Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887
579 sidor, varav 543 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 543 av 579 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1887 B:1, Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
1
KONGL. MAJ:TS
NÅDIGA
PROPOSITION
TILL
I {f i k s d a g e n
angående statsverkets tillstånd och behof;
Gifven Stockholms slott den 29 April 1887.
Jemlik! grundlagens bud afgifver Kongl. Maj:t härmed nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och behof.
Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod
af statsverkets inkomster.
Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver
finansärenden för den 25 innevarande månad*) lemnar närmare upplysning,
och under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kongl. Maj:t,
att, statsverkets inkomster för år 1888 upptagas sålunda:
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”.
Bih. till Biksä. Prof. 1887. B. Pa Samt. Pa Åfd.
1
2
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
Ordinarie inkomster:
Grundskatt................................................................................. kronor
Kyrkotionde................................................................................ »
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål ....................... »
Trosspassevolansafgift..........................;.................................. »
Tillfälliga rotevakansafgifter................................................... »
Soldatvakansafgift .................................. »
Båtsmansvakansafgift .............................................................. »
Arrendemedel.......................................................................... »
Mantalspenningar....................................................................... »
Bötesmedel............................................................................... »
Kontrollstiimpelmedel .......................................................... »
Fyr- och båkmedel ............................................................... »
T elegrafmedel........................................................... »
Jernvägstrafikmedel............................................. »
Skogsmedel ................ »
Extra uppbörd ........................................................................ »
säger 19,0^2,000: —
Bevillningar:
Tullmedel ...... kronor
Postmedel ........................... »
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter »
Stämpelmedel.............................. »
Bränvinstillverkningsskatt, .................................................... »
Hvitbetssockertillverkningsafgift........................................ »
Bevillning af fast egendom samt af inkomst.................. »
säger 55,700,000: —
summa kronor
Kongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda
protokoll öfver finansärenden för den 25 innevarande
månad:
att såsom tillgång vid förevarande statsreglering
må beräknas och användas öfverskott å statsresderingen
för år 1885 .............................................................................. kronor
att såsom, tillgång vid statsregel!ngen jemväl må
upptagas och beräknas . öfverskott från postverket......... »
Transport kronor
4,100,000: —
250,000: —
300,000: —
26,000: —
63,000: —
106,000: —
228,000: —
2,800,000: —
650,000: —
240,000: —
25,000: —
1,200,000: —
1,275,000: —
6,000,000: —
1,668,000: —
91,000: —
29.000. 000: —
6,300,000: —
300,000: —
3,400,000: —
13.000. 000: —
200,000: —
3,500,000: —
74,722,000: —
8,293,000: —
300,000: —
83,315,000: —
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
3
Transport kronor 83,315,000: —
samt att af riksbankens vinst för år 1886 må anvisas
för statsverkets behof, till utbetalning vid den tid
under år 1888, som af Riksdagen bestämmes,............... » 1,250,000: —
hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla
beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till.................. kronor 84,565,000: —
Första hufvudtiteln,
innefattande anslagen till Kongl. hof- och slottsstaterna.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken tinnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
för Kongl. hofstaten ..................
» » slottsstaten .................
.......................... kronor 1,214,900: —
.......................... » 123,100:
tillsammans kronor 1,338,000: —
vill Kongl. _ Maj:t i enlighet med beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver finansärenden den 25 innevarande månad*), föreslå,
att för en hvar af Deras Kongl. Högheter Hertigarne af Gotland, Vestergötland
och Nerike uppföres ett årligt anslag till belopp af 26,000 kronor;
samt att, under förutsättning af bifall härtill, det för Kongl. Maj:ts hofhållning
anvisade anslag, 800,000 kronor, nedsättes med motsvarande belopp,
■78,000 kronor, eller till 722,000 kronor.
Slutsumman å anslagen under denna hufvudtitel kommer härigenom icke
att undergå någon förändring.
Andra hufvudtiteln,
innefattande anslagen till justitiedepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,814,667 kronor,
'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Första hufvudtiteln”.
4
Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1887.
vill Kongl. Maj:t i enlighet med det beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver justitiedepartementsärenden den 25 innevarande månad *),
[1.] i de ordinarie anslagen ej föreslå annan förändring,
än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
m. m., för närvarande uppgående till 64,079 kronor,
höjcs med....................................................................................... kronor 33: —
eller till 64,112 kronor.
Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat......................................... » 3,814,667: —
skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag eldigt Kongl.
Maj:ts förslag uppgå till............................................................ kronor 3,814,700: —
Extra anslag.
Under åberopande af de beslut, som innefattas i omförmälda statsrådsprotokoll,
vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja såsom extra anslag
för år 1888:
[2.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och tre
militäre ledamöter............................................................................ kronor 5,000: —
[3.] för nya lagberedningen................................................... » 40,000: —
[4.] till understöd åt förbättringskolonien vid Hall...... » 15,000: —
[5.] till ersättning för ett af Statskontoret förskottsvis
utbctaldt belopp................................................................................. » 5,000: —
_tillsammans kronor 65,000: —
En jemförelse emellan denna hufvudtitcl, sådan den finnes i riksstaten för
år 1887 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:
1887. 1888.
ordinarie anslag 3,814,667
extra » 84,333
— 3,814,700
— 65,000
— således ökning kronor 33: —
— » minskning » 19,333: —
summa kronor 3,899,000
— 3,879,700
— således minskning kronor 19,300: —
Tredje hufvudtiteln,
innefattande anslagen till utrikesdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 613,800 kronor,
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.
5
Kongl. ■ Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver utrikesdepartementsärenden den 25 innevarande månad*),
föreslå,
att nedarmämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas att utgå
emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande
och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:
Kabinettskassans utgifter:
[1.] departementschefen, ministern för ut
-
rikes ärendena....................................................... kronor
[2.] utrikesdepartementet ........................... »
[3.] ministerstaten........................................ »
[4.] militärattachéer....................................... »
[5.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter ..................................................................... »
24,000: —
27,495: —
339,635: —
8,400: —
51,320: —
450,850: —
Konsulskassans utgifter:
[6.] utrikesdepartementet ........................... kronor
[7.] konsulsstaten .......................................... »
[8.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter .................................................................... »
10,000: —
132,830: —
17,170: — 160,000: —
summa kronor 610,850: —
Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:
[9.] svenska kyrkan i Paris ............................................... kronor 2,950: —
tillsammans kronor 613,800: —
Extra anslag.
Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollen för den 12 sistlidne
Januari och den 25 innevarande månad linnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t
föreslå Riksdagen att bevilja:
[10.] till fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»........ kronor 4,500: —
Vid jemförelse med 1887 års riksstat finnas slutsummorna å anslagen
under denna hufvudtitel vara oförändrade.
*) So bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje liufvudtitcln”.
6
Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
Fjerde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i 1887
års riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:
kontant.......................................................................................... kronor 18,133,400: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter................................................................................ » 817,000: —
ersättningar...................................................................... » 693,400: —
tillsammans kronor 19,643,800: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver landtförsvarsärenden den 25 innevarande April *), föreslå, beträffande
-
Artilleriet:
[1.] att detta anslag, under vilkor af bifall till det
förslag, som här nedan framställes om uppförande i
riksstaten af särskildt anslag till artilleriskjutskolor,
från dess nuvarande belopp......... kronor 1,091,966: —
nedsättes med................................... » 2,400: —
till................................................. kronor 1,089,566: —
samt att nu förevarande anslag, under förutsättning att
under fjerde hufvudtiteln uppföres anslag till fästningsartilleri,
må erhålla benämningen »fältartilleriet»;
Fästningsartilleribataljon å Vaxholm Oscar
Fredriksborg:
[2.] att Riksdagen — med godkännande af de i
statsrådsprotokollet den 25 April 1887 omförmälda
grunder för organisation af en fästningsartilleribataljon
å Vaxholm Oscar Fredriksborg jemte hvad som dervid
föreslagits beträffande personalens aflöning — må
till genomförande af den del af bataljonens"organisation,
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde liufvudtiteln”.
Kong1. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1887.
7
som enligt samma protokoll skulle ega rum under år
1888, anvisa, utöfver de för Svea artilleriregementes
tre fästningskompanier och ett fästningskompani vid
Göta artilleriregemente jemte befäl samt till arfvoden
åt kommendant och placemajor å Vaxholm Oscar
Fredriksborg nu anslagna medel, jemväl 10,400 kronor
af reservartilleriets anslag samt såsom nytt anslag...... kronor 86,400: —
att sistnämnda anslagsbelopp under benämning
»fästningsartilleribataljonen å Vaxholm Oscar Fredriksborg»
uppföres under fjerde hufvudtiteln såsom reservationsanslag
näst efter anslaget till fältartilleriet;
samt att de besparingar, som under uppsättningstiden
kunna å de för fästningsartilleribataljonen sålunda
afsedda medel beredas, må, i likhet med hvad
förut vid uppsättning af nya trupper varit medgifvet,
af Kong!. Maj:t disponeras för bestridande af uppsättningskostnader
och öfriga med organisationens genom
o
O o Ö
förande förenade utgifter;
Aflöning till stamtrupp vid Vesteruorrlands bataljon:
[3.] att Riksdagen — med godkännande af de i
statsrådsprotokollet den 25 April 1887 omförmälda
grunder för organisationen af en stamtrupp vid Vesternorrlands
bataljon jemte hvad som föreslagits beträffande
personalens aflöning — må till genomförande af denna
del af bataljonens organisation bevilja ett årligt anslag
af......................................................................................... » 26,643: 75
att, vid bifall härtill, detta anslags belopp jemte
de redan å bataljonens stat till volontärers aflöning
uppförda 5,292 kronor 50 öre — sistnämnda belopp i
den mån det för ändamålet varder disponibelt — må under
benämning »aflöning till stamtrupp vid Vesternorrlands
bataljon» uppföras under fjerde hufvudtiteln såsom
reservationsanslag näst efter anslaget till Vesternorrlands
beväring;
samt att de besparingar, som å dessa för aflöningen
afsedda medel under uppsättningstiden kunna be
Transport
kronor 113,043: 75
8
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
Transport kronor 113,043: 75
redas, må af Kongl. Maj:t få disponeras för bestridande
af uppsättningskostnader och öfriga med organisationens
genomförande förenade utgifter;
Artilleriskjutskolor:
[4.] att under fjerde hufvudtiteln må, näst efter
anslaget »till skjutskolor», uppföras under benämning
»artilleriskjutskolor» ett ordinarie reservationsanslag å » 18,100: —
samt att, vid bifall härtill, det nuvarande anslaget
»till skjutskolor» må i riksstaten benämnas »skjutskolor
för infanteriet och kavalleriet»;
Indelta armens befäl sändning:
[5.] att detta anslag, 4,177,876 kronor, må till
4,177,276 kronor nedsättas;
Skrifmaterialier och expenser, ved in. in. för departementets
afdelning af Kongl. Majrts kansli:
[6.] att detta förslagsanslag, till jemnande af de
ordinarie anslagens slutsumma, från 4,337 kronor ned
sättes
med 43 kronor 75 öre till..........kronor 4,293: ?:>.
Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t ingen förändring.
summa kronor 131,143: 75
Härifrån afg år den föreslagna minskningen
dels i anslaget till artilleriet ...... kronor 2,400: —
dels i anslaget till indelta arméns
befälsaflöning ............................................ » 600: —
dels ock i anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m.
för departementets afdelning af Kongl.
Majrts kansli............................................... » 43: 75 „ 3,043: 75
hvadan förhöjningen utgör............................................ kronor 128,100: —
Transport kronor 128,100: —
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
9
Transport kronor 128,100: —
Lägges härtill samman af hufva dtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat...................................... » 19,643,800: —
skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt
Kongl. Maj:ts förslag uppgå till ................................ kronor 19,771,900: —
Extra anslag.
Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 25 innevarande
månad finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t vidare, att Riksdagen må under
denna hufvudtitel på extra stat bevilja:
[7.] för tillämpning af nya värnpligtslagens före
-
skrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redo
-
visning
in. in.......................................................................... kronor
[8.] till fortsatt anskaffande af artillerimateriel...... »
[9.] till infanteriammunitionsvagnar....................... »
[10.] till Karlsborgs fästningsbyggnad ......... »
[11.] till försvarsarbeten vid Vaxholm Oscar Fre
driksborg
................................................................................. »
[12.] till fälttelegrafmateriel......................................... »
[13.] till ny uppsättning af munderings- m. fl. persedlar
till en klass af Gotlands nationalbeväring............ »
samt att af det utaf Riksdagen redan beviljade anslag
anvisas för år 1888 till
[14.] byggnader för trängbataljonen........................... »
Derjemte föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att på
extra stat bevilja till
[15.] reseunderstöd för officerare och intendentur
tjenstemän.
.................................................................................. »
[16.] fortsättande af generalstabens topografiska arbeten
........................................................................................ »
[17.] skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande.............................................................................. »
150.000
700.000
30,000
200.000
30,000:
17,500:
70,000:
73,000:
9,000:
60,000:
90,000:
tillsammans kronor 1,429,500:
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1887 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:
Bill. till Biksd. Prot. 1887. B. l:a Sami. l:a Afd.
2
10
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
ordinarie)
anslag |
extra I
anslag )
1887. 1888.
19,643,800:— 19,771,900:— således ökning......kronor 128,100: —
1,442,400:— 1,429,500:— » minskning » 12,900: —
summa kronor 21,086,200:— 21,201,400:— således ökning
..kronor 115,200: —
Femte hufvudtiteln,
innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:
kontant ..................................................................................... kronor 5,878,091: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter................................................................... » 75,905: —
ersättningar...................................................................... » 26,404: —
tillsammans kronor 5,980,400: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver sjöförsvarsärenden den 31 December 1886, den 12 sistlidne
Januari samt den 25 innevarande månad*), föreslå, beträffande
Aflöning för flottans kårer och stater:
[1.] att, på det Kongl. Maj:t må komma i tillfälle att
i den ordning, som kan finnas lämplig, öka antalet officerare
vid flottan med 1 flaggman, 2 kommendörkaptener
af l:a graden, 2 kommendörkaptener af 2:a graden,
19 kaptener och 11 löjtnanter, den permanenta
reservstaten skall i mån af afgång upphöra samt de
genom uppkommande ledigheter på denna reservstat
samt öfriga reserv- och indragningsstater disponibla
löneförmåner, intill det för permanenta reservstatens aflönande
nu anvisade belopp 114,000 kronor, få användas
till aflöning åt nämnda antal officerare;
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte Hufvudtiteln”,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
II
[2.] att detta medgifvande äfven må få afse år
1887;
[3.] samt, i händelse af bifall härtill, att ett af de
lönetillägg å 2,000 kronor, som Riksdagen beviljat åt
chefen för flottans stab och stationsbefälhafvaren i Carlskrona,
må besparas med vilkor att det andra får användas
till lönefyllnad åt endera utaf innehafvarne af
chefsbefattningen i Marinförvaltningen, chefsbefattningen
vid flottans stab eller stationsbefälhafvarebefattningen i
Carlskrona, derest han icke uppbär flaggmans lön;
[4.] att Riksdagen på ordinarie stat beviljar för utbildande
och pensionering af reservbefäl 24,150 kronor,
deraf för förstnämnda ändamål 17,750 kronor och för pensioneringen
6,400 kronor, samt utaf dessa belopp för år
1888 anvisar 13,350 kronor till reservbefäls utbildande;
[5.] att till aflöning åt 2 miningeniörer må under
aflöningsanslaget anvisas ett belopp af 8,000 kronor;
[6.] att, såvida Riksdagen bifaller hvad Kongl.
Maj:t föreslagit dels i fråga om tillökning af flottans officerskår
och utbildande af reservbefäl dels, under fjerde
hufvudtiteln, om aflöning till stamtrupp vid Vesternorrlands
bataljon, det nuvarande båtsman shållet må sättas
på vakans samt de derigenom inflytande vakansafgifter,
beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings- och
roteringsbesvären den 5 Juni 1885 bestämda värden,
ingå bland statsverkets inkomster under vilkor:
att Riksdagen till båtsmanshållets ersättande med
en till flottans bemanning afsedd sjömanskår, så organiserad
och aflönad, som i statsrådsprotokollet för den
31 December 1886 af chefen för sjöförsvarsdepartementet
föreslagits och den nämnda protokoll bifogade aflöningsstat
(Bil. B.) närmare upptager, beviljar ett anslag
på ordinarie stat af 533,797 kronor, dock att häraf
under första året af den till åtta år bestämda öfvergångstiden
till den nya organisationen endast anvisas
en åttondedel eller i jemnadt tal 67,000 kronor, och
att detta belopp derefter under hvarje af de öfriga sju
öfvergångsåren med ungefär en åttondedel af hela anslagssumman
årligen förhöjes;
att Riksdagen medgifver, att, till anställande af
daglönare vid flottans varf i båtsmännens ställe, för
-
12 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
höjning i anslaget till flottans nybyggnad och underhåll
framdeles må efter hand ega rum med högst 100,000
kronor att utgå i den mån, som det hittills vanligen
vid varfven använda antalet båtsmän icke kan genom
uppfordring af qvarvarande manskap vid båtsman shållet
erhållas, och således till hela beloppet först sedan sådant
arbetsbiträde icke vidare i följd af vakanssättningen
finnes att tillgå;
att vakanssättningen skall ega rum i mån af uppkommande
afgång inom båtsmanshållet äfvensom af
skeende öfverflyttning af båtsmän till den nya sjömanskåren,
dock icke under öfvergångstiden till den nya
organisationen med mera än en åttondedel af nuvarande
effektiva rotar årligen, Kongl. Maj:t likväl obetaget att,
om sådant erfordras och finnes utan olägenhet för flottans
bemanning kunna ega rum, medgifva en något
större årlig vakanssättning; och
att vakanssättningen skall fortfara, så länge Riksdagen
anvisar nyssnämnda båda anslag äfvensom de
här ofvan till reservbefälets utbildande och pensionering
äskade belopp;
[7.] att i sammanhang med denna sjömanskårens
organisation den från extra anslaget till minväsendet
aflönade mintillverkningspersonalen uppföres på ordinarie
stat samt aflöningsanslaget i följd deraf förhöjes med
13,200 kronor;
. [8.] att, i öfverensstämmelse med förestående hemställanden,
anslaget till aflöning för flottans kårer och
stater, nu utgörande 1,211,184 kronor, må förhöjas med
följande belopp:
för utbildande af reservbefäl............... kronor 13,350: —
till aflöning åt 2 miningeniörer......... » 8,000: —
till påbörjande af sjömanskårens upp
-
sättning ............................................... » 67,000: —
till aflöning åt mintillverkningspersonalen
................................................. » 13,200: kronor
hvarigenom anslaget komine att uppgå
till 1,312,734 kronor;
äfvensom att Riksdagen må medgifva:
Transport kronor
«
101,550
101,550
Kongl. Ma,j:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1887.
13
Transport kronor
[9.] att hvad af anslaget till ersättning för vakanta
rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad
af Kalmar län icke redan på grund af 1872 och 1876
årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne till
aflöning för flottans kårer och stater må för genomförande
af den år 1876 beslutade löneregleringen under
år 1888 användas; och
[10.] att i öfrigt för denna lönereglerings genomförande
under år 1888 ett anslag af 50,000 kronor må
å extra stat för samma år anvisas att gemensamt med
anslaget till aflöning för flottans kårer och stater redovisas;
-
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:
[11.] att nuvarande anslag härtill, 162,000 kronor,
må för år 1888 nedsättas till 140,000 kronor;
Flottans nybyggnad och underhåll:
[12.] att medgifva, det den medelstillgång, som uppkommit
genom de från Statskontoret aflemnade vakansafgifterna
för åren 1884 och 1885, såväl som de ytterligare
inflytande belopp af samma afgifter, hvilka enligt
Riksdagens redan fattade beslut böra komma sjöförsvaret
till godo, må användas till iståndsättande af
Skeppsholmsbron i Stockholm, nya ångpannor till korvetten
Balder och nytt tyghus vid flottans station i
Carlskrona, hvilka arbeten eljest skulle af anslaget till
flottans nybyggnad och underhåll bekostas, med förklarande
att deraf i främsta rummet skall utgå det
till Skeppsholmsbrons iståndsättande erforderliga belopp
samt den del af anskaffningskostnaden för nya ångpannor
till korvetten Balder, hvartill nämnda anslag ej
lemnar tillgång, och derefter så mycket af kostnaden
för uppförande af nytt tyghus i Carlskrona, som med
återstoden kan bestridas;
101,550: —
Transport kronor 101,550: —
14
Kon c/l. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
Transport kronor
Sjöbeväringens vapenöfningar:
[13.] att Riksdagen medgifver, att det på ordinarie
stat anvisade förslagsanslag till sjöbeväringens vapenöfningar,
72,400 kronor, må användas, förutom till de
vid dess beviljapde afsedda ändamål, jemväl till reparation
och komplettering af de värnpligtiges beklädnad äfvensom
till stadgad ersättning åt de värnpligtige, som sjelfve
ombesörja sin beklädnad eller någon del deraf; och
[14.] att detta medgifvande må få afse äfven innevarande
år;
lots- och fyrinrättningen med lifniddnings,anstalterna:
[15.] att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
erforderliga penningeanslag må upptagas
till enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln
fyr- och båkmedel beräknats, eller till 1,200,000 kronor,
och följaktligen anslaget, med ^beräkning af deri ingående
friheter och ersättningar, utföras med 1,200,409
kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsätter, att de
å inkomsttiteln fyr- och båkmedel uppkommande öfverskott
fortfarande må såsom hittills få användas för de
med anslaget afsedda ändamål;
[16.] att Riksdagen må, medgifva, att Öfverfyringeniören
Nils Gustaf von Heidenstam må från och
med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller
nådigt afsked, från lots- och fyrmedlen erhålla för sin
återstående lifstid en årlig pensionsfyllnad till så stort
belopp, att densamma tillhopa med pensionen från amiralitetskrigsmanskassan
utgör 4,000 kronor, eller 2,372
kronor;
[17.] att Riksdagen ville medgifva, det Öfverlotsen
af lista graden vid Kalmar lotsplats C. V. Kinnmans
enka Johanna Kinnman, född Malmsten, må för sin
återstående lifstid tilldelas ett årligt understöd af 300
kronor att utgå från lots- och fyrmedlen äfvensom att,
i händelse af bifall härtill, detta understöd må få utgå
från och med år 1887;
101,550: —
Transport kronor 101,550:
Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
Transport kronor
15
101,550: —
Nautisk-ineteorologiska byrån:
[18.] att anslaget till nautisk-meteorologiska byrån,
9,000 kronor, må i riksstaten såsom reservationsanslag
uppföras;
Skrifmaterialier och expenser, ved in. m.:
[19.] att det härtill i nuvarande riksstat anvisade
anslag, 47,012 kronor, må till jemnande af hufvudtitelns
slutsumma ökas till 47,062 kronor med............................ » 50: —
I afseende å öfriga under femte hufvudtiteln i riksstaten
uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t icke att
föreslå någon förändring.
Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag utgör
således ............................................................................... kronor 101,600: —
hvarifrån bör afräknas nedsättningen i anslaget till lindring
i rustnings- och roteringsbesvären..................... » 22,000: —
då anslagsförhöjningen utgör.................................................. kronor 79,600: —
Lägges härtill femte hufvudtitelns slutsumma enligt
nu gällande riksstat.......................................................... » 5,980,400: —
skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.
Maj:ts förslag uppgå till ............................................ kronor 6,060,000: —
Extra anslag.
Förutom ofvan begärda extra anslag för genomförande under år 1888 af
löneregleringen för flottan...................................................... kronor 50,000: —
vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att bevilja till:
[20.] eu pansarbåt af »Sveas» cert 2,868,000 kronor,
deraf för år 1888................................................ » 700,000: —
Transport kronor 750,000: -—
16
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
Transport kronor
[21.] anskaffning af eu l:a klassens minbåt.............. »
[22.] artillerimateriel..................................................... »
750,000: - 135,000: —
100,000: —
äfvensom medgifva:
[23.] att det öfverskott af 27,000 kronor, som uppkommit
å det genom Kongl. Maj:ts nådiga bref den 23
Maj 1884 till Marinförvaltningens förfogande stälda belopp
af 82,500 kronor för anskaffande af 11 st. 12 cm
kanoner, må få användas till anskaffning af artillerimateriel
för flottans fartyg;
samt anvisa till:
[24.] 24 st. 14-tums sjelfgående minor ...................... » 216,000: —
[25.] tänd- och syftstationer vid Oscar Fredriks
borg
och Vaxholm ................................................................... » 58,300: —
[26.] minväsendets utveckling....................................... » 6,517: ro
[27.] fullbordande af ett minskjul vid Stockholms
station............................................................................................. » 53,800: —
[28.] ersättning af kostnaden för redan beslutade
arbeten vid Fårösund............................................................ » 33,811: 30
[29.] nybyggnader och anskaffningar derstädes...... » 46,571: —
tillsammans kronor 1,400,000: —
Fn jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1887 års riksstat
upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:
1887. 1888.
ordinarie anslag 5,980,400
extra » 964,200
— 6,060,000
— 1,400,000
— således ökning kronor 79,600
— » » » 435,800
—
summa kronor 6,944,600
— 7,460,000
— således ökning kronor 515,400
—
Sjette hufvudtiteln,
innefattande anslagen till civildepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
17
kontant............................................................................................. kronor 4,620,976:
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter................................................................................... » 9,290: —
ersättningar......................................................................... »_18,588: —
tillsammans kronor 4,648,854: —
vill Kongl. Magt i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver civilärenden den 25 innevarande månad*), föreslå, beträffande
-
Kommerskollegium:
A. Kommerskollegium och Patentbyrån.
[1.] att Riksdagen må dels, på det Kongl. Maj:t må
komma i tillfälle tilldela Kommerskollegiets ledamöter
samt dess i stat uppförde embets- och tjensteman, med
undantag af fyra kanslister, tillfällig löneförbättring under
år 1888, på extra stat för år 1888 anvisa 7,640
kronor, dels medgifva, att intill slutet af år 1888, i den
mån sådant är erforderligt för bestridande af göromålen
inom Kollegiet eller för beredande åt bemälde embetsoch
tjensteman af samma aflöningsförmåner, som andre
med dem likstälde tjensteman åtnjuta, af Kongl. Maj:t
må för ändamålet disponeras de aflöningsbelopp, som
äro i Kommerskollegiets stat anvisade ej mindre för en
advokatfiskalstjenst, än äfven för andra ledigblifna eller
ledigblifvande befattningar inom Kollegiet, i afseende å
hvilka indragning kan ega rum eller förändring eljest
vidtagas;
[2.] dels ock ytterligare medgifva, att de under år
1888 inflytande afgifter för patent och för registrering
af varumärken må användas till bestridande af de utgifter,
hvilka betingas af tillämpning under samma år
af förordningen angående patent och lagen om skydd
för varumärken;
B. Bergsstaten.
[3.] dels att Riksdagen må från och med år 1888
å ordinarie anslaget till Kommerskollegium under an
-
*) Se bil. till statsverkspropositionen’: ”Sjette liufvudtiteln”.
Bill. till Riksd. Prof. 1887. B. l:a Sami. l:a Afd.
3
18
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
slagstiteln »Bergsstaten» uppföra, till bestridande af kostnader
för kartritning vid grufkartekontoret, ett belopp
af 2,500 kronor;
[4.] dels och medgifva, att, derest Ivongl. Maj:ts
proposition af den 6 April 1887 angående upplösning
af det nu bestående rättsförhållandet mellan kronan
och Sala bergslag in. m. bifalles, från och med år
1888 det å sjette hufvudtitelns ordinarie anslag till
Kommerskollegium under anslagstiteln »Bergsstaten», till
aflönande af tjenstemännen vid Sala silfververk, uppförda
belopp, 2,500 kronor, må från anslaget till Kommerskollegium
uteslutas;
kommande, i händelse af bifall till hvad sålunda
föreslagits, slutsumman af ordinarie anslaget till Kommerskollegium
att förblifva oförändrad;
Rikets ekonomiska kartverk:
[5.] att Riksdagen må, utöfver det å riksstatens
sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska kartverk uppförda
ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma hufvudtitel
på extra stat för år 1888 anvisa till fortsättande
af de ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens
län 31,000 kronor och för de ekonomiska
kartarbetena i öfriga delar af riket 45,000 kronor, eller
tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva, att möjligen
uppstående behållningar å båda anslagen må användas
äfven till bestridande af utgifter för det topografiska
kartverket;
Landsstaterna i länen:
[6.] att, på det Ströms länsmansdistrikt i Jemtlands
län må kunna delas i två distrikt, afiöningsbelopp, som
blifver tillgängligt till följd af anbefalda regleringar af
länsmansdistrikten inom Gotlands och Vestman lands län,
må användas till inrättande af eu ny länsmanstjenst
inom Jemtlands län;
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
19
[7.] samt att penningeanslaget under »landsstaterna
i länen» må höjas med det belopp, hvartill sex indragna
landsstatsboställens afkastning är i stat beräknad, eller kronor
kommande, i händelse af bifall,härtill, anslaget till
»landsstaterna i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)»
att höjas från 2,637,309 kronor till 2,641,049
kronor;
Väg- och Vattenbygguadsstaten:
[8.] att det under anslaget till »väg- och vattenbyggnadsstaten»
å Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens
stat till »vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie
tjensteman, rit- och skrifbiträde» uppförda belopp, 7,200
kronor, må från och med år 1888 höjas till 10,000 kronor
och således med .................................................................. »
kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till
»väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf tvenne särskilda
reservationsanslag, till expenser för allmänna arbeten
och till vägundersökningar, hvardera å 30,000 kronor)»
att ökas från 126,400 kronor till 129,200 kronor;
Gästgifvares friheter:
[9.] att, med bifall till dels de i statsrådsprotokollet
föreslagna utbyten af ränteersättningar mot bestämda
årliga belopp och dels den i protokollet omnämnda förenkling
i afseende å ersättningarne till gästgifverierna i
Elfsborgs län, penningeanslaget under »gästgifvares friheter»,
utgörande 6,880 kronor, höjes med ett till 292
kronor jemnadt belopp, eller till 7,172 kronor;
och deremot det i kolumnen »indelning och dermed
jemförlig anvisning på förslag, ersättningar» under
nyssnämnda anslag uppförda belopp, 6,060 kronor, minskas
med 292 kronor till 5,768 kronor;
Färjor och Färjekarlar:
[10.] att, med bifall till det i statsrådsprotokollet
omnämnda utbyte af indelningsersättningar mot» bestämdt_
Transport kronor
3,740: —
2,800: -
6,540: —
20
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
Transport kronor 6,540
belopp, penningeanslaget under anslaget »färjor och
färjekarlar», nu utgörande 152 kronor, höjes med ett
jemnadt belopp af 202 kronor till 354 kronor;
, och deremot det i kolumnen »indelning och dermed
jemförlig anvisning på förslag, ersättningar» nu uppförda
belopp, 208 kronor, från riksstaten uteslutes;
kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till
»färjor och färjekarlar» att minskas från dess nuvarande
belopp, 385 kronor, till 379 kronor, eller med 6 kronor;
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna
näringar:
[11.
] att Riksdagen må
a) på ordinarie stat från och med år 1888 bevilja till understöd
åt sådana landtmannaskolor (anstalter för lägre
landtbruksundervisning med hufvudsakligt ändamål
att befrämja elevernas teoretiska utbildning), för hvilka
stadgar blifvit af Kongl. Maj:t godkända, ett förslagsanslag
å 15,000 kronor, att efter Kongl. Maj:ts bepröfvande
med högst 3,000 kronor årligen tilldelas
sådana landtmannaskolor, under vilkor
att vederbörande hushållningssällskap vitsordar behofvet
inom orten af dylik skola samt antingen
afgifver förslag till såväl skolans organisation i allmänhet,
vare sig att den anordnas fristående eller
förenad med annan lämplig undervisningsanstalt, som
särskilt inträdesfordringar, undervisningsämnen och
undervisningsplan eller ock, der skolan af enskilda
personer grundas, förordar det af dessa i berörda
hänseenden uppgjorda förslag;
att inom orten tillskjutes lika belopp, elevafgifter
inberäknade;
att en frielev för hvarje 1,000 kronor af statsbidraget
eger att vid skolan åtnjuta undervisning;
att skolan underkastar sig den kontroll, Kongl.
Maj:t i hvarje särskild! fall finner skäl föreskrifva; och
att skolan årligen afgifver berättelse om sin verksamhet
för landtbruksundervisningen; samt _
Transport kronor 6,540
21
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
Transport kronor
b) medgifva, att besparingar å de nuvarande anslagen till
lägre landtbruksskolor få användas till understöd åt
ofvannämnda landtmannaskolor med belopp af högst
4,000 kronor åt landtmannaskola, som är belägen i
län, der med statsmedel till samma belopp understödd
lägre landtbruksskola ej finnes, och med högst 3,000
kronor åt öfriga landtmannaskolor; allt på enahanda
vilkor, som i mom. a föreslagits, dock att i län, dermed
statsmedel understödd lägre landtbruksskola ej
finnes, statsanslag till en landtmannaskola må utgå,
ehvad bidrag inom orten tillskjutes eller icke.
Bifalles detta, kommer ordinarie anslaget till »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar»
att höjas med................................................................................. »
eller sålunda från 175,400 kronor till 190,400 kronor,
deraf 15,000 kronor förslagsanslag till befrämjande
af lägre, hufvudsakligen teoretisk, landtbruksundervisning;
Befrämjande i allmänhet af slöjderna:
[12.] dels att det under anslagstiteln »befrämjande
i allmänhet af slöjderna» särskildt till reseunderstöd åt
fabriks- och handtverksarbetare anvisade anslag höjes
med 8,000 kronor, eller från 12,000 kronor till 20,000
kronor;
[13.] dels och att det under samma anslagstitel särskildt
till befrämjande af husslöjden uppförda belopp,
20,000 kronor, höjes med 5,000 kronor, eller till 25,000
kronor;
kommande, i händelse af bifall till hvad sålunda
föreslagits, anslaget till »befrämjande i allmänhet af
slöjderna» att ökas från 50,500 kronor till 63,500 kronor,
eller med..........................-................................................... w
Skiften och afvittringar:
[14.] att Riksdagen må dels för år 1888 bevilja
förhöjning i årsarfvodet med 400 kronor till hvarje
storskifteslandtmätare i Kopparbergs län, som icke kom-________
Transport kronor
6,540: —
15,000: —
13,000: —
34,540: —
22
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
Transport kronor
mer att åtnjuta arfvode efter taxa, samt i styresmannens
för storskiftesverket årsarfvode likaledes med 400
kronor; dels medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna
af tjensten under år 1888 för afvittringslandtmätare
i Vesterbottens och Norrbottens län och de storskifteslandtmätare
i Kopparbergs län, hvilka åtnjuta
arfvode efter taxa, kunna komma att understiga 2,500
kronor för dem, som tillröra första lönegraden, och
3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten
åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjensteman godtgöras
af anslagen till storskiftes- och afvittri ngsverken;
dels för år 1888 åt föredragandena af afvittringsärendena
i Vesterbottens och Norrbottens län samt till skrifbiträde
åt dem bevilja en tillökning af 400 kronor i det
åt hvarje af dem anslagna belopp, dels ock bevilja tillfällig
förhöjning i styresmannens för afvittringsverket i
Vesterbottens län årsarfvode för år 1888 med 200 kronor;
[15.
] samt att, till bestridande af kostnaderna för
storskiftes- och afvittringsverken under år 1888, för
samma år utöfver ordinarie anslaget, 63,000 kronor, på
extra stat anvisas 123,000 kronor;
Sala bergslag:
[16.] att, derest Kongl. Maj:ts proposition af den 6
April 1887 angående upplösning af det nu bestående
rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag in. in.
bifalles, anslaget "Sala bergslag» å 6,320 kronor från
riksstaten uteslutes;
Jordförlnster genom kanal- och väganläggningar:
[17.] att, med bifall till inlösen och utbyten af
ersättningar, på sätt i statsrådsprotokollet blifvit ifrågasatt,
det å förslagsanslaget till »jordförluster genom
Transport kronor
34,540
34,540:
Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o I, om statsverket 1887.
23
Transport kronor 34,540: —
kanal- och väganläggningar» i kolumnen »indelning och
dermed jemförlig anvisning på förslag, ersättningar»
uppförda belopp, 6,000 kronor, minskas med 820 kronor,
eller till 5,180 kronor.
1 händelse af bifall härtill kommer anslaget till
»jordförluster genom kanal- och väganläggningar» att
minskas från dess nuvarande belopp, 10,260 kronor, till
9,440 kronor, eller med 820 kronor;
Skrifmaterialier och expenser, ved in. ni.:
[18.] att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
detta anslag minskas från 118,663 kronor till 118,426
kronor, eller med 237 krono^.
summa ökning kronor 34,540: —
Beträffande öfriga under sjette hufvudtiteln i riksstaten
uppförda ordinarie anslag har Kongl. Magt icke
att föreslå annan ändring, än att anslagstiteln »statistiska
tabellkommissionen» utbytes mot anslagstiteln »statistiska
centralbyrån».
Om till förestående ökning lägges de ordinarie anslagens
nuvarande slutsumma............ kronor 4,648,854: —
efter afdrag af de föreslagna
minskningarne å anslagen
till färjor och färjekarlar,
Sala bergslag, jordförluster
genom kanal- och väganläggningar
samt skrifmaterialier
och expenser, ved
m. m., tillsammans ......... » 7,383: —
således............................................................................................. » 4,641,471: —-
komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor 4,676,011: —
24
Kongl. Maj:ts nåd. ''prof. n:o 1, om statsverket 1887.
Extra anslag.
Förutom ofvan begärda extra anslag, nemligen:
under punkten 1, till tillfällig löneförbättring
för Kommerskollegium ................................. kronor
under punkten 5, till fortsatt bearbetande
af rikets ekonomiska kartverk ..................... »
under punkten 15, till fullföljande af storskiftes-
och afvittringsarbetena.................... »
vill Kongl. Magt härmed föreslå Riksdagen att
bevilja till:
[19.] handhafvande af kontroll å försäkringsan
stalterna.
..........................1................................... »
[20.] ett skyndsammare bearbetande af aflönings
och
pensionsstatistiken................................... »
[21.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser»..... »
[22.] anslag till upprätthållande af en härads
skrifvaretjenst
inom Jemtlands län ............ »
[23.] aflöning in. in. åt särskild polisstyrka på
landet ......... »
[24.] anordnande af tillsynen öfver statens jern
vägsbyggnader
................................................... »
[25.] arfvode åt en extra byråingeniör hos Väg
och
Vattenbyggnadsstyrelsen ........................ »
[26.] anordnande af högre undervisning i mejerihushållning
vid Ultima och Alnarps landtbruksinstitut
............... »
[27.] bidrag till bestridande af kostnaderna för
allmänna landtbruksmöten.............................. »
[28.] prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten
för husdjur, redskap, maskiner m. in. ....... *
129.] bidrag till underhåll af sju kemiska stationer
för jordbrukets och näringarnes behof »
[30.] understöd åt frökontrollanstalter........................ »
[31.] de geologiska undersökningarne........................ "
[32. J anställande afen andre undervisare i husslöjd
och en elev......................................................... *
. 7,640: —
76,000: —
123,000: —
4,500: —
5,000: —
15,000: —
2,500: —
50,000: —
20,000: —
3,000: -
10,000: —
5,000: —
10,000: —
26,000: —
10,000: —
87,500: —
3,500: —
Transport kronor 458,640: —
25
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
Transport kronor
[33.] bidrag till upprätthållande af väfskolan i
Borås och till aflönande af en andre lärare
vid samma skola.............................................. »
[34.] bergsskolorna i Filipstad och Falun......... »
[35.] telefonledningar med stationer i Bohuslänska
skärgården för fiskebedriftens främjande... »
[36.] Sveriges deltagande i en nordisk industri-, landt
bruks-
och konstutställning i Köpenhamn »
[37.] ersättning för åtskilliga utaf Statskontoret
förskottsvis bestridda utgifter........................ »
Vidare erinras, att senast församlade Riksdag anvisat
till
[38.] bidrag för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller
eljest mindre goda vägar ............................ »
[39.] understödjande af brobyggnader och mindre
hamnbyggnader samt upprensning af åar
och farleder........................................................ »
[40.] understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
af torrläggning utaf
sådana vattensjuka marker, som utan att
kunna med fördel odlas sprida frostskador
öfver omgifvande nejd ............................... »
Tillika anmärkes här:
[41.] att enligt 1886 års riksdagsbeslut blifvit förår
1888 anvisade till understödjande medelst
lån af enskilda jernvägsanläggningar
1,000,000 kronor och
[42.] att till odlingslånefonden skola under år 1888
af Riksgäldskontoret, i mån af behof, öfverlemnas
medel till så stort belopp, som
jemte de till fonden ingående annuiteter å
äldre odlingslån kan erfordras till fyllande
af högst 1,000,000 kronor.
Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen
att till utgående under år 1888
anvisa
Transport kronor
Bih. till Riksd. Prof. 1887. B. l:a Sami. l:a Afd.
458,640: —
4,800: —
14,000: —
21,900: —
50,000: —
1,649: —
600,000: —
100,000: —
100,000: —
1,350,989: —
4
26
Kong!. May.ts nåd. prop. n:o i, om statsverket 1887.
Transport kronor 1,350,989: —
å riksstatens sjette hufvudtitel:
[43.] till utförande af nya byggnader och anläggningar
vid statens jernvägstrafik................. » 400,000: —
å riksstaten utom hufvudtitlarne:
[44.] till anskaffande af ny rörlig materiel vid
statens trafikerade jern vägar af det utaf
Riksdagen år 1886 beviljade anslag å
1,500,000 kronor ett belopp af 500,000
kronor
samt vidare
| 45.] till anskaffande af dylik materiel uteslutande
för de norrländska statsbanelinierna ett
särskildt anslagsbelopp af 250,000 kronor*);
[46.] till fortsättning af arbetena å stambanan
norr om Sollefteå 3,000,000 kronor *).
Slutligen erinras,
[47.] att Riksdagen år 1885 till inköp och ombyggnad
af jernvägen mellan Hudiksvall
och Näsviken samt densammas utsträckande
till norra stambanan vid Ljusdal
och förseende med rörlig materiel för år
1888 anvisat ett belopp af 273,000 kronor.
tillsammans kronor 1,750,989: —
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1887 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:
1887. 1888.
ordinarie anslag: 4,648,854:— 4,676,011:— således ökning kronor 27,157: —
extra » 1,689,846: — 1,750,989: — » » » 61,143: —
summa kronor 6,338,700:— 6,427,000:— således ökning kronor 88,300: —
) Se vidare här nedan "statsverkspropositionen": pag. 52.
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1887.
27
Sjunde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till finansdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
kontant.......................................................................................... kronor 14,306,660: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter och kyrkotionde ................................................ » 2,520: —
ersättningar............................................. »_2,720: —
tillsammans kronor 14,311,900: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver finansärenden för den 25 innevarande månad *), föreslå,
beträffande
Statskontoret:
[1.] att å Statskontorets stat uppföras missräkningspenningar
åt räntmästaren till belopp af 1,000
kronor om året, att utgå till den, som bestrider tjensten;
samt
att således anslaget till Statskontoret höjes från
95,800 kronor till 96,800 kronor eller med..................... kronor 1,000: —
Postverket:
[2.] att Riksdagen, dels med beviljande af ett
årligt understöd å 400 kronor till förre befälhafvaren
å postångfartyget Sofia, kaptenen Gustaf Adolf Höggrens
enka Jenny Helena Regina Höggren, född Göhle,
att utgå så länge hon förblifver enka, dels ock, med
godkännande af öfriga enligt statsrådsprotokollet för den
25 innevarande April tillstyrkta ändringar i postverkets
stater, må för år 1888 bestämma postverkets anslag,
förslagsvis beräknadt, till 6,300,000 kronor, att utgå
direkt af postmedlen, hvarigenom postverkets utgifts
stater,
som nu utgöra 6,175,800 kronor, skulle ökas med » 124,200: —
Transport kronor 125,200: —
) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.
28
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
Transport kronor
Telegrafverket:
[3.] att Riksdagen, med beviljande åt förra föreståndaren
för indragna telegrafstationen i Skeninge
Nanny Arndtz af ett årligt understöd å 300 kronor,
att utgå under hennes återstående lifstid, samt med
godkännande af öfriga enligt ofvannämnda protokoll
öfver finansärenden tillstyrkta ändringar i telegrafverkets
stater, må, under Kongl. Maj:t förbehållen rätt
att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som
kunna finnas af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag,
att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket
för år 1888 anvisa enahanda belopp, 1,275,000
kronor, hvartill telegrafinkomsterna för året blifvit beräknade,
samt tillika medgifva, att, derest öfverskott
skulle å telegrafinkomsterna uppstå, detta öfverskott
må af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga
utveckling och förbättring; blifvande härigenom
anslagets slutsumma i staten minskad med 25,000 kronor;
Tullverket:
[4.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt
ofvannämnda protokoll öfver finansärenden föreslagna
förändringar i tullverkets stater, må bestämma anslaget
för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande
belopp af 2,459,000 kronor, att såsom förslagsanslag
utgå direkt af tullmedlen; hvarvid uppstår eu
minskning i anslagets nuvarande belopp af 4,000 kronor;
Skogsväsendet:
[5.] att Riksdagen — under förutsättning att, på
sätt i åberopade protokoll öfver finansärenden angifvits,
godtgörelse för skogsstatens förvaltningsåtgärder å ecklesiastika
skogar och häradsallmänningar kommer statsverket
till godo, och att vissa, jägmästarne nu tillkommande
extra ersättningar upphöra att utgå eller, der
Transport kronor
125,200
125,200
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
29
Transport kronor
de utgöras af enskilde, indragas till statsverket — må
godkänna den i berörda protokoll föreslagna stat för
skogsförvaltningen i orterna och de vilkor för den nya
allöningens åtnjutande, hvilka i sammanhang dermed
tillstyrkts;
att Riksdagen härjemte må besluta, att de till
jägmästare anslagna boställen, hvilka Kongl. Maj:t icke
finner böra för ändamålet eller eljest för skogsväsendet
bibehållas, skola till statsverket indragas den 14 Mars
1889; dock med iakttagande dels att indelningshafvare
må, om han så önskar, under sin återstående tjenstetid
och, med fardagsrätt enligt § 62 i den för skogsstaten
nu gällande instruktion för sig eller sterbhus,
fortfarande såsom löneförmån åtnjuta sitt boställe emot
det afdrag å den kontanta lönen, som efter uppskattning
kan blifva bestämdt, dels ock att staten, då den
från vederbörande indelningshafvare eller hans sterbhus
öfvertager boställe, efter värdering vid syn jemväl öfvertager
sådana å bostället befintliga, indelningshafvaren
tillhöriga åbyggnader, som vid synen anses vara
för bostället nyttiga;
att Riksdagen vidare må medgifva, att, derest
löneregleringen icke kan omedelbart i alla dess delar
genomföras, uppkommande behållningar å de nya aflöningarne
må af Kongl. Maj:t disponeras för bestridande
af aflöningen för å gammal stat qvarstående
löntagare;
att för regleringens genomförande
dels det bestämda anslaget för skogsstaten höjes
med 41,192 kronor till 447,262 kronor;
dels för ålderstillägg åt skogsstaten uppföres ett
förslagsanslag å 84,400 kronor;
samt att anslaget till »kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet» höjes med
78,308 kronor till 292,438 kronor;
så att anslaget till skogsväsendet erhåller denna
uppställning:
125,200: —
Transport kronor 125,200:
30
Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1887.
Transport kronor 125,200: —
bestämdt anslag:
för skogsstaten......kronor 447,262: —
» statens skogs
skolor.
.............. » 24,500: kronor 471,762: —
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten........... » 84,400: —
reservationsanslag:
till skogsinstitutet kronor 21,300: —
» enskilda skogs
undervisningen
» 8,600: —
» kronoskogarnes
förvaltning och
befrämjande af
skogsväsendet i
allmänhet ....... » 292,438:— » 322,338: —
summa kronor 878,500: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet
i dess helhet skulle ökas med ........................................... » 203,900: —
Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon
förändring.
summa kronor 329,100: —
Härifrån afgår ofvan angifna minskning i anslagen:
till telegrafverket ................................ kronor 25,000: —
» tullverket......................................... » 4,000: — » 29,000:
hvadan förhöjningen utgör..................................................... kronor 300,100: —
Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat....................................... » 14,311,900: —
skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.
Maj:ts förslag uppgå till ......................................................... kronor 14,612,000: —
Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1887.
31
Extra anslag.
Med åberopande af ofvannämnda protokoll öfver finansärenden för den
25 innevarande April vill Kongl. Maj:t vidare
[6.] erinra, att senast församlade Riksdag för fullbordande
af hamnanläggning vid Stora Rör å Öland å
extra stat för år 1888 anvisat ett belopp af ............... kronor 7,750: —
samt föreslå, att under denna hufvudtitel må å extra
stat beviljas till:
[7.] genomförande af Statskontorets nya organisation
............................................................................................. >, 5,400: —
[8.] beredande af förstärkning af ai’betskrafterna å
Statskontorets riksbokslutsbyrå............................................. » 4,500: —
[9.] ersättning för särskilda af Statskontoret gjorda
förskotter ................................................................................... » 31,234: —
[10.] genomförande af Öfverintendentsembetets nya
organisation............................................................................ » 500: —
[11.] iståndsättande af taket å Kalmar slott och
verkställande i sammanhang dermed af vissa förändringar
i afseende å slottstornen, en femtedel af det
beviljade anslaget, 80,000 kronor, med............................ » 16,000: —
[12.] inköp af gamla lasarettsbyggnaden i Falun
och dess anordnande till nytt landsstatshus.................... » 68,500: —
i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen
att
dels medgifva, att dervarande gamla embetshus med
tillhörande tomt må försäljas å offentlig auktion till den
högstbjudande, med rätt för Kongl. Maj:t att närmare
bestämma vilkoren för försäljningen och tiden för köpeskillingens
erläggande äfvensom att pröfva gjordt anbuds
antaglighet;
dels ock förklara köpeskillingen böra bland statsverkets
inkomster redovisas under titel extra uppbörd;
[13.] inläggande af brandbotten och deraf föranledda
arbeten i det åt Generalstaben upplåtna hus å
Riddarholmen............................................................................ » 19,000: —
Transport kronor 152,884: —
32
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
Transport kronor
[14.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande
åt'' domängöromålen hos länsstyrelserna.............................. »
[15.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag.
