Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i afseende på afgifterna för tullnederlag samt med förslag till förordning angående allmänt frilager

1886-03-26 · 44 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 42 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1886:35, Angående vissa ändringar i afseende på afgifterna för tullnederlag samt med förslag till förordning angående allmänt frilager

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

1

N:o 35.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen angående vissa

ändringar i afseende på afgifterna för tullnederlag samt

med förslag till förordning angående allmänt frilager;

gifven Stockholms slott den 26 Mars 1886.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för

denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

dels medgifva, att den nederlagsafgift, som jemlikt § 80 mom. 1

i nådiga tullstadgan den 2 November 1877 skall för gods, som å nederlag.

upplägges, betalas med en procent af det belopp, hvartill tullafgiften

för godset uppgår, må från och med den 1 Januari 1887 uttagas

först i sammanhang med tullafgiftens erläggande, äfvensom att den nederlagsafgift,

som enligt samma lagrum likaledes skall erläggas med eu

piocent af tullbeloppet, då nederlagsgods till utrikes ort åter utföres,

må från och med nämnda tid upphöra att utgå;

dels och antaga bifogade förslag till förordning angående allmänt

frilager att tillämpas från och med den 1 Januari 1887.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med

all Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

O. R. Themptander.

Bih. till Riksd. Prat. 1886. 1 Sami. 1 Åfd. 22 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

Förslag

till

Förordning angående allmänt frilager.

§ I
Uti

eller i närheten af stapelstad, hvarest tullkammare under

tullförvaltares öfverinseende finnes inrättad, må, efter tillstånd af

Generaltullstyrelsen och under de vilkor och närmare bestämmelser,

Generaltullstyrelsen för hvarje särskildt fall föreskrifver, inrättas allmänt

frilager med ändamål att tjena till fristad för varor, så att dessa

på sätt och under de vilkor denna förordning innehåller, kunna, utan

att tull för dem erlägges, införas till lagret, der uppläggas och på allt

sätt behandlas som om de befunne sig utom landet.

§ 2.

Frilager, till hvars särskilda afdelningar tillträde under ingen

förevändning må tulltjensteman förvägras, skall vara försedt med

lämpliga vakt- och expeditionsrum för tullbevakning och tullbehandling

samt i öfrigt så inrättadt, att erforderliga tullkontroller kunna

deröfver utöfvas; och skall en hvar, som lemnar frilagret, utgå genom

vaktrummet, der vederbörande tulltjensteman, om han anser anledning

dertill förefinnas, eger att å den utgående låta verkställa kroppsvisitation,

utan att vara underkastad påföljd i händelse underslef befinnes

icke hafva egt rum; varande tillträde till frilager för qvinnor förbjudet.

§ 3.

Statens kostnad för bevakningen af samt bokföringen och expeditionen

vid frilagret skall betalas af dess egare, som, innan frilagret

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

må för sitt ändamål begagnas, skall för gäldandet af sagda kostnad

ställa säkerhet, som af Generaltullstyrelsen godkännes.

§ 4.

Mom. 1. På frilager må med här nedan stadgade undantag intagas

så väl tullpligtigt gods af hvad slag det vara må direkt från utrikes

ort, efter omedelbar transitförsändning, från frilager å annan inrikes

ort samt från nederlag och transitupplag i samma stad, som ock

alla slag tullfritt och förtulladt gods.

Krut, dynamit, nitroglycerin och andra sprängämnen, eklfarliga

oljor eller dermed jemförliga vätskor, flytande syror samt andra varor,

hvilka till följd af sin beskaffenhet kunna medföra fara eller olägenhet

för frilagret eller andra der upplagda varor, må icke å frilager

intagas.

Mom. 2. Uppstår vid angifning till intagande å frilager af varor

i obrutna omslag tvifvel, huruvida varorna äro af den beskaffenhet,

att de, enligt stadgandet i mom. 1 här ofvan, må å frilagret intagas,

skall tullförvaltningen vara berättigad att, der erforderlig upplysning

ej annorledes kan vinnas, låta bryta omslagen.

§ 5.

Mom. 1. Egare till gods, som direkt från utlandet eller från

frilager å annan ort ankommit eller genom omedelbar transitförsändning

befordrats och är afsedt till intagande å frilager, skall inom den

tid och vid det ansvar, som i § 21 Tullstadgan föreskrifves, till tullförvaltningen

aflemna angifningsinlaga (form. bil. Litt. A.) Sedan

tullkammaren låtit förse inlagan med dess inkommande nummer, skall

godset med inlagan under bevakning föras till frilagret, hvarest der

anstälde tulltjenstemän hafva att, sedan godset blifvit vägdt, låta dess

bruttovigt antecknas å inlagan, i frilagrets upplagsbok (form. bil. Litt.

B.) införa uppläggningen samt derom meddela bevis under bokens

löpande nummer å inlagan, hvilken derefter skall till tullkammaren

återställas.

Dröjer godsegare med angifning till intagning å frilager utöfver

den i § 78 mom. 2 af Tullstadgan bestämda tid, vare han förlustig

rättigheten att godset å frilager intaga.

Har godset icke inom den i § 30 mom. 1 af Tullstadgan bestämda

tid blifvit till frilagret affördt, böte godsegaren på sätt i mom. 2

af nämnda § samt i § 31 mom. 1 af samma stadga sägs; egande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 35.

tullförvaltningen verkställa den undersökning af godset, som för

böternas bestämmande erfordras. Varder godset icke inom den tid,

som i § 31 mom. 3 af Tullstadgan bestämmes, till frilagret affördt,

förfares såsom i detta lagrum sägs.

Af emballeradt gods må på frilager ej intagas mindre än helt

kolly, sådant det från utrikes ort inkommit eller från annat frilager

uttagits.

Mom. 2. Vill godsägare låta gods, upplagdt å nederlag, intagas

å frilager, upprätte derom angifningsinlaga (form. bil. Lätt. C.) och

förevise donna för vederbörande nederlagstjensteman, som har att

bokföra angifningen i nederlagsjournalen och att å inlagan anteckna

det till förflyttning anmälda godsets nettovigt. Sedan godset derefter

under bevakning afförts till frilagret, införes uppläggningen i frilagrets

upplagsbok och meddelas bevis derom under bokens löpande nummer

å inlagan, som skall återställas till tullförvaltningen för att biläggas

nederlagsjournalen.

Mom. 3. Vill godsegare öfverflytta på transitupplag liggande

gods till frilager, aflemne derom till tullförvaltningen angifningsinlaga

(form. bil. Litt. D.) Sedan godsets bruttovigt antecknats å inlagan

samt å godset belöpande transitafgift erlagts, läte tullförvaltningen

godset jemte inlagan under bevakning föras till frilagret, hvars tulltjensteman,

efter verkstäld bokföring, hafva att om uppläggningen

meddela bevis under frilagerupplagsbokens löpande nummer å inlagan,

som derefter skall återställas till tullförvaltningen för att biläggas

transitupplagsjournalen.

Mom. 4. Vill godsegare å frilager intaga tullfritt eller förtulladt

gods, läte detsamma med angifningsinlaga (form. bil. Litt. E.) föras

till frilagret, hvarest inlagan aflemnas till vederbörande tulltjensteman,

som har att bokföra uppläggningen af godset med upptagande af endast

dess bruttovigt. Sådant gods behandlas vid uttagning från frilager

lika med derå direkt från utlandet intaget gods.

§ 6-

Gods kan från frilager uttagas:

för utförsel;

för försändning sjövägen eller landvägen till annan stapelstad;

för öfverflyttning till nederlag eller transitupplag i samma stad;

samt

för förtullning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Könyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

5

§ 7.

Mom. 1. Uttages gods från frilager för utförsel sjövägen, skall

iakttagas:

att godsegaren om utförseln till tulltjensteman å frilagret aflemna!’

angifningsinlaga (form. bil. Lätt. F.);

att vederbörande tulltjensteman antecknar angifningen i frilagrets

utförselsbok (form. bil. kitt. G).;

att hvarje kolly, der så lämpligen ske kan, plomberas med frilagerstämpel

och anteckning om plomberingen''göres å inlagan;

att godset jemte inlagan derefter, under tullbevakning då plombering

ej skett och eljest utan sådan bevakning, föres till inlastningsstället,

hvarest der anstäld tullbevakning har att om expeditionen gorå

anteckning i inlastningsjournalen för frilagergods (form. bil. kitt. H.);

och skall bevakningsförmannen meddela bevis om inlastningen å angifningsinlagan,

som derpå aflemna^ till tullkammaren för att efter behörig

anteckning i frilagrets utförselsbok biläggas utgående journalen;

samt

att utförseln sker i fartyg af minst trettio tons drägtighet och

med iakttagande af de i § 42 af Tullstadgan meddelade bestämmelser.

Mom. 2. Uttages gods från frilager för utförsel landvägen till

Norge, skola de bestämmelser, som gälla för landväga försändning till

nämnda land af oförtullade utländska varor från transitupplag, tillämpas

med iakttagande derjemte att anteckning om utförseln skall göras

i frilagrets utförselsbok.

Mom. 3. Uttages gods från frilager för utförsel landvägen till

annat land än Norge, skall iakttagas:

att, sedan godsegaren om utförseln till tulltjensteman å frilagret

aflemnat angifningsinlaga (form. bil. kitt. F.) denne tjensteman skall

anteckna angifningen i frilagrets utförselsbok samt utfärda förpassning

(form. bil. kitt. I.) å godset i två exemplar;

att hvarje kolly plomberas med frilagerstämpel och anteckning

derom göres å förpassningen; samt

att frilagershafvaren skall inom en månad från afsändningsdagen

till frilagerskontoret aflemna ena exemplaret af förpassningen, försedt

med bevis af tullförvaltningen i bestämmelseorten att godset med oskadad

plombering framkommit.

Dessa bestämmelser gälla ock vid utförsel isvägen såväl till Norge,

der icke dylik utförsel, enligt hvad derom särskildt är stadgadt, skall

såsom landväga utförsel anses, som ock till annat land.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kong],. Maj:ts Nåd. Proposition N:o So.

Mom. 4. Uttages gods från frilager för försändning sjövägen eller

landvägen till annan stapelstad, skall iakttagas :

att angifning, anteckning i utförselsboken, plombering och förpassning

ske på sätt i mom. 3 af denna § stadgas;

att, der afsändningen sker sjövägen, anteckning derom verkställes

i inlastningsjournalen samt det ena exemplaret af förpassningen tillställes

skepparen för att godset åtfölja;

att, då afsändningen skall ske landvägen, godset och båda exemplaren

af förpassningen öfverlemnas till varuegaren;

att frilagershafvaren inom en månad från afsändningsdagen till

vederbörande tjensteman å frilagret aflemnar ena exemplaret af förpassningen,

försedt med bevis, utfärdadt af tullförvaltningen i bestämmelseorten,

att godset dit framkommit med oskadad plombering; samt

att angifningsinlagan och ankomstbeviset förvaras såsom bilagor

till utförselsboken.

