Angående anslag till restauration af Upsala domkyrka
1885-03-10 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1885:32, Angående anslag till restauration af Upsala domkyrka
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.
1
W:o 33.
Ank. till Riksd. Kansli den 10 Mars 1885, kl. 8 e. in.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående anslag
till restauration af Upsala domkyrka; gifven Stockholms
Slott den 20 Februari 1885.
Bland de kyrkliga byggnadsverk vårt land från forntiden eger intages
främsta rummet obestridligen af Upsala domkyrka i anseende sa väl till
dermed förbundna fosterländska minnen som till den storartade plan, hvarefter
den ursprungligen varit uppförd. Det skick, hvari denna vördnadsbjudande
tempelbyggnad, efter derå särdeles under sjuttonhundratalet
vidtagna vanställande förändringar, nu företer sig, är dock densamma
ingalunda värdigt, och önskvärdheten af dess återställande till en mera
stilenlig och monumental gestalt har derför länge varit allmänt erkänd.
Frågan om en sådan restauration bragtes redan för tio år sedan å bane
af domkapitlet i Upsala och har sedan dess framkallat olika förslag af
vårt lands utmärktaste byggnadskonstnärer. Sedan numera en af Öfverintendenten
Helgo Zettervall uppgjord och reviderad restaurationsplan
blifvit af Kongl. Maj:t faststäld, hafva för dess utförande medel insamlats
genom frivilliga sammanskott af enskilde och äfven domkyrkoförsamlingen
anslagit en för dess ställning betydande summa. Men dessa medel, jemte
hvad af domkyrkans egna tillgångar kan användas, äro för ändamålet
Bill. till Riksd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 23 Höft. 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
“ Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.
otillräckliga, och Kongl. Maj:t finner sig derför föranlåten hos Riksdagen
äska att,_i likhet med hvad som för icke länge sedan skett i fråga om restaurering
af domkyrkorna i Linköping och Vesterås, Riksdagen ville lemna
sin medverkan till restaurering jemväl af Upsala domkyrka,
Kongl. Maj:t får alltså, under åberopande af hvad bilagda statsrådsprotokoll
innehåller, föreslå, att Riksdagen ville till restauration af Upsala
domkyrka hufvudsakligen i enlighet med den af Kongl. Maj:t derför faststälda
plan bevilja ett anslag af fem hundra tusen kronor och deraf anvisa
sjuttio tusen kronor att utgå under år 1886; kunnande tillgång härtill
beredas genom motsvarande nedsättning af den summa Kongl. Maj:t
i. den till innevarande Riksdag aflåtna nådiga proposition om statsverkets
tillstånd och behof föreslagit att använda till förstärkande af statsverkets
kassaförlagsfond.
De till detta ärende hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
Utskott tillhandahallas och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med
all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR
C. G. Hammarskjöld.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 32.
O
O
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den
20 Februari 1885.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,
Statsråden: Loven,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna och
Friherre Tamm.
28:o.
Departementschefen Statsrådet Hammarskjöld anförde i underdånighet:
»Frågan om Upsala domkyrkas restauration har länge varit å bane.
Redan i underdånig skrifvelse af den 30 Januari 1875 anförde dom
-
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.
