Sök i Ratio Lex

Angående nedsättning i de på viss jord lindande grundskatter

1885-01-09 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1885:16, Angående nedsättning i de på viss jord lindande grundskatter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

1

N:o 16.

Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående nedsättning

i de på viss jord lindande grundskatter; gifven

Stockholms slott den .9 Januari 1885.

Kongl. Maj:t, som vill denna dag till Riksdagen aflåta nådig

proposition med förslag till ny värnpligtslag, liar, för att samtidigt

bereda lindring i de på viss jord hyflande grundskatter, härmed velat

föreslå Riksdagen att, för den händelse Riksdagen godkänner nyssnämnda

nådiga proposition, jemväl besluta:

l:o) att ränta och kronotionde å hemman eller lägenhet i kronans

jordeböcker och räkenskaper skola sammanföras till en summa

under benämning grundskatt;

2:o) att nedsättning uti den kronan behållna grundskatt å hemman

och lägenheter af skatte eller frälse natur, å sådana hemman och

lägenheter af krono natur, som enligt hittills gällande föreskrifter

kunna till skatte köpas, å ecklesiastikstatens boställen samt å hemman

och lägenheter, som innehafvas af enskildt verk, menighet eller inrättning,

likasom ock uti presternas utlagor skall eg a rum med trettio

procent af grundskattens eller utlagornas belopp, hvilken nedsättning

skall inträda från och med år 1886;

3:o) att, der vid beräknande af nedsättning i grundskatt för hemman

eller lägenhet eller i presternas utlagor bråk af öre uppkommer,

det belopp, hvarmed nedsättningen skall ega rum, höjes till närmast

högre öretal;

4:o) att från den i punkten 2:o här ofvan stadgade nedsättning

skola undantagas hospitalens med ingången af år 1877 till statsverket

indragna frälseräntor och andra afgälder af fast egendom;

Bih. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

5:o) att grundskatt å statens utarrenderade egendomar skall, der

nu gällande arrendekontrakt sådant föreskrifva, oafkortad!, utgöras,

intilldess vid upprättande af nya kontrakt om dessa egendomar eller

deras disponerande på annat sätt grundskatten kan utan förlust för

statsverket upphöra;

6:o) att grundskatt å civila boställen skall med ingången af år

1886 helt och hållet upphöra; den kronan behållna grundskatt af dessa

egendomar dock endast så vida densamma kan statsverket ersättas

genom en motsvarande minskning i vederbörande embets- eller tjenstemans

penningeaflöning;

7:o) att sådan i kronans jordeböcker och räkenskaper upptagen

grundskatt å ecklesiastika boställen samt å hemman och lägenheter

tillhöriga enskildt verk, menighet eller inrättning, som är vederbörande

boställsinnehafvare eller hemmanets cgare anordnad, skall med ingången

af år 1886 ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas;

8:o) att någon lindring icke medgifves i de skogsräntor, som utgöras

för områden, hvilka i ersättning för privilegierad stockfångst

blifvit åtskilliga sågverk i de norra länen upplåtna; börande, då skogsområden

hädanefter upplåtas till ersättning för privilegierad stockfångst,

desamma icke vidare till hemman indelas, utan enligt hittills gällande

stadgar alltid åsättas skogsränta;

9:o) att de till båtsmansrustningen i Blekinge anordnade tillskottsräntor

skola med ingången af år 1886 till statsverket indragas emot

ersättning till vederbörande rust- och rotehållare, enligt hvad i sammanhang

med frågan om lindring i rustnings- och roteringsbesvären

stadgas;

10:o) att nedsättningen i grundskatten å de under bruk skatteköpta

hemman skall tillgodokomma åbon;

ll:o) att jemväl i ny eller tillökad grundskatt, hvars utgörande

ifrågakommer först för tiden efter 1886 års början, nedsättning medgifves

i de fall och med det belopp, som i punkten 2:o bestämmas;

