Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål

1886-01-25 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1886:17, Med förslag till lag angående ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.ts Råd. Proposition N:o 17.

3

N:o 17.

Ank. till Riksd. Kansli den 25 Jan. 1886, kl. 2 e. m.

Kongl. Maj.ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till lag

angående ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål:

Gifven Stockholms Slott den 22 Januari 1886.

Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 20 Maj 1885 anhållit,

att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och, oberoende af förslag angående

ombildning af rättegångsväsendet i dess helhet, för Riksdagen framlägga ett

hufvudsakligen på de af Nya Lagberedningen föreslagna grunder l^gdt förslag

till ändrade bestämmelser beträffande ersättning åt vittne, som i brottmål

blifvit af allmän åklagare inkalladt och sig instält, samt Kongl. Maj:t

vid underdånig föredragning af berörda skrifvelse åt Nya Lagberedningen

uppdragit att utarbeta förslag i det ämne, som i Riksdagens skrifvelse afsåges,

har Beredningen afgifvit sådant förslag, hvithet derefter undergått föreskrifven

granskning i Högsta Domstolen; och vill Kongl. Majt, med öfverlemnande

af de i Statsrådet och Högsta Domstolen i ärendet hållna protokoll, härmed,

jemlikt 87 § Regeringsformen hafva i nåder föreslagit Riksdagen att antaga

följande

Förslag

till Lag angående ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål.

Med upphäfvande af Kongl. kungörelsen angående ersättning till vittnen

i brottmål den 6 Augusti 1881, förordnas som följer:

1 §.

Hvar som i brottmål, der allmän åklagare å tjenstens vägnar för

talan, af åklagaren åberopas såsom vittne och inställer sig vid domstol, eger

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 17.

att, så framt vittnet äskar ersättning och domaren pröfvar sådant skäligt,

för sin inställelse njuta ersättning af allmänna medel med högst en krona

50 öre till vittnets uppehälle för hvarje dag, som för resan och vistandet

vid domstolen erfordras, och dessutom, derest vittnets hemvist är beläget på

minst 5 kilometers afstånd från det ställe, der domstolen sammanträder,

skjutspenningar för en häst fram och åter eller, der jernvägs- eller ångbåtslägenhet

kan för resan eller någon del deraf begagnas, afgift för billigaste plats

å bantåg eller ångbåt.

Enahanda rätt till ersättning tillkommer den, som i mål af nämnda

beskaffenhet blifvit enligt domstols förordnande inkallad såsom vittne, eller

af åklagaren åberopats eller enligt domstols förordnande inkallats för att

upplysningsvis höras.

2 §•

Beslut öfver yrkande om ersättning, hvarom ofvan sägs, skall utan dröjsmål

meddelas och gånge i verkställighet, ändå att det ej vunnit laga kraft.

Skriftligt besked om beslutet skall, der det begäres, samma dag utan afgift

tillhandahållas den, som fått ersättning sig tillerkänd.

3 §•

Har den, som, enligt hvad i 1 § sägs, blifvit till domstolen inkallad,

sitt hemvist på minst 5 kilometers afstånd från det ställe, der domstolen

sammanträder, och saknar han medel till bekostande af sin inställelse, göre

derom ofördröjligen anmälan, å landet hos kronofogden eller länsmannen i

orten, i Stockholm hos Öfverståthållareembetet samt i annan stad hos Magistraten;

och åligger det den, hos hvilken sådan anmälan skett, att ombesörja,

dels att den inkallade medelst förskott af allmänna medel å resekostnaden

eller på annat lämpligt sätt beredes tillfälle att sig vid domstolen inställa,

dels ock att domstolen derom erhåller kännedom.

4 §•

1 slutliga utslaget skall domstolen pröfva, huruvida den kostnad, som

af allmänna medel enligt denna lag utgått, skall till statsverket återgäldas,

vare sig af allmän åklagare eller af enskild part. Ej må åklagaren dertill

förpligtas i annat fall, än då åtalet blifvit utan skäl anstäldt.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse

välbevågen.

O S C AK.

Nils v. Steyern.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts JSåd. Proposition N:o 17.

