Sök i Ratio Lex

Med förslag till Lag angående ansvarighet för skada i följd af jernväg s drift

46 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 36 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1886:3, Med förslag till Lag angående ansvarighet för skada i följd af jernväg s drift

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 3.

1

N:0 3.

Kongl. Maj-.ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

Lag angående ansvarighet för skada i följd af jernväg s

drift; gifven Stockholms slott den 18 December 1885.

Under åberopande af bifogade i Statsrådet och Högsta Domstolen

förda protokoll vill Kongl. Maj:t jemlikt 87 § Regeringsformen föreslå

Riksdagen att antaga följande:

Lag angående ansvarighet för skada i följd af jernvägs drift.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Med jernväg förstås i denna lag sådan staten eller annan tillhörig

jernväg, å hvilken befordran af person eller gods verkställes

medelst ångkraft.

Varder, under pågående anläggning af jernväg, densamma eller

någon del deraf befaren med användande af ångkraft, skall äfven i afseende

å sådan ofullbordad jernväg denna lag tillämpas.

2 §•

Har i följd af jernvägs drift någon ljutit döden eller lidit kroppsskada,

och ligger vållande dertill jernvägens förvaltning eller betjening

till last, skall jernvägens innehafvare utgifva skadestånd enligt de i

strafflagen stadgade grunder såsom om han sjelf vållat skadan.

3 §.

Varder i följd af jernvägs drift någon, som är anstäld i jernvägens

tjenst eller arbete, under förrättandet deraf dödad eller skadad,

Bih. till Riksd. Prot. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 3 Raft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

vare, ändå att icke någon annan af jernvägens förvaltning eller betjening

vållat skadan, jernvägens innehafvare skyldig gälda skadestånd,

der icke han, som skadan led, genom öfverträdelse af gällande föreskrifter

eller annan grof vårdslöshet sjelf ådragit sig skadan.

Har skadan skett i följd af annan jernvägs drift, och är icke

denna jernvägs innehafvare på grund af 2 § pligtig ersätta skadan,

kåfve innehafvaren af den jernväg, i hvars tjenst eller arbete den

dödade eller skadade var stadd, samma skyldighet att gälda skadestånd,

som enligt hvad nyss är sagdt skolat åligga honom, om skadan

timat i följd af driften af hans egen jernväg.

4 §■

År den, som lidit kroppsskada, i följd deraf berättigad att från

kassa, som helt och hållet eller till väsentlig del bildats genom bidrag

af jernvägens innehafvare, erhålla pension eller annat understöd, eller

har den skadade på bekostnad af jernvägens innehafvare blifvit försäkrad

mot olycksfall, skall, i den mån skadan sålunda varder ersatt,

jernvägens innehafvare njuta befrielse från ersättningsskyldighet.

5 §•

Kommer eld lös från lokomotiv eller från eldstad i annat jernvägsfordon,

och sker derigenom skada å fast egendom eller å lös egendom,

som icke af jernvägens förvaltning eller betjening för befordran

mottagits, ersätte jernvägens innehafvare skadan.

Har egaren af den skadade egendomen, genom underlåtenhet att

fullgöra honom jemlikt åtagande eller på annan grund åliggande skyldighet

mot jernvägens egare eller innehafvare, sjelf föranledt skadan, vare

han icke berättigad till ersättning. År han jemlikt åtagande eller på

annan grund pligtig att sjelf vidkännas den från jervägstrafiken härrörande

eldfara, vare han ej heller till ersättning berättigad, der icke

skadan har sin orsak i vårdslöshet vid jernvägens drift.

År skadan, utan att hafva sin orsak i sådan vårdslöshet, föranledd

derigenom, att annan än jernvägens innehafvare, efter det jernvägens

anläggning påbörjades, utanför jernvägens område på kortare

afstånd från närmaste jernvägsspår än 30 meter upplagt bränbart löst

gods utan säkert skydd, eller uppfört byggnad af lätt antändligt ämne

eller täckt förut uppförd byggnad med sådant ämne, eller vidtagit

annan dylik åtgärd, som uppenbarligen i väsentlig mån ökat den från

jernvägstrafiken hotande eldfara; då vare jernvägens innnehafvare från

ersättningsskyldighet fri.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:t a Nåd. Proposition No 3.

B

6 §•

Varder annorledes, än i 5 § sägs, gods, som icke af jernvägens

förvaltning eller betjening för befordran mottagits, i följd af jernvägens

drift skadadt, och ligger vållande dertill jernvägens förvaltning eller

betjening till last, ersätte jernvägens innehafvare skadan.

7 §•

Låter innehafvare af jernväg driften af densamma i större eller

mindre omfattning besörjas af personer, som icke äro i jernvägens

tjenst anstälde, skola desse, såvidt angår den befattning de taga med

jernvägens drift, i afseende å bestämmelserna i 2, 5 och 6 §§ anses

såsom tillhörande jernvägens förvaltning eller betjening.

8 §•

Begagnas bangård eller annat jernvägsområde af två eller flera

jernvägar gemensamt, svare för skada, som der i följd af ena eller

andra jernvägens drift timar af sådan beskaffenhet som i 2 eller 6 §

sägs, innehafvaren af den jernväg, hvars förvaltning eller betjening

vållat skadan. År skadan vållad af personer, anstälde vid särskilda

jernvägar, vare dessa jernvägars innehafvare, en för alla och alla för

en, ansvarige för skadan och dele sins emellan densamma i förhållande

till den större eller mindre skuld, som pröfvas ligga hvarderas förvaltning

eller betjening till last.

År skadan sådan, som i 5 § sägs, ansvare derför innehafvaren

af den jernväg, från hvars fordon elden kommit.

9 §•

Jernvägs egare, som åt annan öfverlåter nyttjanderätten till sin

jernväg, vare för skada, som derefter i följd af jernvägens drift timar,

ansvarig lika som jernvägens innehafvare, dock ej med annan sin egendom,

än jernvägen och hvad dertill hör enligt 1 § af förordningen

angående lagfart, inteckning och utmätning af jernväg med mera den

15 Oktober 1880; och må egaren söka sitt åter af jernvägens innehafvare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kong!,. Maj:ts Nåd. Preposition N:o 3.

10 §.

Hvar, som vill fordra skadestånd enligt denna lag, skall inom

två år från den dag, då skadan timade, sin talan hos domstol anhängiggöra.

Försummas det, hafve han sin talan förlorat.

11 §•

Hvad jernväg^ egare eller innehafvare utgifvit i skadestånd, eger

han söka åter af den, som skadan vållat, der icke denne sjelf lidit

skadan och enligt 3 § är berättigad att derför njuta ersättning.

12 §.

I fråga om jernvägs egares eller innehafvares ansvarighet för

skada å gods, som jernvägens förvaltning eller betjening för befordran

mottagit, gälle hvad derom är eller framdeles varder särskildt stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1887.

Kong]. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong!, nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Nils von Steyern.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms

slott Fredagen den 30 Oktober 1885,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen Statsrådet von Steyern anmälde i underdånighet:
Styrelsens

för statens järnvägstrafik den 29 innevarande månad

afgifna utlåtande öfver det i statsrådsprotokollet för den 3 sistlidne

Juli omförmälda förslag till lag angående jernvägs innehafvares och

egares ansvarighet för skada i följd af jernvägens drift.

På Statsrådets hemställan förordnade Hans Maj:t

Konungen, att öfver ifrågavarande förslag Högsta

Domstolens utlåtande skulle, för det ändamål 87 §

Regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet

infördas.

Ex protocollo

Th. Wilh. Malm.

Bih. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

FÖRSLAG

till

LAG

angående jern vägs innehafvares och egares ansvarighet

för skada i följd af jernvägens drift.

STOCKHOLM

ISAAO MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG.

1885.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'') A

& $A

L.l

r.*: • ,X‘.!

Vin-);

‘ • Ii / i/i ! ’•;_)!

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Justitiedepartementet.

Sedan Kongl. Maj:t den 15 November sistlidet år bemyndigat

Chefen för Kongl. Justitiedepartementet att låta utarbeta förslag till

föreskrifter angående ersättningar i händelse af olycksfall vid jernvägstrafik

äfvensom att, vid beredande af nämnda fråga, kalla till biträde

sakkunnige män, anstälde vid statens och enskildes jernvägar, samt

undertecknade Sparre och Agrelius den 21 April innevarande år af

Herr Statsrådet och Chefen för nämnda departement erhållit uppdrag

att i departementet biträda vid uppgörande af förslag till lag i berörda

ämne, få vi härmed vördsamt aflemna förslag till “lag angående jernvägs

innehafvares och egares ansvarighet för skada i följd af jernvägens

drift11, jemte motiv, äfvensom en af undertecknad Sparre afgifven

reservation.

Stockholm den 23 Juni 1885.

ERNST HERSLOW.

K. U. SPARRE.

MARCUS AGRELIUS.

opaginerad Kontrollera mot PDF

. i t’ •.1: >:0‘m•

00 TiOH fiiT

/i ii;;

. i !•

< ;

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Förslag

till

Lag angående jernvägs innehafvares och egares ansvarighet för skada i följd af

jernvägens drift.

1 §■

Med jernväg förstås i denna lag sådan staten eller annan tillhörig

jernväg, å hvilken befordran af person eller gods verkställes

medelst ångkraft.

Varder, under pågående anläggning af jernväg, densamma eller

någon del deraf befaren med lokomotiv, skall äfven i afseende å sådan

ofullbordad jernväg denna lag tillämpas.

2 §.

Har i följd af jernvägs drift någon ljutit döden eller lidit kroppsskada

och ligger vållande dertill jernvägens förvaltning eller betjening

till last, ersätte jernvägens innehafvare skadan såsom om han sjelf

vållat densamma.

3 §.

Var den, som i följd af jernvägs drift blifvit dödad eller skadad,

dervid anstäld i samma jernvägs tjenst eller arbete och med förrättande

af tjensten eller arbetet sysselsatt, vare, ändå att icke någon

annan af jernvägens folk vållat skadan, jernvägens innehafvare skyldig

gälda skadestånd enligt de i 1, 2 och 4 §§ af 6 kapitlet strafflagen

stadgade grunder, der icke han, som skadan led, genom öfverträdelse

af gällande föreskrifter eller annan grof vårdslöshet sjelf ådragit sig

skadan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Varder den, som är anstäld i jernvägens tjenst eller arbete, under

förrättandet deraf dödad eller skadad i följd af annan jernvägs drift,

och är icke sistnämnda jernvägs innehafvare på grund af 2 § pligtig

ersätta skadan, hafve innehafvare!! af den jernväg, i hvars tjenst eller

arbete den dödade eller skadade var stadd, samma skyldighet att gälda

skadestånd, som enligt hvad nyss är sagdt skolat åligga honom, om

skadan timat i följd af driften af hans egen jernväg.

4 §•

År den, som blifvit skadad, i följd deraf berättigad att från kassa,

som helt och hållet eller i väsentlig mån bildats genom bidrag af jernvägens

innehafvare, erhålla pension eller annat understöd, eller har

den skadade på bekostnad af jernvägens innehafvare blifvit försäkrad

mot olycksfall, skall, i den mån skadan sålunda varder ersatt, jernvägens

innehafvare njuta befrielse från ersättningsskyldighet.

5 §•

Kommer eld lös i följd af gnistor från lokomotiv eller i annat

jernvägsfordon anbragt eldstad, och sker derigenom skada å fast egendom

eller ock lös, som icke af jernvägens förvaltning eller betjening

för befordran mottagits, ersätte jernvägens innehafvare skadan.

