Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om rätt för parter i kommunala mål och vissa fattigvårdsmål att med posten insända besvärsskrifter och öfrig a handlingar

1885-03-31 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1885:39, Med förslag till förordning om rätt för parter i kommunala mål och vissa fattigvårdsmål att med posten insända besvärsskrifter och öfrig a handlingar

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

I

N:o 39.

Ank. till Riksd. Kansli den 31 Mars 1885, kl. 3 e. m.

KongI. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

förordning om rätt för parter i kommunala mål och vissa

fattigvårdsmål att med posten insända besvärsskrifter

och öfrig a handlingar; gifven Stockholms slott den 6

Februari 1885.

Under åberopande af härvid fogade utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga följande förslag till

y>Förordning

om rätt för parter i kommunala mål och vissa fattigvårdsmål att med

posten insända besvärsskrifter och öfriga handlingar.

Härigenom förordnas att i mål, som behandlas enligt förordningarne

den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse

i stad, om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd och om landsting,

den 23 Maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm, den 20 November

1863 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm och den

9 Juni 1871 angående fattigvården, det må vara part tillåtet att, under

Bill. Ull Piksd. Prot. 1885. 1 Samt. 1 Afd. 29 Käft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Köngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3!).

iakttagande för öfrigt af vederbörlig tid och ordning, på eget äfventyr

till myndighet insända besvär och andra handlingar i betaldt bref

med allmänna posten; egande detta dock icke tillämpning, då hos Kongl.

Maj:t sökes ändring enligt 49 § i förordningen angående fattigvården.»

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong!, nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

E. von Krusenstjerna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition^^:o 39.

3

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 6 Februari

1885.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hochschild,

Statsråden: Loyén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna och

Friherre Tamm.

33:o.

Efter gemensam beredning med Statsrådet och Chefen för Ecklesiastikdepartementet

anförde Departementschefen Statsrådet von Krusenstjerna

följande:

»Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, är det för närvarande

i de flesta fall stadgadt, att besvärsskrifter i mål af beskaffenhet att

tillhöra förvaltande myndighets handläggning skola dit ingifvas. Af en

dylik bestämmelse följer, att den, som har att för någon sin angelägen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

het hänvända sig till en myndighet, men icke kan personligen infinna

sig hos denna, nödgas för inlemnande af sin skrift anlita ombud.

Det ligger i öppen dag, att sådant ofta är förenad! med åtskilliga

olägenheter, såsom att den rättsökande måste, oafsedt det med anskaffande

af ombud förknippade besvär, vidkännas ganska dryga omkostnader,

utan att likväl derigenom vara förvissad, att ombudet med

noggrannhet och omsigt. fullgör det honom lemnade uppdrag. Till

följd häraf hafva, i synnerhet under senare tider, försports klagomål

öfver bibehållande af de i detta hänseende gällande bestämmelser, och

röster hafva höjt sig, påyrkande ett medgifvande för parter att med

allmänna posten insända sina handlingar.

I anledning af de utaf mig nu antydda förhållanden, och då det

icke lärer kunna nekas, att de klagomål, som sålunda försports, inneburit

ett visst berättigande, har jag från Eders Kongl. Majrts samtlige

Befallningshafvande äfvensom från de flesta, centrala embetsverken

infordrat yttrande, huru vida det borde tillåtas parter i administrativa

mål, deri jemväl inbegripna de mål, som bedömas efter kommunallagarne,

att, i hvilken instans talan än föres, med allmänna posten insända sina

besvärsskrifter och öfriga handlingar.

De flesta myndigheterna, och bland dem Kammarkollegium, Kammarrätten,

Statskontoret och samtliga öfriga i ämnet hörda centrala

embetsverk, med undantag allenast af Kommerskollegium, hafva ansett

det ifrågasatta medgifvandet böra lemnas, medan andra åter funnit de

af förslaget väntade fördelar icke uppvägas af de olägenheter, som

deraf blefve en följd, och på grund häraf afstyrkt vidtagande af någon

ändring i förevarande hänseende. Några myndigheter slutligen hafva

på annan väg sökt uppnå de med förslaget åsyftade lättnader för parter.

