Sök i Ratio Lex

Med förslag till lagar angående handelsregister, firma och prokura samt angående tillägg till 15 kap. Handelshalken

1887-01-22 · 76 sidor, varav 72 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 72 av 76 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1887 A:4, Med förslag till lagar angående handelsregister, firma och prokura samt angående tillägg till 15 kap. Handelshalken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

1

N:o 4.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

lagar angående handelsregister, firma och prokura samt

angående tillägg till 15 kap. Handelshalken; Gifven

Stockholms slott den 22 Januari 1887.

Sedan en komité blifvit tillsatt med uppdrag bland annat att utarbeta

förslag till författning om handelsregister, firma och prokura samt

bemyndigats att med komiterade, som för samma ändamål utsetts i

Norge och Danmark, sammanträda, för att söka åstadkomma så vidt

möjligt öfverensstämmande lagförslag inom de tre rikena, hafva de

särskilda ländernas komiterade fullgjort detta uppdrag. Öfver det

svenska förslaget har Kommerskollegium efter vederbörandes hörande

äfvensom Högsta Domstolen afgifvit utlåtande, hvarefter och sedan,

med anledning af hvad Domstolen anfört, inom Justitiedepartementet

förslagj uppgjorts till lag angående tillägg till 15 kap. Handelsbalken,

Högsta Domstolen jemväl öfver detta förslag blifvit hörd; och vill

Kongl. Maj:t, med bifogande af Statsrådets och Högsta Domstolens i

ämnet hållna protokoll, till Riksdagens godkännande jemlikt 87 §

Regeringsformen öfverlemna närlagda förslag till lagar angående handelsregister,

firma och prokura samt angående tillägg till 15 kap. Handelsbalken.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Nils von Steyern.

Bih. till Biksd. Prof. 1887. 1 Samt. 1 Afd. 4 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Magis Nåd. Proposition N:o 4.

Förslag

till

Lag angående handelsregister, firma och prokura.

Härigenom förordnas som följer:

I Kap.

Om handelsregister.

1 §•

För Stockholm skall hos Öfverståthållareembetet, för annan stad

hos magistraten, eller, der sådan ej finnes, hos vederbörande stadsstyrelse,

och för landsbygden hos Konungens Befallningshafvande föras

handelsregister för inskrifning af de anmälanden, om hvilka i denna

lag förmäles eller hvilkas intagande i registret kan varda annorledes

föreskrifvet.

2 §•

Anmälan till handelsregistret skall göras skriftligen och vara åtföljd

af stadgade afgifter för registreringen och dess kungörande.

Aflemnas anmälan genom ombud eller insändes den med posten, skall

underskriften vara af vittnen styrkt.

3 §•

Har den anmälande icke iakttagit de föreskrifter, som finnas för

hvarje särskildt fall stadgade, eller innehåller anmälan annat än som

enligt lag må i registret intagas, skall registrering vägras.

Vägras registrering, skall registreringsmyndigheten ofördröjligen

hålla sökanden tillhanda eller, om han uppgifvit fullständig adress, till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4. 3

honom med posten öfversända skriftlig underrättelse om beslutet med

skälen derför.

År sökanden med beslutet missnöjd, ege han att vid talans förlust

innan klockan 12 å sextionde dagen från beslutets dag deröfver anföra

besvär bos Konungens Befallningshafvande, om beslutet meddelats af

magistrat eller stadsstyrelse, och mot Konungens Befallningshafvandes

beslut hos Konungen.

4 §•

Den myndighet, hos hvilken handelsregistret föres, skall på den

anmälandes bekostnad ofördröjligen låta kungöra innehållet af anmälan,

som i registret intages, så väl i allmänna tidningarna som ock i den

stads tidning, der myndigheten har sitt säte eller, om flera tidningar

der utgifvas, i den af dessa, der allmänna påbud för staden vanligen

meddelas. Utgifves ej tidning i staden, skall kungörelsen införas i

den tidning i länets residensstad, der allmänna påbud för denna stad

vanligen meddelas. Bilaga till anmälan skall ej kungöras.

En samling för hela riket af de i allmänna tidningarna kungjorda

anmälanden skall genom det allmännas försorg efter hand befordras

till trycket och förses med register för hvarje år.

5 §.

Närmare föreskrifter om handelsregistrens förande, de i 4 § stadgade

kungörelser, afgifterna för registreringen och för dess kungörande

samt tid och sätt för utgifvande af den i nämnda § omförmälda samling

meddelas af Konungen.

6 §•

Förmenar någon, att eu i handelsregistret verkstäld inskrifning

länder honom till förfång, må talan om registreringens upphäfvande

föras vid allmän underrätt.

7 §•

Det som i enlighet med denna lag blifvit infördt i handelsregistret

och kungjordt i ortstidningen skall anses hafva kommit till tredje mans

kännedom, der ej af omständigheterna framgår, att han hvarken haft

eller bort hafva kunskap derom.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Rongl. Majds Nåd. Proposition N:o é.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blifvit

eller bort blifva anmäldt, icke med laga verkan åberopas mot annan

än den, som visas hafva derom haft vetskap.

2 Kap.

Om firma.

8 §.

Hvar, som vill idka handel eller annan näring, med hvars utöfvande

följer skyldighet att föra handelsböcker, vare pligtig att till

införande i handelsregistret anmäla det namn, hvarunder han ämnar

bedrifva sin rörelse och som han vid dervid förekommande underskrifter

ämnar teckna. Sådant namn kallas firma. För aktiebolag,

hvarmed förstås sådant bolag, som på grund af gällande lagar om

aktiebolag erhållit Konungens stadfästelse å sin bolagsordning, skall anmälan

om firma göras, ändå att bolaget ej är pligtigt att föra handelsböcker.

För aktiebolag och annat med särskild styrelse försedt bolag

åligger det styrelsen, men i bolag, som omförmäles i 15 kap. Handelsbalken,

hvarje bolagsman, att ansvara för anmälningsskyldighetens fullgörande.

Från nu stadgade anmälningsskyldighet undantagas fartygsredare

och rederier, som ej äro aktiebolag, så ock enskilda banker med rätt

att utgifva egna banksedlar.

9 §•

1. Enskild näringsidkares firma skall innehålla hans tillnamn

med eller utan förnamn. Ej må i firman intagas något, som antyder

att firman innehafves af ett bolag eller att innehafvarens ansvar är

begränsadt.

2. Firma för bolag, som omförmäles i 15 kap. Handelsbalken,

skall, då icke alla bolagsmännen äro i firman namngifna, innehålla

namnet å minst en af dem med ett tillägg, som antyder, att flera

bolagsmän finnas. I handelsbolags firma må ej intagas namn å annan

person än bolagsman, ej heller något som antyder begränsning af

bolagsmans ansvar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 4.

3. Aktiebolags firma skall utmärka bolagets egenskap af aktiebolag.

4. Idkas rörelse af flera personer i bolag under annan form än

i mom. 2 och 3 sägs, skall firman utmärka rörelsens beskaffenhet. Ej

må sådan firma innehålla personnamn.

10 §.

Ej må någon i sin firma obehörigen intaga annans namn eller

namnet å annans fasta egendom. I firma må ej angifvas företag, som

icke står i förbindelse med innehafvarens rörelse, ej heller må firma,

som angifver visst slag af rörelse, bibehållas oförändrad, sedan eu

väsentlig förändring af rörelsen egt rum.

Firma skall tydligt skilja sig från andra för samma kommun

förut i handelsregistret intagna, ännu bestående firmor. Den som vill

anmäla firma, hvari hans namn ingår, skall förty, om samma firma

redan är intagen i registret för annan näringsidkare inom samma

kommun, genom tillägg till sitt namn eller annorledes tydligt skilja

sin firma från den äldre firman.

11 §•

Enka, som fortsätter sin aflidne mans rörelse, så ock man, som

fortsätter hustruns före eller under äktenskapet drifna rörelse, må begagna

firman oförändrad. Enskild näringsidkares arfvinge, så ock flere

sterbhusdelegare, som skola i handelsbolag fortsätta enskild näringsidkares

rörelse, ege samma rätt, derest den aflidne medgifvit det eller,

om han aflidit utan att hafva annorlunda förordnat, hans samtlige

sterbhusdelegare äro derom ense.

12 §.

Inträder någon såsom delegare i enskild näringsidkares eller

handelsbolags rörelse, må firman fortfarande begagnas oförändrad. Lag

samma vare, om delegare utträder ur handelsbolag, dock att hans namn

icke må i firman qvarstå, med mindre han sjelf medgifvit det eller,

om han aflidit utan att hafva annorlunda förordnat, hans samtlige sterbhusdelegare

dertill samtyckt.

13 §.

Firma må icke öfverlåtas i andra än de här ofvan förutsatta fall;

enskild näringsidkare eller handelsbolag dock obetaget att vid rörelsens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

öfverlåtande till enskild näringsidkare eller handelsbolag medgifva den

nye egaren att nyttja firman med ett tillägg, som visar, att öfverlåtelse

egt rum.

14 §.

År genom aftal bestämdt, att rättighet att teckna handelsbolags

firma endast tillkommer flere bolagsmän i förening, böra desse verkställa

firmateckningen så, att de jemte firman underskrifva sina namn.

Vid firmateckning för aktiebolag eller rörelse, som i 9 § 4 mom.

sägs, böra de, som äro berättigade att teckna firman, jemväl underskrifva

sina namn.

I

15 §.

Sättes rörelse under förvaltning af sysslomän (liqvidatorer, administratörer)

med rätt för dem att teckna firman, eller fortsättes enskild

näringsidkares rörelse af sterblmsdelegare, enligt hvad för viss tid är

medgifvet, bör firmateckningen ske på sådant sätt, att det ändrade

förhållandet deraf framgår.

16 §.

Anmälan om firma skall, innan näringens utöfvande börjas, ske

för rörelse, som drifves i Stockholm, hos Öfverståthållareembetet och

för rörelse i annan stad hos stadens magistrat eller, der sådan ej finnes,

hos vederbörande stadsstyrelse, och om rörelsen drifves å landet, hos

Konungens Befallningshafvande i länet. Drifves rörelsen i flera kommuner,

skall anmälan ske till handelsregistret för den kommun, der

hufvudkontoret är beläget.

För aktiebolag eller annat med särskild styrelse försedt bolag

skall anmälan om firma göras till registret för den ort, der styrelsen

har sitt säte.

Inrättas afdelningskontor med sjelfständig förvaltning (filial) i

annan kommun än der hufvudkontoret är beläget eller bolagsstyrelse

har sitt säte, skall anmälan till registret för den kommun ske innan

firman får der begagnas. Filial för rörelse, som har hufvudkontoret

utom riket, anses såsom fristående rörelse, för hvilken anmälan skall

göras af den, som förestår rörelsen.

Anmälan, hvarom i denna § förmäles, skall vara underskrifven

af alla anmälningsskyldige.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

7

17 §.

I enskild näringsidkares anmälan skall uppgifvas utom firman:

1) den anmälandes fullständiga namn och hans hemvist;

2) rörelsens allmänna beskaffenhet;

3) kommunen, der rörelsens hufvudkontor, eller, om anmälan afser

afdelningskontor, detta är beläget.

18 §.

T handelsbolags anmälan skall uppgifvas utom firman:

1) samtlige bolagsmäns fullständiga namn och deras hemvist;

2) rörelsens allmänna beskaffenhet;

3) kommunen, der rörelsens hufvudkontor, eller, om anmälan afser

afdelningskontor, detta är beläget; och

der ej hvar bolagsman för sig skal! hafva rätt att teckna firman,

4) hvilken eller hvilka bland dem sådan rätt tillkommer, samt

huruvida rättigheten endast kan utöfvas af flere i förening.

19 §.

1 aktiebolags anmälan skall uppgifvas utom firman:

1) dagen för bolagsordningens antagande och för Konungens

beslut om fastställelse å densamma;

2) det slag af rörelse bolaget skall drifva;

3) kommunen, der styrelsen har sitt säte eller, om anmälan afser

afdelningskontor, detta är beläget;

4) det tecknade aktiekapitalets storlek och fördelning i aktier;

5) huruvida aktierna äro stälda på viss man eller innehafvaren;

6) huruvida aktierna äro till fullo inbetalda, och, om så ej skett,

när dylik inbetalning kan påfordras;

7) huruvida tillkännagifvanden för aktieegarne skola intagas i

tidning och, om så skall ske, i hvilken eller hvilka;

8) styrelsens medlemmars fullständiga namn och deras hemvist;

9) hvilken eller hvilka bland dessa äro berättigade att teckna

firman.

Vid anmälan skola såsom bilagor fogas bolagsordningen, Konungens

beslut om fastställelse derå samt bevis om val af styrelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 4.

20 §.

Hvad i 19 § är stadgadt angående anmälan af aktiebolags firma

galle äfven i tillämpliga delar om anmälan af firma för rörelse, som

i 9 § 4 mom. sägs.

21 §.

1. Sker ändring i något förhållande, hvarom inskrifning skett i

handelsregistret, eller inträffar något af de i 15 § omtalade fall, skall

anmälan derom genast göras i den ordning, som stadgats för anmälan

om firma; dock att ändring af hemvist icke behöfver anmälas. Har i

andra fall, än nu är sagdt, ändring skett i bolagsordning, som afses i

19 eller 20 §, skall jemväl dagen för beslutet härom samt för Konungens

stadfästelse anmälas och ett exemplar af ändringen och stadfästelsen

bifogas.

2. Då rörelse upphör, åligge anmälningsskyldigheten den, som

vid den tiden utöfvade rörelsen eller var delegare i densamma, eller,

då fråga är om aktiebolag ejder annat med särskild styrelse försedt

bolag, var ledamot i bolagets styrelse. Vid enskild näringsidkares

död åligge anmälningsskyldigheten sterbhusdelegarne. Upphör handelsbolag

i följd af delegares död, åligge anmälningsskyldigheten, utom

de öfrige bolagsmännen, jemväl den aflidnes sterbhusdelegare. I fråga

om annan ändring än rörelsens upphörande åligge anmälningsskyldigheten

en hvar, som efter ändringen utöfvar eller är delegare i rörelsen,

eller, då fråga är om aktiebolag eller annat med särskild styrelse försedt

bolag, är ledamot i bolagets styrelse.

3. Flyttas rörelse från en kommun till en annan, eller sker ändring

i sjelfva firman, skall tillika fullständig firmaanmälan göras.

4. Har genom lagakraftvunnen dom blifvit förklaradt, att anmälan

icke bort intagas i registret eller att något förhållande, hvarom

inskrifning skett, ändrats eller upphört, skall på begäran af någondera

parten anteckning derom ske i registret. Underrättelse om sådan

anteckning skall så kungöras, som i 4 § sägs.

5. Inträffar konkurs, skall underrättelse om den offentliga stämningen

samtidigt med kungörelsen derom genom rättens eller domarens

försorg afsändas till registreringsmyndigheten för att inskrifvas i

handelsregistret. Sådan anteckning skall afföras, då gäldenären visar,

att han eger få den afträdda egendomen till sig återstäld, eller att konkursen

eljest är att anse för afslutad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 4.

9

22 §.

Då firma anmäles, skall en hvar, som är berättigad att teckna

firman, på samma gång egenhändigt inskrifva firmateckningen i handelsregistret

eller i ett särskildt bihang till detta, så vida icke teckningen

verkstälts å anmälningsskriften och blifvit af vittnen styrkt. På enahanda

sätt skall förfaras, då anmälan sker derom, att någon blifvit

berättigad att teckna förut anmäld firma.

23 §.

Försummas anmälan, som ofvan föreskrifves, eller har, efter det

registrering af firma vägrats eller upphäfts, den anmälningsskyldige

försummat göra ny anmälan, då skall enskild näringsidkare, bolagsman,

ledamot i bolagsstyrelse eller annan, som till sådan förseelse

gjort sig skyldig, straffas med böter från och med fem till och med

femhundra kronor.

34 §■

Förseelse, som i föregående § är med ansvar belagd, skall åtalas

hos polisdomstol i den ort, der den ifrågavarande rörelsen drifves,

om särskild sådan domstol är der inrättad, men eljest hos poliskammare

eller, om poliskammare icke finnes, vid allmän domstol; och

gälle i fråga om klagan öfver domstols eller poliskammares beslut i

dessa mål hvad i allmänhet är angående besvär i brottmål stadgadt.

Böter, som ådömas enligt 23 §, fördelas lika mellan kronan och

åklagaren. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de

enligt allmän strafflag.

3 Kap.

Om prokura.

25 §.

Har innehafvaren af en i handelsregister införd firma meddelat

viss man fullmagt, som uttryckligen förklaras vara prokura, eller har

han annorledes utmärkt någon såsom sin prokurist, ege denne att, i allt

Bih. till lliksd. Prot. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 4 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

hvad till bedrifvande af hufvudmannens rörelse hörer, handla å hans

vägnar och teckna hans firma; dock må prokuristen ej afhända hufvudmannen

hans fasta egendom eller medgifva inteckning deri, med mindre

han blifvit dertill uttryckligen bemyndigad.

Skriftlig prokura innefattar behörighet för prokuristen att sjelf

eller genom ombud föra hufvudmannens talan inför domstolar och andra

myndigheter, så ock att å hans vägnar ingå förlikning.

26 §.

Prokura må meddelas flera personer på sådant sätt, att den endast

kan begagnas af dem gemensamt (kollektivprokura).

27 §.

Den behörighet, som jemlikt 25 § tillkommer prokurist, kan icke

med laga verkan mot tredje man, som är i god tro, inskränkas till

viss tid eller annorledes begränsas.

28 §.

Prokurist bör vid firmans tecknande dertill foga ett tillägg, som

utmärker prokurauppdraget (per procura, p. p. eller annan förkortning

af dessa ord) och derjemte underskrifva sitt namn. I afseende å

kollektivprokura skall iakttagas hvad angående antalet underskrifter

blifvit vid prokurans meddelande bestämdt.

29 §.

Prokurist må icke öfverlåta prokuran å annan person.

30 §.

Prokura kan när som helst återkallas. Hufvudmannens död medför

ej prokurans upphörande.

31 §.

Prokura må, om deri ej förekommer begränsning eller förbehåll,

som icke medgifvits i 25 eller 26 §, af hufvudmannen anmälas till

det handelsregister, i hvilket firman inskrifvits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o å.

Då prokura amu kies, skall prokuristen på samma gång egenhändigt

teckna firman och sin underskrift i handelsregistret eller i ett

särskild! bihang till detta, så vida ej teckningen verkstälts å anmälningsskriften

och blifvit af vittnen styrkt.

32 §.

Ändring eller återkallelse af anmäld prokura skall anmälas till

handelsregistret.

33 §.

Genom denna lag upphäfvas:

förordningen den 28 Juni 1798 angående hvad bolag iakttaga

böra, som under så kallad firma eller särskildt antagen handteckning

vilja handels- och fabriksrörelse idka;

förordningen den 30 Maj 1879 angående tillägg till gällande

föreskrifter om aktiebolag;

5 och 21 §§ i lagen angående bankaktiebolag den 19 November

1886, så ock hvad i 39 § af samma lag stadgas om anmälan hos rätten

af förändring i bankaktiebolags ordning och förändringens kungörande;

samt

hvad i 1 § af förordningen angående aktiebolag den 6 Oktober

1848 föreskrifves om anmälan hos rätten af bolagsordning och Konungens

beslut om fastställelse derå äfvensom af förändring i bolagsordningen.

Af Konungen stadfäst bolagsordnings anmälande till handelsregistret

skall medföra enahanda verkan som anmälan hos rätten enligt

10 § i förordningen angående aktiebolag och 14 § i lagen angående

bankaktiebolag.

Hvad i 6 § af lagen angående bankaktiebolag föreskrifves om

styrkande att kungörelse om bolaget skett och att uppgift å de personer,

Indika utgöra bolagets styrelse, äfvensom å dem, hvilka ega

att underskrifva bolagets förbindelser, blifvit i allmänna tidningarna

införd, skall anses fullgjordt, då styrkt blifvit, att kungörelse om bolagsordningens

och uppgifternas anmälan till handelsregistret skett i öfverensstämmelse

med 4 § i denna lag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongi. Majtts Nåd. Proposition N:o 4.

34 §■

Denna lag skall vara till efterlefnad gällande från och med den

1 Januari 1888.

Föreskrifterna i lagen afse jemväl näring, som utöfvas då lagen

träder i kraft; dock att firma för dylik näring må, om den brukats

före lagens utfärdande, intagas i handelsregistret, ändå att den icke

är så beskaffad, som i 9 och 10 §§ föreskrifves. Den i 8 § stadgade

anmälningsskyldighet skall för sådan näring, vid bot som i 23 § sägs,

fullgöras inom sex månader sedan lagen träd!, i kraft, oberoende af

anmälan, som förut kan hafva egt rum på grund'' af förordningarna

den 28 Juni 1798, den 6 Oktober 1848 eller den 30 Maj 1879 eller

lagen den 19 November 1886.

Förslag

till

Lag angående tillägg till 15 kap. Handelsbalken.

Härigenom förordnas som följer:

Hafva delegare i bolag, hvarom i 15 kap. Handelsbalken sägs,

sins emellan öfverenskommit, att endast någon eller några af dem,

eller endast några eller alla i förening, må handla å bolagets vägnar;

och sluter någon, med vetskap derom, aftal med bolagsman, som

icke är behörig att för bolaget handla, vare det aftal ej för bolaget

bindande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

13

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott

Fredagen den 6 Februari 1885,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Tiiemptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Riciiert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Under erinran att Kommerskollegium den 5 sistlidne December

erhållit nådig befallning att inkomma med underdånigt utlåtande öfver

det af särskilde komiterade utarbetade förslag till lag angående handelsregister,

firma och prokura, anmälde föredragande departementschefen

Statsrådet von Steyern, att Kommerskollegium uti underdånig skrifvelse

den 31 sistlidne Januari — med öfverlemnande af infordrade

yttranden i ämnet från Stockholms handels- och sjöfartsnämnd, handelsoch

sjöfartsnämnderna i Göteborg, Malmö, Gefle och Sundsvall, Stockholms

fabriksförenings fullmägtige samt fullmägtige för handelsföreningen

i Göteborg — för egen del i ärendet sig utlåtit; och hemstälde

föredraganden i underdånighet, att Kong]. Maj:t behagade för

Bih. till Riksd. Vrot. 1887. 1 Sam. 1 Afd. 4 Höft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

det ändamål, 87 § Regeringsformen omförmäler, öfver ifrågavarande,

vid detta protokoll fogade förslag inhemta Högsta Domstolens underdåniga

utlåtande.

Till denna, af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Makt Konungen lemna

bifall.

Ex protocollo

Th. Wilh. Malm.