............................................................................................ »
[16.] kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter
........................................................................................ »
[17.] reparation å Kongl. stora teaterns hus............ »
[18.] äfvensom att Riksdagen må
ej mindre medgifva, dels att de Kongl. teatrarnes
verksamhet får, under spelåret från och med den 1
Juli 1887 till den 1 Juli 1888, för statens räkning
fortgå vare sig å båda teatrarne eller allenast å stora
teatern, med rätt för Kongl. Maj:t att under nämnda
spelår på arrende upplåta dramatiska teatern med tillhörande
materiel åt den eller de personer, som kunna
finnas hugade och skickliga att derstädes på ett konsten
värdigt sätt uppehålla den dramatiska verksam - heten, med skyldighet för upplåtelsetagaren att tidtals
låta å stora teatern emot viss ersättning och med rätt
att dervid begagna denna teaters materiel uppföra
större skådespel, äfvensom på de vilkor i öfrigt, som
Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, dels ock att
den arrendesumma, som till följd af berörda upplåtelse
kan komma att tillflyta statsverket, må användas såsom
bidrag till uppehållande af den lyriska verksamheten
å stora teatern;
än äfven för uppehållande af teaterverksamheten
under spelåret 1887—1888, utöfver det å ordinarie
stat uppförda anslag af 60,000 kronor, till Kongl.
Maj:ts förfogande ställa ett kreditiv å............................... »
att användas endast i den mån anslaget å ordinarie
stat, Kongl. Maj:ts enskilda bidrag till teatrarne samt
teatrarnes öfriga inkomster icke förslå till bestridande
af utgifterna för ifrågavarande verksamhet;
Och föreslår Kongl. Majd slutligen, under förutsättning
af bifall till Kongl. Majds den 18 sistlidne
Mars beslutade proposition till Riksdagen angående ersättning
till förre fanjunkaren Carl Ulrik Bergstedt för
152,884: —
45,000: —
21,823: —
2,500: —
28,820: —
25,000:
Transport kronor 276,027:
33
Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1887.
Transport kronor 276,027: —
omkostnader, dem han såsom innehafvare på lön af
sergeantsbostället Luggavi N:o 1 i Örebro län fått vidkännas
för boställets deltagande i ett vattenafledningsföretag,
att Riksdagen må å extra stat för år 1888
härtill anvisa ..................................................................... »_3,573: —
tillsammans kronor 279,600: —
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1887 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:
1887. 1888.
ordinarie anslag 14,311,900
extra » 157,500
— 14,612,000: — således ökning kronor 300,100
— 279,600:— » » » 122,100
" 1
summa kronor 14,469,400
— 14,891,600: — således ökning kronor 422,200
—
O
Åttonde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
kontant......................................................................................... kronor 10,277,158: —
indelning.och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter och kyrkotionde ................................................ » 253,190: —
ersättningar.................. »_535,241: —
tillsammans kronor 11,065,589: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver ecklesiastikärenden för den 25 innevarande månad*), föreslå
beträffande
Kleresistaten:
[1.] att såsom årlig ersättning för prostetunna, tillkommande
kontraktsprosten i Askers kontrakt för Bo församling,
må beviljas 13 kronor 61 öre och för sådant än
-
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufvudtiteln”.
Bill. till Biksä. Prof. 1887. B. l:a Sami. l:a Afd.
5
34
Kong!. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1887.
damål den under kleresistaten uppförda anvisning i kontant,
10,805 kronor, höjas till 10,819 kronor, eller med ett
jemnadt belopp af............................................................................. kronor
Universiteten:
[2.] att, med uteslutande af det under rubrik »indelning
och dermed jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar»
upptagna anslag, 1,800 kronor, må såsom ersättning
för spanmålsindelning, tillkommande professor skytteanus
vid universitetet i Upsala, beviljas ett årligt belopp af »
[3.] att det årliga anslaget till materielen vid den anatomiska
institutionen vid universitetet i Lund må höjas
från 1,800 kronor till 3,500 kronor, eller med ..................... »
[4.] att det ordinarie anslaget till fysiologiska institutionen
vid universitetet i Lund må höjas från 1,500 kronor
till 2,600 kronor, eller med................................................... »
deraf 500 kronor till arfvode åt en amanuens och 600
kronor såsom arfvode åt en vaktmästare;
[5.] att årsanslaget till geologiska institutionen vid
universitetet i Lund, nu 1,000 kronor, må för beredande
af arfvode åt en amanuens ökas med ....................................... »
till 1,500 kronor;
[6.] att förhöjning i årsanslaget till materielen vid universitetsbiblioteket
i Lund må beviljas med ......................... »
afseende punkterna 2—6 förhöjning af anvisningen i
kontant till universiteten från nuvarande beloppet, 650,616
kronor, till 657,701 kronor och af hela anslagstiteln för
universiteten, nu 688,236 kronor, till 693,521 kronor.
Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
[7.] att årligt anslag till materielen vid anatomiska
institutionen må beviljas med .....................................................
att årligt anslag till materielen vid kirurgiska kliniken
må beviljas med.................................................................................
att förhöjning i årliga beloppet af institutets så kallade
allmänna materialanslag må beviljas med........................
kommande härigenom det nuvarande anslaget till institutet,
134,950 kronor, att ökas med 8,400 kronor till
143,350 kronor;
»
»
»
14: —
1,785: —
1,700: —
1,100: —
500: —
2,000: —
2,000: —
500: —
5,900: —
Transport kronor 15,499: —
35
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
Transport kronor
Allmänna läroverken:
[8.] att, på det att hemmanet Stocke N:o 2 om 1 V13
mantal i Frösöns socken må kunna vid 1887 års slut till
statsverket indragas och vissa lärare vid allmänna läroverket
i Östersund från och med år 1888, i stället för arrendespanmål
från hemmanet, tillerkännas kontant fyllnad i sin
aflöning, anslaget till allmänna läroverken, nu 2,866,886
kronor, må höjas med ...................................................................
till 2,867,443 kronor;
Pedagogier och folkskolor:
[9.] att de från detta anslag hittills utgående indelningsersättningar
till Stora Tuna, Avesta, Folkärna, Leksands,
Mora, Varuhus, Norrbårkes, Söderbärkes, Flöda, Nas,
Jerna, Äppelbo, Malungs, Lima och Transtrands skolor i
Kopparbergs län äfvensom de Iran nämnda anslag i kontant
anvisade två arfvoden, till belopp af 37 kronor 50
öre hvartdera, för undervisning i Östmarks och Hvitsands
församlingar i Vermlands län ma ur riksstaten uteslutas,
samt
att i följd häraf anslaget »indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag: ersättningar», hvilket för närvarande
utgör 4,100 kronor, minskas med 3,000 kronor
och anvisningen i kontant, utgörande 62,622 kronor, nedsättes
till 62,547 kronor, eller med 75 kronor;
Folkundervisningen :
[10.] att, för lärares och lärarinnors vid folkskolelärareseminarierna
uppflyttning i högre lönegrad enligt gällande
bestämmelser, anslaget till samma seminarier må
ökas med ..................................................................;.............y.....t
[11.] att för anordnande af undervisning i slöjd vid tre
folkskolelärareseminarier anslaget till folkskolelärareseminarierna
må ökas med..................................................................
15,499: —
557: —
1,700: —
6,000: —
Transport kronor 23,756: —
36
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1887.
Transport kronor 23,756: —
afseende punkterna 10 och 11 förhöjning af anslaget
till seminarier för folkskolelärares bildande från nuvarande
beloppet, 279,725 kronor, till 287,425 kronor;
[12.] att, utan rubbning i öfrigt af nu gällande bestämmelser
rörande aflöning åt lärare och lärarinnor vid
mindre folkskolor samt biträdande lärare och lärarinnor
vid folkskolor, statsbidrag må från och med år 1888 för
dessa lärares och lärarinnors aflöning utgå med två tredjedelar
af deras kontanta aflöning intill ett lönebelopp af
högst 300 kronor, dock att, i fråga om erhållande af sådant
förhöjdt statsbidrag för lärare eller lärarinna vid
mindre folkskola, tillika erfordras intyg af vederbörande
folkskoleinspektör, att skolan är inrättad under sådana förhållanden,
som enligt gällande folkskolestadga göra densamma
berättigad; samt
att för nämnda ändamål nuvarande förslagsanslaget
till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor,
3,145,000 kronor, rtiå höjas med .............................................. » 48,000: —
till 3,193,000 kronor;
Akademien för de fria konsterna:
[13.] att — under vilkor att vissa, i statsrådsprotokollet
närmare angifna lägenheter i kronans egendom n:r
1 i qvarteret Beridarebanan, hvilka lägenheter hittills utgjort
en del af den åt en professor, lärare i modellstudium
vid det under akademiens inseende stälda läroverk,
tillika bildhuggare, upplåtna bostad, vid 1887 års slut
upphöra att dertill användas och i stället af Kongl. Maj:t
för annat ändamål disponeras — bemälde tjensteinnehafvare
må från och med år 1888 årligen, förutom bostad
och atelier, åtnjuta: lön 2,000 kronor och tjenstgöringspenningar
2,000 kronor äfvensom ålderstillägg sålunda, att
efter fem års väl vitsordad tjenstgöring lönen kan ökas
med 400 kronor och efter tio ars dylik tjenstgöring med
ytterligare 400 kronor; samt
att, jemte det ålderstilläggen förklaras böra utgå af
åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: »ålderstillägg», förhöj
Transport
kronor 71,756: —
l
Kongl. Maj:ts nåd. prop. 11:0 1, om statsverket 1887.
37
Transport kronor 71,756: —
ning i anslaget till akademien, nu 60,800 kronor, må beviljas
med.............................................................................................. » 1,000: —
till 61,800 kronor;
Naturhistoriska riksmuseum:
[14.] att, för höjande af årsanslaget, 2,200 kronor,
till ritningars utförande, nuvarande anslaget till museum,
66,550 kronor, må ökas med..................................................... » 2,600: —
till 69,150 kronor;
Fattigvården i Stockholm och landsorten:
[15.] att, med uteslutande af det under rubrik »indelning
och dermed jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar»
uppförda anslag, 320 kronor, anvisningen i
kontant må höjas från 9,270 kronor till 9,564 kronor, eller
med jemnt........................................................................................... » 294: —
deraf såsom indelningsersättning till Tryserums fattigvård
93 kronor 72 öre och till Visingsö församlings fattige
200 kronor;
kommande härigenom anslagstiteln i dess helhet att
minskas med 26 kronor;
Lasaretts underhåll:
[16.] att den till Danviks hospital hittills efter medelmarkegångspris
jemte forsellön utgående indelningsersättning
må från och med år 1888 utbytas mot ett hospitalet
tillkommande årligt belopp af ........................................ » 3,670: —
[17.] att indelningsersättningar till Medevi lasarett,
Vrigstads hospital och Odensvi socken samt ersättning till
Köpings hospital för afskrifna qvarnräntor må från och
med år 1888 utbytas mot följande årliga belopp, nemligen
304 kronor 16 öre till Medevi lasarett, 276 kronor till
Vrigstads hospital, 58 kronor 58 öre till Odensvi socken
och 168 kronor 49 öre till Köpings hospital, eller sammanräknadt
807 kronor 23 öre, hvilket belopp bör för hela anslagstitelns
beräkning i helt krontal utföras med ............... » 808: —
Transport kronor 80,128: —
38
Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1887.
Transport kronor 80,128: —
[18.] att, derest hvad i punkterna 16 och 17 föreslagits
varder bifallet och anvisningen i kontant, nu
36,325 kronor, således höjes med 4,478 kronor till
40,803 kronor, det under rubrik »indelning och dermed
jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar» uppförda
anslag om 6,280 kronor må nedsättas till 1,500
kronor, hvarigenom anslagstiteln i dess helhet minskas
med 302 kronor;
Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.:
[19.] att detta förslagsanslag, nu 22,146 kronor,
må höjas med..............................................................................
till 22,398 kronor.
))
252: —
summa
kronor
80,380: —
Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln i
riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t
icke att föreslå någon förändring.
Om från de sålunda föreslama tillökningarne af- dragas de minskningar, som föreslagits å en del an- slag, med tillhopa...................................................................
))
9,975: —
skulle förhöjningen utgöra.............................................
kronor
70,405: —
Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat.......................................
))
11,065,589: —
skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt
Kongl. Maj:ts förslag uppgå till............................................
kronor
11,135,994: —
Extra anslag.
För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,
vill Kongl. Maj:t, på sätt ofvan omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden
vidare innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja, i afseende
å
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
39
Riksarkivet:
[20.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter
och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets
historia, .......................................................................................... kronor
[21.] till fortsättande af arbetena å en tillbyggnad
för riksarkivet .............................................................................. »
Nationalmuseum:
[22.] till vård, underhåll och tillökning af statens
konstindustriella samlingar ...................................................... »
Lifrustkaiumaren:
[23.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarne
m. in.................................................................................................
»
Domkapitlens expeditioner:
[24.] för tillfällig löneförbättring åt tjenstemännen
vid dessa expeditioner............................................................... »
Domkyrkorna i Upsala och Skara:
[25.] till fortsättande af restaureringsarbetena å Upsala
domkyrka.............................................................................
till fortsättande af restaureringsarbetena å Skara
domkyrka .......................................................................................
»
»
Universiteten:
[26.] till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala... »
» » » » »Lund ... »
» » matematiska » »Upsala... »
» » » » »Lund ... »
[ 27.] till förändring af Carolina-rediviva-byggnaden
i Upsala 350,000 kronor, deraf att utgå under år 1888 »
Transport kronor
3,000: —
75,000: —
4,000: —
5,800: —
3,716: —
70,000: —
35,000: —
3,000: —
2,950: —
1,500: —
1,000: —
90,000: —
294,966: —
40
Kong!.. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
Transport kronor
[28.] till särskildt arfvode åt Docenten vid universitetet
i Lund Sven Söderberg under i statsrådsprotokollet
angifva vilkor...................................................... »
[29.] till anskaffande af instrument för den fysiska
institutionen vid universitetet i Lund.................................. »
[30.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket
i Lund....................................................................... «
Karolinska niediko-kirurgiska institutet:
[31.] till arfvode åt eu amanuens vid institutets
gynekologiska klinik ................................................................. »
[32.] till betäckande af brist för åren 1886 och
1887 å institutets så kallade allmänna materialanslag ... »
[33.] till en medicinskt-pediatrisk klinik vid Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn............... »
[34.] till en poliklinik för barnsjukdomar................. »
Allmänna läroverken:
[35.] till löneförbättring åt lärarne vid dessa läroverk,
efter samma grunder som för innevarande år, ..... »
[36.] till resestipendier åt lärare i främmande lefvande
språk.................................................................................. »
[37.] till arfvoden åt extra lärare................................. »
[38.] till uppförande af nybyggnad för nya elementarskolan
i Stockholm å den kronan tillhöriga tomt
i qvarteret Edelman mindre, i hufvudsaklig enlighet
med af Ofverintendentsembetet uppgjorda ritningar,
449,000 kronor samt medgifva, att af denna summa ett
belopp af 200,000 kronor må under år 1888 utgå af
befintliga reservationer å anslagen till allmänna läroverken.
Vidare föreslår Kongl. Maj:t, i enlighet med nämnda
protokoll öfver ecklesiastikärenden, Riksdagen att på extra
stat bevilja, i afseende å
Högre lärarinneseminariet:
[39.] för tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid seminariet, efter samma grunder som för
innevarande år,........................................................................... »
294,966: —
2,000: —
15,000: —
1,500: —
900: —
12,000: —
1,800: —
2,800: —
336,975: —
6,000: —
40,000: —
4,000: —
Transport kronor 717,941: —
Å ongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
41
Pedagogierna:
Transport kronor
[40.] till löneförbättring åt lärare vid de en- och
tvåklassiga pedagogierna......................................................... »
Folkundervisningen:
[41.] för tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden
åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden
åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma
grunder som för innevarande år, ...
[42.] till anordnande af undervisning i slöjd vid
folkskolelärareseminarier............................................................
[43.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar
vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,
....................................................................................
De tekniska läroverken:
[44.] till understöd, på det i statsrådsprotokollet
omförmälda vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och
till bestridande af kostnader för deras inspektion ............ »
Medicinalstyrelsen med dithörande stater:
[45.] för tillfällig löneförbättring åt provinsialläkare »
[46.] till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper
......................................................................................... »
[47.] till uppehållande i Stockholm af en poliklinik
för tandsjukdomar...................................................................... »
Veterinärundervisningen:
[48.] till uppehållande af undervisningen vid veterinärinrättningen
i Skara........................................................... »
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:
[49.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden
vid ordnandet och vården af de under akademiens in
Transport
kronor
Bih. till Riksd. Prof. 1887. B. Pa Sami, Pa Afd.
717,941: —
8,750: —
33,300: —
5,000: —
15,000: —
35,000: —
20,000: —
1,200: —
4,000: —
9,900: —
850,091: —
6
42
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
Transport kronor
seende strida samlingar samt till aflöning åt vaktbetje
ning.
................................................................................................
till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar in. m. ..............................................................
till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum
m. .............................................................................................
Naturhistoriska riksmuseum:
[50.] till inköp och insamling af naturalier vid
museets afdelning för arkegoniater och fossila växter,
till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af andra
med arbetena vid afclelningen förenade utgifter ...............
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:
[51.] till fullbordande af byggnader åt institutet för
blinda .....................................................................................
[52.] Äfven vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att,
med godkännande af den i statsrådsprotokollet intagna
aflöningsstat å tillhopa 26,950 kronor för direktor, lärare
och lärarinnor in. fl. vid institutet för blinda, att tilllämpas
från och med den 1 Juli 1888, samt under medgifvande
att ålderstillägg till direktor, lärare och lärarinnor
må utgå efter i statsrådsprotokollet närmare angifna
bestämmelser, bevilja för uppehållande af institutets
verksamhet ..........................................................................
Vidare föreslår Kongl. Maj:t, i enlighet med omförmälda
protokoll öfver ecklesiastikärenden, att å extra
stat må anvisas:
[53.] till tryckning af blindskrifter.............................. »
till understöd åt blindlärareelever ..................... »
[54.] till en blindskola i Vexiö .................................. »
[55.] till en handtverksskrå i Kristinehamn för blinda »
[56.] till uppehållande af undervisningen vid tre
läroanstalter för öfveråriga döfstumma ............................... »_
Transport kronor
850,091:
4,000:
3,200:
2,000:
2,000:
115,600:
27,600:
2,500:
1,200:
11,000:
7,000:
49,200:
1,075,391:
43
Kongl. Maj ds nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1887.
Transport kronor 1.075,391: —
samt i afseende å
Hospital svården:
[57.] till uppförande af en byggnad vid Nyköpings
hospital.................................................................................
[58.] till fortsättande af byggnadsarbetena ä Lunds
asyl...................................................................................
[59.] till understöd åt det i Jerfsö socken inrättade
sjukhem för spetelske, under de i statsrådsprotokollet
omförmälda vilkor, .....................................................................
19,265: —
360,000: —
7,500: —
Diverse anslag:
[60.] till svenska fornskriftsällskapet ...........................
[61.] till beredande af religionsvård åt svenske sjömän
m. fl. i utländska hamnar ............................................
[62.] till nordiska museet ...............................................
[63.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Nyare bidrag till kännedom om de svenska
landsmålen och svenskt folklif» .........................................■••••
[64.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Acta mathematica»....................................................
[65.] till understöd för fortsatt utgifvande af »Nordisk
familjebok» .........................................................................
[66.] till understöd, på de i statsrådsprotokollet angifna
vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som
anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,.....................
[67.] till fortsättande af precisionsnivelleringsarbeten
i södra och mellersta Sverige samt underhåll och tillsyn
af vattenhöjdmätningsstationer in. m.....................................
summa kronor 1,533,006: —
Eu jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1887 års
riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1888 föreslagen,
utfaller sålunda:
1887. 1888.
ordinarie anslag 11,065,589:— 11,135,994: — således ökning kronor 70,405: —
extra » 1,797,611:— 1,533,006:— » minskning » 264,605: —
summa kronor 12,863,200:— 12,669,000: — således minskning kronor 19 4,200: —
» 2,000: —
» 10,000: —
» 16,000: —
» 3,150: —
» 4,000: —
» 5,0,00: —
» 20,000: —
» 10,700: —
44
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
Nionde hnfvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
Pensionsstaten:
I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager kontant
1,313,030 kronor, föreslår Kongl. Maj:t icke någon ändring.
Allmänna indragningsstaten:
För allmänna indragningsstaten är nu i gällande
riksstat anvisadt:
kontant....................................................................................... kronor 1,310,170
ersättning för indragen indelning in. in., på förslag ...... » 6,400
tillsammans kronor 1,316,570
Beträffande denna stat föreslår Kongl. Makt enligt bi läge la statsrådsprotokoll*):
'' ö
[1.] att Magasinsförvaltaren och Sjukhusinspektoren vid Gotlands nationalbeväring
Gustaf Lindström må från och med månaden näst efter den, i
hvilken lian erhåller afsked, under sin återstående lifstid åtnjuta pension från
allmänna indragningsstaten till ett belopp, motsvarande hans nuvarande lön vid
nationalbeväringen, eller 540 kronor årligen;
[2.] att, för Vaktmästaren vid Generalstaben Carl Fredrik Cedervall må å
allmänna indragningsstaten uppföras en pension af 600 kronor, att af Cedervall
under hans lifstid årligen åtnjutas med beräkning från och med månaden
näst efter den,, då han erhåller afsked från nämnda va k t in ä st are b ofatt n in g;
[3.] att till gratifikationer åt de från 1808 och 1809 årens krig qvarlefvande
landtvärnsman, som sig derom anmäla, må för år 1888 å allmänna
indragningsstaten anvisas ett belopp af 1,550 kronor;
[4.] att åt Regementsläkaren vid Smålands husarregemente Per Johan
Danielson Aschan må å allmänna indragningsstaten uppföras en årlig pension,
att från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked från
regementsläkaretjensten, under hans återstående lifstid utgå med så stort
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde liufvudtiteln”.
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
45
belopp, att deri, tillsammans med deri från arméns pensionskassa honom tillkommande
pension af 600 kronor, utgör 2,800 kronor, eller med 2,200 kronor;
[5.] att för Mönsterskrifvarne vid lifregementets husarcorps Olof Westblad
och vid Kronobergs regemente Alexander Reinhold Palm må å allmänna indragningsstaten
uppföras årliga pensioner af 800 kronor för den förre och 400
kronor för den senare, att utgå. från ingången af månaden näst efter den, i
hvilken en hvar af dem erhåller afsked från mönsterskrifvarebefattningen,
. , Ö ''
äfvensom att Riksdagen må medgifva, att innehafvandet af dessa pensioner
ej må utgöra hinder för Westblad och Palm att uppbära den fyllnadspension,
hvartill de på grund af nådiga brefvet den 9 Februari 1858 kunna blifva
berättigade;
[6.] att Materialförvaltaren vid flottans station i Carlskrona Johan Hugo
Aspegren må från och med månaden näst efter den, hvari han med pension
ur amiralitetskrigsmanskassan från tjensten åtgår, under sin återstående lifstid
från allmänna indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension till så stort belopp,
att detta, tillsammans med pensionen från nämnda kassa, utgör 3,200 kronor,
eller 1,425 kronor årligen;
[7.] att öfverståthållare i Stockholm må förklaras berättigad att från och
med månaden näst efter den, då han efter 65 lefnadsår och minst 35 tjensteår,
deraf minst 10 år såsom landshöfding eller öfverståthållare, från embete! afgått,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension
af 6,000 kronor;
[8.] att Landskanslisten i Vermlands län Carl Rutger Stiegler må från
och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked från landskanslisttjensten
varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna
indragningsstaten en årlig pension till belopp, motsvarande hans lön, ålderstillägget
inberäknadt, eller 1,000 kronor;
[9.] att Landskanslisten i Norrbottens län Frans Gustaf Buclit må från
och med månaden näst efter den, i hvilken han med pension från civilstatens
pensionsinrättning afgår från tjensten, under sin återstående lifstid åtnjuta
från allmänna indragningsstaten pension till så stort belopp, att detta, tillhopa
med pensionen, 450 kronor, från nämnda inrättning, uppgår till hans nuvarande
lön med ålder stil] ägg, 1,000 kronor, eller 550 kronor årligen;
[10.] att Stationsingeniören vid statens jernvägsbyggnader Anders Erik
Daniel Rudelius’ enka Julia Rudelius, född Behm, må berättigas från allmänna
indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp af 400 kronor, att utgå
från och med Augusti månad år 1886, så länge hon förblifver enka;
[11.] att Lektorn vid allmänna läroverket i Östersund Karl Henrik Brandt
må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom
beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en
årlig pension af 3,000 kronor;
46
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
[12.] att Lektorn vid allmänna läroverket i Kalmar Frans Oskar Birger
Svalm må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder
honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 2,625 kronor;
[13.] att Kapellmästaren vid universitetet i Lund Wilhelm Theodor
Gnosspelius må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller
afsked från kapellmästarebefattningen, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension af 1,600 kronor;
[14.] att läraren i musik vid allmänna läroverket i Kalmar Anders Johan
Johansson må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller
afsked från nämnda lärarebefattning, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension till belopp af 1,000 kronor;
[15.] att Teckningsläraren vid allmänna läroverket i Visby Johan Gustaf
Löfvengren må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder
honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
eu årlig pension af 900 kronor;
[16.] att öfverläraren vid Gymnastiska centralinstitutet Professoren Hjalmar
Fredrik långs enka Josefina lång, född Rolf, må, så länge hon förblifver
enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension af 600 kronor,
att utgå från och med år 1887;
[17.] att Provinsialläkaren Carl Daniel Lindskogs enka Maria Elisabeth
Lindskog, född Lund, må, sa länge hon enka förblifver, från allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till belopp af 600 kronor, att utgå från och
med år 1887;
[18.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1888 anvisas ett anslag
af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna
godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre
behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån
erhållit afsked före år 1867;
[19.] att Grufveingeniören Albert Mortimer Gullbrandsson må, under förutsättning
att, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t den 6 innevarande
månad i nådig proposition till Riksdagen föreslagit, öfverenskommelse om
upplösning af det nu bestående rättsförhållandet mellan kronan och Sala
bergslag kommer till stånd, förklaras berättigad att från och med månaden
näst efter den, under hvilken han erhåller afsked från nämnda befattning,
utöfver den pension, som kan tillkomma honom från civilstatens pensionsinrättning,
från allmänna indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension till belopp af
900 kronor årligen;
[20.] att den förhöjning i det vid 1840—1841 års statsreglering antagna
spanmålspris, som bör utgå till sterbhusen efter dem, hvilka före vidtagande
af nämnda statsreglering beredt sina sterbhus rätt till begrafningshjelp, må
47
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
efter eu prisskilnad af 1 krona 78 öre för tunnan bestämmas till utgående
från allmänna indragningsstaten; samt
[21.] att, för vinnande af jemn slutsumma å de ordinarie anslagen under
denna hufvudtitel, det kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten må
höjas med 400 kronor, eller från 1,310,1 0 kronor till 1,310,5/0 kronor, da
med inberäkning af den under anslaget utgående ersättning för indragen indel
-
ning in. in., 6,400 kronor, anslagets slutsumma blir...... kronor 1,316,970: —
'' Lägges härtill anslaget till pensionsstaten.................. » 1,313,030: —
blifver slutsumman af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt
Kongl. Maj:ts förslag........................................................ kronor 2,630,000:
Extra anslag.
Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t:
[22.] att å extra stat för år 1Ö88 må anvisas ett kreditiv af 1,125,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen
pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan
att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för de
till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i
enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående,
äfvensom att hvad af de till pensioneringen under år 1887 anslagna medel
kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering användas.
Eu jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1887 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:
48
Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1887.
1887.
1888.
ordinarie anslag 2,629,600: —
2,630,000: —
således ökning kronor
400: —
extra » 900,000: —
1.125,000: —
)) )) ))
225,000: —
summa kronor 3,529,600: —
3,755,000: —
således ökning kronor
225,400: —
De under de särskilda luifvudtitlarne äskade anslag för
alltså:
Ordinarie:
Extra:
I hufvudtiteln:
II
III
IV
V
VI
VII
VIII
IX»
summa kroi
1,338,000: —
3,814,700: —
613,800: —
19,771,900: —
6,060,000: —
4,676,011: —
14,612,000: —
11,135,994: —
2,630,000: —
64,652,405: —
65,000: —
4,500: —
1,429,500: —
1,400,000: —
1,750,989: —
279,600: —
1,533,006: —
1,125,000: —
7,587,595: —
år 1888 utgöra
Summa:
1,338,000: —
3,879,700: —
618,300: —
21,201.400: —
7,460,000: —
6,427,000: —
14,891,600: —
12,669,000: —
3,755,000: —
72,240,000:“—
Härtill kommer det belopp till anskaffande af ny rörlig
materiel vid statens trafikerade jernvägar, Kongl. Maj:t i
sammanhang med regleringen af utgifterna under sjette hufvudtiteln
föreslagit Riksdagen att af det år 1886 för ändamålet
beviljade anslag a 1,500,000 kronor anvisa till utgående under
år 1888 utom hufvudtitlarne, ................................................ 500,000: —
De Riksgäldskontor^ utgifter, Indika Kongl. Maj:t, med
åberopande åt omförmälda protokoll öfver finansärenden den
25 innevarande April*), anser böra i riksstaten uppföras, äro:
riksdags- och revisionskostnader samt aflönirigar
in. in., förslagsvis,............................. kronor 613,625: —
annuiteter å de fonderade statslånen samt räntor
å öfrig statsskuld .. . kronor 12,559,295: —
efter afdrag af de till
Riksgäldskontor ingående
rånte- och ka
pitalafbetalningar
...... » 2,439,920: —
förslagsvis, .................................................. kronor 10,119,375: — 10,733,000: —
Transport kronor 83,473,000:
'') Se bil. til! statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o i, om statsverket 1887.
49
Transport kronor 83,473,000: —
Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare, under åberopande
af nyss nämnda protokoll, att
dels afsätta till fonden för nytt riksdagshus ......... kronor 200,000: —
dels afsätta till inlösen af skattefrälseräntor m. m. » 700,000: —
och dels anvisa till förstärkande af statsverkets
kassaförlagsfond ........................................................... »_192,000: —
Summan af dessa belopp.............................................. kronor 84,565,000: —
utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka således
uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets disponibla tillgångar för år
1888 här ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:
Bih. till Riksd. Prot. 1887, B. l:a Sami. l:a Afd.
7
50
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
Riksstat
Kronor.
Tillgångar och inkomster:
Öfverskott å statsreglering en för år 1885.................
Statsverkets inkomster:
ordinarie inkomster.................................................
bevillningar ................................................................
Öfverskott från postverket...............................................
Af riksbankens behållna vinst för år 1886 ...............
Summa kronor j 84,565,000
19.022.000
55.700.000
8,293,000
74,722,000
300,000
1,250,000
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
51
för år 188 8.
Ordinarie anslag.
Extra anslag.
Summa.
Utgifter:
Kronor.
Kronor.
Kronor.
att utgå från Statskontoret:
I hufvudtiteln..........................................
1,338,000
1,338,000
II » ....................................
3,814,700
65,000
3,879,700
III » ..........................................
613,800
4,500
618,300
IV », ..........................................
19,771,900
1,429,500
21,201,400
V » .........................................
6,060,000
1,400,000
7,460,000
VI >, ..........................................
4,676,011
1,750,989
6,427,000
VII » .........................................
14,612,000
279,600
14,891,600
VIII » ..........................................
11,135,994
1,533,006
12,669,000
IX » ..........................................
2,630,000
1,125,000
3,755,000
Utom hufvudtitlarne ........................
500,000
500,000
Säger
64,652,405
8,087.595
72,740,000
att utgå från Riksgäldskontor et:
,
riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.,
förslagsvis,...............................................
... 613,625
annuiteter å de fonderade statslånen samt
räntor å öfrig statsskuld.................
....... 12,559,295
efter afdrag af de till Riksgäldskon-
toret ingående rånte- och kapitalafbe-
talningar .................................................
....... 2,439,920
förslagsvis, ..............................................
10,119,375
10,733,000
Afsättning till fonden för nytt riksdagshus.....................
200,000
Afsättning till inlösen af skattefrälseräntor m. m.........
700,000
Till förstärkande af statsverkets kassaförlaqsfond .........
192,000
Summa kronor
84,565,000
52
Kongl. Mciy.U nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.
Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas
i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 25 innevarande
April *), att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1888
de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende
å dispositionen af besparingarne å hufvudtitlarne fortfarande må blifva
gällande.
Utgifter utom riksstaten.
Beträffande slutligen här ofvan under sjette hufvudtiteln omförmälda,
till utgående under år 1888 äskade anslag dels till anskaffande af liv rörlig
materiel uteslutande för de norrländska statsbanelinierna, 250,000 kronor,
och dels till fortsättning af arbetena å stambanan norr om Sollefteå,
3,000,000 kronor, föreslår Kongl. Maj:t, under åberopande af nyss nämnda
statsrådsprotokoll*), att omförmälda anslagsbelopp, tillsammans 3,250,000
kronor, hvilka böra bestridas af upplånta medel, må anvisas att utgå från
Riksgäldskontoret.
Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen
sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott
tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd
och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
Gust. Tamm.
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.
Stockholm 1887. Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilagor
till :: fe,rr o ~Å.
KLongl. Maj:ts
nådiga proposition
om statsverkets tillstånd och behof den 29 April 1887.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Inkomstberäkningen.
Utgifterna å I—IX hufvudtitlarne.
Finansplanen.
Propositionens justering.
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
3
Inkomstberäkningen.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25
April 1887.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Med erinran att senaste Riksdagen icke före dess upplösning medhunnit
att pröfva den af Kongl. Maj:t under den 14 sistlidne Januari
aflåtna nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof
utom i några få punkter, anhöll Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet
Friherre Tamm att med afseende på den nya nådiga proposition
angående statsverkets tillstånd och behof, hvilken borde aflåtas till den
Riksdag, som kommer att sammanträda den 2 instundande Maj, få
underställa Kongl. Maj:ts ompröfvande de delar af statsregleringen,
som rörde beräkningen af statsverkets tillgångar för de behof, hvilka
vid ifrågavarande statsreglering borde fyllas, och att dervid få i hufvud
-
1885 års
statsreglering.
4 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
sak upprepa de framställningar, som af honom vid förra propositionens
aflåtande gjordes och då af Kongl. Maj:t godkändes. Departementschefen
anmälde härefter Statskontorets den 7 December 1886 afgifna
berättelse om statsverkets tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse
finnes detta protokoll bilagd under litt. A., samt meddelade, att Statskontoret
i skrifvelse den 29 sistlidne Mars till svar å Departementschefens
i ämnet gjorda förfrågan tillkännagifvit, att, sedan berörda
berättelse afgifvits, några förhållanden, som rubbat de af Statskontoret
uppgjorda beräkningarne, icke inträffat. Vidare yttrade Departementschefen:
Statskontoret
har redan i skrifvelse den 14 Augusti sistlidet år
varit i tillfälle att hos Eders Kongl. Maj:t med exakta siffror angifva,
huru, enligt den afslutade lmfvudboken för år 1885, statsregleringen
för samma år utfallit. På sätt denna skrifvelse utvisar, hafva inkomsterna
samt ordinarie och extra förslagsanslag lemnat ett nettoöfver
skott
af ............................................................................ kronor 8,546,879: 03
hvartill komma:
af myntverkets behållning, enligt nådiga
brefvet den 5 Maj 1882, ............................................. „ 50,000: —
samt odisponerade behållningar å diverse
extra anslag:
dels enligt särskilda nådiga bref.................... „ 12,407: 5 2
dels till följd af återleverering och anslagens
upptagande i riksstaten till jemnt krontal ........... „ 241: 4 9
utgörande alltså öfverskottet på det hela ... kronor 8,609,528: 04.
I detta öfverskott innefattas dock, enligt
hvad Statskontoret anmärkt, vid 1885 års utgång
hos Statskontoret innestående behållningar å det
år 1883 beviljade extra anslag till ersättande af
kostnader för landtförsvarskomitén och det vid
1875 års riksdag anvisade förslagsanslag för inlösen
af indelta armébefälets rätt till fardagsår,
hvilka behållningar ingått i 1887 års statsreglering.
Afräknas dessa behållningar, utgörande.................. „ 315,742: 5 8
återstå nu till disposition............................................ kronor 8,293,785:46
och hemställer jag, att detta belopp må i jemnadt tusental få
upptagas bland tillgångarne för 1888 års statsreglering med 8,293,000
kronor.
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 5
Enligt antagen grundsats lära öfverskott å 1886 års statsreglering
icke böra tagas i beräkning vid uppgörande af riksstaten för år
1888. För att emellertid Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen må blifva
i tillfälle finna, att behållningen från år 1885 icke blifvit genom sedermera
inträffade förhållanden minskad, utan nu är i dess helhet tillgänglig,
tillåter jag mig här meddela följande, med ledning af landsböckerna
för sistlidet år samt en del af de förvaltande verkens räkenskaper,
inom Statskontoret uppgjorda beräkning af öfverskott och brister
å 1886 års statsreglering:
öfverskott hafva uppstått å följande inkomsttitlar, nemligen:
Trosspassevolansafgift...........................*............
.. med
kronor
384
—
Tillfälliga rotevakansafgifter..........................
11
11
7,289
—
Soldatvakansafgift ............................................
11
11
1,683
—
Båtsmansvakansafgift ......................................
11
11
25,759
—
Bergverkstionde...................................................
11
11
2,630
—
Mantalspenningar...............................................
11
11
27,269
■—
Bötesmedel.............................................................
11
11
27,203
—
Skogsmedel ....................................................
11
11
52,220
—
Extra uppbörd...................................................
11
11
9,011
—
Tullmedel...............................................................
11
11
3,233,528
—
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och
rättigheter ..................................................... „
11
17,313
.
Stämpelmedel .....................................................
11
11
589,859
—
Bränvinstillverkningsskatt .............................
11
11
3,315,300
—
Hvitbetssockertillverkningsafgift ...................
11
11
173,020
—
Bevillning af fast egendom samt af inkomst ,,
1’
496,831
—
Säger
kronor
7,979,299
—
Deremot har brist uppstått å
Grundskatt.................................. med kronor
Kyrkotionde................................. ,, ,,
Kavalleriregementenas hästva-
kansspanmål........................ ,, ,,
Arrendemedel .............................. ,, „
Kontrollstämpelmedel .............. ,, ,,
Jernvägstrafikmedel................. ,, ,,
7,518: —
15,794: —
43,432: —
195,397: —
3,351: —
1,300,000: —
1,565,492
och skulle således öfverskottet af inkomster
utgöra
kronor
6,413,807
——
Bristerna å förslagsanslagen, efter afdrag af
de på en del anslag uppkomna öfverskott, hafva
befunnits uppgå till .....................................................
11
1,780,432: -
och skulle alltså öfverskottet å 1886 års
reglering utgöra........................................
stats-
kronor
4,633,375: —
1886 års
statsreglering.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
Enär räkenskaperna ännu ej undergått den i och för rikshufvudbokens
upprättande erforderliga granskning, torde de belopp, hvilka
här ofvan uppgifvits, i någon mån afvika från det resultat, den blifvande
rikshufvudboken kominer att utvisa.
Behållningen från år 1886 var visserligen, när jag den 12 sistlidne
Januari yttrade mig vid statsregleringens uppgörande för senast
församlade Riksdag, icke beräknad till högre belopp än kronor 4,034,000,
men icke ens till hela detta belopp torde den böra tagas i anspråk
vid en kommande statsreglering af skäl, som jag anhåller att nu få
något närmare utveckla. I förestående öfverskott ingår nemligen jemväl
den debiterade tillverkningsskatten för bränvin, som, qvarliggande
å nederlag, icke blifvit till disposition anmäldt och för hvilket skatten
följaktligen icke i verkligheten influtit. Beloppet af tillverkadt bränvin,
som icke åtgått för inhemsk förbrukning, har från år 1883, sedan
hvilken tid icke någon nämnvärd utförsel egt rum, betydligt ökats, så
att statsverkets fordran för ogulden bränvinstillverkningsskatt vid slutet
af år 1886 utgjorde ej mindre än 3,944,368 kronor 9 öre, som ingå
bland statsverkets bokförda tillgångar. Med gällande föreskrifter är
det visserligen öfverensstämmande, att skatten för allt inom landet tillverkadt
bränvin debiteras för att antingen vid tiden för bränvinets
disposition uttagas eller ock uppföras såsom fordran, för hvilken valuta
kommer att inflyta endast i det fall, som varit hufvudsakligen rådande
under senast förflutna tid, att nemligen bränvinet från nederlag uttages
för disposition inom landet, men i händelse bränvinet kommer att exporteras
inträffar, att antingen skatten, om den blifvit erlagd, skall
restitueras eller att densamma, om bränvinet utföres från nederlag,
afföres och således aldrig kommer att i statens kassor inflyta. Det
torde ock vara att förvänta, att marknad nu måste utom landet sökas
för den ständigt växande qvantitet bränvin, hvarmed tillverkningen
öfverstiger förbrukningen, och när detta sker, upphör statens fordringsrätt
i den debiterade tillverkningsafgiften.
Från beräknade öfverskott lär för sådant fall böra afdragas så
stort belopp, som svarar mot skatten för det exporterade bränvinet
jemte författningsenligt medgifna 2 procent derå, om bränvinet före exporten
blifvit renadt, och staten måste, då förberedelser till dylik utförsel
redan lära vara vidtagna, hålla sig beredd på ett sådant afdrag
i dess beräknade tillgångar, likasom han tillförene måste vara redo att
tillhandahålla motsvarande belopp i form af restitution af erlagd skatt,
hvilka medel då utgingo från sjunde hufvudtitelns anslag till institutioner.
Ehuru något förslag om användning af öfverskotten från år 1886
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
7
icke för närvarande skall till pröfning framställas, har jag tillåtit mig
redan nu fästa uppmärksamheten på omförmälda förhållande, på det
att icke afkortning eller restitution af tillverkningsafgifter, debiterade
från flera år, må i sin helhet drabba 1887 års bokslut, om, såsom antagligt
är, en betydligare utförsel af nu på nederlag liggande bränvin
kommer till stånd under återstoden af innevarande år. Min framställning
afser derför att — då det torde blifva nödigt att öfvergå till en
sådan förändrad bokföring af debiterade tillverkningsafgifter, att hädanefter
endast den verkligen influtna skatten upptages bland statens inkomster
•— antyda lämpligheten att vid dispositionen af öfverskotten
för år 1886 tillse, det under öfvergångstiden afkortning af den genom
flerårig debitering uppkomna tillgången må fördelas på åtminstone två
år eller med andra ord att på öfverskotten för 1886 och 1887 med
hälften för hvardera året fördelas den sannolikt förestående afkortning
af tillverkningsskatt, som kan komma att eg a rum i detta års räkenskaper
till ett belopp af omkring fyra millioner kronor, motsvarande
skatten för omkring tio millioner liter bränvin, hvarmed tillverkningen
jemte det vid årets början å nederlag liggande bränvinet torde komma
att öfverstiga den påräkneliga förbrukningen under innevarande år.
Hänvisande till Statskontorets förslag till inkomsternas beräkning
för år 1888, anhåller jag att få särskildt yttra mig rörande nedannämnda
inkomsttitlar.
Under titeln grundskatt har Statskontoret beräknat ett inkomstbelopp
af 4,097,000 kronor eller samma summa, hvartill denna inkomsttitel
efter den år 1885 vidtagna nedsättning i grundskatten upptagits
i såväl 1886 som 1887 årens riksstater. Jag har väl icke anledning
att mot denna beräkning göra någon erinran, men bör påminna, att
den nådiga proposition, som Eders Kongl. Maj:t den 6 i denna månad
beslutit att till Riksdagen aflåta om upplösning, räknadt från den 1
Januari 1888, af det nu bestående rättsförhållandet mellan kronan och
Sala bergslag, förutsätter, att den afgift, hvilken under namn af
grufvedrängshjelp af hemmanen i Salbergs län erlägges till bergslaget,
skall indragas till kronan och, efter omsättning i penningar, utgöras
med trettio procent nedsättning enligt nådiga kungörelsen den 5 Juni
1885. Den tillökning, som, i händelse af bifall till berörda nådiga
proposition, komme att uppstå i förevarande inkomsttitel, uppgående
till något mer än 5,000 kronor, torde emellertid, med afseende å beloppets
obetydlighet, icke böra föranleda annan ändring i inkomsttitelns
beräkning, än att slutsumman afrundas till 4,100,000 kronor;
och hemställer jag alltså, under förutsättning af Riksdagens bifall till
Grundskatt.
4
8 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
omförmälda nådiga proposition, att inkomsten af grundskatt må i 1888
års stat upptagas till sistnämnda belopp.
Båtsmansva- Med hänsyn till beräkningen af båtsmansvakansaf''giften anhåller
ltansafgiften. ja^ ^ erinra? att enligt det förslag, som Eders Kong!. Maj:t den 31
sistlidne December beslutit framlägga för Riksdagen om båtsmanshållets
successiva ställande på vakans, en åttondedel af nu varande effektiva
rotar eller 587 rotar äro afsedda att årligen göras vakante. Då vakansafgiften
för båtsmaushållet i medeltal utgör 110 kronor för rote, skulle
vakansafgiften för de 587 rotar, hvilka under år 1888 komma att ställas
på vakans, uppgå till 64,570 kronor. Afräknas härifrån det belopp,
hvarmed, jemlikt nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885, dessa rotar vid
vakanssättningen blifva berättigade att åtnjuta afkortning å afgiften,
eller 30 procent, skulle den tillökning i båtsmansvakansafgiften, som,
i händelse af bifall till omförmälda förslag, är att påräkna, komma att
uppgå till 45,199 kronor eller i jemnadt tal 45,000 kronor. Jag hemställer
följaktligen, att förevarande inkomsttitel, som af Statskontoret
beräknats till oförändradt belopp af 183,000 kronor, må, under antagande
af Riksdagens bifall till Eders Kongl. Maj:ts förslag rörande
båtsmanshållets ställande på vakans, höjas med 45,000 kronor och således
i riksstaten för år 1888 utföras med 228,000 kronor.
Arrende- Arrendemedlen, som beräknats för år 1886 till 3,270,000 kronor
medel. 0ch f£r innevarande år till 3,150,000 kronor, hafva för år 1885 influtit
med 3,104,909 kronor. I betraktande af den fortgående minskning,
som under de sista åren egt rum i dessa medel, förorsakad dels i
någon mån af nedgång i markegångsvärdena, hvarå en del af arrendeinkomsterna
ännu äro beroende, dels af erhållna lägre arrendeafgifter
vid ny utarrendering och dels af ökningen i de vid hvarje uppbördsårs
slut utestående restantier, har Statskontoret ansett arrendemedlen icke
böra för år 1888 upptagas högre än till 2,800,000 kronor. Om äfven,
med hänsyn till det belopp, hvartill arrendemedlen uppgått för åren 1885
och 1886, den nu föreslagna minskningen med icke mindre än 350,000
kronor måhända är något större, än som kan anses betingad af kända
förhållanden, finner jag mig likväl icke böra ifrågasätta någon ändring
i Statskontorets beräkning af förevarande inkomsttitel. Eders Kongl.
Maj:t har nemligen i proposition den 15 i denna månad föreslagit
Riksdagen att, med vissa undantag, för arrendatorer af kronoegendomar
medgifva tio procents nedsättning i arrendebeloppen för år 1886, och
ehuru jag, i ovisshet om huru förhållandena kunna framdeles gestalta
sig, icke ansett mig böra ifrågasätta eu sådan nedsättning i 1888 års
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 9
arrenden samt det inflytande, en sådan nedsättning skulle utöfva å
kronans inkomster, således ej nu bör tagas i beräkning, mana dock
de nuvarande konjunkturerna för jordbruket till iakttagande af all varsamhet
vid beräkningen.
Bergverhstionden, i 1887 års riksstat upptagen till 12,000 kronor,
har, enligt livad Statskontoret meddelat, under åren 1883—1885 i medeltal
uppgått till 15,585 kronor, deraf för tionden från Sala silfververk
belöpt 14,980 kronor. I händelse den af mig förut omförmälda, af
Eders Kongl. Maj:t beslutade proposition till Riksdagen om upplösning
af det bestående rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag vinner
godkännande, kommer efter 1888 års ingång tionde från Sala silfververk
icke längre att utgöras. Det synes för dylikt fall icke vara skäl
att i riksstaten under särskild! titel vidare upptaga det obetydliga, till
endast omkring 600 kronor uppgående belopp, som i tionde erlägges
af andra bergverk. Jag tillåter mig derföre, under förutsättning af
Riksdagens bifall till omförmälda nådiga proposition, föreslå, att, med
uteslutande ur riksstaten af inkomsttiteln »Bergverkstionde», det skattebelopp
af denna art, som efter Sala silfververks befriande från tiondes
utgörande fortfarande kommer att utgå, må upptagas och redovisas
under titeln »Extra uppbörd».
Telegraf medlen, som under en följd af år till och med det sistförflutna
i riksstaten upptagits till 1,330,000 kronor, hafva för år 1885
uppgått till 1,325,127 kronor 32 öre. Den minskning i telegrafverkets
portoinkomst, som inträdde under sistnämnda år och, ehuru jemförelsevis
obetydlig, föranledde, att telegrafmedlen vid statsregleringen för år
1887 beräknades till nedsatt belopp af 1,300,000 kronor, har varit i
tilltagande under år 1886, då verkets inkomster blott uppgått till
1,246,527 kronor 69 öre. Isynnerhet har portouppbörden af den inländska
telegramvexlingen vant i fallande, hvartill Telegrafstyrelsen enligt
skrifvelse den 12 November 1886 ansett hufvudsakliga anledningen
vara att finna i de alltmer utsträckta telefonförbindelserna, hvilka ledde
till minskadt anlitande af telegrafen. Då det vore att befara, att den
inländska telegramvexlingen fortfarande komme att lida stort afbräck
i följd af den alltför ogynsamma konkurrensen med de af enskilda
bolag och föreningar upprättade telefonförbindelser, har Telegrafstyrelsen,
äfven under förutsättning af en något ökad liflighet i affärsrörelsen,
ansett en väsentligare höjning i portoinkomsten, sådan denna visat sig
under år 1886, icke vara att påräkna under den närmaste framtiden;
Bill. till Riksd. Prof. 1887 B. 1 Sami. 1 Afd. . 2
Bergverks
tionde.
Telegraf
medel.
10 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
och hemställer Styrelsen, under åberopande häraf, att telegrafmedlen i
1888 års stat måtte upptagas allenast till 1,250,000 kronor.
Olägenheterna för telegrafverket af konkurrensen med telefonen
hafva redan varit af Riksdagen uppmärksammade. Då nemligen Riksdagen
i underdånig skrifvelse den 8 Maj 1886 anhöll, att Eders Kong].