Bland de anmärkningar, som blifvit rigtade mot förslaget, synas

mig några förtjena särskild uppmärksamhet. Man befarar det förmånen

för parter att med posten insända sina skrifter skulle utesluta möjligheten

att kontrollera skrifternas äkthet, hvarigenom embetsmyndigherna

kunde komma att utsättas för mystifikationer, och rum lemnas öppet

för bedrägerier af hvarjehanda slag. Myndigheterna kunde sålunda

komma att egna tid och omtanke åt ärenden, som icke blifvit af behörig

person anhänggjorda, och det blefve i de flesta fall omöjligt att

bevisa hvem som insändt skriften, derest den namngifna personen

nekade dertill, hvilket kunde inträffa så väl då hans namn blifvit af

annan skrifvet, som ock när insändaren ville undgå att erlägga de å

expeditionen belöpande afgifter eller gjort sig skyldig till sådant skrifsätt,

att ansvar derför yrkades. De i detta afseende befarade olägenheter

har man å andra sidan sökt förekomma genom att för upptagande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

till pröfning af en med posten inkommen skrift uppställa det vilkor,

att sakegaren sjelf eller dennes dertill lagligen befullmäktigade ombud

skulle hafva egenhändigt undertecknat skriften, hvilket förhållande man

åter ansett böra styrkas vare sig af pastor, kronofogde eller annan

tjensteman eller ock på annat sätt. Flere hafva i detta hänseende endast

förordat enahanda bestämmelse som den, hvilken meddelats beträffande

i bevillningsförordningen omförmälda besvär, hvilka enligt förordningens

§ 66 få med allmänna posten till vederbörande myndighet

insändas, derest det behörigen styrkes, att den klagande egenhändigt

undertecknat besvärsskriften eller att densamma på hans begäran

eller med hans samtycke blifvit uppsatt. Detta vilkor lärer anses uppfyldt,

allenast namnunderskriften blifvit af tvenne personer bevittnad.

Mot förslaget har vidare anmärkts, att den fördel, som nu står part

till buds, att, om felaktighet eller ofullständighet vidlåder hans skrift, inlem

naren kan derom erhålla upplysning och sålunda bereda rättelse, skulle

gå för part förlorad, om det tillstaddes honom att med posten insända sin

skrift och han begagnade sig af denna utväg. Till följd häraf skulle

en mängd mål blifva deserta, och många ansökningar eller yrkanden

komma att afslås eller underkännas af brist på erforderliga handlingar.

För de rättsökande vore det sålunda förenadt med risk att anlita

allmänna posten för handlingars inlemnande. Härtill komme, att

fatalier kunde gå förlorade derigenom att posten af någon anledning

försenades eller uteblefve, hvilket åter skulle medföra ansökningar om

återvinnande af försuten tid med deraf följande utredningar och skriftvexlingar.

För öfrigt vore den med förslaget åsyftade förmånen för den

rättsökande af ringa betydelse, då han i allt fall måste sjelf eller genom

ombud åter uttaga handlingarna dels, der kommunikation egde

rum genom den sökandes eller klagandes försorg, för handlingarnas

delgifning åt vederparten, dels ock för påminnelsers afgifvande, derest

sådana påkallades, hvarförutom den rättsökande hade att likaledes sjelf

eller genom ombud infinna sig hos myndigheten för utlösande af expeditionen.

Önskade parten diariiutdrag derom, att hans skrift till

vederbörande myndighet inkommit, hvarom bevis i vissa fall, såsom

vid Överklagande af kommunala myndigheters beslut, är nödigt att

förete, måste han äfven härför anlita ombud, derest han icke kunde

sjelf inställa sig. Till undvikande af denna sistnämnda olägenhet haten

myndighet föreslagit att part, mot insändande af afgift för diariibevis,

skulle ega att få sådant bevis sig af myndigheterna tillsändt

under uppgifven adress.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Under uttalande af sådana anmärkningar, hafva en del myndigheter

framhållit, huru som det ifrågasatta medgifvandet endast i det fall

skulle bereda allmänheten en verklig fördel, att myndigheterna ålades

besörja all kommunikation samt, för komplettering af handlingar och

inhemtande af parts påminnelser, direkt skriftvexla med de enskilde

äfvensom till part öfversända expeditioner, men att åter ett dylikt tillvägagående

skulle blifva hinderlig!, för vigtigare arbeten samt i öfrigt

förtynga och hämma myndigheternas öfriga verksamhet.

