Sök i Ratio Lex

Angående vissa eftergifter från statens sida i fråga om det åt Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag af staten beviljade låneunderstöd ä 2,000,000 kronor

1885-03-10 · 41 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 40 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1885:29, Angående vissa eftergifter från statens sida i fråga om det åt Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag af staten beviljade låneunderstöd ä 2,000,000 kronor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 29.

1

N:o 29.

Ank. till Riksd. Kansli den 10 Mars 1885, kl. 3 e. in.

Kong!,. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående vissa

eftergifter från statens sida i fråga om det åt Hjelmarens

och Qvismarens sjösänkningsbolag af staten beviljade

låneunderstöd ä 2,000,000 kronor; gifven Stockholms

slott den 20 Februari 1885.

Sedan Riksdagen enligt underdånig skrifvelse den 17 Maj 1877 beviljat

Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag för sänkning och

reglering af vattenhöjden i sjöarne Hjelmaren och Qvismaren samt utförande

af dermed sammanhängande arbeten ett lån å 2,000,000 kronor

att från Statskontoret utgå med 600,000 kronor under år 1878, 300,000

kronor under hvarje af åren 1879, 1880, 1881 och 1882 samt 200,000

kronor under år 1883 med vilkor, utom andra, att å hvarje lyftadt

belopp af lånet årligen till slutet af år 1887 skulle erläggas ränta från

lyftningsdagen efter fem för hundra samt för tiden från och med är

1888 årligen åtta procent å hela den lyftade lånesumman, hvaraf ränta

skulle beräknas efter fem för hundra af det obetalda kapitalbeloppet

och det öfriga utgöra afbetalning derå, och bolaget sedermera lyftat

hela det beviljade statslånet; vill Kongl. Maj:t, i anledning af derom

från bolaget gjord framställning och med åberopande af hvad bilagda

statsrådsprotokoll öfver civilärenden innehåller, härmed föreslå Riksdagen

medgifva, att Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag må

befrias från skyldigheten att gälda ränta å omförmälda lån för åren

1886, 1887, 1888, 1889 och 1890 äfvensom erhålla anstånd med amorteringen

af samma lån intill år 1891, med skyldighet för bolaget att

Bill. till Riksd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 20 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

från och med sistberörda år å hela lånesumman årligen erlägga åtta

procent, hvaraf ränta skall beräknas efter fem för hundra å det obetalda

kapitalbeloppet och återstoden utgöra afbetalning derå.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

E. von Krusenstjerna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

3

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 20 Februari

1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen Statsrådet von Krusenstjerna föredrog:

Eu af direktionen för Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag

uti härhos i aftryck bifogade skrift den 25 Augusti 1884 gjord

underdånig ansökning, att på grund af de i skriften åberopade förhållanden

Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig framställning,

att Riksdagen måtte bevilja nämnda sjösänkningsbolag full räntefrihet

under åren 1886, 1887, 1888, 1889 och 1890 för dess af Riksdagen år

1877 beviljade, från Statskontoret erhållna amorteringslån å 2,000,000

kronor, samt medgifva att amorteringen af lånet framflyttades så, att

densamma, i stället för med år 1888, först med år 1891 skulle taga sin

början, hvarefter årlig ränta och amortering borde utgå på sätt härom

vore föreskrifvet;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Majäs Nåd. Proposition N:o 29.

i anledning hvaraf underdåniga utlåtanden afgifvits af Väg- och

Vattenbyggnadsstyrelsen, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands,

Örebro och Vestmanlands län samt af Statskontoret; hvarefter

sjösänkningsbolaget ytterligare den 9 innevarande månad ingifvit, eu till

chefen för Civildepartementet stäld skrift i ämnet, hvarvid fogats beräkning

öfver den återstående kostnaden för företagets fullbordande

jemte tabeller, upptagande antalet delegare i företaget, de å vissa af

dem belöpande uttaxeringar samt uppgifter om utestående oguldna

belopp med mera.

Departementschefen redogjorde till en början för de af bolaget i

ansökningen anförda skäl för dess ifrågavarande begäran samt för innehållet

af de deröfver afgifna utlåtandena, enligt hvilka

Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen vitsordat, att arbetena under skicklig

ledning bedrifvits på ett i alla hänseenden berömligt och för framtiden

betryggande sätt, och att hvad direktionen i sin underdåniga ansökning

andragit och uppgifvit vore fullt öfverensstämmande med verkliga

förhållandena, samt att förty bolagets begäran, med hänsyn till de

hårda vilkoren för lånets åtnjutande, de stora svårigheter, som dels af

bolaget öfvervunnits och dels återstode att bekämpa, de kostnader, som

till följd af vidtagna betydliga förbättringar i den ursprungliga planen

uppstått vida utöfver de först beräknade, samt de mångfaldiga stora

fördelar, som genom sjösänkningsföretaget tillskyndats det allmänna,

syntes styrelsen förtjena afseende;

Kongl. Majäs Befallningshafvande i Södermanlands län såsom eget

yttrande åberopat hvad Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen i ärendet

andragit;

Kongl. Majäs Befallningshafvande i Örebro län anfört, bland annat,

att ifrågavarande arbete hade en sådan omfattning och betydenhet, att

något dermed jemförligt sjösänkningsföretag icke tillförene förekommit

i vårt land och näppeligen i något annat land med undantag af Nederländerna;

att i olikhet med vanligen förekommande vattenafledningsföretag

detta berörde icke allenast enskild rätt, utan äfven allmänna

intressen, hvilkas tillgodoseende påkallat arbeten och uppoffringar af

bolaget i högst betydlig utsträckning; att, det oaktadt, ifrågavarande

låneunderstöd icke beviljats på förmånligare vilkor än dem, som gälde

för lan, hvilka meddelades till befrämjande af vanliga utdikningar och

vattenaftappningar af sänka trakter och sjöar för beredande af odlingsföretag;

att den omständighet att bolaget det oaktadt emottagit det

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maf.ts Nåd. Proposition N:o 29.

beviljade statslånet och inlåtit sig på företaget, trots de stränga förpligtelse^

hvilka bolaget för tillgodoseende af samfärdseln å Hjelmaren

och Hjelmare kanal måste ikläda sig, funne sin förklaring deri, att

sjöarnes tidtals förekommande öfversvämningar omöjliggjorde alla beräkningar

för ett ordnadt landtbruk och medförde så tryckande olägenheter,

att bolaget — med afseende derå, att förberedelserna till företaget,

hvilka börjats under gynsammare utsigter, än dem hvilka sedermera

företedde sig, långt framskridit — ansett sig hvarken böra eller

kunna rygga tillbaka; att, sedan statslånet erhållits, bolaget med allvar

och kraft gripit verket an och, utan att skygga tillbaka för ökade kostnader,

i hufvudplanen vidtagit icke allenast de förändringar, som med

nödvändighet påkallats, utan äfven sådana, som befunnits nyttiga och

ländande det allmänna till framtida gagn, samt således måste anses

hafva gjort mera än hvartill det kontraktsenligt varit förpligtadt, med

hänsyn hvartill direktionen icke saknade goda skäl för sitt i ansökningen

gjorda uttalande, att förevarande företag blifvit ett helt annat, vida

mera omfattande och för samtliga intresserade parter ojemförligt mera

betryggande än det, som den 2 Februari 1877 erhöll Kongl. Maj:ts

fastställelse och till hvars utförande samma års Riksdag beviljade statslånet

å 2,000,000 kronor; att, då deltagarne i företaget samtidigt måste

underkasta sig ej mindre uttaxering för amortering af bolagets skulder

än äfven utgifter för dikning och odling af de torrlagda områdena, den

farhåga läge nära till hands, att egare af smärre hemmansdelar icke

mäktade bära alla dessa utgifter, utan nödgades gå från hus och hem;

och att, vid öfvervägande af allt detta, Kongl. Majrts Befallningshafvande

icke tvekade att på det varmaste tillstyrka nådigt bifall till den underdåniga

ansökningen;

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vestmanlands län väl tillstyrkt

att sjösänkningsbolaget måtte befrias från räntas erläggande, äfvensom

från kapitalafbetalning under fem år eller den af bolagets direktion föreslagna

tid, åren 1886—1890, men derjemte, då ett frångående af den

antagna grundsatsen, att staten endast genom lån och ej genom anslag

skulle befordra och underlätta odlingsföretag, med säkerhet koinme att

framkalla flera dylika anspråk, förmält sig anse, att intressenterne i

sjösänkningsbolaget borde framdeles återbetala den ränta, från hvars erläggande

de under fem år befriades; samt

Statskontoret yttrat, att, då detta sjösänkningsbolag fått för det allmännas

intresse göra betydliga uppoffringar, hvilka, ursprungligen beräknade

till ett belopp af 754,113 kronor, sedermera visat sig uppgå

till en vida högre summa, då de af bolaget vidtagna, synnerligen om
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

fattande förbättringar i arbetsplanen orsakat detsamma stora kostnader;

då detta arbetsföretag genom de medelbara följderna af sänkningen beredt

högst väsentliga fördelar åt personer och kommuner ej tillhörande

bolaget, hvarpå såsom exempel blifvit anförda strandegarne vid sjön

Öljaren, Örebro stad med flere, och då, på sätt uppgifvet blifvit och

hvilket syntes högst sannolikt, eu påskyndad uttaxering å intressenterne

för statslånets återbetalning skulle för ett flertal kunna medföra ekonomiskt

obestånd, hvilket väl knappast kunde anses vara sjelfförvålladt,

Statskontoret -—• som ingalunda befarade att genom bifall till denna

ansökning likartade anspråk skulle kunna framkallas, enär något odlingsarbete,

som ens närmelsevis kunde likställas med Hjelmarens och Qvismarens

sjösänkningsföretag, icke hittills torde hafva i vårt land förekommit

och ej heller enligt all sannolikhet framdeles vore att emotse —

funne sig böra förorda ansökningen till nådigt bifall.

Departementschefen yttrade vidare:

»Såsom af den vid ansökningen fogade, den 24 April 1883 upprättade

bilaga II framgår, beräknades då den verkliga totalkostnaden

för de af företaget föranledda direkta arbetskostnader till 2,246,593

kronor 75 öre, men enligt eu vid bolagets innevarande månad till mig

aflemnade skrift fogad beräkning visar det sig, att nämnda totalkostnads

slutsumma måste ökas med 306,028 kronor 22 öre eller sålunda till

2,552,621 kronor 97 öre, hvaraf belöper för tiden från den 1 Januari

detta år och således å ännu till hufvudsakligaste del återstående arbeten

ett belopp af 408,359 kronor 62 öre. Om till denna summa lägges

sammanlagda beloppet, 553,406 kronor 25 öre, af de i förenämnda bilaga

II upptagna indirekta utgifter för företaget, skulle slutsumman af

de för sjösänkningen erforderliga medel blifva 3,106,028 kronor 22 öre.

Härvid är visserligen att märka, att i utgiftssumman 553,406 kronor

25 öre ingå till väsentlig del belopp, som måste anskaffas för inköp af

fastigheter och materialier och som således utjemnas af motsvarande

behållningar, men intill dess omständigheterna tillåta dessas realiserande,

trycker emellertid utgiften å delegarne i företaget, och detta just under

den tid, då möjligheten att motstå trycket ännu icke underlättas af de

fördelar sjösänkningen kommer att medföra.

Då det af Öfverstelöjtnanten Grafström upprättade kostnadsförslaget,

hvilket lades till grund för arbetets påbörjande, slutade å 1,948,883

kronor 34 öre, kommer således utgiften för sjösänkningsföretaget, enligt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.9.

hvad nu mera visar sig, att med icke mindre än 1,157,144 kronor 88 öre

öfverstiga den först beräknade summan, en siffra som, derest den från

början varit anad, säkerligen, till icke ringa skada för detta för landet

välgörande företag, skulle hafva afhållit mången att deri ingå såsom

delegare och må hända omintetgjort detsamma.

Såsom redan i ansökningen antydts och i den från bolaget till mig

inlemnade skriften ytterligare utvecklas, är det egentligen de mindre

jordegarne, som i företaget ingått, hvilka i väsentlig mån känna tyngden

af de betydliga utgifter, som äro förenade med arbetets bringande till

fullbordan. Enligt en nyssnämnda skrift bilagd tabell I och bolagets

uppgift är den jord, som af sjösänkningen hemtar båtnad, fördelad å

4873r/48 mantal, utgörande 1,522 särskilda brukningsdelar, af hvilkas

egare 1,119 antecknat sig såsom bolagsmän, 284 afsagt sig båtnaden och

119 ännu begagna sig af det utaf dikningslagen medgifna förklaringsanstånd.

Af förenämnda 1,522 brukningsdelar utgöra endast 48 hvar för

sig mera än 1 mantal och 80 från 1/2 till ett helt mantal, hvaremot af

de öfriga 209 brukningsdelar utgöra från 1/i till 1/2 mantal, 481 från 1/s

till y4 mantal samt 497 understiga 1/s mantal och öfriga 207 bestå af

utjordar, utängar, torp, husar- och soldatboställen in. in.

