Angående pension för Postdirektören P. F. Th. Winroth, in. m
1884-03-07 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1884:25, Angående pension för Postdirektören P. F. Th. Winroth, in. m
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
1
N:o 25.
Ant till Riksd. Kansli den 7 Mars 1884, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående pension
för Postdirektören P. F. Th. Winroth, in. m.; gifven
• Charlottenberg den 3 Mars 1884.
Hos Kongl. Maj:t har Postdirektören i Stockholm Pontus Fredrik
Theodor Winroth, som, född år 1810, uppnått en ålder af mer än 73
år, i underdånighet anhållit, att, då hans krafter antagligen snart nog
icke längre skulle tillåta honom att, såsom omständigheterna kräfde,
fullgöra de ansvarsfulla och ständigt växande göromål, som ålåge postdirektören
i Stockholm, men den pension af 3,000 kronor, som vid afsked
ur postverkets tjenst författningsenligt tillkomme Winroth, vore
otillräcklig för att bereda bergning åt honom och dem, som för sitt
underhåll vore af honom beroende, framställning måtte hos Riksdagen
göras om rätt för Winroth att, efter afgång från postdirektörsbefattningen,
under hans återstående lifstid uppbära en tilläggspension af
2,000 kronor årligen.
I det utlåtande, Generalpoststyrelsen afgifvit öfver berörda ansökning,
har styrelsen erinrat, hurusom den verksamhet, som ålåge postdirektören
i Stockholm, icke vore inskränkt till de göromål, Indika i
allmänhet tillhörde föreståndarne för rikets större postkontor. Den
betydande omfattningen af poströrelsen i hufvudstaden hade nemligen
efter hand nödvändiggjort icke blott att för olika grenar af rörelsen
anordna särskilda afdelningar, deraf en för afgående brefförsändelser,
en för ankommande dylika försändelser, en för paketposten, en för
bref bäringen samt en för tidningar och tidskrifter, hvilka förskrifvas
Bill. till Riksd. Prof. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 17 Häft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
genom postverket, utan äfven att, jemte det centrala postkontoret, för
särskilda delar af hufvudstaden inrätta filialkontor, tillsammans fem
till antalet, af fivilka ett dessutom vore fördeladt på skilda afdelningar
för afgående och ankommande poster samt för paketpost, likasom ock
att anordna en särskild expedition vid centralbangården för utlemnande
af utländskt paketgods. För samtliga dessa afdelningar och kontor
med dertill hörande talrik personal vore postdirektören den gemensamme
chefen, som hade att, vid sidan af trägna, med en årlig uppbörd
på omkring 4 millioner kronor förenade kassörsgöromål, leda och
öfvervaka arbetet å de särskilda afdelningarne.
Under den tid, Winrotli innehaft postdirektörsbefattningen, hade
ock göromålen vid densamma blifvit mer och mer ansträngande i följd
af den tillväxt, som år efter år egt rum i posttrafiken, och hvars betydenhet
synnerligen folie i ögonen vid en jemförelse mellan förhållandena
år 1869, då beslut fattats om ersättande af de dittillsvarande
två postdirektörsbefattningarne i hufvudstaden med endast en dylik
befattning, och förhållandena under år 1882. Antalet försändelser af
olika slag hade under denna tid mångdubblats, och särskilt hade tillökningen
varit betydande, hvad angick postanvisningar och postförskott,
hvilka båda slag af försändelser vore af beskaffenhet att vid
postbehandlingen föranleda mer arbete än någon annan del af posttjensten.
Eu ytterligare tillökning i göromålen för postdirektören hade
uppstått genom inrättandet, i eu senare tid, af postexpedition å en del
af de Stockholm anlöpande ångfartyg. Med alla dessa ångbåtspostexpeditioner,
uppgående för närvarande till 57, utvexlade Stockholms
centralpostkontor post och hade postdirektören att uppgöra liqvider.
Hvilken omfattande och ansvarsfull uppgift, som under sådana
förhållanden ålåge den nuvarande postdirektören i hufvudstaden, vore
lätt att inse; och huru stor arbetskraft och framstående förmåga, han
än kunde i sin kraftfullare ålder hafva utvecklat, vore det icke att påräkna,
att han, vid uppnådd några och sjuttio års ålder, skulle fortfarande
kunna utöfva en så ansträngande verksamhet.
Efter att hafva i 52 år erlagt stadgade afgifter till Civilstatens
pensionsinrättning, vore Postdirektören Winroth berättigad att, när han
afginge ur postverkets tjenst, från nämnda inrättning erhålla en årlig
pension af 2,400 kronor, och då postdirektörslönen å stat utgjorde
3,000 kronor, hade Winroth författningsenligt att, utöfver berörda pension,
från postkassan påräkna endast en pension af 600 kronor. Det
sammanlagda pensionsbelopp, 3,000 kronor, hvaraf Winroth sålunda
egde komma i åtnjutande, måste anses vara för ringa, för att icke
tjensteinnehafvaren skulle eg a anledning söka att vid befattningen qvar
-
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
stå äfven längre tid, än sådant kunde befinnas vara för göromålens
behöriga gång förmånligt.
Om sålunda ur synpunkten af postverkets egen fördel skäl förekomme
att bifalla den af Winroth gjorda ansökningen, funnes en icke
mindre anledning dertill i den långa och förtjenstfulla verksamhet,
Winroth utvecklat i postverkets tjenst. Redan vid 16 års ålder anstäld
i verket, hade Winroth, kort efter fylda 21 år, befordrats till ordinarie
tjensteman hos verkets styrelse. Det ovanliga nit och den synnerliga
skicklighet, han redan tidigt ådagalagt, hade inom kort berest honom
vidare befordran, i det att, innan Winroth ännu uppnått 34 års ålder,
åt honom anförtroddes den då mycket vigtiga befattningen såsom postkamererare.
