belopp af 10,000,000 kronor. Enär emellertid fondens

hela belopp icke kan på en gång utan endast successivt komma till användning,

lärer densamma ock böra småningom bildas genom att till

fonden anslå en viss bestämd summa årligen under ett antal år, intilldess

fonden uppnår det bestämda beloppet. Tiden för fondens bildande

s3 nes mig lämpligen kunna bestämmas till tio år, och sålunda en summa

af 1,000,000 kronor årligen ingå till fonden. Med hänsyn dertill, att

odhngsföretag kunna komma att anmälas till erhållande af lån från fonden

(fet ena året till mindre och det andra till större belopp, samt sålunda

ej alltid hela den för ett år tillgängliga anslagssumma af en million

kronor derunder kominer till användning, lärer äfven böra stadgas att,

om under något år ej sa stort belopp som en million kronor disponeras,

ett kommande års tillskott till fonden må kunna i samma män höjas.

Hvad åter angår anskaffandet af de för fondens bildande nödiga

medel, så synes mig i främsta rummet, på sätt fullmäktige i Riksgäldskontoret

antydt, eu tillgång sjelfmant erbjuda sig, nemligen annuiteterna

å utestående odlingslån, hvilka, nu till Statskontoret ingående och af

fullmäktige för år 1884 till något öfver 273,000 kronor beräknade annuiteter,

framdeles, på sått fullmäktige påvisat, komma att ytterligare

ökas. Väl är det, på sätt Statskontoret anmärkt, sant, att eu minskning

af .en ordinarie inkomsttitel derigenom uppkommer, men då sagda an°

nuiteter utgöia återbetalning af under föregående år besparade och för

enahanda ändamål som det förevarande anvisade statsmedel, kan jag

för min del ej finna något hinder mot att bibehålla dem för samma

ändamål, hvartill de. eu gång blifvit anvisade, i stället att låta dem ingå

såsom en tillgång i ett kommande års statsreglering för att derunder

förbrukas. Enär likväl meranämnda annuiteter beräknats såsom en tillgång

vid uppgörande af statsreglering^! för är 1884, lära desamma icke

kunna komma i fråga att för nu ifrågavarande ändamål disponeras förr

än med .1885 års ingång. På de af Statskontoret anförda skäl finner

jag mig icke kunna understödja hvad fullmäktige yttrat derom, att behållningarne

å eu del under Statskontorets förvaltning stapla fonder

samt de till förstärkande af statsverkets grundfond utsedda medel skulle

Bih. till Rikad. Prut. 1883. 1 Sami. 1 Afcl. Ti Iluft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

kunna användas till bildande af fonden. Deremot, och då Eders Kongl.

Maj:t genom denna dag till Riksdagen aflåten nådig proposition angående

bildande af en postsparbank föreslagit, att en del af de medel,

som komme att till denna anstalt inflyta, skulle öfverlemnas till Riksgäldskontoret

för att af nämnda kontor göras fruktbärande, synes mig,

med fästadt afseende derå, att dels de postsparbankens medel, som

komma att jemlikt nyssnämnda nådiga proposition i Riksgäldskontoret

insättas, äro afsedda att vinna placering i odlingsfonden, och dels att,

enligt hvad erfarenheten från andra länder gifver vid handen, postsparbankens

kapital kan antagas komma att snart uppgå till ganska betydande

belopp, denna tillgång, om än för den närmaste tiden ringa, dock

för framtiden erbjuder ett icke ovigtigt tillskott vid bildandet af nu

ifrågavarande fond.

Enär de utaf mig angifna utvägar till bildande af odlingsfonden icke

kunna antagas lemna för ändamålet tillräckliga tillgångar, åtminstone

för närvarande, lärer ingen annan utväg återstå till fyllande af det för

hvarje år, utöfver annuiteterna å de nuvarande odlingslånen och de till

Riksgäldskontoret från postsparbanken inflytande medel, erforderliga belopp

än särskild upplåning. Jemte det jag dervid till alla delar instämmer

i hvad fullmäktige i Riksgäldskontoret och Statskontoret föreslagit i afseende

å sättet för medlens upplånande, finner jag det vara uppenbart,

att, då Statskontoret år 1878 fått från Riksgäldskontoret öfvertaga förvaltningen

af den nuvarande odlingsfonden, samt då ett sådant bestyr

som förvaltningen af den nya fonden dessutom, efter senast verkstälda

organisation af Riksgäldskontoret, ej vidare lämpar sig för kontorets

verksamhet, förvaltningen af den nu ifrågasatta större fonden för enahanda

ändamål bör öfvertagas af Statskontoret.