På sätt i ansökningen förmäles, har bolaget utöfver statslånet dels

upptagit, dels betingat lån till omkring 825,000 kronor. Hittills hafva

till följd deraf å delegarne icke behöft uttaxeras annat än hvad som

erfordrats hufvudsakligast för gäldande af räntor, men, enligt hvad bolaget

i sin sista skrift anför, hafva bolagsmännen redan genom dessa

uttaxeringar blifvit så ansträngde, att en fortfarande stegring af uttaxeringarne

skulle för mången blifva omöjlig att tåla under den tid afdikningen

och odlingarna påginge. Förmågan att bära dessa utgifter är

äfven enligt bolagets upplysningar mindre inom detta än andra sjösänkningsområden,

derföre att sankmarkerna i allmänhet äro allt för vidsträckta

i förhållande till åkerjorden, hvilken, då höskörden i följd af

torrläggningen reduceras till nästan intet, måste, innan odling skett, ensam

bidraga till kostnaderna. Huru taxeringarne tryckt på deltagarne,

framgår i viss mån af en utaf bolaget företedd tabell öfver samma taxeringar

under åren 1881 —1884 för en del samfälligheter inom Örebro

län. Af denna tabell finner man, att uttaxeringarne å 14 särskilda samfälligheter

om tillhopa 31mantal, fördelade i 125 särskilda brukningsdelar,

med en areal om tillhopa 9,679 qvadratref åker och 27,658 qvadratref

sankmark, uppgått till sammanlagdt 105,542 kronor för de 6,446

qvadratref, som för dessa samfälligheter beräknats såsom vinst i fullgradig

jord; att taxeringarne, uppgående för hvartdera af åren 1881 och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

1882 med 3 kronor 50 öre för vinstref jord, för 1883 med 4 kronor 40

öre och för 1884 med 5 kronor, vexlat, fördelade på åkerjorden för

dessa samfälligheter i medeltal på nämnda år, från 6 kronor 9 öre för

qvadratref eller 34 kronor 10 öre för tunnland till 26 kronor 64 öre

för qvadratref eller 148 kronor 19 öre för tunnland; och att största

delen af samfälligheterna är i saknad af skog. Bolaget upplyser derjemte

att, med ett enda undantag, nästan ingen ännu hunnit hemta

någon afkomst af sina sankmarker.

Att redan nu stora svårigheter möta för innehafvare af smärre

hemmansdelar att gälda de på dem belöpande uttaxeringar, framgår af

ett utaf bolagsstyrelsen ingifvet sammandrag öfver utestående dylika

taxeringar för åren 1881—1884, hvilka måst utsökas eller äro under indrifning.

Ifrågavarande sammandrag utvisar nemligen, att af samtliga

berörda uttaxeringar till ett antal af 294 med ett belopp af 32,301

kronor 39 öre, ej mindre än 162 icke uppgått till 50 kronor, 67 utgjort

mellan 50 och 100 kronor, 32 mellan 100 och 200 kronor, 16 mellan

200 och 300 kronor samt 7 mellan 300 och 400 kronor, under det återstående

10 varierat mellan 400 samt 3,000 kronor och derutöfver. För

de mindre jordegarne, hvilka utgöra flertalet af delegarne i sjösänkningen,

blifva naturligtvis svårigheterna ännu större, om de inom kort måste,

utom räntor å statslånet, jemväl gälda amortering derå och samtidigt

dermed bestrida kostnaderna för dikning och odling af den torrlagda

mark, som kommit på deras lott. Desse jordegare måste nemligen ofta,

ensamt med afkomsten från den till hemmanen hörande, i förhållande

till de stora, genom sjösänkningen vunna sankmarkerna, till arealen obetydliga

åkerjorden, gälda ofvanberörda kostnader under de första åren.

Under den tid dikningen och odlingen af vinstjorden pågå och innan

förökad inkomst af den genom sänkningen vunna och förbättrade marken

är att påräkna för innehafvarne af smärre brukningsdelar, skola desse,

betungade på en gång med kostnaderna för dikning och odling af marken

samt med räntor å upptagna lån jemte deras amortering, blifva så nedtyngda

af en åsamkad skuldbörda, det fara är att det stora flertalet

derför dukar under.

Då jag nu framlagt sjösänkningsbolagets förevarande ansökning inför

Eders Kongl. Maj:t, har det icke undgått min uppmärksamhet, att inkast

kunna göras mot bifall till densamma. Ett sådant har ock redan blifvit

i ärendet gjordt, då det framhållits, hurusom nu mera den grundsats

gjort sig gällande, att i fråga om företag, hvilka afse vattens afledande

från mark för densammas beredande till odling, statens understöd bör

lemnas endast i form af lån. Om bolagets framställning vunne god
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 29.

kännande, skulle bolaget deremot kunna anses hafva erhållit ett anslag

utan återbetalningsskyldighet, motsvarande räntan å 2,000,000 kronor

under fem år. Härvid vill jag dock erinra att bolaget, på sätt det i

ansökningen upplyst, måst för ändamål, hvilka äro för bolaget främmande,

offra ett belopp af sammanlagdt omkring 1,000,000 kronor. Det är val

sant, att ofta vid vattenafledningsföretag intressenterne måste underkasta

sig utgifter, som icke omedelbart befrämja sjelfva företaget, utan afse

att förebygga det andras rätt af detsamma blifver lidande, men icke något

företag lärer kunna uppvisas, der intressenterne nödgats vidkännas så

betydande utgifter, som här äro i fråga, för ändamål, af hvilka staten,

åtminstone medelbart, är intresserad. Sistnämnda summa har disponerats

för vidmakthållande ocli till och med förbättrande af allmänna farleder

och hamnplatser, och Riksdagen har till understödjande af sådana företag

sedan gammalt beviljat anslag utan återbetalningsskyldighet, ofta

uppgående till två tredjedelar af kostnadsbeloppet. Vid sådant förhållande

finner jag mig derföre böra tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att underställa

frågan Riksdagens pröfning. Dertill anser jag mig hafva så mycket

större skäl, som af hvad bolaget anfört framgår, att företaget nu fortskridit

till den punkt, att, å ena sidan, dess förut af mången betviflade

fullbordan kan förutses i en ej allt för aflägsen framtid, men, å andra

sidan, en stor del af de nuvarande, under många år med dryga utgifter

betungade, delegarnes krafter börja svigta och kräfva att staten träder

emellan och räcker eu hjelpsam hand. De svårigheter, bolaget haft att

bekämpa, måste mången gång hafva förefallit oöfvervinneliga, och fråga

kan vara om icke, då låneunderstödet lemnades, mången ansåg företagets

bringande till ett lyckligt slut såsom hardt nära omöjligt. Intill 1885

års utgång skall bolaget dock hafva till staten erlagt i räntor, efter

hvad bolaget beräknat, mera än 500,000 kronor, och inom några få år

torde sjösänkningen vara en verklighet.

Det ligger nära till hands att antaga, det bolagets behof af lindring

i lånevilkoren kunde vara tillgodosedt genom ett uppskof med räntans

erläggande under några år. För min del är jag icke öfvertygad, att

svårigheterna derigenom blefve undanröjda. Efter sjelfva sjösänkningen

komma i ordningen de särskilda intressenternes kostnader för afdikningen

och odlingen, och innan frukterna deraf kunna skördas, skola för många

delegare åratal förflyta, och de sammanlagda sjösänknings- samt afdiknings-

och odlingskostnaderna skola nedtrycka en del af jordegarne, och

deras slutliga ekonomiska undergång skulle möjligen allenast uppskjutas

på lika många år, som ränteanståndet medgifves.

Vid öfvervägande af alla dessa omständigheter och då, såsom Stats
Bih.

till lliksd. Prof. 1885. 1 Sami. I Afd. ''JO Iiäft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kong!. Maj ds Nåd. Preposition N:o 29.

kontoret erinrat, någon anledning icke finnes att, om den begärda räntefriheten

medgifves, sådant skall kunna åberopas såsom prejudikat i fråga

om andra sjösänkningsföretag, enär något med Hjelmarens och Qvismarsjöarnes

sänkning väl aldrig kommer att i vårt land utföras, hemställer

jag- att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Hjelmarens

och Qvismarens sjösänkningsbolag måtte befrias från skyldigheten

att gälda ränta å omförmälda lån för åren 1886, 1887, 1888, 1889 och

1890 äfvensom erhålla anstånd med amorteringen af samma lån intill år

1891, med skyldighet för bolaget att från och med sistberörda år å hela

lånesumman årligen erlägga åtta procent, hvaraf ränta skulle beräknas

efter fem för hundra å det obetalda kapitalbeloppet och återstoden utgöra

afbetalning derå.»

Till denna, af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i

nåder lemna bifall, samt förordnade att proposition i

ämnet skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Axel Hegardt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

11

Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsholags underdåniga ansökan

till Kongl. Maj:t om ändring i vilkoren för statslånet, ingifren den

9 September 1884 med densamma åtföljande bilagor.

Stormäktigste Allernådigste Konung!

Då det bolag, som bland Hjelmarens och Qvismarens strandegare

bildats för att genom sänkning och reglering af vattenhöjden i nämnda

sjöar tillgodogöra den jord, som af samma sjöar öfversvämmas eller skadas,

efter mångåriga, sedan 1849 nästan ständigt pågående undersökningar

och förnyade afslag å dess underdåniga ansökningar omsider lyckats

att för denna vigtiga fråga finna en sådan form, att densamma kunde

från det allmännas sida medgifvas; täcktes Kongl. Maj:t den 12 Maj 1865

meddela bolaget nådigt tillstånd »att med bibehållande af 7 fots segeldjup

i Hjehnare kanal och till sjön Hjelmarens vigtigaste hamnar, verkställa

omförmälda sjösänkning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den

af framlidne öfverste Sundmai''k år 1851 upprättade plan». Härvid faststäldes

dock såsom oeftergifligt vilkor, »att frågan om vattenafloppets

förändring och sjöarnes sänkning till afsedt djup i hvad enskild rätt

deraf vore beroende skulle genom laga kraftvunnet utslag vara afgjord,

så att de föreslagna åtgärderna äfven i detta afseende blifvit medgifna,

samt att derefter och innan sjelfva arbetet finge utföras fullständig plan

för verkställigheten deraf och till de åtgärder, som för segeldjupets framtida

underhåll erfordras, blifvit af Kongl. Maj:t i nåder faststäld». I följd

häraf föranstaltades om en sådan undersökning af landtmätare och gode

män, som i Kongl. förordningen den 20 Januari 1824 föreskrifves, och

sedan, på grund af hvad dervid förekommit och under ärendets fortsatta

pröfning genom laga domar faststälts, nödiga ändringar och jemkningar

skett i det förutnämnda förslaget samt slutlig dom i tvistemålen

med vederparterna den 20 Mai’8 1873 fallit, upprättades af framlidne

Öfverstelöjtnanten A. Grafström ett förslag till arbetsplan, hvilket den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

19 Januari 1874 inlernnades, och hvarå den 2 Februari 1877 Kongl.

Maj:ts nådiga fastställelse erhölls.

Utom de i och för sjöarues sänkning och markens torrläggning erforderliga

arbeten, ålades sjösänkningsbolaget genom denna nådiga resolution

följande förpligtelser för bibehållande af 7 fots segeldjup i sjön och

Hjelmare kanal samt sjötrafikens upprätthållande:

att med ombyggnad af den bestämmande slussen vid Notholmen fördjupa

öfre delen af Hjelmare kanal från dess inlopp till 8:de slussen på

en sträcka af 35,702 fot, hvarmed tillika förenades ett åläggande för

bolaget att under den del af seglationstiden, som kanalen i och för ombyggnad011

hölles stängd, besörja trafiken emellan Hjelmarens och Mälarens

hamnar utan förhöjning af de i kanaltaxan bestämda fraktafgifter;

att fördjupa segellederna till Örebro och Hjelmarens vigtigaste hamnar,

så att äfven under sjögång 7 fots segeldjup der kunde efter sänkningen

påräknas, och att allt framgent bibehålla dessa farleder till samma

djup;

att verkställa, och intill dess derom annorlunda förordnades fortfarande

bekosta utprickning en af samma farleder, med undantag af den

prickning, som förut besörjts af Örebro stad;

att, då segling emellan Essundet och Svartåns utlopp (det så kallade

Oset) af vidriga vindar omöjliggöres, allt framgent tillhandahålla tjenlig

ångbåt för segelfartygens kostnadsfria bogsering öfver den så kallade Hemfjärden

;

att inrätta och underhålla en regleringsdam vid Ilyndevad, samt anskaffa

bostad och bereda aflöning åt en af Kongl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen

der anstäld damvaktare;

samt att för möjligheten att i en framtid frias från underhållet af

segeldjup, bogsering, vattenreglering in. m. afsätta en fond af 100,000

kronor, som af Kongl. Statskontoret förräntas intill dess densamma genom

kapitaliserade räntor stigit till ett sådant belopp, att årliga räntan ansåges

för det angifna ändamålet tillräcklig; — Kongl. Maj:t dock förbehållet

att bestämma så väl om användandet af denna fond, som om densamma

bör genom tillskott från bolaget ytterligare ökas.