Maj:t ville taga i öfvervägande lämpligheten af ordtariffs införande för
den inländska telegramvexlingen och i sammanhang härmed af nedsättning
i det nuvarande telegramportot, anförde Riksdagen såsom skäl
härför, jemte behofvet af billigare kommunikationsmedel för näringslifvet,
nödvändigheten att genom nedsatta utgifter för telegraferingen
sätta telegrafverket i tillfälle att med framgång upptaga täflan med
telefonen. Af den utredning, Telegrafstyrelsen meddelade i anledning
af denna Riksdagens skrifvelse, visade det sig emellertid, att den nedsättning
i telegramportot, Riksdagen antydt såsom företrädesvis lämplig,
eller att portot bestämdes till 50 öre för telegram om tio ord med
tillägg af 5 öre för hvarje öfverskjutande ord, skulle så betydligt nedbringa
inkomsten af den nuvarande inländska telegramvexlingen, att
en tillväxt i telegrammens antal med närmare 100 procent skulle erfordras,
för att åter uppbringa inkomsten till det nuvarande beloppet;
vid hvilket förhållande och då hvarje mer omfattande tillväxt i telegrammens
antal måste medföra väsentligen ökade utgifter för såväl
telegraflinier och apparater som för telegraferingens besörjande, en
dylik förändring i telegramportot icke kunde undgå att åtminstone
under en följd af år för telegrafverket vålla en betydande underbalans.
Alternativt ifrågasatte Telegrafstyrelsen andra förändringar i telegramportot,
innefattande eu mindre nedsättning deri; men då äfven dessa,
för att kunna genomföras utan att försvåra telegrafverkets finansiella
ställning, erfordrade ett vida mera ökadt anlitande af telegrafen, än
som under nuvarande tryckta ekonomiska förhållanden kunde för den
närmare framtiden påräknas, fann Eders Kongl. Maj:t, vid ärendets
föredragning den 29 sistlidne Oktober, icke skäl att för det dåvarande
vidtaga någon åtgärd i den riktning, Riksdagens skrifvelse afsåg.
Det torde i öfrigt lätt nog inses, att, äfven om en nedsättning i
telegramportot framdeles skulle finnas böra ega rum, en dylik nedsättning
icke kan göras så betydande, att telegrafen, hvad prisbilligheten
angår, skulle kunna upptaga täflan med telefonen. Den enda möjliga
utvägen att under närvarande förhållanden bibehålla jemvigten mellan
telegrafverkets inkomster och dess utgifter synes mig derföre vara
att i möjligaste mån nedbringa utgifterna för verkets drift. 1 denna
riktning har man äfven under de senare åren fortgått, och det förslag
till utgiftsstater för telegrafverket, som Telegrafstyrelsen framlagt för
opaginerad Kontrollera mot PDF
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. H
år 1888 och för hvilket jag torde närmare få redogöra vid behandlingen
af sjunde hufvudtiteln, upptager en slutsumma af 1,275,000 kronor,
utvisande, i jemförelse med de af Riksdagen för innevarande år godkända
utgiftsstaterna, en minskning af 12,709 kronor.
I likhet med Telegrafstyrelsen anser jag föga förhoppning förefinnas,
att telegrafmedlen skola för år 1888 öfverstiga det af Styrelsen
beräknade beloppet af 1,250,000 kronor. All möjlighet torde likväl
icke saknas, att innan dess en lyftning kan inträda i affärslifvet, hvarigenom
ökade inkomster komma att tilltöras telegrafverket. Då emellertid
detta verk hittills kunnat af egna inkomster bestrida kostnaderna
för ej mindre verkets drift och underhåll, än dess tidsenliga utveckling,
och då jemväl tillförene inträffat, att verkets inkomster något
år visat sig otillräckliga för utgifterna, men derefter åter höjt sig, så
att uppkommen brist kunnat genom följande års öfverskott betäckas,
synes mig den omständighet, att verkets inkomster under år 1888
antagits komma att i någon mån understiga utgifterna, icke utgöra
tillräcklig anledning att i staten upptaga inkomsterna lägre än det beräknade
utgiftsbeloppet och, såsom Telegrafstyrelsen ifrågasatt, hos Riksdagen
begära anvisande af andra statsmedel till fyllande af den möjligen
uppkommande bristen. Derest en sådan brist skulle uppstå, lärer
Eders Kongl. Maj:t vara i tillfälle att af tillgängliga medel förskjuta
det för verket erforderliga beloppet, mot skyldighet för verket att, när
och i den mån dess tillgångar under gynsammare omständigheter det
medgifva, återgälda förskottet. Jag hemställer alltså, att telegrafmedlen
må i riksstaten upptagas till 1,275,000 kronor.
Skogsmedlen äro af Statskontoret för år 1888 beräknade till samma Skogmedel.
belopp, hvartill de upptagits i innevarande års stat, eller till 1,600,000
kronor. Då jag, i samband med det förslag till reglering af skogsstaten,
som torde få föreläggas Eders Kongl. Maj:t vid behandlingen af
de till sjunde hufvudtiteln hörande delar af statsreglering^, har för
afsigt föreslå, dels att de afgifter för virkesutsyning å vissa skogar i
Kopparbergs och de norrländska länen, hvilka jägmästare för närvarande
ega uppbära af enskilde, skola i stället erläggas till statsverket
och ingå bland skogsmedlen, dels ock att godtgörelse efter vissa grunder
skall komma statsverket till godo och redovisas bland skogsmedlen
för de till skogsskötseln hörande förrättningar, som af skogsstaten utföras
å de ecklesiastika skogarne och å häradsallmänning^, hvilka stå
under skogsstatens omedelbara vård, samt den tillökning i skogsmedlen,
som häraf kan förväntas uppstå, blifvit beräknad till lägst 68,000 kronor
för år, hemställer jag, under förutsättning af bifall till hvad jag i
opaginerad Kontrollera mot PDF
Extra
uppbörd
-
Tullmedel.
Inkomsternas
uppställning.
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
berörda hänseenden kommer att föreslå, att skogsmedlen måtte i 1888
års stat få upptagas till 1,668,000 kronor.
Med erinran om hvad jag yttrat i fråga om inkomsttiteln »bergverkstionde»
och under dervid angifven förutsättning, hemställer jag,
att inkomsten af extra uppbörd, som af Statskontoret beräknats till 90,000
kronor, måtte höjas med ett belopp, som för vinnande af jernnt tusental
torde få beräknas till 1,000 kronor, då summan skulle blifva 91,000
kronor.
Emot Statskontorets beräkning af öfriga ordinarie inkomster har
jag ej anledning att göra någon erinran.
Beträffande bevillningarne, hvilka af Statskontoret ansetts böra
upptagas till ett sammanlagdt belopp af 55,200,000 kronor, finner jag
mig böra föreslå förändring endast i afseende å tullmedlen. Dessa medel,
som i innevarande års stat äro upptagna till 29,000,000 kronor,
har Statskontoret, med anledning af den under de två sista åren inträffade
minskning i tulluppbörden, beräknat till nedsatt belopp af
28,500,000 kronor. Då emellertid tullinkomsterna för år 1886, ehuru
något understigande det föregående årets, uppgått till 32,233,527 kronor
87 öre samt under första qvartalet af innevarande år med 793,756
kronor 83 öre öfverstigit uppbörden under samma tid föregående år,
synes mig denna inkomsttitel, utan frånträdande af den varsamhet,
som varit kännetecknande för beräkningen af statsverkets inkomster
vid de senare årens statsregleringar, kunna upptagas till enahanda belopp
som i 1887 års riksstat. Jag hemställer alltså, att tullmedel må
i 1888 års stat beräknas med 29,000,000 kronor.
Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1888 må
med de belopp,^ jag här föreslagit, få i statsverkspropositionen upptagas
i den ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den
vanliga fördelningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det
tillåtas mig afl, likasom vid föregående tillfällen iakttagits, låta här
inflyta en gruppering af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga
uppställningen lemnar eu öfversigt af dessa inkomsters olika
natur ur finansiel synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad
art.
Denna öfversigt angifver såsom
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
13
Statsverkets inkomster:
A. Inkomster, som ej utgöra skatter:
11
11
arrendemedel ...........
skogsmedel ...............
jernvägstrafikmedel
postmedel .................
telegrafmedel .........
bötesmedel................
extra uppbörd... .....
B. Skatter:
a) allmänna:
tullmedel ............ kronor 29,000,000: —
bränvinstillverk
-
kronor 2,800,000
„ 1,668,000
6,000,000
6.300.000
1.275.000
240,000
91,000
ii
ii
ii
ningsskatt......
hvitbetssockertill
verkningsafgift
stämpelmedel.
.....
mantalspenningar
bevillning af fast
egendom samt
af inkomst......
b) af viss fastighet:
grundskatt..........
kyrkotionde........
kavalleriregementenas
hästvakans
spanmål
............
trosspassevolans
afgift-.
.................
tillfälliga roteva-''
kansafgifter ......
soldatvakansafgift
båtsmansvakansafgift
..................
ii
ii
ii
13,000,000:
200,000
3,400,000
650,000
3,500,000: — 49,750,000:
kronor 4,100,000:
„ 250,000:
11
11
300,000: —
26,000: —
63,000: —
106,000: —
228,000: —
5,073,000:
Transport kronor 54,823,000:
18,374,000: —
18,374,000; —
Öfverskott
från postverket.
14 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
Transport kronor 54,823,000:— 18,374,000: —
c) särskilda afgifter:
fyr-och båkmedel kronor 1,200,000: —
25,000: —
» 300,000: — 1,525,000: — 56,348,000: -
Summa kronor 74,722,000: —
I 1887 års riksstat upptogos bland tillgångarne öfverskott af
postverkets från år 1885 och föregående år besparade medel med
1,800,000 kronor, utgörande det belopp, hvartill dessa öfverskott beräknades
uppgå, efter afdrag af dels 1,000,000 kronor, stälda till postverkets
förfogande såsom kassaförlag, och dels 224,500 kronor, som
1885 års Riksdag anvisat att, tillika med postverkets inkomster för år
1886 inom ett beräknadt belopp af 5,470,000 kronor, vara att tillgå
för bestridande af verkets utgifter för sistnämnda år.
Enligt mig tillhandakommen uppgift från Generalpoststyrelsen
hafva postverkets öfverskott intill 1885 års slut öfverskjutit den beräkning,
som följdes vid uppgörande af 1887 års riksstat, med 105,500
kronor. I den skrifvelse af den 29 November 1886, hvarmed Generalpoststyrelsen
till Eders Kougl. Maj:t öfverlemnat förslag till stater för
postverket under år 1888, har Styrelsen vidare anmält, att resultatet
af postverkets rörelse under den då gångna delen af år 1886 varit
sådant, att öfverskott för året med all säkerhet komme att uppstå, som
tilläte att till statsverket öfverlemna belopp, motsvarande hvad postverket
af de föregående årens besparingar fått sig för året anvisadt,
eller 224,500 kronor.
Då det sålunda kan anses i närvarande stund kändt-, att postverket,
utöfver i föregående statsregleringar beräknade öfverskott, förfogar
öfver sådana, som icke äro för verkets eget behof erforderliga,
till belopp af mer än 300,000 kronor, och, likasom i 1887 års riksstat
upptagits beräknade öfverskott af postmedel för tiden intill 1885 års
utgång, odisponerade dylika öfverskott för tiden intill 1886 års slut
torde böra ingå i 1888 års statsreglering, hemställer jag, att bland
tillgångarne i 1888 års riksstat måtte få upptagas öfverskott från postverket
med 300,000 kronor.
kontrollstämpel
medel.
.................
bevillningsafgifter
för särskilda förmåner
och rättigheter
....................
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 15
Under en längre följd af år har den på Riksbankens rörelse uppkomna
vinst disponerats sålunda, att hälften deraf i jemnadt belopp
tagits i anspråk för statsverkets utgifter, medan återstående delen stälts
till bankens eget förfogande. Då sistlidet års Riksdag beslöt, att bankovinsten
för år 1885 skulle i dess helhet bibehållas för Riksbankens
räkning, torde detta beslut böra uppfattas snarare såsom en undantagsåtgärd,
framkallad af de mer än vanligt rika tillgångar, hvaröfver statsverket
då förfogade till utgifternas betäckande, än såsom en tillkännagifven
afsigt från Riksdagens sida att för framtiden bryta med den
grundsats i fråga om dessa vinstmedels användning, hvilken så länge
varit tillämpad. Det synes mig i öfrigt, med hänsyn till de betydande
kapital, staten nedlagt i Riksbankens rörelse, vara en berättigad fordran
från statsverkets sida, att den årliga afkastningen å dessa kapital till
någon del kommer statsverket till godo och icke uteslutande reserveras
för bankens framtida behof. Jag hemställer derföre, att af Riksbankens
vinst för år 1886, hvilken belöpt sig till 2,496,938 kronor 30 öre, må
för statsverkets behof, till utbetalning vid den tidpunkt under år 1888
Riksdagen bestämmer, anvisas ett belopp af 1,250,000 kronor.
Om, under förutsättning af bifall till hvad jag sålunda föreslagit,
till slutsumman af statsverkets ofvan beräknade
inkomster ................................................................... kronor 74,722,000: —
lägges:
öfverskott af statsregleringen för år 1885 ............ „ 8,293,000: —
öfverskott från postverket ......................................... „ 300,000: —
samt nyssnämnda belopp af Riksbankens vinstmedel
för år 1886 ............................................... „ 1,250,000: —
så erhålles för statsregleringen år 1888 en tillgång
af................................................................... kronor 84,565,000: —
De af föredragande departementschefen sålunda i afseende å beräkningen
af statsverkets ofvan omförmälda tillgångar och dermed
sammanhängande ämnen gjorda hemställanden och förslag, i hvilka
statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen
gilla och bifalla.
BUcsbankena
irinstmedel.
Ex protocollo:
Axel Adelgren.
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
1
Bil. lätt. Å.
Till Konungen.
Jemlikt gällande instruktion åligger det Statskontoret att årligen före
den 15 December till Eders Kongl. Maj: t afgifva berättelse om statsverkets
inkomster under det sistförflutna året jemte förslag till deras beräknande vid
nästföljande statsreglering med hvad mera, som kan tjena till upplysning
vid uppgörande af den nådiga propositionen till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof; och får Statskontoret berörda nådiga föreskrift
för innevarande år härmed i underdånighet fullgöra.
Bill. till Riksd. Prat. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd.
1
2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkstält granskning
af 1884 och 1885 årens rikshufvudböcker jemte öfriga räkenskaper
öfver statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under samma år;
och Statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet i de berättelser
angående statsverkets tillstånd under nämnda båda åren, hvilka före revisionsförrättningarnes
början blifvit af detta embetsverk afgifna och sedermera till
revisorerne ötverlemnade.
Jemlikt föreskrift i 39 § af riksdagsordningen skola räkenskaper och
öfriga statsverket rörande handlingar för Riksdagens statsutskott hållas tillgängliga
för verkställande af den granskning, som vid fullgörande af bemälda
utskotts åliggande att utreda och uppgifva statsverkets tillstånd och
behof må vara erforderlig.
Beträffande unasättningsfonden afgifver Statskontoret särskild underdånig
berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna fond genom
räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas statsutskottet
tillhanda.
Hvad angår statsverkets inkomster för år 1888, har Statskontoret ansett
desamma böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a) utvisar och, enligt
hvad tabellen litt. b) ådagalägger, för denna beräkning i allmänhet lagt till
grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp, hvilka åter äro
hemtade från de för samma år afslutade rikshufvudböckerna. Yid upprättandet
af förslaget till inkomstberäkningen har för öfrigt afseende blifvit fästadt
dels derpå, huruvida inkomsterna varit i jemnt stigande eller fallande, dels
på de vid vissa titlar förekommande särskilda förhållanden, för hvilka Statskontoret
får här nedan i underdånighet närmare redogöra; börande Statskontoret
tillika anmärka, att de uti sist åberopade tabell upptagna inkomstbelopp
för de närmast förflutna trenne åren, med undantag af jernvägstrafikmedlen,
som afse de till Statskontoret levererade summor, utgöra hvad som
före uppbördsårets slut, den 30 April påföljande år, varit af inkomsterna
disponibelt • till statsutgifters bestridande och att således afdrag skett för de
vid sistnämnda tidpunkt, enligt de derefter afgifna summariska redovisningarne,
utestående restantier och uppbördspropriebalanser.
Ordinarie inkomster.
Grundskatten, under hvilken inkomsttitel äro, jemlikt 1885 års Riksdags
beslut och Kong! kungörelsen den 5 Juni samma år och med iakttagande
af medgifven nedsättning, sammanförda ränta och kronotionde å
hemman och lägenheter, äfvensom det förut under titel »vakansafgift af nyroterad
jord» beräknade värdet å drängespanmålen i Färentuna härad af
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
3
Stockholms län, är såväl i innevarande som nästkommande års riksstater beräknad
till 4,097,000 kronor.
För år 1885 uppgående till 4,319,328 kronor, har räntan öfverstigit
inkomsten för hvart och ett af de båda närmast föregående åren, hvaremot
kronotionden, för samma år belöpande sig till 1,382,632 kronor, något understigit
föregående års uppbörd. Dessa förhållanden äro föranledda dels af
vexlingarne emellan restantierna vid sistförflutna uppbördsårs början och slut
samt dels deraf att inom Yermlands län under år 1885, till följd af Ivongl.
kungörelsen den 9 Juni 1871 angående tackjerqstiondens upphörande, såsom
ränta efterräkningsvis debiterats ett belopp af mera än 31,000 kronor. Med
afseende härå och då kännedom ännu saknas dels om verkliga resultatet af
den vid 1885 års riksdag medgifna nedsättning i grundskatten samt dels
om det belopp, hvartill statsverkets behållna inkomst af de på grund af
Ivongl. kungörelsen den 11 September 1885 inlösta skattefrälseräntor in. m.
kan, efter föreskrifven omsättning, uppgå, lärer någon förändrad beräkning
af inkomsttiteln grundskatt nu icke kunna ifrågasättas, utan torde densamma
äfven i 1888 års riksstat få upptagas med 4,097,000 kronor.
Kyrkotionden, som i 1886 års riksstat upptagits med 258,000 kronor,
är i 1887 års riksstat beräknad till 250,000 kronor.
Inkomsten har utgjort
år 1883 .................................................................... kronor 258,507: —
„ 1884 .................................................................... „ 251,393: —
„ 1885 ..................................................................... „ 244,437: -
och således för sistnämnda år understigit beräkningen för år 1887. Då
emellertid denna beräkning i det närmaste öfverensstämmer med medeltalet,
251,446 kronor, af de sistförflutna trenne årens inkomst, torde inkomsttiteln
kyrkotionde i 1888 års riksstat upptagas med oförändradt belopp af 250,000
kronor.
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål, som på grund af nådiga
beslut den 27 December 1873 och den 30 Januari 1874, intill dess annorlunda
kan varda förordnadt, årligen erlägges af rusthållen vid det afsutna
kavalleriet med 139,658 kubikfot 4 kannor, hälften råg och hälften korn,
har i penningevärde uppgått
år 1883 till .............................................................. kronor 332,783: —
„ 1884 „ „ 321,651: —
„ 1885 „ „ 306,549: —
eller i medeltal för dessa tre åren till ............................. „ 320,328:
4 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Denna inkomst, beräknad i riksstaten för innevarande år till 340,000
kronor och i 1887 års riksstat till 320,000 kronor, är beroende af vexlande
markegångspris och har såväl under nyssnämnda som närmast der förut
gångna åren varit i fallande samt för år 1885 understigit beräkningen för
år 1887 med nära 14,000 kronor; och torde densamma i 1888 års riksstat
icke upptagas till högre belopp än 300,000 kronor.
Trosspassevolansafgift, i såväl innevarande som nästkommande års
riksstat beräknad till 26,000 kronor, har i medeltal för de trenne sistförflutna
åren uppgått till 26,471 jcronor och således lemnat något öfverskott, dock
ej af den betydenhet, att förändring i den senast gjorda beräkningen deraf
bör föranledas.
Tillfälliga rotevakans af gifter, i riksstaten för år 1887 beräknade till
63.000 kronor, hafva i medeltal för åren 1883—1885 belöpt sig till 82,301
kronor. I denna inkomsttitel innefattas, utom utgifter af rusthåll och rotar
för uraktlåten rekrytering, jemväl de vid början af år 1878 till statsverket
tills vidare indragna afgifterna af åtskilliga till underofficerares aflöning förut
anslagna vakanta rusthåll och rotar vid infanteriet. Sist omförmälda rusthåll
och rotar skola, jemlikt 1885 års Riksdags beslut, erhålla lindring med
tretio procent. Om denna lindring, beräknad att uppgå till något mera än
16.000 kronor, fråndrages nyssnämnda medeltal, 82,301 kronor, återstå omkring
66,000 kronor eller omkring 3,000 kronor utöfver det i 1887 års riksstat
beräknade beloppet; lärande denna beräkning äfven för år 1888 bibehållas.
Soldatvakansafgift, innefattande dels de afgifter af den nya ordinarie
soldatroteringen, som före innevarande år redovisats under titeln »vakansafgifter
af nyroterad jord», dels de förut under särskild titel i riksstaten upptagna
»vakansafgifter af bergslag» samt dels de afgifter af trenne rotar i
Sårna, Idre och Hede byar i Kopparbergs län, hvilka med innevarande år
indragits till statsverket, är med tillämpning af de värden å rotering, som i
och för beräknande af den vid 1885 års riksdag medgifna lindring i detta
besvär blifvit bestämda, samt, med ledning af 1882 års räkenskaper i fråga
om rotarnes antal, i riksstaten för innevarande och nästkommande år upptagen
till 106,000 kronor. Yäl utvisa 1885 års räkenskaper, att antalet af
sådana rotar, som tillkommit i följd af ny rotering, sedan nyssnämnda oeräkning
uppgjordes, ökats med omkring 20 rotar; men denna tillökningtorde
för det närvarande icke böra föranleda till någon förändrad beräkning
af denna inkomsttitel.
Båtsmansvakansafgift. I 1887 års riksstat, likasom i den för innevarande
år, beräknad till 183,000 kronor, innefattar denna inkomsttitel afgifter
af städernas båtsmanshåll, af sex båtsmansrotar på Yisingsö, af nio
båtsmansrotar i Södra Möre härad af Kalmar län, af den nya båtsmansindel
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
D
ningen i Blekinge, af den nya ordinarie båtsmansroteringen, af utsockne frälsehemman
i Halland samt af de på tioårig vakans satta rusthållen i Blekinge
och Södra Möre härad. Statskontoret, som icke funnit anledning att föreslå
någon ändring i den nu antagna beräkningen, hemställer, att båtsmansvakansafgiften
måtte äfven i 1888 års riksstat upptagasmed 183,000 kronor.
Arrendem,edel. Denna inkomsttitel, som uti innevarande års riksstat beräknats
till 3,270,000 kronor, är för år 1887 upptagen med 3,150,000 kronor.
Inkomsten har utgjort
för år 1883 .......................................................... kronor 3,155,771: —
„ „ 1884 ............................................................ „ 3,036,486: —
„ „ 1885, det första året, för hvilket de
till landshöfdingelöneregleringsfonden förut ingångna
arrenden och afgäldsbelopp upptagits
bland statsverkets inkomster af arrendemedel, ,, 2,994,772: —
Med inberäkning af nämnda fonds arrenden och afgälder skulle statsverkets
arrendemedel hafva uppgått
för år 1883 till..................................................... kronor 3,295,934: —
„ „ 1884 „ ................................................... „ 3,178,976: -
Beträffande 1885 års uppbörd får Statskontoret underdånigst anföra,
hurusom genom Kongl. brefvet den 12 Mars innevarande år vissa arrendatorer
af för statsverkets räkning utarrenderade egendomar inom Skaraborgs
län medgifvits anstånd intill den 1 sistlidne Oktober med erläggande af
en del af arrendeafgifterna, samt att vid uppbördsårets slut den 30 April af
sådan orsak såsom oguldna balanserade arrendemedel uppgingo till 110,137
kronor. Då, enligt hvad hit inkomna ränteriredogörelser från nämnda län
utvisa, dessa medel numera under Oktober och November månader i kronans
kassa influtit, har inkomsten af arrendemedlen för år 1885 således uppgått
till 3,104,909 kronor.
Enligt hvad Statskontoret i underdånig berättelse den 8 December
nästlidet år förmälde, hade arrendemedlen redan under dä sistförfluten trenne
år varit i fällande, och af hvad här ofvan upplysts angående uppbörden framgår,
att berörda förhållande fortfarit äfven under den nu tilländagåugna treårsperioden.
Orsakerna härtill torde vara att söka dels och i någon mån
i minskningen uti markegångsvärdena, hvarå en del af arrendeinkomsterna
ännu är beroende, dels deri att vid förnyad utarrendering af statens egendomar
understundom lägre arrendeafgifter än de uti de äldre kontrakten bestämda
måst antagas, samt dels i ökningen af de vid slutet af hvart och ett
af de sistförflutna uppbördsåren utestående restantierna, för Indika, såsom
ofvan nämnts, afdrag från den debiterade uppbörden skett. Dessa restantier
uppgingo vid uppbördsårets slut
6
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
den SO April 1883 till.
„ „ „ 1884
n ii 51 1885 ,, ..........................................
,, ,, „ 1886, efter afdrag af ofvan omför
mälda,
numera erlagda afgifterna inom Skaraborgs
län, till ............................................................
kronor
55
55
55
191,961:
235,280:
338,273:
445,714:
15
26
56
Då icke med någon visshet torde kunna antagas, att de tryckta konjunkturer,
som framkallat nu omförmälda förhållanden, äro af snart öfvergående
art, anser Statskontoret en nedsättning i beräkningen af arrendemedlen
böra ega rum; och får Statskontoret med afseende å den betydliga
minskning i denna statsinkomst, som redan inträdt, samt under förutsättning
att sådana förändringar i grunderna för utarrendering af statens domäner icke
varda vidtagna, hvarigenom inkomsten komme än vidare att minskas, hemställa,
att arrendemedlen varda i 1888 års riksstat upptagna med 2,800,000
kronor.
Bergverhstionden, som, i följd af det vid 1877 års riksdag fattade beslutet
om denna skatts upphörande, från och med statsregleringen för år 1878
varit beräknad endast till ett belopp, motsvarande antagliga inkomsten från
Sala silfververk, samt i 1887 års riksstat uppförts med ett från 10,000 kronor
till 12,000 kronor förhöjdt belopp, har, inberäknad tionden för några
andra bergverk, hvilka ännu icke blifvit frikallade från skattens utgörande,
i medeltal för åren 1883—1885 uppgått till 15,585 kronor, deraf för tionden
från Sala silfververk belöpt sig 14,980 kronor. Det sålunda uppkomna
öfverskottet torde emellertid icke böra föranleda någon förändring i den senast
antagna beräkningen.
Mantalspenningar, som i riksstaterna för åren 1880—1886 beräknats
till 640,000 kronor, äro i 1887 års riksstat uppförda med 650,000 kronor.
Inkomsten har för 1885 utgjort 660,858 kronor och i medeltal för åren
1883—1885 belöpt sig till 655,530 kronor. Det belopp, hvarmed detta
medeltal öfverstiger den senast antagna beräkningen, är ej af den betydenhet,
att med anledning deraf en förändring i denna beräkning må ega rum;
hemställande Statskontoret, att mantalspenningarne måtte äfven i 1888 års
riksstat upptagas med 650,000 kronor.
Bötesmedel, hvilka i riksstaterna för åren 1879—1885 beräknades till
260,000 kronor, äro i såväl innevarande som nästkommande års riksstater uppförda
med 270,000 kronor samt hafva uppgått
för år 1883 till......................................................... kronor 287,061: —
„ „ 1884 „ ......................................................... „ 257,753: -
„ „ 1885 „ ............ „ 231,449: -
eller i medeltal för dessa tre åren till ........................... „ 258,754: —
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
7
Yid det förhållande att denna inkomst under de sistförfluten tvenne
åren understigit hvad i riksstaten upptagits och för år 1885 influtit med ett
belopp, som med nära 40,000 kronor understiger den senast antagna beräkningen,
torde inkomsttiteln, med afseende i öfrigt å dess temligen ovissa beskaffenhet,
ei uti riksstaten för år 1888 böra upptagas med högre belopp
än 240,000 kronor.
Kontrollstämpelmedel. Denna inkomsttitel, som i riksstaterna för åren
1884 och 1885 var beräknad till 20,000 kronor, är i riksstaterna för detta
och nästkommande år uppförd med 25,000 kronor.
Uppbörden har utgjort''
för år 1883 .............................
„ „ 1884 .............................
. „ „ 1885 .............................
eller i medeltal för dessa tre åren
kronor 27,940: —
„ 27,410: -
„ 27,868: —
„ 27,739: -
Det uppkomna öfverskottet synes dock vara för ringa, att någon förhöjning
i beräkningen nu bör ifrågasättas, utan torde kontrollstämpelmedel i
1888 års riksstat böra med oförändradt belopp, 25,000 kronor, upptagas.
■Fyr- och bakmedel äro för år 1887 beräknade till 1,200,000 kronor
och hafva utgjort
för år 1883 .......................................................... kronor 1,510,854: —
,, „ 1884, från och med hvithet år nedsättning
af fyr- och båkafgiften
egt rum med 10 procent enligt
Kongl. kungörelsen den 9 November
1883,................................ ,, 1,298,444: —
„ „ 1885............................................................ „ 1,350,504: —
Under innevarande år intill den 1 dennes har denna inkomst, efter
hvad Statskontoret inhemtat, utgjort 1,259,224 kronor 76 öre och skulle, i
händelse samma uppbörd komme att för December månad debiteras som under
motsvarande tid af det nästförflutna året, för innevarande år uppgå till
1,301,035 kronor 7 öre.
Uppbörden för innevarande år visar väl vid jemförelse med sistlidet
års uppbörd, att minskning i inkomsten inträdt; men då densamma öfverstigit
1884 års uppbörd och den i nära öfverensstämmelse dermed för år
1887 antagna beräkningen, torde fyr- och båkmedel äfven i riksstaten för år
1888 upptagas med 1,200,000 kronor.
Telegraf medel, hvilka i riksstaten för år 1887 beräknats till 1,300,000
kronor, äro, enligt hvad Statskontoret inhemtat, af Telegrafstyrelsen för år
opaginerad Kontrollera mot PDF
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
1888 kalkylerade till 1,250,000 kronor, hvilken summa alltså blifvit i bilagda
tabell uppförd.
Jernvägstrafikmeclel. Genom meddelande från Styrelsen för statens
jernvägstrafik är upplyst, att Styrelsen ansett sig kunna uppskatta statsverkets
behållna inkomst af trafikmedlen för år 1888 till 6,000,000 kronor,
under förutsättning likväl att ej sådana nedsättningar i nu gällande fraktafgifter
beslutades, som väsentligen ändrade förhållandet mellan intägt och
driftkostnad, och att den allmänna ekonomiska ställningen icke föranledde betydligare
inskränkning i jernvägarnes trafik; varande nämnda summa i bilagda
tabell uppförd.
Skogsmedlen. Dessa medel, som äro beräknade i innevarande års riksstat
till 1,600,000 kronor, hafva uppgått
under år 1883 till ............................................... kronor 1,943,893: —
„ „ 1884 „ .............................................. „ 2,077,813: —
., „ 1885 „ .............................................. „ 1,733,711: —
Enligt från Domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets skogsmedel
under innevarande års trenne första qvartal influtit med 1,345,332
kronor 78 öre. Under motsvarande tid af sistlidet år uppgingo de till 1,412,093
kronor. Skilnaden mellan dessa båda belopp är emellertid icke af den betydenhet,
att deraf påkallas någon förändrad beräkning af denna statsinkomst;
hvadan och då densamma för år 1885 öfverstiga det belopp, som för år 1887
beräknats, samt för öfrigt beror af förhållanden, som icke på förhand med
någon säkerhet kunna förutses, Statskontoret hemställer, att skogsmedlen
äfven i 1888 års riksstat må upptagas med 1,600,000 kronor.
Extra uppbörd. Denna inkomsttitel, som omfattar flera mer eller mindre
tillfälliga inkomster, är för år 1887 beräknad till 90,000 kronor och har
utgjort enligt räkenskaperna
för år 1883
ii
11
11
1J
1884 .....
1885 .....
eller i medeltal för dessa tre
kronor 381,343: —
„ 147,814: —
„ 249,048: —
„ 259,402: —
Efter afdrag från uppbörden för år 1883 af annuiteterna å odlingslån,
hvilka enligt 1883 års riksdagsbeslut från och med år 1884 till och med år
1888 ingå till en särskild fond med ändamål att understödja odling af sänka
trakter m. m., samt dessutom, hvad 1884 och 1885 årens uppbörd angår,
dels af 61,333 kronor 6 öre, som influtit till följd af 1883 års riksdagsbeslut
om indragning till statsverket af vid läroverken i Eskilstuna, Sölvesborg
och Askersund befintliga fonder, samt dels af behållningen, 131,470
kronor 73 öre, vid 1884 års slut å den från och med år 1885 till statsverket
indragna landshöfdingelöneregleringsfonden, utgör medeltalet af in
-
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
9
komsten för åren 1883—1885 112,311 kronor. Då denna inkomst till ej
obetydlig del är af tillfällig beskaffenhet och dessutom för år 1884, efter omförmäldt
afdrag, endast utgjort 91,836 kronor, torde densamma för år 1888
icke böra beräknas till högre belopp än det, hvarmed den i 1887 års riksstat
uppförts, eller 90,000 kronor.
Bevillningar.
Tullmedlen hafva enligt räkenskaperna utgjort
för år 1883
n
ii
ii
I''!
1884
1885
eller i medeltal för dessa tre år
kronor 33,509,452
„ 33,837,744
„ 33,123,190
„ 33,490,129
Enligt meddelande från Generaltullstyrelsen har uppbörden för tiden
från innevarande års början intill den 1 December uppgått
till..................................................................................... kronor 30,347,680: —
och skulle, under antagande att enahanda uppbörd
komme att för December månad debiteras
som under samma månad af det nästför
flutna
året, eller ................................................. ,, 2,121,306: —
tulluppbörden för innevarande år sålunda utgöra kronor 32,468,986: —-
Den minskning i tulluppbörden, som inträdt redan under år 1885, har
således fortgått under innevarande år och belöper sig i förhållande till förra
årets uppbörd, så vidt nu är kändt, till omkring 654,000 kronor. I anledning
häraf och då icke med någon som helst visshet kan antagas, att de
förhållanden, som framkallat denna minskning i tullinkomsterna, äro af en
snart öfvergående art, samt lämpligt torde vara, att tuilmedlen såsom hittills
beräknas endast i mycket runda tal, anser Statskontoret denna inkomsttitel
böra upptagas i riksstaten för år 1888 med något lägre belopp än det i
1887 års riksstat beräknade; lärande tuilmedlen i riksstaten för år 1888 beräknas
till 28,500,000 kronor.
Postmedlen äro, på sätt Statskontoret inhemtat, för år 1888 af Generalpoststyrelsen
beräknade till 6,300,000 kronor, hvadan denna summa blifvit
å bilagda tabell uppförd.
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter hafva, efter
afdrag af numera upphörda afgifterna för gåfva, testamente, fideikommiss,
arf och fynd, i medeltal för åren 1883—1885 utgjort 324,445 kronor 24
öre och således med mera än 24,000 kronor öfverskjutit den såväl i inne•
varande som nästkommande års riksstat beräknade summan af 300,000 kronor.
Under dessa år, likasom under närmast föregående, har denna inkomst
Bill. till Riksd. Prof. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd. 2
10
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
varit i stigande, hvilken omständighet uteslutande föranledts af den under
inkomsttiteln upptagna bevillningen af utländske handlande och handelsexpediter.
Denna senare bevillning har nemligen uppgått för år 1883 till
119,784 kronor, för år 1884 till 126,829 kronor samt för år 1885 till 129,240
kronor. Då emellertid tillökningen under sistlidet år varit ringa och tvifvelaktigt
torde vara, om de förhållanden, som förorsakat densamma, komma att
fortfara, lärer någon förändrad beräkning af ifrågavarande inkomsttitel icke
böra ega ruin, utan densamma äfven i riksstaten för år 1888 upptagas till
300,000 kronor.
Stämpelmedel, i 1887 års riksstat beräknade till 3,300,000 kronor, hafva
enligt räkenskaperna uppgått
för år
1883 till ......................................................
kronor
3,164,958: —
11 11
1884, från och med hvilket år stämpel- afgiften för spelkort sammanförts
med stämpelmedlen, till..................
ii
3,482,309: —
och „ „
1885 till .....................................................
ii
3,619,333: —
eller i medeltal för dessa tre år till .............................
ii
3,422,200: —
Om till uppbörden för år 1883 lägges den för samma år influtna stämpelafgiften
för spelkort, 114,857 kronor, blifver medeltalet af stämpelmedlen
och kortstämplingsafgiften tillsammans för dessa tre år 3,460,485 kronor.
Med afseende å den tillökning, som egt rum i denna statsinkomst, anser
Statskontoret, att stämpelmedlen kunna i riksstaten för år 1888 upptagas med
3,400,000 kronor.
BränvinstillverJcningsskatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen
i riket utgjort i jemnt tal
år 1881 ............................... kannor 16,447,000 eller liter 43,041,799
„ 1882 ................................ „ 13,168,000 „ „ 34,460,656
„ 1883 ............................................................................. „ 33,081,939
„ 1884 ............................................................................. „ 35,310,799
„ 1885 ............................................................................ „ 38,400,683
utgörande i medeltal för femårsperioden................................. „ 36,859,175.
Enligt erhållen uppgift från Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå
har innevarande års tillverkning intill den 1 i denna månad uppgått
till..................................................................................... liter 31,485,586,2
och om dertill lägges tillverkningen under Decem
-
ber månad nästlidet år
6,541,972,5
skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal
komme att motsvara tillverkningen för samma månad
innevarande år, detta års tillverkning blifva ... liter 38,027,558,7.
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 11
I riksstaten för år 1887 är bränvinstillverkningsskatten upptagen till
13,000,000 kronor, motsvarande en tillverkning af 32,500,000 liter. Tillverkningen
under sistförflutna femårsperioden har i medeltal årligen i ej ringa
mån öfverstigit den för år 1887 beräknade; men då densamma under ett af
de fem åren uppgått till föga mera än 33,000,000 liter samt det för innevarande
år här ofvan antagna tillverkningsbeloppet understiger föregående årets
tillverkning, anser Statskontoret någon förhöjning i beräkningen af bränvinstillverkningsskatten
icke böra ega rum, utan hemställer, att denna inkomsttitel
måtte i riksstaten för år 1888 upptagas med oförändradt belopp af
13,000,000 kronor.
Hvitbetssockertillverkningsafgift, i innevarande års rikstat upptagen till
150,000 kronor och för år 1887 beräknad till 200,000 kronor, har utgjort
för år 1883 ......................
„ „ 1884.......................
v » 1885 .............;.......
eller i medeltal för dessa åren
kronor 129,888: —
„ 258,005: —
„ 384,263: —
„ 257,385: —
Enligt uppgift från nyssnämnda byrå har denna afgift under inne
-
varande år intill den 1 dennes utgjort.............................. kronor 238,650: 7 2
och under antagande att berörda inkomst under
December månad detta är kommer att uppgå till
enahanda belopp som för nämnda månad sistlidet
år, eller .......................................................................,,__ 49,521: 5 5
skulle uppbörden för innevarande år belöpa sig
till............................................................................. kronor 288,172: 2 7
och således understiga föregående årets uppbörd med närmare 100,000
kronor. Då emellertid såväl innevarande års uppbörd som medeltalet af uppbörden
för de sistförflutna tre åren hvar för sig öfverstiger den för år 1887
antagna beräkningen, torde någon förändring i denna beräkning icke ega rum,
utan denna inkomsttitel äfven för år 1888 upptagas till 200,000 kronor.
Bevillning af fast egendom samt af inkomst.
Denna skatt jemte ofvannämnda bevillningsafgifter för särskilda förmåner
och rättigheter motsvarar den i riksstaten för tiden till och med år
1884 förekommande inkomsttiteln »allmänna bevillningen» och är i 1887 års
riksstat upptagen till 3,500,000 kronor.
Efter afdrag dels för år 1883 af den derefter upphörda personliga skyddsafgiften
och af den från och med år 1884 med stämpelmedlen sammanförda
12 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
kortstämplingsafgiften samt dels för båda åren af de delvis upphörda och till
återstående delen under särskild rubrik i riksstaten från och med år 1885
upptagna bevillningsafgifterna för särskilda förmåner och rättigheter, hade denna
inkomst utgjort
för år 1883 .............................................................. kronor 3,715,926: —
„ „ 1884.............................................................. „ 3,747,028: —
„ „ 1885 ................................ „ 3,751,553: —
eller i medeltal................................................................... ,, 3,738,169: —
Oaktadt den uti gällande bevillningsstadga från och med år 1884 vidtagna
förhöjningen dels af existensminimum dels ock af det bevillningsfria afdraget
för inkomst, understigande 1,200 kronor, har denna statsinkomst, som
redan under åren 1882 och 1883 varit i stigande, äfven för de följande åren
öfverstigit beräkningarne. Då det emellertid under nu rådande ekonomiska
förhållanden ej får antagas, att denna statsinkomst för närmast följande åren
skall uppgå till lika högt belopp som under de sistförflutna åren, anser Statskontoret
någon förhöjning i beräkningen af densamma ej böra ifrågasättas,
utan torde ifrågavarande inkomsttitel i 1888 års riksstat upptagas med oförändradt
belopp, 3,500,000 kronor.
Beträffande resultatet af 1885 års statsreglering är af Statskontoret i
underdånig skrifvelse den 14 sistlidne Augusti anmäldt, att statsverkets inkomster
samt ordinarie och extra förslagsanslag hafva lemnat ett nettoöfver
skott
af........................................................................... kronor 8,546,879: 03
hvartill komme
af myntverkets behållning för år 1885, enligt Kongl.
brefvet den 5 Maj 1882,....................................
odisponerade behållningar å diverse extra anslag,
enligt särskilda Kongl. bref, ..............................
dito å dito till följd af återleverering och anslagens
upptagande i riksstaten till jemnt krontal ......
50,000: —
12,407: 52
241: 49
så att öfverskottet på det hela uppginge till ............ kronor 8,609,528: 04.
Enligt hvad Statskontoret i samma underdåniga skrifvelse vidare förmält,
innefattas i berörda öfverskott tillhopa 315,742 kronor 58 öre, utgörande
vid 1885 års utgång hos Statskontoret innestående behållningar å
extra anslagen till ersättande af bestridda kostnader för landtförsvarskomitén
och för inlösen af indelta armébefälets rätt till fardagsår, hvilka behållningar
blifvit, enligt den för år 1887 upprättade riksstaten, anvisade såsom tillgång
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
13
för samma års statsreglering-, hvadan det för en blifvande statsreglering
disponibla öfverskottet å 1885 års statsreglering utgör
endast................................................................................. kronor 8,293,785: 46.
Stockholm den 7 December 1886.
AUG. HÄGGBLADH.
JJnderdånigst:
ADB. ANDERSON.
L. W. RIBEN. PER SAMZELIUS.
Föredragande.
C. Kinberg.
14
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Bil. Litt a.
Statsverkets inkomster.
Kronor.
Ordinarie inkomster:
Grundskatt..............................................................................
4,097,000
Kyrkotionde ............................................................................
250,000
—
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål..........................
300,000
—1
Trosspassevolansafgift,................................................................
26,000
-
Tillfälliga rotevakansafgifter...............................................
63,000
—
Soldatvakansafgift.................................................................
106,000
—
Båtsmansvakansafgift .............................................................
183,000
—
Arrendemedel ........................................................................
2,800,000
_|
Bergverkstionde ......................................................................
12,000
-1
Mantalspenningar .....................................................................
650,000
—
Bötesmedel...............................................................................
240.000
—
Kontrollstämpelmedel.............................................................
25,000
1
Fyr- och bakmedel................................................................
1,200,000
-1
Telegrafmedel .........................................................................
1,250,000
Jernvägstrafikmedel................................................................
6,000,000
—
Skogsudde! ..........................................................................
1,600,000
Extra uppbörd.........................................................................
90,000
—
Säger
18,892,000
Bevillningar:
Tullmedel.................................................................................
28,500,000
—
Postmedel ..............................................................................
6,300,000
—
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter
* 300,000
Stämpelmedel .........................................................................
3,400,000
Bränvinstillverkningsskatt ......................................................
13,000,000
—
Hvitbetssockertillverkningsafgifc...........................................
200,000
—
Bevillning af fast egendom samt af inkomst ....................
3,500,000
—
Säger
55,200,000
—
Summa
74,092,000
—
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
15
Statsverkets inkomster
aren
16
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Statsverkets
Beräknad i
riksstaten för
Ordinarie inkomster:
år 1887.
Ränta.........................................................................................................
- -
Tionde ......................................................................................................
- -
Grundskatt..................................................................................................
4,097,000
Kyrkotionde ................................................................................................
250,000
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål.............................................
320.000
Trosspassevolansafgift ..............................................................................
26,000
Tillfälliga rotevakansafgifter.....................................................................
63,000
Yakansafgifter af nyroterad jord ............................................................
— —
Rotevakansafgifter af utsockne frälsehemman i Halland....................
—
Yakansafgifter af bergslag......................................................................
— —
Soldatvakansafgift....................................................................................
106,000
Båtsmansvakansafgift.................................................................................
183,000
Båtsmansbeklädnadsmedel ........................................................................
- -
Arrendemedel .............................................................................................
3,150,000 !
Bergverkstionde ..........................................................................................
12,000
Mantalspenningar ......................................................................................
650,000
Bötesmedel ................................................................................................
270,000
Kontrollstämpelmedel.................................................................................
25,000
Fyr- och båkmedel................................................................................
1,200,000
Telegrafmedel ..........................................................................................
1,300,000
Jernvägstrafikmedel..................................................................................
6,000,000
Skogsmedel.................................................................................................
1,600,000
Extra uppbörd.........................................................................................
90,000
Säger
19,342,000
Bevillningar:
Tullmedel ..................................................................................................
29,000,000
Postmedel ..................................................................................................
6,235,000 ■
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter..................
300,000
Stämpelmedel , ........................................................................................
3,300,000
Bränvinstillverkningsskatt .......................................................................
13,000,000
Hvitbetssockertillverkningsafgift ............................................................
200,000
Bevillning af fast egendom samt af inkomst .......................,...............
3,500,000
Allmän bevillning......................................................................................
— —
Säger
55,535,000
Summa
74,877,000
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
inkomster åren 1883—1885.
17
Bil. Litt. b.
Enligt räkenskaperna
Statskontorets
beräkning
för år 1888.
för år 1883.
för år 1884.
för år 1885.
Medium.
4,300,523
4,312,149
4,319,328
4,310.667 1
- -
1,648,487
1,640,291
1,627,069
1,638,616 |
- -
_ _
- -
- -
- -
4,097,000
- -
---
- -
- -
250,000
332,783
321,651
306,549
320,328
300,000
26,474
26,470
26,470
26,471
26,000
79,467
80,277
87,160
82,301
63,000
127,601
134,911
130,300
130,937
— —
19,193
18,695.
18,512
18,800
— —
21,493
21,488
21,170
21,384
— —
-----
- -
- -
- -
106,000
60,419
58,978
56,856
58,751
183,000
62,034
73,306
47,963
61,101
—
3,155,771
3,036,486
2,994,772
3,062,343
2,800,000
15,340
16,792
14,622
15,585
12,000
647,980
657,752
660,858
655,530
650,000
287,061
257,753
231,449
258,754
240,000
27,940
27,410
27,868
27,739
25,000
1,510,854
1,298,444
1,350,504
1,386,601
1,200,000
1,350,442
1,329,927
1,325,127
1,335,165
1,250,000
7,300,000
7,000,000
7,000,000
7,100,000
6,000,000
1,943,893
2,077,813
1,733,711
1,918,472
1,600,000
381,343
147,814
249,048
259,402
90,000
23,299,098
22,538,407
| 22,229,336
22,688,947
j. 18,892,000
33,509,452
33,837,744
33,123,190
33,490,129
28,500,000
5,899,505
6,095,575
6,019,858
6,004,979
6,300,000
---
335,482
- -
300,000
3,164,958
3,482,309
3,619,333
3,422,200
3,400,000
13,253,557
14,141,292
15,395,069
14,263,306
13,000,000
129,888
258,005
384,263
257,385
200,000
- -
- -
3,751,553
_ _
3,500,000
4,808,848
4,097,170
— —
j — —
60,766,208
61,912,095
; 62,628,748
— .—
55,200,000
84,065,306
84,450,502
J 84,858,084
74,092,000
Bill. till Rilcsd. Prot. 1887. B. 1 Sand. 1 Afd.
1
Utgifterna.
Första hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 April
1887.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Vid anmälan af de till första hufvudtiteln hörande frågor erinrade
Departementschefen, Statsrådet Friherre Tamm, att Kongl. Maj:t i den
till senaste Riksdag aflåtna statsverkspropositionen föreslagit,
att för en hvar af Deras Kongl. Högheter Hertigarne af Gotland,
Vesterg-ötland och Nerike må uppföras ett årligt anslag till belopp af
26,000 kronor;
Bill. till Riksd. Prof. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd.
2
Första hufyudtitelii.
samt att, under förutsättning af bifall dertill, det för Kongl. Maj:ts
hofhållning anvisade anslag, 800,000 kronor, måtte nedsättas med motsvarande
belopp, 78,000 kronor, eller till 722,000 kronor.
Departementschefen upplyste vidare, att Riksdagens kamrar icke
hunnit behandla den sålunda gjorda nådiga framställningen, men att
statsutskottet i afgifvet betänkande, som vid Riksdagens upplösning
hvilat på kamrarnes bord, på sådant sätt tillstyrkt bifall till framställ-,
ningen, att utskottet hemstälde, att det för Kongl. Maj:ts hofhållning
anvisade årliga anslag, 800,000 kronor, måtte nedsättas till 722,000
kronor, samt att, så länge detta anslag icke höjdes, ett årligt anslag
af 26,000 kronor till hvardera af Deras Kongl. Högheter Hertigarne af
Gotland, Vestergötland och Nerike måtte i riksstaten uppföras.
Hans Maj:t Konungen täcktes härefter yttra:
att Han, med afseende på senaste statsutskotts begagnade
formulering för dess hemställan, ville förklara,
att Hans Maj:t funne ett bifall från Riksdagen till
den gjorda nådiga framställningen medföra såsom en
gifven följd, att Han icke komme att framdeles ifrågasätta
någon förhöjning i det till Hans hofhållning anvisade
anslag.
Statsrådet hemstälde derpå, att, i öfverensstämmelse med den
senaste nådiga propositionen, hos Riksdagen måtte äskas uppförande å
riksstatens första hufvudtitel af ett årligt anslag till belopp af tjugusex
tusen kronor för en hvar af Deras Kongl. Högheter Arffurstarne Hertigarne
af Gotland, Vestergötland och Nerike, samt att, under förutsättning
af Riksdagens bifall härtill, det för Kongl. Maj:ts hofhållning anvisade
anslag, 800,000 kronor, måtte nedsättas med motsvarande belopp,
78,000 kronor, eller till 722,000 kronor.