5

Utdrag af protokollet öfver Justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maf.t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott Fredagen

den 6 November 1885,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Chefen för Justitiedepartementet Statsrådet von Steyern anmälde i

underdånighet:

3:o.

Att sedan Kongl. Maj:t, vid underdånig föredragning den 11 sistlidne

September af Riksdagens skrifvelse den 20 nästföregående Maj om ändrade

bestämmelser beträffande ersättning åt vittne, som i brottmål hlifvit af allmän

åklagare inkalladt och sig instält, åt Nya Lagberedningen uppdragit

att hufvudsakligen på de grunder, hvilka angifvits i Beredningens den 6

Juni 1884 afgifna betänkande angående rättegångsväsendets ombildning, utarbeta

förslag till författning i det ämne, som i Riksdagens skrifvelse afsåges,

hade Nya Lagberedningen uti underdånig skrifvelse den 2 innevarande

November sådant förslag afgifvit; varande detsamma af följande

lydelse:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 17.

»Förslag till Lag, angående ersättning af allmänna medel till vittnen

i brottmål.»

Med upphäfvande af Kongl. kungörelsen angående ersättning till

vittnen i brottmål den 6 Augusti 1881, förordnas som följer:

1 §•

Hvar som i brottmål, der allmän ''åklagare å tjenstens vägnar för

talan, af åklagaren åberopas såsom vittne och inställer sig vid domstol,

eger att, så framt vittnet det äskar och domaren pröfvar sådant skäligt, för

sin inställelse njuta ersättning af allmänna medel med högst en krona 50

öre till vittnets uppehälle för hvarje dag, som för resan och vistandet vid

domstolen erfordras, och dessutom, derest vittnets hemvist är beläget på

minst 5 kilometers afstånd från det ställe, der domstolen sammanträder,

skjutspenningar för en häst fram och åter eller, der jernväg^- eller ångbåtslägenhet

kan för resan eller någon del deraf begagnas, afgift fö]'' billigaste

plats å bantåg eller ångbåt.

Enahanda rätt till ersättning tillkommer den, som i mål af nämnda

beskaffenhet blifvit enligt domstols förordnande inkallad såsom vittne eller

för att upplysningsvis höras.

2 §•

Beslut öfver yrkande om ersättning, hvarom ofvan sägs, skall utan

dröjsmål meddelas och gånge i verkställighet, ändå att det ej vunnit laga

kraft. Skriftligt besked om beslutet skall, der det begäres, samma dag

utan afgift tillhandahållas den, som fått ersättning sig tillerkänd.

3 §•

Har den, som, enligt hvad i 1 § sägs, blifvit till domstolen inkallad,

sitt hemvist på minst 5 kilometers afstånd från det ställe, der domstolen

sammanträder, och saknar han medel till bekostande af sin inställelse, göre

derom ofördröjligen anmälan, å landet hos kronofogden eller länsmannen, i

orten, i Stockholm hos Öfverståthållareembetet samt i annan stad hos magistraten;

och i|åligger det den, hos hvilken sådan anmälan skett, att ombesörja,

dels att den inkallade medelst förskott af allmänna medel å resekostnaden

eller på annat lämpligt sätt beredes tillfälle att sig vid domstolen

inställa, dels ock att domstolen derom erhåller kännedom.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition No 17.

7

4 §•

I slutliga utslaget skall domstolen pröfva, huruvida den kostnad, som

af allmänna medel enligt denna lag utgått, skall till statsverket återgäldas,

vare sig af allmän åklagare eller af enskild part. Ej må åklagaren dertill

förpligtas i annat fall, än då åtalet blifvit utan skäl anstäldt.»

Föredraganden hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes för det ändamål

87 § Regeringsformen omförmäler genom note ur protokollet infordra Högsta

Domstolens yttrande öfver ifrågavarande förslag.

Hvad Departementschefen sålunda hemstält behagade,

på tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter, Hans Maj:t

Konungen i nåder bifalla.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

(Afskrift.)

Till Konungen.

