Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i 9, Öl och 52 §§ Konkurslagen

1885-01-27 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1885:11, Med förslag till lag angående ändring i 9, Öl och 52 §§ Konkurslagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

1

N:o 11.

Ank. till Riksd. Kansli den 27 Jan. 1885, kl. 2 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag angående ändring i 9, Öl och 52 §§ Konkurslagen;

gifven Stockholms slott den 9 Januari 1885.

Med öfverlemnande af de i Statsrådet och Högsta Domstolen i

ärendet hållna protokoll, vill Kongl. Maj:t härmed jemlikt 87 § Regeringsformen

hafva i nåder föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag

till

Lag angående ändring i 9, 51 och 52 §§ Konkurslagen.

Härigenom förordnas, att nedannämnda paragrafer i Konkurslagen

den 18 September 1862 skola erhålla följande förändrade lydelse:

9 §•

Vid konkursansökning foge gäldenär uppteckning å boets egendom

och gäld, med uppgift å borgenärers namn och hemvist, så ock

å de böcker och handlingar, som boet röra; och vare uppteckningen

med edsförpligtelse underskrifven. År ej bouppteckning bifogad, eller

uppstår konkurs i följd af borgenärs yrkande och aflemnar ej gäldenär

vid förklarings afgifvande bouppteckning; varde, i stad af rätten och

å landet af domaren, förordnande genast meddeladt magistratsperson,

kronofogde, länsman, rättens betjent eller annan lämplig person att

uppteckningen utan dröjsmål förrätta; och åligge gäldenären att allt,

som till boet hörer, under edsförpligtelse redligen uppgifva. Kan ej

Bill. till Riksd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 11.

fullständig uppteckning genast ske, bör skriftlig uppgift å borgenärerne

och deras hemvist rätten eller domaren ofördröjligen tillställas.

Då konkurs uppstått, varde förordnande genast meddeladt person,

som nu nämnd är, att gäldenärs böcker och andra handlingar, som

hans rörelse angå, under försegling sätta eller i förvar taga, så ock,

der rätten eller domaren så nödigt anser, att låta konkursboets kända

egendom under säker vard hållas och boets angelägenheter bevakas

intilldess, såsom framdeles sägs, gode män utsedde blifvit. År ej bouppteckning

af gäldenären ingifven, varde förordnande, på sätt nyss

nämndt är, alltid meddeladt. På yrkande af gäldenären eller någon

af borgenärerne ege rätten eller domaren att, i stället för förordnande

hvarom nu är nämndt, uppdraga åt en eller flere skicklige män att

boet jemte de böcker och handlingar, som nämnda äro, omhändertaga

och med den befogenhet, som tillkommer gode män, boet förvalta,

intilldess gode män utsedde blifvit.

. Varder annan än den, som domare- eller tjensteed aflagt, till förrättningsman

enligt denna § förordnad; svärje inför rätten eller domaren,

att han det uppdrag redligen fullgöra skall; och hafve sedan

samma pligt och njute lika skydd, som enligt lag tillkommer dem,

hvilka rättens ärenden gå.

Öl §.

Fast egendom må ej annorledes än å offentlig auktion säljas, der

ej alla vid sammankomsten närvarande borgenärer, så ock gäldenären,

dertill samtycka. År sådan egendom för gäld intecknad, då må försäljning

utom offentlig auktion ej ske, der ej de inteckningshafvare,

hvilkas rätt må vara deraf beroende, bifall dertill lemnat; sker försäljningen

å auktion, varde de inteckningshafvare, som kände äro,

dertill kallade. Ej må å sådan auktion egendom säljas under inteckningarnes

värde, sammanlagdt med det belopp, som med förmånsrätt

framför desamma enligt lag bör ur egendomen utgå, der ej borgenäleme

i den ordning 59 och 60 §§ stadga, så ock de inteckningshafvare,

hvilkas rätt är deraf beroende, till den försäljning bifall lemna.

Kan försäljning sålunda ej ske, ega borgenärerne hos vederbörande

myndighet äska försäljning i den ordning, som om fast egendom, den

der utmätt blifvit, särskildt är stadgadt.

Lös egendom må ej heller säljas annorledes än å auktion, den

der blifvit lagligen kungjord, der ej borgenärerne i den ordning, som

* ^ och ^ §§ stadgas, besluta, att egendomen eller någon del deraf

må säljas under hand, samt rättens ombudsman efter gäldenärens

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

hörande dertill lemnar bifall. Lös egendom, deri borgenär har panträtt

eller annan förmånsrätt, som endast i viss egendom gäller, må ej

i något fall utan hans samtycke säljas utom auktion.

52 §.

Sedan afgjordt är, att ackord ej kommer till stånd, skall försäljning

af boets egendom, så fort ske kan, ega rum, der ej borgenärerne

besluta uppskof med försäljningen. Sådant uppskof må dock ej emot

någon borgenärs eller gäldenärens vid sammankomst gjorda bestridande

bestämmas till längre tid än ett år. Ej heller må sådant beslut lända

till inskränkning i den rätt, i fråga om försäljning af egendom, som

enligt lag tillkommer inteckningshafvare eller borgenär, hvarom i 54

§ sägs.

Väckes fråga om sådant uppskof, skola borgenärerne sammankallas

att öfver frågan besluta; skolande i kallelsen till borgenärssammanträdet

utsättas, att dylik fråga å sammanträdet förekommer till

afgörande.

Kong!. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Nils von Steg er n.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms

slott Fredagen den 21 November 1884,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

9:o.

