Sök i Ratio Lex

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9

1887-01-28 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1887 A:9, Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

1

N:o 9.

Ank. till Biksd. kansli den 28 januari 1887, kl. 3 e. m.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen i fråga om ändringar

i nådiga förordningen angående en postsparbank

för riket den 22 juni 1883; gifven Stockholms slott den

11 december 1886.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för denna

dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att för sin del besluta,

att §§ 2, 10, 18 och 22 i nådiga förordningen angående en postsparbank

för riket af den 22 juni 1883 skola erhålla följande förändrade

lydelse:

§ 2.

Mom. 1. En hvar — — — — —--—---postsparbanken.

Mom. 2. Insättning -— — — — — •— — — — — allmänheten.

Mom. 3. Första — — — — — — — — — — — — uppgifvas.

Mom. 4. Önskar den, som till förmån för annan insätter medel,

att dessa icke må kunna förr än efter viss tid till utbetalande uppsägas,

göre derom förbehåll, då insättning verkställes.

§ io.

Mom. 1. Anmäler — — — — — — —----omförmälas.

Mom. 2. Finnas — — — — — — — — — — — — domstol.

Mom. 3. Vid — — — — — — — — — — — — omförmäles.

Mom. 4. Beloppet — — — — — — — — — — •— — införas.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 6 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

Mom. 5. Omfattar uppsägning motboksegares hela tillgodohafvande

på en och samma motbok, skall, vid medlens lyftande, motboken till

postanstalten återställas.

§ 18.

Mom. 1. De — — — — — — — — — — — — riksbanken.

Mom. 2. För så stor del af dessa medel, som postsparbankens styrelse

anser icke behöfva på sådant sätt hållas tillgängliga för att möta

uppsägning af medel, hvilka i postsparbanken innestå, skola för postsparbankens

räkning af styrelsen inköpas räntebärande obligationer, utfärdade

af svenska staten eller af Sveriges allmänna hypoteksbank eller

ock af kommun inom riket för lån, till hvars upptagande Kongl. Maj:ts

tillstånd blifvit meddeladt; dock med rätt för postsparbankens styrelse

att intill högst en tredjedel af de postsparbankens medel, hvarom i detta

moment är fråga, göra medlen fruktbärande äfven genom utlåning mot

skuldebref till kommun inom riket, med iakttagande äfven i detta fall

att tillåtelse till lånets upptagande blifvit kommunen af Kongl. Maj:t

meddelad.

§ 22.

Fullmägtige i riksbanken låta för postsparbankens räkning i riksbanken

förvara de postsparbanken tillhöriga obligationer och andra

värdehandlingar mot den ersättning till riksbanken, som af fullmägtige

bestämmes, samt föranstalta, på framställning af postsparbankens styrelse,

om försäljning eller pantsättning af postsparbankens värdehandlingar till

det belopp, styrelsen finner nödigt.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

Gust. Tamm.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 9.

3

Utdrag af protokollet öfver fmansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 december

1886.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Tamm anförde

härefter:

))I särskilda underdåniga skrivelser af den 13 december 1884 och

den 19 mars 1886 har styrelsen för postsparbanken hemstält om vidtagande

af vissa ändringar i den af Eders Kongl. Maj:t den 22 juni

1883 utfärdade nådiga förordning angående eu postsparbank för riket.

Af de sålunda föreslagna ändringarne är den vigtigast, som afser

sättet för förräntningen af de i postsparbanken inflytande medel. Enligt

§ 18 inom. 2 af ofvannärnnda förordning skola för dessa medel, i den

mån postsparbankens styrelse anser dem icke behöfva hållas å räkning

i riksbanken tillgängliga för att möta uppsägning af insättares tillgodohafvande,

inköpas räntebärande obligationer, utfärdade af svenska staten

eller Sveriges allmänna hypoteksbank; och tillhör det, enligt § 22 i

samma förordning, fullmägtige i riksbanken att besörja obligationsköp

för de medel, postsparbankens styrelse dertill anvisar.

