Sök i Ratio Lex

Rörande förändrad lydelse af åtskilliga paragrafer i förordningen angående Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch sjöfartsförhållanden af den 29 maj 1874

1887-02-18 · 35 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1887 A:20, Rörande förändrad lydelse af åtskilliga paragrafer i förordningen angående Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch sjöfartsförhållanden af den 29 maj 1874

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

1

N:o 20.

Ank. till Riksd. kansli don 18 februari 1887, kl. 3 e. in.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, rörande förändrad

lydelse af åtskilliga paragrafer i förordningen

angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och

sjöfartsförhållanden af den 29 maj 1874; gifven Stockholms

slott den 4 februari 1887.

Med anledning af Riksdagens i underdånig skrifvelse den 16 maj

nästlidet år framstälda anhållan, det Kongl. Maj:t ''måtte låta verkställa

revision af nådiga förordningen den 29 maj 1874 angående Sveriges och

Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden, vill Kongl. Maj:t,

under åberopande af härvid fogade protokoll i svenskt statsråd af den

28 maj 1886, i sammansatt svenskt och norskt statsråd af den 31 december

1886 och denna dag samt i svenskt statsråd äfven af denna dag,

föreslå Riksdagen att för sin del godkänna följande

Förslag

till förändrad lydelse af §§ 3, 4, 8, 9, 14, 16 och 18 af ofvanberörda

nådiga förordning.

§ 3.

Svenska eller norska naturalster eller tillverkningar skola vid införsel

landvägen från det ena riket till det andra vara fria från tullafgifter,

med undantag af:

O '' Ö

Bih. till Riksd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 13 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

a. Socker och sockertillverkningar, derunder inbegripet sirap,

b. Tobak och tobakstillverkningar,

c. Bränvin och sprit, alla slag, samt dermed beredda drycker,

d. Malt och malttillverkningar,

e. Brändt eller malet kaffe och

/. Spelkort,

för hvilka varor, såvidt de uti det rike, dit de införas, i allmänhet

äro tullpligtiga, full tullafgift skall erläggas, utom i de fall, som i

nästa paragraf säges, samt

g. Kläder, hvilkas öfvertyg är väfdt, stickadt, knutet eller på strumpstol

tillverkadt i annat land än Sverige eller Norge. För sådana

varor skall, när tullafgiften för öfvertyget är högre i det land, dit

införseln sker än i det andra landet, utom i de fall, som i nästföljande

paragraf omnämnas, erläggas en å klädernas hela vigt beräknad

tullafgift, motsvarande skilnaden emellan de i de båda länderna

för öfvertyget gällande tullsatser.

År eu vara tillverkad i Sverige eller Norge af inaterialier, antingen

producerade i ettdera riket eller i begge rikena tullfria, anses sådan

vara utgöra en inhemsk tillverkning, ehvad större eller mindre arbete

å densamma blifvit nedlagdt.

År varan åter tillverkad, helt eller delvis, af utländska, i någotdera

riket tullpligtiga ämnen, och kan det derå nedlagda arbetet hänföras till

hvad med liusflit, handtverk eller fabriksverksamhet allmänligen förstås,

då må ock sådan vara räknas till svensk eller norsk tillverkning, utom

i de fall att bearbetningen endast består i:

l:o. Förmalning, krossning eller blandning,

2:o. Rensning (rectificering) af lysoljor,

3:o. Fållning, kantning, förseende med linning, knappar, fransar eller

spetsar och dylikt,

4:o. Målning, lackering, bronsering eller annan öfverstrykning, samt

5:o. Tvinning, blekning, färgning, tryckning eller appretering af garn

och manufakturvaror.

§ 4.

Vid resa öfver gränsen från ena till andra riket vare det, med

undantag för spelkort, hvilka äro underkastade så väl stämpelafgift som

tull, medgifvet att af utländska till införsel tillåtna samt svensk eller

norsk tull underkastade alster eller tillverkningar tullfritt medföra följande

mindre partier, nemligen:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Band, alla slag, tillsammans 60 meter,

Bränvin och sprit, alla slag, tillsammans 4 liter,

Garn, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

Kaffe 10 kilogram,

Malt 70 liter,

Risgryn 10 kilogram,

Salt 4 hektoliter,

Socker 20 kilogram,

Tobak 5 kilogram,

Tråd, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

Vin, alla slag, 20 liter,

Väfnader, alla slag, tillsammans 20 meter,

Öl 40 liter;

Alla andra varor till ett sammanräknadt värde af 80 kronor; dock

må värdet af hvarje särskild varuartikel icke öfverstiga 40

kronor.

Tullfrihet, hvarom i denna paragraf säges, gäller icke för sådana

varor, som resande för egen eller annans räkning medför, då dessa i

handelsafsigt införas.

§ 8.

Hvad afsändare!!........blifva meddelade.

Då utländska oförtullade........uttaga böter till belopp af 10

kronor för hvarje kilogram utaf........ på bestämmelseorten.

§ 9.

Svenska och norska........norsk tillverkning.

För erhållande af sådant bevis om en varas svenska eller norska

afvel eller tillverkning skall varuafsändaren till den myndighet, hos hvilken

beviset begäres, aflemna en på heder och tro afgifven skriftlig försäkran,

att varan blifvit å uppgifvet ställe inom landet tillverkad, med

uppgift tillika, huruvida varan är tillverkad af enbart inhemskt svenskt

eller norskt ämne eller om jemväl utländskt ämne deri ingår och om

beskaffenheten af den bearbetning, varan på* detta ställe har undergått.

I händelse afsändaren sjelf tillverkat varan, skall denna försäkran afgifvas

af honom, men eljest af tillverkaren eller, der det visas, att hinder

möter att erhålla dennes försäkran, af två trovärdige män, hvilka

om varans tillkomst ega tillförlitlig kännedom, vederbörande myndighet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

i allt fall obetaget, att, om anledning dertill förekommer, fordra jemväl

annan bevisning om varans inhemska ursprung samt att kräfva vittnens

intyg om egenhändiga namnteckningen af den eller de personer, som

afgifvit försäkringen.

Vederbörande myndighets bevis, hvilket bestämdt skall vitsorda,

att varan är af inhemsk afvel eller tillverkning, skall tecknas å ofvanomförmälda

försäkran. Afser beviset kläder, skall detsamma derjemte

innehålla upplysning om huruvida öfvertyget är inhemskt eller utländskt

fabrikat.

§ 14.

Svenska eller norska naturalster och andra varor, livilka efter ordalydelsen

i § 8 äro att anse såsom svenska eller norska tillverkningar,

skola, när de införas från det ena till det andra riket i ettdera rikenas

fartyg, utan att fartyget under resan i främmande hamn lossat eller

lastat, vara tullfria eller tullpligtiga enligt hvad i ofvannämnda paragraf

är bestämdt, utan afseende på partiets storlek, endast med undantag af

spanmål........half tull.

Fartyg, som i främmande hamn endast aflemnat eller mottagit passagerare

med deras resegods (handelsresandes medförda varor och varuprof

häri dock icke inbegripna) anses icke hafva lossat eller lastat derstädes.

I öfrigt kommer........varder stadgadt.

§ 16.

Om sättet för bevisets utfärdande gäller hvad i § 9 linnes stadgadt.

§ 18.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 nästkommande juli, då

ock motsvarande föreskrifter blifva för Norge gällande. Den fortfar att

gälla till dess för båda rikena annorlunda förordnas eller två år förflutit,

sedan någotdera riket om ändring eller upphäfvande af densamma för

sin del fattat af det andra rikets samtycke oberoende beslut.

s. 5 Kontrollera mot PDF

-5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas det utskott,

till hvars behandling detsamma varder af Riksdagen öfverlemnadt; och

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse

välbevågen.

OSCAR

Gust. Tamm.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj it

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 maj

1886.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Tiiemptander,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

friherre Tamm.

Chefen för finansdepartementet, hans excellens herr statsministern

Themptander föredrog följande mål och ärenden — — — —-----

Riksdagens den 15 innevarande månad aflåtna underdåniga skrifvelse,

deruti Riksdagen anhållit, att Kongl. Maj:t ville, så snart möjligen

ske kunde, låta verkställa en af förhållandena påkallad revision af nådiga

förordningen angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och

sjöfartsförhållanden den 29 maj 1874 samt vidtaga de åtgärder, som för

uppnående af det med revisionen afsedda ändamål kunde finnas erforderliga;
i

sammanhang hvarmed herr statsministern anmälde:

l:o) generaltullstyrelsens underdåniga skrifvelse den 13 februari 1880

angående ändring eller förklaring af § 4 i omförmälda förordning;

i anledning hvaraf kommerskollegium afgifvit infordradt underdånigt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 20.

utlåtande; hvarefter generaltullstyrelsen på grund af nådig befallning

inkommit med vidare yttrande i ärendet;

2:o) norska regeringens finants- och tolddepartements skrifvelse den

29 dec3inber 1882 angående tolkningen af nyssnämnda 4 § i nådiga förordningen

den 29 maj 1874;

hvaröfver generaltullstyrelsen sig yttrat; och

3:o) två till Kongl. Maj:t ingifna skrifter, deruti dels firman Johansson

& Carlander i Göteborg med flere idkare af bomullsspinneri- och

väfveri rörelse i Sverige, dels ock Norrköpings fabriksförenings fullmägtige

gjort underdåniga framställningar i fråga om tolkningen af den i

nämnda förordning förekommande bestämmelsen om tullfrihet i det ena

riket för det andra landets tillverkningar m. in.;

i anledning hvaraf kommerskollegium och generaltullstyrelsen afgifvit

gemensamt underdånigt utlåtande; hvarefter påminnelser mot samma

utlåtande inkommit från industriidkare, som inlemnat nämnda skrifter.

