Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående skydd för undervattenstelegraf kablar

1884-04-05 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1884:31, Med förslag till lag angående skydd för undervattenstelegraf kablar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

1

N:o 31.

Ank. till Riksd. Kansli den 5 April 1884, kl. 2 e. m.

Kong!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till lag

angående skydd för undervattenstelegraf kablar; gifven

Stockholms slott den 21 Mars 1884.

Sedan vid internationella konferenser, som hållits i Paris åren 1882 och

1883, och i hvilka ombud så väl för Sverige som för öfriga europeiska kuststater

och andra länder deltagit, utarbetats ett förslag till konvention rörande

skydd för undervattenstelegraf kablar, har i enlighet med Kongl. Maj:ts den

18 sistlidne Januari fattade beslut konventionen å de förenade rikenas vägnar

undertecknats, dock under förbehåll, att Kongl. Maj:ts ratifikation icke skulle

meddelas, förrän de ändringar i eller tillägg till allmän lag, som af vissa

bestämmelser i konventionen vore betingade, blifvit af Riksdagen och Stortinget

antagna. Öfver ett i sådant syfte upprättadt lagförslag har Högsta

Domstolen afgifvit utlåtande, och vill Kongl. Maj:t, med öfverlemnande af

de i Statsrådet och Högsta Domstolen i ämnet förda protokoll, jemlikt 87 §

Regeringsformen föreslå Riksdagen att antaga bifogade förslag till lag angående

skydd för undervattenstelegrafkablar.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse

välbevågen.

OSCAR.

Nils von Steg ern.

Bill. till Riksd. Prof. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 22 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Förslag

till

Lag"angående skydd för undervattenstelegrafkablar.

Sedan Kong!. Maj:t med åtskilliga främmande makter afslutat en konvention,

i ändamål att bereda skydd åt de med behörigt tillstånd nedlagda

undervattenstelegrafkablar, som hafva landfäste å någon af de makters områden,

kolonier eller besittningar, hvilka deltaga i konventionen, varder i

afseende å sådana kablar förordnadt som följer:

Den som i öppna hafvet utom särskild stats område uppsåtligen förstör

undervattenskabel eller å sådan kabel eljest gör skada, hvarigenom telegraferingen

kan komma att hindras eller störas, eller ouppsåtligen genom vårdslöshet,

oförsigtighet eller försummelse är vållande till dylik skada, straffes

såsom i 19 kapitlet 13 och 21 §§ Strafflagen i fråga om skadegörelse å

statens telegrafinrättning för hvarje fall skils, och vare tillika skyldig att

ersätta skadan.

Har han föröfvat skadan endast för att rädda sitt lif eller fartyg, och

dessförinnan för undvikande af skadegörelsen vidtagit alla de försigtighetsmått,

som af för handen varande omständigheter medgåfvos, vare saklös.

2 §•

Egare af undervattenskabel, vid hvars nedläggande eller iståndsättande

annan kabel varder skadad, vare pligtig godtgöra kostnaden för sistnämnda

kabels iståndsättande, ändå att skadegörelsen ej medför ansvar enligt 1 §.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

3

3 §•

Har ä fartyg, till förekommande af skadegörelse å undervattenskabel,

uppoffrats ankare, garn eller annat fiskredskap, vare egaren berättigad till

ersättning af kabelns egare.

För att sådan ersättning skall kunna åtnjutas, åligger det fartygets

befälhafvare ej mindre att, så fort ske kan efter det skadan timat, derom

affatta och i skeppsdagboken, om sådan föres, intaga eu kort berättelse, till

rigtiglieten vitsordad af fartygets besättning, än ock att, om möjligt är, inom

24 timmar efter det fartyget först till hamn ankommit, eller i annat fall så

fort derefter ske kan, afgifva sjöförklaring på sätt i Sjölagen sägs. Afgifves

sjöförklaringen här i riket, skall den domstol, inför hvilken det sker, ofördröjligen

derom underrätta närmaste i Sverige anstälda konsulatmyndighet

för det land, kabelns egare tillhör.

