Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändringar i gällande tulltaxa rörande artiklarne pelsverk, hattar och metalltråd

1886-02-13 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1886:26, Med förslag till ändringar i gällande tulltaxa rörande artiklarne pelsverk, hattar och metalltråd

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 26.

1

X:o 20.

Ank. till Riksd. Kansli den 13 Febr. 1886, kl. 12 midd.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

ändringar i gällande tulltaxa rörande artiklarne pelsverk,

hattar och metalltråd; gifven Stockholms slott den 2

Februari 1886.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för

denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att besluta nedan

nämnda ändringar i gällande tulltaxa, nemligen:

l:o att tulltaxan beträffande artikeln »hudar och skinn, pelsverk»

må erhålla följande förändrade lydelse:

»oberedda, alla slag ............................................................................................ fria

beredda, lösa:

„ blåräf-, bäfver-, hiller-, kinkilla-, mård-, närtz-,

sobel-, svarträf-, s. k. Kapska säl- samt utter 1 kg. 50 öre

„ andra slag........................................................................ 1 kg. 25 öre

„ hopsydda skinn samt delvis arbetade och fullfärdiga

persedlar med pelsverk till öfvertyg af

blåräf, bäfver, hiller, kinkilla, mård, närtz, sobel,

svarträf, s. k. Kapsk säl samt utter ........... 1 kg. 4 kr.

andra slag........................................................................ 1 kg. 2 kr.»;

Bill. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 15 Käft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

2:o att taxerubriken »hattar, färdiga eller halffärdig a» må erhålla

följande lydelse:

»hattar, färdiga eller halffärdiga, derunder inbegripna till hattar

synbarligen ämnade s. k. filtstumpar;® samt

3:o att taxerubriken »träd» må sålunda ändras, att så väl

öfverspunnen koppar- eller bronstråd som enkla eller sammanförda

koppar- eller bronstrådar, öfverdragna med s. k. isoleringsmassa af

guttaperchakompositioner eller dylikt, beläggas med en tull af allenast

tio procent af värdet.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj: t förblifver Riksdagen

med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

O. R. Themptander.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konunge,n i Statsrådet å Stockholms slott den 2 Februari

1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena, Grefve Ehrensvård,

Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Herr Statsministern föredrog härefter de förslag till ändringar i

gällande tulltaxa, om hvilka nedan förmäles, och anförde dervid:

l:o

»Beträffande artikeln hudar och skinn, pelsverk har gällande tulltaxa

följande lydelse:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

ober edda:

205. get-, ren-, sjel-, elg-, hjort-, känguru-, rådjurs-,

har- samt får- och lamskinn, med undantag af

grå krimska och äkta kalmuck .............................. fria.

206. bäfver-, hiller-, kinkilla-, mård-, närtz-, sobel-,

svarträf- och blåräf- samt utter.............................. 1 kilogram 2: 40

207. andra slag....................................................................... 1 kilogram —50

beredda:

lösa eller hopsydda:

208. get-, ren-, sjel-, elg-, hjort-, känguru-, rådjurs-,

har- samt får- och lamskinn, med undantag af

grå krimska och äkta kalmuck.............................. 1 kilogram — 25

alla andra slag; förtullas lika med samma slag, oberedda, med

tillägg af 20 procent.

fullfärdiga persedlar med pelsverk till öfvertyg, såsom skinnpelsar,

muffar, kragar, m. in.; förtullas lika med pelsverket, beredt, hvaraf

de bestå, med tillägg af 20 procent.

Vid sistlidet års riksdag väcktes inom Andra Kammaren en motion

(N:o 62), åsyftande nedsättning af tullen för de dyrbaraste slagen

af oberedda pelsverk, såsom bäfver, hiller m. fl., från nu stadgade belopp,

2 kronor 40 öre pr kilogram, till 50 öre pr kilogram samt införande

af värdefull för beredda pelsverk af nämnda slag. Bevillningsutskottet,

till hvars behandling motionen hänvisades, afstyrkte den visserligen,

men yttrade i sitt deröfver afgifna utlåtande, att Utskottet funnit

hvad motionären och sakkunnige inom Utskottet anfört beträffande

förhållandet mellan tullsatserna för oberedda, beredda, halffärdiga och

fullfärdiga pelsverk vara af beskaffenhet att föranleda tvekan, huru vida

detsamma vore för närvarande i vår tulltaxa rätt iakttaget, samt att Utskottet,

som saknat möjlighet att derutinnan förskaffa sig en fullständig

utredning, ansett en sådan lättast kunna vinnas, i fall vederbörande industriidkare

i underdånighet fäste Eders Kongl. Maj ds uppmärksamhet

å detta ämne.

Utskottets hemställan blef af Riksdagens båda Kamrar bifallen.