\

STOCKHOLM, ISAAC M ARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1887.

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj:ts

Högsta Domstol Tisdagen den 11 November 1885.

Första rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Olivecrona,

von Segebaden,

Ahlgken,

Öebom,

Abergsson.

Justitieråden Rabe och Lindhagen, Indika öfvervarit föredragningen

af nedan omförmälda lagärende, voro af sjukdom hindrade att i

dess slutliga behandling deltaga.

Sedan, enligt Högsta Domstolens beslut den 23 sistlidne April,

det till Högsta Domstolen för afgifvande af utlåtande öfverlemnade

förslag till Lag angående handelsregister, firma och prokura cirkulerat

emellan Högsta Domstolens ledamöter, så företogs nu detta ärende till

slutlig behandling; varande exemplar af berörda förslås: bilagdt detta

protokoll.

Justitierådet Olivecrona anförde: »Det torde tillåtas mig att först

yttra mig om förslaget i sin helhet och att i sådant afseende framställa

följande anmärkningar.

1>di. till Likså. Prof. 1 Samt. 1 Afl.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

»Komiterade, som haft till uppgift att utarbeta, så vidt möjligt,

lika lydande lagstadganden för Sverige, Norge och Danmark rörande

handelsregister, firma och prokura, hafva utan tvifvel, genom det af

dem uppstäda, till utlåtande af Högsta Domstolen remitterade förslag

till lag i nämnde ämnen, allvarligen sökt att ernå det afsedda ändamålet.

Men komiterade hafva sjelfva öppet medgifvit (motiv. p. 12)

»att de olikheter, som Danmarks och Norges materiella bolagsrätt företer,

jemförd med Sveriges, och särskildt den omständighet, att å detta område

i Sverige finnas åtminstone delvis uttryckliga lagbestämmelser,

under det att så icke eger rum i de båda andra länderna, vållat komitén

betydliga svårigheters); och spåren af dessa svårigheter röja sig också

mångenstädes, såsom att till allmänna bestämmelser i ett slutkapitel måst

hänvisas hvad som der icke lämpligen eger plats, äfvensom att sjelfva

redaktionen fått en anstrykning, som understundom icke ljuder såsom

svensk språkkonstruktion. Den vigtigaste delen af hela förslaget, nemligen

om firma och prokura, sammanhänger på det närmaste med lagstiftningen

rörande bolag, och, enligt mitt förmenande, hafva de många

svårigheter, som vid lagförslagets utarbetande trädt i dagen, i väsentlig

grad sin grund deri, att man begynt sitt lagstiftningsarbete i en origtig

ordning, då man börjat att lagstifta angående firma och prokura, innan

man först skapat sig en fast basis för den materiella bolagsrätten

i en ny, tidsenlig lag angående bolag. Och då man icke tilltrott sig

att anordna en för de tvenne nordiska rikena i sådant hänseende likadan

lag, förefaller det vara till föga gagn att anskaffa en särskild lag

angående firma och prokura, helst föreskrifterna härom, just i anledning

af ofullständiga lagar om bolag i det ena eller andra riket, icke

kunnat blifva enahanda. Förslagets första kapitel om handelsregister

innehåller visserligen blott 4 §§, men af dessa hafva endast två i de

särskilda rikenas lagstiftningar kunnat bringas till öfverensstämmelse

med hvarandra. Och om man jemför de i det svenska förslaget upptagna

36 §§ med de 37 §§, som återfinnas i de norska och danska

förslagen, så inskränker sig likheten till 16 paragrafer, under det att

olikheterna i större eller mindre mån framträda i de återstående 21.

Vid sådant förhållande synes den eftersträfvade vinsten af det samarbete,

som egt rum, i förhållande till de svårigheter, som mött vid

anordnandet af enahanda lagstadganden för de nordiska rikena, belupit

sig till ett resultat, som i legislativt hänseende icke torde kunna betraktas

såsom tillfredsställande.»

»Fn hvar, som förvärfvat sig närmare kännedom om den svenska

privaträtten, har säkerligen iakttagit, att icke någon del deraf är så

ofullständig, så i alla afseende!! bristfällig, som just den, hvilken berör

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

bolag. Då allmänna lagen utarbetades i slutet af 17:de och början af

18:de århundradet, hade landets materiella hjelpkällor endast i ganska

ringa grad hunnit att tillgodogöras, och den förening af kapital, som

i våra dagar lyftat handel och industri till en så utomordentlig utveckling

och bringat företag till stånd, hvarom man fordom icke hade

någon aning, med andra ord: association af flere kapitalister i bolag,

var då en föga anlitad utväg för näringslifvets befrämjande. Deraf de

torftiga stadganden i 15 kapitlet Handelsbalken angående det slag af

bolag, hvars hufvudsakliga verksamhet består i handel i egentlig mening.

Lagstiftaren ansåg sig säkerligen hafva gjort till fyllest, då han

uppstälde såsom allmän grundsats, att i dylika bolag bolagsmännen

skulle stånda det strängaste ansvar eller vara solidariskt bundne i

sina rättsförhållanden till främmande personer, jemte det han dertill

fogade några enkla regler om bolagsmännens inbördes ställning till

hvarandra. Lagstiftaren kände likväl och omförmäler äfven i 11 kapitlet

1 § Årdabalken en annan art af bolag, nemligen med begränsad ansvarighet

för delegarne, hvilken uppkommer då arfvingar sluta aftal

att lefva i bo oskifto, ett bolagsförhållande, som man i senare tid benämnt

intressentskap, men hvarom på anförda ställe lemnats ännu knapphändigare,

hufvudsakligen formella, föreskrifter. Bolag, stälde å ett

visst antal lotter, hvad numera kallas aktiebolag med begränsad ansvarighet,

hade visserligen nästan samtidigt med allmänna lagens trädande

i kraft börjat komma i bruk, såsom kan ses af Kongl. Resolutionen

på Assecurance Compagniets associationsregler af den 4 Juli

1739, deri det heter, bland annat, att »ingen subscribent förbinder sig

att vara vidare ansvarig än för sin tecknade andel allena»; men lagstiftaren,

som uppfattade grunderna för detta slag af bolag såsom

hufvudsakligen hörande till den lätt föränderliga näringslagstiftningen,

upptog derför icke något derom i 1734 års allmänna lag; och det har

dröjt ända till 1848 innan en första, ehuru mindre fullständig, lag

gifvit någon stadga åt rättsbestämmelserna rörande denna nu mera så

ytterst vigtiga och framstående klass af bolag. Den svenska lagstiftaren

har alltså visserligen angifvit några hufvudsakliga rättsregler i

allmänna lagen angående dels handelsbolag (15 kap. Handelsbalken)

och dels intressentskap (11: 1 Årfdabalken), samt i 1848 års aktiebolagsförordning

rörande aktiebolag. Men ju mera näringslifvet vunnit i utsträckning

och betydelse, desto känbarare hafva bristerna i den existerande

lagstiftningen rörande dessa tre slag af bolag framträdt. Och

hvad handelsbolag vidkommer, kunna luckorna i lagstiftningen derom

ingalunda anses fylda genom de i förordningarna af den 28 Juni 1798

och den 4 Maj 1855 intagna bestämmelser. Ganska betydande in
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

tressentskap hafva emellertid drifvit och drifva ännu i dag jerntillverkning

och sågverksrörelse, grufvebrytning o. s. v., utan att

lagstiftaren sökt genom fasta rättsregler stadga de rättsförhållanden,

som af dylika intressentskap betingas. Stora Kopparbergs Bergslag

med sina 1,200 fjerdeparter eller lotter, Jernkontoret med sin betydande

lånerörelse, de kommandit-bolag, som här i riket förekommit,

ehuru det i lag saknas alla föreskrifter om sådana bolag (utom i

afseende på enskilda sedelutgifvande banker), de bostads- och konsumtionsföreningar,

hvilka här och hvar i landet uppstått och om

hvilka icke sällan tvifvel yppat sig rörande deras rättsliga ställning,

hänvisa alla på det tvingande behofvet af en ny fullständig lagstiftning

om bolag med dess särskilda arter. Erkänner man detta behof

— och jag antager att en hvar jurist villigt måste göra det — torde

det icke kunna nekas att det synes mindre lämpligt, ja måhända

hinderlig! för en fullt ändamålsenlig sådan lagstiftning att, såsom nu

skett, börja med ett förslag till lag angående firma, deri det förekommer

stadganden om »annat bolag (än aktiebolag) med begränsad!

ansvar» (§§ 18 och 31), hvartill de norska och danska förslagen äfven

räkna kommandit-bolag, innan man erhållit en lag, som bestämdt augifver

grundreglerna för dylika bolag. Och såsom oformligt och förkastligt

måste det, enligt min uppfattning, betraktas att här i eu

speciallag om firma vilja intaga bland »allmänna bestämmelser» eu

definition på hvad som förstås med »annat bolag med begränsad! ansvar

än aktiebolag», — en definition af delvis negativt bestämmande

art, som icke heller i öfrigt torde uthärda en närmare kritik, om en

sådan här vore på sin plats. Ett stöd för min här uttryckta åsigt om

det olämpliga att först stifta lag om firma innan man ännu derförut

fått klara rättsbestämmelser angående de särskilda slagen af bolag,

finner jag i det förhållande att här, i Högsta Domstolen, under den

diskussion, som egt rum vid föredragningen af ifrågavarande lagförslag,

den mening uttalats, att ett lagförslag om firma borde gälla, utom för

aktiebolag, äfven för alla bolag, som icke äro stälda på aktier, och

således äfven för alla de faktiskt för närvarande existerande talrika

intressentskap, deri delegarne icke äro solidariskt ansvarige, under det

att en annan motsatt åsigt äfven funnit försvarare.»

»Hvad särskildt förslagets tredje kapitel om prokura vidkommer,

innehåller detsamma föreskrifter, som stå i strid med befintliga stadganden

i 18 kapitlet Handelsbalken om sysslomannaskap och i 15

kapitlet Rättegångsbalken angående rättegångsfullmakt. Men lämpliga

bestämmelser om prokura synas mig svårligen kunna i lag införas

utan att man är beredd på en fullständig omarbetning af förstnämnda

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

kapitel af Handelsbalken, der eljest de enda rättsregler förekomma,

som äro tillämplige på rättsförhållanden mellan hufvudman och hans

ställföreträdare, då den senare sysslar på den förres vägnar.»

»Förslaget är dessutom ofullständigt, då deri icke, vare sig i

början eller i slutet, angifves hvithet lagrum skulle genom förslagets

antagande upphäfvas; och till följd af denna brist skulle sålunda lagtillämparen

försättas i förlägenhet om hvad som vore gällande eller

icke gällande i de stycken, som lagförslaget afhandlar.»

»Af alla dessa skäl hemställer jag, för min del, att ifrågavarande

lagförslag icke varder föremål för proposition till Riksdagen. Oaktadt

detta afstyrkande, vill jag dock icke undandraga mig att vid den

granskning af förslagets särskilda paragrafer, som Högsta Domstolens

ledamöter torde finna erforderlig, vid åtskilliga af dessa paragrafer

yttra mig.»

Justitierådet Örbom yttrade: »Af den kritik Justitierådet Olivecrona

underkastat förevarande förslag i dess helhet äfvensom af de

anmärkningar, som inom Högsta Domstolen blifvit framstälda vid

detaljbestämmelser deri, lärer framgå att samma förslag i väsentliga

delar och särskilt hvad angår dess ställning till den svenska lagstiftningen

beträffande bolag och sysslomannaskap lider af oegentligheter

och brister, hvilkas afhjelpande faller utom området för den nu ifrågavarande

lagstiftningsåtgärden. I ej ringa mån äro de antydda bristerna,

särdeles hvad den formella anordningen vidkommer, beroende på den

hänsyn, hvartill det internationella samarbetet i frågan otvifvelaktigt

förpligta! Olikheterna i de tre rikenas handels- och näringsrätt äfvensom

administrativa anordningar äro emellertid så väsentliga, att den

stundom vunna öfverensstämmelsen i de särskilda förslagen mången

gång är endast skenbar, om ej rent af vilseledande. Hela den föreslagna

inrättningen af handelsregister saknar dessutom under nuvarande

förhållanden all internationel betydelse vare sig i fråga om firmaskydd

eller eljest. Ett stadgande, analogt med det i 16 § varumärkeslagen

af den 5 Juli 1884 förekommande om inbördes skydd för varumärken,

hvilket utgjorde hufvudsakliga ändamålet med samarbetet vid sistnämnda

lags förberedande, finnes icke och kan ej finnas i afseende å

firma och handelsregister. Någon internationel samfärdsel såsom i

fråga om vexelrörelsen förmedlas ej heller genom förslaget. Så länge

handelsrätten icke är gemensam eller i någon mån öfverensstämmande

i de tre rikena, måste derföre ordnandet af handelsregistreringen och

hvad dermed har gemensamhet ega ett allenast lokalt intresse för

hvarje rike.»

»På grund af här ofvan i korthet antydda förhållanden anser jag

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

mig böra uttala såsom min åsigt, att det vore ur svensk synpunkt

önskligt samt i internationelt hänseende utan menlig påföljd, om det

förevarande förslaget icke för närvarande lades till grund för nådig

proposition i ämnet till Riksdagen. Om och när den oundgängliga och

längre uppskof icke tålande reformen af den svenska handelsrättslagstiftningeu,

i synnerhet beträffande bolagsrätten, kommer till företagande,

skall den nu föreliggande lagfrågan lösas enkelt och säkert, utan de

förvecklingar och kollisioner, som nu äro dermed förknippade. — Då,

men ej förr, kan ock den tillämnade inrättningen af ett handelsregister

lemna praktiska resultat, motsvarande de uppoffringar det allmänna

skulle derför få vidkännas, äfvensom de ganska betungande, men, som

det vill synas, af näringsidkarne sjelfve ej fullt beaktade förpligtelser

med åtföljande besvär och kostnader, hvilka skulle för dem uppstå till

följd af den obligatoriska anmälningen af firma m. m.»

Vid härefter företagen granskning af förslagets särskilda bestämmelser

framstäldes följande anmärkningar:

1 Kap.

Om handelsregister.

1 §•

Då bland bestämmelserna i detta kapitel icke borde saknas åtminstone

en kortare antydan angående det territoriella område, som de af

de särskilda myndigheterna förda handelsregister skulle omfatta och

hvarom upplysning eljest skulle vinnas först i 14 §, hemstälde Justitieråden

von Segebaden, Alilgren och Abergsson, att redan här måtte stadgas,

att handelsregister skall föras för Stockholms stad hos Öfverståthållareembetet,

för annan stad hos magistraten eller, der sådan

icke finnes, hos vederbörande stadssfyrelse och för landsbygden hos

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.

Justitierådet Örbom anförde: »Uti ett närmast i förslagets 1 §

framträdande men på författningens innehåll i öfrigt mycket inverkande

hänseende, är jag af principielt olika mening med förslagsställarne.

Jag hyser nemligen den åsigt att ändamålen med det föreslagna handels
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

registret icke kunna fullständigt vinnas annorledes än genom att, i

likhet med hvad som skett i 1884 års lag om skydd för varumärken,

uppdraga registreringen af firmaanmälningar in. m. åt en centralmyndighet

för hela riket. Rätten till skydd för firma hvilar väsentligen

på samma grund som enahanda rätt för varumärken och enligt 1, 4,

12 och 13 §§ i nämnda lag äro firma och varumärke i vissa hänseenden

alldeles identiska. Lika litet i det ena som i det andra fallet är

affärslifvet hulpet med ett firmaskydd, som icke sträcker sig utöfver

de i förevarande paragraf föreslagna, mer eller mindre inskränkta registreringsdistriktens

trånga gränser. Särskilt gäller detta om stadsdistrikten,

der dock affärslifvet äfven för den kringliggande landsbygden

i allmänhet är koncentreradt. Det finnes t. ex. icke i det

framlagda förslaget något som hindrar en person, boende i närheten

af en stad, att annektera en inom staden befintlig persons firma och

låta den senare registreras såsom sin egen hos den registreringsmyndighet,

under hvilken landsbj^gden hörer. Derefter kau han, på

sätt af förslagets 14 § framgår, utan vidare anmälan drifva sin rörelse

i staden och huru många andra kommuner som helst allenast lian låter

den mer eller mindre skenbara ledningen af rörelsen bibehållas inom

landskommunen, hvarvid han dock kan uppgifva postadress inom staden.

Inom samma affärsområde kunna således olika personer använda

samma behörigen men på olika ställen registrerade firma och faran af

missbruk i detta hänseende är desto större som, efter hvad jag framdeles

vid 8 § får tillfälle att närmare påpeka, lagstiftningen icke för

närvarande eller enligt förslaget lägger något hinder i vägen för den,

som af en eller annan orsak vill utbyta sitt eget namn emot en annans,

för att under detta antagna namn anmäla sig till firmaregistrering.

Dylika uppenbara missbruk eller missförhållanden är det väl den föreslagna

lagens uppgift att söka förebygga. Skulle den ordna registreringen

så, att åtskilliga af de mest skriande missbruken kunna fortfara,

är det sannerligen svårt att inse hvartill hela den föreslagna

apparaten med ty åtföljande kostnader och besvär egentligen tjenare)

»Genom att uppdraga registreringen åt en centralmyndighet varder

firmaskyddet effektivt för hela riket och missbruken förekornmas helt

och hållet. Dessutom medför centralregistreringen andra väsentliga

fördelar. Registreringen utföres bättre och mera planmessigt samt kan

lättare kontrolleras från det allmännas sida, särskiljandet af liknande

firmor sker säkrare, större öfverskådlighet beredes, upplysningar och

bevis kunna lättare erhållas samt kostnaderna så väl för det allmänna

som för de enskilda kunna nedbringas till ett minimum. I synnerhet

blifva dessa fördelar påtagliga, om registreringsbestyret öfverlemnas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

åt samma myndighet, som enligt varumärkeslagen redan har att registrera

firman när den tjenar såsom varumärke. Särskildt bör ock påpekas

att mångskrifveriet i möjligaste måtto inskränkes, då en enda

myndighet och ej hundratals sådana få ifrågavarande bestyr.»

»De skäl, som i förslagets motiv (pag. 14) anföras emot centraloch

för lokalregistrering, synas mig ej öfvertygande. I främsta rummet

åberopas den »vidsträckta anmälningsskyldigheten», hvarmed torde

menas att antalet af anmälningsskyldige eller af fall, hvarom anmälan

skall ske, är betydande. Uppenbart lär emellertid vara att för hvarje

enskild person är anmälningspligten hvarken mer eller mindre betungande

derföre att äfven andra personer äro underkastade densamma.

Föga mera afseende förtjena!- det jemväl åberopade skälet att i vissa

trakter långa afstånd och mindre utvecklade kommunikationer skulle

kunna vålla betänkligt dröjsmål med registreringen, hvarvid särskildt

påpekas olägenheten deraf i fråga om återkallandet af registrerad prokura.

Med anmärkning att enligt min åsigt registrering af prokura ej

bör lagstadgas, får jag dessutom erinra att, då prokuran eger sin egentliga

betydelse för det stora rörliga affärslifvet, de fall måste blifva

ytterst sällsynta, då prokura behöfver användas i dylika aflägsna bygder,

der säkerligen andra slag af sysslomanna- eller disponentfullmakter

äro till fyllest. Fullt hållbart är icke heller det anförda skälet att genom

den föreslagna anordningen möjlighet blifvit beredd att låta den vanliga,

d. v. s. den i 1864 års näringsfrihetsförordning påbjudna anmälan

uppgå i anmälan af firma. Något sådant låter sig icke för närvarande

lagligen göra, ty dessa båda anmälningar förutsätta olika anmälningsskrifter,

hvilka väl i regeln emottagas af samma myndighet, men handläggas

såsom skilda ärenden enligt olika grunder. I afseende åter å

hela den stora mängd af näringsidkare, som redan är i utöfning af

rörelse, då den nya lagen om skyldighet att anmäla firma träder i

kraft, lika som i afseende å alla framtida förändringar af anmäld firma

till följd af dödsfall, öfverlåtelse, rörelsens förändrande eller förflyttning

till annan ort m. m., är det efter min åsigt både enklare, billigare och

säkrare för de anmälningspligtige äfvensom för allmänheten mera betryggande

att registreringen sker hos en enda myndighet. Olägenheterna

af stora afstånd och bristfälliga kommunikationer undanrödjas

säkerligen helt och hållet, om, såsom på annat ställe förordas, det varder

anmälningspligtige tillåtet att i öfverensstämmelse med hvad som

stadgas i 3 och 5 §§ varumärkeslagen i betaldt bref till registreringsmyndigheten

insända anmälningsskriften och tillika myndigheten ålägges

att, om fullständig adress uppgifvits, med posten öfversända skriftligt

intyg om anmälningens emottagande äfvensom, när registrering

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

vägrats, underrättelse derom. Men, äfven om någon ringa olägenhet

qvarstode för vissa undantagsfall, hvilka torde reducera sig dertill att

en eller annan person, som i en aflägsnare bygd ämnar börja landthandel,

nödgas dröja dermed några dagar eller veckor, beroende på

postgången till hufvudstaden, torde det väl icke vara lämpligt att hela

det öfriga riket och särskilt de egentligen industriella och handelsidkande

bygderna gå miste om den anordning med centralregistrering,

som erbjuder öfvervägande fördelar, derest ett verkligt och ej blott

otillräckligt eller skenbart firmaskydd eftersträfvas.»

»I förslagets motiv andrages vidare såsom en med centralregistreringen

förknippad olägenhet, att man ej med samma lätthet kan i den

ort, der rörelsen drifves, eller annan närbelägen ort taga kännedom

om utseendet af namnunderskrifterna af dem, som ega att teckna en

firma. För min del kan jag dock ej fatta i livad mån den å anmälningsskriften

eller i registret befintliga underskriften kan i och för

sig utgöra hinder mot förfalskning af firmans namn. Likaväl kan signaturen

blifva en vägledning för förfalskare som ett skydd för tredje

man; och hvad det beträffar att allmänheten skulle bereda sig en dylik

trygghet genom att i särskilda fall jemföra namnteckningarna, har

jag svårt att tro, att affärsverlden skulle vilja och kunna underkasta

sig tidsutdrägten och besväret af en i regeln gagnlös och stundom,

derest firmatecknaren under tidens lopp något förändrat sin stil, alldeles

vilseledande granskning. Frågan huruvida förfalskning egt rum

eller icke lärer i allt fall vara beroende på andra omständigheter än

den större eller mindre öfverensstämmelsen med signaturen å anmälningsskriften.