Öfriga under första hufvudtiteln förekommande anslag hemstälde
statsrådet till uppförande i staten med oförändrade belopp.
Hans Maj:t Konungen behagade i nåder besluta,
att framställning skulle till Riksdagen aflåtas i öfverensstämmelse
med hvad statsrådet sålunda hemstält
rörande regleringen af utgifterna under riksstatens
första hufvudtitel.
Ex protocollo:
Axel Adelgren.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1887.
1
Andra hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms
slott Måndagen den 25 April 1887,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Hen- Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Departementschefen Statsrådet von Steyern föredrog de frågor,
som rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, hvarvid Departementschefen
yttrade:
Under åberopande af hvad jag underdånigst anfört till protokollet
öfver justitiedepartementsärenden för den 12 sistlidne Januari,
hvilket protokoll jemte bilaga torde få bifogas detta protokoll, hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, i fråga om
Bili. till Biksd. Prof. 1887 B. 1 Sami. 1 Afd.
2
Andra hufvudtiteln.
[1-]
Höjning af
anslag.
[2.]
Krigs
hofrätten.
[3.]
Nya Lagberedningen.
[4.] ''
Understöd åt
kolonien vid
Hall.
[5.]
Ersättning
af förskott.
Ordinarie anslag,
at,t, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för närvarande uppgående
till 64,079 kronor, höjes med 33 kronor eller till 64,112 kronor,
samt beträffande
Extra anslag,
att på extra stat för år 1888 måtte äskas 5,000 kronor till arfvoden
åt Krigshofrättens ordförande och tre militäre ledamöter;
att till bestridande af kostnaderna för Nya Lagberedningen under
år 1888 må begäras samma belopp, som för innevarande år finnes i
sådant afseende anvisadt, eller 40,000 kronor;
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år
1888 anvisa ett belopp af 15,000 kronor till understöd åt förbättringskolonien
vid Hall;
och att Eders Kongl. Maj:t täcktes för återgäldande af ett af
Statskontoret utbetaldt förskott, 5,000 kronor, hos Riksdagen begära
ett extra anslag till samma belopp för år 1888.
Hvad föredragande Departementschefen sålunda
hemstält, och deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla;
och skulle utdrag af detta protokoll till Finansdepartementet
expedieras för behörigt iakttagande vid
uppsättandet äf Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof.
Ex protocollo
C. P. Hagbergh.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra hufvudtiteln.
B
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott
Onsdagen den 12 Januari 1887,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Departementschefen Statsrådet von Steyern föredrog de frågor,
som rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, och yttrade dervid
beträffande:
Ordinarie anslag.
I dessa har jag icke att föreslå någon annan förändring, än att, [l.]
för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förlagsanslaget till skrif- Höjning «/
materialier och expenser, ved m. m., för närvarande uppgående till ansla9- 64,079 kronor, höjes med 33 kronor eller till 64,112 kronor.
4
Andra hufvudtiteln.
Extra anslag.
[2.] I öfverensstämmelse med hvad under föregående år blifvit an
Krigs-
visadt, hemställer jag, att på extra stat för år 1888 måtte äskas 5,000
höft ätten. kronor ^11 arfvoden åt Krigshofrättens ordförande och tre militäre
ledamöter.
[3.] Likaledes hemställer jag, att till bestridande af kostnaderna för
Nya Lag- Nya Lagberedningen under år 1888 må begäras samma belopp som för
beredningen. jnnevaran(je år finneg i sådant afseende anvisadt eller 40,000 kronor.
Beredningen har angående sin verksamhet under 1886 afgifvit
en redogörelse, som, för att komma till Riksdagens kännedom, torde
få detta protokoll biläggas.
[4.] LIos Eders Kongl. Maj:t har styrelsen för Föreningen till minne
‘Understöd åt af Konung Oscar I och Drottning Josefina, enligt Föreningens uppIcalmien^
vid anhållit, att till fortsatt förräntande och afbetalning å den skuld,
Föreningen måst ikläda sig för erforderliga anordningar vid sin å egendomen
Hall inrättade uppfostringsanstalt för ungdom, som hemfallit åt
brott eller gröfre vanart, Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
utverka ett anslag för år 1888 till enahanda belopp som för hvartdera
af åren 1884, 1885, 1886 och 1887 blifvit Föreningen såsom understöd
beviljadt, eller 15,000 kronor.
Till upplysning så väl om användandet af de för år 1886 till ifrågavarande
ändamål anvisade statsmedel som angående Föreningens verksamhet
samt dess och kolonien Halls ekonomiska ställning har styrelsen
åberopat af Föreningens revisorer och styrelsen afgifna berättelser
angående förvaltningen under senaste räkenskapsåret från och med
den 1 Juli 1885 till den 1 Juli 1886. Dessa berättelser utvisa, att
koloniens skulder, som vid räkenskapsårets början utgjorde 106,914
kronor 45 öre, under året minskats med 10,310 kronor 61 öre, eller
till 96,603 kronor 84 öre, äfvensom att af det af Riksdagen för år
1886 anvisade anslag, 15,000 kronor, ett belopp af 10,093 kronor 27
öre blifvit användt till kapitalafbetalning och återstoden 4,906 kronor
73 öre till räntor.
Likasom för nästföregående två räkenskapsår har jemväl för det
senast förflutna en af Eders Kongl. Maj:t utsedd revisor, Bruksegaren
E. G. Boström, deltagit i granskningen af koloniens räkenskaper och
förvaltning. Af den afgifna revisionsberättelsen inhemtas bland annat,
Andra Imfvudtiteln.
5
att årskostnaden för hvarje elev minskats från 810 kronor 32 öre,
som den utgjorde under året 1884—1885, till 307 kronor 70 öre, samt
att jordegendomen lemnat en något högre behållen afkastning, än under
närmast föregående år, eller 7.240 kronor 97 öre.
Den 30 Juni 1886 utgjorde elevantalet ISO, hvaraf 54 från Stockholms
stad och 96 från 19 särskilda län.
Då kolonien fortfarande är i behof af bidrag från det allmännas
sida så väl för fortsatt årlig afbetalning af Föreningens skuld enligt
derför antagen amorteringsplan som äfven på det koloniens samhällsnyttiga
verksamhet må kunna fortgå utan rubbning i de för densamma
och dess uppehållande nu gällande, hittills såsom ändamålsenliga befunna
grunder, och då detta behof jemväl blifvit af så väl Fångvårdsstyrelsen
som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms
län vitsordadt, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att jemväl för år 1888 anvisa ett belopp af 15,000 kronor
till understöd åt förbättringskolonien vid Hall.
Med erinran att Eders Kongl. Maj:t den 31 sistlidne December [5.]
förordna!, att af de utaf Statskontoret för åtskilliga komitéer, tillsatta Ersättning
på Justitiedepartementets föredragning, utanordnade förskott ett belopp
af 13,546 kronor 91 öre skulle utgå af besparingarna å andra hufvudtiteln,
hvilka ansetts dertill lemna tillgång, får jag slutligen meddela,
att Statskontoret derutöfver till ersättande anmält ett belopp af 5,000
kronor, som på grund af Kongl. brefvet den 6 Februari 1885, till disposition
af chefen för Statistiska Centralbyrån, utbetalts till bestridande af
en del af kostnaden för utarbetande af den af Riksdagen i skrifvelse den
13 Maj 1884 begärda statistiska utredning med hänsyn till eu mer eller
mindre utvidgad politisk rösträtt; och hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes för återgäldande af sistnämnda förskott, 5,000 kronor, hos
Riksdagen begära ett extra anslag till samma belopp för år 1888.
Hvad föredragande Departementschefen sålunda
hemstält och deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla;
och skulle utdrag af detta protokoll till Finansdepartementet
expedieras för behörigt iakttagande vid
uppsättandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof.
Ex protocollo
Th. Wilh. Mahn.
6
Andra hufvudtiteln.
Till Konungen.
I öfverensstämmelse med föreskriften i den för Nya Lagberedningen
faststälda instruktion får Beredningen härmed i underdånighet
afgifva redogörelse för sina arbeten under innevarande år.
Sedan Nya Lagberedningens ordförande och ledamöter, på grund
af nådigt förordnande, deltagit i Förstärkta Lagberedningens och dess
komitéers arbeten under årets två första månader, fortsatte derefter
Nya Lagberedningen behandlingen af den i sistlidet års arbetsredogörelse
omförmälda frågan om förändrade lagbestämmelser angående
äkta makars inbördes egendomsförhållanden. Efter det Beredningen
vid gemensamma öfverläggningar genomgått och slutligen granskat
det i ämnet uppgjorda förslag, har Beredningen den 1 Juli till Eders
Kong!. Maj:t afgifvit följande lagförslag med dertill hörande motiv,
nemligen:
l:o) Lag angående ändring i 9 kap. 1 § samt 10 och 11 kap.
Giftermålsbalken;
2:o) Lag angående förändrad lydelse af 17 kap. 10 S Handelsbalken;
3:o)
Lag angående förändrad lydelse af 68, 69 och 70 §§ Utsökningslagen
den 10 Augusti 1877;
4:o) Lag angående ändring i vissa delar af Förordningen den 18
September 1862 om boskilnad och uiidanskiftande af egendom i makars
bo; och
5:o) Lag angående förändrad lydelse af 17 § i Förordningen den
18 September 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse,
så ock angående undanskiftande af egendom i död makes bo.
Efter detta arbetes fullbordande har Beredningens sammansättning
undergått den förändring, att Eders Kongl. Maj:t, som den 10 Juli
på underdånig ansökning entledigat Häradshöfdingen C. I. Wåhlin från
förordnandet att vara ledamot i Nya Lagberedningen, samma dag förordnat
undertecknad, Wold, att från och med den 1 September vara
Andra hufyudtiteln.
7
ledamot deri; hvarjemte Eders Kongl. Maj:t den 8 September förordnat
dåvarande Justitieombudsmannen L. W. S. Lothigius att i egenskap
af ledamot i Beredningen deltaga i behandlingen af frågan om en revision
af strafflagens straffbestämmelser.
Nyssnämnda förslag till förändrade lagbestämmelser angående
äkta makars inbördes egendomsförhållanden med dertill hörande motiv
hafva af Beredningen, enligt nådigt uppdrag, blifvit efter höstsammanträdenas
början befordrade till tryck.
Den i arbetsredogörelsen för år 1885 omförmälda frågan om eu
revision af strafflagens straffbestämmelser har af Beredningen under
höstsammanträdena upptagits till fortsatt behandling, och har Beredningen
uppgjort ett förberedande förslag till de ändringar i strafflagen,
som funnits böra ifrågakomma, hvilket förslags granskning under gemensamma
sammanträden påbörjats.
Härunder har den ytterligare förändring i Beredningens sammansättning
egt rum, att sedan dess förutvarande ledamot Revisionssekreteraren
A. Norberg den 26 November blifvit i nåder utnämnd till
justitieråd, Eders Kongl. Maj:t den 10 innevarande December förordnat
e. o. Professoren J. Hagströmer att i egenskap af ledamot i Beredningen
deltaga i förenämnda revision af strafflagen.
I embetsskrifvelse den 16 innevarande månad har Statsrådet och
Chefen för Eders Kong], Maj:ts Justitiedepartement, enär innehållet af
det förslag till ny Tryckfrihetsförordning, som inom nämnda departement
utarbetades, i viss mån berodde af den lydelse, som vid pågående
revision af strafflagen kunde komma att gifvas åt denna lags 7 och 10
kap., anmodat Lagberedningen att utan afvaktan af revisionsarbetets
afsilande i dess helhet till Eders Kongl. Maj:t afgifva förslag till de
ändringar, Beredningen kunde finna erforderliga i nämnda två kapitel.
Med anledning häraf har Beredningen till slutlig granskning företagit
nyssnämnda två kapitel i förslaget och den 21 innevarande December
till Eders Kongl. Maj:t afgifvit förslag till
Lag angående ändring i vissa delar af 7, 10 och 11 kap. strafflagen.
Presidenten K. J. Berg har jemlikt Eders Kongl. Maj:ts den 26
Februari 1883 honom gifna förordnande fortfarande tagit del i Beredningens
förhandlingar.
Beredningen, hvilken, på sätt i arbetsredogörelsen för 1885 omförmälts,
genom nådiga brefvet den 15 November 1884 medgifvits att
under företagandet af frågan om en revision af strafflagens straffbestämmelser
anlita erforderligt biträde, har under detta arbetes utförande
jemväl under innevarande år vant biträdd af Stadsnotarien
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra hufvudtiteln.
H. Billing; hvarförutom Professoren Hagströmer under höstsammanträdena
äfven före sitt förordnande till ledamot i Beredningen biträdt
vid granskning af förslag, som i ämnet blifvit upprättade.
Efter det förslaget till förändrade lagbestämmelser i fråga om
äkta makars inbördes egendomsförhållanden blifvit af Beredningen afgifvet,
har tillförordnade byråchefen för lagärenden i Justitiedepartementet
under återstående del af året varit af andra embetsgöromål
förhindrad deltaga i Beredningens arbeten.
Den 17 December har Eders Kongl. Maj:t förordnat Revisionssekreteraren
I. Afzelius att från nästkommande års början tills vidare
vara ledamot i Beredningen.
Underdånigst
L. ANNERSTEDT.
JOHAN WOLD.
Stockholm den 31 December 1886.
I
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1887.
Tredje hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den
25 april 1887.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Statsråden Loven,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Ivrusenstjerna,
Fifiherre Tamm.
l:o.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anförde:
Under åberopande af hvad jag vid underdåniga föredragningar den 22
sistlidne december och 12 sistlidne januari i fråga om regleringen af utgifterna
under riksstatens tredje hufvudtitel för nästkommande år fått anföra och
föreslå, hemställer jag nu i underdånighet:
att Eders Kong!. Maj:t i öfverensstämmelse med Eders Kong! Maj:ts beslut
den 12 sistlidne januari, sådant det lyder i protokollet för samma dag,
hvilket torde få biläggas denna dags protokoll såsom bilaga A., måtte af Riksdagen
för år 1888 äska de anslag under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna
i kolumnen b. af den i likhet med hvad föregående år egt rum utarbetade
och sist åberopade protokoll bilagda tablå;
Bill. till Rilcsd. Prof. 1887 JB. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft.
1
2
Tredje hufvudtiteln.
att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet
samt med samma rätt till deras användande och under
enahanda vilkor som hittills;
och att utdrag af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd den
22 sistlidne december och den 12 sistlidne januari rörande den för de förenade
rikena gemensamma utrikes budgeten måtte såsom bilagor B. och C.
åtfölja protokollet öfver denna dags föredragning.
Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande
behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det
föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för
år 1888 samt af hvad Herr Ministern för utrikes ärendena
i öfrigt hemställt och föreslagit, befalla, att afskrift af detta
protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas för att
tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.
ex protocollo
Fredrik von Rosen.
Tredje hufvudtiteln.
3
Bil. A.
Protokoll öfver utrikesdepartements är ende, hället inför Hans Käft
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 januari
1887.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Statsråden Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen
af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1888 och yttrade:
Med afseende å kabinettskassans utgifter är behofvet, jemlikt Eders Kongl. Knkbfff*f~
Maj:ts beslut denna dag, beräknadt till 638,700 kronor för de förenade rikena assan''
tillsammans, hvaraf 12/i7 böra, enligt vedertagen proportion, bestridas af
svenska statsmedel med 450,850 kronor, eller samma belopp som af senaste
Riksdag beviljades.
Af de härunder ingående anslag är löneanslaget till departementschefen, [1.]
ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i nu gällande
riksstat, eller 24,000 kronor.
Samma förhållande eger rum med anslaget till utrikesdepartementet, som
alltså upptagits till 27,495 kronor.
[2.]
4
Tredje hnfvndtiteln.
[3.] Under anslagen till ministerstaten, militärattachéer samt skrifmaterialier,
[4.] expenser och extra utgifter förekommer ingen annan ändring än att ett belopp
[5.] af 7,600 kronor blifvit öfverfördt från ministerstaten till skrifmaterialier, ex
penser
och extra utgifter, men härigenom uppkommer ingen skilnad i slutsumman
för kabinettskassans utgifter.
Konsuls- Hvad konsulskassan angår, upptaga beräkningarne ett anslagsbehof af
assan. 280,000 kronor för Sverige och Norge tillsammans, deraf Sverige skulle, såsom
hittills, bestrida 4/7 med 160,000 kronor.
De särskilda rubrikerna utgöras af:
[6.] utrikesdepartementet, uppfördt med oförändrad! belopp af 10,000 kronor;
[7.] konsulsstaten, för hvilken upptages 132,830 kronor eller 4/7 af det belopp
(232,450 kronor), som återstår sedan från den beräknade totalutgiften för
båda rikena, 467,950 kronor, blifvit dragen den beräknade inkomsten af konsulatafgifter
utaf svenska och norska fartyg äfvensom af expeditionsafgifter,
235,500 kronor; samt
[8.] skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, uppförda till 17,170 kronor.
[9.] Under utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena, uppföras,
jeinlikt senaste Riksdags beslut, som understöd åt svenska kyrkan i Paris
2,950 kronor.
[10.] A tredje hufvudtiteln finnes för närvarande uppfördt endast ett extra
anslag, nämligen för utgifvande af »Sveriges Traktater».
Utgifvarens senaste redogörelse innehåller följande om arbetets fortskridande
under nästlidna år:
»Arbetet, som omfattat det sextonde århundradet efter år 1534, har under
årets lopp fortgått utan afbrott. Dels till följd af under föregångna år i utlandet
anställa forskningar, dels till följd deraf, att för den period, dit arbetet
nu hunnit, det i Riksarkivet befintliga materialet blifvit rikare, har under
detta år någon resa till utländska arkiv icke varit nödvändig. I de få fall,
dä fortsatt detaljforskning antydt, att någon handling återstått att uppsöka å
utrikes ort, har jag sökt att vinna ändamålet genom biträde af vederbörande
utländske arkivvårdare. De, hvilka sålunda blifvit anlitade, hafva varit
statsarkivarien i Königsberg, der den tyska ordens arkiv och det äldre
preussiska arkivet förvaras, samt arkivarien i rådhusarkivet i Stralsund.
Tryckningen, hvilken nu så fortskridit, att, då detta skrifves, det sista arket
af fjerde delens andra fascikel är under uppsättning, har under sommaren och
eu del af hösten varit afbruten och fördröjd derigenom, att de ofvan omför
-
Tredje hufvudtiteln.
5
mälda från utlandet begärda handlingar^ först efter en längre tid kunnat erhållas.
Den nämnda afdelningen utkommer emellertid redan under innevarande
månad. Omfattande åren 1534—1560, uppnår den slutet af konung Gustaf
I:s regering. Tryckningen kommer derefter att fortsättas utan annat afbrott,
än det anskaffandet af här hemma förlorade handlingar möjligen kan komma
att förorsaka. Utarbetningen af manuskriptet är för 1887 beräknad att hinna
fram till år 1650, för att under nästa år kunna sträcka sig till konung Carl
XI:s sista regeringsår. Redan verkstälda förarbeten för denna tidrymd gifva
mig anledning hoppas, att denna plan skall kunna utföras».
Jag får hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade jemväl för 1888 begära
ett extra anslag till belopp af 4,500 kronor, för traktatverkets fortsatta
utgifvande.
På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i
underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj: t måtte af Riksdagen för år 1888 äska de anslag
under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet
med hvad föregående år egt rum utarbetade tablå, som torde böra fogas vid
denna dags protokoll såsom bilaga A;
att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet
samt med samma rätt till deras användande och under enahanda
vilkor som hittills;
och att utdrag af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd den
22 nästlidne december och denna dag rörande den för de förenade rikena gemensamma
utrikesbudgeten måtte såsom bilagor B. och C. åtfölja protokollet
öfver denna föredragning.
Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande
behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det
föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för år
1888 samt af hvad Herr Ministern för utrikes ärendena i
öfrigt hemställt och föreslagit, befalla, att afskrift af detta
protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas för att
tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.
in fidem
Fredrik von Rosen.
6
Tredje hufvudtiteln.
Ordinarie anslag.
Kabinettskassans utgifter.
Departementschefen, Ministern för utrikes
ärendena................................................
Utrikesdepartementet..................................
Minister staten..............................................
Militärattachéer..........................................
Skrifmaterialier, expenser och extra ut- gifter........................................................
Riksstaten
1887.
Förslag till
Riksstat
1888.
Norges andel
i utrikes- budgeten
1888.
Sveriges och
Norges ge- mensamma
utrikesbud- get 1888.
a
kronor.
24,000
27,495
345,000
8,400
45,955
b
kronor.
24,000
27,495
339,635
8,400
51,320
C
kronor.
11,455
141,515
3,600
31,280
d (b + c)
kronor.
24.000
38,950
481,150
12.000
82,600
Säger
450,850
450,850
187,850
638,700
Konsulkassans utgifter.
Utrikesdepartementet..................................
10,000
10,000
7,500
17,500
Ivonsulsstaten..............................................
132,770
132,830
99,620
232,450
Skrifmaterialier, expenser och extra ut-
gifter......................................................
17,230
17,170
12,880
30,050
Säger
160,000
160,000
120,000
280,000
Summa
610,850
610,850
307,850
918,700
Utgifter som bestridas af svenska statsverket
'' allena.
Svenska kyrkan i Paris.............................
2,950
2,950
Säger
2,950
2,950
Summa
613,800
613,800
Extra anslag.
För fortsatt utgifvande af »Sveriges
Traktater»...............................................
4,500
4,500
Säger
4,500
4,500
Summa
618,300
618,300
Tredje hufvudtiteln
7
Anmärkningar.
[Till kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/17 och Norge med ä/17. Anslagen till minister
i
staten och militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas
utan hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.
ISverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men för vinnande af ofvan angifna
proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans
utgifter är Norges bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.
|Minskningen har tillkommit derigenom, att ett förut till pensioner beräknadt belopp af 7,600
’[ kronor tills vidare öfverförts till utgiftstiteln 5, skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.
5 Se anmärkningen under 3.
7
&
Till en del af konsulskassans utgifter påräknas de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifterna
utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (ang. beräkningen af dessa,
se sid. 9—41 här nedan). Besten af utgifterna bestrides af statsanslag, till hvilka Sverige
bidrager med * i * * 4 5/7 och Norge med 3/7. Anslagen under konsulskassan må fritt användas,
allenast med den inskränkning lönestaten för utrikesdepartementet betingar.
Hela utgiften för konsulstaten 1888 utgör 467,950 kr. (se sid. 17, rad 12 uppifrån), men då
inkomsten af konsulat- och expeditionsafgifterna 1888 beräknas till 235,500, utföres här i
kolumnen d endast skilnaden 232,450 kr.
Beräkningen för 1887 af det gemensamma anslaget (d) var 30,150 kr. Minskningen för 1888
har tillkommit för vinnande af samma med 7 jemt delbara slutsumma — 280,000 kr. —
för statsanslagen till konsulskassan, hvilken under en följd af år varit beviljad.
8
Tredje hufvudtiteln.
Bil. B.
Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms
slott den 22 december 1886.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvard,
Hans Excellens Norske Herr Statsministern Richter,
Statsråden: Loyén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm,
Stång,
Kildal.
l:o.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog ett af honom uppgjordt
förslag till de förenade rikenas utrikesbudget för år 1888, och anförde dervid:
Beräkningen öfver kabinettskassans utgifter upptager samma slutsumma som för
åren 1886 och 1887 eller kr. 638,700, af hvilken, enligt den vedertagna proportionen
12 : 5, falla på Sveriges andel 450,850 kr. och på Norges 187,850 kr.
Den betydliga tillväxten i såväl antalet som omfånget af de ärenden, som utrikesdepartementet
har att handlägga, och i hvilka en ytterligare tillökning är att motse såsom
en naturlig följd af den öfverflyttning af ärenden till utrikesdepartementet, som från och
med nästkommande år kommer att ega rum till följd af den under den 4 sistlidne november
utfärdade nya förordningen om konsulatväsendet, måste förr eller senare kräfva en för
-
Tredje liufvudtiteln. 9
stärkning i departementets ständiga arbetskrafter, men då det hittills befunnits möjligt
att, om ock med ansträngning, utföra det erforderliga arbetet med anlitande af de tillfälliga
biträden, som kunnat erhållas, och så länge sådant kan ske, anser jag det ej
heller böra ifrågasättas att upprätta nya tjenster inom departementet. Då de eu gång
blifva oundgängligen nödiga i och för de ökade konsulatärendena, torde de äfven böra
aflönas genom ytterligare bidrag till departementets expedition från den gemensamma
konsulskassan.
I afseende å anslagen under minister staten hafva inga andra förändringar under
året inträffat, än att Eders Kong], Maj:t beslutat, att diplomatisk befattning icke skulle
vara förenad med det ledigvordna generalkonsulatet i Rio de Janeiro, och att det bidrag
från kabinettskassan, 2,000 kr. årligen, som numera aflidne chargé d’affäires Cederstråhle
uppburit, skulle i stället anslås till ministern i Madrid såsom en för honom väl behöflig
lönetillökning.
I följd af under året inträffade förändringar i pensionsstaten hafva åt det belopp,
som härför i beräkningen för år 1887 upptagits, 1,600 kr. blifvit lediga, hvilka enligt
förut följd praxis jag hemställer måtte öfverföras till »skrifmaterialier, expenser och
extra utgifter».
1 följd häraf skulle kabinettshassans utgifter 1888 upptagas som följer:
ministern för utrikes ärendena........._...................... kr. 24,000
utrikesdepartementet ............................................. » 38,950
ministerstaten ........................................ ............. » 487,150
militärattachéer ..................................................- » 12,000
skrifmaterialier, expenser och extra utgifter ------------ » 76,600
Summa kronor 638,700.
Konsulskassans inkomst af konsulatafgifter bär för 1887 beräknats till 235,500 kr.,
enligt följande uppställning:
Afgifter från Antwerpens konsulsdistrikt .................. kr. 12,000
» » Archangels » » 2,500
» » Barcelonas » -------------..... » 7,000
» » Bilbaos >» » 2,500
» » Havres » » 22,000
» » Helsingfors’ » ......-........... » 6,000
» » Köpenhamns » » 25,000
» » Leiths » » 16,000
» » Lissabons » -................ » 6,000
» » Londons » » 116,500
» » Lybecks » .................- » 8,500
» » Rigas » —--------------- » 7,500
» » Rio de Janeiros » » 4,000
Summa kronor 235,500.
Bih. till Riksd. Prof. 1887 B. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.
10
Tredje hufvudtiteln.
I dessa belopp måste en sänkning emotses för 1888, dels till följd af sjöfartens
aftagande i Antwerpens, Havres, Helsingfors’ och Köpenhamns distrikt, dels på grund
af den befrielse från erläggande af konsulatafgift, som genom Kongl. Förordningen om
konsulatväsendet den 4 november 1886 medgifvits fartyg, som under loppet af ett år i
samma hamn erlagt konsulatafgifter till femdubbla beloppet af en hel konsulatafgift.
Den härigenom förorsakade minskning fäller hufvudsakligen på de konsulsdistrikt, som
i större utsträckning besökas af ångfartyg i regelbunden fart, nemligen Köpenhamn,
London och Lybeck, men gör sig äfven känbar, ehuru i mindre mån, vid beräkningen af
inkomsterna från Antwerpen, Håvre, Helsingfors och Riga. På grund häraf och med
ledning af de från vederbörande konsulat lemnade uppgifter bör således en nedsättning
i de för 1887 beräknade konsulatafgifterna ega rum vid följande konsulat, nemligen:
Antwerpen............. med kr. 1,500
Håvre................. » » 2,000
Helsingfors .................... » » 500
Köpenhamn ............ » » 10,000
London .................... » » 2,500
Lybeck ._..... » » 1,500
Riga .................... » » 1,500
eller tillsammans en minskning af kronor 19,500.
Deremot torde en ökning kunna påräknas, dels till följd af upprättandet jemlikt
Eders Kongl. Maj:ts beslut den 10 innevarande månad af ett lönadt generalkonsulat i
Genua, hvaraf konsulatafgifterna, som antagas kunna anslås till 1,500 kr., skola ingå
till konsulskassan, dels på grund af den tillökning i sjöfarten, som visat sig hafva egt
rum i Barcelonas, Lissabons, Leiths och Rio de Janeiros distrikt, och hvilken ökning
antages skola uppgå för
Barcelona ..... till kr. 1,000
Genua............ » » 1,500
Leith __________________ » » 1,500
Lissabon.................. » » 500
Rio de Janeiro............. » » 2,500
eller tillsammans kronor 7,000.
Med tillämpning häraf har följande beräkning kunnat uppställas för 1888:
Konsulatafgifter från Antwerpens distrikt _____________ kr. 10,500
» » Archangels » » 2,500
» » Barcelonas » » 8,000
» » Bilbaos » » 2,500
» » Genuas » » 1,500
» » Havres » » 20,000
Transport 45,000
Tredje hufvudtitclu.
11
Transport 45,000
Konsulatafgifter från Helsingfors’ distrikt ............ kr. 5,500
» » Köpenhamns » » 15,000
» » Leiths » » 17,500
» » Lissabons » » 6,500
» » Londons » » 114,000
» » Lybecks » » 7,000
» » Rigas » » 6,000
» » Rio de Janeiros » » 6,500
Summa kronor 223,000.
Om denna slutsumma sammanställes med beräkningen för 1887, visar sig således
en minskning i konsulskassans inkomster af konsulatafgifter af 12,500 kr. Deremot
kommer konsulskassan att under 1888 tillgodonjuta en inkomst, som icke kunnat tagas
i beräkning för 1887, nemligen de expeditionsafgifter, som enligt Kongl. Förordningen
angående konsulatväsendet den 4 november 1886 § 108 skola tillfalla densamma. Öfver
beloppet af dessa afgifter har någon tillförlitlig beräkning naturligtvis icke kunnat
uppgöras, men då enligt vederbörande konsulers uppgifter ensamt afgiften för påmönstring
af sjömän kan antagas uppgå i London till 3,500 kr. och i öfriga distrikt
till 2,000 kr., torde öfriga under diverse rubriker utgående expeditionsafgifter utan fara
kunna anslås till 7,000 kr. Samfälda beloppen af dessa inkomster skulle således uppgå
till 12,500 kr., jemnt motsvarande den förutsedda minskningen i konsulatafgifter.
Af inflytande konsulatafgifter kunna med ledning af 1885 års siffror i runda tal
80,500 kronor eller 36 % antagas belöpa sig på svenska och 142,500 kronor eller 64 %
på norska fartyg.
Någon ledning vid fördelningen af expeditionsafgifterna förefinnes ännu icke, och
svårigheter torde i vissa fall möta att afgöra, huruvida en afgift kan anses inflyta från
svensk eller norsk sida, hvartill kommer, att dylika afgifter jemväl skola erläggas af
utländingar. Om ock de afgifter, som direkt angå sjöfarten, kunna anses till större del
utgå från norsk sida, torde detta förhållande motvägas deraf, att andra afgifter till följd
af den större folkmängden kunna förmodas i större mån inflyta af svenske undersåtar
eller för ärenden, som angå Sverige.
Det torde derför åtminstone tillsvidare få anses lämpligast att beräkna dessa afgifter
såsom belöpande sig med ena hälften på Sverige och med den andra på Norge.
Konsulskassan antages sålunda att under 1888 kunna påräkna en inkomst af:
konsulatafgifter______________________________________________________________________________ af kr. 223,000
samt af expeditionsafgifter af alla slag............................................. » » 12,500
Om härtill läggas statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under
en följd af år utgått och jemväl för 1887 blifvit beviljade, nemligen
160,000 kr. från Sverige och 120,000 kr. från Norge eller tillsammans... kronor 280,000
skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela ............ kronor 515,500
eller samma belopp som för 1887.
12
Tredje hufvudtiteln.
Beträffande härefter konsulskassans utgifter, bland Indika bidraget till utrikesdepartementet
upptages med oförändradt belopp 17,500 kr., så får jag i afseende på löner och
arfvoden samt anslag till kontorskostnader lemna följande utredning:
Genom Eders Kongl. Maj:ts beslut den 22 sist!. Oktober har den lönade generalkonsulsbefattningen
i Alexandrin indragits, hvarigenom ett belopp af 12,000 kr. inbesparats
å rubriken löner och arfvoden.
En ytterligare besparing kan ske, om Eders Kongl. Maj:t täckes lemna sitt bifall till
det förslag, jag anser mig böra göra om indragning af hamnmästarebefattningen i Konstantinopel
och den dertill anslagna lön 4,600 kr. Denna befattning upprättades under
en tid, då de förenade rikenas sjöfart genom Dardanellerna var högst betydlig. Den
har sedermera år efter år nedgått och är numera så ringa, att jag icke kan anse det
lämpligt att längre bibehålla en befattning, hvars göromål fullt väl kunna skötas af
den öfriga personalen vid Eders Kongl. Maj:ts dervarande beskickning. Jag hemställer
alltså, att beloppet får ur beräkningen utgå, hvarigenom en motsvarande besparing
af 4,600 kr. erhålles. Jag antager, att tillfälle skall, inom den för indragningen
föreslagna tidpunkt, kunna beredas tjenstens nuvarande innehafvare till användning i
någon annan aflönad befattning inom konsulsstaten, men, om detta icke skulle blifva
fallet, torde det expektansarfvode, Eders Kongl. Maj:t kan finna skäligt tilldela honom,
kunna anses såsom en tillfällig utgift och såsom sådan under extra utgifter i räkenskaperna
uppföras.
Slutligen hafva genom förre vicekonsulns i Havre befordran till generalkonsul derstädes
tvenne honom såsom vicekonsul tillkommande, i beräkningen för 1887 upptagna
ålderstillägg å tillsammans 1,000 kronor kunnat från lönestaten aflöras.
Dessa minskningar uppgå till ett sammanlagdt belopp af 17,600 kr., hvaremot å andra
sidan ökning beräknas på grund dels af den löneförhöjning af 1,000 kr., Eders Kongl. Maj:t
den 1 Juli 1886 beslutat tilldela generalkonsuln i Helsingfors, dels af upprättandet, jemlikt
Eders Kongl. Maj:ts beslut den 10 innevarande månad, af en lönad generalkonsulsbefattning
i Genua, för hvilken lönen bestämts till 10,000 kr., dels slutligen af det ålderstillägg af
500 kr., hvartill vicekonsuln i Köpenhamn vid ingången af 1888 jemlikt nådiga beslutet
den 3 December 1882 blifver berättigad. En slutlig minskning uppstår således vid denna
utgiftsafdelning af 6,100 kr.
Vid anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet förekommer en ökning af
dels 1,500 kr., hvarmed anslaget till generalkonsulatet i Helsingfors blifvit jemlikt Eders
Kongl. Maj:ts beslut den 1 Juli 1886 förhöjdt, dels 2,000 kr., som anslagits i sammanhang
med förut omförmälda upprättandet af ett lönadt generalkonsulat i Genua.
En öfverflyttning slutligen af anslaget till kontorskostnader i Shanghai från rubriken
c., under hvilken det upptogs i beräkningen för 1887, till rubriken b., under hvilken det
jemlikt nådiga beslutet af den 22 sistlidne Oktober tillsvidare skall utgå, har icke något
inflytande på konsulsstatens slutsumma.
Anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet hafva minskats, — förutom
genom sistnämnda öfverflyttning af anslaget till Shanghai, — derigenom, att anslaget till
Tredje hufvndtiteln. 13
Alexandria blifvit. i sammanhang med det lönade generalkonsulatets indragning nedsatt
med 2,500 kr. och sålunda numera skall utgå med endast 3,500 kr.
En ökning i denna rubrik har deremot uppstått genom att ett belopp af 6,000 kr.
blifvit genom nådigt beslut af den 22 sistlidne Oktober anslaget till konsulatet i Melbourne.
Under rubriken pensioner har ett belopp af 800 kr. kunnat afföras, motsvarande
den pension, som uppbars af framlidne generalkonsul von Heidenstams numera jemväl
aflidna enka.
Till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter linnes i beräkningarne för 1887
under konsulskassan upptaget ett belopp af 30,150 kr. Denna hufvudrubrik har blifvit
uppförd med samma belopp som förut, med undantag deraf, att för vinnande af jemn
slutsumma underafdelningen diverse utgifter minskats med 100 kronor.
Konsulskassans utgifter år 1888 skulle aliså omfatta:
Utrikesdepartementet ................................................ 17,500
Konsulstaten:
a) löner och arfvoden --------------------------------- 331,900
b) anslag till kontorskostnader mot redovisning 55,000
c) anslag till kontorskostnader utan redovisning 67,500
d) pensioner...............................................- 13,550 467,950
Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter------------------ 30,050
Summa utgifter kronor 515,500.
Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen.
En sammanställning af beräkningarne för 1887 och 1888 skulle hafva följande
utseende:
Inkomster:
Statsverkens bidrag —......
Konsulatafgifter ..............
Expedition safgifter.............
1887
.... 280,000
..... 235,500
1888
280,000
223,000
12,500
ökning
12,500
minskning
12,500
Summa kronor 515,500
515,500
12,500
12,500
Utgifter:
1. Utrikesdepartementet ....
..... 17,500
17,500
—
—
2. Konsulsstaten:
a) löner och arfvoden ....
..... 338,000
331,900
—
6,100
b) anslag till kontorskostnader
mot redovisning..........
..... 47,500
55,000
7,500
—
c) anslag till kontorskostnader
utan redovisning ________
..... 68,000
67,500
—
500
Transport 471,000 471,900 7,500 6,600
14
Tredje hufvudtiteln.
Transport 471,000 471,900 7,500 6,600
(1) pensioner .................. 14,350 13,550 — 800
3. Skrifmaterialier, expenser och
extra utgifter .............. 30,150 30,050 — 100
Summa kronor 515,500 515,500 7,500 7,500
De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande af möjligen
bristande inkomster skulle behöfva begäras af Storthinget, anser jag böra i likhet
med föregående år beräknas till 12,000 kr. för kabin ettskassan och 24,000 kr. för konsulskassan.
För Sveriges del lärer Eders Kongl. Maj:t vilja af Riksdagen begära samma
dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar, som hittills varit medgifven.
Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig
uppgjorda förslag och beräkningar infordra Kongl. Norska Regeringens betänkande.
Till denna af det sammansatta statsrådets öfriga ledamöter tillstyrkta
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder lemna bifall.
ex protocollo
Fredrik von Bosen.
Tredje hufvudtiteln. 13
Alexandrin blifvit i sammanhang med det lönade generalkonsulatets indragning nedsatt
med 2,500 kr. och sålunda numera skall utgå med endast 3,500 kr.
En ökning i denna rubrik har deremot uppstått genom att ett belopp af 6,000 kr.
blifvit genom nådigt beslut af den 22 sistlidne Oktober anslaget till konsulatet i Melbourne.
Under rubriken pensioner har ett belopp af 800 kr. kunnat afföras, motsvarande
den pension, som uppbars af framlidne generalkonsul von Heidenstams numera jemväl
aflidna enka.
Till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter finnes i beräkningarne för 1887
under konsulskassan upptaget ett belopp af 30,150 kr. Denna hufvudrubrik har blifvit
uppförd med samma belopp som förut, med undantag deraf, att för vinnande af jemn
slutsumma underafdelningen diverse utgifter minskats med 100 kronor.
Konsulskassans utgifter år 1888 skulle aliså omfatta:
Utrikesdepartementet ................................................ 17,500
Konsulstaten:
a) löner och arfvoden _________________________________ 331,900
b) anslag till kontorskostnader mot redovisning 55,000
c) anslag till kontorskostnader utan redovisning 67,500
d) pensioner.............................................--- 13,550 467,950
Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter .......-......— 30,050
Summa utgifter kronor 515,500.
Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen.
En sammanställning af beräkningarne för 1887 och 1888 skulle hafva följande
utseende:
Inkomster:
1887
1888
ökning
minskning
Statsverkens bidrag ...............
280,000
280,000
—
—
Konsulatafgifter .....................
235,500
223,000
—-
12,500
Expeditionsafgifter ................ .
—
12,500
12,500
—
Summa kronor
515,500
515,500
12,500
12,500
Utgifter:
1. Utrikesdepartementet .........
2. Konsulsstaten:
17,500
17,500
—
—
a) löner och arfvoden _________
b) anslag till kontorskostnader
338,000
331,900
--
6,100
mot redovisning_______________
c) anslag till kontorskostnader
47,500
55,000
7,500
—
utan redovisning _____________
68,000
67,500
—
500
Transport 471,000
471,900
7,500
6,600
14
Tredje liufvudtiteln.
Transport 471,000 471,900 7,500 6,600
(1) pensioner ............ 14,350 13,550 — 800
3. Skrifmaterialier, expenser och
extra utgifter ..................... 30,150 30,050 — 100
Summa kronor 515,500 515,500 7,500 7,500
De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande af möjligen
bristande inkomster skulle behöfva begäras af Storthinget, anser jag böra i likhet
med föregående år beräknas till 12,000 kr. för kabin ettskassan och 24,000 kr. för konsulskassan.
För Sveriges del lärer Eders Kongl. Maj:t vilja af Riksdagen begära samma
dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar, som hittills varit medgifven.
Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig
uppgjorda förslag och beräkningar infordra Kong], Norska Regeringens betänkande.
Till denna af det sammansatta statsrådets öfriga ledamöter tillstyrkta
hemställan behagade Plans Maj:t Konungen i nåder lemna bifall.
ex prolocollo
Fredrik von Rosen.
Tredje lmfvudtiteln.
15
Bil. C.
Protokoll öfver utrikesdepartement sär enätn, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i sammansatt statsråd ä Stockholms slott den 12
Januari 1887.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Hans Excellens Norske Herr Statsministern Richter,
Statsråden Lovén,
von Steyern,
Friherre VON Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm,
Stång,
Kildal.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet förslaget
till de förenade rikenas gemensamma utrikesbudget för 1888 samt Kongl. Norska
Regeringens den Öl nästlidne december deröfver afgifna underdåniga betänkande.
Herr Ministern anförde:
Hvad Kongl. Norska Regeringen erinrat föranleder icke för närvarande någon åtgärd.
Deremot torde, i anledning af en pensionstagares, f. d. envoyén friherre af
Wetterstedts efter beräkningens uppgörande inträffade dödsfall, det lediga pensionsbeloppet
af 6,000 kr. böra tills vidare öfverföras till »skrifmaterialier, expenser och
extra utgifter», och ministerstatens slutsumma i öfverensstämmelse dermed ändras.
Derest Eders Kongl. Maj:t. gillar en sådan anordning, får jag nu i underdånighet
föreslå, att Eders Kongl. Maj:t måtte, med gillande af de sålunda ändrade beräkningarne,
16
Tredje hufyudtiteln.
hvilka böra denna dags protokoll biläggas, besluta att af Riksdagen och Storthinget
begära de för utgifternas bestridande nödiga anslag att utgå efter den för de förenade
rikenas bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion såväl för kabinettskassan
som för konsulskassan.
Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna
som till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i
de båda rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,
att af Riksdagen måtte för år 1888 begäras 450,850 kronor till kabinettskassan och
160.000 kronor till konsulskassan att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt
med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittills,
och att af Storthinget måtte för budgetterminen 1 juli 1887—30 juni 1888 äskas
187,850 kronor till kabinettskassan och 120,000 kronor till konsulskassan förutom hvad
i konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma
period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter åt
36.000 kronor, hvaraf 12,000 kronor för kabinettskassan och 24,000 kronor för konsulskassan.
Uti hvad Herr Ministern för utrikes ärendena sålunda hemställt och föreslagit,
förenade sig det sammansatta stadsrådets öfriga ledamöter;
och behagade Hans Maj:t Konungen detsamma i nåder gilla
och bifalla.
in fidem
Fredrik von Rosen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tredje hufvudtitein»
i?
Sveriges och Norges gemensammma utrikesbudget
för år 1888.
Sverige.
Norge.
Tillsammans.
I.
Kabinettskassan:
Kronor.
Kronor.
Kronor.
1.
Ministern för utrikes ärenden_____________________
24,000
24,000
2.
Utrikesdepartementet_________________________________
27,495
11,455
38,950
3.
Ministerstaten___________________________________________
339,635
141,515
481,150
4.
Militärattachéer________________________________________
8,400
3,600
12,000
5.
Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...
51,320
31,280
82,600
Summa kronor 450,850
187,850
638,700
IT
Konsulskassan:
6.
U trikesdepart em entet.................................
10,000
7,500
17.500
7.
Ivonsulsstaten________________________________ 467,950
afgår hvad som häraf beräknas kunna
bestridas af inflytande konsulat- och
expeditionsafgifter._________________________ 235,500
132,830
99,620
232,450
8.
Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...
17,170
12,880
30,050
Summa kronor
160,000
120,000
280,000
Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1888.
Kronor.
1. Ministern för utrikes ärendena........................................... 24,000
2. Utrikesdepartementet________________________________________________________ 38,950
3. Ministerstaten.
a. Traktamenten:
Beskickningen i Berlin:
Envoyé Extraordinär och Ministre
Plénipotentiaire........................... 48,000
Legationssekreterare________________________ 6,000 54^000
Transport 54,000 62,950
Bih. till Riksd. Prat. 1887 B. 1 Samt. 1 Afd. 1 Raft.
3
«
18 Tredje hufYudtitéln.
Transport 54,000
Beskickningen i Brussel och Haag:
Ministre Plénipotentiaire............................. 20,000
Beskickningen i Konstantinopel:
MnjUkon8uiskassan\aoTooPkrbär} Ministre Plénipotentiaire__________________ 10,000
Drogman.............. 4,000 14,000
Beskickningen i Köpenhamn:
Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire.......... 36,000
Legationssekreterare....................... 5,000 4]5000
Beskickningen i London:
Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire............. 60,000
Legationssekreterare....................... 8,000 68,000
Beskickningen i Madrid:
Ministre Plénipotentiaire............... 22,000
Beskickningen i Haris:
Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire............. 60,000
Legationssekreterare............... 8,000 68,000
Beskickningen i S:t Heter skur g:
Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire........................... 60,000
Legationssekreterare...................... 8,000 68,000
Beskickningen i Bom:
Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire
..... 29,000
Beskickningen i Washington:
^oookr. 8/amtmkonsuieatafgifnt8r} Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire........................... 16,000
Legationssekreterare....................... 6,000 22,000
62,950
Transport 406,000
62,950
Tredje hufvudtitelu.
Transport 406,000
Beskickning en i Wien:
Envoyé Extraordinaire och Ministre Plé
nipotentiaire________________________________
40,000
Legationssekreterare.......................... 6,000 46,000
b. Expektanslön..............................-................
c. Pensioner..._________________________________________________
4. Militärattachéer:
1 Militärattaché ________________________________________________
1 d:o .................................................
5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:
a. Skrifmaterialier och expenser.........................
b. Ekiperingspenningar_____________________________________
c. Hemliga utgifter..........................................
d. Ofriga extra utgifter....................................
452,000
4,800
24,350
6,000
6,000
26,600
10,000
14.000
32.000
Summa kronor
Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för å
Inkomster:
Svenska statsverkets bidrag.............. ...................................
Norska statsverkets bidrag..................................................
Konsulat algifter, förslagsvis:
inom Antwerpens konsulsdistrikt..................... 10,500
» Archangels » 2,500
» Barcelonas » 8,000
» Bilbaos » 2,500
» Genuas » 1,500
» Havres » 20,000
» Helsingfors’ » 5,500
» Köpenhamns » 15,000
» Leiths » 17,500
» Lissabons » 6,500
» Londons » 114,000
» Lybecks » 7,000
» Hågas » 6,000
» Rio de Janeiros » 6,500 223,000
Expeditionsavgifter, förslagsvis.............................. 12,500
19
62,950
481,150
12,000
82,600
638,700
1888.
Kronor.
160,000
120,000
235,500
Summa kronor 515,500
20
Tredje hufvudtiteln.
Uppbär konsulatafgifter.
Jemför ministerstaten.
D:o D:o.
Uppbär konsulatafgifter s
åtnjuter fri bostad.
Uppbär konsulatafgifter.
U tgifter:
6. Utrikesdepartementet................
7. Konsulsstaten:
a. Löner och arfvoden:
Antwerpen,
Generalkonsuln, lön
13,000
Archangel,
» »
12,000
Barcelona,
» ))
12,000
Bilbao,
Konsuln, »
9,000
Genua,
Generalkonsuln, »
10,000
Hamburg,
» »
8,000
Havre
» »
14,500
Vicekonsuln, »
4,500
19,000
Bordeaux,
» ))
6,000
2:ne ålderstillägg
1,000
7,000
Helsingfors,
Generalkonsuln, lön
15,000
Konstantinopel, Ministre Plénip. »
10,000
Drogman, »
2,000
Konsulatsekreteraren, »
6,000
18,000
Köpenhamn,
Generalkonsuln, »
15,000
Vicekonsuln, »
4,500
ålderstillägg
500
20,000
Helsingör,
Vicekonsuln, »
3,900
2:ne ålderstillägg
1,000
4,900
Leith,
Konsuln lön
16,000
Lissabon,
Generalkonsuln, »
15,000
London
» »
24,000
Vicekonsuln, »
10,000
Kanslisten, »
6,000
En kontorist, »
5,000
» )) ))
4,000
49,000
Cardiff,
Vicekonsuln, »
8,000
Liverpool,
» »
9,000
ålderstillägg
500
9,500
Newcastle,
Vicekonsuln, »
9,000
ålderstillägg
500
9,500
West Hartlepool, Kontoristen, »
5,000
Lybeck,
Generalkonsuln, »
12,000
J 7,500
S
Transport 271,900
17,500
21
Tredje hufvudtitelu.
Transport 271,900 17,500
Newyork, Vicekonsuln, lön ......... 6,000
Riga, Konsuln, » 9,000
Rio de Janeiro, Generalkonsuln, » 17,000
™«ÄÄ!ni“B ,ör} Shanghai, Vicekonsuln, » 12,000
SSSiferiie1 Washington, Generalkonsuln, >, 16,000 331,900
b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:
Antwerpen_______________________________ 4,500
Archangel..........................-............................ 2,000
Barcelona.................. 2,000
Bilbao......... 2,000
Genua............... 2,000
Havre..................... 4,000
Helsingfors........... 4,000
Köpenhamn...................... 4,500
Leith............ 6,000
Lissabon......................................... 4,000
London________________________________ 11,000
Lybeck_________________________________________________________— 2,000
Riga.....__________ 3,000
Shanghai............ 4,000 55,000
c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:
Alexandrin.................... 3,500
Alger.______________________________ 3,000
Bordeaux............... 2,000
Buenos Ayres.................. 4,000
Cardiff.............................. 4,000
Dardanellerna................................................... 500
Gibraltar.............. 2,000
Hamburg....................... 2,000
Havana........................ 3,000
Japan............ 4,000
Kiel......................... 1,500
Liverpool........................................................ 5,000
Marseille......................................................... 1,500
Melbourne............ 6,000
Montevideo.............. 2,000
Neapel.................. 3,000
Transport 47,000 386,900 17,500
22 Tredje hufvndtiteln.
Transport
47,000
386,900
17,500
Newcastle........................................................