T en till Eders Kongl. Maj:t ingifven ansökning hafva nu D. Forssell,

P. N. Bergström m. fl. idkare af bundtmakareyrket i Stockholm

anfört, att deras yrke, hvilket, jemfördt med andra, redan i och för sig

hade många af icke fackmän okända och förbisedda egendomligheter,

hvilka icke lände detsamma till båtnad, under flere år varit stadt i ett

högst betänkligt tillbakaskridande hufvudsakligen till följd af underhaltiga

främmande pelsvarupersedlars obeliindrade tillträde till den inhemska

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 26.

marknaden. För afhjelpande af de missförhållanden, som frambragt

denna tryckta ställning, funnes enligt sökandenas mening ej annan utväg

än en förändring i tullsatserna å artikeln pelsverk. Såsom önskningsmål

i detta hänseende hafva sökandena hufvudsakligen framhållit,

att tullen å de s. k. galanteriartiklarne inom yrket, hvilka för närvarande

i synnerhet gånge i marknaden och hvilka droge allt för låg tull i förhållande

till de ämnen, hvaraf de vore sammansatta, borde höjas, i sammanhang

hvarmed äfven någon höjning borde ega rum i tullen å de

fullfärdiga värdefullare artiklarne; att, i motsats till hvad för närvarande

egde rum, hopsydda beredda skinn borde tullbehandlas såsom fullfärdiga,

med undantag likväl för skinn af hamster och kanin, hvilka, såsom

utgörande föremål för vissa länders husslöjd, alltid i handeln förekomme

beredda och hopsydda; att ytterplagg, såsom pelsar och kappor,

hvilka för närvarande förtullades såsom pelsverk, om pelsverket utgjorde

öfvertyg, men deremot såsom kläder, om pelsverket utgjorde foder,

alltid måtte tullbehandlas såsom fullfärdiga pelsvarupersedlar; att, med

uteslutande af rubriken »hallfärdiga persedlar», delvis arbetade persedlar

måtte draga lika tull med fullfärdiga; samt att den råa eller oberedda

varan måtte lemnas helt och hållet tullfri till införsel. I enlighet

med dessa grunder hafva sökandena framstält följande förslag:

l:o pelsverk råa eller oberedda................................ helst fria.

2:o » beredda, lösa .......................................... oförändrade tullsatser.

— » » hopsydda hamster och

kanin.......................................... lika med lösa.

3:o delvis arbetade och fullfärdiga persedlar:

pelsar, kappor, muffar, kragar och boor,

muddar, hufvudbonader, foder och brämer:

af sobel, svarträf och sjöutter,.................................... pr. kg. 20 kronor.

af bäfver, hiller, kinkilla, mård, skunknärtz, blåräf,

utter, sjel, räf, sjubb, lo, bisam, opussum och

fågel....................................................................................... » » 10 »

af alla andra slag............................................................ » » 8 »

Och hafva sökandena anhållit, det täcktes Eders Kongl. Maj :t låta

vidtaga de åtgärder, som erfordrades till vinnande af en fullständig utredning

i frågan och derefter i nådig proposition till nästsammanträdande

Riksdags antagande föreslå de förändrade tullsatser, som Eders

Kongl. Magt på grund af samma utredning funne ifrågavarande artiklar

rätteligen böra åsättas, hvarjemte sökandena begärt, att de nya tullsatserna

måtte föreslås att träda i kraft från och med den 1 Juni 1886.

Genom nådig remiss den 26 September nästlidet år anbefaldes

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen att afgifva gemensamt underdånigt

utlåtande öfver berörda framställning, hvarefter och sedan

genom nådig remiss den 6 påföljande Oktober till bemälda embetsverk

ytterligare öfverlemnats särskilda från körsnärer i städerna Göteborg,

Malmö, Norrköping, Helsingborg, Gefle, Örebro, Jönköping, Sundsvall,

Karlskrona, Kalmar, Karlshamn, Upsala, Vesterås, Falun, Östersund,

Hudiksvall, Kristianstad, Halmstad, Landskrona, Yenersborg och Vexiö

inkomna förklaranden, att de till alla delar instämde i ofvan omförmälda,

af körsnärer i Stockholm afgifna underdåniga petition, embetsverken

den 13 sistlidne Januari afgifvit det infordrade utlåtandet, dervid embetsverken

tillika öfverlemnat dels från åtskilliga yrkesmän äfvensom

utom yrket stående personer, hvilka idka eller idkat handel med till

yrket hörande varuartiklar, inkomna svar på af embetsverken gjorda

framställningar om erhållande af upplysningar för ärendets utredning,

dels ock till frågans belysande upprättade statistiska uppgifter.

I berörda underdåniga utlåtande anföra embetsverken, att, ehuru

principen om råvarors frihet från tull vore i den svenska tullagstiftningen

i allmänhet genomförd, och samma princip, hvad anginge artikeln

pelsverk oberedda, funnes tillämpad i flere andra europeiska länders tulltariffer,

t. ex. Danmarks, Finlands, Tysklands och Frankrikes, hade

likväl en sådan frihet hos oss endast blifvit medgifven för vissa billigare

slag oberedda pelsvaror; och vore enligt embetsverkens mening

grunden till den undantagsställning, hvari de dyrbarare oberedda pelsverken

i vår tullagstiftning blifvit från äldre tider bibehållna, otvifvelaktigt

att söka i föreställningen, att dessa dyrbara varuslag äfven i sitt

oberedda skick kunde och borde bära en beskattning, som slutligen

träffade endast mera bemedlade förbrukare och antogs kunna inbringa

någon för statsverket afsevärd inkomst.

