Angående vissa eftergifter från statens sida i fråga om det åt Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag af staten beviljade låneunderstöd ä 2,000,000 kronor
1885-03-10 · 41 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 40 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1885:29, Angående vissa eftergifter från statens sida i fråga om det åt Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag af staten beviljade låneunderstöd ä 2,000,000 kronor
Dokumentets text
Kongl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 29.
1
N:o 29.
Ank. till Riksd. Kansli den 10 Mars 1885, kl. 3 e. in.
Kong!,. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående vissa
eftergifter från statens sida i fråga om det åt Hjelmarens
och Qvismarens sjösänkningsbolag af staten beviljade
låneunderstöd ä 2,000,000 kronor; gifven Stockholms
slott den 20 Februari 1885.
Sedan Riksdagen enligt underdånig skrifvelse den 17 Maj 1877 beviljat
Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag för sänkning och
reglering af vattenhöjden i sjöarne Hjelmaren och Qvismaren samt utförande
af dermed sammanhängande arbeten ett lån å 2,000,000 kronor
att från Statskontoret utgå med 600,000 kronor under år 1878, 300,000
kronor under hvarje af åren 1879, 1880, 1881 och 1882 samt 200,000
kronor under år 1883 med vilkor, utom andra, att å hvarje lyftadt
belopp af lånet årligen till slutet af år 1887 skulle erläggas ränta från
lyftningsdagen efter fem för hundra samt för tiden från och med är
1888 årligen åtta procent å hela den lyftade lånesumman, hvaraf ränta
skulle beräknas efter fem för hundra af det obetalda kapitalbeloppet
och det öfriga utgöra afbetalning derå, och bolaget sedermera lyftat
hela det beviljade statslånet; vill Kongl. Maj:t, i anledning af derom
från bolaget gjord framställning och med åberopande af hvad bilagda
statsrådsprotokoll öfver civilärenden innehåller, härmed föreslå Riksdagen
medgifva, att Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag må
befrias från skyldigheten att gälda ränta å omförmälda lån för åren
1886, 1887, 1888, 1889 och 1890 äfvensom erhålla anstånd med amorteringen
af samma lån intill år 1891, med skyldighet för bolaget att
Bill. till Riksd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 20 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
från och med sistberörda år å hela lånesumman årligen erlägga åtta
procent, hvaraf ränta skall beräknas efter fem för hundra å det obetalda
kapitalbeloppet och återstoden utgöra afbetalning derå.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
E. von Krusenstjerna.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
3
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 20 Februari
1885.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Departementschefen Statsrådet von Krusenstjerna föredrog:
Eu af direktionen för Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag
uti härhos i aftryck bifogade skrift den 25 Augusti 1884 gjord
underdånig ansökning, att på grund af de i skriften åberopade förhållanden
Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig framställning,
att Riksdagen måtte bevilja nämnda sjösänkningsbolag full räntefrihet
under åren 1886, 1887, 1888, 1889 och 1890 för dess af Riksdagen år
1877 beviljade, från Statskontoret erhållna amorteringslån å 2,000,000
kronor, samt medgifva att amorteringen af lånet framflyttades så, att
densamma, i stället för med år 1888, först med år 1891 skulle taga sin
början, hvarefter årlig ränta och amortering borde utgå på sätt härom
vore föreskrifvet;
4
Kongl. Majäs Nåd. Proposition N:o 29.
i anledning hvaraf underdåniga utlåtanden afgifvits af Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands,
Örebro och Vestmanlands län samt af Statskontoret; hvarefter
sjösänkningsbolaget ytterligare den 9 innevarande månad ingifvit, eu till
chefen för Civildepartementet stäld skrift i ämnet, hvarvid fogats beräkning
öfver den återstående kostnaden för företagets fullbordande
jemte tabeller, upptagande antalet delegare i företaget, de å vissa af
dem belöpande uttaxeringar samt uppgifter om utestående oguldna
belopp med mera.
Departementschefen redogjorde till en början för de af bolaget i
ansökningen anförda skäl för dess ifrågavarande begäran samt för innehållet
af de deröfver afgifna utlåtandena, enligt hvilka
Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen vitsordat, att arbetena under skicklig
ledning bedrifvits på ett i alla hänseenden berömligt och för framtiden
betryggande sätt, och att hvad direktionen i sin underdåniga ansökning
andragit och uppgifvit vore fullt öfverensstämmande med verkliga
förhållandena, samt att förty bolagets begäran, med hänsyn till de
hårda vilkoren för lånets åtnjutande, de stora svårigheter, som dels af
bolaget öfvervunnits och dels återstode att bekämpa, de kostnader, som
till följd af vidtagna betydliga förbättringar i den ursprungliga planen
uppstått vida utöfver de först beräknade, samt de mångfaldiga stora
fördelar, som genom sjösänkningsföretaget tillskyndats det allmänna,
syntes styrelsen förtjena afseende;
Kongl. Majäs Befallningshafvande i Södermanlands län såsom eget
yttrande åberopat hvad Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen i ärendet
andragit;
Kongl. Majäs Befallningshafvande i Örebro län anfört, bland annat,
att ifrågavarande arbete hade en sådan omfattning och betydenhet, att
något dermed jemförligt sjösänkningsföretag icke tillförene förekommit
i vårt land och näppeligen i något annat land med undantag af Nederländerna;
att i olikhet med vanligen förekommande vattenafledningsföretag
detta berörde icke allenast enskild rätt, utan äfven allmänna
intressen, hvilkas tillgodoseende påkallat arbeten och uppoffringar af
bolaget i högst betydlig utsträckning; att, det oaktadt, ifrågavarande
låneunderstöd icke beviljats på förmånligare vilkor än dem, som gälde
för lan, hvilka meddelades till befrämjande af vanliga utdikningar och
vattenaftappningar af sänka trakter och sjöar för beredande af odlingsföretag;
att den omständighet att bolaget det oaktadt emottagit det
5
Kongl. Maf.ts Nåd. Proposition N:o 29.
beviljade statslånet och inlåtit sig på företaget, trots de stränga förpligtelse^
hvilka bolaget för tillgodoseende af samfärdseln å Hjelmaren
och Hjelmare kanal måste ikläda sig, funne sin förklaring deri, att
sjöarnes tidtals förekommande öfversvämningar omöjliggjorde alla beräkningar
för ett ordnadt landtbruk och medförde så tryckande olägenheter,
att bolaget — med afseende derå, att förberedelserna till företaget,
hvilka börjats under gynsammare utsigter, än dem hvilka sedermera
företedde sig, långt framskridit — ansett sig hvarken böra eller
kunna rygga tillbaka; att, sedan statslånet erhållits, bolaget med allvar
och kraft gripit verket an och, utan att skygga tillbaka för ökade kostnader,
i hufvudplanen vidtagit icke allenast de förändringar, som med
nödvändighet påkallats, utan äfven sådana, som befunnits nyttiga och
ländande det allmänna till framtida gagn, samt således måste anses
hafva gjort mera än hvartill det kontraktsenligt varit förpligtadt, med
hänsyn hvartill direktionen icke saknade goda skäl för sitt i ansökningen
gjorda uttalande, att förevarande företag blifvit ett helt annat, vida
mera omfattande och för samtliga intresserade parter ojemförligt mera
betryggande än det, som den 2 Februari 1877 erhöll Kongl. Maj:ts
fastställelse och till hvars utförande samma års Riksdag beviljade statslånet
å 2,000,000 kronor; att, då deltagarne i företaget samtidigt måste
underkasta sig ej mindre uttaxering för amortering af bolagets skulder
än äfven utgifter för dikning och odling af de torrlagda områdena, den
farhåga läge nära till hands, att egare af smärre hemmansdelar icke
mäktade bära alla dessa utgifter, utan nödgades gå från hus och hem;
och att, vid öfvervägande af allt detta, Kongl. Majrts Befallningshafvande
icke tvekade att på det varmaste tillstyrka nådigt bifall till den underdåniga
ansökningen;
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vestmanlands län väl tillstyrkt
att sjösänkningsbolaget måtte befrias från räntas erläggande, äfvensom
från kapitalafbetalning under fem år eller den af bolagets direktion föreslagna
tid, åren 1886—1890, men derjemte, då ett frångående af den
antagna grundsatsen, att staten endast genom lån och ej genom anslag
skulle befordra och underlätta odlingsföretag, med säkerhet koinme att
framkalla flera dylika anspråk, förmält sig anse, att intressenterne i
sjösänkningsbolaget borde framdeles återbetala den ränta, från hvars erläggande
de under fem år befriades; samt
Statskontoret yttrat, att, då detta sjösänkningsbolag fått för det allmännas
intresse göra betydliga uppoffringar, hvilka, ursprungligen beräknade
till ett belopp af 754,113 kronor, sedermera visat sig uppgå
till en vida högre summa, då de af bolaget vidtagna, synnerligen om
-
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
fattande förbättringar i arbetsplanen orsakat detsamma stora kostnader;
då detta arbetsföretag genom de medelbara följderna af sänkningen beredt
högst väsentliga fördelar åt personer och kommuner ej tillhörande
bolaget, hvarpå såsom exempel blifvit anförda strandegarne vid sjön
Öljaren, Örebro stad med flere, och då, på sätt uppgifvet blifvit och
hvilket syntes högst sannolikt, eu påskyndad uttaxering å intressenterne
för statslånets återbetalning skulle för ett flertal kunna medföra ekonomiskt
obestånd, hvilket väl knappast kunde anses vara sjelfförvålladt,
Statskontoret -—• som ingalunda befarade att genom bifall till denna
ansökning likartade anspråk skulle kunna framkallas, enär något odlingsarbete,
som ens närmelsevis kunde likställas med Hjelmarens och Qvismarens
sjösänkningsföretag, icke hittills torde hafva i vårt land förekommit
och ej heller enligt all sannolikhet framdeles vore att emotse —
funne sig böra förorda ansökningen till nådigt bifall.
Departementschefen yttrade vidare:
»Såsom af den vid ansökningen fogade, den 24 April 1883 upprättade
bilaga II framgår, beräknades då den verkliga totalkostnaden
för de af företaget föranledda direkta arbetskostnader till 2,246,593
kronor 75 öre, men enligt eu vid bolagets innevarande månad till mig
aflemnade skrift fogad beräkning visar det sig, att nämnda totalkostnads
slutsumma måste ökas med 306,028 kronor 22 öre eller sålunda till
2,552,621 kronor 97 öre, hvaraf belöper för tiden från den 1 Januari
detta år och således å ännu till hufvudsakligaste del återstående arbeten
ett belopp af 408,359 kronor 62 öre. Om till denna summa lägges
sammanlagda beloppet, 553,406 kronor 25 öre, af de i förenämnda bilaga
II upptagna indirekta utgifter för företaget, skulle slutsumman af
de för sjösänkningen erforderliga medel blifva 3,106,028 kronor 22 öre.
Härvid är visserligen att märka, att i utgiftssumman 553,406 kronor
25 öre ingå till väsentlig del belopp, som måste anskaffas för inköp af
fastigheter och materialier och som således utjemnas af motsvarande
behållningar, men intill dess omständigheterna tillåta dessas realiserande,
trycker emellertid utgiften å delegarne i företaget, och detta just under
den tid, då möjligheten att motstå trycket ännu icke underlättas af de
fördelar sjösänkningen kommer att medföra.
Då det af Öfverstelöjtnanten Grafström upprättade kostnadsförslaget,
hvilket lades till grund för arbetets påbörjande, slutade å 1,948,883
kronor 34 öre, kommer således utgiften för sjösänkningsföretaget, enligt
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.9.
hvad nu mera visar sig, att med icke mindre än 1,157,144 kronor 88 öre
öfverstiga den först beräknade summan, en siffra som, derest den från
början varit anad, säkerligen, till icke ringa skada för detta för landet
välgörande företag, skulle hafva afhållit mången att deri ingå såsom
delegare och må hända omintetgjort detsamma.
Såsom redan i ansökningen antydts och i den från bolaget till mig
inlemnade skriften ytterligare utvecklas, är det egentligen de mindre
jordegarne, som i företaget ingått, hvilka i väsentlig mån känna tyngden
af de betydliga utgifter, som äro förenade med arbetets bringande till
fullbordan. Enligt en nyssnämnda skrift bilagd tabell I och bolagets
uppgift är den jord, som af sjösänkningen hemtar båtnad, fördelad å
4873r/48 mantal, utgörande 1,522 särskilda brukningsdelar, af hvilkas
egare 1,119 antecknat sig såsom bolagsmän, 284 afsagt sig båtnaden och
119 ännu begagna sig af det utaf dikningslagen medgifna förklaringsanstånd.
Af förenämnda 1,522 brukningsdelar utgöra endast 48 hvar för
sig mera än 1 mantal och 80 från 1/2 till ett helt mantal, hvaremot af
de öfriga 209 brukningsdelar utgöra från 1/i till 1/2 mantal, 481 från 1/s
till y4 mantal samt 497 understiga 1/s mantal och öfriga 207 bestå af
utjordar, utängar, torp, husar- och soldatboställen in. in.