12:o) att hvad i punkten 2:o är stadgadt rörande nedsättning i

grundskatt äfven skall tillämpas å:

a) drängespanmålen och hjelpedagsverkena i Färentuna härad af

Stockholms län; börande, innan lindring i hjelpedagsverkena beräknas,

dessa omsättas till penningar i den ordning, som angående de i ordinarie

räntan ingående persedlars omsättning och förenkling är i Kong],

kungörelsen den 11 Maj 1855 stadgad;

b) till statsverket ingående afgäld för upphörd arbets- eller hofveriskyldighet;

och

c) arbets- eller hofveriskyldighet, som ännu utgöres till någon

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

statens egendom; och bör i detta fall lindring beredas på det sätt, att

egare eller innehafvare af hemman och lägenhet, som har ett dylikt

åliggande, så länge detsamma fortfar, derför årligen undfår ett belopp,

motsvarande den enligt punkten 2:o bestämda nedsättning å arbets- eller

hofveriskyldighetens med tillämpning af medeltalet af 1874—1883 årens

markegångspris uträknade värde;

13:o) att de ytterligare bestämmelser, som för tillämpning af föreskrifterna

angående lindring i grundskatten kunna finnas erforderliga,

må af Kongl. Maj:t meddelas;

Och föreslår Kongl. Maj:t slutligen, att de belopp, som på grund

af ofvanstående punkt 12:o litt. c kunna ifrågakomma att af statsmedel

gäldas, må förskjutas af tillgängliga medel, hvarefter förskotten böra

hos Riksdagen till ersättande anmälas.

Kongl. Majrt förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse väl bevågen.

OSCAR.

O. R. Themptander.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, lidllet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 9

Januari 1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hoohschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Herr Statsministern anförde i underdånighet:

»De försök till ordnande af landets försvarsväsende, hvilka gång

efter annan upprepats under de senaste årtiondena, utan att det vigtiga

önskningsmålet derigenom blifvit i någon större mån främjadt,

vittna visserligen om de betydande svårigheter, hvilka möta för frågans

lösning, men så länge det af Konung och Riksdag flerfaldiga gånger

erkända behofvet att till värnande af landets sjelfständighet åstadkomma

en förstärkning i de nuvarande försvarskrafterna qvarstår oafhulpet,

lärer det för Regeringen vara en skyldighet, som icke får lemnas å

sido, att upprepa sina bemödanden för att, så långt ske kan, befordra

denna vigtiga angelägenhet i den rigtning, omtanken om fosterlandets

trygghet kräfver. Det omfattande förslag till försvarets ordnande, som

af Eders Kongl. Maj:t förelädes 1883 års Riksdag, förutsatte ett suc
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16. 5

cessivt afskaffande af den nuvarande indelta arméen ocli andra former

för åstadkommande af den stamtrupp, hvilken skulle utgöra härens

kadrer vid en mobilisering. Icke blott förslagets fall vid nämnda riksdag,

utan äfven och kanske ännu mera den uppfattning, som på åtskilliga

håll och särskild! inom vissa delar af landet gjort och fortfarande

gör sig gällande om vådorna af den indelta arméens utbytande

mot eu enligt grunderna i berörda förslag anskaffad stam, lära innefatta

fullgiltiga skäl att icke nu återupptaga samma förslag. Ån mindre

kan ett uteslutande på värnpligtens grund bygdt försvarssystem

ega någon utsigt att af vårt folk för närvarande omfattas med det förtroende,

som är vilkoret för dess genomförande, och troligen kommer

icke heller i den närmare framtiden en förändring i allmänna tänkesättet

i detta fall att inträda, isynnerhet så vida landet skonas från

att beträda den visserligen för framtvingande af tidsenliga försvarsorganisationer