Genom nådigt bref den 11 sistlidne September har Eders Kongl. Maj:t,

med anledning af Riksdagens underdåniga skrifvelse den 20 nästföregående

Maj om ändrade bestämmelser beträffande ersättning åt vittne, som i brottmål

blifvit af allmän åklagare inkalladt och sig instält, åt Nya Lagberedningen

uppdragit att hufvudsakligen på de grunder, hvilka angifvits i Beredningens

den 6 Juni 1884 afgifna betänkande angående rättegångsväsendets

ombildning, utarbeta förslag till författning i det ämne, som i Riksdagens

skrifvelse afses.

Uti berörda skrifvelse bar Riksdagen anfört, hurusom de bestämmelser

angående ersättning i vissa fall till vittne i brottmål, livilka innebölles i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kong!,. May.ts Nåd. Proposition No 17.

nådiga kungörelsen den 6 Augusti 1881 samt i nådiga kungörelsen den 8

Oktober 1851, icke kunde anses tillfredsställande, i anseende hvartill och då

Nya Lagberedningen i dess ofvan nämnda betänkande föreslagit förändrade

bestämmelser i ämnet, livilka syntes Riksdagen välbetänkta samt egnade att

tillfredsställa de berättigade önskningarne om ändring i nuvarande förhållandet,

Riksdagen anhållit, det Eders Kong!. Maj:t täcktes låta utarbeta och —

oberoende af förslag angående ombildning af rättegångsväsendet i dess helhet

— för Riksdagen framlägga ett hufvudsakligen på de af Nya Lagberedningen

föreslagna grunder bygd!, förslag till ändrade bestämmelser beträffande ersättning

åt vittne, som i brottmål blifvit af allmän åklagare inkalladt och

sig instält.

De af Nya Lagberedningen föreslagna grunder för lagstiftning i ämnet,

sådana de äro i det så kallade principbetänkandet affattade, återfinnas i

samma betänkandes tredje del, XYI kapitlet 26 §. De tre första momenten

af denna § innefatta föreskrifter om vittnes rätt till skälig ersättning för

omkostnader och tidsspillan, om förpligtelse för enskild part, som inkallat

vittne, att gälda dylik ersättning samt om skyldighet för målsegande eller

tilltalad, som är på fri fot, dels att, då han vill till vittnesmål inkalla någon,

hvars vistelseort är belägen på visst afstånd från det ställe, der vittnet skall

höras, ställa säkerhet för den vittnet tillkommande ersättning, dels ock att,

i fall vittnet uppgifver sig sakna tillgång att bestrida kostnaden för inställelsen,

genom lemnande af förskott eller på annat lämpligt sätt bereda

vittnet tillfälle att inställa sig vid förhöret; och innehåller samma § vidare

i 4 momentet följande:

»Inkallas vittne af allmän åklagare, skall ersättningen till vittnet

genast förskottsvis gäldas af allmänna medel enligt väsentligen med nu

gällande föreskrifter öfverensstämmande särskild taxa; och bör för ersättningens

utbekommande skriftligt besked om det faststälda beloppet utan

dröjsmål afgiftsfritt tillhandahållas vittnet genom domstolens ordförande eller

tjensteman vid domstolen.

Denna bestämmelse gäller äfven för det fall att vittne inkallas enligt

domstolens förordnande eller på begäran af tilltalad, som hålles häktad.

Erfordras i dessa händelser förskott, såsom i föregående mom. sägs,

eller annan åtgärd för att bereda vittnet tillfälle att inställa sig vid domstolen,

har vittnet att sådant genast anmäla hos åklagaren eller Konungens

Befallningshafvande, som derutinnan förfar på sätt för ändamålet synes

lämpligast.»

Enligt nästföljande § i principbetänkandet skola de sålunda föreslagna

reglerna tillämpas äfven i fråga om personer, som varda inkallade för att,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

på sätt och under vilkor betänkandet i öfrigt innehåller, höras upplysningsvis

utan afläggande af vittnesed.

