Sök i Ratio Lex

Angående pension för Postdirektören P. F. Th. Winroth, in. m

1884-03-07 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1884:25, Angående pension för Postdirektören P. F. Th. Winroth, in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

1

N:o 25.

Ant till Riksd. Kansli den 7 Mars 1884, kl. 3 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående pension

för Postdirektören P. F. Th. Winroth, in. m.; gifven

• Charlottenberg den 3 Mars 1884.

Hos Kongl. Maj:t har Postdirektören i Stockholm Pontus Fredrik

Theodor Winroth, som, född år 1810, uppnått en ålder af mer än 73

år, i underdånighet anhållit, att, då hans krafter antagligen snart nog

icke längre skulle tillåta honom att, såsom omständigheterna kräfde,

fullgöra de ansvarsfulla och ständigt växande göromål, som ålåge postdirektören

i Stockholm, men den pension af 3,000 kronor, som vid afsked

ur postverkets tjenst författningsenligt tillkomme Winroth, vore

otillräcklig för att bereda bergning åt honom och dem, som för sitt

underhåll vore af honom beroende, framställning måtte hos Riksdagen

göras om rätt för Winroth att, efter afgång från postdirektörsbefattningen,

under hans återstående lifstid uppbära en tilläggspension af

2,000 kronor årligen.

I det utlåtande, Generalpoststyrelsen afgifvit öfver berörda ansökning,

har styrelsen erinrat, hurusom den verksamhet, som ålåge postdirektören

i Stockholm, icke vore inskränkt till de göromål, Indika i

allmänhet tillhörde föreståndarne för rikets större postkontor. Den

betydande omfattningen af poströrelsen i hufvudstaden hade nemligen

efter hand nödvändiggjort icke blott att för olika grenar af rörelsen

anordna särskilda afdelningar, deraf en för afgående brefförsändelser,

en för ankommande dylika försändelser, en för paketposten, en för

bref bäringen samt en för tidningar och tidskrifter, hvilka förskrifvas

Bill. till Riksd. Prof. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 17 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

genom postverket, utan äfven att, jemte det centrala postkontoret, för

särskilda delar af hufvudstaden inrätta filialkontor, tillsammans fem

till antalet, af fivilka ett dessutom vore fördeladt på skilda afdelningar

för afgående och ankommande poster samt för paketpost, likasom ock

att anordna en särskild expedition vid centralbangården för utlemnande

af utländskt paketgods. För samtliga dessa afdelningar och kontor

med dertill hörande talrik personal vore postdirektören den gemensamme

chefen, som hade att, vid sidan af trägna, med en årlig uppbörd

på omkring 4 millioner kronor förenade kassörsgöromål, leda och

öfvervaka arbetet å de särskilda afdelningarne.

Under den tid, Winrotli innehaft postdirektörsbefattningen, hade

ock göromålen vid densamma blifvit mer och mer ansträngande i följd

af den tillväxt, som år efter år egt rum i posttrafiken, och hvars betydenhet

synnerligen folie i ögonen vid en jemförelse mellan förhållandena

år 1869, då beslut fattats om ersättande af de dittillsvarande

två postdirektörsbefattningarne i hufvudstaden med endast en dylik

befattning, och förhållandena under år 1882. Antalet försändelser af

olika slag hade under denna tid mångdubblats, och särskilt hade tillökningen

varit betydande, hvad angick postanvisningar och postförskott,

hvilka båda slag af försändelser vore af beskaffenhet att vid

postbehandlingen föranleda mer arbete än någon annan del af posttjensten.

Eu ytterligare tillökning i göromålen för postdirektören hade

uppstått genom inrättandet, i eu senare tid, af postexpedition å en del

af de Stockholm anlöpande ångfartyg. Med alla dessa ångbåtspostexpeditioner,

uppgående för närvarande till 57, utvexlade Stockholms

centralpostkontor post och hade postdirektören att uppgöra liqvider.

Hvilken omfattande och ansvarsfull uppgift, som under sådana

förhållanden ålåge den nuvarande postdirektören i hufvudstaden, vore

lätt att inse; och huru stor arbetskraft och framstående förmåga, han

än kunde i sin kraftfullare ålder hafva utvecklat, vore det icke att påräkna,

att han, vid uppnådd några och sjuttio års ålder, skulle fortfarande

kunna utöfva en så ansträngande verksamhet.

Efter att hafva i 52 år erlagt stadgade afgifter till Civilstatens

pensionsinrättning, vore Postdirektören Winroth berättigad att, när han

afginge ur postverkets tjenst, från nämnda inrättning erhålla en årlig

pension af 2,400 kronor, och då postdirektörslönen å stat utgjorde

3,000 kronor, hade Winroth författningsenligt att, utöfver berörda pension,

från postkassan påräkna endast en pension af 600 kronor. Det

sammanlagda pensionsbelopp, 3,000 kronor, hvaraf Winroth sålunda

egde komma i åtnjutande, måste anses vara för ringa, för att icke

tjensteinnehafvaren skulle eg a anledning söka att vid befattningen qvar
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

stå äfven längre tid, än sådant kunde befinnas vara för göromålens

behöriga gång förmånligt.

Om sålunda ur synpunkten af postverkets egen fördel skäl förekomme

att bifalla den af Winroth gjorda ansökningen, funnes en icke

mindre anledning dertill i den långa och förtjenstfulla verksamhet,

Winroth utvecklat i postverkets tjenst. Redan vid 16 års ålder anstäld

i verket, hade Winroth, kort efter fylda 21 år, befordrats till ordinarie

tjensteman hos verkets styrelse. Det ovanliga nit och den synnerliga

skicklighet, han redan tidigt ådagalagt, hade inom kort berest honom

vidare befordran, i det att, innan Winroth ännu uppnått 34 års ålder,

åt honom anförtroddes den då mycket vigtiga befattningen såsom postkamererare.