Mom. 5. Uttages gods från frilager för att öfverföras till nederlag

i samma stad, skall godsegaren till vederbörande tjensteman å frilagret

aflemna angifningsinlaga i två exemplar (form. bil. Litt. K.);

hvarefter anteckning om öfverföringen med upptagande af endast

bruttovigten å godset skall ske i frilagrets utförselsbok. Sedan godset

å frilagret undersökts och ena exemplaret af inlagan utaf vederbörande

tjensteman der attesterats, skall godset under bevakning föras

till nederlagsmagasinet och der intagas, godset i nederlagsjournalen

antecknas och den attesterade angifningsinlagan biläggas inkommande

journalen. Andra exemplaret åt inlagan bilägges nederlagsjournalen.

Mom. 6. Uttages gods från frilager för uppläggning å transitupplag

i samma stad, skola föreskrifterna i mom. 5 af denna § lända till

efterrättelse, dock med iakttagande, att godset utan föregående undersökning

under bevakning afföres till och upplägges å transitomagasinet,

sedan bruttovigten attesterats å båda exemplaren af angifningsinlagan,

livilka, efter, det den å godset belöpande transitafgift blifvit vederbörligen

debiterad, skola biläggas inkommande journalen och transitupplagsjournalen.

Mom. 7. Vid förtullning af varor på frilager skall iakttagas:

a«, sedan förtullningen blifvit af godsegaren begärd genom angifningsinlaga

enligt form. bil. Litt. L, varorna å frilagret undersökas

och inlagan derstädes attesteras samt införes i frilagrets förtullningsbok

(form. bil. Litt. M.);

att redogöraren å frilagret uträknar tull beloppet, derå utställer

räkning (form. bil. Litt. N.); samt emottager och qvitterar beloppet,

hvarefter undersökningsmannen å räkningen antecknar, huruvida varorna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

utgå lösa eller i omslag och i senare fallet i huru många, huru beskaffade

och huruledes märkta kolly; samt

att godset derefter emot räkningens behöriga afstämpling från

frilagret afföres.

§ 8.

Godsegare, som angifvit gods till uttagning från frilager, men

åter vill upplägga det på frilagret, skall på angifningsinlagan teckna

förklaring, att godset till följd af förändrad bestämmelse icke blifvit

afsända hvarefter godset må återföras till frilagret, der plomberingen,

om sådan skett, af tullbetjeningen borttages, och anteckning härom

göres å angifningsinlagan samt i frilagrets utförselsbok.

§ 9.

Förtullningsbok, hvarom stadgas i § 7 mom. 7 af denna förordning,

skall föras i två delar, A och B, hvilka böra skiftesvis hvarannan

dag begagnas. Influten uppbörd skall hvarje dag jemte den då

begagnade förtullningsboken med dertill hörande attesterade angifniugsinlagor

mot qvitto aflemnas till tullkammaren, som dagen derpå återställer

boken till frilagret; och har frilagersredogöraren att för hvarje

månad aflemna utdrag ur förtullningsböckerna rörande deri gjorda debiteringar

för att biläggas tullkammarens inkommande journal.

§ io.

Närmare föreskrifter angående ordningen inom frilagret meddelas

af Generaltullstyrelsen, som äfven eger att, efter sig företeende omständigheter,

förordna angående de afvikelser från ofvan meddelade

stadganden, hvilka, med bibehållande af nödig säkerhet för kronans

rätt, kunna erfordras.

§ 11-

Godsegare, som låter å frilager upplägga gods, hvilket enligt

stadgandet i § 4 mom. 1 icke må derå intagas, hafve förverkat godset

och vare förfallen till böter från och med ett hundra till och med ett

tusen kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 35.

§ 12.

Om frilagershafvare, som, jemlikt föreskriften i § 7 mom. 1, fått

emottaga plomberadt frilagergods, angifvet till utförsel, ej inom 48

timmar efter godsets uttagande till tullkammaren aflemnar bevis från

tullbevakningen, att godset till inlastningsstället framkommit och der

under tullbevakning jemlikt angifningsinlagan inlastats, skall tullförvaltningen

lios honom uttaga böter till belopp, motsvarande högsta gällande

tullsats för hvarje kilogram af varans bruttovigt.

Lag samma vare, om frilagershafvare uraktlåter att inom den i

§ 7 mom. 3 och 4 stadgade tid aflemna föreskrifvet framkomstbevis.

Kan frilagershafvaren inom tre månader från den dag, då böterna blifvit

erlagda, hos Generaltullstyrelsen lagligen styrka att varorna genom

olyckshändelse under vägen förkommit eller att han af orsaker, hvartill

han icke varit vållande, blifvit förhindrad att inom behörig tid

framskaffa varorna till bestämmelseorten eller aflemna framkomstbeviset,

vare han berättigad att böterna återbekomma.

§ 13.

Den, som från frilager insmuglar eller försöker insmugla tullpligtiga

varor, eller som qvarhåller eller olofligen i riket åter inför

dylika varor, livilka angifvits till utförsel från frilager, eller som beträdes

med att under forsling af tullpligtigt frilagergods detsamma förbyta,

straffes enligt § 138 Tullstadgan. Frilagershafvaren skall ock,

om han om brottet egt vetskap, hafva för alltid förverkat rätt att af

frilager sig begagna samt vara skyldig att genast utrymma sitt lager;

straffes ock såsom för oloflig införsel af varor.

§ 14.

Försäljningsbelopp för gods, förverkadt enligt § 11, äfvensom

böter på grund af stadgandena i §§ 11 och 12 tillfälle kronan och

tullstatens enskilda pensionsinrättning till hälften hvardera.

Böter enligt § 13 och värde af gods, förverkadt enligt samma

paragraf, fördelas enligt § 146 Tullstadgan.

Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän strafflag.

§ 15.

Angående laga domstol i mål rörande öfverträdelse af denna förordning

gälle hvad i § 165 af Tullstadgan sägs.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

9

§ 16-

Alla i denna förordning föreskrifna handlingar skola skrifvas å

tryckta blanketter, som för handlingar enligt bilagorna B, G, H, I, M

och N anskaffas och bekostas af tullverket, men i öfrigt af frilagershafvarne

sjelfve; egande Generaltullstyrelsen vidtaga de jemkningar eller

förändringar i formulären, som kunna visa sig erforderliga.

Denna förordning skall tillämpas från och med den 1 Januari

1887.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1886. 1 Sami, 1 Afd. 22 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 3 .

Bil. Lift, A.

Ink. N:o

Uppvist å Tullkammaren den 18

N. N.

Angifves till intagning ä frilager N:o följande, ink. med

skepparen N. N. fartyget N. N. från N. N.

A. M.

10 säckar

väg. brutto

D.

2 lådor

N. N den

18

N. N.

Inlagdt på frilager N:o

N. N.

Frilagrets tjensteman

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

11

Bil. Litt. B.

N. N:s frilagers Upplagsbok för år 18

i

Upp-

lägg-

nings-

i dag.

Löpande

N:o

för

året.

Lager-

rummets

Nio.

1

In-

kommande

N:o.

Från direkt införsel.

Omedelbar transit- försändning.

Annat frilager.

Nederlag.

Transitupplag.

Fritt gods.

K o 1 1 y.

Märke

och

N:o.

Antal

och

slag.

Brutto

vigt

i

kilogram.

|

I

■

'' 1

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

Bil. Litt. C.

Ink. N:o

Antecknad i Nederlags]ournalen den 18

N. N.

Angifves till öfverflyttning från nederlag till frilager N:o

följande, ink. med Skepparen N. N. från N. N.

H. D. 8

1 låda

The. N:o 532, netto

N. N. den

N. N.

18

N:o

Intaget på frilager den

N. N.

18

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 35.

1 O

1 O

Bil. Litt. D.

Antecknad i Transitupplagsjournalen den

Ink. No.

18

N. N.

Angifves till öfverflyttning från transitupplag till frilager N:o

följande, ink. med skepparen ÅT. N. från År. JV.

C. P.

1 fat

väg. brutto

N. N. den 18

N. N.

N:o

Intaget på frilager den 18

N. N.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 35.

Bil. Litt. E.

Uppi. Bok N:o

Uppvist i Frilagret den 18

N. N.

Fritt gods,

Angifves till intagning ä mitt frilager N:o

H.

1 låda

väg. brutto

N. N. den

18

N. N.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 35.

15

Bil. Litt. F.

Utf. Bok N:o

Upp vist i Prilagret den

Angifves att från mitt frilager N:o

skepparen N. N''. fartyget N. N.

Utg. Journ. N:o

18

N. N.

afsända till N. N. med

A. N.

1 låda

väg. brutto

kg.

N. N. den 18

N. N.

Försedd med eu tullplomb.

N. N.

Fri lagrets tjensteman.

■

N:o

Inlastadt i fartyget, som bevakats till öppen sjö.

N. N.

Bevakningsförman.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

*

Bil. Litt. G.

N. N:s frilagers Utförselsbok för år 18

An-

gif- nings- | dag.

Löpande

N:o

föl-

året.

Lager-

rummets

N:o

Utgående

N:o

Till

utförsel.

Försändning till

annan stapelstad.

Nederlag.

Transitupplag.

K o 1 1 y.

Anmärkningar

om tullförsegling

eller plombering

m. m.

Märke.

Nummer,

antal

och

slag.

Brutto-

vigt

i

kilogram.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition AT:o 35.

17

Bil. Lift. II.

Journal öfver inlastadt frilagergods vid N. N. Tullkammare

(fcullbevakningsinspektion) år 18

Löpande

Skepparens

N:o i

frilagrets

utförsels-

bok

Dag

N:o

för året.

A fsändar en

och fartygets

namn

Månad.

Koll ytal och vigt

samt anteckningar om

plomberingen

Bih. till Bilcsd. Prof. 1886. 1 Samt. 1 Afd. 22 Hälft.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 35.

Bil. Litt. 1.

Utf. Bok N.-o.

Förpassning.