Departementschefen Statsrådet von Steyern anförde:

»Under de senare åren har fyrfaldiga gånger inom Riksdagen

väckts förslag om en lag, hvarigenom en på obestånd kommen köpmans

tillgångar skulle kunna öfvertagas till förvaltning af borgenärerna,

utan att konkurs behöfde inträda. Såsom skäl för ett dylikt förslag

har anförts, att fall kunde inträffa, då konkurslagens föreskrifter ej

vore i allo tillämpliga och då boets realisation oberoende af de i

konkurslagen gifna regler kunde lemna ett fördelaktigare resultat så

väl för borgenärerna som för gäldenären. De bestämmelser i konkurslagen,

mot hvilka anmärkningar framstälts, äro följande:

I 9 § åläggeB rätten eller domaren att utse lämplig person att

under försegling sätta eller i förvar taga gäldenärens böcker och andra

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 11.

handlingar, som hans rörelse angå, så ock, der rätten eller domaren

så nödigt anser, låta konkursboets kända egendom under säker vård

hållas och boets angelägenheter bevakas, intill dess gode män blifvit

utsedde. Det syntes alltså vara lagens mening, att, så snart konkurs

inträffade, all gäldenärens rörelse skulle afstanna och rättens uppmärksamhet

hufvudsakligen rigtas derpå, att hvad som funnes i boet, när

konkursen började, ock skulle oförskingradt öfverlemnas till borgenärerna,

när de genom gode män toge boet om hand. Ett sådant afbrott

i en större affärsverksamhet, vare sig handel, sjöfart eller fabriksrörelse,

kunde emellertid ej blott lända konkursboet till verklig skada,

utan ock försätta i arbetslöshet med deraf följande ekonomiskt betryck

en talrik, hos gäldenäi-en anstäld arbetspersonal.

51 § konkurslagen innehåller, att konkursboets lösa egendom

skall försäljas på offentlig auktion, der ej alla vid sammankomst närvarande

borgenärer och gäldenären dertill samtycka; dock att borgenärerna

i vanlig ordning ega besluta om försäljning under hand af

varulager eller af ett eller annat stycke af annan lös egendom. I

52 § föreskrifves derjemte, att försäljningen ej får mot någon borgenärs

eller gäldenärens bestridande uppskjutas längre tid efter inställelsedagen,

än som till kungörelse derom nödig är. En sådan forcerad

försäljning af all gäldenärens lösa egendom på auktion kunde leda till

ett oskäligt nedtryckande af priset på densamma, i synnerhet då det

gälde att realisera en myckenhet egendom af samma slag, hvaremot

bättre försäljningsvilkor kunde vara att förvänta, om egendomen finge

utbjudas under hand, och större rådrum medgåfves för underhandling

med spekulanter. I synnerhet vore detta fallet, då, såsom någon gång

inträffade, tillfälliga orsaker vållade stockningar inom affärsverlden och

nödgade köpmän att inställa sina betalningar, utan att derföre verklig

brist i tillgångarna förefunnes.

Slutligen har ock anmärkning gjorts mot den tidsutdrägt, som

vållades genom iakttagande af de i konkurslagen stadgade formaliteter

i fråga om boupptecknings verkställande, borgenärernas sammankallande

och boets realisering, samt mot de kostnader, hvilka vore en följd af

konkursutredningen. Det har ej heller saknats antydan derom, att

det för gäldenären personligen vore angenämare och för möjligheten

att återupptaga hans verksamhet förmånligare, om konkurs ej behöfde

inträda.

Häraf har man dragit den slutsats, att lagen borde gynna ett

förfarande, hvarigenom på ansökan af gäldenär, som vore köpman,

konkursboet öfverlemnades till borgenärernas förvaltning utan att konkurs

inträdde. Hufvuddragen af den föreslagna lagstiftningen äro i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

öfrigt, att öfver en dylik hos rätten gjord ansökning borgenärerna

skulle inom viss kort tid höras, att administration ej skulle komma

till stånd, derest ej en viss pluralitet af borgenärerna derom förenade

sig och rätten gåfve sitt bifall, att borgenärerna skulle välja administratörer

af boet och bestämma deras arfvode, samt att förvaltningen ej

finge fortgå längre än ett år utan rättens tillstånd. Att under nämnda

tid lös. egendom finge säljas under hand är väl meningen, ehuru det

ej blifvit uttryckligen utsagdt. I öfrigt innehåller det sista och utförligaste

förslaget närmare bestämmelser angående beskaffenheten af den

fordran, för hvilken rösträtt skulle få utöfvas, hvarjemte meddelas stadganden

rörande den verkan, som ansökning om administration skulle

utöfva på senare ingifven ansökan om gäldenärens försättande i konkurs

samt på de exekutiva åtgärder, som mot gäldenären redan börjats

eller under administrationens fortgång ifrågasattes.

Förslaget har icke tillvunnit sig Riksdagens bifall. Mot detsamma

hafva dels vid särskilda tillfällen af Riksdagens Lag-Utskott,

dels af Justitieombudsmannen i hans berättelse till 1879 års Riksdag

gjorts vigtiga erinringar. Förslaget åsyftade, har man sagt, att genom

några borgenärers beslut hindra andra att anlita vanliga exekutiva åtgärder

för. att göra sin rätt gällande, samt att tvinga dem att deltaga

i en administration. Derföre fordrades att alla borgenärer finge tillfälle

att i beslutet deltaga, och att fordringarna och den på dem grundade

rösträtt blifvit rättsligen faststälda, men intetdera kunde ega rum

enligt förslaget, som medgaf borgenärerna så kort tid att fatta sitt

beslut, att alla ej kunde inställa sig, ännu mindre få sina fordringar

pröfvade. Skulle detta ske, blefve tidsutdrägten ej mindre än den nu

är vid konkurs. . Om anmärkningar gjordes mot anmäld fordran, funnes

ingen utväg anvisad att få densamma pröfvad. Att hänskjuta en sådan

tvist till profning af domstol i vanlig ordning skulle vålla större tidsutdrägt.

