Sök i Ratio Lex

Med förslag till Förordning angående förändrad lydelse af 3r 58, 6''.9, 88 och 89 §§ i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866

21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1884:4, Med förslag till Förordning angående förändrad lydelse af 3r 58, 6''.9, 88 och 89 §§ i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 4.

1

N:0 4.

Kongl. Maj:ts nådiga ‘proposition till Riksdagen, med förslag till

Förordning angående förändrad lydelse af 3r 58, 6''.9,

88 och 89 §§ i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga

om skiftesverket i riket den 9 November 1866; Gifven

Stockholms slott den 12 Januari 1884.

Sedan uti skrifvelse den 17 Maj 1882 Riksdagen, som ansett

gällande skiftesförfattning böra ändras sålunda, att, när genom verkstäld

sjösänkning eller annat större vattenafledningsföretag tillförene

sänka egor undergått sådan förändring, att de kunde liäfdas såsom

åker, men hinder för deras ändamålsenliga brukande mötte deraf, att

vid förut verkstäldt laga skifte egorna erhållit en för markens häfdande

såsom åker olämplig indelning eller delvis lemnats oskiftade, nytt

skifte finge, utan hinder af fastställelse å det förra laga skiftet, å sådana

egor verkställas, i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till förändrad lagstiftning

i ämnet, har, efter Landtmäteristyrelsens hörande, inom Justitiedepartementet

blifvit utarbetadt förslag till förändrad lydelse af vissa

paragrafer i gällande skiftesstadga; och har Kongl. Maj:t, sedan Högsta

Domstolen i ämnet afgifvit yttrande och jemkning i förslagets redaktion

egt rum, funnit samma förslag böra till Riksdagens godkännande framläggas.

Med öfverlemnande af Statsrådets och Högsta Domstolens i ärendet

hållna protokoll vill Kongl. Maj:t fördenskull, jomlikt 87 § Regeringsformen,

till Riksdagens antagande öfverlemna följande

Bill. titt Biksd. Prof. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 4 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o é.

Förslag till Förordning

angående förändrad lydelse af 58, 69, 88 och 89 §§ i Kongl. Maj:ts

förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866.

Härigenom förordnas, att 3, 58, 69, 88 och 89 §§ i Kongl. Maj:ts

förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1860

skola erhålla följande förändrade lydelse:

3 §■

1 inom. Har jord, som hörer till by eller till hemman, deri två

eller flera ega del, genom teg- eller storskifte i flera skiften blifvit

lagd; vill den, som i sådant skifteslag eger ett eller flera hemman eller

en eller flere hemmansdelar, laga skifte erhålla, hafve ock der vitsord

till, utan att å teg- eller storskifte meddelad fastställelse eller eljest

ingången och stadfästad förening må sådant hindra eller derför i vägen

ligga- .

2 mom. Ej må redan verkstäld enskiftesdelning, som vunnit laga

kraft, eller skifte, hvilket enligt Vår nådiga kungörelse den 20 Februari

1821 blifvit såsom enskifte ansedt och faststäldt, eller laga skifte, hvarå

fastställelse meddelats, genom nytt skifte rubbas, utan så är, att alla,

hvilkas rätt är af frågan beroende, derom åsämjas.

-3 inom. Hafva genom verkstäld sjösänkning eller annat större

vattenafledningsföretag tillförene sänka .egor undergått sådan förändring,

att de kunna liäfdas såsom åker, och möter för deras ändamålsenliga

brukande hinder deraf, att vid förut verkstäldt så beskaffädt skifte,

som i 2 mom. omförmäles, egorna erhållit eu för deras häfdande såsom

åker olämplig indelning eller delvis lemnats oskiftade, då må, der

tjenlig skiftesläggning ej kan genom egoutbyte beredas, nytt skifte,

utan hinder af bestämmelserna i nämnda inom., kunna verkställas å

dessa egor jemte den mark, som med dem ligger i det sammanhang,

att dess intagande i den nya delningen är för beredande af lämpligt

och redigt skifte oundgängligen nödigt. Bestrider någon delegare nytt

skifte eller uppstår tvist angående omfånget af den mark, som bör i

det nya skiftet ingå, behandlas ärendet efter stadgandet i 89 §.

4 mom. Har i Gotlands län, före den i följd af Vårt nådiga

beslut den 20 December 1850 derstädes verkstälda indelning i skifteslag,

laga skifte skett och omfattat allenast eu del af eg or, som enligt

indelningen utgöra ett skifteslag, ege det skifte ej annan verkan än

storskifte lagligen tillkommer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

58 §.

Kan'' genom egoutbyte i andra fall, än nu nämnda äro, beqvämlighet

för odling eller häfd eller annan dylik fördel vinnas, och förena

sig jordegare om sådant utbyte, då må det, utan hinder af förut faststäldt

skifte, ske, på sätt i 56 § sägs.

Begäres egoutbytet af anledning 3 § 3 mom. omförmäler, då må

det, utan hinder af förut faststäldt skifte, kunna jemväl utan alla jordegares

samtycke ega rum. Sedan i detta fall skiftesmannen och gode

männen afgifvit utlåtande om utbytets företagande, skall, der ej samtlig^

tillstädesvarande jordegare deråt nöjas, frågan om utbytets verkställande,

innan vidare åtgärd vidtages, underställas egodelningsrättens

pröfning.

69 §.

Delningsgrund eller måttstock för egors skiftande å landet, så

vid särskilda hemman emellan, som emellan delegare i ett och samma

hemman, vare den, som i lag eller särskilda författningar för vissa

landsorter stadgad är eller framdeles stadgas kan. Åro egorna förut

delade genom storskifte, som efter förra författningar laga kraft vunnit,

eller genom sådant skifte, som i 3 § 2 mom. sägs, kåfve hvarje delegare

rätt att vid nytt skifte tillgodonjuta hvad efter uppskattning

svarar mot de egor, han enligt det förut verkstälda skiftet innehaft;

och bör landtmätare!), vid föredragning af frågan om delningsgrunden,

underrätta delegarne ej blott om de särskilda grunder, hvilka kunna i

detta afseende rätteligen antagas, utan ock om de uppskattade egobelopp,

hvilka, enligt hvardera af dessa grunder, komme att hvarje

delegare ungefärligen tillfalla.