4 §•

Denna lag träder i kraft från den dag Konungen bestämmer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 31.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott Fredagen den

18 Januari 1884,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Thyselius,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

Ryding,

von Krusenstjerna.

Departementschefen Statsrådet von Steyern anförde i underdånighet:

»Vid internationella konferenser, som hållits i Paris åren 1882 och

1883, och i hvilka ombud så väl för Sverige som för öfriga europeiska

kuststater, Nordamerikas förenta stater och åtskilliga andra amerikanska

äfvensom asiatiska stater deltagit, har utarbetats ett förslag till konvention

rörande skydd för undervattenstelegrafkablar, i öfversättning bifogadt detta

protokoll. I afgifvet yttrande öfver förslaget har Telegrafstyrelsen erinrat

att, med undantag endast åt landlinien norr om Bottniska viken och ledningarna

öfver landgränsen mot Norge, alla dess öfriga förbindelser med utlandet

utgöras af undervattenskablar. Af dessa eger staten till hälften del

i två, nemligen svensk-tyska kabeln med tre ledningar mellan Trelleborg och

Arcona och svensk-danska kabeln med fyra ledningar mellan Hillesborg och

Vedbaek. Öfriga undervattenskablar, som förbinda Sverige med utlandet,

tillhöra det Store Nordiske Telegrafselskab i Köpenhamn och äro två kablar,

hvardera med enkel ledningstråd mellan Grisslehamn och Nystad i Finland,

eu kabel mellan Marstrand och Skagen med två ledningar, afsedda till förbindelse

den ena med England och den andra med Frankrike förmedelst två

samma sällskap tillhörande kablar mellan nyssnämnda länder och Jutland

samt en kabel mellan Marstrand och Arendal i Norge, afsedd att i för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

bindelse med en annan sällskapet jemväl tillhörig kabel mellan Arendal och

England underlätta den telegrafiska samfärdseln mellan detta land och Sverige.

Telegrafstyrelsen, som funnit redan vunnen erfarenhet i afseende på svenska

statens undervattenskablar vitsorda behofvet af en skyddande lagstiftning, har

tillstyrkt konventionens antagande för Sveriges del.

Sedermera har Kommerskollegium, efter att hafva infordrat yttrande

från Konungens Befallningshafvande i Stockholms, Kalmar, Gotlands, Malmöhus

samt Göteborgs och Bohus län, inom hvilka län landningspunkter för

undervattenskablar för närvarande finnas, i likhet med dessa myndigheter i

hufvudsak förordat konventionens antagande.

De anmärkningar, som under ärendets handläggning blifvit framstälda,

särdeles beträffande visitationsrättens utsträckning, enligt konventionens Art. 10,

hafva vid konferensens senare sammanträde år 1883 blifvit vederbörligen

beaktade och konventionsförslaget i enlighet med dem ändrad t; och har Eders

Kong!. Maj: t denna dag med anledning af konferensens beslut att konventionen

skulle undertecknas inom tre månader från den 26 sistlidne Oktober,

på föredragning af Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena,

uppdragit åt Sin minister i Paris att å de förenade rikenas vägnar underteckna

konventionen med förbehåll att Eders Kong!. Maj:ts ratifikation icke skulle

meddelas förr än de ändringar i eller tillägg till allmän lag, som af vissa

bestämmelser i konventionen vore betingade, blifvit af Kiksdagen och Stortinget

antagna.

Till detta slag af bestämmelser höra konventionens 2, 4 och 7 artiklar,

hvilkas innehåll upptagits i det författningsförslag, jag nu går att underställa

Eders Kongl. Maj:ts pröfning och som har följande lydelse:

»Förslag

till

Lag angående skydd för under vattenstelegraf kablar.

I afseende å de med behörigt tillstånd nedlagda undervattenstelegrafkablar,

som hafva landfäste här i riket eller å sådan stats område, koloni

eller besittning, med hvilken Sverige ingått öfverenskommelse om ömsesidigt

skydd för dylika kablar, förordnas som följer:

§ I
Den

som i öppna hafvet utom särskild stats område uppsåtligen förstör

undervattenskabel eller å sådan kabel eljest gör skada, hvarigenom tele
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj-.ts Nåd, Proposition N:o 31.

graferingen karl komma att hindras eller storas, eller ouppsåtligen genom

vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse är vållande till dylik skada,

straffes såsom i 19 kapitlet 13 och 21 §§ Strafflagen i fråga om skadegörelse

å statens telegrafinrättning för hvarje fall skils, och vare tillika

skyldig att ersätta skadan.