, än om ärendet behandlades enligt konkurslagen. Denna lags

föreskrifter i 36 § om återvinning till konkursboet af egendom, som

under den närmaste tiden före konkursen afhändts boet till borgenärernas

skada, skulle ej vara tillämplig i fråga om administration. Likaså

38 § om säljares rätt att ej annorledes än mot betalning till konkursboet-

utlemna varor, som gäldenären köpt men ej betalt. Och slutligen

skulle en gäldenär, som lyckats få till stånd ett beslut om administration,

icke vara underkastad lagens stadganden om ansvar å bedräglig,

oredlig eller vårdslös gäldenär i konkurs.

Genom dessa erinringar, hvilkas befogenhet ej lärer kunna bestridas,

torde vara ådagalagdt, att en lagstiftning om administration ingalunda

är eu så lätt uppgift, som man förestält sig. För att lösa den så, som

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

en lagstiftningsuppgift bör lösas, fordras en lag af föga mindre omfång

än konkurslagens.

En sådan lagstiftning är emellertid, enligt mitt förmenande, icke

nödvändig för det afsedda ändamålet. Deraf att förhållanden finnas,

på hvilka vissa af konkurslagens nuvarande föreskrifter ej äro fullt

tillämpliga, följer icke att sådana förhållanden böra ställas helt och

hållet utom konkurslagens verkningsområde. Konkurslagens bestämmelser

sakna ingalunda mottaglighet för förändringar, egnade att sätta

den ganska väl i stånd att motsvara de kraf, hvilka i en utvecklad

affärsverksamhets intresse kunna ställas på densamma. Visserligen kan

det ej undvikas, att hvarje konkursförfarande för gäldenären medför

vissa obehag och möjligen försvårar hans utsigter att kunna återupptaga

sin verksamhet. Men denna brist, om den ens så får kallas, gör

sig gällande icke blott i de större konkurser, hvilka man vill förekomma

genom administrationsförfarandet, utan ock i de mångfaldiga

små, der detta förfarande enligt förslaget ej skulle komma till användning,

och jag inser ej något skäl att skapa en undantagsställning för

de förra. Dessutom betviflar jag, att eu gäldenär anseende skulle

vinna särdeles mycket derpå, att han i stället för konkurs underkastades

ett legalt förfarande, som, derest lagstiftningen angående detsamma

gjordes fullständig, knappast i något afseende utom till namnet komme

att skilja sig från konkurs.

Mot införande af administrationsförfarandet hos oss talar jemväl

den omständighet, att detta förfarande i följd af de missbruk, hvartill

en från offentlig myndighets sida okontrollerad förvaltning af gäldenärs

egendom visat sig leda, icke vunnit varaktigt insteg i något lands

lagstiftning, med undantag af Englands; samt att i sistnämnda land,

der det nästan gjordes till regel genom 1869 års konkurslag, dess användning

genom eu år 1883 antagen ny lag betydligt inskränkts.

De nu anförda betänkligheterna delas jemväl af den komité, som

år 1879 fick i uppdrag att taga i öfvervägande frågan om hvilka särskilda

föreskrifter må finnas lämpliga för utredning af tillgångar, som

blifvit till borgenärers förnöjande afträdda af enskilda banker och andra

dermed jemförliga bolag och affärsfirmor, samt i detta ämne afgifva

förslag. Komitén erkänner befogenheten af de flesta bland de anmärkningar,

som, enligt hvad jag anfört, blifvit mot vissa konkurslagens

stadgande!! gjorda, men den vill undanrödja de anmärkta bristerna

genom ändringar i konkurslagen, hvilka komitén sålunda motiverar:

»Bland de med rätta anmärkta bristerna i nu gällande konkurslag

möter först saknaden af en fullt tillfredsställande form för förvaltningen

af gäldenärens tillgångar under tiden från den offentliga stäm
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