JN. N. försänder från frilager N:o

till N. N. med

ojo in in

r,— h—

3

crq

P

55 P>

o

O ^3:

P p

_ P*

P

FT
p
p
fp
-

g*

•SS
P

crq

co CD

hj

N. N. Tullkammares Frilagerskontor den

18

N. N.

Ofvanstående gods, som hit ankommit med oskadad plombering,

2 g® 11 qvitter as.

<r

CD

crq

r->

p

: crq

in

* <—t
2

p

2 pB

crq

p

CD P^

P c_f‘

N. N. Tullkammare den

18

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

19

Bil. Litt. K.

Utf. Bok N:o

[iV. N~. (mitt) nederlagj

Anqifves till 1 i från mitt Biläger N:o

*J \ transitupplag )

K. 10 lådor, väg. brutto

N. N. den

18

N. N.

Innehåller russin, N:o 441, netto ett hundra (100) kg.

N. N.

(Frilagrets undersökningsman).

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

Bil. Litt. L.

Förtulln. Bok N:o

Angifves till förtullning från mitt frilager N:o

Ylleväfnad a. slag.

N. N. den

N. N.

N:o

133 kg.

Attesteras

18

N. N.

(Frilagrets undersökningsman).

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

21

Bil. Litt. M.

N. N:s frilagers Förtullningsbok (A) för år 18

Angif-

nings-

dag

Angifnin-

gens

löpande

N:o

för året

Lager-

rummets

N:o

Varans

Tull-

afgift

Käknings-

summa

Uppbörds-

summa

för dagen

Beskaffenhet

Tarif-

N:o

Vigt

eller

mätt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kong1*. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

Bil. Litt. N.

Förtulln. Bok N:o

N. N~. erlägger för nedanstående från frilager förtullade varor:

T u 1

i

133 kg. ylleväfnad a. sl......................

232

75

Betalt den 18

N. N.

Utgår i en låda, märkt A. T.

N. N.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 35.

23

Utdrag af protokollet Öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafi.t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 26 Mars

1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Chefen för Finansdepartementet, Hans Excellens Herr Statsministern

Themptander föredrog i underdånighet särskilda den 27

Oktober 1882 i nåder förordnade komiterades i Augusti 1884 afgifna

underdåniga betänkande jemte förslag till förordningar om kreditupplag

och frilager samt deraf beroende ändringar i Tullstadgan och Ilandelsbalken;
öfver

livilka förslag Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen

på grund af nådig befallning afgifvit gemensamt underdånigt utlåtande.

Herr Statsministern anförde härefter:

»De institutioner, som äro kända under benämningarne kreditupplag

och frilager, och särskilt i våra grannländer Danmark och

Norge sedan lång tid tillbaka vant i bruk, hafva hittills, åtminstone

såsom inrättningar af allmännare betydelse, varit främmande för vår

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

tullagstiftning. Med nederlag och transitupplag, sådana dessa äro bestämda

i gällande tullstadga, hafva nyssnämnda inrättningar det gemensamt,

att de afse dels att så vidt möjligt lätta tvånget af de band,

som de för tulluppbördens tryggande föreskrifna kontroller alltid i större

eller mindre mån måste lägga å handeln, dels ock att minska de

olägenheter, tullafgifternas erläggande i förskott, före varornas förbrukning,

medföra. Lätteligen inses, att då det mål, som med utkräfvande!

af tullafgifter ytterst åsyftas, är att, under formen af eu

vid vissa varors inträde i landet uttagen afgift, med skatt träffa den

inom landet skeende konsumtionen af dessa varor, det bör ligga lagstiftaren

om hjertat att tillse, det icke tullförfattningarne må lägga större

band å den allmänna rörelsen, än som för ändamålet oundgängligen

erfordras, äfvensom särskild! att icke tullbeskattningen, med Överskjutande

af sitt syftemål, jemväl kommer att drabba sådana varor,

som inkomma i landet endast för att åter utföras derutur. Omfånget

och beskaffenheten af de undantag från de i allmänhet gällande tullstadgandena,

som i nu antydda afseenden kunna medgifvas, måste likväl

bero på en jemförelse mellan å ena sidan fördelarne för handeln i

allmänhet och exporthandeln med utländska varor i synnerhet af de

möjligast största lättnader och å andra sidan risken för statsverket att

gå i mistning af de behöriga tullafgifterna. Såsom oomtvistligt torde

få anses, att inga andra lättnader böra medgifvas, än sådana som äro

förenliga med full säkerhet för statsverket att utfå faststälda tullafgifter.

De lättnader af nu ifrågavarande art, som i vår nuvarande tulllagstiftning

ansetts kunna beredas rörelsen, innefattas — om man bortser

från de föreskrifter om restitution af tull i vissa fall, som meddelas i

tulltaxeunderrättelserna, — hufvudsakligen i gällande tullstadgas bestämmelser

om nederlag och transitupplag. Genom anlitande af nederlag

beredes egare af från utlandet infördt tullpligtigt gods förmånen

att, sedan godset blifvit undersökt, kunna mot viss afgift upplägga det

under eget och tullverkets lås, utan att för detsamma betala tull, innan

det till inhemsk förbrukning uttages, äfvensom att, sedan godset blifvit

till förtullning angifvet, åtnjuta visst anstånd med tullens erläggande.

Transitupplaget åter medför rätt att, likaledes mot viss afgift, utan

föregående undersökning upplägga varor under tullverkets lås. Af

dessa institutioner kunna de nu till införande ifrågasatta — kreditupplaget

och frilagret — anses utgöra en vidare utveckling-. Kreditupplaget

medför, likasom nederlaget, för egare af från utrikes ort infördt

tullpligtigt gods befrielse från skyldigheten att, sedan godset

blifvit undersökt, för detsamma betala tull innan det till inhemsk förbrukning

afsättes med deraf följande frihet från tull om godset åter

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35-

utföres ur landet, men med den väsentliga skilnad till förmån för godsegaren,

att medan å nederlag upplagdt gods skall förvaras i magasin

under egarens och tullverkets lås, med ganska inskränkt tillträde till

godset för egaren, får vid kreditupplag egaren sjelf taga godset i besittning

och. deröfver förfoga med vida större frihet. Denna godsegarens

rättighet måste motsvaras af vissa skyldigheter till tullverkets

säkerhet. Dels åligger godsegaren att så länge han vill undvika

tullens erläggande å ett till beskaffenheten godkändt förvaringsrum

ständigt hafva en viss minimiqvantitet varor af de å kreditupplag intagna

slag, vid äfventyr att eljest nödgas erlägga den å varorna belöpande

tull, till kontroll hvarå tjena qvartalsvis afgifna förklaringar

af varuegaren samt qvartalsvis eller oftare verkstälda inventeringar,

dels skall godsegaren antingen ställa viss säkerhet för erläggandet af

belöpande tull eller ock förete intyg om vissa personliga qvalifikationer,

dels slutligen bör kronan för tull å kreditupplagsvaror ega viss

förmånsrätt i varuegarens egendom.

Om, på sätt af det nu anförda lärer framgå, kreditupplaget närmast

kan betraktas som eu vidare utveckling af nederlaget, torde frilagersinstitutionen

kunna anses stå i ett motsvarande förhållande till

transitupplaget. För sistnämnda båda institutioner är gemensamt, att

varorna uppläggas inom landet utan föregående tullundersökning och

följaktligen utan erläggande af tull, der varorna äro tullpligtiga, och

att varorna sålunda ur tullbehandlingssynpunkt betraktas såsom vore

de befintliga utom landet. Olikheten består åter deruti, att medan

transitupplagsgods förvaras ensamt under tullverkets lås och vård, och

detta så strängt att, om godsegaren vill efterse å transitupplag infördt

kollys innehåll eller deraf taga prof, sådant kolly derförinnan måste

angifvas till förtullning eller nederlag, egaren till å frilager intaget

gods må med detsamma företaga hvilken bearbetning eller ompackning

han behagar, allenast detta sker inom frilagrets område. Kontrollen

mot missbruk består här deruti, att frilagret och tillträdet dertill är

stäldt under tullbevakning samt att noggranna föreskrifter meddelas

om de vilkor, under hvilka varor må intagas å frilagret eller uttagas

derifrån.

Den nu föreliggande frågan om införande hos oss af de nya slag

af tullupplag, för hvilkas beskaffenhet jag nu i allmänna drag redogjort,

väcktes först af fullmäktige för handelsföreningen i Göteborg, hvilka

i underdånig ansökning af den 1 Maj 1882 anhöllo, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes vidtaga åtgärder ledande dertill, att frilager och kreditupplag

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de danska institutionerna

Bih. till Rilcsd. Prof. 1886. 1 Samt. 1 Afd. 22 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 35.

af samma art blefve i Sverige medgifna. Till stöd härför anförde fullmäktige

hufvudsakligen, att det numera, då genom de lättade kommunikationerna

handeln emellan de skandinaviska länderna kunde antagas

utveckla sig till stor betydelse, mer än hittills erfordrades, att

Sverige i afseende på sina tullförhållanden icke befunne sig i sämre

ställning än Norge och Danmark; att så likväl för närvarande vore

förhållandet, enär handel på utlandet med importerade varor från de

här befintliga nederlag och transitupplag i de flesta fall vore en omöjlighet

till följd dels af de afgifter, som för upplagens begagnande

måste erläggas, och dels i synnerhet deraf, att varuegarens fria dispositionsrätt

öfver en på dessa upplag liggande vara vore inskränkt

genom flere föreskrifter, hvilka hindrade sönderdelning i smärre kollyn,

proftagning, bearbetande af varorna och dylikt som för handeln, åtminstone

med en stor del artiklar vore oundgängligen nödigt, hvaremot

Danmarks och Norges kreditupplagsinstitution och särskildt kreditupplaget

i Köpenhamn, kompletteradt af frilagersinstitutionen och rätten

till det så kallade »utvidede kreditoplag» (derå varor af ett större antal

slag — särskildt manufakturvaror — och i mindre qvantiteter än å

de allmänna kreditupplagen få intagas) lemnade köpmannen helt andra

fördelar och lättnader i fråga om handeln med importeradt gods; samt

att våra grannländer af dessa, hos dem snart hundraåriga institutioner

skördat och allt mera komme att skörda en särdeles stor nytta, till

bevis hvarför anförts, att Danmark af ensamt kolonial-, dryckes- och

manufakturvaror kunnat till Sverige utföra under åren 1874—78 årligen

i medeltal till ett värde af nära åtta millioner kronor, under det

Sveriges handel på Danmark vore en obetydlighet, och att Norge af

främmande varor utaf alla slag under år 1880 tillsammans utfört till

ett värde af närmare tre millioner kronor, deraf för nära två millioner

kronor till Sverige.