Med erinran att den ränta, som godtgöres insättare i postsparbanken,

på grund af Eders Kongl. Maj:ts den 21 september 1883 derom

meddelade beslut, beräknas efter 3,6 procent för år, har postsparbankens

styrelse i sin skrifvelse af den 19 mars 1886 anfört, att, medan vid

slutet af år 1882, då det komitébetänkande afgafs, som till hufvudsaklig

del lagts till grund för den sedermera utfärdade förordningen om

postsparbanken, allmänna hypoteksbankens fyraprocentsobligationer funnos

att tillgå till en kurs af 933A procent, kursen derå sedermera efter

hand uppgått ända till pari, och hypoteksbanken slutligen instält all

försäljning af dylika obligationer utom till postsparbanken, hvilken enligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 9.

meddelande från direktionen för hypoteksbanken fortfarande skulle ega

att till parikurs erhålla bankens fyraprocentsobligationer till belopp, som

kunde vara för postsparbanken erforderligt. Äfven om det finge förutsättas,

att de omförmälda obligationerna för framtiden skulle blifva att

tillgå utan ytterligare förhöjning i priset, vore, efter den stegring, kursen

derå redan undergått, och då all utsigt saknades att till billigare vilkor

kunna förvärfva statens obligationer, åtgärder nödiga för att åstadkomma

ett för postsparbanken något gynsammare förhållande mellan in- och

utlåningsräntan.

Eu utväg att nå detta syfte vore visserligen att nedsätta räntegodtgörelsen

åt insättarne i postsparbanken, exempelvis till 3 procent; men

en sådan åtgärd skulle så mycket mindre kunna undgå att leda till

minskadt anlitande af banken, som den ränta, banken nu lemnade, redan

vore låg i jemförelse med den, hvilken i andra sparanstalter erbjödes

insättarne.

Det återstode då endast att genom vidgande af de gränser, inom

hvilka postsparbanken vid placeringen af innestående medel nu vore

bunden, söka att bereda banken en något ökad afkastning. Svårighet

borde härvid icke möta att finna en placering, som, på samma gång

den medförde en högre ränteafkastning, egnad att i eu icke allt för aflägsen

framtid sätta postsparbanken i tillfälle att bestrida de med postsparbanksrörelsen

förenade utgifter, vore betryggande mot förlust.

Då emellertid under loppet af ett eller annat år priset å värdepapper

kunde i hög grad vexla, samt ganska väsentliga förändringar

äfven i afseende å öfriga hithörande förhållanden inträffa, hade det

synts styrelsen för postsparbanken mest lämpligt att, i stället för att,

såsom nu, i förordningen om postsparbanken de värdepapper angåfves,

hvilka finge för postsparbanken inköpas, rättighet att härutinnan meddela

bestämmelser öfverlemnades åt Eders Kongl. Maj:t; och har styrelsen,

med åberopande tillika af en bifogad promemoria, utvisande att

inom flertalet europeiska länder, der postsparbanksinrättningen införts,

större frihet vore medgifven vid medlens placering, hemstält, att § 18

monn 2 i förordningen om postsparbanken måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

»De influtna medel, som postsparbankens styrelse anser icke behöfva

pa sådant sätt hållas tillgängliga för att möta uppsägning af medel,

hvilka i postsparbanken innestå, skola göras fruktbärande genom inköp

af räntebärande obligationer, utfärdade af svenska staten eller Sveriges

allmänna hypoteksbank, i den mån dylika obligationer kunna erhållas

till pris, som af postsparbankens styrelse pröfvas vara antagligt, men

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9. 5

eljest på annat sätt, som Kongl. Maj:t finner skäligt i nåder bestämma.