Har skadan icke sin orsak i vårdslöshet i afseende å jernvägens

drift, och är antingen egaren af den egendom, som blifvit skadad,

jemlikt åtagande eller på annan grund pligtig att sjelf vidkännas den

från jernvägstrafiken härrörande eldfara eller ock skadan föranledd

derigenom, att annan än jernvägens innehafvare, efter det jernvägens

anläggning påbörjades, utanför jernvägens område på kortare afstånd

från närmaste jernvägsspår än 30 meter upplagt bränbart löst gods

utan säkert skydd eller uppfört byggnad af eller täckt förut uppförd

byggnad med lätt antändligt ämne eller vidtagit annan dylik åtgärd,

som uppenbarligen i väsentlig mån ökat den från jernvägstrafiken

hotande eldfara; då vare jernvägens innehafvare från ersättningsskyldighet

fri.

Lag samma vare, der egaren af den egendom, som blifvit skadad,

genom underlåtenhet att fullgöra honom jemlikt åtagande eller på

annan grund gentemot jernvägens egare eller innehafvare åliggande

skyldighet sjelf föranledt skadan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

6 §■

Varder annorledes, än i 5 § sägs, gods, som icke af jern vägens

förvaltning eller betjening för befordran mottagits, i följd af jernvägens

drift skadadt, och ligger vållande dertill jernvägens förvaltning

eller betjening till last, ersätte jernvägens innehafvare skadan.

7 i
Låter

innehafvare af jernväg driften af densamma i större eller

mindre omfattning besörjas af personer, som icke äro i jernvägens

tjenst anstälde, skola de, såvidt angår den befattning de taga med

jernvägens drift, i afseende å bestämmelserna i 2, 5 och 6 §§ anses

såsom tillhörande jernvägens förvaltning eller betjening.

Hvad nu är sagdt gälle icke om den, som, medan han är i en

jernvägs tjenst eller arbete, inom samma jernvägs område tager befattning

med annan jernvägs drift.

8 §•

Begagnas bangård eller annat jernvägsområde af två eller flera

jernvägar gemensamt, svare för skada, som der i följd af ena eller

andra jernvägens drift timar af sådan beskaffenhet som i 2 eller 6 §

sägs, innehafvare!! af den jernväg, hvars folk vållat skadan. År skadan

vållad af personer, anstälde vid särskilda jernvägar, vare dessa

jernvägars innehafvare, en för alla och alla för eu, ansvarige för skadan

och dele sinsemellan densamma lika.

År skadan sådan, som i 5 § sägs, ansvare derför innehafvare!!

af den jernväg, från hvars fordon elden kommit.

9 §•

Jernvägs egare, som åt annan öfverlåter nyttjanderätten till sin

jernväg, vare för skada, som derefter i följd af jernvägens drift timar,

ansvarig lika som jernvägens innehafvare, dock ej med annan

sin egendom, än jernvägen och hvad dertill hör enligt 1 § af förordningen

innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning af jernväg så ock i fråga om förvaltningen af jernväg

under konkurs den 15 Oktober 1880, och söke sitt åter af jernvägens

innehafvare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

10 §.

Hvad jernvägs innehafvare utgifvit i ersättning för skada, som

af annan vållats, eger den förre söka åter af den, som vållat skadan,

der icke han, som skadan led, sjelf föranledt densamma och det oaktadt

enligt 3 § är berättigad att njuta skadestånd.

11 §•

I fråga om jernvägs innehafvares eller egares ansvarighet för

skada å gods, som jernvägens förvaltning eller betjening för befordran

mottagit, gälle hvad derom är eller framdeles varder särskilt stadgadt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Motiv.

Förevarande lagförslag har, såsom de deri intagna bestämmelser

närmare utvisa, till ändamål, att reglera den innehafvare och egare af

jernväg åliggande ansvarighet för skada, som genom jernvägens drift

tillfogas annan till person eller sådan egendom, som icke för befordran

öfverlemnats till jernvägen. Hvad deremot angår sådant gods, som

jernvägens innehafvare mottagit för befordran, så uppkommer genom

mottagandet mellan honom och afsändaren ett obligatoriskt förhållande,

hvars beskaffenhet för närvarande bestämmes, beträffande statens jernvägar,

genom det af Konungen för trafiken å nämnda jernvägar utfärdade

reglemente den 4 April 1862 och, hvad enskilda jernvägar vidkommer,

genom det trafikreglemente, som Konungen jemlikt Kongl.

kungörelsen den 11 December 1874 för hvarje i förevarande lagförslag

afsedd enskild jernväg fastställer innan densamma får öppnas för allmän

trafik.

1 §•

Den grund, hvarpå förevarande lagförslag väsentligen hvilar, är,

såsom lätteligen inses, den, att jernvägsdrift är en rörelse, som väl å

ena sidan bereder samhället så vidsträckt gagn, att dess ändamålsenliga

utöfvande ej må på något sätt hindras, men å andra sidan kräfver

en mer än vanlig omsorg och noggranhet i afseende å bedrifvandet

af rörelsen, så framt icke det afsedda gagnet skall förbjtas i olycka

och förderf för menniskor och egendom. Då jernvägsdriftens farlighet

företrädesvis beror derpå, att trafiken å jernväg i regeln besörjes medelst

ångkraft, så följer häraf, att i de undantagsfall, då för trafikerandet

af jernväg användes annan kraft än ånga den föreslagna lagen

icke bör eg a tillämplighet, men att, derest en under anläggning varande

jernväg, såsom ofta är händelsen, befares med lokomotiv, samma

lag bör gälla äfven i afseende å sådan ofullbordad jernväg.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

2 §.

Men hänsyn särskild! till jernvägsdriftens farlighet icke allenast

för dem, som dermed taga befattning, utan äfven för allmänheten, är

det uppenbarligen af synnerlig vigt, att endast sådana personer, som

besitta nödig skicklighet och erfarenhet i jernvägsdriften och tillika

gjort sig kända för pligttrohet och nit, varda deri använde. Häraf följer,

att det måste anses såsom en oeftergiflig pligt för jernvägs innehafvare

att noga se sig före vid valet af dem, åt hvilka besörjandet

af jernvägens drift anförtros, och då det enda lämpliga och fullt verksamma

medel att förmå jernvägs innehafvare att fullgöra denna sin

pligt torde bestå deri, att han i så måtto varder ansvarig för jernvägspersonals

fel och försummelser i tjensten, att honom åligger att upprätta

all derigenom uppkommen skada lika som om han sjelf vållat

densamma, har en sådan jernvägs innehafvare åliggande ansvarighet

utgjort den ledande grundsatsen vid upprättandet af förevarande lagförslag.

Den i förslagets 2:dra § med tillämpning af berörda grundsats

uppstäda allmänna regel, att jernvägs innehafvare är ansvarig för all

genom jernvägsdriften uppkommen skada å person, som vållats af

jernvägens förvaltning och betjening, är, såsom ordalagen i samma §

torde utmärka, afsedd att gälla, ehvad den dödade eller skadade, då

olyckan timade, var anstäld vid jernvägen eller såsom passagerare åtföljde

bantåg eller af annan anledning befann sig å jernvägens område

eller i dess närhet, hvarvid dock är att märka, att jernvägs innehafvares

ansvarighet, hvad jernvägens egen personal angår, är enligt

förslagets 3 § i så måtto vidare utsträckt, att skada, som i följd af

jernvägs drift drabbar någon af jernvägens personal under förrättande

af tjenst eller arbete för jernvägen, skall, ändå, att icke någon annan

af samma personal vållat skadan, och således äfven om skadan timat

af rätt våda eller vållats af någon, som icke hör till jernvägspersonalen,

ja till och med om den skadade genom vårdslöshet af mindre

svår beskaffenhet sjelf ådragit sig skadan, ersättas af jernvägens innehafvare.

Att i den föreslagna lagtexten närmare utveckla och förklara

hvad begreppet af vållande innebär, har synts mindre lämpligt; dock

torde det här icke vara ur vägen att påpeka, att en skada lär böra

anses vållad af jernvägens personal icke blott då den uteslutande är

föranledd genom nämnda personals fel eller försummelse i tjensten,

utan äfven då den i fråga varande skadan, ehuru närmast framkallad

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

af annan orsak t. ex. en naturtilldragelse eller annans brottsliga tilltag,

dock tillika indirekt härrör deraf, att någon af jernvägens folk eftersatt

den omtänksamhet och vaksamhet, som honom ålegat.

Då jernvägs innehafvare enligt förevarande paragraf är skyldig

att ersätta den deri omförmälda skada såsom om han sjelf vållat densamma,

torde häraf vara uppenbart, att berörda ersättningsskyldighet

är af principal beskaffenhet och således kan mot honom göras gällande,

oberoende deraf huruvida talan föres mot den eller dem, som vållat

skadan, äfvensom att jernvägsinnehafvarens ersättningsskyldighet i detta

fall normeras af de i 6 kapitlet strafflagen meddelade regler för skadestånd

i brottmål.

3 §•

Enär det icke kan undgås, att de, som användas i jernvägs tjenst

eller arbete, derunder utsättas för faror af mångahanda slag, kan det

näppeligen anses billigt, att jernvägens tjenste- och arbetarepersonal

skulle ensam bära det med tjensten eller arbetet förknippade äfventyr

af icke allenast ett personligt lidande, som i sjelfva verket icke står

att godtgöra, utan derjemte den förmögenhetsförlust, hvilken är en

ovilkorlig följd af hvarje svårare kroppsskada. Den risk, enhvar af

jernvägens personal i berörda afseende löper, är något, som aldrig

låter sig på förhand beräknas och således icke heller kan läggas till

grund för bestämmande af den lön, som hvarje särskild befattning vid

jernvägen skäligen bör betinga. Vid sådant förhållande synes rättvisan

fordra att skada, hvaraf, i följd af jernvägsdriften, någon af

driftpersonalen utan sitt eget förvållande träffas medan han är med

jernvägens tjenst eller arbete sysselsatt, skall, ändå att icke någon

annan af samma personal vållat skadan och denna följaktligen antingen

timat af våda eller vållats af någon, som icke hör till driftpersonalen,

så vidt den står att godtgöra, ersättas af jernvägens innehafvare, hvilken

således i förhållande till sin personal kommer i en ställning, liknande

den, som en försäkringsgifvare intager till dem, hvilka hos

honom vunnit försäkring mot olycksfall. Men enär det vidare svårligen

kan förekommas att i jernvägstrafiken inträffa sådana oförutsedda

fall, der trafikens säkerhet väsentligen beror af dess betjenings rådighet

och oförskräckthet, måste det i jern vägsdriftens eget intresse vara

angeläget att, såvidt möjligt är, söka förebygga att driftspersonalen

må känna sig frestad att företrädesvis sörja för sin egen trygghet och

sätta trafikens säkerhet i andra rummet. En sådan frestelse skulle

dock otvifvelaktigt framställa sig för jernvägspersonalen, derest lag
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

stiftningen ålade den att sjelf vidkännas all sådan i tjensten ådragen

skada, som kunde anses kafva härrört från den skadades egen oförsigtighet.

På dessa grunder har, hvad angår sådan kroppsskada, som i följd

af jernvägsdrift drabbar jernvägens personal under dess förrättande af

tjenst eller arbete för jernvägen, jernvägsinnehafvarens ansvarighet

blifvit genom förslagets 3 § sålunda utsträckt att sådan skada skall af

honom ersättas, der icke den, som lidit skadan, sjelf ådragit sig densamma

genom öfverträdelse af gällande föreskrifter eller annan grof

vårdslöshet.

