Sök i Ratio Lex

Angående anslag till restauration af Upsala domkyrka

1885-03-10 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1885:32, Angående anslag till restauration af Upsala domkyrka

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.

1

W:o 33.

Ank. till Riksd. Kansli den 10 Mars 1885, kl. 8 e. in.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående anslag

till restauration af Upsala domkyrka; gifven Stockholms

Slott den 20 Februari 1885.

Bland de kyrkliga byggnadsverk vårt land från forntiden eger intages

främsta rummet obestridligen af Upsala domkyrka i anseende sa väl till

dermed förbundna fosterländska minnen som till den storartade plan, hvarefter

den ursprungligen varit uppförd. Det skick, hvari denna vördnadsbjudande

tempelbyggnad, efter derå särdeles under sjuttonhundratalet

vidtagna vanställande förändringar, nu företer sig, är dock densamma

ingalunda värdigt, och önskvärdheten af dess återställande till en mera

stilenlig och monumental gestalt har derför länge varit allmänt erkänd.

Frågan om en sådan restauration bragtes redan för tio år sedan å bane

af domkapitlet i Upsala och har sedan dess framkallat olika förslag af

vårt lands utmärktaste byggnadskonstnärer. Sedan numera en af Öfverintendenten

Helgo Zettervall uppgjord och reviderad restaurationsplan

blifvit af Kongl. Maj:t faststäld, hafva för dess utförande medel insamlats

genom frivilliga sammanskott af enskilde och äfven domkyrkoförsamlingen

anslagit en för dess ställning betydande summa. Men dessa medel, jemte

hvad af domkyrkans egna tillgångar kan användas, äro för ändamålet

Bill. till Riksd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 23 Höft. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

“ Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.

otillräckliga, och Kongl. Maj:t finner sig derför föranlåten hos Riksdagen

äska att,_i likhet med hvad som för icke länge sedan skett i fråga om restaurering

af domkyrkorna i Linköping och Vesterås, Riksdagen ville lemna

sin medverkan till restaurering jemväl af Upsala domkyrka,

Kongl. Maj:t får alltså, under åberopande af hvad bilagda statsrådsprotokoll

innehåller, föreslå, att Riksdagen ville till restauration af Upsala

domkyrka hufvudsakligen i enlighet med den af Kongl. Maj:t derför faststälda

plan bevilja ett anslag af fem hundra tusen kronor och deraf anvisa

sjuttio tusen kronor att utgå under år 1886; kunnande tillgång härtill

beredas genom motsvarande nedsättning af den summa Kongl. Maj:t

i. den till innevarande Riksdag aflåtna nådiga proposition om statsverkets

tillstånd och behof föreslagit att använda till förstärkande af statsverkets

kassaförlagsfond.

De till detta ärende hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

Utskott tillhandahallas och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med

all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

C. G. Hammarskjöld.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 32.

O

O

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den

20 Februari 1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hochschild,

Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna och

Friherre Tamm.

28:o.

Departementschefen Statsrådet Hammarskjöld anförde i underdånighet:

»Frågan om Upsala domkyrkas restauration har länge varit å bane.

Redan i underdånig skrifvelse af den 30 Januari 1875 anförde dom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.

kapitlet i Upsala, hurusom ifrågavarande kyrka under mer än halftannat århundrade

befunnit sig i ett skick, som föga motsvarade hennes ursprungliga

beskaffenhet, hennes värdighet af landets första katedral och hennes

stora minnen. Då hon, efter att omkring etthundrafemtio år hafva stått

under byggnad, vid pingsttiden år 1435 högtidligen invigdes till sin höga

bestämmelse, var hennes utseende ett helt annat än det nuvarande. Redan

under det femtonde och ännu mer under det sextonde århundradet undergick

hon genom vådeldar och stormar betydande förödelser. Synnerligast

åren 157 2 och 1609 voro för henne olycksbringande. Till afhjelpande

af de svåra ödeläggelse^ som då träffade henne, funnos under den närmast

följande tiden icke några medel att tillgå, och rikets betryckta tillstånd

omöjliggjorde de välvilliga bidrag, den omhuldade nationalhelgedomen

tillförene kunnat påräkna. Länge dröjde det likväl icke, innan Konung

Gustaf II Adolf med vanlig kraft tog saken om hand. Under honom

och hans tre närmaste efterträdare på Sveriges tron fortgick restaurationsarbetet,