Har han endast i afsigt att rädda sitt lif eller fartyg, föröfvat skadan

och dessförinnan vidtagit alla nödiga försigtighetsmått för att undvika skadegörelse,

vare saklös.

2 §■

Egare af undervattenskabel, vid hvars nedläggande eller iståndsättande

annan kabel varder skadad, vare pligtig godtgöra kostnaden för sistnämnda

kabels iståndsättande, ändå att skadegörelsen ej medför ansvar enligt 1 §.

3 §.

Har befälhafvare å fartyg, till förekommande af skadegörelse å un

dervattenskabel, uppoffrat ankare, garn eller annat fiskeredskap, vare berättigad

till ersättning af kabelns egare.

Vill befälhafvare komma i åtnjutande af sådan ersättning, åligge honom

att ej mindre så fort ske kan efter det skadan timat, derom affatta och

1 _ skeppsdagboken, om sådan föres, intaga en kort berättelse, till rigtigheten

vitsordad af fartygets besättning, än ock, om. möjligt är, inom 24 timmar

efter det fartyget först till hamn ankommit, eller i annat fall så fort derefter

ske kan, afgifva sjöförklaring på sätt i 37, 38 och 39 §§ Sjölagen sägs.

Atgifves sjöförklaringen här i riket, skall den domstol, inför hvilken det

sker, ofördröjligen derom underrätta närmaste i Sverige anstälda konsulatmyndighet

för det land kabelns egare tillhör.»

Förslagets 1 § motsvarar konventionens Art. 2 och innehåller bestämmelser

om ansvar för skadegörelse å undervattenskabel. Brotten äro

definierade och straffen bestämda såvidt möjligt i likhet med allmänna strafflagen,

dock så att straffbarheten ej utsträckes öfver den gräns, hvartill konventionen

föranleder.

Art. 1 mom. 2 har uppenbarligen en större utsträckning, än stadgandet

i 5 kap. 7 och 8 §§ Strafflagen; i förslaget har derföre upptagits mom.

2 i § 1.

Bestämmelserna i § 3, som motsvara konventionens Art. 7, hafva

fullständigats med ledning af Sjölagens föreskrifter för likartade fall.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 31.

Jag hemställer underdånigst att Eders Kong!. Maj:t täcktes genom

note ur protokollet jemlikt 87 § Regeringsformen öfver förslaget infordra

Högsta Domstolens yttrande.»

Till denna, af Statsrådets öriga ledamöter biträdda, hemställan

behagade Hans Maj:t, Konungen lemna nådigt bifall.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

Förslag till konvention.

De höga kontraherande makterna, som önska betrygga vidmakthållandet

åt de telegrafförbindelser, Indika ega rum medelst undervattenskablar, hafva

öfverenskommit att för detta ändamål afsluta en konvention och till sina

fullmäktige utnämnt:

Art. 1.

Denna konvention gäller, utanför de särskilda sjöterritorierna, i afseende

å alla lofligen anlagda undervattenskablar, som hafva landfästen

inom områden, kolonier eller besittningar, tillhörande en eller flera af de

höga kontraherande makterna.

Art. 2.

Den som uppsåtligen eller af grof vårdslöshet afsliter eller skadar en

undervattenskabel så att telegraiförbindelserna derigenom kunna fullständigt

eller delvis afbrytas eller störas, vare förfallen till straff, utan att sådant

utgör hinder för anställande af talan om ersättning för skada.

Denna bestämmelse tillämpas icke å afsilande eller skadegörelse, hvars

upphofsman endast haft den lofliga afsigten att skydda sitt lif eller sitt far
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

tygs säkerhet, efter att förut hafva vidtagit alla nödiga försigtighetsmått för

att undvika afslitandet eller skadegörelsen.