Enligt hvad jag redan meddelat, har Landtbruksakademiens förvaltningskomité

såsom särskilda bestämmelser för den nya odlingsfonden

föreslagit, att understöd från fonden skulle utgå med hela det belopp,

hvartill afdiknings- och odlingskostnaderna sammanräknade komme att

uppgå, samt att lånen, hvilka finge innehafvas de fem första åren utan

att derunder å dem erlades ränta eller kapitalafbetalning, skulle, efter

det räntan eldigt bestämd räntefot blifvit för dessa fem år beräknad,

frän det sjette året jemte de fem årens tillagda kapitaliserade räntor

återgäldas med eu annuitet af åtta procent å hela det sålunda uppkommande

lånebeloppet, deraf högst fem procent ränta.

Mot förslaget om låneunderstödets bestämmande till så stort belopp,

som förvaltningskomitén ifrågasatt, synes mig betänklighet möta. Enär

nemligen redan nu, då staten lemnar lån till relativt ringa del af de

Ö 7

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

beräknade kostnaderna, understundom inträffar, att egaren af vattendränkt

mark inlåter sig på ofullständigt planlagda utdiknings- och odlingsföretag,

lärer med temlig visshet kunna antagas, att,''derest hela

kostnaden för så väl torrläggning som odling skulle erhållas såsom lån,

slika mindre väl förberedda företag skulle oftare sättas i verket till

skada så väl för den enskilde som det allmänna. Ehuru jag af sådan

anledning icke linner det lämpligt, att staten genom beredande af allt

för stor lätthet till erhållande af lån för berörda ändamål inleder egare

af vattenskadad mark uti vanskliga företag af sådan beskaffenhet, som

de fö revarande, synes mig likväl större låneunderstöd än tillförene böra

lemnas för dylika företag, och anser jag för min del dessa understöd

lämpligen böra bestämmas till det belopp, hvartill kostnaden för den

fullständiga torrläggningen, det vill säga hela vattenafledningen och afdikningen,

beräknats komma att uppgå, men låneunderstöden lemnas till

odlingsföretaget, i sin helhet; börande fördenskull fullständig plan, upptagande

särskilt kostnaderna för torrläggningen och särskildt för odlingen,

vara uppgjord och hafva vunnit Eders Kongl. Maj:ts fastställelse

före eller samtidigt med låneunderstödets beviljande. För vinnande af

visshet derom, att ändamålet med beviljadt låneunderstöd vinnes, eller

att odlingen verkligen blir utförd, synes mig jemväl böra stadgas att,

derest icke Eders Kongl. Maj:t med afseende å särskilda förhållanden

pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon del af låneunderstödet bör i

Statskontoret innehållas, intilldess styrkt blifvit, att företaget i sin helhet

är utfördt.

Beträffande åter de af förvaltningskomitén föreslagna vilkoren för

låneunderstöds återbetalning har jag intet annat att erinra, än att, enär

sådant understöd enligt förvaltningskomiténs hemställan skulle få irinehafvas

så lång tid som fem år, innan rånte- och kapitalafbetalning behöfde

derå erläggas, samt helt visst i vanliga fall företag, innan så lång

tid förlupit, bör vara utfördt, så att egare af den mark, för hvars odling

låneunderstöd lemnats, kan redan dessförinnan påräkna afkomst af den

jord, som blifvit odlad, utöfver räntan å det i företaget nedlagda kapital,

ifrågavarande odlingslån böra kunna hastigare amorteras, än förvaltningskomitén

ifrågasatt, medelst erläggande af en större annuitet än den

föreslagna. Genom lånens snabbare amortering och en deraf föranledd

raskare omsättning å odlingsfonden vinnes äfven den fördel, att flere

egare af vattendränkt mark kunna komma i åtnjutande af fördelarne

utaf lån från fonden, och att förty odlingen af sådan mark inom landet

mer fortskyndas, än om amorteringstiden längre utsträckes; och jag

hemställer derföre, att annuiteten må bestämmas till tio procent och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

räntan till fem procent, hvarigenom lånet varder återbetaldt på i det

närmaste 15 år eller 20 år från lyftandet af den första låneandelen.