Härefter anförde herr statsministern:

»Riksdagen har i den nu föredragna skrifvelsen anhållit, att Eders

Kongl. Maj:t måtte, så snart ske kunde, låta verkställa en af förhållandena

påkallad revision af nämnda förordning, den så kallade mellanrikslagsn.

Går man till de förhandlingar inom riksdagen, hvilka egt rum i

detta ämne, finner man, att den revision, Riksdagen sålunda begärt, gäller

två punkter i lagen.

Den ena punkten afser rätta tolkningen af § 4, som handlar om de

mindre partier af vissa eljest tullpligtiga varor, som vid resa öfver gränsen

fr in ena till andra riket få tullfritt medföras. På samma sak har

generaltullstyrelsen i sina förenämnda skrivelser fäst uppmärksamheten,

och instämmande i den af generaltullstyrelsen i frågan yttrade uppfattning,

anser jag det vara uppenbart, att den tillämpning, domstolarne här

i riket med anledning af paragrafens ordalydelse gifvit åt densamma,

icke är öfverensstämmande med hvad lagstiftaren med bestämmelsen afsett.

På helt annat sätt än här har ock paragrafen tolkats i Norge, och

ehuru en viss skiljaktighet förefinnes mellan den af generaltullstyrelsen

och den af norska regeringens finants- och tolddepartement uttalade uppfattning

om paragrafens tillämpning, antager jag dock, att mellan båda

regerirtgarne enighet i denna punkt må lätteligen kunna uppnås, helst

den af generaltullstyrelsen förordade tolkning öfverensstämmer med den,

som gafs åt de motsvarande bestämmelser, som voro gällande före 1874

års förordning''. Beträffande åter sättet att åstadkomma, här i landet en

egentligare tolkning af detta lagbud, som må blifva för lagskipningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

bindande, torde detta lämpligast kunna ske genom en lagförklaring, tillkommen

i samma ordning som sjelfva mellanrikslagen, det vill säga

genom sammanstämmande beslut af regering och representation i båda

länderna. Vill man hellre ordna saken genom en förändrad redaktion

af den nuvarande lagbestämmelsen, är deremot naturligtvis ingenting att

erinra.

Den andra punkten, som föranledt Riksdagens begäran om revision,

rörer betydelsen af ordet »tillverkningar», som förekommer i 3, 14 med

flere paragrafer af mellanrikslagen. Denna fråga utgör föremål för de af

svenske idkare af textilindustri till Eders Kongl. Maj:t ingifna, nu anmälda

framställningarne. Sedan kommerskollegium och generaltullstyrelsen

blifvit hörda i ämnet, har jag i skrifvelse till norska finants- och

tolddepartementet den 27 sistlidne januari yttrat min uppfattning om

tolkningen af ordet tillverkningar i de textilindustrien berörande fall,

som omförmäldes i nyssnämnda framställningar. Den revision, Riksdagen

nu begärt, synes mig böra föranleda dertill, att beträffande alla de vigtigare

artiklar, som föras mellan de förenade rikena och utgöra en inom

det ena riket verkstäld bearbetning af utländskt råämne eller utländskt

fabrikat, en utredning bör ske och en så vidt möjligt noggrann bestämning

lemnas om beskaffenheten af den bearbetning, som kan berättiga

till varans rubricerande såsom tillverkning i det land, der bearbetningen

skett. Såsom jag redan yttrat i min åberopade skrifvelse till norska

departementet, kan jag ej dela de hörda svenska embetsmyndigheternas

åsigt, att hvarje bearbetning, som är föremål för en särskild fristående

industri, alltid skulle hafva den verkan, att en vara kunde räknas såsom

tillverkning i det land, der dylik bearbetning egt rum. En sådan åsigt

leder till förhållanden, hvilka aldrig kunnat vara af lagen åsyftade och

under alla händelser icke böra få fortfara. För att en utländsk vara

skall kunna genom bearbetning i ett annat land blifva räknad såsom det

senare landets tillverkning, måste enligt min tanke fordras, att bearbetningen

varit af den mera väsentliga beskaffenhet, att derigenom framstälts

en helt ny produkt eller att åt den utländska varan genom bearbetningen

skänkts ett i högre mån ökadt värde. Att bestämma den

gräns, der bearbetningen är af denna väsentligare art, kan i många fall

vara förenadt med svårighet och vålla skiljaktiga meningar, men för att

de tullmyndigheter, som handhafva lagens tillämpning, må befrias från

dylika tvisters slitande, måste lagstiftarne tillse, att de bestämmelser, som

meddelas, lemna en, så vidt möjligt, tillfredsställande ledning för sakens

rätta bedömande.

Af hvad jag nu i korthet yttrat framgår, att jag anser den af Riks
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 20.

(lagen begärda revisionen af mellanrikslagen behöflig företrädesvis i de

båda nyssnämnda punkterna. Denna revision förutsätter emellertid samverkan

mellan de båda ländernas regeringar, och är det derföre och då

jag föreställer mig, att frågans lösning bäst främjas, derest underhandlingar

i ämnet från finansdepartementets sida inledas med norska finantsoch

tolddepartementet, som jag till en början nu anser mig böra förorda

dylika underhandlingars öppnande från svensk sida. På dessa underhandlingars

utgång må sedermera bero, om revisionen kan derigenom

åvägabringas eller om derför erfordras förberedande åtgärder af annan

art. Jag vågar således hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte bemyndiga

chefen för finansdepartementet att sjelf eller genom ombud, ett

eller flera, som af honom utses, och med biträde, der så behöfves, af

tillkallade sakkunnige män träda i underhandling med kongl. norska

regeringens finants- och tolddepartement i syfte att förbereda en så beskaffad

revision af mellanrikslagen, som Riksdagen åsyftat».

Denna hemställan biträddes af statsrådets öfrige ledamöter.

Hvad statsrådet i förestående —----mål

och ärenden hemstält och tillstyrkt behagade Hans

Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla.

Ex protocollo

Fredrik Zethelius.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1887. 1 Sami 1 Afd. 13 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Protokoll öfver finan särenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen

i sammansatt svenskt och norskt statsråd å Stockholms

slott den 31 december 1886.

Närvarande:

Hans excellens svenske herr statsministern Themptander,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,

Hans excellens norske herr statsministern Richter,

Svenska statsråden: Lovén,

von Steyern,

friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

friherre Tamm.

Norska statsråden: Stång,

Kildal.

Chefen för finansdepartementet friherre Tamm anförde:

»I anledning af väckt motion om upphäfvande af nådiga förordningen

den 29 maj 1874 angående Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch

sjöfartsförhållanden, anhöll Riksdagen i underdånig skrifvelse den

16 maj 1886, att Eders Kongl. Maj:t ville, så snart ske kunde, låta

verkställa revision af berörda förordning i det af riksdagsförhandlingarne

i ämnet framgående syftet, att dels förekomma, att den i förordningen

medgifna rätt att vid resa öfver gränsen från det ena riket till det

andra medföra varor i mindre partier missbrukades i handelsafsigt, och

dels att, med hänsyn till den i allmänhet stadgade tullfriheten i det ena

landet för det andra landets inhemska tillverkningar, närmare bestämma

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 20.

begreppet inhemsk tillverkning, så att derunder icke komrne att inbegripas

mindre väsentliga bearbetningar af utländska varor. Vid föredragning

af denna underdåniga skrifvelse den 28 i samma månad behagade

Eders Kongl. Maj:t anbefalla chefen för finansdepartementet att

sjelf eller genom ombud, eu eller flera som af honom utsåges, träda i

underhandling med Kongl. norska finants- och tolddepartementet i syfte

att förbereda eu så beskaffad revision, som af Riksdagen åsyftats.

De underhandlingar, som i anledning häraf af chefen för finansdepartementet

inleddes med det norska finants- och tolddepartementet,

förde inom kort derhän, att vissa hufvudgrunder för en öfverenskommelse

aftalades, med tillämpning af hvilka grunder formuleradt förslag

till ändringar i omförmälda förordning sedermera utarbetats af särskilda,

af cheferne för de svenska och norska finansdepartementen utsedde

delegerade från båda rikena; och har rörande detta förslag derefter

ytterligare förhandling egt rum mellan vederbörande departementschefer,

hvarvid fullständig enighet uppnåtts. Kommerskollegium och generaltullstyrelsen

hafva vidare lemnats tillfälle att i ärendet sig yttra, och

med anledning af de anmärkningar, dessa myndigheter i en gemensamt

afgifven promemoria framstält, några mindre redaktionsförändringar i

förslaget vidtagits.