I en tid, då häfd och tillfälliga föreskrifter fingo ersätta
en ordnad författning rörande vilkoren för postutvexlingens besörjande,
var det ofta på postkamereraren som det ankom att vidtaga de åtgärder,
hvilka erfordrades för att icke blott redovisningen för postuppbörden,
utan äfven sjelfva postutvexlingen måtte blifva besörjd på sätt
som vederborde. Winroth hade i sådant afseende under en följd af
år utvecklat en verksamhet, som varit af stor betydelse för postverket,
och sedan han vunnit ytterligare befordran, år 1863 till kameraldepartementschef
hos Generalpoststyrelsen och år 1876 till postdirektör i
Stockholm, hade han äfven i dessa befattningar åt postverkets tjenst
egnat sina krafter på ett sätt, som varit lika gagnande för verket som
hedrande för honom sjelf.
Med åberopande af hvad sålunda anförts, och under erinran att
en pension af 5,000 kronor, motsvarande sammanlagda beloppet af
den pension från Civilstatens pensionsinrättning, hvartill Winroth vore
lagligen berättigad, och den pension af postmedel, hvaraf han skulle
komma i åtnjutande, derest den förevarande ansökningen bifölles, blifvit
vid 1876 års riksdag beviljad åt en af de dåvarande postdirektörerne
vid Göteborgs postkontor, ehuru denne ej uppnått högre ålder
än 65 år eller varit i statens tjenst anstäld längre tid än 22 år, under
det att Winroth, som uppnått mer än 73 års ålder, varit i postverkets
tjenst fulla 56 år, har Generalpoststyrelsen tillstyrkt, att, med bifall till
ansökningen, Winroth måtte berättigas att, jemte den honom tillkommande
pension från Civilstatens pensionsinrättning, af postmedlen erhålla
pension med 2,600 kronor årligen, hvarigenom hans pension i
dess helhet komme att uppgå till enahanda belopp, som han egt att
i pension undfå, derest han qvarstått vid sin förutvarande befattning
såsom byråchef hos styrelsen.
I sammanhang härmed har Generalpoststyrelsen anmält, att Postmästaren
J. G. A. Ågren, för hvilken i de Riksdagen understälda stater
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 25.
för postverket för år 1885 en pension beräknats med 800 kronor, numera
aflidit, i följd hvaraf, derest den för Winroth tillstyrkta pensionen
beviljades, en tillökning'' i postverkets pensionsstat, hvilken i statsförslaget
upptagits till 72,965 kronor, erfordrades med endast 1,800
kronor; och har styrelsen tillika, under förutsättning af den begärda
pensionens beviljande, hemstält, att, på det de omförmälda staternas
slutsumma måtte bibehållas vid oförändradt belopp, det i staterna upptagna
anslag till oförutsedda utgifter, 70,000 kronor, måtte minskas
med 1,800 kronor, motsvarande det belopp, hvarmed ökning i anslaget
i pensionsstaten skulle blifva erforderligt.
Då Postdirektören Winroth efter en lång och hedrande tjenstemannabana
numera uppnått den höga ålder, att en så ansträngande
verksamhet, som den med hans tjenstebefattning förbundna, icke skäligen
kör vidare af honom påfordras, och Winroth genom ett pligttroget
och för det allmänna gagnerikt arbete på ansvarsfulla poster i
postverkets tjenst gjort sig högeligen förtjent af den pension, som nu
blifvit för honom ifrågasatt, vill Kongl. Maj:t, med hänvisning i öfrigt
till hvad Generalpoststyrelsen i ärendet anfört, härmed föreslå Riksdagen,
att Postdirektören Winroth må förklaras berättigad att från och
med månaden näst efter den, då afsked ur postverkets tjenst varder
honom beviljadt, å postverkets pensionsstat åtnjuta en årlig pension
af 2,600 kronor, att uppbäras jemte den pension från Civilstatens pensionsinrättning,
hvartill Winroth finnes vara berättigad;
och föreslår Kongl. Maj:t, under förutsättning af bifall härtill,
att i de Riksdagen till pröfning förelagda stater för postverket för år
1885 anslaget till pensionsstaten, upptaget till 72,965 kronor, må,
minskadt med den för aflidne Postmästaren J. G. A. Ågren beräknade
pensionen af 800 kronor, men ökadt med det för Postdirektören Winroth
föreslagna pensionsbeloppet, utföras med 74,765 kronor, och anslaget
till oförutsedda utgifter, 70,000 kronor, deremot upptagas med
ett till 68,200 kronor minskadt belopp.
De till detta ärende hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
Utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen
med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
O. R. Themptander.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition No 25.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Charlottenberg den 3
Mars 1884.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Tbyselius,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,
Statsråden: von Steyekn,
Themptander,
Röding och
von Krusenstjerna.
Departementschefen Statsrådet Themptander uppläste härefter till
justering ett i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Statsrådets
enhälliga tillstyrkande, förut denna dag fattade beslut uppsatt förslag
till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående pension
för Postdirektören P. F. Th. Winroth, m. m.
Uppå Statsrådets tillstyrkande behagade Hans
Maj:t Konungen gilla berörda förslag, sådant detsamma
finnes detta protokoll Inlagd!; och skulle i
enlighet dermed nådig proposition till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet
Wilh. Beskoro.
Bill. till Riksd. Prof. 1SS4. 1 Sami. 1 Afd. 17 Höft.
9
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.