Sedermera hafva stadsfullmägtige i Malmö den 9 September 1882

gjort underdånig framställning i alldeles enahanda syfte.

Sedan Eders Kongl. Maj:t, genom särskilda nådiga remisser,

anbefalt Generaltullstyrelsen att öfver berörda framställningar afgifva

underdånigt utlåtande och bemälda styrelse den 30 September 1882

sådant utlåtande afgifvit, fann Eders Kongl. Maj:t, som ansåg de ifrågasatta

frilagers- och kreditupplagsinstitutionerna vara af den vigt för

handeln, att de borde ifrågakomma till införande i den svenska tulllagstiftningen,

den 27 Oktober sistnämnde år skäligt, att, i enlighet

med Generaltullstyrelsens hemställan, uppdraga åt en komité att verkställa

den utredning och uppgöra de förslag, som för ändamålet

erfordrades.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

Den af Eders Kongl. Maj:t sålunda tillsatta komité afgaf, sedan

en af dess ledamöter med nådigt tillstånd besökt Köpenham, Kristiania,

London, Antverpen, Amsterdam och Havre för att inhemta kännedom

om de å nämnde orter befintliga inrättningar af ifrågavarande slag, i

Augusti månad 1884 förslag till förordningar dels angående kreditupplag,

dels angående frilager, dels angående förändrad lydelse af

17 Kap. 3 och 12 §§ Handelsbalken, dels ock angående förändrad

lydelse af 21, 29 och 116 §§ i Tullstadgan den 2 November 1877.

Vid upprättande af förslagen till förordningar angående kreditupplag

och frilager förmäler sig komitén visserligen i hufvudsakliga delar

hafva tagit till förebild de bestämmelser, som för dessa institutioner

vore gällande i våra grannländer Norge och Danmark, men att komitén

likväl ansett sig böra i vissa delar icke oväsentligt afvika från föreskrifterna

i nämnda länder.

Hvad först anginge kreditupplagsinstitutionen, så ansåge sig komitén

icke böra föreslå densamma i hela den utsträckning, som den under tidernas

lopp vunnit i Danmark. Särskilt hade komitén ansett, att åtminstone till

en början uppläggning å kreditupplag endast borde medgifvas för varor,

om hvilkas utländska ursprung intet tvifvel kunde finnas, i följd hvaraf

komitén från kreditupplagsrätt uteslutit ej mindre alla manufakturvaror,

än äfven åtskilliga artiklar, såsom tobak, socker m. fl., hvilka visserligen

i myckenhet infördes från utlandet, men äfven vore föremål för

inhemsk råvaruproduktion. Då handlande med dylika varor, som icke

ansetts kunna få kreditupplagsrätt, således skulle i viss mån blifva

sämre lottade än deras yrkesbröder, som drefve handel med kreditupplagsberättigadt

gods, har komitén, med hänsyn härtill och till underlättande

af den större handeln, ansett sig böra hemställa, huruvida icke

skäl vore dels att helt och hållet borttaga den med en procent af tullbeloppet

utgående afgift, som enligt § 80 gällande tullstadga skall erläggas

för nederlagsgods, som till utrikes ort åter utföres, dels att icke

uttaga den till samma belopp uppgående nederlagsafgift, som för inkommande

gods enligt föreskrift i § 81 mom. 1 i samma stadga skall

erläggas, förr än samtidigt med tullafgiften.

Hvad vidare beträffar den af komitén föreslagna frilagersinrättningen,

anmärker komitén, att denna ganska väsentligt skiljer sig från

det danska frilagret, i följd deraf att det svenska tullverket icke borde

belastas med anskaffande och underhåll af lokalerna, hvilket borde öfverlemnas

åt kommunen eller enskilde. Denna omständighet har komitén

ansett komma att medföra den beaktansvärda fördel att det svenska

frilagret lättare än det danska kunde komma att erhålla det större om
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

fång och de öfriga fördelar, som närmast motsvarades af begreppet

frihamn.

Komitén, som vore öfvert.ygad derom, att kreditupplag och frilager,

derest de blefve i vårt land medgifva, skulle i icke oväsentlig

mån bidraga till utvecklingen af landets handel, ansåg sig ock, med

den inskränkning af kreditupplagsrätten, som komiténs förslag innehölle,

och med de föreskrifter i öfrigt, som komitén i författningsförslagen

uppstält, kunna antaga, att de betänkligheter, som emot införande

af de nya anordningarne kunde yppas, ingalunda vore af den

vigt, att förslagen af sådan anledning borde förkastas. Dessa betänkligheter

ginge egentligen derpå ut att den större frihet, som genom

de ifrågasatta anordningarne komme att handeln beredas, dels kunde

öppna tillfällen till vingleri och underslef, hvaraf statsverket omedelbart

skulle tillskyndas förluster, dels ock kunde föranleda ett fördröjande

af tullafgifternas erläggande, hvarigenom i synnerhet vid öfvergången

till de nya anordningarnes tillämpning en afsevärd lucka i tullinkomsternas

jemna inflytande kunde befaras. Emot den förra af dessa betänkligheter

ansåge sig komitén böra erinra, att erfarenheten från grannländerna

icke gåfve stöd åt en sådan, i det att tullkassorna i dessa

länder endast fått vidkännas ytterst få och jemförelsevis ringa förluster,

samt att i samma mån, som åt handeln bereddes lättade utvägar

för dess lofliga verksamhet och preventiva åtgärder af misstroende

utbyttes emot enkla och verksamma kontroller, skulle en allmänanda

af rättrådighet och redbarhet tilltvinga sig ett inflytande, för

hvars makt äfven eljest svaga naturer måste böja sig, hvarjemte komitén

ansåge de lagbestämmelser, hvarigenom komitén i förslagen sökt

betrygga statsverkets säkerhet, i och för sig böra nöjaktigt undanrödja

farhågor af ifrågavarande art. Allvarligare vore enligt komiténs tanke

den andra betänkligheten, fördröjandet af tullafgifternas erläggande,

så vida icke redan i nuvarande nederlagsinstitution ett liknande betalningsanstånd

vore medgifvet för den större handeln med snart sagdt

alla varor, som utgjorde föremål för handel med utlandet, och hvilket,

anstånd, som uppginge till tre månader vid hvarje något betydande

uttag från nederlagen, ingalunda vore kortare än det för dispositionen

af kreditupplagsvaror i förslaget medgifna.

Genom nådig remiss den 12 September 1884 anbefalde Eders

Kong], Maj:t Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen att inkomma

med gemensamt underdånigt utlåtande öfver komiténs författningsförslag.

1 det utlåtande, som embetsverken på grund häraf den 4 Juni

sistlidet år i underdånighet afgifvit, förklara de sig, lika med komitén,

anse, att de nu ifrågasatta institutionerna skulle komma att medföra

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl, M''aj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

väsentliga fördelar för deri svenska handeln. Genom kreditupplaget

skulle en godsegare beredas tillfälle att upplägga till honom inkomna

tullpligtiga varor allenast under sitt eget lås, utan att likväl, såsom

eljest vore fallet, behöfva derför erlägga tull annat än i den mån varorna

afyttrades till förbrukning inom landet. Han vunne sålunda den

afsevärda fördelen att icke behöfva, såsom vid nederlag vore fallet, för

hvarje gång han önskade tillträde till den lägenhet, der godset förvarades,

för att efterse detsamma eller för att derifrån uttaga varor,

vända sig till tullförvaltningen för detta ändamål. Medan han sålunda

i hufvudsak egde samma fria disposition öfver godset, som om det

vore förtulladt, hade han å andra sidan den för befrämjande af handeln

på utlandet högst vigtiga förmånen — hvilken icke eljest tillgodokomme

den, som redan ur tullverkets vård uttagit till honom ankommet

utländskt gods — att vid utförsel af godset njuta befrielse från

tullen derå, likasom om godset vore utfördt från nederlag. Köpmannen,

som begagnade kreditupplag, åtnjöte således i hufvudsak samma

fördelar som om godset på eu gång vore förtulladt och läge på nederlag.

De betänkligheter, som ur synpunkten af statsverkets säkerhet

kunde möta emot införande af kreditupplaget i den svenska tullagstiftningen,

hafva embetsverken ansett vara genom de af komitén föreslagna

bestämmelser på ett tillfredsställande sätt undanröjda. Genom

att, på sätt komitén föreslagit, inskränka kreditupplagsrätten till sådana

varor, om hvilkas utländska ursprung intet tvifvel kunde råda,

omöjliggjordes hvarje försök att utbyta de på kreditupplaget upplagda

varorna emot andra af svensk tillverkning. De förmånsrätter, som kronan

enligt komiténs förslag skulle åtnjuta för tullen å kreditupplagsgodset,

samt de vilkor, komitén föreslagit för kreditupplagsrättens beviljande,

äfvensom det ansvar, som enligt förslaget skulle drabba den

kreditupplagshafvare, som försattes i konkurs och icke förmådde gälda

kronans fordran för tull, syntes embetsverken för statsverket innebära

betryggande garanti emot direkta förluster. Och de underslef, som i

öfrigt kunde vara att befara, ansåge embetsverken vara, så vidt ske

kunde, förebygga genom de kontroll- och ansvarsbestämmelser komitén

föreslagit.

På grund af hvad sålunda anförts hafva embetsverken förmält sig

icke tveka att i underdånighet förorda kreditupplagsinstitutionens införande

i den svenska tullagstiftningen i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med komiténs förslag, hvarjemte embetsverken ansett betänklighet

icke böra möta mot bifall till komiténs hemställan rörande nederlagsafgifterna,

hvarigenom särskild! handlande med gods, som ej finge

å kreditupplag uppläggas, skulle beredas någon fördel.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 35.