Uti sitt i ärendet afgifna utlåtande har Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

hemstält om bestämmande af ett minimum af areal för den

jord, hvars odling skulle kunna komma i fråga att understödjas med

lån från meranämnda odlingsfond. Oaktadt jag håller före, att den nu

ifrågasatta fonden i främsta rummet bör användas till understödjande af

odlingsföretag af stor omfattning, kan jag likväl, enär det alltid blir mer

eller mindre godtyckligt att sätta en viss bestämd gräns för den jordvidd,

som skulle kunna erhålla låneunderstöd från fonden, icke biträda

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens härutinnan framstälda förslag.

I öfrigt anser jag vilkoren för åtnjutande af låneunderstöd från

fonden böra lämpas efter de för anslag och lån till allmänna arbetsföretag

nu meddelade.

Hvad angår den säkerhet, som bör beredas åt kronan för försträckningens

återfående, så torde denna med hänsyn till den nödiga tryggheten

för kronan samt den omgång och de kostnader, som låneandelarnes

intecknande i hvarje särskild hemmansdel skulle medföra, ej kunna

blifva annan än den, som är bestämd för de lån utaf allmänna medel

för beredande af odlingsföretag, hvilka för närvarande meddelas. Låntagaren

aflemnar eri af borgen eller annan säkerhetshandling åtföljd

skuldförbindelse å erhållna låneförsträckningar, att gälla intilldess lånet

enligt Kongl. kungörelsen den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848

fördelats på de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara, och

fördelningen vunnit laga kraft samt uti jordeboken på föreskrifvet sätt

antecknats. Sedan denna anteckning skett, har, jemlikt förordningen den

20 Juli 1855, kronan för de årliga afbetalnings- och räntebeloppen lika

rätt i det hemman, hvilket lånet blifvit påfördt, som för annan afgäld

eller ränta af fast egendom eller förmånsrätt enligt 17 Kap. 6 §

Handelsbalk®]!. Den omständigheten, att försträckningarne från den blifvande

odlingsfonden sålunda skola i likhet med hvad förhållandet är

med de odlingslån, som för närvarande utdelas, komma att erhålla förmånsrätt

framför de i hemmanen redan beviljade inteckningar, synes mig

icke behöfva gifva anledning till några synnerliga betänkligheter, ehuru

visserligen de försträckningsbelopp, hvarom nu blefve fråga, sarnmanlagdt

uppgå till betydligt högre belopp, än de nuvarande anslagen till

odlingslån. Kronans förmånsrätt för odlingslån inträder nemligen — såsom

jag nyss tillåtit mig nämna —- icke omedelbart vid lånets beviljande,

utan först sedan lånet blifvit i jordeboken antecknadt och afbeta

1 n ingsskykligheteu skall vidtaga. Da nu tiden för första afbetning
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:’s Nåd. Proposition N:o 39.

gen skall inträda först fem år efter det första andelen af lånet fått lyftas,

och denna första andel ej får utbekommas förr än arbetet redan börjat,

samt lånet i regel icke till fullo utbetalas förr än arbetet blifvit afsynadt

och godkändt, bör man kunna vara viss, att torrläggningen och

odlingen af det område, till hvars förbättring lånet erhållits, skola vara

fullbordade, innan anteckningen i jordeboken sker, och att således hemmanet

stigit minst lika mycket i värde som det belopp, hvarmed hemmanets

gravationer ökats. Härtill kommer vidare, att, om än sammanlagda

summan af de från odlingsfonden utgående lån blir ganska stor,

det belopp, som kommer att häfta vid hvarje särskild heminansdel, icke

derigenom blifver större, då detta beror af hemmansdelens delaktighet

i odlingsföretaget, och detta kan redan för närvarande bringas till stånd

äfven med en mindre odlingsfond, samt att, sedan väl förmånsrätten inträd

t, någon indrifning på en gång af hela lånebeloppet icke kan

ifrågakomma, utan endast af den årliga annuiteten. Beträffande åter

dem, som efter ett odlingslåns meddelande vilja lemna hemmansegaren

eu försträckning, sa, enär förmånsrättens inträdande är beroende på en

till tiden bestämd offentlig åtgärd, anteckningen i jordeboken, kan ju

en hvar genom förfrågan hos landskontoret eller häradsskrifvaren förskaffa

sig kännedom, huruvida och till hvilket belopp hemmanet må

häfta för odlingslån,

Ehuru, derest en så beskaffad odlingsfond som den nu ifrågasatta

kommer att bildas, så väl Statskontoret som Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