Vid en jemförelse med nu gällande stadganden i de hänseenden,

hvarom här är fråga, befinnas de föreslagna och af Riksdagen förordade

ändringarne och tilläggen bestå väsentligen derutinnan: att, då jemlikt 1881

års kungörelse allenast de vittnen, hvilka hlifvit af allmän åklagare å

tjenstens vägnar åberopade i mål, der åklagaren för talan å brott af den

beskaffenhet att det kan af honom åtalas utan angifvelse af målsegande, ega

att, då domaren det pröfvar skäligt, af allmänna medel undfå ersättning för

sin inställelse, denna förmån nu skulle utsträckas till vittnen, som i hvarje

brottmål, der allmän åklagare utför tjenstetalan, blifvit, vare sig af honom

eller af tilltalad, som hålles häktad, åberopade och sig instält; att i lag skulle

stadgas skyldighet för vederbörande att, sedan vittnets ersättning blifvit bestämd,

utan dröjsmål och afgiftsfritt tillhandahålla vittnet skriftligt besked,

enligt hvilket ersättningsbeloppet finge till vittnet utbetalas; samt att den

inkallade, om han ej kunde af egna medel bestrida inställelsekostnaden, borde

genom offentlig myndighet sättas i tillfälle att iakttaga behörig inställelse.

Från dessa grunder har alltså Nya Lagberedningen haft att utgå vid

fullgörande af det nu förelagda uppdraget; och får Beredningen härmed redogöra

för de mindre väsentliga modifikationer derutinnan, som vid utarbetande

af lagförslag i ämnet ifrågakommit.

Om det i allmänhet lärer böra såsom rigtig grundsats erkännas, att

en hvar, som uppå vederbörlig kallelse infunnit sig vid domstol för att höras

i mål, der han ej sjelf är part, och som förty enligt lag egen att för sin

kostnad och tidspillan i anledning af inställelsen erhålla godtgörelse, bör anses

berättigad att, så vidt möjligt är, utan afvaktande af målets utgång och

oberoende af de omständigheter, som inverka på frågan om ersättningsskyldigheten

parterne emellan, utbekomma sådan godtgörelse, så synas de förut

omförmälda, i 1881 års kungörelse upptagna bestämmelser, hvilka äfven dessförinnan

sedan år 1845 varit gällande, angående rätt för vittne, som af

allmän åklagare i vissa brottmål åberopats, att förskottsvis af statsmedel

utfå skälig godtgörelse, böra med lika fog tillämpas i hvarje fall, der vittnet

blifvit antingen af allmänna åklagaren å tjenstens vägnar åberopadt eller

ock på grund af domstolens förordnande inkalladt. I ena som i andra fallet

är vittnets skyldighet att hörsamma kallelsen, likasom dess äfventyr i händelse

af uteblifvande, enahanda; och i båda fallen är inställelsen föranledd

af åtgärd eller pröfning, som på ett statens organ i utöfningen af dess tjenst

ankommit. Att emellertid tillämpningen af nämnda grundsats, så vidt angår

vittnen, som inkallats på grund af domstolens förordnande, i allmänhet ej

kan ifrågakomma i andra mai än ransakningar angående gröfre brott, följer

Bill. till Riksd. Prot. 1886. 1 Sami. 1 Äfd. 9 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kongt. May.ts Nåd. Proposition N:o 17.

af grunderna för nu gällande rättegångsväsende. Om nemligen domstol uppskjuter

ett der anhängiggjordt mål för att lemna åklagare eller enskild part

rådrum till inkallande af uppgifven person, om hvars hörande begäran blifvit

framstäld, så lärer detta ingalunda kunna betraktas såsom ett beslut, hvarigenom

domstolen förordnat, att samma person skall till afhörande i målet

inkallas. Endast i det fall att domstolen pröfvat lagligt meddela ett beslut

af sistnämnda beskaffenhet, sker kallelsen på grund af domstolens förordnande;

och under sådant förhållande synes den omständighet, huruvida beslutet

fattats med eller utan föranledande af åklagare, angifvare eller tilltalad,

vare sig häktad eller på fri fot, i ingen mån böra inverka på den inkallades

rätt att utan onödig omgång få inställelsekostnaden godtgjord.

Till följd häraf synes någon särskild föreskrift om dylik rätt för den

tilltalades vittnen, i händelse han hålles häktad, icke vara behöflig. På domstolen

bör i allt fall ankomma att i hvarje mål pröfva, om och till hvad belopp

fordrad ersättning må utgå med iakttagande af stadgade beräkningsgrunder,

i hvilket hänseende Beredningen ej funnit anledning frångå de i

1881 års kungörelse influtna bestämmelser. Har någon blifvit, jemlikt domstols

föreskrift, inkallad för att höras upplysningsvis i mål af förenämnda beskaffenhet,

torde billigtvis i fråga om ersättning för inställelsekostnaden enahanda

bestämmelser böra tillämpas.