4,000
Newyork..........................................................
6,000
Piraeus.............................................................
1,000
Rio de Janeiro_________________________________________________
4,000
Rom................................................................
3,000
Smyrna............................................................
1,000
Tanger ............................................................
1,500
67,500
d. Pensioner:....................................................
13,550
467,950
Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:
a. Skrifmaterialier och expenser............................
6,500
b. Konsulernes einbetsutgifter..............................
15,500
e. Diverse utgifter.............................................
8,050
30,050
Summa Kronor 515,500
Stockholm 1887. Kongl. Boktryckeriet, P. A, Norstedt & Söner.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fjerde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver landtforsvarsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott den 25 April 1887.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena, Grefve Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Riciiert,
Ryding,
von Krusenstjerna och
Friherre Tamm.
Departementschefen, Statsrådet Ryding anförde:
»Då jag nu går att underställa Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel
för år 1888, beder jag att hufvudsakligen få hänvisa till hvad
jag den 12 sistlidne januari i samma fråga anförde.
Jag redogjorde dervid för följande till Eders Kongl. Maj:t inkomna
framställningar i de delar, som icke förut blifvit inför Eders Kongl.
Maj:t anmälde:
generalfälttygmästårens och chefens för artilleriet underdåniga
skrifvelse den 10 november 1886 angående arméförvaltningens artilleridepartements
behof af statsanslag under år 1888;
generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga
Bih. till Rikisd. Prat. 1887. B. 1 Samt. 1 Afl. 1 Haft. 1
[1.]
Nedsättning
i anslaget till
fältartilleriet.
2 Fjerde hufvudtiteln.
skrifvelse den 18 november 1886 angående uppsättning af fästningsoch
positionsartilleri;
generalfälttygmästare!^ och chefens för artilleriet underdåniga
skrifvelse af samma dag angående beredande af medel för svea artilleriregementes
skjutöfningar å Marma skjutfält samt inrättande af artillerist
utskolor;
chefens för fortifikationen underdåniga skrifvelse den 11 november
1886 angående extra anslag under år 1888 för fortifikationsbehof;
arméförvaltningens å intendentsdepartementet, underdåniga skrifvelse
den 5 november 1886 i fråga om departementets anslag för år 1888;
arméförvaltningens å civila departementet underdåniga skrifvelse
den 7 december 1886 angående behofven under år 1888 å de under
departementets förvaltning stälda anslag; samt
chefens för generalstabens topografiska afdelning underdåniga
skrifvelse den 16 november 1886 angående behofvet af medel för de
topografiska arbetena under år 1888.
Beträffande de
Ordinarie anslagen
till artilleriet, fästnings- och positionsartilleriet, aflöning af stamtrupp
vid Vesternorrlands bataljon och artilleriskjutskolor anförde jag derefter:
Artilleriet.
Jemväl i år har af generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet
framstälts förslag, för hvilken jag här nedan torde få närmare redogöra,
till inrättande af artilleriskjutskolor för befälets och underbefälets
vid artilleriet utbildning i skjutkonsten.
Vid bifall till berörda förslag och då kostnaderna för artilleriskjutskolor
skulle bestridas från ett särskildt anslag till detta ändamål,
komme följande två under anslaget till artilleriet nu uppförda poster
att ej vidare blifva behöfliga, nemligen: till artilleribefälets skjutöfningar
5,000 kronor och till artilleriunderofficerarnes gemensamma skjutöfningar
2,500 kronor, eller tillsammans 7,500 kronor.
Chefen för artilleriet har emellertid likaledes hemstält, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes för Riksdagen å nyo framlägga det till senaste
Riksdag afgifna nådiga förslaget angående beredande af medel för
3
Fjerde hufvudtiteln.
svea artilleriregementes skjutöfningar å Marma skjutfält. I detta afseende
beder jag att få erinra, att, på sätt chefen för artilleriet i sin
underdåniga skrifvelse den 18 november 1885 påpekat, svea artilleriregementes
skjutöfningar och åtskilliga andra i samband dermed stående
öfningar numera måst förläggas till omförmälda, på ett afstånd
af 147 kilometer från hufvudstaden belägna skjutfält och att till följd
deraf medel blifvit af nöden till bestridande af transportkostnader,
traktamentsersättningar med flera utgifter för dessa öfningar, på samma
sätt som för göta artilleriregementes till Tånga hed förlagda öfningar
är i detta regementes stat uppfördt ett årligt anslag af 3,500 kronor,
utöfver hvilket belopp de senare åren ett anvisadt särskild! tillskott
måst tagas i anspråk, så att sammanlagda kostnaden vid göta artilleriregemente
uppgått till mellan 6,000 och 7,000 kronor.
För svea artilleriregemente har chefen för artilleriet ansett anslagsbehofvet
för ifrågavarande ändamål, tills vidare och innan öfningarne
erhållit större utsträckning, kunna begränsas till 5,100 kronor.
Afräknas dessa 5,100 kronor från det belopp af 7,500 kronor,
som vid uppförande af anslag till artilleriskjutskolor blifver obehöflig!,
skulle derefter återstå 2,400 kronor att afföras från anslaget till
artilleriet.
Jag hemställer fördenskull, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen,
att anslaget till artilleriet, under vilkor af bifall
till förslaget om uppförande i riksstaten af särskild!
anslag till artilleriskjutskolor, nedsättes från dess
nuvarande belopp..................
................. kr.
1,091,966: —
med........................................
................. )>
2,400: —
till.........................................
............... kr.
1,089,566: —
och torde det nu förevarande anslaget, derest, på sätt jag här nedan
ernår föreslå, anslag uppföres till fästningsartilleri, böra benämnas
d fältartilleriet».
Fästnings- och positionsartilleri.
Sedan generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet i underdånig
skrifvelse den 12 december 1883 för Eders Kongl. Maj:t framlade
plan till organiserande af ett särskild! fästnings- och positionsartilleri
jemte förslag till början af detsammas uppsättande, har Eders
Kongl. Maj:t, med godkännande af de skäl, som generalfälttygmästaren
[2-]
Organisation
af en fästningsartilleri
bataljon å
Vaxholm
Oscar
Fredriksborg.
4
Fjerde hufvud ti teln.
och chefen för artilleriet anfört för organiserandet af ett sådant artilleri,
i nådiga framställningar till hvar och en af de tre derpå följande Riksdagarne
framhållit, att saknaden af positionsartilleri samt ett behörigen
utveckladt fästningsartilleri måste räknas till de mest känbara bristerna
i landets försvarsväsende, hvarföre Eders Kong]. Maj:t föreslagit samtliga
dessa Riksdagar att för genomförande af den organisation af
fästnings- och positionsartilleri, som ansågs böra till eu början ega
rum, anvisa erforderliga medel.
Ingen af Eders Kong]. Maj:ts omförmälda förslag har tillvunnit
sig vederbörande Riksdags bifall. Frågans allvarliga beskaffenhet
har emellertid manat generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet
att jemväl i år fästa Eders Kong]. Maj:ts uppmärksamhet på denna
angelägenhet. Uti sin underdåniga skrifvelse den 18 november 1886
har han, med hänvisande till de ofta upprepade skäl, som tala för
nödvändigheten att, på sätt i de flesta andra länder redan skett, jemväl
i vårt land gifva åt fästnings- och positionsartilleriet eu efter landets
behof afpassad, från fältartilleriet skild organisation, såsom ytterligare
skäl för denna frågas snara ordnande framhållit dels otillräckligheten
af den nu för fästningsartilieriet afsedda personal, dels den fullständiga
bristen af all personal lämpad att vid mobilisering sköta den
nyanskaffade positionsartillerimaterielen, dels ock önskvärdheten af att
kunna sjelfständigt ordna fästningsartilleriets öfningar, utan att behöfva
från fältartilleriet dertill beordra ett mer eller mindre tillfälligt befäl.
Jag delar fullständigt generalfälttygmästarens och chefens för
artilleriet åsigt. På sätt jag vid föregående riksdagar haft tillfälle
ådagalägga, är behofvet af ett särskildt organiseradt fästnings- och
positionsartilleri ett af dem, som i främsta rummet bör fyllas, derest
någon förbättring i landets bristfälliga försvarsorganisation åstundas.
Riksdagens bestämdt uttalade motvilja mot att på en gång företaga
till lösning frågorna om så väl positions- som fästningsartilleriets
organiserande utgör emellertid för mig eu anledning att för närvarande
låta förslaget om uppsättande af ett utaf dessa vapen falla. Att jag,
då det sålunda gäller att välja emellan dem båda, gifver företrädet åt
fästningsartilieriet, beror icke så mycket derpå, att årliga kostnaden
derför stannar vid vida lägre belopp än som för positionsartilleriet
tagas i anspråk, ehuru naturligtvis äfven denna synpunkt, under nu
rådande konjunkturer, är förtjent af det allvarligaste behjertande. För
mig är af afgörande vigt, att, huru maktpåliggande det än må vara
att ordna så, att i farans stund den nyanskaffade positionsartillerimaterielen
ej, i brist af personal lämpad att sköta den, må lemnas
Fjerde hufvudtiteln.
5
utan användande, omsorgen att tillgodose försvaret af hufvudstaden
från sjösidan dock måste anses ännu mera tvingande. Jag tillåter mig
att i detta afseende i Eders Kongl. Maj:ts minne återkalla, hurusom
generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet uti sin underdåniga
skrifvelse den 18 november 1885 påpekat, att bristen i den nuvarande
organisationen uti ifrågavarande hänseende är så stor, att genom den
obetydliga kommendering af omkring 100 man från de å Karlsborg
förlagda fästningskompanierna till befästningarna å Gotland, hvilken
kommendering under de politiska förvecklingarna våren 1885 egde
rum, Karlsborg faktiskt blef blottad! på artilleritrupper, så att, derest
samtidigt fästningarna vid Vaxholm Oscar Fredriksbovg med tillhörande
förskansning ar, — hvarpå hela försvaret af hufvudstaden från sjösidan
hvilar, — skolat sättas i försvarbart skick, krig sstyrelsen icke haft att förfoga
öfver derför erforderlig personal.
Planen för fästningsartilleriets uppsättande, för hvilken jag redogjorde
senast vid föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 12 januari
1885 af frågan om regleringen af utgifterna under fjerde hufvudtiteln
för år 1886, var hufvudsakligen följande:
Med öfverförande till detsamma af svea artilleriregementes tre
fästningskompanier och 1 af fästningskompanierna vid göta artilleriregemente
skulle bildas en fästningsartilleribataljon, bestående af 4
kompanier och förlagd å Vaxholm Oscar Fredriksborg.
Manskapsstyrkan borde upprätthållas hufvudsakligen enligt de grunder
för anskaffningen, som i nådiga propositionen till 1883 års Riksdag
angåfvos beträffande härens stamtrupp, samt aflöningsförmånerna
för manskapet utgå sålunda: lega, högst 80 kronor sammanlagd! för
de begge första åren och högst 80 kronor för hvarje följande år, samt
månadslön 10 kronor för hvarje i tjenstgöring tillbragt månad; beställningsmän
skulle erhålla i arfvoden per månad, l:ste konstaplar 15 kronor,
2:dre konstaplar 10 kronor, trumpetare 3 kronor och kompanihandtverkare
10 kronor, allt under tjenstgöring, hvaremot arfvodena
eljest skulle utgå med hälften af nämnda belopp; kommendering stillägg
för tjenstgöring i högre grad skulle utgå enligt nu gällande bestämmelser,
men icke ålders- och examenstillägg, likasom ej särskilda medel
till arfvoden åt värfvare beräknas.
. Sedan stammanskapet utbildats först i en rekrytskola om ett år
och derefter i konstapelsskola, skulle den del af manskapet, med hvilken
aftal gjordes om fortsatt tjenst, i allmänhet inkallas endast till
30 dagars repetitionsöfningar årligen.
6
Fjerde hufvudtiteln.
Aflöningsförmånerna för befälet hade beräknats efter de vanliga
grunderna, d. v. s. fast lön samt dagaflöning för tjenstgöringsdagarna.
Då likväl icke allt befäl och underbefäl beräknats vara i tjenstgöring
hela året, utan eu del endast under rekryt- och konstapelsskolorna
eller ock blott under de årliga repetitionsöfningarna, samt
dagaflöning komme att utgå allenast för tjenstgöringsdagar, skulle till
följd häraf vid detta artilleri dagaflöningen och, hvad beträffar underbefälet,
äfven portion sersättningen statsverket besparas för den tid
af året, hvarunder vederbörandes tjenstgöring icke behöfde tagas i
anspråk.
Vid bataljonen skulle, enligt organisationsplanen, finnas:
1 öfverstelöjtnant och corpschef, tillika kommendant å Vaxholm
Oscar Fredriksborg,
1 major,
4 kaptener af 1. klassen,
4 kaptener af 2. »
8 löjtnanter af 1. »
5 underlöjtnanter,
8 styckjunkare,
16 sergeanter af 1. klassen,
1 stabstrumpetare,
16 förste konstaplar,
24 andre konstaplar,
4 trumpetare,
4 kompanihandtverkare och
352 artillerister
samt följande civilpersonal, nemligen:
1 förste bataljonsläkare,
1 regementsintendent,
1 förrådsförvaltare,
1 tygskrifvare,
2 handtverksmästare och
2 rustkammarsmeder,
hvaremot ecklesiastikvården och auditörsgöromålen skulle upprätthållas
af lämpliga personer mot arfvoden.
På hvarje kompani borde 2 nummer kunna besättas med volontärer.
Samtliga de för aflöningar, beklädnad och underhåll af personalen
vid fästningsartilleribataljonen å Vaxholm Oscar Fredriksborg erforderliga
årliga kostnader beräknades till eu sammanlagd summa af 265,954
Fjerde liufvudtiteln. 7
kronor 85 öre på sätt närmare utvisas af den härefter fogade bilagan
Lit. A.
Sammanlagda kostnaderna för svea artilleriregementes tre fästningskompanier
och ett af fästhingskompanierna vid göta artilleriregemente,
hvilka, på sätt jag ofvan nämndt, skulle ingå i fästningsartilleribataljonen,
utgöra för närvarande 150,218 kronor 23 öre; och när detta belopp
jemte 2,200 kronor, motsvarande nu utgående, men sedermera
obehöfliga arfvoden till kommendanten samt placemajoren å Vaxholm
Oscar Fredriksborg, afräknas från hela den anförda kostnadssumman
af 265,954 kronor 85 öre, visar sig, att förhöjningen i nu utgående
belopp komme att utgöra 113,536 kronor 62 öre.
Såsom bidrag till kostnaden för fästningsartilleriet torde emellertid,
såsom jag vid föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 11 Januari
1886 af frågan om regleringen af utgifterna under fjerde liufvudtiteln
för innevarande år påpekade, jemväl böra beräknas J al de till reservartilleriet
anvisade medel med i rundt tal 10,400 kronor.
Efter afdrag af nämnda 10,400 kronor skulle tillökningen i statsverkets
kostnad efter organisationens fullständiga genomförande komma
att för fästningsartilleribataljonen å Vaxholm utgöra endast 103,136
kronor 62 öre.
Då i här ofvan angifna summa''af 150,218 kronor 23 öre, hvartill
nuvarande kostnaderna för de 4 kompanierna af svea och göta artilleriregementen
beräknats, är inbegripet det af Eders Kongl. Maj:t genom
nådiga brefvet den 17 mars 1882 på grund af minskning i permittering
vid trupperna å Vaxholm och Oscar Fredriksborg medgitha årliga
kostnadstillägg af approximativt 14,164 kronor 27 öre, för hvithet särskilda
medel icke blifvit i riksstaten anvisade, komme vid kompaniernas
öfverförande till fästningsartilleribataljonen minskningen i de för
svea och göta artilleriregementen uppförda anslag att uppgå till endast
136,053 kronor 96 öre.
Då bataljonens uppsättning först efter hand kan verkställas, inskränker
sig dock mitt förslag för närvarande dertill, att å Vaxholm
Oscar Fredriksborg bildas 1 fästningsartilleribataljon och att början
dertill sker under år 1888 på det sätt, att, jemte det de 4 der nu förlagda
fästningskompanierna öfverflyttas till bataljonen, den nya personal
uppsättes, som i sådant afseende finnes upptagen å bilagan Lit. B.
Med jemnande af första organisationsårets i bilagan specificerade
kostnadssumma, 96,809 kronor 55 öre, skulle således för fästnings
-
8
Ejerdo lnifvudtitel 11.
artilleribataljonen å Vaxholm tillökningen i kostnad för statsverket
blifva...................................kr. 113,536: 62;''hvaraf för år 1888 kr. 96,800: --;
dock att denna kostnad,
genom användande af
förutnämnda andel utaf
reservartillerigts anslag,
minskas med.................... )> 10,400:—; 10,400: —
återstår att fylla.......... kr. 103,136: 62; hvaraf för år 1888 kr. 86,400: —.
På det vid bataljonens organisation måtte undvikas de olägenheter
af flera slag, Indika, på sätt jag tillförene vid fråga om trängen påpekat,
äro med ett ''mera provisoriskt tillstånd förbundna, borde de
nya anslagsmedel, som nu för fästningsbataljonen erfordras, uppföras
på ordinarie stat, dervid de lämpligast kunde upptagas såsom ett enda
särskild! anslag, för att, då sådant tjenligen kan verkställas, tillsammans
med öfriga för bataljonen påräknade tillgångar och i sammanhang med
en reglering af de redan befintliga ordinarie anslag, hvarifrån en del
skulle tagas i anspråk för bataljonen, framdeles fördelas å de flera
anslag i riksstaten, hvarå medlen med afseende å utgifternas olika
beskaffenhet böra slutligen uppdelas.
Jag hemställer alltså, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen,
att, med godkännande af omförmälda grunder
för organisation af eu fästningsartilleribataljon å
Vaxholm Oscar Eredriksborg jemte hvad som föreslagits
beträffande personalens aflöning, till genomförande
af den del af bataljonens organisation, som
enligt hvad förut blifvit nämndt skulle ega rum under
år 1888, anvisa, utöfver de för svea artilleriregementes
3 fästningskompanier och 1 fästningskompani
vid göta artilleriregemente jemte befäl samt till arfvoden
åt kommendant och placemajor å Vaxholm
Oscar Eredriksborg nu anslagna medel, jemväl 10,400
kronor af reservartilleriets anslag, samt såsom nytt
anslag 86,400 kronor;
att sistnämnda anslagsbelopp, under benämning
JjfästningsartiUeribataljonen å Vaxholm Oscar Fredriksborg»,
uppföres under fjerde hufvudtiteln såsom reservationsanslag
näst efter anslaget till fältartilleriet;
9
Fjerde lmfyudtiteln.
samt att de besparingar, som under uppsättningstiden
kunna å de för fästningsartilleribataljonen sålunda
afsedda medel beredas, må, i likhet med hvad
förut vid uppsättning af nya trupper varit medgifvet,
af Eders Kongl. Maj:t disponeras för bestridande af
uppsättningskostnader och öfriga med organisationens
genomförande förenade utgifter.
Aflöning af stamtrupp vid Vesternorrlands bataljon. ^ j
Hänvisande till anförandena vid statsrådsprotokollet af den 31 sist- BtAjj^yg avf;d
lidne december, rörande omorganiseringen af personalen vid flottan, Yesternorranhåller
jag att nu få närmare redogöra för den organisation af stam- lands bataljon,
trupp vid Vesternorrlands bataljon, hvilken jag då omnämnde samt
hvilken organisation Eders Kongl. Maj:t behagade anbefalla mig att, i
sammanhang med förslaget till regleringen af utgifterna under fjerde
hufvudtiteln, för Eders Kongl. Maj:t framlägga.
Genom den vid sistlidne riksdag faststälda staten för nämnda
bataljon finnes redan derstädes upptaget allt det för mobilisering af en
bataljon nödiga antal befäl och underbefäl. Oaktadt beväringsstyrkan
inom Vesternorrlands län kan beräknas redan uppgå till ej mindre än
1,454 man uti 1. beväringsklassen, samt ett uppkallande af trenne årsklasser
således skulle kräfva befäl och underbefäl till minst 3 bataljoner, anser
jag dock ännu — likasom jag anförde vid framläggandet af förra årets
förslag — att »det torde blifva nödvändigt att låta anstå med en så
beskaffad utveckling af denna beväringsbataljon». Skall deremot, såsom
angeläget är, ytterligare stamtrupp* tilldelas bataljonen, torde alla skäl
tala för, att så ordna utbildningen af hela denna trupp samt undervisningen
vid de derför anordnade skolorna, att riklig tillgång vinnes på
så utbildadt underbefäl och manskap, att — om så pröfvas nödigt —
genom dessas uppflyttning i högre grader befäl och underbefäl till ett
större antal truppenheter alltid kan inom bataljonen vara till finnandes.
Enligt 1883 års förslag till landtförsvarets ordnande antogs utbildningen
för fotfolket i rekryt- och korpralskolorna erfordra tillsammans
20 månaders tid, hvarjemte för utbildning till underofficer ytterligare
1 års undervisning tillkom, under hvilket år underofficersaspirant
skulle vid de lägre skolorna tjenstgöra, för att sålunda, under ledning
af dessas befäl, få eu fullständig såväl teoretisk som praktisk utbildning
såsom underbefäl. Anordnas skolorna ungefär sålunda vid Vesternorrlands
bataljon, torde hvar och en, som med godkända betyg
BIL till Biksd. Prot. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 2
10
Fjerde liufvudtiteln.
genomgått korprals- och underofficersskolan, kunna, i händelse af
behof, användas såsom befäl eller underbefäl i högre grader.
Genom att inskränka tjenstetiden för det obefordrade manskapet
vid bataljonen till högst 6 år, kan, på grund af nya värnpligtslagens
bestämmelser, med en mindre fredsstyrka dock ett ganska stort antal
fullt utbildadt manskap finnas tillgängligt vid mobilisering.
I afseende på anskaffningen och aflöningen af stamtruppen torde
inga skäl förefinnas att frångå de lmfvudsakligaste bestämmelserna, som
vid sistlidne riksdag faststäldes för anställningen af de 60 volontärer
och volontärkorpraler, som då beviljades åt Vesternorrlands bataljon.
Dock torde i afseende på korpralsgradens aflöning en olikhet böra ega
ruin. På det att medlemmar af denna underbefälsgrad må finna med
sin fördel öfverensstämmande att tjena eu längre tid, bar jag antagit,
att de, som ej äro kommenderade till tjenstgöring vid skolorna, må —
i likhet med hvad som, i fråga om den garnisonerande armén, är vid
göta och vendes artilleriregementen samt Kronprinsens husarregemente
faststäldt för permitterade konstaplar och korpraler — uppbära half
månadslön »för tiden mellan mötena, helst samma förhållanden skulle
eg a rum här som vid dessa nyss nämnda regementen, nemligen att
korpralerne måste under tiden mellan mötena vara disponible att i händelse
af behof kunna inkallas till tjenstgöring vid skolorna.
Beräknas afgången inom de olika årsklasserna af stamtruppen att
uppgå till lika stor procent, som af den sist församlade landtförsvarskomitén
antogs uti dess beräkningar5) — och hvilken afgång torde
kunna anses som ett maximum — skulle, om medelåldern vid antagandet
anses uppgå till 21 år samt 50^ volontärer antagas hvarje år, bataljonens
styrka kunna sålunda beräknas:
uti
1.
årsklassen ...
... 50
volontärer,
B
2.
»
... 46
»
3.
»
... 44
)>
4.
b
... 42
»
5.
B
... 40
»
6.
B
... 38
260
b
7.
B
... 36
))
8.
B
... 34
Transport 330
*) Nemligen 7 % inom 1. årsklassen, 4,5 % inom 2., 3 % inom 3. till och med 7., 5 % inom 8.
till och med 10., samt 10 % inom 11. och 12. årsklasserna.
11
Fjerde lmfuidtiteln.
Transport 330
uti 9. årsklassen ...... 32
» 10. » 30
1 » 11. » ...... 28
» 12. )) 24
Summa 444 man.
Uti de 6 första årsklasserna finnes sålunda en beräknad tillgång
af 260 volontärer, hvilka tillsammans med en korpralstyrka af 8
distinktionskorporaler, 16 korpraler och 36 vicekorpraler, eller tillsammans
60 korpraler, fullt medgifva upprätthållandet af en fredsstyrka
på 300 man, under det att inom de 12 årsklasserna, hvilka enligt värnpligtslagens
§ 34 tillhöra beväringen, finnas tillsammans 444 man att
vid mobilisering tillgå.
För att beräkna den behöfliga aflöningen för denna fredsstyrka af
300 man volontärer och korpraler har jag antagit:
att 1. årets skola räcker 101 månader, eller hela den återstående
delen af året, sedan It månad frånräknats såsom upptagen af mötena
vid bataljonen,
att 2. årets skola räcker lika lång tid, samt att till densammas
genomgående beordras omkring 50 % af dem, som genomgått 1. årets;
således ungefär samma antal som redan nu visat sig behöfva återkommenderas
till volontärskolan å Karlsborg,
att 5 vicekorpraler årligen uttagas till sergeantskolans genomgående,
samt
att ytterligare 4 korpraler kommenderas att tjenstgöra vid skolorna,
som således tillsammans skulle i sig upptaga 84 man korpraler
och volontärer.
Sammanlagda aflöningsmedlen för manskapsstyrkan å Vesternorrlands
bataljon, hvilka medel skulle å bataljonens stat uppföras, beräknas
då sålunda:
Lega, \
som utgår med 40 kronor för hvartdera af de 2 första tjensteåren, beräknas
förslagsvis:
för 96 man å 40 kr....................................... 3,840: —
» 204 » å 80 » ...................................... 16,320: — 1
12
Fjerde liufvudtiteln.
Lön,
transport 20,160: —
som utgår under tjenstgöring med 10 kr. för månad beräknas
förslagsvis:
under kommendering vid skolorna för 84 man i 10 V2 månad 8,820: —
samt bestrides under de årliga vapenöfningarna vid bataljonen
af anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar.
Arfvode,
som under tjenstgöring utgår för månad med 15 kronor
till distinktionskorpral, med 10 kronor till korpral och med
5 kronor till vicekorpral, beräknas förslagsvis:
under kommendering till skolorna för 4 korpraler och
5 vice korpraler i 10*/2 månad ................................. 682: 50
förhöjning i arfvode, derest korpral af högre
grad kommenderas................................................... 200: —
men bestrides under de årliga vapenöfningarna
vid bataljonen af anslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar.
Under tiden mellan mötena utgår ett disponibilitetsarfvode
för månad med 7,so kr. till distinktionskorpral,
med 5 kr. till korpral och 2,so
kr. till vice korpral och beräknas här förslagsvis:
för 8 distinktionskorpraler i 10''/2 månad å
7,50 kr................................................................. 630: —
för 12 korpraler i 10V2 månad å 5 kr. 630: —
för 31 vicekorpraler i 10V2 månad
4 2’™ kr............................................... -..... 81igg 2,073: 75 2i956. 25-
Hela aflöningen således tillsammans kronor 31,936: 25,
eller om härifrån dragas de af förra Riksdagen till aflöning
åt korpraler och volontärer vid Vesternorrlands
bataljon å staten uppförda................................................................ 5,292: 50
återstår ett ökadt aflöningsbelopp af kronor........................... 26,643: 75,
som skulle af Riksdagen äskas.
Medgifver Riksdagen det ofvan beräknade beloppets utgående från
och med år 1888, torde detsamma under de första åren få användas
dels till derför här ofvan angifvet ändamål och dels, enär uppsättningen
af bataljonen endast sker successivt med 50 man per år, till att
13
Fjerde liufvudtiteln.
bestrida såväl uppsättningskostnader för en del beklädnads- och utredningspersedlar
som ock underhållet af desamma vid skolorna, så att
särskildt anslag derför ej tillsvidare behöfver att af Riksdagen äskas.
Upprättas en volontärskola vid Vesternorrlands bataljon samt undervisningen
vid densamma ordnas i likhet med hvad nu eger rum
vid volontärskolan å Karlsborg, torde alla skäl — och ej minst besparingsskäl
— tala för att till densamma förlägga undervisningen
för 5. militärdistriktets volontärer hvarigenom de långa och dyrbara
transporterna, som nu eg a rum från vederbörande norrländska regementen
till Karlsborg och åter, skule kunna verkställas vida billigare
än nu. Den besparing, som härigenom vunnes, skulle komma anslaget
till volontärskolor till godo, hvilket anslag bör bestrida kostnaden för
denna skola likasom för de öfriga volontärskolorna.
Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen,
att, med godkännande af ofvanstående grunder
för organisationen af en stamtrupp vid Vesternorrlands
bataljon jemte hvad som föreslagits beträffande
personalens aflöning, Riksdagen må till genomförandet
af denna del af bataljonens organisation bevilja ett
årligt anslag af 26,643,75 kronor;
att vid bifall härtill detta anslagsbelopp jemte
de redan å bataljonens stat till volontärers aflöning
uppförda 5,292,50 kronor, sistnämnda belopp i den
mån det för ändamålet varder disponibelt, må under
benämning: aflöning till stamtrupp vid Vesternorrlands
bataljon, såsom ett reservationsanslag uppföras under
fjerde hufvudtiteln näst efter anslaget till Vesternorrlands
beväring;
samt att de besparingar, som å dessa för aflöningen
afsedda medel under uppsättningstiden kunna
uppkomma, må, i likhet med hvad förut vid uppsättning
af nya trupper varit medgifvet, af Eders Kongl.
Maj:t disponeras för bestridande af uppsättningskostnader
och öfriga med organisationens genomförande
förenade utgifter.
Artilleriskjutskolor.
Af sista Riksdag äskade Eders Kongl. Maj:t erforderligt anslag till
inrättande af artilleriskjutskolor.
[4-]
Anslag till
artilleriskjutskolor.
14 Fjerde hufvudtiteln.
Ur generalfälttygmästare^ och chefens för artilleriet underdåniga
skrifvelse den 4 december 1885, som låg till grund för Eders Kongl.
Maj:ts framställning i ämnet, tillåter jag mig erinra,
att förslaget, hvithet första gången väcktes redan år 1874 och
som nu närmast anknöt sig till den inom de flesta europeiska länder
vunna erfarenheten om dylika skolors betydelse för befrämjande af
artilleriets skjutskicklighet, hufvudsakligen afsåg dels att årligen bibringa
ett antal officerare sådan högre utbildning i skjutning, att genom
deras ledning skjutöfningarna komme att rätt bedrifvas vid regementena,
dels att meddela årets underbefälselever i högsta klassen
praktisk skicklighet så väl i skjutning som i de i fält förekommande
arbeten;
att, i betraktande af de olikheter, som förefinnas emellan fält- och
fästningsartilleriet med afseende å så väl vapnens natur, som pjeser
och skjutmetoder, förslaget upptog
dels en skjutskola för fältartilleriet, förlagd till Manna
skjuttalt, och
dels eu skjutskola för fästningsartilleriet, förlagd till Vaxholm;
att
fältartilleriets skjutskola skulle lämpas efter behofvet vid 30
fältbatterier, fästningsartilleriets efter behofvet vid de nuvarande 6
fästningskompanierna;
att personalen skulle utgöras, vid den förra skolan af 17 officerare
med vederlikar samt 90 underbefäl och menige, hvartill komme erforderlig
handräckningspersonal från svea artilleriregemente, samt vid
den senare skolan af 4 officerare och 12 underbefäl med handräckningspersonal,
tagen från de å Vaxholm Oscar Fredriksborg förlagda
fästningskompanierna;
att kostnaderna för dessa skolor, hvilka skulle vara sammandragna
under en tid af sex veckor, beräknades på följande sätt:
fältartilleriets skjutskola: arfvoden för lärare, traktamentsersättningar,
rese- och transportkostnader, utgifter för materiel
m. m..................................................................................... kr. 13,450: —
fästningsartilleriets skjutskola: dylika utgifter, af
hvilka några stälde sig billigare vid denna skola, enär
4 af fästningskompanierna äro förlagda på platsen och
således icke taga i anspråk rese- och transportkostnader » 2,150: —
diverse utgifter vid Marma skjutfält för tillsyn och
vård af byggnader och inventarier, af der qvarlemnad
transport kr. 15,600: —
Fjerde lmfvudtitcln.
15
transport kr. 15,600: —
artillerimateriel och ammunition, af skjutfältet och
stängslet kring detsamma m. m. äfvensom för transporter
å fältet samt vägars underhåll m. in........................... » 2,500: —
Summa kr. 18,100: —
att, hvad anginge de i denna kostnadssumma ingående utgifter vid
Manna skjutfält, de visserligen tillgodokommo alla andra som begagnade
skjutfältet, såsom svea artilleriregemente, artilleri- och ingeniörhögskolan,
krigshögskolan, krigsskolan, skjutkommissionen för artilleriet
och infanteriet m. tf, men att, då de svårligen kunde uppdelas,
de lämpligast kunde upptagas bland kostnaderna för skjutskolorna,
enär skjutfältet årligen längsta tiden komme att af fältartilleriets skjutskola
begagnas; samt
att, under förutsättning, att omförmälda belopp 18,100 kronor anvisades
till artilleriskjutskolor, följande under anslaget till artilleriet
nu uppförda medel icke vidare blefvo erforderliga, nemligen:
till artilleribefälets skjutöfningar....................................... kr. 5,000: —
» artilleriunderofficerarnes gemensamma skjutöfningar
.......................................................................... » 2,500: —
tillsammans kr. 7,500: —
så att, vid afräkning af sist nämnda belopp, tillökningen i utgifter
komme att för artilleriskjutskolorna i verkligheten uppgå till endast
10,600 kronor.
Eders Kongl. Maj:ts proposition vann ej Riksdagens bifall.
Chefen för artilleriet anser emellertid frågan om artilleriets utbildning
i skjutning vara af den vigt och betydelse för detta vapens
stridsduglighet, att han trott sig böra ånyo underställa densamma Eders
Kongl. Maj:ts pröfning. Med erinran, hurusom tillgodoseendet af behofvet
utaf systematiskt ordnade skjutöfningar vid fältartilleriet blifvit
allt oafvisligare, sedan den nya fältartillerimaterielen numera blifvit för
flertalet af batterierna anskaffad och till dem utdelad, äfvensom att de
dyrbara pjeser af gröfre kalibrar, som jemte ammunition redan anskaffats
eller äro under anskaffande för fästnings- och positionsartilleriet,
kräfva synnerligen omsorgsfullt bedrifna öfningar i skjutning,
på det att de kostnader, som på dem blifvit nedlagda, skola i farans
stund befinnas väl använda, hemställer han i sin underdåniga skrifvelse
den 18 november 1886, att Eders Kongl. Maj:t måtte å nyo för
Riksdagen framlägga förslaget om inrättande af artilleriskjutskolor.
Lika med chefen för artilleriet är jag fortfarande öfvertygad om
16
Fjerde lnifvudtiteln.
vigten af särskilda artilleriskjutskolor för fältartilleriet och fästningsartilleriet,
och då dertill kommer, dels att anslag till artilleriskjutskolor,
om sådant beviljas, ingalunda kan anses tjena ett nytt behof, så till
vida som, på sätt jag ofvan nämnt, redan nu till artilleribefälets skjutöfningar
utgå 7,500 kronor, hvilka, i anseende till stegringen i priset
för ammunitionen, i allt fall snart torde visa sig otillräckliga, dels ock
att den brist i artilleriets organisation, som sålunda förefinnes, kan
afhjelpas med jemförelsevis ringa kostnad, få jag tillstyrka, det Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,
att under fjerde hufvudtiteln, näst efter anslaget
»till skjutskolor» uppföra under benämningen »artilleriskjutskolor»
ett ordinarie reservationsanslag å 18,100
kronor;
samt att, vid bifall härtill, det nuvarande anslaget
»till skjutskolor» må i riksstaten benämnas »skjutskolor
för infanteriet och kavalleriet».
Dessa af mig vid föredragning den 12 sistlidne Januari af frågan
om reglerandet af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för
år 1888 framstälda förslag vidhåller jag fortfarande, och har jag, beträffande
öfriga ordinarie anslag under fjerde hufvudtiteln, icke att
föreslå annan förändring för år 1888, än att dels, då, på sätt för mig
[5.] blifvit anmäldt, vid Skaraborgs regemente en mönsterskrifvarelön 600
indelta ar- kr0n0r, i följd af innehafvarens död, blifvit ledig och mönsterskrifvaremAflöning,
befattningar, enligt gällande bestämmelser, skola, vid uppkommande
ledigheter, indragas, det i nuvarande riksstat till
indelta arméns befälsaflöning
uppförda anslag, 4,177,876 kronor må till 4,177,276 kronor nedsättas,
dels ock förslagsanslaget till
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning af
Kongl. Maj.ts kansli,
[6.]
Jemkning åt hvilket anslag nu är upptaget till 4,337 kronor, för jemnande af de
anslag. ordinarie anslagens slutsumma, minskas med 43 kronor 75 öre till
4,293 kr. 25 öre.
Fjerde lmfvudtiteln. 17
Fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra nu kr. 19,643,800: —
De af mig ifrågasatta nya och tillökningar i
förut befintliga ordinarie anslag, efter afdrag af den
föreslagna nedsättningen i anslagen till fältartilleriet,
indelta arméns befälsaflöning och till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. för departementets afdelning
af Kongl. Maj:ts kansli, uppgå tillsammans till
128,100 kronor, och skulle således de ordinarie an
-
slagen genom tillägg af detta belopp......................... »_128,100:
komma att höjas till....................................................... kr. 19,771,900: —
Extra anslag.
Beträffande frågan om de anslag på extra stat, som erfordrades
för år 1888, yttrade jag ofvannämnda den 12 sistlidne Januari följande:
Anslaget för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de
värnpligtiges inskrifning och redovisning.
Redan vid debatten om värnpligtslagen i Riksdagens Andra Kammare
vid 1885 års riksdag framhöll jag, att frågan om aflöning åt de
områdesbefäl, som i följd af värnpligtslagens föreskrift om rikets indelning
i värnpligtsområden blefve erforderligt, under nuvarande organisation
kunde lämpligast och med minsta kostnad för statsverket
ordnas så, att områdesbefälsplatserna tilldelades det aktiva armébefälet
mot dagaflöning. Då sedermera krigsstyrelsen hade att till sistlidne
riksdag uppgöra förslag till definitivt ordnande af denna fråga, framlade
jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 11 Januari 1886,
hvilket medföljde statsverkspropositionen till samma Riksdag, plan till
förändring i aflöningssättet för en del af arméns befäl, väsentligen
gående ut derpå, att, jemte det tjenstgöringen vid indelta infanteriet
och beväringstrupperna under tiden mellan mötena ordnades så, att
af befälet och underbefälet hufvudsakligen endast den del, som nödvändigt
erfordrades för rullföringen af de värnpligtig^, hölles i ständig
tjenstgöring under hela året och detta befäl i följd deraf såsom ersättning
för sin ökade tjenstgöring tillädes dagaflöning, det öfriga beBih.
till Biksd. Prot. 1887. B. 1 Sami. 1 A/d. 1 Käft. 3
[7-]
Anslaget för
tillämpning af
nya värnpligtslagens
föreskrifter i
fråga om de
värnpligtiges
inskrifning
och redovisning.
18
Fjerde hufvud ti teln.
fälet och underbefälet, med undantag af afdelningsunderofficerarne, å
ena sidan befriades frådi tjenstgöring i allmänhet under tiden mellan
de vanliga öfningsmötena, men å andra sidan jemväl förlorade rätt till
uppbärande af tjenstgöringspenningar.
Med gillande af denna plan, hvarigenom kostnaden för inskrifningsväsendets
ordnande, som af 1882 års landtförsvarskomité beräknats till
536,400 kronor, kunde minskas till omkring två femtedelar af denna summa
och som dessutom skulle medfört en afsevärd förenkling i aflöningssystemet
vid indelta infanteriet och besparing i kostnaden för upprätthållande
af tjenstgöringen vid detsamma under tiden mellan mötena,
täcktes Eders Kongl. Maj:t, på mitt förslag af 1886 års Riksdag äska
ett ordinarie anslag å 218,000 kronor för genomförande af det i nämnda
plan ingående nya aflöningssättet för en del af arméns befäl.
Riksdagen fann skäl endast på det sätt bifalla Eders Kongl. Maj:ts
förslag, att ett belopp af 150,000 kronor anvisades på extra stat för
år 1887 för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om
de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m.
Då jag nu går att för Eders Kongl. Maj:t ånyo anmäla behofvet
af anslag för ifrågavarande ändamål, har jag icke saknat skäl att hos
Eders Kongl. Maj:t hemställa om framläggande till nästinstundande
Riksdag af ofvan omförmälda förslag i oförändrad form. På sätt jag
hade tillfälle ådagalägga, då frågan om användande af den summa,
Riksdagen för inskrifningsväsendets ordnande på extra stat för innevarande
år anvisat, inför Eders Kongl. Maj:t föredrogs, är uppgiften
att med ett extra anslag tillgodose utgifterna för inskrifningsväsendet,
Indika till sin natur äro årliga och ständiga, förenade med stora svårigheter,
hvarförutom anslaget är så knappt tillmätt, att det blifvit
nödvändigt ej mindre att åt en del af arméns befäl anförtro uppgifter
i och för inskrifningsväsendets ordnande af djupt ingripande betydelse,
utan att det varit möjligt att för detta ökade arbete, som icke står i
rimligt förhållande till deras hittills varande, endast efter den så kallade
tjenstgöringen å roten beräknade aflöning bereda dem någon ersättning,
än äfven att bestämma arfvodena för afdelningsområdes befälhafvande
till så låga belopp, att föga sannolikhet förefinnes att i längden lämpliga
personer till dessa ganska vigtiga befälsplatser derför skola kunna
erhållas. Då emellertid den nya organisationen först med detta års
ingång trädt i verksamhet och någon erfarenhet om det sätt, hvarpå den
verkar, torde böra vara vunnen, innan förslag om definitivt ordnande
af densamma återupptagas, har jag ansett lämpligt att för närvarande
icke väcka fråga derom och får jag alltså hemställa att Eders Kong!.
Fjerde hufvudtiteln.
19
Maj:t, på sätt jemväl arméförvaltningen å civila departementet i sin underdåniga
skrifvelse den 7 sistlidne december tillstyrkt, täcktes föreslå
Riksdagen.
att för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrift
i fråga om de värnpligtiges inskrifning och
redovisning anvisa på extra stat för år 1888 ett belopp
af 150,000 kronor.
Årtilleribehof.
Fält-, Fästnings- och Positionsartillerimateriel.
Af det belopp 4,600,000 kronor, som enligt generalfälttygmästarens
och chefens för artilleriet underdåniga memorial den 15 November
1878 ansågs erforderligt för anskaffning af ny och ändring af
gammal, men brukbar fältartillerimateriel, har Riksdagen hittills anvisat
3,800,000 kronor.
Den anskaffning och ändring af fältartillerimateriel, som efter generalfälttygmästarens
åsigt under år 1888 borde ega rum, utgör, enligt
hvad han i sin underdåniga skrifvelse den 10 November 1886 anför, följande:
24 stycken kanoner med lavetter, föreställare och tillbehör
å 6,750 kronor per stycke .................................................. 162,000 kr.
förändring af 42 stycken äldre ammunitionsvagnar å 110
kronor............................................................................................ 4,620 »
nya tillbehör till 42 stycken ändrade ammunitionsvagnar
å 186 kronor .............................................................................. 7,812 »
förändring af 20 stycken äldre packvagnar med tillbehör
å 300 kronor .............................................................................. 6,000 »
rid- och anspannspersedlar för 5* batteri å 30,000 kronor 165,000 »
ammunition för 4 batterier å 37,700 kronor ........................... 150,800 »
13 stycken fältartilleridivisionsstaber, ändring af fordon,
samt rid- och anspannspersedlar å 1,800 kronor ......... 23,400 »
4 stycken hela artilleriammunitionskolonner, ändring af
vagnar, rid- och anspannspersedlar med tillbehör å
8,500 kronor ............................................................................ 34,000 »
2 stycken halfva artilleriammunitionskolonner å 4,500 kr. 9,000 »
9 stycken reservlavetter med tillbehör för 3 artilleriammunitionskolonner
å 3,590 kr.................................................... 32,310 »
3 kolonndivisionsstaber å 1,700 kr.............................................. 5,100 »
Summa 600,042 kr.
eller i jemnadt tal 600,000 kronor.
[8.]
Anslag till
fält-, fästnings-
och
positionsartillerimateriel.
20
Fjerde lmfvudtiteln.
Derefter skulle finnas kanoner, lavetter och föreställare med allt
tillbehör, äfvensom ammunition för 34 batterier, samt rid- och anspannspersedlar
för 231 batterier af de 261, som föreslagits att förses
med dylika persedlar.
Af den enligt generalfälttygmästarens underdåniga memorial af den
2 November 187G för anskaffning af positionsartilleri beräknade kostnad
696,150 kronor bar Riksdagen hittills beviljadt 600,000 kronor;
och föreslår generalfälttygmästaren i sin underdåniga skrifvelse den
10 November 1886, att Eders Kongl. Maj:t måtte bos Riksdagen göra
framställning om beviljande för år 1888 af ett extra anslag af 50,000
kronor för sagda ändamål.
Uti underdånig skrifvelse den 9 November 1885 hemstälde generalfälttygmästaren,
att Eders Kongl. Maj:t måtte bos Riksdagen begära
250,000 kronor till fästningsartillerimateriel; Eders Kongl. Maj:t ansåg
emellertid med afseende å det betydliga anslag, hvilket ännu måste
tagas i anspråk för den nya fältartillerimaterielen, ej skäligt att hos
Riksdagen äska mera än 100,000 kronor för detta ändamål, och Riksdagen
anslog endast 50,000 kronor, hvilket belopp enligt Eders Kong].
Maj:ts beslut kommer att användas för Vaxholm Oscar Fredriksborgs
bestyckning.
Härigenom har det för en förbättrad bestyckning af nämnda fästningar
erforderliga beloppet af 2,070,031 kronor blifvit nedsatt till
2,020,031 kronor, under det att den år 1878 uppgifna summan 3,618,000
kronor till bestyckning af den då färdiga delen af Karlsborgs fästning,
hvartill intill 1886 års utgång ett belopp af 825,000 kronor blifvit anslaget,
minskats till 2,793,000 kronor, utan att under innevarande år
någon nedsättning deri kan ifrågakomma, hvarjemte för Oscars-Värns
bestyckning in. m., hvartill kostnaden blifvit beräknad till 261,000 kronor,
ej ännu beviljats några medel.
Under antagande att Riksdagen ej skall vara villig på en gång
bevilja anslag i och för bestyckningen af så väl båda ifrågavarande
fästningar som befästningarna vid Hvita Krog eller Oscars-Värn, anser
generalfälttygmästaren i sin underdåniga skrifvelse den 10 November
1886, att för närvarande vid begäran om anslag härtill företräde bör
21
Fjerde liufvudtiteln.
gifvas åt Vaxholm Oscar Fredriksborg och Oscars-Värn, såsom afsedda,
förstnämnda fästning att försvara inloppet till Stockholm och befästningarna
vid Oscars-Värn att understödja försvaret af Karlskrona åt
landsidan, och föreslår alltså Eders Kong!. Maj:t att hos Riksdagen,
såsom extra anslag till fästningsartillerimateriel för år 1888, begära
till förbättring af bestyckningen vid
Vaxholm Oskar Fredriksborg........................................................ 100,000 kr.
och till bestyckning vid Oscars-Värn......................................... 50,000 »
eller tillsammans 150,000 kr.
Samtliga dessa generalfälttygmästarens förslag finner jag väl grundade
och anser särskild!, att krigsstyrelsen icke nog kan framhålla
vigten deraf, att bestyckningen å Vaxholm Oscar Fredriksborg och
befästningarna vid Oscars-Värn, med afseende å den framstående plats,
dessa fästningsverk redan vid början af ett inträffande krig äro kallade
att intaga, snarast möjligt bringas i tidsenligt skick. Då emellertid
de anslag till anskaffande af artillerimateriel, om hvilkas äskande
generalfälttygmästaren gjort framställning, sammanlagdt uppgå till
800,000 kronor, torde nödig hänsyn till andra vigtiga försvarsändamål,
som jemväl tarfva anslag, göra önskligt, att någon nedsättning i omförmälda
anslagsfordran kan eg a rum. Och som den af minskningen
framkallade olägenhet otvifvelaktigt blefve mindre, derest Riksdagen
vid beviljande af ett odeladt anslag till anskaffande af artillerimateriel,
lemnade Eders Kongl. Maj:t frihet att, — med hänsyn dels till produktionens
af artillerimateriel vexlande ställning och dels till föreslagna
förbättringar i konstruktionen af artilleripjeser med flera dylika
på frågans bedömande inverkande omständigheter, — bestämma huru
mycket af det utaf Riksdagen beviljade anslaget bör till hvarje särskild!
slag af artillerimateriel användas, hemställer jag, då jag dessutom anser
möjligheten af sådana politiska förvecklingar, hvilka kunna göra
en hastigare tidsenlig bestyckning af Vaxholm Oskar Fredriksborg och
befästningarna vid Oscars-Värn till en bjudande nödvändighet, icke
böra lemnas alldeles obeaktad, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen
såsom extra anslag för år 1888 till fortsatt anskaffande af artillerimateriel,
äska ett belopp af 700,000 kronor med rättighet för Eders
Kongl. Maj:t att, efter sig företeende omständigheter bestämma, huru
mycket af anslaget bör till anskaffande af de olika slagen artillerimateriel
användas.
22
Fjerde hufvudtiteln.
[9.]
Anslag till
infanteria mmunitionsvagnar.
[10.]
Anslag till
Karlsborgs
fästningsbyggnad.
Infanteriammunitionsvagnar.
I underdånigt memorial den 12 November 1884 bär generalfältt.
ygmästaren och chefen för artilleriet anmält, att kostnaden för dels
nyanskaffning af ammunitionsvagnar för infanteritrupperna och dels
förändring af gamla dylika med dertill hörande rid- och anspannspersedlar
uppginge till 239,112 kronor.
För detta ändamål har Riksdagen hittills anvisat 60,000 kronor;
och hemställer jag nu, i öfverensstämmelse med hvad generalfälttygmästaren
i sin underdåniga skrifvelse den 10 November 1886 föreslagit,
att till fortsatt anskaffande af nya och ändring af äldre ammunitionsvagnar
med tillhörande rid- och anspannsp er sedlar måtte för år 1888
äskas ett extra anslag af 30,000 kronor.
Fortifikationsbehof.
Karlsborg.