Jag anhåller nu att få inför Eders Kongl. Maj:t anmäla det sålunda

tillkomna förslaget, hvilket innefattar ändring i §§ 3, 4, 8, 9, 14, 16 och

18 af omförmälda nådiga förordning och är afsedt att, derest det vinner

godkännande, träda i tillämpning den 1 juli 1887.»

Departementschefen uppläste häruppå berörda förslag, hvilket finnes

detta protokoll bilagdt.

Och behagade Hans Maj:t Konungen, på statsrådets

enhälliga tillstyrkan, besluta, att öfver samma förslag

den Kongl. norska regeringens yttrande skulle inhemtas.

In fidem protocolli

Axel Adelgren.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 20.

Bilaga till protokollet den 31 december 1886.

Förslag till förändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen angående

Sveriges och JSforges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden

den 29 maj 1874.

§ 3.

Svenska eller norska naturalster eller tillverkningar skola vid införsel

landvägen från det ena riket till det andra vara fria från tullafgifter,

med undantag af:

a. Socker och sockertillverkningar, derunder inbegripet sirup,

b. Tobak och tobakstillverkningar,

c. Bränvin och sprit, alla slag, samt dermed beredda drycker,

d. Malt och malttillverkningar,

e. Brändt eller malet kaffe och

f. Spelkort,

för hvilka varor, såvidt de uti det rike, dit de införas, i allmänhet

äro tullpligtiga, full tullafgift skall erläggas, utom i de fall, som i

nästa paragraf säges, samt

g. Kläder, hvilkas öfvertyg är väfdt, stickadt, knutet eller på strumpstol

tillverkadt i annat land än Sverige eller Norge. För sådana varor

skall, när tullafgiften för öfvertyget är högre i det land, dit införseln

sker, än i det andra landet, utom i de fall, som i nästföljande

paragraf omnämnas, erläggas eu å klädernas hela vigt beräknad

tullafgift, motsvarande skilnaden emellan de i de båda länderna för

öfvertyget gällande tullsatser.

År en vara tillverkad i Sverige eller Norge af inaterialier, antingen

producerade i ettdera riket eller i begge rikena tullfria, anses sådan

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 20.

vara utgöra inhemsk tillverkning, ehvad större eller mindre arbete å

densamma blifvit nedlagdt.

År varan åter tillverkad, helt eller delvis, af utländska, i någotdera

riket tullpligtiga ämnen, och kan det derå nedlagda arbetet hänföras

till hvad med husflit, handtverk eller fabriksverksamhet allinänligen

förstås, då må ock sådan vara räknas till svensk eller norsk tillverkning,

utom i de fall att bearbetningen endast består i:

l:o. Förmalning, krossning eller blandning,

2:o. Rensning (rectificering) af lysoljor,

o:o. Fållning, kantning, förseende med linning, knappar, fransar eller

spetsar och dylikt,

4:o. Målning, lackering, bronsering eller annan öfverstrykning samt

5:o. Tvinning, blekning, färgning, tryckning eller appretering af garn

och manufakturvaror.

§ 4.

Vid resa öfver gränsen från ena till andra riket vare det, med

undantag för spelkort, hvilka äro underkastade så väl stämpelafgift som

tull, medgifvet att af utländska till införsel tillåtna samt svensk eller

norsk tull underkastade alster eller tillverkningar tullfritt medföra följande

mindre partier, nemligen:

Band, alla slag, tillsammans 60 meter,

Bränvin och sprit, alla slag, tillsammans 4 liter.

Garn, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

Kaffe 10 kilogram,

Malt 70 liter,

Risgryn 10 kilogram,

Salt 4 hektoliter,

Socker 20 kilogram,

Tobak 5 kilogram,

Tråd, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

Vin, alla slag, 20 liter,

Väfnader, alla slag, tillsammans 20 meter,

Öl 40 liter;

Alla andra varor till ett sainmanräknadt värde af 80 kronor; dock

må värdet af hvarje särskild varuartikel icke öfverstiga 40 kronor.

Tullfrihet, hvarom i denna paragraf säges, gäller icke för sådana

varor, som resande för egen eller annans räkning medför, då dessa i

handelsafsigt införas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kom/l. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

§ B.

Hvad afsändare!! — —----blifva meddelade.

Då utländska oförtullade--— — uttaga böter till belopp af

10 kronor för hvarje kilogram utaf — — — — på bestämmelseorten.

§ 9-

Svenska och norska — — — — — norsk tillverkning.

För erhållande af sådant bevis om en varas svenska eller norska

afvel eller tillverkning skall varuafsändaren till den myndighet, hos

hvilken beviset begäres, aflemna en på heder och tro afgifven skriftlig

försäkran, att varan blifvit å uppgifvet ställe inom landet tillverkad,

med uppgift tillika, huruvida varan är tillverkad af enbart inhemskt

svenskt eller norskt ämne eller om jemväl utländskt ämne deri ingår

och om beskaffenheten af den bearbetning, varan på detta ställe har

undergått. I händelse afsändaren sjelf tillverkat varan, skall denna försäkran

afgifvas af honom, men eljest af tillverkaren eller, der det visas,

att hinder möter att erhålla dennes försäkran, af två trovärdige män,

hvilka om varans tillkomst ega tillförlitlig kännedom, vederbörande myndighet

i allt fall obetaget, att, om anledning dertill förekommer, fordra

jemväl annan bevisning om varans inhemska ursprung samt att kräfva

vittnens intyg om egenhändiga namnteckningen af den eller de personer,

som afgifvit försäkringen.

Vederbörande myndighets bevis, hvilket bestämdt skall vitsorda, att

varan är af inhemsk afvel eller tillverkning, skall tecknas å ofvanomförmälda

försäkran. Afser beviset kläder, skall detsamma derjemte innehålla

upplysning om huruvida öfvertyget är inhemskt eller utländskt

fabrikat.

§ 14.

Svenska eller norska naturalster och andra varor, hvilka efter ordalydelsen

i § 3 äro att anse såsom svenska eller norska tillverkningar,

skola, när de införas från det ena till det andra riket i ettdera rikenas

fartyg, utan att fartyget under resan i främmande hamn lossat eller

lastat, vara tullfria eller tullpligtiga enligt hvad i ofvannämnda paragraf

är bestämdt, utan afseende på partiets storlek, endast med undantag af

spanmål----— half tull.

Fartyg, som i främmande hamn endast afleinnat eller mottagit passagerare

med deras resegods (handelsresandes medförda varor och varu
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20. 15

prof häri dock icke inbegripna), anses icke hafva lossat eller lastat derstädes.

I (ifrigt kommer —--— varder stadgadt.

§ 16.

Om sättet för bevisets utfärdande gäller hvad i § 9 finnes stadgadt.

§ 18.

Denna förordning — — — — gällande. Den fortfar att gälla till

dess för båda rikena annorlunda förordnas eller två år förflutit, sedan

någotdera riket om ändring eller upphäfvande af densamma för sin del

fattat af det andra rikets samtycke oberoende beslut.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongi. Maj:t,s Nåd. Proposition N:o 20.

Protokoll öfver finanserenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i

sammansatt svenskt och norskt statsråd å Stockholms

slott den 4 februari 1887.

Närvarande:

Hans excellens svenske herr statsministern Themptaneer,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,

Hans excellens norske herr statsministern Richter,

Svenska statsråden: Lovén,

von Steyern,

friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

friherre Tamm,

Norska statsråden: Stång,

Kildal.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Tamm, anmälde

i underdånighet, att kongl. norska regeringen, på grund af Kongl. Maj:ts

nådiga beslut af den 31 december 1886, under den 25 sistlidne januari

afgifvit utlåtande angående det i sammansatta statsrådets protokoll för

nyssnämnde den 31 december intagna förslag till ändringar i kongl.

förordningen angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och

sjöfartsförhållanden den 29 maj 1874.

Departementschefen anförde härefter:

»Ändamålet med den lagstiftning, hvarom nu är fråga, eller med

den s. k. mellanrikslagen har, såsom redan framgår af de äldre stadgandena

i ämnet, nådiga förordningen af den 24 maj 1815 och senare

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

deri första mellanrikslagen af år 1825, varit att dels i allmänhet underlätta

samfärdseln emellan de båda rikena och dels anordna förbindelsen

emellan orter på ömse sidor om och närmast intill riksgränsen så, att

befolkningen derstädes skulle, utan att blifva lagbrytare, kunna på beqvämaste

sätt förse sig med lifsförnödenheter och andra allmännast förekommande

förbrukningsartiklar. I detta syfte stadgar nu gällande förordning,

dels att det ena landets naturalster och tillverkningar skola vid

införsel till det andra landet vara fria från tull, dock med undantag

för vissa fiskaliska artiklar, för hvilka det ansetts nödigt att stadga tull

med hänsyn till den betydande tullinkomst, dylika slags varor, införda

från utlandet, lemna, dels ock att, ehuru utländska, i det ena landet

tullpligtiga varor, som öfver det andra införas, äro underkastade enahanda

tullbehandling, som om desamma införts direkt från utländsk ort,

vissa jemförelsevis ringa qvantiteter af dylika tullpligtiga varor må tullfritt

medföras vid resa öfver gränsen.

