Sök i Ratio Lex

Angående nedsättning i lastpenningarne

1885-01-09 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1885:17, Angående nedsättning i lastpenningarne

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

1

N:0 17.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående nedsättning

i lastpenningarne; gifven Stockholms slott den

9 Januari 1885.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för

denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed i nåder föreslå Riksdagen, att den

i § 4 af de vid gällande tulltaxa fogade underrättelser om hvad vid

taxans tillämpning iakttagas bör under namn af lastpenningar omförmälda

afgift må från och med år 1886 utgå med ett till 10 öre nedsatt

belopp.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

O. R. Themptander.

Bih. till Riksd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afä. 11 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 17.

Utdrag af protokoll öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 9 Januari

1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hochsciiild,

Statsråden: Lovén,

VON StEYEEN,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Herr Statsministern anförde härefter:

Vid flera tillfällen har fråga varit väckt om borttagande af de på

utrikes sjöfarten hvilande s. k. lastpenningarne, hvilka enligt § 4 af

gällande tulltaxeunderrättelser för närvarande utgå med 14 öre för hvarje

ton af fartygets drägtighet. Redan vid 1840 års riksdag framlades af

enskild motionär förslag i sådan rigtning. 1863 års tullkomité fäste i

sitt betänkande uppmärksamhet på önskvärdheten af denna afgifts

upphörande, och den hos ridderskapet och adeln vid 1865—1866 årens

riksdag derom väckta motion blef af bevillningsutskottet afstyrkt

endast på den grund, att de i följd af den kort förut med Frankrike

afslutade handelstraktaten gjorda tullnedsättningar befarades komma

att medföra en betydande minskning i tullinkomsten. Sedermera aflät

Eders Kongl. Maj:t till 1872 års Riksdag nådig proposition om upphörande

af ifrågavarande afgift. Bevillningsutskottet förordade bifall

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

till propositionen under framhållande, hurusom afgiften menligt inverkade

på landets varuomsättning, men Riksdagen fann förslaget ej

böra antagas. Vidare har Skatteregleringskomitén tagit frågan om

lastpenningarnes afskaffande under ompröfning; men då komitén ansett

denna fråga vara i väsentlig mån beroende af beskaffenheten af

de mellan Sverige och en del främmande magter afslutade sjöfartstraktater,

har komitén funnit sig ej böra framställa förslag om afgiftens

borttagande. Slutligen har Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition

till 1883 års Riksdag föreslagit, att omförmälda afgift måtte från och

med år 1884 utgå med ett till 10 öre nedsatt belopp. Då emellertid

den vid sistnämnda riksdag ifrågasatta genomgripande reformen af vårt

skattesystem icke kom till verkställighet, fann Riksdagen enligt skrifvelse

den 8 Juni 1883 ej skäl att för det dåvarande bifalla Eders

Kongl. Maj:ts berörda framställning.

Af ordalagen i sistberörda skrifvelse torde framgå, att Riksdagen

ansett någon förändring i denna på en viss näring lagda skatt icke

böra vidtagas, då de vida mer omfattande förslag till reformer i fråga

om de på viss jord hvilande skatter, hvilka samtidigt voro framlagda,

ej blefvo af Riksdagen godkända. Derest denna min uppfattning af

Riksdagens skrifvelse är riktig, ligger således deri en särskild anledning

för mig att nu, sedan Eders Kongl. Maj:t denna dag beslutat

föreslå lindring i nyssnämnda grundskatter, återkomma till frågan om

en nedsättning af lastpenningarne, äfven om dessa skatters sammanhang

med hvarandra, såvidt jag kan förstå, icke består i annat, än att

begge slagen kunna i det skick, hvari de existera, anses utgöra qvarstående

oegentligheter i vårt skatteväsende.

För att närmare motivera min åsigt om oegentligheten ur skattesynpunkt

af lastpenningarne tillåter jag mig att här upprepa hvad jag

derom yttrade till statsrådsprotokollet för den 8 Januari 1883, då Eders

Kongl. Maj:t förra gången beslöt aflåtande till Riksdagen af förslag om

nedsättning i denna skatt.

»Ifrågavarande afgift,, hvilken bör noga särskiljas från fyr- och

båkafgift och andra liknande umgälder, som af skeppsfarten utkräfvas

såsom direkt godtgörelse för inrättningar och anstalter till sjöfartens

gagn, hvilar på en grund, som ur statshushållningens synpunkt måste

anses oegentlig, enär den utgör en beskattning icke på den af skeppsrederirörelsen

härflytande inkomst, utan på sjelfva fartyget eller det

fortskaffningsmedel, genom hvilket varan tillföres förbrukaren. I följd

häraf verkar den ogynsamt på den för vårt land så naturliga sjöfartsnäringen,

på samma gång den utgör en tunga på sjelfva varuomsättningen

och derigenom bidrager att menligt inverka på prisen såväl å

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

det egna landets produkter, som öfverföras till den utländska marknaden,

som å de vigtiga konsumtionsartiklar, råämnen, redskap m. m.,

som från utlandet tillföras oss. Uppenbart är nemligen, att, då vid

uppgörande af fraktslut lastpenningarne måste ingå såsom en faktor

vid fraktens bestämmande, denna i allmänhet stegras med ett mot berörda

afgift svarande belopp, hvilken stegring åter i de flesta fall

drabbar den fraktade varan. Dels är afgiften således att betrakta såsom

en tilläggsafgift utöfver de faststälda tullsatserna å tullpligtiga

varor, dels ock tynger den jemväl å tullfria artiklar, och deribland

finnas dock sådana, för hvilka, såsom kändt är, en tullafgift vore med

nuvarande tull-lagstiftnings grundsatser alldeles oförenlig. Icke heller

må man hängifva sig åt den föreställningen, att i fråga om varuutförseln

denna afgift icke skulle drabba den svenske säljaren. Denne

måste nemligen nöja sig med det på den utländska marknaden gällande

priset, och huruvida detta pris kan möjliggöra en försäljning med vinst,

beror ofta derpå, att kostnaderna för varans transporterande till utlandet

kunna nedbringas så mycket som möjligt.