88 §.

Åro egorna af den olika beskaffenhet eller hafva de ett så spridt

och afskildt läge, att sådant skifte, som nu sagdt är, utan skada eller

lidande för eu eller flere af delegarne icke verkställas kan; då må

egorna delas i så få skiften, som deras beskaffenhet och belägenhet

möjligen medgifva; dock med hufvudsakligt iakttagande deraf, att

hvarje skifte beqvämligen må kunna inhägnas och särskildt brukas;

och bör till sådan skiftesläggning, på sätt i 92 § sägs, provisionel plan

upprättas och det deröfver afgifna utlåtande jemte karta och handlingar

inom fjorton dagar derefter öfversändas till ordföranden i egodelningsrätten,

hvilken rätt bär att, efter verkstäld granskning, i ämnet

förordna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Verkställes nytt skifte å egor, som förut undergått enskifte eller

laga skifte, då må underställning till egodelningsrätt i fråga om skiftesantalet

icke ega rum, utan så är, att i följd af det nya skiftet någon

delegare skulle erhålla ett större antal skiften än vid det förut verkstälda

skiftet tilldelats hans egolott, och detta antal derjemte öfverstiger

det, som enligt 87 § högst tillätes.

89 §.

Har storskifte förut skifteslaget öfvergått och yrkar någon delegare,

att dervid oförändradt bör förblifva; då skola skiftesmannen

och gode männen, innan vidare åtgärd i afseende å skiftesberedningen

företages, efter föregången besigtning å marken, hvarvid dess allmänna

beskaffenhet och läge beskrifvas, noga undersöka, huruvida skifteslagets

egor må kunna genom nytt skifte erhålla en för egornas skötsel

lämpligare indelning och så väl derigenom, som genom beredda tillfällen

till odling, uppbringas till högre afkastning, samt hemmanens

värde såmedelst i betydligare måtto ökas; och gånge i ty fall det

sökta skiftet fort. Hafva åter egorna det läge eller äro de af sådan

beskaffenhet, att nytt skifte, utan att i allmänhet blifva förmånligare

än det förra skiftet, skulle för delegarne medföra kostnad och olägenhet;

då bör vid storskiftet oförändradt förblifva och det sökta skiftet

inställas. Skiftesmannen och gode männen skola i dessa omständigheter

fullständigt utlåtande meddela och dermed förfara, som i 54 §

sagdt är.

Begäres på grund af stadgandet i 3 § 3 mom. nytt skifte å egor,

hvilka ingått i förut verkstäldt enskifte eller laga skifte, och uppstår

stridighet mellan delegarne, huruvida skiftet må ega rum, eller angående

omfånget af den mark, som bör i skiftet, ingå, skola skiftesmannen

och gode männen företaga sådan undersökning, som ofvan

sägs, och i ärendet meddela utlåtande. Nöjas ej samtlige tillstädesvarande

jordegare deråt, skall, innan vidare åtgärd vidtages, frågan

underställas egodelningsrättens pröfning.

Derest nytt skifte afslås, skall skiftessökanden de åbragte kostnaderna

ensam bestå.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR,

Nils von Steyern.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1884.

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartements ärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms

slott den 26 Oktober 1883,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Tbyselius,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

Ryding,

von Krusenstjerna.

Departementschefen Statsrådet von Steyern anförde i underdånighet:
“Enligt

3 § i 1 kap. af nådiga stadgan om skiftesverket i

riket den 4 Maj 1827 skulle förut meddelad fastställelse å t eg- eller

storskifte, hvarigenom till by eller hemman hörande jord blifvit lagd

i flera skiften, icke utgöra hinder för verkställande af laga skifte å

samma jord, hvaremot redan verkstäld enskiftesdelning, som vunnit

laga kraft, eller skifte, som enligt nådiga kungörelsen den 20 Februari

1821 under sådan egenskap blifvit faststäldt, ej finge utan alla delegarnes

åsämjande rubbas. Den i skiftesstadgan sålunda medgifna rätt att,

i vissa fall med begagnande af det skiftesvitsord, som enligt stadgan tillerkändes

hvarje delegare för sig, i andra fall med alla delegares samtycke,

rubba förut faststälda skiften blef emellertid icke utsträckt till

Bill. till Tiilisä. Prof. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

de laga skiften, som komme att enligt den nya stadgan verkställas,

utan antogos dessa komma att orubbligen ega bestånd, äfven om alla

delegare skulle vilja förena sig om nytt skifte. I stadgan om laga skifte,

hvilken innefattade en utveckling och fulländning af de från århundradets

början utfärdade enskiftesförfattningarna, hade intagits sådana bestämmelser,

som antogos komma att medföra den för jordegendomarnes skötsel

och landets uppodling fördelaktigaste indelning af jorden, och vid denna

indelning borde således till jordbesittningens betryggande orubbadt förblifva.