))

För den händelse svårighet mötte för fullmägtige i riksbanken att

åtaga sig att för postsparbanken besörja inköp äfven af andra värdepapper,

än svenska statens och allmänna hypoteksbankens, har postsparbanksstyrelsen

ansett bestyret med postsparbanksmedlens placering i

sådana valutor, som blifvit af Eders Kongl. Maj:t bestämda, kunna öfverfiyttas

på styrelsen, dock med åliggande för fullmägtige att, såsom hittills,

förvara postsparbankens värdehandlingar samt, på framställning af postsparbankens

styrelse, föranstalta om försäljning eller pantsättning af

dessa till det belopp, styrelsen funne nödigt.

Fullmägtige i riksbanken, hvilka lemnats tillfälle att yttra sig i anledning

af denna framställning, hafva dervid anfört, att, om, med hänsyn

till svårigheten att erbjuda insättare i postsparbanken en tillfredsställande

räntegodtgörelse, de stadganden, som inskränkte sparbankens

rätt i fråga om inköp af obligationer till svenska statens och allmänna

hypoteksbankens, och hvilka afsett samt otvifvelaktigt vore egnade att

betrygga sparbankens lugna utveckling och framtid, skulle komma att

utvidgas derhän, att sparbanken berättigades för fruktbargörande af sina

medel utöfva större valfrihet vid inköp af värdepapper, den hittills åt

fullmägtige anförtrodda allmänna befattningen med inköp af dylika värdepapper,

hvilken i följd af styrelsens egen åtgärd i åtskilliga fall kunnat

begränsas till verkställighet af särskildt bestämdt uppdrag, måste blifva

af så grannlaga beskaffenhet, att fullmägtige anhölle blifva från densamma

befriade, så att deras uppgift blefve inskränkt till att låta förvai''a

samt i förekommande fall förmedla försäljning eller pantsättning af

de för postsparbanken inköpta värdepapper.

Sedan postsparbanksstyrelsens ifrågavarande framställning afgafs, har

kursen å hypoteksbankens fyraprocentsobligationer ytterligare stigit och

utgör nu 10072 procent. Efter hvad jag inhemtat, har ock direktionen

för hypoteksbanken under nästlidne november månad funnit sig föranlåten

meddela postsparbankens styrelse, att direktionen instält den särskildt

åt postsparbanken medgifna försäljningen af dylika obligationer,

och det har varit endast af hänsyn till de stora olägenheter, hvilka härigenom

skulle uppstå för sparbankens förvaltning, som direktionen på

sparbanksstyrelsens framställning kunnat förmås att återkalla sitt berörda

beslut och medgifva, att obligationsförsäljning till postsparbanken finge

tills vidare fortfarande ega rum, ehuru till förhöjd kurs. De vilkor, till

hvilka svenska statens obligationer kunna förvärfvas, ställa sig, såsom

kändt, än mer ogynsamt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

Under sådana förhållanden torde det vara uppenbart, att, äfven om

det framdeles skulle finnas nödigt att nedsätta postsparbankens inlåningsränta,

en åtgärd, som jag dock, lika med postsparbankens styrelse, anser

i det längsta och så vidt möjligt under sparbankens första utvecklingsskede

böra undvikas, något måste göras för att utvidga det område, till

hvilket postsparbanken är hänvisad vid förräntningen af bankens tillgångar.

Jag kan dock icke finna det lämpligt, att, såsom postsparbankens

styrelse föreslagit, placeringen af sparbankens medel i andra valutor än

de nu medgifna göres till en öppen fråga, som skulle af Eders Kongl.

Maj:t efter omständigheterna regleras. Förutom att den rörlighet i medclsförvaltningen,

hvartill en djdik anordning innebär en möjlighet, synes

mig icke rätt väl öfverensstämma med karakteren hos den institution,

hvarom här är fråga, torde sättet för fruktbargörandet af de i sparbanken

insatta medel få anses tillhöra de mera vigtiga stadgande!!

rörande banken, hvilka under alla förhållanden böra af Eders Kongl.

Maj:t och Riksdagen gemensamt meddelas. Såsom hittills lärer derföre

böra i författningen om postsparbanken angifvas, hvilka slag af värdepapper

må för sparbanken förvärfvas.