Art. 3.

De höga kontraherande makterna förbinda sig att, när de gifva tillstånd

till en undervattenskabels fästande vid land, såvidt möjligt är föreskrifva

lämpliga försigtighetsmått med hänsyn till såväl kabelns läge som

dess dimensioner.

Art. 4.

Egare af kabel, som vid dess nedläggande eller iståndsättande förorsakar

att en annan kabel afslites eller skadas, skall vidkännas den reparationskostnad,

som deraf vållas, utan att sådant utgör hinder för tillämpning

af Art. 2 i denna konvention, om anledning dertill förefinnes.

Art. 5.

Fartyg, som äro sysselsatta med nedläggning eller iståndsättande af

undervattenskablar, skola iakttaga de bestämmelser angående signaler, hvilka,

till förekommande af ombordläggning, äro eller varda efter öfverenskommelse

antagna af de höga kontraherande makterna.

Då ett med iståndsättande af eu kabel sysselsatt fartyg visar sådana

signaler, skola andra fartyg, som varsna eller äro i stånd att varsna dem,

antingen draga sig tillbaka eller hålla sig på minst en sjömils *) afstånd från

förstnämnda fartyg, för att icke störa dess arbeten.

Fiskares redskap eller garn skola hållas på samma afstånd.

Fiskebåtar, hvilka varsna eller äro i stånd att varsna ett telegraffartyg,

som visar nämnda signaler, skola dock hafva högst 24 timmars rådrum

att rätta sig efter den sålunda gifna varningen, under hvilken tid intet

hinder^skall läggas för deras rörelser.

Telegraffartygets arbeten böra fullbordas inom den kortast möjliga tid.

Art. 6.

Fartyg, som varsna eller äro i stånd att varsna de bojar, hvilka afse

*) 1/m af en breddgrad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 31.

att angifva kablars läge, då dessa nedläggas eller råkat i oordning eller

blifvit afslitna, skola hålla sig på ett afstånd af åtminstone 1/l sjömil från

sådana bojar.

Fiskares redskap eller garn skola hållas på samma afstånd.

Art. 7.

Fartygsegare, som kunna bevisa att de, för att icke skada en undervattenskabel,

uppoffrat ankare, garn eller annat fiskeredskap, skola hållas

skadeslösa af kabelns egare.

För att vara berättigad till sådant skadestånd, fordras, såvidt möjligt,

att man genast efter händelsen till bevis derom upprättar ett af besättningen

vitsordadt protokoll, och att befälhafvare!! inom 24 timmar efter sin

ankomst till första hamn, dit han återvänder eller inlöper, afgifver sin förklaring

inför vederbörande myndigheter. Dessa skola derom underrätta

konsulatmyndigheten för det land, kabelns egare tillhör.

Art. 8.

Behöriga att döma i fråga om öfverträdelse af denna konvention äro

det lands domstolar, dit det fartyg hör, ombord å hvithet öfverträdelsen

egt rum.

För öfrigt är det öfverenskommet, att i de fall då stadgandet i nästföregående

moment icke skulle kunna tillämpas, åtal angående öfverträdelse

af denna konvention eger rum i enhvar af de kontrollerande staterna i afseende

på dess undersåtar, i öfverensstämmelse med de allmänna regler för

domstols behörighet i kriminelt hänseende, som finnas angifna i dessa staters

särskilda lagar eller internationella fördrag.

Art. 9.

Talan å öfverträdelse af art. 2, 5 och 6 af denna konvention skall

utföras af staten eller i dess namn.

Art. 10.

I afseende på öfverträdelse af denna konvention kunna användas alla

bevisningsmedel, som äro medgifna genom lagstiftningen i det land, der domstolen

som upptagit målet har sitt säte.

Då officerare, som fora befälet å krigsfartyg eller å fartyg hvilka af

Bih. till llilisd. Prot. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 22 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Magis Nåd. Proposition No 31.

någon af de höga kontralierande makterna äro för ändamålet särskild!, bemyndigade,

hafva anledning tro, • att en öfverträdelse af denna konventions

föreskrifter blifvit begången af ett annat fartyg, än ett krigsfartyg, kunna

de fordra att befälhafvare!! uppvisar fartygets nationalitets-handlingar. En

kort anteckning om uppvisandet skall genast göras å de företedda handlingarna.