Frilagersinstitutionen har af embetsverken ansetts medföra än

större fördelar än kreditupplaget, ej blott för handeln på utlandet, utan

jemväl för den handel, som hade till syfte att inom landet afsätta utlandets

produkter. Genom det fria förfogande öfver godset, som tillkonnne

frilagershafvaren, samt genom rättigheten att å frilagret jemväl

införa inländska eller utländska, redan förtullade varor — hvilka

dock naturligtvis vid derefter skeende utförsel från frilagret måste behandlas

såsom utländskt oförtulladt gods — blefve godsegaren i tillfälle

icke blott att ompacka godset huru han behagade, utan ock att

efter behag bearbeta eller komplettera detsamma. Han kunde sålunda

exempelvis af utländska väfnader förfärdiga kläder med begagnande,

om han så önskade, af svenska symaterialier, af utländsk råtobak fabricera

cigarrer o. s. v. Klart vore dock att i följd deraf, att tullsatsen

å det färdiga fabrikatet i allmänhet vore vida högre än å råvaran

eller den halffärdiga produkten, ett dylikt bearbetande af en råvara

eller ett halffärdigt fabrikat endast kunde med fördel ifrågakomma,

när det färdiga fabrikatet vore afsedt att afyttras till utlandet. Äfven

för utförseln af sådana varor, som ej å frilagret underginge någon ompackning

eller bearbetning, medförde frilagersinstitutionen en lättnad

derutinnan, att någon undersökning af varorna hvarken vid införseln

eller utförseln ifrågakomme. Icke mindre afsevärda vore fördelarne af

frilagersinstitutionen för den inrikes handeln. Betydande grenar af

denna handel vore nemligen på en gång uteslutna från rätten att begagna

kreditupplaget och från möjligheten att i någon betydligare

mån draga nytta af nederlaget. Så vore förhållandet med handeln

med de flesta manufakturvaror och i all synnerhet med handeln med

väfnader. Då en handlande med dylika varor ständigt måste hafva till

hands att för sina kunder förevisas varor af alla de olika modeller eller

mönster, med hvilka han handlade, men han vanligtvis ej kunde hålla

något större lager af hvarje särskildt mönster, vore det klart att han

ej kunde draga någon synnerlig fördel af nederlaget, från hvilket han

ej finge uttaga mindre än ett helt kolly, utan att han i regeln måste

hafva hela sitt varulager förvaradt under sitt eget lås, hvarigenom han

också lättare blefve i tillfälle att egna dylika mera ömtåliga varor nödig

tillsyn och vård. Också begagnades här i Stockholm, enligt hvad embetsverken

inhemta!,, nederlagsrätt endast i undantagsfall af dem, som

handlade med manufakturvaror. Infördes åter frilagersinstitutionen,

kunde köpmannen inskränka sig till att i sin handelsbod tillhandaflålla

prof å de artiklar, han hölle till salu, samt upplägga den väsentligaste

delen af sitt lager å frilagret, hvarifrån han kunde göra uttagningar i

män af kundernas reqvisitioner samt i de af dem önskade qvantiteter.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

Med afseende på de väsentliga fördelar den ifrågavarande institutionen,

hvilken icke komme att föranleda någon kostnad för statsverket,

enligt embetsverkens åsigt skulle komma att medföra för den svenska

handeln, hafva embetsverken i underdånighet tillstyrkt, att institutionen

måtte, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad komitén föreslagit,

i den svenska tullagstiftningen införas.

Då jag nu, efter att hafva redogjort för uppkomsten och den vidare

utvecklingen af frågan om införande hos oss af de nya slagen

af tullupplag, har att underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning denna

fråga, torde jag först få påkalla Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet

för det ifrågasatta införandet af kreditupplagsinstitutionen. Fullmäktige

för handelsföreningen i Göteborg och stadsfullmäktige i Malmö,

på hvilkas initiativ frågan uppkommit, hafva lifligt framhållit betydelsen

för vår handel af denna institution; likasom ock den för ändamålet

tillsatta komité och de i ärendet hörda embetsverken förklarat sig

öfvertygade, att institutionen skulle i icke obetydlig mån bidraga till

främjandet af handelns utveckling. Äfven jag erkänner villigt, att den

föreslagna inrättningen skulle komma att tillskynda handeln vissa, ganska

afsevärda fördelar — ehuru, såsom jag får tillfälle att längre fram

närmare utveckla, måhända icke fullt af den betydenhet man synes

hafva förestält sig — men, på sätt jag redan förut framhållit, är det

i en fråga af denna beskaffenhet, der det gäller tillämpandet af en

hittills oförsökt nyhet i vår tullagstiftning, af synnerlig vigt att tillse,

att icke de fördelar, man vill bereda handeln, huru i och för sig önskvärda

dessa än kunna vara, vinnas på bekostnad af andra statsändamål.

Ur denna synpunkt synes det mig, om jag fäster mig vid det

inflytande som kreditupplaget kunde tänkas komma att utöfva på tullmedlens

säkra inflytande, tullgöromålens jemna handhafvande och affärslifvets

sunda utveckling, att grundade anmärkningar kunde framställas

mot den föreslagna nya institutionen.

Jag tillåter mig till en början erinra derom, att kreditupplagets

införande skulle, helst om detsamma finge en allmännare användning,

otvifvelaktigt komma att för tullpersonalen medföra en betydlig tillökning

af göromål, till en del af både grannlaga och ansvarsfull art.

Dervid fäster jag mig mindre vid de med varors intagande å och uttagande

från kreditupplaget förknippade formaliteter, livilka, om än

föranledande icke obetydligt arbete, likväl äro af mera mekanisk natur

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

och af samma eller liknande beskaffenhet, som vid alla slag af tullupplag,

utan fastmera vid de tjeusteåtgärder, som äro erforderliga för

öfvervakandet deraf, att kreditupplaget ständigt hålles i sådant skick,

att staten eger säkerhet för sin tullfordran, och hvilka åliggandens

noggranna fullgörande af tjenstemännen är den hörnsten, på hvilken

hela bred itu pplagssystemet livilar. Tullkammaren har att i början af

hvarje qvartal mottaga s. k. generalförldariugar af kreditupplagshafvare

(§ 8 i komiténs förslag) samt att, sedan på grund af dessa inventeringssedlar

blifvit utskrifna (§ 9) samt efter generalförklaringens afgifvande

inträffade ändringar i s. k. efterangifningar anmälts och blifvit å inventeringssedlarne

antecknade (§ 12), förrätta inventering af kreditupplagen

(§ 10) samt att derefter företaga de åtgärder med uttagande af

tull m. in. (§§ 13 och 14), som af inventeringen varda eu följd. Men

dessutom har tullkammaren att i visst fall på eget ansvar pröfva säkerhet,

som för åtnjutande af kreditupplagsrätt ställes (§ 2 mom. 1), att,

så ofta pröfvas nödigt, företaga extra inventering och dervid pröfva

huruvida kronans säkerhet för tullen är tillräcklig (§ 20) och att i öfrigt

med sådan uppmärksamhet följa kreditupplagshafvaren och hans

åtgöranden, att tullkammaren kan vidtaga de åtgärder, som i § 21

föreskrifvas för de fall, att kreditupplagshafvaren försättes i konkurs,

afliden, eller uraktlåter att hålla sin upplagsbehållning braudförsäkrad

eller att å föreskrifven tid betala tull för kreditupplagsgods. Lägges

härtill, att granskningen hos högre myndighet af tullkamrarnes inventeringssedlar

och öfriga handlingar rörande kreditupplagen måste

kräfva ett icke obetydligt arbete, synes det mig att man kan hysa eu

viss farhåga, att kreditupplagsgöromålen kom me att öfva en störande

inverkan på tullpersonalens öfriga arbeten, och att den deraf framkallade

nödvändigheten att åtminstone på större tullplatser öka antalet

af nämnda personal komme att för statsverket medföra en kostnad,

hvilken icke i någon mån betäcktes af den ringa ersättning, som enligt

§ 17 i förslaget skulle erläggas för inventeringen af kreditupplag.

Komitén, med hvilken embetsverken i detta afseende instämt,

har ansett de betänkligheter, som ur synpunkten af statsverkets säkerhet

kunde möta emot kreditupplagets införande, vara på ett tillfredsställande

sätt undanröjda genom de kontroll- och ansvarsbestämmelser,

komitén föreslagit. För direkta förluster genom kreditupplagshafvares

insolvens kunde visserligen tillräcklig trygghet vinnas, om såsom oeftergiflig!

vilkor för erhållandet af kreditupplagsrätt stadgades hvad komitén

i detta hänseende endast alternativt föreskrift, eller att sökande

borde för rigtiga gäldandet af belöpande tull ställa säkerhet, vare sig

i sådana obligationer eller andra värdehandlingar, hvilka Generaltull
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

styrelsen förklarat få för dylikt ändamål användas, eller af annan beskaffenhet,

som af tullförvaltningen på eget ansvar godkändes; men

det synes mig med skäl kunna befaras, att genom en sådan obligatorisk

föreskrift fördelarne af kreditupplagsinstitutionen lätteligen kunde

komma att inskränkas till eu mindre krets af större affärsmän och derigenom

förlora den karakter af allmännyttighet, utan hvilken en institution

sådan som den förevarande, hvilken komme att af statsverket

kräfva icke obetydliga kostnader, icke skäligen bör ifrågakomma till

införande. Lemnas det åter, såsom komitén föreslagit, öppet åt sökande

att i stället för sådan säkerhet, som nyss är omnämnd, för vinnande

af kreditupplagsrätt endast förete bevis att sökanden under tre

år i staden oafbrutet utöfvat handelsyrket äfvensom intyg af två

trovärdiga personer, att sökanden gjort sig känd för redbarhet, ordentlighet

och förmåga att uppfylla sina affärsförbindelser, förefaller det

mig åtminstone mycket tvifvelaktigt, huruvida staten uti så beskaffade

bevis i förening med den förmånsrätt, kronan skulle ega i upplagshafvarens

egendom, samt påföljden af ansvar såsom för vårdslöshet

mot borgenärer för den, hvilken icke förmår gälda kronans fordran

för tull, eger den garanti mot förluster, utan hvilken kreditupplagsrätt

lika litet som annan lättnad i tullföreskrifter lärer kunna medgifvas.

Härtill kommer, att, på sätt ock blifvit af en reservant inom embetsverken

framhållet, det knappt torde låta sig göra att fullständigt förebygga

möjliga underslef och missbruk af hvarjehanda art annat än

genom sådana kontroller, som skulle blifva alltför betungande både för

kreditupplagsliafvaren och tullverket. Man behöfver i detta afseende

allenast erinra sig, att betydliga qvantiteter i landet införda tullpligtiga

varor, för hvilka tull icke blifvit betald och utan att i de flesta fall

säkerhet för tullens gäldande blifvit lemnad, ständigt komme att befinna

sig utom tullverkets vård och under godsegarens uteslutande

disposition, för att inse, att, huru omsorgsfullt de qvartalsvis skoende

inventeringarne än må förrättas, talrika tillfällen skola yppa sig för

en mindre samvetsgrann godsegare att undansnilla tullen eller bedrifva

andra underslef.