Det motstånd, som till en början uppstod mot den nya stadgans

tillämpning, föranledde emellertid att denna tillämpning mången gång

icke blef så fullständig, som åsyftadt var, och det visar sig i synnerhet

vid granskning af äldre laga skifteskartor, att skiftesstadgan särdeles

beträffande skiftenas antal och form icke blifvit af landtmätarne i hela

dess stränghet tillämpad. Ännu på senaste tiden utläggas ofta skogsskiften

för alla delegarne i ett skifteslag längs efter skogens sträckning,

hvarigenom de blifva ytterst smala och erhålla en oproportionerlig

längd. Äfven i inrösningsjorden, der enligt 12 kap. 14 § i

1827 års skiftesstadga, motsvarande 91 § i nu gällande stadga, egofigurernas

längd, så vidt möjligt vore, icke borde mer än dubbelt öfverstiga

bredden, hafva egofigurerna ofta gjorts oformliga, utan att omständigheterna

sådant påkallat; och har detta i synnerhet inträffat å

sådan mark, som vid tiden för skiftets verkställande icke brukats såsom

åker. Olägenheten häraf har sedermera framträdt, då fråga uppstått

om markens odlande till åker, hvilken uppodling i många fall

omöjliggjorts till följd af de vid laga skiftet utlagda lotternas olämpliga

form. Med erfarenheten häraf har tanken uppstått på möjligheten

att, åtminstone under vissa förutsättningar, kunna åstadkomma förändring

jemväl i faststälda laga skiften, och föranleddes häraf den i nådiga

stadgan om skiftesverket i riket den 9 November 1866, § 3, intagna

bestämmelse, enligt hvilken jemväl laga skifte, hvarå fastställelse

meddelats, må genom nytt skifte rubbas, der alla, hvilkas rätt är af

frågan beroende, derom åsämjas.

Redan innan detta medgifvande gjordes, hade emellertid Rikets

Ständer i underdånig skrifvelse den 13 Juli 1860 fäst uppmärksamhet

på ett särskildt fall, då, enligt Ständernas åsigt, förändring af

faststäldt laga skifte, borde, jemväl på eu enda delegares yrkande, få

ega rum. Sos Rikets Ständer hade då blifvit erinradt, hurusom på alla

de ställen, der genom äldre delningar egoskiftena i ängsmarken erhållit

den form, att deras uppodlande icke kunde med någon fördel ega

rum, förbudet mot rubbning af sådana delningar lade hinder i vägen

för de önskvärda odlingsföretag, som berodde af möjligheten att ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

tappa eller sänka sjöar eller upprensa floder och andra vattendrag.

Rikets Ständer, som funno det lios dem framstälda förslag till afhjelpande

af berörda olägenhet förtjent af uppmärksamhet, hemstälde derför

i underdånighet

dels att till 3 § i 1 kap. af nådiga stadgan om skiftesverket i

riket den 4 Maj 1827 måtte göras ett tillägg af följande innehåll:

“Hafva till följd af sjösänkning, årensning eller annan vattenafledning

af större omfattning, än om upprensning af vattendrag och

dikning i allmänhet är i lag föreskrifvet, tillförene sänka egor undergått

sådan förändring, att de kunna odlas till åker; och kan, genom

nytt skifte, en för egornas odling och bruk ändamålsenligare indelning

åstadkommas; då må, der någon delegare det yrkar, nytt skifte å de

egor kunna erhållas, utan hinder deraf, att fastställelse blifvit meddelad

å äldre skiftesförrättning.“

dels ock att 1 § i 8 kap. af nämnda stadga måtte erhålla följande

tillägg:

“Skola egor af den i 1 kap. 3 § sista punkten omförmälda anledning

å nyo skiftas, gälle ock såsom delningsgrund dervid hvad hvar

och en uti samma egor sist innehaft.“

Öfverdirektören vid landtmäteriet, hvilkens underdåniga utlåtande

inhemtades, understödde det af Rikets Ständer framstälda förslaget,

hvilket han för sin del önskade utsträckt till hvarje fall, då jord till

följd af torrläggning kunde blifva föremål för förändrad kultur. Enligt

öfverdirektörens förslag skulle frågan om nytt skiftes företagande komma

under ompröfning, äfven på yrkande af allenast en delegare, men, i

händelse åtgärden af någon delegare bestredes, ärendet behandlas med

ledning af föreskrifterna i 12 kap. 12 § i 1827 års skiftesstadga, motsvarande

89 § i den nu gällande.

Högsta Domstolen afstyrkte nådigt bifall till Rikets Ständers hemställan.

Två af domstolens ledamöter medgåfvo likväl, att de förhållanden,

med afseende å hvilka egolotternas fördelning vid ett laga

skifte bestämmas, understundom kunde efter skiftets slut, vare sig till

följd af vattenafledningar eller andra orsaker, så förändras, att en ändamålsenligare