Tillfälle till en på samma gång betryggande och, med hänsyn till

ränteafkastningen, fördelaktigare penningeplacering, än som med nu gällande

stadgande!! är möjlig, synes mig kunna för postsparbanken vinnas

genom att dels bland de obligationer, som må för bankens räkning inköpas,

upptaga äfven sådana, utgifna af kommuner inom riket, hvilka

erhållit Eders Kongl. Maj:ts tillstånd att taga lån, dels äfven berättiga

sparbanken att till kommun lemna lån emot skuldebref under enahanda

förutsättning eller att tillåtelse till kommunens skuldsättning blifvit af

Eders Kongl. Maj:t meddelad. Om härvid det belopp, hvilket finge

såsom lån emot kommuners skuldebref utlemnas, begränsades till eu

mindre andel, såsom en tredjedel, af de medel, för hvilka enligt § 18

mom. 2 af förordningen om postsparbanken en fastare placering bör

beredas, torde någon olägenhet icke kunna uppstå deraf att en del af

sparbankens tillgångar blcfve för längre tid bunden. Den öfvervägande

delen af sparbankens medel komme dock fortfarande att utgöras af lätt

säljbara obligationer, och erfarenheten från utlandet har i öfrigt visat,

att en postsparbanks tillgångar regelbundet växa utan någon betydligare

återgång äfven vid starkare rubbningar i den ekonomiska ställningen.

Blefve gällande stadganden förändrade så, som jag nu ifrågasatt, skulle

säkerligen behofvet för postsparbanken af ökadt utrymme vid fruktbargörandet

af innestående medel blifva tillräckligt tillgodosedt, på samma

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

gång ett gynsamt tillfälle bereddes rikets kommuner att för sina lånebehof

anlita en offentlig lånekassa.

Gifvet torde vara, att vid en sådan förändring fullmägtige i riksbanken,

såsom äfven blifvit från deras sida yrkadt, böra befrias från

uppdraget att besörja placeringen af postsparbankens medel, och detta

uppdrag i stället öfvertagas af sparbankens styrelse. Jag ser icke heller

någon våda häri, då sammansättningen af sparbankens styrelse är sådan,

att erforderlig insigt och erfarenhet för uppdragets fullgörande icke lärer

komma att hos styrelsen saknas.

Styrelsen för postsparbanken har vidare anfört, hurusom erfarenheten

mer än en gång ådagalagt, att medel, som blifvit å motbok af

annan person än motboksegaren för dennes räkning insatta, och särskildt

medel, hvilka arbetsgifvare insatt till förmån för arbetare, blifvit, i strid

mot hvad insättaren åsyftat, kort tid derefter af motboksegaren till

lyftande uppsagda och uttagna. Då det i följd häraf syntes önskligt,

att tillfälle blefve beredt för den, som gjorde insättning för annans

räkning, att i förväg bestämma viss tid, inom hvilken medlen icke finge

lyftas, har styrelsen föreslagit, att till § 2 af förordningen om postsparbanken

skulle fogas ett fjerde moment af följande lydelse:

»Önskar den, som till förmån för annan insätter medel, att dessa

icke må kunna förr än efter viss tid till utbetalande uppsägas, göre

derom anmälan första gången insättning verkställes.»

Mot detta förslag har jag icke annat att erinra, än för så vidt förslaget

innehåller, att förbehåll, hvarom här är fråga, skulle göras »första

gången» insättning verkställes- Meningen med dessa ord synes mig icke

fullt klar. Vare sig dermed afsetts, att förbehåll om rätt till uppsägning

först sedan viss tid förflutit, skulle, för att medföra verkan, göras

första gången, då insättning å en motbok eger rum, och således vid motbokens

uttagande — hvilket vid jemförelse med ordalagen i § 2 mom. 3

och § 5 mom. 1 förefaller antagligast — eller de anförda orden åsyfta

det tillfälle, då någon första gången för annans räkning verkställer insättning,

oafsedt huruvida detta sker samtidigt med motboks uttagande

eller senare, skulle ändamålet med det föreslagna nya stadgandet, på

dylikt sätt formuleradt, i väsentlig mån förfelas. I förra fallet skulle

nemligen, enär insättning för en och samma persons räkning, enligt § 5

mom. 3, i regeln får ega rum, endast å en motbok, insättning under

det särskilda vilkor, som här afses, icke kunna ske för dens räkning,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