På sätt i ansökningen förmäles, har bolaget utöfver statslånet dels
upptagit, dels betingat lån till omkring 825,000 kronor. Hittills hafva
till följd deraf å delegarne icke behöft uttaxeras annat än hvad som
erfordrats hufvudsakligast för gäldande af räntor, men, enligt hvad bolaget
i sin sista skrift anför, hafva bolagsmännen redan genom dessa
uttaxeringar blifvit så ansträngde, att en fortfarande stegring af uttaxeringarne
skulle för mången blifva omöjlig att tåla under den tid afdikningen
och odlingarna påginge. Förmågan att bära dessa utgifter är
äfven enligt bolagets upplysningar mindre inom detta än andra sjösänkningsområden,
derföre att sankmarkerna i allmänhet äro allt för vidsträckta
i förhållande till åkerjorden, hvilken, då höskörden i följd af
torrläggningen reduceras till nästan intet, måste, innan odling skett, ensam
bidraga till kostnaderna. Huru taxeringarne tryckt på deltagarne,
framgår i viss mån af en utaf bolaget företedd tabell öfver samma taxeringar
under åren 1881 —1884 för en del samfälligheter inom Örebro
län. Af denna tabell finner man, att uttaxeringarne å 14 särskilda samfälligheter
om tillhopa 31mantal, fördelade i 125 särskilda brukningsdelar,
med en areal om tillhopa 9,679 qvadratref åker och 27,658 qvadratref
sankmark, uppgått till sammanlagdt 105,542 kronor för de 6,446
qvadratref, som för dessa samfälligheter beräknats såsom vinst i fullgradig
jord; att taxeringarne, uppgående för hvartdera af åren 1881 och
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
1882 med 3 kronor 50 öre för vinstref jord, för 1883 med 4 kronor 40
öre och för 1884 med 5 kronor, vexlat, fördelade på åkerjorden för
dessa samfälligheter i medeltal på nämnda år, från 6 kronor 9 öre för
qvadratref eller 34 kronor 10 öre för tunnland till 26 kronor 64 öre
för qvadratref eller 148 kronor 19 öre för tunnland; och att största
delen af samfälligheterna är i saknad af skog. Bolaget upplyser derjemte
att, med ett enda undantag, nästan ingen ännu hunnit hemta
någon afkomst af sina sankmarker.
Att redan nu stora svårigheter möta för innehafvare af smärre
hemmansdelar att gälda de på dem belöpande uttaxeringar, framgår af
ett utaf bolagsstyrelsen ingifvet sammandrag öfver utestående dylika
taxeringar för åren 1881—1884, hvilka måst utsökas eller äro under indrifning.
Ifrågavarande sammandrag utvisar nemligen, att af samtliga
berörda uttaxeringar till ett antal af 294 med ett belopp af 32,301
kronor 39 öre, ej mindre än 162 icke uppgått till 50 kronor, 67 utgjort
mellan 50 och 100 kronor, 32 mellan 100 och 200 kronor, 16 mellan
200 och 300 kronor samt 7 mellan 300 och 400 kronor, under det återstående
10 varierat mellan 400 samt 3,000 kronor och derutöfver. För
de mindre jordegarne, hvilka utgöra flertalet af delegarne i sjösänkningen,
blifva naturligtvis svårigheterna ännu större, om de inom kort måste,
utom räntor å statslånet, jemväl gälda amortering derå och samtidigt
dermed bestrida kostnaderna för dikning och odling af den torrlagda
mark, som kommit på deras lott. Desse jordegare måste nemligen ofta,
ensamt med afkomsten från den till hemmanen hörande, i förhållande
till de stora, genom sjösänkningen vunna sankmarkerna, till arealen obetydliga
åkerjorden, gälda ofvanberörda kostnader under de första åren.
Under den tid dikningen och odlingen af vinstjorden pågå och innan
förökad inkomst af den genom sänkningen vunna och förbättrade marken
är att påräkna för innehafvarne af smärre brukningsdelar, skola desse,
betungade på en gång med kostnaderna för dikning och odling af marken
samt med räntor å upptagna lån jemte deras amortering, blifva så nedtyngda
af en åsamkad skuldbörda, det fara är att det stora flertalet
derför dukar under.
Då jag nu framlagt sjösänkningsbolagets förevarande ansökning inför
Eders Kongl. Maj:t, har det icke undgått min uppmärksamhet, att inkast
kunna göras mot bifall till densamma. Ett sådant har ock redan blifvit
i ärendet gjordt, då det framhållits, hurusom nu mera den grundsats
gjort sig gällande, att i fråga om företag, hvilka afse vattens afledande
från mark för densammas beredande till odling, statens understöd bör
lemnas endast i form af lån. Om bolagets framställning vunne god
-
9
Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 29.
kännande, skulle bolaget deremot kunna anses hafva erhållit ett anslag
utan återbetalningsskyldighet, motsvarande räntan å 2,000,000 kronor
under fem år. Härvid vill jag dock erinra att bolaget, på sätt det i
ansökningen upplyst, måst för ändamål, hvilka äro för bolaget främmande,
offra ett belopp af sammanlagdt omkring 1,000,000 kronor. Det är val
sant, att ofta vid vattenafledningsföretag intressenterne måste underkasta
sig utgifter, som icke omedelbart befrämja sjelfva företaget, utan afse
att förebygga det andras rätt af detsamma blifver lidande, men icke något
företag lärer kunna uppvisas, der intressenterne nödgats vidkännas så
betydande utgifter, som här äro i fråga, för ändamål, af hvilka staten,
åtminstone medelbart, är intresserad. Sistnämnda summa har disponerats
för vidmakthållande ocli till och med förbättrande af allmänna farleder
och hamnplatser, och Riksdagen har till understödjande af sådana företag
sedan gammalt beviljat anslag utan återbetalningsskyldighet, ofta
uppgående till två tredjedelar af kostnadsbeloppet. Vid sådant förhållande
finner jag mig derföre böra tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att underställa
frågan Riksdagens pröfning. Dertill anser jag mig hafva så mycket
större skäl, som af hvad bolaget anfört framgår, att företaget nu fortskridit
till den punkt, att, å ena sidan, dess förut af mången betviflade
fullbordan kan förutses i en ej allt för aflägsen framtid, men, å andra
sidan, en stor del af de nuvarande, under många år med dryga utgifter
betungade, delegarnes krafter börja svigta och kräfva att staten träder
emellan och räcker eu hjelpsam hand. De svårigheter, bolaget haft att
bekämpa, måste mången gång hafva förefallit oöfvervinneliga, och fråga
kan vara om icke, då låneunderstödet lemnades, mången ansåg företagets
bringande till ett lyckligt slut såsom hardt nära omöjligt. Intill 1885
års utgång skall bolaget dock hafva till staten erlagt i räntor, efter
hvad bolaget beräknat, mera än 500,000 kronor, och inom några få år
torde sjösänkningen vara en verklighet.
Det ligger nära till hands att antaga, det bolagets behof af lindring
i lånevilkoren kunde vara tillgodosedt genom ett uppskof med räntans
erläggande under några år. För min del är jag icke öfvertygad, att
svårigheterna derigenom blefve undanröjda. Efter sjelfva sjösänkningen
komma i ordningen de särskilda intressenternes kostnader för afdikningen
och odlingen, och innan frukterna deraf kunna skördas, skola för många
delegare åratal förflyta, och de sammanlagda sjösänknings- samt afdiknings-
och odlingskostnaderna skola nedtrycka en del af jordegarne, och
deras slutliga ekonomiska undergång skulle möjligen allenast uppskjutas
på lika många år, som ränteanståndet medgifves.
Vid öfvervägande af alla dessa omständigheter och då, såsom Stats
Bih.
till lliksd. Prof. 1885. 1 Sami. I Afd. ''JO Iiäft. 2
10
Kong!. Maj ds Nåd. Preposition N:o 29.
kontoret erinrat, någon anledning icke finnes att, om den begärda räntefriheten
medgifves, sådant skall kunna åberopas såsom prejudikat i fråga
om andra sjösänkningsföretag, enär något med Hjelmarens och Qvismarsjöarnes
sänkning väl aldrig kommer att i vårt land utföras, hemställer
jag- att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Hjelmarens
och Qvismarens sjösänkningsbolag måtte befrias från skyldigheten
att gälda ränta å omförmälda lån för åren 1886, 1887, 1888, 1889 och
1890 äfvensom erhålla anstånd med amorteringen af samma lån intill år
1891, med skyldighet för bolaget att från och med sistberörda år å hela
lånesumman årligen erlägga åtta procent, hvaraf ränta skulle beräknas
efter fem för hundra å det obetalda kapitalbeloppet och återstoden utgöra
afbetalning derå.»
Till denna, af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i
nåder lemna bifall, samt förordnade att proposition i
ämnet skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
Axel Hegardt.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
11
Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsholags underdåniga ansökan
till Kongl. Maj:t om ändring i vilkoren för statslånet, ingifren den
9 September 1884 med densamma åtföljande bilagor.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Då det bolag, som bland Hjelmarens och Qvismarens strandegare
bildats för att genom sänkning och reglering af vattenhöjden i nämnda
sjöar tillgodogöra den jord, som af samma sjöar öfversvämmas eller skadas,
efter mångåriga, sedan 1849 nästan ständigt pågående undersökningar
och förnyade afslag å dess underdåniga ansökningar omsider lyckats
att för denna vigtiga fråga finna en sådan form, att densamma kunde
från det allmännas sida medgifvas; täcktes Kongl. Maj:t den 12 Maj 1865
meddela bolaget nådigt tillstånd »att med bibehållande af 7 fots segeldjup
i Hjehnare kanal och till sjön Hjelmarens vigtigaste hamnar, verkställa
omförmälda sjösänkning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den
af framlidne öfverste Sundmai''k år 1851 upprättade plan». Härvid faststäldes
dock såsom oeftergifligt vilkor, »att frågan om vattenafloppets
förändring och sjöarnes sänkning till afsedt djup i hvad enskild rätt
deraf vore beroende skulle genom laga kraftvunnet utslag vara afgjord,
så att de föreslagna åtgärderna äfven i detta afseende blifvit medgifna,
samt att derefter och innan sjelfva arbetet finge utföras fullständig plan
för verkställigheten deraf och till de åtgärder, som för segeldjupets framtida
underhåll erfordras, blifvit af Kongl. Maj:t i nåder faststäld». I följd
häraf föranstaltades om en sådan undersökning af landtmätare och gode
män, som i Kongl. förordningen den 20 Januari 1824 föreskrifves, och
sedan, på grund af hvad dervid förekommit och under ärendets fortsatta
pröfning genom laga domar faststälts, nödiga ändringar och jemkningar
skett i det förutnämnda förslaget samt slutlig dom i tvistemålen
med vederparterna den 20 Mai’8 1873 fallit, upprättades af framlidne
Öfverstelöjtnanten A. Grafström ett förslag till arbetsplan, hvilket den
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
19 Januari 1874 inlernnades, och hvarå den 2 Februari 1877 Kongl.
Maj:ts nådiga fastställelse erhölls.
Utom de i och för sjöarues sänkning och markens torrläggning erforderliga
arbeten, ålades sjösänkningsbolaget genom denna nådiga resolution
följande förpligtelser för bibehållande af 7 fots segeldjup i sjön och
Hjelmare kanal samt sjötrafikens upprätthållande:
att med ombyggnad af den bestämmande slussen vid Notholmen fördjupa
öfre delen af Hjelmare kanal från dess inlopp till 8:de slussen på
en sträcka af 35,702 fot, hvarmed tillika förenades ett åläggande för
bolaget att under den del af seglationstiden, som kanalen i och för ombyggnad011
hölles stängd, besörja trafiken emellan Hjelmarens och Mälarens
hamnar utan förhöjning af de i kanaltaxan bestämda fraktafgifter;
att fördjupa segellederna till Örebro och Hjelmarens vigtigaste hamnar,
så att äfven under sjögång 7 fots segeldjup der kunde efter sänkningen
påräknas, och att allt framgent bibehålla dessa farleder till samma
djup;
att verkställa, och intill dess derom annorlunda förordnades fortfarande
bekosta utprickning en af samma farleder, med undantag af den
prickning, som förut besörjts af Örebro stad;
att, då segling emellan Essundet och Svartåns utlopp (det så kallade
Oset) af vidriga vindar omöjliggöres, allt framgent tillhandahålla tjenlig
ångbåt för segelfartygens kostnadsfria bogsering öfver den så kallade Hemfjärden
;
att inrätta och underhålla en regleringsdam vid Ilyndevad, samt anskaffa
bostad och bereda aflöning åt en af Kongl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
der anstäld damvaktare;
samt att för möjligheten att i en framtid frias från underhållet af
segeldjup, bogsering, vattenreglering in. m. afsätta en fond af 100,000
kronor, som af Kongl. Statskontoret förräntas intill dess densamma genom
kapitaliserade räntor stigit till ett sådant belopp, att årliga räntan ansåges
för det angifna ändamålet tillräcklig; — Kongl. Maj:t dock förbehållet
att bestämma så väl om användandet af denna fond, som om densamma
bör genom tillskott från bolaget ytterligare ökas.