Några hafva ansett den ifrågasatta befogenheten endast böra lemnas

kommunala och andra offentliga korporationer, hvilkas beslut förvarades

i tillgängliga protokoll, medan andra åter, hvilka afstyrkt att

besvär och ansökningar finge anhängiggöras genom med posten insända

skrifter, funnit hinder icke möta för ett medgifvande att på detta

sätt insända förklaringar, påminnelser och dylika handlingar i redan

anhängig]ord a mål och ärenden.

Slutligen hafva några myndigheter ansett den afsedda lättnaden

för allmänheten kunna fullständigare och bättre vinnas om, i likhet

med hvad på grund af nådiga kungörelsen den 12 Juli 1878 redan

eger rum hos öfverexekutor, hos alla de förvaltningsmyndigheter, der

så funnes lämpligt, anstäldes särskild! förordnade personer att med

tjenstemannaansvar mot billig afgift tillhandagå parter med handlingars

ingifvande och uttagande, i hvilket afseende ett par myndigheter

upplyst, att den genom nämnda nådiga kungörelse föreskrifna

anordning i tillämpningen omfattat äfven andra än de i kungörelsen

egentligen afsedda ärenden, och att detta varit till stort gagn för allmänheten.

Frågan om beredande åt de enskilde af lättnader i de former, de

hafva att iakttaga, då de för sina angelägenheter behöfva hänvända

sig till myndigheterna, har redan vid ett par föregående tillfällen varit

å bane. Jag tillåter mig i detta afseende erinra derom, att den af Eders

Kongl. Maj:t under den 19 December 1873 tillsatta komité för afgifvande

af förslag rörande reglering af de förvaltande embetsverkens

och myndigheternas löneförhållanden i sitt den 9 Juni 1875 afgifna

betänkande angående lönereglering med mera för Kammarkollegium

föreslagit, bland annat, att besvär i mål, som till kollegium fullföljdes,

skulle inlemnas eller med posten insändas till Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande, hvilken egde föranstalta om infordrande af veder
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

börandes förklaring eller yttrande och derefter till kollegium öfverlemna

målet. Sedan Kammarkollegium i sitt öfver förslaget afgifna

utlåtande afstyrkt så väl besvärs insändande med posten på den grund,

att den klagande då icke kunde, i händelse handlingarne vore felaktiga,

derom erhålla upplysning och inom fatalietidens utgång deri

bereda rättelse, som ock kommunikationsväsendets förläggande till

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, enär målen stundom kunde

vara af beskaffenhet att antingen kunna afgöras utan kommunikation

eller ock fordra skyndsam inhibition af öfverklagadt beslut,

blef komiténs förslag i dessa hänseenden icke af Eders Kongl.

Maj:t godkändt. Genom nådigt bref den 14 November 1879 föreskref

emellertid Eders Kongl. Maj:t, att i alla till Kammarkollegium fullföljda

besvärsmål handlingarne skola, der besvären utställas till kommunikation,

genom kollegii försorg öfversändas till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

för kommunikationens verkställande.

Vidare har i denna fråga förekommit att Riksdagen, uti underdånig

skrifvelse den 19 Maj 1877 i anledning af Eders Kongl. Maj:ts

nådiga proposition med förslag till utsökningslag med mera, under anförande

att Riksdagen funnit lättnader kunna beredas åt de parter, som

nödgades anlita öfverexekutorerne, derigenom att någon eller några

hos öfverexekutor anstälde tjenstemän eller af öfverexekutor dertill

särskildt förordnade personer finge skyldighet att tillhandagå parter

med handlingars ingifvande till öfverexekutor samt utlösande och afsändande

af meddelade beslut och utslag, samt med hemställan att

Eders Kongl. Maj:t täcktes meddela de i detta afseende erforderliga

föreskrifter, uttalat den åsigt att dessa föreskrifter, hvilka kunde i administrativ

väg meddelas, till äfventyrs torde, i afseende å handlingars

ingifvande till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, icke böra inskränkas

allenast till utsökningsmål, utan äfven kunde göras tillämpliga

å andra ärenden, som hos Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anhängiggjordes

eller fullföljdes. I anledning af Riksdagens i denna

skrifvelse gjorda hemställan, täcktes Eders Kongl. Maj:t besluta utfärdandet

af ofvan omförmälda nådiga kungörelse af den 12 Juli 1878.