En af de till statsverkets tryggande mot förluster föreslagna bestämmelser

är ock af den beskaffenhet, att vigtiga betänkligheter mot

densamma i och för sig kunna anföras. Komitén har nemligen föreslagit

(§ 18), att kronans fordran för tull å kreditupplagsvaror skall, i

händelse af kreditupplagsliafvarens konkurs, utgå med förmånsrätt enligt

17 Kap. 3 och 12 §§ Handelsbalken, och i öfverensstämmelse härmed

i särskild! författningsförslag afgifvit förslag till sådana förändringar

i nämnda lagrum, att kronan skulle dels åtnjuta panträtt enligt

Bih. till Biksd. Prof. 1886. 1 Smil. 1 Afd. 22 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

§ 3 i kreditupplagsgods för den tull, som belöper å samtliga upplaget

påförda varor, dels förmånsrätt enligt § 12 i gäldenärens lösa egendom

för oguldna tullafgifter å kreditupplagsvaror. De i frågan hörda embetsverken

hafva ock förklarat dessa förmånsrätter vara af den vigt för

statsverkets betryggande emot förluster, att utan samma förmånsrätter

och så vida icke andra vilkor än de nu föreslagna uppstäldes för kreditupplagsrätts

förvärfvande, frågan om kreditupplagsinstitutionens införande

i den svenska tullagstiftningen borde förfalla. Den föreslagna

ändringen i 17 Kap. 3 § Handelsbanken, enligt hvilken rätt såsom till

handfången pant skulle, under andra än de i Nådig, förklaringen den

24 Maj 1872 omförmälda förhållanden, tillkomma kronan i gods, som

icke är i kronans händer, innebär en nyhet i civilrättsligt hänseende,

som starkt afviker från hittills gällande lagstiftning i ämnet och kunde

komma att medföra afsevärd olägenhet för fordringsegarne till eu köpman,

som tilläfventyrs hade större delen af sitt lager upplagd! å kreditupplag.

Ån betänkligare synes mig den tysta förmånsrätt i all gäldenärens

lösa egendom, som skulle tillskapas genom den ifrågasatta ändringen

i § 12. Det låter sig svårligen förneka, att en sådan lagstiftningsåtgärd,

som i öfrigt afgjordt strider emot den obenägenhet,

som med allt skäl gjort sig inom lagstiftningen allt mer gällande emot

ökandet af de tysta förmånsrätterna, skulle kunna för affärskrediten

medföra vådor, hvilka endast i högst obetydlig mån skulle neutraliseras

genom de i § 2 mom. 3 i komiténs förslag föreskrifna publicitetsåtgärder.

Att genom det, i många fall betydliga, anstånd med tullafgifternas

erläggande, som skulle åtnjutas af kreditupplagshafvare och komma

att sätta honom i sin ordning i stånd att bevilja sina afnämare förlängd

kredit, ny näring komme att tillföras den i vårt land ändock

allt för mycket anlitade konsumtionskrediten, är ock en omständighet,

som vid kreditupplagsinstitutionens bedömande ej heller bör lemnas ur

sigte. Några särskilda åtgärder för importhandelns uppmuntrande

torde ej heller af den allmänna meningen under närvarande tid anses

påkallade.

Jag har nu tillåtit mig fästa Eders Kongl. Majrts uppmärksamhet

på de olägenheter, som i min tanke äro förbundna med kreditupplagsväsendet

och som i jemförelse med de fördelar, institutionen

ansetts bereda handeln, synas mig väga tungt i vågskålen. Att dessutom

dessa fördelar förefallit mig något öfverskattade, har jag redan

förut antydt. Den synnerliga vigt för näringslifvet, som, enligt hvad

kändt är och af de ursprungliga förslagsställarne äfven framhållits,

i Danmark och Norge tillägges kreditupplagsinstitutionen, har sin

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bo

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

naturliga förklaringsgrund deruti, att nederlagsinstitutionen i nämnda

länder är okänd. Om ock medgifvas måste att det för köpmannen är

något lättare att röra sig med kreditupplagsrätten än med nederlagsrätten,

vill det dock synas mig som om nederlaget med den af komitén

och embetsverken förordade förändringen i afseende på nederlagsafgifterna

skulle — helst i förening med frilagersinstitutionen — kunna

bereda köpmannen väsentligen samma fördelar, som med kreditupplaget

afses. Nyss omförmälda reservant anför i detta hänseende, att

de jemförelsevis få varuslag, som skulle få å kreditupplag intagas,

lika väl kunna uppläggas å nederlag, derifrån godsegaren kan uttaga

och under sin egen vård upplägga varorna, i den mån han kan påräkna

att under den närmaste tiden för dem vinna afsättning —

hvarvid uttag dock ej må ske af mindre än helt kolly — med rätt

att, så vida tullverket eger säkerhet för tullafgiften, njuta anstånd med

denna afgifts erläggande under viss tid, som vid hvarje uttag, der tullafgiften

utgör minst femhundra kronor, uppgår ända till nittio dagar;

att han således, lika litet som kreditupplagshafvaren, behöfver, för

hvarje gång en köpare anmäler sig, göra sig besväret att vända sig

till tullförvaltningen för att blifva i tillfälle att utlemna det begärda

varupartiet; att då kreditupplagshafvaren enligt förslaget icke skulle

ega att efter behag ompacka sina varor med rätt att ändock räkna

dem såsom behållning å kreditupplaget, samt detta upplag således icke

heller i detta hänseende erbjuder någon fördel framför nederlaget, det

med skäl torde kunna sägas att nederlagshafvaren redan åtnjuter de

väsentligaste af de fördelar, som genom kreditupplaget skulle beredas;

att nederlagshafvaren till och med så till vida är i en gynsammare

ställning än kreditupplagshafvaren, att medan den senare inom en viss,

ganska kort tid efter hvarje qvartals utgång nqjste erlägga tull för

allt, hvad han under qvartalet till inhemsk förbrukning afsatt, äfven

det, som afyttrats på qvartalets sista dag, och således, under antagande

att han afyttrat lika mycket under qvartalets senare som under dess

förra hälft, i sjelfva verket å halfva det afyttrade partiet endast åtnjuter

något öfver en och en half månads kredit, eger nederlagshafvaren

alltid, så vida uttagningen sker i något större parti och säkerhet för

tullafgiften finnes, kredit under nittio dagar efter uttagningen; samt

att genom de af komitén ifrågasatta och af embetsverken förordade

förändringar i afseende å nederlagsafgifterna, hvarigenom den utgående

nederlagsafgiften skulle komma att upphöra och den inkommande erläggas

först vid varans förtullning, i följd hvaraf icke någon nederlagsafgift

skulle utgå vid utförsel, komme ock det företräde, som kredit
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 35.

upplaget eljest skulle härutinnan ega för exporthandeln med utländska

varor, att förfalla.

Om önskvärdheten af den utgående nederlagsafgiftens afskaffande,

pa det att exporthandeln med utländska varor må kunna af nederlagsinstitutionen

draga all den dermed afsedda nytta, hafva så väl komitén

som de i ämnet hörda myndigheter varit ense. Enligt § 80 mom. 1

i tullstadgan af den 2 November 1877 skall för gods, som å nederlag

upplägges, nederlagsafgift betalas med 1 procent af det belopp, hvartill

tullafgiften för godset uppgår, och skall, om nederlagsgods varder

till utrikes ort åter utfördt, likaledes nederlagsafgift erläggas med 1

procent af tullbeloppet. Den utgående nederlagsafgiften uppgick i

ärligt medeltal under åren 1881—1885 till 1,291 kronor 89 öre; den

inkommande i enahanda medeltal till 181,795 kronor 60 öre. För

genomförande af principen, att varor, som inkomma i landet endast

för att åter utföras derutur, må gå fria från nederlagsafgift, är det,

på sätt ock blifvit af komitén och embetsverken framhållet, nödigt,

att i sammanhang med den utgående nederlagsafgiftens afskaffande,

föreskrift meddelas, att den inkommande nederlagsafgiften skall uttagas

först vid varans förtullning, i följd hvaraf sådan afgift för reexporteradt

nederlagsgods naturligtvis icke ifrågakomme. Tullverket

skulle således genom sistnämnda förändring gå i mistning af ytterligare

ett inkomstbelopp af ungefär samma storlek som den utgående

nederlagsafgiften.

Den sålunda föreslagna förändringen i afseende på nederlagsafgifterna,

hvarigenom nederlagsinstitutionen skulle göras i afsevärdt högre

grad användbar för exporthandeln med utländskt gods, utan att tullverket

skulle tillskyndas mer än eu jemförelsevis mycket obetydlig minskning

i inkomst — knappt uppgående till 3,000 kronor om året — anser jag

mig böra till Eders Kongl. Maj:ts godkännande förorda. Bortfaller

det hinder för ett allmännare anlitande af nederlaget, som hittills legat

i nämnda utgifter, torde det få anses gifvet, att genom ett rätt användande

af nederlagsinstitutionen äfvensom af frilagersinrättningen, derest

densamma varder här i landet införd, handeln i allmänhet och särskilt

handeln på utlandet med importeradt gods skola, komma i åtnjutande

al väsentligen samma fördelar, som afsetts med kreditupplaget, utan

den risk för statsverket, kreditupplaget medför.

Med stöd af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet:
att

de utaf ofvan omförmälda komité afgifna

förslag till nådiga förordningar angående kreditupplag

samt angående förändrad lydelse af 17 Kap. 3

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 35.

och 12 §§ Handelsbalken icke måtte till någon Eders

Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda;

äfvensom

att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig proposition

föreslå Riksdagen att medgifva, att den nederlagsafgift,

som jemlikt § 80 mom. 1 i nådiga tullstadgan

den 2 November 1877 skall för gods, som å nederlag

upplägges, betalas med en procent af det belopp,

hvartill tullafgiften för godset uppgår, må från och

med den 1 Januari 1887 uttagas först i sammanhang

med tullafgiftens erläggande, äfvensom att den nederlagsafgift,

som enligt samma lagrum likaledes skall

erläggas med en procent af tullbeloppet, då nederlagsgods

till utrikes ort åter utföres, må från och med

nämnda tid upphöra att utgå.