För att sjösänkningsföretaget icke af dessa svåra förpligiclser skulle
omöjliggöras, täcktes Kongl. Maj:t ingifva nådig framställning om, samt
Riksdagen bevilja ett statslån af 2,000,000 kronor att utgå med 600,000
kronor under år 1878, 300,000 kronor under hvarje af åren 1879 till
och med 1882, samt 200,000 kronor under år 1883, mot skyldighet för
bolaget att å hvarje lyftadt belopp erlägga 5 procent ränta från lyftningsdag,
samt att från och med 1888 begynna lånets amortering med
13
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
eu annuitet af 8 procent; och bestämdes derjemte, att arbetet skulle vara
afsynadt och godkändt före utgången af år 1887.
Kostnaden för hela sjösänkningsarbetet, som vid föregående undersökningar
beräknats af öfverste Sundmark 1851 till 1,081,725 kronor, af
Majoren Nerman 1865 till 1,000,000 kronor och af landtmätare och gode
män år 1868 till 1,210,400 kronor, uppskattades år 1873 af Öfverste
-
löjtnant Grafström till ett belopp af............................... Kr. 1,948,883: 34,
hvartill sedermera genom Kongl. resolution den 2
Februari 1877 ytterligare kom fonden för framtida
underhållet ......................................................................... » 100,000: —
Summa Kr. 2,048,883: 34.
I denna summa ingingo arbeten och ersättningar, som sjösänkningsbolaget
måste åtaga sig, utöfver hvad som erfordrades för sjelfva vattenafledningen,
till följande i förslaget beräknade belopp:
För segellederna i Hjelmaren....... Kr. 221,023: —
» Fljelmarens hamnar..................... » 25,597: —
» Skebäcks hamn och Svartån ... » 53,202: —
» Hjelmare kanal .......................... » 354,291: —
» fonden i Statskontoret............... » 100,000: — 754,113: —,
ett i förhållande till den totala sjösänkningskostnaden så högt belopp,
att det bort verka afskräckande, helst dertill måste komma åtskilliga
ersättningar, som ännu icke ens tillnärmelsevis kunde bestämmas. Men
oaktadt dessa, för hvarje annat sjösänkningsföretag förut okända extra skyldigheter,
voro dock olägenheterna af de, alla beräkningar för ett ordnadt
landtbruk omöjliggörande öfversvämningarne så tryckande, att bolaget,
då de under gynsammare utsigter började förberedelserna så långt fortskridit,
ansåg sig hvarken böra eller ens kunna rygga tillbaka. I det
faststälda kostnadsförslaget saknades för en stor del af dessa öfverarbeten
alla beräkningar, enär de vid dess uppgörande ännu ej voro fullt kända,
och åtskilliga andra — såsom t. ex. alla ersättningar för borttagen jord,
för skada och intrång till så val vattenverks- som jordegare, samt för
administrationen af det ytterst invecklade och mot de mest olikartade
intressen kämpande företaget — hade der blifvit allt för lågt uppskattade.
Genom användande af tidsenligare arbetsmetoder hoppades man likväl,
att denna tillökning skulle kunna af en minskad arbetskostnad uppvägas,
och bolaget sålunda med egna krafter bringa företaget till slut. Detta
skulle äfven ofelbart hafva lyckats, om de i förslaget upptagna arbeten
kunnat begränsas inom deras beräknade dimensioner och intet derutöfver
erfordrats. Men detta var icke förhållandet.
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
Uti den slutliga, i minsta detaljer genomförda och med nya fullständiga
undersökningar förenade revision af arbetsplanen, som före sjelfva
arbetet måste anställas, visade det sig: dels att förhållandena mångenstädes
under de 9 år, som förflutit sedan landtmätaren och gode männen
afgåfvo sitt utlåtande, väsentligen förändrats, dels att den första
undersökningen icke varit — hvad den ej heller kunnat vara, då hvarken
tillräcklig tid eller nödiga medel härtill kunde beredas — så fullständig,
att det derpå grundade arbetsförslaget kunde anses fullt betryggande.
Förändringar blefvo således nästan öfver allt oundvikliga.
Uti Eskilstuna ström hade under dessa 9 år nya byggnader och andra
omständigheter tillkommit, som påkallade förändringar vid nästan hvart
och ett af dervarande verk och inrättningar, hvarförutan en mängd andra
åtgärder till minskande af olägenheterna vid högflod måste der vidtagas.
Uti Qvismaredalen hade i följd af der ofvan liggande sjöars och sankmarkers
torrläggning den på en gång framrinnande vattenqvantiteten vid
flodtid så väsentligt ökats, att afloppskanalen, beräknad att på några få
undantag nära följa Telgeåns krökningar, måste vidgas och så vidt möjligt
förkortas till befordrande af vattnets hastigare aflopp, samt utrymme
här beredas äfven för den tillökning i vattenmängden, som genom fortsatta
afdikningar inom Telgeåns flodområde kunde emotses. Ofvanför
verkstälda torrläggningar hade äfven medfört en sådan tillökning i flodvattnet
i Svartån, att, om icke_ eu betydlig utvidgning af densammas
nedre lopp emellan Skebäcks hamn och åns utflöde vid det så kallade
Oset verkstäldes, strömmen vid högvatten i ån, men lågvatten i sjön skulle
hafva alldeles förhindrat trafiken på denna hamn. Äfven vid sjöns utlopp,
Qvislaån vid Nordön och Ryningsberg befans icke blott det beräknade
afloppet otillräckligt, utan der upptäcktes äfven dels ett nytt större grund,
dels ock att den massa, som skulle borttagas, var af vida svårare beskaffenhet
än förrättningsmännen vid deras pejlingar kunnat utröna; och
då det nu ålagts bolaget att för all framtid underhålla reglering sdammen
vid Hyndevad, var det äfven af nöden att gifva denna en dyrbarare och
fastare konstruktion än hvad förslaget afsett. De dryga ersättningar,
som måste utgå till Hjelmare kanal för ombyggnad af såg och qvarn,
för dessas hviloständ under den till 2 vintrar och 1 sommar beräknade
arbetstiden, för minskade kanalumgälder, o. s. v. samt den hardt tryckande
förpligtelsen att under den tid, då kanalen af sjösänkningsbolaget
hölls stängd, ombesörja forslingen af den varumängd, här skulle framgå,
till samma pris, som om kanalen varit öppen, framtvingade här ett forceredt
arbete, så att den till ett helt seglationsår bestämda stängningstiden
begränsades till 2 högst 2 x/2 månader under hvardera af 2 på
15
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
hvarandra följande år, hvarigenom nästan allt tyngre gods kunde med
något tillmötesgående från varuomsättarnes sida fördelas på den tid, då
kanalen var öppen.
Under sådana förhållanden, och i den mån behofvet af förändringar
i arbetsplanen visade sig nödiga, måste enskilda uppgörelser på nästan
alla arbetsplatser träda i stället för de lagligen fästade men nu outförbara,
och sedan dessa träffats öfver allt, der bolagets arbeten voro i den
faststälda planen närmare bestämda, nya planer upprättas och å dem
fastställelse sökas. Sådana nya planer hafva äfven blifvit af Kongl. Maj:t
godkända:
För
))
»
»
»
Hjelmarens utlopp Qvislaån förbi Ryningsberg, Hyndevad, Fiskare
fallet
och Rosenholm ......................................... den 11 Juli 1879.
Qvismaredalens nedre del ............................... » 17 Oktober 1879.
Eskilstuna ström vid Rosenfors, Skjidsta,
Spiksmed sfallet, Tunafors, Eskilstuna stad,
Holms- och Tor skållaf allen samt broarne
vid Rosenberg, Tunafors och Torshälla......... » 30 April 1880.
Svartåns nedre del................................................ » 30 » 1881.
Qvismaredalens öfre del .................................... » 15 September 1882,
hvarförutan några mindre men nödiga förändringar af slussen vid Notholmen
och vid Läppe hamn, hvilka icke varit af sådant omfång, att de
påkallat Kongl. Maj:ts pröfning, kunnat på tillstyrkan af statens kontrollerande
ingeniör af Kongl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen medgifvas;
och hafva dess fastställelser erhållits:
För Notholmsslussen .................................................... den 31 Oktober 1879.
» Läppe hamn ............................................................. » 24 Januari 1884.
Dessutom hafva åtskilliga andra ändringar vid enskilda hamnar
kunnat vidtagas, blott på grund af öfverenskommelse med hamnegarne,
enär för dessa platser icke förelegat några särskild!, faststälda ritningar,
som skolat lända till efterrättelse.
Den ökade hastighet, hvarmed vattnet i följd af ofvanför verkstälda
eller emotsedda torrläggningar kommer att vid flodtid nedströmma i
Hjelmaren, påkallade äfven en revision af de beräkningar öfver vattenvariationen,
som förut anstalts och hvarpå hela sänkningsföretaget hvilade.
Det gälde att förvissa sig, huruvida äfven under nuvarande och framtida
förhållanden den afbördningsförmåga, som på grund af laga domar
gifvits regleringsdammen vid Hyndevad samt öfriga dammar i Eskilstuna
16
Kong}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
ström, befunnes tillräcklig att begränsa vattenvariationen i sjön till 2
fot. Med ledning af de fullständiga vattenobservationer, som allt sedan
år 1817 verkstälts och hvilka med afbrott endast för några månader
under 1826—28 samt hela åren 1839 och 1843—45 funnos vid Hjelmare
kanal, upprättades en grafisk framställning af sjöns fallande och stigande
under dessa år. På denna uppgjordes en serie af vidlyftiga beräkningar,
utvisande huru vattenståndet i sjön skolat ställa sig, derest under
dessa framfarna år utloppet haft samma afbördningsförmåga som efter
sjöns sänkning samt tilloppen varit sådana de då beräknas blifva, men
temperatur och väderleksförhållandena deremot förblifvit desamma. Af
dessa beräkningar framgick att, om det ock vid högflod var möjligt att
utom för någon eller några dagar hindra en stigning öfver maximum,
det dock med afseende å kanalens och Eskilstunaverkens behof mötte
stora, kanske oöfvervinneliga svårigheter att bibehålla det beräknade
lägsta vattenståndet vid dess minimum. Om, sedan vårvattnet afbördats,
en sådan torka inträdde, som efter hvad observationerna visade egt rum
under åren 1819 och 1854, kunde man befara att vattenståndet, oaktadt
tillbörlig hushållning vid Hyndevad, icke skulle kunna hållas vid föreskrifvet
minimum eller 6 fot under Arninge märke, utan måste nedgå
mer än en half fot derunder. Då ett sådant förhållande endast inträffat
under 2 år på 63 och under dessa år såväl sjön som kanalen bevisligen
icke medgifvit seglation med fullastade fartyg, hade det möjligen kunnat
lemnas utan afseende; men nu visade andra observationer derjemte, att
vattenståndet vid ihållande östlig eller vestlig storm kunde ställa sig
väsentligt olika vid sjöns båda ändpunkter, och derför kunde dessa
förenade omständigheter icke förbises, då oafsedt det djup, som det
faststälda förslaget gifvit segellederna, bolaget i Kongl. resolutionen den
12 Maj 1865 fått sig ålagdt att bereda 7 fots segeldjup äfven vid sjögång,
då vattnets vågrörelse ensamt framkallar behofvet af ett större djup.
Vid sådant förhållande kunde det vara ovisst, huruvida i händelse
af en framtida rättstvist det faststälda förslagets till siffran bestämda
segeldjup eller det i Kongl. resolutionen i allmänna ordalag antydda
skulle af domstolarne tillerkännas laga vitsord. Genom regleringsdifferensens
höjande utöfver dess stadgade maximum, kunde dessa olägenheter
förebyggas, om man blott vid vårvattnets utsläppande kunde förutse,
huruvida torka skulle under sommaren inträda eller icke. Men
då ett sådant förutseende var omöjligt, och antagandet af en konstant
högre regleringsdifferens skulle minska sjösänkningens nytta för strandegarne,
så fans här ingen annan utväg än att öka segelledernas djup i
de inre fjärdarne med eu, i de yttre med tvä fot och derutöfver. Med de
17
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
nya och här i landet förut okända mudderapparater, som bolaget anskaffat,
var detta, hvad sjön angick, möjligt utan nämnvärd stegring af
kostnaden, men i Hjelmare kanal, hvars botten på långa sträckor bestod
af berg, måste denna tillökning i arbetsqvantiteten blifva ganska känbar,
ehuruväl der som annorstädes allt arbete utförts till billigare pris per
kubikstång än i förslaget beräknats.
För denna förändring af segeldjupet har någon fastställelse icke
sökts och ej heller kunnat sökas, då en framställning i sådant syfte
endast skulle ökat den misstro till det stora företagets utförbarhet, som
då var allmänt rådande. Den ansågs icke heller vara af behofvet påkallad,
då förändringen endast afsåg att göra arbetet bättre och fullständigare
än med det faststälda förslagets siffror kunde åstadkommas.