Ett ytterligare skäl mot ifrågavarande skatt förefinnes i den ofvan

antydda omständigheten, att afgiften kan verka såsom eu obillighet

mot de inhemske skeppsredarne, för så vidt nemligen dessa i följd af

den rådande täflan mellan sjöfartens idkare vid vissa tillfällen äro hänvisade

till mindre gynsamma fraktvilkor. Då verkar skatten väl icke

till varans fördyrande, utan i stället såsom en dubbel beskattning till

staten för rederirörelsen, hvilken ju i likhet med all annan näringdrabbas

af inkomstbevillning och i fråga om de skattebidrag, hvilka

derutöfver skäligen kunna för densamma ifrågakomma, torde böra behandlas

på samma sätt som andra näringar, d. v. s. genom tillämpning

af stämpelskatten. Nu deremot träffas den inhemska rederirörelsen,

utom af inkomst- och stämpelskatt, jemväl af eu särskild skatt i lastpenuingarne,

hvilket måste innebära en oegentlighet.

Visserligen har mot lastpenningarnes borttagande den anmärkning

blifvit framstäld, att, då varutransporten till och från svenska

hamnar till betydlig del verkställes medelst främmande länders fartyg,

det skulle blifva de utländske skeppsredarne, som i väsentlig mån

komme att skörda vinsten af en sådan åtgärd. Men då, på sätt ofvan

är framhållet, afgiften i de flesta fall i sista hand drabbar den fraktade

varan, torde berörda anmärkning ej kunna tillerkännas någon afgörande

vigt. Att åter från afgiften befria de svenska fartygen, men

låta den qvarstå för de utländska, derför utgöra de med flertalet länder

ingångna sjöfartstraktater ett hinder, i det genom dessa tillförsäkrats

berörda länders fartyg enahanda förmåner som svenska; och att bibe
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 17.

hålla afgiften allenast för de länders fartyg, med hvilka sjöfartstraktater

ej äro afskräde, är desto mindre lämpligt, som statsverket af en

dylik anordning ej skulle hemta någon nämnvärd inkomst.

Att dessa avgifter innefatta en oegentlig beskattning, är ock en

åsigt som i flera andra länders lagar vunnit erkännande. Sålunda

hafva de i Storbritannien och Irland, Nederländerna samt Belgien af

sjöfarten tillförne utkräfda afgifter, motsvarande lastpenningar, redan

för längre tid tillbaka afskaffa. I Finland och Mecklenburg utgöras

ej heller vidare några lästafgifter. 1 Danmark äro de under olika benämningar

förut utgående umgälder sedan år 1863 sammanslagna till

eu enda skeppsafgift, som beräknas icke såsom hos oss i fråga om

lastpenningar efter fartygets hela drägtighet, utan endast efter det

gods, som lossas eller lastas.»

Vidare torde jag få erinra derom, att då detta ärende förra gången

af mig för Eders Kong!. Ma]it anmäldes, föielag en från åtskilliga

ångbåtsrederier i Göteborg till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift, hvari

framhölls, hurusom de afgifter, hvilka tyngde på den svenska skeppsfarten,

i hög grad försvårade täflan med andra länder; i anledning af

hvilken skrift Kommerskollegium, Generaltullstyrelsen och Lotsstyrelsen

den 12 Oktober 1882 afgifvit gemensamt underdånigt utlåtande,

förordande lastpenningarnes upphörande med hänsyn till såväl sjöfartens

befrämjande som afgiftens olämplighet såsom beskattningstitel.

Att den senaste tidens tryckta sjöfartsförhållanden än mera uppfordra

till lindring i den sjöfarten ålagda särskilda beskattning, lärer vara

uppenbart.

Om jag än med hänsyn till hvad sålunda blifvit anfördt helst

skulle vilja tillstyrka ett fullkomligt upphäfvande af lastpenningarne,

finner jag mig dock, då ett sådant förslag uppenbarligen icke bär utsigt

till framgång inom Riksdagen, böra inskränka mig till att såsom

ett steg, hvarigenom man närmade sig detta mål, förorda en lika stor

nedsättning i denna afgift, som föreslogs i den senaste Kongl. propositionen,

eller från 14 öre till 10 öre för ton.

Lastpenningarne uppgingo för år 1883 till 613,351 kronor 44 öie

och i medeltal för femårsperioden 1879--1883 till 538,246 kronor 63 öre

om året. En nedsättning från 14 till 10 öre för ton skulle således

medföra en minskning i statsinkomst af ej ens 200,000 kronor, hvilket

belopp i jemförelse med de höga siffror, hvartill tulluppbörden numera

stiger, är alltför ringa för att i någon afsevärM man kunna inverka

vid beräkningen af tullmedlen, i hvilken inkomsttitel i riksstaten lastpenningarne

ingå.

Bih. till Biksd. Prof. 1885. 1 Sand, 1 Afd. 11 Höft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Mnj:ts Nåd. Proposition No 17.

I följd häraf hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen, att den i § 4 af

de vid gällande tulltaxa fogade underrättelser om hvad vid taxans

tillämpning iakttagas bör under namn af lastpenningar omförmälda

afgift må från och med år 1886 utgå med ett till tio öre nedsatt belopp.

Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t, Konungen

lemna bifall, och skulle proposition till Riksdagen aflåtas

af den lydelse, bilagan B till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Axel Adelgren.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1885.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.