skiftesläggning blefve möjlig, vid hvilket förhållande en

förändring i den vid skiftet bestämda egoindelningen kunde för delegarne

medföra väsentliga fördelar; och då någon rubbning i ett behörigen

afslutadt och faststäldt laga skifte ej finge enligt då gällande

skiftesstadga ega rum, icke ens om delegarne derom öfverenskomme,

kunde ett stadgande behöfvas, hvarigenom delegarne i ett skifteslag,

som undergått laga skifte, bereddes tillfälle att erhålla den ändring i

skiftesläggningen, hvartill nya förhållanden ansåges föranleda; men

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

det af Rikets Ständer i sådan syftning framstälda förslaget kunde bemäld^

ledamöter icke gilla, hufvudsakligen af det skäl, att derigenom

hvarje enskild skiftesdelegare tillerkändes vitsord till erhållande af

nytt skifte, en rubbning i bestående rättsförhållanden, som icke borde

tillåtas, med mindre samtlige delegarne eller åtminstone flertalet af

dem funne sådant med sin fördel förenligt och således derom öfverenskomme

. eller fattade beslut. Genom den inskränkning i den nya skiftesförrättningens

omfattning, som i förslaget förutsattes, kunde i öfrigt

det dermed åsyftade ändamål endast undantagsvis stå att vinna, helst

det högst sällan torde inträffa, att, då genom en vattenafledning en del

egor blifvit till åker odlingsbar, någon väsentlig fördel kunde genom

ett nytt skifte samtlige jordegarne beredas, om detta endast komme

att sträcka sig till dessa egor, utan att, i sammanhang dermed någon

rubbning finge ske i fördelningen af öfriga egorna, ej ens af dem, som

förut varit vattensjuka, men ej, oaktadt vattenafledningen, kunde till

åker odlas. 0

Tre andra ledamöter af Högsta Domstolen, funno lika med de

förra betänkligheter vid att tillstädja den af Rikets Ständer föreslagna

rubbning i faststälda laga skiften, men ansågo emellertid det ändamål,

som med förslaget åsyftades, vara förtjent af lagstiftningens uppmärksamhet

och de uppgiga betänkligheterna icke utesluta behofvet af en

utväg att, oberoende af ett verkstäldt och behörigen faststäldt laga

skifte, tillvägabringa sådan jemkning uti den dervid bestämda egoindelningen,

som af efteråt förändrade naturförhållanden påkallades. Ej

blott till följd af en företagen sjösänkning eller annan vattenafledning,

utan äfven i följd af åtskilliga andra orsaker, såsom kanalgräfningar,

nya väganläggningar eller nya grufvors upptagande och mera dylikt,

inträffade det stundom, att någon del af den mark, som i ett laga

skifte ingått, sedermera till sin beskaffenhet eller sitt läge underginge

sådan förändring, att den vid skiftet följda egoindelningen icke vidare

i afseende å de sålunda förändrade egorna beredde den lättnad och

fördel vid deras häfdande, som med hvarje egoskifte i första rummet

åsyftades, hvadan, till afhjelpande af dylika olägenheter, ett ytterligare

utbyte af egor emellan någon del af de genom skiftet från hvarandra

åtskilda hemmanen kunde finnas behöflig!. Frågan härom hörde dock

rätteligen under 7 kap. i skiftesstadgan, hvilket särskild! handlade om

egoutbyte mellan sådana hemman och lägenheter, som icke läge i

skifteslag med hvarandra. Bemälde ledamöter föreslogo i följd häraf

ett tillägg till stadgandena om egoutbyte i 7 kap. af 1827 års skiftesstadga,

af innehåll att, om efter verkstäldt skifte någon del af de egor,

som i skiftet ingått, i följd af vattenafledning, kanalgräfning, väganlägg
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

ning eller annan dylik orsak, till beskaffenhet och läge undergått sådan

förändring att genom ytterligare utbyte af egor större lättnad och beqvämlighet

vid deras häfdande kunde beredas, finge, utan hinder af

meddelad fastställelse å laga skiftet, slikt egoutbyte ske, der det af någon

delegare i den till beskaffenhet eller läge förändrade marken påyrkades

och funnes utan märkligt men för annan jordegare kunna verkställas.

Med anledning af hvad sålunda förekommit utfärdades nådiga

kungörelsen angående ändringar och tillägg i stadgan om skiftesverket

i riket den 29 November 1861, hvarigenom, med förklarande att Kongl.

Maj:t funnit betänkligheter möta mot antagande af Rikets Ständers

förslag till utsträckning af skiftesvitsordet äfven till frågor om delning

af sådana egor, som förut undergått laga skifte, men ansett fördelar i

flera fall kunna vinnas genom beredande af en laglig utväg för sådana

egoutbyten, hvarom efter faststäldt laga skifte jordegare kunde öfverenskomma,

i nåder förordnades, att till 7 kap. i skiftesstadgan skulle

tilläggas en ny § 4 af följande innehåll:

“Kan, genom egoutbyte i andra fall än nu nämnda äro, beqvämlighet

för odling eller häfd eller annan dylik fördel vinnas, och förena

sig jordegare om sådant utbyte, då må det, utan hinder af förut faststäldt

skifte, ske, på sätt i § 1 sägs.“

Sedan, efter hvad jag redan erinrat, genom 1866 års skiftesstadga

medgifvits, att faststäldt laga skifte finge genom nytt skifte

rubbas, derest alla, hvilkas rätt är af frågan beroende, derom åsämjas,

har således intet hinder mött att med samtlige rättsegandes begifvande

åstadkomma förändring i indelningen af torrlagd mark, vare sig genom

nytt skifte, hvilket icke behöft omfatta hela det förut skiftade området,

eller genom egoutbyte, enligt nyss omförmälda, jemväl i 1866 års

skiftesstadga intagna bestämmelse.

Emellertid har erfarenheten visat, att dessa stadganden icke ledt

till det af Rikets Ständer åsyftade ändamålet. Så hafva exempelvis i

de trakter, som beröras af Hjelmarens och Qvismarens sänkning, vidsträckta

områden åt åkerbruket förvärfvats, utan att dock i sitt nuvarande

skick kunna till åker uppodlas. Det har nemligen inträffat

att en enda delegare motsatt sig hvarje rubbning i den förra skiftesindelningen,

ehuru denna varit uppenbart stridande mot så väl hans som

alla öfriges fördel, i det att de skifteslinier, som vid förut verkstäldt

laga skifte, utan all tanke på blifvande odling, uppdragits öfver sänka

marker och sjöbottnar, bilda långa och mycket smala samt följaktligen

till odling otjenliga egofigurer. Vidare har vid sjösänkningsföretag

förekommit, att en större kanal anlagts i rak linie i stället för ett

äldre, i flera bugter gående vattendrag och att det i följd häraf varit

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

till fördel för alla jordegare, mellan hvilkas egor det gamla vattendraget

utgjort gräns, att genom ett vidtomfattande egoutbyte få egorna

lagda intill den nya kanalen, som derigenom komme att dem emellan

utgöra en rak gräns, men att ett sådant för jordbruket fördelaktigt

egoutbyte, livilket icke varit verkställbar utan samtycke af alla dem,

som bort deri ingå, mött hinder genom en enda jordegares bestridande.