För att sjösänkningsföretaget icke af dessa svåra förpligiclser skulle

omöjliggöras, täcktes Kongl. Maj:t ingifva nådig framställning om, samt

Riksdagen bevilja ett statslån af 2,000,000 kronor att utgå med 600,000

kronor under år 1878, 300,000 kronor under hvarje af åren 1879 till

och med 1882, samt 200,000 kronor under år 1883, mot skyldighet för

bolaget att å hvarje lyftadt belopp erlägga 5 procent ränta från lyftningsdag,

samt att från och med 1888 begynna lånets amortering med

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

eu annuitet af 8 procent; och bestämdes derjemte, att arbetet skulle vara

afsynadt och godkändt före utgången af år 1887.

Kostnaden för hela sjösänkningsarbetet, som vid föregående undersökningar

beräknats af öfverste Sundmark 1851 till 1,081,725 kronor, af

Majoren Nerman 1865 till 1,000,000 kronor och af landtmätare och gode

män år 1868 till 1,210,400 kronor, uppskattades år 1873 af Öfverste
-

löjtnant Grafström till ett belopp af............................... Kr. 1,948,883: 34,

hvartill sedermera genom Kongl. resolution den 2

Februari 1877 ytterligare kom fonden för framtida

underhållet ......................................................................... » 100,000: —

Summa Kr. 2,048,883: 34.

I denna summa ingingo arbeten och ersättningar, som sjösänkningsbolaget

måste åtaga sig, utöfver hvad som erfordrades för sjelfva vattenafledningen,

till följande i förslaget beräknade belopp:

För segellederna i Hjelmaren....... Kr. 221,023: —

» Fljelmarens hamnar..................... » 25,597: —

» Skebäcks hamn och Svartån ... » 53,202: —

» Hjelmare kanal .......................... » 354,291: —

» fonden i Statskontoret............... » 100,000: — 754,113: —,

ett i förhållande till den totala sjösänkningskostnaden så högt belopp,

att det bort verka afskräckande, helst dertill måste komma åtskilliga

ersättningar, som ännu icke ens tillnärmelsevis kunde bestämmas. Men

oaktadt dessa, för hvarje annat sjösänkningsföretag förut okända extra skyldigheter,

voro dock olägenheterna af de, alla beräkningar för ett ordnadt

landtbruk omöjliggörande öfversvämningarne så tryckande, att bolaget,

då de under gynsammare utsigter började förberedelserna så långt fortskridit,

ansåg sig hvarken böra eller ens kunna rygga tillbaka. I det

faststälda kostnadsförslaget saknades för en stor del af dessa öfverarbeten

alla beräkningar, enär de vid dess uppgörande ännu ej voro fullt kända,

och åtskilliga andra — såsom t. ex. alla ersättningar för borttagen jord,

för skada och intrång till så val vattenverks- som jordegare, samt för

administrationen af det ytterst invecklade och mot de mest olikartade

intressen kämpande företaget — hade der blifvit allt för lågt uppskattade.

Genom användande af tidsenligare arbetsmetoder hoppades man likväl,

att denna tillökning skulle kunna af en minskad arbetskostnad uppvägas,

och bolaget sålunda med egna krafter bringa företaget till slut. Detta

skulle äfven ofelbart hafva lyckats, om de i förslaget upptagna arbeten

kunnat begränsas inom deras beräknade dimensioner och intet derutöfver

erfordrats. Men detta var icke förhållandet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Uti den slutliga, i minsta detaljer genomförda och med nya fullständiga

undersökningar förenade revision af arbetsplanen, som före sjelfva

arbetet måste anställas, visade det sig: dels att förhållandena mångenstädes

under de 9 år, som förflutit sedan landtmätaren och gode männen

afgåfvo sitt utlåtande, väsentligen förändrats, dels att den första

undersökningen icke varit — hvad den ej heller kunnat vara, då hvarken

tillräcklig tid eller nödiga medel härtill kunde beredas — så fullständig,

att det derpå grundade arbetsförslaget kunde anses fullt betryggande.

Förändringar blefvo således nästan öfver allt oundvikliga.

Uti Eskilstuna ström hade under dessa 9 år nya byggnader och andra

omständigheter tillkommit, som påkallade förändringar vid nästan hvart

och ett af dervarande verk och inrättningar, hvarförutan en mängd andra

åtgärder till minskande af olägenheterna vid högflod måste der vidtagas.

Uti Qvismaredalen hade i följd af der ofvan liggande sjöars och sankmarkers

torrläggning den på en gång framrinnande vattenqvantiteten vid

flodtid så väsentligt ökats, att afloppskanalen, beräknad att på några få

undantag nära följa Telgeåns krökningar, måste vidgas och så vidt möjligt

förkortas till befordrande af vattnets hastigare aflopp, samt utrymme

här beredas äfven för den tillökning i vattenmängden, som genom fortsatta

afdikningar inom Telgeåns flodområde kunde emotses. Ofvanför

verkstälda torrläggningar hade äfven medfört en sådan tillökning i flodvattnet

i Svartån, att, om icke_ eu betydlig utvidgning af densammas

nedre lopp emellan Skebäcks hamn och åns utflöde vid det så kallade

Oset verkstäldes, strömmen vid högvatten i ån, men lågvatten i sjön skulle

hafva alldeles förhindrat trafiken på denna hamn. Äfven vid sjöns utlopp,

Qvislaån vid Nordön och Ryningsberg befans icke blott det beräknade

afloppet otillräckligt, utan der upptäcktes äfven dels ett nytt större grund,

dels ock att den massa, som skulle borttagas, var af vida svårare beskaffenhet

än förrättningsmännen vid deras pejlingar kunnat utröna; och

då det nu ålagts bolaget att för all framtid underhålla reglering sdammen

vid Hyndevad, var det äfven af nöden att gifva denna en dyrbarare och

fastare konstruktion än hvad förslaget afsett. De dryga ersättningar,

som måste utgå till Hjelmare kanal för ombyggnad af såg och qvarn,

för dessas hviloständ under den till 2 vintrar och 1 sommar beräknade

arbetstiden, för minskade kanalumgälder, o. s. v. samt den hardt tryckande

förpligtelsen att under den tid, då kanalen af sjösänkningsbolaget

hölls stängd, ombesörja forslingen af den varumängd, här skulle framgå,

till samma pris, som om kanalen varit öppen, framtvingade här ett forceredt

arbete, så att den till ett helt seglationsår bestämda stängningstiden

begränsades till 2 högst 2 x/2 månader under hvardera af 2 på

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

hvarandra följande år, hvarigenom nästan allt tyngre gods kunde med

något tillmötesgående från varuomsättarnes sida fördelas på den tid, då

kanalen var öppen.

Under sådana förhållanden, och i den mån behofvet af förändringar

i arbetsplanen visade sig nödiga, måste enskilda uppgörelser på nästan

alla arbetsplatser träda i stället för de lagligen fästade men nu outförbara,

och sedan dessa träffats öfver allt, der bolagets arbeten voro i den

faststälda planen närmare bestämda, nya planer upprättas och å dem

fastställelse sökas. Sådana nya planer hafva äfven blifvit af Kongl. Maj:t

godkända:

För

))

»

»

»

Hjelmarens utlopp Qvislaån förbi Ryningsberg, Hyndevad, Fiskare
fallet

och Rosenholm ......................................... den 11 Juli 1879.

Qvismaredalens nedre del ............................... » 17 Oktober 1879.

Eskilstuna ström vid Rosenfors, Skjidsta,

Spiksmed sfallet, Tunafors, Eskilstuna stad,

Holms- och Tor skållaf allen samt broarne

vid Rosenberg, Tunafors och Torshälla......... » 30 April 1880.

Svartåns nedre del................................................ » 30 » 1881.

Qvismaredalens öfre del .................................... » 15 September 1882,

hvarförutan några mindre men nödiga förändringar af slussen vid Notholmen

och vid Läppe hamn, hvilka icke varit af sådant omfång, att de

påkallat Kongl. Maj:ts pröfning, kunnat på tillstyrkan af statens kontrollerande

ingeniör af Kongl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen medgifvas;

och hafva dess fastställelser erhållits:

För Notholmsslussen .................................................... den 31 Oktober 1879.

» Läppe hamn ............................................................. » 24 Januari 1884.

Dessutom hafva åtskilliga andra ändringar vid enskilda hamnar

kunnat vidtagas, blott på grund af öfverenskommelse med hamnegarne,

enär för dessa platser icke förelegat några särskild!, faststälda ritningar,

som skolat lända till efterrättelse.

Den ökade hastighet, hvarmed vattnet i följd af ofvanför verkstälda

eller emotsedda torrläggningar kommer att vid flodtid nedströmma i

Hjelmaren, påkallade äfven en revision af de beräkningar öfver vattenvariationen,

som förut anstalts och hvarpå hela sänkningsföretaget hvilade.

Det gälde att förvissa sig, huruvida äfven under nuvarande och framtida

förhållanden den afbördningsförmåga, som på grund af laga domar

gifvits regleringsdammen vid Hyndevad samt öfriga dammar i Eskilstuna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kong}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

ström, befunnes tillräcklig att begränsa vattenvariationen i sjön till 2

fot. Med ledning af de fullständiga vattenobservationer, som allt sedan

år 1817 verkstälts och hvilka med afbrott endast för några månader

under 1826—28 samt hela åren 1839 och 1843—45 funnos vid Hjelmare

kanal, upprättades en grafisk framställning af sjöns fallande och stigande

under dessa år. På denna uppgjordes en serie af vidlyftiga beräkningar,

utvisande huru vattenståndet i sjön skolat ställa sig, derest under

dessa framfarna år utloppet haft samma afbördningsförmåga som efter

sjöns sänkning samt tilloppen varit sådana de då beräknas blifva, men

temperatur och väderleksförhållandena deremot förblifvit desamma. Af

dessa beräkningar framgick att, om det ock vid högflod var möjligt att

utom för någon eller några dagar hindra en stigning öfver maximum,

det dock med afseende å kanalens och Eskilstunaverkens behof mötte

stora, kanske oöfvervinneliga svårigheter att bibehålla det beräknade

lägsta vattenståndet vid dess minimum. Om, sedan vårvattnet afbördats,

en sådan torka inträdde, som efter hvad observationerna visade egt rum

under åren 1819 och 1854, kunde man befara att vattenståndet, oaktadt

tillbörlig hushållning vid Hyndevad, icke skulle kunna hållas vid föreskrifvet

minimum eller 6 fot under Arninge märke, utan måste nedgå

mer än en half fot derunder. Då ett sådant förhållande endast inträffat

under 2 år på 63 och under dessa år såväl sjön som kanalen bevisligen

icke medgifvit seglation med fullastade fartyg, hade det möjligen kunnat

lemnas utan afseende; men nu visade andra observationer derjemte, att

vattenståndet vid ihållande östlig eller vestlig storm kunde ställa sig

väsentligt olika vid sjöns båda ändpunkter, och derför kunde dessa

förenade omständigheter icke förbises, då oafsedt det djup, som det

faststälda förslaget gifvit segellederna, bolaget i Kongl. resolutionen den

12 Maj 1865 fått sig ålagdt att bereda 7 fots segeldjup äfven vid sjögång,

då vattnets vågrörelse ensamt framkallar behofvet af ett större djup.

Vid sådant förhållande kunde det vara ovisst, huruvida i händelse

af en framtida rättstvist det faststälda förslagets till siffran bestämda

segeldjup eller det i Kongl. resolutionen i allmänna ordalag antydda

skulle af domstolarne tillerkännas laga vitsord. Genom regleringsdifferensens

höjande utöfver dess stadgade maximum, kunde dessa olägenheter

förebyggas, om man blott vid vårvattnets utsläppande kunde förutse,

huruvida torka skulle under sommaren inträda eller icke. Men

då ett sådant förutseende var omöjligt, och antagandet af en konstant

högre regleringsdifferens skulle minska sjösänkningens nytta för strandegarne,

så fans här ingen annan utväg än att öka segelledernas djup i

de inre fjärdarne med eu, i de yttre med tvä fot och derutöfver. Med de

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

nya och här i landet förut okända mudderapparater, som bolaget anskaffat,

var detta, hvad sjön angick, möjligt utan nämnvärd stegring af

kostnaden, men i Hjelmare kanal, hvars botten på långa sträckor bestod

af berg, måste denna tillökning i arbetsqvantiteten blifva ganska känbar,

ehuruväl der som annorstädes allt arbete utförts till billigare pris per

kubikstång än i förslaget beräknats.

För denna förändring af segeldjupet har någon fastställelse icke

sökts och ej heller kunnat sökas, då en framställning i sådant syfte

endast skulle ökat den misstro till det stora företagets utförbarhet, som

då var allmänt rådande. Den ansågs icke heller vara af behofvet påkallad,

då förändringen endast afsåg att göra arbetet bättre och fullständigare

än med det faststälda förslagets siffror kunde åstadkommas.