Af komiténs förslag till förordning angående frilager framgår,

att komitén tänkt sig hufvudgrunderna för denna institution sådana,

att frilager skulle, efter tillstånd af Generaltullstyrelsen, få inrättas

uti eller i närheten af stapelstad, dervid statens kostnad för bevakning,

bokföring och expedition skulle betalas af frilagrets egare, samt att

på frilagret skulle få intagas så väl tullpligtigt gods af hvad slag det

vara må, som alla slag tullfritt och förtulladt gods, dock att från frilager

skulle vara uteslutet sådant gods, som kunde medföra eldfara

eller annan skada eller olägenhet för frilagret, samt att för en gäng

förtulladt gods, som intagits å frilager, skulle vid uttagningen ånyo erläggas

tull, såsom vore det från utlandet direkt intaget. Statsverkets

trygghet att utfå behöriga tullafgifter skulle enligt förslaget tillgodoses

derigenom, att tulltjenstemännen skulle ega tillträde till frilagrets särskilda

afdelningar, samt att detsamma skulle vara försedt med vaktrum, som

måste passeras af hvar och en, som lemnar frilagret; att i vaktrummet

vederbörande tulltjensteman skulle ega att å den utgående låta verkställa

kroppsvisitation, utan att vara underkastad påföljd i händelse

underslef befunnes icke hafva egt rum, såsom följd hvaraf tillträde till

frilager skidle vara förbjudet för qvinnor; äfvensom att öfverträdelser

af förordningen blifvit belagda med ganska drygt ansvar.

Fördelarne för vår handel med utlandet, och särskildt för vår

exporthandel med importerade varor, af den utaf komitén förordade

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 35.

frilagersinrättrjingen hafva af Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen

blifvit i det af dem afgulna utlåtande öfver komiténs förslag på ett så

klart och öfvertygande sätt ådagalagda, att jag till stöd för mitt tillstyrkande

af komiténs förslag i denna del endast har att åberopa hvad

nämnda embetsverk i ämnet yttrat. Särskildt anhåller jag att få fästa

uppmärksamheten derpå, att, då enligt § 3 i förslaget till förordning

angående frilager statens kostnad för bevakningen af samt bokföringen

och expeditionen vid frilagret skall betalas af dess egare, hvilken, innan

frilagret må för sitt ändamål begagnas, skall för gäldandet af sagda

kostnad ställa säkerhet, som af Generaltullstyrelsen godkännes, någon

kostnad i följd af den nya inrättningens införande icke kommer att

drabba statsverket. Vidare tillåter jag mig framhålla, att varorna så

väl vid intagandet å och uttagandet från frilagret, som under den tid,

de derstädes äro upplagda, stå under oafbruten bevakning af tulltjensteman,

hvadan, i motsats mot hvad förhållandet är vid kreditupplaget,

staten icke har att befara någon förlust genom egarens insolvens och

faran lör indirekta förluster genom underslef, smuggling o. s. v. icke

är större än den är vid all varuinförsel från utlandet. En obetydlig

minskning i tullinkomst torde väl, på sätt embetsverken erinrat, möjligen

föranledas deraf, att sådana varor, i livilkas vigt enligt tulltaxan

afdrag ej får ega rum för omslag och inlägg m. m., kunde å frilagret

ompackas i helt andra emballage och derigenom undgå eu del af det

afsedda tullbeloppet. Som likväl med nyssnämnda vid åtskilliga tariffrubriker

i tulltaxan meddelade föreskrift icke åsyftas att öka tullbeskattningen

för de ifrågavarande artiklarne, utan allenast att underlätta

deras tullbehandling, synes intet vara att erinra mot att varuegaren

beredes tillfälle att inom frilagret med varorna vidtaga en åtgärd,

hvilken han i allt fall egt frihet företaga före varornas införsel.

I afseende på den nya institutionens benämning hafva embetsverken

erinrat, att det genom nådiga förordningen den 18 September 1874

medgifna frilagret för proviantering af fartyg i Öresund, hvilket i åtskilliga

afseenden, såsom bland annat derutinnan att det gods, som

derå upplägges, befinnes under godsegarens egen vård, skiljer sig från

det nu föreslagna, icke kommer att genom detta göras öfverflödigt, och

att, då således två väsentligt olika frilagersinrättningar komme att bestå

jemte hvarandra, skäl syntes ftmefinnas, att till benämningen på något

sätt skilja dem från hvarandra tydligare än som skulle ske genom den

af komitén för den nya institutionen föreslagna benämningen »frilager».

Denna erinran synes mig grundad och torde den af embetsverken föreslagna

benämningen »allmänt frilager» lämpligen kunna i stället antagas.

Vid de särskilda detaljbestämmelserna i komiténs förslag till för
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

fattning angående frilager hafva embetsverken vidare framstäf åtskilliga

ändringsförslag. För sådana bland dessa, som endast afse smärre

redaktionsförändringar eller den nya författningens bringande i närmare

öfverensstämmelse med tullstadgan torde någon särskild redogörelse

icke vara af nöden; öfriga förändringar åter går jag nu att i

korthet omförmäla.

Då gods, som befordrats genom omedelbar transitförsändning, vid

förtullning är likstäldt med gods, som ankommit direkt från utrikes

ort, hafva embetsverken ansett sådant gods jemväl böra få intagas å

frilager utan att behöfva förut angifvas till uppläggning å transitupplag,

äfvensom föreslagit, att vid intagning å frilager af genom omedelbar

transitförsändning befordradt gods samma regler böra gälla, som i detta

afseende stadgas för gods, som direkt från utrikes ort ankommit (§§ 4

och 5 mom. 1 i komiténs förslag).

De i § 5 mom. 1 af komiténs förslag meddelade bestämmelser om

hvad vid angifning till intagande å frilager af från utlandet inkommet

gods skall iakttagas hafva embetsverken ansett böra kompletteras med

föreskrifter motsvarande stadgandena i Tullstadgans § 78 mom. 2 om

påföljd för dröjsmål under viss tid med varors angifning till nederlag,

§ 31 mom. 1 om maximitid för erläggande af dagaböter för underlätet

afhemtande af ankommet gods, § 81 mom. 3 om påföljd af godsets

försäljning för underlåtenhet att inom viss tid afhemta detsamma samt

§77 derom, att af emballeradt gods ej må å nederlag intagas mindre

än helt kolly, sådant det från utrikes ort inkommit; hvarjemte embetsverken

för tillämpning af det för underlåtenhet att inom viss tid låta

afföra godset till frilagret stadgade ansvar, bestående i dagaböter, som

skola utgå med viss procent för tullpligtigt gods af tullafgiften och

för tullfritt gods af värdet, ansett uttrycklig föreskrift böra lemnas om

rätt för tullförvaltningen att verkställa den undersökning af godset,

som är behöflig för utrönande af dess beskaffenhet och mängd.

Med afseende derå, att komitén syntes hafva afsett, att vid den

i § 5 mom. 2 omhandlade öfverflyttning af gods från nederlag till frilager

någon bevakning icke skulle vara erforderlig, i följd hvaraf komitén

ock föreslagit, att godsets öfverensstämmelse med nederlagsräkenskapen

skulle före uppläggningen å frilagret utrönas, hafva embetsverken,

då en dylik rätt för godsegaren att för förflyttningen sjelf taga

det å nederlag upplagda godset i besittning, oberoende af huruvida

tullverket hade säkerhet för de å godset belöpande tullafgifter, icke

stode i öfverensstämmelse med eljest antagna grundsatser, ansett ett

stadgande i nämnde lagrum böra intagas af innehåll, att godsets för
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 85.

flyttning skall ske under bevakning, hvaremot föreskriften om godsets

undersökning å frilagret borde utgå.

I likhet med hvad för reexport af transitupplagsgods finnes stadgadt,

hafva embetsverken ansett det böra föreskrifvas, att sjöväga utförsel

af frilagersgods endast må ske i fartyg af minst trettio tons drägtighet.

(§ 7 mom. 1).

Mom. 2 af § 7 innehåller föreskrifter rörande landväga utförsel

från frilager. I afseende härå erinra embetsverken, att dessa föreskrifter,

hvilka äro afsedda att gälla äfven vid utförsel till Norge, i

väsentliga delar icke stå i öfverensstämmelse med gällande mellanrikslagstiftnings

föreskrifter om försändning af utländska oförtullade

varor från det ena af de förenade rikena till det andra, hvilka föreskrifter

hufvudsakligen återfunnes i gällande mellanrikslag af den 29

Maj 1874, i §§ 4, 6, 7, 8, 9, 10, 11 och 12 af nådiga förordningen

den 12 Juli 1860 samt i nådiga förordningen den 12 Oktober 1871.

Dessa bestämmelser, hvilka åsyftade att bereda nödig kontroll icke blott

att till utförsel angifvet gods verkligen utfördes från det ena af de

förenade rikena, utan ock att det i det andra riket anmäldes till tullbehandling,

vore och måste i följd af detta sitt ändamål vara helt andra

än de i författningsförslaget för utförsel i allmänhet föreslagna. Och

om äfven dessa föreskrifter lämpligen kunde åtminstone i vissa detaljer

modifieras, så vidt de afsåge nu ifrågavarande utförsel, till vinnande

af större öfverensstämmelse med de för utförsel från frilager i allmänhet

föreslagna bestämmelser, så kunde det likväl, enligt embetsverkens

tanke, icke ifrågasättas att vidtaga en dylik åtgärd utan att i sammanhang

dermed den norska med den svenska öfvensstämmande lagstiftningen

ändrades. Embetsverken hafva derföre ansett en föreskrift böra

meddelas af innehåll, att vid landväga utförsel från frilager till Norge

skulle tillämpas de bestämmelser, som i allmänhet gälde vid försändning

till nämnda land af utländska oförtullade varor från transitupplag,

med iakttagande derjemte af att anteckning om utförseln gjordes i frilagrets

utförselsbok. Denna föreskrift syntes lämpligen kunna intagas

såsom mom. 2 i § 7, då föreskrifterna angående landväga utförsel till

annat land än Norge borde erhålla plats i ett särskildt mom.

Enligt komiténs förslag skulle landväga utförsel af frilagersgods

endast vara tillåten, då utförseln skedde med jernväg (§ 7 mom. 2), likasom

landväga försändning af frilagersgods till annan stapelstad endast

skulle få ega rum med post eller jernväg (§ 6 och § 7 mom. 3). Under

erinran att berörde inskränkning i förstnämnde fall för närvarande, då

jern vägsförbindelse mellan Sverige och Finland icke funnes, vore liktydligt

med att helt och hållet förbjuda all landväga utförsel till detta

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

land, hafva embetsverk^ förmält sig anse att betryggande garanti mot

underslef vunnes genom godsets plombering och fordran af bevis om

godsets framkomst till bestämmelseorten, hvarföre nämnde inskränkningar

syntes kunna bortfalla.