Att förväntningarne i dessa hänseenden icke motsvarats af verkligheten,

ådagalades af den ringa införsel utaf oberedda fullbelagda

pelsverk, som egt rum, och af den följaktligen obetydliga tullinkomst,

som derför influtit. Under femårsperioden 1879—1884 hade nemligen

denna inkomst i medeltal pr år uppgått till allenast 2,674 kronor och

utgjorde det sistnämnda af dessa år icke mera än 1,590 kronor, deraf

på de dyrbaraste och högst tullbeskattade slagen belöpte sig endast

omkring en tredjedel eller något mera än 500 kronor.

Antagligt vore att den ringa införseln hufvudsakligen föranledts

deraf, att pelsverken vid beredningen och genom dervid uppkommande

värdelöst affall förlorade en icke ringa del af den vigt, för hvilken införselstull

skulle hafva blifvit erlagd. Det syntes derföre hafva funnits

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

med yrkesidkarnes fördel förenligt att hellre införskrifva de beredda

pelsverken, hvaraf införseln i fråga om de dyrbarare slagen visat sig

betydligt större än af motsvarande oberedda slag. Härigenom hade

emellertid den del af bundtmakareyrket, som omfattade sjelfva pelsvarans

beredning, blifvit tillbakasatt, och den af sådan verksamhet påräkneliga

arbetsförtjenst gått förlorad.

Dessa förhållanden ådagalade nogsamt olägenheterna af att åsidosätta

den grundsats, som, ur synpunkten af näringslifvets befrämjande,

en längre tid varit i vår tullagsstiftning allmänligen erkänd och tillämpad,

nemligen att tullfrihet å råvaror och beredningsämnen för näringarnes

behof borde, så vidt möjligt, medgifvas.

I öfverensstämmelse med denna grundsats, och då, såsom af det

nu anförda framginge, någon nämnvärd uppoffring af statsinkomst icke

vore i fråga, funne embetsverken sig böra i underdånighet förorda tullfrihet

för alla slag oberedda pelsverk.

Deremot kunde embetsverken omöjligen understödja petitionärernes

förslag, att tullsatserna å beredda skinn af de slag, som i oberedt

tillstånd nu draga tull, skulle qvarstå oförändrade, om tullfrihet för de

oberedda skinnen medgåfves.

Vid framställandet af detta förslag hade petitionärerne antagligen

förbisett, att nu gällande tullsatser å de beredda skinn, som afsåges i

rubrikerna 206 och 207 af tulltaxan, med endast 20 procent öfverstege

de afgifter, hvilka vore åsätta motsvarande slag oberedda skinn, och

att den skyddstull, som nu vore ifrågavarande beredningsnäring medgifven,

skulle, enligt petitionärernes förslag, icke mindre än sexdubblas,

äfven om man helt och hållet lemnade utom räkningen den vigtförminskning

vid skinns beredning, hvilken vid bestämmande af 20 procents

förhöjning utöfver tullafgiften å de oberedda skinnen måste antagas

hafva tagits i betraktande.

I alla händelser funne embetsverken det icke med skäl kunna

ifrågasättas, att om, i främsta rummet till förmån för bundtmakareyrket,

tullfrihet för oberedda pelsverk medgåfves, samma yrke derjemte skulle

gynnas icke blott med en skyddstull, motsvarande hvad andra jemförliga

näringar åtnjöte, utan derutöfver med en tullafgift, som hittills

uteslutande haft fiskaliskt ändamål, men nu skulle af statsverket eftergifvas.

En sådan åtgärd syntes icke vara af näringens verkliga behof

påkallad, lika litet som den kunde försvaras gent emot den allmänna

förbrukningens billiga anspråk, att de i vårt klimat så behöfliga pelsvarorna

icke måtte oskäligen fördyras.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

För att rätt bedöma tullskyddsbeloppets relativa behöflighet vore

det af vigt bland annat att känna kostnaden vid den tillverkning, som

skulle skyddas. I detta hänseende hade en af petitionärerne meddelat,

att vid beredning af pelsskinn så val med hand- som med maskinkraft

kostnaden uppginge:

för get- och fårskinn till 35 öre per skålpund eller 82 öre per kilogram.

» skinn af bäfver m. fl. kr. 1: 50 » » » kr. 3: 53 » »

» andra slag skinn till 60 öre » » » » 1:41 » »

Nu upplyste derjemte statistiken öfver införseln af dessa olika

grupper beredda skinn under det år, 1884, då största importen egt rum,

att förstnämnda billigaste varuslag uppgått till 29,i procent; det andra

dyrbaraste till allenast 2,i procent; samt det sista eller medelsortens

varor till 68,8 procent af hela införseln; hvadan så väl bundtmakareyrkets

verksamhet som förbrukningsföremålens allmänna beskaffenhet

angåfve såsom lämpligt att i tulltaxan endast i tvenne grupper med

skiljaktiga tullsatser sammanföra de nu under tre olika afdelningar med

sina särskilda tullafgifter förekommande, beredda lösa pelsskinnen.