ningens utfärdande och intill dess gode män blifvit utsedde, hvilken

tid kan utgöra ända till tre veckor och derutöfver. Om nemligen

gäldenären drifvit en omfattande handelsrörelse eller en större industriel

verksamhet eller idkat t. ex. skeppsredareaffärer, kan en dylik verksamhet

icke ögonblickligen afbrytas, eller länder åtminstone ett dylikt

afbrott helt säkert boet till skada. Men det stadgande, som i 9 §

konkurslagen förekommer, att rätten skall förordna eu person att gäldenärens

böcker och andra handligar, som hans rörelse angå, under försegling

sätta eller i förvar taga samt att, der så nödigt anses, låta

konkursboets kända egendom under säker vård hållas och boets angelägenheter

bevakas, hvilar på förutsättningen, att den verksamhet, gäldenären

utöfvat, helt och hållet skall afbrytas, och uppdraget att bevaka

boets angelägenheter torde endast afse de rättsliga åtgärder, som kunna

ifrågakomma för skyddande af desamma. Denna uppfattning har åtminstone

i praxis gjort sig gällande, och nekas kan icke, att lydelsen

af ifrågavarande stadgande ej gifver stöd för antagandet, att den enligt

nämnda föreskrift förordnade personen skulle ega vidtaga några

egentliga förvaltningsåtgärder. Det är denna brist i lagstiftningen,

komiterade velat afhjelpa genom ett tillägg till sist åberopade paragraf,

deri komiterade anvisat gäldenären eller den borgenär, som yrkar derpå,

en utväg att genom rättens förordnande för den tid, som föregår

godmansvalet, få till stånd en förvaltning, utrustad med samma befogenhet,

som tillkommer gode männen. Då komiterade ansett behofvet af

eu oafbruten förvaltning icke kunna i någon afsevärd mån göra sig

gällande i andra fall, än der gäldenären är köpman eller, enligt detta

ords betydelse i konkurslagen, drifvit sådan rörelse, att han varit skyldig

föra handélsböcker, har stadgandet blifvit inskränkt till gäldenärer,

som äro köpmän.

»Den andra anmärkningen, som efter komiterades tanke med fog

kan göras mot gällande konkurslag, afser föreskriften i 52 § konkurslagen,

att sedan afgjordt är att ackord ej kommer till stånd, må ej mot

någon borgenärs eller gäldenärens vid sammankomst gjorda bestridande

försäljning af boets egendom uppskjutas längre tid efter inställelsedagen,

än som till kungörelse derom nödig är.

»Denna föreskrift kan onekligen i vissa fall för borgenärerne

medföra skada. I följd af de större affärsförhållanden, som här i landet

under tiden efter konkurslagens antagande uppstått, inträffar numera

att till konkurs afträdes tillgångar af den beskaffenhet och omfattning,

att deras försäljning icke utan stor förlust låter sig verkställas

inom den i 52 § konkurslagen bestämda korta tid, hvari emot

gäldenärens eller eu enda borgenärs bestridande någon förlängning nu

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

icke kan ske, äfven om sådant uppenbarligen skulle leda till en fördelaktig

realisation. Det är med den nuvarande föreskriften icke ens

möjligt för borgenärernes flertal att få försäljningen uppskjuten till en

årstid, som mera lämpar sig derför.

»Men att t. ex. kunna afvakta sjöfartens öppnande, att, i fråga

om varulager och upplag, kunna anordna försäljningen så, att ej hela

lagret behöfver på en gång afyttras, att vinna längre rådrum för egendoms

utbjudande under hand eller för att lemna spekulanter tillfälle

att vidtaga åtgärder för att bereda sig till öfvertagandet af eu större

affär, kan dock vara af den vigt för en gynsam realisation, att det

synes böra vara borgenärernes flertal medgifvet att besluta ett visst

uppskof med försäljningen, och att det icke bör få bero på en enda

gäldenär att omintetgöra hvad flertalet i detta afseende finner för konkursboet

vara fördelaktigast. A andra sidan, och då konkurs innebär

liqvidation åt fordringsegarne så långt tillgångarne förslå, kan med

de principer, hvarå konkurslagstiftningen hvilar, ej vara förenligt, att

med liqviden uppskjutes huru länge som helst, och komiterade hafva

derföre icke velat förorda, att uppskof med realisationen får beslutas

för längre än ett år. Det är likaledes klart, att ett sålunda beslutadt

uppskof icke kan verka någon inskränkning i inteckningsliafvares rätt

att få intecknad fast egendom utan uppskof försåld i öfverensstämmelse

med hittills gällande föreskrifter, samt att panthafvare äfven bibehålies

vid den rätt, hvarom förmäles i 54 § konkurslagen.

»Med dessa båda ändringar i konkurslagen synes det komiterade,

att man i hvad på lagstiftningen ankommer undanröjt de med rätta

öfverklagade olägenheter, som den nuvarande konkurslagstiftningens

tillämpning å konkurser af större omfattning ej sällan fört med sig.»

Enligt komiterades förslag skulle till andra stycket af 9 § fogas

ett så lydande tillägg: »År gäldenären köpman, ege rätten eller domaren

på yrkande af gäldenären eller någon af borgenärerna, att, i stället

för förordnande, hvarom nu är nämndt, uppdraga åt eu eller flera

skickliga män att boet jemte de böcker och handlingar, som nämnda

äro, omhändertaga och med den befogenhet, som tillkommer gode män,

boet förvalta, intill dess gode män utsedde blifvit.» Och 52 § skulle

enligt samma förslag lyda så: »Sedan afgjordt är, att ackord ej kommer

till stånd, skall försäljning af boets egendom, så fort ske kan,

ega rum, der ej borgenärerne besluta uppskof med försäljningen. Sådant

uppskof må dock ej emot någon borgenärs eller gäldenärens vid

sammankomst gjorda bestridande bestämmas till längre tid än ett år.

Ej heller må sådant beslut lända till inskränkning i den rätt i fråga

Bill. till Iiiksd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

om försäljning af egendom, som enligt lag tillkommer inteckningshafvare

och borgenär, hvarom i 54 § sägs.»

Vid granskning af detta förslag gjordes i Högsta Domstolen endast

den anmärkning, att i 52 § borde intagas föreskrift att, der fråga

väcktes om uppskof, borgenärerne skulle sammankallas att öfver frågan

besluta, samt att i kallelsen till borgenärssammanträdet borde utsättas,

att dylik fråga förekomme till afgörande å sammanträdet.

Förslaget kom ej under Kongl. Maj:ts pröfning, emedan lösningen

af den fråga, det afhandlar, ansågs inbegripen i det vidsträcktare uppdrag,

som lemnades åt den år 1881 tillsatta bankkomitén. Denna har

enhälligt omfattat förslaget med den af Högsta Domstolen föreslagna

ändring.