Utom dessa förändringar, som voro en oundviklig följd deraf, att

sänkningsföretaget måste utföras på ett sådant sätt att, oafsedt detaljbestämmelserna

i den faststälda arbetsplanen, alla de vilkor och förbehåll,

som från det allmännas sida upptagits uti Kongl. resolutionen den 12 Maj

1865, blefvo uppfylda, tillkommo ytterligare omständigheter, hvilka framtvingade

nya åtgärder till betryggande af bolagets egen ställning.

Den 20 Juni 1879 utfärdades en ny Kongl. förordning om dikning

och annan afledning af vatten, och skulle densamma lända till efterrättelse

från och med 1 Januari 1880, samt endast sådana mål, som vid

nämnda tid voro vid domstol anhängiga, afdömas efter den äldre lagen.

Den rättsgrund, hvarpå det i enlighet med gamla lagens föreskrifter

ordnade sänkningsföretaget hvilade, blef härigenom hotad, och om äfven

den stora mängden af redan afdömda rättsfrågor icke härigenom kunde

brytas, blef det likväl nödvändigt att för framtida rättstvister ställa

företaget på sådan grund, att icke heller den nya lagen kunde rubba

dess ställning. En ny fullständig landtmäteriförrättning i enlighet med

de i nämnda Kongl. förordning meddelade föreskrifter var således af

nöden för bestämmande och fixerande af sådana frågor, som efter den

nya lagen möjligen kunde anses tvistiga och blifva föremål för domstols

pröfning, ehuru de icke varit det efter den gamla, hvars obestämda

stadganden tryggats genom ofta förnyade prejudikater. Särskildt påkallade

bestämmelserna om det djup, hvartill jord skall torrläggas, en

revision af den äldre, på annan grund hvilande graderingen, och ehuru

denna fråga, genom en förening emellan bolaget såsom sådant och de

enskilda strandegarne, löstes på ett tillfredsställande sätt, medförde dock

den vidtomfattande förrättningen och den partiella omgraderingen en

kostnad af mer än 10,000 kronor, oberäknadt den förlust i delaktighets
Bih.

till Riksd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 20 Iläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 29.

belopp, som genom nedsättning i vinsten för de högre belägna fälten

tillskyndades bolaget.

Beträffande sjelfva sjösänkningen, föreskref den nådiga resolutionen

den 2 Februari 1877 bland annat:

»att icke något arbete, som kunde föranleda sänkning af Hjelmarens

nuvarande vattenhöjd, tick företagas vid Hyndevadspasset förr än Hjelmare

kanals ombyggnad och rensningarne i Hjelmaren blifvit behörigen

verkstälda samt segellederna och de genom sänkningen uppkommande

grund i sjön blifvit, i den mån sådant läte sig före aftappningen verkställas,

behörigen utprickade». Det första arbetsförslaget satte derför

dessa arbeten i främsta rummet, hvaremot Qvismaredalens utdikning ej

skulle begynna förr, än alla förutnämnda arbeten verkstälts och sjön

blifvit sänkt. Oafsedt det redan anmärkta förhållandet att de så väsentligt

ökade tilloppen till denna dal, hvilken omslöt ungefär hälften af

hela sjösänkningsområdet, omöjliggjorde densammas uppdikning med

handkraft på sätt det faststälda förslaget afsåg, innebar Qvismaredalens

ställande i sista rummet en orättvisa emot dervarande strandegare.

Räntan å statslånet måste nemligen gäldas genom uttaxering efter det

bestämda delaktighetsbeloppet, och derför borde äfven samma möjlighet

att bära den tunga räntebördan, så vidt ske kunde, beredas åt alla.

Genom att samtidigt med arbetena i sjön börja upprensningen af Qvismaredalen

— om också till en början med mindre dimensioner för afloppet

— samt derjemte påskynda arbetena i kanalen och segellederna

visade det sig att, om äfven arbetena vid Hyndevad finge derjemte

företagas, kunde redan år 1883 åstadkommas en sådan sänkning af sjön

att, utan ringaste fara för sjöfarten, uppodlandet af sankmarkerna kunde

samtidigt börja nästan öfver allt med undantag af öfre Qvismaredalen,

der ängsmarken likväl äfven i sitt oodlade skick gaf rika grässkördar.

En tillåtelse att verkställa en sådan föregående aftappning af Hjelmaren,

redan ur denna synpunkt nödvändig, blef det ännu mera i följd

af de förpligtelser, som ålagts sjösänkningsbolaget gent emot Mälarens

strandegare. Den omförmälda nådiga resolutionen innehöll nemligen

särskilda bestämmelser om de vattenförhållanden i Mälaren, hvarunder

aftappningen finge eller icke finge ske, och det kunde sålunda lätt inträffa

att dessa vattenförhållanden vid den tid, då Hjelmarens sänkning

borde ega rum, vore så ogynsamma, att aftappningen ej kunde företagas,

hvaremot ett successivt afbördande af Hjelmarevattnet i den mån

arbetena fortskridit kunde så ordnas, att — såsom erfarenheten redan

visat — någon märkbar förändring af Mälarens vattenstånd derigenom

ej inträdde.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.

Genom nådig resolution den 25 November 1881 beviljades också

den sökta rättigheten att företaga en föregående mindre sänkning af

sjön Hjelmarens vattenstånd, och sedan en särskild dammästare af Kongl.

Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen förordnats, öppnades den 24 December

1882 luckorna i den mindre dammen vid Hyndevad. Sedan denna tid

har också sjön fortfarande reglerats på sådant sätt, att högvattnet hållits

omkring 2 fot under förutvarande medelvattenstånd, utan att lågvattnet

medfört ringaste olägenhet för sjöfarten.

Emellertid fästades vid detta nådiga medgifvande åtskilliga nya vilkor

och förbehåll, som påkallade en vidt omfattande pejling i sjön under

hela vintern 1882—1883, ny provisorisk utprickning af farlederna samt

upprättandet af ett nytt för öfvergångstiden gällande sjökort, hvartill

ytterligare kom skyldigheten att redan år 1883 börja den kostnadsfria

bogseringen öfver Hemfjärden och aflöna dammästaren vid Hyndevad.

Samtliga dessa förändringar i sjelfva arbetsplanen samt sätten och

vilkoren för sänkningens utförande hafva medfört en tillökning ensamt

i sjelfva arbetsqvantiteten af 36,598 kub.-st. eller 60,68 procent utöfver

hvad det faststälda förslaget beräknat, och sjelfva företaget blifvit till

alla sina delar ett helt annat, vida mera omfattande och för samtliga

intresserade parter ojemförligt mera betryggande än det, som den 2 Februari

1877 erhöll Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse och till hvars utförande samma

års Riksdag beviljade ett statslån af 2,000,000 kronor. Härvid torde äfven

få anmärkas, att initiativet till alla dessa förändringar utgått frän bolaget

sjelf t, och dess sträfvan att trygga hela företagets rättsliga ställning

genom att gifva alla, hvilkas intressen af företaget berördes, den rätt,

de nådiga resolutionerna af den 12 Maj 1865 och 2 Februari 1877 samt

laga domar tillförsäkrat, men den faststälda arbetsplanen oförändrad

icke kunnat bereda.

De fördelar, som härigenom vunnits, äro i korthet följande:

Det af Kongl. Maj:t såsom hufvudvilkor för sänkningens utförande

fordrade betryggandet af den allmänna trafikens behof af 7 fots segeldjup

har på detta sätt blifvit tillgodosedt så fullständigt, som under för handen

varande omständigheter varit möjligt, och kommer detta djup att

efter sänkningen finnas äfven på sådana platser i de till omfånget begränsade

farlederna, der, efter hvad vattenobservationerna och pejlingarne

gifvit till känna, detsamma bevisligen icke förefunnits under så torra år,

som de här ofvan särskildt uppgifna, hvarförutan flera hittills förbisedda

och äfven före sänkningen för trafiken farliga grund nu iakttagits och

utprickats.

Vattenregleringen, för hvilken Kongl. Maj:t och Kronan, som efter

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

verkstäld afsyning förbehållit sig nycklarne till regleringsdammen, lärer

ansvara, bör kunna skötas på ett för alla tillfredsställande sätt, så att,

derest tillbörlig uppmärksamhet iakttages, de underdåniga klagomål,

som eljest vid hvarje större förändring af vanliga nederbördsförhållanden

skulle försports — vid högvatten från strandegarne, vid lågvatten från

vattenverksegarne och trafikanter — icke böra ifrågakomma.

Hjelmare kanal, som på hela sin öfre horizontalsträcka till en längd

af 35,702 fot fördjupats, har återlemnats till det bolag, som eger densamma,

i ett bättre och väsentligt fördelaktigare skick än det, hvaruti

han befans före sjösänkningsarbetet, då de öfver denna del upprättade,

och af såväl statens kontrollerande ingeniör som kanal- och sjösänkningsbolagens

ombud bekräftade profilritningarne visade så betänkliga

uppgrundningar på hela denna sträcka, att, om sjösänkningen ej mellankommit,

en ganska dyrbar muddring der inom närmaste framtid varit

nödvändig för trafikens fortgång.

Vattenverksegarne i Eskilstuna ström hafva fått sina dammar ombyggda

till större omfattning och med fastare konstruktion än i det första förslaget.

Afloppens afbördningsförmåga har ökats, så att det blifvit möjligt

att hålla vattenståndet i strömmen till öfverensstämmelse med dervarande

vattenmärken, hvarjemte det ökade djupet i farlederna innebär en trygghet

emot vattenbrist, som i ej ringa grad bör uppmuntra den omfattande

industri, som här drifves med det från Hjelmaren framrinnande vattnet.

De hr åbyggnad sskyldige i samma ström hafva fått förslagets t-räbroar

utbytta emot jernbroar, hvarigenom den eljest svårlösta frågan om ersättning

för ökadt underhåll kunnat på ett tillfredsställande sätt lösas.

Slutligen hafva Mälarens strandägare genom den förändrade planen

för Hjelmarens aftappning kommit i en gynsammare ställning så till vida,

att denna aftappning kan försiggå utan störande inverkan på vattenståndet

i deras sjö.

Men utom dessa omedelbara fördelar, som af sjösänkningsbolaget

beredts dess i företaget intresserade motparter, hafva högst väsentliga

förmåner tillskyndats äfven andra, och ehuru dessa tillkommit utan något

specielt åläggande för bolaget och endast äro medelbara följder af sänkningen,

torde de likväl här få anföras såsom ett bevis att detta företag

sprider sina frukter vida utöfver deras krets, som med svigtande skuldror

få ensamt bära kostnaden.

Genom upprensning ar ne i Qvislaån uppkommer en ny segelled af omkring

1 mils längd, hvarigenom Hjelmarens vidsträckta farleder sammanbindas

med Oxelösund—Flen—Vestmanlands jernväg, hvilken redan

med ett sidospår och hamnanläggning vid Hyndevad satt sig i besittning

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

af denna förmån. Vigten af den nya direkta förbindelse med Östersjön,

som härigenom öppnas, torde ännu icke kunna bedömas, men otvifvelaktigt

är, att denna farled, som förenar den stora sjöns af jernvägar berörda

ändpunkter, redan i den närmaste framtiden skall verka lifvande

på varuomsättningen och således tillskynda den allmänna samfärdseln

vigtiga fördelar.

Nödtvånget att bereda ökadt aflopp i Qvismaredalen, samt att, för

muddringens obehindrade fortgång och verkens förande fram och åter,

såväl under sänkningsarbetet som framdeles, utbyta dervarande fasta

broar emot svängbroar med 24 fots segelöppning, har här öppnat en ny

båtled på en längd af ungefär mil, hvilken bör blifva af mycken vigt

för de bördiga trakter, som häraf beröras, på samma gång som afloppskanalens

framtida underhåll härigenom tryggats, då äfven andra än

egarne af dalens sankmarker deruti blifva intresserade och under en

eller annan form måste indirekt dertill bidraga.

Härförutan har nedsättningen af vattenytan i Hjelmaren för sjön

Oljarens strandegare, hvilka, då de icke från början deltagit i de undersökningar

och rättsförhandlingar, som föregått sänkningens verkställighet,

måst ställas utanför företaget, medfört möjligheten att för en jemförelsevis

ringa kostnad — förslagsvis beräknad till omkring 50,000 kronor —

icke blott sänka nämnda sjö utan äfven göra dess, en mil in i Södermanland

inskjutande vattenspegel segelbar samt med Hjehnarens förenad.

Genom sänkning af Hjelmarens vattenyta har Örebro stad erhållit

ett väsentligt sundare och bättre läge; möjligheten och vilkoren för dess

dränering betydligt underlättats, hvarjemte den genom de stora sankmarkernas

läggande under kultur emotsedda tillökningen i varuomsättningen

anses bereda staden så stora fördelar, att dessa beräknas fullt

uppväga kostnaden för en frän Skebäcks hamn till staden anlagd kanal,

hvars åvägabringande dessutom i icke ringa mån underlättas genom de

utöfver förslaget ökade arbeten, som bolaget måst utföra invid och nedan

om Skebäck.