Fn sådan förändring syntes embetsverken desto hellre böra ifrågasättas,

som samma varufördelning, hvilken blefve faststäld i fråga om

de lösa beredda skinnen, otvifvelaktigt borde fullföljas äfven i afseende

å de af samma skinn bearbetade hel- eller halffärdiga persedlar, men

vid den fulländning, hvartill färgning af olika skinnslag uppdrifvits,

ganska stora svårigheter mötte att vid tullbehandligen, i synnerhet

beträffande fullfärdiga persedlar, med visshet afgöra om de vore tillverkade

af det ena eller andra, till utseendet hvarandra liknande skinnslaget,

I de länder, Tyskland och Frankrike, der skyddssystemet för närvarande

ansåges synnerligen väl genomfördt, vore lösa beredda pelsskinn,

likasom de oberedda, i Tyskland helt och hållet och i Frankrike

de vanligast förekommande tullfria; och vid bestämmandet i dessa

länder af tullsatserna å bearbetade pelsvaror förekomme i Tyskland för

oklädda fårpelsar samt alla slags hopsydda beredda skinn en gemensam

tullafgift af omkring fem öre per kilogram samt för fullfärdiga persedlar,

alla slag, likaledes eu enda gemensam tullsats af 150 mark per

100 kilogram, eller ungefär 1 krona 34 öre per kilogram. I Frankrike

åter utginge tullafgiften för vissa beredda och hopsydda skinn med 1

franc, eller 72 öre per kilogram; samt för färdigsydda persedlar så kallade

»vanliga» med 1 franc 60 centimer, eller omkring 1 krona 15 öre

per kilogram, och för »fina» med 5 francs, eller 3 kronor 60 öre per

kilogram.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 26.

Enligt embetsverkens mening satte dessa förhållanden utom allt

tvifvel, att ofvan antydda förenkling af vår tulltaxa kunde och borde

genomföras, likasom att vid bestämmandet af tullsatserna å de tvenne

olika grupper, i hvilka beredda skinn skulle indelas, hänsyn förnämligast

borde egnas åt beredningskostnaden för de skinnslag, som egentligen

kunde anses utgöra föremål för bundtmakareyrkets verksamhet.

I öfverensstämmelse med dessa åsigter hade embetsverken funnit

sig kunna tillstyrka, att för mindre värdefulla beredda skinnslag den

nu stadgade tullafgiften, 25 öre pr kilogram, bibehölles, och äfven tilllämpades

å de under rubriken »andra slag» nu hänförliga pelsskinn, för

hvilka skyddstullen hittills utgått med 20 procent å 50 öre eller blott

10 öre pr kilogram, äfvensom å de med dem i värde närmast jemförliga

hiller-, kin kil la- och närtzskinnen, samt att till den andra gruppen

hänfördes de dyrbaraste slagen, nemligen blåräf-, bäfver-, mård-, sobel-,

svar.träf-, s. k. kapsk säl samt utter, med en tullsats af 50 öre pr kilogram,

närmast motsvarande den skyddstull af 20 procent å 2 kronor 40

öre, eller 48 öre pr kilogram, som nu gällande tulltaxa för de dyrbarare

beredda skinnslagen medgåfve.

Under erinran att uti nu gällande tulltaxa beredda hopsydda pelsskinn

vore underkastade lika tull med de beredda lösa skinnen, samt

att petitionärerne velat bibehålla detta stadgande oförändradt i afseende

å hamster- och kaninskinn, hvaremot de i öfrigt i sitt förslag

hänfört hopsydda skinn, såsom foder och brämer, till lika tullbehandling

med delvis arbetade och fullfärdiga persedlar, hafva embetsverken

i afseende härå anfört, att någon giltig grund till ett sådant skiljaktigt

förfarande beträffande likartadt bearbetade olika skinnslag icke syntes

förefinnas; och hade också en del petitionärer vid de af embetsverken

ombesörjda undersökningar frångått nämnda förslag. Både sjelfvahopsyningsarbetet

och den omständigheten, att vid hopsyningen större eller

mindre affall uppkomme, närmade tvifvels utan de hopsydda pelsskinnen

till mer eller mindre färdiga persedlar, och då all tvetydighet, så vidt

möjligt, borde minskas, hade embetsverken ansett sig böra föreslå en

i sådant hänseende förändrad lydelse af ifrågavarande stadgande.

Härigenom bereddes visserligen ett vidare ökadt tullskydd för

bundtmakareyrket, för så vidt en del hopsydda pelskinn, på sätt petitionärerne

antydt, skulle hafva utgjort föremål för annan handelsomsättning

än som af bundtmakare förmedlades, men betydelsen af detta

tullskydd kunde i brist på statistiska källor icke beräknas.

Beträffande slutligen de af petitionärerne framstälda förslag så väl

till fördelning i olika grupper af de hel- och halffärdiga pelsvarorna som

Bill. till Biksd. Prof. 1886. 1 Samt. 1 Afd. 15 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 26.

till tullsatser å hvarje särskild grupp m. m., åberopade embetsverken i

fråga om varornas gruppering hvad i fråga om de beredda pelsskinnens

fördelning redan blifvit anfördt. Naturligen måste samma grund

följas vid tulltaxans uppställning i afseende å de färdiga persedlarne,

som i fråga om de beredda skinn, hvaraf persedlarne bestode.