Det synes mig vara allt skäl att söka bereda framgång åt ett förslag,

som sålunda af ett ganska stort antal med affärslifvets förhållanden

och dess behof förtrogne män ansetts motsvara de för handen

varande fordringarna, och som ur juridisk synpukt icke hos Högsta

Domstolen väckt några betänkligheter. I ett hänseende skulle jag

dock vilja till förslaget foga ett tillägg, som endast är ett förtydligande

af den mening, som redan deri ligger, eller att lös egendom må under

uppskofstiden säljas utom auktion. Det kan ej utan fog sättas i fråga,

om ej samma skäl, som betinga en sådan rätt, tala för dess utsträckning

äfven till andra fall, än då uppskof med försäljning af egendomen

eger rum. Detta förordades af tre ledamöter i Högsta Domstolen, när

förslaget till gällande konkurslag der föredrogs. Desse ledamöter ville

göra försäljning under hand beroende på gäldenärens samtycke. En

allt för stor makt skulle derigenom läggas i en motsträfvig gäldenärs

händer. Hans fördel liksom minoritetens bland borgenärerna synes

tillräckligt till godo sedd derigenom, att såsom vilkor för dylik försäljning

fordras samtycke af rättens ombudsman, sedan gäldenären, i

likhet med borgenärerna, fått tillfälle att framlägga sina skäl.

Att borgenärerna äfven i andra konkurser än köpmäns skulle få

besluta uppskof med egendoms försäljning, synes mig innefatta en

förbättring af det inom Riksdagen väckta förslaget, emedan anledningar

till sådant uppskof lika väl kunna förekomma t. ex. i en jordbrukares

som i en köpmans konkurs.

Förslaget innehåller intet stadgande, som direkt syftar att påskynda

konkursutredningen. Detta skulle svårligen kunna ske annorlunda

än genom förkortning af den tid, inom hvilken borgenärerna

skola kallas att sina fordringar i konkursen bevaka. Men just i konkurser

af större omfång, der gäldenären haft affärsförbindelser med

personer, bosatta långt utom den ort, der han haft sitt hemvist, torde

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

den nu bestämda tiden — näst efter två och sist inom fyra månader

— ej tåla någon väsentligare nedsättning, derest alla borgenärerna

skola hinna få del af kallelsen och vidtaga nödiga förberedelser för

bevakningen. Föreskriften att försäljning af lös egendom får ske underhand

leder naturligtvis indirekt äfven till en minskning i tidsutdrägt

genom frikallelsen från iakttagande af de i fråga om auktion föreskrifna

formaliteter.

Detta medgifvande minskar äfven konkurskostnaderna, och dessa

kunna ytterligare nedsättas genom anlitande af den utväg 67 § konkurslagen

anvisar att genom rättens förordnande få arfvodet till rättens

ombudsman nedsatt. Just i konkurser, der uppskof med försäljning

eger rum och sysslomännens besvär ökas genom försäljning under

hand, är ett dylikt vädjande till rätten synnerligen befogadt.

Då det af mig nu förordade förslag innehåller ett vigtigt tillägg

till det, öfver hvilket Högsta Domstolen förut hörts, torde inhemtande

af dess yttrande öfver förslaget vara nödigt. Jag hemställer alltså, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes för det ändamål, hvarom 87 § Regeringsformen

förmäler, inhemta Högsta Domstolens yttrande öfver det vid

detta protokoll under bilagan litt. B fogade förslag till Lag angående

ändring af konkurslagens §§ 9, 51 och 52.»

Hvad Departementschefen sålunda hemstält täcktes,

uppå tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter,.

Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. M.aj:ts Nåd, Proposition N:o 11.

Förslag

till

Lag angående ändring i 9, 51 och 52 §§ konkurslagen.

Härigenom förordnas, att nedannämnda paragrafer i konkurslagen

den 18 September 1862 skola erhålla följande förändrade lydelse:

9 §•

Vid konkursansökniug foge gäldenär uppteckning å boets egendom

och gäld, med uppgift å borgenärers namn och hemvist, så ock

å de böcker och handlingar som boet röra; och vare uppteckningen

med edsförpligtelse underskrifven. År ej bouppteckning bifogad, eller

uppstår konkurs i följd af borgenärs yrkande och aflemna!'' ej gäldenär

vid förklarings afgifvande bouppteckning; varde, i stad af rätten och

å landet af domaren, förordnande genast meddeladt magistratsperson,

kronofogde, länsman, rättens betjent eller annan lämplig person att

uppteckningen utan dröjsmål förrätta; och åligge gäldenären att allt,

som till boet hörer, under edsförpligtelse redligen uppgifva. Kan ej

fullständig uppteckning genast ske, bör skriftlig uppgift å borgenärerna

och deras hemvist rätten eller domaren ofördröjligen tillställas.

JDå konkurs uppstått, varde förordnande genast meddeladt person,

som nu nämnd är, att gäldenär böcker och andra handlingar, som

hans rörelse angå, Tinder försegling sätta eller i förvar taga, så ock,

der rätten eller domaren så nödigt anser, att låta konkursboets kända

egendom under säker vård hållas, och boets angelägenheter bevakas

intilldess, såsom framdeles sägs, gode män utsedde blifvit. År ej

bouppteckning af gäldenären ingifven, varde förordnande, på sätt nyss

nämndt är, alltid meddeladt. År gäldenären köpman, ege rätten eller

domaren på yrkande af gäldenären eller någon af borgenärerne att, i

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

stället för förordnande hvarom nu är nämndt, uppdraga åt en eller flere

skicklige män att boet jemte de böcker och handlingar, som nämnda

äro, omhändertaga och med den befogenhet, som tillkommer gode män,

boet förvalta, intill dess gode män utsedde blifvit.