Det torde måhända invändas, att föreskriften om jernvägs innehafvares

ansvarighet äfven för sådan skada, som dess personal genom

ringare vårdslöshet ådrager sig i tjensten, är egnad att, tvärt emot

syftet af berörda föreskrift, medföra den verkan att jernvägspersonalens

vaksamhet slappas och trafikens säkerhet dymedelst minskas; men

enär det ansvar och den ersättningsskyldighet, hvarför enhvar af jernvägspersonalen

enligt nu gällande lag utsätter sig, derest han genom

vårdslöshet i tjensten, vare sig gröfre eller mindre, tillskyndar annan

person skada, icke genom förevarande förslag blifvit i något afseende

upphäfda eller inskränkta, lärer en sådan verkan af den ifrågavarande

föreskriften, som nyss är omförmäld, icke med skäl vara att befara;

hvaremot samma föreskrift, såsom uppenbarligen Renande att göra den

vid jernvägen anstälde mindre rädd om sin egen person, svårligen kan

annat än befrämja jernvägstrafikens säkerhet.

Då det icke kan vara rimligt, att jernvägs innehafvares skyldighet

att ersätta skada, som i följd af jernvägens drift drabbar dess personal,

skulle under något förhållande blifva större eller vidsträcktare än om

han sjelf vållat skadan, innehåller förslaget, att de i 1, 2 och 4 §§

af 6 kapitlet strafflagen stadgade grunder skola tillämpas äfven å jernvägs

innehafvares ersättningsskyldighet enligt förslagets förevarande §.

Enahanda ansvarighet gent emot jernvägens tjenste- eller arbetarepersonal,

som enligt 1 punkten af denna paragraf ålagts jernvägens

innehafvare i händelse till följd af driften af hans egen jernväg någon

af samma personal under förrättande af jernvägens tjenst eller arbete

skadas, torde äfven åligga jernvägsinnehafvaren i det fall, att, såsom

ofta kan inträffa isynnerhet å stationer, som äro gemensamma för flere

jernvägar, någon af hans folk under utöfning af tjensten eller arbetet ~

för hans jernväg lider skada i följd af annan jernvägs drift och sistnämnda

jeimvägs innehafvare icke på grund af förslagets 2 § är pligtig

att ersätta skadan. Föreskrift härom är intagen i 2 punkten af

förevarande paragraf.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

4 §•

För den vid statens jernvägstrafik anstälda personal har genom

bidrag, som lemuats och fortfarande lemnas dels af staten och dels af

samma personal, åstadkommits en pensionsinrättning, hvarifrån hvarje

delegare i inrättningen, hvilken till följd af kroppsskada, som han i

tjensteutöfning vid statens jernvägstrafik sig ådragit, icke vidare kan sin

befattning behörigen sköta och fördenskull afskedas, är berättigad att

erhålla viss årlig pension under sin återstående lifstid. Der någon vid

statens jernvägstrafik anstäld person på sådant sätt helt och hållet

eller delvis vinner ersättning för en i tjensten erhållen kroppsskada,

torde staten, änskönt bemälde person sjelf betalt bidrag till pensionsinrättningen,

böra få räkna sig nämnda ersättning till godo och således,

på grund af den jernvägs innehafvare enligt förslaget åliggande ansvarighet

för dylik skada, endast hafva skyldighet att fylla hvad, med

beräkniug af pensionen, möjligen brister i fullt skadestånd; ty eljest

skulle kroppsskadan kunna lända den skadade personen till vinning,

hvilket strider mot det med såväl pensionsinrättningen som förevarande

lagförslag åsyftade ändamål. Samma förmån har enligt förslaget ansetts

böra komma innehafvare af enskild jernväg till godo, der pensionsinrättning

eller annan understödsanstalt blifvit för jernvägens personal

bildad på bekostnad väsentligen af jernvägens innehafvare. Likaledes

torde, i händelse jernvägs innehafvare låtit, på sin bekostnad, mot

olycksfall försäkra jernvägens personal i särskild försäkringsinrättning,

jernvägens innehafvare, i den mån en i följd af jernvägsdriften timad

kroppsskada på sådan grund varder af försäkringsinrättningen ersatt,

böra njuta befrielse från ersättningsskyldighet.

Derest någon till följd af jernvägsdrift ljuter döden, skall skadestånd

till make eller barn, som den döde efterlemna!., enligt hvad förslagets

2 och 3 §§ innebära, jemfördt med 6 kapitlet 4 § strafflagen,

icke under något förhållande utgå, med mindre samma make eller barn

sakna nödigt underhåll. Häraf följer, att, der make eller barn efter

någon, som till följd af jernvägsdrift ljutit döden, ehvad han tillhör

jernvägens personal eller icke, genom dennas försäkring mot olycksfall

eller på annat sätt beredts tillräckliga medel till sin bergning,

jernvägens innehafvare är från ersättningsskyldighet fri, oberoende

deraf huruvida de för den efterlemnade familjens försörjning nödiga

medlen vunnits på bekostnad af jernvägens innehafvare eller annan

person.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

5 §.

Såsom förut blifvit sagdt, är förevarande lagförslag väsentligen

uppgjordt i öfverensstämmelse med den grundsats, att jernvägs innehafvare

skall stå i ersättningsansvar för den af jernvägens förvaltning

eller betjening genom fel eller försummelse i tjensten vållade skada.

Men i förslagets nu ifrågavarande § är jernvägs innehafvares ansvarighet

än vidare utsträckt i så måtto att han, livad särskildt angår den

skada å egendom, som uppkommer genom eldgnistor från lokomotiv

eller i annat jernvägsfordon anbragt eldstad, i regeln har skyldighet

att ersätta sådan skada, ehvad den har sin orsak i vårdslöshet i afseende

å jernvägens drift eller icke.

Något fullt verksamt medel till förekommande deraf att, vid eldning

i lokomotiv för erhållande af nödig ångkraft, eldgnistor utsläppas

från lokomotivets skorsten är hittills icke uppfunnet. Hvarje i jernvägens

närhet befintligt, bränbart föremål utsättes följaktligen genom

jernvägens trafikerande medelst lokomotiv särdeles under väderleksförhållanden,

som äro gynnande för elds utbrott och spridning, för

större eller mindre eldfara, äfven om trafiken besörjes med all möjlig

omsorg och försigtighet. Väl är det sant att, enligt hvad erfarenheten

ådagalagt, den eldfara, som jernvägstrafiken medför, icke är synnerligt

stor, der icke jernvägen angränsas af mosse, ljung- eller skogsmark

éller ock byggnader, täckta med halm eller annat lätt antändligt ämne,

befinna sig i jernvägens närhet; men enär jernvägarne i vårt land till

stor, om icke större del äro anlagda å mark af berörda beskaffenhet,

har den från jernvägstrafiken hotande eldfara i Sverige en ganska

betydlig utsträckning. Då det svårligen kan förnekas, att den, som

företager en handling oaktadt han på förhand vet att han derigenom

utsätter annans egendom för eu bestämd och omedelbar fara att skadas,

är, äfven om staten, såsom förhållandet är med jernvägstrafiken, med

hänsyn till dess nytta för det allmänna ansett sig böra tillåta företaget,

dock, derest den befarade skadan verkligen inträffar, betydligt närmare

att vidkännas densamma, än den skadade egendomens egare, som icke

på något sätt gifvit anledning till skadan, torde, huru angeläget det

än må vara att jern vägsdriften ej betungas med alltför svåra vilkor,

rättvisa och billighet fordra, att jernvägs innehafvare sjelf bär den med

jernvägstrafiken oundgängligen förbundna fara och i följd deraf har

skyldighet att ersätta den på förut omförmälda sätt uppkomna eldskada

å annans egendom, ändå att den icke härrört från vårdslöshet i afseende

å jernvägens drift.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Denna i början af förevarande § uppstälda allmänna regel har

dock ansetts tarfva följande undantag och modifikationer:

l:o.) Ehuru hittills icke vanligt, har det dock någon gång händt

och kan måhända i framtiden än oftare förekomma, att, vid upplåtande

af mark till jernväg, ersättningen för den afträdda marken och den

genom jernvägars anläggning för egare af angränsande jord uppkommande

skada blifvit bestämd med särskild beräkning af den med jernvägstrafiken

oundgängligen förenade eldfara. Så t. ex. har jernvägsegare

stundom åtagit sig eller af expropriationsnämnd fått sig ålagdt

att godtgöra egaren af en i jernvägens granskap belägen, hos brandförsäkringsinrättning

försäkrad byggnad den förhöjning af årliga försäkringsafgiften,

som komme att blifva eu följd af jernvägens anläggning

och den derigenom ökade risken för byggnaden. Att, der egare

af någon i jernvägens närhet befintlig egendom sålunda af jernvägens

eg are erhållit ersättning för beräknade värdet af den med jernvägens

befarande med lokomotiv oundgängligen förenade eldfara, den senare

bör åtnjuta frihet från att ersätta genom jernvägstrafiken uppkommen

eldskada å samma egendom, så framt den icke har sin orsak i vårdslöshet

i afseende å jernvägens drift, torde vara uppenbart.

2:o.) Anläggandet af en jernväg medför vanligen den följd, att,

i anseende till den genom jernvägen åstadkomna lättnad och beqvämlighet

i afseende å sainfärdselsförhållandena, handel och industri slå sig

ned i jernvägens omedelbara närhet. Synnerligen vid jernvägens stationer

uppföres den ena byggnaden efter den andra, och massor af hvarjehanda

mer eller mindre lätt antändligt löst gods, såsom timmer, stenoch

träkol m. m., hopas alldeles invid jernvägens staket. Att jernvägens

innehafvare skulle bära den efter jernvägens tillkomst sålunda

mångfaldigt förökade risk, synes orimligt, helst de, hvilka, efter det

jernvägens anläggning påbörjades, förlagt sin egendom i jernvägens

granskap, kunnat och bort taga i beräkning den från jernvägstrafiken

hotande eldfara och genom lämpliga preventiva åtgärder förebygga

densamma. Det torde vara billigt, att den, som frivilligt utsätter sin

egendom för en fara, som han vant i tillfälle att inse, skall, derest

skada derigenom inträffar, sjelf vidkännas densamma; och något obehörigt

intrång i den egare eller innehafvare af jord tillkommande fria

dispositionsrätt öfver densamma kan rimligen icke anses vara åstadkommet

derigenom, att lagen bjuder, att den, hvilken eger eller innehar

mark, angränsande jernväg, skall vid utöfvande af sin dispositionsrätt

taga hänsyn till det genom jernvägars anläggning redan uppkomna

faktiska förhållande. Gör han det ej, utan tvärtom, oaktadt den från

jernvägstrafiken hotande eldfara, i jernvägens omedelbara granskap

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

upplägger eller låter upplägga bränbara föremål eller uppför byggnad

af lätt antändligt ämne eller vidtager annan dylik åtgärd, hvarigenom

nämnda eldfara uppenbarligen i väsentlig mån ökas, och sålunda så att

säga räcker faran handen, torde ett sådant förfarande rätteligen vara

att anse såsom oförsigtighet och böra medföra den följd att, der, än.- skönt alla möjliga försigtighetsmått till förekommande af eldsolycka

från jernvägsinnehafvarens sida iakttagits, antändning ändock sker,

jernvägens innehafvare skall åtnjuta befrielse från ansvarighet för skadan,

ehvad elden stannat å den oförsigtiges egen mark eller derifrån

utbredt sig äfven till sådan egendom, som i följd af sitt afstånd från

jernvägen skulle befunnit sig utom området för eldfaran från jernvägstrafiken.