som redan vore innehafvare af motbok, under det att i senare fallet

den, som insätter medel för annans räkning och icke vid första insättningen

gjort förbehåll om uppsägning först efter viss tid, skulle vara

förhindrad att stadga dylikt förbehåll vid en senare insättning.

Det af postsparbanksstyrelsen föreslagna stadgandet torde derföre

böra ändras så, att, när den, som för annans räkning insätter medel,

vill gorå förbehåll derom att medlen ej må förrän efter viss tid uppsägas

till utbetalning, anmälan härom skall göras då insättning verkställes.

Genom att föreskrifva dylik anmälan hvarje gång insättning sker,

torde äfven vinnas större reda, än om anmälan, gjord vid ett tillfälle,

skulle, utan att behöfva upprepas, gälla äfven för senare insättningar

af samma person, oaktadt under tiden insättningar kunde mellankommit,

gjorda af motboksegaren sjelf eller annan, i afseende å hvilka insättningar

något särskildt vilkor ej skulle gälla.

Under förutsättning att till § 2 blefve fogadt ett fjerde moment af

här omförmäldt innehåll, har styrelsen för postsparbanken ansett, att i

§ 10 mom. 2, som handlar om utbetalning af uppsagda sparbanksmedel,

borde göras eu hänvisning till § 2 mom. 4 till utmärkande deraf, att

utbetalning ej iinge ega rum, när hinder mötte i sådant vid insättning

stadgadt vilkor, som i sistberörda moment omförmäldes. Uppenbarligen

afses i § 10 med »uppsagda medel» sådana medel, som efter uppsägning

äro till betalning förfallna; och lika litet som det funnits nödigt stadga

förbud i vanliga fall emot utbetalning af uppsagda medel, innan den

vanliga uppsägningstiden gått till ända, torde en dylik föreskrift vara

erforderlig för det fall att, såsom här är i fråga, uppsägningstiden skulle

komma att beräknas med hänsyn till derom af insättaren meddelade

särskilda föreskrifter. Någon ändring i § 10 mom. 2 synes mig följaktligen

icke vara af det föreslagna tillägget till § 2 påkallad.

Enligt § 9 mom. 2 är tiden för uppsägning af innestående sparbanksmedel

i allmänhet bestämd till lägst 10 och högst 60 dagar, allt

efter storleken af det belopp, som uppsägningen afser; och har derjemte

postsparbankens styrelse i mom. 3 af samma paragraf fått sig medgifvet

att i särskilda fall, der sådant begäres och utan olägenhet kan ske, tilllåta

utbetalning af insatta medel äfven inom kortare tid än mom. 2 bestämmer.

Med förmälan att lättheten att vid behof utbekomma insatta medel

måste antagas väsentligen medverka till upprepadt anlitande af post
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