Varder annan än den, som domare- eller tjensteed aflagt, till förrättningsman

enligt denna § förordnad; svärje inför rätten eller domaren,

att han det uppdrag redligen fullgöra skall, och hafve sedan samma

pligt och njute lika skydd, som enligt lag tillkommer dem, hvilka

rättens ärenden gå.

51 §.

Fast egendom må ej annorledes än å offentlig auktion säljas, der

ej alla vid sammankomsten närvarande borgenärer, så ock gäldenären,

dertill samtycka. År sådan egendom för gäld intecknad, då må försäljning

utom offentlig auktion ej ske, der ej de inteckningshafvare,

hvilkas rätt må vara deraf beroende, bifall dertill lemnat; sker försäljningen

å auktion, varde de inteckningshafvare, som kände äro, dertill

kallade. Ej må å sådan auktion egendom säljas under inteckningarnes

värde, sammanlagdt med det belopp, som med förmånsrätt framför desamma

enligt lag bör ur egendomen utgå, der ej borgenärerne i den

ordning 59 och 60 §§ stadga, så ock de inteckningshafvare, hvilkas

rätt är deraf beroende, till den försäljning bifall lemna. Kan försäljning

sålunda ej ske, ega borgenärerne hos vederbörande myndighet

äska försäljning i den ordning, som om fast egendom, den der utmätt

blifvit, särskildt är stadgadt.

Lös egendom må ej heller säljas annorledes än å auktion, den

der blifvit lagligen kungjord, der ej borgenärerne i den ordning, som

i 59 och 60 §§ stadgas, besluta, att egendomen eller någon del deraf

må säljas under hand, samt rättens ombudsman efter gäldenärens

hörande dertill lemnar bifall. Lös egendom, deri borgenär har panträtt,

må ej i något fall utan hans samtycke säljas utom axxktion.

52 §.

Sedan afgjordt är, att ackord ej kommer till stånd, skall försäljning

af boets egendom, så fort ske kan, ega rum, der ej borgenärerne

besluta uppskof med försäljningen. Sådant uppskof må dock ej emot

någon borgenärs eller gäldenärens vid sammankomst gjorda bestridande

bestämmas till längre tid än ett år. Ej heller må sådant beslut lända

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

till inskränkning i den rätt, i fråga om försäljning af egendom, som

enligt lag tillkommer inteckningshafvare eller borgenär, hvarom i

54 § sägs.

Väckes fråga om sådant uppskof, skola borgenärerne sammankallas

att öfver frågan besluta; skolande i kallelsen till borgenärssammanträdet

utsättas, att dylik fråga å sammanträdet förekommer

till afgörande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

15

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj:ts

Högsta Domstol Tisdagen den 2 December 1884.

Andra Rummet.

N ärvarande:

Justitieråden: von Hofsten,

Rabe,

von Segebaden,

Hernmarck,

Ahlgren,

Örbom,

Abergsson.

Expeditionschefen Lilienberg föredrog i underdåninghet:

Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet den 21 nästlidne November,

hvarmedelst, för det ändamål 87 § Regeringsformen förmäler, Högsta

Domstolens utlåtande blifvit infordradt öfver ett förslag till Lag angående

ändring i 9, Öl och 52 §§ Konkurslagen, så lydande som bilagan

till detta protokoll utvisar.

Justitierådet Abergsson yttrade: Hvad beträffar frågan om konkursboets

vård och förvaltning under tiden intill dess gode män blifvit af

borgenärerne valde, skulle det enligt min åsigt vara gagneligt, om det

icke berodde på rättens eller domarens pröfning i hvarje särskildt fall,

huruvida någon person skall förordnas eller icke att om boet taga

vård och dess angelägenheter bevaka, utan det alltid ålåge rätten eller

domaren att förordna en eller flere förvaltare med enahanda befogenhet,

som gode män, samt med skyldighet att omhänderhafva förvalt
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kong!,. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 11.

ningen intill dess gode män blifvit utsedde, och detta utan hänsyn

dertill, om gäldenären är köpman eller icke och om yrkande angående

sådant förordnandes meddelande blifvit af gäldenären eller någon af

borgenärerne framstäldt eller icke. Anses emellertid förordnande af

sådan förvaltare böra ifrågakomma endast i det särskilda fall, som i

föreliggande förslag afse®, har jag mot förslagets formulering icke

något att erinra.

Mot den föreslagna förändringen af 51 §, angående rätt för borgenärerne

att i samma ordning som i afseende å andra förvaltningsfrågor

fatta beslut rörande sättet för lös egendoms försäljning, har jag

icke annat att anmärka, än att den i sammanhang dermed meddelade

bestämmelsen, att lös egendom, deri borgenär har panträtt, ej i något

fall må utan hans samtycke säljas utom auktion, efter min tanke borde

göras mera omfattande, så att den skyddade icke blott de borgenärers

rätt, hvilka i lös egendom hafva panträtt och således i regeln sjelfve

innehafva och kunna enligt 54 § disponera öfver egendomen, utan

äfven lände till förmån för sådana borgenärer, som eg a, icke panträtt,

utan allenast förmånsrätt till betalning ur viss egendom såsom innehafvare

af förlagsinteckning med flere; i följd hvaraf och då uttrycket

»borgenärer, som ega förmånsrätt till betalning ur viss lös egendom»

jemväl omfattar pantinnehafvare, jag hemställer, att ifrågavarande bestämmelse

måtte gifvas följande lydelse:

»Har borgenär förmånsrätt till betalning ur viss lös egendom,

må ej i något fall den egendom utan lians samtycke säljas utom auktion».