»

»På här ofvan anförda grunder och då, hvad särskilt angår aktiebolags,

af Ivongl. Maj:t faststälda firma, lokalregistrering synes onödig

och otjenlig, anser jag mig böra afstyrka den i 1 § föreslagna anordning

af registreringsmyndigheten och i stället förorda att registreringsbestyret

öfverlemnas åt en centralmyndighet, helst densamma

som fått sig uppdragen registrering af varumärken; och får jag till

antydning om förfarandets inrättning i sådan händelse allenast hänvisa

till följande paragrafer i varumärkeslagen, nemligen 2 §, 3 § 1 och

3 punkterna, 4 § under 2 och 5 samt 5, 6, 10, 11 och 17 §§, hvilka

i analoga eller tillämpliga delar torde lemna erforderlig ledning i detta

hänseende.»

Justitierådet Olivecrona yttrade: »I hufvudsak instämmer jag i den

af Justitierådet örbom uttalade mening om det olämpliga i det förslag,

som innehålles i § 1, hvarigenom mer än hundra särskilda myndigBih.

till Rilcsd. Frot. 1 Samt. 1 Afd. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

heter i riket skulle komma att taga befattning med upprättandet af

lika många särskilda handelsregister. Att ett enda för hela Sverige

existerande sådant register, anordnadt af en centralmyndighet i hufvudstaden,

hvartill den, hvilken registrerar varumärken, synes mest passande,

möjligen blefve af gagn, vill jag icke bestrida, derest detsamma

ändamålsenligt uppstäldes. Om ett utdrag deraf i tryck årligen publicerades,

kunde detsamma tjena affärsverlden såsom en allmän svensk

handelskalender.

2 §.

Enär lagförslaget icke innehölle någon föreskrift om hvad som

icke må i handelsregistret intagas, samt en i öfrigt rigtig anmälan

icke syntes böra förkastas allenast derför, att den innehölle en eller

annan öfverflödig uppgift, ansåg Högsta Domstolen orden »eller förekommer

i anmälan något, som ej må i registret intagas» kunna uteslutas.

Det läge i sakens natur, att i sjelfva registret icke borde intagas

annat än sådant, som enligt lagens föreskrifter må till registret

anmälas.

Som innehållet af denna paragraf hänförde sig till bestämmelser,

hvilka först längre fram i lagen meddelades, och vore af beskaffenhet,

att kännedom om nämnda bestämmelser deri förutsattes, ansågo

Justitieråden Olivecrona och Örbom, att det i paragrafen meddelade

stadgande lämpligare hade sin plats efter de bestämmelser, hvilka dermed

åsyftades.

3 och 4 §§.

Justitierådet Olivecrona anförde: »Skulle en centralregistreringsmyndighet

för hela riket i hufvudstaden anordnas, torde föreskrifterna

om kungörandet af anmälningar till handelsregistret böra undergå den

ändring, att publikationen skall ske utom i allmänna tidningar (Postoch

Inrikes tidningar) äfven i den eller de tidningar i orten, der länskungörelser

pläga offentliggöras.»

Justitierådet örbom hänvisade till det af honom vid 1 § afgifna

yttrande, enligt hvilket kungörandet af registreringsanmälningar borde

ordnas i enlighet med 6 § i varumärkeslagen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

2 Kap.

Om firma.

5 §•

Justitierådet Olivecrona, som vid 2:dra och 3:dje kapitlen (§§ 5

—30) om firma och prokura åberopade hvad han redan anfört såsom

skäl att afstyrka det remitterade förslagets läggande till grund för

proposition till Riksdagen, tilläde:

»Att enskilda personer, som vilja idka handel eller utöfva yrken,

skola vara pligtige att till handelsregistret uppgifva sina namn såsom

firma, synes mig vara utan allt gagn, så länge det står en hvar fritt

att, efter behag, förändra rättskrifningen af sitt eget namn eller antaga

nytt sådant och när som helst åter ombyta detta. Det olämpliga

i sådan anmälan, hvarom här och i §§ 1 och 15 säges, visar sig äfven

deraf, att om en enskild näringsidkare väl anmält sig till drifvande af

handel eller näringsyrke, men sedermera icke brytt sig om någondera,

så kommer likväl hans namn eller firma att qvarstå i handelsregistret

och möjligen hindra andre personer att begagna samma namn såsom

firma.»

Justitierådet Örbom anförde: »För min del anser jag det vara ur

rättslig synpunkt både oegentligt och onödigt att enskild person, som

idkar näringsyrke ensam utan bolagsmän och med användande allenast

af egna för- och tillnamn, skall, såsom förslaget innehåller, vid ansvarspåföijd

vara pligtig att anmäla dessa namn, såsom om de utgjorde en

firma. För honom åtminstone borde dylik namnanmälan icke vara

obligatorisk utan endast fakultativ för den, händelse, att han ansåge

sig " behöfva firmaskydd för sitt namn. Då likväl den vidsträcktare

anmälningsskyldigheten, ehuru besvärlig och kostsam, icke synes väcka

anstöt hos liandelsidkarne sjelfva och för samhället i öfrigt är oskadlig,

finner jag mig sakna anledning att hemställa om ändring af förslaget

derutinnan.»

Beträffande frågan huruvida skyldighet att anmäla firma skulle,

såsom förslaget innebar, åläggas fartygsrederier, erinrade Högsta Domstolen

att föreskriften angående viss finnas antagande syntes mindre

väl lämpa sig för berörda näring, då flertalet vid dess utöfvande ingångna

förbindelser torde afslutas af fartygets förare och häfta allenast

vid fartyg och frakt, samt att dessutom en ganska vidsträckt anmälningsskyldighet

redan enligt nu gällande föreskrifter ålåge fartygs
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

egare, hvarigenom tillfälle bereddes allmänheten till erhållande af hufsakligen

samma . upplysningar, som genom anmälan till handelsregistret

skulle vinnas.

Derest någon anmälningsskyldighet, utöfver hvad sålunda vore

föreskrifvet, möjligen kunde finnas böra fartygsredare åläggas, syntes

densamma sta i det samband med de ämnen, som tillhöra sjölagens

område, att frågan derom svårligen torde kunna behandlas annat än i

sammanhang med sagda ämnen.

På dessa grunder och enär det norska och danska förslaget

undantagit rederirörelse från de anmälningspligtiga yrkena och följaktligen

den. önskan, som eljest kunde hysas att erhålla en lagstiftning,

såvidt möjligt är, öfverensstämmande med Norges och Danmarks, icke

kunde åberopas såsom skäl för ifrågavarande föreskrifts införande,

liemstälde Högsta Domstolen, att fartygsredare och rederier måtte från

den föreslagna anmälningsskyldigheten undantagas, hvilket undantag

dock icke borde gälla för rederi, som är aktiebolag.

Vidare och då till förebyggande af de förvecklingar, som skulle

uppkomma, i händelse aktiebolag redan innan stadfästelse å dess bolagsordning

af Kongl. Maj:t meddelats blefve såsom sådant i handelsregistret

antecknadt, men stadfästelse sedermera uteblefve, det torde

finnas nödigt att, såsom gällande i afseende å denna lags samtlige

föreskrifter angående aktiebolag, fastställa den grundsatsen, att aktiebolags

firma icke må till införande i handelsregistret anmälas, förrän

Kongl. Maj:ts stadfästelse å bolagsordningen erhållits, liemstälde Högsta

Domstolen, att för sådant ändamål i denna § måtte meddelas ett uttryckligt

förklarande derom, att med aktiebolag åsyftades sådant bolag,

som på grund af gällande lag om aktiebolag erhållit Konungens stadfästelse

å sin bolagsordning.

I afseende å redaktionen af denna paragraf erinrade Högsta Domstolen,

att, då vid en rörelses bedrifvande äfven andra underskrifter

förekomme än å »afhandlingar», detta ord borde utbytas mot ett mera

omfattande uttryck, och att då i afseende å bolag, som icke är aktiebolag

eller eljest försedt med särskild styrelse, hvarje bolagsman

skulle vara ansvarig för anmälningsskyldighetens fullgörande, orden

»ehvad det är enskild man eller bolag» i första stycket torde böra

uteslutas och i dess ställe ett tillägg fogas till andra stycket, utmärkande

att det för andra, än der nämnda bolag ålåge hvarje bolagsman

att verkställa föreskrifven anmälan af bolagets firma; äfvensom och

då Högsta Domstolen, på sätt dess anmärkningar i anledning af nästföljande

paragraf närmare komme att utvisa, ansåg alla de i förslaget

förekommande särskilda bestämmelser rörande sådana bolag med be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

gränsadt ansvar, som icke äro aktiebolag, böra utgå, följaktligen äfven

de i andra stycket af denna paragraf efter »bolag» tillagda ord, som

utmärka den begränsade ansvarigheten, borde i öfverensstämmelse med

nämnda åsigt uteslutas.

6 §•

I afseende å första stycket hemstälde Högsta Domstolen, att orden

»slägtnamn (borgerliga namn)» måtte utbytas mot »tillnamn», såsom

ett egentligare uttryck för hvad bestämmelsen afsåg att beteckna.

Då något giltigt skäl icke torde kunna anföras för tillåtelsen

att, i strid mot hvad eljest vanligen vid underskrifter brukas, uti en

enskild näringsidkares firma använda endast tillnamnet, utan det fast

hellre vore mera öfverensstämmande med grundsatsen att sanningen

såvidt möjligt är bör vid firmas antagande göra sig gällande, om

bruket af tillnamn utan förnamn blefve förbjudet, ansåg Högsta Domstolen

att förslagets bestämmelse i första punkten borde ändras derhän,

att enskild näringsidkares firma skall innehålla hans tillnamn med

åtminstone ett förnamn, vare sig med eller utan förkortning.

I anledning af andra stycket kom under öfvervägande, huruvida

den skilnad, förslaget i denna och följande paragraf upptagit och i

31 § närmare utvecklat emellan å ena sidan handelsbolag och å andra

sidan sådant bolag med begränsadt ansvar, som icke är aktiebolag,

borde, sedan rederibolagen, såsom ofvan är nämndt, ansetts böra från

lagen undantagas, ändock qvarstå, hvarvid Justitieråden von Segebaden,

Ahlgren, Örbom och Abergsson förenade sig om följande yttrande:

Om man undantager rederibolag och enskilda banker med rätt

att utgifva egna banksedlar, af hvilka de förra enligt Högsta Domstolens

åsigt och de senare enligt det derutinnan af Domstolen gillade

förslaget skulle från förevarande lag uteslutas, har den svenska lagstiftningen

stadganden endast angående två slag af bolag för drifvande

af handel eller annan näring, nemligen de bolag, som i 15 kap. Handelsbalken

omförmälas, och aktiebolag. Lagstiftningen innehåller således,

med undantag för aktie- och rederibolag, inga bestämmelser

vare sig angående den form, under hvilken andra bolag med begränsadt

ansvar skulle kunna bildas, eller om andra förutsättningar, under

hvilka ett sådant begränsadt ansvar skulle förefinnas, eller om beskaffenheten

af eu sådan begränsning. Om man också icke på grund af

den ofullständiga utveckling, vår bolagsrätt hittills i lagstiftningen

vunnit, anser sig böra afstyrka detta förslags framläggande innan de

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

antydda bristerna först blifvit afhjelpta, torde det dock vara af vigt

att tillse, att bestämmelser icke inflyta i denna lag, hvilka sakna den

grund i vår gällande lagstiftning, förutan hvilken någon tillämpning

af dem svårligen lärer kunna ega rum. Det torde vara uppenbart,

att då det icke kan åt delegarne i ett bolag öfverlåtas att, utan afseende

å arten af sin rörelse eller andra förhållanden, som må kunna

på ansvarigheten hafva inflytande, bestämma vidden af den ansvarighet,

som mot dem skulle kunna göras gällande, vore registreringsmyndigheten,

i saknad af lagbestämmelser, som uppdraga eu bestämd

gräns emellan handelsbolag och bolag med begränsad! ansvar, utsatt

för olösliga svårigheter vid den pröfning, henne åligger i fråga om

såväl beskaffenheten af det anmälda bolagets firma, som de uppgifter,

bolaget skulle vara pligtigt att meddela. Då dertill kommer, att förslaget,

till följd af svårigheten att i verkligheten uppdraga gränsen

emellan handelsbolag och ifrågavarande bolag med begränsad! ansvar,

icke kunnat ålägga dessa senare att i sin firma särskildt utmärka, att

ansvarigheten är begränsad; då sålunda ingenting skulle hindra ett

dylikt bolag att, allenast rörelsens art utmärktes, i sin firma begagna

personnamn och sålunda till allmänhetens förvillande uppträda såsom

solidariskt ansvarigt bolag, utan att i sjelfva verket vara ett sådant;

och då slutligen i följd af ofvan antydda svårigheter ej heller

handelsregistret skulle kunna lemna tillförlitlig upplysning om

verkliga förhållandet, ansågo Justitieråden tillräckliga skäl förefinnas

för att i denna lag upptaga endast två slag af bolag, nemligen

aktiebolag och bolag, som icke äro aktiebolag, att följaktligen såväl

18 och 31 §§ som öfriga bestämmelser i förslaget, hvilka särskildt

angå sådana bolag med begränsadt ansvar, som icke äro aktiebolag,

böra derur utgå och att deremot stadgandena angående handelsbolag

böra gälla hvarje bolag, som icke är aktiebolag, i öfverensstämmelse

hvarmed förslaget alltså enligt bemälde Justitieråds åsigt borde

i dessa delar ändras.c

Justitierådet Abergsson, med hvilken Justitierådet Örbom instämde,

yttrade vidare: »Ehuru jag sålunda icke kunnat tillstyrka att mera än

ett slag af bolag, förutom aktiebolag, i denna lag upptages, har jag

dock, med hänsyn till rådande förhållanden här i landet och den vidsträckta

frihet vid bildande af firma, som hittills förefunnits, ansett

ett undantag böra medgifvas från förslagets stadgande i fråga om beskaffenheten

af firma för bolag. Enligt förslaget skulle handelsbolags

firma och enligt Högsta Domstolens fleste ledamöters ofvan uttryckta

åsigt firman för hvarje annat bolag än aktiebolag innehålla namnet å

minst en af bolagsmännen, således vara s. k. personfirma; men från

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

berörda föreskrift synes dock undantag kunna och böra göras till förmån

för vissa till förädling af naturprodukter inrättade verk, som vanligen

stå i förening med produktionen af råämnena eller äro i besittning

af den mark, der dessa förefinnas eller framalstras, såsom bergverk,

sågverk, mejerier med flera, så att sådana bolag må, efter särskildt

tillstånd af Kong! Maj:t, tillåtas begagna och låta registrera firma,

upptagande benämningen å det slag af rörelse, som drifves, i förening

med namnet å det ställe, der rörelsen utöfvas.»

8 §■

Justitierådet Örbom anförde: »Redan vid 1 § har jag erinrat

derom att den svenska lagstiftningen lider af en betänklig brist på bestämmelser

angående namnförändringar, när antagandet eller användandet

af annat eller annans namn icke skett under omständigheter,

som föranleda till tillämpning af 22 kap. 1, 7 eller 8 §§ strafflagen,

eller ock 12 eller 13 § varumärkeslagen. Vid sidan af dessa rent straffbara

åtgöranden förekommer nemligen att ombyte af namn, d. v. s. vanligen

antagande af nytt tillnamn, men stundom äfven af både för- och

tillnamn, eger rum, utan att brottslig afsigt uppenbart föreligger. Att

dylika fall äro ganska allmänna framgår bland annat af de talrika annonser

om namnförändringar, som förekomma i Post- och Inrikes tidningar.

Personen i fråga synes anse att genom en dylik publikation

all rättfärdighet är uppfyld och att det nya namnet derefter är hans

rätta namn, som lagligen må användas vid kyrko- och mantalsskrifning

m. m. d.»

»Uppenbarligen kunna dylika namnförändringar föranleda till betänkliga

förvecklingar i många hänseenden. Särskilt gäller detta i

afseende å nu förevarande lagstiftningsområde, derest det antagna namnet

alldeles eller väsentligen liknar en handels- eller fabriksidkares och

följaktligen, användt såsom firma eller varumärke, bibringar allmänheten

ovigtig föreställning om innehafvarens person samt förskaffar honom

kunder och kredit, som han eljest ej skulle hafva erhållit. Om och i

hvad mån, hvad varumärken angår, sådant förfarande hemfaller under

den i 12 § varumärkeslagen intagna straffbestämmelsen för den, som

obehörigen använder annans namn eller firma såsom varumärke, är här

ej stället att afgöra. Men om t. ex. A. antager B:s tillnamn och använder

det såsom firma i andra fall, såsom t. ex. till skylt å sin handelsbod

eller eljest i rörelse, hvartill han under det antagna namnet

utverkat sig tillstånd, är antagligen namnbytet legalt oåtkomligt.»

»Enligt hvad författarne af förevarande förslag sjelfva medgifva,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

innebär förslaget, i saknad af lagstiftning om namnbyten, ej tillräcklig

säkerhet mot missbruk af ifrågavarande slag. Den nya firmalagen,

som ej är behöflig emot den hederlige näringsidkaren, hvilken naturligtvis

sjelfmant undviker allt som kan leda till namnförvexling, måste

vara förnämligast rigtad emot missbruken, men skulle således derutinnan

väsentligen blifva en tom bokstaf. Vid sådant förhållande och då saken

blir ännu sämre om missbruken legaliseras genom de obehörigen antagna

namnens registrering i firmaregistret, hvartill särskild! 36 § lemnar

tillåtelse, kan jag ej biträda komiterades möjligen formelt rigtiga

men materiel! ohållbara åsigt, att omförmälda brist på lagbestämmelser

i ämnet tills vidare kan lemnas oafhulpen, utan föranlåtes att hemställa

det nödiga lagstiftningsåtgärder i omförmälda hänseende vidtagas innan

eller samtidigt med utfärdandet af ny firmalag.»

»Enligt hvad jag vid 1 § anfört, anser jag firmaskyddet icke böra

vara inskränkt inom kommunen, hvadan de i förevarande § befintliga

bestämmelser i sådant syfte böra utgå såsom olämpliga. Äfven om

skyddet icke, såsom jag hemstält, utsträckes till hela riket i sammanhang

med registreringens öfverlemnande åt en centralmyndighet, bör

dock detta skydd åtminstone alltid gälla inom hela registreringsdistriktet,

detta må blifva större eller mindre. Registreringens uppställning hos

Konungens Befallningshafvande efter kommunerna inom länet ökar dessutom

besväret utan något gagn.»

Justitierådet Olivecrona instämde i det hufvudsakliga af hvad

Justitierådet Örbom anfört.

Hvad angår bestämmelsen att i firma ej må omnämnas företag,

som ej angår eller angått rörelsen, ansåg Högsta Domstolen redaktionen

böra något förändras. Den norsk-danska texten (»Ej heller maa et

Firma indeholde nogen Angivelse af Foretagender, der ikke staa eller

have staaet i Förbindelse med Forretningen») syntes bättre återgifva

meningen. Å ena sidan borde stadgandet icke blott afse det första

valet af benämning för firman, utan äfven häntyda på skyldigheten att

vid förändring af rörelsen äfven förändra firman, så att den icke på ett

vilseledande sätt angifver affärens beskaffenhet; men å andra sidan borde

stadgandet formuleras så, att firman icke behöfde förändras i andra fall,

än då en väsentlig förändring af rörelsen egt rum, t. ex. då firmans

innehafvare helt och hållet ombytt verksamhet och upphört med den

rörelse, som i firman angifves.

9-11 §§•

Enär det icke torde vara skäl att, i händelse en man öfvertager

en rörelse, som hans hustru under deras äktenskap börjat drifva, för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

mena honom att, om lian så önskar, begagna hennes firma, utan fast hellre

samma grund synes förefinnas för ett medgifvande i detta fall, som för

tillåtelsen till firmans oförändrade begagnande i fall en man fortsätter

hustruns före äktenskapet drifna rörelse, liemstälde Högsta Domstolen,

att bestämmelsen härom måtte ändras derhän, att man, som fortsätter

hustruns före eller under äktenskapet drifna rörelse, må begagna firman

oförändrad.

Derjemte yttrade Justitierådet Örbom, med hvilken Justitierådet

Olivecrona instämde: »De i dessa §§ meddelade föreskrifter om firmas

öfvergång eller öfverlåtelse stå icke i öfverensstämmelse med varumärkeslagens

grunder för det fall, då firma är registrerad så som varumärke.

Särskildt eger en bestämd olikhet rum emellan nämnde lags

8 § samt förslagets 11 §, föranledande dertill att vid öfverlåtelse t. ex.

af eu fabriksaffär den gamla firman, betraktad såsom varumärke, kan

öfverlåtas oförändrad men såsom benämning på affären i dess helhet

måste förändras.»

»På detta förhållande, hvars verkningar för affärslifvet svårligen

kunna vara gagneliga, har jag ansett uppmärksamheten böra fästas på

det att, om så finnes nödigt, rättelse må ske.»

»Om betydelsen och tillämpningen af 9—11 §§ får jag tillfälle

att vidare uttala mina åsigter vid 19 §, men anser mig böra erinra

att, då sterbhusdelegare, hvilka, på sätt 5 § i Kongl. förordningen

den 18 Juni 1864 medgifver, fortsätta rörelsen under ett år, dervid

äro att anse såsom varande icke i »handelsbolag» utan i bo oskifto,

följaktligen i 9 § torde böra särskildt utmärkas att de ändock under

nämnda tid eg a använda firman oförändrad.»

12 och 13 §§.

Då de här meddelade föreskrifter skulle kunna uppfattas såsom

medförande den, enligt hvad förslagets motiv utvisa, dermed icke afsedda

materiella rättsverkan, att eu underskrift, som icke skett i öfverensstämmelse

med nämnde föreskrifter, skulle sakna bindande kraft,

och då stadgandet, äfven om deråt gåfves en form, som i nämnda afseende

uteslöte hvarje tvifvel, dock, i saknad af ansvar eller annan

påföljd för underlåtenhet att iakttaga detsamma, skulle innebära eu

ordningsföreskrift, som icke stode i öfverensstämmelse med gällande

lags grunder i afseende å så väl handels- som aktiebolags firmateckning

och följaktligen ej heller borde i förevarande lag upptagas, funno

Justitieråden Olivecrona, von Segebaden, Aldgren och Örbom dessa §§

böra ur förslaget utgå.