Dessutom kunna protokoll uppsättas af bemälde officerare, oafsedt

hvilken nationalitet det misstänkta fartyget tillhör. Dessa protokoll skola

upprättas i den form och på det språk, som nyttjas i det land, officeren tillhör;

de kunna tjena som bevisningsmedel i det land, der de åberopas och

i enlighet med samma lands lagstiftning. De misstänkte och vittnena hafva

rätt att på sitt eget språk tillägga eller låta tillägga alla de förklaringar,

de anse gagneliga; dessa förklaringar skola behörigen undertecknas.

Afl, 11.

Rättegång och dom beträffande öfverträdelse af denna konventions

föreskrifter skola alltid ske så summariskt, som gällande lagar och författningar

tillåta.

Art. 12.

De höga kontrollerande makterna förbinda sig att vidtaga eller för

vederbörande lagstiftande myndigheter föreslå nödiga åtgärder till betryggande

af denna konventions verkställighet, och särskilt till att vare, sig med

fängelse eller böter eller båda dessa straff belägga öfverträdelser af bestämmelserna

i Art. 2, 5 och 6.

Art, 13.

De höga kontrollerande makterna skola delgifva hvarandra de lagar,

som beträffande föremålet för denna konvention redan utfärdats eller komma

att utfärdas uti deras stater.

Art. 14.

De stater, som icke deltagit i denna konvention, ega rätt att på begäran

tillträda densamma. Sådant tillträdande skall på diplomatisk väg tillkänn

agifvas för franska republikens regering och af denna för öfriga regeringar,

som undertecknat konventionen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 31.

11

Art. 15.

Denna konvention skall träda i kraft från den dag hvarom de höga

kontraherande makterna öfverenskomma.

Den förblifver gällande under fem år räknadt från sagde dag; har

ingen af de höga kontraherande makterna senast tolf månader innan nämnde

tid af fem år tilländagått tillkännagifvit sin afsigt att låta konventionen

till kraft och verkan förfalla, skall den fortfara att gälla ett år, och så

vidare år efter år.

I händelse någon af de makter, som undertecknat konventionen, uppsäger

densamma, skall denna uppsägning vara gällande allenast hvad denna

makt angår.

Art. 16.

, Denna konvention skall ratificeras; ratifikationerna skola utvexlas i

Paris så fort ske kan och senast inom ett år.

Til läggsartikel.

Denna konventions bestämmelser skola i enlighet med 1 Art. gälla i

afseende ä hennes brittiska majestäts kolonier och besittningar med undantag

af här nedan nämnde, nemligen: Canada, Newfoundland, Capkolonien,

Natal, Nya Syd Wales, Victoria, Queesland, Tasmanien, Sydaustralien,

Vestaustralien, Nya Seeland. Dock skola konventionens bestämmelser gälla

i afseende å en eller flera af ofvannämnda kolonier eller besittningar, om i

dess namn ett tillkännagifvande i detta syfte af hennes brittiska majestäts

representant i Paris tillstälts Frankrikes utrikesminister. Enhvar af ofvannämnda

kolonier och besittningar, som tillträdt konventionen, må kunna

frånträda den på samma sätt som de kontraherande makterna. I det fall

att någon af ifrågavarande kolonier eller besittningar skulle önska att frånträda

konventionen, skall underrättelse härom af hennes brittiska majestäts

representant i Paris meddelas Frankrikes utrikesminister.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 31.

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj ds

Högsta Domstol Lördagen den 1 Mars 1884.

Första rummet.

Närvarande:

Justitieråden: von Hofsten,

Huss,

Lindhagen,

Svedelius,

Östergren,

Wedberg,

Glimstedt.

Sedan, till följd af Högsta Domstolens beslut den 6 nästlidne Februari,

det till Högsta Domstolen för afgifvande af utlåtande remitterade förslag

till lag angående skydd för undervattenstelegrafkablar för närmare granskning

cirkulerat emellan Högsta Domstolens ledamöter, företogs nu detta

ärende till slutlig behandling.

