Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt och till lag angående tillägg till och ändring i lagen för Rikets Ständers bank den 1 mars 1830

1887-02-14 · 70 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 63 av 70 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1887 A:23, Med förslag till lag angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt och till lag angående tillägg till och ändring i lagen för Rikets Ständers bank den 1 mars 1830

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

1

N:o 23.

Kongl. Majds nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt

och till lag angående tillägg till och ändring i lagen för

Rikets Ständers bank den 1 mars 1830; Gifven Stockholms

slott den 14 februari 1887.

Under åberopande af bifogade i Statsrådet och Högsta Domstolen

förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed jemlikt 87 § Regeringsformen

i nåder föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

Do lag angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt samt

2:o lag angående tillägg till och ändring i lagen för Rikets Ständers

bank den 1 mars 1830.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Gust. Tamm.

Bill. till Rikd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 16 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

t

Förelag till

Lag

angående enskilda bankbolag med sedelufgifningsrätt.

Med upphäfvande af dels Kongl. Maj:ts förnyade nådiga kungörelse

angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar

den 12 Juni 1874, dels ock nådiga förordningen angående vissa lagbestämmelser

med afseende å enskilda banker den 6 Oktober 1848

stadgas som följer:

1 Kap.

Om bankbolags bildande, så ock om bolagsmännens ansvarighet.

1 §•

Vilja enskilde ingå bolag i ändamål att drifva bankrörelse med

rätt att utgifva egna banksedlar, söke dertill Konungens lof och begäre

Hans stadfästelse af bolagets ordning; skolande dervid styrkas,

att det belopp, hvartill enligt bolagsordningen bolagets grundfond minst

skall uppgå, blifvit tecknadt, samt att delegarnes antal ej understiger

det, som för bankbolags bildande i denna lag är föreskrifvet.

Finner Konungen, att bolagsordningen är öfverensstämmande

med denna lag samt lag och författningar i öfrigt, att rätt till utgifvande

af egna banksedlar kan bankbolaget medgifvas utan öfverskridande

af det i 2 § stadgade högsta beloppet för bankbolagens sammanlagda,

på värdepapper grundade sedelutgifningsrätt, samt att bankinättningen

är för landet nyttig, meddelar Konungen bolaget rättighet

till bankrörelsens drifvande under högst tio år och derutöfver intill

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj ds Nåd. Fr oposition N:o 23.

slutet af då löpande kalenderår ock bestämmer dervid den på värdepapper

grundade sedelutgifningsrätt, som under nämnda tid må tillkomma

bankbolaget.

2 §•

Bankbolags sedelutgifningsrätt skall vara grundad på värdepapper

eller guld, på sätt i 24 och 25 §§ närmare förmäles.

Sedelutgifningsrätt grundad på värdepapper må ej medgifvas utöfver

ett sammanlagdt belopp af fyratiofem millioner kronor för samtliga

bankbolag.

3 §•

I bolagsordningen skall angifvas den benämning, hvarunder bankbolag

drifver sin rörelse; och skall benämningen utmärka bolagets

egenskap af bank.

4 §.

Delegarne i bankbolag skola vara svenske medborgare och till

antalet minst trettio. De kallas hufvudlottegare.

5 §•

Bankbolags grundfond skall insättas af bufvudlottegarne och utgöra

minst eu million kronor.

6 §.

Hvarje hufvudlottegare skall utöfver den andel af bolagets grundfond,

som å honom belöper, gemensamt med öfrige hufvudlottegare

ansvara för bolagets samtliga förbindelser med lika belopp, som hans

andel i grundfonden, och dessutom särskilt för de af bolaget utgifna

sedlar med lika stort belopp, som hans sagda andel. Brister någon

hufvudlottegare i gäldande af sitt ansvarsbelopp, fälle bristen öfrige

hufvudlottegare till last, så långt deras ansvarighet sig sträcker.

Den ansvarighet utöfver andel i grundfonden, som åligger liufvudlottegarne,

må ej mot dem göras gällande i annan ordning, än i lagen

angående bankaktiebolags, sedelutgifvande bankbolags och sparbanks

konkurs finnes föreskrifven.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

7 §•

Hufvudlottegarne stånde öppet att med sig förena kommanditlottegare.

Sådan lottegare är icke för bolagets förbindelser ansvarig

med mera än han i bolaget insatt eller åtagit sig insätta. Ej må

kommanditlottegare i bolaget inrymmas för större belopp än som motsvarar

hälften af grundfonden. Det af kommanditlottegare tillskjutna

belopp häftar lika med grundfonden för bolagets samtliga förbindelser.

Kommanditlottegare må ej deltaga i andra beslut å bolagsstämma

än val af revisorer. Till revisor må kommanditlottegare kunna utses.

8 §•

Hufvudlottegare eller hans sterbhusdelegare vare ej berättigad

att under oktrojtiden afgå från bolaget eller öfverlåta någon af sina

lotter å annan person, med mindre bolaget dertill samtycker. Ansökning

härom göres skriftligen hos bolagets styrelse; skolande dervid

medelst handlingar, som till bolaget öfverlemnas, styrkas, att den, å

hvilken öfverlåtelsen sker, godkänner densamma. Dylik ansökning skall

pröfvas å först derefter infallande ordinarie'' bolagsstämma.

Bolaget må dock eg a att å bolagsstämma åt styrelsen uppdraga

att vid sammanträde, hvartill styrelsens samtlige ledamöter böra vara

bevisligen kallade, godkänna öfverlåtelser af lotter i bolaget; skolande

kallelsen innehålla uppgift om den eller de öfverlåtelser, hvilka vid

sammanträdet komma under pröfning. Ej må öfverlåtelse anses vara

af styrelsen godkänd, derest icke alla vid sammanträdet närvarande

styrelseledamöter biträdt beslutet derom. Öfverlåtelser, som styrelsen

godkänt, skola vid näst derefter infallande ordinarie bolagsstämma för

bolaget anmälas.

Ledamot af styrelsen eller suppleant för styrelseledamot må ej

utan ordinarie bolagsstämmas samtycke öfverlåta någon af de lotter,

som af houotn innehades, då han sist utsågs till styrelseledamot eller

suppleant; och ege bolagsstämman ej medgifva styrelseledamot eller

suppleant att öfverlåta lotter i vidsträcktare mån, än att han fortfarande

blifver innehafvare af lotter till minst det belopp, som i 39 § omförmäles.

9 §•

Kommanditlottegare må öfverlåta sina lotter till annan person;

skolande anmälan om sådan öfverlåtelse af den nye egaren göras hos

bolagets styrelse.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

5

10 §.

Bolagsordningen och Konungens beslut om stadfästelse derå samt

förteckning öfver lmfvudlottegarne med uppgift tillika å det antal lotter,

en hvar af dem innehar, skola företes hos den rådstufvurätt, under

hvilken bolaget lyder. Rätten intage ordagrant innehållet af dessa

handlingar i sitt protokoll samt läte på bolagets bekostnad i allmänna

tidningarna införa kungörelse om bolaget jemte förteckningen öfver

hufvudlottegarne och det antal lotter, en hvar af dem innehar.

ii §■

Förr än bankbolag öppnar sin rörelse skall inför Konungens Befallningshafvande

styrkas:

att hvad i 10 § är föreskrifvet blifvit behörigen fullgjordt;

att å lotterna blifvit inbetaide minst tjugu procent af grundfonden

och säkerhet stäld derför, att återstoden varder inbetald i enlighet med

hvad i 14 § stadgas;

att eu hvar af hufvudlottegarne till förvaring hos bolaget aflemnat

eu af två personer bestyrkt skriftlig handling, innefattande erkännande

af honom, att han är innehafvare af det antal lotter den i nästföljande

§ omförmälda registerbok utvisar; samt

att i allmänna tidningarna blifvit införd uppgift å styrelsens ledamöter

och deras suppleanter äfvensom å dem, hvilka ega att underskrifva

sådane bolagets förbindelser, som ej äro att hänföra till sedlar.

. 12 §.

I banken skall finnas en särskild bok, i hvilken samtlige såväl

hufvudlottegare som kommanditlottegare skola inregistreras och anteckning

skall göras om de lotter en hvar innehar.

I registerboken skola alla i behörig ordning godkända förändringar

i eganderätten till lotter genast antecknas. Ej må någon uppbära

vinstutdelning å lott, för hvilken han ej är i registerboken införd såsom

egare.

En hvar, som sådant önskar, stånde fritt att å de tider, banken

hålles för allmänheten öppen, af registerboken taga kännedom äfvensom

att mot den afgift, som är stadgad för afskrift, meddelad vid underdomstol

i stad, erhålla till rigtigheten af vederbörande tjensteman bestyrkt

utdrag derur.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

13 §.

När i registerboken anteckning skett om förändring i eganderätten

till hnfvudlottegares lott, skall uppgift härom genom styrelsens

försorg ofördröjligen aflemnas till rådstufvurätten, som låter intaga

uppgiften i sitt protokoll. Efter utgången af hvarje år skall rådstufvurätten

på bolagets bekostnad låta i allmänna tidningarna införa kungörelse

om de under året i dess protokoll antecknade förändringar i

eganderätten till hufvudlottegarnes lotter.

14 §.

Af grundfonden skola inbetalas minst tjugu procent innan bankbolag

öppnar sin rörelse, ytterligare minst tjugu procent inom tre månader

från det rörelsen öppnats och återstoden inom ett år från samma tid.

Det åligger bolagets styrelse att inom ett år från bankens öppnande

inför Konungens Befallningshafvande styrka, att grundfonden

blifvit till hela sitt belopp inbetald. Sker det ej, göre Konungens Befallningshafvande

derom anmälan hos Konungen; och ankomma på

Konungen att förklara bolaget hafva förverkat rättigheten till bankrörelses

drifvande.

15 §.

Hafva kommanditlottegare blifvit i bankbolag inrymde, skall det

belopp, som dem åligger att tillskjuta, »inbetalas inom ett år från det

teckningen deraf afslutats eller, derest teckningen afslutats före bankrörelsens

öppnande, från sistnämnde tid.

16 §.

Grundfonden skall fördelas i lotter å lika belopp. Lottbref skall

ställas till viss person och må ej utfärdas förr, än grundfonden blifvit

till fullo inbetald.

Lag samma vare om den genom tillskott af kommanditlottegare

bildade särskilda fond; dock att lottbref till sådane lottegare ej må utställas

förr, än jemväl denna fond till fullo inbetalts.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.

7

17 §■

Inbetald grundfond och den genom tillskott af kommanditlottegare

bildade särskilda fond må ej, så länge bankrörelsen fortfar, minskas

genom utdelning eller annan återbetalning till lottegarne.

18 §.

1 bplagsordningen må ej rätt medgifvas bankbolag att öka sin

grundfond utöfver dubbla beloppet af hvad samma fond enligt bolagsordningen

minst skall utgöra.

19 §.

Af bankbolags behållna årliga vinst skola minst tio procent afsättas

för bildande af en reservfond. Sedan reservfonden uppgått till

tjugu procent af bolagets grundfond, må vidare afsättning till reservfonden

kunna upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning

dertill ånyo vidtaga.

Reservfonden må endast användas till betäckande af den förlust,

som å bolagets rörelse i dess helhet under något år kan hafva uppstått.

II Kap.

Om bankbolags rörelse.

20 §.

Bankbolag må ej drifva handel med annat än guld och silfver,

in- och utrikes vexlar samt räntebärande papper.

21 §.

Ej må bankbolag ega annan fastighet än som för bankens inrymmande

är afsedd. För bankbolags fordran pantsatt eller utmätt,

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

fast eller lös, egendom, som försäljes å auktion, dervid bolagets rätt

kan vara beroende, må bolaget vara oförhindradt att inropa; vare dock

skyldigt att åter afyttra densamma, så snart det utan förlust kan ske.

Bankbolag må ej ega eller såsom säkerhet för försträckning mottaga

egna lottbref.

22 §.

Till viss man eller order eller till innehafvare!! må bankbolag

ej utställa räntebärande förbindelser, lydande å mindre belopp än femhundra

kronor, ej heller utfärda andra tryckta eller graverade förbindelser

än sedlar.

23 §.

Depositionsbevis, som bankbolag utfärdar, skall, vare sig att ränta

å de insatta medlen utfästes eller ej, ställas till viss man och innehålla,

att öfverlåtelse bör till nye egarens säkerhet hos banken anmälas.

III Kap.

Om bankbolags sedelutgifningsrätt.

24 §.

För sedlar, hvilka utgifvas af bankbolag, skall finnas i allmänt

förvar satt pant, bestående af värdepapper eller guld.

Inom den bankbolag af Konungen medgifna sedelutgifningsrätt

på grund af värdepapper må bolaget i allmänna rörelsen hålla på en

gång utelöpande banksedlar till belopp, som motsvarar värdet af den

för sedlarne satta pant, hvarom i nästföljande § sägs.

Derutöfver må bankbolag jemväl utfärda sedlar till ett belopp,

motsvarande värdet utaf bolaget tillhörigt guld, som af bolaget sättes

såsom pant i allmänt förvar, dock under vilkor att bolaget vid sitt

hufvudkontor har i kassan inneliggande guld till ett värde af femtio

procent af det sålunda i allmänt förvar satta guldet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kong!,. Maj:U Nåd. Proposition N:o 23.

9

25 §.

Pant i värdepapper, som af bankbolag sättes för dess sedlar, skall

till minst sjuttio procent bestå af statens, allmänna hypoteksbankens

eller hypoteksföreningars mellan jordegare å landet obligationer; dock

må jemväl andra inhemska obligationer, som noteras på utländsk börs,

äfvensom lätt säljbara utländska statspapper pantsättas, der de af Konungen

i sådant afseende varda godkända. Panten får till återstående

delen eller högst trettio procent utgöras af skuldebref, intecknade i

jordegendom å landet eller fastighet i stad inom hälften af senast faststälda

taxeringsvärde, så framt Konungens Befallningshafvande finnerinteckningen

medföra full säkerhet för förskrifna beloppet; skolande

likväl byggnad i stad, för att inteckning deri må sättas såsom pant

för sedlarne, vara braudförsäkrad uti någon med vederbörligen faststäldt

reglemente försedd brandförsäkringsinrättning inom riket.. Konungen

bestämmer det värde, hvartill hvarje särskild! slag af obligationer må

godkännas såsom pant för sedlarne.

20 §.

De af bankbolag för dess sedlar i pant satte värdepapper eller

någon del deraf må,- på bolagets begäran, utbytas mot andra värdepapper

af beskaffenhet, som i 25 § sägs, dock med iakttagande deraf,

att den del af panten, som utgöres af intecknade skuldebref, icke någonsin

kommer att öfverstiga trettio procent af hela panten. Värdepapper

må ock kunna utbytas mot guld, som då skall nedsättas i allmänt förvar

på enahanda sätt, som om värdepapper stadgas.

27 §.

Pant, som af bankbolag sättes för dess sedlar, skall, afskild från

bankens öfriga tillgångar, vara i den stad, der hufvudkontoret är beläget,

förvarad i rum, som är försedt med tre olika lås och blifvit af

Konungens Befallningshafvande godkändt. Ett af Konungens Befallningshafvande

utsedt ombud, bankbolagets styrelse samt en ledamot af

magistraten skola innehafva nyckeln hvar till sitt lås,

Bill. till Rilcsd. Vrot. 1887. 1 Sami. 1 Afd. IG Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

28 §.

Uti de bankbolags tillgångar, som äro, på sätt i 27 § sägs, af bolaget

satta i allmänt förvar såsom pant för dess sedlar, njuter innehafvare

af bolagets sedlar förmånsrätt, på sätt i 17 kap. handelsbalken

stadgas. .

29 §.

Har bankbolag sedlar på en gång utelöpande utöfver det belopp,

som bolaget, enligt hvad här ofvan är föreskrifvet, eger utfärda, och

varder ej förhållandet inom fyra dagar rättadt, skall bolaget till statsverket

erlägga ett tusen kronor för hvarje dag dess utelöpande

sedlar öfverskridit det tillåtna beloppet, och åligge Konungens Befallningshafvande

att genast anmäla förhållandet hos Konungen. Öfverskrides

sedelutgifningsrätten oftare eller är förseelsen eljest af svårare

beskaffenhet, ankomme på Konungen att återkalla det bolaget lemnade

tillstånd att utgifva egna banksedlar.

30 §.

De sedlar, som af bankbolag utgifvas, skola ställas till innehafvaren

att utan ränta vid anfordran inlösas.

Banksedlar må lyda endast å tio, femtio, ett hundra, fem hundra

och ett tusen kronor; dock vare bankbolag förbjudet vid äfventyr, som

i 29 § sägs, att hafva sedlar å tio kronor utelöpande till högre sammanlagdt

belopp än som motsvarar tre femtedelar af hvad Konungen medgifvit

att bankens på värdepapper grundade sedelutgifning högst må

utgöra.

31 §.

Om längd och bredd å de sedlar, som af bankbolagen må utgifvas,

förordnar Konungen. Sedlar skola vara tryckta eller graverade

samt underskrift^ af minst två bland styrelsens ledamöter och en af

bolagets tjenstemän. Ej må bankbolags sedlar tillverkas till likhet

med riksbankens sedlar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

32 §.

Banksedel skall ovilkorligen, då den företes i bankens hufvudkontor

till invexling, inlösas med lagligen i riket gällande guldmynt.

33 §.

Vägras inlösen, vare innehafvare!! af banksedeln berättigad att jemte

kapitalet åtnjuta ränta efter sex för hundra om året från den dag, inlösen

blifvit vägrad, intill dess betalning kan erhållas; och ege innehafvaren

efter protest, verkstäld genom notarius publicus, anmäla förhållandet

hos Konungens Befallningshafvande, som, derest det ej genast

kan visas, att hindret härrört af någon tillfällighet, ofördröjligen skall

inberätta förhållandet till Konungen och under tiden inställa bankrörelsen.