I sin underdåniga skrifvelse den 11 november 1886 fäster chefen
för fortifikationen ånyo Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på angelägenheten
deraf, att det långvariga arbetet å Karlsborgs fästningsbyggnads
fulländande åtminstone varder bragt till den ståndpunkt, att
fästningen kan uppfylla de lägsta anspråk, som ställas på en dylik
anläggning, nemligen trygghet mot tillfälliga anfall. Så väl i den
underdåniga skrifvelsen den 14 november 1885 som vid flera föregående
tillfällen vore redogjordt för fästningsbygguadsarbetets ställning
och behofvet af penningemedel för dess fullbordande, hvarjemte
påpekats det både ur statsekonomisk och försvarssynpunkt förfelade
uti arbetets bedrifvande med så obetydliga årsanslag, som de, hvartill,
alltsedan år 1880, med ett enda undantag, de äskade beloppen för
hvarje år blifvit nedsatta. Till den utredning, som i dessa afseenden
blifvit gjord, vore intet vidare att tillägga. En blick tillbaka på de
anslag, hvilka landet under sistförflutna årtionden mägtat och funnit
nödigt anvisa till fästningsbyggnadsarbeten, torde emellertid ådagalägga
möjligheten af större ansträngningar för ett snart fullbordande af
ifrågavarande fästningsbyggnad, som vore den enda, hvarpå arbete för
närvarande påginge.
23
Fjerde hufvudtiteln.
I detta afseende erinrar chefen för fortifikationen, att, sedan arbetena
å rikets fyra nyare fästningsbyggnader — Karlsten, Karlskrona,
Vaxholm och Karlsborg — intill slutet af 1860-talet pågått med jemförelsevis
obetydliga årsanslag, i allmänhet icke öfverstigande 280,000
kronor, anslagen under åren 1868, 1869 och 1870 nedsjönko till ett
belopp, som i medeltal utgjorde föga mer än 150,000 kronor årligen
för alla de tre sistnämnda byggnadsorterna tillsammans. Det stora
fransk-tyska kriget väckte emellertid i vårt land, liksom mångenstädes,
till kraftigare lif tankarne på nödvändigheten af ett bättre ordnande
af försvarsväsendet och föranledde beviljandet af större anslag till
fästningsbyggnaderna. Sålunda anvisades för åren 1871—1875 till
Karlsborg, Karlskrona och Vaxholm Oscar Fredriksborg sammanlagdt
5,618,600 kronor, eller i medeltal per år mer än 1 million kronor,
hvaraf till Karlsborg nära 300,000 kronor. År 1874 slutade de större
befästningsarbetena vid Vaxholm Oskar Fredriksborg, och fästningsbyggnadsanslagen
för de båda återstående platserna nedgingo för åren
1876—1879 till sammanlagdt 2,372,850 kronor, eller i medeltal ungefär
600,000 kronor per år, hvaraf omkring 256,000 kronor på Karlsborg.
Med blicken på dessa siffror hade man, fortsätter chefen för fortifikationen,
haft anledning antaga, att, sedan de väsentligaste arbetena
vid Karlskrona med år 1879 afslutats, åtminstone största delen af den
anslagssumma, som förut delats mellan de olika fästningsbyggnaderna,
derefter skulle kommit den enda återstående till godo, så att den
hunne fullbordas inom rimlig tid och innan det blefve för sent. Emellertid
hade under de från och med 1880 förflutna 7 åren till fästningsarbetena
vid Karlsborg anvisats endast 800,000 kronor, d. v. s. blott
J mer än livad som under ett enda år af närmast föregående fyraårsperiod
anslogs till fästningsbyggnaderna. Att detta icke kunde vara
öfverensstämmande med god omtanke om rikets försvar vore uppenbart,
allra minst i en tid, då äfven de mindre staterna, såsom exempelvis
Belgien, Holland och Danmark, liksom i förkänsla af ett annalkande
oväder, gjorde stora ansträngningar för sitt fasta försvar.
Under erinran tillika af de i underdåniga skrifvelsen den 14 november
1885 framlagda, och i det statsrådsprotokoll, som åtföljde den
nådiga propositionen till 1886 års riksdag om statsverkets tillstånd och
behof, närmare utvecklade skäl, som talade för att redan nu åtskilliga
förberedande åtgärder vidtogos för de s. k. Vabergsfästenas uppförande,
hemställer chefen för fortifikationen att af Riksdagen måtte begäras
ett belopp af 200,000 kronor för Karlsborgs hufvudfästning och 50,000
kronor till nyssnämnda förberedande arbeten å Vaberget.
[11-]
Anslag till försvarsarbeten
•vid Vaxholm
Oscar Fredriksborg.
24 Fjerde hufvudtiteln.
Frågan om Karlsborgs stora betydelse för landets försvar torde
numera vara afgjord. Och då, på sätt flera gånger framhållits, arbetets
bedrifvande med så små årsanslag, som under de sistförflutna 7 åren
beviljats, är för statsverket direkt förlustbringande, så till vida som
genom arbetets utsträckning öfver en längre tidrymd uppstå utgifter
för administration och extra arbetskostnader, hvilka eljest kunnat användas
till sjelfva byggnadsarbetet, kan jag icke underlåta att jemväl
i år föreslå Eders Kongl. Maj:t att af Riksdagen för Karlsborgs fästningsbyggnad
äska större anslagsbelopp än Riksdagen under de senaste
åren beviljat.
Hänsynen till andra vigtiga försvarsbehof, som vid statsregleringen
måste tillgodoses, föranleder mig emellertid ifrågasätta någon inskränkning
i den af chefen för fortifikationen angifna anslagssiffra, hvadan
jag tillstyrker, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att
till Karlsborgs fästningsbyggnad anvisa såsom extra anslag för år 1888
ett belopp af 200,000 kronor, derutaf 50,000 kronor till de förberedande
arbetena å Vaberget.
Vaxholm Oscar Fretlriksborg.
I sin underdåniga skrifvelse af den 12 november 1884 erinrade
chefen för fortifikationen om det förslag till försvarets fullständiga
ordnande uti Stockholms skärgård, som blifvit uppgjordt af den utaf
Eders Kongl. Maj:t den 12 april 1878 tillsatta befästningskomité, och
påpekade, hurusom af de uti nämnda förslag omförmälda batterianläggningar
ett batteri på VermdÖlandet och ett haubitsbatteri på Rindön i
främsta rummet borde ifrågakomma till utförande. Sedan de för dessa
arbeten nödiga medel, 56,000 kronor, blifvit för åren 1886 och 1887
anvisade och ett utaf de öfriga erforderliga batterierna midt på Rindöns
norra strand under år 1886 uppförts för särskildt anvisade medel, hemställer
chefen för fortifikationen, uti sin ofvan åberopade underdåniga
skrifvelse den 11 november 1886, att nu närmast i ordningen må
komma dels det andra af de i förslaget omförmälda haubitsbatterierna,
beläget i närheten af Oscar Fredriksborg, och dels ytterligare två
batterier å midten af Rindön i ändamål att, jemte det nyssnämnda,
stärka försvaret mot öfvergångsförsök från Skarpö.
Att uti den bergiga terräng, hvarom här är fråga, det icke låter
sig göra att till krigsrustning uppskjuta uppförandet af äfven dylika
relativt obetydliga batterier, derom lemnar, enligt chefens för fort!-
Fjerde hufvudtiteln.
25
fikationen åsigt, just byggandet af ofvan omförmälda, för särskildt anvisade
medel uppförda batteri ett talande bevis. Arbetet började i maj
månad och batteriet kunde ej rapporteras färdigt förr än i september,
oaktadt arbetet bedrefs af entreprenören med all den arbetskraft, som
lämpligen kunde användas.
Hvad angår sättet för dessa arbetens utförande, anser chefen för
fortifikationen klokast och billigast att kronoarbetskorpsen dertill användes.
Till följd af det forcerade arbetet vid nyssnämnda batteri,
vid hvilket endast private arbetare sysselsattes, blef kostnaden ej obetydligt
större, än om batteriet både kunnat byggas på vanligt sätt
med kronoarbetskarlar. Dertill komme också, att på sådant sätt en
lämplig sysselsättning bereddes detta manskap, åt hvilket, enligt hvad
fångvårdsstyrelsen anmält, göromål endast med svårighet kunna anskaffas.
Kostnaden för de nu ifrågasatta båda batterierna midt på Rindön
och hautbitsbatteriet vid Oskar Fredriksborg har, under antagande af
nyssnämnda arbetskraft, beräknats till 60,000 kronor och kan, efter
chefens för fortifikationen åsigt, lämpligen fördelas på två år; och
skulle, efter utförandet af dessa batterier, utaf de af ofvannämnda
komité föreslagna försvarsanstalter å Rindön, som borde fulländas under
fredstid, återstå endast ett mindre batteri å öns östra ända.
Chefen för fortifikationen föreslår alltså, att erforderliga medel för
ifrågavarande arbetens utförande nu måtte af Riksdagen äskas; och
då genom den utredning, som i frågan förebragts, synes mig ådagalagdt-,
ej mindre att dessa arbeten böra redan under fredstid utföras
än äfven att genom desamma eu nödvändig och lämplig sysselsättning
åt kronoarbetskorpsen kan beredas, får jag tillstyrka, det Eders Kong!.
Magt täcktes föreslå Riksdagen, att till försvarsarbeten vid Vaxholm
Oskar Fredriksborg anvisa ett extra anslag af 60,000 kronor, deraf
30,000 kronor för år 1888.
Fälttelegrafmateriel.
På grund af chefens för fortifikationen underdåniga skrifvelse den
15 november 1884 med anhållan om beredande af medel till fälttelegrafmaterielens
kompletterande, beräknade till 49,526 kronor 82 öre,
föreslog Eders Kongl. Maja 1885 års Riksdag att för detta ändamål å
extra stat för år 1886 bevilja 24,700 kronor.
Bill. till Rikad-. Prof. 1887. It. 1 Smal. 1 Afd. 1 Höft.
[12.]
Anslag till
fälttelegrafmateriel.
4
[13-]
Anslagstillugp
för beväringens
behof.
26 Fjerde liufvudtiteln.
Af de sålunda äskade medlen anvisade emellertid Riksdagen, som
ansåg anskaffningen af den behöfliga materielen kunna fördelas på tre
i stället för beräknade två år, för år 1886 endast ett belopp af 16,000
kronor; och blef, i öfverensstämmelse härmed och i enlighet med
Eders Kongl. Maj:t förslag, af 1886 års Riksdag ett extra anslag å
enahanda belopp för år 1887 beviljadt till fortsatt anskaffning af fälttelegrafmateriel.
Då nu således återstå 17,526 kronor 82 öre af det beräknade anslagsbehofvet,
49,526 kronor 82 öre, får jag, i enlighet med hvad
chefen för fortifikationen i sin underdåniga skrifvelse den 11 november
1886 begärt, hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till fortsatt anskaffning af fälttelegrafmateriel bevilja för år
1888 ett extra anslag af 17,526 kronor 82 öre, som dock för vinnande
af rund slutsumma för extra anslagen torde böra till 17,500
kronor utjemnas.
Försvarsverket till lands i allmänhet.
Lif- och exercis-munderingspersetllar ni. m. vid Gotlands nationalbeväring.
För uppsättning af lifmunderings- och exercismunderingspersedlar
samt kapotter och ränslar för en klass beväring å Gotland, beräknad
till 500 man, beviljades af 1886 års Riksdag ett extra anslag af 70,000
kronor.
I sin underdåniga skrifvelse den 5 sistlidne november erinrar arméförvaltningen
å. intendentsdepartementet att, som, jemlik! 53 § värnpligtslagen,
sådant detta lagrum lyder genom Eders Kongl. Maj:ts
nådiga förordning den 5 mars 1886, de värnpligtiges på Gotland tjenstgöring
i fredstid omfattar 54 dagar att från och med innevarande år
fullgöras med 30 dagar under det första, 12 dagar under det andra
och 12 dagar under det tredje året, samt 2:dra och 3:dje åldersklassernas
tjenstgöring antagligen kommer att försiggå samtidigt, deraf
blifver en följd att, med beräkning af nämnda årsklassers styrka till
500 man hvardera, 1,000 omgångar munderingspersedlar på en gång
komma att vara i bruk redan under innevarande års vapenöfningar
med dessa årsklasser samt att en omgång lifmunderings- och exercis
-
27
Fjerde hufvudtiteln.
munderingspersedlar jemte kapotter och. ränslar följaktligen bör för
ytterligare en beväringsklass om 500 man uppsättas.
Ehuru sålunda munderingspersedlarne med tillbehör redan under
innevarande år böra vara att tillgå, anser dock arméförvaltningen, att,
då; hinder icke möter att med förskotterade medel verkställa anskaffningen,
särskilt anslag för detta år ej behöfver af Riksdagen för
ändamålet äskas, men hemställer, att för år 1888 af Riksdagen må
begäras samma belopp, som anvisats för år 1887, eller 70,000 kronor,
såsom extra anslag för en gång till uppsättande af lif- och exercismunderingspersedlar,
kapotter och ränslar för ännu en årsklass beväring
å Gotland om 500 man.
Då, på sätt arméförvaltningen antagit, 2:dra och 3:dje årsklassernas
beväring å Gotland måste öfvas samtidigt, så vida man vill undvika,
att öfningen för en af dessa klasser framskjutes långt in på
sommaren efter skördetidens början, samt dertill kommer, att, med
hänsyn till den egendomliga organisationen af Gotlands försvarsväsende,
i hvilket den hufvudsakliga styrkan utgöres af beväring, anskaffandet
af erforderliga utredningspersedlar för beväringen å Gotland, om möjligt-,
är af ännu större vigt, än då frågan rör er fastlandet, anser jag
mig böra understödja arméförvaltningens förslag och hemställer alltså,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen såsom extra anslag för år
1888 äska ett belopp af 70,000 kronor, att användas till ny uppsättning
af munderings- m. fl. persedlar för ytterligare eu klass af Gotlands
nationalbeväring.
Byggnadsbehof.
Byggnader för trängbataljonen.
[14.1
Sedan 1885 års Riksdag i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts för- Anvisande af
slag beviljat till byggnader för trängbataljonen ett extra anslag af förut beviljade
273.000 kronor samt deraf till utgående under år 1886 anvisat ett byggnader1 för
belopp af 100,000 kronor, blef af sistlidet års Riksdag ett lika belopp trängbatai
100.
000 kronor på extra stat för år 1887 till ändamålet beviljadt; och ]onen''
hemställer jag nu att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
af de till byggnader för trängbataljonen beviljade medel anvisa på extra
stat för år 1888 återstående 73,000 kronor.
28
Fjerde lnifvudtiteln.
[15.]
Reeeunderstöd
åt officerare
och intendentnrtj
en stena
än.
[16.]
Anslag till de
topografiska,
arbetena.
Diverse behof.
Reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän.
Till bestridande af kostnaden för officerares utsändande till främmande
länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet
och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas under
anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor till främmande
länder för utbildning i sitt yrke, har under en lång följd af år anslagits
på extra stat ett belopp af 9,000 kronor. På det ''tillfälle jemväl
måtte beredas att genom utsändande af tjenstemän vid intendenturen
till främmande stater tillgodogöra intendenturen den der vunna
erfarenheten i hvad till en armés hushållning hörer, höjdes anslaget
vid 1883 års riksdag till 12,000 kronor, men utgår från och med år
1885 åter med sitt förra belopp.
Jag hemställer att för år 1888 må till reseunderstöd åt officerare
och intendenturtjenstemän äskas ett extra anslag å enahanda belopp .9,000
kronor, med rättighet för Eders Kongl. Magt att få under ett följande
år använda livad af anslaget kan under året besparas.
Generalstabens topografiska arbeten.
Anslagen till generalstabens topografiska arbeten, hvilka anslag
till och med år 1878 utgingo med 90,000 kronor årligen, hafva derefter
utgjort endast 60,000 kronor för hvarje år. Att detta sistnämnda
årsanslag är otillräckligt för ett ändamålsenligt bedrifvande af kartverksarbetet
har vid föregående tillfällen blifvit till fullo ådagalagdt.
De olägenheter, som med hänsyn till en nödig samverkan mellan de
ekonomiska och topografiska kartverken måste blifva en följd af det
ringa arbetsanslaget för det topografiska kartverket, hafva dock hittills
kunnat i någon mån utjemnas derigenom, att den behållning, som uppstått
å det ekonomiska kartverkets anslag, fått under de senare åren
användas för de topografiska arbetena, och har chefen för generalstabens
topografiska afdelning i sin underdåniga skrifvelse den 16
november 1886 föreslagit att, såvida icke någon ändring i sistnämnda
hänseende skedde, anslaget till de topografiska arbetena måtte äfven
för år 1888 bibehållas vid oförändradt belopp 60,000 kronor.
Fjerde hufvndtiteln.
29
Jag har af chefen för civildepartementet inhemtat, att han har
för afsigt framlägga förslag derom, att extra anslagen för de ekonomiska
kartarbetena anvisas för år 1888 till enahanda belopp som
utgå för år 1887, samt att möjligen uppstående behållningar å dessa
anslag må, likasom förut, äfven under år 1888 användas till bestridande
af utgifter för det topografiska kartverket, och under förutsättning af
bifall till nämnda förslag får jag hemställa, det Eders Kongl. Magt
täcktes föreslå Riksdagen att till fortsättande af de topografiska arbetena
bevilja för år 1888 ett extra anslag till samma belopp, som nu för
ändamålet utgår, eller 60,000 kronor.
Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.
I enlighet med hvad arméförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse
den 7 december 1886 hemstält, tillstyrker jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att i riksstaten för år 1888 såsom
extra anslag till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande
uppföra samma belopp, som för ändamålet under innevarande år utgår,
eller 90,000 kronor.
Jemväl dessa förslag anser jag mig böra vidhålla och hemställer
alltså, att Eders Kongl. Maj: t täcktes, i afseende å regleringen af utgifterna
under riksstatens fjerde hufvudtitel, fatta beslut i öfverensstämmelse
med hvad jag den 12 sistlidne januari och denna dag i frågan
yttrat och tillstyrkt.»
Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under
riksstatens fjerde hufvudtitel yttrat, tillstyrkt och hemstält
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkande
af statsrådets öfrige ledamöter, i nåder bifalla, och
skulle utdrag af detta protokoll jemte styrkta afskrifter
af de vid statsrådsprotokollet den 12 sistlidne
januari fogade med lit. A och B betecknade bilagor
till finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid
författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till
Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.
[17-1
Anslag till
skarpskytteväsendets
och
skjutskicklighetens
befrämjande.
Ex protocollo
Emil Hallgren.
30
Fjerde hnfvnd titeln.
Bil. Litt. A. (Afskrift.)
Förslag
öfver den årliga totalkostnaden för 1 fästningsartilleribataljon
å Vaxliolm Oscar Fredriksborg.
!
i
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
Lön in. m. åt officerare, civilpersonal och underofficerare.
j 1 öfverstelöjtnant (bataljonschef), tillika kommendant, lön ....
5,000
—
| 1 major, lön ..........................................................
3,500
| 1 kapten af 1. klassen, lön ..............................................
2,800
_
t 3 dito, dito ...................................................................
8,400
—
1 kapten af 2. klassen, lön............................................
1,800
—
3 dito, dito...................................... .........................
5,400
—
4 arfvoden till kompanichefer ä 600 kr..........................
2,400
—
j 1 löjtnant af 1. klassen, lön ...........................................
1,200
—
| 7 dito, dito ..................................................................
8,400
—
1 1 underlöjtnant lön ......................................... ............
G00
—
j 4 dito, dito ..........................................................
2,400
| 1 förste bataljonsläkaro, lön..............................................
1,800
—
1 regementsintendent, lön ..............................................
2,800
—
1 styckjunkare, lön .................................................
....... 720: —
beklädnad ..............................................
...... 200: -
920
_
7 dito, dito ...............................................................
6,440
—
4 arfvoden till förrådsundorofficorare å 300 kr..................
1,200
—
1 sergeant af 1. klassen, lön............................................
..... 360: -
lönetillägg..................................
....... 12: —
beklädnad.................................
....... 200: —
572
_
15 dito, dito ................................................................
8,580
—
I
1 stabstrumpetare, lön.....................................................
....... 360: -
lönetillägg ........................................
...... 12: -
beklädnad.......................................
....... 200: —
1
572
-
64,784
transport
—
64,784
—!
Fjerde hutVudtiteln
31
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
transport
—
—
64,784
—
Dagaflöning.
Dagaflöning, som till vederbörande utgår enligt särskilda bestämmelser,
utgör:
för öfverstelöjtnant och major 4 kr., kapten 8 kr., löjtnant och underlöjtnant
2 kr., förste bataljonsläkare och regementsintendent 8 kr., styckjunkare
1 kr., sergeant och stabstrumpotare 40 öro, varande dagaflöningen för- slagsvis beräknad för öfverstelöjtnanten och majoren under 865 dagar,
för 7 kaptener under 365 och 1 kapten under BO dagar, för 7 löjtnanter
under 365 och 1 löjtnant under SO dagar, för 5 underlöjtnanter under
365 dagar, för förste bataljonsläkaren och regementsintendenten under
365 dagar, för S styckjunkare under 365 dagar, för 10 sergeanter under
365 och 6 sergeanter under 30 dagar, samt för stabstrumpetaren under
865 dagar, tillsammans........................... ....................................
26,283
Portion till underbefäl in. fl.
Portion å 62 öre beräknas förslagsvis för åtta styckjunkare under 365 dagar,
för tio sergeanter under 365 och sex sergeanter under 30 dagar samt
för stabstrumpetaren under 365 dagar, tillsammans ..........................
•
—-
—
4.411
30
Arfvoden.
åt 1 informationsofficer........................................................................
400
—
n tygmästaren å Vaxholms fästning....................................................
300
—
| för undervisningen i gymnastik.........................................................
200
—
» ecklesiastikvården..........................................................................
300
—
j till auditörsbiträde..............................................................................
750
—
1
| åt 1 informationsunderofficer ...............................................................
100
—
2,050
—
Särskilda anslag.
J medikamentspenningar för 400 man å 2,25 kr. årligen..............................
900
—
| kommunionspenningar för 450 personer å 5 öre årligen ...........................
22
50
transport
922
5o| 97,528
30
32
Fjerde liufvudtiteln.
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
transport
922
50
97,523
30
till bataljonens bibliotek ...................................................................
100
—
» informationsverkets behof..............................................................
100
—
» skrifmaterialier för bataljonen........................................................
500
—
för anskaffning af undervisningsmateriel, såsom böcker, skrifmaterialier m. in.
i öfverensstämmelse med hvad genom kongl. brefvet den 3 December 1875
för artilleriregementena anvisats........................................................
150
—
till gymnastikapparaters och persedlars anskaffning och underhåll ............
200
—
1,972
50
Tygstaten.
1 förrådsforvaltare*), lön.......,.............................................................
1,800
—
1 tygskrifvare, lön..............................................................................
1,000
—
1 handtverksmästare, lön.....................................................................
700
—
O
O
700
—
1 1‘ustkammarsmed, lön ....................................................................
600
—
1 d:o d:o ...................................................................
600
—
kommunionspenningar för 6 personer å 5 öre.......................................
—
30
5,400
30
Servisersättning.
åt regementsofficerare, kaptener, förste bataljonsläkaren och regementsinten-
dent: 12 personer å BO kr.............................................................
360
—
o subalternofficeraro, och förrådsforvaltare: 14 personer å 24 kr...............
336
-
» underofficerare, stabstrumpetare, tygskrifvare, handtverksmästare och rust-
kammarsmeder: SO personer å 12 kr..............................................
360
—
1,056
—
Aflöning och arfvoden in. in. för manskap.
aflöning: 400 man i 1 månad å 10 kr. i månaden .................................
4,000
—
255 o ill månader å 10 kr. i månaden..............................
28,050
—
arfvoden: .16 förste konstaplar i 1 månad å 15 kr. i månaden..................
240
—
12 » ill månader å 15 kr. i månaden...............
1,980
—
transport
34,270
—
105,957
10
*) Amu. Artilleriets förrådsforvaltare åtnjuta ett ålderstillägg om 300 kr. att såsom arfvode efter 5:te
tjensteåret utgå.
Fjerde luifvudtiteln
33
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
transport
34,270
—
105,957
10
arfvoden: 4 förste konstaplar i 11 månader å 7,50 kr. i månaden ............
330
—
24 andre konstaplar i 1 månad å 10 kr. i » ...........
240
-
20 » » i 11 månader å 10 kr. i » ............
2,200
—
4 » » i 11 » å 5 kr. i « ............
220
—
4- trumpetare i 12 månader å 3 kr. i månaden........................
144
—
4 kompanihandtverkare i 12 månader å 10 kr. i månaden .........
480
—
lega: 176 man å 40 kr.........................................................................
7,040
—
224 » å 80 » ........................................................................
17,920
—
62.844
Beklädnad och underhåll in. in.
beklädnad: 400 man i 30 dagar å 33 öre per dag ...............................
3,960
—
255 » i 335 » å 33 » » >> .................................
28,190
25
underhåll: 400 man i 30 dagar å 62 öre per dag .................................
7,440
—
255 » i 835 » å 62 » » » .................................
52,963
50
servis och sängkläder: 400 man å 9 kr.................................................
3,600
—
kaserninventariers underhåll: 400 man å 2,50 kr..................................
1,000
—
97,153
75
Summa
—
—
265,954
85
Vidimeras ex officio
A. Becker.
Registrator.
5
Bih. till Riksd. Prof. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft.
34
Fjerde hufvud titeln.
Bil. Lit. B. (Afskrift.)
Förslag och kostnadsberäkning
för organiserandet af fästningsartilleribataljonen å Vaxholm Oscar Fredriksborg
med afseende å den under lista året förekommande uppsättning.
tö
o*
O
5
Brist.
Erforderligt nytt anslag.
O
er?''
er?’
c-t-
U1
a
3
_ >
öi e"f"
P *§
Att utgå
p
er?
g
e°»
lista aret.
p
a
aq
So
g. g
so
Kronor.
öro.
Kronor.
öre.
i
1
1
öfverstelöjtnant (chef)......................................
6,460
_
6.460
—
i
l
l
major...........................................................
4.960
—
4,960
—
i 4
3
1
i
kaptener af 1. klassen...................................
3,895
—
3,895
—
4
1
3
l
kaptener af 2. klassen....................
7,680
—
2,895
—
i 8
4
4
2
löjtnanter af 1. klassen....................................
7,050
—
3,860
—
5
4
1
1
underlöjtnanter.............................................
1.330
—
1.330
—
1
—
1
1
förste bataljonsläkare....................................
2,895
—
2,895
—
1
-—
1
1
regementsintendent ..........................
3,895
3,895
—
8
4
4
2
styckjunkare...................................................
6,045
20
3.022
60
16
8
8
4
sergeanter af 1. klassen................................
5,504
20
3,777
20
1
—
1
1
stabstrmmpetare...............................................
944
30
944
30
4
4
—
—
arfvoden till kompanichefer ..............................
—
—
—
—
4
4
—
—
d:o » förradsunderofficerare.....................
—
—
__
—
öfriga arfvoden 1 .............................................
—
_
_____
—
särskilda anslag......................................
1,156
25
990
215
tygstaten.......................................................
4,115
30
4.115
30
servisersättning .............................................
588
—
408
—
aflöning och arfvoden m. in. för manskap............
beklädnad och underhåll in. m.:
35,674
62
18,304
3_
för 104 man nyanvärfde, utöfver nuvarande styrka
för hela bataljonen, sedan det efter hittills gäl-
—
37,258
—
lande grunder anvärfda manskapet hunnit afgå4
24,543
75
—
—
Härifrån dragas nu utgående arfvoden till kommen-
116,736
62
99,009
551
danten och placemajoren............ kronor 2,200
1 De enligt nuvarande stater utgående
2,200
—|
arfvoden vid artilleriet öfverstiga
de föreslagna med.................... » 1,000
3,200
Summa erforderligt nytt anslag
113,536
62
96,809
55 j
2 Medikaments- och kommunionspenniiigar för endast resp. 328 och 368 personer.
35
Fjerde hufviidtiteln.
Aflöning: 4 l:ste konstaplar, 4 2:dre konstaplar, 4 trumpetare och 92 artillerister i 12
månader å 10 kr. i månaden ............................................................
Arfvoden: 4 l:ste konstaplar å 180 kr. per år .............................................. „
4 2:dre konstaplar ä 120 » » » ........................ „
4, trumpetare å 36 » » » „
Lega: 96 man ä 40 kr............................................................................... „
8 » å 80 » .................................................... „
12,480: —
720: —
480: —
144: —
3,840: —
640: —
Summa kronor 18,304: —
Efter organisationens fullständiga genomförande uppgår det erforderliga nya anslaget för beklädnad och underhåll
m. m. till en lägre summa än motsvarande kostnad under l:sta organisationsåret, hvithet heror
derpå,, att under l:sta året ingen minskning beräknats i omkostnaderna för det enligt nuvarande organisation
befintliga manskapets beklädnad och underhåll.
Vidimeras ex officiel
A. Becker.
Registrator.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Femte hufvudtiteln.
Protokoll öfver sjöförsvar särenden, hållet inför lians
Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott
den 25 April 1887.
4.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Oxtur,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna och
Friherre Tamm.
Departementschefen, Statsrådet Friherre von Otter föredrog de
frågor, som rörde reglering af utgifterna under riksstatens 5:te hufvudtitel
för år 1888, dervid Departementschefen yttrade:
»Under åberopande af hvad jag underdånigst anfört till protokollen
öfver sjöförsvarsärenden för den 31 December 1886 och den 12 Januari
innevarande år, hvilka protokoll jemte bilagor torde få bifogas
detta protokoll, hemställer jag att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen i fråga om:
Bill. till Rilcsd. Prat. 1887. /!. 1 Sami. 1 Afd.
2
Femte lmfvudtiteln.
[1-3.]
Officerskåren.
[4-]
Eeservbefäl.
[5.]
Minörkåren.
[6 o. 7.]
Sjömanskåren.
Ordinarie anslag:
Aflöning för flottans kårer och stater:
att, på det Eders Kongl. Maj:t må komma i tillfälle att i den ordning,
som kan finnas lämplig, öka antalet officerare vid flottan med 1
flaggman, 2 kommendörkaptener af l:a graden, 2 kommendörkaptener
af 2:a graden, 19 kaptener och 11 löjtnanter, den permanenta reservstaten
skall i mån af afgång upphöra, samt de genom uppkommande
ledigheter på denna reservstat samt öfriga reserv- och indragningsstater
disponibla löneförmåner, intill det för permanenta reservstatens
aflönande nu anvisade belopp 114,000 kronor, få användas till aflöning
åt nämnda antal officerare;
att detta medgifvande äfven måtte få afse år 1887;
samt, i händelse af bifall härtill, att ett af de lönetillägg å 2,000
kronor, som Riksdagen beviljat åt chefen för flottans stab och stationsbefälhafvaren
i Carlskrona, må besparas med vilkor att det andra får
användas till lönefyllnad åt endera utaf innehafvarne af chefsbefattningen
i marinförvaltningen, chefsbefattningen vid flottans stab eller
stationsbefälhafvarebefattningen i Carlskrona, derest han icke uppbär
flaggmans lön;
att på ordinarie stat bevilja för utbildande och pensionering af
reservbefäl 24,150 kronor, deraf för förstnämnda ändamål 17,750 kronor
och för pensioneringen 6,400 kronor samt att utaf dessa belopp
för år 1888 anvisa 13,350 kronor till reservbefäls utbildande;
att till aflöning åt 2 miningeniörer må under aflöningsanslaget anvisas
ett belopp af 8,000 kronor;
a) att, så vida Riksdagen bifaller hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit
i fråga om tillökning af flottans officerskår och utbildande af
reservbefäl, det nu varande båtsmanshållet må sättas på vakans, samt
de derigenom inflytande vakansafgifter, beräknade efter de i lagen om
lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5 Juni 1885 bestämda
värden, ingå bland statsverkets inkomster under vilkor:
att Riksdagen till båtsmanshållets ersättande med en till flottans
bemanning afsedd sjömanskår så organiserad och aflönad, som jag föreslagit
och bifogade aflöningsstat (Bil. B till Prot. d. 31 Dec. 1886)
närmare upptager, beviljar ett anslag på ordinarie stat af 533,797
Femte Irafvudtiteln.
3
kronor, dock att häraf under första året af den till åtta år bestämda
öfvergångstiden till den nya organisationen endast anvisas en åttondedel
eller i jemnadt tal (17,000 kronor, och att detta belopp derefter
under hvarje af de öfriga 7 öfvergångsåren med ungefär en åttondedel
af hela anslagssumman årligen förhöjes;
att Riksdagen medgifver, att till anställande af daglönare vid
flottans varf i båtsmännens ställe förhöjning i anslaget till flottans nybyggnad
och underhåll framdeles må efter hand ega rum med högst
100,000 kronor att utgå i den mån, som det hittills vanligen vid varfven
använda antalet båtsmän icke kan genom uppfordring af qvarvarande
manskap vid båtsmanshållet erhållas, och således till hela beloppet
först sedan sådant arbetsbiträde icke vidare i följd af vakanssättningen
finnes att tillgå;
att vakanssättningen skall eg a rum i mån af uppkommande afgång
inom båtsmanshållet äfvensom af skeende öfverflyttning af båtsmän till
den nya sjöman skåren, dock icke under öfvergångstiden till den nya
organisationen med mera än en åttondedel af nu varande effektiva
rotar årligen, Eders Kongl. Maj:t likväl obetaget att, om sådant erfordras
och finnes utan olägenhet för flottans bemanning kunna ega rum, medgifva
en något större årlig vakanssättning, och
att vakanssättningen skall fortfara så länge Riksdagen anvisar nyssnämnda
båda anslag, äfvensom de här ofvan till reservbefäls utbildande
och pensionering äskade belopp;
b) att i sammanhang med denna sjömanskårens organisation den
från extra anslaget till minväsendet aflönade mintillverkningspersonalen
uppföres på ordinarie stat samt aflöningsanslaget i följd deraf förhöjes
med 13,200 kronor; [g_X0.]
att, i öfverensstämmelse med förestående hemställanden, anslaget Medel för aftill
aflöning för flottans kårer och stater, nu utgörande 1,211,184 kro- lomnsen''
nor, må förhöjas med följande belopp:
för utbildande af reservbefäl .............................................. kr. 13,350: —
till aflöning åt 2 miningeniörer........................................... » 8,000: —
till påbörjande af sjömanskårens uppsättning................. > 67,000: —
till aflöning åt mintillverkningspersonalen ........................ » 13,200: —
eller tillhopa kr. 101,550: —
hvarigenom anslaget komme att uppgå till 1,312,734 kronor;
att hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i
Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund
af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne
4
F(‘inte hnfvudtitelii.
[ii.]
Lindring i
rustnings- och
roteringsbesvären.
[12.]
Flottans nybyggnad
och
underhåll.
[13o.l4.]
Sjöbeväringens
vapenöfningar.
till aflöning för flottans kårer och stater må för genomförande af den
år 1876 beslutade löneregleringen under år 1888 användas, och
att i öfrigt för denna lönereglerings genomförande under år 1888
ett anslag af 50,000 kronor må å extra stat för samma år anvisas att
gemensamt med anslaget till aflöning för flottans kårer och stater
redovisas.
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:
att nuvarande anslag härtill, 162,000 kronor, må för år 1888 nedsättas
till 140,000 kronor.
Flottans nybyggnad och underhåll:
att den medelstillgång, som uppkommit genom de från statskontoret
aflemnade vakansafgifterna för åren 1884 och 1885, såväl som
de ytterligare inflytande belopp af samma afgifter, hvilka enligt Riksdagens
redan fattade beslut höra komma sjöförsvaret till godo, må
användas till iståndsättande af skeppsholmsbron i Stockholm, nya ångpannor
till korvetten Balder och nytt tyghus vid flottans station i
Carlskrona, hvilka arbeten eljest skulle af anslaget till flottans nybyggnad
och underhåll bekostas, samt att deraf i främsta rummet bör utgå
det till skeppsholmsbrons iståndsättande erforderliga belopp samt den
del af anskaffningskostnaden för nya ångpannor till korvetten Balder,
hvartill nämnda anslag ej lemnar tillgång, och derefter så mycket af
kostnaden för uppförande af nytt tyghus i Carlskrona, som med åter
stoden kan bestridas.
Sjöbeväringens vapenöfningar:
att det på ordinarie stat anvisade förslagsanslag till sjöbeväringens
vapenöfningar, 72,400 kronor, må användas, förutom till de vid dess
beviljande afsedda ändamål, jemväl till reparation och komplettering
af de värnpligtiges beklädnad äfvensom till stadgad ersättning åt de
värnpligtige, som sjelfve ombesörja sin beklädnad eller någon del
deraf, och
att detta medgifvande må få afse äfven innevarande år.
Femte hufvxidtiteln.
5
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna:
att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
erforderliga penningeanslag må upptagas till enahanda belopp, hvartill
inkomsten af titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller till 1,200,000
kronor, och följaktligen anslaget, med inberäkning af deri ingående
friheter och ersättningar, utföras med 1,200,409 kronor, under förutsättning
derjemte att de å förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott
fortfarande må såsom hittills få användas för de med anslaget
afsedda ändamål;
att öfverfyringeniören Nils Gustaf von Heidenstam må från och med
månaden näst efter den, i hvilken han erhåller nådigt afsked, från lotsoch
fyrmedlen erhålla för sin återstående lifstid eu årlig pensionsfyllnad
till så stort belopp, att densamma tillhopa med pensionen från
amiralitetskrigsmanskassan utgör 4,000 kronor, eller 2,372 kronor;
att öfverlotsen af l:a graden vid Kalmar lotsplats C. V. Kinnmans
enka Johanna Kinnman, född Malmsten, må för sin återstående lifstid
tilldelas ett årligt understöd af 300 kronor att utgå från lots- och fyrrnedlen
äfvensom att, i händelse af bifall härtill, detta understöd må
få utgå från och med år 1887.
[15.]
Lots- och fyrinrättningen.
[16.]
Pension åt
öfverfyringeniören
N. G. von
Heidenstam.
[17.]
Pension åt
öfverlotsen
C. Y. Kinnmans
enka.
Nautisk-meteorologiska byrån:
att anslaget till nautisk-meteorologiska byrån, 9,000 kronor, må
riksstaden såsom reservationsanslag uppföras.
[18.]
Nautiskmeteorologiska
byrån.
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:
att, till jemnande af hufvudtitelns slutsumma, anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. in. må förhöjas från 47,012 kronor
till 47,062 kronor.
[19.]
Skrifmaterialier
och expenser,
ved
m. m.
6
Femte liufrudtiteln.
Extra anslag:
[20o.21.]
Fartygs
materiel.
[22o.23.]
Artilleri
materiel.
[24.]
Rörliga minförsvaret.
[25.]
Tand- och
syftstationer.
[26.]
Minväsendets
utveckling.
[27.]
Fullbordande
af ett minskjul.
[28 o. 29.]
Ersättningar
och anskaffningar
för försvaret
af Fårösund.
att, förutom ofvan omnämnda extra anslag af 50,000 kronor för
genomförande under år 1888 af löneregleringen för flottan, Riksdagen
måtte bevilja till:
en pansarbåt af »Sveas» cert 2,868,000 kronor, deraf 700,000 kronor
för år 1888;
anskaffning af en l:a klassens minbåt 135,000 kronor;
artillerimateriel 100,000 kronor
äfvensom medgifva:
att det öfverskott af 27,000 kronor, som uppkommit å det genom
Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 23 Maj 1884 till marinförvaltningens
förfogande stälda belopp af 82,500 kronor för anskaffande af
11 st. 12 cm kanoner, må få användas till anskaffning af artillerimateriel
för flottans fartyg;
samt anvisa till:
24 st. 14 tums sjelfgående minor 216,000 kronor;
tänd- och syftstationer vid Oscar Fredriksborg och Vaxholm
58,300 kronor;
minväsendets utveckling 6,517 kronor 70 öre;
fullbordande af ett minskjul vid Stockholms station 53,800 kronor;
ersättning af kostnaden för redan beslutade arbeten vid Fårösund
33,811 kronor 30 öre;
nybyggnader och anskaffningar derstädes 46,571 kronor.»
Hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under
Femte lrafvudtiteln.
7
riksstatens femte hufvudtitel hemstält täcktes Hans
Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öfrige
ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika att
utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.
In liden!:
R. Sundin.
1
Protokoll öfver sjöförsvar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott den
31 December 1886.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Tiiemptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehkensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna och
Friherre Tamm.
Chefen för sjöförsvarsdepartementet Statsrådet Friherre von Otter
anhöll i underdånighet att få föredraga ett af honom utarbetadt förslagtill
organisation af flottans militära personal och yttrade härvid:
Såväl vid föredragning af statsregleringarne detta och nästlidet år
som ock år 1883 gjorde jag underdånig framställning om behofvet af
en tillökning i flottans officerspersonal på den aktiva staten, och Eders
Kongl. Maj:t föreslog i öfverensstämmelse härmed sednast församlade
Riksdag att, på det Eders Kongl. Maj:t måtte komma i tillfälle att i
den ordning, som kunde finnas lämplig, öka antalet officerare vid flottan
med 1 flaggman, 2 kommendörkaptener af l:a graden, 2 kommendörBih.
till Rilcsd. Prat. 1887. J3. 1 Sami. 1 Afd. 1
[1-3.]
Officerskåren.
2
Femte hufyucltiteln.
kaptener af 2:a graden, 19 kaptener och 11 löjtnanter, den permanenta
reservstaten skulle i män af afgång upphöra, samt de genom uppkommande
ledigheter på denna reservstat samt öfriga reserv- och indragningsstater
disponibla löneförmåner, intill det för permanenta reservstatens
aflönande nu anvisade belopp 114,000 kronor, få användas till aflöning
åt nämnda antal officerare.
Denna framställning bifölls af Riksdagens Första Kammare men
afslogs af den Andra, hvarefter frågan fick förfalla, men de skäl för
afslag, som under diskussionen i Andra Kammaren anfördes såväl vid
detta tillfälle som vid de föregående, då denna fråga varit å bane,
innefattade icke, att den föreslagna tillökningen af officerarnes antal
ansågs obehöflig, utan endast att man icke ville vidtaga denna förändring
annat än i sammanhang med mera omfattande förändringar i
flottans personal, deribland särskild!, i fråga om det nuvarande båtsmanshållet.
Ehuruväl jag icke kan finna detta skäl giltigt, enär officerskåren
på flottans aktiva stat behöfver tillökas, ehvad man bibehåller
den nuvarande bemanningen eller ersätter densamma med en på annat
sätt organiserad, och jag derföre skulle funnit mig manad att, äfven
om ingen annan förändring i personalen nu ifrågakomme, ånyo föreslå
den förut omförmälda officerstillökningen, hemtar jag likväl ett ytterligare
stöd härför i den omständigheten, att jag nu jemväl är beredd
att förelägga Eders Kong!. Maj:t förslag till en förändrad organisation
af flottans sjömanskår, byggd på förutsättningen af båtsmanshållets
sättande på vakans.
Till de skäl för befälspersonalens ökande, som i statsrådsprotokollen
den 8 Januari 1883, den 12 Januari 1885 och den 11 Januari
innevarande år finnas anförda och till hvilka jag torde få hänvisa, får
jag ytterligare lägga dels att befäl erfordras för den nya minörkåren,
dels att det befäl från marinregementet, som hittills funnits å Kungsliolms
fästning, skall ersättas af befäl från flottan, dels ock att sjöbeväringen,
derest densamma, med den förändrade organisation af
sjömanskåren jag här nedan föreslår, kan anses vara för flottan behöflig,
skall exerceras af flottans befäl, hvartill kommer att erfordras ett
icke obetydligt antal officerare och hvarigenom den nu rådande befälsbristen
högst betydligt ökas. Under öfverläggningarne vid senaste Riksdagen uttalades
visserligen särskild! tvifvelsmål angående nödvändigheten af tillökningen
med en flaggman och 4 kommendörkaptener, men då Riksdagen,
med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar,
utöfver de två på stat befintliga flaggmanslönerna, beviljat 2:ne lönetillägg
på ordinarie stat, hvardera å 2,000 kronor, att utgå det ena åt
Femte lmfvudtiteln.
3
stationsbefälhafvaren i Carlskrona och. det andra åt chefen för flottans
stab, derest de icke äro flaggman, samt derigenom medgifva att dessa
befattningars innehafvare borde vara aflönta såsom flaggman, så kan
Eders Kongl. Maj:t, oafsedt rättigheten att till permanenta reservstaten
öfverflytta och aflöna flaggman, i sjefva verket nu disponera 4 flaggmanslöner,
ehuru Eders Kongl. Maj:t hittills aldrig behöft disponera
mer än 1 utöfver det i stat upptagna antal. Vid sådant förhållande
och då jag anser åtminstone 3 flaggmän verkligen vara behöfliga,
kan jag icke finna annat än riktigast att upptaga tre flaggmän
på ordinarie stat. Beviljas detta, och antager man att derefter
åtminstone två af följande beställningar inom flottan, nemligen
chefsbefattningen i marinförvaltningen, chefskapet för flottans stab,
och stationsbefälhafvarebefattningen i Carlskrona komma att beklädas
af aflönade flaggmän, skulle det ena af förenämnda båda lönetilläggkunna
undvaras, förutsatt att det andra finge användas till lönefyllnad
till den innehafvare utaf någondera af nämnda tre befattningar, som
icke uppbure flaggmans lön. Hvad åter regementsofficerarne beträffar
kan någon nedsättning i det af mig föreslagna antalet icke ega rum,
enär, enligt gjorda beräkningar angående befälsbehofvet vid stationerna
och för öfningarne, äfven i fredstid det minsta antal regementsofficerare
som erfordi''as, utan att beräkna en enda i reserv, utgör 30, deraf för
närvarande endast 26 finnas. För krigsbehof är antalet regementsofficerare
beräknadt till 38, likaledes utan eu enda i reserv, och då
regementsofficersbefattningarne icke lämpligen kunna besättas med värnpligtig^
sjökaptener, äfven om de genomgått en kortare militärkurs vid
flottan, lärer ingen annan utväg förefinnas att tillgodose nämnda behof
än att på den aktiva staten upptaga de af mig föreslagna 4 regementsofficerarne,
hvithet i allt fall innebär en betydlig minskning i regementsofficerarnes
antal, då för närvarande å den permanenta reservstaten
finnas 16 sådana.
Då jag på anförda skäl fortfarande vidhåller lämpligheten af den
förut af mig gjorda fördelning af de 35 officerare, hvarmed jag anser
att officerskåren bör ökas, får jag förnya min hemställan att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:
att, på det Eders Kongl. Maj:t må komma i tillfälle
att i den ordning, som kan finnas lämplig, öka antalet officerare
vid flottan med 1 flaggman, 2 kommendörkaptener af l:a
graden, 2 kommendörkaptener af 2:a graden, 19 kaptener och
11 löjtnanter, den permanenta reservstaten skall i mån af afgång
upphöra, samt de genom uppkommande ledigheter på
4
Femte hufvudtiteln.
[4-J
Reservbefiil.
denna reservstat samt öfriga reserv- och indragningsstater
disponibla löneförmåner, intill det för permanenta reservstatens
aflönande nu anvisade belopp 114,000 kronor, få användas till
aflöning åt nämnda antal officerare;
att detta medgifvande äfven måtte få afse år 1887;
samt, i händelse af bifall härtill, att ett af de lönetillägg
å 2,000 kronor, som Riksdagen beviljat åt chefen för flottans
stab och stationsbefälhafvaren i Carlskrona, må besparas med
vilkor att det andra får användas till lönefyllnad åt endera
utaf innehafvarne af chefsbefattningen i marinförvaltningen,
chefsbefattningen vid flottans stab eller stationsbefälhafvarebefattningen
i Carlskrona, derest han icke uppbär flaggmans lön.
Äfven sedan officerskåren på den aktiva staten blifvit sålunda tillökad,
uppstår likväl vid krigstillfällen och större rustningar en betydlig
brist på befäl och det är derföre nödigt att i sammanhang med den
förändrade organisation af flottans personal, jag nu går att ifrågasätta,
vidtaga åtgärder för erhållande af nödigt reservbefäl.
Visserligen finnes ännu ett icke obetj^dligt antal officerare på nya
reservstaten att tillgå för att åtminstone till en del fylla förenämnda k
brist, men, utom det att dessas tilltagande ålder, hvilken nu är i medeltal
657i2 år, gör dem allt mindre påräkneliga för verksam tjenstgöring,
är denna reservstat liksom indragningsstaten afsedd att upphöra, och
personalen minskas derföre år efter år alltmera; och, sedan den försvunnit,
återstår för flottan ingen annan befälsreserv än en del pensionerade
officerare, men dessa torde på grund af sin ålder i allmänhet
icke kunna anses lämpliga för den aktiva tjensten, hvilken fordrar
yngre krafter. Sådana synas mig deremot med fördel kunna .sökas och erhållas
från handelsflottan, enär eu del befälsplatser finnas, som icke
taga i anspråk den fullständiga sjömilitära utbildning flottans officerare
erhållit, utan ganska väl kunna fyllas af befälhafvare från handelsflottan,
om dessa erhålla ‘en viss militär utbildning och, hvad en del
platser angår, äfven utan en sådan utbildning.
Flera förslag till utbildande af reservbefäl hafva, på sätt i statsrådsprotokollet
den 11 Januari sistlidne år är anfördt, blifvit afgifna;
men af dessa har enligt mitt förmenande intet befunnits fullt tillfredsställande,
dels på grund af den otillräckliga utbildning, som dervid
föreslagits, dels emedan trygghet att den sålunda påräknade reserven
vid behof erhölles helt och hållet saknades.
1882 års sjöförsvarskomité har visserligen, och såsom det synes
på goda grunder, antagit, att mången, som egnat sig åt sjömansyrket,
Femte hufvudtiteln.
5
skulle finna med sin fördel förenligt att i sammanhang med genomgåendet
af en praktisk militärkurs vid flottans underbefälsskola aflägga
godkända sjökaptens- och ångfartygsbefälhafvareexamina och sålunda
derstädes i stället för vid navigationsskolorna inhemta den undervisning
han för sin vidare fortkomst inom handelsflottan behöfver för
att derefter vinna anställning såsom reservofficer. Den sålunda föreslagna
kursen beräknades till en tid af 1 år, och de förmåner, som
derunder skulle tillförsäkras den som deraf begagnade sig, bestämdes
till 40 öre i dagaflöning samt derjemte natura underhåll 204 kronor
40 öre, beklädnadshjelp 108 kronor och inqvarteringsersättning 20
kronor 66 öre eller detsamma som en l:a klassens sjöman åtnjuter
utöfver den fasta lönen. Vidare skulle de 10 skickligaste erhålla premier
af 200 kronor hvardera. I öfrigt ansåg komitén att, förutom
ofvannämnda ekonomiska fördelar, den förmån i socialt hänseende,
som af en dylik militärisk anställning torde följa, äfvensom att i krig
få såsom befäl aftjena sin värnpligt, i och för sig skulle innebära tillräcklig
lockelse.