Justitieråden von Hofsten., Huss och Östergren förenade sig om följande

yttrande: Enär den konvention, som föranledt ifrågavarande lagförslag, icke

är afsedd att ega tillämpning inom de särskilda staternas områden, utan allenast

i öppna hafvet, såsom också i l:a Art. sägs, anse vi det icke vara

lämpligt att, på sätt som skett, göra stadgandena i 2 och 3 §§ tillämpliga

jemväl pa svenskt område. Vid sådant förhållande och då lagen synes böra

sa afiattas, att den komme att stå eller falla med konventionen, anse vi en

generel bestämmelse böra meddelas derom, att lagen endast afser hvad som

sker i öppna hafvet utom särskild stats område; och kunde en sådan bestämmelse

lämpligen intagas i ingressen, för hvilket fäll orden: »i öppna

hafvet utom särskild stats område» borde ur § 1 uteslutas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Pläd. Proposition N:o 31.

13

1 §•

Justitierådet Russ yttrade: Då uti konventionen synes vara afsedt

att, i fråga om ersättning för vållad skada, den i hvarje land gällande lagskall

tillämpas, torde här endast en antydan höra lemnas om svensk lags

tillämplighet i hit hörande fall och följaktligen det ovilkorliga stadgandet

om ersättningsskyldighet höra utgå.

Justitierådet Wedberg anmärkte, att enär, hvad anginge senare stycket,

man ej skäligen kunde af den, som vore i lifsnöd eller fara att förlora fartyg,

fordra, att han skulle vidtaga alla nödiga försigtighetsmått för undvikande

af skada å kabeln, samt, derest alla nödiga försigtighetsmått vidtogos,

sådan skada i de flesta fall komme att uteblifva, Justitierådet liemstälde om

ej åt lagbudet borde gifvas det innehåll, att den vore saklös, som för undvikande

af skadegörelsen vidtagit alla de försigtighetsmått, som af för handen

varande omständigheter medgåfvos.

2 §■

Justitierådet Wedberg yttrade, att önskligt vore, att det blefve tydligare

uttryckt, att den kostnad, som skulle ersättas, vore kostnaden för afhjelpande

af den skada å ena kabeln, som genom den andras nedläggande

eller iståndsättande vållades.

3 §•

Enär den ersättning, hvarom här är fråga, tillkommer egaren till det,

som uppoffrats, ehvad han är befälhafvare å fartyg eller ej, men deremot

någon annan än befälhafvaren icke lärer kunna fullgöra de för ersättningens

åtnjutande i §:n föreskrifna vilkor, hemstälde Justititieråden von Hofsten,

Russ, Svedelius, Östergren och Wedberg dels, hvad första stycket anginge,

att egaren till det som uppoffrats förklaras berättigad till ifrågavarande ersättning,

och dels att början af senare stycket måtte i öfverensstämmelse

dermed förändras, dock med bibehållande af åliggandet för befälhafvare å det

fartyg, der uppoffringen gjorts, att iakttaga de vilkor, som föreskrifvits för

att en sådan ersättning skall kunna åtnjutas.

Då den föreslagna lagen, såsom beroende å tillvaron af ofvanberörda

konvention, hvarken torde böra träda i kraft förrän samtidigt med denna,

ej heller torde böra blifva gällande under längre tid än konventionen af

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Sverige biträdes, ansågo Justitieråden von Hofsten, Huss och Östergren, ätt

lagen borde åtföljas af ett stadgande i detta syfte.

Justitieråd et GUmstedt yttrade: Emot de föreslagna lagbestämmelserna

i och för sig har jag ej någon anmärkning att framställa. Jag kan dock ej

undertrycka den uppfattning, att tilläfventyrs stadgandena i 1 § lämpligare

kunnat inrymmas i 14 och 21 §§ af 19 kap. Strafflagen, äfvensom att hvad

som sägs i 2 § synes icke innefatta annat än en föreskrift hurusom för

visst fall skall tillämpas en rättssats af den allmängiltighet, att densamma

otvifvelaktigt ändå skulle i åsyftade fallet vid svensk domstol göra sig

gällande.