Utom dessa förändringar, som voro en oundviklig följd deraf, att
sänkningsföretaget måste utföras på ett sådant sätt att, oafsedt detaljbestämmelserna
i den faststälda arbetsplanen, alla de vilkor och förbehåll,
som från det allmännas sida upptagits uti Kongl. resolutionen den 12 Maj
1865, blefvo uppfylda, tillkommo ytterligare omständigheter, hvilka framtvingade
nya åtgärder till betryggande af bolagets egen ställning.
Den 20 Juni 1879 utfärdades en ny Kongl. förordning om dikning
och annan afledning af vatten, och skulle densamma lända till efterrättelse
från och med 1 Januari 1880, samt endast sådana mål, som vid
nämnda tid voro vid domstol anhängiga, afdömas efter den äldre lagen.
Den rättsgrund, hvarpå det i enlighet med gamla lagens föreskrifter
ordnade sänkningsföretaget hvilade, blef härigenom hotad, och om äfven
den stora mängden af redan afdömda rättsfrågor icke härigenom kunde
brytas, blef det likväl nödvändigt att för framtida rättstvister ställa
företaget på sådan grund, att icke heller den nya lagen kunde rubba
dess ställning. En ny fullständig landtmäteriförrättning i enlighet med
de i nämnda Kongl. förordning meddelade föreskrifter var således af
nöden för bestämmande och fixerande af sådana frågor, som efter den
nya lagen möjligen kunde anses tvistiga och blifva föremål för domstols
pröfning, ehuru de icke varit det efter den gamla, hvars obestämda
stadganden tryggats genom ofta förnyade prejudikater. Särskildt påkallade
bestämmelserna om det djup, hvartill jord skall torrläggas, en
revision af den äldre, på annan grund hvilande graderingen, och ehuru
denna fråga, genom en förening emellan bolaget såsom sådant och de
enskilda strandegarne, löstes på ett tillfredsställande sätt, medförde dock
den vidtomfattande förrättningen och den partiella omgraderingen en
kostnad af mer än 10,000 kronor, oberäknadt den förlust i delaktighets
Bih.
till Riksd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 20 Iläft. 3
18 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 29.
belopp, som genom nedsättning i vinsten för de högre belägna fälten
tillskyndades bolaget.
Beträffande sjelfva sjösänkningen, föreskref den nådiga resolutionen
den 2 Februari 1877 bland annat:
»att icke något arbete, som kunde föranleda sänkning af Hjelmarens
nuvarande vattenhöjd, tick företagas vid Hyndevadspasset förr än Hjelmare
kanals ombyggnad och rensningarne i Hjelmaren blifvit behörigen
verkstälda samt segellederna och de genom sänkningen uppkommande
grund i sjön blifvit, i den mån sådant läte sig före aftappningen verkställas,
behörigen utprickade». Det första arbetsförslaget satte derför
dessa arbeten i främsta rummet, hvaremot Qvismaredalens utdikning ej
skulle begynna förr, än alla förutnämnda arbeten verkstälts och sjön
blifvit sänkt. Oafsedt det redan anmärkta förhållandet att de så väsentligt
ökade tilloppen till denna dal, hvilken omslöt ungefär hälften af
hela sjösänkningsområdet, omöjliggjorde densammas uppdikning med
handkraft på sätt det faststälda förslaget afsåg, innebar Qvismaredalens
ställande i sista rummet en orättvisa emot dervarande strandegare.
Räntan å statslånet måste nemligen gäldas genom uttaxering efter det
bestämda delaktighetsbeloppet, och derför borde äfven samma möjlighet
att bära den tunga räntebördan, så vidt ske kunde, beredas åt alla.
Genom att samtidigt med arbetena i sjön börja upprensningen af Qvismaredalen
— om också till en början med mindre dimensioner för afloppet
— samt derjemte påskynda arbetena i kanalen och segellederna
visade det sig att, om äfven arbetena vid Hyndevad finge derjemte
företagas, kunde redan år 1883 åstadkommas en sådan sänkning af sjön
att, utan ringaste fara för sjöfarten, uppodlandet af sankmarkerna kunde
samtidigt börja nästan öfver allt med undantag af öfre Qvismaredalen,
der ängsmarken likväl äfven i sitt oodlade skick gaf rika grässkördar.
En tillåtelse att verkställa en sådan föregående aftappning af Hjelmaren,
redan ur denna synpunkt nödvändig, blef det ännu mera i följd
af de förpligtelser, som ålagts sjösänkningsbolaget gent emot Mälarens
strandegare. Den omförmälda nådiga resolutionen innehöll nemligen
särskilda bestämmelser om de vattenförhållanden i Mälaren, hvarunder
aftappningen finge eller icke finge ske, och det kunde sålunda lätt inträffa
att dessa vattenförhållanden vid den tid, då Hjelmarens sänkning
borde ega rum, vore så ogynsamma, att aftappningen ej kunde företagas,
hvaremot ett successivt afbördande af Hjelmarevattnet i den mån
arbetena fortskridit kunde så ordnas, att — såsom erfarenheten redan
visat — någon märkbar förändring af Mälarens vattenstånd derigenom
ej inträdde.
19
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.
Genom nådig resolution den 25 November 1881 beviljades också
den sökta rättigheten att företaga en föregående mindre sänkning af
sjön Hjelmarens vattenstånd, och sedan en särskild dammästare af Kongl.
Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen förordnats, öppnades den 24 December
1882 luckorna i den mindre dammen vid Hyndevad. Sedan denna tid
har också sjön fortfarande reglerats på sådant sätt, att högvattnet hållits
omkring 2 fot under förutvarande medelvattenstånd, utan att lågvattnet
medfört ringaste olägenhet för sjöfarten.
Emellertid fästades vid detta nådiga medgifvande åtskilliga nya vilkor
och förbehåll, som påkallade en vidt omfattande pejling i sjön under
hela vintern 1882—1883, ny provisorisk utprickning af farlederna samt
upprättandet af ett nytt för öfvergångstiden gällande sjökort, hvartill
ytterligare kom skyldigheten att redan år 1883 börja den kostnadsfria
bogseringen öfver Hemfjärden och aflöna dammästaren vid Hyndevad.
Samtliga dessa förändringar i sjelfva arbetsplanen samt sätten och
vilkoren för sänkningens utförande hafva medfört en tillökning ensamt
i sjelfva arbetsqvantiteten af 36,598 kub.-st. eller 60,68 procent utöfver
hvad det faststälda förslaget beräknat, och sjelfva företaget blifvit till
alla sina delar ett helt annat, vida mera omfattande och för samtliga
intresserade parter ojemförligt mera betryggande än det, som den 2 Februari
1877 erhöll Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse och till hvars utförande samma
års Riksdag beviljade ett statslån af 2,000,000 kronor. Härvid torde äfven
få anmärkas, att initiativet till alla dessa förändringar utgått frän bolaget
sjelf t, och dess sträfvan att trygga hela företagets rättsliga ställning
genom att gifva alla, hvilkas intressen af företaget berördes, den rätt,
de nådiga resolutionerna af den 12 Maj 1865 och 2 Februari 1877 samt
laga domar tillförsäkrat, men den faststälda arbetsplanen oförändrad
icke kunnat bereda.
De fördelar, som härigenom vunnits, äro i korthet följande:
Det af Kongl. Maj:t såsom hufvudvilkor för sänkningens utförande
fordrade betryggandet af den allmänna trafikens behof af 7 fots segeldjup
har på detta sätt blifvit tillgodosedt så fullständigt, som under för handen
varande omständigheter varit möjligt, och kommer detta djup att
efter sänkningen finnas äfven på sådana platser i de till omfånget begränsade
farlederna, der, efter hvad vattenobservationerna och pejlingarne
gifvit till känna, detsamma bevisligen icke förefunnits under så torra år,
som de här ofvan särskildt uppgifna, hvarförutan flera hittills förbisedda
och äfven före sänkningen för trafiken farliga grund nu iakttagits och
utprickats.
Vattenregleringen, för hvilken Kongl. Maj:t och Kronan, som efter
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
verkstäld afsyning förbehållit sig nycklarne till regleringsdammen, lärer
ansvara, bör kunna skötas på ett för alla tillfredsställande sätt, så att,
derest tillbörlig uppmärksamhet iakttages, de underdåniga klagomål,
som eljest vid hvarje större förändring af vanliga nederbördsförhållanden
skulle försports — vid högvatten från strandegarne, vid lågvatten från
vattenverksegarne och trafikanter — icke böra ifrågakomma.
Hjelmare kanal, som på hela sin öfre horizontalsträcka till en längd
af 35,702 fot fördjupats, har återlemnats till det bolag, som eger densamma,
i ett bättre och väsentligt fördelaktigare skick än det, hvaruti
han befans före sjösänkningsarbetet, då de öfver denna del upprättade,
och af såväl statens kontrollerande ingeniör som kanal- och sjösänkningsbolagens
ombud bekräftade profilritningarne visade så betänkliga
uppgrundningar på hela denna sträcka, att, om sjösänkningen ej mellankommit,
en ganska dyrbar muddring der inom närmaste framtid varit
nödvändig för trafikens fortgång.
Vattenverksegarne i Eskilstuna ström hafva fått sina dammar ombyggda
till större omfattning och med fastare konstruktion än i det första förslaget.
Afloppens afbördningsförmåga har ökats, så att det blifvit möjligt
att hålla vattenståndet i strömmen till öfverensstämmelse med dervarande
vattenmärken, hvarjemte det ökade djupet i farlederna innebär en trygghet
emot vattenbrist, som i ej ringa grad bör uppmuntra den omfattande
industri, som här drifves med det från Hjelmaren framrinnande vattnet.
De hr åbyggnad sskyldige i samma ström hafva fått förslagets t-räbroar
utbytta emot jernbroar, hvarigenom den eljest svårlösta frågan om ersättning
för ökadt underhåll kunnat på ett tillfredsställande sätt lösas.
Slutligen hafva Mälarens strandägare genom den förändrade planen
för Hjelmarens aftappning kommit i en gynsammare ställning så till vida,
att denna aftappning kan försiggå utan störande inverkan på vattenståndet
i deras sjö.
Men utom dessa omedelbara fördelar, som af sjösänkningsbolaget
beredts dess i företaget intresserade motparter, hafva högst väsentliga
förmåner tillskyndats äfven andra, och ehuru dessa tillkommit utan något
specielt åläggande för bolaget och endast äro medelbara följder af sänkningen,
torde de likväl här få anföras såsom ett bevis att detta företag
sprider sina frukter vida utöfver deras krets, som med svigtande skuldror
få ensamt bära kostnaden.
Genom upprensning ar ne i Qvislaån uppkommer en ny segelled af omkring
1 mils längd, hvarigenom Hjelmarens vidsträckta farleder sammanbindas
med Oxelösund—Flen—Vestmanlands jernväg, hvilken redan
med ett sidospår och hamnanläggning vid Hyndevad satt sig i besittning
21
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
af denna förmån. Vigten af den nya direkta förbindelse med Östersjön,
som härigenom öppnas, torde ännu icke kunna bedömas, men otvifvelaktigt
är, att denna farled, som förenar den stora sjöns af jernvägar berörda
ändpunkter, redan i den närmaste framtiden skall verka lifvande
på varuomsättningen och således tillskynda den allmänna samfärdseln
vigtiga fördelar.
Nödtvånget att bereda ökadt aflopp i Qvismaredalen, samt att, för
muddringens obehindrade fortgång och verkens förande fram och åter,
såväl under sänkningsarbetet som framdeles, utbyta dervarande fasta
broar emot svängbroar med 24 fots segelöppning, har här öppnat en ny
båtled på en längd af ungefär mil, hvilken bör blifva af mycken vigt
för de bördiga trakter, som häraf beröras, på samma gång som afloppskanalens
framtida underhåll härigenom tryggats, då äfven andra än
egarne af dalens sankmarker deruti blifva intresserade och under en
eller annan form måste indirekt dertill bidraga.
Härförutan har nedsättningen af vattenytan i Hjelmaren för sjön
Oljarens strandegare, hvilka, då de icke från början deltagit i de undersökningar
och rättsförhandlingar, som föregått sänkningens verkställighet,
måst ställas utanför företaget, medfört möjligheten att för en jemförelsevis
ringa kostnad — förslagsvis beräknad till omkring 50,000 kronor —
icke blott sänka nämnda sjö utan äfven göra dess, en mil in i Södermanland
inskjutande vattenspegel segelbar samt med Hjehnarens förenad.
Genom sänkning af Hjelmarens vattenyta har Örebro stad erhållit
ett väsentligt sundare och bättre läge; möjligheten och vilkoren för dess
dränering betydligt underlättats, hvarjemte den genom de stora sankmarkernas
läggande under kultur emotsedda tillökningen i varuomsättningen
anses bereda staden så stora fördelar, att dessa beräknas fullt
uppväga kostnaden för en frän Skebäcks hamn till staden anlagd kanal,
hvars åvägabringande dessutom i icke ringa mån underlättas genom de
utöfver förslaget ökade arbeten, som bolaget måst utföra invid och nedan
om Skebäck.