Om äfven dessa fördelar kunna utgöra en lockelse för sjökaptenselever
att genomgå en dylik militärkurs, kan jag dock icke finna,
att de gifva tillräcklig garanti för att de sålunda utbildade reservofficerarne
vid gifven kallelse skulle inställa sig till tjenstgöring,
enär dessa icke vore på något sätt bundne utom af värnpligtslagen,
som dock befriar dem, hvilka äro på utrikes sjöresa stadda, från inställelse
till tjenstgöring vid flottan. Icke heller synes mig den militära
utbildning, de kunna erhålla, blifva af synnerligen stort värde,
då de samtidigt skola bereda sig till sjökaptens- och ångfartygsbefälhafvareexamina,
helst hvarken utbildningen i exercisskolan eller undervisningen
för genomgående af förenämnda examina gerna kan ega
rum utom under vintermånaderna, och de praktiska öfningarna under
sommaren utan föregående tillräcklig teoretisk underbyggnad icke torde
medföra synnerligt gagn.
Jag anser under sådana förhållanden de för ändamålet föreslagna
kostnaderna, ehuru relativt billiga, icke kunna förväntas gifva motsvarande
valuta i krigsduglighet hos dem, som genomgått ifrågavarande
kurs.
Ett af chefen för flottans stab i enahanda syfte afgifvet förslag
synes mig, på samma gång dess genomförande icke heller skulle medgifva
tillräcklig militärisk utbildning, blifva alltför kostsamt, utan att
medföra mycket större garanti för behörig inställelse då så erfordras,
än det förenämnda förslaget.
opaginerad Kontrollera mot PDF
f)
Femte hufvudtiteln.
Enligt sistnämnda förslag skulle såsom reservbefäl antagas värnpligtig
sjökapten, som frivilligt anmälde sig till genomgående af eu
70 dagars militärkurs, emot det att han under denna tid erhölle aflöning
med 3 kronor om dagen, då lian vore boende å ort der kursen
genomgicks, eljest rese- och traktamentsersättning enligt 4:e klassen
i gällande resereglemente så väl för resan som under kursens genomgående,
med rättighet derjemte för kapten, som med approbation
genomgått sådan öfningskurs, att ytterligare genomgå en andra årets
högre militärkurs, likaledes 70 dagar, i hvilket fall han, utom förenämnda
aflöning under kursen, sedermera, så länge han qvarstod i
flottans reserv, skulle åtnjuta ett årligt arvode af 150 kronor.
Liksom sjöförsvarskomiténs förslag skulle stabschefens otvifvelaktigt
i vissa fall utgöra en lockelse för sjökaptener att af de erbjudna
fördelarna begagna sig; men icke ens det föreslagna årliga
arvodet af 150 kronor, som under fredstid skulle utgå, äfven om den,
som åtnjöte detsamma, under hela sin värnpligtstid befunne sig utom
fäderneslandet, kunde medföra visshet att den tjenstskyldige vid uppkommande
krig instälde sig, åtminstone icke så skyndsamt som behofvet.
kräfde, hvilket jemväl mången gång kunde blifva honom äfven
med bästa vilja omöjligt, så framt nemligen han icke uppehölle sig
inom fäderneslandet eller i någon detsamma närliggande hamn eller
angränsande farvatten. Jag anser derföre att äfven enligt detta förslag
det afsedda gagnet icke skulle motsvara kostnaden och att utbildandet
af reservbefäl bör byggas på andra grunder än de sålunda så väl af
sjöförsvarskomitén som af chefen för flottans stab framstälda.
Såsom redan är antydt, finnas en del befäls- och underbefälsposter
såsom å transport-, logements- och vaktfart.yg in. fl., hvilka fördelaktigt
kunna besättas med värnpligtige sjökaptener och styrmän vid
handelsflottan, utan att någon militärisk utbildning för dem är nödvändig.
Behofvet af sådant reservbefäl och underbefäl beräknas af
chefen för flottans stab till 44 sjökaptener och 99 styrmän.
För det reservbefäl åter, som skall tjentgöra å krigsfartygen, vid
minvapnet och å sjöfästningarne, är likväl sådan utbildning oeftergiflig
och torde dertill, om något verkligt gagn skall åstadkommas, icke kortare
tid än 1 år kunna beräknas, med förutsättning tillika att detta år
uteslutande egnas åt militärisk utbildning. Reservofficers-aspiranter
måste fördenskull, innan de vinna anställning såsom sådana, hafva undergått
och blifvit godkända i sjökaptens- och ångfartygsbefälhafvareexamina,
hvilket likväl icke utgör hinder för dem att genomgå dessa
Femte hufyudtiteln. 7
kurser vid flottans undervisningsverk, något som tvärtom vore en
fördel.
Ett stort antal sjökaptener äro vanligen under första året efter
genomgången examen i saknad af lämplig anställning i yrket och skulle
otvifvelaktigt befinnas villiga att mot skäligt underhåll och andra förmåner,
som kunde dem förunnas, utbildas till reservbefäl genom att
vid flottans stationer genomgå en militärkurs på ett år samt omkring
5 och 10 år derefter en repetitionskurs, hvardera på två månader under
vintern.
De skulle efter den genomgångna årskursen utnämnas till reservofficerare
i flottan samt tillhöra dess reserv och vara tjenstskyldiga
under krig och större rustningar intill uppnådda 40 lefnadsår.
För att kunna till reservofficersaspirant antagas skulle erfordras
att vara svensk undersåte och hafva intyg om godt uppförande och
god hälsa, att hafva genomgått godkända sjökaptens- och ångfartygsbefälhafvareexamina
samt att icke hafva fyllt 25 år. Vid antagandet
skulle den som vore yngre hafva företräde framför äldre sökande,
under förutsättning af lika kompetens i öfrigt.
De förmåner, jag föreslår måtte reservofficersaspirant tillförsäkras,
äro
under den tid han för sin utbildning är anstäld vid flottan:
dagaflöning med 3 kronor, beklädnadshjelp 20 kronor i månaden
och naturaunderhåll eller ersättning derför i likhet med manskapet vid
sjömanskåren, samt
sedan han med godkännande genomgått föreskrifven militärkurs och
blifvit utnämnd till reservofficer vid flottan:
att honom tillförsäkras efter eget val antingen en lifstidspension
vid fyllda 55 år, en mindre årlig ränta från tidigare ålder, eller ock
det kapital, som honom vid viss ålder kan beredas, dock i sistnämnda
två fall icke före uppnådda 40 år, derigenom att för honom af statsmedel
uti någon af staten kontrollerad rånte- och kapitalförsäkringsanstalt
insättes ett visst bestämdt belopp på en gång eller årligen; och
bör såsom vilkor för nämnda förmån föreskrifvas:
att han efter genomgången ettårig militär kurs vid någon af flottans
stationer der inställer sig ånyo till genomgående af tvänne särskilda
repetitionskurser, hvardera på 2 månader under vintern, i enlighet
med de bestämmelser som derom af Konungen meddelas;
att han årligen, så länge han tillhör flottans reserv och så framt
han icke är till utrikes sjöfart permitterad, före mars månads utgång
till vederbörande stationsbefälhafvare uppgifver sin adress och tilläm
-
8
Femte liufrudtiteln.
nade verksamhet under året, så vidt den då är känd, eljest då den
blifver känd;
att han icke på längre tid än högst två månader utan vederbörligt
tillstånd vistas utom riket och dess närmast omgifvande farvatten;
att han intill 40 års ålder vid inträffande krig eller större rustningar
efter gifven kallelse inställer sig vid sin station mot åtnjutande
af reseersättning samt öfriga förmåner i likhet med underlöjtnant vid
kongl. flottan; allt i enlighet med de närmare bestämmelser som af
Konungen meddelas.
Det är uppenbart att endast sådan sjökapten, som i allmänhet
uteslutande trafikerar hemland sfarvatten, kan med fördel såsom reservbefäl
anställas. Behofvet af utbildade reservofficerare beräknas af
chefen för flottans stab till 80.
För att med nöjaktig trygghet alltid kunna påräkna minst detta
antal torde utbildandet af 10 reservofficerare årligen erfordras.
Inom de åldersklasser, då antagning till reservofficersaspirant enligt
ofvanstående får ega rum, aflägges sjökaptensexamen i allmänhet
vid omkring 23 års ålder, och om den sålunda utexaminerade vid fylda
24 år utnämnes till reservofficer och der qvarstår till fylda 40 år
eller omkring 15 år, blefve det sålunda utbildade antalet reservofficerare
150; men då enligt dödlighetsstatistiken omkring 11 procent deraf
eller 16 å 17 beräknas afgå med döden och derutöfver ett större antal,
möjligen 3 gånger det nämnda, eller omkring 50, af en eller annan
orsak kan antagas uteblifva, återstode dock alltid 83 eller det antal,
som ungefärligen skulle erfordras vid mobilisering.
Kostnaden för 10 reservofficerares 1-åriga utbildning skulle uppgå till:
dagaflöning å 3 kr.............................................. kr. 10,950: —
beklädnad å 20 kr. i månaden........................ » 2,400: — -^g ggQ. _
För 2 repetitionskurser tillhopa 120 dagar:
dagaflöning å 3 kr.......................................... kr. 3,600: —
beklädnad å 20 kr. i månaden...................... » 800: —■ ^ ^qq. _
Summa kr. 17,750: —
förutom naturaunderhållskostnaden beräknad för 1-åriga kursen
till........................................................................
......................... kr.
1,934:
50
och för båda repetitionskurserna till ........
........................ )>
636:
—
Summa kr.
2,570:
50,
Femte hufvudtiteln.
9
hvilken senare summa likväl i staten ingår i det till naturannderhållet
anvisade anslag.
För beredande åt sålunda utbildade reservofficerare af lifstidspension
från 55 års ålder med omkring 300 kronor eller af de likartade
förmåner, som, på sätt här ofvan är föreslaget, det för honom
insatta beloppet kunde medföra, erfordras enligt rånte- och kapitalförsäkringsanstaltens
nu gällande prospekt, att antingen på en gång erlägga
vid
22 års ålder 543 kronor
)> 23 » )> 573 »
» 24 » » 603 » och
» 25 )) » 639 » ;
eller ock att årligen för hvar och en så länge han tillhör reserven
eller från det år han blifvit utnämnd intill uppnådda 40 lefnadsår,
således 15 å 18 år, i nämnda anstalt insätta 55 kronor, hvilket, under
förutsättning att ingen under tiden afginge eller förverkade sin rätt,
skulle under första året kräfva en utgift af 550 kronor, derefter årligen
växa med samma belopp intill dess pensionstagaren nått 40 år, hvarefter
årliga afgiften skulle kunna uppgå till högst 8,800 kronor.
Ehuru det torde vara tvifvelaktigt hvilketdera af dessa förslag
blefve det för staten billigaste, enär antagligen mången före uppnådda
40 år skulle från pensionsrätten uteslutas och afgiften sålunda för honom
upphöra, tvekar jag likväl icke att förorda det förstnämnda förslaget
såsom medförande större enkelhet och reda.
Visserligen kunde på goda skäl antagas, att kostnaden för staten
blefve ännu billigare, om den föreslagna pensionen af 300 kronor vid
55 års ålder utbetaltes från nionde hufvudtitelns anslag, enär förutom
dödsfall äfven andra orsaker under förevarande förhållanden bidraga
till pensionsrättens förlust; men då de pensionsbelopp, som framdeles
eller tidigast 30 år härefter kunde komma att utgå, icke ens
närmelsevis nu kunna beräknas, anser jag mig icke böra tillstyrka
denna utväg, utan vidhåller det första af de här ofvan nämnda alternativen
såsom det lämpligaste.
Då storleken af såväl pension som lifränte- och kapitalbildning i
förhållande till den enskilta premien måste vara beroende af penningetillgången
och derpå grundad räntefot samt dödligheten, kan naturligtvis
ingen bestämd pension m. m. för all tid fastställas, utan bör premien,
men icke den deraf beroende pensionen, fixeras och innehafvaren
Bill. till Rilcsd. Prat. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd. 2
10
Femte liufvudtiteln.
Underofficers
kåren.
Minörkären.
af försäkringsbok åtnöjas med de förmåner en dylik försäkringsbok
kan gifva utan att staten garanterar beloppet.
Då den bär föreslagna premien berättigar till återbetalning af kapital
i händelse af dödsfall, torde detta böra tillfalla den aflidnes efterkommande.
Såsom nyss är nämndt, skulle enligt nu gällande prospekt för lifränta-
och kapitalförsäkringsanstalten det högsta belopp, som för erhållande
af 300 kronors pension vid fylda 55 år, erlagdt vid den högsta
ålder reservofficer vid antagandet finge hafva uppnått, sålunda uppgå
till 639 kronor för hvarje reservoffieer, men minskas i samma mån
som insättningen gjordes vid tidigare ålder; och den största utgift, som
årligen kunde ifrågakomma för reservbefälets pensionering, sålunda vara
6,390 kronor eller för siffrans jemnande 6,400 kronor.
Då den verkliga utgiften emellertid icke kan med visshet beräknas
och hvad som kan komma att understiga ofvannämnda maximibelopp
icke lärer böra ingå till allmänna besparingarne, torde det erforderliga
anslaget böra erhålla natur af förslagsanslag högst.
Sammanlagda kostnaden för utbildning och pensionering af reservbefäl
skulle, inberäknadt naturaunderhållet, för år 1888, under hvilket år
någon insättning för pensionering icke ifrågakommer, uppgå till 15,284
kronor 50 öre, samt enligt normalstat till 26,720 kronor 50 öre, och
sålunda utbildandet af reservofficerare (nominelt 150), hvilka i tillräckligt
antal vid förefallande behof vore att tillgå, erfordra årligen högst
omkring 178 kronor för hvardera.
På grund af det sålunda anförda hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:
att på ordinarie stat bevilja för utbildande och pensionering af
reservbefäl 24,150 kronor, deraf för förstnämnda ändamål 17,750 kronor
och för pensioneringen 6,400 kronor samt att utaf dessa belopp
för år 1888 anvisa 13,350 kronor till reservbefäls utbildande.
I den nuvarande underofficerspersonalens antal har jag icke ansett
mig böra föreslå någon tillökning, hufvudsakligen af det skäl att, om
den fasta stammen blifver så organiserad, som jag här nedan kommer
att föreslå, ett tillräckligt antal underofficerskorporaler kommer att finnas
för att fylla behofvet af underbefälsplatser.
Redan i statsrådsprotokollet den 12 Januari 1885 antydde jag behofvet
af minförsvarets lämpliga ordnande, dervid åberopande den af
Eders Kongl. Maj:t den 17 Maj 1884 tillsatta försvarskommissions ytt
-
Femte lmfvudtiteln.
11
rande, att det vore en tvingande nödvändighet att en särskild minörafdelning
med fulltaligt befäl bildades, emedan intet effektivt minförsvar derförutom
kunde åstadkommas.
Delande kommissionens åsigt i detta hänseende, ansåg jag’ likväl
att, innan mera omfattande åtgärder i sådant syfte vidtoges, man först
borde inhemta andra länders erfarenhet derutinnan, äfvensom att en
fullständigare utredning än den då föreliggande vore erforderlig.
På min derom gjorda underdåniga hemställan tillsatte Eders Kongl.
Maj:t äfven den 25 Februari 1885 en komité med uppdrag bland annat att
utarbeta och afgifva förslag till uppsättande af en minör af delning för
det fasta minförsvaret, och borde nämnda förslag innehålla uppgift:
dels å det antal befäl, underbefäl och gemenskap af olika grader,
samt den materiel af olika slag, som erfordrades såväl för minering
af Stockholms och Södertelge skärgårdar, samt inloppen till Carlskrona
och Göteborg, som ock för spärrandet af andra farleder, medelst rörlig
för sådant ändamål afsedd materiel och personal;
dels huruvida de officerare och underofficerare åt flottan, hvilka
kunde vara villige att uteslutande egna sig åt minvapnet och dertill
ansågos lämpliga, borde från flottan utbrytas, för att bilda eu särskild
afdelning af sjöförsvaret eller i flottan qvarstå och befordras i enlighet
med gällande bestämmelser.
Förslaget skulle vidare omfatta personalens utbildning, årliga öfningar,
aflöningsförmåner in. in., äfvensom densammas såväl som materielens
fördelning på olika stationer, samt hvad i öfrigt till eu fullständig
organisation hörer, dervid tillika borde tagas i öfvervägande huruvida
icke det erforderliga manskapet lämpligen kunde anskaffas genom värfning
på frivillighetens väg, för viss tid, samt från vissa, flottans stationer
närliggande delar af landet, allt i den rigt.ning statsrådsprotokollet
den 8 Januari .1883 angående sjöförsvaret och särskild! sjömanskårens
ombildning afser.
Komiténs betänkande inkom till departementet den 15 Januari
1886, dervid tre alternativa förslag ifrågasattes och behandlades, nemligen
:
l:o) att fullständigt frän flottans nuvarande kärer och stater skilja
den personal, som för det fasta minförsvarets handhafvande behof des och
deraf bilda en sjelfständig kär, hvars hela personal skulle anskaffas och
utbildas efter helt andra grunder än dem, som i sådant afseende äro gällande
för flottan i öfrigt.
2:o) att ordna den för det fasta minförsvaret erforderliga personalen
utan andra rubbningar i det bestående, än som vore ytterst nödvändiga för
12
Femte hufviultiteln.
att denna del af försvaret måtte erhålla egna målsmän, som uteslutande
finge arbeta i minväsendets tjenst.
3:o) att gä en medelväg mellan de båda föregående förslagen, sä att
manskapet, underbefälet och subalternbefälet i enlighet med förslaget n:o 2
skulle medelst förordnande tillsvidare eller på bestämd tid anställas vid
minvapnet, under det att det högre befälet äfvensom chefskapet organiserades
efter samma grunder, som i förslaget n:o 1, d. v. s. fullständigt skildes
frän flottans personal.
Emellertid kunde komiténs ordförande och ledamöter icke ena sig
om någotdera af dessa förslag.
Flertalet förordade förslaget n:o 3, ehuru, såsom de sjelfva anföra,
de mer än väl insågo, att en sådan organisation icke kunde
blifva så helgjuten som den, hvilken mången kunde anse att detta
vapen bör ega.
Två reservanter tillstyrkte förslaget u:o 1 eller uppsättandet af
en fristående sjelfständig minörkår, som skulle utgöra en särskild
afdelning af sjöförsvaret och förläggas till Stockholm, och hvars chef
skulle eg a ungefär samma makt och myndighet öfver kåren, som en
regements- eller kårchef vid arméen öfver honom underlydande regemente
eller kår samt vara ansvarig för såväl personalens utbildning
och tjenstbarhet som för beskaffenheten, vården och redovisningen
af den för det fasta minförsvaret afsedda materielen, och sålunda lyda
direkte under sjöförsvarsdepartementet, oberoende af stationsmyndigheterna.
Eu tredje reservant, komiténs ordförande, kunde icke inse att
någon fördel vunnes med utbrytning från flottans officerskår af officerare
af kaptens och högre grad, som icke lika väl vunnes om ifrågavarande
officerare, med bibehållen tur och befordringsrätt inom kongl.
flottans officerskår, förordnades att tillsvidare vid minörkåren tjenstgöra
på sätt som antyddes i komiténs betänkande vid redogörelsen för det
förslag, som derstädes benämnes det andra. Han kunde icke tro att
intresset och nitet hos dessa officerare skulle mera odeladt rigtas åt
minvapnet, derföre att de dermed voro oskiljaktigt förenade, än om
förbindelsen berodde på ett förordnande tillsvidare. Tvärtom trodde
han att medvetandet derom, att bandets styrka berodde på befintligheten
af dessa egenskaper, snarare borde öka än minska dem, under
det att obestridligt borde vara att gemensamhetsanda och kamratskap
bättre befordrades inom en officerspersonal, som egde gemensam tur
och befordringsrätt, än om dessa delades i två delar, hvardera med
egen tur och befordringsrätt.
Femte lmfvudtiteln.
13
Vidare anför samma reservant, att enligt komiténs förslag personalen
för det fasta minförsvaret skulle utgöra det förnämsta elementet
vid Stockholms station, och han kunde icke förstå huru vid sådant förhållande
chefskapet öfver denna personal skulle kunna utöfvas af eu
chef för kåren med den vidsträckta befogenhet, som förslaget tillerkände
honom, med mindre detta chefskap förenades med stationsbefälhafvareembetet.
Men skulle så ske, ansåg han det vida bättre att taga
steget fullt ut, såsom det i betänkandet omförmälda första förslaget
afsåg, d. v. s. att företaga en ny delning af flottans personal, med den
del, som tillhörde det fasta minförsvaret, förlagd till den ena stationen,
och den andra delen, flottans öfriga personal, till den andra stationen;
men derigenom skulle uppkomma en annan oegentlighet, den nemligen
att medan det fasta minförsvaret, hvilket såsom vapen icke hade så litet
gemensamt med flottan, vore derifrån skild!, det fasta sjöbefästningsförsvaret,
hvaraf en del tillhörde flottan, och som fordrade hvarken
sjömanskap eller en del andra färdigheter, som böra finnas hos flottans
personal, fortfarande skulle tillhöra denna senare.
En sådan oegentlighet kunde han likväl icke heller tillstyrka, och
ansåg, att den rätta organisationen af en särskild minörafdelning för
det fasta minförsvaret för närvarande borde sökas i den retning, som
förenämnda andra förslag afsåge.
Huru tilltalande de motiver, Indika såväl af komiténs flertal som
af de reservanter, hvilka anslutit sig till förslaget n:o 1, än må i flera
afseende!! vara, kan jag för egen del likväl icke annat än i allt väsendtligt
biträda de åsigter, här ofvan af komiténs ordförande blifvit
uttalade.
Att det fasta minförsvaret eg er berättigad! anspråk att intaga en
framstående plats vid ordnandet af vårt kustförsvar och att särskild
personal till dess handhafvande erfordras, lärer icke kunna bestridas,
liksom att denna personal, för att vara fullt tjenstduglig, bör åt detta
vapen uteslutande egna sitt intresse och sina krafter, och dess antal,
såsom komitén äfven föreslår, lämpas efter den materiel och de försvarsanstalter
vi ega eller kunna förskaffa oss.
En minspärrning för att vara effektiv och för att hafva någon som
helst motståndskraft måste till sitt skydd ega batterier af åtminstone
halfpermanent natur, och då vi för närvarande icke hafva några flere sålunda
skyddade minpositioner än Waxholm, Oskar Fredriks borg, Carlskrona
och Fårösund, torde den minörpersonal, som till en början bör
anskaffas, kunna inskränkas till hvad vi behöfva i öfverstyrelse!! och
14
Femte liufvudtiteln.
till dessa positioners försvar, nemligen enligt komiténs beräkning 19
officerare, 3 ingeniörer, 18 underofficerare och 280 man.
Att af detta officersantal, såsom komitén föreslår, utbryta 1 kommendör,
1 kommendörkapten af l:a graden, 1 kommendörkapten af 2:a
graden och 8 kaptener för att af detta fåtal bilda en särskild kår med
egen tur och befordringsrätt synes mig af flera skäl mindre lämpligt
och välbetänkt.
Fast anstälda vid minvapnet, ehuru qvarstående i flottans officerskår,
äro tillsvidare redan 3 kommendörkaptener af 2:a graden, 3 kaptener
och 1 löjtnant, och det derutöfver erforderliga officersbehofvet
torde utan svårighet kunna kompletteras, sedan full trygghet vunnits
att sålunda anstälda officerare finge uteslutande egna sig åt detta vapen
samt oberoende af deras tjenstgöring till sjös i sin tur inom flottan
erhålla befordran, såframt de vid minvapnet och i öfrigt gjort sig deraf
förtjenta.
Jag kan icke heller finna att någon synnerlig fördel vunnes genom
att utbryta dessa och deraf bilda en specialkår, hvaremot en dylik
åtgärd, bland andra olägenheter, skulle medföra den att en sålunda till
minvapnet Överflyttad officer icke kunde eller åtminstone icke borde
till flottan återförflyttas, i händelse han af en eller annan orsak befunnes
såsom minör olämplig, under det att fast anställning i minörkåren
med tur och befordringsrätt inom flottan icke förhindrade sådan åt.erförflyttning,
då densamma befunnes för vapnet gagnelig.
Komiterade anföra i öfrigt sjelfva att intet annat land eger en fristående
minörkår för det fasta minförsvaret, att en sådan specialkår i
Tyskland vid slutet af 1870—71 årens krig visserligen bildades men
snart ånyo åter upplöstes såsom olämplig, och att, sedan en kommission,
sammansatt af sjö- och ingeniör-officerare med uppdrag att fastställa
grunder för ett krigsdugligt fast minförsvar, lyckats lösa sin uppgift
och fråga derefter uppstod, huruvida en särskild kår för detta vapen
åter skulle uppsättas eller detsamma anförtros åt någon af marinens
redan befintliga kårer, man valde det senare alternativet af det skäl, att
man ansåg en öfningstid af 2 månader årligen vara nog för utbildning
till denna tjenst, samt att af eu specialtrupp största delen på grund
deraf skulle vara sysslolös circa 10 månader af året.
Enahanda skulle utan tvifvel i viss mån äfven hos oss blifva förhållandet,
om en sjelfständig minörkår uppsattes, åtminstone sedan
denna kår uppgått till hela den af komitén föreslagna styrka.
Om än det. måste vara af största vigt att militäriskt-tekniskt bildade
personer finnas för vården och underhållet af minmaterielen samt
Femte lmfvudtiteln.
15
för undervisningen angående dess handhafvande m. in., torde äfven
sådant kunna åstadkommas utan att dessa personer tillhöra en sjelfständig
kår, hvartill icke heller hvarken erfarenheten från andra länder,
såsom nyss är nämndt, eller de inom komitén och äfven inom
flottan i öfrigt skilda åsigterna gifva någon skälig anledning.
Då vi erhållit en rikligare materiel och nöjaktiga befästningar
till de vigtigare minpositionernas försvar blifvit uppförda, kan ju möjligen
med mera skäl än nu ifrågasättas, att en särskild från flottan
skild minörkår kan blifva önskvärd; och då detta inträffar och äfven
dessförinnan, om så skulle befinnas lämpligt, torde svårighet ej möta
för sådan utbrytning; men på vår nuvarande ståndpunkt med den relativt
ringa utveckling minväsendet hittills ernått, med det otillräckliga
antal officerare och den lilla materiel vi nu eg a eller inom närmaste
framtiden med tillförsigt kunna hoppas att erhålla för sjöförsvarets
olika ändamål och behof, anser jag ett sådant tillvägagående icke allenast
gagnlöst utan rent af skadligt samt tillstyrker derföre att man
i förevarande hänseende bör undvika alla våldsamma, till sina följder
oberäkneliga rubbningar i det bestående och i stället gå ytterst varsamt
tillväga.
Yi borde dessutom icke lemna obeaktad den erfarenhet vi lärt af
de delningar och slitningar, som under mer än ett sekel med längre
eller kortare mellantider egt rum inom vapnet. Sålunda danades arméens
flotta genom galerernas skiljande från örlogsflotta!! år 1756.
Det nya vapnet utvecklade sig sjelfständigt under 10 år, hvarefter det
åter sammanfördes med örlogsflotta!!. Denna förening skulle dock endast
räcka i 4 år eller till 1770, då de män, som ifrade för en sjelfständig
skärgårdsflotta, ånyo segrade. Delningen blef dock till en början endast
partiel och berörde blott arméens flotta i Finland, men fullständigades
år 1777 genom Stockholms galereskaders förenande med arméens flotta.
År 1824 förenades de frånskilda delarne ånyo till år 1866, då ny delning
i två kårer företogs nemligen kongl. flottan och skärgårdsartilleriet,
hvilka likväl åter sammanslogos 1873. Dessa exempel på personalens
och materielens delning och sammanslagning synas mig äfven i förevarande
fall kunna tjena till en varning att icke utan de mest trängande
skäl förnya dylika experiment.
Den för komitén, enligt nådigt beslut, af mig utfärdade instruktion
omfattade äfven, såsom ofvan är nämndt, föreskrift att afgifva förslag
angående den personal och den materiel, som ansåges erforderlig för
spärrandet af andra farleder än dem, för hvilka faststälda mineringsplaner
på förhand blifvit uppgjorda och försvarsanstalter träffade.
16
Femte hufvudtiteln.
Jag .ansåg nemligen att de stora kostnader, som effektiva minspärrningar
af inloppen till endast de aldra vigtigaste platserna vid rikets
kuster skulle medföra, och det manskapsbehof som deraf betingades
(enligt sjöförsvarskomiténs beräkningar omkring 48 millioner kr. och
1,910 man) skulle öfverstiga våra tillgångar, och att, då det syntes vanskligt
att endast inskränka sig till minförsvar af några få farleder, livilkas
minering antagligen vore för en fiende välbekant och derföre,
med det stora antal anfallspunkter i öfrig! våra långsträckta kuster
erbjödo, antagligen skulle af honom undvikas, det vore af synnerlig
vigt att äfven kunna spärra sådana farleder, som i hvarje särskilt fall
kunde blifva hotade, men hvilkas egenskap att vara minerade eller
icke vore för fienden okänd, destoheldre som endast ovissheten derom
borde i hög grad hämma hans framfart, under det att å andra sidan
vissheten att endast några få kända farleder vore spärrade, skulle ingifva
honom tillförsigt.
Då flertalet af de engelska stridsfartygen äro försedda med tjenlig
materiel för förenämnda ändamål, borde äfven hos oss dylik materiel
med fördel kunna å våra krigsfartyg användas, och finner jag deruti
ett ytterligare skäl mot minörkårens skiljande från flottan, emedan
under sådana förhållanden såväl befäl som underbefäl och manskap från
rninörkåren borde ingå i sådana fartygs besättningslistor. Man säger
visserligen och med allt skäl, att hvarje sjöofficer bör ega insigt i
minväsendet; men man kan deremot icke hos dem alla fordra samma
grundliga kännedom om minvapnets skötande som hos minören, eu
kännedom, som likväl bör finnas hvarhelst minering förekommer, vare
sig vid minpositionerna eller från fartygen.
Komitén har emellertid förklarat sig urståndsatt fullgöra förenämnda
föreskrift angående ett s. k. fast minförsvar, användbart för
hvilket farvatten som helst, der minspärrning kan ifrågakomma, och har
såsom skäl derför anfört, dels att den för de fasta minpositionerna afsedda
materiel icke lämpar sig för tillfälliga minspärrningar, dels emedan,
såvidt komitén hade sig bekant, den rörliga materiel som finnes ännu
blott är i försöksstadium.
Att så är förhållandet vill jag icke bestrida, men anser detta senare
argument vara i större eller mindre grad tillämpligt på minvapnet i sin
helhet, och att af sådant skäl, såväl från försvarets som ekonomiens
synpunkt, man äfven med anskaffande af minmateriel bör gå varsamt
till väga, så att vi icke på sätt i andra länder egt rum anskaffa ett
stort förråd af dyrbara minor, som sedan befinnas otillfredsställande.
Femte liufvudtiteln.
17
Hvad vi i sådant hänseende enligt mitt förmenande företrädesvis
böra tillse är, att de minpositioner, för Indika minattiralj redan blifvit
anskaffad och hvilka hafva tillfredsställande befästningar till minornas
försvar, fullständigas med tänd- och syftstationer med hvad mera som
kan fattas för deras försättande i effektivt skick, och är det hufvudsakligen
i sådan rigtning, som jag anser mig under rubriken minväsendet
böra i underdånighet hemställa att Eders Kong!. Maj:t behagade
hos Riksdagen göra nådig framställning.
Med tillämpning af hvad jag här ofvan anfört, har jag, hvad angår
minörkårens befäls-, underbefäls- och manskaps-personal, inberäkna!
denna i flottans personal i sin helhet och här nedan vid sjömanskårens
organisation afsett erforderligt manskap för minörkompanierna till
något större antal än komitén föreslagit. De kostnader, som häraf
föranledas, äro inbegripna i kostnaderna för sjömanskårens organisation.
Till den för minväsendet erforderliga personal hörer jemväl tekniskt
bildade personer för att omhänderhafva och vårda den dyrbara
minmaterielen och har minkomitén i sitt förslag upptagit 3 ingeniörer.
Redan till innevarande års Riksdag gjordes framställning om anställande
för detta ändamål af en miningeniör vid Carlskrona station, men Riksdagen
afslog denna framställning af skäl bland annat att frågan om
bildandet af en särskild minörkår vore under ompröfning. Då denna
fråga genom det förslag till organisation af sjömanskåren, jag nu framlägger,
skulle erhålla sin lösning, får jag nu förnya förenämnda framställning.
Vid Stockholms station erfordras likaså, förutom den nu på anslaget
till min till verkningsp ers onalen aflönade ingeniör, ytterligare en miningeniör
för såväl materielens vård som för att i öfverstyrelsen tillhandagå
med uppgörande af mineringsplaner och dylikt; Och får jag med afseende
härpå hemställa, att Eders Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen,
att till aflöning’ åt 2 miningeniörer måtte under
aflöningsanslaget anvisas ett belopp af 8,000 kronor.
[6 o. 7.]
Frågan om båtsmanshållets sättande på vakans har flere gånger Sjömanskåren,
varit föremål för Riksdagens förhandlingar och föranledde år 1876
statsutskottet att hemställa om aflåtande af en underdånig skrifvelse,
att Eders Kongl. Maj:t måtte taga under öfvervägande huruvida icke
båtsmanshållet skulle kunna, i mån af inträffande afgång, sättas
på vakans. Denna hemställan, som biträddes af Andra Kammaren,
förföll dock i följd af kamrarnes olika beslut; och då frågan vid den
påföljande Riksdagen ånyo väcktes, föranledde den ej någon Riksdagens
åtgärd emedan statsutskottet afstyrkte förslaget om vakanssättning
Bill. till Riksd. Prof. 1887. Ji. 1 Sami. 1 Afd. 3
18
Femte liufvudtiteln.
till följd deraf att frågan om hela indelningsverkets afskaffande stod
på dagordningen.
Den nuvarande båtsmansinstitutionen har visserligen, särdeles
sedan en fullständigare rekrytbildning och i sammanhang dermed varande
öfning och undervisning blifvit i vidsträcktare mån än förr åt
båtsmännen beredd, lemna!, flottan eu bemanning, som i vissa hänseenden
måste anses ganska tillfredsställande synnerligen hvad beträffar
snabb och säker mobilisering, men då manskapets antal är större än
behofvet af den bemanning, som för flottan under vanliga fredliga förhållanden
kan på en gång tagas i anspråk, och båtsmännen derföre
turvis med längre mellantider uppfordras till tjenstgöring, kunna de i
allmänhet icke beredas den fullständigare öfning, som är erforderlig
för danande af fullt utbildade förhandsmän, hvarpå med nutidens mera
komplicerade sjökrigsmateriel behofvet så väl som anspråken äro större
än tillförene. Såsom ett talande bevis för svårigheten att, med nuvarande
organisation, inom båtsmanshåll! utbilda förhandsmän må anföras,
att medelåldern
af matrosafd. bland båtsmännen.
hos l:a kl. sjömän är 31 år 3 mån. 44 år 6 mån.
» 2:a » d:o » 21 » 10 » 38 b 2 b
b 3:e b d:o b 19 b 11 b 31 b 11 b
Den omständigheten att båtsmännen äro antagne så att säga på lifstid
eller så länge de kunna anses tjenstdugliga, och en billig hänsyn att
icke genom en alltför stor stränghet och anspråk i berörda hänseende
pålägga rotehållarne en rekryteringsskyldighet, som ändock blifvit i
senare tider öfverklagad såsom nog mycket betungande, gör ock att
båtsmännen i allmänhet bibehållas i tjensten längre än som ur flottans
synpunkt af en fullt tidsenlig bemanning kunde vara önskligt, i det
att vid deras afskedande fråga mera måste blifva om de ännu kunna,
än om de fortfarande med hänsyn till ålder och duglighet böra tjena
qvar.
Det skulle med afseende härpå, efter hvad mig synes, vara så
väl med god hushållning, hvilken kräfver att man för en nödtvungen
utgift skaffar sig den bästa valuta som kan erhållas, som ock med
flottans verkliga fördel och anspråk på en mera tidsenlig bemanning
mest förenligt, att ställa det nuvarande båtsmanshållet på vakans och
att använda de inflytande vakansafgifterna eller deremot svarande statsanslag
till uppsättande af en för flottans bemanning afsedd sjömanskår,
som icke vore talrikare än behofvet kräfde och derföre kunde gifvas
all den utbildning och öfning, som erfordrades, och hvars manskap,
Femte hufvudtiteln.
19
antaget för en bestämd kortare kapitulationstid, icke komme att i
tjensten qvarblifva längre än det vore i alla hänseenden fullt tjenstdugligt,
samt efter erhållet afsked under hela den tid, detsamma såsom
värnpligtigt qvarstod, kunde vid krigstillfällen lemna flottan en
duglig reservmanskapsstam, hvarpå för närvarande tillgång icke finnes.
Och då nu i allt fall fråga måste blifva om uppsättande af en särskild
personal för handhafvande af det fasta minförsvaret, har jag trott rätta
tidpunkten vara inne att på eu gång söka åvägabringa den förändring
i organisationen af det för sjöförsvaret behöfliga stammanskap, som
jag sålunda ansett böra vidtagas.
Enär frågan om båtsmanshållets sättande på vakans ansetts icke
böra ega rum utan vederbörande rust- och rothållares medgifvande,
har på min framställning Eders Kongl. Maj:t genom Dess befallningshafvande
infordrat rust- och rotehållarnes yttranden, huruvida de vore
villiga att, i händelse förslag härom blefve framstäldt och af Riksdagen
bifallet, i stället för uppsättande af båtsman erlägga vakansafgift antingen
genast, så framt rust- eller rotehållet vore vakant eller den
för detsamma antagne båtsmannen kunde finnas villig och lämplig att
ingå i den nya sjömanskåren eller vid inträffande ledighet efter den
nuvarande båtsmannen; och de svar, som härpå ingått, gifva vid handen
att med få undantag rust- och rotehållarne önska vakanssättningen,
hvadan något hinder för förändringens genomförande från detta håll
icke torde möta.
Skall emellertid båtsmanshållet upphöra att vara effektivt och till
ersättande deraf en ny stamtrupp för flottans bemanning uppsättas,
måste vid organisationen af denna tillses att, då man i ett och annat
hänseende såsom ökad öfning och tjenstduglighet afser att göra den
bättre än den gamla, den äfven i andra väsentliga hänseenden må
blifva åtminstone lika god som denna, och härvid är särskildt att beakta,
att den nya sjömanskåren må kunna med nöjaktig snabbhet och
säkerhet mobiliseras. Äfven bör så vidt möjligt tillses, att kostnaderna
för den nya sjömanskåren ej blifva större än att de må kunna
bestridas med vakansafgifterna för båtsmanshållet och hittills utgående
anslag, samt ökade statsutgifter i följd häraf undvikas.
Redan tillförene hafva åtskilliga förslag varit uppgjorda till anskaffande
af stamtrupp för flottan under förutsättning af båtsmanshållets
upphörande. Så har 1882 års sjöförsvarskomité, som vid afgifvande
af sitt förslag till sjöförsvarets ordnande på grunden af allmän
värnpligt utgått från förutsättningen af indelningsverkets upphäfvande,
framlagt förslag till en sjömanskår i båtsmanshållets ställe.
20
Femte hufvudtitein.
Enligt detta skulle sjömanskåren bestå af 2,500 man fast anstälda, rekryterade
dels med värnpligtige af årets kontingent, som anmälde sig
till inträde i stammen, dels med karlskrifne'' skeppsgossar, dels äfven,
om så erfordrades, på annat sätt; tjenstetiden skulle vara olika för
dem, som rekryterats bland värnpligtige, och för dem, som rekryterats
från skeppsgossekåren, nemligen 2 år för de förre med rätt att under
vissa vilkor rekapitulera på 2 år i sender och minst sex år för de
senare. Kostnaden beräknades till 1,500,505 kronor årligen. Då jag
föredrog detta förslag inför Eders Kongl. Maj:t, framstälde jag betänkligheter
så väl emot tillräckligheten af stammen som mot dess förmåga
att förse flottan med erforderligt antal dugliga förhandsmän;
och då det icke lät sig göra att till det antal, som under vanliga förhållanden
kunde anses tillräckligt, uppbringa stammen så organiserad
som komitén föreslagit utan att väsentligen öfverskrida den kostnad,
inom hvilken komitén ansett att den vid en förändrad organisation
borde hålla sig och hvilken jag icke heller ansåg böra utan tvingande
skäl öfverskridas, framstälde jag ett annat förslag till sjömanskårens
omorganiserande. Enligt detta skulle de nuvarande matros-, eldareoch
handtverkskompanierna ökas till 1,000 man samt 3,000 man sjömansoch
fästningstrupper värfvas och förläggas indelade i kompanier uti
kustprovinserna. Manskapet vid dessa kompanier skulle antagas genom
kontrakt för eu kapitulationstid af tio år och rekapitulation i allmänhet
icke ifrågakomma; kostnaden skulle uppgå till 1,500,275 kronor
50 öre. Detta mitt förslag, hvilket gillades af Eders Kongl. Maj it,
framlades i nådig proposition med förslag till lag för sjöförsvaret inför
1883 års Riksdag, der det med några mindre förändringar tillstyrktes af
särskilda utskottet och godkändes af den Andra Kammaren, men icke
kom under pröfning i den Första i följd af värnpligtslagens fall.
Då Eders Kongl. Maj:t under den 25 februari 1885 uppdrog åt
den här ofvan omförmälda komité att uppgöra förslag till organisation
af en särskild minörafdelning för handhafvande af det fasta minförsvaret
samt afgifva utlåtande i andra sjöförsvaret rörande frågor, ansåg
jag lämpligt, på det frågan om anskaffandet och organisationen af den
för flottan behöfliga stamtrupp måtte kunna i ett sammanhang behandlas,
att uti den instruktion, det ålåg mig att enligt Eders Kongl. Maj:ts
nådiga beslut för komitén utfärda, jemväl intaga uppdraget att afgifva
förslag till matros- samt eldare- och handtverkskompaniernas ökande
samt, under förutsättning af båtsmanshållets sättande på vakans, bildandet
af särskilda sjömans- och sjöfästningsartillerikompanier, hufvudsakligen
i den riktning mitt här ofvannämnda, i statsrådsprotokollet den
Femte hufvudtiteln.
21
8 Januari 1883 framstälda förslag afsåg, dock att komiterade äfven
skulle ega att, derest de funne andra med tidens fordringar öfverensstämmande,
för våra förhållanden lämpligare anordningar vara att föredraga,
jemväl derom afgifva underdånigt förslag.
Komitén, som fått benämningen minkomitén, har den 15 Januari
innevarande år inkommit med utlåtande och förslag uti ifrågavarande
hänseende, hvilken förslag hufvudsakligen innehåller:
att den för flottan erforderliga stamtrupp skulle utgöra en styrka
af 3,600 man;
att utaf dessa, 1,300 man, hufvudsakligen rekryterade från skeppsgossekåren,
fördelade i 8 kompanier, nemligen:
4 matroskompanier...................................................... 1,000
1 eldarekompani......................................................... 100
1 handtverkskompani............................................... 70
1 minör d:o ........................ ......................... 60
1 fästnings d:o .................................................. 70
Summa 1,300
skulle vara fast anstälda i likhet med manskapet vid de nuvarande
matros- samt eldare- och handtverkskompanierna; samt 2,300 man,
fördelade i 12 kompanier, nemligen:
6 matroskompanier................................. 1,500
2 eldare eko ..................................................... 200
1 handtverkskompani ............................................ 50
1 minör d:o .............................................. 220
2 fästningsartillerikompanier................................... 330
Summa 2,300
värfvade och anstälda för en tid af tio år;
att beträffande manskapets fördelning i tjenstbarhetsklasser det
borde finnas:
underofficerskorporaler............................................... 228
l:a klassens sjömän ................................................... 722
2:a eko (ko .................................................. 1,535
3:e d:o d:o ................................................. 1,115
Summa 3,600;
att det värfvade manskapet skulle för sin utbildning oafbrutet
tjenstgöra de 4 första åren efter sin antagning med undantag af man
-
22
Femte hutVudtiteln.
skåpet vid minör- och fästningsartillerikompanierna, som skulle tjenstgöra
oafbrutet allenast tre år efter antagningen;
att detta manskap derefter skulle vara permitteradt med skyldighet
att årligen uppgifva sin adress, att icke utan särskildt tillstånd aflägsna
sig utom de förenade rikena och angränsande farvatten samt att efter
erhållen kallelse oförtöfvadt inställa sig till tjenstgöring;
att det värfvade manskapet vid tjenstgöring, lika med det fast
anstälda manskapet, erhölle lön och dagaflöning enligt stat, naturaunderhåll,
sjukvård, beklädnad och inqvartering eller ersättning derför;
hvarförutan det värfvade manskapet vid anvärfningen skulle bekomma
lega med 50 kronor samt vid första inställelsen 10 kronor och vid
permitteringen 20 kronor såsom resekostnadsersättning; tillika skulle vid
utgången af hvar 12:te månad af den värfvade sjömannens tjenstetid 50
kronor för hans räkning insättas i sparbank, hvilka han efter tjenstetidens
slut egde utfå, men hvilka jemte ett tillika stadgadt och i sparbank
insatt afdrag af dagaflöningen förverkades, derest han underläte
någon af sina här ofvan omförmälda skyldigheter under permitteringen,
i hvilket fall medlen skulle afsättas till bildande af en invalid- och pensionsfond
under förvaltning af direktionen öfver amiralitetskrigsmanskassan.
Under permissionstiden skulle det värfvade manskapet erhålla
full lön i den löneklass en hvar tillhörde, hvilken lön till honom skulle
utbetalas månadsvis vid den postanstalt han sjelf egde uppgifva.
Med denna organisation har komitén beräknat att på stationerna
skulle för tjenstgöring finnas ständigt tillgängligt ett antal stammanskap
af 2,250 man.
Öfver minkomiténs förberörda förslag har på anmodan af mig
chefen för flottans stab afgifvit utlåtande och deruti hufvudsakligen
anfört:
att förslaget beträffande manskapets öfning och utbildning vore
synnerligt tilltalande;
att den af komitén beräknade stamtrupp om än knapp, enär ingen
reserv funnes beräknad, dock för närvarande, då man framför allt måste
taga hänsyn till kostnaderna, kunde antagas nödtorftligen fylla behofvet
af stammanskap, för så vidt det vid en mobilisering funnes att i
sin helhet tillgå;
att deremot förslaget icke syntes lemna nödiga garantier för en
snabb och effektiv mobilisering;
att den föreslagna kontingenten af den på stationerna påräkneliga
manskapsstyrkan 2,250 man icke kunde anses tillfyllestgörande för ett
Femte hufvudtiteln.
23
tillfredsställande bedrifvande af flottans öfningar till sjös under fredstid;
samt
att aflöningens utbetalande månadsvis till permitteradt manskap
skulle medföra ett sådant träget arbete inom kompanichefsexpeditionerna
och hopa en sådan massa verifikationer (1350 man x 12 mån. = 16,200)
att flottans räkenskaper skulle utsvälla till en hardt nära ohandterlig
volym.
Inom staben har tillika blifvit utarbetadt ett förslag till grunder
för organisationen af flottans sjömanskår, hvilket afsett att i väsentlig
mån håfva de vid minkomiténs förslag påpekade olägenheter,
synnerligast med hänseende till mobiliseringen.
Enligt detta skulle flottans stam utgöras af 2,600 man, på stationerna
och flottans fartyg ständigt tjenstgörande manskap, deraf hälften
skulle vara fast stam, rekryterad från skeppsgossekåren och afsedd
att fylla behofvet af underofficerskorporaler och l:a klassens sjömän
och hälften värfvad stam, afsedd att fylla behofvet af 2:a och 3:e klassens
sjömän, antagen för en tid af 3 år med rätt för en tredjedel att
efter denna tid rekapitulera på ytterligare ett år, samt efter slutad kapitulationstid
tillhörande den klass värnpligtige, som enligt 34 § värnpligtslagen
äro tjenstskyldig^ till 32 år. Flottans krigsbehof af öfvadt
manskap, beräknadt till 4,600 man, skulle fyllas af den på stationerna
tjenstgörande stammen 2,600 man och 2,000 man f. d. stammanskap,
som på nyss nämndt sätt vore värnpligtigt.
Ehuruväl detta sistnämnda förslag skulle lemna flottan en fullt
tillräcklig och alltid påräknelig samt väl öfvad styrka af stammanskap
för det vanliga fredsbehofvet under öfningarne sommartiden, medför
detsamma likväl tvänne ganska väsentliga olägenheter. Det medgifver
nemligen icke att under fredstid uppbringa stammen till högre numerär
vid inträffande behof, såsom vid tillfälliga större rustningar, hvilka
kunna ifrågakomma till neutralitetens bevarande under krig mellan
främmande, till Sverige i vänskapligt förhållande stående makter; ty
den till de värnpligtiges led återgångna delen, af det värfvade manskapet
kan icke, jemlikt § 28 värnpligtslagen, inkallas annat än då
rikets försvar det kräfver. Derjemte är den föreslagna styrkan 2,600
man större än hvad som vintertiden vid stationerna behöfves och
med hänsyn till utrymmet i så väl kaserner som exercisskolor kan
med fördel användas. Härförutom torde ock kunna ifrågasättas huruvida
fullt lämpligt folk kan erhållas för de aflöningsförmåner, som
enligt detta förslag skulle tillgodokomma det värfvade manskapet, desto
mera som detta enligt § 34 värnpligtslagen skulle i följd af sin tjenst
-
24
Femte hufvudtiteln.
göring i stammen komma att qvarstå i beväringen 12 år i stället för 6.
Af dessa skäl kan jag icke biträda ifrågavarande förslag till organisation
af stamtrupp för flottan. Deremot anser jag att på de hufvudgrunder,
minkomitén föreslagit, en i alla hänseenden fullt tillfredsställande
organisation af flottans stamtrupp kan byggas, om härvid tillses, att
de utaf chefen för flottans stab påpekade olägenheter i möjligaste
mån afhjelpas eller undanrödjas.
Vid jemförelse mellan det af mig år 1883 uppgjorda förslag till
anskaffande af stamtrupp för flottan och minkomiténs nu afgifna finnas
de väsentligaste skiljaktigheterna vara:
att den värfvade delen af stammen enligt det förra skulle i närmaste
likhet med nuvarande båtsmanshållet förläggas i kustprovinserna
och turvis uppfordras till tjenstgöring, men enligt det senare antagas
öfver hela riket, företrädesvis bland sjöfolk, och på en gång omedelbart
efter antagandet erhålla sin utbildning samt derefter för återstående
kapitulationstiden, med bibehållande af en del löneförmåner, vara
permitteradt och, med skyldighet att på kallelse infinna sig till tjenstgöring,
ega frihet att i sitt yrke söka sin utkomst; samt
att enligt 1883 års förslag sjömanskåren skulle utgöra 4,000 man,
deraf 1,000 man fast anstälda och 3,000 man värfvade, men enligt minkomiténs
förslag 3,600 man, hvaraf 1,300 man fast anstälda och 2,300
man värfvade.