På Konungen ankomme att besluta, huruvida den bolaget meddelade

tillåtelse till bankrörelses drifvande i sådant fall skall vara förverkad.

34 §.

Har bankbolag, medelst bestyrkt utdrag af bankens böcker, hos

Konungens Befallningshafvande visat, att bolaget ej har sedlar utelöpande

till så stort belopp som det, hvartill värdet af den för sedlarne satta pant

uppgår, ege bolaget att utbekomma så stor del af panten, som i värde

öfverstiger de utelöpande sedlarne. Ej må bankbolag derefter öka sin

sedelutgifning förr, än pant för sedlarna till motsvarande belopp åter

blifvit i allmänt förvar satt.

35 §.

Vill bankbolag afstå sin sedelutgifningsrätt eller någon del deraf,

göre derom anmälan hos Konungen.

36 §.

Förr än bankbolag börjar att utgifva egna banksedlar, skall inför

Konungens Befallningshafvande styrkas:

att pant för sedlarne blifvit, på sätt i 27 § sägs, satt i allmänt förvar;

att profblanketter till banksedlarne blifvit till finansdepartementet

mlemnade; samt

att uppgift å de personer, som skola underskrifva banksedlarne,

blifvit uti allmänna tidningarna införd.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Mj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

IV Kap.

Om bankbolags förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma och revision

37 §.

Bankbolags liufvudkoutor skall vara beläget i stad, der magistrat

finnes.

38 §.

Hufvudlottegarne skola inom sig utse syssloman att utgöra bolagets

styrelse. Denna eger att, under det ansvar och den kontroll af

offentlig myndighet, som i allmän lag eller genom denna författning

stadgas, förvalta banken samt att i alla mål lagligen tala och svara

för bolaget.

Styrelsens ledamöter skola vara minst fem.

39 §•

För att kunna väljas till ledamot af styrelsen eller till suppleant

för styrelseledamot skall bolagsman i bankens registerbok vara antecknad

såsom innehafvare af lotter till belopp af minst ett tusen kronor.

40 §.

Uppgift å styrelsens ledamöter och deras suppleanter äfvensom

a dom, Indika eg a att underskrifva bankbolagets sedlar och öfriga förbindelser,

skall, så ofta förändring deri inträffar, så ock efter hvarje

ordinarie bolagsstämma, ofördröjligen lemnas till Konungens Befallningshafvande

och genom styrelsens försorg införas i allmänna tidningarna.

41 §.

Styrelsen åligger:

att ställa sig till noggrann efterrättelse denna lag, den för bankbolaget

faststälda bolagsordning samt den af bolaget för styrelsen utfärdade

instruktion;

att när som helst hålla bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga

för Konungens Befallningshafvande eller dess ombud, för den

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

af Konungen förordnade bankinspektören samt för den särskilda undersökning,

Konungen eller chefen för finansdepartementet eljest kan finna

för godt att låta anställa;

att genast efter hvarje månads slut i närvaro af Konungens Befallningshafvande

eller dess ombud, enligt formulär, som från finansdepartementet

meddelas, upprätta eu öfversigt, utvisande bankens tillgångar

och skulder, jemte uppgift om räntesatserna för bolagets in- och utlåning

samt diskonto, som under den tid öfversigten omfattar varit hos bolaget

gällande, och att, derefter ofördröjligen till nämnda departement insända

denna öfversigt för dess offentliggörande genom departementets försorg;

att jemväl i öfrigt meddela chefen för finansdepartementet och

bankinspektören alla de upplysningar rörande banken, som af dem äskas;

att vid hvarje kalenderårs slut låta upprätta fullständigt bokslut

öfver bolagets ställning;

att, efter verkstäld revision, till finansdepartementet insända revisionsberättelsen

och låta införa densamma i allmänna tidningarna; samt

att, der styrelsen under löpande räkenskapsår finner anledning

till antagande, att till följd af lidna förluster reservfonden och tio procent

af grundfonden förlorats, eller chefen för finansdepartementet af

enahanda anledning sådant förordnar, ofördröjligen låta upprätta bokslut

och kalla revisorerna att granska bokslutet.

42 §.

Alla skriftliga afhandlingar, som styrelsen för bolaget ingår, skola

underskrifvas å bolagets vägnar och med utsättande af dess antagna

benämning, vid äfventyr att eljest styrelsens ledamöter, som underskrifvit,

afhandlingen, skola för fullgörande af bolagets derpå grundade

förbindelse ansvara såsom för egen skuld, en för alla och alla för en.

43 §,

Sker afvikelse från denna lag eller från bolagets ordning, och

varder ej den anmärkta afvikelsen rättad inom trettio dagar, ankomme

på Konungen att förklara bolaget hafva förverkat rättigheten att drifva

bankrörelse.

44 §.

Ledamot af styrelsen, äfvensom suppleant för styrelseledamot,

kan från sitt uppdrag skiljas genom i behörig ordning fattadt bolagsstämmobeslut.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

45 §.

Styrelseledamot förblifve bolaget ansvarig för de åtgärder, i Indika

lian deltagit, till dess ansvarsfrihet, på sätt i 47 § sägs, blifvit beviljad.

Har ej talan å styrelseledamots förrättning blifvit anstäld inom natt

och år från det den revision, hvarom i 48 § förmäles, blifvit afslutad,

vare så ansedt som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.

46 §.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas minst en gång årligen.

Vid bolagsstämma tillkomme rösträtt endast den, som i registerboken

är antecknad såsom lottegare i bolaget.

47 §.

Ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter må meddelas endast af ordinarie

bolagsstämma. Ej må styrelseledamot i beslut derom deltaga.

48 §.

Revision skall hvarje år förrättas. Deri deltage en af Konungens

Befallningshafvande förordnad person.

Val af revisorer skall årligen ske vid ordinarie bolagsstämma;

skolande dervid iakttagas, att åtminstone hvart annat år en af revisorerne

ombytes. Ej må styrelseledamot deltaga i sådant val.

49 §.

Öfverträda styrelseledamöter eller andra lottegare denna lag

eller bolagsordningen, vare de skyldige att ersätta all genom sådan

öfverträdelse uppkommen skada, en för alla och alla för en.

V Kap.

Om bankbolags upplösning och om förlängning af bankbolags oktroj.

50 §.

Har bankbolag, enligt behörigen reviderad!, bokslut, gjort sådana

förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 23.

e

skall styrelsen, senast den dag revisionsberättelsen aflemnas, sammankalla

bolagsstämma till första dag sådant enligt bolagsordningen kan

ske, och läte styrelsen dessutom om bolagsstämman ofördröjligen underrätta

hufvudlottegarne genom särskilda bref, som med posten afsändas;

skolande i dessa bref uppgifvas, att bolaget gjort sådan förlust, som

här är sagd.

Har före eller senast vid bolagsstämman af hufvudlottegare tecknats

hvad som erfox-dras för att återställa grundfonden till dess behöriga

belopp, ege bolaget att fortsätta rörelsen; i motsatt fall skall

bolaget ställas under utredning. Sålunda tecknadt tillskott skall till

bolaget inbetalas inom tre månader från bolagsstämman.

Finner Konungens Befallningshafvande att, oaktadt erforderligt

tillskott icke blifvit tecknadt, bolaget likväl fortsätter rörelsen, eller

att tecknadt tillskott icke blifvit inom föreskrifven tid erlagdt, skall

Konungens Befallningshafvande ofördröjligen inberätta förhållandet till

Konungen och under tiden inställa bankrörelsen. På Konungen ankomrae

att förordna om bolagets ställande under utredning.

Öl §.

De hufvudlottegare, som verkstält tillskottet, ege att af bolagets

blifvande behållna vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet,

jemte sex procent årlig ränta, innan annan utdelning får ske. Upplöses

bolaget förr, än sådant tillskott blifvit till fullo återbetaldt, skall, sedan

boingets skulder blifvit guldna, tillskottet, dock utan beräkning af ränta

för tid efter bankrörelsens upphörande, gäldas af bankens tillgångar,

så långt de dertill förslå, innan någon utdelning å lotterna må ega rum.

52 §.

Har Konungen förklarat bankbolag hafva förverkat rättigheten

att drifva bankrörelse, eller varder i det fall, hvarom i 50 § förmäles,

bankbolag stäldt under utredning, skall, der ej bolaget afträdt sin

egendom till konkurs, chefen för finansdepartementet förordna allmänt

ombud, som har att närvara vid styrelsens sammanträden, med rätt att

yttra sig till protokollet, samt att i öfrigt öfvervaka utredningen.

53 §.

Varder, under det bankbolag fortsätter sin rörelse, utdelning beslutad

och verkstäld, ändå att, enligt senast upprättade, behörigen revi
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongi. Majds Nåd. Proposition N:o 23.

derade bokslut, tillgång dertill icke kan beredas utan åsidosättande af

de i 17 och 19 §§ angående bolagets fonder meddelade bestämmelser,

vare, i händelse af bolagets oförmåga att fullgöra sina förbindelser, de

lottegare, som uppburit sådan utdelning, skyldige att återbära densamma;

och ansvare derjemte, på sätt i 49 § stadgas, de, som deltagit

i beslutet, eu för alla och alla för en, för den brist, som vid återbäringen

kan uppkomma.

Lag samma vare der, efter det bankbolag blifvit stäldt under utredning

eller beslut fattats om bolagets upplösning, utdelning till lottegarne

skett och bolaget sedermera finnes oförmöget att fullgöra sina

förbindelser.

54 §.

När bankbolag upplöses utan konkurs, vill, uppå anmälan härom,

Konungen genom allmän kungörelse förelägga en hvar, som innehar

af bolaget utgifven sedel, att inom två år från kungörelsens dag, vid

förlust af all betalningsrätt, förete sedeln till infriande i banken; skolande

kungörelsen minst fyra gånger under hvartdera året uppläsas i

rikets kyrkor och införas i allmänna tidningarna.

66 §.

Önskar bankbolag erhålla förlängning af bolaget meddelad oktroj,

göre i den ordning, som i 1 § är sagd, ansökning derom sist sexton

månader innan den löpande oktrojen tilländagår.

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma

sist tjugu månader före utgången af den löpande oktrojen; och åligge

det styrelsen att om beslutet ofördröjligen underrätta hufvudlottegarne

genom särskilda bref, som med posten afsändas.

56 §.

Hufvudlottegare, som ej vill under förlängd oktroj i bolaget qvarstå,

ege, derest lian sist aderton månader före oktrojtidens utgång sådant

för styrelsen anmält, att, efter det den löpande oktrojen tilländagått,

ur bolaget utträda samt af bolagets behållning enligt behörigen

revideradt bokslut utbekomma hvad på honom belöper.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

17

VI Kap.

Särskilda bestämmelser.

57 §.

Enskildes förhållanden till bankbolag må ej för allmänheten yppas.

58 §.

Genom styrelsens försorg skall i allmänna tidningarna tillkännagifvas,

när bankbolag börjar eller slutar sin rörelse. Sådan underrättelse

skall jemväl insändas till finansdepartementet.

59 §.

Förändring af bankbolags ordning ege ej giltighet med mindre

den varder af Konungen stadfästad; och vare om anmälan hos rätten

af den förändring och dess kungörande lag, som i 10 § sägs.

60 §.

Vid fordringars utsökande njute bankbolag samma rätt till handräckning,

som för riksbanken är beviljad.

61 §.

Bankbolag skall i de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag

stadgas, lyda under rådstufvurätten i den stad, der bolagets hufvudkontor

är beläget.

62 §.

Bolagsordning för bankbolag skall innefatta närmare bestämmelser

angående:

a) grundfondens belopp;

Bill. till Riks. Rrot. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 16 Käft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

b) huruvida kommanditlottegare må inrymmas i bolaget samt,

derest det medgifves, vilkoren derför och den andel i årliga vinsten,

som skall dem tillkomma;

c) reservfonden och den del af årliga vinsten, som skall öfverföras

till reservfonden;

d) den stad, der bolagets hufvudkontor skall vara beläget;

e) bankens rörelsegrenar;

f) antalet af styrelsens ledamöter och suppleanter för dem samt

tiden för deras uppdrag;

g) tid och ort för ordinarie bolagsstämma och vilkoren för sammankallande

af extra bolagsstämma;

h) rösträtt vid bolagsstämma;

i) huruvida till revisor må utses annan än lottegare i bolaget;

antalet revisorer och tiden för revisionen;

k) den ordning, i hvilken bolaget må besluta att före oktroj tidens

utgång sig upplösa; samt

l) sättet för vinnande af ändring i bolagsordningen.

63 §.

Det åligger bankbolag att med belopp, som af Konungens Befallningshafvande

bestämmes, godtgöra ombud, som Konungens Befallningshafvande

enligt 27 och 41 §§ hos banken anställer, den person, som

enligt 48 § af Konungens Befallningshafvande förordnas att deltaga i

den årliga revisionen, samt det allmänna ombud, som chefen för finansdepartementet

enligt 52 § förordnar.

Öfvergångsstadganden.

64 §.

Varder enligt denna lag sedelutgifningsrätt medgifven bankbolag,

som enligt äldre lag egt rätt att utgifva egna banksedlar, skola följande

särskilda bestämmelser lända till efterrättelse:

l:o.) Innan bankbolaget börjar sin rörelse på grund af oktroj,

meddelad enligt denna lag, skall bolaget, medelst styrkt utdrag ur bankens

böcker, inför Konungens Befallningshafvande visa, att sedlar, ut
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

gifna under bolagets föregående oktrojer, icke äro utelöpande till högre

belopp än bolaget, enligt hvad i denna lag stadgas, är berättigadt utgifva,

samt att, i öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna lag,

pant för bolagets sedlar blifvit i allmänt förvar satt.

2:o.) Innehafvare af sedel, utgifven under någon af bolagets föregående

oktrojer, skall ega lika rätt till betalning ur bankens tillgångar,

som innehafvare af sedel, utgifven under oktroj enligt denna lag.

3:o.) Under föregående oktrojer af bolaget utgifna sedlar, hvilka

icke blifvit infriade, skola inräknas i beloppet af bolagets utelöpande

sedlar.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1888; dock att för bankbolag,

hvars rätt att utgifva egna banksedlar grundas på tillåtelse, meddelad

före nämnda dag, skall gälla hvad hittills varit stadgadt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 23.

Förslag till

Lag

angående tillägg till och ändring i lagen för Rikets Ständers

bank den I Mars 1830.

Härigenom förordnas, att nedannämnde §§ i lagen för Rikets

Ständers bank den 1 Mars 1830 skola erhålla följande lydelse:

§ 5.

Mom. 1. Banken ege att utgifva sedlar till det belopp, som motsvaras

af följande tillgångar:

a) metallisk kassa, så beräknad som i § 6 sägs;

b) på utrikes ort nedsatt eller under transport derifrån varande,

mot sjöfara försäkradt guldmynt eller omyntadt guld; och

c) hos bankinrättningar eller handelshus på utrikes ort i löpande

räkning innestående medel.

Mom 2. Utöfver det enligt mom. 1 medgifna belopp vare banken

berättigad till en sedelutgifning af högst fyratiofem millioner kronor

under vilkor, att de på grund häraf utgifna sedlar motsvaras af följande

tillgångar sammanräknade:

a) lätt säljbara utländska statspapper;

b) statens, allmänna hypoteksbankens och andra inhemska obligationer,

som å utländsk börs noteras;

c) vexlar, betalbara inom eller utom riket.

\

§ 6.

Såsom bankens metalliska kassa skall beräknas allt inom landet

befintligt, banken tillhörigt svenskt och utländskt guldmynt, omyntadt

guld samt i Sverige, Norge eller Danmark i öfverensstämmelse med

konventionen den 27 Maj 1873 pregladt silfvermynt.

Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än femton

millioner kronor. Derutöfver skall, då de på grund af § 5 mom. 2 ut
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

gifna sedlar öfverstiga trettiofem millioner kronor, banken hålla i metallisk

kassa minst trettio procent af det belopp, hvarmed de på sådan

grund utgifna sedlar öfverskjuta sistnämnda summa.

Den del af metalliska kassan, som utgöres af guld, må ej bibehållas

vid mindre belopp, än som svarar mot fyra femtedelar af den

metalliska kassan i dess helhet.

§ 7.

Guld i plants, som för bankens räkning aflemnas till myntverket,

skall af banken inlösas med guldets värde i svenskt mynt, eller två

tusen fyra hundra åttio kronor för ett kilogram fint guld med afdrag

af en fjerdedels procent i myntningskostnad, så ock, der smidbargöring

och skedning ifrågakomma, af derför stadgade utgifter; dock må fullmäktige,

när de så skäligt finna, befria säljaren från myntningskostnaden

eller någon del deraf.

§ 8.

Uppgifter rörande bankens ställning skola offentliggöras på sätt

och i den ordning, reglementet för banken närmare bestämmer.

§ 9.

Alla stadgar och reglementen angående bankens rörelse och förvaltning

skola upprättas i noggrann öfverensstämmelse med de i denna

lag faststälda grunder.

§ io.

I fråga om enskildes rätt att ingå bolag för drifvande af bankrörelse

gälle hvad derom särskildt är stadgadt eller framdeles af Konung

och Riksdag stadgadt varder.