Förslaget till förändrad lydelse af 52 § lemnas af mig utan anmärkning.

Justitierådet Örbom anförde: Enahanda förhållanden, som tala för

den i 9 § föreslagna anordningen af en provisorisk förvaltning af

konkursbo, kunna vara för handen äfven i andra konkurser än sådana,

der gäldenären är köpman, såsom t. ex. då han i större omfattning

bedrifvit jordbruk eller affärsrörelse hvaröfver han dock icke varit pligtig

att föra handelsbok. Uppenbarligen är det sjelfva rörelsens och den

till konkurs afträdda egendomens beskaffenhet, som vida mer än gäldenärens

skyldighet att föra handelsbok bör vara bestämmande i fråga

om behofvet af den ifrågasatta anordningen. Jag anser mig derföre

böra uttala såsom önskvärd!, att den förmån, som genom förslaget

skulle beredas köpmans till konkurs afträdda bo, äfven måtte utsträckas

till annan gäldenär konkursbo, derest sådant yrkas och af rätten, på

grund af förekomna omständigheter, anses lämpligt.

Uti den föreslagna nya 9 § har upptagits enahanda bestämmelse

om edgång af förrättningsman, som förefinnes i den nuvarande lydel
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o It

sen af samma §. Under de decennier, som förflutit efter det gällande

konkurslag trädde i kraft, har emellertid eu väsentlig förändring inträdt

i det allmänna åskådningssättet i fråga om edgångs behöflighet

och lämplighet i vissa fall. Den allmänna meningen synes numera

med mycken styrka kräfva att ingen ny edgång införes eller någon

redan påbjuden bibehålies, så vidt ej oafvisligt nödtvång föranleder

dertill. Delande denna uppfattning, har jag derföre ansett mig böra

äfven i förevarande fall tillse, huruvida den omnämnda edgången verkligen

är af behofvet påkallad. Dervid har jag kommit till den öfvertygelse

att samma edgång, i likhet med de flesta andra löfteseder,

som endast innebära en i allmänna ordalag åtagen förpligtelse att redligt

eller ordentligt fullgöra vissa åtagna bestyr, är helt och hållet

öfverflödig för den, som träder till uppdraget med redligt uppsåt, men

deremot för den, hos hvilken redbar vilja saknas, betydelselös, då

löftesbrottet icke är såsom mened straffbart enligt statens lagar. I hvilketdera

fallet som helst äfventyrar man att edgången kommer att betraktas

såsom en tom formalitet och till följd deraf, långt ifrån att

lända till fromma för den borgerliga lagens helgd eller sann religiositet,

snarare verkar till motsatsen deraf. Vid sådant förhållande föranlåtes

jag hemställa, att samtidigt dermed att ny lydelse gifves åt förevarande

§ i vissa delar, den nu föreskrifna edgången derur må helt

och hållet uteslutas.

Skulle en sådan åtgärd icke anses lämplig och edgången sålunda

lemnas qvarstående, torde uppmärksamheten böra fästas derå, att gode

män och sysslomän i konkurs i allmänhet icke hafva edgång sig ålagd

och att följaktligen de gode män, som enligt förslaget skulle i förevarande

fall förordnas af domstol eller domare, skulle underkastas en

edgångspligt, som ej förefinnes för gode män, som väljas eller förordnas

enligt konkurslagens 39 och 40 §§, äfvensom att edgångens fullgörande

understundom kan medföra en omgång och tidsutdrägt, hvarigenom

ändamålet med anordningen i viss mån förfelas.

Vid förslaget i 51 § anser jag mig böra erinra, att försäljningen

å offentlig auktion af konkursboets lösa egendom utan tvifvel i regeln

lemnar den bästa garantien för ett godt resultat. Den medför tillika

den stora fördelen att icke allenast förebygga sådana oärliga transaktioner,

som vid försäljning under hand äro möjliga, utan äfven utesluta

den eljest dervid lätt uppstående misstanken om tillvaron af dylika

transaktioner. De allmänna och betydande olägenheter, hvilka sålunda

kunna tänkas förbundna med försäljningen under hand, uppväga

efter min åsigt fullkomligt de fördelar af snabbare realisation och möjBih.

till Ri/csd. Prot. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 8 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 11.

ligen äfven högre köpeskilling, som till äfventyrs någon gång i enstaka

fall skulle kunna genom dylik försäljning ernås. Med hänsyn

tillika till de lättnader i fråga om realisation under hand af lös egendom,

hvilka redan äro i konkurslagen medgifna, och då, så vidt jag

kunnat inhemta, behofvet af utsträckt frihet i detta hänseende icke är

af erfarenheten så vitsordadt, att jag obetingadt kan antaga att utsträckningen

skulle lända till de i konkursbo intresserades sannskyldiga

nytta, vågar jag derföre icke förorda förslaget i denna del.

I öfrigt lemnar jag förslaget utan anmärkning.

Justitierådet Ahlgren instämde med Justitierådet Åbergsson i

fråga om hans anmärkning mot 51 §, men lemnade förslaget i öfrigt

utan anmärkning.