Med grunderna och ändamålet för sålunda ifrågasatta föreskrifter öfverensstämmer

ock, ej allenast att beslut i ämnet skall utan dröjsmål meddelas

och gå i verkställighet, såsom äfven förut gällande stadganden förutsätta,

utan ock att den, som fått ersättningen sig tillerkänd, berättigas att utan

afgift bekomma skriftligt besked om beslutet samma dag han det begär.

Till förebyggande deraf att någon, som under ofvan berörda förhållanden

blifvit till domstol inkallad, men saknande egna medel att bekosta sin

inställelse, kunde genom sitt nödtvungna uteblifvande komma att underkastas

de påföljder, vite eller hemtning, som endast den i slikt fall tredskande rätteligen

sig ådrager, hafva särskilda stadganden funnits erforderliga. Vistas

den inkallade a ort, som är belägen på mindre afstånd än 5 kilometer från

stället för domstolens sammanträde, torde emellertid något behof af särskild

åtgärd från det allmännas sida desto mindre böra förutsättas, som reseersättning

af statsmedel i sådan händelse ej kan den inkallade af domstolen tillerkännas.

Vistas han åter längre bort, bör på ett efter förhållandena passande

sätt honom beredas tillfälle att efterkomma kallelsen. Sådant kan ske,

exempelvis, derigenom att för den inkallade anskaffas biljett för resa å

bantåg eller ångbåt, att honom tillätes medfölja åklagare eller annan, som

färdas till den ort, der domstolssammanträdet eger rum, eller att han förses

med nödigt förskott å resekostnaden. Derest för ändamålet erfordras för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 17.

11

skott, lärer utan tvifvel så väl pröfningen af behofvet som utbetalningen af

förskottet böra ankomma på (ten myndighet i orten — magistrat eller kronofogde

— som under uppbördsansvar innehar de allmänna medel, af Indika

förskottet skall utgå. Likväl och på det att det åsyftade ändamålet må

ernås utan svårighet för den inkallade och med minsta tidsutdrägt, har det

synts Beredningen tjenligt, att den inkallade, om han vistas å landet, må,

i stället för att vända sig till den till äfventyrs aflägset boende kronofogden,

om han sä vill, anmäla förhållandet hos ortens länsman, hvilken, i fall resekostnadsförskott

tinnes behöfligt, har att likmätigt sin tjenstepligt derom göra

anmälan hos kronofogden. I Stockholm torde den pröfning eller åtgärd i

öfrigt, hvarom nu är fråga, böra tillkomma Öfverståthållareembetet.

De belopp, som sålunda af statsmedel utbetalts, vare sig på grund af

domstols beslut eller för att bereda medellös person utväg att på kallelse infinna

sig vid domstol, äro att betrakta såsom förskott, i den mening, att

det ännu återstår att bestämma, hvem som lagligen bör vidkännas denna

del af rättegångskostnaden. Afgörandet häraf bör alltså i sammanhang med

den slutliga pröfningen af målet åligga domstolen, ehvad yrkande derom

blifvit framstäldt eller icke. På sätt redan är stadgadt, må dock ersättningsskyldighet

i sådant afseende ej åläggas allmän åklagare i annat fall än att

han tinnes hafva saknat skäl för åtalets anställande.

Förutom de stadganden i ofvan berörda hänseenden, hvilka, sammanförda

i en författning, komme att träda i stället för bestämmelserna i 1881

års kungörelse, torde emellertid ytterligare föreskrifter kunna meddelas i

syfte att bereda lättnad för utbekommande af ifrågavarande ersättningsbelopp.