Denna lag må, såsom allmän civillag, ej annorlunda ändras, än

på sätt i Regeringsformens 87 § 1 mom. stadgadt är, och ege i afseende

på verkställigheten samma kraft och verkan som öfriga gällande

lagar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 17 december

1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr ministern för utrikes ärendena

Grefve Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Chefen för finansdepartementet Statsrådet Friherre Tamm föredrog

vidare efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet:
Riksdagens

underdåniga skrifvelse den 16 maj innevarande år,

deri Riksdagen anmält, bland annat, att Kongl. Maj:ts nådiga propositioner

den 6 förutgångne mars, i hvad de innefattade förslag till lag

med vissa bestämmelser angående bankbolag med sedelutgifningsrätt

och till förordning angående enskilda banker med rätt att utgifva egna

banksedlar, icke blifvit af Riksdagen antagna,

i sammanhang hvarmed Departementschefen anmälde en den 13

april innevarande år till Kongl. Maj:t ingifven skrift, deri de enskilda

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

bankernas syndikat uttalat sin uppfattning och sina önskningar angående

vissa delar af banklagstiftningen.

Härefter anförde Departementschefen:

»Ehuru Riksdagen sålunda icke funnit sig böra godkänna de af

Eders Kong], Maj:t framlagda förslag till förändrad lagstiftning för de

enskilda sedelutgifvande bankerna, synes dock frågans behandling hos

Riksdagen tydligen gifva vid handen, att den emellan Eders Kongl.

Maj:t och Riksdagen rådande meningsskiljaktighet härutinnan väsentligen

afser endast sådana ämnen, deri öfverensstämmelse utan allt för

stor svårighet bör kunna ernås. I flertalet hufvudsakliga och principielt

vigtiga frågor hafva Riksdagens båda kamrar gillat de af Eders

Kongl. Maj:t framlagda förslag. Sålunda torde man af de beslut, som

af hvardera kammaren fattats, få draga den slutsats, att den rådande

meningen inom Riksdagen är densamma, som legat till grund för deu

nådiga propositionen, eller att upphörandet af den enskilda sedelutgifningen

och koncentrerandet af sedelutgifningsrätten hos en enda bank

är det mål, hvartill lagstiftningen på bankväsendets område bör sträfva,

men att vidtagandet åt eu i vår nationella hushållning så djupt ingripande

reform likväl bör genomföras med all den varsamhet, som nödighänsyn

till såväl våra näringars närvarande tillstånd som bestående

bankinstitut kräfver.

Kamrarne hafva vidare sammanstämmande ansett, att vid lagstiftning

lör enskilda banker med sedelutgifningsrätt följande med den

nådiga propositionen öfverenstämmande grunder böra iakttagas, nemligen:

att Konungen egen medgifva bankbolag oktroj för högst tio år

och derutöfver intill slutet af då löpande kalenderår samt fastställa

ordning för bolaget;

att bolagsmännen skola vara svenska medborgare till ett antal

af minst trettio och grundfonden, som af dem insättes, utgöra minst

en million kronor;

att bolagsmännen, som icke vidare skola vara solidariskt ansvarige

för alla bankbolagets förbindelser, böra utöfver den på en hvar

belöpande andel af grundfonden ansvara för bolagets samtliga förbindelser

med lika belopp som andelen i grundfonden och derutöfver med

lika stort belopp särskild! för de af bolaget utgifna sedlar, hvilken

ansvarighet skall göras gällande i enlighet med särskild lag angående

bankaktiebolags, sedelutgifvande bankbolags och sparbanks konkurs,

hvartill förslag ock var af Eders Kong]. Maj:t framlagdt;

att enskildt bankbolags sedelutgifningsrätt skall vara grundad på

värdepapper eller guld som, afskiljda tran bolagets öfriga tillgångar,

skola sättas under allmänt förvar såsom pant för,sedlarne;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

att sedlarnes innehafvare skola i de sålunda pantsatta tillgångarne

åtnjuta förmånsrätt såsom i handfången pant enligt 17 kap. 3 § handelsbalken;
att

Konungen i sammanhang med meddelande af tillstånd till

bankrörelsens drifvande bestämmer den sedelutgifningsrätt, som under

oktrojtiden må tillkomma bolaget;

att den på värdepapper grundade sedelutgifningsrätt, som medgifves

samtliga enskilda banker, ej må öfverskrida ett visst belopp,

om hvars storlek meningarne emellertid varit delade;

att sedlar må fortfarande utgifvas i hittills vanliga valörer, men

bankbolag ej hafva sedlar å tio kronor på en gång utelöpande till högre

belopp än till en viss del af hvad Konungen medgifvit att bankens på

värdepapper grundade sedelutgifningsrätt högst må utgöra; varande

storleken af nämnde del föremål för skiljaktiga meningar;

att kommanditlottegare må inrymmas i bankbolag; samt

att det allmänna bör genom finansdepartementet och Konungens

befallningshafvande utöfva viss kontroll öfver bankbolags verksamhet.

Deremot har vid den kongl. propositionens behandling yppats

en väsentlig skiljaktighet i fråga, huruvida i den lag, som är afsedd

att stiftas, den tidpunkt bör fastställas, då de enskilda bankernas sedelutgifning

skall upphöra, och huruledes indragning af sedelutgifningsrätten

bör ske.

Vidare har inom Riksdagen uttalats en från Eders Kongl. Maj:ts

senaste proposition afvikande mening hufvudsakligen i afseende på beloppet

af den på värdepapper grundade sedelutgifning, som bör bankerna

medgifvas, beskaffenheten af de värdepapper, som må godkännas

såsom pant för sedlarne, samt i öfrigt beträffande några formella frågor,

hvilka dock icke äro af beskaffenhet att utöfva något afsevärdt inflytande

på frågan i dess helhet.

Huru öfvertygad jag än är derom, att den framtida utvecklingen

af bankväsendet här i landet likasom i de flesta andra länder kommer

att leda till sedelutgifningsrättens öfverlemnande åt en enda centralbank,

tvekar jag dock icke att vidhålla den åsigt, att för ernående af

detta mål måste i afseende å riksbankens organisation och verksamhet

vidtagas åtgärder, som göra densamma mera skickad att uppehålla ställningen

såsom en enda sedelutgifvande bank. 1 detta afseende tillåter

jag mig erinra om riksbankens nuvarande ställning såsom helt och

hållet beroende af en politisk riksförsamling, hvilket förhållande onekligen

kan framdeles, likasom det tillförene skett, under vissa förutsättningar

verka menligt. Bankkomitén har ock derföre föreslagit en reorganisation

af riksbanken, hvilken onekligen skulle erbjuda bättre

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.

garanti, att icke de politiskt magtegande vid något tillfälle kunde begagna

riksbanken till befordrande af ändamål, som icke öfverensstämde

med bankens fördel. Med den omvårdnad, hvarmed Riksdagen för

närvarande omfattar riksbanken, och den omsorg, Riksdagen ådagalägger

att betrygga bankens soliditet, lärer man emellertid inom Riksdagen

anse ett upprepande af förra tiders felgrepp knappast tänkbart,

och en reform af banken, som skulle undandraga den Riksdagens uteslutande

bestämmanderätt med afseende på förvaltningen, lärer derför

ej för närvarande hafva någon större utsigt till framgång. Andra åtgärder,

äfvenledes önskvärda för att befria banken från uppgifter, som

ej väl lämpa sig för eu centralbank, men för närvarande näppeligen lättare

att åstadkomma, äro t. ex. förbud för banken att godtgöra ränta på

insatta medel samt frånskiljandet från bankens rörelsegrenar af utgifvande

af af betalnings- eller diskontlån, hvilken rörelse borde öfverlemnas

åt andra institutioner, så att styrelsen för riksbanken och dess

afdelningskontor icke behöfde tillsättas jemväl med hänsyn till denna

art af utlåning. Så länge det emellertid icke låter sig bestämma, huruvida

eller när längre gående åtgärder till riksbankens reformerande

skulle kunna genomföras, har det synts mig icke vara tillrådligt att

fastställa den tidpunkt, då en i landets ekonomiska lif så djupt ingripande

reform som den totala indragningen af de enskilda bankernas

sedelntgifning bör ske, lika litet som att någon längre tid i förväg

bestämma, när de enskilda bankernas rätt att utgifva tiokronesedlar bör

upphöra, utan jag anser, att med beslut om sedelutgifningsrättens begränsning

utöfver hvad nu genom lag kan varda faststäldt att gälla

för den närmaste framtiden och om denna rätts slutliga upphörande

bör anstå, till dess enighet vunnits rörande den ställning, som riksbanken

bör intaga. I denna fråga kan jag således icke tillråda Eders

Kongl. Maj:t att frångå den åsigt, som fått sitt uttryck i den till innevarande

års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående enskilda banker

med sedelutgifningsrätt.

Det oaktadt vill det synas mig, som om utsigt ej bör saknas att

vid nästa riksdag ernå enighet i fråga om lagstiftningen för de enskilda

bankerna. För sådant fall hade det visserligen varit önskligt, om den

nya lagen kunnat tillämpas från och med 1889 års ingång, men jag

har ansett alldeles oantagligt, att en ny lag skulle hinna af Riksdagen

antagas och, efter inhemtande af Högsta Domstolens yttrande öfver de

ändringar, som Riksdagen möjligen kunnat vidtaga i den kongl. propositionen,

af Eders Kongl. Maj:t utfärdas inom sådan tid, att ens något

rådrum bereddes de enskilda bankerna att bestämma, huruvida

de önskade fortsätta sin verksamhet under den nya lagens bestämmelig.

till Riksd. Prot. 1887. 1 Sand. 1 Afd. 16 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

ser. Då jag vidare icke har ansett mig kunna ifrågasätta, att nämnda

banker skulle fatta beslut i sådant syfte och upprätta bolagsordning

utan kännedom om den lag, efter hvilken deras rörelse skulle bedrifvas,

har jag, när från enskilda banker inkommit framställning om förlängd

oktroj, funnit mig, i full öfverensstämmelse med de från statsrådsbänken

i båda kamrarne vid sistlidne riksdag gjorda uttalanden, böra tillstyrka

sådan förlängning till 1893 års slut; och har Eders Kongl.

Maj:t täckts bifalla hvad jag dervid tillstyrkt.

Nämnda omständighet synes mig desto mindre utgöra något hinder

för frågans upptagande vid nästa riksdag, som bankerna alltid bör

lem has tid att bereda sig på den förändring i deras vilkor, som ny

lagstiftning kommer att innebära, och det alltid måste vara till gagn,

att banklagstiftningen verkligen blir för den närmare framtiden ordnad

och icke lenmas såsom en öppen fråga, deri ständigt nya förslag

skola se dagen och upptaga lagstiftarnes tid, på samma gång de skola

verka oroande på många områden af landets ekonomiska verksamhet.

Deremot kan det förhållandet, att de enskilda bankerna numera redan

fått några års förlängning af de gamla oktrojerna, föranleda vissa jemkningar

i det författningsförslag, som framlades vid förra riksdagen.

Uti Eders Kong! Maj:ts då aflåtna proposition var, likasom i

bankkomiténs förslag, det belopp af banksedlar, som de enskilda bankbolagen

egde utgifva mot pant af värdepapper, bestämdt till femtio

millioner kronor, en siffra, som i det närmaste öfverensstämde med

medelbeloppet af utelöpande enskilda banksedlar under den sista femårsperioden.

Då den i detta förslag stadgade begränsning af sedelutgifningsrätten

var ämnad att träda i tillämpning redan med år 1889,

och föga tid sålunda återstod å ena sidan för de enskilda bankbolagen

att vidtaga åtgärder för inskränkning af sedelutgifningen och å den

andra för riksbanken att bereda sig på en väsentligen ökad utgifning

af rörelsemedel, var det naturligt, att beloppet af den enskilda sedelutgifningen

måste bestämmas med hänsigt till rörelsens behof af omsättningsmedel

vid tiden för den nya lagstiftningens trädande i kraft.

Men då, såsom nu är afsedt, de förändrade grunderna för den enskilda

sedelutgifningen skulle komma att tillämpas .först om sju år eller från

och med år 1894, och tillräckligt rådrum sålunda torde vara beredt

såväl de enskilda bankbolagen som riksbanken, tvekar jag ej att såsom

ett ytterligare steg emot det i allmänhet såsom rigtigt ansedda målet

föreslå, att bankernas på värdepapper grundade sedelutgifning bestämmes

något lägre, än som i propositionen till senaste Riksdag var förutsatt,

eller till fyratiofem millioner kronor. Då bankerna, med fästadt

afseende på den dem medgifna supplementära sedelutgifningen på guld,

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

blifva i stånd att till fullo begagna sig af den på värdepapper grundade

emissionsrätten, synes anledning till någon berättigad farhåga ej

förefinnas, att bankerna ej skulle äfven efter en sådan begränsning

fortfarande kunna drifva sin rörelse i den utsträckning, som näringslifvet

kräfver, s<afskildt hvad angår det större flertalet afdelningskontor.

I fråga åter om den gräns, inom hvilken bankbolag må utgifva

sedlar å tio kronor, anser jag mig dess mindre böra tillstyrka någon

afvikelse från det af Eders Kongl. Maj:t föreslagna stadgandet, att

sedlar å denna valör ej må utgifvas till högre belopp än tre femtedelar

af hvad bankbolags på värdepapper grundade sedelutgifning högst

kan utgöra, som redan genom förslaget, att det belopp, bank bolagens

sedelutgifningsrätt på grund af värdepapper högst må utgöra, skulle

bestämmas till fyratiofem millioner kronor, i stället för femtio millioner

kronor, rätten att använda sedlar å tio kronor nedsättes i motsvarande

mån. En större nedsättning skulle helt visst, såsom äfven bankkomitén

visat, sätta bankerna ur stånd att fortfarande bedrifva sin verksamhet

vid de till landets skilda delar spridda afdelningskontoren och

sålunda delvis åstadkomma samma verkan som sedelutgifningsrättens

fullkomliga indragning. Ej heller bör det förgätas, att begränsningen

i sjelfva verket går längre än orden angifva, ty för att icke öfverskrida

den bestämda gränsen måste nemligen hvarje bank iakttaga den

försigtigheten, att icke i dess yttersta omfång använda rätten att utgifva

sedlar å tio kronor, hvilken rätt väl till märkandes icke vidgas genom

den supplementära sedelutgifningen på guld.

Vidkommande beskaffenheten af de värdepapper, som må användas

såsom pant för sedelutgifningen, har inom Riksdagen den mening

gjort sig gällande, att någon större frihet bör lemnas de enskilda bankbolagen,

än Eders Kongl. Maj:t föreslagit. Under det Eders Kongl.

Maj:t i likhet med bankkomitén ansett såsom pant för sedlarne böra godkännas,

förutom intecknade skuldsedlar af viss föreskrifven beskaffenhet

och till viss andel af panten i dess helhet, endast obligationer utfärdade

af svenska staten, allmänna hypoteksbanken och hypoteksföreningar mellan

jordegare å landet, hafva Riksdagens kamrar bland de värdepapper,

hvilka skulle få tjena till pant för sedelutgifningen, upptagit äfven andra

inhemska obligationer, som noteras å utländsk börs, samt lätt säljbara

utländska statspapper. Inom Riksdagen gjorde sig nemligen den uppfattning

gällande, att om de obligationer, som finge antagas såsom pant

för sedlarne, inskränktes till de af Eders Kongl. Maj:t föreslagna slag,

skulle priset å sådana obligationer till följd af den samtidiga starka

efterfrågan stiga öfverdrifvet högt och bankerna antagligen nödgas uppköpa

dem i utlandet, enär de endast der stode att erhålla till erforder
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 23.

ligt belopp. Om, såsom derjemte inom Riksdagen afsågs, rättigheten att

som sedelpant använda värdepapper utöfver dem, som i den nådiga propositionen

omförmäldes, göres beroende af Eders Kongl. Maj:ts godkännande

så väl hvad angår de särskilda slagen af värdepapper som i fråga

om det värde, till hvilket dessa må kunna såsom pant antagas, synes

mig någon betänklighet icke böra möta att godkänna den åsigt, som i

förevarande del af frågan blifvit inom Riksdagen omfattad. Den dubbla

profningsrätt, som med hänsyn till de nu ifrågavarande värdepapperen

skulle tillkomma Eders Kongl. Maj:t, torde innebära fullt betryggande

garanti derför, att äfven den af sådane värdepapper bestående del af

sedelpanten i händelse af behof skulle visa sig fullt tillräcklig.

I öfverensstämmelse med den inom Riksdagen uttalade åsigt har

Eders Kongl. Maj:t redan vid meddelande af oktroj för enskilda sedelutgifvande

banker föreskrifvit, att ej blott den person, som af Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordnas att deltaga i revision af

bankbolags förvaltning, utan äfven det af Eders Kongl. Majds befallningshafvande

hos banken anstälda ombud skola aflönas af bankens medel

med belopp, som Eders Kongl. Majds befallningshafvande eger bestämma.

Samma grundsats lärer derför höra följas äfven i den lag, hvarom nu

är fråga, samt tillämpas jemväl i afseende å aflöningen för den person,

chefen för finansdepartementet kan förordna att, när enskild bank ställes

under utredning, öfvervaka utredningen.

Hvad angår den formella behandlingen af ämnena för ifrågavarande

lagstiftning, så hade uti det af Eders Kongl. Majd för sistlidne Riksdag

framlagda förslag den anordning vidtagits, att hithörande stadganden fördelats

i två särskilda författningar, innefattande den ena endast de stadganden,

som äro af civillags natur och följaktligen borde behandlas i den

för sådan .lags stiftande föreskrifna ordning, och den andra de reglementariska

bestämmelserna, hvilka borde såsom hittills tillhöra den under

finansdepartementet stående lagstiftningen. Eders Kongl. Maj:t ansåg

nemligen att Riksdagen visserligen borde deltaga i denna lagstiftning,

men att endast de delar deraf, som vore af civillags natur, borde underkastas

de tyngre former, som grundlagen föreskrifver för stiftande af

sådan lag. Eu dylik sönderdelning iakttogs äfven i fråga om den samtidigt

Riksdagens pröfning understöda lagstiftningen för aktiebanker,

i det att uti det framlagda förslaget till förordning om dylika banker,

hvilket tillkommit på föredragning af chefen för finansdepartementet,

endast upptogos de bestämmelser, hvilka ansågos erforderliga utöfver

hvad civillag i detta ämne redan stadgade.