kapitlet i Upsala, hurusom ifrågavarande kyrka under mer än halftannat århundrade
befunnit sig i ett skick, som föga motsvarade hennes ursprungliga
beskaffenhet, hennes värdighet af landets första katedral och hennes
stora minnen. Då hon, efter att omkring etthundrafemtio år hafva stått
under byggnad, vid pingsttiden år 1435 högtidligen invigdes till sin höga
bestämmelse, var hennes utseende ett helt annat än det nuvarande. Redan
under det femtonde och ännu mer under det sextonde århundradet undergick
hon genom vådeldar och stormar betydande förödelser. Synnerligast
åren 157 2 och 1609 voro för henne olycksbringande. Till afhjelpande
af de svåra ödeläggelse^ som då träffade henne, funnos under den närmast
följande tiden icke några medel att tillgå, och rikets betryckta tillstånd
omöjliggjorde de välvilliga bidrag, den omhuldade nationalhelgedomen
tillförene kunnat påräkna. Länge dröjde det likväl icke, innan Konung
Gustaf II Adolf med vanlig kraft tog saken om hand. Under honom
och hans tre närmaste efterträdare på Sveriges tron fortgick restaurationsarbetet,
understödt af kunglig och enskild frikostighet, så småningom med
den framgång, att före det sjuttonde århundradets slut kyrkan var fullständigt
aterstäld i den, om än icke med hennes ursprungliga plan fullt
öfverensstämmande, dock ganska praktfulla gestalt, som Peringskiölds,
Dahlbergs med fleres afbildningar af kyrkan från denna tid utvisa, Någon
lång varaktighet fick likväl icke denna restauration. Den förhärjande
brand, som år 1702 ödeläde större delen af Upsala stad, lemnade äfven
af domkyrkan intet mer qvar än de gamla grundmurarne. Allmän hjelp
måste således ännu en gång anlitas, och den gafs frikostigt. Konung Carl
den tolfte, som vistades i Polen, då olyckan inträffade, beviljade genast
efter mottagen underrättelse derom af egna medel ett ansenligt understöd
till kyrkans restauration och vidtog för öfrigt andra verksamma åtgärder
för samma ändamål. Den hemmavarande regeringen anslog betydliga
konfiskations- och bötesmedel. Genom kollektör och stamböcker insamlades
i det närmaste lika mycket. Enskilda gåfvomedel inflöto till ett för
dåvarande tid och förhållanden ganska stort belopp. Härigenom kunde
utan synnerligt uppskof restaurationsarbetet ånyo börjas och fortsättas.
Resultatet deraf blef dock mindre gynsamt, än man skäligen kunnat önska.
Konung Carl hade redan, då han lemnade sitt bidrag, befalt, att »kyrkan
skulle blifva invärtes restituerad uti det skick och ordonance, hon tillförene
hade, men utvärtes till bättre anseende och drägeligare vidmagthållande
något förändras från sin förra skepelse». Efter denna befallning
syntes arbetet hafva blifvit verkstäldt. Det »bättre anseendet» i förening
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32. 5
med nödig hänsyn till det »drägeligare vidmagthållandet» uppfattades så
enligt tidens smak att hufvudtornens höga spiror ersattes af osmakliga
lanterniner, den så kallade takryttaren försvann och alla sträfpelares småtorn
borttogos. Den »förra skepelsen» blef således icke blott »något förändrad»,
utan i högst väsentlig mån omskapad. Hurudan kyrkan för närvarande
är, kunde en hvar sjelf se och deraf äfven bedöma, huruvida
hennes nuvarande gestalt motsvarar våra förfäders härligt tänkta och
med dryga uppoffringar under en fattig tid utförda storverk, och om det
kan vara landet värdigt att fortfarande låta denna helgedom förblifva en
stympad relik.
Under den tid, som förflutit efter sistnämnda i flera afseende!) mindre
lyckade restauration, hade flera kostsamma arbeten blifvit fullbordade,
hvilka afsett dels kyrkans fortfarande bestånd, dels hennes prydlighet och
brukbarhet till gudstjenst, dels den omgifvande platsens nödiga anordning.
Så hade kyrkan, för att anföra några exempel från senare tid, blifvit försedd
med ny stenfot af huggen granit, nya omgifvande stenmurar af
samma slag med jernstaket, fresco- och glasmålningar i gustavianska
koret, gasledning, nytt orgelverk, ny orgelläktare och dörrskärmar, som
erfordrat en rätt dyrbar förändring af inredningen o. s. v. Endast för
dessa nu uppräknade arbeten hade utgifterna uppgått till 138,462 kronor,
och likväl vore den nya orgeln fortfarande till stor del obetald. Då
emellertid ännu mer inom kort återstode att göra, så mycket vissare som
kyrkans bristfälliga och i strid med hennes stil uppförda vattentak snart
måste ombyggas och det södra tornet dessutom torde inom få år påkalla
eu grundlig reparation, hade domkapitlet, på det man icke, liksom förut
mer än en gång skett, måtte gå planlöst till väga med de framtida arbetena
och derigenom möjligen bortslösa penningar, ansett sig böra genom
den i denna gren af byggnadskonsten sakkunnigaste man i vårt land,
numera Öfverintendenten Helgo Zettervall, låta uppgöra en hel och fullständig
restaurationsplan; och anhöll domkapitlet, med öfverlemnande af
denna plan jemte åtföljande ritningar och kostnadsförslag, slutande å ett
belopp af 1,156,768 kronor, att få underställa densamma Eders Kongl
Maj:ts nådiga pröfning och stadfästelse.