Efter det genom lagen om dikning och annan afledning af vatten

den 20 Juni 1879 fullständiga bestämmelser blifvit gifna i syfte

att befordra landets uppodling genom marks torrläggning och ordna

de rättsförhållanden, som vid sådana företags genomförande mellan

vederbörande jordegare uppkomma, har behofvet af en till samma mål

ledande förbättrad skifteslagstiftning ännu lifligare framstått. I underdånig

skrifvelse den 17 Maj 1882 har Riksdagen åter fäst uppmärksamheten

på detta behof. Hos Riksdagen hade framställningar gjorts

om sådan förändring af skiftesstadgan, att nytt skifte eller så kalladt

omskifte af mark, med innehafvet såsom delningsgrund, måtte, utan

hinder af den å äldre skiftesläggning meddelade fastställelse, kunna,

äfven om icke alla delegare derom åsämjdes, tillvägabringas, dock endast

så vida egodelningsrätt efter föregående pröfning af förhållandena

förklarat, att och i hvilken utsträckning sådant omskifte kunde vara af

behofvet påkalladt. En sådan ny delning sattes dock endast i fråga i

det fall, att mark genom sjösänkning eller andra större vattenafledningsföretag

undergått förändring till sin natur-, så att densamma i dess förändrade

skick icke kunde utan omskifte med fördel brukas. Riksdagen

funne en lagstiftning i denna rigtning vara en naturlig följd af lagstiftningen

om vattenafledning för jords förbättring, i ty att, sedan stora

kostnader blifvit nedlagda i ändamål att förvandla sänka ängar eller

kärr till åker, det måste anses följdrigtigt att undanrödja de hinder

för markens begagnande till åker, hvilka föranleddes af det sätt, hvarpå

marken förut blifvit skiftad; och förestälde sig Riksdagen, att det åsyftade

ändamålet skulle vinnas derigenom, att till 3 § skiftesstadgan

tillädes ett moment, hvarigenom förklarades, att, när genom verkstäld

sjösänkning eller annat större vattenafledningsföretag tillförene sänka

egor undergått sådan förändring, att de kunde häfdas såsom åker, men

hinder för deras ändamålsenliga brukande mötte deraf, att vid förut

verkstäldt laga skifte egorna erhållit en för markens häfdande såsom

åker olämplig indelning eller delvis lemnats oskiftade, nytt skifte finge,

utan hinder af fastställelse å det förra laga skiftet, å dessa egor verkställas;

att vidare bestämmelserna i 89 § skiftesstadgan gjordes tillämpliga

äfven på det fall att, vid sammanträde för handläggning af fråga

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

om dylikt omskifte, någon delegare yrkade, att vid det förut verkstälda

laga skiftet borde oförändradt förblifva, i hvilket fall det skulle

åligga skiftesmannen och gode männen, innan vidare åtgärd i afseende

å skiftesberedningen företoges, att efter föregången besigtning å marken,

hvarvid dess allmänna beskaffenhet och läge borde beskrifvas,

noga undersöka, om och till hvilket omfång skifteslagets egor kunde

genom omskifte i förening med delning af mark, som till äfventyra vid

laga skiftet från delning uteslutits, eller ock genom egoutbyten, erhålla

en för egornas skötsel lämpligare indelning, i hvilken händelse förrättningen

borde fortgå, hvaremot, om det befunnes, att omskiftet, utan

att i allmänhet blifva förmånligare än det förra skiftet, skulle för delegarne

medföra kostnad och olägenhet, laga skiftet borde lemnas orubbadt

och det sökta omskiftet inställas; och skulle skiftesmannen och

gode männen hafva att i dessa omständigheter meddela fullständigt utlåtande

och dermed förfara, som i 54 § skiftesstadgan sägs, hvarjemte,

derest omskifte afsloges, skiftessökanden borde ensam bestå de åbragta

skifteskostnaderna; samt att slutligen tillägg gjordes dels till 69 § angående

den delningsgrund, som borde vid omskifte följas, och hvilken

Riksdagen ansåge böra, så vidt afsåge förut skiftade egor, blifva innehafvet,

dels till 87 och 88 §§ angående hvad iakttagas borde, i händelse

det skulle befinnas nödigt att i den omskiftade marken tilldela

någon delegare flera'' skiften än han. i samma mark vid det förut verkstälda

laga skiftet erhållit; anhållande Riksdagen i underdånighet att

Eders Kongl. Maj:t täcktes, derest rätt till omskifte enligt nu antydda

grunder ansåges böra medgifvas, låta utarbeta och till Riksdagen framlägga

förslag till de ändringar i gällande skiftesstadga, som för sådant

ändamål vore af nöden.

Efter det Landtmäteristyrelsen, anbefald att inkomma med underdånigt

utlåtande i anledning af Riksdagens omförmälda skrifvelse, afgifvit

förslag till ändringar i skiftesstadgans 3, 69, 78, 87 och 89 §§,

i hvilket förslag Landtmäteristyrelsen utsträckt rätten till erhållande

af nytt skifte jemväl till det fall, att tillförene skiftade egor undergått

förändring genom anläggning af kanal, jernväg eller allmän väg, expropriation

af jord eller utläggning af utmål för grufva, har Högsta

Domstolen öfver detta förslag afgifvit utlåtande. Högsta Domstolen

ansåg det ligga i begreppet af laga skifte att efter dess verkställande

de hemman och lägenheter, som i skiftet ingått, icke vidare utgjorde

någon gemensamhet, utan måste betraktas såsom från hvarandra fullständigt

skilda, sjelfständiga possessioner. Den omständighet att vissa

egovälden fordom utgjort delar af en sedermera skiftad samfällighet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

innefattade icke giltig grund dertill att de mer än andra till hvarandra

gränsande egendomar skulle i sin helhet eller till någon del vara underkastade

den inskränkning i fulla utöfningen af eganderätten, som gälde

för samfäld jord och som framträdde bland annat i tvånget att undergå

laga skifte. Visserligen uppstode genom vattenafledning, som inverkade

på flera skilda egendomar, mellan dem en gemensamhet i intressen,

som behöfde lagligen ordnas, och äfven i vissa afseenden blifvit det

genom lagstiftningen angående afledning af vatten, men att dervid

tillämpa samma regler som vid skifteslagstiftningen vore inkonseqvent

och skulle leda till orättvisa följder. De mindre lotterna skulle väl

vid omskifte kunna läggas formligare, men de större finge ej någon

fördel af ny egofördelning, under det de dock måste vidkännas olägenheterna

åt förändrad häfd och stängselskyldighet jemte på dem belöpande

större andel i skifteskostnaden. Om de förhållanden, som inom

vissa orter uppgifvits ega rum och föranledt det remitterade förslaget,

verkligen påkallade en lagförändring, borde denna alltså icke gå i den

rigtning förslaget innehölle, men i afseende på behöfligheten af en lagförändring

syntes icke böra lem nas oanmärkt, att ändamålet kunde vinnas

genom lättare möjlighet till åstadkommande af egoutbyten mellan

hemman. Hufvudsakligen af dessa skäl afstyrkte Högsta Domstolen

bifall till förslaget.