Förutom åtskilliga bestämmelser, som utgöra en närmare utveckling

och tillämpning af dessa förordningens hufvudprinciper, innehåller densamma

derjemte föreskrifter rörande sjöfartsförhållandena mellan de

förenade rikena.

Lättade kommunikationer och industriens utveckling samt handelsförbindelsers

öppnande med nya verldsdelar hafva emellertid i icke oväsentlig

grad förändrat de förhållanden, som voro rådande vid den nuvarande

mellanrikslagens tillkomst. Den olika rigtning, tullagstiftningen

i de båda länderna tagit, har rubbat de förutsättningar, under hvilka

en del näringsidkare planlagt sin verksamhet, och slutligen har äfven

otydlighet i lagtexten i några fall föranledt skiljaktig tillämpning, så

att en såsom lagöfverträdelse i det ena landet ansedd och bestraffad

handling kunnat i det andra anses tillåten. Härigenom uppkomna missräkningar

eller förluster hafva alstrat missnöje och föranledt yrkanden

om lagens ändring eller fullständiga upphäfvande. Sålunda hafva, förutom

den förut omförmälda inom Riksdagen väckta motionen, hos Eders

Kongl. Maj:t grupper af näringsidkare inom textilindustriens område

gjort framställning derom, att en vara, för att vid lagens tillämpning

få gälla såsom inhemsk, borde hafva varit föremål för fullständig

bearbetning inom landet, och att en så oväsentlig åtgärd, såsom färgning

eller tryckning m. m., icke borde åt ett i öfrigt utländskt fabrikat

kunna förläna nationalitetsrätt, hvarjemte samma petitionärer fäst uppmärksamheten

på nödvändigheten att föreskrifva en mera betryggande

form för de produktionsbevis, som vid införsel från det ena till det

andra riket af inhemska varor nu böra företes, så att bevisen komma

Bill. till Riksd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 13 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

att innehålla tillförlitliga och fullständiga intyg om varans ursprung.

Sökandena hafva vidare sammanfattat sina yrkanden sålunda: att garn

för att åtnjuta nationalitetsrätt borde vara spunnet och väfnad väfd

inom landet, samt kläder vara förfärdigade af inom landet tillverkadt

öfvertyg, hvilket allt borde behörigen styrkas.

Vidare har så väl generaltullstyrelsen som motionären vid sistlidne

riksdag fäst uppmärksamheten på inträffade missbruk af den i § 4 af

ifrågavarande förordning medgifna rättigheten att vid resa öfver gränsen

tullfritt medföra mindre partier af eljest tullpligtiga varor, i det

att personer genom upprepade dylika resor beredt sig tillfälle att från

det ena riket till det andra tullfritt införa ett slutligen ej obetydligt

parti af sådana varor. Genom dylikt förfaringssätt har en mot lagens

mening stridande tullfri varuinförsel blifvit möjlig, och det har inträffat,

att, då åtal härför med stöd af mellanrikslagen blifvit anstäldt, den

åtalade likväl icke ansetts kunna åt saken fällas, ehuru införseln uppenbarligen

egt rum icke för egen förbrukning, utan för att med de införda

varorna drifva handel.

Att det missnöje med mellanrikslagen, som frammanats af nu anmärkta

förhållanden, icke saknat grund, lärer få erkännas, och det har

derför synts angeläget att söka bereda tillmötesgående för det berättigade

i krafven på ändringar i lagen, allt under det man sorgfälligt

sökt bevara det med mellanrikslagen afsedda syftemålet af en lättad samfärdsel

emellan de förenade rikena. Resultatet af de förda underhandlingarna,

sådant det föreligger i det nu åter anmälda förslaget, torde

ock befinnas motsvara de förhoppningar om en lycklig lösning af frågan

utan lagens uppsägning, som af Eders Kongl. Maj:ts rådgifvare uttalades

vid sistlidne riksdag, då frågan om lagens uppsägning der förekom.

Jag anhåller nu att, följande den ordning, i hvilken de särskilda paragraferna

förekomma, få redogöra för de föreslagna förändringarna i

lagen och, der så nödigt befinnes, angifva skälen för desamma.

§ 3.

Då 3 § i lagen gör rättigheten till tullfri införsel beroende deraf,

att varan i det land, från hvilket utförseln eger rum, är af inhemsk

tillverkning, är det naturligen af synnerlig vigt, att i författningen

varder med erforderlig tydlighet uttryckt hvad som härmed menas.

Detta synes kunna ske antingen så, att i fullt exakta uttryck angifves

hvad med inhemska naturalster och tillverkningar rätteligen bör förstås,

eller ock att genom uttömmande undantag frånskiljas alla produkter,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Map.ts Nåd. Proposition N:o 20.

som icke må derunder inbegripas. Då det vid ärendets behandling befunnits

hafva varit förenadt med oöfvervinneliga svårigheter att uteslutande

på förstnämnda sätt för stadgandet i fråga finna tillfredsställande

lydelse, så har den senare utvägen måst jemte den förra anlitas.

En färdig vara kan nemligen vara åstadkommen af rent inhemskt

eller rent utländskt råämne eller ock af bådadera, likasom äfven det å

råämnet nedlagda arbetet kan helt eller delvis hafva försiggått på inhemsk

eller utländsk verkstad. Det torde vara gifvet, att en produkt,

åstadkommen inom landet af inhemskt eller i båda länderna tullfritt

råämne, bör anses såsom inhemsk tillverkning och såsom sådan åtnjuta

tullfrihet vid införsel i det andra landet, och deraf lärer äfven följa, att

ett i ena landet af tullfritt råämne från det andra landet tillverkadt fabrikat

vid införsel i förädlad form till det sistnämnda landet jemväl skall åtnjuta

tullfrihet. Lika enkel ställer sig frågan äfven, när en vara är af

uteslutande utländskt ursprung, då densamma naturligen, om den drager

tull i det ena riket, skall göra det jemväl vid införsel dit öfver det

andra. Den egentliga svårigheten möter först, när det gäller varor af

blandadt ursprung, det är sådana, som antingen åstadkommits af både

in- och utländskt råämne eller varit föremål för bearbetning både inom

och utom landet. Med hänsyn till sådana varor har det synts lämpligast

att jemte upptagande af en allmän bestämmelse derom, att hvarje

fullständig inom landet skedd bearbetning skall åt en vara bereda rättighet

att anses och behandlas såsom inhemsk, särskild! angifva de fall,

der en dylik rätt genom inhemsk bearbetning icke förvärfvas i följd af

bearbetningens mindre väsentliga natur, hvarjemte i ett särskildt fall,

nemligen i fråga om färdiga kläder, måst anlitas den i sin grund tvifvel

utan rigtiga, men med afseende på tillämpningen i allmänhet icke

användbara utvägen att, med bibehållande af tullfrihet för den inom

landet skedda fullständiga bearbetningen, belägga den färdiga varan med

en tullsats, motsvarande den emellan de båda ländernas tulltaxor bestående

skilnaden i tullsatser för öfvertyget, när detta vore af utländskt

ursprung.

I enlighet med hvad jag nu antydt hafva följande bearbetningar

ansetts vara i förhållande till råvarans värde allt för oväsentliga för att

bereda produkten naturen af inhemsk tillverkning och deraf följande

tullfrihet, nemligen:

l:o) Förmalning, krossning eller blandning;

2:o) Rensning (rectifieering) af lysoljor;

3:o) Fållning, kantning, förseende med linning, fransar, knappar eller

spetsar och dylikt;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

4:o) Målning, lackering, bronsering eller annan öfverstrykning; samt

5:o) Tvinning, blekning, färgning, tryckning eller appretering af

garn och manufakturvaror.

Genom de föreslagna bestämmelserna, att bearbetning af nu angifna

beskaffenhet icke må anses tillräcklig att låta en utländsk vara förvandlas

till inhemsk i mellanrikslagens mening, vinnes allt hvad de

ofvan omförmälda, till Eders Kongl. Maj:t ingifna framställningarna från

textilindustriens målsmän afse, och derutöfver blifva de för garn och

väfnader gällande bestämmelser utsträckta till tråd- och strumpstolsarbeten.

Förslaget i denna del ansluter sig äfven till den uppfattning,

som af dåvarande chefen för svenska finansdepartementet uttalades i

skrifvelse till norska finants- och told-departementet af den 27 januari

år 1886. Härjemte har från tullfrihet undantagits sådan bearbetning

som rectificering af lysoljor, belagda i Norge med en vigtig finanstull,

och förmalning, krossning eller blandning, hvilken sistnämnda bestämmelse

för införseln af spanmål till Sverige ej blir af egentlig betydelse,

så länge tullfrihet derå eger rum här i landet.

I afseende på fiskaliska kassa-artiklar, hvilka enligt mellanrikslagen

i regeln draga tull, är endast det tillägg gjordt, att under punkten C)

jemte »bränvin och sprit alla slag» upptagits äfven »dermed beredda

drycker».

§ 4.

Bestämmelserna i 4 § rörande beskaffenheten samt mängden och

värdet af de varor, hvilka i mindre partier få tullfritt medföras vid

resor öfver gränsen, hafva icke ansetts böra undergå annan förändring

än den, som blir en följd af de nu i äldre mått angifna längd-, rymdoch

vigt-bestämmelsernas förvandling och afrundning till närmast motsvarande

mått enligt metersystemet.