Det obetydliga och för sjösänkningen nästan värdelösa vattenfallet
i Svartån, som till ena hälften eges af Kongl. Maj:t och Kronan och till
den andra anses tillhöra Örebro stad, har genom sänkningen vunnit en
tillökning af 4 fot och vid lågvattenstånd inemot 6 fot, hvarigenom detsamma
vunnit ett sådant värde, att Örebro stad skattat åtkomsten af
kronans rätt till halfva fallet såsom ett tillfredsställande understöd från
det allmännas sida till kanalföretaget, hvaremot sjösänkningsbolaget, som
dock ostridigt skapat detta värde, icke, efter i liknande frågor vid andra
sjösänkningsföretag af Kongl. Maj:t fälda domar, lärer ega någon rätt
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
till andel i denna förbättring och icke heller lyckats vinna något afseende
å den framställning att till fulla värdet få till sig lösa den vattenkraft,
bolaget här åstadkommit.
Slutligen måste äfven framhållas den stora förbättring, som tillskyndats
inom sjösänkning sområdet belägna åkerfält, hvilkas höjdläge fallit utöfver
den för delaktighet i företaget bestämda gränsen, men icke förut
kunnat fullständigt afdikas, då deras aflopp stannat vid den nedanför
belägna kärrmarken, hvarest all dikning upphört och icke utan vidlyftiga
tvister och dryga kostnader kunnat åstadkommas, enär det från åkerjorden
nedrinnande vattnet icke ansetts skada utan tvärtom förbättra
gräsväxten på de sänka ängarne. Denna fördel har tillskyndats flera tusen
tunnland, som utan ringaste kostnad erhållit densamma.
Efter denna redogörelse för de större förmåner, som det vida utöfver
den först faststälda planen utsträckta sjösänkningsarbetet medfört,
och hvilkas verklighet af Kongl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen lärer
vitsordas, är det lätt förklarligt att sjösänkningskostnaderna icke kunnat
hållas inom det upprättade förslagets nog trånga gränser. Då alla arbeten
ännu ej afslutats, då nya ersättningsanspråk alltjemt förekomma
och kunna vinna afseende, samt olyckshändelser och oförutsedda hinder
kunna inträffa, är det icke möjligt att ännu lemna en fullt exakt slutsumma,
utan måste hvad här vidare kan anföras i hufvudsak grunda
sig på de beräkningar, som år 1883 uppgjordes, samt den i 1883 års
direktionsberättelse lemnade och härvid fogade tabell.
Såsom redan anförts, slutade Öfverstelöjtnant Grafströms revision
af sänkningskostnaden med en siffra af.................................... 1,948,883: 34,
hvartill måste läggas de ersättningar och ökade kostnader,
som äfven med hans förslag oförändradt ej kunnat undvikas,
och i omförmälda tabell närmare specificerats till 340,390: 55,
Summa Kr. 2,289,273: 89,
hvaruti dock ej ingå sådane ersättningar och kostnader, som efter samma
förslag, derest det utförts, måst ytterligare tillkomma, men nu kunnat
undvikas. Enligt förutnämnda tabell upptogs kostnaden för sjösänkningen,
sådan den nu utföres, efter de mera tillförlitliga beräkningar, som
1883 kunnat göras, till direkta arbetskostnader..................... 2,246,641: 59,
andra utgifter....................................................................................... 553,358: 41.
Summa Kr. 2,800,000: —
hvadan det sätt, hvarpå sänkningen nu verkstälts, blifvit i rundadt tal
510,725 kronor eller 22,31 procent dyrare än efter det först faststälda
förslaget, och det är sannolikt att äfven detta belopp kommer att ytter
-
23
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
ligare höjas med circa 60 ä 70,000 kronor genom de öfver all beräkning
kostsamma arbetena för segelleden i mellanfjärden samt i följd af
den förlust, som drabbat bolaget genom mudderverket Galtens förolyckande
och den rubbning i arbetena, som deraf förorsakats, hvarigenom
hela sänkningen efter de nya planerna kommer att ställa sig
25 ä 26 procent dyrare än om den verkligen kunnat utföras efter
Öfverstelöjtnant Grafströms förslag oförändradt. Då nu ensamt sjelfva
arbetsqvantiteten stigit 60,os procent, torde denna stegring af totala sänkningskostnaden
icke få anses oproportionerligt hög, och hvad särskildt
angår de kostnader, som sjösänkningsbolaget fått vidkännas för beredandet
af sju fots segeldjup, så hafva dessa — oafsedt bördan af framtida
underhållet samt bogserings- och prickningsskyldigheten — uti
sistlidet års berättelse beräknats till Kr. 1,004,891: 71.
Till bestridande af dessa ökade kostnader har statslånet, hvaraf mer
än hälften åtgått till sju-fots segeldjupet, varit otillräckligt, och dä allt
sedan 1881 årliga taxeringar måst uttagas till räntorna, och dessa utgått
1881 och 1882 med 3 Kr. 50 öre och 1883 med 4 Kr. 40 öre samt
1884 med 5 Kr. per vinstref; så hafva de hardt betungade bolagsmännen
icke kunnat påläggas ytterligare bördor, utan de medel, som erfordrats,
anskaffats genom upplåning. Sålunda har sjösänkningsbolaget
utöfver statslånet dels redan upptagit, dels betingat följande enskilda lån:
Af Örebro enskilda bank och Örebro läns särskilda hypoteksförening
mot räntebärande obligationer ä ö1/^ procent, af hvilka från
och med år 1887 till och med år 1891 1/6 årligen skall efter verkstäld
utlottning infrias ......................................................................................... 500,000.
Af fonden för segeldjupets underhåll emot bästa rätt i bolagets
till dammästareboställe inköpta 1/2 mantal Husby ä 5 procent 16,000.
Af Mälareprovinsernas hypoteksförening ä ö1/^ procent ...... 200,000.
Af enskild man till mudderverket Galtens iståndsättande
ä 5 procent ................................................................................................... 25,000.
Hvarförutan bolaget till de äldre delegarne eger dels eu
skuld för deras tillskott före statslånets erhållande, som den
14 Mars 1885 med uppluppna räntor kommer att utgöra 81,620,
dels en icke bokförd, på ännu ej företedda anteckningslistor
grundad och följaktligen blott närmelsevis beräknelig
skuld för andelar i tillskottet till den Sundmarkska
undersökningen ............................................................................. 2,380. 84,000.
Kr. 825,000.
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
De tillgångar, som bolaget vid företagets afslutande bör ega att
härtill disponera, äro i 1883 års berättelse beräknade under trenne olika
med Litt. A, B och C signerade förutsättningar, och då på grund af
de afsägelser, som nu ingått, förutsättningen Litt. B är den, som visat
sig sannolikast, kunna de efter denna beräknas sålunda:
Rosenholm............................................................................ Kr. 70,000.
Husby....................................................................................... » 16,000.
Alnängarnes fiske ............................................................... » 5,000.
Materiel m. m................. » 100,000. 191,000.
Jord, som skall afträdas af dem, hvilka ej ingått i bolaget ...... 296,250.
Landvinningar .............................................................................................. 130,000.
Kr. 617,250,
hvadan med afdrag af Rosenholm, som bör fortfarande bibehållas » 70,000,
tillgångar till ett värde af Kr. 547,250
skulle återstå till amortering af lånen.
Med beräkning af dessa tillgångar uppgjordes af direktionen i Mars
1883 ett förslag till liqvidationsplan, som af bolaget vid ordinarie stämma
den 31 Maj 1883 faststäldes till efterrättelse, dock med förbehållen rätt
att deruti framdeles göra de ändringar, som af omständigheterna kunde
påkallas. Denna plan, som finnes intagen i direktionens till bolaget afgifna
berättelse år 1883, måste redan vid detta års bolagsstämma något
rubbas i följd af inudderverket Galtens förolyckande, och ställer sig efter
denna ändring för närvarande sålunda:
1884 uttaxeras hvad som åtgår till årets räntor samt till betäckande
af V8 utaf den i kalkylen beräknade bristen 27,406 kronor 88 öre samt
ränta för året å skulden till bolagets delegare.
1885 förfares på samma sätt, men ökas taxeringsbeloppet med hvad
som kräfves till liqvidation af de ackumulerade räntorna till de äldre
delegarne samt den ersättning, som till de brobyggnadsskyldige vid
Rosenberg och Tunafors år 1886 skall utgå.
1886 uttaxeras utom räntorna skulden för det nya mudderverket
samt halfva kapitalskulden till de äldre delegarne, hvartill beräknas
hjelp af försåld materiel till ett belopp af omkring 20,000 kronor.
1887 uttages utom räntan återstoden af kapitalskulden till de äldre
delegarne äfvensom det till Sundmarkska undersökningen lemnade bidraget
samt l:a amorteringen å obligationslånet, hvartill beräknas från materielen
och fisket omkring 80,000 kronor. Skulle under detta år statslånet
kunna omföras, kommer detsamma att utgå ur bolagets räkenskaper
för att i stället upptagas i kronans.
25
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
1888 utdebiteras räntorna å återstående lånen samt 2:a amorteringen
å obligationslånet, hvartill beräknas hjelp genom försäljning af den i
liqvid för sjösänkningskostnaden tagna jorden med cirka 60,000 kronor.
1889 uttagas räntor å lånen och 3:e amorteringen å obligationslånet
samt den ersättning, som år 1890 skall utgå till de brobyggnadsskyldige
inom Askers härad för ökadt underhåll af Telge och Segersjö
broar, hvartill beräknas från den afträdda jorden omkring 80,000 kronor.
1890 förfares på samma sätt och påräknas till nu inträdande 4:e
amorteringen af obligationslånet enahanda bidrag 80,000 kronor från den
afträdda jorden.
1891 likaså, och skulle då obligationslånet med ett bidrag från den
afträdda jorden af omkring 80,000 kronor vara till fullo guldet.
1892 uttagas räntorna på återstående lån och börjar amorteringen
af lånet å 200,000 kronor med halfva kapitalbeloppet med tillskott från
landvinningarne af förslagsvis 50,000 kronor.
1893 förfares på samma sätt, och skulle med detta års utgång bolagets
gemensamma skuld med undantag af det i Husbyhemmanet intecknade
lånet vara slutamorteradt.
Kunde denna plan följas, skulle således bolaget möjligen år 1894
kunna upplösas.
Men för planens förverkligande möta likväl stora och utan statens
mellankomst sannolikt oöfvervinneliga hinder. Dessa ligga dels uti det
långa förklaringsanstånd, som den nya lagen medgifvit tveksamme jordägare,
samt svårigheten att med stöd af bestämmelserna i denna, uti
tillämpningen ännu opröfvade lag med visshet beräkna när sådan jord,
som afstås i ersättning för sjösänkningskostnaden, verkligen kan blifva
sjösänkningsbolagets egendom, dels ock uti den stora svårigheten för
samma bolags delegare att utan dessa beräknade tillskott från den afträdda
jorden och landvinningarne bära de tryckande uttaxeringar, som
måste utkräfvas till räntor och amorteringar samtidigt med de dryga
förlagskostnaderna för markens afdikning och odling.
Hvad nu först angår tillträdet af den jord, som skall till bolaget
afstås, så lemnar § 76 i nya afdikningslagen den bestämmelsen, att afsägelsen
skall ske sist före utgången af kalenderåret näst efter det, under
hvilket företaget blifvit fullbordadt. Om nu sjösänkningsarbetet — med
undantag af några kompletteringsarbeten i Qvismaredalen — kan, såsom
man eger anledning hoppas, afslutas under vintern 1885, så kan dock
den sista afsyningen — detta oaktadt — ej ega rum förr än år 1886,
hvadan de tveksamme ega förklaringsanstånd till 1887 års utgång. Som
desse jordegare, ehuru de icke hvar för sig representera några större
Bih. till Rilcsd. Prot. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 20 Häft. 4
26
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 29.
arealer, finnas strödda här och der inom sjösänkningsområdets många
och stora bylag, blifver det nästan omöjligt att utan särskilda öfverenskommelser
och föreningar, hvilka ej alltid kunna åstadkommas, här verkställa
afskiljandet förr än företaget till fullo afslutats, enär detta inom
de särskilda bylagen måste förenas med egojemkningar och egoutbyten
samt på några ställen blifva beroende af omskifte af den till hela bylaget
hörande sankmarken. Skulle likväl dessa förrättningar aflöpa utan klagomål
och kunna vederbörligen utföras under år 1888, lärer bolaget likväl
i lyckligaste fall icke före 14 Mars 1889 komma att tillträda denna
jord, men skulle deremot afsöndringsförrättningarne öfverklagas eller förenas
med omskifte, komma ytterligare uppskof att deraf vållas.
Den i liqvid för sjösänkningskostnaden tagna jorden kan ej heller
till någon betydande del genast realiseras; ty om den skall lemna ett
kostnaden motsvarande värde, får försäljningen ej brådstörtas samt i öfrigt
ske med lämpliga betalningsvilkor. I följd häraf torde icke några nämnvärda
köpeskillingsbelopp kunna påräknas före 1891 eller 1892.