Äfven har uti en vid 1880 års riksdag inom Andra Kammaren

väckt motion föreslagits rättighet för den, som åt beslut i kommunala

angelägenheter ej nöjdes, att genom allmänna posten insända sin besvärsskrift

till vederbörande myndighet, hvilken ock, der så med bifogande

af lösen begärts, skulle vara skyldig att diariiutdrag till klaganden

öfversända med allmänna posten. Lag-Utskottet afstyrkte emellertid

detta förslag, bland annat, på den grund, att det icke syntes Utskottet

vara af några särskilda förhållanden påkalladt att i kommunala

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 39.

angelägenheter medgifva ett sätt för besvärs ingifvande, hvithet icke i

allmänhet vore godkändt; och blef Lag-Utskottets hemställan, att motionen

icke måtte vinna Riksdagens bifall, af Kamrarne godkänd.

Af den redogörelse, jag nu lemnat för åsigterna om lämpligheten

af det ifrågasatta medgifvandet för parter att få i administrativa mål

med posten insända besvärsskrifter och öfriga handlingar, täcktes Eders

Kong!. Maj:t finna, att förslaget icke mötts af odeladt bifall. Till en

del anser jag detta bero på det för Sverige så godt som nya i den nu

ifrågastälda anordningen, hvilken likväl länge med framgång tilllämpats

i flera främmande länder. I de med innevarande års ingång

gällande nya patent- och varumärkesförfattningarna har Eders Kongl.

Maj:t lemnat de sökande rätt att i betaldt bref insända sina ansökningar

till patent- och registreringsmyndigheten, men för öfrigt har detta

förfaringssätt hittills endast varit medgifvet beträffande besvär, som

omförmälas i bevillningsförordningen. Den allmännast befarade olägenheten,

att nemligen embetsmyndigheterna skulle komma att utsättas

för mystifikationer, kan jag för min del icke tillmäta någon egentlig betydelse.

Något bedrägeri af denna art har, så vidt jag känner, hittills

icke förekommit, då besvär öfver påförd bevillningsafgift blifvit med

posten insända. Vid anförande af besvär skall för öfrigt det öfverklagade

beslutet företes, och detta kan sålunda i viss mån anses utgöra

eu legitimation för den klagande. Jag finner således ur dessa synpunkter

någon betänklighet icke böra möta för att tillåta parter med

posten insända ej mindre besvärsskrifter och öfriga handlingar i besvärsmål

än äfven ansökningar, och detta utan uppställande af det utaf

en del myndigheter föreslagna vilkor i afseende på namnunderskrifts

bestyrkande. Skulle man i detta hänseende vinna full trygghet, måste

man fordra ett af tjensteman å skriften tecknadt embetsintyg om underskriftens

rigtighet, men detta blefve ofta besvärligt och förenadt

med kostnader att anskaffa.

Den andra hufvudanmärkning, som rigtats mot förevarande förslag,

består deruti att den, som med posten insände sin skrift, derigenom

skulle gå förlustig den fördel, som nu står sökande och klagande

till buds, att nemligen vid inlemnande! kunna rätta och komplettera

möjligen felaktiga eller ofullständiga handlingar. Denna invändning

torde förfalla, då man ihågkommer, att här icke är fråga om

en ovilkorlig föreskrift, utan endast om att bereda de rättsökande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

möjlighet och rättighet till att med posten insända sina handlingar,

om de sådant önska och finna det med sin fördel förenligt. Dessutom

är det icke säkert att, om en handling, som ingifves, skulle vara felaktig

eller ofullständig, uppmärksamheten derå fästes vid ingifvandet.