Justitierådet Lindhagen yttrade: Förevarande förslag sväfvar så till

vida i luften, att det icke tydligt sluter sig hvarken till den konvention,

som framkallat och påkallar detsamma, eller till allmänna lagen, åt hvilken

det skulle utgöra ett komplement. För den, som icke på förhand läst konventionen

eller eljest tagit kännedom om denna, måste förslaget förefalla hardt

nära obegripligt i flera delar. Det är dock den föreslagna författningen,

som skulle blifva rättesnöre för såväl den allmänhet, som skall ställa sig

densamma till efterrättelse, som för domarena, Indika skola tillämpa den;

och författningen bör derföre kunna begripas ensam för sig utan tillgång

till konventionen. Det måste naturligtvis vara meningen, att de i allmänna

lagen uttalade eller underförstådda bestämmelser: om Indika som äro underkastade

lagens föreskrifter, om laga forum, om bevisning, om straffbarhet,

om skadestånd o. s>. v. skola gälla äfven för de fall, som i den föreslagna

författningen afses, såvida ej annat i denna författning uttryckligen bestämmes,

såsom, hvilket är det hufvudsakliga, att hon skall gälla för ett område

utanför det, der svensk lag i allmänhet gäller, men äfven här endast för

dem, som i allmänhet äro underkastade svensk lag. Detta ämne behandlas

i konventionens art. 8, om än ofullständigt, dock så att man deraf får åtminstone

en antydan om hvad meningen är. Någonting motsvarande synes

mig icke böra saknas i den tillämnade författningen, om denna skall komma

till stånd i det omfång, förslaget afser.

Men det vill synas vida rigtigare att, på sätt Justitierådet Gtliinstedt

erinrat, införa en föreskrift i 19 kap. Strafflagen, hvarigenom hvad der

stadgas i afseende å statens telegrafinrättningar blir tillämpligt jemväl för

sådana telegrafkablar, om hvilka nu är fråga. Hvad derutöfver möjligen

komme att erfordras bestode uti administrativa bestämmelser, som vore fristående

från vår allmänna lag.

I öfrigt instämmer jag uti alla de anmärkningar mot förslaget, som

äro af andra Högsta Domstolens ledamöter gjorda. Jag vill blott tillägga,

att svenska undersåtars intressen icke synas nöjaktigt tillgodosedda genom

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

föreskrifterna i § 3, då man tager hänsyn till den ringa utveckling notarialinstitutionen

hos oss egen och de stora svårigheter, som i anseende till stora

afstånd m. in. hos oss möta för vederbörande fiskare att fullgöra sjöförklaring

i öfverensstämmelse med sjölagens föreskrifter.

Ex protocollo.

Th, Wilh. Malm.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott Fredagen

den 21 Mars 1884,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Thyselius,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Statsråden: Boven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

Ryding,

von Krusenstjernå.

Justitieråden: Huss,

Åhlgren.

Departementschefen Statsrådet von Steyern föredrog Högsta Domstolens

yttrande öfver det den 18 sistlidne Januari dit remitterade förslag till lag

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kongl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 31.

angående skydd för underrättenstelegrafkablar och anförde dervid i underdånighet:
»Jag

tillåter mig till en början erinra, att efter underhandlingar på

diplomatisk väg mellan de makter, hvilkas ombud deltagit i uppgörande af

konventionsförslaget angående skydd för undervattenskablar, förslaget erhållit

en ny art., den 15:de, af innehåll att »konventionens bestämmelser ej medföra

någon inskränkning i krigförande makters handlingsfrihet». Konventionen

är derefter den 14 innevarande Mars undertecknad jemväl för Sveriges

räkning, och innehåller dess 17 Art., att ratifikationerna skola utvexlas

senast inom ett år från nämnda dag.