I en tid, då häfd och tillfälliga föreskrifter fingo ersätta

en ordnad författning rörande vilkoren för postutvexlingens besörjande,

var det ofta på postkamereraren som det ankom att vidtaga de åtgärder,

hvilka erfordrades för att icke blott redovisningen för postuppbörden,

utan äfven sjelfva postutvexlingen måtte blifva besörjd på sätt

som vederborde. Winroth hade i sådant afseende under en följd af

år utvecklat en verksamhet, som varit af stor betydelse för postverket,

och sedan han vunnit ytterligare befordran, år 1863 till kameraldepartementschef

hos Generalpoststyrelsen och år 1876 till postdirektör i

Stockholm, hade han äfven i dessa befattningar åt postverkets tjenst

egnat sina krafter på ett sätt, som varit lika gagnande för verket som

hedrande för honom sjelf.

Med åberopande af hvad sålunda anförts, och under erinran att

en pension af 5,000 kronor, motsvarande sammanlagda beloppet af

den pension från Civilstatens pensionsinrättning, hvartill Winroth vore

lagligen berättigad, och den pension af postmedel, hvaraf han skulle

komma i åtnjutande, derest den förevarande ansökningen bifölles, blifvit

vid 1876 års riksdag beviljad åt en af de dåvarande postdirektörerne

vid Göteborgs postkontor, ehuru denne ej uppnått högre ålder

än 65 år eller varit i statens tjenst anstäld längre tid än 22 år, under

det att Winroth, som uppnått mer än 73 års ålder, varit i postverkets

tjenst fulla 56 år, har Generalpoststyrelsen tillstyrkt, att, med bifall till

ansökningen, Winroth måtte berättigas att, jemte den honom tillkommande

pension från Civilstatens pensionsinrättning, af postmedlen erhålla

pension med 2,600 kronor årligen, hvarigenom hans pension i

dess helhet komme att uppgå till enahanda belopp, som han egt att

i pension undfå, derest han qvarstått vid sin förutvarande befattning

såsom byråchef hos styrelsen.

I sammanhang härmed har Generalpoststyrelsen anmält, att Postmästaren

J. G. A. Ågren, för hvilken i de Riksdagen understälda stater

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 25.

för postverket för år 1885 en pension beräknats med 800 kronor, numera

aflidit, i följd hvaraf, derest den för Winroth tillstyrkta pensionen

beviljades, en tillökning'' i postverkets pensionsstat, hvilken i statsförslaget

upptagits till 72,965 kronor, erfordrades med endast 1,800

kronor; och har styrelsen tillika, under förutsättning af den begärda

pensionens beviljande, hemstält, att, på det de omförmälda staternas

slutsumma måtte bibehållas vid oförändradt belopp, det i staterna upptagna

anslag till oförutsedda utgifter, 70,000 kronor, måtte minskas

med 1,800 kronor, motsvarande det belopp, hvarmed ökning i anslaget

i pensionsstaten skulle blifva erforderligt.

Då Postdirektören Winroth efter en lång och hedrande tjenstemannabana

numera uppnått den höga ålder, att en så ansträngande

verksamhet, som den med hans tjenstebefattning förbundna, icke skäligen

kör vidare af honom påfordras, och Winroth genom ett pligttroget

och för det allmänna gagnerikt arbete på ansvarsfulla poster i

postverkets tjenst gjort sig högeligen förtjent af den pension, som nu

blifvit för honom ifrågasatt, vill Kongl. Maj:t, med hänvisning i öfrigt

till hvad Generalpoststyrelsen i ärendet anfört, härmed föreslå Riksdagen,

att Postdirektören Winroth må förklaras berättigad att från och

med månaden näst efter den, då afsked ur postverkets tjenst varder

honom beviljadt, å postverkets pensionsstat åtnjuta en årlig pension

af 2,600 kronor, att uppbäras jemte den pension från Civilstatens pensionsinrättning,

hvartill Winroth finnes vara berättigad;

och föreslår Kongl. Maj:t, under förutsättning af bifall härtill,

att i de Riksdagen till pröfning förelagda stater för postverket för år

1885 anslaget till pensionsstaten, upptaget till 72,965 kronor, må,

minskadt med den för aflidne Postmästaren J. G. A. Ågren beräknade

pensionen af 800 kronor, men ökadt med det för Postdirektören Winroth

föreslagna pensionsbeloppet, utföras med 74,765 kronor, och anslaget

till oförutsedda utgifter, 70,000 kronor, deremot upptagas med

ett till 68,200 kronor minskadt belopp.

De till detta ärende hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

Utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen

med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

O. R. Themptander.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition No 25.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet å Charlottenberg den 3

Mars 1884.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Tbyselius,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hochschild,

Statsråden: von Steyekn,

Themptander,

Röding och

von Krusenstjerna.

Departementschefen Statsrådet Themptander uppläste härefter till

justering ett i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Statsrådets

enhälliga tillstyrkande, förut denna dag fattade beslut uppsatt förslag

till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående pension

för Postdirektören P. F. Th. Winroth, m. m.

Uppå Statsrådets tillstyrkande behagade Hans

Maj:t Konungen gilla berörda förslag, sådant detsamma

finnes detta protokoll Inlagd!; och skulle i

enlighet dermed nådig proposition till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet

Wilh. Beskoro.

Bill. till Riksd. Prof. 1SS4. 1 Sami. 1 Afd. 17 Höft.

9

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.