sparbanken, och att postsparbanksstyrelsen derföre ansett sig böra i vidsträckt

män tillmötesgå de framställningar, som på grund af § 9 mom. 3

dagligen inginge om utbetalning af medel före den stadgade uppsägningstidens

utgång, har styrelsen framhållit såsom önskligt, att tillfället

till utbekommande af insatta medel kunde ytterligare underlättas. När

viss uppsägningstid i författningen föreskrifvits, hade en bland anledningarne

härtill varit, att, då postsparbanken vore skyldig tillhandahålla

motboksegare insatta medel å hvilket. postsparbankskontor som

helst och således äfven annorstädes, än der insättningen verkstälts,

för vinnande af erforderlig kontroll ansetts nödigt, att verkstäld uppsägning

af insatta medel alltid blefve anmäld hos postsparbankens styrelse,

på det denna måtte blifva i tillfälle förvissa sig, att de uppsagda medlen

verkligen blifvit inbetalda och icke sedermera uttagits, samt derefter

kunna meddela föreskrift om medlens utbetalande å den ort, der begäran

derom framstälts. Ett annat skäl att stadga viss uppsägningstid

hade ock förefunnits i behofvet af något rådrum för att i förekommande

fall kunna med erforderliga medel för utbetalningens verkställande förse

postanstalt, hvarest postuppbörden icke lemnade tillgång till medlens

förskjutande. Någon ändring i nu gällande bestämmelser rörande tid

för utbetalning af postsparbanksmedel borde derföre icke ifrågakomma,

när utbetalning skulle verkställas å annan ort, än der insättning skett,

eller genom postsparbankskontor, hvars uppbörd i allmänhet vore för

ringa att medgifva dylika utbetalningar utan särskild kassaförstärkning.

Men deremot syntes någon olägenhet icke kunna uppstå, om postsparbankskontor,

som vore i tillfälle att förskjuta det erfordeidiga beloppet,

berättigades att utan dröjsmål utbetala sparbanksmedel, hvilka blifvit å

samma kontor insatta. Styrelsen för postsparbanken har, med åberopande

häraf, hemstält, att till § 9 mom. 3 måtte fogas ett tillägg, innefattande

rätt för styrelsen att, i den mån sådant kunde finnas vara af

omständigheterna påkalladt, åt postförvaltare uppdraga att, utan föregången

anmälan hos styrelsen, verkställa utbetalning af postsparbanksmedel,

så vidt dessa vore insatta å motbok, hvilken utfärdats af den

postanstalt, der utbetalningen blifvit begärd, och å samma motbok hvarken

insättning eller uttagning af medel egt rum vid annan postanstalt.

Då postsparbanksstyrelsen redan har i sitt skön att i särskilda fall

medgifva utbetalning af insatta medel utan iakttagande af stadgad uppsägningstid,

synes det mig, som något synnerligt behof af ytterligare

lättnader i detta hänseende icke bör kunna anses vara för handen. Om

det äfven må erkännas, att möjligheten att genast vid anfordran utbekomma

innestående medel kan innebära en uppmuntran till tätare in
Bih.

till Riksd. Prot. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 6“ Raft, 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

sättningar, bör det, å andra sidan, icke förbises, att, såsom postsparbankskornitén

i dess förut omförmälda utlåtande med rätta erinrat, en

allt för lätt tillgång till insatta medel kan missbrukas och föranleda, att

mödosamt hopsparade tillgångar utan tvingande skäl uttagas och bortslösas.

Den omgång, som, då utbekommandet af sparmedel önskas innan

uppsägningstiden gått till ända, uppstår derigenom, att framställning i

ämnet måste ingå till postsparbankens styrelse och svar derifrån afvaktas,

innan utbetalning kan få ega rum, synes mig derföre snarare egnad att

gagna än att skada. Jag anser mig följaktligen icke böra understödja

styrelsens ifrågavarande förslag, och detta så mycket mindre, som

genom bifall till detta förslag förmåner skulle beredas endast insättare

å vissa orter utan att kunna komma öfrige insättare till godo.

Styrelsen har slutligen äfven föreslagit en ändring i § 10 mom. 5 af

postsparbanksförordningen. I detta moment, sådant det nu lyder, stadgas,

att då uppsägning af postsparbanksmedel afser hela det i motboken införda

belopp, skall, jemte kapitalet, utbetalas äfven upplupen ränta, och

motboken dervid återställas till den postanstalt, der utbetalning sker.