I sammanhang härmed anförde domkapitlet vidare, att, derest den
framlagda planen skulle med eller utan förändringar befinnas antaglig,
det torde blifva nödigt att utan allt för långt uppskof befordra densamma
åtminstone delvis till verkställighet. Men härtill saknade domkyrkan egna
tillgångar. Enligt hvad en domkapitlets skrifvelse bifogad uppgift å kyr
-
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.
kans utgifter och inkomster under åren 1864—1873 utvisade, hade utgifterna,
oaktadt enligt nådiga brefvet den 31 December 1868 alla främmande
utgiftsposter blifvit från hennes stat afförda och på församlingen
öfverflyttade, med omkring 1,200 kronor årligen öfverstigit inkomsterna.
Om nu ock detta missförhållande snart komme att upphöra, vore i allt
fall underhållet af kyrkans byggnader så drygt, att någon behållning för
ett större restaurationsföretag icke blefve att påräkna. Den nu redan i
flera afseenden med utgifter ganska hardt betungade församlingen kunde
likaledes så mycket mindre till ett dylikt företag lemna tillräckligt bidrag,
som hon ofördröjligen måste bekosta en dyrbar värmeledning för
kyrkan, så vida densamma skulle kunna under vintermånaderna begagnas.
Under sådana förhållanden återstode för domkapitlet, såsom vårdare af
kyrkans angelägenheter, icke någon annan utväg än den i forna dagar
anlitade, att vädja till konung och folk. Detta hade med framgång äfven
i vår tid skett för domkyrkorna i Linköping och Yesterås, för hvilka
båda kyrkors restauration erhållits statsanslag, och i Norge för Trondhjems
domkyrka, som ännu fortfarande åtnjöte en dylik förmån. På grund
af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde domkapitlet i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t, derest den framlagda planen vunne godkännande,
täcktes hos Riksdagen begära det anslag, som för det tillämnade arbetet
kunde vara erforderligt.
Den framlagda restaurationsplanen blef emellertid, till följd af åtskilliga
mot densamma framstapla anmärkningar, icke af Eders Kongl.
Maj:t godkänd; hvarför domkapitlets sistberörda hemställan icke föranledde
någon Eders Kongl. Maj:ts vidare åtgärd. Under den tid, som derefter
förflutit, hafva icke mindre än tre nya förslag till kyrkans restauration
blifvit uppgjorda. Af dessa har det sist upprättade — liksom det
först uppgjorda, ett verk af Öfverintendenten Zettervall — vunnit så väl
domkapitlets som Öfverintendentsembetets bifall och den 30 Januari 1884
erhållit Eders Kongl. Maj:ts gillande och stadfästelse.
I skrifvelse den 10 Januari 1885 har nu domkapitlet, med åberopande
af innehållet utaf dess ofvanomförmälda skrifvelse af den 30 Januari
1875, i ärendet vidare andragit, att, på sätt i sistberörda skrifvelse
ådagalagts, domkyrkans egna tillgångar vore alldeles otillräckliga för det
tillämnade restaurationsarbetets verkställande. Visserligen vore kyrkans
ekonomiska ställning nu något fördelaktigare än den då var, i det att
genom åtskilliga besparingar samlats ett kapital af 75,000 kronor, som
kunde och borde till restauration sarbetet användas. På fortsättning och
o
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.