Likasom skinnen af bäfver m. fl. dyrbara slag år 1884 utgjorde

eu ytterst ringa del, blott 2,i procent af hela införseln utaf beredda

skinn, så både också införseln af fullfärdiga persedlar utaf samma dyrbara

skinnslag nämnda år befunnits så anmärkningsvärdt obetydlig, att,

äfven med kännedom om det ringa bruk, hvartill de dyrbaraste pelsvarorna

hos oss kommit, en så ytterst obetydlig införsel deraf knappast

läte sig förklara. Denna införsel inskränkte sig nemligen till 57 kilogram

eller föga mer än 1/2 procent af hela årets import utaf färdiga

pelsverk. Och likväl utgjorde tullsatsen då, såsom nu, icke fullt 3

kronor 46 öre pr kilogram.

Nu yrkade petitionärerne tullafgifter till belopp af 20 kronor, 10

kronor och 8 kronor pr kilogram för de olika varugrupperna, och detta

på samma gång som tullafgifterna å de oberedda skinnslagen skulle

upphöra.

Det, nuvarande tullskyddet för fullständiga persedlar hade efter

afdrag- för råvarutullen utgjort för de dyrbaraste slagen nära 1 krona

6 öre samt för de tvenne andra varugrupperna i nu gällande taxa respektive

30 öre och 22 öre pr kilogram.

Om det ock finge medgifvas, att dessa tullsatser i och för sig

inneburit föga skydd, synnerligen då bundtmakareyrket varit underkastadt

den tryckande bördan af icke ringa tullbeskattning å dess hufvudsakliga

råvara, samt att följaktligen billighet och jemlik behandling med

andra näringar påkallade icke blott att, såsom ofvan vore anfördt, råvaran

gjordes tullfri, utan ock att densammas beredning och förarbetning

tiligodosåges med måttligt tullskydd, kunde embetsverken dock

ingalunda ens närmelsevis understödja de anspråk, som petitionärerne

i nu förevarande hänseende framstält.

Äfven om handelsvärdet å olika slag af pelsverk stundom kunde

uppgå till så höga belopp, som petitionärerne uppgifvit,, eller ännu högre,

så borde likväl erinras, att dessa höga varuvärden kunde antagas endast

ytterst undantagsvis i handeln förekomma och i hvad fall som helst

ingalunda kunde grunda något skäligt anspråk hos bundtmakaren på

någon efter dessa värden lämpad skyddstull, då det icke vore hans arbete,

utan råvarans mer eller mindre dyrbara beskaffenhet, som hufvudsakligen

bestämde värdet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj: is Nåd. Proposition N:o 26.

Emellertid funne embetsverken af hvad vid den verkstol da sorgfälliga

undersökningen kunnat inhemtas och vid jemförelse så väl med

hvad hittills hos oss varit stadgadt som med lagstiftningen i andra uppgifna

länder sig ega anledning tillstyrka att, med afseende så väl å de

olika tullafgifterna för de beredda skinnen som å de vanligen högre

tullbeskattade materialier, hvilka vid förfärdigande af en del dyrbarare

pelsverk användes, hopsydda pelsskinn samt delvis arbetade och fullfärdiga

persedlar med pelsverk till öfvertyg måtte indelas i två grupper,

den ena omfattande uppräknade dyrbarare slag med tullsats af 2

kronor, samt den andra, omfattande alla öfriga slag, med en tullsats af

1 krona per kilogram.

Deremot måste embetsverken helt och hållet afstyrka petitionärernes

hemställan, att kläder med pelsverk till foder men med öfvertyg

af väfnader måtte tullbehandlas såsom färdiga pelsvarupersedlar, enär

en dylik föreskrift skulle komma i uppenbar strid med hvad genom

handelstraktaten med Frankrike vore i afseende å tullafgiften å kläder

bestämdt.

Den förändrade uppställning af tulltaxan, som embetsverken sålunda

förordat, tilläte icke en noggrann beräkning öfver det inflytande

på tullinkomsten, som förändringarne kunde komma att medföra, äfven

om antagas kunde, att införseln af hvarje särskild!, varuslag fortfarande

blefve ungefär densamma som hittills. Men den mening ansåge sig

dock embetsverken kunna uttala, att förändringarne icke kunde antagas

utöfva något för statskassan afsevärdt inflytande.

Obestridligen är den för vissa dyrbarare oberedda skinn nu stadgade

höga tullsats af 2 kronor 40 öre per kilogram att räkna såsom beskattning

å en öfverflödsvara, men då inkomsten af denna skattetitel

varit för statskassan af en alldeles försvinnande betydelse, och medgifvandet

af tullfrihet för de råvaror, hvaraf bundtmakareyrket betjenar

sig, bör lända yrket till ett afsevärdt gagn, tvekar jag ej att förorda

embetsverkens förslag om tullfrihet för de oberedda skinnen. Rörande

tullsatserna å de beredda lösa skinnen har jag ej annan erinran att

göra, än att tillräckliga skäl synas mig ej hafva blifvit anförda för uteslutning

från den högre tullbeskattade gruppen af hiller, kinkilla och

närtz, hvilka för närvarande äro i tulltaxan likstälda med de skinn,

hvilka embetsverken i öfrigt upptagit i samma grupp.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 26.