Då nu amorteringen af såväl statslånet som bolagets öfriga lån derförinnan
måste börja, finnes ingen annan möjlighet att anskaffa de erforderliga
beloppen än genom uttaxering — och då denna under ofvannämnda
förhållanden måste fördubblas, blifver den samma för strandegarne
oerhördt tryckande, emedan den drabbar samtidigt med dryga
kostnader för markens dikning och odling, af hvilka de förstnämnda i
följd af företagets stora omfattning här blifva vida större än vid andra
torrläggningsarbeten.
Vid sjösänkningsföretag af vanliga dimensioner fordras i allmänhet
intet annat, än att hvarje jordegare till den sänkta sjön eller gemensamma
afloppskanalen genom vanliga uppfångsgrafvar afleder vattnet från
sina egor. Några partiella dikningsföreningar behöfvas der ytterst sällan,
och hvar de förekomma, kunna de ej blifva af någon nämnvärd omfattning.
Annorlunda är förhållandet inom Hjelmare—Qvismaredalen, der
sankmarkerna icke ligga jemnt fördelade omkring sjöarne och Qvismarekanalen
utan utgöra från dessa djupt inskärande vikar och dalbottnar,
som hvar för sig fordra för flera bylag gemensamma större aflopp, hvilka
ej kunna åstadkommas utan den vidlyftiga och kostsamma procedur, som
Kong''], förordningen den 20 Juni 1879 föreskrifver. Utöfver den för alla
gemensamma sjösänkningskostnaden tillkomma således här för hvarje
sådan dalgång nya utgifter, hvilka blifva ganska känbara, då dessa partiella
dikningsföretag, som måste förenas med brobyggnader, ersättningar
för borttagen mark in. m., hvar för sig äro af så stor omfattning, att de
27
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.9.
kunna fullt jemföra# med flertalet af sådana vanliga torrläggningsföretag,
som af statsverket pläga åtnjuta låneunderstöd.
Till ett bevis, hvilken omfattning måste gifvas dessa partiella afdikriingar
inom sjösänkningsområdet, har direktionen från statens inom länet
stationerade landtbruksingeniör John Sundberg erhållit bilagde uppgift,
hvaraf framgår:
att kostnaden för gemensamma aflopp inom en grupp af 20 bylag i
Mellösa och Lennäs socknar med tillsammans 2,350 tunnland 4,7 kappland
(1,160 hektar 16 ar) uppgår till cirka 16 kronor 50 öre per tunnland,
hvaruti dock de särskilda bylagens afloppsgrafvar jemväl ingå;
att för en annan sådan grupp af 6 större bylag inom Mellösa socken
med en areal af 1,342 tunnland 19 kappland (662 hektar) ensamt
sjelfva hufvudafloppet, som har en längd af mer än en half mil (4,987
meter), kostar öfver hufvud taget cirka 4 kronor 60 öre per tunnland,
öfrige till denna från hvarje särskild! bylag ledande gemensamma grafva;''
oberäknade;
och att en tredje dikesförening, som afser reglering af Åfverstaån
inom Glanshammars och Ringkarleby socknar, och hvari äfven annan
mark än sådan, som ansetts vara af Hjelmarens vatten beroende, deltager,
omfattar 920 tunnland 27,6 kappland (454 hektar 59 ar) med en
årensningskostnad af cirka 38 kronor 50 öre per tunnland.
Utom ofvannämnda dikesföreningar finnas en mängd andra sådana
inom Hjelmare-områdets särskilda afdelningar, synnerligast i öfre Qvismaredalen
samt i Götlunda, Öja, Vestermo och Lista socknar, för hvilka
dock lika fullständiga uppgifter ej föreligga.
Dessa partiella torrläggningar måste likväl företagas och afslutas,
innan de enskilde jordegarne kunna odla och vinna någon frukt af sina
sankmarker. Men då behofvet växer i samma man som uttaxeringarne
fortgå, och ängen, beröfvad flodvattnet, blifver mindre gräsbärande; så
är det af högsta nöden att ingen höjning i uttaxeringen dem ålägges,
utan att tvärtom all den lindring deruti, som möjligen kan åstadkommas,
beredes under de år, då dessa och de första odlingskostnaderna pågå,
och att härvid icke ett eller annat år kan göra till fyllest framgår bäst
deraf, att ensamt förberedelserna, innan dessa gemensamma afdikningar
kunna komma till stånd, kräfva lång tid, enär en eller flere delegares
missnöje med den första syneförrättningen kan utan synnerligt äfventyr
för den missnöjde draga frågan från domstol till domstol och således i
åratal förhindra utförandet och fördyra detsamma genom dryga rättegångskostnader,
hvilka, intill dess slutlig dom fallit, till större delen
trycka dem, som bäst behöfva afdikningen och påyrkat densamma.
28
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
Vid ett af dessa företag hafva dessa kostnader, oaktadt målet icke
ens af häradsrätten slutbehandlats, redan stigit till ett ganska högt
belopp och torde innan frågan når sitt slutliga afgörande sannolikt
komma att uppgå till högre belopp än kostnaden för det omtvistade
diket, oberäknadt de oersättliga förluster, samtlige tvistande lida genom
en i åratal försummad afdikning och odling.
Utom dessa gemensamma afdikningskostnader tillkomma sedermera
den för de enskilda egoväldenas afdikning och markens odling. Af
dessa kostnader beräknas de för afdikningen i medeltal till 25—30 kronor
per tunnland samt för odlingen efter markens beskaffenhet till 16
k .32 och för mera svårodlad mark till och med 40 kronor per tunnland.
Vid de större jordkomplexerna tillkomma dessutom byggnader in. m.;
och till ett bevis, huru dessa kostnader kunna ställa sig vid en större
egendom, bifogas följande af kommissionslandtinätaren O. Tengvall lemnade
redogörelse för Sickelsjö gods, eu af de större egendoinarne inom
sjösänkningsområdet.
Emellertid torde det dock icke kunna betviflas, att ju den ovanligt
fruktbara jordmån, som i allmänhet förefinnes i den torrlagda sankrnarken
inom detta sjösänkningsområde, i en framtid skall fullt ersätta de
kostnader, som för fältens läggande under kultur nu erfordras. Men
inom Hjelmare-sänkningsområdet tillkommer dock en särskild omständighet,
som för den nu sträfvande generationen måste göra dessa kostnader
mera tryckande der än på många andra ställen. Denna ligger uti
den gamla åkerns ovanligt ringa vidd i förhållande till de stora sankmarkerna,
som vid de flesta hemmanen äro till arealen 3 ä 4, ända till
och med 6 gånger större än åkern, af hvars äring likväl de första
kostnaderna ensamt måste tagas.
Efter hvad sålunda i underdånighet anförts torde det icke få anses
förmätet, om de af Hjelmarens och Qvismarens strandegare, som förenat
sig till utförande af det för hela landet gagneliga företaget att från
nästan värdelös äng till bördig åker förvandla 30,000 tunnland jord och
i samband dermed för särskilda och för dem främmande statsändamål
måst uppoffra mer än 1,000,000 kronor, anse sig ega grundade anspråk
att från det allmännas sida vinna ett kraftigare understöd än det, hvarmed
hvarje äfven den obetydligaste, af inga extra förpligtelser betungade
mossodling plägar hugnas; hvarföre ock direktionen för Hjelmarens
och Qvismarens sjösänkningsbolag, som hyser en fast och viss förtröstan
att Eders Kongl. Maj:t skall behjerta den svåra ställning, hvaruti den
fosterländska offervilligheten försatt ej mindre sjelfva sjösänkningsbolaget
än dess enskilda delegare, nu vågar i djupaste underdånighet anhålla:
29-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
att Eders Kong]. Maj:t täcktes till näst instundande Riksdag aflåta
nådig framställning att, i betraktande af den större omfattning, som
måst gifvas de med Hjelmarens och Qvismarens sänkning förenade
arbeten, samt de stora förmåner, som beredts det allmänna, Riksdagen
måtte bevilja Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag full räntefrihet
under åren 1886, 1887, 1888, 1889 och 1890 för dess af Riksdagen
år 1877 beviljade, från Kongl. Statskontoret erhållna lån, stort
2,000,000 kronor, samt att amorteringen af samma lån i följd häraf
framflyttas sä, att densamma först med år 1891 skall taga sin början,
men årlig ränta och amortering derefter utgå på sätt härom genom
Kongl. Maj:ts nådiga bref den 24 Maj 1877 är föreskrifvet.
Med undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärda,
Stormägtigste, allernådigste Konung!
Eder Kongl. Maj:ts underdånigst tropligtigste tjenare och undersåtar,
För Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag:
Dess Direktion:
G. A. COYET.
C. S. Drakenberg. P. F. v. Celsing. G. Djurklou.
Bob. Montgomery-Cederhielm. Gustaf Zimmerman.
F. M. Tottie. L. F. Höglund. Herman Behm. Adolf Coyet.
30
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
Bil. I.
Utdrag ur Direktionens för Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag
berättelse den 24 April 1883.
Den jord, som af sjösänkningen hemtar båtnad, har af kommissionslandtmätaren
C. W. Fröman uppgifvits vara 30,687 tunnland 30,2 kappland
eller 171,852 qvadratref 34 stänger, hvarå förbättringen åsatts ett
värde i fullgradig jord af i rundadt tal 38,200 qvadratref, hvilka således
skulle bära sänkningskostnaden. När från denna s. k. vinstjord afräknas
jorden vid Öljaren, hvilken ej. kommer att i företaget deltaga, så återstå
37,746 qvadratref.
Af denna vinstjord är för närvarande i rundade tal inne i bolaget
(enskild eller publik egendom) ................................ 30,551.
Kronodomäner, som inväntas...................................„.1,038. 31,589.
Jord, hvars egare afsagt sig båtnaden................................... 4,090.
Jord, hvars egare ej förklarat sig och begagna det anstånd,
Kongl. förordningen den 20 Juni 1879 medgifvit 2,067.
Summa V. Ref. 37,746.
Härvid måste dock anmärkas att, i följd af den genom förening
den 7 Januari 1882 medgifna graderingsrevisionen å en del af den fördränkta
marken, någon ändring och antagligen minskning af såväl den
vattenskadade marken som äfven af vinstjorden kommer att ega rum.
Men då denna minskning, hvilken väl icke kan blifva så betydande,
ännu ej är känd, så måste beräkningarne för närvarande grundas på
här angifna siffror.
Vid sådant förhållande, och under förutsättning att bolaget ej kommer
att vidare utvecklas, uppstår följande fördelning af vinstjorden:
A. Bolagsjord ................................................................... 31,589.
jord, som skall lemnas för torrläggningskost
naden
........................................................................ 6,157. 37,746.
31
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
B. Om deremot af den jord, hvars egare ännu ej
förklarat sig, ett belopp motsvarande t. ex.
1,000 vinstref ingår i bolaget, ökas den
förra till .............................................................. 32,589,
men minskas den senare till.................................. 5,157. 37,746.
C. Skulle slutligen — hvad ej är troligt — all
den jord, hvars egare ännu ej förklarat sig,
aktivt deltaga uti sänkningen, blifver den
betalande jorden.................................................. 33,656,
och jord, som tages för sjösänkningskostnaden 4,090. 37,746.
För att nu få en ungefärlig föreställning om dessa arealers förhållande
till den, som verkligen kommer att lemnas, så — då hela arealen
utgör 171,852 qv.-ref. 34 st. och denna efter sänkningen uppskattats till
92,435 ref 66 st. 28 qv.-fot, hvadan medelgraden närmast är 1,9 —- skulle vinsten af hela företaget representera i verklig areal
medelgod jord............ 72,680 qv.-ref, .
eller................................ 12,978 tunnland.
Den jord, som lemnas i liqvid för sjösänkningskostnaden, skulle således
under ofvanstående olika förutsättningar blifva i verklig areal:
A. För 6,157 ref vinstjord .............. 11,698 qv.-ref eller 2,089 tunnland.
B. •> 5,157 » » 9,798 » » 1,750
C. » 4,090 » » 7,771 » » 1,388 »
Hvad denna jord genom försäljning kan inbringa beror naturligtvis
icke blott af dess naturliga beskaffenhet, dess läge och den större eller
mindre svårighet, som kan möta för dess brukande och bebyggande,
utan äfven, och detta i ej ringa mån, af sättet huru den realiseras. Att
såsom i allmänhet skett förlägga denna jord så, att endast den förre
jordegaren kan med fördel köpa den, är ett misstag, som begåtts vid
många föregående torrläggningsföretag och medfört nödtvånget att taga
den lösen denne erbjuder, hvarföre en stor varsamhet bör iakttagas vid
afsöndringen. Vidare bör realisationen ske i smärre lotter och utan alltför
hårda betalningsvilkor.