Det obetydliga och för sjösänkningen nästan värdelösa vattenfallet

i Svartån, som till ena hälften eges af Kongl. Maj:t och Kronan och till

den andra anses tillhöra Örebro stad, har genom sänkningen vunnit en

tillökning af 4 fot och vid lågvattenstånd inemot 6 fot, hvarigenom detsamma

vunnit ett sådant värde, att Örebro stad skattat åtkomsten af

kronans rätt till halfva fallet såsom ett tillfredsställande understöd från

det allmännas sida till kanalföretaget, hvaremot sjösänkningsbolaget, som

dock ostridigt skapat detta värde, icke, efter i liknande frågor vid andra

sjösänkningsföretag af Kongl. Maj:t fälda domar, lärer ega någon rätt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

till andel i denna förbättring och icke heller lyckats vinna något afseende

å den framställning att till fulla värdet få till sig lösa den vattenkraft,

bolaget här åstadkommit.

Slutligen måste äfven framhållas den stora förbättring, som tillskyndats

inom sjösänkning sområdet belägna åkerfält, hvilkas höjdläge fallit utöfver

den för delaktighet i företaget bestämda gränsen, men icke förut

kunnat fullständigt afdikas, då deras aflopp stannat vid den nedanför

belägna kärrmarken, hvarest all dikning upphört och icke utan vidlyftiga

tvister och dryga kostnader kunnat åstadkommas, enär det från åkerjorden

nedrinnande vattnet icke ansetts skada utan tvärtom förbättra

gräsväxten på de sänka ängarne. Denna fördel har tillskyndats flera tusen

tunnland, som utan ringaste kostnad erhållit densamma.

Efter denna redogörelse för de större förmåner, som det vida utöfver

den först faststälda planen utsträckta sjösänkningsarbetet medfört,

och hvilkas verklighet af Kongl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen lärer

vitsordas, är det lätt förklarligt att sjösänkningskostnaderna icke kunnat

hållas inom det upprättade förslagets nog trånga gränser. Då alla arbeten

ännu ej afslutats, då nya ersättningsanspråk alltjemt förekomma

och kunna vinna afseende, samt olyckshändelser och oförutsedda hinder

kunna inträffa, är det icke möjligt att ännu lemna en fullt exakt slutsumma,

utan måste hvad här vidare kan anföras i hufvudsak grunda

sig på de beräkningar, som år 1883 uppgjordes, samt den i 1883 års

direktionsberättelse lemnade och härvid fogade tabell.

Såsom redan anförts, slutade Öfverstelöjtnant Grafströms revision

af sänkningskostnaden med en siffra af.................................... 1,948,883: 34,

hvartill måste läggas de ersättningar och ökade kostnader,

som äfven med hans förslag oförändradt ej kunnat undvikas,

och i omförmälda tabell närmare specificerats till 340,390: 55,

Summa Kr. 2,289,273: 89,

hvaruti dock ej ingå sådane ersättningar och kostnader, som efter samma

förslag, derest det utförts, måst ytterligare tillkomma, men nu kunnat

undvikas. Enligt förutnämnda tabell upptogs kostnaden för sjösänkningen,

sådan den nu utföres, efter de mera tillförlitliga beräkningar, som

1883 kunnat göras, till direkta arbetskostnader..................... 2,246,641: 59,

andra utgifter....................................................................................... 553,358: 41.

Summa Kr. 2,800,000: —

hvadan det sätt, hvarpå sänkningen nu verkstälts, blifvit i rundadt tal

510,725 kronor eller 22,31 procent dyrare än efter det först faststälda

förslaget, och det är sannolikt att äfven detta belopp kommer att ytter
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

ligare höjas med circa 60 ä 70,000 kronor genom de öfver all beräkning

kostsamma arbetena för segelleden i mellanfjärden samt i följd af

den förlust, som drabbat bolaget genom mudderverket Galtens förolyckande

och den rubbning i arbetena, som deraf förorsakats, hvarigenom

hela sänkningen efter de nya planerna kommer att ställa sig

25 ä 26 procent dyrare än om den verkligen kunnat utföras efter

Öfverstelöjtnant Grafströms förslag oförändradt. Då nu ensamt sjelfva

arbetsqvantiteten stigit 60,os procent, torde denna stegring af totala sänkningskostnaden

icke få anses oproportionerligt hög, och hvad särskildt

angår de kostnader, som sjösänkningsbolaget fått vidkännas för beredandet

af sju fots segeldjup, så hafva dessa — oafsedt bördan af framtida

underhållet samt bogserings- och prickningsskyldigheten — uti

sistlidet års berättelse beräknats till Kr. 1,004,891: 71.

Till bestridande af dessa ökade kostnader har statslånet, hvaraf mer

än hälften åtgått till sju-fots segeldjupet, varit otillräckligt, och dä allt

sedan 1881 årliga taxeringar måst uttagas till räntorna, och dessa utgått

1881 och 1882 med 3 Kr. 50 öre och 1883 med 4 Kr. 40 öre samt

1884 med 5 Kr. per vinstref; så hafva de hardt betungade bolagsmännen

icke kunnat påläggas ytterligare bördor, utan de medel, som erfordrats,

anskaffats genom upplåning. Sålunda har sjösänkningsbolaget

utöfver statslånet dels redan upptagit, dels betingat följande enskilda lån:

Af Örebro enskilda bank och Örebro läns särskilda hypoteksförening

mot räntebärande obligationer ä ö1/^ procent, af hvilka från

och med år 1887 till och med år 1891 1/6 årligen skall efter verkstäld

utlottning infrias ......................................................................................... 500,000.

Af fonden för segeldjupets underhåll emot bästa rätt i bolagets

till dammästareboställe inköpta 1/2 mantal Husby ä 5 procent 16,000.

Af Mälareprovinsernas hypoteksförening ä ö1/^ procent ...... 200,000.

Af enskild man till mudderverket Galtens iståndsättande

ä 5 procent ................................................................................................... 25,000.

Hvarförutan bolaget till de äldre delegarne eger dels eu

skuld för deras tillskott före statslånets erhållande, som den

14 Mars 1885 med uppluppna räntor kommer att utgöra 81,620,

dels en icke bokförd, på ännu ej företedda anteckningslistor

grundad och följaktligen blott närmelsevis beräknelig

skuld för andelar i tillskottet till den Sundmarkska

undersökningen ............................................................................. 2,380. 84,000.

Kr. 825,000.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

De tillgångar, som bolaget vid företagets afslutande bör ega att

härtill disponera, äro i 1883 års berättelse beräknade under trenne olika

med Litt. A, B och C signerade förutsättningar, och då på grund af

de afsägelser, som nu ingått, förutsättningen Litt. B är den, som visat

sig sannolikast, kunna de efter denna beräknas sålunda:

Rosenholm............................................................................ Kr. 70,000.

Husby....................................................................................... » 16,000.

Alnängarnes fiske ............................................................... » 5,000.

Materiel m. m................. » 100,000. 191,000.

Jord, som skall afträdas af dem, hvilka ej ingått i bolaget ...... 296,250.

Landvinningar .............................................................................................. 130,000.

Kr. 617,250,

hvadan med afdrag af Rosenholm, som bör fortfarande bibehållas » 70,000,

tillgångar till ett värde af Kr. 547,250

skulle återstå till amortering af lånen.

Med beräkning af dessa tillgångar uppgjordes af direktionen i Mars

1883 ett förslag till liqvidationsplan, som af bolaget vid ordinarie stämma

den 31 Maj 1883 faststäldes till efterrättelse, dock med förbehållen rätt

att deruti framdeles göra de ändringar, som af omständigheterna kunde

påkallas. Denna plan, som finnes intagen i direktionens till bolaget afgifna

berättelse år 1883, måste redan vid detta års bolagsstämma något

rubbas i följd af inudderverket Galtens förolyckande, och ställer sig efter

denna ändring för närvarande sålunda:

1884 uttaxeras hvad som åtgår till årets räntor samt till betäckande

af V8 utaf den i kalkylen beräknade bristen 27,406 kronor 88 öre samt

ränta för året å skulden till bolagets delegare.

1885 förfares på samma sätt, men ökas taxeringsbeloppet med hvad

som kräfves till liqvidation af de ackumulerade räntorna till de äldre

delegarne samt den ersättning, som till de brobyggnadsskyldige vid

Rosenberg och Tunafors år 1886 skall utgå.

1886 uttaxeras utom räntorna skulden för det nya mudderverket

samt halfva kapitalskulden till de äldre delegarne, hvartill beräknas

hjelp af försåld materiel till ett belopp af omkring 20,000 kronor.

1887 uttages utom räntan återstoden af kapitalskulden till de äldre

delegarne äfvensom det till Sundmarkska undersökningen lemnade bidraget

samt l:a amorteringen å obligationslånet, hvartill beräknas från materielen

och fisket omkring 80,000 kronor. Skulle under detta år statslånet

kunna omföras, kommer detsamma att utgå ur bolagets räkenskaper

för att i stället upptagas i kronans.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

1888 utdebiteras räntorna å återstående lånen samt 2:a amorteringen

å obligationslånet, hvartill beräknas hjelp genom försäljning af den i

liqvid för sjösänkningskostnaden tagna jorden med cirka 60,000 kronor.

1889 uttagas räntor å lånen och 3:e amorteringen å obligationslånet

samt den ersättning, som år 1890 skall utgå till de brobyggnadsskyldige

inom Askers härad för ökadt underhåll af Telge och Segersjö

broar, hvartill beräknas från den afträdda jorden omkring 80,000 kronor.

1890 förfares på samma sätt och påräknas till nu inträdande 4:e

amorteringen af obligationslånet enahanda bidrag 80,000 kronor från den

afträdda jorden.

1891 likaså, och skulle då obligationslånet med ett bidrag från den

afträdda jorden af omkring 80,000 kronor vara till fullo guldet.

1892 uttagas räntorna på återstående lån och börjar amorteringen

af lånet å 200,000 kronor med halfva kapitalbeloppet med tillskott från

landvinningarne af förslagsvis 50,000 kronor.

1893 förfares på samma sätt, och skulle med detta års utgång bolagets

gemensamma skuld med undantag af det i Husbyhemmanet intecknade

lånet vara slutamorteradt.

Kunde denna plan följas, skulle således bolaget möjligen år 1894

kunna upplösas.

Men för planens förverkligande möta likväl stora och utan statens

mellankomst sannolikt oöfvervinneliga hinder. Dessa ligga dels uti det

långa förklaringsanstånd, som den nya lagen medgifvit tveksamme jordägare,

samt svårigheten att med stöd af bestämmelserna i denna, uti

tillämpningen ännu opröfvade lag med visshet beräkna när sådan jord,

som afstås i ersättning för sjösänkningskostnaden, verkligen kan blifva

sjösänkningsbolagets egendom, dels ock uti den stora svårigheten för

samma bolags delegare att utan dessa beräknade tillskott från den afträdda

jorden och landvinningarne bära de tryckande uttaxeringar, som

måste utkräfvas till räntor och amorteringar samtidigt med de dryga

förlagskostnaderna för markens afdikning och odling.

Hvad nu först angår tillträdet af den jord, som skall till bolaget

afstås, så lemnar § 76 i nya afdikningslagen den bestämmelsen, att afsägelsen

skall ske sist före utgången af kalenderåret näst efter det, under

hvilket företaget blifvit fullbordadt. Om nu sjösänkningsarbetet — med

undantag af några kompletteringsarbeten i Qvismaredalen — kan, såsom

man eger anledning hoppas, afslutas under vintern 1885, så kan dock

den sista afsyningen — detta oaktadt — ej ega rum förr än år 1886,

hvadan de tveksamme ega förklaringsanstånd till 1887 års utgång. Som

desse jordegare, ehuru de icke hvar för sig representera några större

Bih. till Rilcsd. Prot. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 20 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 29.

arealer, finnas strödda här och der inom sjösänkningsområdets många

och stora bylag, blifver det nästan omöjligt att utan särskilda öfverenskommelser

och föreningar, hvilka ej alltid kunna åstadkommas, här verkställa

afskiljandet förr än företaget till fullo afslutats, enär detta inom

de särskilda bylagen måste förenas med egojemkningar och egoutbyten

samt på några ställen blifva beroende af omskifte af den till hela bylaget

hörande sankmarken. Skulle likväl dessa förrättningar aflöpa utan klagomål

och kunna vederbörligen utföras under år 1888, lärer bolaget likväl

i lyckligaste fall icke före 14 Mars 1889 komma att tillträda denna

jord, men skulle deremot afsöndringsförrättningarne öfverklagas eller förenas

med omskifte, komma ytterligare uppskof att deraf vållas.

Den i liqvid för sjösänkningskostnaden tagna jorden kan ej heller

till någon betydande del genast realiseras; ty om den skall lemna ett

kostnaden motsvarande värde, får försäljningen ej brådstörtas samt i öfrigt

ske med lämpliga betalningsvilkor. I följd häraf torde icke några nämnvärda

köpeskillingsbelopp kunna påräknas före 1891 eller 1892.