På dessa grunder har jernvägs innehafvare i förslaget förklarats

fri från skyldighet att ersätta sådan i följd af gnistor från lokomotiv

eller i annat jern vägsfor don anbragt eldstad timad skada å annans

egendom, som, jemte det den icke har sin orsak i vårdslöshet i afseende

å jernvägens drift, tillika är föranledd derigenom, att annan än

jernvägens innehafvare, efter det jernvägens anläggning påbörjades,

utanför jernvägens område på kortare afstånd från närmaste jernvägsspår

än 30 meter (den längsta sträcka, som, enligt hvad på grund af

gjorda iakttagelser synes vara ådagalagdt, en från lokomotivskorsten

utslungad eldgnista kan tillryggalägga med förmåga att tända) upplagt

bränbart löst gods utan säkert skydd eller uppfört byggnad af eller

täckt förut uppförd byggnad med lätt antändligt ämne eller vidtagit

annan dylik åtgärd, hvarigenom den från jernvägstrafiken hotande eldfara

uppenbarligen i väsentlig mån ökats.

3:o.) Det inträffar understundom, att egaren af en intill jernväg

gränsande mark genom aftal med jernvägens innehafvare förbinder sig

att till undanrödjande eller minskande af den från jernvägstrafiken

hotande eldfara verkställa någon viss åtgärd, såsom att flytta en byggnad,

hålla den till jernvägen närmast belägna jordremsan fri från skog

eller i stället för tall- eller barrskog, som jorden dittills burit, derå

plantera löfträd. Någon gång har också expropriationsnämnd tillagt

jordegare ersättning för verkställande af sådan, af nämnden såsom

nödig ansedd åtgärd. Om nu bemälde jordegare försummar att fullgöra

hvad honom sålunda ålegat och hans egendom i följd häraf genom

jernvägstrafiken tager skada, lärer han sjelf böra vidkännas skadan,

ehvad nödig försigtighet i afseende å jernvägens drift iakttagits eller

icke. I öfverensstämmelse med denna åsigt är sista punkten af förevarande

§ affattad.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

6 §•

Denna § afser, såsom ordalagen deri torde tydligen utmärka,

äfven skada af eld, som i jernvägs drift användes, med undantag blott

af sådan skada, som uppkommer i följd af gnistor från lokomotiv eller

i annat jernvägsfordon anbragt eldstad och hvarom närmast föregående

§ handlar. Den föreslagna olika ansvarigheten har naturligen sin grund

i den väsendtligt olika faran.

7 och 8 §§.

Det i lista punkten af 7 § förekommande stadgande, att personer,

som af jernvägs innehafvare användas för driften af hans jernväg utan

att vara anstälda i jernvägens tjenst, skola, såvidt angår den befattning

de taga med jernvägens drift, i afseende å bestämmelserna i 2,

5 och 6 §§, anses såsom tillhörande jernvägens förvaltning eller betjening,

är, såsom ordalagen i 7 § torde tydligen utmärka, afsedt att

gälla icke blott i fråga om tillfälliga arbetare, som jernvägs innehafvare

begagnar för driften af sin jernväg, utan äfven i det fall att driften

af en jernväg i större eller mindre omfattning besörjes af en annan

jernvägs personal. Detta senare fall är icke sällsynt. Så t. ex. verkställes,

i följd af öfverenskommelse mellan styrelsen för statens jernvägstrafik

och Vexiö—Alfvestads jernvägsaktiebolag, befordringen af

resande och gods å nämnda bolags jernväg uteslutande medelst statens

lokomotiv, vagnar och tågbetjening, hvaremot banans bevakning och

underhåll samt den s. k. stationstjenstgöringen vid samma jernväg

upprätthållas af bolagets egen personal. Ett liknande förhållande eger

äfven rum vid Krylbo—Norbergs jernväg. Att en jernvägs personal i

någon, ehuru ringare mån biträder vid besörjande af annan jernvägs

trafik, förekommer ganska ofta å hvarje jernväg, som med annan sådan

står i samtrafik. Då emellertid jernvägs innehafvare är ensam rådande

inom det samma jernväg tillhörande enskilda område, och det uteslutande

af honom berott, att i driften af hans jernväg det främmande

jernvägsfolket fått deltaga, torde det vara fullt befogad!, att han äfven

för detta folk, såvidt angår dess befattning med driften af hans jernväg,

får bära ansvaret i ifrågavarande afseende. Den, som till följd af

vårdslöshet i afseende å jernvägs drift lider skada, lärer böra om ersättning

derför eg a hålla sig till jernvägens innehafvare och icke kunna

af honom afvisas på den grund, att den, som vållat skadan, icke tillhör

jernvägens förvaltning eller betjening.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Men den sålunda uppstälda regel, att innehafvare af jernväg är

ansvarig äfven för annan jernvägs personal, såvidt den med driften äf

hans jernväg får taga befattning, synes, såsom väsentligen stödjande

sig på den förutsättning, att hvarje jernvägs innehafvare ensam disponerar

öfver sin jernvägs område och följaktligen eger att derinom ensam

anordna alla för trafiken nödiga åtgärder, tarfva ett undantag för sådant

fall, der berörda förutsättning icke förefinnes. Å bangård eller annat

jernvägsområde, som gemensamt begagnas af två eller flere jernvägar,

är den ena jernvägens drift vanligen icke så skild och kan icke heller

utan onödigt besvär och kostnad så skiljas från driften af den eller

de andra, att det i hvarje fall kan med visshet afgöras, huruvida en

af den ena jernvägens folk vidtagen åtgärd skett uteslutande i samma

jernvägs drift eller äfven tillhört driften af den eller de andra jernvägarne.

Dessutom torde ett sådant områdes egenskap af att vara

samfäldt för flere jernvägar föranleda, att icke hvilken som helst af

dessa jernvägars innehafvare utan särskild anledning ensam kan göras

ansvarig för hvad inom samma område göres eller underlåtes. Om

t. ex., såsom vanligen lärer vara förhållandet, underhållet af det gemensamma

området uteslutande åligger innehafvaren af den ena jernvägen,

synes det icke vara skäligt och billigt att, om han eller hans folk försummar

sin skyldighet i detta afseende, den eller de andrajernvägarnes

innehafvare derför skola bära ansvaret. På dessa grunder är i 2:dra

punkten af 7 § föreslaget, att nyssnämnda regel icke skall gälla i

fråga om den, som, medan han är i en jernvägs tjenst eller arbete,

inom samma jernvägs område tager befattning med annan jernvägs

drift; hvarjemte 8 § innehåller särskilda föreskrifter, åsyftande hufvudsakligen

att i afseende å skada, som timar å ett för två eller flere

jernvägar gemensamt område, hvardera jernvägens innehafvare icke

skall vara ansvarig för den eller de andra jernvägarnes personal, ändå

att han för sin jernvägs drift af samma personal betjenats. Att, der i

detta hänseende annorlunda öfverenskommits mellan innehafvarne af

de jernvägar, för hvilka något visst område är gemensamt, sådan öfverenskommelse

skall mellan dem vara gällande, ehuru den icke får inverka

på tredje mans rätt, har ansetts vara så klart, att det icke behöft

i den föreslagna lagen särskildt antydas.

9 §•

Enär det torde vara af synnerlig vigt att den, som i följd af

jernvägs drift lidit skada, alltid må för vinnande af skadestånd kunna

hålla sig till jernvägen med hvad dertill hör, har, på det att nämnda

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

förmån icke skall vara honom betagen i det fall att jernvägen innehafves

och disponeras af annan än dess egare, det i förevarande §

föreslagits, att jernvägs egare, som åt annan öfverlåter nyttjanderätten

till sin jernväg, skall för skada, som derefter i följd af jernvägens drift

timar, ansvara lika som jernvägens innehafvare, dock ej med annan

sin egendom, än jernvägen och hvad dertill enligt 1 § af förordningen

den 15 Oktober 1880 hör, men eger söka sitt åter af jernvägens innehafvare.

10 §.

Hvad denna § innehåller lärer icke erfordra någon särskild motivering.

u §•

I afseende å innehållet af denna § hänvisas till hvad i början af

dessa motiv redan är anfördt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Reservation.

Undertecknad anser sig af nedan angifna skäl icke kunna biträda

lagförslaget i livad angår bestämmelserna i 7 §, sista momentet, och 8 §.

Skulle dessa bestämmelser varda gällande, lärer det för person,

som till följd af jern vägsdriften lidit skada, i många fall blifva förenadt

med stor svårighet, stundom helt och hållet omöjligt att utröna, mot

hvilken jernvägs förvaltning han eger att vända sig för utbekommande

af skadesersättning. Att bevisa, hvilken person som vållat skadan,

torde nemligen ofta blifva särdeles svårt, om än upplysning lätt nog

kan vinnas, huruvida skadan uppstått i någon särskild jernvägs drift

eller i trafik gemensam för tvenne eller flere jernvägar.

Dertill kommer att de anförda bestämmelserna skulle äfven för

jernvägsförvaltningar medföra stora olägenheter och i vissa fall orättvisor

med afseende på redan ingångna aftal eller af Kongl. Maj:t meddelade

eller genom kompromissutslag faststälda föreskrifter för gemensamt

begagnande af bangårdar eller andra jernvägsområden.

Då hvarje jernvägs förvaltning har frihet att sköta sin trafik med

egen personal eller med personal, tillhörande annan jernväg, med

hvilken aftal i sådant hänseende träffats, synes det mig billigt att 7 §

1 mom. gäller jemväl vid gemensamt begagnande af bangård eller

annat jernvägsområde, derest icke i aftalet om det gemensamma begagnandet

jernvägsförvaltningarna emellan annorlunda blifvit stadgadt.

I motsatt fall skulle innehafvaren af jernvägsstation, hvars personal

besörjer en annan der anslutande jernvägs lokaltrafik, varda försäkringsgifvare

för de genom denna trafik inom stationens område i vissa fall

uppkommande skador, men måste då ock för sådan försäkring betinga

sig särskilda afgifter utöfver dem, som erläggas såsom bidrag till

stationspersonalens aflönande samt stationens underhåll. Mig veterlig!

förekommer dock icke sådant aftal i några mellan jernvägsförvaltningar

uppgjorda kontrakt och lärer, der ouppsägbart kontrakt till äfventyrs

ingåtts, möjligen icke heller kunna ifrågasättas.

Slutligen anser jag att lagförslaget endast bör afse allmänhetens

rätt gent emot jernvägsförvaltningarna, men icke dessas inbördes för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

hållande till hvarandra, hvilket, såsom beroende af lokala och andra

omständigheter, torde höra ordnas endast genom aftal mellan dessa

förvaltningar.

På grund af hvad jag här ofvan anfört, föreslår jag att 7 § sista

mom. må utgå ur lagförslaget samt att 8 § må erhålla följande lydelse:

»Timar inne å bangård eller annat jeruvägsområde, som begagnas

af två eller flere jernvägar gemensamt, i följd af den gemensamma

driften, skada af sådan beskaffenhet, som i 2 eller 6 § sägs, vare de

jernvägar, i hvilkas gemensamma drift skadan timat, en för alla och

alla för en ansvarige för skadan.

År skadan sådan, som i 5 § sägs, ansvare derför innehafvaren

af den jernväg, från hvars fordon elden kommit.»

Stockholm den 23 Juni 1885.

K. IT. SPARRE.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

RÄTTELSER:

Sid. 10 rad 10 och 11 uppifrån står: för jemvägspersonals; läs: för sin jern vägspersonals.

Sid. 15 rad 6 uppifrån och rad 3 nedifrån står: jernvägars; läs: jernvägens.