Någon förpligtelse i sådant hänseende för den, som mottager handlingen,

finnes ej stadgad och skulle till äfventyra under stundom kunna

innefatta eu åtgärd, hvars befogenhet kan ifrågasättas. Allenast den

omständigheten, att en skrift med posten inkommit, torde icke vara af

beskaffenhet att böra föranleda dertill, att samma skrift icke till pröfning

upptages. Jag anser alltså att det bör vara allmänheten tillåtet

att, på eget ansvar och under iakttagande i öfrigt af stadgad tid och

ordning, med posten i betaldt bref till vederbörande myndighet insända

ansökningar samt besvärs- och förklaringsskrifter jemte öfriga handlingar

i mål, hvilka tillhöra förvaltande myndighets handläggning. Härvid

afser jag endast sådana mål och ärenden, hvilka behandlas af den

förvaltande myndigheten såsom sådan, till följd hvaraf till exempel utsökningsmål

icke af mig i denna framställning åsyftas.

För att bereda parter ytterligare lättnad och tillika tillfälle att

vinna visshet om att handlingarne framkommit, torde det böra åläggas

vederbörande tjensteman att, om parten bifogat afgift för diariibevis

jemte postpenningar samt lemnat uppgift å sin postadress, till parten

ofördröjligen öfversända sådant bevis.

Då emellertid handlingarnas insändande med posten måste ske

på parts eget äfventyr, är det antagligt att mången skall föredraga den

kostsammare, men i fieres tanke säkrare utvägen att använda ombud

för att låta ingifva handlingarna till myndigheten. Dessutom torde

det ej sällan blifva nödigt för de rättsökande att fortfarande anlita

ombud för målens bevakning, påminnelsers afgifvande och utlösande

af expeditioner med mera, enär ett allmänt åläggande för myndigheterna

att i dessa afseenden genom brefvexling med parterna gå dem

till hända skulle för myndigheterna medföra betydliga olägenheter och

tynga på deras öfriga verksamhet. I afseende å ombuden har företrädesvis

anmärkts, dels att deras anlitande vore förenadt med väl dryga

kostnader och dels att man ändock icke kunde ega full trygghet att

de dem lemnade uppdrag med noggrannhet fullgjordes. Båda dessa

olägenheter skulle förekommas om, i likhet med hvad redan nu beträffande

öfverexekutor är stadgadt, föreskrefves, att hos alla förvaltande

myndigheter skulle förordnas en eller flere skicklige män med åliggande

att, då de anlitades, mot en bestämd billig afgift tillhandagå

parter med handlingars ingifvande samt uttagande och afsändande af

expeditioner med mera. Dylika ombud skulle handla under tjensteBih.

till RiJcsd. Prot. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 29 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

mannaansvar och för sitt sysslande icke ega uppbära annat arfvode

än vissa afgifter, som skulle erläggas af dem, som anlitade ombuden,

och hviika afgifter torde kunna bestämmas till ungefärligen enahanda

belopp, som nu för ombud hos öfverexekutor äro enligt nådiga kungörelsen

den 12 Juli 1878 föreskrifna, eller 75 öre för ingifvande af

ansökning, besvärsskrift eller annan handling och i sammanhang dermed

uttagande och afsändande af diariibevis samt likaledes 75 öre för

uttagande och öfversändande eljest af diariibevis äfvensom af föreläggande,

beslut eller utslag samt för meddelande åt part af underrättelse

om dagen då beslut utfärdas efter anslag. Vidare torde ungefär enahanda

bestämmelser i afseende å dessa ombuds tillsättande och afskedande

med mera böra föreskrifvas som de, hviika äro i 1878 års kungörelse

för deri afsedda ombud stadgade. Anställande af dylika utaf

staten auktoriserade ombud, hviika hade skyldighet att under tjenstemannaansvar

och mot en ringa afgift tillhandagå allmänheten, skulle,

enligt min tanke, i många afseenden verka välgörande. Någon olägenhet

af en dylik anordning torde icke kunna påvisas, och någon utgift

för staten föranleddes icke deraf.