7
tillväxt af sådana besparingar Unge man emellertid ej för framtiden räkna,
då kyrkans och de henne tillhöriga byggnaders vård och underhåll kräfde
sa ansenliga belopp att, enligt hvad en hos domkyrkoförsamlingen företedd
och granskad redovisning bestyrkt, äfven under de fem sistförflutna
åren det årliga-öfverskottet i medeltal icke uppgått till mer än 587 kronor
52 öre. Vid sådant förhållande hade domkapitlet trott sig höra i
främsta rummet med begäran om anslag vända sig till nyssnämnda församling,
hvilken äfven, oaktadt hennes för närvarande ganska dryga utgifter,
^den 22 April 1884 beslutit att, under förutsättning att de för
ändamålet i öfrigt nödiga medel blefve på annat håll anskaffade, till kyrkans
restauration anslå ett belopp af 200,000 kronor. Sedan detta beslut
vunnit laga kraft, hade domkapitlet utfärdat en inbjudning att på kringsända
listor för ändamalet teckna frivilliga bidrag, hvilken inbjudning
hittills slagit sa ut, att dels redan ingått, dels komrne att enligt fullgod
säkerhet under innevarande och närmast följande år ingå en summa af
133,000 kronor. De lör den tillämnade restaurationen nu eller inom kort
tillgängliga medel utgjorde följaktligen:
domkyrkans egna medel.................................................................. 75 000 kr.
församlingens bidrag ....................................................................... 20o’,000 »''
frivilliga gåfvor................................................................................ 133,000 »
Summa kronor 408,000: —
Domkapitlet hade visserligen hyst den förhoppning, att summan
skulle kunnat uppbringas till en half million kronor, innan förnyad anmälan
i ärendet hos Eders Kongl. Maj:t skedde; men denna förhoppning
hade tyvärr icke gatt i uppfyllelse. Domkapitlet vore dock fortfarande
lifligt öfvertygadt derom, att hvad ännu fattades i sistnämnda summa
skulle på flera sätt inom kort fyllas, så snart behofvet blefve kändt och
vart folk finge visshet derom, att den storartade nationalhelgedomen
kunde till dess ursprungliga härliga skick återställas. Men äfven med
detta på goda grunder stödda antagande återstode likväl en brist af fem
hundra, tusen kronor, enär kostnaderna för restauration sarbetet vore beräknade
till en million kronor. I Öfverintendenten Zettervalls första förslag
voro, på sätt ofvan blifvit omförmäldt, kostnaderna upptagna till ännu
högre belopp, nemligen 1,156,768 kronor. Men då i det sista, af Eders
Kongl. Maj:t stadfästade förslaget många ganska betydande förenklingar
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.
blifvit vidtagna, kunde kostnaderna, enligt hvad öfverintendenten Zettervall
förklarat, ej gerna öfverstiga en million kronor. Skulle likväl genom några oberäkneliga
omständigheter under arbetets fortgång sådant icke desto mindre inträffa,
läge derpå icke så stor vigt, då mycket af det som hörde till kyrkans
inre restauration i dylikt fall kunde uppskjutas, till dess kyrkans egna
tillgångar medgåfve dess fullbordan. Utöfver hvad redan funnes att tillgå
vore det således 500,000 kronor, som nu erfordrades och för hvilkas anskaffande
domkapitlet ej visste annan utväg än att anlita statens hjelp.
Redan vid två föregående tillfällen hade sådan hjelp jemte enskildt understöd
till kyrkans restauration lemnats, nemligen efter de stora eldsvådor, som
åren 1572 och 1702 öfvergingo kyrkan, ehuru den vid sistnämnda tillfälle
lemnade hjelp efter tidens smak så illa användes, att dermed endast
åstadkoms det styckverk, som den till hela sin anläggning stolta praktbyggnaden
nu företedde. Domkapitlet vore förvissadt derom, att äfven
nu en hjelpsam hand skulle räckas, då enskildes intresse och offervillighet
vore omisskänneliga och då svenska folkets representanter utan tvifvel
önskade, att ett af förfädrens storverk ej längre skulle stå såsom en half
ruin. Äfven utan afseende derå, att med fog kunde ifrågasättas, huruvida
icke staten hade att här gälda en hedersskuld, sedan kyrkogodsen
blifvit till statsverket indragna och i sammanhang dermed gifvits förbindelser,
hvilka borde inlösas, vore för visso vördnaden för våra stora minnen
ett tillräckligt skäl för beviljande af det erforderliga statsanslaget till
det så länge uppskjutna nationella företagets utförande. Under förutsättning
att staten lemnade det härtill nödiga understödet, hade domkapitlet
tänkt sig, att den i sin ursprungliga gestalt återupprättade kyrkobyggnaden
skulle kunna blifva fullbordad till år 1893, då den svenska protestantismen
komme att fira sin tredje jubelfest.