välgörande, men eljest bittra väg, som heter egen erfarenhet

om krigets fasor och om vådan af ett bristfälligt försvar i

farans stund. Men äfven den, som helst skulle se vårt försvarsväsende

ombildadt i nya former, får icke, när en sådan lösning af frågan ej

står att vinna, släppa ur sigte hvad som dock är hufvudsaken eller

angelägenheten att öka landets försvarskraft; och då onekligt är, att

denna angelägenhet kan i högst väsentlig mån främjas äfven med

bibehållande af grunddragen orubbade i vår nuvarande stamorganisation,

har jag dermed angifvit den väg, till hvilken efter mitt förmenande

under närvarande förhållanden alla de böra känna sig hänvisade, hvilka

på allvar önska, att försvarsfrågan icke skall utgöra endast ett diskussionsämne

för dagen, utan kunna bringas i det skick, att man en gångmå

börja i handling ådagalägga sitt intresse för ett bättre ordnande af

vårt försvarsväsende. Den främsta åtgärd, det härvid gäller att vidtaga

och som är af den lyckligt säregna beskaffenhet, att den anses lika

oeftergiflig af alla upprigtiga anhängare af vare sig den ena eller

andra försvarsorganisationen, är åstadkommandet af sådana förändringar

i vår nuvarande beväringsinstitution, att densamma blir på ett ändamålsenligt

sätt ordnad och vinner den utsträckta tillämpning, som i behofvets

stund påkallas, på samma gång man åtminstone något bättre än

för närvarande sörjer för den beväringsskyldiges utbildning för sin

uppgift. Äfven i ett annat fall torde utsigt under närvarande förhållanden

förefinnas, att meningarne kunna förenas, nemligen i fråga om

vigten af ett förstärkande af den del af vårt sjöförsvar, som afser att

genom minväsendets utveckling värna våra kuster. Sedan jag sålunda

i allmänna drag kortligen antydt den ställning till försvarsfrågan, Statsrådet

under förhanden varande förhållanden ansett sig böra intaga,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongh Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

tillhör det icke mig att vidare inlåta mig på detta ämne, utan lära

cheferna för landt- och sjöförsvarsdepartementen komma att närmare

utveckla, hvilka åtgärder de, ledda af nämnda grundtanke, finna nödigt

att underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

Då en utveckling af den nuvarande beväringsinrättningen ifrågasättes,

leder detta med nödvändighet tanken öfver på den anordning

i vårt försvarsväsende, som innefattas i indelningsverket och som gör

uppsättandet af större delen af härens stata till en skattskyldighet,

lagd på egare till viss jord. Nogsamt känd är den uppfattning af de

till grund för roteringon liggande knektekontrakten, hvilken gör sig

gällande hos-dem, hvilka efter samma kontrakt hafva att utgöra roteringsbesvären,

men också se sig i kontrakten tillförsäkrade sådana förmåner,

att en utöfver nuvarande beväringspligt utsträckt personlig

krigstjenstskyldighet vid sidan af bestående särskilda förpligtelser för

försvaret oförminskade skulle för rust- och rotehållare innefatta en

synnerlig obillighet; och såväl Eders Kongl. Maj:t som Riksdagen

hafva så många gånger yttrat sin benägenhet att fästa skäligt afseende

vid denna uppfattning, att det för den, som på allvar önskar beväringspligtens

utsträckning, måste te sig såsom en alldeles gifven sak, att

ett förslag derom betingar lättnader i de nuvarande rustnings- och

roteringsbesvären.

Förhållandena inom vårt skatteväsen äro emellertid sådana, att

eu dylik lindring icke kan eller bör företagas utan ändring i jemväl

en annan bestående skatteform, nemligen grundskatterna. Rustningsoch

roteringsbesvären äro nemligen endast ett slag af grundskatter.

Skiljaktigheten består deri, att under det grundskatterna i allmänhet

numera i vårt land utgöras i penningar och ingå till statskassan för

att användas till statens allmänna behof, fullgöras rustnings- och

roteringsbesvären in natura och äro en fastighetsbeskattning, anvisad

för ett särskilt statsändamål. Till sitt väsende äro dessa besvär derföre

fullkomligt likartade med grundskatter, och när, såsom i många

fall sker, rustnings- och roteringsbesvären utgöras medelst vakansafgifter,

blir äfven den yttre formen för de båda skattetitlarne densamma.

Vore nu så, att all med grundskatter besvärad jord likaledes

på ett mellan de särskilda hemmanen rättvist fördeladt sätt deltoge i

rustnings- och roteringsbesvären, skulle visserligen de lättnader, man

i följd af beväringsskyldighetens utsträckning funne skäl bereda de

rustnings- och roteringsskyldige, kunna behandlas såsom en fråga Rusig

utan samband med de öfriga grundskatterna, och deri skulle onekligen

ligga en fördel. Men långt ifrån att den förutsättning jag nyss

gjorde eger sin motsvarighet i verkligheten, drabbas olika delar af

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 16.

landet, ja olika hemman inom samma trakt vid jemförelse med hvarandra

på ett mycket olika sätt af grundskatter och indelningsverk, och

en lindring i rustningen och roteringen, under det man skulle lemna

öfriga grundskatter orubbade, skulle derföre endast än mera föröka

den öfverklagade ojemnhet i jordens beskattning, som nu eger rum.