otvifvelaktigt komma att behöfva förökade arbetskrafter, det

förra einbetsverket för bestyret med fondens förvaltning och det senare

embetsverket dels för granskning och kontrollering af planer och kostnadsförslag

i vida större omfattning än tillförene, dels ock för att ega

tillgång till särskilda biträden med nödiga insigter i de till odling af

de utdikade fälten hörande arbeten, böra likväl, enär för den närmaste

framtiden, innan ännu odlingsfonden uppnår något större -belopp, behöfva

af dylikt arbetsbiträde för berörda embetsverk icke gerna kan göra

sig i någon högre grad känbar!, kostnaderna för fondens förvaltning och

det förökade biträdet åt Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, enligt mitt

förmenande, icke blifva så synnerligen stora. Med afseende härå, och då

någon tåls erfarenhet dessutom erfordras för bedömande af omfattningen

utaf ofvannämnda göromål, torde berörda kostnader till en början

få af Statskontoret förskjutas.

för dessa kostnader likasom för den ränteförlust, som uppkommer

under den tid, ränta å odlingslån ej gäldas utan kapitaliseras, bör staten

blifva ersatt genom skilnaden a den ränta efter fem procent, som

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kongl. Maj:tx Nåd. Proposition N:o 39.

staten för dessa lån fordrar, och den ränta, som staten sjelf behöfver

erlägga.

Uti den till innevarande Riksdag under den 13 sistlidne Januari

afl åt na proposition angående statsverkets tillstånd och behof behagade

Eders Kongl. Mäj:t föreslå Riksdagen att för år 1884 anvisa »till understödjande

af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, som företrädesvis

afse att minska frostländigheten», 150,000 kronor, och förklarade

i sammanhang dermed Eders Kongl. Maj:t sig vilja framdeles föreslå

de vilkor, hvarunder anslag från denna fond skulle kunna erhållas.

Jag anhaller att i anledning häraf få underställa Eders Kongl. Maj:ts

pröfning frågan om dessa vilkor. Härvid torde jag få erinra, hurusom

ifrågavarande fond för närvarande är bestämd till enahanda belopp, som,

enligt hvad nyss är nämndt, af innevarande Riksdag äskats. Fonden är

nu så fördelad, att 80,000 kronor utgå såsom anslag och 70,000 kronor

såsom lån. Då med denna fond afses att understödja utdikningar af

sådan mark, som äfven efter arbetets utförande, åtminstone under den

närmaste framtiden, är otjenlig till odling och således för egaren utan

värde, men hvilken mark genom de derifrån härflytande frostskador har

det mest förderfva inflytande på den omgifvande nejden och der

växande gröda, samt förty arbeten af förevarande beskaffenhet medföra

jemförelsevis mindre nytta för den jordegare, som utför arbetet, än för

egarne af angränsande fält, synes mig ej lämpligt att understödja dylika

torrläggningsföretag genom lån, hvarvid bör förutsättas, ätt den lånande

genom företaget blir satt i stånd bära ökade utgifter och derigenom

att återgälda det erhållna lånet, utan synes mig, att de medel,

som Eders Kongl. Maj:t för detta ändamål äskat, och som kunna varda

af Riksdagen derför anvisade, böra utgå såsom anslag; och torde dervid

så val bestämmelsen att eu tredjedel af kostnaden må anvisas som öfriga

vilkor, hvilka Eders Kongl. Maj:t föreslagit och af Riksdagen antagits

för andra allmänna arbeten, böra lända till efterrättelse.

Med stöd af hvad jag sålunda anfört hemställer jag,.att framställning

måtte på de af mig här ofvan anförda grunder till Riksdagen aflåtas

dels om bildande af en särskild fond å 10,000,000 kronor med ändamål

att genom lån understödja odling af sänka trakter, dels ock i fråga

om de vilkor, hvarunder anslag böra meddelas från den fond ä 150,000

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:0 39.

kronor, Eders Kongl. Maj:t redan enligt nådiga statsverkspropositionen

af nu församlade Riksdag äskat».