understödt af kunglig och enskild frikostighet, så småningom med

den framgång, att före det sjuttonde århundradets slut kyrkan var fullständigt

aterstäld i den, om än icke med hennes ursprungliga plan fullt

öfverensstämmande, dock ganska praktfulla gestalt, som Peringskiölds,

Dahlbergs med fleres afbildningar af kyrkan från denna tid utvisa, Någon

lång varaktighet fick likväl icke denna restauration. Den förhärjande

brand, som år 1702 ödeläde större delen af Upsala stad, lemnade äfven

af domkyrkan intet mer qvar än de gamla grundmurarne. Allmän hjelp

måste således ännu en gång anlitas, och den gafs frikostigt. Konung Carl

den tolfte, som vistades i Polen, då olyckan inträffade, beviljade genast

efter mottagen underrättelse derom af egna medel ett ansenligt understöd

till kyrkans restauration och vidtog för öfrigt andra verksamma åtgärder

för samma ändamål. Den hemmavarande regeringen anslog betydliga

konfiskations- och bötesmedel. Genom kollektör och stamböcker insamlades

i det närmaste lika mycket. Enskilda gåfvomedel inflöto till ett för

dåvarande tid och förhållanden ganska stort belopp. Härigenom kunde

utan synnerligt uppskof restaurationsarbetet ånyo börjas och fortsättas.

Resultatet deraf blef dock mindre gynsamt, än man skäligen kunnat önska.

Konung Carl hade redan, då han lemnade sitt bidrag, befalt, att »kyrkan

skulle blifva invärtes restituerad uti det skick och ordonance, hon tillförene

hade, men utvärtes till bättre anseende och drägeligare vidmagthållande

något förändras från sin förra skepelse». Efter denna befallning

syntes arbetet hafva blifvit verkstäldt. Det »bättre anseendet» i förening

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32. 5

med nödig hänsyn till det »drägeligare vidmagthållandet» uppfattades så

enligt tidens smak att hufvudtornens höga spiror ersattes af osmakliga

lanterniner, den så kallade takryttaren försvann och alla sträfpelares småtorn

borttogos. Den »förra skepelsen» blef således icke blott »något förändrad»,

utan i högst väsentlig mån omskapad. Hurudan kyrkan för närvarande

är, kunde en hvar sjelf se och deraf äfven bedöma, huruvida

hennes nuvarande gestalt motsvarar våra förfäders härligt tänkta och

med dryga uppoffringar under en fattig tid utförda storverk, och om det

kan vara landet värdigt att fortfarande låta denna helgedom förblifva en

stympad relik.

Under den tid, som förflutit efter sistnämnda i flera afseende!) mindre

lyckade restauration, hade flera kostsamma arbeten blifvit fullbordade,

hvilka afsett dels kyrkans fortfarande bestånd, dels hennes prydlighet och

brukbarhet till gudstjenst, dels den omgifvande platsens nödiga anordning.

Så hade kyrkan, för att anföra några exempel från senare tid, blifvit försedd

med ny stenfot af huggen granit, nya omgifvande stenmurar af

samma slag med jernstaket, fresco- och glasmålningar i gustavianska

koret, gasledning, nytt orgelverk, ny orgelläktare och dörrskärmar, som

erfordrat en rätt dyrbar förändring af inredningen o. s. v. Endast för

dessa nu uppräknade arbeten hade utgifterna uppgått till 138,462 kronor,

och likväl vore den nya orgeln fortfarande till stor del obetald. Då

emellertid ännu mer inom kort återstode att göra, så mycket vissare som

kyrkans bristfälliga och i strid med hennes stil uppförda vattentak snart

måste ombyggas och det södra tornet dessutom torde inom få år påkalla

eu grundlig reparation, hade domkapitlet, på det man icke, liksom förut

mer än en gång skett, måtte gå planlöst till väga med de framtida arbetena

och derigenom möjligen bortslösa penningar, ansett sig böra genom

den i denna gren af byggnadskonsten sakkunnigaste man i vårt land,

numera Öfverintendenten Helgo Zettervall, låta uppgöra en hel och fullständig

restaurationsplan; och anhöll domkapitlet, med öfverlemnande af

denna plan jemte åtföljande ritningar och kostnadsförslag, slutande å ett

belopp af 1,156,768 kronor, att få underställa densamma Eders Kongl

Maj:ts nådiga pröfning och stadfästelse.