Enligt Kongl. kungörelsen den 8 Oktober 1851 angående förändrade stadganden

i afseende å ersättning, i vissa fall, af allmänna medel till vittnen

i brottmål erfordras för utbekommande af ersättningen, att vittnet, försedt

med transsumt af domstolens beslut, anmäler sig hos kronofogde eller magistrat,

eller i Stockholm hos Statskontoret. I sådant hänseende kunde såsom tillägg

till nyssnämnda författning stadgas:

att den ersättning till vittne i brottmål, som enligt domstols beslut

skall af allmänna medel utgå, får till vittnet, uppå dess anmälan, med företeende

af vederbörligt besked angående domstolens ifrågavarande beslut förskottsvis

utbetalas;

att vid Häradsrätt berörda utbetalning må samma dag, vittnet blifvit

i målet hördt, verkställas af åklagaren i målet, der denne är kronofogde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 17.

eller länsman, men i annat fall af någon vid domstolen tillstädesvarande

länsman, som af kronofogden dertill erhållit uppdrag;

att kronofogden egen i och för sådan utbetalning af vittnesersättningar,

der så erfordras, meddela länsman lämpligt förskott emot redovisning till

kronofogden, i följd hvaraf, der annan än kronofogde för talan i egenskap

af allmän åklagare, uppgift å de personers namn och vistelseort, hvilka af

åklagaren till vittnen inkallats, skall skyndsamt tillställas kronofogden i den

ort, der ransakning^ hålles;

att enahanda föreskrifter skola gälla om utbetalning af den ersättningför

inställelse vid domstol, som jemlik! domstolens beslut skall utgå till person,

hvilken blifvit dit inkallad för att upplysningsvis höras;

att, då hos Öfverståthållareembetet, magistrat eller kronofogde anmälan

gjorts derom att person, som blifvit till domstol inkallad för att vittna eller

upplysningsvis höras, saknar medel att bekosta sin inställelse, och det finnes

att förskott af allmänna medel enligt lag må för nämnda ändamål användas,

Öfverståthållareembetet, Magistraten eller kronofogden eger att förskottsvis

utbetala det belopp, som är af nöden för att på lämpligt sätt bereda tillfälle

för den inkallade att sig vid domstol inställa, samt att då dylik anmälan

gjorts hos länsman, kronofogden likaledes eger att, på länsmannens

framställning, vidtaga den åtgärd i berörda afseende, som af omständigheterna

påkallas; och torde om exekutor skyldighet att uttaga förskott hos den,

som kan hafva känts skyldig att detsamma till statsverket återgälda, så ock

i fråga om förskottets redovisning och afförande ur räkenskaperna de i ofvanberörda

kungörelse af den 8 Oktober 1851 gifna föreskrifter böra lända till

efterrättelse, i sammanhang hvarmed jemväl torde kunna tagas under öfvervägande,

huruvida ej det åliggande, som enligt samma nådiga kungörelse

tillkommer Statskontoret, att till vederbörande direkte anordna de i kungörelsen

omförmälda utgifter, hvad Stockholms stad beträffar, lämpligen kan

till Öfverståthållareembetet öfvei-fiyttas.

Derjemte anser Beredningen sig böra erinra derom att, derest det i

lag blifver stadgadt, att angående domstolens beslut öfver yrkande om ersättning

af allmänna medel skriftligt besked skall, der det begäres, samma

dag utan afgift tillhandahållas den, som fått ersättning sig tillerkänd, härmed

öfverensstämmande föreskrifter torde böra intagas i förordningarne om expeditionslösen

och om stämpelafgiften.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt får Beredningen

i underdånighet afgifva följande

Förslag till Lag, angående ersättning af allmänna medel till vittnen

i brottmål.

Med upphäfvande af Kongl. kungörelsen angående ersättning till

vittnen i brottmål den 6 Augusti 1881 förordnas som följer:

1 §•

Hvar, som i brottmål, der allmän åklagare å tj enstens vägnar för

talan, af åklagaren åberopas såsom vittne och inställer sig vid domstol, eger

att, så framt vittnet det äskar och domaren pröfvar sådant skäligt, för sin

inställelse njuta ersättning af allmänna medel med högst en krona 50 öre

till vittnets uppehälle för hvarje dag, som för resan och vistandet vid domstolen

erfordras, och dessutom, derest vittnets hemvist är beläget på minst 5

kilometers afstånd från det ställe, der domstolen sammanträder, skjutspenningar

för en häst fram och åter eller, der jernvägs- eller ångbåtslägenhet kan

för resan eller någon del deraf begagnas, afgift för billigaste plats å bantåg

eller ångbåt.