Huru gerna man än må önska att behandla dessa frågor fristående

från hvarandra, lärer sådant säkerligen alltid komma att möta ett bestämdt

hinder i nyss antydda förhållande; och dessa frågors sammankoppling

beror således alldeles icke af några särskilda beslut eller

konstlade kombinationer, utan af frågornas eget naturliga inre sammanhang

och af den fullt berättigade hänsyn, som måste tagas dertill, att

man vid reformer inom vårt skatteväsende icke ökar, i stället för att

undanrödja, befintliga ojemnheter och brister.

Med hvad jag sålunda anfört har jag velat framhålla, hurusom

ett förslag till utsträckning af den nuvarande beväringspligten lärer

få anses påkalla lindringar i både rustnings- och roteringsbesvären samt

grundskatterna. Men äfven oberoende af försvarsfrågan kunna visserligen

talande skäl anföras för en förändring i vårt skatteväsende just

med afseende å nyssnämnda skatter och besvär, och min uppfattning

derom har jag tydligen uttalat i mitt yttrande till statsrådsprotokollet

den 8 Januari 1883 vid tillstyrkande af den samma dag af Eders Kongl.

Maj:t beslutade propositionen angående afskrifning af nämnda skatter

och besvär, till hvilket yttrande jag derföre tillåter mig att hänvisa.

Ser man i de på viss jord hvilande särskilda skatter och besvär

lemningar af förflutna tiders skattesystem, då helt andra samfundsförhållanden

än nu voro rådande och då dessa återverkade på landets

skatteväsen på ett sätt, som icke stål- tillsammans med vår tids uppfattning

af en rättvis och jemn fördelning af de skyldigheter, staten

måste af samhällets medlemmar utkräfva; har man funnit, att flydda

tiders privilegiesystem fått vika för nutidens ändrade åskådningssätt i

andra fall, der förändringarne ingripit vida djupare i det bestående,

än hela grundskattefrågan numera lyckligtvis kan anses göra, och är

man derföre öfvertygad, att denna fråga hör till dem, hvilkas lösning

icke vidare kan i längden afvisas; då borde man visserligen känna sig

mest benägen att söka denna lösning på den väg, som angafs i mitt

nyss åberopade yttrande af den 8 Januari 1883, då jag uttalade mig

till förmån för ett mera planmessigt tillvägagående, så att man på förhand

klargjorde för sig, huru och under hvilken tid grundskatterna skulle

under normala förhållanden komma att successivt utplånas; och fortfarande

är jag ock af den mening, att detta förfarande skulle erbjuda

åtskilliga fördelar. Men jag vet å andra sidan, att, när det gäller en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Eongl. Maj:t$ Nåd. Proposition No 16.

mera omfattande reform, dimensionerna deraf ofta på förhand te sig

med den förskräckande vidd, att man, hellre än att arbeta på frågans

lösning i dess helhet, kan finna sig bättre gagna saken genom att åtnöjas

med att föra den endast så långt framåt i den önskade rigtningen,

som de för handen varande omständigheterna medgifva; och. det

synes mig, att det just är härtill de närvarande förhållandena inbjuda

med afseende på grundskattefrågan. När man åt frågan icke gifver

den i framtiden mera ingripande omfattning, som ett beslut om grundskatternas

planmessigt skeende utplånande innebär, undgår man att

väcka så stora betänkligheter hos dem, hvilka äro benägna att öfverskatta

de framtida svårigheterna att fylla statsbehof!!, på samma gång

de efter mitt förmenande underskatta landets växande skatteförmåga.