Med anslutning till de åsigter, som uttalats såväl af den senaste

bankkomitén som äfven inom högsta domstolen vid granskningen af de

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kong!,. Maj:ts ''Nåd. Proposition N:o 23. 29

i sammanhang- med förordningen angående enskilda bank bo] a g uppgjorda

lagförslag sammanförde emellertid Riksdagen i en onda författning

af civillags natur alla de till lagstiftningen rörande bankaktiebolag

hörande stadgande^, och på samma sätt ansågs inom Riksdagen äfven

böra med lagstiftningen för de sedelutgifvande bankerna förfaras.

I den lag, som Eders Kongl. Maj:t den 19 sistlidne november utfärdat

om bankaktiebolag, har Eders Kongl. Maj:t redan godkänt Riksdagens

uppfattning i denna del, och sedan Eders Kongl. Maj:t genom

den likaledes nyss nämnda dag utfärdade kungörelsen om ändring af

nådiga stadgan angående fördelning af ärendena emellan statsdepartement^

den 16 maj 1840 förordnat, att äfven frågor angående banklagstiftning,

som äro af civillags natur, skola med undantag af dem,

som röra bankers konkurs, tillhöra finansdepartementets handläggning,

synes nu ej annat böra ifrågasättas, än att lagstiftningen om bankbolag

med sedelutgifningssrätt sammanföres i en lag.

I öfverensstämmelse med denna uppfattning har jag låtit inom

finansdepartementet uppgöra ett förslag till lag angående enskilda sedelutgifvande

banker. Då detta förslag förutom i här ofvan anmärkta

delar hufvudsakligen ansluter sig till det af Eders Kongl. Maj:t för sistlidne

Riksdag framlagda förslag i ämnet, torde det tillåtas mig att få

såsom motivering derför åberopa det af dåvarande Departementschefen

afgifna yttrande samt bankkomiténs betänkande, till hvilket nämnda

yttrande i allmänhet hänför sig. För åtskilliga mindre ändringar i

formen torde någon motivering ej erfordras.

I följd af nyssberörda nådiga kungörelse i fråga om fördelningen

af ärendena emellan statsdepartementen lärer det tillhöra mig att inför

Eders Kongl. Maj:t anmäla jemväl frågan om de ändringar, som den nu

föreslagna lagstiftningen angående bankbolag med sedelutgifningsrätt

kan påkalla i lagen för Rikets Ständers bank den 1 mars 1830. Ett förslag

till ändring i denna lag framlades för sist församlade Riksdag och

tillvann sig äfven med eu obetydlig förändring i uppställningen båda

kamrarnes godkännande, men frågan förföll i följd deraf, att Andra

kammarens beslut i ämnet fattats endast under den sedermera icke inträffade

förutsättningen, att ny lag angående enskilda bankbolag med

sedelutgifningsrätt blefve genom båda kamrarnes sammanstämmande

beslut vid samma riksdag antagen och derefter af Eders Kong!. Maj:t

faststäld.

Då jag vid mitt yttrande i fråga om förslag till lag angående enskilda

banker framhållit, att jag visserligen anser en vidare gående reform

af riksbanken vara af behofvet påkallad, i hvilket afseende jag

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

äfven angifvit några åtgärder, som synts mig önskvärda, men tillika

att, efter min uppfattning, någon större utsigt till framgång för ett

dylikt förslag för närvarande icke förefinnes, torde jag nu få inskränka

mig till den hemställan, att för Riksdagen ånyo måtte framläggas förslag

till lag angående tillägg till och ändring i lagen för Rikets Ständers

bank med don lydelse, hvari förslaget af sistlidne Riksdags båda

kamrar godkändes.

Slutligen bör jag erinra, att förslaget till förändrad lagstiftning

för sedelutgifvande bankbolag förutsätter äfven utfärdandet af två

andra författningar nemligen angående förändrad lydelse af 17 kap.

3 § handelsbalken samt angående bankaktiebolags, sedelutgifvande

bankbolags och sparbanks konkurs, och komma förslag till dylika författningar

att af chefen för justiedepartementet efter gemensam beredning

med chefen för finansdepartementet för Eders Kong]. Maj:t anmälas.

»

Departementschefen uppläste härefter inom finansdepartementet,

uppgjorda förslag till dels lag angående enskilda bankbolag med sedelutgifning

srätt, dels ock lag angående tillägg till och ändring i lagen för

Rikets Ständers bank den 1 mars 1830, hvilka förslag finnas detta protokoll

under Litt. — bilagda, samt hemstälde, att Högsta Domstolens

yttrande öfver dessa förslag måtte jemlikt 87 § regeringsformen genom

note ur protokollet infordras.

Hvad Departementschefen sålunda hemstält behagade,

på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter,

Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla.

Ex protocollo:

Hans Wachtmeister.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 23.

31

Förslag till

Lag

angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt.

Med upphäfvande af dels Kong!. Maj:ts förnyade nådiga kungörelse

angående enskilda banker med rätt'' att utgifva egna banksedlar

den 12 Juni 1874, dels ock nådiga förordningen angående vissa lagbestämmelser

med afseende å enskilda banker den 6 Oktober 1848

stadgas som följer:

1 Kap.

Om bankbolags bildande, så ock om bolagsmännens ansvarighet.

1 §•

Vilja enskilde ingå bolag i ändamål att drifva bankrörelse med

rätt att utgifva egna banksedlar, söke dertill Konungens lof och begäre

Hans stadfästelse af bolagets ordning; skolande dervid styrkas,

att det belopp, hvartill enligt bolagsordningen bolagets grundfond minst

skall uppgå, blifvit tecknadt, samt att bolagsmännens antal ej understiger

det, som för bankbolags bildande i denna lag är föreskrifvet.

Finner Konungen, att bolagsordningen är öfverensstämmande

med denna lag samt lag och författningar i öfrigt.; att rätt till utgifvande

af egna banksedlar kan bankbolaget medgifvas utan öfverskridande

af det i 2 § stadgade högsta beloppet för bankbolagens sammanlagda,

på värdepapper grundade sedelutgifningsrätt, samt att bankinrättningen

är för landet nyttig, meddelar Konungen bolaget rättighet

till bankrörelsens drifvande under högst tio år och derutöfver intill

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

slutet af då löpande kalenderår och bestämmer dervid den på värdepapper

grundade sedelutgifningsrätt, som under nämnda tid må tillkomma

bankbolaget.

2 §•

Bankbolags sedelutgifningsrätt skall vara grundad på värdepapper

eller guld, på sätt i 24 och 25 §§ närmare förmäles.

Sedelutgifningsrätt grundad på värdepapper må ej medgifvas utöfver

ett sammanlagdt belopp af fyrtiofem millioner kronor för samtliga

bankbolag.

3 §■

I bolagsordningen skall angifvas den benämning, hvarunder bankbolag

drifver sin rörelse; och skall benämningen utmärka bolagets

egenskap af bank.

4 §•

Delegarne i bankbolag skola vara svenske medborgare och till

antalet minst trettio. De kallas hufvudlottegare.

5 §.

Bankbolags grundfond skall insättas af hufvudlottegarne och utgöra

minst en million kronor.

6 §.

Hvarje hufvudlottegare skall utöfver den andel af bolagets grundfond,

som å honom belöper, gemensamt med öfrige hufvudlottegare

ansvara för bolagets samtliga förbindelser med lika belopp, som hans

andel i grundfonden, och dessutom särskildt för de af bolaget|utgifna

sedlar med lika stort belopp, som hans sagda andel. Brister någon

hufvudlottegare i gäldande af sitt ansvarsbelopp, falle£bristen’öfrige

hufvudlottegare till last, så långt deras ansvarighet sig sträcker.

Den ansvarighet utöfver andel i grundfonden, som åligger hufvudlottegarne,

må ej mot dem göras gällande i annan ordning, än i lagen

angående bankaktiebolags, sedelutgifvande bankbolags och sparbanks

konkurs finnes föreskrifven.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 23.

i §•

Hufvudlottegarne stånde öppet att med sig förena kommanditlottegare.

Sådan delegare är icke för bolagets förbindelser ansvarig

med mera än lian i bolaget insatt eller åtagit sig insätta. Ej må

kommanditlottegare i bolaget inrymmas för större belopp än som motsvarar

hälften af grundfonden. Det af kommanditlottegare tillskjutna

belopp häftar lika med grundfonden för bolagets samtliga förbindelser.

Kommanditlottegare må ej deltaga i andra beslut å bolagsstämma

än val af revisorer. Till revisor må kommanditlottegare kunna utses.

8 §•

Ofverlåter hufvudlottegare eller hans sterbhusdelegare sina lotter

eller någon af dem å annan person, vare sådan öfverlåtelse ogiltig,

derest bolaget ej till öfverlåtelsen lemnar sitt samtycke. Ansökning

härom göres skriftligen hos bolagets styrelse; skolande dervid medelst

handlingar, som till bolaget öfverlemnas, styrkas, att den, å hvilken

öfverlåtelsen egt rum, godkänt densamma. Dylik ansökning skall pröfvas

å först derefter infallande ordinarie bolagsstämma.

Dolaget må dock ega att å bolagsstämma åt styrelsen uppdraga

att vid sammanträde, hvartill styrelsens samtlige ledamöter böra vara

bevisligen kallade, godkänna öfverlåtelser af lotter i bolaget; skolande

kallelsen innehålla närmare uppgift om den eller de öfverlåtelser, hvilka

vid sammanträdet komma under pröfning. Ej må öfverlåtelse anses

vara af styrelsen godkänd, derest icke alla vid sammanträdet närvarande

styrelseledamöter biträdt beslutet derom. Öfverlåtelser, som styrelsen

godkänt, skola vid näst derefter infallande ordinarie bolagsstämma för

bolaget anmälas.

Ledamot af styrelsen äfvensom suppleant för styrelseledamot må

ej utan ordinarie bolagsstämmas samtycke öfverlåta någon af de lotter,

som af honom innehades, då han sist till styrelseledamot eller suppleant

utsågs; och eger bolagsstämman ej medgifva styrelseledamot eller suppleant

att öfverlåta lotter i vidsträcktare mån, än att han fortfarande

blifver innehafvare af lotter till minst det belopp, som i 39 § omförmäles.

9 §.

Kommanditlottegare må öfverlåta sina lotter till annan person;

skolande anmälan om sådan öfverlåtelse af den nye egaren göras hos

bolagets styrelse.

Bill. till Rihsd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 16 Iläft.

5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

U

10 §.

Bolagsordningen och Konungens beslut om stadfästelse derå samt

förteckning öfver hufvudlottegarne med uppgift tillika å det antal lotler,

en hvar af dem innehar, skola företes hos den rådstufvurätt, under

hvilken bolaget lyder. Rätten intage ordagrant innehållet af dessa

handlingar i sitt protokoll samt läte på bolagets bekostnad i allmänna

tidningarne införa kungörelse om bolaget jemte förteckningen öfver

hufvudlottegarne och det antal lotter, eu hvar af dem innehar.

11 §•

Förr än bankbolag öppnar sin rörelse, skall inför Konungens Befallningshafvande

styrkas:

att hvad i 10 § är föreskrifvet blifvit behörigen fullgjordt;

att å lotterna blifvit inbetaide minst tjugu procent af grundfonden

och säkerhet stäld derför, att återstoden varder inbetald i enlighet med

hvad i 14 § stadgas;

att eu hvar af hufvudlottegarne till förvaring hos bolaget aflemna!

en af två personer bestyrkt skriftlig handling, innefattande erkännande

af honom, att han är innehafvare af det antal lottor, den i nästföljande

§ omförmälda registerbok utvisar; samt

att uppgift å de personer, Indika utgöra bolagets styrelse, äfvensom

å dem, Indika ega att underskrifva bolagets förbindelser, blifvit i

allmänna tidningarna införd.

12 §.

I banken skall finnas en särskild bok, i hvilken samtlige såväl

hufvudlottegare som kommanditlottegare skola inregistreras och anteckning

göras om de lotter, en hvar innehar.

I registerboken skola alla i behörig ordning godkända förändringar

i eganderätten till lotter genast antecknas. Ej må någon uppbära

vinstutdelning å lott, för hvilken han ej är i registerboken införd såsom

egare.

En hvar som sådant önskar stånde fritt att å de tider, banken

hålles för allmänheten öppen, af registerboken taga kännedom, äfvensom

att mot den afgift, som är stadgad för afskrift, meddelad vid underdomstol

i stad, erhålla till rigtigheten af vederbörande tjensteman bestyrkt

utdrag derur.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj\ts Nåd. Proposition No 23.

O r

OO

13 §•

När i registerboken anteckning skett om förändring i oganderätten

till hufvud!ottegares lott, skall uppgift härom genom styrelsens

försorg ofördröjligen aflemnas till rådstufvurätten, som låter intaga

uppgiften i sitt protokoll. Efter utgången af hvarje år skall rådstufvurätten

på bolagets bekostnad låta i allmänna tidningarna införa kungörelse

om de under året i dess protokoll antecknade förändringar i

eganderätten till hufvudlottegarnes lotter.

14 §.

Af grundfonden skola inbetalas minst tjugu procent innan bankbolag

öppnar sin rörelse, ytterligare minst tjugu procent inom tre månader

från det rörelsen öppnats och återstoden inom ett år från samma tid.

Det åligger bolagets styrelse att inom ett år från bankens öppnande

inför Konungens Befallningshafvande styrka, att grundfonden

blifvit till hela sitt belopp inbetald. Sker det ej, göre Konungens Befallningshafvande

derom anmälan hos Konungen; och ankomme på

Konungen att förklara bolaget hafva förverkat rättigheten till bankrörelses

drifvande.

15 §.

Hafva kommanditlottegare blifvit i bankbolag inrymde, skall det

belopp, som dem åligger att tillskjuta, inbetalas inom ett år från det

teckningen till sådan delaktighet i bolaget afslutats eller, derest teckningen

afslutats före bankrörelsens öppnande, fråu sistnämnde tid.

16 §.

Grundfonden skall fördelas i lotter å lika belopp. Lottbref skall

ställas till viss person och må ej utfärdas förr, än grundfonden blifvit

till fullo inbetald.

Lag samma vare om den genom tillskott af kommanditlottegare

bildade särskilda fond; dock att lottbref till sådana delegare ej må utställas

förr, än jemväl denna fond till fullo inbetalts.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 28.

17 S
Inbetald

grundfond och den genom tillskott af kommanditlottegare

bildade särskilda fond må ej, så länge bankrörelsen fortfar, minskas

genom utdelning eller annan återbetalning till lottegarne.

18 §.

I bolagsordningen må ej rätt medgifvas bankbolag att öka sin

grundfond utöfver dubbla beloppet af hvad samma fond enligt bolagsordningen

minst skall utgöra.

19 §.

Af baukbolags behållna årliga vinst skola minst tio procent afsättas

för bildande af en reservfond. Sedan reservfonden uppgått till

tjugu procent af bolagets grundfond, må vidare afsättning till reservfonden

kunna upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning

dertill ånyo vidtaga.

Reservfonden må endast användas till betäckande af den förlust,

som å bolagets rörelse i dess helhet under något år kan hafva uppstått.

II Kap.

Om bankbolags rörelse.

20 §.

Bankbolag må ej drifva handel med annat än guld och silfver,

in- och utrikes vexlar samt räntebärande papper.

21 §.

Ej må bankbolag ega annan fastighet än som för bankens inrymmande

är afsedd. För bankbolags fordran pansatt eller utmätt,

fast eller lös, egendom, som försäljes å auktion, dervid bolagets rätt

kan vara beroende, må bolaget vara oförhindradt att inropa; vare dock

skyldigt att åter afyttra densamma, så snart det utan förlust kan ske.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

Bankbolag må ej ega eller såsom säkerhet för försträckning mottaga

egna lösbref.

22 §.

Bankbolag må ej utfärda räntebärande förbindelser, stälda till

viss man eller order eller till innehafvaren, lydande å mindre belopp

än lem hundra kronor, ej heller utställa tryckta eller graverade

obligationer.

23 §.

Depositionsbevis, som bankbolag utfärdar, skall, vare sig att ränta

å de insatta medlen utfästes eller ej, ställas till viss man och innehålla,

att öfverlåtelse bör till nye egarens säkerhet hos banken anmälas.

I öfrigt skall af bankbolag utfärdadt qvitto gälla endast såsom

bevismedel i fråga om inbetalning eller insättning och må för ty ej

öfverlåtas eller i rörelsen utlemnas.

III Kap.

Om bankbolags sedelutgifningsrätt.

24 §.

För sedlar, hvilka utgifvas af bankbolag, skall finnas i allmänt

förvar satt pant, bestående af värdepapper. Inom den bankbolag af

Konungen medgifna sedelutgifningsrätt på grund af värdepapper må

bolaget i allmänna rörelsen hålla på en gång utelöpande banksedlar

till belopp, som motsvarar värdet af den för sedlarne satta pant, hvarom

i nästföljande § sägs.

Derutöfver må bankbolag jemväl utfärda sedlar till ett belopp,

motsvarande värdet utaf bolaget tillhörigt guld, som af bolaget sättes

såsom pant i allmänt förvar, dock under vilkor att bolaget vid sitt

hufvudkontor har i kassan inneliggande guld till ett värde af femtio

procent af det sålunda i allmänt förvar satta guldet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

25 §.