I sammanhang härmed anförde domkapitlet vidare, att, derest den

framlagda planen skulle med eller utan förändringar befinnas antaglig,

det torde blifva nödigt att utan allt för långt uppskof befordra densamma

åtminstone delvis till verkställighet. Men härtill saknade domkyrkan egna

tillgångar. Enligt hvad en domkapitlets skrifvelse bifogad uppgift å kyr
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

kans utgifter och inkomster under åren 1864—1873 utvisade, hade utgifterna,

oaktadt enligt nådiga brefvet den 31 December 1868 alla främmande

utgiftsposter blifvit från hennes stat afförda och på församlingen

öfverflyttade, med omkring 1,200 kronor årligen öfverstigit inkomsterna.

Om nu ock detta missförhållande snart komme att upphöra, vore i allt

fall underhållet af kyrkans byggnader så drygt, att någon behållning för

ett större restaurationsföretag icke blefve att påräkna. Den nu redan i

flera afseenden med utgifter ganska hardt betungade församlingen kunde

likaledes så mycket mindre till ett dylikt företag lemna tillräckligt bidrag,

som hon ofördröjligen måste bekosta en dyrbar värmeledning för

kyrkan, så vida densamma skulle kunna under vintermånaderna begagnas.

Under sådana förhållanden återstode för domkapitlet, såsom vårdare af

kyrkans angelägenheter, icke någon annan utväg än den i forna dagar

anlitade, att vädja till konung och folk. Detta hade med framgång äfven

i vår tid skett för domkyrkorna i Linköping och Yesterås, för hvilka

båda kyrkors restauration erhållits statsanslag, och i Norge för Trondhjems

domkyrka, som ännu fortfarande åtnjöte en dylik förmån. På grund

af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde domkapitlet i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t, derest den framlagda planen vunne godkännande,

täcktes hos Riksdagen begära det anslag, som för det tillämnade arbetet

kunde vara erforderligt.

Den framlagda restaurationsplanen blef emellertid, till följd af åtskilliga

mot densamma framstapla anmärkningar, icke af Eders Kongl.

Maj:t godkänd; hvarför domkapitlets sistberörda hemställan icke föranledde

någon Eders Kongl. Maj:ts vidare åtgärd. Under den tid, som derefter

förflutit, hafva icke mindre än tre nya förslag till kyrkans restauration

blifvit uppgjorda. Af dessa har det sist upprättade — liksom det

först uppgjorda, ett verk af Öfverintendenten Zettervall — vunnit så väl

domkapitlets som Öfverintendentsembetets bifall och den 30 Januari 1884

erhållit Eders Kongl. Maj:ts gillande och stadfästelse.

I skrifvelse den 10 Januari 1885 har nu domkapitlet, med åberopande

af innehållet utaf dess ofvanomförmälda skrifvelse af den 30 Januari

1875, i ärendet vidare andragit, att, på sätt i sistberörda skrifvelse

ådagalagts, domkyrkans egna tillgångar vore alldeles otillräckliga för det

tillämnade restaurationsarbetets verkställande. Visserligen vore kyrkans

ekonomiska ställning nu något fördelaktigare än den då var, i det att

genom åtskilliga besparingar samlats ett kapital af 75,000 kronor, som

kunde och borde till restauration sarbetet användas. På fortsättning och

o

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.