Farhågan för behofvet af nya betungande skatteformers anlitande gör

sig ock naturligtvis vida mer gällande, i samma mån reformens omfattning

är större. Men det gifves ett annat förhållande, livilket för

närvarande än mera talar emot grundskattefrågans fullständiga lösning

eller, rättare sagdt, lärer göra en sådan lösning för ögonblicket outförbar,

och det är det samband mellan försvars- och skattefrågorna, som

mer eller mindre medvetet gör sig gällande hos dem, hvilka hafva att

bestämma öfver frågornas öde. Äfven från dem, hvilka anse sig sjelfve

vara motståndare till dessa frågors sammanknytande med hvarandra,

förnimmas vid andra tillfällen uttalanden, som vittna om den största

oro för lösningen af endera frågan, utan att någon åtgärd vidtages

med den andra. Då man känner, huru meningarne äro delade i dessa

frågor, så att somliga med intresse uteslutande för försvarsfrågan endast

obenäget vilja göra något medgifvande i fråga om grundskatterna,

under det andra, äfven erkännande försvarets brister och villige att

afhjelpa dessa, dock fordra såsom en gärd af rättvisa och billighet, att en

utjemning af dessa skatter och besvär eger rum samtidigt med påläggande

af ökade förpligtelse!- för försvaret, måste man komma till öfvertygelse

derom, att en samverkan af dessa intressen och skiljda åskådningssätt

här, liksom i så många andra fall, är förutsättningen för en lösning,

som icke skall vara af beskaffenhet att tillfredsställa endast den ena

delen af de i beslutet deltagande. Då sålunda detta samband mellan

försvars- och skattefrågorna icke kan undgå att göra sig gällande, och

då, såsom jag i det föregående antydt, man är i fråga om försvarsväsendet

efter min åsigt hänvisad till de partiella förbättringarnas väg,

är dermed också gifvet, att jag anser en fullständig plan för hela grundskattereformens

genomförande icke kunna eller böra nu ifrågakomma,

utan att man må inskränka sig till den nedsättning i dessa skatter,

hvartill man finner de förhanden varande förhållandena gifva anledning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

Innan jag närmare uttalar mig om det förslag till skattenedsättning,

jag sålunda har för afsigt att hos Eders Kong! Maj:t förorda,

måste jag dock erinra, att jag, med min uppfattning om grundskattefrågan''i

vårt land, icke kan tillstyrka sådana partiella förslag, som gå

derpå ut, att man genom en jemkning af dessa skatter, der de tynga

mest, skulle söka åstadkomma eu jemnare fördelning af grundskatten.

Tv utom det vidlyftiga och tidsödande arbete samt de betydliga kostnader,

en sådan skattejemkning skulle medföra och hvilka efter mitt

förmenande icke motsvaras af den mera underordnade betydelse, grundskatterna

numera ega för budgeten, skulle ett sadant företag alltid

lemna orubbadt hvad som för närvarande efter min åsigt just i främsta

rummet gör våra grundskatter ohållbara, nemligen skilnaden mellan

skattejorden och den privilegierade jorden. Det är denna skiljaktighet,

utgörande en lemning efter ett föraldradt skattesystem, som böi

småningom utplånas och ej genom dyrbara åtgärder ytterligare festläsas.

Att åter, såsom också varit ifrågasatt och hvartill förebilder

kunna hemtas från vissa andra länder, låta staten i sammanhang med

en skattejemkning liksom köpa af egarne till den privilegierade jorden

rätt* att till deras jord utsträcka tillämpningen af bestående grundskatter,

från hvilka samma jord förut varit befriad, är ett förfarande,

som gör iemkningen än mera invecklad, utan att kunna förhindra, att

inom eu icke synnerligen aflägsen framtid, i anseende till jordens fortgående

uppodling, skatten ånyo blifver ojemn, hvarföre en ny kostsam

och invecklad fördelning af densamma erfordras. Sådant lärer man

icke gerna underkasta sig, utan att landets skattebehof bestämdt tvinga

dertill. Men ett sådant tvång kan icke anses förefinnas hos oss, der

småningom skeende nedsättning^'' i grundskatterna säkerligen skola

kunna försiggå utan större svårigheter för fyllande af budgetens kraf.

Nu liksom förra gången, jag inför Eders Kong!. Maj:t yttrade mig i

ämnet, vill jag emellertid till undvikande af allt missförstånd uttryckligen

betona), att med hvad jag anfört mot våra nu befintliga grundskatter jag

icke vill anses hafva uttalat mig emot lämpligheten af grundskatter

öfverhufvud. Dylika skatter äro en art af förmögenhetsskatter och

försvara väl sin plats i ett skattesystem, hvari förmögenhetsbeskattning

är med rättvisa och billighet tillämpad och omfattar ej blott jordbruksfastighet,

utan ock andra förmögenhetsobjekt, såsom stadsfastighet och

rörligt kapital. Främmande länders skattelagar erbjuda talrika exempel

på olika former af en sådan mera omfattande förmögenhetsbeskattning.

Huru framtida lagstiftare ämna ordna vårt lands beskattningsförhållanden,

lärer ingen kunna säga, men säkert är, att ej utgöra våra

Bih. till Riksd. Prot. 1885. 1 Sami 1 Afd. 10 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 16.

nuvarande grundskatter det föredöme eller den grund, hvaraf man kan

betjena sig, när man vill ordna beskattningsförhållandena på ett efter

skatteförmågan på hvarje håll rättvist afvägdt sätt.