Enär, enligt hvad ofvan angifvits, missbruk i flera fall egt rum i följd

af det medgifvande om tullfrihet, som nu ifrågavarande paragraf innehåller,

har det ansetts nödigt att åt denna paragraf gifva en sådan lydelse, att

upprepande af de hittills skedda missbruken förhindras. Det har i sådant

afseende ansetts tillfyllestgörande att stadga förbud mot varuforsling i

syfte att med de införda varorna drifva handel, vare sig att formannen

sjelf har en sådan afsigt eller att han verkställer forsling för annan

persons räkning. Gränsbefolkningens behof kräfver nemligen, att enhvar

må fortfarande kunna på närmaste håll för egen räkning uppköpa och

äfven inom stadgade gränser för grannes räkning anskaffa och tullfritt

medföra mindre partier af sådana förnödenheter, som ingå i den dagliga

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 20.

förbrukningen, men derutöfver torde den till gränsbefolkningens förmån

stadgade särskilda tullfriheten icke böra sträcka sig.

Redan har man ock, som bekant, i Norge tolkat lagen så, att tullfrihet

ej kunde tillämpas på'' den i handelsafsigt skeende införseln af

mindre partier af eljest tullpligtiga varor, och det är i anledning deraf

att domstolarne här i landet tolkat lagen i motsatt rigtning, som det i

denna paragraf föreslagna förtydligandet blifvit behöfligt.

§ 8.

I 8 § har endast den ändring skett, att metersystemet tillämpats

äfven på det fall, som här är i fråga, äfvensom att såsom en följd deraf

det i paragrafen stadgade bötesbeloppet utförts med annan jemnad siffra.

§ 9.

De i 3 § upptagna närmare föreskrifterna om hvad med svensk

eller norsk tillverkning bör förstås och nödvändigheten att i och för

behörig kontroll vid införsel från det ena landet till det andra vederbörligen

styrka den införda varans ursprung lära påkalla, att bestämmelserna

i 9 § undergå någon förändring. Den allmänna föreskrift paragrafen

innehåller, att en vara vid införsel skall vara åtföljd af tjenstemans

bevis om varans inhemska ursprung, kan nemligen icke anses för

ändamålet tillfyllestgörande, utan att tillika sådana föreskrifter meddelas

rörande ordningen för tillkomsten af dylika bevis, att dessa kunna påräknas

innehålla verkliga upplysningar i ämnet. Det ligger väl härvid

närmast till hands att uppställa den fordran, att bevis, hvarom här är

fråga, icke skulle få utfärdas, med mindre fullständig bevisning blifvit

inför vederbörande tjensteman förebragt om varans verkliga ursprung.

För att dock icke allt för mycket försvåra varuutbytet har man ansett

sig kunna åtnöjas med att fordra, att för erhållande af dylikt bevis

varuafsändaren skall aflemna en på heder och tro afgifven skriftlig försäkran

angående varans ursprung och att denna försäkran skall vara

afgifven af tillverkaren eller, i händelse af styrkt förfall för denne, af

två trovärdige män, hvilka om varans tillkomst ega tillförlitlig kännedom.

Dessutom bör det vara vederbörande myndighet obetaget att, om

anledning dertill förefinnes och i enlighet med de instruktioner den fått

sig förelagda, kunna fordra ej mindre ytterligare bevisning än äfven

underskrifternas bevittnande, hvarjemte särskilt i fråga om kläder stadgats,

att produktionsbeviset skall innnehålla upplysning om öfvertygets

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

ursprung, alldenstund sådan varas tullfrihet eller tullpligtighet skulle

blifva af denna omständighet beroende.

§ 14.

Det har inträffat, att svenska ångfartyg, som underhållit regulier

förbindelse emellan svensk och norsk hamn, under resa anlöpt utländsk

ort och derigenom för medförda varor gått miste om de fördelar, som

enligt mellanrikslagen tillkomma den direkta fraktfarten, ehuru deras

förrättning i den utländska hamnen inskränkt sig till att aflemna eller

emottaga passagerare. På framställning af ett ''rederi här i landet, som

idkar dylik fart, har vid de nu förda underhandlingarna öfverenskommits,

att, då under resor, hvarom här är fråga, utländsk hamn anlöpes för

att upptaga eller aflemna passagerare jemte desses reseeffekter, sådant

icke skulle anses liktydigt med att fartyget i främmande hamn lossat

eller lastat och medföra de följder denna paragraf för dylikt fall stadgar.

Det förbehåll har dock härvid gjorts, att handelsresandes varor eller

varuprof icke må betraktas såsom reseeffekter.

§ 16.

Då varor, som införas sjöledes, enligt författningen äro och torde

böra vara underkastade hufvudsakligen samma bestämmelser, som gälla

för varor, införda landvägen, har i denna paragraf anmärkts, att hvad

under § 9 föreslagits rörande produktionsbevis skulle komma att gälla

äfven vid införsel sjövägen.

§ 18.

Nu gällande förordning stadgar, att densamma skall ega bestånd,

till dess annorlunda å ömse sidor öfverenskommes eller ett år förflutit

efter å någondera sidan skedd uppsägning. Förändringar i tullagstiftningen

inverka dock så väsentligt på industriella förhållanden, att det

synes skäligen böra medgifvas industriidkare, hvilka grundat sin handtering

på bestående aftal, en något längre tid än ett år för att bereda

sig på de förändringar, som i deras verksamhet möjligen måste införas,

i händelse mellanrikslagen upphäfves eller i väsentliga delar omdanas.

I valet åter emellan antingen att låta ett aftal i förevarande ämne

gälla ett bestämdt antal år och efter dessas utgång upphöra vare sig

omedelbarligen eller viss kortare tid efter uppsägning, eller ock att,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 20.

utan någon på förhand gifven tidsbestämmelse för aftalets gällande

kraft, göra dettas upphörande beroende af uppsägning från endera parten

viss tid innan aftalet träder ur kraft, har jag ansett företräde böra

lemnas åt det i den nuvarande författningen tillämpade senare alternativet

med endast någon förlängning i uppsägningstiden, enär i ty fall

aftalet, om det skulle vid tillämpningen befinnas otillfredsställande, kan

upphöra tidigare än enligt det förra alternativet, utan att dock rådrum

skulle komma att saknas för vederbörande att vidtaga åtgärder till undvikande

eller förminskande af förlusterna på den för dem möjligen menliga

förändringen.

Då det slutligen torde vara önskvärdt, att de här föreslagna förändringarna

i mellanrikslagen måtte träda i tillämpning ju förr dess

hellre, har det ansetts lämpligt, att de nya bestämmelserna skulle erhålla

gällande kraft redan den 1 nästkommande juli.

Den kongl. norska regeringen har i sitt ofvan anmälda betänkande

af den 25 sistlidne januari, som torde få detta protokoll biläggas, tillstyrkt,

att det af mig förordade förslaget måtte oförändradt antagas;

och jag hemställer derför underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t behagade,

med godkännande af detsamma sådant det finnes protokollet öfver finansärenden

i sammansatt svenskt och norskt statsråd af den 31 sistlidne

december bilagdt, besluta dels att föreslå Sveriges Riksdag och Norges

Storting att antaga detta förslag till ändringar i nådiga förordningen

angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden

af den 29 maj 1874 samt dels att nådiga propositioner må i

hvardera rikets särskilda statsråd utfärdas.»

På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter behagade

Hans Maj:t Konungen till hvad föredragande

departementschefen sålunda hemstält lemna sitt nådiga

bifall.

In fidem

Fredrik Zethelius.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Bilaga till protokollet den 4 februari 1887.

Gjenpart af den Kongelige Norske Regjerings underdanigste Indstilling

af den 25:de Jamar 1887 angaaende nogle For andringer i Lovgivningen om

Norges og Sveriges indbyrdes Handels- og Söfartsforhold.

Chefen for Finants- og Told-Departeinentet Statsraad Haugland har

underdanigst föredraget fölgende:

Under 17:de d. M. har Statssekretariatet meddelt Departementet

en for Deres Majestät i sammensat svensk og norsk Statsraad den 3Ute

December 1886 fört Protokol af fölgende Indhold:

»Chefen for Finants-Departementet, Statsraad, Friherre Tamm, anförte

:

I Anledning af en fremsat Motion om Ophsevelse af den Kongelige

Förordning af 29:de Mai 1874 angaaende Sveriges og Norges gjensidige

Handels- og Söfartsforhold anholdt Rigsdagen i underdånig Skrivelse af

16:de Mai 1886 om, åt det maatte behage Deres Majestast, saa snart ske

kunde, åt lade ivaerkssette Revision af den nasvnte Förordning i det i

Rigsdagens forhandlinger i Sägen fremha3vede öiemed: dels åt forebygge,

åt den i Forordningen medgivne Ret til ved Reise over Gramdsen fra

det ene til det andet Rige åt medföre Yarer i mindre Partier misbrugtes

i den Hensigt åt drive Handel med saadanne Varer, dels med

Hensyn til den i Almindelighed fastsatte Toldfrihed i det ene Rige for

det andet Riges indenrigske Tilvirkninger nsermere åt bestmmme Begrebet

indenrigsk Tilvirkning, saa åt derunder ikke kom til åt indbefattes

mindre vaasentlige Bearbeidelser af udenrigske Varer. Efter åt

denne underdånige Skrivelse var föredraget for Deres Majestät den

28:de samme Maaned, behagede det Deres Majestät åt paalaegge Chefen

for Finants-Departementet selv eller ved en eller flere af flarn udseede

Befuldmajgtigede åt trtede i Underhandling med det Kongelige Norske

Finants- og Told-Departementet for åt forberede en Revision af saadan

Beskaffenhed som af Rigsdagen var tilsigdet.