Statsrådet von Steyern anförde: »Jag underskattar icke den betydelse,

som de af Chefen* för Civildepartementet nu föreslagna åtgärder

innebära för främjande af landets ekonomiska utveckling, och är i hufvudsak

ense med honom i fråga om det sätt, hvarpå denna angelägenhet

bör ordnas. Men jag kan ej underlåta att ännu bestämdare än han

fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på de olägenheter, som i rättsligt

hänseende kunna uppstå af de föreslagna bestämmelserna om den

säkerhet, som skulle tillkomma kronan för odlingslånens förräntning och

återbetalning. Denna säkerhet skulle , blifva den genom Kongl. förordningen

den 20 Juli 1855 för lån af allmänna medel till beredande af

odlingsföretag medelst utdikningar eller vattenaftappningar i allmänhet

bestämda, bestående deri att, sedan lånet antecknats i jordebok, kronan

eger för de årliga afbetalnings- och räntebeloppen lika rätt i det hemman,

hvilket lånet blifvit påfördt, som för annan afgäld eller ränta af

fast egendom efter ty i 17 Kap. 6 § Handelsbalken sägs, således bättre

rätt än inteckningshafvare. Mot nämnda förordnings tillämpning på nu

ifrågavarande lån är ur formel synpunkt intet att erinra, ty utan tvifvel

är förordningen så affattad, att under dess stadgande^ kunna inbegripas

alla statslån, som nu eller framdeles kunna beviljas för åstadkommande

af odlingsföretag medelst utdikningar eller vattenaftappningar.

Men lika uppenbart är, att 1855 års lagstiftare ej förutsågo eller togo

i betraktande den utvidgning af odlingslånerörelsen, som nu synes förestå.

Den Riksdag, som antog nämnda förordning, beviljade 100,000

kronor att under fyra år med 25,000 kronor årligen utgå dels såsom

lån, dels såsom anslag utan återbetalningsskyldighet för odlingsföretag.

Sedan beloppet småningom under årens lopp stigit till 220,000 kronor,

föreslås det nu med ens ökadt till 1 million kronor årligen, ett belopp

40 gånger större än det ursprungliga. Den i hög grad utsträckta tillämpning,

som sålunda på en gång skulle gifvas åt 1855 års förordning,

erbjuder eu särskild anledning att fästa uppmärksamheten på de brister,

som vidlåda densamma. Med grunderna för ett ordnadt hypoteksväsen

öfverensstämmer det icke, att de gravationer, för hvilka eu fastighet

häftar, ej finnas antecknade på samma ställe, utan skola uppsökas dels i

inteckningsprotokollet, dels i jordeboken. Ännu mindre står det tillsammans

med ett ordnadt hypoteksväsen, att förmånsrätt framför redan

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 39.

beviljade inteckningar utan samtycke af dessas innehafvare beredes kronan

för lemnad försträckning åt jordegaren. Att jordens värde genom

odlingen ökas med ett belopp, som motsvarar odlingslån et, och att senare

inteckningshafvare derigenom hållas skadeslösa för den nedflyttning i

förmånsrättsordningen, som drabbar dem genom statens mellankomst,

må visserligen i allmänhet vara antagligt; men då bör ock staten lika

väl som den enskilde fordringsegaren kunna åtnöjas med den lägre förmånsrätten.

I särskilda, sannolikt ej så få fall, kan deremot den åsyftade

stegringen i jordvärdet uteblifva, och då synes mig staten, som inledt

jordegaren i företaget, vara närmare att bära förlusten, än den

enskilde fordringsegaren. Jag hade derföre förestält mig, att staten

borde, liksom andra fordringsegare, nöja sig med inteckning, begränsad

inom viss andel af taxeringsvärdet, t. ex. tre fjerdedelar. Möjligt är,

att till följd af en sådan bestämmelse en del odlingsföretag finge uppskjutas,

till dess jordegarne komme i den ställning, att vilkoret kunde

uppfyllas. Men detta innebär en ringare olägenhet, än om staten i dessa

fall skulle uttränga enskilda från en af dem redan förvärfvad säkerhet».

Uti hvad föredragande Departementschefen här ofvan anfört instämde

Statsrådets öfrige ledamöter.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder gilla hvad

Statsrådets flertal uti detta ärende yttrat och hemstält

samt befalde, att, i öfverensstämmelse med ett

på förhand uppsatt, af Departementschefen nu uppläst

förslag, nådig proposition i ämnet skulle till Riksdagen

aflåtas af den lydelse bilagan till detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo

Paul Strandberg.

Stockholm, Tvär,Haeggströms boktryckeri, 1883

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.