Det pris, hvartill sådan jord försålts vid Tysslingen, har vexlat
emellan 130 och 278 kronor per tunnland, å Kräcklingekärren emellan
200 och 225 och vid Mosjön betalts med ända till 300 kronor, efter
uppgifter, lemnade af dessa torrläggningsföretags ledare. Inom sistnämnda
sjösänkningsområde såldes förlidet år en ängslott om 1 tunnland 5 kappland
odlad dyjord för 500 kronor, och en utäng derstädes är bortlemnad
32
Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 29.
på 20 år emot ett årligt arrende, som efter markegångspriset vexlar
emellan 30 och 40 kronor per tunnland. Dessa senare betydligt högre
värden hafva sin grund deruti, att försäljningen och utarrenderandet
skett sedan man lärt sig fullt uppskatta denna jords produktionsförmåga,
medan de förut angifna värdena tillkommit innan man ännu hemtat
någon erfarenhet af de rika skördar, som med användande af artificiella
gödningsämnen kunna hemtas från torrlagd dyjord. Då nu kändt är,
att från dylik jord inom här nämnda redan torrlagda sankmarker äfven
utan gödsling i mer än 10 år hemtats en årlig skörd från 8—12 och på
sina ställen till och med 17 tunnor hafre per tunnland, så måste denna
jord ega ett högt värde, helst som — om man undantager den första
uppdikningen — dess odling icke i allmänhet medför synnerligt större
kostnad än vanligt vallbrott å odlad jord. För att likväl icke upptaga
jorden högre än till det pris, hvartill den bör kunna realiseras, sättes
dess värde här till 225 kronor per tunnland.
Bolagets inkomst genom försäljning af den i liqvid lemnade jorden
skulle då under ofvan angifna olika förutsättningar blifva:
A. För 2,089 tunnland k 225 kr................... 470,025.
B. » 1,750 » » » » 393,750.
C. » 1,388 » » » » 312,300.
Afskiljande! af denna jord är dock förenadt med stora kostnader.
Hvartill dessa kunna uppgå beror i väsentlig mån deraf, om den af Riksdagen
hos Kong!. Maj:t begärda förändringen i Skiftesstadgan kommer
att bifallas eller ej. Vinnes bifall till denna framställning, hvilket man
bör ega fog att hoppas, underlättas afskiljandet högst betydligt inom
de stora bylag, der bolaget skall hafva andelar i flere jordegares lotter.
Men då detta är oafgjordt, och möjligt kan vara att, ehuru alla skäl tala
för den begärda förändringen, denna ändock icke kommer till stånd,
måste afskiljandet här beräknas efter nuvarande förhållanden, och upptages
derföre kostnaden till 10 kronor per tunnland, en visserligen hög
siffra, då här icke är fråga om uppmätning och gradering utan endast
om uträkning och ^släggning. Då likväl denna höga afsöndringskostnad
på ett och annat ställe i händelse af tredska och tvister kan uppnås,
torde ej vara skäl att i en beräkning nedsätta densamma.
I följd häraf bör från de under rubrikerna A, B och C här upptagna
värden afräknas respektive 20,890, 17,500 och 13,880 kronor, hvarigenom
behållna värdet af vinstjorden skulle blifva för dessa olika förutsättningar:
-
33
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
A............................................................................ Kr. 449,135.
B............................................................................ » 376,250.
C............................................................................ » 298,420.
Dessutom måste från vinstjorden eller det kapital denna representerar
ytterligare afdragas cirka 400 tunnland af bolaget i Qvismaredalen
och vid Svartån dels borttagen, dels med upplag besvärad jord, för
hvilken nu erlägges årligt arrende. Denna jord skall ersättas antingen
genom utbyte emot afträdd vinstjord eller, der sådant ej låter sig göra,
ersättas med penningar. Af dessa 400 tunnland är dock en icke ringa
del, för hvilken ingen ersättning kommer att utgå eller åtminstone ej
till nämnvärdt belopp, då jorden på flere ställen icke skadats, utan
genom muddrets påförande förbättrats. Den ersättning, som för dessa
400 tunnland samt den samtidigt utgående ersättningen för framtida
underhållet af broarne i Qvismaredalen torde komma att utgå, upptages
derföre här i rundt tal till................................................................. Kr. 80,000,
en visserligen hög siffra, men hvaruti dock äfven inberäknats den kostnad,
som jordens afsöndring och egoutbyte kan medföra utöfver hvad
som redan inbegripits uti den redan beräknade kostnaden för afskiljandet
af vinstjorden, med hvilket såväl denna förrättning som liqvidationen
för brounderhållet måste förenas.
Med afdrag af äfven denna post skulle den behållna vinstjorden
under här upptagna olika förutsättningar blifva:
A. För 2,089 tunnland afträdd jord................... Kr. 369,135 ............... I.
B. » 1,750 » » » ..................... » 296,250 .............. II.
C. » 1,388 » » » ..................... » 218,420 .............. III.
Att det här ofvan angifna medelpriset 225 kronor per tunnland afsöndrad
torrlagd jord bör kunna ernås, anser direktionen sannolikt,
under förutsättning att realisationen sker i smärre lotter, med drägliga
betalningsvilkor och med iakttagande af samma varsamhet beträffande
hemul, afskiljandet från hemmanen och lagfart, som erfarenheten från
andra sjösänkningar gifvit vid handen.
Afskiljandet genom landtmäteriåtgärd bör på många ställen kunna
begynna redan nästa sommar å den jord, hvars egare definitivt afsagt
sig båtnaden1). Den jord, hvars egare vilja begagna den medgifna respittiden
för förklarings afgifvande, blifver dock ej åtkomlig förr än år
1887, d. v. s. under kalenderåret näst efter det, hvarunder företaget
J) Detta om jordegare, för att få ställningen klar innan jordens dikning och odling
börja, vilja härom träffa föreningar med bolaget; men då nya lagen i detta fall är ogynsam,
har ingen sådan förening ännu (i September 1884) kommit till stånd.
Bill. till Riksd. Prot. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft.
5
34 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
afslutades, hvarföre direktionen ej heller påräknat någon inkomst af
denna jord före detta år. Men om försäljningen stäldes med afbetalningar
på 4 år, med 1/i om året, skulle köpeskillingen för denna jord
under åren 1888 till och med 1891 kunna påräknas till hjelp vid dessa
års amorteringar1).
De landvinningar, som genom sjösänkningen uppkomma, beräknades
af Herrar Sundmark och Sjöholm år 1848 till 2,025 tunnland blifvande
ängsmark, men måste, då genom förändringen af Telgeåns dimensioner
och dess förkortade aflopp Qvismaresjöarne till större delen förvandlas
till äng och fräkenbottnar, så att landvinningarne ensamt der af arbetschefen
beräknats till cirka 1,300 tunnland i stället för 585, kunna uppskattas
till en vida högre siffra och torde, efter hvad af sjökortet och
företagna pejlingar kan slutas, nu utan fara kunna beräknas till 3,000
tunnland, ren sandstrand ej medräknad. Då de gräsbärande landvinningarne
redan år 1848 ansågos få ett värde af 100 kronor per tunnland,
har detta värde hittills i alla beräkningar bibehållits, ehuru, såsom ej
fullt kändt, fördt inom linien, och vid Mosjön, der man i detta fall
redan vunnit erfarenhet, anses de bästa landvinningarne ega ett värde
af intill 300 kronor för tunnlandet. Någon anledning att t. ex. Qvismaresjöarnes
botten skulle vara sämre än Mosjöns finnes icke, utan är det
tvärtom all anledning att förmoda det landvinningarne derstädes, som
hvarje år under en kort tid öfvergjutas af det från ofvanföre liggande
odlade trakter nedströmmande vattnet, skola gifva ymniga grässkördar.
Emellertid torde i följd af de poster, som vid den nyvunna jordens
värdering böra afgå, den ersättning, som skall tillfalla bolaget för vinstjorden
å landvinningarne, icke böra så högt beräknas som ens till det
år 1848 upptagna värdet, hvarföre de här uppskattats sålunda:
2.000 tunnland ä 60 kronor.................. Kr. 120,000.
1.000 » å 28 » .................. » 28,000. Kr. 148,000,
hvarifrån bör afgå kostnaden för deras uppmätning,
kartläggning m. m. förslagsvis ................................ » 18,000,
då behållna vinsten deraf skulle blifva ..................... Kr. 130,000.......... IV.
Enär sjön ej kommer att fullt nedgå till sitt genom sänkningen bestämda
vattenstånd förr än år 1885, torde någon gradering för bestämmande
af jordegarnes vinst å landvinningarne ej kunna och ej böra ske
b Att denna förhoppning skall realiseras är nu mera föga sannolikt, och den nya
lagen kan under en lång och ännu icke beräknelig följd af år undanhålla bolaget från
denna jord.
35
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
förr än år 1890, och ersättningarne för dessa, hvilka direktionen tänkt
sig fördelade på 2 år, icke kunna uttagas förr än åren 1892 och 1893,
då de äro afsedda att lemna bidrag till dessa årens amorteringar.
Utom de tillgångar i jord, som nu uppgifvits, eger bolaget vid sjösänkningens
afsilande följande fastigheter:
JRosenholms qvarn och ålfiske, som kostat bolaget 129,969 kronor
94 öre, men som, då deraf blott kan påräknas ett årligt arrende af
4,000 kronor, här endast upptages till Kr. 70,000.
Alnängarnes kronofiske, hvilket,
ehuru det antagligen kommer att genom
tvångslösen afvinnas bolaget, här
endast beräknas till ................................... » 5,000.
x/4 mantal Hushy N:o 3......................» 16,000. Kr. 91,000,
samt materiel: verkstad, mudderverk, maskiner
och redskap m. in. förslagsvis........................................ » 100,000.
Summa Kr. 191,000. ......... V.
Af dessa tillgångar bör under åren 1886 och 1887 materielen kunna
realiseras, och de medel, som derigenom vinnas, påräknas till hjelp till
1886 och 1887 års amortering, hvaremot af fastigheterna, Hushy bör
genom qvittning mot det erhållna lånet till en del försäljas och till eu
del återgå till underhållsfonden, när härom af Kongl. Maj:t erhållits den
afgörande bestämmelsen, samt Eosenholm såsom en framtidsegendom och
nyckeln till Hjelmaren så vidt möjligt bibehållas. Denna fastighets årliga
arrende synes också utgöra en lämplig reserv i händelse underhållet
af segelleden, dammen vid Hyndevad m. in. något år ej skulle
kunna bestridas ensamt med besparingarne å underhållsfonden.
Direktionen har derföre i liqvidationsplanen ej upptagit Rosenholm
bland de för lånens amortering beräknade tillgångarne, ehuru det i den
här nedan lemnade tablån öfver sjösänkningsbolagets skulder och tillgångar
vid företagets slut upptagits bland de disponibla, enär det ostridigt
kan — om bolaget så finner skäligt — föryttras och användas till
minskande af skulden.
Under här ofvan gjorda olika förutsättningar skulle bolaget vid
1885 års slut ega följande tillgångar:
A. Summorna I, IV och V
B. »> II, IV och V
C. » III, IV och V
Kr. 690,135.
» 617,250.
» 539,420.
VI.
VII.
VIII.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bil. II.
CO
er
-
Jemförelse emellan den verkliga kostnaden för Hjelmarens och Qvismarens sänkning och
samma kostnad efter Graf ströms arbetsplan.
Arbetsqvantiteten.
A
r
hets
kos
n a
d
e n.
Verkliga kostnaden.
Kostnad efter Grafströras arbetsplan.
Verk-
liga.
Beräk-
nade.
Ök-
ning.
Nedlagd den
14 Mars
1883.
Återståen- de den 14
Mars 1883.
Summa.
Beräknad i
kostnads-
förslaget.
Oundvik- liga, ej be- räknade er- sättningar
m. ra.
Kostnad
för den
ökade ar- betsqvanti- teten å 15
kronor pr
kub.-st.
Total-
kostnad.
Kub.st.
Kub.st.
Kub.st.
| Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Segellederna i Hjelmaren...
17,947
8,264 9,683
176,149 72
29,91623
206,065195
221,023
7.541
64
145,245
373,809
64
Hjelmarens hamnar.........
3,258
1,139
2,119
40,999 40
6,580 98
47,580|38
25,597
_
__
_
31,785
_
57,382
Skebäcks hamn och Svartån
4,252
1,514
2,738
48,922 28
10,200
—
59,122:28
53,202
_
1,509
46
41,070
95,781
46
Hjelmare kanal..
12,319
5,005
7,314
434,173 13
4,326:40
438,499 53
354,291
_
37,039
85
109J10
_
501,040
85
Hjelmarens utlopp ..
4,398
3,499
899
129,69017
97,195:83
226,886 -
256,884
_
__
_
13,485
_
270,369
Eskilstuna ström . ...
1,220
262
958
223,455:20
3,947
84
227,403:04
90,697
34
19,678
_
14.370
_
124,745
34
Qvismaredalen ........
53,516
40,629
12,887
449,437:82
285,207
68
734.645 50
664,689
_
24,730
12
193,305
_
882,724
12
Allmänna omkostnader ...
—
—
—
239,124 44
67,266
63
306,391 j07
186,000
—
—
186,000
1 S:a direkta arbetskostnader
1,741,95216
504,641
59
2,246,593 75
1,852,383 34
90,499 07
548,970
—
2,491,852
41
Bosenholms qvarn o. ålfiske
129,96994
__
_
129,969 94
96,500
33,469 94
129,969
94
Husby >/. mantal...........
—
—
16,000! —
—
—
16,000!—
__
_
16,000
_
__
_
16,000
Alnängarnes fiske............