Bill. till Ilikstl. Prof. 1 Sami. 1 Afd.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Justitierådet Abergsson anförde: »I 15 kap. 2 § Handelsbalken

stadgas, att delegare i handelsbolag skola svara, eu för alla och alla

för en, till den handel som för bolaget slutes. Samma § och 3 § i

nämnda kapitel innehålla, att, om försträckning lemnats bolagsmännen

eller penningar anförtrotts bolaget, men någon af bolagsmännen reser

bort, blir fattig eller viker undan, fordringsegaren kan hålla sig till

de öfriga bolagsmännen. Dessa stadganden innebära, att samtlige delegarne

äro solidariskt ansvarige för bolagets förbindelser, men innehålla

icke föreskrift, huru bolagets förbindelser skola afslutas, huruvida

ett aftal för att blifva för bolaget förbindande skall vara å bolagets

sida ingånget af samtlige delegarne eller kan slutas af allenast en

eller några delegare å bolagets vägnar. Det har emellertid ansetts

vara med lagens mening öfverensstämmande, att i ett handelsbolag

hvarje delegare är behörig att sluta handel och upplåna penningar för

bolagets räkning och att, derest bolagsmännen öfverenskommit om någon

inskränkning i den enes eller andres behörighet härutinnan, sådan

öfverenskommelse icke medför någon verkan mot tredje man. Om

bolagsman, i strid mot delegarnes öfverenskommelse, för bolagets räkning

upplåna!’ penningar af tredje man, som är i god tro, blifver bolaget

i dess helhet ansvarigt för låneförbindelsens infriande hos långifvare!:!,

och de öfrige bolagsmännen få, i händelse af förlust, vända

sig med anspråk på skadeersättning mot den delegare, som sålunda

handlat i strid med bolagsmännens sins emellan träffade öfverenskommelse

(15 kap. 5 § Handelsbalken).»

»Då emellertid krediten, på samma gång den kan vara en mäktig

häfstång för all slags affärsverksamhet, äfven medför de största vådor,

i fall den icke begagnas med klokt förutseende, torde det ofta inträffa,

att personer, som bilda bolag i fullt förtroende till hvarandras skicklighet

i eu viss affärsgren, men icke hafva samma tillit till alla delegarnes

förmåga såsom ledande finansmän, önska inskränka hvarandras

eller någonderas behörighet att handla å bolagets vägnar så, att endast

vissa delegare hvar för sig eller endast alla eller vissa delegare

i förening blifva behöriga att å bolagets vägnar anlita krediten (underteckna

vexla!- och reverser). Efter min uppfattning hafva komiterade

med nu föreliggande lagförslag afsett att bereda möjlighet för handelsbolag

att, med rättslig verkan gent emot tredje man, sålunda inskränka

sina delegares behörighet. Den inom bolaget träffade öfverenskommelsen

skulle, sedan den blifvit genom anmälan till handelsregistret kungjord,

blifva jemväl för tredje man gällande. Skyldigheten att anmäla

öfverenskommelsen finnes nemligen stadgad i förslagets 16 §.

Försummas sådan anmälan kan öfverenskommelsen icke mot tredje

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

man åberopas (21 §). Från det ögonblick åter, då anmälan skett och

kungörelse derom ågått, skulle enligt sistnämnda paragraf bolagets

kreditgifvare anses ega vetskap om öfverenskommelsen.»

»Från kreditgifvarnes synpunkt synes visserligen denna anordning

icke fullt tillfredsställande. Om de efter den nya lagens införande

skulle vara försäkrade mot all risk uti ifrågavarande afseende, skulle

de icke kunna afsluta eu enda lånetransaktion med handelsbolag eller

öfvertaga ett sådant bolags vexel, utan att genom efterforskning i

handelsregistret förvissa sig, att den, som å bolagets vägnar verkstälde

upplåningen eller påtecknat vexeln, varit dertill behörig. Forskningen

i handelsregistret borde hvarje gång förnyas, eftersom ändring i en

gång anmäldt förhållande när som helst kan anmälas och inregistreras

(19 §) och således en bolagsman, som ena dagen varit behörig att

teckna bolagets firma, en annan dag kan, till följd af mellankommen

inskrifning i handelsregistret, sakna sådan behörighet. I praktiken

skulle det sannolikt komma att blifva förhållandet, åtminstone affärsmän

emellan, att kreditgifvaren i allmänhet förlitade sig på firmatecknarens

uppgift om sin behörighet, ja till och med på lösa antaganden

härom, och hellre löpte den härmed förenade risk att för betalnings

utfående få hålla sig till firmatecknaren ensam, än underkastade sig

besvär och kostnader för inhemtande af upplysningar ur handelsregistret.

Endast den misstänkte, möjligen någon gång den okände,

komme att blifva tillbakavisad, men vore då i tillfälle att, genom att

förskaffa sig utdrag ur handelsregistret, styrka sin behörighet att teckna

det uppgifna bolagets firma. Hufvudsakligaste fördelen med den föreslagna

anordningen skulle således vara, icke att bereda kreditgifvaren

beqvämhet och trygghet, utan att gifva handelsbolagen tillfälle att,

med rättslig verkan mot tredje man, inskränka sina delegares rätt till

firmateckning.»

»Då emellertid jemväl det på föranstaltande af Stockholms handels-

och sjöfartsnämnd år 1877 upprättade lagförslag i ämnet, i hvars

uppgörande, bland andre, två framstående bankmän deltagit, utgår

från grundsatsen, att behörigheten att ensam eller jemte annan teckna

firma vinnes genom anmälan till handelsregistret, som skulle ega vitsord

i fråga om sådan behörighet,

då ingen af de kommersiella föreningar och nämnder, hvilka öfver

nu föreliggande förslag meddelat utlåtande, yttrat någon betänklighet

mot förslagets grundprincip i denna del,

och då den åsyftade anordningen kan ur rättsteoretisk synpunkt

försvaras,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

liar jag för min del icke något att erinra deremot, att, i sammanhang

med den föreslagna lagen, varder, med ändring i hvad 15

kapitlet Handelsbalken innehåller häremot stridande, stadgadt, att

handelsbolag kan, med rättslig verkan mot tredje man, genom inregistrerad

öfverenskommelse inskränka sina delegares behörighet att

teckna firma, så att bolagets förbindelser eller vissa slag af bolagets

förbindelser kunna undertecknas endast af vissa delegare, hvar för sig

eller i förening, eller endast af alla delegarne i förening. Dock bör

ett stadgande härom inflyta i en särskild paragraf eller möjligen i en

särskild lag, och icke, såsom i förslaget skett, rättigheten för bolag

att sålunda inskränka sina delegares rätt till firmateckning antydas

(12 och 16 §§) såsom redan varande i lag medgifven.»

»Men om den nya lagen kommer att upptaga denna grundsats,

synes mig, såsom en nödvändig följd häraf, böra deri införas en ordningsföreskrift

i det syfte, som med förslagets 12 § 1 mom. afses; och

vill jag endast mot förslagets formulering i denna del anmärka, att

föreskriften bör göras mera allmängiltig, hvarigenom skyldigheten att

jemte bolagets firma underskrifva jemväl firmatecknarens namn komme

att ega rum i alla de fall, då delegare i handelsbolag träffat aftal om

inskränkning i deras rätt att teckna bolagets firma, således icke blott

då signaturen tillkommer endast vissa bolagsmän i förening, utan äfven

då bolagets förbindelser eller vissa slag af bolagets förbindelser kunna

undertecknas endast af vissa delegare hvar för sig, eller endast af alla

delegarne i förening.»

»En sådan ordningsföreskrift bör icke formuleras eller tydas så,

att en förbindelse, hvilken icke blifvit i öfverensstämmelse dermed

underskrifven, skulle, oansedt firmateckningen ostridigt eller bevisligen

verkstälts af behörig person, sakna giltighet. Det kan visserligen anmärkas

att föreskriften skulle sakna betydelse, om hvarken civil eller

kriminel påföljd för underlåtenhet att åtlyda densamma blefve stadgad,

men å andra sidan erinras, att våra lagar innehålla många dylika

nyttiga, anvisningar, tjenande icke blott att ställa lagen sjelf i dess

rätta ljus, utan äfven att befordra en förståndig ordning, hvilken till

följd af sin egen ändamålsenlighet småningom öfvergår till allmän

sedvänja, utan att bötesansvar behöfver anlitas.»

»Hvad aktiebolag beträffar hörer det jemväl till god ordning, att

de, som äro berättigade att teckna firman, tillika underskrifva sina

namn, hvadan det i 2:dra mom. af 12 § föreslagna stadgande derom

af mig lemnas utan anmärkning.»

»För min del lemnar jag 13 § utan anmärkning.»

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

14 §.

Då enligt af Justitiedepartementet införskaffade upplysningar alla

köpingar i riket med undantag af tvenne lära vara af stad fullkomligt

oberoende och det förhållande, hvari nämnda två köpingar stå till vissa

städer, icke synes vara af beskaffenhet att utgöra grundad anledning

till meddelande i afseende å köpingar af olika föreskrifter rörande

stället för anmälan om firma, hemstälde Högsta Domstolen, att sådan

anmälan för rörelse, som drifves i köping, ehvad denna vore af stad

beroende eller icke, skall ske hos samma myndighet, som eger upptaga

anmälan om firma för rörelse, som drifves å landet. o

Justitieråden Olivecrona, von Segebaden, Ahlgren och Abergsson, den

förstnämnde under åberopande af hvad han vid 1 § angående en centralregistreringsmyndighet

yttrat, ansågo, att för underlättande af det

besvär, de ifrågasatta anmälningarna komme att medföra, det borde

kunna tillåtas den anmälningsskyldige att, under förutsättning att hans

underskrift vore af vittnen styrkt, med posten insända sin anmälan

till registreringsmyndigketen och att deremot i sådant fall den rättighet

förslaget medgifvit, att få anmälan för rörelse å landet genom

kronofogde eller annan särskild! förordnad person till Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande insänd, skulle kunna undvaras.

Justitierådet Örbom yttrade: »I afseende å denna § hänvisar jag

till hvad jag redan vid 1 § anfört med erinran tillika att, äfven om

registreringen ej uppdrages åt en enda myndighet utan åt flera, föreskrifter

böra, i öfverenstämmelse med varumärkeslagens 3 och 5 §§,

meddelas om rätt att insända anmälan i betaldt bref jemte af Kongl.

Maj:t stadgad afgift för registreringen och dess kungörande samt om

skyldighet för registreringsmyndigheten dels att, om fullständig adress

uppgifvits, med posten öfversända skriftligt intyg om ansökans emottagande

och dagen då det skedde, dels ock att, om registrering vägras,

skriftligen delgifva sökanden beslutet och skälen derför i nyssnämnda

fall.»

Då Högsta Domstolen vid 5 § uttalat sin åsigt derom att aktiebolags

firma icke förr, än Kongl. Maj:ts stadfästelse å bolagsordningen

vunnits, borde få till införande i handelsregistret anmälas, ville Högsta

Domstolen nu endast, med hänvisning i öfrigt till nämnda yttrande,

hemställa, att senare punkten af andra stycket måtte utgå; och erinrade

Högsta Domstolen i öfrigt att, om förslagets uppställning af denna

paragrafs bestämmelser skulle bibehållas, vore nödigt, att särskildt

föreskrift meddelades i andra stycket angående den anmälningsskyldig
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

het, som borde åligga jemväl aktiebolag eller annat med särskild styrelse

försedt bolag, i händelse filial af den i första stycket omförmälda

beskaffenhet funnes i annan kommun, än der bolagets styrelse hade

sitt säte.

15 §.

o

Justitierådet Aberg sson, med hvilken Justitieråden von Segebaden

och Örbom förenade sig, yttrade: »Af de vid förslaget fogade motiver

inhemtas, att den i 15, 16 och 17 §§ föreskrifna uppgift om rörelsens

beskaffenhet är afsedd att utgöra en vägledning vid bestämmande

af vidden af firmatecknarens behörighet. Det skulle icke

blifva så lätt för en delegare i ett bolag att, med öfverskridande

af sin rätt, inlåta''sig i affärer, som läge helt och hållet utom bolagets

verksamhetsfält, då allmänheten genom handelsregistret egde

kännedom om beskaffenheten af bolagets rörelse. Om man åter i uppgiften

allt för mycket begränsade verksamhetsfältet, antaga komiterade,

att detta skulle leda till den föreställning, att tredje man vore af en

sådan till handelsregistret anmäld begränsning bunden. I följd häraf

borde enskild näringsidkare och handelsbolag icke tillåtas att meddela

närmare uppgift om sin rörelses beskaffenhet (t. ex. spanmålshandel,

tvålfabrik), utan endast att angifva rörelsens allmänna beskaffenhet

eller den grupp af näringar, hvartill rörelsen hörer, såsom handel,

bankrörelse, fabriksdrift, hvaremot det läge i sakens natur att aktiebolag

finge lemna en mera detaljerad uppgift.»

»Då en uppgift om den rörelse firman drifver är nödvändig för

att registreringsmyndigheten må kunna bedöma, om firman är anmälningsskyldig

och till inregistrering berättigad, och en sådan uppgift

till handelsregistret om rörelsens beskaffenhet, vare sig denna uppgift

är mera eller mindre detaljerad, icke kan hafva någon rättslig verkan

mot tredje man eller med hänsyn till giltigheten af de aftal, firman

genom behörig person ingår, samt giltig anledning således icke synes

förefinnas vare sig att förbjuda ett mera detaljeradt angifvande af rörelsens

beskaffenhet eller att meddela olika bestämmelser för olika

kategorier af firmor, hemställer jag att punkten 2 i 15, 16 och 17 §§

måtte erhålla likartadt innehåll, så att det komme att åligga så väl

enskild näringsidkare som bolag att vid anmälan af sin firma meddela

uppgift om den rörelse han (bolaget) ämnar drifva.»

Häri instämde Justitierådet Olivecrona: under hänvisning till hvad

han anfört vid 5 och 6 §§.

I afseende å 3 mom. hemstälde Justitieråden Olivecrona,

s. 23 Kontrollera mot PDF

»

23

von Segebaden, örbom och Abergsson, att ordalydelsen måtte förändras

till följande: »kommunen, der rörelsens hufvudkontor eller, om anmälan

afser afdelningskontor, detta är beläget»; och att motsvarande förändring

måtte vidtagas i 16 §.

16 §.

Justitieråden von Segebaden, Ahlgren och örbom anmärkte hurusom

ett antagande af 4:de mom. hade till förutsättning en förändring

af den i 15 kap. Handelsbalken uttryckta grundsats om alla bolagsmäns

ansvarighet för den handel, som endera afslutar, en ansvarighet,

som icke torde kunna genom aftal rubbas på sätt här blifvit förutsatt,

derest icke en lagförändring skedde, som medgåfve bolagsmännen en

rättighet i detta afseende. Då sådan lagförändring nu icke var ifrågasatt,

hemstälde Justitieråden att nämnda 4:de mom. måtte utgå ur

förslaget.

Justitierådet Olivecrona, som i öfrigt förenade sig i denna hemställan,

tilläde för sin del, att det innehåll, som 4 mom. af 16 §:n

företedde, utgjorde ett bevis på vanskligheten att söka anordna en

ändamålsenlig lag angående firma, innan man först erhållit en fullständig

lag angående bolag.

Justitierådet Abergsson yttrade: »Under åberopande af hvad jag

vid 12 § anfört lemnar jag 16 § 4:o utan annan anmärkning, än att

redaktionen torde jemkas till öfverensstämmelse med det särskilda

stadgande angående begränsning af bolagsmäns rätt till firmateckning,

som, enligt hvad jag förut yttrat, borde i lagen inflyta.»

17 §.

Då med den af Högsta Domstolen förut uttalade åsigt, att aktiebolag

icke borde anmälas förrän stadfästelse af dess bolagsordning

vunnits, någon särskild anmälan af stadfästelsen icke skulle göras,

hemstälde Högsta Domstolen, att de derå syftande ord i 1 mom. och i

slutet af denna § måtte uteslutas samt i dess ställe bestämmelse meddelas

om lemnande af uppgift angående dagen för Konungens beslut

om stadfästelse å bolagsordningen och om bifogande af samma beslut.

18 §.

Justitierådet Olivecrona, som åberopade hvad han vid början af

föredragningen af ifrågavarande förslag yttrat angående nödvändigheten

att först skapa fasta grunder för en fullständig lag om bolag

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

och dess särskilda arter, innan försök gjordes med ny lagstiftning rörande

firma, ansåg, för sin del, att denna § borde ur förslaget uteslutas.

Högsta Domstolens öfrige ledamöter hänvisade till den af dem

under behandlingen af § 6 gjorda hemställan om uteslutande af förevarande

stadgande.

19 §.

2 stycket.

Då lydelsen af detta stycke, till följd af sammanföringen af de

flera särskilda fall, för hvilka bestämmelser skolat meddelas, blifvit

alltför svårfattlig för att kunna utan närmare förklaring förstås, liemstälde

Högsta Domstolen att stycket måtte i sin helhet undergå en förändrad

redaktion, i syfte att vinna större tydlighet åt de meddelade

bestämmelserna, om också dertill skulle erfordras ett utförligare framställningssätt,

än som nu begagnats.

19 §.

3 stycket.

Då, med afseende å stadgandet att firma skall skilja sig från andra

för samma kommun förut i handelsregistret intagna firmor, handelsregistret

torde komma att föras, äfven hvad landet beträffar, särskildt

för hvarje kommun och det dessutom svårligen läte sig göra att öfvervaka

tillämpningen af berörda stadgande, med mindre vid hvarje flyttning

af rörelse från en kommun till en annan ny firmaanmälan sker,

hvilken, om den ej uppfyller lagens fordringar, kan afvisas, så länge

icke dessa blifvit iakttagna, hemstälde Högsta Domstolen, att fullständig

firmaanmälan måtte föreskrifvas i hvarje fall, då rörelse flyttas från

eu kommun till en annan, och att, under denna förutsättning, sista

punkten kunde uteslutas.

19 §.

4 stycket.

Enär det icke torde vara öfverensstämmande med de i allmänhet

gällande grundsatser för doms verkställighet och kunde åstadkomma

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

betydliga förluster, om en dom af här åsyftad beskaffenhet finge i registret

antecknas, innan den vunnit laga kraft, fann Högsta Domstolen,

att sådan anteckning borde få ske först efter det domen vunnit laga

kraft; hvarjemte och då fall kunde inträffa, då det äfven för annan än

parterna kunde hafva betydelse att sådan dom blefve antecknad, Högsta

Domstolen ansåg, att anteckning borde kunna ske, då begäran derom

framstäldes, ehvad detta göres af part eller annan person.

19 §.

5 stycket.

Med afseende ej mindre derå, att de upplysningar angående inträffade

konkurser, som enligt gällande konkurslag meddelas, syntes

till fyllest motsvara behofvet i detta afseende, än ock å svårigheten

för domaren att vid konkursens början bedöma, huruvida den, som

blifvit försatt i konkurstillstånd, varit skyldig anmäla firma eller icke,

hemstälde Justitieråden Olivecrona, von Segebaden och Örbom att detta

stycke måtte uteslutas.

Justitierådet Örbom tilläde: »I sammanhang med denna § synes

emellertid äfven böra uppmärksammas de svårigheter i afseende å

registrering af anmäld förändring i firmaförhållandet, som vid tillämpningen

af 9—11 §§ uppstå för registreringsmyndigheten och

de anmälningsskyldige. Enligt dessa §§ jemförda med 2 och 19 §

skall, när firmaförhållandet genom dödsfall, in- eller utträde af delegare,

öfverlåtelse eller dylikt undergått ändring, sådant genast anmälas

och vidare skall, derest icke i den af lagen bestämda ordning

vissa rättsegande tillåtit firmans bibehållande vid den gamla

benämningen, ny firma antagas och anmälas till registrering. Sålunda

skall t. ex. vid dödsfall anmälan afse dels sjelfva dödsfallet,

dels utredning af den verkan dödsfallet medför till förändring af firman.

Om de anmälningsskyldige dervid förklara sig ämna fortsätta

rörelsen under oförändrad firma, måste de vid anmälan lagligen styrka,

att tillåtelse dertill lemnats af alla dem, på hvilkas medgifvande frågan

enligt 9 § beror. Denna bevisning skall af myndigheten pröfvas.

Hvilken åtgärd skall då myndigheten vidtaga, om bevisningen eller

anmälan i öfrigt är otillfredsställande? Skall registreringen af anmälan

i dess helhet vägras — hvilket 2 § synes antyda — eller skall dödsfallet

anmärkas men dess inflytelse till firmans förändring tills vidare

lemnas å sido? I båda fallen varder registret vilseledande. Då förslaget

synes derutinnan lemna myndigheterna och allmänheten utan

Bih. till Bilcsd. Prot. 1 Samt. 1 Afd. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

tillräcklig- ledning, torde ett förtydligande af dess mening vare sig bär

eller annorstädes böra meddelas.»

Justitierådet Olivecrona, som hänvisade till hvad han yttrat vid

§§ 1 samt 5 och 6, instämde i dessa af Justitierådet Örbom framstälda

anmärkningar.

20 §.

Justitierådet Örbom, med hvilken Justitierådet Olivecrona förenade

sig, yttrade:

»Stadgandet i denna § har enligt motiven till uppgift att bereda

skydd mot namnförfalskningar. Att stadgandet i sådant hänseende är

alldeles värdelöst, synes mig uppenbart och det torde följaktligen böra

uteslutas, så vida det icke kan försvara sin plats såsom ordningsföreskrift.

»

21 §.

Justitieråden Olivecrona, von Segebaden och Örbom förenade sig

om följande yttrande:

»Af denna §:s lydelse, jemförd med komiterades motivering, framgår,

att förslaget afser att här uttala en bevisningsregel af genomgripande

betydelse, den nemligen, att en hvar måste anses ega vetskap

om det som registrerats och kungjorts, och att han från följderna af

en okunnighet derom icke kan freda sig, med mindre af omständigheterna

framgår, icke blott att han verkligen varit okunnig om det

kungjorda förhållandet, utan ock att han icke kunnat derom hafva kunskap.

Ehuru förslaget här använder uttrycket »bort hafva kunskaps

och sålunda synes lemna åt särskild pröfning att afgöra, huruvida någon

såsom pligt ålegat att känna det ifrågavarande förhållandet eller

icke, torde dock af motiven med tillräcklig tydlighet framgå, att han

till sitt fredande endast eger åberopa faktiska förhållanden, som gjort

för honom omöjligt att förvärfva berörda kunskap. Men en föreskrift,

som med sådan stränghet vill genomföra en föreställning, som i de

flesta fall skulle sakna all motsvarighet i verkliga förhållandet, den

nemligen att handelsregistrets innehåll är för alla bekant, vore alltför

mycket stridande emot den här i landet rådande uppfattning om hvad

med rättvisa och billighet är förenligt, för att kunna till införande förordas.