O CD o

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

De Underhandlinger, som i Anledning heraf af Chefen for FinantsDepartementet

indlededes med det Norske Finants- og Told-Departement,

förte inden kort Tid derhen, åt man enedes om visse Hovedgrundstetninger

for en Overenskomst, samt åt et paa disse Grundsaetninger

hygget Förslag til Forandringer i den omhandlede Förordning senere af

Delegerade fra begge Riger, udnmvnte af Cheferne for det svenske og

for det norske Finants-Departement, blev udarbeidet, og har derefter

yderligere Forhandlinger angaaende dette Förslag fundet Sted mellem

vedkommende Departementschefer, hvorved fuldstasndig Enighed er opnaaet.

Kommercekollegiet og Generaltoldstyrelsen ere derhos givne Anledning

til åt udtale sig i Sägen og paa grund af de Bemcerkninger,

disse Myndigheder i en i Fasllesskab afgivet Promemoria have fremsat,

ere en Del mindre Redaktionsforandringer i Forslaget vedtagne. — —

Departementet skal tilläde sig åt bemasrke, åt § 3 i den nu gjaddende

Lov angaaende Norges og Sveriges gjensidige Handel og Söfart

af 11 :te April 1874 er saalydende: »Norske eller svenske Naturprodukter

eller Tilvirkninger skulle ved Indförsel landvmrts fra det ene Rige til

det andet vsere toldfrie med Undtagelse af Sukker og Sukkertilvirkninger,

hvorunder Sirup, Tobak og Tobakstilvirkninger,

Braendevin alle Slags,

Malt og Tilvirkninger deraf,

Braendt eller malet Kaffe og

Spillekort,

af hvilke Varer, forsaavidt de i det Rige, hvortil de indföres, i Almindelighed

ere toldpligtige, den fulde Told skal erlägges undtagen i de Tilfselder,

som i nasstfölgende § omhandles.» § 14 i samme Lov, l:ste

Passus, er saalydende: »Norske eller svenske Naturprodukter eller Til
virkninger,

som indföres direkte fra det ene till det andet Rige i et af

Rigernes Fartöier, uden åt dette paa Reisen har losset eller ladet i

fremmed Havn, skulle ved Indförelsen vmre toldfrie alene med Undtagelse

af de i § 3 opregnede Varer, af hvilke ved sövaerts Indförsel,

selv om Indförelsen sker i mindre Partier, pligtes fuld Told, samt af

Kornvarer, malede og umalede, af hvilke Varer, forsaavidt de i Almindelighed

ere toldpligtige, skal erlägges halv Told.»

De i § 3 l:ste Passus naevnte Varer, af hvilke i Regelen fuld Told

skal erlägges ved Indförsel i det andet Rige, ere de i deri nuvmrende

§ o, Ute Passus, opregnede med Tilföielse under Braendevin af »og Spiritus»,

samt »og dermed tilberedte Drikkevarer.» Derhos er optaget en

ny Bestemmelse om Kläder, hvarefter der af denne Vare skal betales

Bih. till Rikscl. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 13 Haft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

en Told svarande til Differencen i Tolden af Ydertöiet paa Indförselsstedet

og paa Tilvirkningsstedet.

Efter denne Opregning af ikke toldfrie Varer er i det foreliggende

Udkast optaget Bestemmelser om, hvad der i Mellemrigslovens Förstånd

er åt anse som »Tilvirkning». Nogen Regel beröm findes hverken i de

ovenfor citerede Paragrafer 3 og 14 eller paa noget andet Sted i den

gjaeldende Lov, hvorfor opkomne Spörgsmaal derom oftere har stillet

sig tvivelsomme. Man har vistnok troet åt kunne opstille den Regel,

åt en Vare, for åt ansees som norsk eller svensk Tilvirkning, i et af

Rigerne maa vsere undergivet en Bearbeidelse af den Beskaffenhed, åt

den udgjör Formaalet for en egen Industri. Men selv om en saadan

Regel i sig selv maatte ansees tilfredsstillende, vilde man dog, saalmnge

den manglede Lovs Form, vanskelig kunne vente den opretholdt.

Fn delvis Indskramkning i Förbindelse med en ntermere Förklaring

af Begrebet Tilvirkning har derhos fra svensk Side vasret fremholdt som

önskelig paa Grund af, åt den svenske Toldtarif under Manufakturvarer

indeholder saameget höiere Satser end vor Tarif, åt dette Forhold enkeltvis

har ledet til Anlaeg her i Riget for eu blot accessorisk Behandling

af fra Udlandet indförte Manufakturvarer, udelukkende eller ialfald

väsentlig beregnet paa Indförsel til Sverige. Men ogsaa vor Toldtarif

indeholder enkelte Satser, navnlig for Lysolier og Rederier, som det

maa ansees önskeligt åt vterne mod toldfri Indförsel fra Sverige ved åt

udelukke deres industriel^ Behandling fra åt ansees som Tilvirkning.

I Sverige er raae mtheriske Lysolier toldfrie og Tolden paa de rectificerede

Lysolier 2 Öre pr. Kg. medens Tolden af begge Slags hos os er

10 Öre pr. Kg.

Med Hensyn til Bestemmelsen om, åt Formaling af udenlandske

Kornvarer er udelukket fra Begrebet Tilvirkning, skal man bemaerke,

åt denne Bestemmelse, der antagelig tilkegges Vsegt i Sverige, i ethvert

Fald for Tiden ikke kan ansees for åt vmre af nogen vaesentlig Betoning

for Norges Vedkommende.

Kläder er, som ovenfor anfört, stillet i en egen Kategori, idet man

efter Omstaendighederne har troet åt burde imödekomme det fra svensk

Side i saa Henseende stillede Krav. Den i Udkastet indeholdte Regel

er bygget paa den Betragtning, åt Syning af Kläder fremdeles bör ansees

som Tilvirkning; men åt Tilvirkeren ikke bör nyde godt af åt Tolden

paa det udenlandske Ydertöi er mindre paa Tilvirkningsstedet end

paa Indförselsstedet.

Angaaende Produktionsbeviserne, hvis Tilveiebringelse er Betingelsen

for, åt de fra det ene til det andet Rige indförte Produkter skulle

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Hyde godt af de respektive i § 3 og 14 omhandlede Begunstigelser, og

som udfserdiges ved landvmrts Försel af vedkommende Toldkammer eller

anden offentlig Autoritet og ved sövmrts Försel af Toldkamret, haves

nu kun den i de nmvnte §§ indeholdte Bestemmelse, åt Beviset skal

gaa ud paa, åt Varerne ere inderdandsk Naturprodukt eller Tilvirkning.

I Circulmre af 28:de Oktober ]*874 har Departementet, i Overensstemmelse

med den svenske Generaltoldstyrelses Udtalelse, meddelt Toldkamrene,

åt den omhandlede Attest bör udfterdiges i en saa bestemt og

positiv Form, åt der ikke i Hänseende til Varernes Oprindelse eller

Tilvirkning kan blive Anledning til nogen T vivi ved Varernes Indförsel

til det andet Rige, og åt den stedse bör meddeles, naar vedkommende

Producent. (Fabrikeier, Fabrikbestyrer) har afgivet skriftlig Forsikrin»

som redelig Mand paa Tro og Love om, åt Varen er tilvirket af ham

selv (ved hans Fabrik) og Toldkamret derhos ikke finder nogen Grund

til åt dragé Forsikringens Rigtighed i Tvivl. Angaaende, hvorvidt Produktionsattest

ogsaa bör meddeles, naar derved ikke haves saadan Försäkring,

som nys naevnt, fra vedkommende Producent sel v, men derimod

lignende Försilfring om Varens indenrigske Tilvirkning er afgiven af

2.de trovmrdige Mmnd, anförte man, åt dette maa bero paa Omstaendighederne

og åt Toldkamret i saa hänseende navnlig vil have åt tage

Ffensyn til paa den ene Side, hvorvidt vedkommende Forsikringsgivere

oplyses åt staa i et saadant Forhold til Varen, åt de kunne forudsaettes

åt have Kjendskab til dens Tilblivelse, og paa den anden Side hvad

der rnaatte vaere til Hinder for, åt der fra Producenten selv tilveiebringes

saadan Forsikring som ovenanfört. Der tilföiedes, åt det imidlertid

vil vaere overladt til Toldkamret åt frafalde Fordring paa enhver

Forsikring i de lilfadde, hvor den maaske ansees unödvendig, fordi det

allerede af Varens Beskaffenhed tilstraekkelig fremgaar, åt den er af indenlandsk

Tilvirkning.