I fråga om landväga utförsel af frilagersgods har komitén (§ 7

mom. 2) föreslagit ett stadgande af innehåll, att, om godset är af sådan

beskaffenhet, att det icke lämpligen kan plomberas, utförsel deraf må

verkställas antingen i plomberade lastvagnar eller först sedan godset

till beskaffenhet och myckenhet blifvit vid uttagningen från frilagret

undersökt och i tullsedel (förpassning) beskrifvet. Embetsverken, som

ansett stadgandet om utförsel i plomberade lastvagnar, såsom blott

afseende utförsel med jernväg, böra uteslutas, hafva funnit ofvanberörde

stadgande äfven i öfrigt icke böra bibehållas. Hos den utländska tullförvaltningen,

som skulle meddela bevis om godsets framkomst, kunde

nemligen, enligt embetsverkens mening, icke förutsättas sådan kännedom

om den svenska tulltaxan, som erfordrades för godsets rigtiga

attestering enligt denna taxa. Visserligen finge till Norge afsändning

af gods under nämnda vilkor ske, likasom ock enligt tulltaxeunderrättelserna

i vissa fall fordrades ett på undersökning af godset grundadt

framkomstbevis af utländsk tullmyndighet. Norsk tullmyndighet kunde

likväl antagas ega större insigt i den svenska tulltaxans bestämmelser

än andra utländska tullförvaltningar; och hvad anginge det i tulltaxeunderrättelserna

föreskrifna framkomstbevis, så vore de varuslag, för

hvilka dylikt bevis ifrågakomme, sådana att deras attestering icke

borde möta svårighet.

I § 7 mom. 2 och 3 af komitéförslaget stadgas, att godsegare,

som uttagit gods från frilager till utförsel, skall inom viss tid aflemna

bevis om godsets framkomst, och i sammanhang härmed har i § 12

föreslagits ansvar för godsegaren, för den händelse sådant bevis ej

inom den stadgade tiden aflemnas. I sistnämnda § stadgas äfven ansvar

för godsegare, som icke inom viss tid företer bevis om inlastning af

plomberadt frilagersgods, som enligt § 7 mom. 1 angifvits till utförsel.

Under erinran att, såvida dessa föreskrifter skulle innebära tillräcklig

trygghet emot underslef, det vore nödvändigt att de i hvarje fall och

således äfven när försändningen skedde för annans än frilagershafvaren

räkning, tillämpades på den sistnämnde, till hvars på frilagret

liggande varor tullverket egde att, om andra tillgångar saknades, hålla

sig för utfående af de i § 12 omförmälda böter, tillstyrka embetsverken,

att ordet »godsegaren» i ofvannämnda lagrum må utbytas mot »frilagershafvaren».

Bill. till Eiksd. Prof. 1886. 1 Samt. 1 Afä. 22 Raft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

De bestämmelser, som borde gälla vid landväga utförsel till annat

land än Norge, syntes embetsverken ock böra tillämpas vid utförsel

isvägen, hvarvid dock undantag borde göras för den utförsel till Norge,

som enligt § 6 af mellanrikslagen skulle anses som landväga utförsel

och å hvilken följaktligen föreskrifterna i § 7 mom. 2 af embetsverkens

förslag (mom. 3 i komitéförslaget) skulle tillämpas.

Beloppet af de böter, som enligt § 12 skola utgå för underlåtenhet

att inom stadgad tid aflemna der omförmälda bevis, är bestämdt

till högsta gällande tullsats för hvarje kilogram af varans bruttovigt.

Horn omförmälda böter rättast vore att betrakta såsom en tullafgift,

hvilken i saknad af tillförlitlig utredning om det afsända godsets beskaffenhet

beräknades efter den högsta i tulltaxan för något varuslag

bestämda tullsatsen, samt då enligt i vårt land antagen grundsats pröfningen

af huruvida en tullafgift skulle erläggas eller befrielse derifrån

finge åtnjutas, städse tillhörde, icke domstol, utan administrativ myndighet,

syntes embetsverken följdrigtigheten fordra — i enlighet med

hvad lör likartade fall jemväl funnes i mellanrikslagstiftningen stadgadt

— att dessa s. k. böter kunde uttagas af tullförvaltningen och att

följaktligen frågan om skyldighet att dem utgifva icke borde ankomma

på domstols pröfning, hvarföre embetsverken hemstält om uttryckligt

stadgande i sådan syftning.

De laga hinder, som enligt punkten 2 af § 12 skulle verka till

befrielse från böter för underlåtenhet att inom viss tid aflemna s. k.

framkomstbevis, hafva embetsverken ansett böra närmare specificeras,

hvarjemte föreslagits, att pröfningen, huruvida ett uppgifvet hinder

vore giltigt, borde tillkomma Generaltullstyrelsen och icke lokaltullförvaltningen.

Då det straff, som i § 13 föreslagits för den, hvilken från frilagér

insmugglar eller söker insmuggla tullpligtiga varor, jemväl ansetts böra

drabba den, hvilken svikligen qvarhåller eller olofligen i riket åter inför

tullpligtigt, till utförsel från frilager angifvet gods, eller som beträdes

med att under forsling af tullpligtigt frilagersgods detsamma

förbyta, har nämnde § i sådant syfte af embetsverken fullständigats,

hvarjemte tydligen utmärkts, att det straff, som der stadgas, eger

tillämpning på en hvar — således icke endast frilagershafvaren — som

föröfva!- sådant brott, hvarom der är fråga. Dessutom har för frilagershafvare,

med hvilkens vetskap dylikt brott föröfvats, fastän han hvarken

är gerningsman, anstiftare eller medhjelpare, föreslagits straff såsoim

för oloflig införsel af varor äfvensom den påföljd, att han förverkar rätt

att begagna sig af frilager.

I § 15 af komiténs författningsförslag stadgas, att laga domstol

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kongl. Maj ds Nåd. Fr oposition No 35.

i mål rörande öfverträdelse af förordningen angående frilager, är rådstufvurätt

i den stad, under hvars tullkammare frilagret lyder. Då denna

bestämmelse både strede emot livad eljest så väl i allmän lag som i

tullagstiftningen funnes stadgadt och måste medföra betydande praktiska

olägenheter, hemställa embetsverken, att den föreslagna föreskriften

måtte utbytas emot eu bestämmelse att i nu ifrågavarande hänseende

skulle gälla hvad om laga domstol i mål, som rörde förbrytelser emot

tullstadgan, funnes i § 165 af nämnda stadga föreskrifvet, hvarigenom

alltså laga domstol i mål af förevarande beskaffenhet i allmänhet komme

att blifva rådstufvurätt i den stad, der förbrytelsen skett eller blifvit

upptäckt, eller, om den tim åt eller upptäckts utom stads jurisdiktion,

rådstufvurätt i närmaste stad, der tullkammare eller tullinspektion finnes,

eller vederbörlig gränsetullrätt, då sådan närmare är.

De af embetsverken sålunda föreslagna ändringar i komiténs författningsförslag

synas mig väl grundade, hvarföre jag hemställer, att

desamma må vinna Eders Kongl. Maj:ts godkännande.

Embetsverken hafva slutligen hemstält, att då det icke vore omöjligt

att erfarenheten komme att visa önskvärdheten af en eller annan

förändring eller jemkning i de formulär, hvilka komme att såsom bilagor

till den ifrågasatta förordningen fastställas, och det syntes onödigt,

att Eders Kongl. Magt skulle i dylikt fall behöfva besväras med framställning

i ämnet, Eders Kongl. Maj:t täcktes bemyndiga Generaltullstyrelsen

att vidtaga de jemkningar eller förändringar i formulären,

som kunna visa sig erforderliga. Erforderlig befogenhet i sådant hänseende

synes mig böra tilläggas Generaltullstyrelsen; och torde detta

ändamålsenligast ske genom att till § 16 i författningsförslaget foga

ett tillägg i sådant syfte.

Under iakttagande af nyssnämnda ändringar äfvensom med vidtagande

af de öfriga ändringar i komiténs förslag till förordning angående

frilager, som påkallats ej mindre af de utaf mig förordade förändrade

bestämmelser i fråga om nederlagsafgifterna, än äfven deraf, att de

bestämmelser i förslaget, som förutsätta tillvaron af kreditupplagsinstitutionen,

bort, i enlighet med den åsigt jag förut tillåtit mig uttala,

derutur uteslutas, har jag låtit inom Finansdepartementet upprätta ett

förslag till förordning angående allmänt frilager. Väl kan det synas,

att då Eders Kongl. Mai:t utan Riksdagens hörande utfärdar tullstadga,

den nu föreslagna författningen, som hufvudsakligen afser en utveckling

af det bestående transitupplaget, icke påkallar Riksdagens pröfning,

men då frågan här gäller införande af en till väsentlig del ny

institution, som kan komma att blifva af stor betydenhet, och då frilagret

skulle ur tullsynpunkt komma att likställas med ett främmande

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

område, så att svenska varor genom att inkomma på frilagret blefve

tullpligtiga, när de derifrån skulle för inhemsk förbrukning uttagas,

och således underkastade eu beskattning, som hittills ej existerar, har

jag, med särskild hänsyn till sistnämnda förhållande, ansett mig böra

hemställa, att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen

att antaga berörda förslag till förordning, att tillämpas från

och med den 1 Januari 1887.“

Sedan Herr Statsministern härefter uppläst omförmälda, i Finansdepartementet

upprättade förslag, yttrade Herr Statsministern vidare:

“I särskildt förslag till nådig kungörelse “angående förändrad

lydelse af 21, 29 och 116 §§ i Tullstadgan den 2 November 1877“ har

komitén afgifvit förslag till de förändringar i nämnda stadga, som

komitén ansett föranledas af kreditupplags- och frilagersinstitutionernas

införande. Embetsverken hafva i sitt öfver komiténs förslag afgifna

underdåniga utlåtande ansett ytterligare åtskilliga ändringar i Tullstadgan

erforderliga, och lära, derest de föreslagna förändringarna i afseende

på nederlagsafgifterna varda genomförda, äfven häraf påkallas vissa

förändringar i berörda stadga; men torde med pröfningen af de sålunda

behöfliga ändringarne i Tullstadgan få anstå, till dess sig visat, om

Riksdagens bifall till förändringarna beträffande nederlagsafgifterna

äfvensom frilagersinstitutionens införande vinnes.“

Hvad Herr Statsministern i förevarande ärende

yttrat och tillstyrkt, deruti Statsrådets öfriga ledamöter

instämde, behagade tians Maj:t Konungen gilla och

bifalla; och befalde Hans Maj:t Konungen, på Statsrådets

enhälliga tillstyrkande, att nådig proposition

angående vissa förändringar beträffande afgifterna

för tullnederlag samt med förslag till förordning angående

allmänt frilager skulle till Riksdagen aflåtas af

den lydelse bilagan--vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Hans Wachtmeister.

STOCKHOLM, ISÅAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1886.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.