Öfvertygadt att dess tänkesätt och önskningar i detta afseende delades
af Eders Kongl. Maj:t, har domkapitlet, på grund af hvad nu och i
skrifvelsen af den 30 Januari 1875 blifvit anfördt, anhållit, att i nådig
proposition till innevarande års Riksdag måtte för Upsala domkyrkas
restauration i enlighet med den af Öfverintendenten Zettervall uppgjorda
och i vederbörlig ordning godkända plan äskas ett på den erforderliga
byggnadstiden, sju år, fördeladt statsbidrag af femhundra tusen kronor
äfvensom att af detta belopp den ungefärliga sjundedelen eller sjutio
tusen kronor måtte för år 1886 anvisas.
För egen del tillåter jag mig i underdånighet erinra, att domkyrkorna
i riket af ålder utgjort föremål för statens synnerliga omvårdnad i det
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.
icke blott för deras vidmakthållande tiondeanslag blifvit anvisade, utan
äfven mången gång, när å dem erfordrats så omfattande och kostsamma
reparations- eller restaurationsarbeten, att dessa icke kunnat med kyrkornas
^ egna tillgångar verkställas, särskilda statsbidrag för sådant ändamål
beviljats. Det främsta rummet bland dessa vördnadsbjudande minnen åt''
forntida byggnadskonst intager otvifvelaktigt domkyrkan i Upsala, lika
märklig genom de med henne förbundna fosterländska minnen, som genom
sin i arkitektoniskt hänseende storslagna byggnadsplan. På sätt
domkapitlet erinrat har dock genom den senast företagna restaurationen
åt kyrkan hennes första härliga gestalt underkastats så genomgripande
förändringar, att hennes skönhet i väsentlig mån gått förlorad. °Då nu,
enligt hvad de i ärendet ingifna handlingarna utvisa, inom kort betydliga
reparationsarbeten oundgängligen måste utföras, torde domkapitlets
hemställan om företagande i stället af eu fullständig restauration af kyrkan
vara förtjent af det största afseende, helst tidpunkten för verkställande
af en sådan restauration, på de af domkapitlet anförda skäl, synes vara
synnerligen lämplig. Att vart tolk hyser en liflig åstundan, att denna
vår främsta nationalhelgedom varder, enligt det förslag, som dertill af
landets i denna gren af byggnadskonsten mest sakkunnige man blifvit
uppgjordt, åter försatt i ett skick, som mer än det nuvarande öfverensstämmer
med dess ursprungliga byggnadsplan, visar oförtydbart den omständighet,
att för sadant ändamål tecknats frivilliga bidrag till ett för
våra förhållanden betydligt belopp. I betraktande häraf och då likväl,
enligt hvad utredt och visadt blifvit, statens särskilda medverkan ovilkorligen
erfordras för verkställande af det under lång tid allmänt önskade
restaurationsarbetet, vågar jag, med åberopande af hvad domkapitlets i
ämnet gjorda framställningar innehålla och efter gemensam beredning af
ärendet med chefen för Finansdepartementet, i underdånighet tillstyrka,
det Eders Kongl. Maj:t täckes föreslå innevarande års Riksdag att till restauration
af Upsala domkyrka bevilja ett anslag af fem hundra tusen
kronor och deraf anvisa sjuttio tusen kronor att utgå under år 1886, till
hvilka medel tillgång torde kunna beredas genom en motsvarande nedsättning
af den summa Eders Kongl. Maj:t i den till innevarande års
Riksdag aflåtna nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof
föreslagit att användas till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond.»
Bih. till Riksd. Prof. 1885. 1 Sami 1 Afd. 23 Häft.
2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.
Hvad Departementschefen sålunda hemstält täcktes
Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af Statsrådets
Ofri ge ledamöter i nåder bifalla; och skulle proposition0
till Riksdagen aflåtas enligt den lydelse bilagan
A vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Wiih. Beskoiv.
STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 18 85.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.