Då nu amorteringen af såväl statslånet som bolagets öfriga lån derförinnan

måste börja, finnes ingen annan möjlighet att anskaffa de erforderliga

beloppen än genom uttaxering — och då denna under ofvannämnda

förhållanden måste fördubblas, blifver den samma för strandegarne

oerhördt tryckande, emedan den drabbar samtidigt med dryga

kostnader för markens dikning och odling, af hvilka de förstnämnda i

följd af företagets stora omfattning här blifva vida större än vid andra

torrläggningsarbeten.

Vid sjösänkningsföretag af vanliga dimensioner fordras i allmänhet

intet annat, än att hvarje jordegare till den sänkta sjön eller gemensamma

afloppskanalen genom vanliga uppfångsgrafvar afleder vattnet från

sina egor. Några partiella dikningsföreningar behöfvas der ytterst sällan,

och hvar de förekomma, kunna de ej blifva af någon nämnvärd omfattning.

Annorlunda är förhållandet inom Hjelmare—Qvismaredalen, der

sankmarkerna icke ligga jemnt fördelade omkring sjöarne och Qvismarekanalen

utan utgöra från dessa djupt inskärande vikar och dalbottnar,

som hvar för sig fordra för flera bylag gemensamma större aflopp, hvilka

ej kunna åstadkommas utan den vidlyftiga och kostsamma procedur, som

Kong''], förordningen den 20 Juni 1879 föreskrifver. Utöfver den för alla

gemensamma sjösänkningskostnaden tillkomma således här för hvarje

sådan dalgång nya utgifter, hvilka blifva ganska känbara, då dessa partiella

dikningsföretag, som måste förenas med brobyggnader, ersättningar

för borttagen mark in. m., hvar för sig äro af så stor omfattning, att de

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.9.

kunna fullt jemföra# med flertalet af sådana vanliga torrläggningsföretag,

som af statsverket pläga åtnjuta låneunderstöd.

Till ett bevis, hvilken omfattning måste gifvas dessa partiella afdikriingar

inom sjösänkningsområdet, har direktionen från statens inom länet

stationerade landtbruksingeniör John Sundberg erhållit bilagde uppgift,

hvaraf framgår:

att kostnaden för gemensamma aflopp inom en grupp af 20 bylag i

Mellösa och Lennäs socknar med tillsammans 2,350 tunnland 4,7 kappland

(1,160 hektar 16 ar) uppgår till cirka 16 kronor 50 öre per tunnland,

hvaruti dock de särskilda bylagens afloppsgrafvar jemväl ingå;

att för en annan sådan grupp af 6 större bylag inom Mellösa socken

med en areal af 1,342 tunnland 19 kappland (662 hektar) ensamt

sjelfva hufvudafloppet, som har en längd af mer än en half mil (4,987

meter), kostar öfver hufvud taget cirka 4 kronor 60 öre per tunnland,

öfrige till denna från hvarje särskild! bylag ledande gemensamma grafva;''

oberäknade;

och att en tredje dikesförening, som afser reglering af Åfverstaån

inom Glanshammars och Ringkarleby socknar, och hvari äfven annan

mark än sådan, som ansetts vara af Hjelmarens vatten beroende, deltager,

omfattar 920 tunnland 27,6 kappland (454 hektar 59 ar) med en

årensningskostnad af cirka 38 kronor 50 öre per tunnland.

Utom ofvannämnda dikesföreningar finnas en mängd andra sådana

inom Hjelmare-områdets särskilda afdelningar, synnerligast i öfre Qvismaredalen

samt i Götlunda, Öja, Vestermo och Lista socknar, för hvilka

dock lika fullständiga uppgifter ej föreligga.

Dessa partiella torrläggningar måste likväl företagas och afslutas,

innan de enskilde jordegarne kunna odla och vinna någon frukt af sina

sankmarker. Men då behofvet växer i samma man som uttaxeringarne

fortgå, och ängen, beröfvad flodvattnet, blifver mindre gräsbärande; så

är det af högsta nöden att ingen höjning i uttaxeringen dem ålägges,

utan att tvärtom all den lindring deruti, som möjligen kan åstadkommas,

beredes under de år, då dessa och de första odlingskostnaderna pågå,

och att härvid icke ett eller annat år kan göra till fyllest framgår bäst

deraf, att ensamt förberedelserna, innan dessa gemensamma afdikningar

kunna komma till stånd, kräfva lång tid, enär en eller flere delegares

missnöje med den första syneförrättningen kan utan synnerligt äfventyr

för den missnöjde draga frågan från domstol till domstol och således i

åratal förhindra utförandet och fördyra detsamma genom dryga rättegångskostnader,

hvilka, intill dess slutlig dom fallit, till större delen

trycka dem, som bäst behöfva afdikningen och påyrkat densamma.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Vid ett af dessa företag hafva dessa kostnader, oaktadt målet icke

ens af häradsrätten slutbehandlats, redan stigit till ett ganska högt

belopp och torde innan frågan når sitt slutliga afgörande sannolikt

komma att uppgå till högre belopp än kostnaden för det omtvistade

diket, oberäknadt de oersättliga förluster, samtlige tvistande lida genom

en i åratal försummad afdikning och odling.

Utom dessa gemensamma afdikningskostnader tillkomma sedermera

den för de enskilda egoväldenas afdikning och markens odling. Af

dessa kostnader beräknas de för afdikningen i medeltal till 25—30 kronor

per tunnland samt för odlingen efter markens beskaffenhet till 16

k .32 och för mera svårodlad mark till och med 40 kronor per tunnland.

Vid de större jordkomplexerna tillkomma dessutom byggnader in. m.;

och till ett bevis, huru dessa kostnader kunna ställa sig vid en större

egendom, bifogas följande af kommissionslandtinätaren O. Tengvall lemnade

redogörelse för Sickelsjö gods, eu af de större egendoinarne inom

sjösänkningsområdet.

Emellertid torde det dock icke kunna betviflas, att ju den ovanligt

fruktbara jordmån, som i allmänhet förefinnes i den torrlagda sankrnarken

inom detta sjösänkningsområde, i en framtid skall fullt ersätta de

kostnader, som för fältens läggande under kultur nu erfordras. Men

inom Hjelmare-sänkningsområdet tillkommer dock en särskild omständighet,

som för den nu sträfvande generationen måste göra dessa kostnader

mera tryckande der än på många andra ställen. Denna ligger uti

den gamla åkerns ovanligt ringa vidd i förhållande till de stora sankmarkerna,

som vid de flesta hemmanen äro till arealen 3 ä 4, ända till

och med 6 gånger större än åkern, af hvars äring likväl de första

kostnaderna ensamt måste tagas.

Efter hvad sålunda i underdånighet anförts torde det icke få anses

förmätet, om de af Hjelmarens och Qvismarens strandegare, som förenat

sig till utförande af det för hela landet gagneliga företaget att från

nästan värdelös äng till bördig åker förvandla 30,000 tunnland jord och

i samband dermed för särskilda och för dem främmande statsändamål

måst uppoffra mer än 1,000,000 kronor, anse sig ega grundade anspråk

att från det allmännas sida vinna ett kraftigare understöd än det, hvarmed

hvarje äfven den obetydligaste, af inga extra förpligtelser betungade

mossodling plägar hugnas; hvarföre ock direktionen för Hjelmarens

och Qvismarens sjösänkningsbolag, som hyser en fast och viss förtröstan

att Eders Kongl. Maj:t skall behjerta den svåra ställning, hvaruti den

fosterländska offervilligheten försatt ej mindre sjelfva sjösänkningsbolaget

än dess enskilda delegare, nu vågar i djupaste underdånighet anhålla:

s. 29 Kontrollera mot PDF

29-

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

att Eders Kong]. Maj:t täcktes till näst instundande Riksdag aflåta

nådig framställning att, i betraktande af den större omfattning, som

måst gifvas de med Hjelmarens och Qvismarens sänkning förenade

arbeten, samt de stora förmåner, som beredts det allmänna, Riksdagen

måtte bevilja Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag full räntefrihet

under åren 1886, 1887, 1888, 1889 och 1890 för dess af Riksdagen

år 1877 beviljade, från Kongl. Statskontoret erhållna lån, stort

2,000,000 kronor, samt att amorteringen af samma lån i följd häraf

framflyttas sä, att densamma först med år 1891 skall taga sin början,

men årlig ränta och amortering derefter utgå på sätt härom genom

Kongl. Maj:ts nådiga bref den 24 Maj 1877 är föreskrifvet.

Med undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärda,

Stormägtigste, allernådigste Konung!

Eder Kongl. Maj:ts underdånigst tropligtigste tjenare och undersåtar,

För Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag:

Dess Direktion:

G. A. COYET.

C. S. Drakenberg. P. F. v. Celsing. G. Djurklou.

Bob. Montgomery-Cederhielm. Gustaf Zimmerman.

F. M. Tottie. L. F. Höglund. Herman Behm. Adolf Coyet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Bil. I.

Utdrag ur Direktionens för Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag

berättelse den 24 April 1883.

Den jord, som af sjösänkningen hemtar båtnad, har af kommissionslandtmätaren

C. W. Fröman uppgifvits vara 30,687 tunnland 30,2 kappland

eller 171,852 qvadratref 34 stänger, hvarå förbättringen åsatts ett

värde i fullgradig jord af i rundadt tal 38,200 qvadratref, hvilka således

skulle bära sänkningskostnaden. När från denna s. k. vinstjord afräknas

jorden vid Öljaren, hvilken ej. kommer att i företaget deltaga, så återstå

37,746 qvadratref.

Af denna vinstjord är för närvarande i rundade tal inne i bolaget

(enskild eller publik egendom) ................................ 30,551.

Kronodomäner, som inväntas...................................„.1,038. 31,589.

Jord, hvars egare afsagt sig båtnaden................................... 4,090.

Jord, hvars egare ej förklarat sig och begagna det anstånd,

Kongl. förordningen den 20 Juni 1879 medgifvit 2,067.

Summa V. Ref. 37,746.

Härvid måste dock anmärkas att, i följd af den genom förening

den 7 Januari 1882 medgifna graderingsrevisionen å en del af den fördränkta

marken, någon ändring och antagligen minskning af såväl den

vattenskadade marken som äfven af vinstjorden kommer att ega rum.

Men då denna minskning, hvilken väl icke kan blifva så betydande,

ännu ej är känd, så måste beräkningarne för närvarande grundas på

här angifna siffror.

Vid sådant förhållande, och under förutsättning att bolaget ej kommer

att vidare utvecklas, uppstår följande fördelning af vinstjorden:

A. Bolagsjord ................................................................... 31,589.

jord, som skall lemnas för torrläggningskost
naden

........................................................................ 6,157. 37,746.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

B. Om deremot af den jord, hvars egare ännu ej

förklarat sig, ett belopp motsvarande t. ex.

1,000 vinstref ingår i bolaget, ökas den

förra till .............................................................. 32,589,

men minskas den senare till.................................. 5,157. 37,746.

C. Skulle slutligen — hvad ej är troligt — all

den jord, hvars egare ännu ej förklarat sig,

aktivt deltaga uti sänkningen, blifver den

betalande jorden.................................................. 33,656,

och jord, som tages för sjösänkningskostnaden 4,090. 37,746.

För att nu få en ungefärlig föreställning om dessa arealers förhållande

till den, som verkligen kommer att lemnas, så — då hela arealen

utgör 171,852 qv.-ref. 34 st. och denna efter sänkningen uppskattats till

92,435 ref 66 st. 28 qv.-fot, hvadan medelgraden närmast är 1,9 —- skulle vinsten af hela företaget representera i verklig areal

medelgod jord............ 72,680 qv.-ref, .

eller................................ 12,978 tunnland.

Den jord, som lemnas i liqvid för sjösänkningskostnaden, skulle således

under ofvanstående olika förutsättningar blifva i verklig areal:

A. För 6,157 ref vinstjord .............. 11,698 qv.-ref eller 2,089 tunnland.

B. •> 5,157 » » 9,798 » » 1,750

C. » 4,090 » » 7,771 » » 1,388 »

Hvad denna jord genom försäljning kan inbringa beror naturligtvis

icke blott af dess naturliga beskaffenhet, dess läge och den större eller

mindre svårighet, som kan möta för dess brukande och bebyggande,

utan äfven, och detta i ej ringa mån, af sättet huru den realiseras. Att

såsom i allmänhet skett förlägga denna jord så, att endast den förre

jordegaren kan med fördel köpa den, är ett misstag, som begåtts vid

många föregående torrläggningsföretag och medfört nödtvånget att taga

den lösen denne erbjuder, hvarföre en stor varsamhet bör iakttagas vid

afsöndringen. Vidare bör realisationen ske i smärre lotter och utan alltför

hårda betalningsvilkor.