Pant i värdepapper, som af bankbolag sättes för dess sedlar, skall

till minst sjuttio procent bestå af statens, allmänna hypoteksbankens

eller hypoteksföreningars mellan jordegare å landet obligationer; dock

må jemväl andra inhemska obligationer, som noteras på utländsk börs,

äfvensom lätt säljbara utländska statspapper pantsättas, der de af Konungen

i sådant afseende varda godkända. Panten får till återstående

delen eller högst trettio procent utgöras åt skuldebref, intecknade i

jordegendom å landet eller fastighet i stad inom hälften af senast faststälda

taxeringsvärde, så framt Konungens Befallningshafvande finner

inteckningen medföra full säkerhet för förskrifna beloppet; skolande

likväl byggnad i stad, för att inteckning deri må sättas såsom pant

för sedlarne, vara brandförsäkrad uti någon med vederbörligen faststäldt

reglemente försedd brandförsäkringsinrättning inom riket. Konungen

bestämmer det värde, hvartill hvarje särskild! slag af obligationer må

godkännas såsom pant för sedlarne.

26 §.

De af bankbolag för dess sedlar i pant satte värdepapper eller

någon del deraf må, på bolagets begäran, utbytas mot andra värdepapper

af beskaffenhet, som i 25 § sägs, dock med iakttagande deraf

att den del af panten, som utgöres af intecknade skuldebref, icke

någonsin kommer att öfverstiga trettio procent af hela panten. Värdepapper

må ock kunna utbytas mot guld, som då skall nedsättas i allmänt

förvar på enahanda sätt, som om värdepapper stadgas.

27 §.

Pant, som af bankbolag sättes för dess sedlar, skall, afskild från

bankens öfriga tillgångar, vara i den stad, der hufvudkontoret är beläget,

förvarad i rum, som är försedt med tre olika lås och blifvit af

Konungens Befallningshafvande godkändt. Konungens Befallningshafvandes

ombud, bankbolagets styrelse samt en ledamot af magistraten

eller i stad, der magistrat ej finnes, den Konungens Befallningshafvande

förordnar skola innehafva nyckeln hvar till sitt lås.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

39

28 §.

Uti de bankbolags tillgångar, som äro, på sätt i 27 § sägs, af

bolaget satta i allmänt förvar såsom pant för dess sedlar, njute innehafvare

af bolagets sedlar den förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken

stadgas.

29 §.

Finnes bankbolag hafva sedlar på en gång utelöpande utöfver det

belopp, som bolaget, enligt hvad här ofvan är föreskrifvet, eger utfärda,

skall, der förhållandet ej inom fyra dagar blifvit rättadt, bolaget till

statsverket erlägga ett tusen kronor för hvarje dag dess utelöpande

sedlar öfverskridit det tillåtna beloppet, och åligge Konungens Befallningshafvande

att genast anmäla förhållandet hos Konungen. Öfverskrides

sedelutgifningsrätten oftare eller är förseelsen eljest af svårare

beskaffenhet,, ankomme på Konungen att återkalla det bolaget lemnade

tillstånd att utgifva egna banksedlar.

30 §.

De sedlar, som af bankbolag utgifvas, skola ställas till innehafvaren

att utan ränta vid anfordran inlösas.

Banksedlar må lyda endast å tio, femtio, ett hundra, fem hundra

och ett tusen kronor; dock vare bankbolag förbjudet vid äfventyr, som

i 29 § sägs, att hafva sedlar å tio kronor utelöpande till högre sammanlagdt

belopp, än som motsvarar tre femtedelar af hvad Konungen

medgifvit, att bankens på värdepapper grundade sedelutgifning högst

må utgöra.

31 §.

Om längd och bredd å de sedlar, som af bankbolagen må utgifvas,

förordnar Konungen. Till sedlar må tryckta eller graverade blanketter

användas, och skola sedlarue vara underskrift^ af minst två bland

styrelsens ledamöter samt en af bolagets tjenstemän. Ej må bankbolags

sedlar tillverkas till likhet med riksbankens sedlar, innan sedlar

af bankbolag utgifvas, skola profblanketter dertill inlemnas till finansdepartementet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

32 §•

Banksedel skall ovilkorligen, då den företes i bankens hufvudkontor

till invexling, inlösas med lagligen i riket gällande guldmynt.

33 §.

Vägras inlösen, vare innehafvaren af banksedeln berättigad att

jemte kapitalet åtnjuta ränta efter sex för hundra om året från den dag,

inlösen blifvit vägrad, intill dess betalning kan erhållas; och ego innehafvaren

efter protest, verkstäld genom notarius publicus, anmäla förhållandet

hos Konungens Befallningshafvande, som, derest det ej genast

kan visas, att hindret härrört af någon tillfällighet, ofördröjligen skall

inberätta förhållandet till Konungen och under tiden inställa bankrörelsen.

På Konungen ankomme att besluta, huruvida den bolaget

meddelade tillåtelse till bankrörelses drifvande i sådant fall skall vara

förverkad.

34 §.

Har bankbolag, medelst bestyrkt utdrag af bankens böcker, hos

Konungens Befallningshafvande visat, att bolaget har sedlar utelöpande

till mindre belopp än det, hvartill värdet af den för sedlarne satta pant

uppgår, ege bolaget att utbekomma så stor del af panten, som i värde

öfverstiger de utelöpande sedlarne. Ej må bankbolag derefter öka sin

sedelutgifning förr, än pant för sedlarna till motsvarande belopp åter

blifvit i allmänt förvar satt.

35 §.

Vill bankbolag afstå sin sedelntgifningsrätt eller någon del deraf,

göre derom anmälan hos Konungen.

36 §.

Förr än bankbolag börjar att utgifva egna banksedlar, skall inför

Konungens Befallningshafvande styrkas:

att pant för sedlarne blifvit, på sätt i 27 § sägs, satt i allmänt förvar;

att profblankettel- till banksedlarne blifvit till finansdepartementet

inlemnade; samt

att uppgift å de personer, som skola underskrifva banksedlarne,

blifvit uti allmänna tidningarna införd.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

41

IV Kap.

Om bankbolags förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma och revision.

37 §.

Bankbolags hufvudkontor skall vara beläget i stad.

38 §.

Hufvudlottegarne skola inom sig utse syssloman att utgöra bolagets

styrelse. Denna egen att, under det ansvar och den kontroll af

offentlig myndighet, som i allmän lag och genom denna författning

stadgas, förvalta banken samt att i alla mål lagligen tala och svara

för bolaget.

Styrelsens ledamöter skola vara minst fem.

39 §.

För att kunna väljas till ledamot af styrelsen eller till suppleant

för styrelseledamot skall bolagsman i bankens registerbok vara antecknad

såsom innehafvare af lotter till belopp af minst ett tusen kronor.

40 §.

Uppgift på styrelsens ledamöter samt på dem, hvilka ega att underskrifva

bankbolagets sedlar och öfriga förbindelser, skall, så ofta förändring

deri inträffar, så ock efter hvarje ordinarie bolagsstämma, ofördröjligen

lemnas till Konungens Befallningshafvande och på bolagets

bekostnad införas i allmänna tidningarna.

41 §.

Styrelsen åligger:

att ställa sig till noggrann efterrättelse denna lag, den för bankbolaget

faststälda bolagsordning samt den af bolaget för styrelsen utfärdade

instruktion;

att när som helst hålla bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga

för Konungens Befallningshafvande eller dess ombud, för den

Bill. till Riksd. Prot. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

af Konungen förordnade bankinspektören samt för den särskilda undersökning,

Konungen eller chefen för finansdepartementet eljest kan finna

för godt att låta anställa;

att genast efter hvarje månads slut i närvaro af Konungens Befallningshafvande

eller dess ombud, enligt formulär, som från finansdepartementet

meddelas, upprätta en öfversigt, utvisande bankens tillgångar

och skulder, jemte uppgift om räntesatserna för bolagets in- och utlåning

samt diskonto, som under den tid öfversigten omfattar varit hos bolaget

gällande, och att derefter ofördröjligen till nämnda departement insända

denna öfversigt för dess offentliggörande genom departementets försorg;

att jemväl i öfrigt meddela chefen för finansdepartementet och

bankinspektören alla de upplysningar rörande banken, som af dem äskas;

att vid hvarje kalenderårs slut låta upprätta fullständigt bokslut

öfver bolagets ställning;

att, efter verkstäld revision, till finansdepartementet insända revisionsberättelsen

och låta införa densamma i allmänna tidningarna; samt

att, der styrelsen eller chefen för fiuandepartementet under löpande

räkenskapsår finner anledning till antagande, att bankbolaget

gjort sådana förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden

förlorats, ofördröjligen låta upprätta bokslut och kalla revisorerna att

granska bokslutet.

42 §.

Alla skriftliga afhandlingar, som styrelsen för bolaget ingår, skola

underskrifvas å bolagets vägnar och med utsättande af dess antagna

benämning, vid äfventyr att eljest styrelsens ledamöter, som underskrifvit

afhandlingen, skola för fullgörande af bolagets derpå grundade

förbindelse ansvara såsom för egen skuld, eu för alla och alla för eu.

43 §.

Sker afvikelse från denna lag eller från bolagets ordning, och

varder ej den anmärkta afvikelse!! rättad inom trettio dagar, ankomme

på Konungen att förklara bolaget hafva förverkat rättigheten att drifva

bankrörelse.

44 §.

Ledamot af styrelsen kan från sin befattning skiljas genom i

behörig ordning fattadt bolagsstämmobeslut.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

45 §.

_ Afgående styrelseledamot förblifve bolaget ansvarig för de åtgärder,

i hvilka han deltagit, till dess ansvarsfrihet, på sätt i 47 § sägs,

blifvit. beviljad. Har ej talan å styrelseledamots förrättning blifvit anstäld

inom natt och år, från det den revision, hvarom i 48 § förmäles,

blifvit afslutad, vare så ansedt som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.

46 §.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas minst en gång årligen.

Vid bolagsstämma tillkomme rösträtt endast den, som i registerboken

är antecknad såsom delegare i bolaget.

47 §.

Ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter må meddelas endast af ordinarie

bolagsstämma. Ej må styrelseledamot i beslut derom deltaga.

48 §.

Revision skall hvarje år förrättas och deri deltaga en af Konungens

Befallningshafvande förordnad person.

Val af revisorer skall årligen ske vid ordinarie bolagsstämma;

skolande dervid iakttagas, att åtminstone hvart annat år en af revisorerna

ombytes. Ej må st3u-elseledamot i sådant val deltaga.

49 §.

öfverträda styrelseledamöter eller andra bolagsmän denna lag

eller bolagsordningen, vare de skyldige att ersätta all genom sådan

öfverträdelse uppkommen skada, en för alla och alla för en.

V Kap.

Om bankbolags upplösning och om förlängning af bankbolags oktroj.

50 §.

klar bankbolag, enligt behörigen revideradt bokslut, gjort sådana

förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats,''

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N.-o 23.

skall styrelsen, senast den dag revisionsberättelsen aflemnas, sammankalla

bolagsstämma till första dag, sådant enligt bolagsordningen kan

ske, och läte styrelsen dessutom om bolagsstämman ofördröjligen underrätta

hufvudlottegarne genom särskilda bref, som med posten afsändas;

skolande i dessa bref uppgifvas, att bolaget gjort sådan förlust, som

här är sagd.

Beslutar bolagsstämman med två tredjedelar af de å stämman

afgifna röster att inom tre månader tillskjuta hvad som erfordras för

att återställa grundfonden till dess behöriga belopp, ege bolaget att

fortsätta rörelsen; i motsatt fall skall bolaget ställas under utredning.

Finner Konungens Befallningshafvande att, oaktadt beslut om

sådant tillskott icke å bolagsstämma fattats, bolaget likväl fortsätter

rörelsen, eller att beslutadt. tillskott icke blifvit inom föreskrifven

tid erlagdt, förordne Konungens Befallningshafvande, att bolaget ofördröjligen

skall ställas under utredning.

Öl §.

Bolagsman, som vid den bolagsstämma, hvarom i 50 § sägs, anmält

sig icke vilja deltaga i beslutadt tillskott, vare ej dertill pligtig.

De bolagsmän, som verkstält tillskottet, ege att af bolagets blifvande

behållna vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet jemte

sex procent årlig ränta, innan annan utdelning får ske. Upplöses bolaget

förr, än sådant tillskott blifvit till fullo guldet, skall, sedan bolagets

skulder blifvit betalda, tillskottet, dock utan beräkning af ränta

för tid efter bankrörelsens upphörande, gäldas af bankens tillgångar,

så långt de dertill förslå, innan någon utdelning å lotterna må ega rum.

52 §.

Har Konungen förklarat bankbolag hafva förverkat rättigheten

att drifva bankrörelse, eller varder i det fall, hvarom i 50 § förmäles,

bankbolag st-äldt under utredning, skall, der ej bolaget afträdt sin

egendom till konkurs, chefen för finansdepartementet förordna allmänt

ombud, som har att närvara vid styrelsens sammanträden, med rätt att

yttra sig till protokollet, samt att i öfrigt öfver vaka utredningen.

53 §.

Varder, under det bankbolag fortsätter sin rörelse, utdelning beslutad

och verkstäld, ändå att, enligt senast upprättade bokslut, tillgång

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kongl. Majits Nåd. ''Proposition Nio 23.

dertill icke finnes utan minskande af de bolagets fonder, som i 17 och

19 §§ omförmälas, vare, i händelse af bolagets oförmåga att fullgöra

sina förbindelser, de bolagsmän, som uppburit sådan utdelning, skyldige

att återbära densamma; och ansvare derjemte de bolagsmän, som deltagit

i beslutet, en för alla och alla för en, för den brist, som vid återbäringen

kan uppkomma.

Lag samma vare der, efter det bankbolag blifvit stridt under utredning

eller beslut fattats om bolagets upplösning, utdelning till bolagsmännen

skett och bolaget sedermera finnes oförmöget att fullgöra sina

förbindelser.

54 §.

När bankbolag upplöses utan konkurs, vill, uppå anmälan härom,

Konungen genom allmän kungörelse förelägga en hvar, som innehar

af bolaget utgifven sedel, att inom två år från kungörelsens dag, vid

förlust af all betalningsrätt, förete sedeln till infriande i banken; skolande

kungörelsen minst fyra gånger under hvartdera året uppläsas i

rikets kyrkor och införas i allmänna tidningarna.

55 §.

Önskar bankbolag erhålla förlängning af bolaget meddelad oktroj,

göre i den ordning, som i 1 § är sagd, ansökning derom sist sexton

månader innan den löpande oktrojen tilländagå!’.

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma

sist tjugu månader före utgången af den löpande oktrojen; och åligge

det styrelsen att om beslutet ofördröjligen underrätta hufvudlottegarne

genom särskilda bref, som med posten afsändas.

56 §.

Ilufvudlottegare, som ej vill under förlängd oktroj i bolaget qvarstå,

ege, derest han sist aderton månader före oktrojtidens utgång sådant

för styrelsen anmält, att, efter det den löpande oktrojen tilländagått,

ur bolaget utträda samt af bolagets behållning eldigt reviderad!,

bokslut utbekomma hvad på honom belöper.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

VI Kap.

Särskilda bestämmelser.

57 §.

Enskildes förhållanden till bankbolag må ej för allmänheten yppas.

58 §.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall genom styrelsens

försorg tillkäntfagifvas, när bankbolag börjar eller slutar sin rörelse;

och skall underrättelse om dagen, då sådant sker, till finansdepartementet

insändas.

59 §.

Förändring af bankbolags ordning ege ej giltighet, med mindre

den varder af Konungen stadfästad; och vare om anmälan hos rätten

af den förändring och dess kungörande lag, som i 10 § sägs.

60 §.

Vid fordringars utsökande njute bankbolag samma rätt till handräckning,

som för riksbanken är beviljad.

61 §.

Bankbolag skall i de mål, för livilka ej annorlunda genom lag

stadgas, lyda under rådstufvurätten i den stad, der bolagets hufvudkontor

är beläget, eller, der staden lyder under landsrätt, under rådstufvurätten

i den stad, der Konungens Befallningshafvande i länet har

sitt säte.

62 §.

Bolagsordning för bankbolag skall innefatta närmare bestämmelser

angående:

a) grundfondens belopp;

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

b) huruvida kommanditlottegare må inrymmas i bolaget samt,

derest det medgifves, vilkoret derför och den andel i årliga vinsten,

som skall dem tillkomma;

,c) reservfonden och den del af årliga vinsten, som skall öfverföras

till reservfonden;

d) den stad, der bolagets hufvudkontor skall vara beläget;

e) bankens rörelsegrenar;

f) antalet af styrelsens ledamöter och suppleanter för dem samt

tiden för deras befattningar;

g) tid och ort för ordinarie bolagsstämma och vilkoren för sammankallande

af extra bolagsstämma;

h) rösträtt vid bolagsstämma;

i) huruvida till revisor må utses annan än lottägare i bolaget;

antalet revisorer och tiden för revisionen;

k) den ordning, i hvilken bolaget må besluta att före oktrojtidens

utgång sig upplösa; samt

l) sättet för vinnande af ändring i bolagsordningen.

63 §.

Det åligger bankbolag att med belopp, som af Konungens Befallningshafvande

bestämmes, godtgöra det ombud, Konungens Befallningshafvande

enligt 27 och 41 §§ har att hos banken anställa, den

person, som enligt 48 § af Konungens Befallningshafvande förordnas

att deltaga i den årliga revisionen, samt det allmänna ombud, som

chefen för finansdepartementet enligt 52 § skall förordna.

Öfvergångsstadganden.

64 §.