Om än en dylik anordning i viss mån vore egnad att minska arbetet å

postsparbanksbyrån, kunde dock fördelen häraf icke, efter styrelsens

åsigt, uppväga olägenheten deraf, att den, som för tillfället hade behof

att lyfta hela det för hans räkning innestående kapitalbeloppet, måste,

om han någon tid derefter ville å nyo insätta medel i postsparbanken,

anmäla sig till erhållande af ny motbok med iakttagande dervid af gällande

föreskrifter om meddelande af de uppgifter å namn, födelse-år,

-månad och -dag, hemort, lefnadsyrke m. m., som, till förekommande af

missbruk vid lyftande af postsparbanksmedel, borde finnas att tillgå å

postsparbanksbyrån. Följden häraf blefve antagligen i de flesta fall, att

postsparbankens förnyade anlitande förekomme mindre ofta, än som eljest

torde blifvit händelsen, på samma gång sparbanken, der ny insättning

egde rum, ädroges utgift för tryckning och häftning af flera motböcker,

än som under andra förhållanden skulle varit behöfligt. Till undanrödjande

af dessa olägenheter, har styrelsen ansett en sådan förändring af

§ 10 mom. 5 lämplig, att motboksinnehafvare, som uppsäger innestående

kapitalbehållning, icke skulle vara nödgad att, äfven emot sin önskan,

på samma gång uttaga upplupen ränta och återlemna motboken, samt

att följaktligen motbok skulle återställas endast, när uppsägning omfattat

insättarens hela tillgodohafvande så i kapital som i ränta.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

Detta styrelsens förslag synes mig vara att förorda, såsom ländande

till både allmänhetens och postsparbankens fördel.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kong!.

Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att för sin del besluta,

att §§ 2, 10, 18 och 22 i nådiga förordningen angående eu postsparbank

för riket af den 22 juni 1883 skola erhålla följande förändrade

lydelse:

§ 2.

Mom. 1. En hvar----—--—--postsparbanken.

Mom. 2. Insättning---—------allmänheten.

Mom. 3. Första--------—----uppgifvas.

Mom. 4. Önskar den, som till förmån för annan insätter medel,

att dessa icke må kunna förr än efter viss tid till utbetalande uppsägas,

göre derom förbehåll, då insättning verkställes.

§ io.

Mom. 1. Anmäler---— —---------omförmäles.

Mom. 2. Finnas — — —------—--domstol.

Mom. 3. Vid---—--------omförmäles.

Mom. 4. Beloppet------------— införas.

Mom. 5. Omfattar uppsägning motboksegares hela tillgodohafvande

på eu och samma motbok, skall, vid medlens lyftande, motboken till

postanstalten återställas.

§ 18-

Mom. 1. De — — — — —-------riksbanken.

Mom. 2. För så stor del af dessa medel, som postsparbankens styrelse

anser icke behöfva på sådant sätt hållas tillgängliga för att möta

uppsägning af medel, hvilka i postsparbanken innestå, skola för postsparbankens

räkning af styrelsen inköpas räntebärande obligationer, utfärdade

af svenska staten eller af Sveriges allmänna hypoteksbank eller

ock af kommun inom riket för lån, till hvars upptagande Kongl. Maj:ts

tillstånd blifvit meddeladt; dock med rätt för postsparbankens styrelse

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

att intill högst en tredjedel af de postsparbankens medel, hvarom i detta

moment är fråga, göra medlen fruktbärande äfven genom utlåning mot

skuldebref till kommun inom riket, med iakttagande äfven i detta fall

att tillåtelse till lånets upptagande blifvit kommunen af Kongl. Maj:t

meddelad.

§ 22.

Fullmägtige i riksbanken låta för postsparbankens räkning i riksbanken

förvara de postsparbanken tillhöriga obligationer och andra

värdehandlingar mot den ersättning till riksbanken, som af fullmägtige

bestämmes, samt föranstalta, på framställning af postsparbankens styrelse,

om försäljning eller pantsättning af postsparbankens värdehandlingar till

det belopp, styrelsen finner nödigt.»

Hvad departementschefen sålunda hemstält, behagade

Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af statsrådets

öfriga ledamöter bifalla; och skulle proposition till

Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan vid detta

protokoll utvisar.

Ex protocollo

Hans Wachtmeister.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.