Med min nu gjorda framställning har jag åsyftat att fästa Eders

Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet å möjligheten att bereda sökande

och öfriga parter i administrativa mål vissa lättnader vid deras trädande

i beröring med statens förvaltande myndigheter. Att i dylika

mål låta förhandlingen mellan det allmänna och de enskilde förtyngas

af de former, som inom rättskipningen i vissa afseenden till säkerhet

för rättstillståndet med nödvändighet betingas, öfverensstämmer icke

väl med nutidens kraf å beqvämare och lämpligare utvägar för allmänheten

att kommunicera sig med myndigheterna, än hittills stått den

till buds. Det är för att i viss mån tillgodose detta kraf, som jag,

med hänsyn till hvad jag förut anfört, anser mig böra tillstyrka Eders

Kongl. Maj:t,

att det må tillåtas sökande och klagande samt öfriga parter i administrativa

mål och ärenden, som af förvaltande myndigheter handläggas,

att i betaldt bref med allmänna posten insända skrifter och öfriga

handlingar;

att det ålägges vederbörande tjenstemän att till part öfversända

diariibevis, om parten, med uppgift om sin adress, inskickat afgiften

för dylikt bevis samt bifogat nödiga postpenningar; samt

att hos alla förvaltande myndigheter anställas personer, hviika

hafva till åliggande att under tjenstemannaansvar och mot viss ringa

afgift tillhandagå parter med handlingars inlemnande och uttagande

samt deras öfversändande till parterna med mera dylikt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:‘s Nåd. Proposition N:o 39.

För vinnande af likformighet i behandlingssättet af mål och ärenden,

som tillhöra administrativa myndigheter såsom sådana att handlägga,

torde det emellertid vara lämpligt, att de bestämmelser, jag tilllåtit

mig tillstyrka, erhölle den utsträckning, att de komme att omfatta

jemväl de mål, som af administrativ myndighet behandlas på grund af

komumnallagarne och förordningen om fattigvården. I fråga om tilllåtelsen

att med posten insända besvär och öfriga handlingar i dylika

mål, torde det dock blifva nödigt att inhemta Riksdagens yttrande, och

jag anser mig derför, innan så skett, icke böra framlägga detaljeradt

förslag till författning i ämnet i vidsträcktare mån, än som sålunda bör

blifva föremål för Riksdagens bedömande. Fn del fattigvårdsmål, som

anhängiggöras hos Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, fullföljas

slutligen genom besvärs ingifvande till Justitierevisionen och afgöras

i Högsta Domstolen. Besvär och öfriga handlingar i dessa mål torde

böra, så länge deras handläggning tillhör Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

eller Kammarrätten, få med allmänna posten insändas,

men deremot synes, då de vid deras slutliga fullföljande falla inom

kretsen för Högsta Domstolens verksamhet, för dessa mål i sista instans

böra gälla samma föreskrifter, som i allmänhet tillämpas vid domstolarne,

och således tillåtelsen att med posten insända handlingarna

icke böra omfatta dessa mål, sedan deras handläggning tillkommer

domstol.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes i nådig propositionen föreslå Riksdagen antaga

följande

»Förordning

om rätt för parter i kommunala mål och vissa fattigvårdsmål att med

posten insända besvärsskrifter och öfriga handlingar.

Härigenom förordnas att i mål, som behandlas enligt förordningarne

den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse

i stad, om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd och

om landsting, den 23 Maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm, den

20 November 1863 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i

Stockholm och den 9 Juni 1871 angående fattigvården, det må vara part

tillåtet att, under iakttagande för öfrigt af vederbörlig tid och ordning,

på eget äfventyr till myndighet insända besvär och andra handlingar

i betaldt bref med allmänna posten; egande detta dock icke tillämpning,

då hos Kongl. Maj:t sökes ändring enligt 49 § i förordningen

angående fattigvården.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Hvad Departementschefen sålunda hemstält och

deri Statsrådets öfriga ledamöter instämde behagade

Hans Maj:t Konungen i nåder gilla samt befalde

att proposition i ämnet skulle till Riksdagen aflåtas,

så lydande, som bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

A. L. van der Hagen.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1885.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.