De förän fremstillede Regler angaaende Betingelserne for Meddelelse

af Produktionsbevis ere imidlertid ikke udtömmende, navnlig med Hensyn

til, hvilke Oplysninger vedkommende offentlige Autoritet, forinden

saadant Bevis udstedes, er berettiget til åt krmve om Beskaffenheden

af udenlandsk Emnes Bearbeidelse her i Riget. Det har vist sig under

den nu bestaaende Lovgivning, åt Mangelen af nmrmere Bestemmelse

beröm har kunnet lede til Misbrug, og det bliver under den nmrmere

Förklaring eller Begränsning af Begrebet »Tilvirkning», som er foreslaaet,

saameget mere nödvendigt, åt der indföres fuldstmndigere Regler

för åt de Produktionsbevis, der udstedes, skulle blive paalidelige. ^De

i Udkastets § 9 optagne Besteminelser heroin antages åt ville yde al

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 20.

önskelig Garanti mod Misbrug, paa samme Tid som de ikke skjönnes åt

villo paaligge Exportören mere Bryderi end fornödent.

I det foreliggende Udkast til § 4 er foreslaaet de ved den i Henhold

til Lov af 22:de Mai 1875 stedfundne Övergång til metrisk Maal

og Vigt nödvendiggjorte Forandringer i de i Paragrafen indeholdte Maalog

Vigtangivelser. Det bemirkes, åt en Omskrivning af disse Angivelser

i Medhold° af Lov af 23:de April 1881 har fundet Sted ved Kongelig

Resolution af 20:de Juni 1882 og åt de ved denne bestemte Maal- og

Vigtangivelser cre de samme, som de i L dkastet foreslaaede, alene med

den Förändring, åt der for Garn, Kaffe og Risengryn er opfört 10 Kg.

og for Sukker 20 Kg., istedetfor de ved nnevnte Resolution som nirmest

svarende til den gjildende Mellemrigslovs Bestemmelser fastsatte

Kvanta, respektive 12 Kg. og 25 Kg. 1 Paragrafens Opregning af visse

Varor er derhos i Udkastet »Spiritus» foreslaaet optaget ved Siden af

»Brsendevin».

Den Hensigt, som er sögt opnaaet ved de i § 4 indeholdte Bestemmelser,

er hovedsagelig åt lette den daglige Samhandel mellan den paa

begge Sider af Grindsen boende Befolkning.

Det maa derimod ansees som et Misbrug af Loven, naar den söges

udnyttet til Fordel for Varer, der indföres for åt silges. Ogsaa en

Fterden over Gramdsen, paa hvilken Vedkommende medbringer Varer i

denne Hensigt, maa imidlertid formentlig betegnes som en Reise, hvorfor

Toldfrihed i Medhold af Loven, saaledes som denne nu er affattet,

antoges ikke åt kunne negtes for saadanne Varer, naar Paragrafens Bestemmelser

forövrigt paa dem ere anvendelige. Det maa ogsaa bemirkes,

åt den Slags Misbrug af Loven, om de skulde komme til åt foregaa i

noget större Omfång, ville kunne lede til ikke ganske ubetragtelige Tab

for vedkommende Riges Toldkasse. Efter Departementets Mening föreligger

der saaledes her eu LTuldstsendighed ved den nu gjildende Lov,

der bör söges afhjulpen, i hvilket Öiemed man antager, åt den foreslaaede

nye Bestemmelse om, åt Toldfriheden ikke gjilder, naar Varerne

indföres i Handelsöiemed, vil vire skikket.

Den i § 8 foreslaaede Fastsittelse af den der omhandlede Bod til

et Belöb af 10 Kr. for hvert Kilogram er i det visentlige kun en Omskrivning

af den i den gjildende Mellemrigslov fastsatte Bod, 1 Spd.

for hvert Skaalpund, efter det nuvaerende Mynt- og Vigtsystem.

I den i Udkastet foreslaaede § 14 udtales i en ved de foreslaaede

Forandringer i § 3 bevirket noget indret Redaktion det samme som i

den nuvserende Mellemrigslovs § 14, alene med et Villig, der tilsigter

åt forebygge, åt et Fartöi, der forövrigt er gaaet i direkte Fart mellem

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 20.

de forenede Rigel- o g paa Grund deraf vilde have Krav paa den ved

Paragrafen hjemlede Begunstigelse, skal miste denne derved, åt det

underveis har i fremmed Havn afgivet eller modtaget Passagerer med

deres Reisegods. Denne Bestämmelse förekommer Departementet i sig

selv rimelig og ubetmnkelig og vil, efter åt der i den senere Tid er

aabnet direkte Dampskibsforbindelse mellem de 2 Rigers Hovedstmder,

kunnc have praktisk Betydning for Anlöb af Kjöbenhavn.

Den i den nuvarande § 18 bestemte Frist för Lovens Trseden ud

af Kraft, efteråt der i et af Rigerne er fattet Beslutning om dens Förändring

eller Ophgevelse er i Udkastet forlaenget fra 1 til 2 Aar.

Departementet tillader sig åt vedlaigge en Opgave over den hovedsagelige

Import fra Sverige til Norge i Aarene 1873—1885 og herfra

til Sverige i 1872—1884.

I Flenhold til det Foranförte tillader Departementet sig åt fremsadte

fölgende

Udkast

till Lov indeholdende Forandringer i Lov angaaende Norges og Sveriges

gjensidige Handel og Söfart af ll:te April 1874.

Eftermevnte Paragrafer i Lov angaaende Norges og Sveriges gjensidige

Handel og Söfart af 11 April 1874 skulle herefter lyde som fölger:

§ 3.

Norske eller Svenske Naturprodukter eller Tilvirkninger skulle ved

Införsel landvaerts fra det ene Rige til det andet vaare toldfrie med

Undtagelse af:

a. Sukker og Tilvirkninger deraf, hvorunder Sirap,

b. Tobak og Tobakstilvirkninger,

c. Bramdevin og Spiritus, alle Slags, og dermed tilberedte Drikkevarer,

d. Malt og Tilvirkninger deraf,

e. Braendt eller malet Kaffe og

/. Spillekort,

af hvilke Vaner, forsaavidt de i det Rige, hvortil de Andföres, i Almindelighed

ere toldpligtige, den fulde Told skal erltegges undtagen

i de Tilfadde, som i naestfölgende Paragraf omhandles, samt]

g. Klaeder, hvis Ydertöi er vaevet, strikket eller bundet i andet Land

end Norge eller Sverige. Af saadan Vare skal der naar Indförsels
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 20.

tolden af Ydertöiet er höiere i det Rige, hvortil Införsel sker, end

i det andet Rige, — udenfor de i naastfölgende Paragraf nsevnte

Tittande, — erkegges en af Klaedernes hele Vaegt beregnet Indförselstold,

lig Forskjellen mellem de i ethvert af Rigerne gjeldende

Toldsatser för Ydertöiet.

Er en Vare tilvirket i Norge eller Sverige af Materialier, der enten

ere producerede i et af Rigerne eller ere toldfrie i begge Riger, ansees

saadan Vare åt vaere indenlandsk Tilvirkning, hvad enten större eller

mindre Arbeide er anvendt paa samme.

Er Varen helt eller delvis tilvirket af udenlandske i noget af Rigerne

toldpligtige Emner og kan det derpaa anvendte Arbeide henföres

til, hvad der i Almindelighed forstaaes ved Husflid, Haandvasrk eller

Fabrik-virksomhed, skal ogsaa saadan Vare henregnes til norsk eller

svensk Tilvirkning, undtagen i de Tilfaelde, åt Bearbeidelsen alene bestaar

i:

1. Formaling, Knusning eller Blanding,

2. Rensning (Rectificering) af Lysolier, .

3. Faldning, Kantning, Försurning med Linning, Knapper, Fryndser, Kniplinger

eller deslige,

4. Halkig, Lakering, Bronsering eller anden Overstrygning, samt

5. Tvinding, Blegning, Farvning, Trykning eller Appretering af Garn

og Manufakturvarer.

§ 4.

Ved Reise over Graendsen fra det ene til det andet Rige skal det

med Undtagelse af Spillekort, der ere underkastede saavel Stempelafgift

som Told, vaere tilladt toldfrit åt medföre af udenlandske til Indförsel

tilladte samt af norske eller svenske Told underkastede Naturprodukter

eller Tilvirkninger fölgende mindre Partier, nemlig af:

Baand, alle Slags, tilsammen 60 Meter,

Brasndevin og Spiritus, alle Slags, tilsammen 4 Liter,

Garn, alle Slags, tilsammen 10 Kg.,

Kaffe 10 Kg.,

Malt 70 Liter,

Risengryn 10 Kg., „

Salt 4 Hectoh,

Sukker 20 Kg.,

Tobak 5 Kg.,

Traad, alle Slags, tilsammen 5 Kg.,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Vin, alle Slags, 20 Liter,

Vasvede Töier, alle Slags, tilsammen 20 Meter,

Öl 40 Liter,

allé andre Vaner tilsammen til en Vajrdi af 80 Kröner, dog åt Vgerdien

af hver Vareartikel särskilt ikke maa overstige 40 Kröner.