Inom Högsta Domstolen har mot lagförslaget anmärkts, att enär den

konvention, som föranledt detsamma, icke vore afsedd att ega tillämpning

inom de särskilda staternas områden, utan allenast i öppna hafvet, vore det

icke lämpligt att, på sätt som skett, göra stadgandena i 2 och 3 §§ tillämpliga

jemväl på svenskt område. — Vill man i detta ämne ej lagstifta vidare

än konventionen gör det nödvändigt, kan man visserligen, i enlighet med

hvad sålunda yrkats, låta lagen inskränka sina verkningar till så stor del

af eu kabel, som ligger i öppna hafvet. Men deraf blefve en följd, att då

svensk lag för de fall, som afhandlas i förslagets 2 och 3 §§, saknar motsvarande

bestämmelser, skulle i dessa fall olika lagstiftning gälla för olika

delar af samma kabel. Då detta ej kan vara lämpligt, men deremot ingen

olägenhet uppgifvits följa deraf, att lagens omfång utvidgas något utöfver

hvad konventionen krafvel1, kan jag ej tillstyrka förslagets ändring i det

anmärkta hänseendet. Deremot äro slutorden i §:n omredigerade med anledning

af eu i Högsta Domstolen gjord anmärkning.

3 § torde böra ändras i enlighet med den af Högsta Domstolens fleste

ledamöter yttrade mening. Det har dervid ansetts lämpligt att utesluta

hänvisningen till vissa §§ i Sjölagen med hänsyn till den revision af nämnda

lag, som nu pågår.

Då den föreslagna lagen, såsom beroende å tillvaron af omförmälda

konvention, hvarken borde träda i kraft förr än samtidigt med denna, ej

heller blifva gällande under längre tid än konventionen af Sverige biträddes,

ansågo Högsta Domstolens fleste ledamöter lagen böra åtföljas af ett stadgande

i detta syfte.

Att lagen bör träda i kraft samtidigt med konventionen är uppenbart,

likasom att det blir nödvändigt att bereda utväg dertill genom ett stadgande

i sjelfva lagen, sedan yttersta tiden för konventionens ratifikation framskjutits

så, att konventionen möjligen ej kommer att träda i kraft förr än

efter nästa riksdags början. Lagen torde derföre böra innehålla den bestämmelse,

att den blir gällande från den dag Konungen förordnar, i enlig
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 31.

17

het med det beslut, som fattades angående den år 1883 antagna lapplagen,

hvars tillämpning likaledes var beroende på aftal med annan stat. När

lagen utfärdas, kommer då att af Eders Kongl. Maj :t der införas stadgande om

den dag, då tillämpningen skall börja, dervid naturligtvis tillses, att detta

stadgande öfverensstämmer med det beslut, som då kan antagas vara fattadt

angående tiden för konventionens trädande i kraft, — Att lagen upphör att

gälla, när konventionen ej längre har bindande kraft för Sverige, är ock i

sin ordning, men det kan ifrågasättas, om stadgandet derom bör i denna

form inflyta i lagen. Det skulle då bero på den administrativa myndigheten

att bestämma eller möjligen på domstolarne att pröfva, när detta förhållande

inträda Det synes rigtigare att lagstiftande makten, när sådant

inträffar, upphäfver lagen, hvartill rådrum ej saknas, då konventionen är

stöld på ett års uppsägning. Deremot kan hinder ej möta att i lagens ingress

närmare antyda det samband, i hvilket lagen står till konventionen.

Jag hemställer underdånigst att förslaget, ändradt i öfverensstämmelse

med hvad jag nu anfört, måtte af Eders Kongl. Maj:t jemlikt 87 § Regeringsformen

till Riksdagens antagande öfverlemnas.

Justitierådet Huss åberopade sitt vid förslagets granskning i Högsta

Domstolen afgifna yttrande.

Hans Maj:t Konungen täcktes, på tillstyrkan af Statsrådets

öfriga ledamöter, bifalla hvad föredragande Departementschefen

hemstält; och skulle förty nådig propo''

sition till Riksdagen aflåtas af innehåll bil. E. vid detta

protokoll utvisar, v

Ex protocollo

Otto Booth.

.Bill. till Piksd. Prat. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 22 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1884:46 Lug-Utslmttets Utlåtande N:o 46 s. 3 i texten