Beträffande slutligen de hopsydda skinnen samt de delvis arbetade

och fullfärdiga persedlarne med pelsverk till öfvertyg, bör naturligtvis,

såsom embetsverken ock erinrat, grupperingen göras på enahanda sätt

som i fråga om de beredda lösa skinnen, hvilket jag ock iakttagit idet

förslag till rubrikens lydelse, jag ämnar för Eders Kongl. Maj:t framlägga.

Instämmande med embetsverken deri, att de af petitionärerne

för dessa persedlar föreslagna tullsatser äro oskäligt höga, måste jag

dock anse att embetsverken å sin sida satt tullsatserna allt för lågt, då

man besinnar, att det är just i fråga om de färdiga pelsvarorna som

bundtmakarne äro utsatta för den svåraste täflan, och de från utlandet

inkommande varorna inom denna affärsgren till stor mängd utgöras af

särdeles underhaltiga persedlar. Eu tull af en krona per kilogram för

sådana artiklar som t. ex. muffar och kragar, livilka ju äro temligen

lätta i vigt, utgör ett så obetydligt skydd, att, när man vill bibehålla

denna näring bland de skyddade, och annat har icke från något håll

ifrågasatts, fullt skäl synas vara att låta de af embetsverken föreslagna

siffror i detta afseende höjas från två till fyra kronor för de finare slagen

af pelsverk och från en till 2 kronor för de öfriga.

Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Majt må i nådig proposition

till Riksdagen föreslå, att tullsatsen beträffande artikeln ''»hudar,

och skinn, pelsverk», må erhålla följande förändrade lydelse:

»oberedda alla slag ....................................................... fria

beredda, lösa:

blåräf-, bäfver-, hiller-, kinkilla-, mård-,

närtz-, sobel-, svarträf, s. k. kapska

säl- samt utter .......................................... 1 kilogram — 50 öre

,, andra slag ........................................................ 1 „ 25 öre

hopsydda skinn samt delvis arbetade och

fullfärdiga persedlar med pelsverk till

öfvertyg af:

blåräf, bäfver, hiller, kinkilla, mård, närtz,

sobel, svarträf, s. k. kapsk säl samt

utter.................................................................... 1 kilogram 4 kronor

„ andra slag ........................................................ 1 „ 2 kronor

2:o.

Som, vid tillämpning af den i gällande tulltaxa förekommande rubriken

hattar, färdiga eller halffärdiga, svårighet visa sig möta att i åt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kong!- Mnj:ls Nåd. Proposition N:o 26.

skilliga fall särskilja halffärdiga hattar från väfnader, som val voro afsedda

att användas för tillverkning af hattar, men ännu icke undergått

någon sådan behandling, som kunde anses falla inom den egentliga

hatt-tillverkningens område, anmodade jag genom embetsskrifvelse af

den 12 December sistlidet år Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen

att till Finansdepartementet inkomma med yttrande, huru vida icke

ifrågavarande rubrik tarfvade ändring i syfte att få närmare bestämd

den bearbetning, en artikel skulle hafva undergått för att kunna hänföras

till halffärdig, äfvensom att, i den händelse embetsverken funne

eu dylik ändring påkallad, på samma gång afgifva förslag dertill.

I skrifvelse af den 13 sistlidnc Januari hafva embetsverken afgifva

det sålunda begärda yttrandet med öfverlemnande tillika af ett

från packhusinspektionen i Stockholm infordradt utlåtande, deruti inspektionen,

under förmälan, att det uti ifrågavarande tulltaxerubrik

förekommande uttrycket »halffärdiga» aldrig, inspektionen veterlig!, gifvit

anledning till tvist vid andra tullbehandlingstillfällen än när fråga

varit om förtullning af till hattar ämnade s. k. filtstumpar, hemstält

att, då af ett vid utlåtandet fogadt intyg af två i hattfabrikationen sakkunniga

personer framginge, att dylika filtstumpar vore minst halffärdiga

hattar, enär de redan undergått mera arbete än som återstode för att

de skulle blifva färdiga hattar, ifrågavarande tulltaxerubrik måtte till

undvikande af tvist vid omförmälda fall erhålla följande lydelse:

»Hattar, färdiga eller halffärdiga, derunder inbegripna till hattar

synbarligen ämnade s. k. filtstumpar.»

För egen del anföra embetsverken, att, då den behandling, som

erfordrades för tillverkning af dylika s. k. filtstumpar, hvarom fråga

vore, vare sig de förfärdigades af hår eller ull, måste på grund af hvad

upplyst blifvit anses falla inom hattfabrikationens område, och tillverkningen

af nämnda vara kräfde mera arbete än som erfordrades för att

deraf tillverka färdiga hattar, i följd hvaraf dylika filtstumpar borde i

förtullningshänseende anses såsom halffärdiga hattar, embetsverken,

hvilka ej hade sig bekant att ovisshet rörande tillämpningen af ifrågavarande

tulltaxerubrik uppstått vid andra tillfällen än då fråga varit om

tullbehandling af ifrågavarande varuartikel, funne sig böra, med hänsyn

till vigten deraf att tullbehandlingen vid rikets samtliga tullkamrar

blefve likformig, hvilket med bibehållande af nu gällande mångtydiga

rubrik svårligen vore möjligt, då varan dels hänfördes till »hattar, andra

slag» med tull af 40 öre för stycket och dels till »väfnader, ylle, filtar»

med tull af 60 öre pr kilogram, hemställa, att tulltaxerubriken »hattar»

måtte erhålla den af packhusinspektionen föreslagna lydelse.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Med afseende å hvad embetsverken sålunda anfört hemställer jag

i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå

Riksdagen, att den i gällande tulltaxa förekommande rubriken »hattar,

färdiga eller halffärdiga» må erhålla följande lydelse:

»Hattar, färdiga eller halffärdiga, derunder inbegripna till hattar

synbarligen ämnade s. k. filtstumpar.»