Till förmån för de näringsidkare, som i handelsregistret upptagas,

skulle ett sådant stadgande skapa icke blott en presumtion om

vetskap, hvilken genom bevisning om motsatsen kunde vederläggas,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

utan en sådan vetskap skulle åläggas en hvar, köpman eller icke, såsom

en pligt, från hvilken han endast kunde befria sig så vida det i

följd af särskilda omständigheter varit honom omöjligt att fullgöra densamma.

Utom detta torde det med skäl kunna ifrågasättas, huruvida

ett dylikt till bevisningsreglerna hörande stadgande, lösryckt från dessa,

har sin rätta plats i förevarande lag och fullgiltiga grunder synas således

finnas för eu hemställan om hela denna §:s uteslutande ur lagförslaget.»

Justitierådet Abergsson anförde: »Hufvudsyftet med inrättandet af

ett handelsregister synes vara, jemte beredande af firmaskydd, att allmänheten

skall genom handelsregistret, hvilket alltid är tillgängligt

och hvars innehåll i föreskrifven ordning kungöres, erhålla kännedom

om vissa förhållanden, som kunna inverka på bedömandet af firmas

soliditet och ansvarighet för ingångna förbindelser. Men om lagen i

detta afseende skall anses hafva någon betydelse, måste kungörandet

af de till handelsregistret anmälda förhållanden antagas ske, icke blott

för att tillfredsställa allmänhetens nyfikenhet, utan i ändamål att medföra

legal verkan. Den lagliga verkan af kungörandet skulle icke vara

något annat än att det kungjorda förhållandet presumeras vara af alla

kändt. Uteblifvet kungörande skulle hafva till följd, att förhållandet

icke kunde antagas vara af allmänheten kändt. Om nu så är, att lagen

skall hafva denna rättsliga verkan, synes mig detta böra i lagen

tydligen uttalas, på det att af densamma må klart framgå, att handelsregistret

är icke allenast ett nyfikenhetsregister, utan en urkund af

rättslig betydelse. Till följd häraf lemnar jag 21 § i förslaget utan

anmärkning, med hemställan allenast,

att uttrycket »Yppas tvist derom» måtte utbytas mot orden:

»Beror tvistefrågas afgörande deraf», eller något dylikt,

att orden: »i ortstidningen» uteslutas, då allmänhetens trygghet

synes fordra, att den rättsliga verkan af gjord anmälan icke inträder

förr, än kungörandet fullständigt genomgått de af lagen föreskrifna

former,

samt att det i 21 § föreslagna stadgande flyttas till första kapitlet

om handelsregister, för att icke behöfva upprepas i kapitlet om

prokura, i afseende hvarå jag, lika med komiterade, anser stadgandet

jemväl böra tillämpas.»

Denna § lemnades af JustitierådetoAhlgren utan annan anmärkning,

än att han lika med Justitierådet Abergsson ansåg det deri föreslagna

stadgande böra hafva sin plats i 1 kap.

22 §.

Då, hvad angår bolagsstyrelse, det egentligen är styrelsen i dess

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

helhet, som enligt 5 § har anmälningsskyldighet och hvilken således

låtit försummelse af ifrågavarande beskaffenhet komma sig till last,

ehuru samtlige ledamöterne af styrelsen böra vara för sådan försummelse

ansvarige, hemstälde Justitieråden von Segel oden, Ahlgrcn och

Abergsson att paragrafen måtte gifvas följande förändrade lydelse:

»Försummas anmälan, som ofvan föreskrifves, då skall enskild

näringsidkare, bolagsman, ledamot i bolagsstyrelse eller annan, som

till sagda försummelse gjort sig skyldig, straffas med böter från och

med fem till och med femhundra kronor.»

Justitierådet Åbergsson tilläde vidare: »Enligt hvad jag förut antydt

synes handelsregistrets uppgift vara, bland annat, att bereda skydd

för innehafvaren af firma mot intrång af annan, som skulle vilja olofligen

begagna samma firma. Detta skydd skulle ligga deri, att, om

någon till inregistrering anmälde firma, som icke tydligt skilde sig

från förut inskrifven, registrering komme att vägras. På det att skyddet

måtte blifva fullständigt, hemställer jag, huruvida icke ansvar bör stadgas

jemväl för det fall, att firma, som liknar förut inregistrerad firma,

begagnas af näringsidkare inom samma kommun, vare sig utan all

anmälan eller efter det registrering vägrats.»

Justitierådet Örbom anförde: »Att det skydd, som genom förslaget

skulle beredas åt firma, vare sig registrerad eller icke, är ytterst ringa,

har jag redan haft tillfälle att framhålla. Det är endast underlåtenheten

att göra anmälan, som enligt förslaget är straffbar, men icke den

obehöriga annekteringen eller användningen af en firma. Om t. ex.

A. Andersson, under iakttagande af alla lagstadgade formaliteter, anmäler

sig ämna idka handel under firma A. Andersson & Comp., men

registrering vägras emedan eu sådan firma förut finnes registrerad, kan

anmälaren, om han det oaktadt använder nyssnämnda firma, ej beläggas

med straff enligt förslaget. Jag förutsätter nemligen härvid att det ej

gerna kan vara förslagets mening att den omständighet att gjord anmälan

till följd af formel brist icke varder registrerad skall föranleda dertill,

att anmälaren anses såsom den der alldeles underlåtit att göra anmälan

och följaktligen varder straffbar enligt 22 §. Det särskilda firmaskydd,

som uppgifves vara ett af förslagets ändamål, torde således icke vara

vunnet och, då vägrad registrering icke skall kungöras, erhåller icke

heller allmänheten ringaste varning derom att två lika benämnda firmor

finnas.»

»En annan fråga, som icke med önskvärd tydlighet besvaras i

förslaget, är den huruvida underlåtenheten allenast en gång är straffbar

eller om nytt åtal och ansvar kan, så länge underlåtenheten fortfar,

gång på gång ega rum. Då enligt grunderna för 4 kap. 2 och 3 §§

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

strafflagen den fortfarande underlåtenheten måste utgöra ej ett nytt

brott utan allenast fortsättning af det förut bestraffade, lärer nytt ansvar

ej kunna ådömas med mindre särskild bestämmelse derom i lagen

införes.»

»Med erinran derjemte om angelägenheten af att redaktionen i

afseende å styrelseledamöters ansvarighet förtydligas, hemställer jag

att de ofvan anmärkta bristerna måtte afhjelpas; och får jag till ledning

derutinnan i tillämpliga delar hänvisa till 12 och 13 §§ varumärkeslagen

äfvensom 18 § i förordningen om utvidgad näringsfrihet den 18

Juni 1864.»

Justitierådet Olivecrona gillade den hufvudsakliga syftningen af

Justitierådet Örboms anmärkning vid denna §.

3 Kap.

Om prokura.

o

Justitierådet Abergsson yttrade: »I afseende å lagstiftningen an
gående

prokura synes mig det vigtigaste syftemålet vara, att prokuristens

befogenhet en gång för alla i sjelfva lagen bestämmes och

att uppdraget der göres så vidsträckt och utan inskränkningar, som

möjligt, på det att tredje man, då han inlåter sig i transaktioner med

prokuristen, icke må behöfva befara, att dennes hufvudman undandrager

sig följderna af prokuristens åtgörande. Prokuristen bör derföre anses

vara satt till generalfullmäktig för hufvudmannen i dennes egenskap

af affärsman. Det synes mig icke vara tillräckligt att stadga, att principalen

är bunden af de aftal, prokuristen sluter i det, som angår rörelsen.

Prokuristen har att, utom afsilande af aftal, vidtaga äfven

andra åtgärder. Uttrycket aftal, som angår rörelsen, kan gifva anledning

till svårlösta tvister, huruvida aftal, som blifvit af prokuristen

slutna, angå rörelsen eller icke. För min del föredrager jag de ordalag,

som vid beskrifning af prokuristens uppdrag blifvit begagnade i

det på Stockholms handels- och sjöfartsnämnds föranstaltande utarbetade

lagförslag, enligt hvilket prokura innebär bemyndigande för prokuristen

att sköta principalens rörelse och teckna hans firma, hvartill

kunde läggas bestämmelsen, att han dervid eger handla med samma

befogenhet som principalen sjelf.»

»Det kan visserligen sättas i fråga huruvida principalen kan finnas

benägen att lemna ett så vidsträckt uppdrag, men jag anser detta med

skäl kunna åläggas honom såsom vilkor för tillgodonjutande af beqväm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

ligheten att när som helst kunna ställa sig i legal förbindelse med

allmänheten genom ombud, utan att behöfva vid hvarje tillfälle utställa

fullmakt. Ej heller lärer någon affärsman till prokurist antaga annan

än den, till hvilken han hyser det mest oinskränkta förtroende. Emellertid

anser jag nödvändigt att i lagen bestämma, att handelsbolag

icke kan antaga prokurist, der ej alla bolagsmännen äro derom ense,

likasom för aktiebolag, hvilka hittills icke begagnat prokurister, torde,

för den händelse det anses vara af nytta att prokura äfven kan af

sådant bolag meddelas, böra stadgas, att prokurist kan af styrelsen

antagas endast då bolagsordningen sådant medgifver.»

»Vidare anser jag det vara af vigt, att anmälan om prokura till

ömsesidig båtnad göres obligatorisk. Derigenom att allmänheten i följd

af sådan anmälan erhåller kännedom om prokurauppdraget, beredes

affärsrörelsen den lättnad, som föranledes deraf, att prokuristen icke

behöfver vid hvarje transaktion vara försedd med sin fullmakt. Den,

som afsluter ett aftal med annans prokurist, bör nemligen, om han vill

ega fullkomlig visshet, att principalen icke må kunna undandraga sig

affären, vara beredd att styrka, att den person, med hvilken han kontrahera!,

verkligen vid det tillfället var den ifrågavarande firmans prokurist,

således icke blott att han blifvit dertill antagen, utan äfven att

uppdraget icke upphört. Såvida han icke skall vara reducerad till en

ofta osäker vittnesbevisning, skulle han, derest prokuran icke vore

allmänligen kungjord, nödgas affordra prokuristen ett exemplar af

dennes fullmakt, ehuru visserligen denna försigtighet i praktiken icke

i allmänhet iakttages. Om åter eu i viss form gjord anmälan till

handelsregistret göres identisk med prokuristfullmakt och ett sålunda

anmäldt uppdrag förklaras, såvidt på tredje mans rätt inverkar, gällande

intill dess uppdragets återkallande blifvit till handelsregistret anmäldt,

eger allmänheten i den officiella urkunden förvarad den bevisning, som,

på sätt ofvan antydts, eljest kan i tvistiga fall blifva svår att åstadkomma,

likasom principalen, efter anmälan om återkallande af prokura,

i samma urkund eger bevisning derom, att allmänheten blifvit

om återkallelsen underrättad.»

»För att närmare utveckla och åskådliggöra mina åsigter i detta

ämne, tillåter jag mig framlägga följande utkast till lagförslag angående

prokura:

§•

»Enskild näringsidkare, så ock aktiebolags styrelse, då bolagsordningen

det medgifver, samt annat bolag, då samtlige delegarne äro

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

derom ense, kan skriftligen meddela viss man fullmakt eller förordnande

att vara firmans prokurist.»

»Sedan anmälan till handelsregistret skett om antagande af prokurist,

vare det lika gilt, som om skriftlig prokura meddelats.»

§•

»Prokura innebär uppdrag för prokuristen att, med samma befogenhet

som hufvudmannen, sköta rörelsen och teckna firman; dock må

han icke, utan särskildt bemyndigande, afhända hufvudmannen fast

egendom eller medgifva inteckning deri. Prokurist eger, sjelf eller

genom ombud, föra hufvudmannens talan inför domstolar och andra

myndigheter, så ock å hans vägnar ingå förlikning.»

§•

»Prokura kan anförtros åt flere på sådant sätt att uppdraget endast

må utöfvas af dem gemensamt (kollektiv-prokura); dock bör denna

inskränkning i prokuristernas befogenhet, för att kunna åberopas mot

tredje man, vara till handelsregistret anmäld och i laga ordning kungjord.

»

»I öfrigt kan prokuristens befogenhet icke med laga verkan mot

tredje man begränsas, vare sig till viss tid eller annorledes. Anmälan

om sådan begränsning må icke i handelsregistret intagas.»

§•

»Lika lydande med 26 § i komiterades förslag, rörande det sätt,

hvarpå prokurist bör å firmans vägnar meddela underskrift.»

§•

»Prokura kan när som helst återkallas; dock skall återkallelse^

för att anses gällande mot tredje man, vara till handelsregistret anmäld

och i laga ordning kungjord.»

»Hufvudmannens död medför icke prokurans upphörande.»

§•

»Då prokura meddelats eller återkallats, skall anmälan derom genast

göras till det handelsregister, i hvilket, firman finnes inskrifven. Då

anmälan sker om antagande af prokurist, skall anmälningsskriften underskrifvas

för handelsbolag af samtlige bolagsmännen och för aktiebolag

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

af styrelsens samtlige medlemmar. Underskrift å anmälan om antagande

af prokurist skall alltid vara af vittnen styrkt.»

»Då prokura anmäles, skall prokuristen på samma gång egenhändigt

teckna firman och sin underskrift i handelsregistret eller i ett

särskild! tillägg till detta, så vida icke denna teckning verkstälts å

anmälningsskriften och blifvit af vittnen styrkt.»

§•

»I fråga om hvem anmälningsskyldigheten åligger och om ansvar

för försummad anmälan gäller hvad angående anmälan af firma är

stadgadt.»

I detta yttrande instämde Justitierådet Alilgren.

Justitieråden von Segebaden och örbom förenade sig om följande

anmärkningar:

Vid 23 §.

Enär hvad angick omfånget af det uppdrag, en prokurafullmakt

skulle medföra, den inskränkning i nämnda afseende, som förslaget

innebär, i ty att hufvudmannen skulle vara bunden af de aftal, prokuristen

ingått, endast i händelse desamma anginge rörelsen, sannolikt

skulle hos dem, som med prokuristen komme i förbindelse, föranleda

en osäkerhet i afseende å hans behörighet, som, till men för näringslifvet,

skulle verka derhän att lagens ändamål i väsentlig mån förfelades,

funno Justitieråden sig böra hemställa, att prokuristens befogenhet

icke blefve i annan mån inskränkt, än såvida de af honom vidtagna

åtgärder och rättshandlingar icke med någon som helst handelsrörelse

kunde eg a gemenskap, och att således prokuristen skulle ega

att i allt hvad till handels och närings bedrifvande hörer handla å sin

hufvudmans vägnar och teckna hans firma; i sammanhang hvarmed

Justitieråden hemstälde, att i stället för att förslaget hufvudsakligen

framhölle den af redan befintlig lag tillräckligt tydligt angifna verkan,

som prokuristens åtgärder i afseende å hufvudmannen skulle medföra,

den behörighet, som, prokurauppdraget skulle innebära, borde, såsom

å detta ställe varande hufvudsak, med tydlighet och fullständighet angifvas,

dervid särskild! borde iakttagas, att aftals slutande icke utgjorde

mera än en del af de åtgärder, som komme att blifva föremål för en

prokurists verksamhet.

I betraktande af vigten af det uppdrag, prokuran innebure, ansågo

Justitieråden att prokura, för att i afseende derå skulle blifva

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

gällande de bestämmelser lagen innehölle, alltid skulle meddelas skriftligen,

och att, ehuru det knappast vore att förmoda, att prokura utfärdades

för att gälla i innehafvarens hand, det likväl till förekommande

att så skedde borde i lagen föreskrifvas, att prokura skulle

vara stäld å viss person.

Vidare kemst.älde Justitieråden, att uttrycket »med gäld belasta

hans fasta egendom» såsom icke fullt egentligt måtte utbytas mot orden:

»med inteckning belasta hans fasta egendom».

Beträffande senare stycket i denna §, ansågo Justitieråden ett

stadgande af denna beskaffenhet icke ligga inom området för förevarande

lag, utan tillhöra rättegångsordningen.

Vid 25 §.

Då, i händelse behof förefinnes att göra en begränsning i det

lemnade uppdraget, det icke borde genom lagen tillatas att för detta

begagna en benämning, som enligt lagen skulle hafva sin förnämsta

betydelse deri, att den uteslöte all sådan begränsning, hemstälde Justitieråden,

att orden »som är i god tro» måtte utgå och sålunda åt vederbörande

öfverlåtas att för begränsade uppdrag välja en annan form

än prokuran.

Vid 26 §.

Af enahanda skäl, som vid 12 § föranledt en hemställan att samma

§ måtte ur förslaget uteslutas, ansågo Justitieråden att jemväl den nu

förevarande borde utgå.

Vid 27 §.

Då under förutsättning, att, såsom vid 23 § blifvit hemstäldt,

prokura alltid komme att utfärdas till viss person, det stadgande, som

här föreslagits, icke vore erforderligt, hemstälde Justitieråden att denna

§ måtte under nämnda förutsättning uteslutas.

Vid 29 och 30 §§.

På enahanda grunder, som vid 21 § anförts emot antagandet af

den derstädes föreslagna och enligt sista stycket af 30 § jemväl i fråga

återkallelse af prokura tillämpade grundsats, angående verkan^af

Bill. till Riksd. Prof. 1 Sami. 1 Afd.

om

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

de i handelsregistret införda och kungjorda anteckningar, ansågo Justitieråden

sig böra afstyrka, att en anmälan om återkallelse skulle

kunna medföra sådan verkan; och då, i händelse denna verkan uteblefve,

den väsentligaste förmånen af en prokuras införande i handelsregistret

komme att förfalla, hemstälde Justitieråden, att såväl 29 som

30 § under nämnda förutsättning måtte utgå.

Justitierådet Olivecrona hänvisade till hvad han yttrat rörande

förslaget i sin helhet och ansåg olämpligt att först söka lagstifta angående

prokura utan att i sammanhang dermed något förslag framlades,

som utvisade i hvad syftning man tänkt sig att en omarbetning

af 18 kapitlet Handelsbalken om sysslomän skulle ega rum. För sin

del gillade han att §§ 26—27 skulle, på sätt det föreslagits, uteslutas,

så mycket hellre som, enligt hans uppfattning, äfven öfrige §§ rörande

prokura borde likaledes ur förslaget försvinna.

4 Kap.

Allmänna bestämmelser.

Då de under detta kapitel föreslagna stadganden, med undantag

af 31 §, om hvars uteslutande ur förslaget Högsta Domstolen vid 5 §

gjort hemställan, och de i 36 § meddelade bestämmelser beträffande

lagens trädande i kraft och tillämplighet hvad redan befintlig näring

angår, i öfrigt vore af den beskaffenhet, att de hvar för sig så nära

anslöte sig till innehållet af andra i förslagets föregående delar meddelade

bestämmelser, att de icke lämpligen borde derifrån skiljas, hemstälde

Högsta Domstolen, att lagen måtte inskränkas till de tre första

kapitlen, hvarpå 36 §:s stadgande kunde följa utan särskild paragrafbeteckning.

32 §.

Denna §, såsom tillhörande det i 1 kap. afhandlade ämne, ansåg

Högsta Domstolen böra dit uppflyttas.

33 §.

Likaledes hemstälde Högsta Domstolen, att denna §, i hvilken borde

bestämdt uttalas, att klagan Unge i besvärsväg föras emot der omförmälda

beslut, måtte förenas med 2 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Då någon annan ansvarsbestämmelse icke i lagförslaget förekomma,

än i 22 §, hemstälde Högsta Domstolen, att denna § måtte förenasmed

22 §.

Vidare och då en bestämmelse om orten, der åtal skulle anhängiggöras,

icke torde böra saknas, ville Högsta Domstolen erinra derom, att

en sådan bestämmelse borde införas, och ansåg att domstolen i den ort,

der rörelsen drifves, borde vara forum för omförmälda åtal.

35 §.

Då detta stadgande lämpligare borde följa omedelbart efter den

föreskrift, från hvilken detsamma utgör ett undantag, fann Högsta Domstolen

stadgandet böra flyttas till 5 §.

Slutligen fann Högsta Domstolen sig böra erinra derom, att det

vore så mycket nödvändigare att, innan detta förslag såsom proposition

förelädes Riksdagen, bestämmelser infördes om hvilka författningar

genom den nya lagen skulle anses upphäfda eller ändrade, som derigenom

betydelsen af vissa lagens stadganden skulle tydligare framträda;

och ansågo Justitieråden Olivecrona, von Segebaden och Örbom i nämnda

afseende, att de i förslagets 36 § omförmälda förordningar den 28 Juni

1798 och den 30 Maj 1879 borde förklaras upphäfda, att erforderliga

ändringar borde vidtagas i förordningen angående aktiebolag den 6 Oktober

1848, samt att det vidare borde angifvas, att ändring skedde i de

bestämmelser af 18 kap. Handelsbalken, som mot förevarande lag vore

stridande, och, i fall senare stycket af 23 § blefve bibehållet, jemväl i

häremot stridande bestämmelser i 15 kap. Rättegångsbalken.

Justitieråden Alilgren och Abergsson instämde häri, utom hvad angick

18 kap. Handelsbalken och 15 kap. Rättegångsbalken, hvilka bemälde

Justitieråd ansågo icke behöfva omnämnas. Kapitlet om prokura

vore en speciallag rörande visst slag af sysslomän, som icke stode i

direkt strid med de allmänna stadgandena angående sysslomanskap.

Att prokuristen af lagen förklaras jemväl med hänsyn till rättegångar

vara principalens generalfullmäktig, vore jemväl ett specialstadgande, som

icke stode i direkt strid med lagen om advokatfullmakter.

Ex protocollo

Otto Rooth.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 4.

1

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms

slott Fredagen den 3 December 1886,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen Statsrådet von Steyern anförde i underdånighet:
»I

de förslag till lagar angående handelsregister, firma och prokura,

som utarbetats af komiterade från Sverige, Norge och Danmark,

har i 16 § 4 mom., lika för alla tre rikena, intagits den bestämmelse,

att då i handelsbolag (solidariska bolag) icke hvaije bolagsman för sig

sjkulle hafva rätt att teckna firman, bolaget borde till handelsregistret

anmäla hvem bland bolagsmännen sådan rätt tillkomme, samt huruvida

rättigheten endast kunde utöfvas af flere i förening. I sammanhang

härmed innehåller förslagens 12 § den ordningsföreskrift, att om

genom aftal är bestämdt, att rättighet att teckna handelsbolags firma

Bill. till Riksd. Prof. 1S87. 1 Sami. 1 Afd. 4 Raft. I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 4.

endast tillkommer flere bolagsmän i förening, desse böra verkställa

firmateckningen så, att de jemte firman underskrifva sina namn.