Då ärendet derefter den 29 sistlidne Juni af chefen för Civildepartementet

inför Eders Kongl. Maj:t föredrogs, har Eders Kongl.

Maj:t, enär de väsentligaste af skiftesstadgans bestämmelser vore af

beskaffenhet att tillhöra allmänna lagen, dit de ock blifvit hänförda ej

mindre i 1734 års lag, än i de afLagkomitén och Lagberedningen uppgjorda

förslag till allmän civillag, förklarat att frågor om ändring i

skiftesstadgan skulle behandlas i den för frågor om ändring i allmän

civillag stadgade ordning, och att förty nu ifrågavarande ärende skulle

öfverlemnas till Justitiedepartementet.

Vid den handläggning det på grund häraf ålegat mig att egna

detta ärende har jag för afhjelpande af det af Riksdagen anmälda, af

Landtmäteristyrelsen vitsordade och jemväl af Högsta Domstolen, särdeles

i dess ofvan omförmälda, år 1861 afgifna yttrande erkända behof

ej funnit någon annan fullt verksam åtgärd att föreslå, än den af Riksdagen

anvisade att i vissa af lagen bestämda och begränsade fall låta

egodelningsrätten döma till nytt skifte, der sådant efter noggrann pröfning

af alla på frågan inverkande omständigheter finnes vara för ändamålet

oundgängligen erforderligt. Jag har icke förbisett vigten af de

skäl, Högsta Domstolen i dess sista utlåtande anfört mot en sådan lag
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

förändring. Den grundåsigt, hvarifrån de anförda skälen utgå, eller

att skifte skulle afse upplösning af samfällighet, synes dock innefatta

en alltför stor inskränkning af skiftesverkets ändamål, hvilket enligt

hittills gifna författningar varit icke allenast att upplösa samfälligheter

utan ock att åstadkomma en förbättrad egoindelning i förut skiftade

byalag. Ej blott oskiftade egor utan ock sådana, som undergått storskifte

och således ej vidare utgöra någon samfällighet, äro nemligen

underkastade laga skifte, om någon delegare det äskar. Med en sådan

uppfattning af skiftets betydelse synes det ganska väl kunna förenas,

att lagen i visst fall medgifver omskifte af egor, som visserligen redan

undergått laga skifte, men på ett sådant sätt, att det dermed åsyftade

ändamål ej vunnits i högre grad än om egorna blifvit storskiftade. De

orättvisor, som Högsta Domstolen befarat skola uppkomma deraf, att

jordegare tvingas ingå i skiftet utan att hafva att motse någon fördel

af den nya egofördelningen, böra afvärjas derigenom, att frågan om

nytt skifte, derest det af någon delegare bestrides, göres till föremål

för en undersökning af den noggranna beskaffenhet 89 § i skiftesstadgan

förutsätter samt, der allenast en delegare det yrkar, underställes

egodelningsrättens pröfning. Kan i vissa fall det med skiftet

afsedda ändamål, såsom Högsta Domstolen erinrat, vinnas genom en

mindre omfattande åtgärd, bör en sådan åtgärd företrädesvis anlitas,

och förslaget derföre innehålla ett stadgande, som i dessa fall medger

egoutbyte utan binder deraf, att sådant af någon delegare bestrides.

Då lagstiftningen i nu antydda rigtning måste fortgå med den

största varsamhet, anser jag densamma icke böra utsträckas till andra

fall, än de af Riksdagen uppgifna, i fråga om bvilka behofvet af lagförändring

uppenbart framträdt.

Beträffande i öfrigt förslagets särskilda delar torde jag kunna inskränka

mig till den erinran, att det för beredande af lämpligt och

redigt skifte synes vara oundgängligen nödigt att i vissa fall låta annan

mark än den vattendränkta ingå i det nya skiftet, samt att, då tvist

uppstår angående omfånget af den mark skiftet skall omfatta, äfven

denna tvist torde böra hänskjutas till egodelningsrättens afgörande.

Med afseende å det förändrade skick, hvari detta ärende kommit

sedan Landtmäteristyrelsens förslag af Högsta Domstolen granskades,

i det nemligen Eders Kongl. Maj:t förklarat frågor om skiftesstadgans

ändring böra behandlas i den för civillag stadgade ordning, torde Högsta

Domstolens yttrande böra å nyo inhemtas, helst det nu inom Justitiedepartementet

utarbetade förslaget i åtskilliga delar skiljer sig från

Landtmäteristyrelsens. Jag hemställer alltså att öfver det vid detta

Bill. till Riksd. Prof. 1884. 1 Samt. 1 Afd. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

protokoll under Litt. B fogade förslag Högsta Domstolens utlåtande

måtte för det ändamål 87 § Regeringsformen förmäler af Eders Kongl.

Maj:t infordras.u

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad

Föredraganden sålunda hemstält.

Ex protocollo

C. P. Hagbergli.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Litt. B.

Förslag till förordning angående förändrad lydelse af 3, 58, 69, 88 och

89 §§ skiftesstadgan.

Härigenom förordnas, att 3, 58, 69, 88 och 89 §§ i skiftesstadgan

den 9 November 1866 skola erhålla följande förändrade lydelse:

3 §.