Den i ntervasrende Paragraf omhandlede Toldfrihed gjadder ikke för

saadanne. Varer, som Reisende for egen eller Andres Regning medförer,

naar de indföres i Handelsöiemed.

§ 8.

Hvad Afsenderen har åt iagttage for åt erholde Passerseddel, findes

bestemt i §§ 4, 6 og 7 i Lov indeholdende yderligere og forandrede

Bestemmelser angående Varers Försel landvaerts mellem° de forenede

Rigel- af 18:de Mai 1860, hvilke Bestemmelser ligesom Alt, hvad saavel

bemeldte Lov steder som §§ 8, 9, 10, 11 og 12 i den nysnaevnte Lov

iövrigt indeholde angaaende Passersedlens Indhold, Va.rernes Undersögelse

og Toldbehandling, Toldkontrollen samt Afsenderens Ansvar i Tilfselde

af, åt Varerne ikke inden den foreskrevne Tid fremkornme til

Bestemmelsesstedet in. in., fremdeles forblive gjaddende med Iagttagelse

af de Forandringer deri eller Tillasg dertil, som sterskilt med Hensyn

til Vareforsendelser med Jernbane fra det ene Rige til det andet ere

eller blive givne.

Naar udenrigske ufortoldede Varer skulle forsendes fra Transitoplag

i det ene Rige landvaerts til det andet Rige, kan dog, selv om Forsendelsen

fortgaar paa anden Maade end med Jernbane, den i ovennaevnte

Lov af den 18:de Mai 1860 foreskrevne Undersögelse paa Afsendelsesstedet

af. Varernes Art og Maengde eftergives, forudsat åt Varerne ere

saaledes indpakkede, åt Toldopsynet finder, åt saadan Plombering og

Försegling kan anbringes paa dem åt derigjennem fuld Sikkerhed opnaaes

for, åt de ikke uden Plomberingens eller Förseglingens Beskadigelse

kunne forvanskes eller ombyttes med andre Varer. Hvis der ikke inden

den i § 12 i nysna-vnte Lov fastsatte Tid af tre Maaneder fra Passersedlens

Udfa3rdigelse til Toldkamret paa Afsendelsesstedet afgives den

foreskrevne Bevidnelse om, åt en Vare, som paa saadan Maade er afsendt

og forpasset, er fremkommet til Bestemmelsesstedet med ubrudte

Segl eller Plomber, blive, saa fremt der kan tilveiebringes paalidelig

(^plysning om den afsendte Vares Art og Mtengde, de i bemeldte Paragraf

bestemte Toldafgifter og Böder åt inddrive hos den, der har udtaget

Passerseddelen, eller hans Selvskyldnerkautionist og paa foreskreven

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Maade åt indbetale i vedkommende Toldkasser, hvarimod det, saafreint

paalidelig Oplysning om Varens Art og Msengde ikke kan fremskaffes,

paaligger Toldkamret paa Afsendelsesstedet åt inddrive hos den, der har

udtaget Passerseddelen, eller hans Selvskyldnerkautionist en Bod til

Belöb 10 Kr. for hvert Kilogram af det ikke behörig fremkomne Varekollys

Bruttovsegt. Af denne Bod tilfalder Halvdelen loldkassen paa

Afsendelsesstedet og Halvdelen Toldkassen paa Bestemmelsesstedet.

§ 9.

Norske og svenske Manufaktur- eller Fabrikvarer, som fra det ene

til det andet Rige landvmrts indföres i större Partier eller iövrigt paa

anden Maade, end i § 4 omhandles, skulle for åt nyde godt af de i §

3 med Hensyn til Indförselen indrömmede Begunstigelser vaere ledsagede

af vedkommende Toldkammers eller anden offentlig Auktoritets Attest

for, åt Varerne ere af norsk eller svensk Tilvirkning.

For åt erholde saadant Bevis for åt en Vare er norsk eller svensk

Produktion eller Tilvirkning, skal Vareafsenderen til den Myndighed,

hos hvem Beviset begjmres, afgive en skriftlig Forsikring paa Iro og

Love om, åt Varen er tilvirket paa et bestemt Sted inden Landet, med

Förklaring tillige om, hvorvidt Varen er tilvirket alene af indenlandsk

norsk eller svensk Finne, eller om tillige udenlandsk Emne indgaar deri,

og om Beskaffenheden af den Bearbeidelse, Varen paa dette Sted er

undergaaet. I Tilfadde af, åt Afsenderen selv har tilvirket Varen, skal

denne Forsikring afgives af ham, men ellers åt Tilvirkeren eller, hvis

der maatte vmre noget till Hinder for åt erholde dennes Forsikring, af

to trovserdige Masnd, som have paalidelig Kundskab om Varens Tilvirkning;

dog skal det i ethvert Fald staa vedkommende Myndighet frit for,

om dertil findes Föie, åt fordre ogsaa andet Bevis for Varens indenlandske

Oprindelse samt åt krmve Attest af Vidner om den eller de

Personers egenhasndige underskrift, som have afgivet Forsikringen.

Vidkommende Myndigheds Bevis, der bestemt skal bekraefte, åt

Varen er af indenlandsk Produktion eller Tilvirkning, skal tegnes paa

den ovenomhandlede Forsikring. Forsaavidt angaar Kladder, skal Beviset

derhos indeholde Oplysning om, hvorvidt Ydertöiet er indenlandsk eller

udenlandsk Fabrikat.

§ 14.

Norske eller svenske Naturprodukter og andre Varer, .der. efter

foranstaaende § 3 ere att anse som norske eller svenske Tilvirkninger,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 20. 3g

skulle, naar de indföres fra det ene til det andet Rige i et af Rigernes

fartöier, oden åt dette paa Reisen har losset eller ladet i fremtned

Havn, vasre toldfrie eller toldpligtige saaledes som i naevnte Paragraf

bestemt, uden Hensyri til Varepartiernes Störrelse, alene med Undtagelse

af Kornvarer, malede og umalede, af hvilke Varer, forsaavidt de i Almindelighed

ere toldpligtige, skal erlmgges halv Told.

Fartöier, som i fremmed Havn alene have afgivet eller modtaget

Passagerer med deres Reisegods (de af Handelsreisende medförte Varer

og Varepröver herunder ikke indbefattet) anses ikke åt have losset eller

ladet dersteds.

1 Henseende til lilladelsen til sövaerts åt udföre eller indföre Varer

fra det ene til det andet Rige samt i Henseende til Beregningen af Toldafgifterne

derved skulle iövrigt de almindelige Forskrifter gjselde, som i

hvaert Rige ere eller vorde givne angaaende Varers Udförsel eller Indförsel

samt Förtöjning.

§ 16.

För åt Hyde godt af den Toldfrihed eller Nedsmttelse i Toldafgifter,

som i § 14 er indrömmet norske og svenske Naturprodukter og Tilvirkninger,

skal den som udskiber Varerne fra det ene til det andet Rige,

forsyne sig med Attest fra Toldkamret paa Afsendelsesstedet for, åt Varerne

ere indenlandsk Naturprodukt eller Tilvirkning.

Om Maaden, hvorpaa Beviset skal udfaerdiges, gjselder hvad der i §

9 er bestemt.

§ 18.

Naervmrende Lov skal traede i Kraft fra den Dag Kongen bestemmer,

efteråt, modsvarende Regler i Sverige ere vedtagne. Saavel denne

Lov som de gjenstaaende Paragrafer i Lov af ll:te April 1874 vedbliver

åt gjrnlde, indtil andre Bestemmelser gives for begge Riger, eller 2 Aar

er forlöbet, efteråt der i et af Rigerne er fattet Béslutning om Förändring

eller. Ophmvelse deraf, uden åt denne Béslutning er gjort afhängig

af, åt lignende Béslutning afgives for det andet Rige.

I Henhold til Foranförte, der af Statsraadets övrige Medlemmer i

det Vsesentlige tiltraedes, indstilles underdanigst:

Åt Gjenpart af naervaerende underdanigste Indstilling

angaaende nogle Forandringer i Lovgivningen om

Bill. till liikttl. Prot. 1887. 1 Sand. 1 Afd. 13 Häft. , 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

■34

»

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 20.

Norges og Sveriges indbyrdes Handels- og Söfartsforhold

naadigst befales tilstillet det Kongelige Svenske

Finants-Departement.

In fidem

H. Schlytter.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

35

Utdrag af protokollet öfver flnansärenden, hållet inför Hans Maj-i

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 februari

1887.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Themptander,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

friherre Tamm.

Departementschefen, statsrådet friherre Tamm uppläste härefter till

justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts på statsrådets enhälliga

tillstyrkande i sammansatt svenskt och norskt statsråd denna dag

fattadt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj;ts nådiga proposition till

Riksdagen rörande förändrad lydelse af åtskilliga paragrafer i förordningen

angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden

af den 29 maj 1874.

På statsrådets tillstyrkande täcktes Hans Maj:t

Konungen i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes

detta protokoll bilagdt; och skulle i enlighet dermed

nådig proposition till Riksdagen afiåtas.

Ex protocollo

Fredrik Zethelius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.