När Högsta Domstolen hördes öfver detta förslag, anmärktes att

vår lag, som i 15 kap. 2 § Handelsbalken stadgar, att bolagsmän svara,

en för alla och alla för eu, till den handel, endera för bolaget sluter,

ej medger något undantag från nämnda regel, och att denna ovilkorliga

ansvarighet icke torde, på sätt firmalagförslaget förutsatte, kunna genom

något aftal rubbas, derest icke en lagförändring skedde, som medgåfve

bolagsmännen en rättighet i detta afseende.

Då en sådan rättighet, som i andra länders handelslagstiftning

redan är bolagsmän förbehållen och som upptagits i Lagberedningens

förslag till Handelsbalk, lärer inom handelsverlden anses synnerligen

eftersträfvansvärd och icke mött någon gensägelse bland dem,

som yttrat sig öfver komiterades förslag, har jag, dels af denna anledning

och dels för att bereda möjlighet att genomföra firmalagförslaget

äfven i denna del, låtit inom Justitiedepartementet utarbeta förslag till

författning, som i det skick, hvari bolagslagstiftningen för närvarande

befinner sig, lämpligast torde böra erhålla formen af ett tillägg till 15

kap. Handelsbalken. Jag hemställer underdånigst, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes jemlikt 87 § Regeringsformen inhemta Högsta Domstolens

yttrande öfver ifrågavarande förslag, som är af följande lydelse:

Förslag
till
Lag

angående tillägg till 15 kap. Handelsbalken.

Härigenom förordnas som följer:

Hafva delegare i bolag, hvarom i 15 kap. Handelsbalken sägs,

sins emellan öfverenskommit, att endast någon eller några af dem,

eller endast några eller alla i förening, må handla å bolagets vägnar;

och sluter någon, med vetskap derom, aftal med bolagsman, som icke

är behörig att för bolaget handla, vare det aftal ej för bolaget bindande.»

Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lemna

nådigt bifall.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

3

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Majås

Högsta Domstol Måndagen den 10 Januari 1887.

Första rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Olivecrona,

Östergren,

Wedberg,

Örbom,

Åbergsson,

Herslow,

Norberg.

Sedan, enligt Högsta Domstolens beslut den 14 December nästlidna

år, det till Högsta Domstolen för afgifvande af utlåtande öfverlemnade

förslag till Lag angående tillägg till 15 kap. Handelsbalken

mellan Högsta Domstolens ledamöter cirkulerat, så företogs nu detta

ärende till slutlig behandling; varande berörda förslag bilagdt detta

protokoll.

Justitierådet Hörberg yttrade:

Giltigheten af de grunder, hvarpå det föreslagna stadgandet hvilar,

synes mig otvifvelaktig. Med dessa grunder låta sig ock bestämmelserna

i 15 kap. Handelsbalken väl förenas. Föreskriften att bolagsmän

ega svara, alla för en och en för alla, till den handel, som för bolaget

.slutes, kan enligt min uppfattning icke utgöra hinder för bolagsmännen

att angående uteslutande befogenhet för en eller flere bland

dem att i större eller mindre omfattning handla för bolaget sins emellan

ingå öfverenskommelse, med den verkan att hvad sålunda blifvit

dem emellan aftaladt gäller äfven gent emot eu hvar annan, som derom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition 1V:o i.

eger vetskap. Någon häremot stridande lagtillämpning har hittills icke

heller gjort sig gällande, så vidt jag kunnat erfara; och frågan, huruvida

till följd af transaktion, som i bolags namn af dertill veterligen

obehörig delegare inledts med annan person, bolaget må böra vidkännas

någon förpligtelse på annan grund än den nu ifrågavarande —

såsom t. ex. derför att affären kommit bolaget i mer eller mindre mån

till godo, — denna fråga synes mig icke vara berörd af det lagförslag,

som nu föreligger. Ur denna synpunkt kan alltså jag för min del

visserligen icke finna det ifrågasatta tillägget till Handelsbalken behöflig!;

men då förslaget eger sin anledning i vissa bestämmelser, som

influtit i uppgjordt förslag till lag angående handelsregister, firma och

prokura, vid hvilka bestämmelser inom Högsta Domstolen anmärkts,

att de hade till förutsättning ett särskild! lagstadgande af nu ifrågavarande

syfte, så har jag icke vid förevarande förslag, hvars lydelse synes

mig motsvara det afsedda ändamålet, någon vidare erinran att

framställa.

Justitierådet Herslow anförde:

Ehuru det i vår lag icke är på något ställe i tydliga ord stadgadt,

att hvarje delegare i ett enskildt handelsbolag eger behörighet

att handla å hela bolagets vägnar, har dock denna uppfattning, på grund

af sagda bolags egen natur och en småningom utbildad praxis inom

handelsverlden, sedan längre tid tillbaka i lagskipningen gjort sig gällande

såsom en allmänt erkänd och vedertagen regel. För min del

har jag emellertid aldrig förestält mig, att denna regel skulle vara så

ovilkorlig, att icke en emellan bolagsmännen träffad öfverenskommelse

om inskränkning af den enskilde delegarens behörighet i nämnda afseende

medför gällande verkan icke blott emellan bolagsmännen inbördes

utan äfven mot tredje man, så framt denne befinnes verkligen

hafva egt vetskap om öfverenskommelsen. Icke heller har, såvidt jag

förnummit, en motsatt åsigt framträdt i rättskipningen.

Då således den i förslaget uttalade grundsats, hvars rigtighet i

och för sig sjelf synes mig icke kunna bestridas, enligt min tanke

redan eger giltighet och tillämplighet inom vår rätt, har jag icke något

att erinra deremot, att samma grundsats medelst positiv lag ytterligare

befästas; och har jag i afseende å redaktionen ingen annan anmärkning,

än att det förefaller mig såsom en oegentlighet, att den föreslagna

lagen betecknas såsom tillägg till 15 kapitlet Handelsbalken,

då den regel, som genom det ifrågasatta stadgandet skulle modifieras,

icke återfinnes i nämnda kapitel och detta stadgande icke heller är

afsedt att såsom en ny § eller del af en redan befintlig sådan inrymmas

i samma kapitel.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4. 5

Med anledning af den i statsrådsprotokollet meddelade antydningen

om ändamålet för ifrågavarande lagförslag, anser jag mig böra särskilt

framhålla, att hvad jag ofvan yttrat icke innefattar något omdöme

till förmån för försöket att på grundvalen af vår lags nu gällande,

torftiga och bristfälliga bestämmelser angående den materiella bolagsrätten

införa en ordnad lagstiftning rörande handelsregister, firma och

prokura.

Justitierådet Örbom yttrade:

Det förevarande förslaget, betraktadt allenast såsom ett tillägg

till nu gällande lag i 15 kap. Handelsbalken, föranleder till en början

till den erinran från min sida att det synes föga lämpligt och alls

icke nödigt att — medan den åt särskild komité uppdragna revisionen

och omarbetningen af bolagslagstiftningen i dess helhet som bäst pågår

— det ifrågavarande fragmentet deraf lösryckes ur sitt naturliga sammanhang

och göres till föremål för särskild lagstiftningsåtgärd.

Men då af Herr Departementschefens yttrande vid remissen af

förslaget torde framgå att närmaste och hufvudsakliga, om ej enda

anledningen till förslagets framläggande varit icke dess behöflighet i

förhållande till nu gällande lag utan omsorgen att möjliggöra genomförandet

af vissa bestämmelser i 12 och 16 §§ af det på Justitiedepartementets

vidare handläggning beroende förslaget till lag angående handelsregister,

firma och prokura, anser jag, som deltagit i det sistnämnda

förslagets granskning i Högsta Domstolen, mig pligtig att tillse huru

det remitterade förslaget skulle komma att ställa sig i förhållande till

en förväntad ny lagstiftning, öfverensstämmande med förslaget till

firmalag.

Af sådan anledning får jag erinra derom att sistnämnda förslags

21 § innehåller bestämmelser, hvilka, derest de godkännas, komma att

åt det remitterade förslaget i en väsentlig del gifva en helt annan betydelse

än det under nuvarande lag eger. Denna § innebär i korthet

att hvarje i firmaregistret intaget och på ett visst föreskrifvet sätt

kungjordt förhållande i regeln skall presumeras vara kändt af tredje

man äfven om faktiskt han saknat kännedom derom. Då en dylik presumtion

är främmande för den nuvarande lagstiftningen, inträder sålunda

det förändrade förhållande i ty fall, att, medan enligt nu gällande

lag endast den, som bevisligen egt personlig vetskap derom att bolagsman,

med hvilken han kontraherat, varit obehörig att handla för bolaget,

anses hafva dervid varit in mala fide1 deremot enligt firmalagens 21 §

ovilkorligen en hvar, som inlåtit sig i aftal med en, jemlikt tillkännagifvande

i firma registret dertill obehörig bolagsman, skall anses hafva

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 4.

afvetat obehörigheten och sålunda saknat god tro — om än denna

hans goda tro faktiskt är höjd öfver allt tvifvel.

Emot giltigheten af eu dylik presumtion kunna såsom bekant befogade

invändningar göras. I den äldre Lagberedningens förslag till

Handelsbalk 13 kap. 14 § — hvarifrån det remitterade förslaget synes

vara hemtadt — förekommer en uttrycklig föreskrift att vetskap om

aftal, hvarigenom inskränkning gjorts i solidarisk bolagsmans rätt att

representera bolaget, icke må antagas för bevist allenast deraf att aftalet

blifvit på föreskrifvet sätt hos Rätten anmäldt samt i allmänna

tidningarna kungjordt; och denna föreskrift motiveras med angelägenheten

af att förekomma det missförhållande att tredje man eljest aldrig

skulle kunna anses vara i god tro i dylikt fall. På väsentligen enahanda

grunder har ock vid granskningen af förslaget till firmalag flertalet

af de Högsta Domstolens ledamöter, som afgifvit yttrande i ämnet,

hemstält om 21 §:ns uteslutande ur förslaget. Med hänvisning till hvad

dervid anförts tillåter jag mig att nu tillägga att den ifrågavarande

presumtionen hvilar å den i praktiskt hänseende fullkomligt ohållbara

förutsättning att en hvar samhällsmedlem — således icke endast köpmän

— skall städse hafva tillgång till och kunna ordna, öfverskåda

och i minnet bevara de tusentals i en följd af årgångar splittrade publikationerna

ur ett efter min åsigt föga ändamålsenligt anordnadt handelsregister

sådant som det föreslagna. Ett dylikt anspråk må visserligen

kunna ställas å bankinrättningar och större näringsidkare men knappast

på de smärre, Indika, enligt hvad erfarenheten gång på gång utvisat,

i regeln äro okunniga till och med om de första elementen i bokföring

och andra för yrket erforderliga kunskapsgrenar. Men rent af omöjligt

är att förutsätta kännedom om handelsregistret hos den stora allmänheten

eller hos hvarje enskild landtman eller varutillverkare, som t. ex.

behöfver afyttra sina varor på kredit till någon handelsfirma. För bolagsmän,

som icke hysa förtroende till hvarandra, är det visserligen i

högsta måtto beqvämt att helt enkelt genom en publikation i handelsregistret

skydda sig sjelfva för följderna af ett svek eller Övergrepp

från medbolagsmännens sida; och då flertalet af de korporationer, som

yttrat sig öfver firmalagförslaget, representerar handelsintresset, är det

lätt förklarligt att förslaget icke af dem mötts med någon kritik.

Men medan alla fördelarne befinnas på handelsklassens eller de

registrerades sida, hota olägenheterna och vådorna samhällets öfriga

medlemmar utan någon fördel. Tillämpad inom det lilla affärslifvet,

som representeras af tusentals landthandlare och deras vederlikar, kommer

den ifrågavarande presumtionen antagligen att sällan vara till afsedt

gagn för samhället i dess helhet utan tvärtom af ohederliga närings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

idkare i bedrägliga syften missbrukas till lidande och rättsförlust för

okunniga och oerfarna. Att försök i denna rigtning ej skola saknas

är desto sannolikare, då firmalagens 21 § så godt som anvisar vägen

derför och det slags bedrägeri, som består deri att t. ex. en förutvarande

delegare i en firma eller en delegare utan signatur utger sig

för firmans behöriga representant och i sådan egenskap tillnarrar sig

varor på kredit mot en i firmans namn utfärdad skuldförbindelse, åtnjuter

det speciella skydd af nämnda § att den bedragne säljaren ovilkorligen

antages hafva egt vetskap om den mot firman rigtade transaktionens

obehörighet och, såsom saknande god tro, inför lagen betraktas

snarare såsom medbrottslig i än såsom offer för bedrägeriet.

Det är mig väl bekant att dylika bestämmelser gälla i Norge,

Danmark och annorstädes, men deraf lärer väl icke med någon nödvändighet

följa att . de passa för vårt lands förhållanden eller att de

ofvan antydda betänkligheterna äro ogrundade. Äfven under förutsättning

att firmaregistret skulle ega någon verklig internationel betydelse

för de nordiska folken — hvilket jag betviflar — synes hänsynen

dertill så mycket mindre böra i och för sig föranleda antagandet

af den för vårt rättssystem ej passande grundsatsen i omförmälda

21 §, då firmalagen ju i allt fall kan utan densamma genomföras. För

de norrmän eller danskar, som vilja göra affärer med bolag i Sverige,

måste det väl snarare vara en fördel än en olägenhet, om de kunna

göra detta i förlitande på sin faktiska goda tro och äro befriade från

de eljest oundgängliga kostnaderna och obehagen af att hålla och

studera jemväl publikationerna i det svenska registret. Den omständighet

att ett fåtal svenskar i enahanda fall icke skulle åtnjuta motsvarande

fördel i Norge och Danmark utan nödgades skaffa sig del af

de norska och danska registren synes mig åtminstone ej innebära giltigt

skäl att ålägga hela svenska allmänheten ett dylikt eljest onödigt

studium af sitt eget lands publikationer i ämnet.

Fn annan oegentlighet, som skarpt framträder då förslaget sammanställes

med firmalagen, torde ock böra påpekas. Förutnämnda 12

och 16 §§ i firmalagen afse ej annan inskränkning i bolagsmans behörighet

än beträffande rätten att teckna firma (signatur) och således

uppenbarligen endast skriftligen affattade eller åtagna förbindelser. Det

remitterade förslaget innefattar deremot jemväl alla andra inskränkningar,

såsom då bolagsman är betaget att under hvad form som helst

muntligen eller skriftligen ikläda bolaget förpligtelse!- eller ock hans

behörighet begränsas till en viss gren af rörelsen eller ett visst slag

af affärer. Sistnämnda slag af inskränkningar blifva icke synliga af

firmaregistret och presumtionen i 21 § eger icke tillämpning å dem

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

lika litet som å aftal, hvilka obehörig bolagsman sluter muntligen å

bolagets vägnar utan användande af signatur. Det är lätt att inse

hvilka förvecklingar, som vid sådant förhållande kunna uppstå. När

sålunda t. ex. den enligt registret obehörige muntligen af en i faktisk

god tro varande person köpt eller reqvirerat varor men sedermera i

liqvid lemnat accept å vexel eller räkning med begagnande af firmans

signatur, skulle aftalet kunna anses vara gilt men det skriftliga fordringsbeviset

varda ogilt.

Skulle nu — allt detta oaktadt — 21 § vinna godkännande, synes

det vara af behofvet påkalladt att i viss mån modifiera den i det

remitterade förslaget stadgade påföljd att aftal, slutet med veterligen

obehörig bolagsman, ovilkorligen är utan verkan emot bolaget. Då

vetskapen ej är faktisk utan allenast presumeras, bör aftalet, om bolaget

gjort sig detsamma till godo, gälla åtminstone så till vida att

bolaget skall godtgöra så mycket som, svarar emot nyttan. Då en bestämmelse

i sådant syfte står i analogi med lagens grund i sista mom.

af 3 § 18 kap. Handelsbalken i gällande lag och förordas i Lagberedningens

förslag till Handelsbalk 13 och 14 §§ i 13 kap. jemförda med

8 § i 14 kap. (se motiven sidd. 48 och 57), torde närmare utveckling

af skälen derför ej erfordras.

Af hvad jag ofvan anfört torde framgå att jag — för den händelse

att firmalagens 12 och 16 §§ icke vinna godkännande — anser

förslaget böra för närvarande förfalla.

Justitierådet Östergren, som ansåg det med förevarande förslag

åsyftade mål icke på ett tillfredsställande sätt kunna ernås utan i

sammanhang med en fullständig omarbetning af hela lagstiftningen

om bolag, erinrade mot förslagets stadgande, att i händelse bolaget

på grund af aftalet bekommit på kredit köpte varor eller erhållit penningeförsträckning,

men vägrade betala köpeskillingen eller återgälda

det försträckta, det syntes obilligt att bolaget skulle göra vinst genom

det af bolagsmannen slutade aftalet.

Justitierådet Olivecrona anförde:

Jag har alltid, vid tolkningen af 15 kapitlet Handelsbalken, varit

af den åsigt, att den i samma kapitel uttalade grundsats om alla

bolagsmäns solidariska ansvarighet för den handel, som endera af dem

sluter, icke kan genom öfverenskommelse dem sins emellan rubbas på

ett sätt, som inverkar på tredje mans rätt. Denna grundsats är en

följd af det solidariska bolagets egen natur och fordran af lika rättigheter

för dem, som bära lika skyldigheter. Och för att upphäfva eller

modifiera denna grundsats är ett nytt uttryckligt lagstadgande utan

tvifvel erforderligt. Det nu föredragna förslaget till Lag angående

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

tillägg till 15 kapitlet Handelsbalken synes emellertid vara afsedt att

bryta samma grundsats för att såmedelst kunna bereda framgång åt

det förut till utlåtande af Högsta Domstolen remitterade förslaget till

Lag angående handelsregister, firma och prokura. Men på sätt jag till

Högsta Domstolens protokoll för den 17 November 1885 redan yttrat,

torde det ingalunda vara gagneligt utan måhända tvärtom olämpligt

att stifta ny lag angående firma och prokura, innan man först skapat

sig en fast basis härför i en tidsenlig fullständig lagstiftning om bolag

och dess särskilda arter. Då, såsom bekant, ett förslag till sådan

lagstiftning är under bearbetning torde det vara så mycket större skäl

att afvakta resultatet deraf, på det att icke hvad nu möjligen kan beslutas

i afseende på ändring af förutnämnde kapitel i Handelsbalken

råkar i strid med eller blir till hinder för genomförande af de principer,

som böra blifva bestämmande vid en ny lagstiftning rörande

bolag.

Då jag är af samma mening som Justitierådet Örbom i afseende

på de af honom uttalade betänkligheter och anmärkningar vid nu

ifrågavarande förslag, instämmer jag till alla delar i hvad han derom

yttrat.

Justitieråden Wedberg och Aberg-sson lemnade förslaget utan anmärkning.

Ex protocollo

C.'' P. Hagbergli.

Bill. till Riksd. Prot. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 4 Raft.

II

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott Lördagen

den 22 Januari 1887,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

RYDINCx,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm,

Justitieråden: Ahlgren,

Åbergsson.

Departementschefen Statsrådet von Steyern anmälde i underdånighet

det af komiterade från Sverige, Norge och Danmark uppgjorda

förslag till lag angående handelsregister, firma och prokura jemte deröfver

afgifna yttranden dels af Högsta Domstolen och dels af Kommerskollegium,

som innan dess utlåtande afgafs infordrat utlåtanden i ämnet

från handels- och sjöfartsnämnderna och andra handelskorporationer

i de större städerna.

Departementschefen anförde vidare:

»Sedan Riksdagen i skrifvelse den 9 Maj 1876 anhållit att Eders

Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för utarbetande af en fullständig

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

handelslag för Sverige, äfvensom egna omsorg deråt, att öfverensstämmelse,

så vidt ske kunde, med motsvarande norsk och dansk lagstiftning

dervid åstadkommes, har det gemensamma lagstiftningsarbete,

som på grund af nämnda skrifvelse kommit till stånd, redan ledt till

antagande år 1880 af vexellagar, och år 1884 af lagar om skydd för

varumärken, hvilka lagar äro af lika innehåll för de tre rikena.

Samma komiterade, hvilka utarbetat förslag till sistnämnda lag,

hafva sedermera jemväl afgifvit det förslag till lag angående handelsregister,

firma och prokura, som jag inför Eders Kongl. Maj:t nu anmält.

»

Efter att hafva redogjort för förslagets och de öfver detsamma

afgifna yttrandens innehåll, fortsatte Departementschefen:

»Det ämne, som sålunda upptagits till behandling, är visserligen

icke af den betydelse i internationell hänseende, som lagen om skydd

för varumärken, i ty att det af lätt insedda skäl ej kan komma i fråga

att genom inskrifning i svenskt handelsregister bereda skydd åt utländska

firmor och tvärtom. Men detta hindrar ej, att likhet i lagstiftning

äfven i sådana fall, der ömsesidighet ej kan kräfvas eller medgifvas,

är för underlättande af den internationella samfärdseln af utomordentlig

vigt, och att ordnandet af handelsregistren och hvad dermed

har gemenskap följaktligen icke eger allenast ett lokalt intresse för

hvarje rike. Man inser lätt — för att endast välja några exempel —

fördelarna deraf att våra köpmän i främmande länders handelsregister

finna upplysningar om samma förhållanden, om hvilka de äro vane att

söka kännedom i våra, att enahanda rättsliga verkan gifves åt inskrifningarna

i handelsregistren vare sig de skett i det ena eller det andra

landet, att till allmänhetens skyddande mot vilseledande firmabeteckningar

samma regler angående firmas bildande uppställas i olika länder,

samt att öfverallt samma bestämmelser gälla i fråga om det begrepp,

som fästes vid prokuran, och den behörighet, som tillkommer en prokurist,

då det gäller att göra de aftal han sluter eller de åtgärder,

han i öfrigt vidtager, bindande för hufvudmannen.

Det måste derföre anses såsom ett godt resultat af det internationella

lagstiftningsarbetet, att man lyckats i allt väsentligt åstadkomma

för alla tre rikena öfverensstämmande lagförslag i det nu föreliggande

ämnet.