Varder enligt denna lag sedelutgifningsrätt medgifven bankbolag,

som enligt, äldre lag egt rätt att utgifva egna banksedlar, skola följande

särskilda bestämmelser lända till efterrättelse:

Do.) Innan bankbolaget börjar sin rörelse på grund af oktroj,

meddelad enligt denna lag, skall bolaget, medelst styrkt utdrag ur

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 23.

bankens böcker, inför Konungens Befallningshafvande visa, att sedlar,

utgifna under bolagets föregående oktrojer, icke äro utelöpande till

högre belopp, än bolaget, enligt hvad i denna lag stadgas, är berättigadt

utgifva, samt att, i öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna lag,

pant för bolagets sedlar blifvit i allmänt förvar satt.

2:o.) Innehafvare af sedel, utgifven under någon af bolagets föregående

oktrojer, skall ega lika rätt till betalning ur bankens tillgångar,

som innehafvare af sedel, utgifven under oktroj enligt denna lag.

3:o.) Under föregånde oktrojer af bolaget utgifna sedlar, hvilka

icke blifvit infriade, skola inräknas i beloppet af bolagets utelöpande

sedlar.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1888; dock att för bankbolag,

hvars rätt att utgifva egna banksedlar grundas på tillåtelse,

meddelad före nämnda dag, skall gälla hvad hittills varit stadgadt.

Förslag till

Lag

angående tillägg till och ändring i lagen för Rikets Ständers

bank den I Mars 1830.

(Lika med det å sid. 20 och 21 upptagna förslag).

s. 49 Kontrollera mot PDF

Ronyl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 23.

49

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Majäs

Högsta Domstol Måndagen den 7 Februari 1887.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Naumann,

Huss,

ÖSTERGREN,

Glimstedt,

Ahlgren,

Herslow,

Norberg.

Fortsattes och slutades behandlingen af de till Högsta Domstolen

för afgifvande af yttrande öfverlemnade förslagen till

l:o) lag angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt;

2:o) lag angående förändrad lydelse af 17 kap. 3 § Handelsbalken;
3:o)

lag angående bankaktiebolags, sedelutgifvande bankbolags

och sparbanks konkurs; samt

4:o) lag angående tillägg till och ändring i lagen för Rikets

Ständers bank den 1 Mars 1830;

hvilka samtliga förslag äro bifogade detta protokoll.

Öfver dessa förslag afgåfvos följande yttranden:

l:o.

Lag angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt.

1 §•

Justitierådet Naumann hemstälde, huruvida icke sista strofen i

första stycket (efter ordet »fecknadto) borde erhålla ungefär följande

13ih. till Iiiksd. Prot. 1887. 1 Samt. 1 Afd. 16 Käft. 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.

lydelse: »samt att i afseende på hufvudlottegarnes nationalitet och antal

blifvit iakttaget hvad i 4 § af denna lag är stadgadt.» — I annat fall

kunde den orätta tolkning möjligen försökas, att oktroj Unge meddelas

åt ett bolag, hvari en eller flera af hufvudlottegarne vore utländingar.

Med erinran att i förslaget förutsattes, att delegarne i bankbolag

kunde vara af två väsentligen olika slag, anmärkte Justitierådet Herslow

att, då den bär meddelade föreskrift, att bolagsmännens antal skulle

styrkas uppgå till visst stadgadt minimum, uppenbarligen åsyftade allenast

det slag af delegare i bolaget, hvarom 4 § handlade, men denna mening

icke vore med den nuvarande alfattningen af förevarande § fullt

tydligen uttryckt, erfordrades i detta afseende någon jemkning af

redaktionen.

4 §•

Då den föreslagna lydelsen af denna § icke syntes förutsätta, att

bolaget kunde bestå af andre delegare än hufvudlottegarne, hemstälde

Justitierådet Norberg, huruvida ej berörda oegentlighet borde genom en

något förändrad lydelse afhjelpas; i sammanhang hvarmed jemväl det

uttryck i 1 §, som anginge antalet af de i 4 § afsedda bolagsmännen,

men ej kommanditlottegarne, torde böra bringas till närmare öfverensstämmelse

med motsvarande uttryck i sistnämnda §.

Justitierådet Herslow yttrade:

Denna §, sådan den för närvarande är affattad, bibringar läsaren

den föreställning, att hvad i samma § är stadgadt gäller om alla dem,

hvilka äro delegare i bank bolag. Då man hinner till 7 §, erhålles

emellertid der den upplysning, att i bankbolag kunna finnas äfven sådana

delegare, å hvilka 4 § icke eger tillämplighet. Hvad 4 § innehåller

är således icke fullt korrekt.

Den nu påpekade oegentligheten synes mig bäst kunna afhjelpas

genom den, enligt min åsigt, jemväl i öfrigt mera lämpliga anordning,

att, sedan det nu i 5 § förekommande stadgande, att bankbolags grundfond

skall utgöra minst en million kronor, blifvit uppflyttadt att bilda

en särskild § närmast före den nuvarande 4 §, öfriga bestämmelserna

i 4, 5 och 6 §§ sammanföras till eu enda § af ungefär följande lydelse:

»Bankbolag skall bestå af minst trettio bolagsmän med den ansvarighet,

som här nedan sägs. De skola alla vara svenske medborgare.

Bolagets grundfond skall af dem insättas.

Enhvar af dessa bolagsmän, hvilka kallas hufvudlottegare, skall

utöfver den andel af grundfonden, som å honom belöper, gemensamt

med —---—----— finnes föreskrifven.»

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

51

6 §•

Justitierådet Östergren, som under sistlidet år deltog i granskningen

af då framlagda lagförslag uti nu förevarande ämnen, förklarade sig

vidhålla af Justitierådet och tre andra Högsta Domstolens ledamöter

under berörda granskning uttalade åsigter i fråga om de grunder, på

hvilka en ny banklagstiftning borde byggas; och Justitierådet hänvisade

derföre till hvad Högsta Domstolens protokoll för den 1 Mars

1886 härom innehölle.

8 §•

Enär här föreslagna bestämmelser syntes vara tillämpliga allenast

i de fall, då fråga vore om en på aftal grundad frivillig öfverlåtelse af

lotter, hemstälde Justitierådet Namn ann, att i lagförslaget blefve uttryckligen

stadgadt, under hvilka vilkor förändring i eganderätten till

hufvudlottegares lott kunde ega rum på annat sätt, t. ex. genom försäljning

å exekutiv- eller konkursauktion o. s. v.

Justitieråden Huss, Östergren, Glimstedt och Ahlgren anförde: lista

mom. i denna § innehåller — jemte antydan att, om egare af hufvudlott

under oktrojtiden aflider, lotten öfvergår på hans sterbhusdelegare,

hvilka således, oberoende af bolagets samtycke, samfält inträda i de

med lotten förenade rättigheter och skyldigheter, — tillika det stadgande,

att, om hufvudlottegare öfverlåter sina lotter eller någon af dem

å annan person, sådan öfverlåtelse skall vara ogiltig, derest bolaget ej

till öfverlåtelsen lemnar sitt samtycke.

Detta stadgande, såvidt detsamma innefattar, att öfverlåtelsen icke

må, med mindre den varder af bolaget godkänd, bereda öfverlåtaren

afgång ur bolaget eller öfverlåtelsetagaren inträde deruti, synes hafva

fullt skäl för sig; men deremot torde skäl icke förefinnas att i denna lag

meddela bestämmelse om verkan af öfverlåtelsen i förhållandet öfvers

låtaren och öfverlåtelsetagaren emellan, än mindre att, på sätt här synes

åsyftadt, lemna all rättslig verkan af öfverlåtelseaftalet emellan dem,

som aftalet ingått, beroende på bolagets godkännande eller icke-godkännande.

Likasom således öfverlåtelse, som grundas på aftal, icke bör tillerkännas

rättslig verkan emot bolaget, med mindre bolaget till öfverlåtelsen

lemnar sitt samtycke, synes jemväl i afseende å hvarje annat

rättsärende, hvarigenom rätt till hufvudlott från en lottegare eller från

en under oktrojtiden afliden lottegares samtliga sterbhusdelegafe till

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2ö.

annan person eller från flera delegare till färre eller en af dem öfvergår,

dess verkan i förhållande till bolaget böra göras beroende af bolagets

samtycke.

Justitierådet Hersloic yttrade: Det i denna § intagna stadgande,

att eu af hufvudlottegare gjord öfverlåtelse af hans lott i bolaget är

ogiltig, derest ej bolaget till öfverlåtelsen lemnar sitt samtycke, är i

anseende till den subsidiära ansvarighet för bolagets förbindelser, som

åligger hufvudlottegarne, och det intresse, de i följd häraf äfvensom i

öfrig! ega i hvarje särskild bolagsmans vederhäftighet och redbarhet,

fullt berättigad!, såvidt det erfordras till förekommande deraf, att mot

bolagets vilja en redan varande hufvudlottegare må afgå ur bolaget

eller någon ny tränga sig in deri. Men då förslaget icke stannat vid

att i öfverensstämmelse härmed frånkänna en af bolaget icke godkänd

öfverlåtelse all verkan mot bolaget, utan förslaget genom sagda stadgande

förklarar en sådan öfverlåtelse alldeles ogiltig och således betager

densamma all verkan äfven i det enskilda förhållandet emellan de

båda kontrahenterne det vill säga öfverlåtären (cedenten) och den, till

hvilken öfverlåtelsen skett (cessionarien), har förslaget härigenom beredt

bolaget eu makt, som sträcker sig utöfver gränsen för bolagets

rättsområde. Väl är det sant, att öfverlåtelsens bestånd emellan kontrahenterna

inbördes i väsentlig mån måste vara beroende af den verkan,

öfverlåtelsen kan medföra mot bolaget; men denna omständighet hindrar

icke att, derest man, såsom med rättsteorien bäst öfverensstämmer,

låter frågorna om öfverlåtelsens giltighet i hvar af nämnda två hänseenden

vara åtskilda från hvarandra och nöjer sig med att i den nu

föreslagna lagen reglera öfverlåtelsens verkan mot bolaget, dermed

möjligheten är gifven, att en öfverlåtelse, hvilken icke af bolaget godkännes

och i följd deraf hvarken bereder cedenten rätt till utträdande

ur bolaget eller cessionarien tillfälle att inkomma deri, det oaktadt

kan i visst afseende, som icke berör bolagets rätt, komma att medföra

gällande verkan.

Derest det anmärkta stadgandet, hvilket enligt dess lydelse handlar

endast om frivillig öfverlåtelse, icke egt större räckvidd än ordalagen

sålunda utmärka, hade af samma stadgande, ehuru från rättsteoretisk

synpunkt mindre rigtigt, några större olägenheter i praktiskt hänseende

näppeligen varit att befara. Men då den regel är i utsökningslagen

(§ 63) faststäkl, att en rättighet, som icke kan öfverlåtas, icke heller

må gå i mät, och förslaget icke meddelar någon från denna regel afvikande

bestämmelse angående utmätning af lott i bankbolag, innebär

ifrågavarande stadgande i sjelfva verket, att äfven en tvångsförsäljning

af htrfvudlott i bolaget är ogiltig, med mindre bolaget godkänner den
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

samma; och enär förevarande § derjemte innehåller, att bolaget kan

åt styrelsen uppdraga att vid sammanträde godkänna öfverlåtelse!- af

hufvudlotter, och att, i händelse styrelsen erhållit ett sådant uppdrag,

öfverlåtelse icke må anses vara af styrelsen godkänd, så framt icke

alla vid sammanträdet närvarande styrelseledamöter varit om beslutet

ense, skulle det till och med kunna komma att ligga i en ensam

styrelseledamots befogenhet att betaga en exekutiv försäljning af lott

i bolaget all verkan. Att en dylik makt skulle kunna missbrukas till

förfång för bolagsmans fordringsägare, låter sig svårligen förnekas;

och i. hvarje fall torde det vara olämpligt, att en af offentlig myndighet

verkstäld åtgärd skulle kunna af enskilda personer beröfvas all

kraft och betydelse.

Likasom för att gifva mera eftertryck åt stadgandet om den af

bolaget icke godkända öfverlåtelsens ogiltighet, innehåller förslaget i

12 §, att icke någon må uppbära vinstutdelning å lott, för hvilken han

ej är i bolagets registerbok införd såsom egare. Genom dennabestämmelse,

hvilken saknar motsvarighet i nu gällande lagstiftning för enskilda

banker och är hemtad från bankkomiténs förslag samt der motiveras

allenast medelst åberopande af angelägenheten att förekomma,

det en ny lottegare skall underlåta att iakttaga föreskrifterna om öfverlåtelses

anmälande för bolaget och antecknande i registerboken, har

bolagets vägran att godkänna en öfverlåtelse erhållit vida större vigt

och betydelse, än hänsynen till bolagets rätt skäligen påkallat. Denna

rätt kan rimligen icke anses vara förnärmad derigenom, att den, hvilken

fått en lott i bolaget på sig öfverlåten, eger att, sedan öfverlåtelsen

blifvit hos bolaget behörigen anmäld, oberoende af bolagets godkännande

af densamma uppbära den å lotten belöpande andel af bolagets

vinst, förutsatt blott att bolaget icke betages rätten att, der bolaget

hos öfverlåtare!! eger genfordran, som tillkommit innan öfverlåtelse!!

anmälts hos bolaget, göra sitt qvittningsanspråk gällande äfven

mot cessionarien. Jag förutser härvid visserligen den invändning, att

en hufvudlottegare, som icke hade rätt till afkastningen af den lott,

för hvilken han i bolagets registerbok stod antecknad, i följd deraf

skulle sakna allt egentligt intresse för bolagets angelägenheter. Men

denna invändning synes mig icke förtjena synnerligt afseende, enär

den subsidiära ansvarighet, som fortfarande komme att hvila å den

från bolagsförhållandet faktiskt icke löste hufvudlottegaren, skulle innefatta

en tillräckligt kraftig maning för honom att med uppmärksamhet

följa bankens förvaltning, förutsatt att han egde något att förlora;

hvaremot, i händelse denna förutsättning icke vore för handen, bolaget

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

icke heller kunde ega något verkligt skäl till att vägra godkännande

af öfverlåtelsen.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att hvad

8 § i första styckets första punkt innehåller äfvensom den anmärkta

bestämmelsen i 12 § måtte utbytas mot ett stadgande i det syfte att,

i händelse hufvudlottegare öfverlåter sin lott å annan person, öfverlåtelsen

skall, der ej bolaget till densamma lemnar sitt samtycke, vara

utan annan verkan mot bolaget, än att den, till hvilken öfverlåtelsen

skett, eger, sedan öfverlåtelsen blifvit hos bolaget behörigen anmäld,

inträda i öfverlåtarens rätt att uppbära den å lotten belöpande .andel

af bolagets vinst.

10 och 13 §§.

Justitieråden Nciumann, Huss, Östergren, Glimstedt och Herslow

yttrade:

Den i dessa §§ Rätten ålagda skyldighet i afseende å mottagande

och kungörande af uppgift å hufvudlottegare och om förändring i eganderätt

till hufvudlotter synes vara ett för domstol temligen främmande

göromål, hvilket lämpligare kunde öfverlemnas åt Kong]. Maj:ts Befallningshafvande.

Deremot torde ett stadgande analogt med det i 21 § 2 mom.

i lagen angående bankaktiebolag, hvarigenom tillfälle bereddes att vid

domstolen erhålla uppgift å dem, som ega för bolaget tala och svara,

hafva bort jemväl i denna lag intagas.

I denna senare anmärkning instämde Justitierådet Ahlgren med

erinran att densamma egentligen torde vara att hänföra till det i 40

§ föreslagna stadgandet.

11 §■

För den händelse meningen vore, att — i öfverensstämmelse med

hvad Sammansatta Banko- och Lagutskottet vid 1886 års riksdag i

fråga om motsvarande föreskrift (§ 6) i lagen angående bankaktiebolag

antagit — Konungens Befallningshafvande skulle ega att pröfva beskaffenheten

af de säkerheter, som af hufvudlottegarne stäldes för

grundfondens behöriga inbetalande, ansågo Justitieråden Naumann,

Huss, Östergren, Herslow och Norberg, att denna mening borde på ett

tydligare och bestämdare sätt framhållas, än hvad i nu föreslagna

stadgandet kunde anses vara förhållandet.

Då till ctbolagets förbindelser» vore att hänföra jemväl bolagets

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

banksedlar, syntes föreskriften i 36 §, att förr, än bankbolag börjar

att utgifna egna sedlar, skall inför Konungens Befallningshafvande styrkas,

att uppgift å de personer, som skola underskrifva sedlarne, blifvit

uti allmänna tidningarna införd, redan vara i sista bestämmelsen af

för evarande § uttalad; och hemstälde Justitieråden Huss och Östergren,

under antagande att berörda förhållande ej vore afsedt, att- sistnämnda

stadgande måtte sålunda affattas, att angifna oegentligheten undanröjdes.

Justitierådet Naumann ansåg, att i slutet af 11 § borde, för tydlighetens

skull, tilläggas: “särskild! om bankens sedlar stadgas i 36 §“.

12 §.

Enligt hvad bankkomiténs motiv (s. 291) angåfve, skulle stadgandet

att vinstutdelning å lott ej finge lyftas, med mindre lottegaren blifvit

i registerboken införd, afse att förekomma, det ny egare underläte

att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna om öfverlåtelsens anmälan

för bolaget och anteckning i registerboken. Den anförda grunden

syntes emellertid Justitieråden Huss, Östergren och Norberg icke kunna

berättiga en så betydande inskränkning i lottegares rättigheter, som

stadgandet innebure; och hemstälde bemälde Justitieråd af sådan anledning,

att detsamma måtte utgå.