Enahanda rätt till ersättning tillkommer den, som i mål af nämnda

beskaffenhet blifvit enligt domstols förordnande inkallad såsom vittne eller

för att upplysningsvis höras.

2 §•

Beslut öfver yrkande om ersättning, hvarom ofvan sägs, skall utan

dröjsmål meddelas och gånge i verkställighet, ändå att det ej vunnit laga

kraft. Skriftligt besked om beslutet skall, der det begäres, samma dag

utan afgift tillhandahållas den, som fått ersättning sig tillerkänd.

3 §•

Har den, som, enligt hvad i 1 § sägs, blifvit till domstolen inkallad,

sitt hemvist på minst 5 kilometers afstånd från det ställe, der domstolen

sammanträder, och saknar han medel till bekostande af sin inställelse, göre

derom ofördröjligen anmälan, å landet hos kronofogden eller länsmannen i

orten, i Stockholm hos Öfverståthållareembetet samt i annan stad hos Magistraten;

och åligger det den, hos hvilken sådan anmälan skett, att ombesörja,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

dels att deri inkallade medelst förskott af allmänna medel å resekostnaden

eller på annat lämpligt sätt beredes tillfälle att sig vid domstolen inställa,

dels ock att domstolen derom erhåller kännedom.

4 §•

I slutliga utslaget skall domstolen pröfva, huruvida den kostnad, som

af allmänna medel enligt denna lag utgått, skall till statsverket återgäldas,

vare sig åt allmän åklagare eller af enskild part. Ej må åklagaren dertill

förpligtas i annat fäll, än då åtalet blifvit utan skäl anstäldt.

Med öfverlemnande af ofvan intagna förslag tillika med Riksdagens

skrifvelse i ämnet får Beredningen anmäla, att Presidenten K. J. Berg

jemlikt nådiga brefvet den 26 Februari 1883 deltagit i Beredningens öfverläggningar

angående det afgifna förslaget samt att han i allt hufvndsakligt

detsamma biträda

Underdånigst

L. Annerstedt.

A. Norberg. C. Wåhlin.

Stockholm den 2 November 1885.

Vidimeras

Ex officio:

Carl Boheman.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 17.

15

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Mafts

Högsta Domstol Måndagen den 16 November 1885.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Wretman,

Naumann,

von Hofsten,

Olivecrona,

Svedelius,

Östergren,

Glimstedt.

Expeditionschefen Lilienberg föredrog i underdånighet:

Note ur protokollet öfver Justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet den 6 innevarande November, hvarmedelst,

för det ändamål 87 § Regeringsformen omförmäler, Högsta Domstolens yttrande

blifvit infordradt öfver följande af Nya Lagberedningen afgifna

Förslag till Lag, angående ersättning af allmänna medel till vittnen i

brottmål.

Med upphäfvande af Kongl. Kungörelsen angående ersättning till vittnen

i brottmål den 6 Augusti 1881 förordnas som följer:

1 §•

Hvar som i brottmål, der allmän åklagare å tjenstens vägnar för talan,

af åklagaren åberopas såsom vittne och inställer sig vid domstol, eger

att, så framt vittnet det äskar och domaren pröfva!’ sådant skäligt, för sin

inställelse njuta ersättning af allmänna medel med högst en krona 50 öre

till vittnets uppehälle för hvarje dag, som för resan och vistandet vid dom
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition No 17.

stolen erfordras, och dessutom, derest vittnets hemvist är beläget på minst

5 kilometers afstånd från det ställe, der domstolen sammanträder, skjutspenningar

för en häst fram och åter eller, der jernvägs- eller angbåtslägenhet

kan för resan eller någon del deraf begagnas, afgift för billigaste plats

å bantåg eller ångbåt,

Enahanda rätt till ersättning tillkommer den, som i mål af nämnda

beskaffenhet blifvit enligt domstols förordnande inkallad såsom vittne eller

för att upplysningsvis höras.

2 §•

Beslut öfver yrkande om ersättning, hvarom ofvan sägs, skall utan

dröjsmål meddelas och gånge i verkställighet, ändå att det ej vunnit laga

kraft. Skriftligt besked om beslutet skall, der det begäres, samma dag

utan afgift tillhandahållas den, som fått ersättning sig tillerkänd.