Genom det förslag till skattenedsättning, jag går att förorda, skulle

frågan ställas på samma ståndpunkt, hvarpå Eders Kongl. Maj:ts förslag

till 1877 års Riksdag om skattelindring hvilade och som kan betecknas

dermed, att man definitivt besluter den nedsättning i grundskatten,

hvartill man finner de närvarande förhållandena föranleda, och låter

denna nedsättning genast inträda, men öfverlåter åt framtiden att bestämma,

huru med den återstående grundskatten bör förhållas. Vid

tillämpningen af ett sådant förfarande måste jag dock betona såsom

en mycket angelägen sak, att den nedsättning, som sker, ej måtte inskränkas

till så ringa del af grundskatten, som år 1877 föreslogs, utan

tilltagas temligen betydlig. Det ligger nemligen vigt uppå, att Regering

och Riksdag befrias från att år efter år syssla med grundskattefrågan,

så att de ostörda af den må kunna egna sig åt det vigtiga

samhällsarbete, som i öfrigt är statsmakterna anvisadt. Men i samma

mån nedsättningen göres mindre, i samma mån skall anspråket på en

ytterligare nedsättning snarare göra sig gällande, hvaremot eu större

minskning på en gång lemnar förhoppning, att man skall låta grundskattefrågan

ligga nere under så många år, att man skall hinna på

erfarenhetens väg öfvertyga sig, att den gjorda nedsättningen ur finansiel

synpunkt alldeles icke medfört de vådor, mången på förhand förestält

sig.

Det är med stöd af hvad jag sålunda anfört jag tager mig

friheten hemställa, att Eders Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen en nedsättning

i grundskatten, d. v. s. räntan och kronotionden, med trettio

procent och att en motsvarande lindring må beredas i rustnings- och

roteringsbesvären. Den minskning i statsinkomst, en sådan nedsättning

skulle medföra, och den förhöjning i statsutgift, som skulle uppstå genom

den i form af kontant bidrag till de rustnings- och roteringsskyldige

beredda lindringen, hafva vid anstäld beräkning visat sig uppgå till

ungefär 2,980,000 kronor, och ber jag få upplysa, att budgeten för år

1886 kan vidkännas den sålunda ifrågakommande inkomstförminskningen

och utgiftsstegringen, utan att någon ny eller förhöjd skatt behöfver

anlitas, och Eders Kongl. Maj:t skall ändock derutöfver finna sig kunna

föreslå Riksdagen att disponera högst betydliga belopp till nya eller

höjda utgifter såväl till försvarets stärkande som till andra ändamål

inom statsförvaltningens olika områden. Väl åstadkommes detta lyckliga

förhållande derigenom, att de öfverskott från 1883 års statsreglering,

som nu kunna för 1886 års budget tagas i anspråk, uppgå til

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

nära sju millioner kronor. Men tillvaron af ett dylikt öfverskott är icke en

enstaka företeelse af tillfällig art. Betydliga öfverskott från föregående

statsregleringar hafva ingått i budgeterna för åren 1883—1885, för

1886 års budget finnes att disponera det öfverskott, jag nyss nämnt,

och ändock återstå de odisponerade öfverskotten å 1884 års statsreglering,

öfver hvilka en approximativ kalkyl slutar å 6,400,000 kronor, men

hvilka enligt de senare årens praxis synas mig icke böra tagas i beräkning

för 1886 års budget, utan reserveras till ett följande års statsreglering.

Dessa årligen återkommande öfverskott utgöra ett bevis, att

statsinkomsterna blifvit under de senare åren beräknade mycket lågt.

Samma grundsats är iakttagen vid uppgörandet af det förslag till inkomstberäkning,

som skall om några dagar underställas Eders Kongl. Maj:t.