Fördelarna af detta resultat förringas icke i någon mån deraf,

att de tre förslagen i vissa delar skilja sig från hvarandra. Jag kan

icke tillmäta någon betydelse åt den af eu ledamot i Högsta Domstolen

gjorda sammanställning af det antal paragrafer i de särskilda lagarna,

som kunnat bringas till fullständig öfverensstämmelse med hvar
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kovgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

andra, och det antal, som sins emellan företer vissa olikheter, en sammanställning,

som leder till det aritmetiska resultat, att det senare antalet

öfverstiger det förra. Oafsedt att denna jemförelse saknar bevisande

kraft, då man ej tillika upplyses om innehållet af de §§, som

öfverensstämma — de kunde ju tänkas innefatta lagarnas kärnpunkter

— måste jag anse det såsom en fördel, ja! såsom ett oafvisligt

vilkor för möjligheten att fortsätta det internationella arbetet, att man

ej äflas att utsträcka gemensamheten till sådana områden af den materiella

rätten, der samfärdselns fordringar kunna tillgodoses utan enhet

i lagstiftningen eller der olikhet i traditioner och vanor äfvensom i

administrativa förhållanden ännu hänvisar de särskilda rikenas lagstiftande

myndigheter på skilda utvägar att lösa föreliggande frågor. Huru

vigtig den internationella synpunkten inom vissa delar af handelsrätten

än må vara, finnas dock andra, der den nationella bör vara den främsta

och förherskande, och detta i allt högre grad ju mer man närmar

sig gränserna för den allmänna privaträttens område. Jag skulle vara

den förste att påyrka det gemensamma lagstiftningsarbetets afbrytande,

om jag funne det bedrifvas så, att det nationella elementet i lagstiftningen

icke komme till sin tillbörliga rätt.

Komiterade uppgifva sjelfve, att de största svårigheterna vid deras

arbete härrört af de olikheter, som Danmarks och Norges materiella

bolagsrätt företer, jemförd med Sveriges, och särskild! den omständighet,

att å detta område i Sverige finnas åtminstone delvis uttryckliga

lagbestämmelser, under det att så icke eger rum i de båda andra länderna.

Dessa svårigheter, så vidt de inverkat på det internationella arbetet,

synas komiterade emellertid hafva på ett ganska lyckligt sätt

öfvervunnit. Hvad som i detta hänseende blifvit inom Högsta Domstolen

anmärkt, inskränker sig nemligen till de af en ledamot i Domstolen

(sid. 2) anförda omständigheter, att »till allmänna bestämmelser

i ett slutkapitel hänvisats hvad som der icke lämpligen eger plats,

äfvensom att sjelfva redaktionen fått en anstrykning, som understundom

icke ljuder såsom svensk språkkonstruktion». Den förra olägenheten

kan i det svenska förslaget fullständigt afhjelpas enligt den anvisning

Högsta Domstolens fleste ledamöter lemnat, och den senare, om hvars

undanrödjande man under ärendets fortsatta handläggning, såsom jaghoppas

icke utan framgång, sökt vinlägga sig, är uppenbarligen af

beskaffenhet att kunna vidlåda hvarje arbete, der resultatet skall i skriftlig

form framläggas på olika men nära beslägtade språk — och detta

utan afseende på innehållet af det ämne, som förelegat till bearbetande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N :o 4.

Men derjemte — och detta säkerligen med större skäl. — har

framhållits att ur rent svensk synpunkt förslaget tagit skada af den

ofullkomlighet, hvaraf den svenska bolagslagstiftningen lider. Nyss

omförmälde ledamot i Högsta Domstolen yttrar, att den vigtigaste delen

af hela förslaget, nemligen den som handlar om firma och prokura,

på det närmaste sammanhänger med lagstiftningen rörande bolag, och

att de många svårigheter, som vid lagförslagets utarbetande trädt i

dagen, i väsentlig grad haft sin grund deri, att man begynt sitt lagstiftningsarbete

i en origtig ordning, då man börjat att lagstifta angående

firma och prokura, innan man först skapat sig en fast basis

för den materiella bolagsrätten i en ny tidsenlig lag angående bolag.

Häri instämmer eu annan ledamot af Högsta Domstolen, tilläggande

att, om och när den oundgängliga och längre uppskof icke tålande reformen

af den svenska handelsrättslagstiftningen, i synnerhet beträffande

bolagsrätten, kommer till företagande, skall den nu föreliggande

frågan lösas enkelt och säkert utan de förvecklingar och kollisioner,

som nu äro dermed förknippade.

Det medgifves gerna, att det varit vida lättare att åstadkomma

en nöjaktig firmalag, om lagstiftningen angående bolag förut varit på

ett tillfredsställande sätt ordnad. Men det står ej alltid lagstiftaren

till buds att välja sitt ämne med samma frihet och ordna det i samma

logiska följd som den vetenskaplige författaren. Lagstiftaren måste ofta

gripa in der missförhållandena i det praktiska lifvet, visat sig störst,

och han skulle illa motsvara sin uppgift, om han ej vågade inlåta sig

på ett dylikt ämne utan att först hafva från grund och botten reformer

åt de delar af den i öfrigt gällande rätten, på hvilka han hade att

bygga. Och att firmalagstiftningen hos oss befinner sig i det skick,

att en omdaning, för att ej säga nydaning, af densamma utgör en af

den lagstiftande magtens mest trängande uppgifter, derom vittnar den

enhälliga mening, som i detta hänseende länge uttalats af affärsmän och

industriidkare och som gifvit sig ett uttryck i ett af Stockholms handels-

och sjöfartsnämnd, d. v. s. af en framstående målsman för desse

affärsmän och industriidkare, på egen hand utarbetadt, år 1877 till

Kongl. Maj:t ingifvet fullständigt lagförslag i ämnet. Att Danmark och

Norge, som i vida högre grad än vi sakna till och med de enklaste

grunderna för eu tidsenlig bolagslagstiftning, det oaktadt haft firmalagar,

det förra landet öfver tjugu år, det senare öfver tio år, utan att

någon tvekan i dessa länder synes hafva uppstått om lämpligheten att

lagstifta i denna ordning, torde i sin mån vittna derom, att man ej

behöfver förtvifla om möjligheten att äfven hos oss åstadkomma en för

nuvarande förhållanden tillfyllestgörande firmalagstiftning. Visserligen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

har Eders Kongl. Maj:t, sedan Högsta Domstolen afgaf sitt yttrande,

tillsatt en komité med uppdrag att utarbeta förslag till lagar angående

solidariska bolag och aktiebolag samt med dem jemförliga föreningar

för ekonomisk verksamhet, men detta uppdrag är så vidt omfattande,

att det ingalunda är att hoppas, att under de närmaste åren något

fullständigt resultat står att vinna, allra minst i de delar af ämnet, der,

såsom Högsta Domstolen anmärkt, bristerna i gällande lag visat sig

störst.

Ingår man nemligen närmare på frågan, i hvilka afseenden bristerna

i nuvarande bolagslagstiftning skulle lägga hinder i vägen för

åvägabringande af en god firmalag, hafva inom Högsta Domstolen uppgifvits

hufvudsakligen två omständigheter. Den ena, att 15 kap. Handelsbalken

saknar medgifvande för delegare i solidariska bolag att begränsa

bolagsmäns rätt att teckna firma, är af den speciella art, att den

lämpligare afhandlas, när ordningen kommer till de §§ i förslaget, vid

hvilka anmärkningen är gjord.

Den andra är af mer allmän natur. Såsom bekant är, känner vår

gällande lagstiftning, om man undantager rederibolagen och enskilda

sedelutgifvande banker, endast två slag af bolag för drifvande af handel

eller annan näring: handelsbolag med solidarisk ansvarighet mellan

delegarne enligt 15 kap. Handelsbalken och aktiebolag med begränsad

ansvarighet för delegarne till aktiens belopp. Under tidernas lopp har

emellertid bildat sig en mängd bolagsföreningar för ekonomisk verksamhet,

hvilka med all visshet ej äro att hänföra till aktiebolag, men

hvilka ock förete så stora olikheter med handelsbolag enligt 1734 års

lag, att det svårligen utan vidare kan antagas såsom regel, att solidarisk

ansvarighet råder mellan delegarne. Hit äro att räkna åtskilliga

intressentskap för drifvande af bruksrörelse, bland hvilka Stora Kopparbergs

bergslag, inrättningar för bedrifvande af bank- eller förlagslånerörelse

såsom Jernkontoret, vidare hypoteksföreningar och hypotekskassor,

sparbanker, lifränte- och kapitalförsäkringsanstalter, brandförsäkringsanstalter,

konsumtionsföreningar m. fl. Någon allmän lagstiftning

för dessa intressentskap eller föreningar har ännu icke kommit till stånd.

Emellertid kan firmalagstiftningen enligt komiterades mening ej lemna

dem åsido, utan att allt för stor lucka uppstår äfven i denna lagstiftning.

Komitén upptager dem derföre såsom en särskild klass under

benämningen: »annat bolag med begränsadt ansvar än aktiebolag», och

förklarar detta uttryck i 31 § så, att dermed förstås under förordningen

om aktiebolag ej hänförlig förening af flera näringsidkare, hvilka icke

äro så ansvarige som i 15 kap. 2 § Handelsbalken sägs. Komitén har

dock med allt skäl tvekat att låta dessa föreningar i sin firma utmärka,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o å.

att medlemmarnas ansvarighet är begränsad och derföre i 7 § endast

föreslagit att firman skall utmärka det slag af rörelse, bolaget drifver.

Högsta Domstolens fleste ledamöter hafva i anledning häraf erinrat

(sid. 13), att det torde vara af vigt att tillse, att bestämmelser icke

inflyta i firmalagen, hvilka sakna den grund i vår gällande lagstiftning,

förutan hvilken någon tillämpning af dem svårligen lärer kunna ega

rum. Det torde vara uppenbart, att då det icke kan åt delegarne i

ett bolag öfverlåtas att, utan afseende å arten af sin rörelse eller andra

förhållanden, som må kunna på ansvarigheten hafva inflytande, bestämma

vidden af den ansvarighet, som mot dem skulle kunna göras

gällande, vore registreringsmyndigheten, i saknad af lagbestämmelser,

som uppdraga eu bestämd gräns mellan handelsbolag och bolag med

begränsadt ansvar, utsatt för olösliga svårigheter vid den pröfning,

henne åligger i fråga om såväl beskaffenheten af det anmälda bolagets

firma, som de uppgifter, bolaget skulle vara pligtigt att meddela. Då

dertill kommer, att förslaget, till följd af svårigheten att i verkligheten

uppdraga gränsen mellan handelsbolag och ifrågavarande bolag med

begränsadt ansvar, icke kunnat ålägga dessa senare att i sin firma särskilt

utmärka, att ansvarigheten är begränsad; då sålunda ingenting

skulle hindra ett dylikt bolag att, allenast rörelsens art utmärktes, i

sin firma begagna personnamn och sålunda till allmänhetens förvillande

uppträda såsom solidariskt ansvarigt bolag, utan att i sjelfva verket

vara ett sådant; och då slutligen i följd af ofvan antydda svårigheter

ej heller handelsregistret skulle kunna lemna tillförlitlig upplysning om

verkliga förhållandet, ansågo desse ledamöter tillräckliga skäl förefinnas

för att i denna lag upptaga endast två slag af bolag, nemligen aktiebolag

och bolag, som icke äro aktiebolag, att följaktligen såväl 18 och

31 §§, som öfriga bestämmelser i förslaget, hvilka särskildt angå sådana

bolag med begränsadt ansvar, som icke äro aktiebolag, böra derur utgå,

och att deremot stadgandena angående handelsbolag höra gälla hvarje

bolag, som icke är aktiebolag, i öfverensstämmelse hvarmed förslaget

alltså enligt bemälde justitieråds åsigt borde i dessa delar ändras.

En ledamot, som ej deltagit i detta yttrande, synes vara af den

mening, att den omförmälda bristen i bolagslagstiftningen utgör ett bestämdt

hinder för firmalagstiftningens upptagande till behandling (sid. 4).

Man finner således, att Högsta Domstolens fleste ledamöter ansett

dessa föreningar, intressentskap m. fl., böra registreras såsom solidariska

bolag. Detta möter dock den stora betänkligheten, att allmänheten

genom en sådan registrering förledes till det antagande, att dessa bolag

verkligen äro solidariska, hvarigenom hos dem förutsattes större säkerhet

och soliditet än de kanske i verkligheten ega, och detta sken af

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. May.is Nåd. Proposition N:o 4.

solidaritet ökas ännu mer deraf, att föreningarne enligt regeln för

handelsbolag skulle registreras under personfirma, som innehöll©

namn å minst en af bolagsmännen. Visserligen är det så, att en enkel

registreringsåtgärd ej är af någon betydelse för den ansvarighet ett

bolags medlemmar i verkligheten ega; denna är lika stor eller lika

begränsad, antingen bolaget genom registreringsmyndighetens åtgärd

upptages i den ena eller den andra afdelningen af handelsregistret, men

då lagen rent af ålägger registreringsmyndigheten att upptaga ifrågavarande

föreningar bland de solidariska bolagen, ligger häri en stark

frestelse för allmänheten att tro, att dessa verkligen äro solidariska och

att derföre utsträcka sina förbindelser med dem längre än försigtigheten

eljest skulle medgifvit.

Två ledamöter i Högsta Domstolen, hvilka instämt deri, att föreningarna

böra registreras såsom handelsbolag, hafva dock med åberopande

af rådande förhållanden här i landet och den vidsträckta frihet

vid bildande af firma, som hittills förefunnits, ansett att från förslagets

stadgande i fråga om beskaffenheten af firma för bolag borde

medgifvas ett undantag till förmån för vissa till förädling af naturprodukter

inrättade verk, som vanligen stå i förening med produktionen

af råämnena eller äro i besittning af den mark, der dessa förefinnas

eller framalstras, såsom bergverk, sågverk, mejerier in. fl., så

att sådana bolag må, efter särskildt tillstånd af Kongl. Maj:t, tillåtas

begagna och låta registrera firma, upptagande benämningen å det slag

af rörelse, som drifves, i förening med namnet å det ställe, der rörelsen

utöfvas. Men alldeles samma skäl tala enligt mitt förmenande för särskild

registrering af firma för försäkringsanstalter, konsumtionsföreningar,

sparbanker m. fl., och då alla dessa föreningar följaktligen skulle

registreras efter andra regler än solidariska bolag, synes redan ock

ordningen i registret fordra, att de upptagas i en särskild afdelning

af registret, utan att sammanblandas med de solidariska bolagen. För

min del kan jag ej finna någon våda deri, att man, efter att hafva stadgat

om firma för handelsbolag och aktiebolag, sammanförde de öfriga

under benämningen: rörelse som af flere personer i bolag idkas under

annan form än dessa begge. Det är ingen fara, att till denna klass

skulle hänföras några aktiebolag, men deremot är det möjligt och ganska

antagligt, att registreringsmyndigheten i brist på tydliga bestämmelser

komme att, i öfverensstämmelse med vederbörande inskrifningssökandes

önskan, dit hänföra vissa föreningar, hvilkas ledamöter verkligen äro

solidariskt ansvariga. Men allmänheten lider ej derpå, att dessa bolagsföreningar

genom sin plats i handelsregistret antagas vara icke solidariska;

allmänheten endast manas att inlägga större försigtighet i sina

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4,

transaktioner med dem. Förbjuder man derjemte uttryckligen sådana

föreningar att begagna personnamn i sin firma och föreskrifver att

firman skall utmärka rörelsens beskaffenhet, bör faran för allmänhetens

förvillande kunna anses undanröjd.

I öfverensstämmelse härmed är 9 § affattad i det reviderade förslag

till lag, hvilket jag nu går att underställa Eders Kongl. Maj:ts

pröfning. Derjemte hafva nödiga förändringar vidtagits i de öfriga §§ af

förslaget, som beröra ifrågavarande slag af bolag.

Då jag nu öfvergår till en redogörelse för de skiljaktigheter detta

förslag i öfrigt företer vid jemförelse med komiterades, bör jag först

erinra, att sjelfva dispositionen af lagens innehåll undergått åtskilliga

förändringar i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de inom Högsta

Domstolen uttalade åsigter. Så har eu del af komitéförslagets allmänna

bestämmelser flyttats från 4 kap. till andra ställen i lagen, nemligen

§§ 32 och 33 till kap. 1, §§ 34 och 35 till kap. 2, der innehållet af

34 § fått sin plats i en ny §, den 24:de, och innehållet af 35 § i § 8.

Vidare äro till 1 kap. öfverförda åtskilliga stadganden, som röra både

firma och prokura eller i allmänhet allt, som införes i handelsregistret,

och hvilka komiterade derföre, sedan de upptagit dem i andra kapitlet

af sitt förslag, måst upprepa i det tredje. Hit höra bestämmelserna

att anmälan till handelsregistret skall ske skriftligen och att underskriften

skall vara bestyrkt, om anmälan inlemnas genom ombud (14

och 29 §§), samt bestämmelsen om den rättsliga verkan, som tillkommer

anteckning i handelsregistret (21 och 30 §§).

1'' kap. torde ej böra sakna en bestämd föreskrift derom, att man

för att få registrering upphäfd bör vända sig till domstol (se varumärkeslagens

10 §) samt en föreskrift huru förfaras skall, när registrering

vägras (varumärkeslagens 5 §).

För att ej öfver höfvan öka paragrafernas antal i 1 kap., är

komitéförslagets 4 § sammanförd med samma förslags 3 §, med hvilken

den ock till sitt innehåll på det närmaste sammanhänger.

I fråga om de ändringar, som vidtagits i 1 § och ej redan blifvit

omförmälda, hänvisas till det af tre ledamöter i Högsta Domstolen vid

denna § afgifna yttrande.

Vid denna § hafva två af Högsta Domstolens ledamöter framstäf

en principiel anmärkning. Den afser, att ändamålet med handelsregistren

icke skulle kunna fullständigt vinnas, så länge registren, såsom

förslaget innebär, föras särskildt för hvarje kommun, utan endast derigenom

att, i likhet med hvad i fråga om varumärken skett, registreringen

af firmaanmälningar m. in. uppdrages åt en centralmyndighet

för hela riket, samt att affärslifvet vore föga hulpet med ett firmaskydd,

Bih. till Riksd. Prot. 1887. 1 Sand. 1 Afd. 4 Käft. III

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 4.

som ej sträcker sig öfver de i 1 § föreslagna, mer eller mindre inskränkta

registreringsdistriktens trånga gränser. Åberopande de i min

tanke ganska goda skäl komiterade häremot anfört (sid. 14), vill jag

endast tillägga att någon förvexling svårligen bör kunna ske mellan

lika firmor tillhörande personer, som äro bosatta på skilda orter, då en

affärsförbindelse knappast låter tänka sig utan kännedom om den persons

hemvist, med hvilken affären slutes. Om centralregistrering verkligen

ur affärslifvets synpunkt vore ett önskningsmål, synes det anmärkningsvärdt

att inom en lagstiftning, som, utan att behöfva förryckas

af andra hänsyn, uteslutande har affärslifvets gagn och bästa

till syfte, detta önskningsmål ej lyckats göra sig gällande i något annat

land än England, der dock dess uppnående möjliggjorts endast derigenom,

att blott ett ringare antal firmor och särskildt inga enskilda köpmäns

firmor der registreras. Hos oss skulle en lag, som, för att välja ett

exempel, tilläte endast en person i Sveriges rike att såsom handelsfirma

begagna namnet A. Pettersson, säkerligen visa sig omöjlig att handhafva.

Också har ingen af de handelsföreningar, Indika yttrat sig öfver

komiterades förslag, framstält något kraf på registreringsområdenas

utvidgande, ännu mindre på hela rikets sammanförande till ett område.

Från varumärkeslagen kan intet stöd hemtas för eu sådan åtgärd.

Centralregistrering af varumärken är en nödvändighet, om man

vill bereda varumärket det universella skydd inom hela den civiliserade

handels- och affärsverlden, som är denna lagstiftnings, men icke firmalagstiftningens,

yttersta mål.

Vid komitéförslagets 2 § har Högsta Domstolen erinrat, att enär

lagförslaget icke innehölle någon föreskrift om hvad som icke må i

handelsregistret intagas, samt en i öfrigt rigtig anmälan icke syntes

böra förkastas allenast derföre, att den innehölle en eller annan öfverflödig

uppgift, borde orden »eller förekommer i anmälan något, som ej

må i registret intagas» kunna uteslutas. Det läge i sakens natur att

i sjelfva registret icke borde intagas annat än sådant, som enligt lagens

föreskrifter må till registret anmälas.

Det anmärkta förbudet är gifvet hufvudsakligen med afseende på

prokuraregistrering. Lagförslaget innehåller i denna del verkligen en

föreskrift om något, som icke må i handelsregistret intagas, nemligen

en prokura, som innehåller begränsning eller förbehåll, hvilka lagen

ej uttryckligen medger. När en sådan prokura anmäles, måste regeln

blifva den, att dess inregistrering vägras, icke att prokuran inregistreras

utan en begränsning eller ett förbehåll, som kanske utgjort det

enda vilkoret, under hvilket den anmälande velat meddela prokuran.

Man har för öfrigt tänkt sig den föreskrift införd i en blifvande instruk
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o i.

tion för registreringsmyndigheten, att när en anmälan innehåller ämnen,

som ej få intagas i registret, den som förer detta icke skulle genast

vägra registreringen, utan först meddela sig med anmälaren, så att

denne må kunna få tillfälle att ändra sin anmälan. Men att registreringsmyndigheten

skulle få på eget bevåg utgallra hvad som ej får införas

och införa det öfriga, låter sig af anförda anledning ej göra. En

omredigering af texten, som bringar den i närmare öfverensstämmelse

med den norsk—danska, torde möjligen i någon mån undanrödja anledningen

till Högsta Domstolens anmärkning.

I 4 § (komiténs 3 §) äro orden »i närmaste stad» utbytta mot »i

länets residensstad», hvithet uttryck ej lemnar rum för tvekan hvilken

stad man afser.

Till följd af den ofvan anmärkta omflyttningen af åtskilliga delar

af lagförslaget har jag att redan här bemöta en anmärkning, som

af tre ledamöter i Högsta Domstolen framstälts mot komitéförslagets

21 och 30 §§, hvilka återfinnas i det nya förslagets 7 §. Desse ledamöter

yttra (sid. 26): »Af denna paragrafs lydelse, jemförd med komiterades

motivering, framgår, att förslaget afser att här uttala eu bev.isningsregel

af genomgripande betydelse, den nemligen, att en hvar måste

anses ega vetskap om det som registrerats och kungjorts, och att han

från följderna af en okunnighet derom icke kan freda sig, med mindre

af omständigheterna framgår, icke blott att han verkligen vant okunnig

om det kungjorda förhållandet, utan ock att han icke kunnat derom

hafva kunskap. Ehuru förslaget här använder uttrycket »bort

hafva kunskap» och sålunda synes lemna åt särskild pröfning att afgöra,

huruvida någon såsom pligt ålegat att känna det ifrågavarande förhållandet

eller icke, torde dock af motiven med tillräcklig tydlighet framgå,

att han till sitt fredande endast eger åberopa faktiska förhållanden,

som gjort för honom omöjligt att förvärfva berörda kunskap. Men en

föreskrift, som med sådan stränghet vill genomföra en föreställning,

som i de flesta fall skulle sakna all motsvarighet i verkliga förhållandet,

den nemligen att handelsregistrets innehåll är för alla bekant, vore

alltför mycket stridande mot den här i landet rådande uppfattning om

hvad med rättvisa och billighet är förenligt, för att kunna till införande

förordas. Till förmån för de näringsidkare, som i handelsregistret

upptagas, skulle ett sådant stadgande skapa icke blott en presurntion

om vetskap, hvilken genom bevisning om motsatsen kunde vederläggas,

utan en sådan vetskap skulle åläggas en hvar, köpman eller

icke, såsom en pligt, från hvilken han endast kunde befria sig så vida

det i följd af särskilda omständigheter varit honom omöjligt att fullgöra

densamma. Utom detta torde med skäl kunna ifrågasättas, huru
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

vida ett dylikt till bevisningsreglerna hörande stadgande, lösryckt från

dessa, har sin rätta plats i förevarande lag, och fullgiltiga grunder synas

således finnas för en hemställan om hela denna paragrafs uteslutande

ur lagförslaget.»