Sid. 16 rad 11 uppifrån står: jernvägen skulle; läs: jemvägen eljest skulle.

*

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 3.

Till Konungen.

I remiss af den 3 sistlidne Juli har Styrelsen för statens järnvägstrafik

blifvit anbefald inkomma med underdånigt utlåtande öfver ett

inom Kongl. Justitiedepartementet, med biträde af sakkunnige, vid

statens och enskilda jernvägar anstälde män, utarbetadt förslag till lag

angående jern vägs innehafvares och egares ansvarighet för skada i följd

af jernvägens drift, och får Styrelsen till efterkommande af denna nådiga

befallning i underdånighet andraga följande.

Nu föreslagna lag afser, efter hvad som framgår af innehållet

och särskildt uttryckes i de förslaget bifogade motiv, att ordna den

innehafvare eller egare af jernväg åliggande ansvarighet för skada,

som genom jernvägens drift tillfogas annan till person eller sådan

egendom, som icke för befordran öfverlemnats till jernvägen, beträffande

hvilken ansvarighet hittills endast de bestämmelser varit och äro

gällande, som finnas i allmän lag. Men som den svenska allmänna

lagen icke upptager ansvar för annan skada än sådan som någon genom

brott annan tillfogar eller hvartill tillskyndelsen är att söka hos viss

person, och sålunda icke berör skador, som kunna föranledas genom

sjelfva den fara, som är förknippad med en viss industri, huru varsamt

denna än bedrifves, och då det är billigt, att den som skadats till följd

af sådan industris utöfning erhåller ersättning för sitt lidande eller sin

förlust, äfven om viss person icke kan bindas vid att hafva varit till

skadan vållande eller upphofsmannen är oförmögen att bestrida ersättningen,

så är en lag af behofvet påkallad, som gifver uttryck åt det

allmänna rättsmed vetandet i detta hänseende.

Från jernvägarnes sida kan så mycket mindre invändning göras

mot att denna billighetsprincip varder genom lag faststäld som fall

redan förekommit der ersättningar, utan att vara genom domstol jernvägen

ådömda, utbetalats till skadade eller deras efterlefvande, eller

der jernvägsinnehafvare iklädt sig underlydandes ersättningsskyldighet.

Bh. till Riksd. Prat. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 3 Höft. I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Men vid granskningen af det nu föreliggande förslaget, åt hvilket

det erkännande måste gifvas att det är uppgjordt med stor följdrigtighet

och affattadt i synnerligen koncist språk, har det synts Styrelsen

som om den ansvarighetsprincip, som ligger till grund för detsamma,

erhållit en väl stor utsträckning och att jernvägar kunna komma att

på grund af förenämnda lag förklaras skyldige stånda ansvar äfven för

sådana fall, för Indika hvarje annan, än en jernvägsförvaltning, vore

enligt lag från ansvar fri.

Hvad som gifver anledning till denna åsigt är det förhållandet,

att uti lagens så väl benämning som text begagnas uttrycket »jernvägens

drift» och att detta uttryck icke är nog tydligt för att ej lemna

rum för olika uppfattningar af hvad dermed rätteligen skall förstås.

Dels kan dermed menas hvad som är jernvägarnas egentliga uppgift,

nemligen verkställandet af transporter och begagnandet af de derför

afsedda transportmedlen, dels kan uttrycket beteckna alla de mångfaldiga

bestyr, som äro förenade med skötandet af en jernvägsrörelse,

och deribland dem, som på intet vis skilja sig från de i det vanliga

borgerliga lifvet förekommande arterna af verksamhet; och det är tydligt

att ju vidsträcktare betydelse inlägges uti detta uttryck, desto

större blir det ansvar som ålägges jernvägarne.

Men då jernvägarne i vårt land mestadels arbeta under ogynsamma

förhållanden, hvilket nogsamt skönjes deraf, att bland det sjuttiotal

banor, som för närvarande trafikeras, det endast är ett fåtal, som

gifver sina egare någon afkomst på det af dessa i företaget nedlagda

kapitalet, synes det ej vara obilligt att det ansvar, som pålägges dem

genom särskild jernvägslag, begränsas till hvad som oundgängligen

påkallas genom det för jern vägsrörelsen egendomliga, och att ansvaret

för öfrigt lemnas att regleras genom hvad som redan allmänt är eller

framdeles kan varda stadgadt rörande skadeersättningar, och detta så

mycket hellre, som redan en sålunda begränsad ansvarighet ålägger

dem förpligtelse^ som kunna blifva högst betungande, och medföra

oberäkneliga utgifter för så väl ersättningarne i och för sig som för

åtgärder och anordningar, hvilka blifva af nöden för att i möjligaste

mån skydda sig för de genom lagen ökade äfventyr.

Den ofvan antydda begränsningen af begreppet jernvägsdrift har

ock gjort sig gällande vid tillämpningen af de tyska och österrikiska

jernvägsansvarighetslagarne, i hvilka motsvarande uttryck, »Betrieb»

och »Verkehr», förekomma. I flera mål har nemligen den tyska Riksöfverhandelsrätten

förklarat, att ansvarighet enligt jernvägslagen ej

egde rum i alla sådana fall, vid hvilka skadan å person ej stode i

omedelbart sammanhang med befordringen å banan eller med lokomo
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

tivens och vagnarnes rörelse å banans spår, såsom olycksfall, livilka

tilldraga sig i jernvägens verkstäder, vid lastning och lossning af

vagnar, som stå på jernvägsspåren, eller reparationer vid banan eller

andra dylika arbeten, och den österrikiska öfverdomstolen har uttalat

enahanda åsigt, då den förklarat, att med Verkehr förstodes detsamma

som i den tyska lagen med Betrieb.

För en härmed öfverensstämmande uppfattning talar ock hvad i

motiven för närvarande förslag anföras vid §§ 2 och 3. Ber säges

nemligen, att grunden, hvarpå förslaget egentligen hvilar, är den, att

jern vägsdriften kräfver en mer än vanlig omsorg och noggrannhet, så

framt icke gagnet af densamma skall förbytas i olycka och förderf för

menniskor och egendom, och att, då jernvägstrafikens farlighet företrädesvis

beror derpå, att trafiken å jernväg i regeln besörjes medelst

ångkraft, häraf följer, att i de fall, då för trafikerandet användes annan

kraft än ångans, den föreslagna lagen ej borde ega tillämplighet. Härigenom

är framhållet att lagförslaget afser endast sådana skador, som

förorsakats eller uppkommit i följd af ångkraftens användning eller af

jernvägsfordons förflyttning å banan eller af sjelfva befordringen, och

lemnar skador, som å jern vägen uppkommit genom omständigheter, de

der ej stå i direkt samband med jernvägsbefordringen, oberörda.

Men till följd af den obestämdhet, som, enligt hvad ofvan påpekats,

ligger i ordet jernvägsdrift, framgår ej med erforderlig klarhet

den uppfattning deraf, som gjort sig gällande hos så väl de åberopade

utländska domstolarne som hos författarne af förslaget; och, då så väl

allmänheten som de, hvilka komma att gent mot denna stå såsom svarande,

hafva befogade anspråk på att lagens innebörd tydligt angifves,

torde en förklaring af hvad med jernvägsdrift förstås vara af nöden.

Någon betänklighet mot att införa en sådan förklaring i lagtexten

torde så mycket mindre möta som i lista § redan är intagen en definition

på bemärkelsen af ordet jernväg.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt tillåter sig Styrelsen derföre

hemställa, att i samma lista § måtte intagas en förklaring af innehåll

att med jern vägs drift förstås i denna lag lokomotivs och vagnars

rörelse å jernvägen och hvad dermed står i omedelbart sammanhang.

Jernvägsinnehafvares ansvarighet för skada å person behandlas

i §§ 2 och 3. I den förra § förklaras jernvägsinnehafvare, om skadan

är föranledd af jernvägens drift och om vållande till skadan ligger

jernvägens förvaltning eller betjening till last, vara skyldig ersätta

skadan såsom om han sjelf vållat densamma; i den senare utsträckes

jernvägsinnehafvarens ansvar derhän, att lian vid skador å i jernvägens

tjenst eller arbete anstälde och med tjenstens eller arbetets förrättande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kong],. Majds Nåd. Proposition N:o 3.

sysselsatte personer skall gälda skadestånd äfven i det fall, att icke

någon annan af jernvägens folk vållat skadan, så vida icke den, som

led skadan, sjelf ådragit sig henne genom öfverträdelse af gällande

föreskrifter eller annan grof vårdslöshet, en ersättningsskyldighet, som

äfven gäller i händelse skadan skett i följd af annan jern vägs drift, och

der jernvägens innehafvare ej enligt 2 § är skyldig ersätta densamma.

Lindring i sagda ansvarighet kan dock jernvägsinnehafvaren enligt §

4 åtnjut* genom att bilda eller i väsentlig mån bidraga till åstadkommandet

af pensions- eller understödskassor till förmån för dem,

som kunna blifva skadade, och genom att bekosta deras försäkring

mot olycksfall.

Rigtigheten uti att jern vägs innehafvare skall ersätta sådana skador,

som genom jernvägsdriften tillfogats person och hvartill jernvägens

förvaltning eller betjening varit vållande, lär ej kunna bestridas, liksom

ej heller befogenheten af att jernvägspersonalen tillförsäkras understöd

för det lidande den kan ådraga sig under förrättande af sin tjenst,

till och med när skadan ej föranledts af annan till jernvägen hörande

person. Men å andra sidan lär ej förnekas, att det ökade ansvar, som

härigenom pålägges jern vägar ne, kan blifva för dem eu svår börda,

helst om man besinnar att jernvägarne utom sin mera beständiga personal

använda en stor mängd tillfälliga arbetare och biträden af alla

slag, för Indika det ålägges jernvägarne att sörja eller ikläda sig ersättningsskyldighet

i vida större mån än hvartill hvarje annan arbetsgivare

är pligtig.

De i dessa paragrafer gifna bestämmelser äro derföre egnade att

hos innehafvare!! af jernväg väcka bekymmer att möjligen blifva bunden

vid ett alldeles oinskränkt ansvar för olyckshändelser, som inträffa

på eller invid jernvägens område. Hufvudsakligen är det den i det

föregående antydda mångtydigheten hos uttrycket jernvägens drift, som

gifver anledning till farhågor i nämnda hänseende, och skulle dessa till

större delen häfvas, om det af Styrelsen förordade närmare angifvandet

af detta uttrycks betydelse blefve i lagen infördt.

Paragraferne 5 och 6 handla om ansvar för skador å fast eller

lös egendom. Den förra af dessa §§ afser brandskador, uppkomna i följd

af gnistor från lokomotiv eller i annat jernvägsfordon anbragt eldstad.

Det torde härvid ej lemnas oanmärkt att eldsvåda äfven uppkommit å

jernväg eller i dess närhet genom glödande kol, som nedfallit ur den

under ett jernvägsfordon befintliga asklåda, och då brandskadans orsak

i sådant fall är af enahanda art som vid antändning genom gnistor,

torde i ingressen till § insättas »glöd eller gnistor», så vida ej möjligen

det senare ordet kan anses inbegripa äfven sådana glödande kolstycken,

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JS:o 3.

som ej medfölja röken från eldstaden. Mot den bär stadgade ansvarigheten

kan ej gerna någon gensaga inläggas, då orsaken till skadan är

i oförtydbara ord angifven och oemotsägligen betingad af jern vägsrör elsens

natur.