Att beräkna inkomsterna så, att öfverskott uppstå till disposition vid

ett senare års statsreglering, måste isynnerhet i vårt land, der budgeten

uppgöres en ganska lång tid före dess tillämpning, innebära en större

trygghet, än om man skulle vara nödsakad att ställa beräkningarne

så högt, att de ungefär komme att sammanfalla med inkomsternas verkliga

belopp, i hvilket fall man uppenbarligen mången gång skulle utsätta

sig för misstag. Men om under eu följd af år öfverskott uppstått,

ådagalägger detta onekligen, att landets skatteförmåga är större,

än de i budgeten uppptagna inkomstberäkningarne utvisa. Det bör vid

sådant förhållande icke heller kunna dragas i tvifvel, att budgeten framgent

lika väl som nu skall kunna bära den förändring, hvilken den af

mig föreslagna skattelindringen innebär, — naturligtvis alltid under

förutsättning att förhållandena icke komma att något år allt för mycket

skilja sig från de normala. År af finansielt trångmål för staten hafva

förut inträffat och påkallat exceptionella åtgärder; de komma säkerligen

icke heller att i framtiden uteblifva. Men en sådan framtida möjlighet

kan icke rimligtvis hindra medgifvandet af eu skattelindring, som anses

i och för sig önskvärd, och det vore i min tanke en orättvisa att

bibehålla en oegentlig befunnen skatt, som man kan undvara, endast

derföre att i händelse af ett framtida nödår det vore fördelaktigt att

hafva den i behåll. Vunne en sådan grundsats tillämpning i skattepolitiken,

vore dermed vägen också stängd för allt, som heter afskaffandet

af olämpliga skatteformer; — och dithän lärer man dock icke

vilja drifva tillämpningen af den gamla, men mer och mer bestridda

satsen om »gammal skatt god skatt». Derjemte får man icke släppa

ur sigte, att den första åtgärd, ett inträdande finansielt trångmål påkallan

för staten likasom i den enskildes hushållning, är att tillse, i hvad

mån en besparing kan göras i utgifter för ändamål, som väl i och för

sig äro af vigt, men med hvilkas tillgodoseende man dock kan låta an
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kong}. Majds Nåd. Proposition N:o 16.

stå, tilldess en förbättring egt rum i den finansiella ställningen. Så

finner man t. ex. i den senast fastställa staten eller den för innevarande

år anslag för byggnadsföretag, materielanskaffning och tillfälliga

behof upptagna till ett sammanlagdt belopp af mer än sex millioner

kronor; och icke mindre är det belopp, som för år 1886 kan anslås till

dylika ändamål.

Med föregående förslag om nedsättning af grundskatten har alltid

varit sammanstäld frågan om förhöjd bevillning å jordbruksfastighet,

så att den finge i bevillning utgöra lika mycket som annan fastighet

i förhållande till taxeringsvärdet. Då en dylik likställighet onekligen

ur principiel synpunkt är rigtig, skulle följdrigtigheten hafva fordrat,

att förslag derom jemväl nu af mig framstälts, men att jag icke anser

mig böra för närvarande tillstyrka någon ändring i bevillningsförordningen

i detta afseende beror af den onekligen tryckta ställning, hvari

jordbruket i vårt land för närvarande befinner sig och som till och med

torde kunna föranleda, att vårt lands jordbrukare under den närmare

framtiden få bereda sig på förändringar i formerna för jordbrukets bedrifvande.

Vid sådant förhållande är ett lättande i jordbrukets skattebördor

väl påkalladt, men att vid denna tidpunkt i någon mån höja

jordbruksfastighetens beskattning synes mig mindre tillrådligt.

Efter denna allmänna motivering för en nedsättning i grundskatterna

med trettio procent och motsvarande lindring i rustnings- och roteringsbesvären

lärer, i händelse Eders Kong!. Maj:t gillar hvad jag sålunda

föreslagit, vederbörande departementschef komma att underställa

Eders Kong!. Maj:t de närmare bestämmelserna angående verkställigheten

af denna lindring i rustnings- och roteringsbesvären, hvilka bestämmelser

måste införas i en af Konung och Riksdag stiftad lag, för

att bereda rust- och rotehållare erforderlig trygghet särskild!, med afseende

på de anslag, som måste i riksstaten upptagas, för att det såsom

lindring afsedda kontanta bidraget från staten alltid må vara att

påräkna.