Justitierådet Norberg tilläde, det han ansåge stadgandet desto

hellre böra uteslutas, som giltigt skäl saknades att, i fall någon annorledes

än genom sådan öfverlåtelse, hvarom 8 § handlade, exempelvis

genom testamente eller genom köp å exekutiv auktion lagligen blifvit

innehafvare af lotthref, göra hans rätt till vinstutdelning beroende deraf,

huruvida sålunda skedd förändring i eganderätten till lottbrefvet blifvit,

efter bolagets dertill gifna samtycke, i registerboken införd.

I fråga om andra styckets andra punkt åberopade Justitierådet

Herslow hvad han derom redan anfört vid 8 §.

22 §.

Justitieråden Naumann, Fluss, Östergren och Norberg an sago det

här föreslagna förbudet att utgifva tryckta och graverade obligationer

böra — i likhet med hvad genom 17 § i lagen angående bankaktiebolag

skett i afseende å sådana bolag — utsträckas till löpande förbindelser

i allmänhet, med det undantag allenast som betingades af

bankbolagens sedelutgifningsrätt.

Då i 17 § af lagen angående bankaktiebolag det blifvit dessa

bolag förbjudet att utfärda tryckta eller graverade, löpande förbindel
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

ser i allmänhet, och med grunden för detta förhud instämde, att för

bankbolag med sedelutgifningsrätt blefve gällande samma förbud med

det undantag allenast, som af sedelutgifningsrätten betingades, hemstälde

Justitierådet Herslow, att de i slutet af förevarande § förekommande

orden »tryckta eller graverade obligationer)) måtte förändras till

»andra tryckta eller graverade löpande förbindelser, än sedlar.»

23 §.

Beträffande senare stycket af denna § hemstälde Justitieråden

Naumann, Huss, Östergren och Herslow att, då hvad deri stadgades vore

dels öfverflödigt dels betydelselöst, samma stycke måtte utgå.

24 §.

Då ej blott värdepapper, utan, enligt hvad stadgandena i andra

stycket af förevarande § samt i 26 § utmärkte, jemväl, guld kunde af

bankbolag nedsättas såsom pant för sedlar, ansågo Justitieråden Naumann,

Huss, Östergren, Ahlgren och Norberg, att i första punkten —

hvilken i sådan händelse torde böra såsom särskilt stycke från öfriga

texten afskiljas — borde utsättas, att sedelpanten skall bestå af värdepapper

eller guld.

26 §.

Justitieråden Huss, Östergren, Ahlgren och Herslow ansågo, att

slutorden »som då skall nedsättas i allmänt förvar på enahanda sätt,

som om värdepapper stadgas,» kunde såsom öfverflödiga utgå.

29 §.

Justitieråden Huss, östergren, Glimstedt, Ahlgren och Herslow yttrade:

Af motiven till Bankkomiténs betänkande och Chefens för Finansdepartementet

yttrande till statsrådsprotokollet den 2 Februari 1886,

jemfördt- med nu gällande lag i ämnet, framgår såsom förslagets

mening att med påföljd enligt denna § belägga hvarje öfverskridande

af sedelutgifningsrätten, som egt rum i längre tid än 4 dagar.

Denna mening synes dock ingalunda uttryckt genom ordalydelsen,

hvilken snarare gifver anledning till den tolkning, att då här

såsom förutsättning för den stadgade påföljdens tillämpning angifves,

att bankbolag »finnes hafva» d. v. s. i det tidsmoment, då finnandet

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

sker, hafva sedlar utelöpande utöfver det lofliga beloppet, samma påföljd

ej må kunna tillämpas å det fall, att bolaget finnes hafva vid

någon föregående tidpunkt haft sedlar utelöpande till för högt belopp,

och att bankbolag således må kunna saklöst öfverskrida sin sedelutgifningsrätt

huru länge som helst, allenast rättelse sker innan det

begångna öfverskridandet varder upptäckt.

Justitierådet Norberg anförde: Ordställningen i början af före
varande

§ är ej fullt tydlig och synes i allt fall svårligen medgifva

en sådan tillämpning, som efter all anledning varit dermed åsyftad.

Såsom vilkor för det äfventyr, bankbolag skall vara underkastadt,

i händelse det öfverskrider sin sedelutgifningsrätt, stadgas här nemligen

dels att bolaget finnes hafva sedlar på en gång utelöpande

utöfver det belopp, bolaget eger utfärda, och dels tillika att förhållandet

ej inom fyra dagar blifvit rättadt. Men har förhållandet verkligen

blifvit (inom längre eller kortare tid) rättadt, så lärer bolaget ej finnas

hafva ifrågavarande sedlar utelöpande; och om å andra sidan bolaget*

verkligen finnes hafva sedlarne utelöpande, så kan samtidigt dermed

icke det faktum vara för handen, att förhållandet blifvit rättadt. Att

rättelse ej skett inom fyra dagar torde då ej hafva annan betydelse,

än att förhållandet fortfarit i fyra dagar och derutöfver; men anledning

saknas icke till tvekan, huruvida nämnda tid af fyra dagar borde, enligt

stadgandets nuvarande affattning, räknas från det sedelutgifningen

först öfverskreds eller från det upptäckten deraf egde rum. Då emellertid

förslagets mening ej lärer vara annan än den, att den stadgade

påföljden skall inträda, så snart bankbolag finnes hafva på angifna

sätt öfverskridit sin sedelutgifningsrätt under längre tid än fyra dagar,

och detta ehvad rättelse skett före upptäckten deraf eller icke, så

torde paragrafens lydelse böra till närmare och tydligare öfverensstämmelse

härmed ändras.

Justitierådet Herslow ansåg sig jemväl böra fästa uppmärksamhet

dervid, att förslaget ej tydligen angåfve den här stadgade afgiftens

egenskap $f vare sig vite, skadestånd eller möjligen något annat;

hvadan, i händelse af bolagets konkurs, den frågan, med hvilken rätt

i förhållande till bolagets öfrige borgenärer samma afgift borde till

statsverket utgå, lätteligen kunde blifva föremål för olika meningar.

31 §.

Justitierådet Herslow anförde:

Det här meddelade stadgandet, att Dtill sedlar må tryckta eller

graverade blanketter användas», synes, såsom affattadt i formen af en

Bill. till Bilcsd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 16 PLäft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kongl. Mäj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

tillåtelse och icke af en befallning, gifva stöd för den uppfattning, att

banksedlar äfven skulle kunna vara handskrifna; men detta kan näppeligen

vara förslagets mening, enär det torde böra till sjelfva begreppet

af en banksedel, att den är tryckt eller graverad. Vidare skulle, då

det bär ansetts nödigt att uttryckligen stadga rättighet för bolaget att

begagna tryckta eller graverade blanketter till sedlar och förslaget

hvarken i denna § eller på något annat ställe berättigar bolaget

att använda sådana blanketter till andra förbindelser, af det anmärkta

stadgandet den slutsats e contrario kunna dragas, att det vore bolaget

förbjudet att i andra fall, än det här nämnda, begagna tryckta eller

graverade blanketter; men icke heller detta lärer rimligen kunna vara

meningen, då icke något giltigt skäl förefinnes, hvarför det skulle

vara ett. sedelutgifvande bankbolag betaget att, i likhet med andra

bolag eller enskilda personer, begagna sådana blanketter till vexlar,

kontrakt, depositionsbevis m. m. (jemt’. 19 § i lagen angående bankaktiebolag).

Uppenbarligen bär begreppet af tryckt förbindelse, hvartill

hör, att förbindelsens text i sin helhet är tryckt, i förevarande

§ blifvit förvexladt med hvad som förstås med en å tryckt blankett

utfärdad förbindelse, d. v. s. en sådan, hvars text är delvis tryckt

och delvis handskrifven. Endast till det förra slaget kan banksedeln

hänföras. ,

Till förebyggande af det missförstånd, hvartill anmärkta stadgandet

med dess nuvarande redaktion i berörde afseende gifver anledning,

anser jag andra punkten i förevarande förslag böra erhålla ungefär

följande lydelse:

Sedlar skola vara tryckta eller graverade äfvensom underskrifna

etc.

Derjemte borde det i denna § äfvensom på annat ställe i förslaget

i afseende å icke underskrift^ sedlar använda uttrycket »profblanketter»,

såsom oegentligt och missledande, lämpligen kunna utbytas

mot »profexemplar)).

/

M §.

Justitierådet Glimstedt yttrade:

Förevarande stadgande — hvarmed åsyftas att åt bank, som

visar sig hafva sedlar utelöpande till mindre belopp, än det, hvartill

värdet af den för sedlarne satta pant uppgår, bereda ovilkorlig rätt

att utbekomma så stor del af panten, som i värde öfverstiger de utelöpande

sedlarne, — hvilar emellertid på den förutsättning, att bankens

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

böcker kau tillerkännas sådant vitsord, att det måste antagas såsom

visst, att sedlar icke finnas utelöpande, som icke äro såsom sådana i

böckerna upptagne. Denna förutsättning torde dock icke alltid hålla

streck, såsom jemväl framgår af det nu likaledes till granskning föreliggande

förslaget till lag angående bankers konkurs, i hvars 9 § uttryckligen

antages, att sedlar äro utelöpande, som icke firmas i bankens

räkenskaper upptagne.

Då således ett utdrag af bankens böcker, äfven då dess öfverensstämmelse

med böckerna är fullt bestyrkt, icke synes innefatta

sådan bevisning, att på grund deraf kan med full tillförlitlighet bedömas,

om och i hvad mån sedelpanten må kunna utan förfång för

den afsedda sedelsäkerheten förminskas,

och då dessutom någon fullt tillfredsställande bevisning derom,

att sedlar . icke finnas utelöpande till högre än bokfördt belopp, svårligen

lärer kunna åstadkommas,

anser jag stadgandet i denna §, hvarken sådant det är affattadt

eller'' sådant detsamma varit åsyftadt, kunna tillstyrkas, åtminstone

icke utan sådan modifikation, att det lemnas åt Kongl. Majrts

Befallningshafvande att på grund af omständigheterna fritt pröfva, om

och i hvad mån någon del af panten må kunna till banken återställas.

38 §.

Justitierådet Naumann anförde: I likhet med hvad förhållandet är

i gällande författningar angående ej mindre enskilda sedelutgifvande

banker, än äfven bankaktiebolag och öfriga aktiebolag, har i förevarande

lagförslag antagits, att det åt styrelsen lemnade uppdrag att förvalta

banken ej med nödvändighet medför rätt att föra bankens talan inför

domstol, utan har man; aktat erforderligt att särskild!: tillerkänna

styrelsen én sådan rätt. Tillika har man angifvit styrelsens ställning

till bolaget vara analog med en sysslomans ställning till sin hufvudman

samt derigenom gjort bestämmelserna i allmän lag angående syssloman

i regeln tillämpliga på bolagets styrelse. Då emellertid allmänna lagen

ej megifver en syssloman, som erhållit uppdrag att föra hufvudmannens

talan i en rättegång, rätt att utan särskildt tillstånd sätta annan i sitt

■ ställe, och då man ej rimligtvis kan ifrågasätta, att styrelsen skulle vilja

eller ens kunna i alla mål sjelf föra bolagets talan, anser jag stadgandet

i förevarande § böra sålunda fullständigas, att styrelsen berättigas

att sjelf eller genom lagligen befullmägtigadt ombud kära och svara för

bolaget.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

41 §.

Justitierådet Naumann anförde: Regeringsformen föreskrifver i §

7, som bekant är, att alla regeringsärenden, med undantag åt ministeriella

och kommandomål, skola inför Konungen i Statsrådet föredragas

och der afgöras. Bland dessa ärenden, hvilka man äfven benämner

administrativa eller förvaltningsärenden, äro de, som röra bankerna

och deras ställning, vare sig att de angå ofördröjlig! upprättande af

bokslut eller banks ställande under utredning eller förordnande af allmänt

ombud eller återkallande af ett sådant förordnande o. s. v., ingalunda

ovigtiga, enär de kunna medföra rubbningar i den allmänna financiella

rörelsen, minska förtroendet man och man emellan och störa krediten;

hvadan ett öfverlemnande åt eu eller två särskilda statsrådsledamöter

att härom fatta beslut icke kan, enligt min mening, vara grundlagsenligt.

Ett sådant öfverlemnande, gång efter annan, af beslutanderätten

skulle svårligen kunna förlikas med den i ansvarighetslagen för

Statsrådets ledamöter uttryckta grundsats, att desse skola -»endast Konungen

råd gifva, men ej jemte honom regera» och skulle kunna leda till en

så kallad »ministerstyrelse», hvilken med vår svenska statsförfattning

är oförenlig och komme att erfordra en genomgripande förändring af

våra grundlagar, men aldrig varit af folket önskad. Jag anser mig

derföre böra tillstyrka, att i 41 § orden: »Konungen eller Chefen för

finansdepartementet eljest kan finna» utbytas mot orden: »Konungen

eljest kan finna» (eller VI eljest kunna finna), samt att §:s öfriga stycken

derefter må rättas.

45 §.

Enär hvad första punkten innehölle uppenbarligen skulle ega tillämpning

å hvarje styrelseledamot, ehvad lian från styrelsen afginge

eller deri qvarstode, anmärkte Justitieråden Östergren, Herslow och

Norberg att ordet »afgående», såsom, möjligen vilseledande, borde utgå.

Justitierådet Glimstedt anförde: Senare punkten i denna § innebär

klarligen att styrelseledamot, vare sig afgående eller icke afgående,

skall vara för sin förvaltning ansvarig, intill des ansvarsfrihet i laga.

ordning varder beviljad eller, om, emellertid ansvarsfrihet icke meddelas,

intill dess natt och år förflutit, från det den revision, hvarom i § 48

förmäles, blifvit afslutad.

Vid sådant förhållande synes hvad i f:sta punkten af denna §

sägs vara alldeles onödigt och måhända äfven missledande.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

61

48 §.

Såsom en brist i gällande författningar angående enskilda sedelutgifvande

banker torde med fog kunna*anmärkas, att styrelseledamöters

ocli revisorers ställning till bolaget ej vore med erforderlig klarhet angifven.

Så vidt anginge styrelseledamöter hade i föreliggande lagförslag

nämnda brist blifvit afhjelpt. deremot hade frågan om revisorernas

ställning fortfarande skjutits åt sidan. Då emellertid revisorerna i

ett bankbolag syntes böra hafva enahanda skyldighet att med noggranhet

och sorgfällighet utföra det af dem emottagna uppdrag, som hvarje

annan mandatarie, och följaktligen jemväl böra ansvara för den skada,

som kunde uppkomma genom tilläfventyrs visad försummelse och vårdslöshet

i uppdragets utöfvande, ansåg Justitierådet Naumann att, i likhet

med hvad blifvit stadgadt om styrelseledamöter, allmänna lagens

bestämmelser om syssloman borde angifvas vara på de af bolaget utsedda

revisorerna tillämpliga samt att i sammanhang dermed de åligganden,

som i revisorsuppdraget innefattades, borde till omfång och beskaffenhet

närmare karakteriseras.

50 och 51 §§.

Då bolagsman, som med sin röst bidragit till beslut om tillskott,

syntes, med den affattning lagförslaget i förevarande delar erhållit, åtminstone

under vissa förutsättningar, vara oförhindrad att omedelbart

derefter anmäla sig icke vilja deltaga i tillskottet, men ett sådant förhållande

kunde medföra betänkliga olägenheter samt i och för sig innebure

en oegentlighet, hemstälde Justitierådet Naumann, att i 51 § måtte

införas bestämmelse derom, att endast den bolagsman, som före omröstningen

uttryckligen förklarat sig icke vilja deltaga i det tillskott, som

genom omröstningen kunde blifva beslutad, skulle vara derifrån befriad.

Justitieråden Pluss, Östergren, Ahlgren, Herslow och Norberg yttrade:
Af

stadgandet i 51 §, att bolagsman, som vid den i 50 § omförmäldå*

bolagsstämma anmält sig icke vilja deltaga i beslutadt tillskott,

är derifrån befriad, framgår, att hvarje bolagsman, som icke gjort dylik

anmälan, har skyldighet att deltaga i tillskottet; och enär den omständighet,

att en bolagsman icke infunnit sig å bolagsstämman, så mycket

mindre kan i och för sig betraktas såsom ett medgifvande från hans

sida att i tillskottet deltaga,'' som man mera än väl kan tänka sig, att

han, oaktadt föreskrifterna i 50 § om bolagsstämmans kungörande

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

blifvit iakttagna, om densamma ej erhållit kännedom, samt han i allt

fall för sitt uteblifvande kan ega laga förfall, innebär stadgandet i sjelfva

verket, att en bolagsman mot sin vilja kan förpligtas att deltaga i tillskott,

som å stämman beslutits. Då emellertid den omfattning, hvari

sådant tillskott kan komma att'' ega rum, icke låter sig på förhand beräkna,

synnerligast som intet hindrar, att beslut om tillskott fattas

gång efter annan, kan förenämnda stadgande svårligen anses öfverensstämma

med de grunder, på hvilka det i förslaget omfattade ansvarighetssystemet

hvilar. Redan detta förhållande torde innebära grundad anledning

att på annat sätt, än hvad i förslaget ansetts lämpligt, bestämma

den ordning, hvari, oaktadt bolaget gjort sådana förluster, som

i förslaget förutsättas, dess ställande under utredning kan undvikas;

och synes det, som om man dervid hade att utgå från den grundtanken,

att bolaget allenast i det fall, att före eller senast vid stämman det

erforderliga tillskottet på frivillighetens väg blifvit af bolagsmännen

tecknadt, egde latta beslut om rörelsens fortsättande. Men äfven af

annat skäl måste det i förslaget framstälda förfaringssättet anses vara

mindre lämpligt. Med den nuvarande alfattningen af ifrågavarande

§§ kan nemligen ifrågasättas, om ej den, som med sin röst bidragit

till fattadt beslut om tillskott, kunde genom att omedelbart derefter

anmäla, det han icke ville i tillskottet deltaga, derifrån vinna befrielse.