I de båda öfriga momenten af denna paragraf upptages de fall,

då undantag medgifves från sagda allmänna ansvarsskyldighet, och äro

dessa enligt det 2:a momentet: då skadan ej förorsakats genom vårdslöshet

i jernvägens drift och på samma gång antingen den skadade egendomens

egare är pligtig sjelf vidkännas den från jernvägstrafiken härrörande

eldfaran eller annan än jernvägens innehafvare, efter jernvägsanläggningens

påbörjande, på kortare afstånd än 30 meter utanför närmaste

jernvägsspår upplagt brännbart löst gods utan säkert skydd eller

uppfört byggnad af eller täckt byggnad med lätt antändligt ämne eller

vidtagit annan åtgärd, som uppenbarligen i väsentlig mån ökat den

från jernvägstrafiken hotande eldfara, samt

enligt det 3:dje momentet: då den skadade egendomens egare sjelf

föranled t skadan genom underlåtenhet att fullgöra eu honom gent emot

jernvägens egare eller innehafvare åliggande skyldighet.

1 dessa bestämmelser ligger onekligen stor vigt på den betydelse

man fäster vid de begagnade orden: »då vare jernvägens innehafvare

från ersättningsskyldighet fri». Af motiven till ifrågavarande § framgår,

att då å jernvägens sida ingen vårdslöshet begåtts, men främmande

person vidtagit åtgärd, som i väsentlig man ökat den från jernvägstrafiken

hotande eldfaran, jernvägsinnehafvaren bör vara befriad från

ansvarighet för skadan, ehvad elden stannat å den oförsigtiges egen

mark eller spridt sig äfven till sådan egendom, som till följd af sitt

afstånd från jernvägen skulle befunnit sig utom området för eldfaran

från jernvägstrafiken, och i det fall att den skadade egendomens

egare har att sjelf vidkännas den från jernvägstrafiken härrörande eldfaran,

synes ansvarigheten gälla endast i afseende på denne egares

tillhörigheter men ej på den annan person tillhörig egendom, till hvilken

branden utsträckt sig från den först antända.

Men vid i 3:dje momentet behandlade fall, att egarén af den skadade

egendomen genom underlåtenhet att fullgöra honom åliggande

skyldighet föranledt till skadan, är det ej fullt klart om jernvägens

innehafvare fritages från att ersätta äfven den skada, som tillskyndats

annan persons egendom till följd af den hos den förre uppstandna eldsvådan.

Att jernvägens ansvarsfrihet i detta fall borde vara fullständig

torde vara obestridligt, men som förslagets ordalag möjligen tillåta en

annan tolkning, vågar Styrelsen framhålla önskvärdheten af att detta

moments lydelse blefve i sagda hänseende erforderligt förtydligad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Den 6:te paragrafen ålägger jernvägsinnehafvaren ersättningsskyldighet

för gods, som skadats i följd af jernvägsdriften på annat

sätt än genom gnistor från jernvägsfordon, så vida vållande till skadan

ligger jernvägens förvaltning eller betjening till last, och tillämpas således

på skador å gods samma ansvarsbestämmelse som § 2 innehåller

rörande skador å person. Vid densamma är följaktligen intet att erinra

under förutsättning att den ofvan förordade närmare bestämningen af

begreppet jernvägens drift varder i lagen intagen.

Efter det att i de föregående paragraferna jernvägarnes ansvarighet

gent emot allmänheten blifvit bestämd, utsäga §§ 7 och 8 huru denne

ansvarighet skall tolkas i de fall, då jernvägsinnehafvare låter sin jernvägs

drift besörjas af personer, som icke äro i hans tjenst anstälda,

samt då skada uppstått inom jern vägsområde, som begagnas af två eller

flere jernvägar gemensamt. För det förra fallet stadgar § 7 att de vid

jernvägen icke anstälda personerna skola, så vidt den angår den befattning

de taga med jernvägens drift, anses i afseende å bestämmelserna

i 2, 5 och 6 §§ såsom tillhörande jernvägens förvaltning eller betjening,

hvarvid dock i andra momentet af paragrafen göres undantag för dem,

Korn, medan det de äro i eu jernvägs tjenst eller arbete anstälde, inom

samma jernvägs område taga befattning med annan jernvägs drift.

Behörigheten af sagda allmänna stadgande måste erkännas, då

det står i full öfverensstämmelse med den ansvarighetsprincip, som

ligger till grund för hela lagen, men deremot torde vissa betänkligheter

uppstå beträffande lämpligheten af det uppstäda undantaget, hvilka redan

gifvit sig tillkänna i den vid förslaget fogade reservation beträffande

lydelsen af ifrågavarande två paragrafer.

Vid formuleringen af undantagsbestämmelsen synes uppmärksamheten

hafva varit fästad å den så att säga blandade tjenstgöring, som

©ger rum inom ett område, hvithet gemensamt begagnas af flera jernvägar

och der de å platsen anstälde hafva att bestyra så väl med sin

egen jernvägs drift som med de ofri ga jernvägarnes. Nu kunna emellertid

dessa bestyr innefatta dels åtgärder, som skola verkställas å sjelfva

platsen, dels anordningar för en jernvägs drift utanför det gemensamt

nyttjade området, i afseende på hvilka denna jernvägs befäl uteslutande

lemnar föreskrifter. Om nu olyckligtvis genom missuppfattning af eu

gifven föreskrift eller saknad af kännedom om de för ögonblicket rådande

förhållanden å den främmande banan eller af annan dylik orsak

eu åtgärd vidtagits, till följd hvaraf en skada uppstått å samma bana,

bör väl icke den omständigheten, att åtgärden vidtagits af en person,

tillhörande annan jernväg, befria den främmande banans innehafvare

att ersätta skadan. Man får ju icke som regel antaga, att jernvägen

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

i fråga är utsatt för större risk genom att lian låtit eu annan banas

tjensteman eller betjent lägga hand vid jernvägsdriften eller att den

ena banans personal är mindre pålitlig än den andras. Men en sådan

fritagelse kan anses ligga i förevarande undantagsstadgande, på sätt

det i förslaget är affattadt, och torde derföre en rättelse böra göras i

detsamma, helst denna nära nog kan ske endast genom en omflyttning

af orden. Skrifver man nemligen: »Hvad nu är sagdt gäller icke om

den, som medan han är anstäld i en jern vägs tjenst eller arbete tager

befattning med annan jernvägs drift inom den förra jern vägens område»,

blir den, enligt Styrelsens tanke, afsedda meningen med stadgandet

uttryckt med erforderlig tydlighet.

Men fråga kan vara huruvida icke hela detta moment kan ur

lagen utgå. Detta beror naturligtvis på, huru bestämmelserna rörande

jernvägs innehafvares ansvar vid skador, som tima å ett af flera banor

gemensamt begagnadt område, affattas. Härom innehåller nu förslagets

8 § att, när den derstädes skedda skadan är af den beskaffenhet,

som i § 2 eller 6 sägs, den jernvägsinnehafvare svarar för skadan,

hvars folk henne vållat; att, om personer anstälde vid flere jernvägar

varit till skadan vållande, desse jernvägars innehafvare skola vara för

skadan ansvarige, en för alla och alla för en, samt dela henne sins

emellan lika och att, när skadan är sådan som säges i § 5, den ansvarar,

från hvars fordon elden kommit.

Beträffande dessa bestämmelser har reservanten, med blicken på

deras praktiska tillämpning, gjort flera anmärkningar, utgående derpå

att det, till följd af skyldigheten att bevisa hvilken, som varit till

skadan vållande, blefve för den skadade i många fall svårt, stundom

omöjligt att utröna mot hvilken jernvägsförvaltning han borde vända

sina ersättningsanspråk;

att, med afseende på redan ingångna aftal eller af Kongl. Maj:t

eller genom kompromissutslag faststälda föreskrifter om gemensamt

begagnande af jernvägsområde, bestämmelserna skulle för jernvägsförvaltningarne

medföra flera olägenheter och i vissa fall orättvisor; samt

att innehafvare af jernvägsstation, hvars personal besörjde en

annan der anslutande banas lokaltrafik, gjordes till försäkriugsgifvare

för skador, uppkomna inom stationens område till följd af denna trafik,

utan att derföre kunna erhålla någon ersättning, åtminstone i det fall

då ouppsägbart kontrakt redan ingåtts;

hvarjemte han framhållit, att ansvarighetslagen borde afse endast

allmänhetens rätt gent emot jernvägsförvaltningarne och att dessas inbördes

förhållande borde ordnas endast genom aftal samt att, då det

stode hvarje jernvägsförvaltning fritt att sköta sin trafik med egen perso
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o S.

nal eller personal tillhörande annan jernväg, billigheten syntes fordra,

att bestämmelsen i mom. 1 af § 7 gälde äfven vid gemensamt begagnande

af område, och har han, med afseende på anförda förhållanden,

föreslagit, att sista momentet i § 7 måtte utgå och att i 8 § blefve

stadgadt att, då skada af den beskaffenhet, som i §§ 2 och 6 sägs, timade

inom gemensamt begagnadt jernvägsområde, de jernvägar, i hvilkas

gemensamma drift skadan tima!, vore för skadan ansvarige en för alla

och alla för eu.

Alla de betänkligheter, som sålunda funnit sitt uttryck i reservationen,

måste Styrelsen erkänna sig hafva delat och det af så mycket

större skäl som statens jern vägstrafik, hvars målsman hon är, och som

är innehafvare af ett större antal föreningsstationer, enligt förslagets

bestämmelser finge sitt redan förut stora ansvar väsentligt forökadt

genom skyldigheten att svara äfven för de skador, som inom stationens

område kunde inträffa i de anslutande banornas egna trafik, utan att den

förpligtelse, som sålunda ålades statsbanan, motsvarades af något slags

vederlag. Att den fördelning, billigheten onekligen påkallade, af ansvaret

på alla de jernvägar, som draga fördel af föreningsstationen, stadgades

genom sjelfva lagen, var derföre ett önskningsmål, hvilket ansågs

kunna förverkligas genom ett lagbud af ungefärligen det innehåll, som

i reservationen framlagts eller som gjorde de i stationens trafik intresserade

banorna solidariskt ansvariga, utan afseende på hvilkens folk

vållandet läge till last.

Vid närmare begrundande befiunes dock, att genom fastställande

af solidaritets-principen i sjelfva verket ingenting väsentligt vunnes,

utom möjligen det, att eu klagande kunde rigta sina kraf mot hvilken

som helst af de på föreningsstationen sammanlöpande jernvägarne; sjelfva

fördelningsfrågan åter förblefve olöst. I hvad mån de olika jernvägarne

hade att deltaga i skadeståndet, komme nemligen ytterst att bero på

de aftal, som jernvägarne sins emellan träffat; men för uppgörelsen af

ett sådant aftal lägga stadgandena i § 8 intet hinder, och hela skilnaden

blefve sålunda den, att den aftalade fördelningsgrunden komme att

tillämpas i ena fallet efter det skadeståndet ådömts jernvägarne gemensamt

och i det andra efter det en viss jernväg eller flere förklarats böra

gälda ersättningen.