Det pris, hvartill sådan jord försålts vid Tysslingen, har vexlat

emellan 130 och 278 kronor per tunnland, å Kräcklingekärren emellan

200 och 225 och vid Mosjön betalts med ända till 300 kronor, efter

uppgifter, lemnade af dessa torrläggningsföretags ledare. Inom sistnämnda

sjösänkningsområde såldes förlidet år en ängslott om 1 tunnland 5 kappland

odlad dyjord för 500 kronor, och en utäng derstädes är bortlemnad

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 29.

på 20 år emot ett årligt arrende, som efter markegångspriset vexlar

emellan 30 och 40 kronor per tunnland. Dessa senare betydligt högre

värden hafva sin grund deruti, att försäljningen och utarrenderandet

skett sedan man lärt sig fullt uppskatta denna jords produktionsförmåga,

medan de förut angifna värdena tillkommit innan man ännu hemtat

någon erfarenhet af de rika skördar, som med användande af artificiella

gödningsämnen kunna hemtas från torrlagd dyjord. Då nu kändt är,

att från dylik jord inom här nämnda redan torrlagda sankmarker äfven

utan gödsling i mer än 10 år hemtats en årlig skörd från 8—12 och på

sina ställen till och med 17 tunnor hafre per tunnland, så måste denna

jord ega ett högt värde, helst som — om man undantager den första

uppdikningen — dess odling icke i allmänhet medför synnerligt större

kostnad än vanligt vallbrott å odlad jord. För att likväl icke upptaga

jorden högre än till det pris, hvartill den bör kunna realiseras, sättes

dess värde här till 225 kronor per tunnland.

Bolagets inkomst genom försäljning af den i liqvid lemnade jorden

skulle då under ofvan angifna olika förutsättningar blifva:

A. För 2,089 tunnland k 225 kr................... 470,025.

B. » 1,750 » » » » 393,750.

C. » 1,388 » » » » 312,300.

Afskiljande! af denna jord är dock förenadt med stora kostnader.

Hvartill dessa kunna uppgå beror i väsentlig mån deraf, om den af Riksdagen

hos Kong!. Maj:t begärda förändringen i Skiftesstadgan kommer

att bifallas eller ej. Vinnes bifall till denna framställning, hvilket man

bör ega fog att hoppas, underlättas afskiljandet högst betydligt inom

de stora bylag, der bolaget skall hafva andelar i flere jordegares lotter.

Men då detta är oafgjordt, och möjligt kan vara att, ehuru alla skäl tala

för den begärda förändringen, denna ändock icke kommer till stånd,

måste afskiljandet här beräknas efter nuvarande förhållanden, och upptages

derföre kostnaden till 10 kronor per tunnland, en visserligen hög

siffra, då här icke är fråga om uppmätning och gradering utan endast

om uträkning och ^släggning. Då likväl denna höga afsöndringskostnad

på ett och annat ställe i händelse af tredska och tvister kan uppnås,

torde ej vara skäl att i en beräkning nedsätta densamma.

I följd häraf bör från de under rubrikerna A, B och C här upptagna

värden afräknas respektive 20,890, 17,500 och 13,880 kronor, hvarigenom

behållna värdet af vinstjorden skulle blifva för dessa olika förutsättningar:
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

A............................................................................ Kr. 449,135.

B............................................................................ » 376,250.

C............................................................................ » 298,420.

Dessutom måste från vinstjorden eller det kapital denna representerar

ytterligare afdragas cirka 400 tunnland af bolaget i Qvismaredalen

och vid Svartån dels borttagen, dels med upplag besvärad jord, för

hvilken nu erlägges årligt arrende. Denna jord skall ersättas antingen

genom utbyte emot afträdd vinstjord eller, der sådant ej låter sig göra,

ersättas med penningar. Af dessa 400 tunnland är dock en icke ringa

del, för hvilken ingen ersättning kommer att utgå eller åtminstone ej

till nämnvärdt belopp, då jorden på flere ställen icke skadats, utan

genom muddrets påförande förbättrats. Den ersättning, som för dessa

400 tunnland samt den samtidigt utgående ersättningen för framtida

underhållet af broarne i Qvismaredalen torde komma att utgå, upptages

derföre här i rundt tal till................................................................. Kr. 80,000,

en visserligen hög siffra, men hvaruti dock äfven inberäknats den kostnad,

som jordens afsöndring och egoutbyte kan medföra utöfver hvad

som redan inbegripits uti den redan beräknade kostnaden för afskiljandet

af vinstjorden, med hvilket såväl denna förrättning som liqvidationen

för brounderhållet måste förenas.

Med afdrag af äfven denna post skulle den behållna vinstjorden

under här upptagna olika förutsättningar blifva:

A. För 2,089 tunnland afträdd jord................... Kr. 369,135 ............... I.

B. » 1,750 » » » ..................... » 296,250 .............. II.

C. » 1,388 » » » ..................... » 218,420 .............. III.

Att det här ofvan angifna medelpriset 225 kronor per tunnland afsöndrad

torrlagd jord bör kunna ernås, anser direktionen sannolikt,

under förutsättning att realisationen sker i smärre lotter, med drägliga

betalningsvilkor och med iakttagande af samma varsamhet beträffande

hemul, afskiljandet från hemmanen och lagfart, som erfarenheten från

andra sjösänkningar gifvit vid handen.

Afskiljandet genom landtmäteriåtgärd bör på många ställen kunna

begynna redan nästa sommar å den jord, hvars egare definitivt afsagt

sig båtnaden1). Den jord, hvars egare vilja begagna den medgifna respittiden

för förklarings afgifvande, blifver dock ej åtkomlig förr än år

1887, d. v. s. under kalenderåret näst efter det, hvarunder företaget

J) Detta om jordegare, för att få ställningen klar innan jordens dikning och odling

börja, vilja härom träffa föreningar med bolaget; men då nya lagen i detta fall är ogynsam,

har ingen sådan förening ännu (i September 1884) kommit till stånd.

Bill. till Riksd. Prot. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

afslutades, hvarföre direktionen ej heller påräknat någon inkomst af

denna jord före detta år. Men om försäljningen stäldes med afbetalningar

på 4 år, med 1/i om året, skulle köpeskillingen för denna jord

under åren 1888 till och med 1891 kunna påräknas till hjelp vid dessa

års amorteringar1).

De landvinningar, som genom sjösänkningen uppkomma, beräknades

af Herrar Sundmark och Sjöholm år 1848 till 2,025 tunnland blifvande

ängsmark, men måste, då genom förändringen af Telgeåns dimensioner

och dess förkortade aflopp Qvismaresjöarne till större delen förvandlas

till äng och fräkenbottnar, så att landvinningarne ensamt der af arbetschefen

beräknats till cirka 1,300 tunnland i stället för 585, kunna uppskattas

till en vida högre siffra och torde, efter hvad af sjökortet och

företagna pejlingar kan slutas, nu utan fara kunna beräknas till 3,000

tunnland, ren sandstrand ej medräknad. Då de gräsbärande landvinningarne

redan år 1848 ansågos få ett värde af 100 kronor per tunnland,

har detta värde hittills i alla beräkningar bibehållits, ehuru, såsom ej

fullt kändt, fördt inom linien, och vid Mosjön, der man i detta fall

redan vunnit erfarenhet, anses de bästa landvinningarne ega ett värde

af intill 300 kronor för tunnlandet. Någon anledning att t. ex. Qvismaresjöarnes

botten skulle vara sämre än Mosjöns finnes icke, utan är det

tvärtom all anledning att förmoda det landvinningarne derstädes, som

hvarje år under en kort tid öfvergjutas af det från ofvanföre liggande

odlade trakter nedströmmande vattnet, skola gifva ymniga grässkördar.

Emellertid torde i följd af de poster, som vid den nyvunna jordens

värdering böra afgå, den ersättning, som skall tillfalla bolaget för vinstjorden

å landvinningarne, icke böra så högt beräknas som ens till det

år 1848 upptagna värdet, hvarföre de här uppskattats sålunda:

2.000 tunnland ä 60 kronor.................. Kr. 120,000.

1.000 » å 28 » .................. » 28,000. Kr. 148,000,

hvarifrån bör afgå kostnaden för deras uppmätning,

kartläggning m. m. förslagsvis ................................ » 18,000,

då behållna vinsten deraf skulle blifva ..................... Kr. 130,000.......... IV.

Enär sjön ej kommer att fullt nedgå till sitt genom sänkningen bestämda

vattenstånd förr än år 1885, torde någon gradering för bestämmande

af jordegarnes vinst å landvinningarne ej kunna och ej böra ske

b Att denna förhoppning skall realiseras är nu mera föga sannolikt, och den nya

lagen kan under en lång och ännu icke beräknelig följd af år undanhålla bolaget från

denna jord.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

förr än år 1890, och ersättningarne för dessa, hvilka direktionen tänkt

sig fördelade på 2 år, icke kunna uttagas förr än åren 1892 och 1893,

då de äro afsedda att lemna bidrag till dessa årens amorteringar.

Utom de tillgångar i jord, som nu uppgifvits, eger bolaget vid sjösänkningens

afsilande följande fastigheter:

JRosenholms qvarn och ålfiske, som kostat bolaget 129,969 kronor

94 öre, men som, då deraf blott kan påräknas ett årligt arrende af

4,000 kronor, här endast upptages till Kr. 70,000.

Alnängarnes kronofiske, hvilket,

ehuru det antagligen kommer att genom

tvångslösen afvinnas bolaget, här

endast beräknas till ................................... » 5,000.

x/4 mantal Hushy N:o 3......................» 16,000. Kr. 91,000,

samt materiel: verkstad, mudderverk, maskiner

och redskap m. in. förslagsvis........................................ » 100,000.

Summa Kr. 191,000. ......... V.

Af dessa tillgångar bör under åren 1886 och 1887 materielen kunna

realiseras, och de medel, som derigenom vinnas, påräknas till hjelp till

1886 och 1887 års amortering, hvaremot af fastigheterna, Hushy bör

genom qvittning mot det erhållna lånet till en del försäljas och till eu

del återgå till underhållsfonden, när härom af Kongl. Maj:t erhållits den

afgörande bestämmelsen, samt Eosenholm såsom en framtidsegendom och

nyckeln till Hjelmaren så vidt möjligt bibehållas. Denna fastighets årliga

arrende synes också utgöra en lämplig reserv i händelse underhållet

af segelleden, dammen vid Hyndevad m. in. något år ej skulle

kunna bestridas ensamt med besparingarne å underhållsfonden.

Direktionen har derföre i liqvidationsplanen ej upptagit Rosenholm

bland de för lånens amortering beräknade tillgångarne, ehuru det i den

här nedan lemnade tablån öfver sjösänkningsbolagets skulder och tillgångar

vid företagets slut upptagits bland de disponibla, enär det ostridigt

kan — om bolaget så finner skäligt — föryttras och användas till

minskande af skulden.

Under här ofvan gjorda olika förutsättningar skulle bolaget vid

1885 års slut ega följande tillgångar:

A. Summorna I, IV och V

B. »> II, IV och V

C. » III, IV och V

Kr. 690,135.

» 617,250.

» 539,420.

VI.

VII.

VIII.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. II.

CO

er
-

Jemförelse emellan den verkliga kostnaden för Hjelmarens och Qvismarens sänkning och

samma kostnad efter Graf ströms arbetsplan.

Arbetsqvantiteten.

A

r

hets

kos

n a

d

e n.

Verkliga kostnaden.

Kostnad efter Grafströras arbetsplan.

Verk-

liga.

Beräk-

nade.

Ök-

ning.

Nedlagd den

14 Mars

1883.

Återståen- de den 14

Mars 1883.

Summa.

Beräknad i

kostnads-

förslaget.

Oundvik- liga, ej be- räknade er- sättningar

m. ra.

Kostnad

för den

ökade ar- betsqvanti- teten å 15

kronor pr

kub.-st.

Total-

kostnad.

Kub.st.

Kub.st.

Kub.st.

| Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Segellederna i Hjelmaren...

17,947

8,264 9,683

176,149 72

29,91623

206,065195

221,023

7.541

64

145,245

373,809

64

Hjelmarens hamnar.........

3,258

1,139

2,119

40,999 40

6,580 98

47,580|38

25,597

_

__

_

31,785

_

57,382

Skebäcks hamn och Svartån

4,252

1,514

2,738

48,922 28

10,200

—

59,122:28

53,202

_

1,509

46

41,070

95,781

46

Hjelmare kanal..

12,319

5,005

7,314

434,173 13

4,326:40

438,499 53

354,291

_

37,039

85

109J10

_

501,040

85

Hjelmarens utlopp ..

4,398

3,499

899

129,69017

97,195:83

226,886 -

256,884

_

__

_

13,485

_

270,369

Eskilstuna ström . ...

1,220

262

958

223,455:20

3,947

84

227,403:04

90,697

34

19,678

_

14.370

_

124,745

34

Qvismaredalen ........

53,516

40,629

12,887

449,437:82

285,207

68

734.645 50

664,689

_

24,730

12

193,305

_

882,724

12

Allmänna omkostnader ...

—

—

—

239,124 44

67,266

63

306,391 j07

186,000

—

—

186,000

1 S:a direkta arbetskostnader

1,741,95216

504,641

59

2,246,593 75

1,852,383 34

90,499 07

548,970

—

2,491,852

41

Bosenholms qvarn o. ålfiske

129,96994

__

_

129,969 94

96,500

33,469 94

129,969

94

Husby >/. mantal...........

—

—

16,000! —

—

—

16,000!—

__

_

16,000

_

__

_

16,000

Alnängarnes fiske............