Och om än i den händelse att omröstningen är öppen eu dylik åsigt

icke kan godkännas, måste förhållandet dock blifva ett annat, derest

omröstningen för sig gått med slutna sedlar och således, under förutsättning

att beslutet ej fattats enhälligt, det icke kunde utredas, hvilka

bolagsmän medverkat till beslutet. Under sådana förhållanden vore

det tänkbart, att alla de vid bolagsstämman närvarande förklarade sig

icke vilja i beslutadt tillskott deltaga samt att följaktligen antingen,

derest samtliga bolagsmän vid stämman närvarit, det fattade beslutet

vore overkställbar eller ock bördan af hela tillskottets erläggande

drabbade de frånvarande. Den anförda oegentliglxeten lärer ej, ehuru

sådant synes ligga nära till hands, böra förekommas genom att meddela

föreskrift om öppen omröstning. Sådan omröstning kunde nemligen

å sin sida medföra den olägenhet att, sedan den nödiga röstpluraliteten

för tillskott uppnåtts, den, som derefter hade att afgifva

sin röst, ur ekonomisk synpunkt saknade hvarje anledning att till beslutet

bidraga och således saklöst kunde rösta emot det faktiskt redan

beslutade tillskottet.

Mot 50 § anmärkte Justitieråden Huss, östergren, Herslow och

Norberg dessutom, att i händelse det genom styrelsens försorg upprättade

bokslutet utvisade, att bolaget gjort så omfattande förluster,

opaginerad Kontrollera mot PDF

68

Kongl. Majds, Nåd. Proposition N:o 23.

som i §:n förutsattes, men revisorerne deremot komme till ett annat

resultat, eller tvärtom, man lika litet med ledning af uttrycket »reviderad!

bokslut» som af stadgandets affattning i dess helhet kunde afgöra,

hvilkendera meningen skulle blifva den bestämmande; — ett

desto betänkligare förhållande, som den ställning, Konungens Befallningshafvande

till frågan skulle intaga, ej heller blifvit med nödig klarhet

angifven. En omskrifning, hvarigenom jemväl i dessa hänseenden §:ns

innehåll fullständigades och dess mening förtydligades, finge derför

anses vara erforderlig; och om man toge i betraktande den stora betydelse,

en banks ställande under utredning måste hafva för bankens

lottägare, och de genomgripande rubbningar, en dylik åtgärd lätteligen

kunde medföra i den allmänna rörelsen, syntes det som om Konungens

Befallningshafvandes befogenhet i de fall, som i §:ns sista stycke omförmälas,

borde sålunda begränsas att, i likhet med hvad i 33 § föreskrifves,

bemälda myndighet allenast, hade att till Konungen inberätta

föidiållandet samt under tiden inställa bankrörelsen, hvaremot beslutet

om bankens ställande under utredning borde förbehållas Konungen.

Justitierådet Glimstedt anförde: Då tillskottsskyldighet i fall, som

här afses, ansetts icke böra åläggas bolagsman, som vid bolagsstämman

anmäler sig icke vilja i tillskottet deltaga, synes tillskottsskyldigheten,

som således hvilar på förutsättning om frivillighet, följdriktigt och billigtvis

icke böra åläggas någon bolagsman, som icke förklarat sig villig

att deruti deltaga.

Vid jemförelse med 3 mom. 51 § i Kongl. Maj:ts till 1886 års

Riksdag framlagda förslag finnes stadgandet i 3 mom. 50 § af förevarande

förslag, jemte det detsamma erhållit större omfattning, tillika

hafva undergått sådan förändring i lydelsen, att tvekan uppstår, huruvida

i förevarande fall Kongl. Maj:ts Befallningshafvande må ega att,

såsom var en gifven följd af lydelsen i förra förslaget, omedelbarligen

inställa bankrörelsen eller allenast har att genom beslut förordna, att

bolaget skall ställas under utredning. Om sistnämnda tolkning vore

den rätta, torde bestämmelse vara erforderlig, om och i hvad ordning

beslutet finge öfverldagas och huruvida detsamma under tiden finge gå

i verkställighet.

52 §.

Justitierådet Naumann åberopade den af honom vid 41 § gjorda

anmärkning och tillstyrkte att orden: »skall chefen för finansdepartementet

förordna» må ändras till: »vill Konungen (vilje VT) besluta om

förordnande af?) etc.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

53 §.

*

Justitieråden. Östergren och Glimstedt yttrade:

Skyldig-heten för dem, som deltagit i beslut om lagstridig utdelning,

att ansvara för fullt återbärande af de utdelade medlen torde

vara en gifven följd af det allmänna stadgandet i § 49 och synes således

icke hafva bort här ånyo stadgas eller omförmälas annorledes än

medelst hänvisning till nämnde §.

För öfrigt kan anmärkas, att det icke finnes klart, huruvida uttrycket

»minskande» af fond jemväl bör anses omfatta underlåtenhet

att verkställa föreskrifven afsättning till fond.

Justitierådet Norberg instämde i den senare anmärkningen.

61 §.

Justitierådet Glimstedt anförde:

Sedan förordningen den 6 Oktober 1848 angående vissa lagbestämmelser

med afseende å enskilda banker, på sätt afsedt är, genom nu

föreslagna lag blifvit upphäfd, finnes mig veterligen icke någon annan

lag innefattande bestämmelser om forum för sedelutgifvande bank, och

följaktligen synes uttrycket: »mål, för hvilka ej annorlunda genom lag

stadgas» icke innefatta någon bestämning å de mål, som i denna §

afses.

Om emellertid, såsom väl är antagligt, här afses mål, hvilka enligt

lag lyda under svarandens s. k. forum domicilii, vill synas, att en

positiv beteckning härå kunnat hemtas från 10 kap. 1 § Rättegångsbalken

eller 1 § i 1862 års konkurslag.

64 §.

Justitierådet Glimstedt yttrade:

Stadgandet om den föreslagna lagens trädande i kraft är förenadt

med bestämmelse, som, efter min uppfattning, innebär, att förbindelse

utgifven af bank under oktroj, meddelad förr än lagen trädde

i kraft, kommer att bibehållas vid den rätt, som sägs i nu gällande

lag, och i enlighet härmed uttalade ock Sammansatta Banko- och Lagutskottet

vid 1886 års Riksdag i sitt utlåtande öfver Kongl. Maj:ts förslag

den åsigt, att enligt 2 mom. 61 § i samma förslag sedlar, utgifne

under föregående oktrojer, komrne att för innehafvaren, utöfver rätt

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

enligt nya lagen, jemväl medföra rättigheter på grund af den under

dessa oktrojer gällande solidariska ansvarigheten.

2:dra mom. af § 64 i detta förslag, hvilket är ordagrant lika med

åberopade stadgandet i det äldre förslaget, innefattar emellertid icke

någon antydan om tillvaron af någon rätt för äldre sedlar utöfver hvad

i samma mom. uttryckligen sägs, utan synes snarare uppstäldt så, att

detsamma bildar ett undantag från det allmänna öfvergångsstadgandet.

2:o.

Lag angående förändrad lydelse af 17 kap. 3 § Handelsbalken.

Justitieråden Naumann, Buss, Glimstedt, Ahlgren, Eer slem och

Norberg lemnade ifrågavarande förslag utan anmärkning.

justitierådet Östergren hänförde sig till hvad han yttrat vid 6 §

i förslaget till lag angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt.

3:o.

Lag angående bankaktiebolags, sedelutgifvande bankbolags och sparbanks konkurs.

Justitierådet Naumann hänförde sig till hvad af honom blifvit

yttradt vid granskning af 41 § i förslaget till lag angående enskilda

bankbolag med sedelutgifningsrätt och tillstyrkte, att orden i 1 § af

förevarande lag: »anmäldt för chefen för finansdepartementet)) måtte

ändras till: )>anmäldt hos Konungen (hos Oss anmäldt)'')''), samt orden i

samma §: »och förordne departementschefen» utbytas mot orden: ))och

vill Konungen (och vilje VI) förordna)).

Justitieråden Huss, Herslow och Norberg lemnade förslaget utan

anmärkning; men då stadgandet i senare stycket af 11 §, att hufvudlottegare,

som bruste i fullgörandet af hvad honom enligt första stycket

af samma § ålåge, skulle vara underkastad utmätning utan dom eller

utslag, syntes höra till utsökningslagen samt hvad sista stycket af berörda

§ innehåller angående skyldighet för hufvudlottegare att afträda

sin egendom till konkurs äfvensom bestämmelserna i 18 § folie inom

området för den allmänna konkurslagen, hemstälde bemälde Justitieråd,

att i nämnda allmänna lagar borde å lämpliga ställen intagas erinran

derom, att i de afseende)!, stadgandena angåfve, vore särskildt förordnadt.

Justitieråden Naumann och Östergren instämde i berörda hemställan,

hvarjemte Justitierådet Östergren hänförde sig till hvad han yttrat vid

Bill. till Piksd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 16 Höft. 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

68 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 23.

6 § i förslaget till lag angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt.

Justitierådet Glimstedt yttrade:

Jag lemnar detta förslag utan anmärkning, men anser mig likväl

böra fästa uppmärksamheten derå, huruvida icke i sammanhang med

förslagets antagande må anses nödigt dels att, i stället för den nu i 93 §

allmänna konkurslagen förekommande hänvisning till särskild! stadgande

i fråga om bevakning i banks konkurs, en hänvisning med den

fullständighet, som af den föreslagna lagens rubrik betingas, varder i

särskild §, som erhölle plats i 9 kap. förstnämnda lag, införd, dels ock

att, då stadgaudena i förslagets 11 §, i fråga om utmätning på grund

af ett Rättens ombudsmans bevis och i fråga om skyldighet för hufvudlottegare

att afträda sin egendom till konkurs, och stadgandet i 18 §,

i fråga om återvinning i hufvudlottegares konkurs, innefatta ämnen,

som icke omedelbarligen falla inom den föreslagna lagens område, sådant

detta i rubriken och ingressen angifves, utan snarast synas hafva

sin naturliga plats i respective 37 § [Jtsökningslagen samt 2 eller 3 §

och 36 § allmänna konkurslagen, nämnde lagrum må kompletteras med

hänvisningar till dessa särskilda stadganden.

Justitierådet A/dgren lemnade förslaget utan anmärkning.

4:o.

Lag angående tillägg till och ändring i lagen för Rikets Ständers bank

den I Mars 1830.

Justitierådet Naumann hemstälde, huruvida i detta lagförslag behörig

skilnad blifvit gjord emellan de ordningar, stadganden och reglementen,

i afseende på hvilka uteslutande lagstiftningsrätt blifvit Riksdagen

tillagd i 72 § Regeringsformen, samt sådana, som tarfva Konungens

sanktion, så att deras införande i Banklagen af år 1830 och således

deras förvandling till civillag må kunna ske utan modifikation

af berörda grundlagar samt alltså utan iakttagande af den ordning,

som i 81 § Regeringsformen är uttryckligen stadgad i fråga om grundlagsändringar.

Justitieråden Fluss, Östergren, Glimstedt, Ahlgren, Herslow och Norberg

lemnade ifrågavarande förslag utan anmärkning.

Ex protocollo:

C. P. Hagbergh.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition JS:o 23.

67

Utdrag af protokollet öfver ett finansärende, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 14 Februari

1887.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Justitieråden: Örbom,

Herslow.

Chefen för finansdepartementet Statsrådet Friherre Tamm anmälde

ånyo de i statsrådsprotokollet för den 17 December sistlidet år

omförmälda förslag till lagar angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt

och angående tillägg till och ändring i lagen för Rikets

Ständers bank den 1 Mars 1830 samt tillkännagaf, att Högsta Domstolen

numera afgifvit utlåtande öfver samma lagförslag.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anförde Departementschefen

vidare:

»Af Högsta Domstolens ledamöter har allenast Justitierådet Öster
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

gren gjort anmärkning mot de grunder, på Indika förslaget till lag

angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt hvilar.

Då bemälde ledamot dervid endast hänvisat till hvad lian jemte

tre andre ledamöter af Högsta Domstolen vid granskningen af de under

nästlidet år framlagda lagförslag uti nu förevarande ämnen yttrat till

Högsta Domstolens protokoll den 1 Mars 1886, lärer jag emellertid i

denna del kunna åberopa hvad inför Eders Kongl. Maj:t i Statsrådet

den 6 i nämnda månad af då varande Departementschefen anförts till

bemötande af samma yttrande.

Beträffande de anmärkningar, som i öfrigt framstälts mot ifrågavarande

förslag, har jag i allmänhet ansett mig kunna vidtaga de med

dem åsyftade ändringar. De vigtigaste af dessa ändringar, hvilka torde

få anses motiverade en hvar af hvad inom Högsta Domstolen i fråga

om densamma blifvit yttradt, äro:

att stadgandet i 22 § erhållit större utsträckning i öfverensstämmelse

med hvad i 17 § af lagen angående bankaktiebolag för dessa bolag

föreskrifves;

att andra stycket i 23 § utgått;

att 29 och 31 §§ i åtskilliga delar erhållit förändrad lydelse;

att bestämmelserna i 50 och 51 §§ sålunda modifierats, att lottägare

ej har skyldighet att mot sin vilja deltaga i det tillskott, som

för bankrörelsens fortsättande kan vara erforderligt; samt att den i 50

§ Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillerkända rätt att i vissa

fäll förordna om bank bolags ställande under utredning blifvit Eders

Kongl. Maj:t förbehållen.

I anledning af de inom Högsta Domstolen vid 8 § gjorda anmärkningar

har jag, då meningen ej varit att föreslå någon afvikelse från

hvad gällande författning angående enskilda bankbolag i förevarande

hänseende innehåller och vid tillämpningen hittills veterligen ej medfört

någon olägenhet, i förslaget åter upptagit den text, som i nämnda

författning är använd, och jag har gjort detta desto hellre, som samma

text med större bestämdhet, än hvad i ursprungliga förslaget tilläfventyrs

kan anses vara förhållandet, framhåller, att ingen hufvudlottegare

kan från bolaget afgå, med mindre bolaget dertill lemnar sitt samtycke.

Utöfver hvad som föranledts af anmärkningar i Högsta Domstolen

har vid förslagets slutliga behandling inom departementet visat sig nödigt

att vidtaga några formela ändringar af mindre vigt, för hvilka

särskild redogörelse dock ej torde vara erforderlig. Och då det ej kan

antagas, att oktroj skall meddelas bankbolag med hufvudkontor i stad,

som saknar magistrat, samt särskilda bestämmelser om hvad i afseende

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

på bankbolag med hufvudkontor i sådan stad skall iakttagas vid sådant

förhållande torde få anses obehöfliga, hafva de i 27 och 61 §§

meddelade bestämmelserna af förenämnda beskaffenhet utgått samt

stadgandet i 37 § erhållit en härmed öfverensstämmande affattning.

Enär Högsta Domstolens ledamöter ej haft något att erinra emot

de särskilda stadgandena i förslaget till lag angående tillägg till och

ändring i lagen för Rikets Ständers bank den 1 Mars 1830, har detta

förslag bibehållits oförändradt.

I det skick, hvari förslaget till lag angående enskilda bankbolag

med sedelutgifningsrätt sålunda kommer att af mig förordas, företer

det i vissa punkter olikhet mot hvad lagen angående bankaktiebolag

den 19 November 1886 i motsvarande stadganden innehåller. Då emellertid

de förändringar, som i förslaget vidtagits, torde få anses såsom

förbättringar, synes den antydda omständigheten icke böra utgöra något

hinder för förslagets godkännande. Fastmer lärer det framdeles

böra tagas i öfvervägande, huruvida icke vissa stadganden i lagen om

bankaktiebolag må ändras till öfverensstämmelse med ifrågavarande

förslag.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i

underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

jemlikt 87 § Regeringsformen antaga följande förslag till lagar:

Do) angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt, och

2:o) angående tillägg till och ändring i lagen för Rikets Ständers

bank den 1 Mars 1830.»

Och blefvo berörda förslag nu af Departementschefen upplästa.

Justitierådet Örbom anförde, att han, som under nästlidna år i

Högsta Domstolen deltagit i granskningen dels af de i Högsta Domstolens

protokoll för den 1 Mars omförmälda förslag till lagar angående

bankbolag med sedelutgifningsrätt jemte andra dermed sammanhängande

ämnen, dels ock af det utaf 1886 års Riksdag beslutade förslag till lag

angående bankaktiebolag, hvarom Högsta Domstolens protokoll för den

8 November 1886 förmäler, åberopade de af Justitierådet dervid äfvensom

sedermera vid ärendenas föredragning inför Hans Maj:t Konungen

i Statsrådet enligt deröfver den 6 Mars och den 19 November samma

år hållna protokoll afgifna yttranden, i hvad de egde tillämpning jemväl

å de nu förevarande förslagens allmänna grunder; och instämde

Justitierådet i öfrigt hufvudsakligen i de under förslagens granskning

i Högsta Domstolen af Justitierådet Östergren framstälda anmärkningar,

i den mån dessa ej redan föranledt ändring i förslagen.

Justitierådet Herslow yttrade, att han i afseende å förslaget till

Bill. till Riksd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 16 Hälft. 10

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

lag angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt hänförde sigill

de af honom vid ärendets behandling i Högsta Domstolen gjorda

anmärkningar, såvidt anledningarne till desamma qvarstode i det numera

delvis omarbetade förslaget.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad föredraganden

hemstält;

Och behagade Hans Maj:t Konungen härtill lemna

bifall samt förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas

nådig proposition af den lydelse, bilagan till detta

protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Axel Adelgren.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1887.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.