7

tillväxt af sådana besparingar Unge man emellertid ej för framtiden räkna,

då kyrkans och de henne tillhöriga byggnaders vård och underhåll kräfde

sa ansenliga belopp att, enligt hvad en hos domkyrkoförsamlingen företedd

och granskad redovisning bestyrkt, äfven under de fem sistförflutna

åren det årliga-öfverskottet i medeltal icke uppgått till mer än 587 kronor

52 öre. Vid sådant förhållande hade domkapitlet trott sig höra i

främsta rummet med begäran om anslag vända sig till nyssnämnda församling,

hvilken äfven, oaktadt hennes för närvarande ganska dryga utgifter,

^den 22 April 1884 beslutit att, under förutsättning att de för

ändamålet i öfrigt nödiga medel blefve på annat håll anskaffade, till kyrkans

restauration anslå ett belopp af 200,000 kronor. Sedan detta beslut

vunnit laga kraft, hade domkapitlet utfärdat en inbjudning att på kringsända

listor för ändamalet teckna frivilliga bidrag, hvilken inbjudning

hittills slagit sa ut, att dels redan ingått, dels komrne att enligt fullgod

säkerhet under innevarande och närmast följande år ingå en summa af

133,000 kronor. De lör den tillämnade restaurationen nu eller inom kort

tillgängliga medel utgjorde följaktligen:

domkyrkans egna medel.................................................................. 75 000 kr.

församlingens bidrag ....................................................................... 20o’,000 »''

frivilliga gåfvor................................................................................ 133,000 »

Summa kronor 408,000: —

Domkapitlet hade visserligen hyst den förhoppning, att summan

skulle kunnat uppbringas till en half million kronor, innan förnyad anmälan

i ärendet hos Eders Kongl. Maj:t skedde; men denna förhoppning

hade tyvärr icke gatt i uppfyllelse. Domkapitlet vore dock fortfarande

lifligt öfvertygadt derom, att hvad ännu fattades i sistnämnda summa

skulle på flera sätt inom kort fyllas, så snart behofvet blefve kändt och

vart folk finge visshet derom, att den storartade nationalhelgedomen

kunde till dess ursprungliga härliga skick återställas. Men äfven med

detta på goda grunder stödda antagande återstode likväl en brist af fem

hundra, tusen kronor, enär kostnaderna för restauration sarbetet vore beräknade

till en million kronor. I Öfverintendenten Zettervalls första förslag

voro, på sätt ofvan blifvit omförmäldt, kostnaderna upptagna till ännu

högre belopp, nemligen 1,156,768 kronor. Men då i det sista, af Eders

Kongl. Maj:t stadfästade förslaget många ganska betydande förenklingar

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

blifvit vidtagna, kunde kostnaderna, enligt hvad öfverintendenten Zettervall

förklarat, ej gerna öfverstiga en million kronor. Skulle likväl genom några oberäkneliga

omständigheter under arbetets fortgång sådant icke desto mindre inträffa,

läge derpå icke så stor vigt, då mycket af det som hörde till kyrkans

inre restauration i dylikt fall kunde uppskjutas, till dess kyrkans egna

tillgångar medgåfve dess fullbordan. Utöfver hvad redan funnes att tillgå

vore det således 500,000 kronor, som nu erfordrades och för hvilkas anskaffande

domkapitlet ej visste annan utväg än att anlita statens hjelp.

Redan vid två föregående tillfällen hade sådan hjelp jemte enskildt understöd

till kyrkans restauration lemnats, nemligen efter de stora eldsvådor, som

åren 1572 och 1702 öfvergingo kyrkan, ehuru den vid sistnämnda tillfälle

lemnade hjelp efter tidens smak så illa användes, att dermed endast

åstadkoms det styckverk, som den till hela sin anläggning stolta praktbyggnaden

nu företedde. Domkapitlet vore förvissadt derom, att äfven

nu en hjelpsam hand skulle räckas, då enskildes intresse och offervillighet

vore omisskänneliga och då svenska folkets representanter utan tvifvel

önskade, att ett af förfädrens storverk ej längre skulle stå såsom en half

ruin. Äfven utan afseende derå, att med fog kunde ifrågasättas, huruvida

icke staten hade att här gälda en hedersskuld, sedan kyrkogodsen

blifvit till statsverket indragna och i sammanhang dermed gifvits förbindelser,

hvilka borde inlösas, vore för visso vördnaden för våra stora minnen

ett tillräckligt skäl för beviljande af det erforderliga statsanslaget till

det så länge uppskjutna nationella företagets utförande. Under förutsättning

att staten lemnade det härtill nödiga understödet, hade domkapitlet

tänkt sig, att den i sin ursprungliga gestalt återupprättade kyrkobyggnaden

skulle kunna blifva fullbordad till år 1893, då den svenska protestantismen

komme att fira sin tredje jubelfest.