Justitierådet Hernmarck lemnade förslaget utan annan anmärkning

än att, då genom afträdd lös egendoms försäljning under hand borgernär,

som på grund af förlagsinteckning eller eljest enligt lag eger

förmånsrätt i viss del af egendomen, möjligen kan blifva i sin rätt

förnärmad, Justitierådet ansåg det böra stadgas, att sådan borgenärs

samtycke erfordras för att lösegendomen skulle kunna utom auktion

försäljas; hvadan Justitierådet föreslog, att sista punkten i 51 § erhåller

följande lydelse: »Lös egendom, hvari borgenär har panträtt eller

annan förmånsrätt, som endast i viss egendom gäller, må ej i något

fall utan hans samtycke säljas utom auktion.»

Justitierådet von Segebaden instämde med Justitierådet Ahlgren.

Justitierådet Rabe yttrade: Jag lemnar förslaget utan annan anmärkning,

än beträffande ändringen af 51 § konkurslagen, till hvars

vidtagande, efter mitt omdöme, hvarken den omständighet, att enligt

den föreslagna nya lydelsen af 52 § nämnda lag, borgenärerna skulle

få i allmänhet rätt att besluta uppskof ända till ett år med försäljningen

af konkursboets egendom, bör gifva anledning eller giltigt skäl

eljest förekommer. De förslag om uppskof med försäljning af konkursbos

egendom, som förut framstälts, hafva icke heller, så vidt jag förstår,

förutsatt eller inneburit, att konkursboets egendom skulle få afyttras

i annan ordning, än som föreskrifves i 51 §, sådan den för

närvarande lyder.

Jag kan ej inse annat, än att, derest i fråga om bästa sättet att

afyttra sådan lös egendom, till hvars försäljning annorledes än å auktion,

som blifvit lagligen kungjord, nu erfordras samtycke af alla vid

sammankomst närvarande borgenärer, så ock af gäldenären, olika meningar

ega rum, egendomens afyttrande å lagligen kungjord auktion

är det lämpligaste försäljningssättet, såsom förekommande till och med

blotta misstanken, att försäljningssättet skulle gynna en eller annans

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kong!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

möjliga beräkning att åtkomma egendomen för underpris. Och hvad

särskildt gäldenären angår, synes mig jemväl hans rättmätiga intresse

kräfva, att, då auktionskungörelsen bringar försäljningen till allmän

kännedom och måste antagas framkalla största antalet spekulanter, honom

icke bör i vidare mån, än efter gällande konkurslag redan är fallet,

förvägras att få egendomen försåld å lagligen kungjord auktion.

Justitierådet von Hofsten instämde med Justitierådet Hernmarck.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms

slott Fredagen den 9 Januari 1885,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyeen,

Hammarskjöld.

Richert,

Ryding. ©

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Justitieråden: Rabe,

von Segebaden.

Statsrådet Friherre von Otter anmäldes vara af sjukdom hindrad

att komma tillstädes.

Chefen för Justititiedepartementet Statsrådet von Steyern anmälde

i underdånighet:

4:o.

att Högsta Domstolen afgifvit utlåtande öfver det till Domstolen

remitterade förslag till Lag angående ändring i 9, Öl och 52 §§ Konkurslagen.

Departementschefen redogjorde för innehållet af Högsta Domstolens

utlåtande och anförde derefter:

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Koncgl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

»I fråga om ändringen i konkurslagens 9 § har jag ansett mig

böra fästa uppmärksamhet vid den af en ledamot i Högsta Domstolen

uttalade erinran att enahanda förhållanden, som tala för den ^siag

anordningen af en provisorisk förvaltning af konkursbo, kunna vara

för handfil äfven i andra konkurser än sådana der ga,ldenaren ar opman

såsom t. ex. då han i större omfattning bedrift jordbruk eller

affärsrörelse, hvaröfver han dock icke vant pligtig att f«ra^d^i8^- Jag anser det i likhet med denna ledamot önskvärd! att d^ forman,

som genom förslaget skulle beredas köpmans till konkurs afladda bo,

äfven måtte utsträckas till annan gäldenär^ konkursbo.

Vid 51 8 hafva Högsta Domstolens fleste ledamöter anmarkt att

bestämmelsen-att lös egendom, deri borgenär har panträtt, ej i något

fall må utan hans samtycke säljas utom auktion, borde göras mera

omfattande, så att den skyddade icke blott de borgenarei^ rat^ hvflka

i lös egendom hafva panträtt, utan äfven landa till forman för sada

na borgenärer, som ega allenast förmånsrätt till betalnmg ur v^ss egendom

såsom innehafvare af förlagsmtecknmg, m. fl. Rigtigheten åt

denna anmärkning, som gäller konkurslagens nuvarande lydelse,

väl som förslaget, kan jag icke bestrida och anser forslaget hora

lighet med dea®a““a ^ & tt förslaget, med iakttagande af de af

mig nu" för or d^de 6 än dringar, måtte afWs Kong!. Maj:t före äggas

Riksdagen till antagande i enlighet med 87 § Regeringsformen.))

Justitieråden Rabe och von Segebaden åberopade sina vid forslagets

granskning i Högsta Domstolen gjorda anmarkmngar.

På tillstyrkan af Statsrådets öfriga ledamöter täcktes

Hans Maj:t Konungen bifalla hvad föredragande

departementschefen hemstält; och skulle proposition

i ämnet till Riksdagen aflåtas i enlighet med bil. litt.

D vid detta protocoll.

Ex protocollo

C. P. IJagbergh.

Vill. till Piksd, Prof, 1885. 1 Samt, 1 Afä. 8 llåft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.