3:o

I en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift hafva telegrafdirektören

Sten Schaar, aktiebolaget Hakon Brunius & C:o, Allmänna telefonföreningen,

Göteborgs Bell Telefon aktiebolag, ingeniörerne Davy Robertson och

O. A. Ericsson, telegrafkontrollören A. Falk, electro-mekaniska bolaget

Thor, elektriska centralstationen, A. J. G. Bismark & C:o samt Ramberg

& Bauer, samtliga i Göteborg, i underdånighet anhållit, att, som i gällande

tulltaxa icke funnes någon särskild rubrik, som afsåge elektriska

telegrafkablar och ledningstrådar för telegraf- och telefonledningar,

ringledningar, elektrisk belysning och elektriska intrument, samt Generaltullstyrelsen

i ett särskilt dess pröfning understäldt mål angående

tullbehandlingen af ett till Göteborg från Liibeck inkommet parti omspunnen

koppartråd, förklarat att all öfverspunnen metalltråd borde såsom

karkasser tullbehandlas, med tillämpning af hvilket beslut de mest

brukliga slag af ledningstrådar, alla telegrafkablar och större delen af

de kablar, som användes för elektrisk belysning skulle komma att beläggas

med samma höga tull som karkasser, Eders Kongl. Maj:t täcktes

i nåder antingen förklara, att enligt tulltaxan enkla koppartrådar

med en diameter af 0,8 millimeter eller af större tjocklek, likasom ock

isolerade kablar, äfven om dessa vore sammansatta af finare koppartråd

än nyss nämnts, finge i riket tullfritt införas, eller ock vidtaga sådana

åtgärder, som kunde leda till en förändring af tulltaxan i berörda syfte;

och hafva sökandena till stöd för sin underdåniga framställning anfört,

att koppartrådar af 0,8 millimeter och större diameter, i hvilkas isolering

ingått guttapercha, eldsäker impregnering eller stark asfaltering

dittills ej tillbehandlats såsom karkasser, utan fått tullfritt införas; att

genom beläggande af sådan koppartråd som användes för elektriska

belysningsanläggningar, med den för karkasser bestämda införselsafgift,

1 krona 10 öre per kilogram, priset på dylik tråd komme att så fördyras

— i fråga om vissa dimensioner deraf med ända till 60 procent

— att derigenom elektricitetens användande på det praktiska och industriella

området skulle i väsentlig mån hämmas; att inom Sverige

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Mqj.is Nåd. Proposition N:o 26.

icke tillverkades telegrafkablar eller liknande artiklar samt endast få

sorter isolerade ledningstrådar; att koppartråd impregnerad eldsäkert

eller med asfalt eller tjära och dylikt, i synnerhet de dimensioner deraf,

som egde en diameter af 0,8 millimeter eller derutöfver, icke kunde

användas såsom karkasser och alltså icke torde böra såsom sådana tullbehandlas;

att med bomull öfverspunnen koppartråd af 0,8 millimeter

eller större diameter hufvudsakligen användes vid fabrikation af dynamomaskiner

och således borde tullbehandlas såsom maskindelar, hvartill

jemväl finare isolerad koppartråd borde i förtullningshänseende hänföras,

då sistberörda tråd nästan uteslutande användes till ringklockor,

telegrafapparater och elektriska instrument, hvilka alla artiklar tullfritt

infördes under rubriken maskiner; samt att karkasser aldrig tillverkades

af koppartråd, hvarföre någon förvexling af dylika och isolerad koppartråd

ej vore att befara.

Jag tillåter mig erinra, att enligt tulltaxan af den 9 Oktober 1885

träd af metall, öfverspunnen med silke, tråd eller papper, skall tullbehandlas

såsom karkasser, äfvensom att tullafgiften för karkasser och

karkassband är bestämd till 1 krona 10 pr kilogram.

Sedan Generaltullstyrelsen genom nådig remiss den 17 April

sistlidet år anbefalts att yttra sig öfver nu omförmälda framställning,

har Styrelsen, efter att hafva infordrat yttranden i ämnet från packhusinspektionen

i Stockholm och Styrelsens tekniska biträde, Professoren

vid Tekniska Högskolan J. O. Andersson, den 1 påföljande Juni afgifvit

det infordrade utlåtandet.