1 mom. Har jord, som hörer] till by eller till hemman, deri två

eller flera ega del, genom teg- eller storskifte i flera skiften blifvit

lagd; vill den, som i sådant skifteslag eger ett eller flera hemman eller

en eller flere hemmansdelar, laga skifte erhålla, hafve ock der vitsord

till, utan att å teg- eller storskifte meddelad fastställelse eller eljest

ingången och stadfästad förening må sådant hindra eller derför i vägen

ligga.

2 mom. Ej må redan verkstad enskiftesdelning, som vunnit laga

kraft, eller skifte, hvilket enligt Vår nådiga kungörelse den 20 Februari

1821 blifvit såsom enskifte ansedt och faststäldt, eller laga skifte, hvarå

fastställelse meddelats, genom nytt skifte r-ubbas, utan så är, att alla,

hvilkas rätt är af frågan beroende, derom åsämjas.

3 mom. Hafva genom verkstäld sjösänkning eller annat större

vattenafledningsföretag tillförene sänka egor undergått sådan förändring,

att de kunna häfdas såsom åker, och möter för deras ändamålsenliga

brukande hinder deraf, att vid förut verkstäldt sa beskaffadt skifte, som

i 2 mom. omförmäles, egorna erhållit en för deras häfdande såsom

åker olämplig indelning eller delvis lemnats oskiftade, då må, der

tjenlig skiftesläggning ej kan genom egoutbyte beredas, nytt skifte,

utan hinder af bestämmelserna i nämnda mom., kunna verkställas å

dessa egor jemte den mark, som med dem ligger i det sammanhang'',

att dess intagande i den nya delningen är för beredande af lämpligt

och redigt skifte oundgängligen nödigt. Bestrider någon delegare nytt

skifte eller uppstår tvist angående omfånget af den mark, som bör i

det nya skiftet ingå, behandlas ärendet efter stadgandet i 89 §.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

4 mom. Har i Gotlands län, före den i följd af Vårt nådiga beslut

den 20 December 1850 derstädes verkstälda indelning i skifteslag,

laga skifte skett och omfattat allenast en del af egor, som enligt indelningen

utgöra ett skifteslag, ege det skifte ej annan verkan än storskifte

lagligen tillkommer.

58 §.

Kan genom egoutbyte i andra fall, än nu nämnda äro, beqvämlighet

för odling eller häfd eller annan dylik fördel vinnas, då må det,

utan hinder af förut faststäldt skifte, eg a rum på sätt i 56 § sägs, der

jordegarne om sådant utbyte sig förena eller utbytet sker för beredande

af sådan fördel, som med skifte enligt 3 § 3 mom. afses.

Sedan i sistnämnda fall skiftesmannen och gode männen afgifvit

utlåtande om utbytets företagande, skall, der ej samtlige tillstädesvarande

jordegare deråt nöjas, frågan om utbytets verkställande, innan vidare

åtgärd vidtages, underställas egodelningsrättens pröfning.

69 §.

Delningsgrund eller måttstock för egors skiftande å landet, så väl

särskilda hemman emellan, som emellan delegare i ett och samma

hemman, vare den, som i lag eller särskilda författningar för vissa

landsorter stadgad är eller framdeles stadgas kan. Åro egorna förut

delade genom storskifte, som efter förra författningar laga kraft vunnit,

eller genom sådant skifte, som i 3 § 2 mom. sägs, kåfve hvarje delegare

rätt att vid nytt -skifte tillgodonjuta hvad efter uppskattning

svarar mot de egor, han enligt det förut verkstälda skiftet innehaft;

och bör landtmätaren, vid föredragning af frågan om delningsgrunden,

underrätta delegarne ej blott om de särskilda grunder, hvilka kunna i

detta afseende rätteligen antagas, utan ock om de uppskattade egobelopp,

hvilka, enligt hvardera af dessa grunder, komme att hvarje

delegare ungefärligen tillfalla.

88 §.

Åro egorna af den olika beskaffenhet eller hafva de ett så spridt

och åtskildt läge, att sådant skifte, som nu sagdt är, utan skada eller

lidande för en eller flere af delegarne icke verkställas kan; då må

egorna delas i så få skiften, som deras beskaffenhet och belägenhet

möjligen medgifva; dock med hufvudsakligt iakttagande deraf, att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

hvarje skifte beqvämligen må kunna inhägnas ocli särskild! brukas;

och ''bör till sådan skiftesläggning, på sätt i 92 § sägs, provisionel plan

upprättas och det deröfver afgifna utlåtande jemte karta och handlingar

inom fjorton dagar derefter öfversändas till ordföranden. i egodelningsrätten,

hvilken rätt har att, efter verkstäld granskning, i ämnet

förordna.

Verkställes nytt skifte å egor, som förut undergått enskifte eller

laga skifte, då må underställning till egodelningsrätt i fråga om skiftesantalet

icke ega rum, utan så är, att i följd af det nya skiftet någon

delegare skulle erhålla ett större antal skiften än vid det förut verkstälda

skiftet tilldelats hans egolott, och detta antal derjemte öfverstiger

det, som enligt 87 § högst tillätes.

89 §.

Har storskifte förut skifteslaget öfvergått och yrkar någon deleo-are,

att dervid oförändradt bör förblifva; då skola skiftesmannen och

gode männen, innan vidare åtgärd i afseende a skiftesbeiedningen föietages,

efter föregången besigtning å marken, hvarvid dess allmänna

•beskaffenhet och läge beskrifvas, noga undersöka, huruvida skifteslagets

egor må kunna genom nytt skifte erhålla en för egornas skötsel

lämpligare indelning och så väl derigenom, som genom beredda tillfällen

till odling, uppbringas till högre afkastning, samt hemmanens värde

såmedelst i betydligare måtto ökas; och gånge i ty fall det sökta skiftet

fort. Hafva åter egorna det läge eller äro de af sådan beskaffenhet,

att '' nytt skifte, utan att i allmänhet blifva förmånligare än det förra

skiftet skulle för delegarne medföra kostnad och olägenhet; då bör

vid storskiftet oförändradt, förblifva och det sökta skiftet inställas.