Två ledamöter hafva åter lemnat denna paragraf i hufvudsak utan

anmärkning, hvarvid den ene motiverat sin mening sålunda: »Hufvudsyftet

med inrättandet af ett handelsregister synes vara, jemte beredande

af firmaskydd, att allmänheten skall genom registret, hvilket alltid

är tillgängligt och hvars innehåll i föreskrifven ordning kungöres,

erhålla kännedom om vissa förhållanden, som kunna inverka på bedömandet

af firmas soliditet och ansvarighet för ingångna förbindelser.

Men om lagen i detta afseende skall anses hafva någon betydelse, måste

kungörandet af de till handelsregistret anmälda förhållanden antagas

ske, icke blott för att tillfredsställa allmänhetens nyfikenhet, utan i ändamål

att medföra legal verkan. Den lagliga verkan af kungörandet

skulle icke vara något annat, än att det kungjorda förhållandet presumeras

vara af alla kändt. Uteblifvet kungörande skulle hafva till följd,

att förhållandet icke kunde antagas vara af allmänheten kändt. Om

nu så är, att lagen skall hafva denna rättsliga verkan, synes mig detta

böra i lagen tydligen uttalas, på det att af densamma må klart framgå,

att handelsregistret är icke allenast ett nyfikenhetsregister, utan en

urkund af rättslig betydelse».

Då den fråga, som sålunda blifvit inom Högsta Domstolen väckt,

utan tvifvel är af internationel betydelse, har jag meddelat de framstälda

anmärkningarna åt Danska Justitieministern och Norska Justitiedepartementet

med hemställan huruvida det ej kunde anses för ändamålet

med föreskriften i 7 § tillräckligt, att inskrifningarna i handelsregistret

presumerades vara kända af köpmän, hvilka kunde antagas

hafva ett särskildt intresse af att med uppmärksamhet följa förändringarna

i registret. Den Danska Justitieministern har förklarat det vara

omöjligt att för Danmarks räkning gå in på en sådan bestämmelse.

Genom densamma skulle göras en ändring i hittills gällande dansk

rätt, som icke visat sig af behofvet påkallad, som skulle bringa reglerna

om verkan af inskrifning i handelsregistret i strid med hvad hittills gällt

i alla länder, hvilka hafva handelsregister, och som skulle framkalla en

mängd svårlösta spörsmål. Det vore i sistnämnda hänseende nog att

hänvisa på de tvifvelsmål, som kunde förutsättas komma att uppstå

t. ex. när en person, som icke vore köpman, hade såsom fullmägtig

begagnat en köpman, eller när två personer, af hvilka blott den ene

vore köpman, vore intressenter i ett företag, som ej kunde hänföras till

handel, t. ex. eu omfattande skogsaffär. Härtill komme att en sådan

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 4.

förändring otvifvelaktigt skulle möta motstånd från handelsståndets sida,

der man, såsom det ville synas med fog, skulle beklaga sig öfver en anordning,

hvarigenom inskrifning i handelsregistret väl skulle kunna skydda

vederbörande näringsidkare deremot, att någon, som förut haft rätt att

teckna hans firma eller vara hans prokurist, för framtiden ådrager honom

förpligtelse!'' mot köpmän, men icke deremot att samme person ådrager

honom lika stora förpligtelser genom aftal med skogs- och landtbrukare

eller genom aftal med icke köpmän om fast egendom. Det vore mycket

att beklaga, om förslagen i de tre länderna skulle i denna vigtiga

punkt skilja sig från hvarandra, ett resultat, som i den inbördes samfärdseln

mellan länderna närmast syntes blifva till skada för svenske

affärsmän. Det förutsättes nemligen, att äfven den, som icke är legalt

förpligtad till att hafva kännedom om handelsregistrets innehåll, dock

skulle kunna åberopa sig på detta innehåll till fördel för sig sjelf emot

den som gjort anmälan till registret. Under denna förutsättning skulle

en dansk eller norrman, som trädde i förbindelse med en svensk affärsman,

alltid kunna hafva det gagn af det svenska registret, som detta

öfverhufvud kunde bereda tredje man, och inskränkningen af registrets

rättsliga verkan skulle endast medföra olägenheter för den svenske

affärsmannen.

Det Norska Justitiedepartementet har likaledes afböjt det ifrågasatta

ändringsförslaget.

Jag kan under sådana förhållanden icke tillstyrka någon afvikelse

från komiterades förslag, helst detsamma i denna vigtiga punkt öfverensstämmer

med den tyska handelslagen. Så väl nu gällande norsk och

dansk rätt som åtskilliga andra länders lagstiftningar gå så långt i

stränghet, att de tillägga anteckningarna i handelsregistret ovilkorlig

laga verkan mot en hvar, medan deremot förslaget endast presumera!’,

att det antecknade och kungjorda förhållandet kommit till tredje mans

kännedom, men tillåter honom att till sitt skydd anföra bevisning derom,

att han hvarken haft eller bort hafva kännedom om det registrerade.

Då här sättes i fråga, icke att ändra eu sedan gammalt i vår rätt gällande

grundsats, utan att åstadkomma ny lagstiftning på ett fält, der

sådan hittills saknats och der likhet med andra länders lagstiftning

kräfves af den allt jemt tilltagande samfärdseln med dessa, kan jag icke

tillmäta Högsta Domstolens anmärkningar den vigt de under motsatta

förhållanden skulle egt. Att den här i landet rådande uppfattningen

om hvad med rättvisa och billighet vore förenligt icke skulle tillåta

att med vår lagstiftning förenades ett stadgande, som af andra länders

lagstiftare anses oumbärligt, har jag svårt att föreställa mig. Snarare

skulle man känna sig frestad att draga en slutsats i motsatt rigtning,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

då man erfar, att förslaget i denna del vid granskning hos de kommersiella

myndigheterna lemnats utan anmärkning, och att det af Stockholms

handels- och sjöfartsnämnd afgifna förslag, i hvars utarbetande

ej blott köpmän utan ock lagfarne män deltagit, velat utsträcka handelsregistrets

vitsord ännu längre än man i det nu föreliggande förslaget

vågat göra. — Det bör för öfrigt ej förbises — hvad som ock blifvit

inom Högsta Domstolen erinradt —- att handelsregistret icke är till endast

för köpmännens skull, utan ock för den stora allmänhetens beqvämlighet,

enär det innehåller, på ett ställe samladt, allt hvad allmänheten

behöfver och måste veta för att kunna inlåta sig i affärsförbindelse

med en köpman. När lagen ålägger köpmannen såsom en pligt

att på egen bekostnad tillhandahålla allmänheten dessa uppgifter, bör

den ock med skäl kunna fordra, att allmänheten verkligen af dem tager

vederbörlig del, så att ej köpmannen betungas med den ytterligare pligten

att i hvarje fall genom särskild bevisning styrka, att ett förhållande,

hvarom registrering skett, varit för hans medkontrahent bekant.

De vid komitéförslagets 5, 6 och 8 §§ af Högsta Domstolen samfäld!

gjorda erinringar, om hvilka jag ej redan yttrat mig, äro vid redaktionen

af det nya förslagets 8, 9 och 10 §§ iakttagna, med undantag

af anmärkningen vid 6 §, att enskild näringsidkares firma borde innehålla

åtminstone ett förnamn jemte tillnamnet. En sådan föreskrift

skulle förhindra användandet af sådana, icke så sällsynt förekommande

firmabeteckningar, som »Gyldendalska bokhandeln», »Lundeqvistska bokhandeln»

m. fl.

Vid 5 och 8 §§ i komiténs förslag hafva två justitieråd anmärkt,

att det vore utan allt gagn att förelägga enskilda personer, som vilja

idka handel eller utöfva yrken, att till handelsregistret uppgifva sina

namn såsom firma, så länge det står en hvar fritt att efter behag förändra

rättskrifningen af sitt eget namn eller antaga nytt sådant och

när som helst åter ombyta detta. Häremot erinras, att denna frihet

efter firmalagens antagande blir i hög grad inskränkt just för köpmän,

hvilka det icke längre blefve tillåtet att förändra sina namn så, att de kunde

förvexlas med andra köpmäns inom samma kommun. Att utsträcka

reglementerandet i detta ämne utöfver hvad som är för firmalagstiftningen

nödvändigt, vore en åtgärd, som säkerligen, ännu åtminstone,

icke kunde tillvinna sig allmännare bifall. Skulle vid tillämpningen af

firmalagen behofvet af en lag angående namnförändringar träda uppenbart

i dagen, då först synes den rätta tidpunkten vara inne att åt denna

lagstiftningsfråga söka gifva en ändamålsenlig lösning.

Enär det icke torde vara skäl att, i händelse en man öfvertager

en rörelse, som hans hustru under deras äktenskap börjat drifva, för
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

mena honom att, om han så önskar, begagna hennes firma, utan fast

hellre samma grund synes förefinnas för ett medgifvande i detta fall,

som för tillåtelsen till firmans oförändrade begagnande, i fall en man

fortsätter hustruns före äktenskapet drifna rörelse, har i enlighet med

Högsta Domstolens hemställan bestämmelsen härom i 11 § (komitéförslagets

9 §) ändrats derhän, att man, som fortsätter hustruns före eller

under äktenskapet drifna rörelse, må begagna firman oförändrad.

Hvad två justitieråd vid komitéförslagets 11 § anmärkt derom,

att firmalagens stadganden om öfverlåtelse af firma icke öfverensstämma

med varumärkeslagens stadganden i § 8 om öfverlåtelse af firma, som

registrerats såsom varumärke, har ej föranledt någon ändring i förslaget.

Anmärkningen beror uppenbarligen på det antagande, att firman

skulle kunna med vanliga bokstäfver registreras såsom varumärke.

Detta är icke fallet. Firman får visserligen begagnas såsom varumärke

och åtnjuter i sådan egenskap skydd af lag, men den får ej registreras

såsom varumärke, der ej bokstäfverna utmärka sig genom en så egendomlig

form, att märket kan anses såsom figurmärke. Att öfverlåtelse

af ett sådant varumärke, som helt och hållet förlorat karakteren af firma,

följer andra regler än öfverlåtelse af firman, och att följaktligen t. ex.

firman »Bomans efterföljare)) får såsom varumärke begagna en figur,

der bokstäfverna i namnet Boman förekomma på ett konstrikt satt

sammanfogade, bör icke kunna medföra nagra för affärslifvet menliga

verkningar.

Såsom jag förut nämnt, har det anförts såsom en oegentlighet i

den föreslagna lagen, att den på vissa ställen (komitéförslagets 12 § samt

16 § 4 mom.) förutsätter tillvaron af en rättighet för delegare i solidariska

bolag att begränsa bolagsmännens behörighet att teckna firman.

En sådan rättighet saknas emellertid enligt Högsta Domstolens mening

i vår nu gällande lagstiftning. För att afhjelpa den anmärkta bristen

har jag låtit utarbeta ett lagförslag angående tillägg till 15 kap. Handelsbalken,

hvilket vid granskning i Högsta Domstolen af dess fleste ledamöter

lemnats utan anmärkning. Under förutsättning att Eders Kongl.

Maj:t medgifver, att detta lagförslag framlägges till Riksdagens godkännande,

har jag ingen annan ändring att föreslå i komitéförslagets

12 och 13 §§, än att uttrycken jemkas så, att. det blir uppenbart, att

här endast är fråga om en ordningsföreskrift, icke om stadgande af ett

vilkor för firmateckningens bindande kraft.

I öfverensstämmelse med hvad Högsta Domstolen anmärkt vid

komitéförslagets 14 § har denna blifvit omredigerad till den lydelse

det nya förslagets 16 § utvisar. Det har dock nu mera ej ansetts be
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

höfligt att uttryckligen förbehålla den anmälande rätt att insända sin

anmälan med posten, sedan en sådan rätt blifvit i allmänhet medgifven

genom Kongl. förordningen 12 Juni 1885.

Komiterade hafva uttalat den mening, att anmälan om firma bör

göras i förening med den anmälan, som enligt förordningen den 18

Juni 1864 skall ske angående utöfvande af näring. En sådan anordning

skulle utan tvifvel lända till beqvämlighet för de handelsidkande,

och böra möjliggöras derigenom, att stadgandena angående anmälan om

näring förändrades till öfverensstämmelse med hvad som nu föreslås

angående anmälan om firma.

Då jag uppfattar uttrycket: »rörelsens allmänna beskaffenhet» i

15 § 2 mom. och 16 § 2 mom. af komiterades förslag endast såsom

en anvisning att rörelsen ej bör i anmälan allt för snäft begränsas,

har jag icke vidtagit någon ändring härutinnan i enlighet med Högsta

Domstolens anmärkning, hvaremot 3:dje mom. i samma §§ ändrats på

sätt Domstolen hemstält.

I komitéförslagets 17 och 19 §§ äro de af Högsta Domstolens

samtlige ledamöter föreslagna ändringar iakttagna endast med det

undantag, att tillräckliga skäl ej synts anförda för uteslutande i 19 §

4 stycket af orden »af någondera parten». Deremot har ändring ej

skett i 19 § 5 stycket i anledning af hvad tre justitieråd anmärkt

derom, att detta stycke måtte utgå. Underrättelse om näringsidkares

konkurs är en af de vigtigaste upplysningar, som genom handelsregistret

bör komma till affärsverldens kännedom. Någon svårighet

kan stadgandet ej vålla konkursdomaren, då underrättelsen till registret

ej behöfver lemnas i andra fall än då cessionantens firma är i registret

införd, något hvarom rätten eller domaren lätt kan få kännedom. Den

anmärkta svårigheten vid pröfningen kan för öfrigt ej vara större än

vid den alldeles lika beskaffade pröfning, som kan ifrågakomma på

grund af konkurslagens 4 §, jemförd med den 139:de.

Komiténs 22 § är omredigerad i enlighet med det förslag, som

afgifvits af tre ledamöter i Högsta Domstolen. Derjemte har man sökt

tillmötesgå den af två andra ledamöter uttalade önskan, att det måtte

tydliggöras, att straffpåföljden inträder äfven i det fall, att någon efter

att hafva gjort anmälan om firma men fått registreringen deraf vägrad,

eller efter det den för honom verkstälda firmaregistrering blifvit upphäfd,

likväl begagnar samma firma och underlåter att göra anmälan

om ny firma.

Det återstår att anföra de skäl, som förhindrat mig att fästa afseende

vid vissa af de inom Högsta Domstolen af olika ledamöter i

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o i.

olika rigtningar framstälda ändringsförslag i fråga om tredje kapitlets

stadganden angående prokura.

Prokuran är ett uppdrag, som en köpman meddelar åt en annan

person att i den förres namn och för hans räkning sluta aftal och i

öfrigt vidtaga sådana åtgärder, som höra till bedrifvande af hans rörelse,

samt att för detta ändamål teckna hans firma. Okänd utom

handelsverlden, anses prokuran inom denna vara rent nf oumbärlig och

har dels genom lagstiftningens tillhjelp, dels ock förnämligast vid sidan

af densamma genom handelsbruk utvecklat sig på ett sätt, som anses

företrädesvis egnadt att motsvara dess ändamål. Det inses lätt att

här om någonsin ligger magt uppå att icke genom lagstiftningen

lägga hinder i vägen för det utvecklingsarbete, hvarigenom man sträfvar

att göra prokuran till en öfver hela handelsverlden gemensam, på lika

grunder byggd institution. Att komiterades förslag i detta hänseende

mött odeladt erkännande af de kommersiella auktoriteter, som med full

erfarenhet om sakens praktiska betydelse yttrat sig öfver förslaget,

manar till den största försigtighet att ej genom allt för strängt reglementerande

stöta det gängse föreställnings- och förfaringssättet för

hufvudet.

Huru många skäl än kunde tala derför, att ett så vigtigt uppdrag

som prokuran gåfves i skriftlig form och för att vara gällande infördes

i handelsregistret, på sätt två af Högsta Domstolens ledamöter

yrkat, har man derföre ej ansett sig kunna lägga dessa band på de

vedertagna handelsbruken, enligt hvilka hufvudmannen är bunden vid

de förpligtelse^ som ådragits honom äfven af den prokurist, hvilken

han väl icke försett med skriftlig fullmagt, men hvilken han dock

genom hela sitt tillvägagående betecknat såsom prokurist. Lättheten

att meddela prokura anses vara en förmån för hufvudmannen, och

äfven allmänheten har intresse deraf, att lagen ej binder prokurans

meddelande vid formaliteter, genom hvilkas underlåtande hufvudmannen

skulle kunna bereda sig utväg att förneka prokuristens befogenhet och

undandraga sig fullgörandet af de förbindelser denne ikläder honom.

Allmänheten känner sig tryggare, om den utan vidare kan förlita sig

på en person, som uppenbarligen handlar och behandlas såsom prokurist,

utan att behöfva ängsligt efterforska, om han eller hans hufvudman

derjemte fullgjort vissa såsom vilkor för uppdragets giltighet

föreskrifna formaliteter. Prokurans inskrifning i handelsregistret blir

i alla händelser nästan eu nödvändighet för hufvudmannen, emedan

han eljest saknar ett osvikligt medel att återkalla en prokura, när han

ej längre har förtroende för prokuristen eller eljest icke vill begagna

honom såsom sitt ombud. När nemligen en till registret anmäld proBih.

till Riksd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 4 Hälft. IV

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

kura återkallas genom ny anmälan till registret, är detta en åtgärd,

som presumeras vara allmänheten bekant, och köpmannen är derföre

fri från de förbindelser prokuristen vidare kan honom ovetande ingå

för hans räkning. År prokuran ej intagen i registret, har hufvudmannen

att i hvarje särskild!, fall bevisa, att den, med hvilken hans

förre prokurist kontraherat, haft vetskap om att dennes uppdrag återkallats,

en bevisning, som man lätt finner erbjuda nästan oöfvervinneliga

svårigheter. Man vinner således genom komiténs förslag samma

fördelar som genom det inom Högsta Domstolen förordade, utan att

utsätta sig för de olägenheter, hvilka åtfölja detta.

Mot den af två andra ledamöter yttrade mening, att prokuran

borde vara skriftligen affattad men ej få införas i handelsregistret,

erinras att det i sådant fall icke gåfves något medel att med fullt

bindande verkan återkalla en gifven prokura, när prokuristen sjelf vore

oredlig och tredskande.

Då prokuran inom handelsverlden allmänt uppfattas såsom en

generalfullmagt, och således en presumtion fins derför, att inga inskränkningar

i fråga om tiden eller annorledes äro vid prokuran fästade,

har förbud meddelats att registrera prokura, hvari sådana inskränkningar

förekomma, äfvensom de! förklarats, att inskränkningarna eller

begränsningarna ej gälla mot den, som är i god tro, det vill säga mot

den som ej haft vetskap om desamma. Har åter någon med full kännedom

om begränsningarna det oaktadt inlåtit sig med prokuristen i

aftal, som ligga utom den i prokuran betecknade gräns, torde det icke

öfverensstämma med vanlig rättsuppfattning, att han under åberopande

af begränsningen undandroge sig sina förbindelser till prokuristens

hufvudman.

Deremot kan jag ej anse det rådligt att generalisera så, att prokuran

skulle berättiga förre innehafvaren att i allt som rörer handel

och näring, äfven en annan än den hufvudmannen drifver, handla å

dennes vägnar. Mot det af några ledamöter i Högsta Domstolen gjorda

inkast om faran för allmänheten att inlåta sig med en prokurist, som

icke kunde binda hufvudmannen i annat än det som angår hans rörelse,

kan uppställas den stora faran för en hufvudman att utställa en prokura

med den risk, att prokuristen skulle på grund af fullmagten kunna

afsluta affärer af helt annan beskaffenhet än den, med hvilka hufvudmannen

sysselsätter sig.

Erkännande rigtigheten af den anmärkning, att aftals slutande

endast utgör en del af de åtgärder, som äro föremål för en prokurists

verksamhet, har jag låtit redaktionen af 25 § i detta syfte undergå en

förändring.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

I eu särskild §, den 33:dje, äro upptagna de författningar eller delar

deraf, som genom firmalagstiftningen skulle ändras eller upphäfvas.

Slutligen har enligt Kommerskollegii förslag den tid, inom hvilken

skyldighet att anmäla firma för äldre näring skall fullgöras, blifvit utsträckt

till sex månader från det lagen trädt i kraft.

Såsom redan är antydt, förutsätter lagförslaget utfärdande af eu

instruktion för den tjensteman, som hos Konungens Befallningshafvande,

magistrat eller stadsstyrelse skall föra registret. Afgifterna för registreringen

böra af Eders Kongl. Maj:t icke bestämmas högre än att de betäcka

de med registreringen och dess kungörande, samt utgifvandet

af den i 3 § föreskrifna samling förenade kostnader.

Under åberopande af hvad jag nu anfört, hemställer jag att Eders

Kongl. Maj:t täcktes jemlikt 87 § Regeringsformen föreslå Riksdagen

att antaga'' i öfverensstämmelse dermed utarbetade förslag till lagar

angående handelsregister, firma och prokura samt angående tillägg till

15 kap. Handelsbalken.»

Justitieråden Ahlgren och Åbergsson åberopade i fråga, om förslaget

till lag om handelsregister, firma och prokura sina i Högsta

Domstolen vid granskning af nämnda förslag afgifna yttranden, för så

vidt förslaget icke blifvit i öfverensstämmelse med dessa yttranden

ändradt, och förmälde sig icke hafva något att erinra mot förslaget om

tillägg till 15 kap. Handelsbalken.

Hvad Departementschefen föreslagit täcktes Hans

Maj:t Konungen på hemställan af Statsrådets öfrige

ledamöter i nåder gilla; och skulle proposition till

Riksdagen aflåtas i öfverensstämmelse med bilagan

B. vid detta protokoll.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.