Underhållsfonden (inbetal-
—
—
—
15,000 —
—
15,000!-
—
~
15,000
—
——
—
15,000
—
ningarne) .........
Bänteskilnader, betäckta af
—
—
100,000:—
—
100,000!-
—
—
100,000
—
—
—
100,000
—
statslånet ........
Materialier, inventarier m.
85,42154
’ i
85,421:54
—
85,42154
—
—
85,421
54
m., ej fördelta ............
—
—
207,014|77
—
207,01477
—
—
—
—
—
—
—
Summa
96,910
60,312 36,598
2,295,358 4lj 504,641 59
2,800,000 —
1,948,883
34
340,390 55 548,970
—
2,838,243:89
Örebro den 24 April 1883.
G. Djurklou
Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 29.
Konyl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.
37
Bil. III.
Utdrag ur direktionens för Hjelmarei\s och Qvismarens sjö sänkning sb olag
berättelse i April 1884.
Då någon fullständig öfversigt af dessa, sjösänkningsbolaget ålagda,
för alla andra likartade företag fullkomligt främmande extra arbeten
ännu icke lemnats bolaget, har direktionen, med hänvisning till den
jemförande tabell, som förra året lemnades jemte berättelsen, nu ansett
sig böra härför närmare redogöra.
Af nämnda tabell framgår, att den direkta arbetskostnaden med
visshet kan beräknas till minst 2,246,593 kronor 75 öre och fördelas i
följande grupper: ✓
l:o. Hvad som sankmarkernas torrläggning erfordrar och
2:o. öfverarbete, som ålagts sjösänkningsbolaget för bibehållande
åt den allmänna trafiken af 7 fots segeldjup i sjön och kanalen.
Till den förra gruppen höra följande arbeten och kostnader:
För Hjelmarens utlopp..................................... 226,886: —
» Eskilstuna ström........................................ 227,403: 04.
» Qvismaredalen ........................................... 734,645: 50.
1,188,934: 54,
hvartill kommer på denna summa belöpande
andel i allmänna omkostnaderna
306,391: 07 med ............................................. 202,891: 07.
Den andra gruppen omfattar:
Segellederna i Hjelmaren....................... med 206,065: 95.
Hjclmarehamnarne ................................... » 47,580: 38.
Skebäcks hamn och Svartån.................. » 59,122: 28.
Hjelinare kanal ......................................... » 438,499: 53.
Tillsammans 751,268: 14,
hvartill kommer belöpande andel i de allmänna
omkostnaderna................................... 103,500: —
Summa kronor
1,391,825: 61.
854,768: 14.
2,246,593: 75.
38
Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 29.
Häraf framgår, att Hjelmare-sänkningsföretaget för den allmänna trafiken
fått en tillökning i direkt arbetskostnad utöfver hvad markens torrläggning
fordrar utaf 38 procent.
Förutom dessa åligganden (hvartill med allt skäl kunde räknas äfven
den ökade kostnaden för Hyndevadsdammens förändring från en till större
delen sjelfreglerande skibordsdam till en fullständig regleringsdam med
luckor och fasta gåtar) har bolaget måst åtaga sig framtida underhållet
af detta konstlade segeldjup, och för detta ändamål måst dels afsätta en
särskild fond, dels anskaffa bostad och boställsjord åt en af staten för
-
ordnad regleringskontrollör.
Om nu till den här ofvan uppgifna arbetskostnaden ......... 854,768: 14,
lägges denna fond, som för närvarande uppgår till........... 120,123: 57,
samt kostnaderna för beredande af bostad och löningsjord
åt damkontrollören..................................................................... 30,000: —,
så fås en summa af kronor 1,004,891: 71,
som utvisar hvad bibehållandet af 7 fots segeldjup kostat jordbrukarne
vid Hjelmarens stränder. Då desse för sin trafik icke hafva någon fördel
af ett större segeldjup i vissa farleder och för att komma till dem
måste förskaffa sig mera grundgående fartyg, som kunna anlöpa sjöns
stränder och begagna de nya farleder, hvilka genom sjösänkningsarbetet
tillkommit, måste dessa extra utgifter, som icke lemnat dem några motsvarande
förmåner men ett drygt framtida ansvar och medtagit mer än
hälften af det erhållna statslånet, betraktas såsom offrade för ett statsintresse,
hvars upprätthållande väl förtjena! något särskildt understöd
från det allmännas sida.
Bil. IV.
Skrifvelse af statens Landtbruksingeniör John Sundberg.
Undertecknad har haft Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förordnande
»att verkställa sådan syn, som 4 kap. lagen om dikning och annan
afledning af vatten föreskrifver, i och för bestämmande af nödiga afloppsgrafvars
läge och dimensioner, samt att fördela dikningskostnaden och
utreda alla andra dithörande frågor inom följande byar och gårdar: Bo,
Åkerby, Åkerbytorp, yallby, Högby, Ankersta, Alm, Mörby, Täby, Egeby,
Bittinge, Äkesberg, Asby, Bondvrak, Segersjö, Vähla, Usta, Helgesta,
Berg och Hummelsta uti Stora Mellösa och Lännäs socknar».
39
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.
De vid den nu afslutade syneförrättningen upprättade handlingarne
visa:
att sammanlagda längden af nödiga befunna och föreslagna afloppsgrafvar
utgör 32,089 meter;
att hela den areal, som beräknats hafva nytta af dikningen, utgör
1,160 hektar 16 ar;
att kostnaden för gräfningsarbetet enligt kostnadsförslaget, sammanlagd
med kostnaden för syneförrättningen och öfriga dermed i sammanhang
stående extra utgifter, slutar på eu summa af 38,715 kronor 51
öre eller 33 kronor 37 öre. per hektar;
att all i företaget ingående mark är beroende af Hjelmare-sänkningen
och deltager i kostnaden för densamma;
att intet större vattendrag, hvars reglering kräfver särskild kostnad,
genomlöper området; samt
att, om afloppsdikena voro jemn! fördelade öfver hela arealen, skulle
afståndet emellan dem vara 361 meter.
Syneförrättning för afdikning har äfven verkstälts inom byarne Bärsta,
Resta, Knarsta, Röhammar, Dömesta och Ilåsta i Stora Mellösa socken,
hvarvid dock förordnandet varit af så inskränkt omfattning, att
endast sjelfva hufvudafloppet kunnat bestämmas. Resultatet är följande:
Afioppets längd .......................................................................... 4,987 meter.
Kostnad enligt kostnadsförslaget ...................................... 6,100 kronor.
Vattenskadade markens storlek ........................................... 662 hektar.
Kostnad per hektar.................................................................. 9 kronor 21 öre.
All ingående mark är beroende af Hjelmare-sänkningen.
Intet större vattendrag genomlöper egorna. Synförrättning för reglering
af Afverstaån mellan Hjelmaren och Glanshammars gästgifvaregård
i Glanshammars socken har lemna! följande resultat:
Längd.........................................................................................
Dimensioner å nedre delen:
Bottenbredd 5 och dagbredd.................................................
Vattenskadade markens storlek ..........................................
Kostnad enligt kostnadsförslaget (hvaraf 5,000 för brobyggnad).
......................................................................
Kostnad per hektar...............................................................
Omkring 3/3 af arealen ingår i Hjelmare-sänkningen.
Nödiga afloppsgrafvar ingå icke i förslaget.
Örebro den 23 Juni 1884. Ex officio
6,160 meter.
10 ä 11 meter.
454 hektar 59 ar.
35,000 kronor.
77 kronor.
John Sundberg,
Statens Landtbruksingeniör.
40
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.
Bil. V.
Skrifvelse af Kommissionslandtmätaren O. Tengvall.
Till Direktionen för Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag.
I anledning af hos mig gjord förfrågan i ämnet får jag meddela,
att jag blott afslutat en syn för dikningsföretag inom det af Hjelmarens
och Qvismarens vattenstånd besvärade området här i länet, nemligen i
Qvisinaredalen mellan byarne Frommesta, Ekeby, Näsby, Frogesta, Fröberga
och Nynäs, hvilken syn omfattade fyra afloppsgrafvar af en sammanräknad
längd om 19,300 fot. Som delegarne härvid enades om grunderna
för dikningen, och kostnaden för företaget i följd deraf icke blef
beräknad, så är jag icke i tillfälle att lemna några på synehandlingar
grundade sifferuppgifter å dikningskostnaden; men, med kännedom om
markens beskaffenhet, grafvarnes dimensioner och i orten gällande arbetspris,
anser jag kostnaden för dessa afloppsgrafvars upptagande kunna
beräknas till 7,500 kronor.
Berörde grafvar äro dock endast hufvudgrafvar för vattenafledning
från ofvanomförmälde byars vattenskadade egor, som uppgå till en areal
af omkring 750 tunnland. De särskilda afloppsgrafvar och öppna diken,
som hvarje by och hvarje enskild delegare dessutom måste upptaga
inom sitt område, hafva icke varit föremål för undersökning vid nämnda
förrättning, hvadan jag icke heller kan uppskatta kostnaden för sådana
grafvars och dikens upptagande särskildt på den platsen; men för att
gifva eu generel föreställning om afdikningskostnaden å sådana jemna
fält, hvaraf vattenskadade egorna i Hjelmare- och Qvismaredalen i allmänhet
bestå, vill jag nämna att jag, efter inhemtad kännedom om dikningsarbeten
af ganska stor omfattning, som blifvit utförda vid Sickelsjö
i Götlunda socken enligt af statens landtbruksingeniör uppgjord plan
och till ganska lågt arbetspris, beräknat kostnaden för upptagandet af
nödigt antal öppna afloppsgrafvar för fältens torrläggning medelst täckdikning
till omkring 27 kronor tunnlandet utom synekostnader, som
derstädes icke förekommit, men, der de förekomma, ställa sig relativt
högre på smärre dikningsföretag än på större och kunna uppgå till omkring
3 kronor per tunnland eller mera, om företaget är litet, samt till
mindre belopp, om företaget är större.
Vid Sickelsjö synes odlingskostnaden variera mellan 40 och 75
kronor, men torde kunna anses i genomsnitt uppgå till omkring 50
kronor tunnlandet.
41
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
Beräknas härjemte kostnaden för täckdikning, som, i fall täckdikningen
skall utföras med omsorg, torde uppgå till omkring 60 kronor
å hvarje tunnland, så synes diknings- och odlingskostnad i allmänhet
komma att uppgå till omkring 140 kronor tunnlandet.
Vid Sickelsjö gods, som utom mossar har eu vattenskadad areal af
omkring 479 tunnland åker och 1,200 tunnland odlingsbar men ouppodlad
mark, fordra, såsom ofvan är nämndt, dikningsföretagen ingen
synekostnad, hvarigenom diknings- och odlingskostnad derstädes icke
ställer sig högre än omkring 75 kronor för åker och 137 kronor för
odlingsmark per tunnland; men likväl uppgår kostnaden för tillgodogörandet
af den jordförbättring, som med Hjelmarens sänkning åsyftas
derstädes, till den betydliga summan af 200,325 kronor utom sjösänkningskostnad,
nybyggnader, kreatursuppsättning och ränteförluster under
odlingstiden. Dessa sistnämnda äro ganska anmärkningsvärda specielt
vid Sickelsjö, der det gäller nyodlingar på en så stor egovidd som 1,200
tunnland, hvilken icke är fördelad på arrendegårdar och icke heller kan
utarrenderas innan nybyggnader skett. För tillgodogörandet af denna
egovidd torde åtgå minst tio år, hvarvid den mark, som i sitt vattendränkta
skick lemnade åtminstone någon afkastning i form af höskörd,
blifver nästan ofruktbar intill dess uppodlingen af densamma medhunnits.
Vid beräkning af dikningskostnaden å de till Sickelsjö hörande
vattenskadade egor är att anmärka, det afloppsgrafvarnes längd endast
räknats till Hjelmarens strand; derigenom har denna kostnad stält sig
lägre än den vid dikningens fullständiga utförande torde blifva, ty det
har genom undersökning blifvit utrönt, att muddring för vattenafloppet
måste företagas i Fröshammarsviken å eu sträcka af omkring 10,000 fot1).
Huru detta arbete lämpligast skall utföras och hvad det kan komma
'' att kosta, derom kan jag nu icke yttra mig, men säkert är att kostnaden
ej blifver obetydlig, och att detta arbete framkallat mycket bekymmer
hos jordegarne; måhända tillkomma liknande arbeten äfven på
andra ställen och vålla förlängning i odlingstiden och hinder för tillgodogörandet
af den jordförbättring, som med sjösänkningen åsyftas.
Örebro den 15 Augusti 1884.
O. Tengvall,
_ Kommissionslandtmätare.
'') Härvid må följande upplysning meddelas :
* Landtmätare och gode män hade ålagt sjösäntningsbolaget att verkställa muddring i
och för pråmfart från Sickelsjö såg. Kostnaden härför samt för pråmarnes förändring m. m.
hade beräknats af förrättningsmännen till 9,675 kronor, och då egaren dermed åtnöjts har
bolaget mot erläggande af beloppet friats från arbetet.
Bill. till Riksd. Prot. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 20 Häft.
6
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.