Öfvertygadt att dess tänkesätt och önskningar i detta afseende delades

af Eders Kongl. Maj:t, har domkapitlet, på grund af hvad nu och i

skrifvelsen af den 30 Januari 1875 blifvit anfördt, anhållit, att i nådig

proposition till innevarande års Riksdag måtte för Upsala domkyrkas

restauration i enlighet med den af Öfverintendenten Zettervall uppgjorda

och i vederbörlig ordning godkända plan äskas ett på den erforderliga

byggnadstiden, sju år, fördeladt statsbidrag af femhundra tusen kronor

äfvensom att af detta belopp den ungefärliga sjundedelen eller sjutio

tusen kronor måtte för år 1886 anvisas.

För egen del tillåter jag mig i underdånighet erinra, att domkyrkorna

i riket af ålder utgjort föremål för statens synnerliga omvårdnad i det

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

icke blott för deras vidmakthållande tiondeanslag blifvit anvisade, utan

äfven mången gång, när å dem erfordrats så omfattande och kostsamma

reparations- eller restaurationsarbeten, att dessa icke kunnat med kyrkornas

^ egna tillgångar verkställas, särskilda statsbidrag för sådant ändamål

beviljats. Det främsta rummet bland dessa vördnadsbjudande minnen åt''

forntida byggnadskonst intager otvifvelaktigt domkyrkan i Upsala, lika

märklig genom de med henne förbundna fosterländska minnen, som genom

sin i arkitektoniskt hänseende storslagna byggnadsplan. På sätt

domkapitlet erinrat har dock genom den senast företagna restaurationen

åt kyrkan hennes första härliga gestalt underkastats så genomgripande

förändringar, att hennes skönhet i väsentlig mån gått förlorad. °Då nu,

enligt hvad de i ärendet ingifna handlingarna utvisa, inom kort betydliga

reparationsarbeten oundgängligen måste utföras, torde domkapitlets

hemställan om företagande i stället af eu fullständig restauration af kyrkan

vara förtjent af det största afseende, helst tidpunkten för verkställande

af en sådan restauration, på de af domkapitlet anförda skäl, synes vara

synnerligen lämplig. Att vart tolk hyser en liflig åstundan, att denna

vår främsta nationalhelgedom varder, enligt det förslag, som dertill af

landets i denna gren af byggnadskonsten mest sakkunnige man blifvit

uppgjordt, åter försatt i ett skick, som mer än det nuvarande öfverensstämmer

med dess ursprungliga byggnadsplan, visar oförtydbart den omständighet,

att för sadant ändamål tecknats frivilliga bidrag till ett för

våra förhållanden betydligt belopp. I betraktande häraf och då likväl,

enligt hvad utredt och visadt blifvit, statens särskilda medverkan ovilkorligen

erfordras för verkställande af det under lång tid allmänt önskade

restaurationsarbetet, vågar jag, med åberopande af hvad domkapitlets i

ämnet gjorda framställningar innehålla och efter gemensam beredning af

ärendet med chefen för Finansdepartementet, i underdånighet tillstyrka,

det Eders Kongl. Maj:t täckes föreslå innevarande års Riksdag att till restauration

af Upsala domkyrka bevilja ett anslag af fem hundra tusen

kronor och deraf anvisa sjuttio tusen kronor att utgå under år 1886, till

hvilka medel tillgång torde kunna beredas genom en motsvarande nedsättning

af den summa Eders Kongl. Maj:t i den till innevarande års

Riksdag aflåtna nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof

föreslagit att användas till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond.»

Bih. till Riksd. Prof. 1885. 1 Sami 1 Afd. 23 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Hvad Departementschefen sålunda hemstält täcktes

Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af Statsrådets

Ofri ge ledamöter i nåder bifalla; och skulle proposition0

till Riksdagen aflåtas enligt den lydelse bilagan

A vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Wiih. Beskoiv.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 18 85.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.