Underhållsfonden (inbetal-

—

—

—

15,000 —

—

15,000!-

—

~

15,000

—

——

—

15,000

—

ningarne) .........

Bänteskilnader, betäckta af

—

—

100,000:—

—

100,000!-

—

—

100,000

—

—

—

100,000

—

statslånet ........

Materialier, inventarier m.

85,42154

’ i

85,421:54

—

85,42154

—

—

85,421

54

m., ej fördelta ............

—

—

207,014|77

—

207,01477

—

—

—

—

—

—

—

Summa

96,910

60,312 36,598

2,295,358 4lj 504,641 59

2,800,000 —

1,948,883

34

340,390 55 548,970

—

2,838,243:89

Örebro den 24 April 1883.

G. Djurklou

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 29.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Konyl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.

37

Bil. III.

Utdrag ur direktionens för Hjelmarei\s och Qvismarens sjö sänkning sb olag

berättelse i April 1884.

Då någon fullständig öfversigt af dessa, sjösänkningsbolaget ålagda,

för alla andra likartade företag fullkomligt främmande extra arbeten

ännu icke lemnats bolaget, har direktionen, med hänvisning till den

jemförande tabell, som förra året lemnades jemte berättelsen, nu ansett

sig böra härför närmare redogöra.

Af nämnda tabell framgår, att den direkta arbetskostnaden med

visshet kan beräknas till minst 2,246,593 kronor 75 öre och fördelas i

följande grupper: ✓

l:o. Hvad som sankmarkernas torrläggning erfordrar och

2:o. öfverarbete, som ålagts sjösänkningsbolaget för bibehållande

åt den allmänna trafiken af 7 fots segeldjup i sjön och kanalen.

Till den förra gruppen höra följande arbeten och kostnader:

För Hjelmarens utlopp..................................... 226,886: —

» Eskilstuna ström........................................ 227,403: 04.

» Qvismaredalen ........................................... 734,645: 50.

1,188,934: 54,

hvartill kommer på denna summa belöpande

andel i allmänna omkostnaderna

306,391: 07 med ............................................. 202,891: 07.

Den andra gruppen omfattar:

Segellederna i Hjelmaren....................... med 206,065: 95.

Hjclmarehamnarne ................................... » 47,580: 38.

Skebäcks hamn och Svartån.................. » 59,122: 28.

Hjelinare kanal ......................................... » 438,499: 53.

Tillsammans 751,268: 14,

hvartill kommer belöpande andel i de allmänna

omkostnaderna................................... 103,500: —

Summa kronor

1,391,825: 61.

854,768: 14.

2,246,593: 75.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 29.

Häraf framgår, att Hjelmare-sänkningsföretaget för den allmänna trafiken

fått en tillökning i direkt arbetskostnad utöfver hvad markens torrläggning

fordrar utaf 38 procent.

Förutom dessa åligganden (hvartill med allt skäl kunde räknas äfven

den ökade kostnaden för Hyndevadsdammens förändring från en till större

delen sjelfreglerande skibordsdam till en fullständig regleringsdam med

luckor och fasta gåtar) har bolaget måst åtaga sig framtida underhållet

af detta konstlade segeldjup, och för detta ändamål måst dels afsätta en

särskild fond, dels anskaffa bostad och boställsjord åt en af staten för
-

ordnad regleringskontrollör.

Om nu till den här ofvan uppgifna arbetskostnaden ......... 854,768: 14,

lägges denna fond, som för närvarande uppgår till........... 120,123: 57,

samt kostnaderna för beredande af bostad och löningsjord

åt damkontrollören..................................................................... 30,000: —,

så fås en summa af kronor 1,004,891: 71,

som utvisar hvad bibehållandet af 7 fots segeldjup kostat jordbrukarne

vid Hjelmarens stränder. Då desse för sin trafik icke hafva någon fördel

af ett större segeldjup i vissa farleder och för att komma till dem

måste förskaffa sig mera grundgående fartyg, som kunna anlöpa sjöns

stränder och begagna de nya farleder, hvilka genom sjösänkningsarbetet

tillkommit, måste dessa extra utgifter, som icke lemnat dem några motsvarande

förmåner men ett drygt framtida ansvar och medtagit mer än

hälften af det erhållna statslånet, betraktas såsom offrade för ett statsintresse,

hvars upprätthållande väl förtjena! något särskildt understöd

från det allmännas sida.

Bil. IV.

Skrifvelse af statens Landtbruksingeniör John Sundberg.

Undertecknad har haft Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förordnande

»att verkställa sådan syn, som 4 kap. lagen om dikning och annan

afledning af vatten föreskrifver, i och för bestämmande af nödiga afloppsgrafvars

läge och dimensioner, samt att fördela dikningskostnaden och

utreda alla andra dithörande frågor inom följande byar och gårdar: Bo,

Åkerby, Åkerbytorp, yallby, Högby, Ankersta, Alm, Mörby, Täby, Egeby,

Bittinge, Äkesberg, Asby, Bondvrak, Segersjö, Vähla, Usta, Helgesta,

Berg och Hummelsta uti Stora Mellösa och Lännäs socknar».

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.

De vid den nu afslutade syneförrättningen upprättade handlingarne

visa:

att sammanlagda längden af nödiga befunna och föreslagna afloppsgrafvar

utgör 32,089 meter;

att hela den areal, som beräknats hafva nytta af dikningen, utgör

1,160 hektar 16 ar;

att kostnaden för gräfningsarbetet enligt kostnadsförslaget, sammanlagd

med kostnaden för syneförrättningen och öfriga dermed i sammanhang

stående extra utgifter, slutar på eu summa af 38,715 kronor 51

öre eller 33 kronor 37 öre. per hektar;

att all i företaget ingående mark är beroende af Hjelmare-sänkningen

och deltager i kostnaden för densamma;

att intet större vattendrag, hvars reglering kräfver särskild kostnad,

genomlöper området; samt

att, om afloppsdikena voro jemn! fördelade öfver hela arealen, skulle

afståndet emellan dem vara 361 meter.

Syneförrättning för afdikning har äfven verkstälts inom byarne Bärsta,

Resta, Knarsta, Röhammar, Dömesta och Ilåsta i Stora Mellösa socken,

hvarvid dock förordnandet varit af så inskränkt omfattning, att

endast sjelfva hufvudafloppet kunnat bestämmas. Resultatet är följande:

Afioppets längd .......................................................................... 4,987 meter.

Kostnad enligt kostnadsförslaget ...................................... 6,100 kronor.

Vattenskadade markens storlek ........................................... 662 hektar.

Kostnad per hektar.................................................................. 9 kronor 21 öre.

All ingående mark är beroende af Hjelmare-sänkningen.

Intet större vattendrag genomlöper egorna. Synförrättning för reglering

af Afverstaån mellan Hjelmaren och Glanshammars gästgifvaregård

i Glanshammars socken har lemna! följande resultat:

Längd.........................................................................................

Dimensioner å nedre delen:

Bottenbredd 5 och dagbredd.................................................

Vattenskadade markens storlek ..........................................

Kostnad enligt kostnadsförslaget (hvaraf 5,000 för brobyggnad).

......................................................................

Kostnad per hektar...............................................................

Omkring 3/3 af arealen ingår i Hjelmare-sänkningen.

Nödiga afloppsgrafvar ingå icke i förslaget.

Örebro den 23 Juni 1884. Ex officio

6,160 meter.

10 ä 11 meter.

454 hektar 59 ar.

35,000 kronor.

77 kronor.

John Sundberg,

Statens Landtbruksingeniör.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.

Bil. V.

Skrifvelse af Kommissionslandtmätaren O. Tengvall.

Till Direktionen för Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag.

I anledning af hos mig gjord förfrågan i ämnet får jag meddela,

att jag blott afslutat en syn för dikningsföretag inom det af Hjelmarens

och Qvismarens vattenstånd besvärade området här i länet, nemligen i

Qvisinaredalen mellan byarne Frommesta, Ekeby, Näsby, Frogesta, Fröberga

och Nynäs, hvilken syn omfattade fyra afloppsgrafvar af en sammanräknad

längd om 19,300 fot. Som delegarne härvid enades om grunderna

för dikningen, och kostnaden för företaget i följd deraf icke blef

beräknad, så är jag icke i tillfälle att lemna några på synehandlingar

grundade sifferuppgifter å dikningskostnaden; men, med kännedom om

markens beskaffenhet, grafvarnes dimensioner och i orten gällande arbetspris,

anser jag kostnaden för dessa afloppsgrafvars upptagande kunna

beräknas till 7,500 kronor.

Berörde grafvar äro dock endast hufvudgrafvar för vattenafledning

från ofvanomförmälde byars vattenskadade egor, som uppgå till en areal

af omkring 750 tunnland. De särskilda afloppsgrafvar och öppna diken,

som hvarje by och hvarje enskild delegare dessutom måste upptaga

inom sitt område, hafva icke varit föremål för undersökning vid nämnda

förrättning, hvadan jag icke heller kan uppskatta kostnaden för sådana

grafvars och dikens upptagande särskildt på den platsen; men för att

gifva eu generel föreställning om afdikningskostnaden å sådana jemna

fält, hvaraf vattenskadade egorna i Hjelmare- och Qvismaredalen i allmänhet

bestå, vill jag nämna att jag, efter inhemtad kännedom om dikningsarbeten

af ganska stor omfattning, som blifvit utförda vid Sickelsjö

i Götlunda socken enligt af statens landtbruksingeniör uppgjord plan

och till ganska lågt arbetspris, beräknat kostnaden för upptagandet af

nödigt antal öppna afloppsgrafvar för fältens torrläggning medelst täckdikning

till omkring 27 kronor tunnlandet utom synekostnader, som

derstädes icke förekommit, men, der de förekomma, ställa sig relativt

högre på smärre dikningsföretag än på större och kunna uppgå till omkring

3 kronor per tunnland eller mera, om företaget är litet, samt till

mindre belopp, om företaget är större.

Vid Sickelsjö synes odlingskostnaden variera mellan 40 och 75

kronor, men torde kunna anses i genomsnitt uppgå till omkring 50

kronor tunnlandet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Beräknas härjemte kostnaden för täckdikning, som, i fall täckdikningen

skall utföras med omsorg, torde uppgå till omkring 60 kronor

å hvarje tunnland, så synes diknings- och odlingskostnad i allmänhet

komma att uppgå till omkring 140 kronor tunnlandet.

Vid Sickelsjö gods, som utom mossar har eu vattenskadad areal af

omkring 479 tunnland åker och 1,200 tunnland odlingsbar men ouppodlad

mark, fordra, såsom ofvan är nämndt, dikningsföretagen ingen

synekostnad, hvarigenom diknings- och odlingskostnad derstädes icke

ställer sig högre än omkring 75 kronor för åker och 137 kronor för

odlingsmark per tunnland; men likväl uppgår kostnaden för tillgodogörandet

af den jordförbättring, som med Hjelmarens sänkning åsyftas

derstädes, till den betydliga summan af 200,325 kronor utom sjösänkningskostnad,

nybyggnader, kreatursuppsättning och ränteförluster under

odlingstiden. Dessa sistnämnda äro ganska anmärkningsvärda specielt

vid Sickelsjö, der det gäller nyodlingar på en så stor egovidd som 1,200

tunnland, hvilken icke är fördelad på arrendegårdar och icke heller kan

utarrenderas innan nybyggnader skett. För tillgodogörandet af denna

egovidd torde åtgå minst tio år, hvarvid den mark, som i sitt vattendränkta

skick lemnade åtminstone någon afkastning i form af höskörd,

blifver nästan ofruktbar intill dess uppodlingen af densamma medhunnits.

Vid beräkning af dikningskostnaden å de till Sickelsjö hörande

vattenskadade egor är att anmärka, det afloppsgrafvarnes längd endast

räknats till Hjelmarens strand; derigenom har denna kostnad stält sig

lägre än den vid dikningens fullständiga utförande torde blifva, ty det

har genom undersökning blifvit utrönt, att muddring för vattenafloppet

måste företagas i Fröshammarsviken å eu sträcka af omkring 10,000 fot1).

Huru detta arbete lämpligast skall utföras och hvad det kan komma

'' att kosta, derom kan jag nu icke yttra mig, men säkert är att kostnaden

ej blifver obetydlig, och att detta arbete framkallat mycket bekymmer

hos jordegarne; måhända tillkomma liknande arbeten äfven på

andra ställen och vålla förlängning i odlingstiden och hinder för tillgodogörandet

af den jordförbättring, som med sjösänkningen åsyftas.

Örebro den 15 Augusti 1884.

O. Tengvall,

_ Kommissionslandtmätare.

'') Härvid må följande upplysning meddelas :

* Landtmätare och gode män hade ålagt sjösäntningsbolaget att verkställa muddring i

och för pråmfart från Sickelsjö såg. Kostnaden härför samt för pråmarnes förändring m. m.

hade beräknats af förrättningsmännen till 9,675 kronor, och då egaren dermed åtnöjts har

bolaget mot erläggande af beloppet friats från arbetet.

Bill. till Riksd. Prot. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 20 Häft.

6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.