I ett afseende kan det ej förnekas att stadgandet af en gemensam

ansvarighet skulle bereda en fördel, nemligen genom att göra alla intressenterna

benägna för en utjemning af den börda, som dem pålägges,

men häråt torde blott tillerkännas en underordnad betydelse i betraktande

af vigten af att lagens bud äro fullt tydligt uttalade och i öfverensstämmelse

med den princip, hvarpå lagen är byggd.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

1 afseende på tydligheten och följdrigtigheten synes sagde § uppfylla

alla anspråk. De i l:a och 3:e punkterna intagna bestämmelserna

utgöra endast förklaringar, att i §§ 2, 5 och 6 gifna ansvarsstadgandena

skola tillämpas äfven inom de gemensamma jernvägsområdena och

skilja sig från dessa stadganden endast deruti, att egare af jernvägsfordon,

från hvars eldstad brandskada föranledts, gjorts ansvarig i stället

för jernvägens innehafvare. Den 2:a punkten behandlar det fall, att

skadan vållats af personer, anstälda vid flere banor, och stadgas härvid,

att dessa jernvägars innehafvare skola vara gemensamt ansvarige för

skadan och dela densamma sins emellan lika. Sistnämnda föreskrift ger

ruin för den anmärkningen, att densamma föreskrifver skadeståndets

fördelning utan afseende på graden af den förseelse, som kan ligga de

olika jernvägarnes personal till last. Tänker man sig t. ex., att den

ena jernvägens folk gjort sig saker till ett groft tjenstefel, under det

att, hvad den andras personal beträffar, endast ett mindre förbiseende

kan uppvisas, och betänker man, att det förra kunnat ega rum till följd

af jernvägsinnehafvarens efterlåtenhet i disciplinens upprätthållande och

det senare vara sådant, att det icke skulle ådragit sig uppmärksamheten,

om ej skadan inträffat, synes domaren böra vara oförhindrad att

taga dessa särskilda omständigheter under pröfning vid bestämmande

af den hvardera jernvägen åliggande betalningsskyldighet. Hvad sålunda

blifvit påpekadt torde innebära skäl för en ändring af denna

punkt, i det syfte att de gemensamt ansvarige jernvägsinnehafvarne

skola dela skadan efter hvad hvarderas folk till vållandet bidragit.

Hvad det förut behandlade andra momentet af § 7 beträffar, så

bör detsamma naturligtvis qvarstå, när § 8 bibehålies.

Förslagets återstående paragrafer, den 9:de, 10:de och ll:te, af

hvilka den förstnämnda bestämmer att den jernvägsegare, som åt annan

öfverlåtit nyttjanderätten till sin jernväg, är för skada, uppkommen till

följd af jernvägens drift, ansvarig lika som jernvägens innehafvare, dock

ej med annan sin egendom än jernvägen med hvad dertill hörer, och

den andra derpå följande att jernvägsinnehafvare eger för utbetald ersättning

regress till den som skadan vållat, samt den sista hänvisar till

redan gällande eller framdeles blifvande stadganden om ansvarighet för

gods, som till befordran å jernväg mottagits, gifva ej anledning till

någon särskild erinran.

Bih. till Rihsd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 3 Bäft.

II

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Slutligen får Styrelsen med afseende derpå, att, sedan en lag sådan

som den nu föreslagna trädt i kraft, ersättningsanspråk antagligen oftare

än förr skola väckas mot jernvägarne, och på de svårigheter, som äro

förbundna med utredningen af frågor, som basera sig på tilldragelser,

timade lång tid tillbaka, framhålla önskvärdheten af att närvarande lag,

i likhet med den tyska ansvarighetslagen, äfven innehölle en bestämmelse

om viss tid, inom hvilken anspråk på skadeersättning borde

framställas. En sådan bestämmelse vore företrädesvis af nöden med

hänsyn till fall, der ersättning kräfves på grund af sjuklighet, som förmenas

hafva sitt upphof i en till följd af jernvägsdriften liden skada,

och skulle under alla omständigheter både tjena till att betrygga jernvägsförvaltningarna

mot att nödgas bemöta anspråk, som grunda sig

på olycksfall, om hvilkas förlopp minnet hunnit under årens längd fördunklas,

och utgöra en anmaning för kärande att förebringa sina fordringar

medan utsigt ännu finnes att kunna till fullo ådagalägga deras

rättmätighet.

Den remitterade handlingen varder härhos bifogad.

Underdånigst

C. O. TROILIUS.

Stockholm den 29 Oktober 1885.

C. hofman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 3.

1

Utdrag af protokollet, hållet uti Kongl. May.ts Högsta Domstol

Fredagen den 12 November 1885.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Wketman,

Olivecrona,

von Segebaden,

Hernmarck,

Wedberg,

Ahlgren,

Abergsson.

Tillförordnade Byråchefen, Revisionssekreteraren Herslow fortsatte

och slutade föredragningen af det till Högsta Domstolen för afgifvande

af utlåtande öfverlemnade förslaget till lag angående jernvägs

innehafvares och egares ansvarighet för skada i följd af jernvägens

drift; hvilket förslag i tryckt exemplar är bifogadt detta protokoll.

Högsta Domstolen ansåg förslaget föranleda till följande anmärkningar

:

I afseende å öfverskriften till den föreslagna lagen hemstälde

Högsta Domstolen, huruvida icke denna öfverskrift lämpligen kunde

förkortas till »lag angående ansvarighet för skada i följd af jernvägs

drift».

1 §■

För beredande af bättre öfverensstämmelse emellan denna §:s

två särskilda moment, ansåg Högsta Domstolen, att det i andra momentet

begagnade uttryck »befaren med lokomotiv» borde utbytas mot

orden »befaren med användande af ångkraft».

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

2 §•

Högsta Domstolen anmärkte att, då förevarande § innehölle den

allmänna regeln i fråga om jernvägsinnehafvares skyldighet att ersätta

skada å person, och skadeståndet enligt denna §, lika så väl som enligt

den nästföljande §:n, hvilken endast hade till ändamål att göra jernvägsinnehafvaren,

i förhållande särskildt till den af honom i jernvägsdriften

anlitade personal, ersättningsskyldig äfven i vissa fall, hvarom

2 § icke handlade, skulle utgå enligt de i strafflagen stadgade grunder,

föreskriften om dessa grunders tillämpning rätteligen hade sin

plats i förevarande § och icke, såsom i förslaget vore förhållandet, i

3 §. Med anledning häraf hemstälde Högsta Domstolen, att förevarande

§ måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Har i följd af — — — till last, skall jernvägens innehafvare

utgifva skadestånd enligt de i strafflagen stadgade grunder såsom om

han sjelf vållat skadan».

3 §•

Med hänvisning till den vid nästföregående § gjorda anmärkning,

ansåg Högsta Domstolen, att denna § lämpligen kunde erhålla följande

lydelse:

»Varder i följd af jernvägs drift någon, som är anstäld i jernvägens

tjenst eller arbete, under förrättandet deraf dödad eller skadad,

vare, ändå att icke någon annan af jernvägens förvaltning eller betjening

vållat skadan, jernvägens innehafvare skjddig gälda skadestånd,

der icke han — — — — sjelf ådragit sig skadan.

Sker skadan i följd af annan jernvägs drift, och är icke denna

jernvägs innehafvare på grund af —---driften af hans egen

jernväg».

4 §•

Enär denna § icke skulle ega tillämplighet i det fall, att den,

som blifvit skadad, ljutit döden, ansåg Högsta Domstolen att i öfverensstämmelse

med innehållet af 2 §, der ordet kroppsskada användes

i den inskränkta bemärkelse att det ej omfattade sådan skada, som

medfört döden, de i början af ifrågavarande § förekommande orden

»den som blifvit skadad» borde utbytas mot uttrycket »den som lidit

kroppsskada».

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

5 §•

Då föreskrifterna i denna § uppenbarligen borde ega tillämplighet

äfven i det fall, att brandskadan härrörde från glödande kol, som nedfallit

ur den under vissa jernvägsfordon befintliga asklåda, men, såsom

Styrelsen för statens järnvägstrafik anmärkt, det möjligen skulle kunna

ifrågasättas, huruvida sådana glödande kol rätteligen vore att hänföra

under det i lista momentet af förevarande § begagnade uttrycket

»gnistor», ansåg Högsta Domstolen, äfven med någon jemkning af

detta moments affattning i öfrigt, att detsamma lämpligen kunde lyda

sålunda:

»Kommer eld lös från lokomotiv eller från eldstad i annat

jernvägsfordon, och sker derigenom skada å fast egendom eller å lös

egendom, som icke af jernvägens —--— skadan».

Hvad angick sista momentet af förevarande §, så enär med

grunden för det i samma moment meddelade stadgande öfverensstämde,

hvad också syntes vara förslagets mening, att, i händelse någon, såsom

i detta moment sägs, genom underlåtenhet att fullgöra honom i

förhållande till jernvägen åliggande skyldighet sjelf föranledt en å hans

egendom timad brandskada och elden derifrån spridt sig till egendom,

tillhörande annan, som icke haft någon dylik förpligtelse mot jernvägen

eller, der en sådan skyldighet ålegat honom, icke eftersatt densamma,

sistnämnde egare, utan binder af den förres försummelse, vore

berättigad att för den skada, han lidit, njuta ersättning af jernvägens

innehafvare; men hvad ofvanbemälda stj^relse vid detta moment anmärkt

syntes utmärka, att momentet med dess nuvarande affattning

kunde lemna rum för tvekan huru detsamma i berörda hänseende skulle

tolkas, ansågo Justitieråden Wretman, von Segebaden och Ahlgren, att

ifrågavarande moment kunde erhålla följande lydelse:

»Der egare af den skadade egendomen, genom underlåtenhet att

fullgöra honom jemlikt åtagande eller på annan grund åliggande

skyldighet emot jernvägens egare eller innehafvare, sjelf föranledt

skadan, vare han icke berättigad till ersättning».

Justitieråden Olivecrona, Hernmarck och Abergsson, som ansågo, att

samma otydlighet, hvilken blifvit anmärkt vid sista momentet, kunde

anses förefinnas i afseende å första delen af 2:dra momentet, och att

genom en förändrad uppställning af båda momenten kunde tydligare

angifvas de olika fall, då jernvägens innehafvare är befriad från ersättning

till alla brandskadade och då befrielsen afser endast en viss brandskadad

men icke hans grannar, hemstälde att dessa moment måtte

erhålla följande lydelse:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kong!,. Maj ris Nåd. Proposition N:o 3.

»Har egaren af den skadade egendomen, genom underlåtenhet att

fullgöra honom jemlikt åtagande eller på annan grund åliggande skyldighet

mot jernvägens egare eller innehafvare, sjelf föranledt skadan, vare

han icke berättigad till ersättning. År han jemlikt åtagande eller på

annan grund pligtig att sjelf vidkännas den från jernvägstrafiken härrörande

eldfara, vare han ej eller till ersättning berättigad, der icke

skadan har sin orsak i vårdslöshet i afseende å jernvägens drift.

År skadan, utan att hafva sin orsak i sådan vårdslöshet, föranledd

derigenom, att annan än jernvägens innehafvare, efter det jernvägens

anläggning påbörjades, utanför jernvägens område på kortare afstånd

från närmaste jernvägsspår än 30 meter upplagt brännbart löst gods

utan säkert skydd, eller uppfört byggnad af, eller täckt förut uppförd

byggnad med lätt antändligt ämne, eller vidtagit annan dylik åtgärd,

som uppenbarligen i väsentlig mån ökat den från jernvägstrafiken

hotande eldfara; då vare jernvägens innehafvare från ersättningsskyldighet

fri».

1 §•

Då senare momentet af denna §, enligt hvad motiven till förslaget

antydde, syntes endast hafva till ändamål att hänvisa till föreskriften

i nästföljande §, funno Justitieråden Wretrnan, Olivecrona, von Segebaden,

Hernmarck, Ahlgren och Abergsson berörda moment, såsom öfverflödigt

och möjligen vilseledande, böra utgå.