3 §•

Har den, som, enligt hvad i 1 § sägs, blifvit till domstolen inkallad,

sitt hemvist på minst 5 kilometers afstånd från det ställe, der domstolen

sammanträder, och saknar han medel till bekostande af sin inställelse, göre

derom ofördröjligen anmälan, å landet hos kronofogden eller länsmannen i

orten, i Stockholm hos Öfverståthållareembetet samt i annan stad hos Magistraten;

och åligger det den, hos hvilken sådan anmälan skett, att ombesörja,

dels att den inkallade medelst förskott af allmänna medel å resekostnaden

eller på annat lämpligt sätt beredes tillfälle att sig vid domstolen inställa,

dels ock att domstolen derom erhåller kännedom.

4 §.

I slutliga utslaget skall domstolen pröfva, huruvida den kostnad, som

af allmänna medel enligt denna lag utgått, skall till statsverket återgäldas,

vare sig af allmän åklagare eller af enskild part. Ej må åklagaren dertill

förpligtas i annat fall, än dä åtalet blifvit utan skäl anstäldt.

Högsta Domstolen fann förslaget icke föranleda till annan

anmärkning, än att, då ersättning af allmänna medel syntes

böra tillgodokomma jemväl den, som af åklagare åberopas

för att upplysningsvis höras, äfven om domstolen ej derom

meddelat förordnande, ett tillägg i detta syfte borde göras

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 17.

17

vid 1 §; hvarjemte Justitieråden Wretman, JSTaumann,

von Hofsten, Olivecrona, Svedelius och Östergren hemstälde,

att orden i samma §: »så framt vittnet det äskar»

kunde ändras till: »så framt vittnet äskar ersättning»,

på det att vittnet icke måtte gå förlustigt om ersättning

af allmänna medel derigenom, att vittnet underlåtit att

uttryckligen begära att ersättning skulle utgå af allmänna

medel.

Ex protocollo

C. P. Hagbergli.

Utdrag af protokollet öfver Justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott Fredagen

den 22 Januari 1886,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Bichert,

Byding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm,

Justitieråden: von Hofsten,

Glimstedt.

Departementschefen Statsrådet von Steyern föredrog det af Högsta

Domstolen afgifna yttrande öfver det genom Kong!. Maj:ts beslut den 6

Bih. till Rilcsd. Prof. 1886. 1 Samt. 1 Afl. H Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

sistlidne November till Högsta Domstolens utlåtande remitterade förslag'' till

lag angående ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål.

Med tillkännagifvande derjemte, att Statskontoret i underdånigt yttrande

tillstyrkt Nya Lagberedningens i sammanhang'' med nu ifrågavarande

lagförslag afgifna förslag till vissa bestämmelser, hvilka, såsom en följd

af lagförslagets antagande, borde utfärdas såsom tillägg eller ändring i nådiga

kungörelsen den 8 Oktober 1851 angående förändrade stadganden i afseende

å ersättning, i vissa fäll, af allmänna medel till vittnen i brottmål,

anhöll Departementschefen att framdeles få underställa dessa bestämmelser

Kongl. Maj:ts pröfning; och hemstälde Departementschefen i underdånighet,

att ofvannämnda lagförslag, ändradt i öfverensstämmelse med de vid granskningen

i Högsta Domstolen framstälda anmärkningar, måtte af Kongl. Maj:t

godkännas, och jemlikt 87 § Regeringsformen, för Riksdagen till antagande

framläggas.

Justitierådet Glimstedt, som vid förslagets granskning i Högsta Domstolen

icke biträdt den af Domstolens öfrige ledamöter gjorda hemställan om

förändring af de vid början af 1 § förekommande orden »så framt vittnet

det äskar», yttrade, att han för sin del fortfarande ansåg en sådan förändring

icke böra vidtagas.

Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till Departementschefens

hemställan.

Hvad Departementschefen hemstält täcktes Hans Maj:t

Konungen i nåder bifalla; och skulle proposition i ämnet

till Riksdagen aflåtas i enlighet med bil. litt. B vid detta

protokoll.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1886:8 Utlåtande i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag omgående ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål. Kongl. Maj:t har under de s. 14 i texten