Skiftesmannen och gode männen skola i dessa omständigheter fullständigt

utlåtande meddela och dermed förfara, som i 54 § sagdt är.

Begäres på grund af stadgandet i 3 § 3 mom. nytt skifte å egor,

hvilka ingått i förut verkstäldt enskifte eller laga skifte, och uppstår

stridighet mellan delegarne, huruvida skiftet må ega rum, eller angående

omfånget af den mark, som bör i skiftet ingå, skola skiftesmannen

och gode männen företaga sådan undersökning, som ofvan

säo-s och i ärendet meddela utlåtande. Nöjas ej samtlige tillstädesvarande

jordegare deråt, skall, innan vidare åtgärd vidtages, frågan

underställas egodelningsrättens pröfning.

Derest nytt skifte afslås, skall skiftessökanden de abragte kost
naderne

ensam bestå. _______

Bill. till BiJcsd. Prof. 188å. 1 Sami. 1 Afd.

3

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

1

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hullet uti Kongl. Maj:ts

Högsta Domstol Tisdagen den 4 December 1883.

A n dv a Ruin in et:

Närvarande:

Justitieråd fen: Naumann,

von Hofsten,

Huss,

von Segebaden,

SVEDELIUS,

Östergren,

Glimstedt.

Expeditionschefen Åbergsson föredrog i underdånighet:

2:o.

Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärendeu, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet den 26 sistlidne Oktober, hvarmedelst,

för det ändamål 87 § Regeringsformen förmäler, Högsta Domstolens

utlåtande blifvit införd rad t öfver ett inom Justitiedepartementet

utarbetadt förslag till förordning angående förändrad lydelse af 3, 58,

69, 88 och 89 §§ skiftesstadgan, så lydande som bilagan vid detta

protokoll utvisar.

Med bibehållande af förutvarande stadgande, att egoutbyte får, i

andra fall än de i 56 § omförmälda, utan hinder af förut verkstäldt

laga skifte verkställas, om genom detsamma beqvämlighet för odling

och häfd eller annan dylik fördel vinnes och jordegarne om sådant

Bill. till Riksd. Prat. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 4 Raft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

egoutbyte sig förenat, tillägger förslaget i 58 § ett nytt stadgande

att, derest i det särskilda fall, som omförmäles i 3 § 3 inom., beqvämlighet

för odling eller häfd kan genom egoutbyte vinnas, sådant .utbyte

må utan hinder af förut verkstäldt laga skifte eg a rum, älven

om ej alla jordegarne dertill lemna sitt samtycke.

På det att hvad förslaget sålunda åsyftar må blifva tydligt utmärkt,

ansåg Högsta Domstolen de båda olika i paragrafen omhandlade

fallen böra åtskiljas på det sätt att, med bibehållande af paragrafens

förutvarande lydelse oförändrad, det nya stadgandet upptoges

i ett särskildt stycke.

I öfrigt lemnades förslaget utan anmärkning.

Ex prötocollo

C. P. Hagbergh.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kong1, Maj ds Nåd. Proposition N:o 4.

3

Utdrag af protokollet öfver Justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet d Stockholms

Slott Lördagen den 12 Januari 1884,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Tbyselius,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

ThEMPT ANDER,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Justitieråden: Wretman,

Ahlgren.

4:o.

Chefen för Justitiedepartementet Statsrådet von Steyern anmälde

i underdånighet:

Riksdagens underdåniga skrifvelse den 17 Maj 1882 med anhållan

om utarbetande af förslag till ändringar i förnyade nådiga stadgan om

skiftesverket i riket den 9 November 1866, i syfte att underlätta möjligheten

att erhålla nytt skifte å torrlagd, förut skiftad mark.

Öfver det inom Justitiedepartementet utarbetade, vid protokollet

öfver justitiedepartementsärenden för den 26 Oktober 1883 fogade lagförslag

i ämnet, hade Högsta Domstolen den 4 påföljande December

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

afgifvit utlåtande, för hvars innehåll Departementschefen nu redogjorde,

hvarefter Departementschefen hemstälde, att, i anledning af den anmärkning,

Högsta Domstolen framstält i afseende å redaktionen af

58 § i förslaget, nämnda paragraf måtte gifvas följande lydelse:

“Kan genom egoutbyte i andra fall, än nu nämnda äro, beqvämlighet

för odling eller häfd eller annan dylik fördel vinnas, och förena

sig jordegare om sådant utbyte, då må det, utan hinder af förut faststäldt

skifte, ske, på sätt i 56 § sägs.

Begäres egoutbytet af anledning 3 § 3 mom. omförmäler, då må

det, utan hinder af förut faststäldt skifte, kunna jemväl utan alla jordegares

samtycke eg a rum. Sedan i detta fall skiftesmannen och godo

männen afgifvit utlåtande om utbytets företagande, skall, der ej samtlige

tillstädesvarande jordegare deråt nöjas, frågan om utbytets verkställande,

innan vidare åtgärd vidtages, underställas egodelningsrättens

pröfning. “

Då Högsta Domstolen i öfrigt lemnat ifrågavarande lagförslag

utan anmärkning, hemstälde Departementschefen vidare, att Kongl.

Maj:t täcktes enligt 87 § Regeringsformen till Riksdagens antagande

öfverlemna omförmälda förslag till förordning angående förändrad lydelse

af 3, 58, 69, 88 och 89 §§ i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om

skiftesverket i riket den 9 November 1866, med iakttagande af den

förändrade redaktion af 58 §, hvarom här ofvan förmäles.

Med bifall till denna, af Statsrådets öfrige ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

i nåder förordna, att till Riksdagen skulle i

ämnet aflåtas nådig proposition af det innehåll, bilagan

litt. D till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Th, Wilh. Malm.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1884.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.