Justitierådet Wedberg lemnade ifrågavarande § utan annan anmärkning

än att, hvad angick det fall att å station, der två jernvägar

anslöte sig till hvarandra, någon vid den ena jernvägen anstäld person

toge befattning med den andra jernvägens drift, t. ex. genom att

medelst telegram underrätta den främmande jernvägens personal att

dess bantåg finge framgå till stationen, och genom en dylik åtgärd

föranledde skada, såsom sammanstötning af bantåg inom den främmande

jernvägens enskilda område, förslaget väl genom stadgandet i

förevarande moment befriade innehafvaren af den jernväg, inom hvars

område skadan timat, från ansvarighet för densamma, men, då bestämmelserna

i 8 § icke egde tillämplighet å berörda fäll, saknade föreskrift

derom, att innehafvaren af den jernväg, vid hvilken den, som föranledt

skadan, vore anstäld, skulle bära ansvaret för olyckan.

8 §•

Högsta Domstolen biträdde hvad Styrelsen för statens jernvägstrafik

anmärkt derom att, derest skada, som timat å område, hvarom

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

förevarande § liandlade, vore vållad af personer, anstälda vid särskilda

jernvägar, dessa jernvägars innehafvare, ehuru solidariskt ansvarige för

skadan, sins emellan borde taga del i densamma i förhållande till den

större eller mindre skuld, som pröfvades ligga hvarderas personal till

last; hvarjemte anmärktes att, i likhet med hvad vid 3 § blifvit föreslaget,

ordet »folk» lämpligen kunde utbytas mot uttrycket »förvaltning

eller betjening».

10 §.

Högsta Domstolen ansåg, att denna §, för vinnande af erforderlig

fullständighet och tydlighet, borde erhålla följande lydelse:

»Hvad jernvägs egare eller innehafvare utgifvit i skadestånd egethan

söka åter af den, som skadan vållat, der icke denne sjelf lidit

skadan och enligt 3 § är berättigad att derför njuta ersättning».

På de af Styrelsen för statens jern vägstrafik anförda grunder

fann Högsta Domstolen, att den föreslagna lagen jemväl borde innehålla

föreskrift derom, att anspråk på skadestånd enligt denna lag

borde anhängiggöras inom viss tid efter det skadan timat; i hvilket afseende

Högsta Domstolen hemstälde, huruvida icke sådan tid kunde

bestämmas till två år.

Ex protocollo

Tli. Wilh. Malm.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartements ärenden^ hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms

Slott Fredagen den 18 December 1885,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptandek,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehbensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm,

Justitieråden: Ahlgren,

Abergsson.

Chefen för Justitiedepartementet Statsrådet von Steyern anmälde

i underdånighet:

l:o.

Högsta Domstolens yttrande öfver det till Högsta Domstolen remitterade

förslag till lag angående jernväg^ innehafvares och egares

ansvarighet för skada i följd af jernvägens drift.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anförde Departementschefen

:

»De af Högsta Domstolen i afseende å öfverskriftenftill den föreslagna

lagen samt vid 1, 2, 3 och 4 §§, l:sta momentet af 5 § samt

10 § gjorda anmärkningar, hvilka alla afse uteslutande redaktionen,

hafva blifvit i förslaget iakttagna; hvarjemte 5 §:ns 2 och 3 moment,

till förtydligande af meningen, erhållit den förändrade affattning, hvarom

tre ledamöter i Högsta Domstolen hemstält.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5,

Med anledning af hvad Högsta Domstolens fleste ledamöter anmärkt

mot senare momentet af 7 § har detta moment blifvit uteslutet.

Vid 8 § har Högsta Domstolen anmärkt att, derest skada, som

timat å område, hvarom nämnda § handlar, vållats af personer anstälde

vid särskilda jernvägar, dessa jern vägars innehafvare, ehuru solidariskt

ansvarige för skadan, sins emellan borde taga del i densamma i förhållande

till den större eller mindre skuld, som pröfvades ligga hvarderas

personal till last. Ehuru mot bestämmande af sådan grund för

skadans fördelning den betänklighet möter, att en fullt rättvis uppskattning

af förhållandet emellan den olika skuld, hvardera jernvägens

personal har till en af dem gemensamt vållad skada, i de flesta fall

måste blifva ytterst vansklig, har dock, då berörda delningsgrund uppenbarligen

bäst motsvarar den materiella rättvisans fordran, ifrågavarande

§ blifvit ändrad i öfverensstämmelse med Högsta Domstolens hemställan.

Enär jernvägs innehafvare synes ega berättigad anledning att fordra,

att den, hvilken anser sig hafva lidit skada i följd af jernvägens

drift och derför vill af innehafvaren njuta ersättning, icke dröjer med

anspråkets instämmande så länge, att omständigheter, som kunnat på

saken inverka, hunnit falla ur minnet, har, i enlighet med hvad Högsta

Domstolen hemstält, och efter föredömet af derå främmande länders

lagstiftning, i förslaget intagits föreskrift derom, att anspråk på

skadestånd skall, vid talans förlust, hos domstol anhängiggöras inom

två år från den dag, då skadan timade. Härvid torde böra bemärkas

att, såsom de i denna del af förslaget begagnade ordalag utmärka,

denna prescriptionstid icke är afsedd att gälla i fråga om regresstalan,

som jernvägs egare eller innehafvare på grund af 8 § 1 mom. 2:dra

punkten eller 9 eller näst sista § kan vilja framställa. Att jernvägs

egares eller innehafvares rätt att af vederbörande söka sitt åter lämpligen

icke kan underkastas samma prescriptionstid som den skadades

rätt att kräfva skadestånd, framgår tydligen deraf att, i händelse den,

som lidit skada, framkomme med sitt ersättningsanspråk först inemot

slutet af den stadgade prescriptionstiden, dennas tillämpning å berörda

regresstalan skulle kunna afskära möjligheten till sådan talans behöriga

anhängiggörande.

Såsom Eders Kongl. Maj:t af hvad jag nu anfört täcktes finna,

har Högsta Domstolen lernnat de grunder, på hvilka den föreslagna

lagstiftningen hvilar, utan anmärkning. Det indirekta omdöme till förmån

för förslaget, som ligger i Domstolens yttrande, torde man finna

bekräftadt vid en jemförelse mellan förslagets vigtigare stadganden och

de hufvudgrunder, på hvilka lagstiftningen i förevarande ämne är byggd

i åtskilliga af Europas Öfrige kulturstater.

Bill. till Bilcsd. Prot. 1886. 1 Samt. 1 Afd. 3 Käft.

III

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Beträffande skada å person, har i tyska riket antagits en lag af

den 7 Juni 1871, enligt hvilken jernvägsinnehafvare är ansvarig för

all genom jern vägsdriften uppkommen skada af sagda beskaffenhet, så

framt han icke styrker att skadan härrört från högre makt eller från

den skadades eget vållande; och eger denna regel tillämplighet ehvad

den skadade var anstäld vid jernvägen eller såsom passagerare åtföljde

bantåg eller af annan anledning befann sig å jernbanan eller i dess

närhet. Väsentligen enahanda stadganden gälla för Österrike-Ungern.

I England, Frankrike, Belgien och Italien ansvarar deremot jernvägsinnehafvare

för skada å person endast i det fall, att skadan visas hafva

sin orsak i vårdslöshet i afseende å jernvägsdriften, dervid driftspersonalens

fel tillräknas jernvägsinnehafvaren.

Det nu framlagda förslaget ansluter sig i ifrågavarande hänseende

närmast till lagstiftningen i de fyra sist nämnda länderna. Den

grundsats, hvarifrån Tysklands och Österrike-Ungerns lagar utgå, att

nemligen, i händelse någon person vid jernvägs drift skadas, skulden

dertill må anses ligga hos jernvägens innehafvare eller dess folk till dess

motsatsen bevisas, torde icke vara öfverensstämmande med svensk rättsuppfattning.

Men det föreliggande förslaget skiljer sig'' i så måtto från

samtlige förut nämnde länders lagstiftning, att förslaget ålägger jernvägsinnehafvaren

eu utsträckt ansvarighet i förhållande särskild! till

den af honom i jernvägsdriften begagnade personal; i sammanhang

hvarmed förslaget, i viss likhet med tyska lagen, anvisar jernvägsinnehafvaren

utvägen att, genom bildande af pensions- eller annan understödskassa

eller medelst personalens försäkrande mot olycksfall, göra

den risk, han i förhållande till sitt folk löper, mindre betungande och

lättare att beräkna.

I afseende å skada å egendom, vållad genom eld från lokomotiv,

tillämpas i de uppräknade länderna de i hvardera landet gällande

allmänna lagbestämmelser beträffande skyldighet att ersätta skada. Tyskland

hyllar, i fråga om rättsförhållandet emellan jernvägen och dess

grannar, hufvudsakligen den i romerska rätten antagna grundsats, att

jordegares dispositionsrätt öfver sin grund har sin begränsning af skyldigheten

att afhålla sig från sådana åtgärder, hvarigenom skadebringande

föremål inkomma på annans egendom. I enlighet härmed anses jernvägsinnehafvare

pligtig att ersätta brandskada, som å angränsande

egendom uppkommit i följd af eldgnistor från lokomotiv, oberoende

deraf huruvida vårdslöshet vid jernvägens drift egt rum eller icke.

Deremot är i England, Frankrike, Belgien och Italien, jernvägsinnehafvare

ansvarig allenast för sådan eldskada, som åstadkommits genom

oförsigtigt besörjande af trafiken. I Belgien är det dessutom, till min
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 3.

åkande af eldfaran från jernvägstrafiken, genom särskild förordning

förbjudet att inom visst afstånd från jernväg utan vederbörande myndighets

tillåtelse uppföra byggnader, täcka bus med halm eller annat

antändligt ämne eller anlägga sädesstackar eller upplag af bränbara

föremål med mera.

Utgående från det genom erfarenheten till fullo ådagalagda förhållande,

att den för bantågs framdrifvande nödiga ångkraft icke kan

vinnas utan att en eldfara, som icke genom något hittills uppfunnet

medel står att alldeles förebygga, på samma gång uppstår, har förslaget,

i likhet med tyska lagen, uppstad; den, såsom det synes, rättskänslan

bäst tillfredsställande allmänna regel att den från jernvägstrafiken

härrörande eldfara, vare sig den har sitt upphof i ett vårdslöst

besörjande af trafiken eller icke, skall bäras af jernvägsinnehafvaren,

som framkallat faran. Undantagen från denna regel hafva sin

grund dels i skyldigheten för jernvägens grannar att respektera ingångna

aftal eller eljest behörigen tillkomna föreskrifter, dels ock i den

lika billiga som för jernv ägs driftens bestånd oafvisliga fordran, att allmänheten

icke må ega rätt att genom åtgärder, hvilkas olycksdigra

beskaffenhet ligger i öppen dag, i obegränsadt mått öka den med driften

af hvarje särskild jernväg ursprungligen förenade, i och för sig redan

nog tunga risken.

Hvad angår skada å egendom i öfrigt, är i samtliga förutnämnda

länder jernvägsinnehafvare för sådan skada ansvarig endast så vida

han eller hans folk vållat skadan. Detta är ock förslagets ståndpunkt.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,

att förslaget, sådant det af mig nu förordats, måtte af Eders

Kongl. Maj:t godkännas och enligt 87 § Regeringsformen Riksdagen till

antagande föreläggas.»

Justitierådet Ahlgren åberopade sin vid förslagets granskning i

Högsta Domstolen gjorda anmärkning i afseende å 5 §.

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter

täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla hvad föredragande

Departementschefen hemstält; och skulle proposition

i ämnet till Riksdagen aflåtas i enlighet med

bilagan Ditt. A. vid detta protokoll.

Ex protocollo

C. P. Hagbergli.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.