T det utlåtandet bifogade, af Professoren Andersson afgifna

yttrande anför denne, att, enär, så vidt han kunnat utröna, öfverspunnen

koppar- eller bronstråd icke användes till karkasser, emedan den vida

billigare öfverspunna jerntråden härtill vore lika eller bättre användbar,

och då öfverspunnen koppar- eller bronstråd, så vidt utrönas kunnat,

endast användes till elektriska ledningar, syntes skäl ej vara för handen,

som talade för någon dimensionsgräns å öfverspunnen koppar- eller

bronstråd såsom vilkor för tullfrihet; att denna uppfattning äfven vunne

stöd deraf, att den öfverspunna koppartråd, som till betydande mängd

användes i telefonapparater, i regel vida understege 0,8 millimeter, hvadan,

om tullfrihet beviljades för den öfverspunna koppar- eller bronstråd

(0,8 millimeter i diameter och deröfver), som användes inom den

elektriska belysningen eller telegrafien, det torde få anses billigt, att

tullfrihet äfven beviljades för den öfverspunna koppar- eller bronstråd

(under 0,8 m. m. i diameter), som användes inom den i vårt land icke

obetydliga telefonindustrien; samt att hvad sålunda anförts om öfver
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kong!,. May.ls Nåd. Proposition N:o 26.

spunnen koppar- eller bronstråd äfven och med lika skäl torde få anses

gälla elektriska kablar eller enkla eller sammanförda koppar- eller

bronstrådar, öfverdragna med s. k. isoleringsmassa af guttaperchakompositioner

eller dylikt.

Generaltullstyrelsen yttrar för egen del — med förmälan tillika,

att styrelsen icke, på sätt sökandena uppgifvit, meddelat någon allmän

föreskrift derom, att all öfverspunnen koppartråd borde såsom karkasser

tullbehandlas, utan endast i särskilda fall tillämpat tulltaxans bestämmelser

å inkommande varupartier — att vid bedömande af nu förevarande

fråga å ena sidan förekomme, att tulltaxans föreskrift om tullbehandling

af öfverspunnen metalltråd såsom karkasser, hvilken föreskrift

otvifvelaktigt vid sin tillkomst afsåg vissa hufvudsakligen för

fruntimmerskostymer användbara och såsom lyxartiklar betraktade

samt derföre högt beskattade varor, qvarstode sedan längre tid tillbaka,

under det att, å andra sidan, senaste tidens stora uppfinningar på elektricitetens

område för vigtiga praktiska ändamål visat sig vara i behof

af just sådana varor, som väl hemfölle under rubriken öfverspunnen

metalltråd, men ingalunda kunde, med aktgifvande på grunderna för

vår tullagstiftning i öfrigt, antagas hafva varit med den höga tullafgiften

åsyftade. Alla slag fysiska instrumenter vore nemligen hos oss tullfria,

och det kunde vid sådant förhållande icke skäligen ifrågasättas,

att lagstiftaren skulle, om ens med någon, åtminstone icke med en, enligt

sökandenas påstående, ända till 60 procent af värdet uppgående

tullsats, beskatta det för en del elektriska apparaters användning erforderliga

materiel af öfverspunna ledningstrådar.

Då numera genom de af sakkunnige män meddelade yttranden

enligt Styrelsens mening finge anses ådagalagdt, att till karkasser och

karkassband för beklädnadsändamål icke begagnades annan metalltråd

än af jern och stål, samt att äfven långt finare öfverspunnen koppareller

bronstråd än 0,8 millimeters tjocklek användes för elektriska ledningar,

har Styrelsen, i öfrigt åberopande hvad Professoren Andersson

i sitt nyss omförmälda yttrande anfört, i underdånighet hemstält, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes förklara så väl öfverspunnen koppar- eller

bronstråd som enkla eller sammanförda koppar- eller bronstrådar,

öfverdragna med så kallade isoleringsmassa af guttaperchakompositioner

eller dylikt, böra antingen medgifvas fullkomlig tullfrihet eller, då

någon industri för metalltråds öfverspinning inom landet lärer bedrifvas,

åtminstone såsom varor, som icke kunde hänföras under någon af

de i tulltaxan upptagna bestämmelser, mer eller mindre arbetade, beläggas

med en tull af allenast 10 procent af värdet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 26.

Lika med Generaltullstyrelsen finner jag de af sökandena i deras

underdåniga framställning påpekade förhållanden värda synnerlig uppmärksamhet

och instämmer i hvad Styrelsen yttrat om önskvärdheten

deraf. att de ur dessa förhållanden härflytande olägenheter för den

elektriska industrien varda i möjligaste mån undanröjda. Då emellertid,

efter _ hvad. Styrelsen antydt och jag sedermera fått bekräftadt, en industri

för metalltråds öfverspinning verkligen här i landet under senare

tid uppstått, torde af de utaf Styrelsen alternativt föreslagna förändringarne

den senare böra föredragas, och hemställer jag alltså i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen,

att taxerubriken tråd må sålunda ändras, att så väl öfverspunnen

koppar- eller bronstråd som enkla eller sammanförda koppar- eller

bronstrådar, öfverdragna. med så kallade isoleringsmassa af guttaperchakompositioner

eller dylikt, må beläggas med en tull af allenast 10

procent af värdet.»

Hvad Herr Statsministern sålunda yttrat och hemstält,

deruti Statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och

skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af dqn

lydelse bilagan Ditt. A vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Fredrik Zethelius.

Bill. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami, 1 Afd. 15 Käft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.