Hvad angår detaljerna af förslaget om grundskattens nedsättning,

hvithet i allmänhet öfverensstämmer med det af Eders Kongl. Maj:t till

1883 års Riksdag afgifna förslag, som åter i det afseendet hufvudsakligen

var lika med skatteregleringskomiténs, synes någon närmare motivering

icke vara erforderlig i andra fall, än der några afvikelser egt

rum. Såsom sådana tillåter jag mig här påpeka, att någon åtgärd be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 16.

träffande grundskatterna å militieboställen samt sådana grundskatter,

för hvilka något besvär i stället utgöres, nu icke är föreslagen af skäl

att de jemförelsevis få såsom militieboställen ännu qvarstående egendomarne,

i den mån nuvarande innehafvare afgå, skola återfalla under

statens disposition, då grundskatterna å dessa egendomar komma att

upphöra, samt att de grundskatter, som äro anordnade för något besvär,

synas, då fråga nu icke är om grundskatternas fullständiga borttagande,

böra qvarstå. Vidare har jag ej funnit nödigt att i det nu

afgifvande förslaget upptaga frågan om omföring till skatte af sådana

hemman och lägenheter af krono natur, som enligt nu gällande föreskrifter

kunna skatteköpas. Sistnämnda fråga står nemligen ej i oskiljaktigt

sammanhang med grundskattefrågan och kan derföre behandlas

fristående, och då torde ej vara skäl att med den nu föreliggande frågan

sammanföra andra i större utsträckning, än som i allt fall är oundgängligt.

Hvad åter grundskatterna å ifrågavarande hemman och

lägenheter angår, så innebar ofvannämnda af Eders Kongl. Maj:t till

1883 års Riksdag aflåtna förslag, att dessa skatter skulle, så snart skatteomföringen

egt rum, afskrifvas i likhet med annan afskrifningsbar

grundskatt. Det vid samma Riksdag för behandling af bland annat

grundskattefrågan tillsatta särskilda utskott, som ansåg sig ej kunna

tillstyrka ifrågavarande egendomars omföring till skatte utan åboarnes

samtycke, hemstälde, att äfven grundskatterna å dessa egendomar skulle

oberoende af omföringens verkställande afskrifvas. Med afseende härå

har jag funnit den omständigheten, att jag, såsom nyss är nämndt, anser

mig icke böra nu hemställa om egendomarnes omföring till skatte,

icke utgöra hinder för att nedsättningen i grundskatterna äfven kommer

dem till godo.

Derest nedsättning i den å viss jord hvilande grundskatt varder

medgifven, lärer, i öfverensstämmelse med hvad Eders Kongl. Maj:t i

särskild nådig proposition föreslog 1883 års Riksdag, enahanda förmån

äfven böra tillgodokomma dem, som till statsverket utgöra afgäld för

upphörd arbets- eller hofveriskyldighet eller ock till någon statens egendom

ännu in natura utgöra arbete eller hofveri för hemman eller lägenhet,

som ej tillhör egendomen. Detta besvär har, sedan de i nådiga

förordningen den 15 Juni 1883 i afseende å detsammas reglering meddelade

föreskrifter vunnit tillämpning, numera upphört att utgå in

natura med undantag för några gatehus i Skåne, hvilkas arbetsskyldighet

fortfar i anledning deraf, att arrendatorerna af några statens

egendomar, till hvilka sådant arbete på grund af de om egendomarne

utfärdade ännu gällande kontrakt utgöres, vägrat att ingå på arbetsBih.

till RiJcsd. Prat. 1885. 1 Sand. 1 Afä. 10 Raft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

skyldighetens upphörande på de i nämnda nå,diga förordning bestämda

vilkor. Då afgäld för upphörd arbets- eller hofveriskyldighet är jemförlig

med grundskatt samt den omständigheten, att arbete ännu i vissa

fall utgöres, desto mindre bör föranleda dertill, att de arbets- eller hofveriskyldige

skola gå miste om lindring i detta besvär, som detsamma

i förhållande till lägenheternas storlek i allmänhet är särdeles betungande,

finner jag billigheten fordra, att äfven i detta fall lindring medgifves.

»

Sedan Herr Statsministern härefter föredragit ett af honom uppsatt

förslag till proposition angående nedsättning i de på viss jord hvilande

grundskatter, hemstälde Herr Statsministern om nådigt godkännande

af samma förslag, i hvilken hemställan Statsrådets öfrig© ledamöter

förklarade sig instämma.

Hans Maj: t Konungen behagade härefter i nåder

gilla och bifalla hvad Statsrådet sålunda hemstält

samt förordna, att nådig proposition skulle till Riksdagen

aflåtas i öfverensstämmelse med det nu föredragna

förslaget, sådant det finnes detta protokoll

Bil. A. bifogadt.

Ex protocollo:

Axel Adelgren.

STOCKHOLM, fSAAC MAPCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1885,''

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.