Hvad beträffar att förlägga det värfvade manskapet i hemorterna
och turvis uppfordra detsamma till tjenstgöring, så medför detta ostridigt
de fördelar jag dermed åsyftade, bättre kontroll öfver manskapet
och stor lätthet att med säkerhet och skyndsamhet erhålla just den
manskapsstyrka, som vid hvarje förefallande behof erfordras; hvarjemte
manskapet under hela tjenstetiden bibehåller den tjenstbarhet det förvärfvat
och blifver i tillfälle att genom de under hela kapitulationstiden
ständigt återkommande öfningarne följa med utvecklingen inom vapnet;
hvaremot det icke kan nekas, att genom den kontinuitet i öfningarne,
som ernås genom att på en gång gifva manskapet den erforderliga
utbildningen, detsamma både lättare kan danas till manskap af
högre tjenstbarhetsklass och antagligen ingifvas mera håg och lust för
tjensten med deraf beroende större duglighet under tjenstgöringstiden.
Då sålunda genom tjenstgöring på en gång förhandsmanskap bör kunna
utbildas äfven ur den värfvade stammen och detta till och med af
högre klass, om manskapet ur denna stam tillika tillätes öfvergå till
den fasta, och härigenom ökningen af den fasta stammens numerär,
till besparing af kostnad, kan inskränkas till en lägre siffra än som
Femte hufvudtiteln.
25
eljest med hänsyn till behofvet af förhandsmanskap vore erforderligt,
och då jag genom vidtagna förändringar i minkomiténs förslag, för
hvilka jag här nedan kommer att närmare redogöra, sökt åstadkomma
att det i hvarje vanligen förekommande fall för flottan behöfliga antal
stammanskap skall finnas säkert påräkneligt och tillgängligt, har jag
funnit det värfvade manskapets förläggande i orterna mellan uppfordringarna
icke vara oundgängligen nödigt, utan kunnat i fråga härom
ansluta mig till minkomiténs förslag.
Deremot har jag icke kunnat biträda sistnämnda förslag i hvad
det afser att nedsätta stamtruppens styrka från hvad jag år 1883 föreslog,
eller 4,000 man till 3,600. Den årliga kontingent af för tjenstgöring
påräkneligt manskap denna styrka lemnar är, såsom af chefen
för flottans stab blifvit anmärkt, alltför otillräcklig för flottans behof
under de vanliga fredsöfningarne och det skulle alltså blifva nödigt att
i regeln till tjenstgöring inkalla en del permitteradt manskap. Men
då ett sådant inkallande årligen skulle ega rum och detta just under
den tid, då de permitterade af sitt yrke, der detta, såsom ju afses, är
sjömannens, vanligen hållas aflägsna från hemorten och således icke
alltid skulle kunna äfven med bästa vilja nog skyndsamt efterkomma
kallelsen, skulle man icke med nöjaktig säkerhet kunna påräkna att på
behöriga tider erhålla den behöfliga numerären. Manskapet skulle
också genom en sådan i regeln årligen återkommande inkallelse hindras
att taga sig annan anställning, hvilket likväl vore meningen och
hvarförutan det icke skulle kunna åtnöjas med de aflöningsförmåner,
som blifvit föreslagna under de år, då de äro permitterade. Härtill
kommer ock att genom dessa ständigt återkommande extra uppfordringar
den af komitén härför beräknade kostnad,ssumma lärer blifva allt
för otillräcklig. Den för det vanliga fredsbehofvet erforderliga manskapsstyrkan
måste derföre ur stammen kunna uttagas, utan att särskild
inkallelse af redan permitteradt manskap behöfver anlitas härför.
Af detta skäl och då, såsom jag sedermera skall visa, för att erhålla
den för sommaröfningarne behöfliga styrkan utan inkallande af permitteradt
manskap erfordras, att stammens styrka bestämmes till 4,000
man, hvilken styrka jag, med afseende på det af sjöförsvarskomitén
beräknade krigsbekofvet af manskap, år 1883 föreslog, har jag ansett,
mig böra vidblifva denna siffra och föreslår derföre äfven nu, att
den nya sjömanskårens numerär bestämmes till 4,000 man.
I likhet med såväl minkomitén som chefen för flottans stab finner
jag nödigt, att denna sjömanskår utgöres af en del fast och för
Bih. till Riksd. Prut. 1887. It. 1 Sami. 1 A/d. 4
26
Femte lmfvudtiteln.
längre tid anstäldt, i ständig tjenstgöring under hela tjenstetiden varande
manskap och en del värfvadt, som hålles i tjenstgöring endast
en del af sin tjenstetid och är permitteradt den öfriga. Visserligen
har sjöförsvarskomitén såsom grundsats uttalat, att det enda riktiga
vore att bygga stammen i sin helhet på en och samma grund, och
bereda alla tillfälle till samma utbildning, men om också detta kan vara
teoretiskt riktigt, är det dock förenad! med så stora svårigheter i den
praktiska tillämpningen att tanken på eu organisation af sjömanskåren
på denna grund måste öfvergifvas. Eu ständig fast stamtrupp af den
styrka krigsbehofvet förutsätter skulle medföra så betydliga kostnader
i jemförelse med de nuvarande, att redan detta förbjuder eu sådan anordning
och, då en dylik stam skulle blifva alltför stor för det vanliga
fredsbehofvet, skulle svårigheter uppstå att hålla densamma i jemn
öfning och gifva alla samma utbildning, om icke högst betydligt ökade
anslag till såväl materiel som öfningar finge tagas i anspråk. En helt
och hållet värfvad, för kortare tid anstäld stam skulle deremot icke
kunna påräknas medgifva utbildning af första klassens manskap och
derur af det för flottan behöfiiga underbefäl, hvarföre det ock med
den nuvarande organisationen befunnits nödigt att för berörda ändamål
jemte båtsmansinstitutionen hafva fast . anstälda, ständigt tjenstgörande
matros- samt eldare- och handtverkskompanier. Det har också
visat sig, att då sjöförsvarskomitén skulle sätta den uttalade grundsatsen
i tillämpning, sådant icke låtit sig på tillfredsställande sätt verkställa;
ty utom det att den föreslagna stammens styrka för kostnadernas
skull måst föreslås lägre, än hvad komitén sjelf ansett egentligen behöflig!
och hvad jag ansett för vapnet oundgängligen nödigt,> har genom
den olika tjenstetid, som blifvit bestämd för den del af stammen, som
skulle rekryterats ur skeppsgossekåren och den, som skulle rekryterats
på annat sätt, obestridligen skett en rubbning i den stammens enhet
och fullkomliga homogenitet, som komitén afsett. En fast stam till
den numerär, som behöfves för att derur utbilda nödigt antal första
klassens manskap och underbefäl, och eu värfvad stam till fyllande af
behofvet utaf stammanskap i öfrigt, är fördenskull, så vidt jag kan se,
den enda utväg, som bör anlitas, då fråga blifver att ersätta det nu
varande båtsmanshållet med eu ny sjömanskår.
Enligt inom staben verkstälda beräkningar skulle behofvet af första
klassens manskap, underofficerskorporaler och första klassens sjömän,
utgöra 960 man, af Indika 105 man ansetts kunna erhållas luden
värfvade stammen; de öfriga 855 man skulle utbildas ur den fasta
Femte lmfvudtiteln.
27
stammen, som för sådant ändamål bör bestämmas till eu styrka af
1,100 man. Detta utgör 100 man mera än jag föreslog år 1883, men
då var icke hänsyn tagen till behofvet af förhandsmanskap vid minör-1
kåren. Den värfvade stammen skulle alltså, med beräkning att såsom
ofvan nämnts hela sjömanskårens numerär bör utgöra 4,000 man,
komma att bestå af 2,900 man.
Vid bestämmandet af sjömanskårens styrka såväl som vid dess
organisation måste hänsyn tagas till den omständigheten, att flottans
behof af manskap är olika för krigstillfällen, för större rustningar och
för vanliga fredsöfningar samt under dessa sistnämnda, olika sommaroch
vintertid. Den nuvarande båtsmansinstitutionen har medgifvit att
genom uppfordring af det i hvarje fall behöfliga antalet manskap med
full säkerhet och skyndsamhet tillgodose alla dessa olika behof och
häri ligger en af denna institutions väsentligaste fördelar. Intet af de
särskilda förslag till sjömanskårens ombildning, som afgifvits, om jag
undantager det af mig år 1883, i närmaste öfverensstämmelse med
nuvarande båtsmanshåll!, uppgjorda, har tagit nog hänsyn till ofvanberörda
omständighet. I följd häraf visar äfven minkomiténs nu
afgifna förslag de jemväl af flottans stab anmärkta olägenheter,
att under det den årskontingent, den värfvade stammen lemnar,
kan anses till och med något för stor för manskapsbehofvet vintertid,
den blifver otillräcklig för öfningarne sommartid och att i följd häraf
inkallandet af permitteradt manskap måste ega rum hvarje år för att
fylla sistnämnda behof af manskap, en åtgärd som med afseende på
beskaffenheten af den nya stammen, hvilken man ju företrädesvis
velat hafva bestående af sjömän, icke har samma berättigande eller
medför samma säkerhet att skyndsamt erhålla det behöfliga antalet,
som uppfordringarne af båtsmännen. En förändring i minkomiténs
förslag derhän att dels det nödiga antalet manskap, som för fredsöfningarna
sommartiden i vanliga fall erfordras, må erhållas utan uppfordring
af permitteradt manskap, dels ock denna styrka för vintern
kommer att reduceras till det då behöfliga antalet, har jag ansett vara
en vigtig förbättring af detta förslag och fördenskull funnit mig böra
söka åstadkomma.
Enligt beräkningar, som jag verkstält med ledning af dels inom
staben upprättade besättningslistor dels från stationerna införskaffade
upplysningar, har jag funnit behofvet af stammanskap för flottan vara
under. fredsöfningarna sommartid omkring 2,550 man, vintertid omkring
2,200 man, under större rustningar och för krigsbehof 4,000 man, hvar
-
28
Femte hufvudtiteln.
till kominer nödig reserv för afgång under kriget. Då jag nu ansett
stamtruppens hela styrka böra utgöra 4,000 man, hvaraf 1,100 man
skulle vara fast anstäldt, ständigt tjenstgörande manskap och 2,900
man värfvadt, skulle för fyllande af manskapsbehofvet under de vanliga
fredsöfningarna sommartiden erfordras, utöfver den ständigt tjenstgörande
fasta stammen 1,100 man, 1,450 man eller hälften af den
värfvade stammen. Skulle denna värfvade stam, på sätt minkomiténs
förslag innehåller, antagas för en tid af tio år och således rekryteras
med en tiondedel årligen eller med 290 man, erfordrades alltså fem årsklasser
af det värfvade manskapet i tjenstgöring under sommaröfningarna,
och således skulle antingen utbildningstiden bestämmas till fem
år i stället för de af komitén föreslagna fyra åren eller en årsklass
regelbundet under första året af sin permissionstid till tjenstgöring
inkallas. Då likväl en sålunda förlängd utbildningstid skulle vara både
obehöflig och medföra en icke oansenlig kostnad samt äfven vålla, att
den för vintern öfverflödiga delen af manskapsstyrkan på detta sätt
blefve större än efter minkomiténs förslag, och då å andra sidan, såsom
förut nämnts, jag ansett inkallandet af permitteradt manskap icke
böra vara regel utan endast i särskilda undantagsfall ega rum, har jag
funnit lämpligaste utvägen vara att bestämma en kortare värfningstid
och att sätta denna till åtta år. Den årliga rekryteringen skulle härigenom
blifva 362 å 363 man, och fyra årsklasser af det värfvade manskapet,
1,450 man, motsvara hvad som för fredsöfningarna sommartiden
behöfver af detta manskap tagas i anspråk. Men härtill kommer
ock att det sålunda uppkommande rekrytantalet ungefär motsvarar skilnaden
i behofvet af manskap vinter- och sommartid under fred, samt
att, om utbildningstiden bestämmes till tre år och fem månader i stället
för fyra år, sålunda att man sommartid har inne 4 årsklasser och vintertid
3 årsklasser af det värfvade manskapet, man undviker att på vintern
hålla större manskapsstyrka i tjenstgöring än behofvet kräfver;
och då en sålunda till tre år och fem månader nedsatt tjenstgöringstid kan
anses fullt tillräcklig, helst två år i allmänhet visat sig vara nog för
utbildande af 2:dra klassens sjömän, har jag trott mig böra vidtaga
äfven denna förändring af minkomiténs förslag. Genom ofvanberörda
nedsättning af värfningstiden till 8 år uppkommer icke blott en stor
besparing i den kostnad, som eljest skulle blifva följden af sjömanskårens
ökande till 4,000 man, enär aflöningen till permitteradt manskap
utgår under två års kortare tid, utan äfven den afsevärda fördelen
att, under antagande att manskapet i allmänhet värfvas vid 20
års ålder, och då jemlikt § 34 värnpligtslagen detsamma efter afskedet
Femte liiifvudtiteln.
29
tillhör beväringen till och med 32 års ålder, en reserv af utbildadt
stammanskap erhålles, motsvarande 4 årsklasser värfvadt manskap eller
1,450 man.
I enlighet med det nu anförda anser jag den sjömanskår, som
skall ersätta det nuvarande båtsmanshållet, böra sålunda organiseras:
de nuvarande matros- samt eldare- och handtverkskompanierna uppbringas
till en styrka af 1,100 man, som utgör sjömanskårens fasta
stam med den förändrade fördelning på särskilda yrkesklasser, som här
nedan sägs;
en värfvad stamtrupp af 2,900 man uppsättes med en antagningstid
af 8 år samt rekryteras med 362 å 363 man om året;
tjenstgöringstiden för manskapet i den fasta stammen bestämmes
hufvudsakligen i enlighet med derför nu gällande föreskrifter;
det värfvade manskapet skall tjenstgöra oafbrutet under tre år
och fem månader, räknadt från och med Maj månad det år inträdet i
tjenstgöring egt rum till och med September månad det tredje derpå
följande året, efter hvilken tids förlopp manskapet permitteras, dock
med skyldighet att på kallelse infinna sig till tjenstgöring.
På detta sätt skulle för flottans behof finnas tillgängligt vintertid
ett antal af 2,187 man och sommartid ett antal af 2,550 man, och inkallande
af permitteradt manskap endast behöfva ifrågakomma i händelse
af krig eller större rustningar, vid hvilka tillfällen i allmänhet
någon längre tids förberedelser lära erfordras; hvarföre jag icke befarar
att med ett så sparsamt användt inkallande, det permitterade manskapet
icke skall åtminstone till aldra största delen efterkomma kallelsen. Härförutom
blifver för k r i g sfi 11 fä lien att påräkna den tillgängliga reserven af
utbildadt stammanskap, hvilken med beräkning jemväl af den styrka,
som vinnes genom afgången inom den fasta stammen, uppskattad till
omkring 500 man, skulle uppgå till 1,950 man, så att hela den manskapsstam,
som vore tjenstgöringsskyldig i krig, bestege sig till 5,950
man, af hvilka endast ett antal af 1,090 man funnes, som stode i lägre
tjenstbarhetsklass än andra sjömansklassen, hvadan det vill synas mig
att denna organisation på ett fullt nöjaktigt sätt tillgodoser flottans
anspråk på stammanskap för så väl freds- som krigsbehof.
Då, såsom jag här ofvan anfört, den för det fasta minförsvaret
beliöfliga personal icke bör komma att utgöra eu särskild kår utan en
del af sjömanskåren, samt det för sjöfästningarnes vid Carlskrona bemanning
erforderliga manskap likaledes, med hänsyn till den olika
utbildning detta för sin tjenstgöring kräfver, bör, på sätt äfven miukomitén
föreslagit, utgöra eu annan särskild del af sjömanskåren, böra
30
Femte hufvudtiteln.
de nuvarande yrkesafdelningarne, matros-, eldare- och handtverksafdelningarne
tillökas med en minörafdelning och en fästningsartilleriafdelning.
1 fråga om sjömanskårens fördelning på dessa yrkesafdelningar
föreslår jag inga andra förändringar i minkomiténs förslag än
sådana, som hufvudsakligen betingas af den minskning i den fasta
stammens styrka och den tillökning i sjömanskårens numerär i sin
helhet, jag här ofvan föreslagit, samt deraf att jag ansett något manskap
från den fasta stammen icke behöfva särskildt afses för sjöfästningarne,
enär nödigt antal underofficerskorporaler och öfriga första
klassens förhandsmän för fästningskompanierna kunna erhållas från
matroskompaniernas fasta stammanskap, artilleristafdelningen. Med afseende
härpå anser jag sjömanskåren böra med hänsyn till de sär
-
skilda yrkesafdelningarne sålunda fördelas:
matroser: af fasta stammen ........................ 800 man,
af värfvade stammen .................. 2,000 »
2,800 man.
eldare: af fasta stammen ............................ 155 »
af värfvade stammen..................... 200 »
355 man.
handtverkare: af fasta stammen................. 75 »
af värfvade stammen ........ 50 »
125 man.
minörer: af fasta stammen.......................... 70 »
af värfvade stammen..................... 250 »
320 man.
fästningsartillerister af värfvade stammen 400 » .
I afseende på sjömanskårens indelning i tjenstbarhetsklasser är
jag ense med minkomitén derom att rekryt- och varfsklasserna böra
bortfalla och manskapet i följd deraf indelas i 3 klasser: 1 klassens
sjömän, omfattande underofficerskorporaler och öfrigt första klassens
förhandsmanskap, samt 2:dra och 3:dje klassens sjömän, och föreslår
jag att af dessa tre tjenstbarhetsklasser skola inom de olika yrkesafdelningarne
finnas:
bland matroser af fasta stammen:
172 underofficerskorporaler,
475 l:a klassens sjömän,
74 2:a » »
79 3:e » »
800;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Femte hufvudtiteln.
Bl
bland matroser af värfvade stammen:
72 l:a klassens sjömän,
1,375 2:a » »
553 3:e » »
2,000;
bland ridare af fasta stammen:
43 underofficerskorporaler,
80 las klassens sjömän,
16 2:a )> »
16 3:e » »
155;
bland ridare af värfvade stammen:
5 l:a klassens sjömän,
100 2:a » x>
95 3:e » »
200;
bland handtverkare af fasta stammen:
25 underofficerskorporaler,
10 l:a klassens sjömän,
20 2:a » )>
20 3:e » »
^ 75;
bland handtverkare af värfvade stammen:
3 l:a klassens sjömän,
20 2:a » '' )»
27 3:e » »
50;
bland minörer af fasta stammen:
20 underofficerskorporaler,
30 lax klassens sjömän,
10 2:a » »
10 3:e » »
70;
bland minörer af värfvade stammen:
15 l:a klassens sjömän,
135 2:a » »
100 3:e s> »
250;
32
Femte hufrndtiteln.
bland fästningsartillerister:
10 l:a klassens sjömän,
200 2:a » »
190 3:e » »
400.
Vid sjömanskårens indelning i kompanier bär jag icke ansett lämpligt
att, såsom minkomitén föreslagit, det fast anstälda och det värfvade
manskapet skola, då de tillhöra samma yrkesafdelning, bilda särskilda
kompanier. Utbildningen, tjenstgöringen och aflöningsvilkoren
under tjenstgöringstiden äro för båda slagen manskap alldeles desamma
och den så att säga klass-skilnad, som nu finnes mellan båtsmän och
matroser och som lätteligen kunde uppstå mellan det fasta och värfvade
manskapet om de skulle tillhöra skilda kompanier, bör lättare
förebyggas om de känna sig såsom medlemmar i en gemensam
enhet. Deremot synes den särskilda utbildning, olika yrkesafdelningar
fordra, påkalla dessas skiljande i särskilda kompanier, hvarvid jag endast
anser undantag böra göras för den fåtaliga handtverkareafdelningen,
hvilken, såsom hittills, synes utan olägenhet kunna sammanföras
med eldareafdelningen.
I enlighet härmed har jag ansett: matro saf delning en böra indelas
i 10 kompanier, hvartdera om 280 man, deraf 80 fast anstälda och
200 värfvade, af Indika sistnämnda 100 vore i tjenstgöring sommartid
och 75 vintertid; eldar e- och handtverk area/delning ar ne i två kompanier,
hvartdera om 240 man, deraf 115 fast anstälda och 125 värfvade, af
Indika sistnämnda 02 vore i tjenstgöring sommartid och 46 vintertid;
minör afdelning en i två kompanier, det ena, afsedt för Carlskrona station,
om 120''man, hvaraf 25 fast anstälda och 95 värfvade, af Indika sistnämnde
48 vore i tjenstgöring sommartid och 36 vintertid, och det
andra, afsedt för Stockholms station, om 200 man, hvaraf 45 fast anstälda
och 155 värfvade, af hvilka 78 vore i tjenstgöring sommartid
och 59 vintertid; samt fästning sar tiller iafdelning en i två kompanier,
hvartdera om 200 man värfvadt manskap, af hvilka 100 vore i tjenstgöring
sommartid och 75 vintertid.
T fråga om kompaniernas fördelning mellan stationerna har jagmod
hänsyn till det olika manskapsbehofvet vid dessa ansett att
till Stockholms station skola höra:
deraf i tjenstgöring:
sommartid vintertid
3
matroskompanier .............................
............... 840 man
540
465.
1
eldare- och handtverkskompani .
................. 240 »
177
161.
1
minörkompani ..................................
................. 200 »
123
104.
Summa 1,280 man
840
730.
Femte liufvudtiteln.
33
och till Carlskrona station:
deraf i tjenstgöring:
sommartid.
vintertid.
7
matroskompanier ............................
............... 1,960
man
1,260
1,085.
1
eldare- och handtverkskompani..
................ 240
177
161.
1
minörkompani.................................
............... 120
)>
73
61.
2
fästningsartillerikompanier ..........
............... 400
»
200
150.
Summa 2,720
man
1,710
1,457.
Vid bestämmandet af aflöningen för manskapet vid den föreslagna,
sålunda organiserade sjömanskåren bär jag lika med minkomitén funnit
den för de nuvarande matros- samt eldare- och handtverkskompanierna
faststälda aflöningsstat böra läggas till grund, hvarvid, då jag likaledes
delar den af komitén uttalade åsigt att för främjande af manskapets
utbildning, löne- och tjenstbarhetsklasserna böra följas åt, äfvensom att
underofficerskorporalerna böra utgöra eu särskild högsta löneklass, jag
ansett de nuvarande fem löneklasserna böra reduceras till 4 genom
att, såsom minkomitén föreslagit, borttaga den nuvarande tredje löneklassen.
Den för första löneklassen af eldareafdelningen i nuvarande
stat bestämda högre dagaflöning bör äfven tillämpas på första löneklassen
af minörafdelningen. I öfverensstämmelse härmed skulle således
underofficerskorporaler tillhöra första löneklassen och erhålla i
månadslön 30 kronor samt i dagaflöning 50 öre, eller, om de tillhörde
minör- eller eldareafdelning, 80 öre; första klassens sjömän tillhöra
2:dra löneklassen med månadslön af 20 kronor och dagaflöning af 50
öre; andra klassens sjömän 3:dje löneklassen med månadslön af 10
kronor och dagaflöning af 40 öre samt tredje klassens sjömän 4:de
löneklassen med månadslön af 5 kronor och dagaflöning af 20 öre.
Lönernas antal inom de särskilda löneklasserna böra alltså med hänsyn
till manskapets antal inom de olika tjenstbarhetsklasserna bestämmas till
63 löner i l:a löneklass med den högre dagaflöningen,
197 löner i l:a löneklass med den lägre dagaflöningen,
700 löner i 2:a löneklass, deraf 595 för det fast anstälda och 105
för det värfvade manskapet,
1,950 löner i 3:dje löneklass, deraf 120 för det fast anstälda och
1,830 för det värfvade manskapet,
1,090 löner i 4:de löneklass, deraf 125 för det fast anstälda och
965 för det värfvade manskapet,
med iakttagande likväl härvid att, om det sålunda bestämda antalet
manskap i någon af de tre högre löneklasserna icke finnes fulltaligt,
Bih. till Riksd. Prof. 1887. It. 1 Sami. 1 Afd. 5
34
Femte liufvudtiteln.
de löner, som i följd deraf sakna innehafvare, må till så stor del, som
erfordras, användas till aflöning åt manskap i lägre löneklass.
Nämnda aflöningsförmåner skulle tillkomma det fast anstälda manskapet
likasom det värfvade under tjenstgöringstiden. Under permissionstiden
skulle det värfvade manskapet endast erhålla för tiden belöpande
månadslön efter innehafvande löneklass, hvilken aflöning med
halfva beloppet skulle till den permitterade sjömannen utbetalas vid
hvarje års slut, och icke såsom minkomitén ifrågasatt månadtligen,
dels emedan detta skulle med afseende å kontrollen medföra stora
svårigheter och vålla icke obetydligt besvär, dels ock emedan, om den
permitterade erhölle ett jemförelsevis betydligt penningebelopp på en
gång under en tid, då han saknade sysselsättning i sitt yrke, detta
säkerligen skulle vara honom till mera verkligt gagn, än om han erhölle
det i flera småposter och jemväl på tider, då han för sitt uppehälle
vore deraf mindre i behof. Återstoden af månadslönen skulle
innehållas och genom kompanichefens försorg för den permitterades
räkning insättas i sparbank att utbetalas vid uttjent kapitulationstid,
men dessa insatta medel skulle vara förverkade i händelse den, för
hvilken de blifvit insatta, underlät någon af de åligganden i afseende
på hans inställelse till tjenstgöring under permissionstiden, som kunde
varda föreskrifna, hvarigenom vunnes större sannolikhet att permitteradt.
manskap skulle låta sig angeläget vara att inställa sig, då inkallelse
till tjenstgöring ifrågakomme. De medel, som kunde varda
på förenämnda sätt förverkade, anser jag likväl icke böra, på sätt
minkomitén föreslagit, ingå till en under amiralitetskrigsmanskassans
direktion stäld invalid- och pensionsfond för manskap vid de värfvade
kompanierna, utan i stället till en rekryteringsfond, från hvilken
lega till manskap, som måste antagas i stället för sådana, som
afvikit innan de uttjent sin kapitulationstid, borde utgå. Jemte den
ofvan bestämda aflöningen skulle den värfvade sjömannen bekomma
50 kronor vid antagningen såsom lega samt i ersättning för inställelse
vid rendez-vousplatsen vid början af tjenstgöringstiden 10 kronor
och för hemförskaffning från stationen vid tjenstgöringstidens
slut 20 kronor. Härförutan skulle stammanskapet, det fast anstälda
såväl som det värfvade, under sin tjenstgöring erhålla beklädnad,
sängservis, naturaunderhåll, sjukvård och inqvartering eller ersättning
derför.
Eu jemförelse mellan de aflöningsförmåner, som här ofvan blifvit
ifrågastälda för det värfvade manskapet och dem som jag år 1883 för
Femte hufvudtiteln.
35
detta föreslog, visar i det närmaste samma resultat, och jag hyser icke
ringaste tvifvel att för eu sådan aflöning för flottans tjenst fullt dugligt
folk skall kunna erhållas, helst om i betraktande tages att genom
den utbildning i yrket, den värfvade sjömannen efter detta förslag
omedelbart efter sitt antagande erhåller och genom den ordning, tukt
och lydnad han härunder tillvänjes, han helt säkert skall bereda sig
lättare tillfälle att efter utgången af tjenstgöringstiden vinna fördelaktig
anställning i handelsflottans tjenst.
Kostnaden för sjömanskåren så organiserad och aflönad, som jag
nu omförmält, skulle^ på sätt af bilagorna A och B närmare synes,
utgöra:
till aflöning, dagaflöningen beräknad för 245 dagars tjenstgöring i
land, enär dagaflöningen under sjötjenstgöring bestrides af anslaget
till flottans öfningar,
för den fasta stammen........................................................ 385,553: —
och för den värfvade stamman, inberäknadt lega.... 390,981: —
till beklädnad, beräknad efter 108 kronor per man,
samt sängservis, beräknad till 3 kronor per man:
för den fasta stammen......................................................... 122,100: —
och för den värfvade.......................................................... 140,803: 50,
till natur aunderhåll, beräknadt för 245 dagar i land
efter 52 öre och för 120 dagar till sjös efter 53 öre:
för den fasta stammen .................................................... 210,100: —
och för den värfvade............................................................ 236,203: 25,
till ersättning för inställelse å 10 kronor per man
och hem/öv skaffning å 20 kronor per man åt 363 man ... 10,890: —
inqvartering skostnad beräknad efter 8 kronor per man:
för den fasta stammen......................................................... 8,800: —
och för den värfvade........................................................... 9,906:
eller tillhopa 1,515,336
75.
En jemförelse mellan detta kostnadsbelopp och kostnaden för sjömanskåren
efter det af minkomitén framstälda förslag, sistnämnda
kostnad beräknad efter samma grunder som den förra, visar, att sjömanskåren,
sådan jag föreslagit dess organisation, blifver något billigare
ehuru den är 400 man starkare och såsom mig synes bör kunna anses
minst lika tjenstduglig; beroende detta fördelaktiga förhållande i fråga
om kostnaden dels, såsom redan förut är antydt, på den 2 år kortare
kapitulationstiden dels ock derpå att icke under någon tid ett obehöf
-
36
Femte Imfvudtiteln.
ligt stort antal manskap hålles inne på stationerna och uppbär dagaflöning.
I fråga om den kostnad utöfver de nu till sjöförsvaret utgående
anslag, som den nya sjömanskårens organisation skulle betinga, får jag
anföra att då, såsom nyss är nämndt, icke större antal manskap än
som för stationerna och fartygen är erforderligt hädanefter skulle vara
i tjenstgöring, jag ansett beklädnads- och naturaunderhållsanslagen icke
behöfva i följd af organisationen undergå någon förhöjning. Det sistnämnda
af dessa anslag, som har förslagsanslags natur, har visserligen
under de 10 sista åren öfverskridits med i medeltal 99,748 kronor
35 öre, men då detta varit förhållandet i vida mindre grad under de senaste
åren än under den föregående tiden och då verkstäld beräkning visar att,
äfven med ^beräkning af kostnaden för reservbefälets och mintillverkningspersonalens
naturaunderhål 1, utgifterna från anslaget skulle under den
nya organisationen blifva omkring 38,000 kronor mindre än hvad den hittills
i medeltal utgjort, har jag ansett anslaget kunna vid sitt nuvarande
belopp bibehållas. Aflöningsanslaget deremot måste naturligtvis
förhöjas med hvad som erfordras till det nya stammanskapets aflöning.
Enligt nu gällande stat för matros- samt eldare- och handtverkskompanierna
utgör aflöningen för dessa, dagaflöningen beräknad
för hela året, 289,483 kronor 50 öre. För hela den fasta stammen
skulle enligt bitogade förslagsstat (Bil. B) kostnaden, med lika beräknad
dagaflöning, utgöra 447,881 kronor, hvadan tillökningen af den
fasta stammen och förändringen i dess löneklasser skulle medföra en
kostnad af 158,397 kronor 50 öre. Härifrån skall dock, när fråga är
om den tillökning i aflöningsanslaget som bör ifrågakomma, afräknas
sjöaflöningen för det nytillkomna manskapet 275 man utgörande 15,581
kronor 50 öre, då den förhöjning i aflöningsanslaget, som af kostnaden
för den ökade fasta stammen uppstår, utgör 142,816 kronor.
För den värfvade stammen utgör enligt förslagsstaten (Bil. B.) den
kostnad som bör drabba aflöningsanslaget, inberäknadt legan, 390,981
kronor; i följd hvaraf hela tillökningen i aflöningsanslaget i anledning
af sjömanskårens omorganisation skulle uppgå till 533,797 kronor.
Ett annat anslag, som i väsentlig mån beröres af sjömanskårens
omorganisation, är anslaget till flottans nybyggnad och underhåll, enär
den ganska ansenliga arbetsstyrka af båtsmän, som varfven haft till''
sitt förfogande, med den nya organisationen kommer att försvinna.
Enligt från varfseheferne infordrade uppgifter angående de kostnader,
som skulle erfordras för aflöning af daglönare å varfven till ersättning
för de dagsverken båtsmännen utgjort, skulle dessa kostnader uppgå
Femte hufrudtiteln.
37
för Stockholms station till omkring 34,000 kronor, som borde bestridas
från nybyggnads- och underhållsanslaget, och för Carlskrona station
till 114,000 kronor i sin helhet, deraf åtminstone omkring 60 procent
kunna antagas böra utgå från sistberörda anslag. Då detta anslag visat
sig så otillräckligt för de utgifter, för hvilka det är afsedt, att angelägna
arbeten i regeln måst eftersättas och Eders Kongl. Maj:t funnit
nödigt att till innevarande års Riksdag göra framställning om anslagets
förhöjning, en framställning, som endast till en del vann bifall, är det
klart att ersättning måste beredas varfven för den arbetsstyrka de sålunda
förlorat, och det blifver fördenskull nödigt i följd af sjömanskårens
omorganisation att förhöja anslaget till flottans nybyggnad och
underhåll så att daglönare må kunna vid varfven anställas i stället för
den der förut använda båtsmansstyrkan. Denna förhöjning anser jag,
sedan organisationen af den nya sjömanskåren blifvit genomförd, böra
utgå med ett belopp af 100,000 kronor, deraf 34,000 beräknats för
Stockholms station och 66,000 kronor för Carlskrona station. Summan
af anslagsförhöjningen i följd af båtsmanshållets vakanssättning
och uppsättande af en sjömanskår, så organiserad som jag nu omförmält,
skulle således komma att utgöra 633,797 kronor.
De till bestridande af de sålunda erforderliga utgifterna för sjömanskårens
ombildning afsedda vakansafgifterna hafva med tillämpning
af de värden å prestationerna för hvarje rusthåll eller rote, som genom
lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5 Juni
1885 blifvit bestämda, beräknats till 618,180 kronor. Genom den nya
organisationen har derjemte det nu utgående anslaget till durchmarschkostnader,
30,000 kronor, från hvilket hufvudsakligen blifvit bestridda
kostnaderna för uppfordrade båtsmäns befordrande till och från stationerna,
ansetts blifva obehöflig!, samt — sedan 10,000 kronor deraf
öfverförts till ökande af anslaget till rese- och traktamentspenningar,
från hvilket anslag ersättningarne för det värfvade manskapets inställelse
och hemförskaffning skulle utgå — kunna till återstående delen,
20,000 kronor, påräknas för den nya organisationens genomförande.
På sådant sätt skulle tillgångarne för detta ändamål utgöra tillhopa
638,180 kronor eller 4,383 kronor mera än ofvanberörda erforderliga
anslagsförhöjningar, utvisande att den nya sjömanskåren skulle blifva
så mycket billigare än kostnaden för den nuvarande bemanningen, då
naturaprestationernas värde dervid medräknas; ett resultat, som lärer
få anses desto mera tillfredsställande, som organisationen äfven omfattar
den för de nuvarande förhållanderna erforderliga minörkåren.
38
Femte hufviultiteln.
I sammanhang med sjömanskårens ombildning bör ock mintillverkningspersonalen,
hvars manskap ingår bland de nuvarande eldareoch
handtverkskompanierna, ehuru det åtnjuter aflöning från extra anslaget
till minväsendet, öfverföras till ordinarie stat. Detta föreslogs
äfven af mig i sammanhang med 1883 års organisationsförslag. Af
den härför utgående kostnad 19,885 kronor 75 öre skulle, enligt af
marinförvaltningen då uppgjord fördelning på vederbörliga riksstatsanslag,
belöpa på anslaget till aflöning 13,202 kronor 50 öre, på anslaget
till flottans nybyggnad och underhåll 3,935 kronor, beklädnadsanslaget
540 kronor och anslaget till naturaunderhåll 2,208 kronor 25
öre. Någon förhöjning af sistberörda tre ordinarie anslag torde i
följd af öfverflyttningen icke erfordras, hvaremot aflöningsanslaget
måste ökas med i rundt tal 13,200 kronor.
Då det skulle blifva i hög grad hinderligt för organisationens
genomförande, om, såsom förr förhållandet varit med de tioåriga vakanserna
i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län, vakansafgifterna
skulle direkte anvisas för bestridandet af kostnaderna för
organisationen, enär under öfvergångstiden dessa kunde komma att
mycket ojemnt inflyta och derigenom det ena året blifva alltför otillräckliga
och det andra betydligt större än behofvet för organisationen
samma år kräfde, har jag funnit mig böra föreslå, att vakansafgifterna
ingå bland statens inkomster och anslag till de för organisationens
genomförande behöfliga belopp i stället under femte hufvudtiteln anvisas;
och som dessa anslag blifvit i normalstaten beräknade till vakansafgifternas,
utan hänsyn till medgifven lindring, oafkortade värde
618,180 kronor, följer att de till lindring af rustnings- och roteringsbesvären
nu anvisade 162,000 kronor såsom deri inbegripna komma
att ur denna stat utgå.
Slutligen torde jag ock böra erinra att afgifterna af de på tioårig
vakans stälda rusthåll i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar
län ända sedan år 1876 varit anvisade till genomförande af den då
beslutade löneregleringen till dess 1885 års riksdag i sammanhang med
lindring i rustnings- och roteringsbesvären beslöt, att nämnda vakansafgifter
skulle ingå bland statsverkets inkomster och i stället anvisade ett
anslag å 114,000 kronor, som på enahanda sätt fått för löneregleringen
användas. I den mån, som genom afgång på nya reservstaten och indragningsstaten
det ordinarie aflöningsanslaget blifver för de nya lönerna
tillräckligt, minskas äfven behofvet af ifrågavarande anslag och, sedan
hela det för nämnda stater nu beräknade aflöningsbelopp 120,181 kronor
blifvit disponibelt, erfordras deraf icke mera än 43,819 kronor eller
Femte hufvudtiteln.
39
mindre än det belopp 50,000 kronor, som nu tillika är för berörda ändamål
på extra stat anvisadt.
Med iakttagande af det nu anförda i fråga om kostnader och anslag
för den nya sjömanskåren, är bilagda förslag till normalstat för
femte hufvudtitelns ordinarie anslag uppgjord (Bil. C).
Jemföres normalstatens slutsumma å anvisningar i
kontant ....................................................................................... kr. 6,305,057: —•
med samma slutsumma i 1887 års stat .. 5,878,091: -—
ökad med
dels extra anslagen till löneregleringens
genomförande .................................................... 50,000: —
och till mintillverkningspersonalens aflöning 19,885: 75
hvilka anslag i normalstaten ingå i det
ordinarie aflönings anslaget,
dels värdet af båtsmanshåll efter afdrag
af lindringen ............................................ 456,180: — 6.404,156: 75,
så visar normalstaten, såsom af Bil. D närmare framgår, en minskning
af 99,099 kronor 75 öre. Denna summa understiger visserligen med
21,081 kronor 25 öre den besparing, 120,181 kronor, som bort uppkomma
af nya reserv- och indragningsstaternas upphörande, men då
de nya anslagen till reservbefäl 24,150 kronor och aflöning åt 2 miningeniörer
8,000 kronor, tillhopa 32,150 kronor, öfverstiga berörda
belopp 21,081 kronor 25 öre med 11,068 kronor 75 öre visar sig, om
från detta sistnämnda belopp afdrages den vid mintillverkningspersonalens
öfverförande på ordinarie stat uppkomna anslagsskilnad (19,885: 75
—13,200) 6,685 kronor 75 öre, att den nya sjömanskåren såsom förut
nämndt kostar 4,383 kronor mindre än hvad statsverket beräknas
erhålla i vakansafgifter och genom nedsättning i anslag.
Förutom förenämnda minskning 99,099 kronor 75 öre skulle enligt
beräkning naturaunderhållsanslaget komma att utgå med omkring
38,000 kronor mindre än hittills, hvartill kommer att den till ett belopp
af 69,548 kronor nu utgående pensioneringskostnaden för båtsmännen
framdeles kommer att helt och hållet försvinna, hvaremot till
pensionering af det med 275 man ökade fast anställda manskapet erfordras
ett belopp, som likväl, då pensioneringen af nuvarande 825
man uppgår till allenast 3,631 kronor, icke lärer öfverstiga ett par tusen
kronor. Härigenom skulle alltså efter den föreslagna organisationens
genomförande den ordinarie kostnaden för sjöförsvaret, jemförd
med den för år 1887, minskas med omkring 204,000 kronor, eller, om
härifrån afdragas de 120,181 kronor för indragnings- och reservstaterna,
40
Femte hufvudtiteln.
som äfven med den nuvarande organisationen framdeles skulle besparas,
med omkring 84,000 kronor.
Ofvergången från den nuvarande organisationen till den nya bör
eg a rum under lika lång tid, som det värfvade manskapets kapitulationstid
eller 8 år och, under antagande att instundande Riksdag
godkänner förslaget, taga sin början redan med år 1888. Den
värfvade stamtruppens uppsättande så väl som tillökningen i den fasta
stammen skall alltså ske med eu åttondedel årligen. För att påskynda
vakanssättningen och minska kostnaderna för organisationens genomförande
bör allt det manskap af det nuvarande båtsmanshåll, som
befinnes lämpligt och villigt, i främsta rummet upptagas i den nya sjömanskåren
i den mån som denna årligen uppsättes; och för detta ändamål
samt för att härvid tillgodogöra sig all den tjenstbarhet och redan
vunnen utbildning, som kan finnas hos båtsmanskåren, har jag ansett
nödigt, att medgifvande lemnas båtsmännen att äfven vid högre ålder
än den, som eljest bör såsom den högsta för antagning vid den värfvade
stammen föreskrifvas eller 22 år, vid densamma vinna anställning
samt att i sådant syfte föreskrifvas, att båtsman tillhörande 3:dje sjömansklassen
må intill 26 års ålder, båtsman tillhörande 2:dra sjömansklassen
intill 30 års ålder, och båtsman tillhörande lista sjömansklassen
intill 32 års ålder kunna vid den nya sjömanskåren antagas. Då likväl,
om, såsom härmed afsedt och äfven antagligt är, de första årens
uppsättning af värfvadt manskap härigenom komme att helt och hållet
eller åtminstone till allra största delen utgöras af förutvarande båtsmän,
en stor del af dessa vore af den ålder att de efter uttjent kapitulationstid
icke jemlikt 34 § värnpligtslagen tillhörde beväringen och
alltså icke komme att bilda den reserv af stammanskap, som skulle
utgöra en bland den nu ifrågasatta organisationens fördelar, borde en
hvar af detta från båtsmanshållet värfvade manskap, som vore äldre
än 22 år, genom antagningskontraktet tillförbindas att, i närmaste likhet
med hvad som i § 27 värnpligtslagen är stadgadt för värnpligtige,
som äro befriade från vapenöfningar, tillhöra flottans reserv under hela
sin värnpligtstid och derutöfver till och med det kalenderår, under
hvilket han fyller 40 år.
På det att flottan under öfvergångstiden icke må komma i mistning
af nödig bemanning, bör vakanssättningen icke få ega rum för större
antal än en åttondedel af nu varande antal effektiva rotar eller för 587
rotar årligen; och bör i den händelse flere rotar till vakanssättning
anmälas, än som för året få göras vakanta, vakanssättningen ske i den
ordning anmälan derom till vederbörande Kongl. Maj:ts befallnings
-
Femte Imfvudtiteln.
41
hafvande egt rum. För de rotar eller rusthåll, hvilkas innehafvare icke
velat medgifva vakanssättning, kommer uppsättande af båtsmän att fortfarande
som hittills ega rum och desse att till tjenstgöring uppfordras
enligt nu gällande bestämmelser för att sedan organisationen af sjömanskåren
blifvit genomförd uteslutande användas vid arbeten å varfven.
Beträffande rote- eller rusthåll, som anmält sig till vakanssättning, men
icke kunnat för året medgifvas denna förmån, skall, på det å ena sidan
icke en med hänsyn till manskapsbehofvet alltför stor vakanssättning
må ske och å den andra de båtsmanshållsskyldige icke onödigtvis betungas
med rekrytering, på Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning bero, huruvida
vakansafgift må få erläggas eller om ny båtsman skall antagas, i
hvilket sednare fall likväl vederbörande kompanichef bör tillse, att vid
antagningen det vilkor må kunna i kontraktet intagas, att den antagne,
så snart tillfälle dertill yppar sig, kommer att öfvergå till den nya sjömanskåren.
För ett ungefärligt bedömande af de kostnader, som den nya organisationen
af sjömanskåren under öfvergångsåren skulle medföra och
dessas förhållande till den nuvarande kostnaden för flottans bemanning,
har jag låtit upprätta bifogade jemförelsetablå (Bil. B). Uti denna har
det anslag, som beräknats för tillökningen af den fasta stammen och
uppsättningen af den värfvade, 533,797 kronor, på grund af hvad här
ofvan blifvit nämndt, fördelats på de åtta öfvergångsåren sålunda att
för år 1888 upptagits en åttondedel deraf eller i rundt tal 67,000 kronor,
för år 1889 två åttondedelar, för år 1890 tre åttondedelar o. s. v. till
dess anslaget år 1895 eller det sista af öfvergångsåren utförts med
sitt fulla här ofvan nämnda belopp 533,797 kronor. Likaså har den
tillökning af 100,000 kronor i nybygnads- och underhållsanslaget, som
skulle eg a rum för daglöners antagande å varfven till ersättande af
den arbetsstyrka båtsman shållet lemna!, fördelats i femtedelar på de
fem sista öfvergångsåren. Under de tre första åren har någon tillökning
af sistberörda anslag deremot icke antagits behöfva ske, då
ännu genom uppfordring från qvarvarande delar af båtsmanshållet
varfvens behof af arbetsstyrka ansetts kunna erforderligen tillgodoses.
För jemförelse med den nuvarande kostnaden har till de för år 1887
utgående anslag tillagts det beräknade värdet af rustnings- och roteringsprestationerna
618,180 kronor, minskadt med det till lindring i
dessa prestationer anvisade anslag 162,000 kronor, eller 456,180 kronor;
samt sistnämnda båda belopp sedermera i mån, som statsanslag i deras
ställe för den nya sjömanskåren uppförts, minskats med eu åttondedel
under hvarje af öfvergångsåren.
Bill. till Rihd. Prof. 1887. 11. 1 Kärn!. 1 Afä.
G
42
Femte liufviidtitcln.
Den minskning af de till löneregleringens genomförande anvisade
anslag, — 114,000 kronor ersättning för vakansafgifter och 50,000 kronor
å extra stat, — som kommer att eg a rum i följd af afgången på nja reservstaten
och indragningsstaten och deraf å aflöningsstaten uppkommande
besparingars användande i stället till berörda ändamål, har, med
ledning af sjöförsvarskomiténs beräkning af afgången å dessa stater och
jemförelse mellan desse och den hittills vunna erfarenheten om verkliga
afgången, från och med år 1889 skett med jemt fördelade 14,000
kronor årligen.
Anslaget till durchmarschkostnader har från och med år 1889
minskats med 4,000 kronor årligen och sista året med 6,000 kronor,
hvarigenom det försvunnit och anslaget till rese- och traktamentspenningar
har från samma tid ökats med ett mot dessa nedsättningar
svarande belojjp till dess det- vunnit den bestämda tillökningen af
10,000 kronor.
Mot denna jemförelsetablå torde möjligen anmärkas, att den förutsätter
båtsmanshållets upphörande under de åtta öfvergångsåren och
motsvarande vakansafgifters ingående bland statsverkets inkomster,
hvilket i verkligheten väl icke torde blifva förhållandet, men då det
icke låter sig ens med någon sannolikhet beräkna huru afgången inom
båtsmanshållet kommer att gestalta sig i följd af båtsmännens öfverflyttning
till den nya sjömanskåren, enär detta är beroende icke blott
på deras lämplighet härför utan jemväl derå att de sjelfve härtill äro
villige, har jag icke funnit någon lämpligare utväg för verkställande
af en ungefärlig jemförelse mellan nuvarande kostnaden och kostnaderna
under öfvergångsåren. Skulle således ännu efter öfvergångstidens
slut båtsmän, såsom nog är antagligt, finnas qvar, böra dessa uppfordras
och användas för arbeten vid varfvet och den i normalstaten
uppförda förhöjning å 100,000 kronor i nybyggnads- och underhållsanslaget,
afsedt för daglönares anställande i båtsmännens ställe, icke
utgå förr eller i högre mån än sådant i följd af afgången inom båtsmanshållet
visar sig i verkligheten behöflig!. Detta blifver en fråga,
som vid fastställandet af hvarje års stat efter då föreliggande omständigheter
får tagas i öfvervägande; hvad jag med den förenämnda tablån
afsett att visa och äfven tror mig hafva visat är, att icke under
öfvergångstiden kostnaden i och för den nya organisationen skall behöfva
öfverstiga de kostnader, som sjöförsvaret för närvarande kräfver,
deri inberäknadt värdet af det nuvarande båtsmanshållet.
Vill man i händelse sådant framdeles visar sig behöfligt påskynda
afgången af manskapet vid båtsmanshållet torde sådant, på sätt sjö
-
Femte liufvudtitelii.
43
försvarskomitén föreslagit, lämpligast kunna ske genom att tillförsäkra
dem pensionsrättigheter vid tidigare ålder än den derför nu bestämda,
och torde kostnaden härför, sedan numerären genom afgång och öfverflyttning
till den nya sjömanskåren nedgått, kunna begränsas inom det
för båtsmännens pensionering nu utgående belopp 69,548 kronor.
För att den nu af mig ifrågasatta förändrade organisationen af
sjömanskåren skall för flottan medföra all den fördel, som dermed är
afsedd och kan vinnas, fordras ovilkorligen att nödigt befäl och reservbefäl
tillika finnes; och då organisationen förutsätter den effektiva officersstyrka,
jag här ofvan genom förslaget om officerskårens tillökning
velat åstadkomma, samt äfven inom Riksdagen den mening uttalats af
dem, som hittills motsatt sig förslaget om officerskårens tillökning, att
denna tillökning skulle ske i sammanhang med organisationen af flottans
personal i öfrigt, har jag ansett sjömanskårens ombildning på nu
föreslaget sätt endast böra ega rum, så framt denna framställning om
officerskårens tillökning äfvensom den om reservbefälets utbildande
vinner bifall.
På grund af hvad jag sålunda i underdånighet anfört får jag hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:
a) att, så vida Riksdagen bifaller hvad Eders
Kongl. Maj:t föreslagit i fråga om tillökning af flottans
officerskår och utbildande af reservbefäl, det nu varande
båtsmanshållet må sättas på vakans, samt de derigenom
inflytande vakansafgifter, beräknade efter de i lagen om
lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5 Juni
1885 bestämda värden, ingå bland statsverkets inkomster
under vilkor:
att Riksdagen till båtsmanshållets ersättande med
en till flottans bemanning afsedd sjömanskår så organiserad
och aflönad, som jag föreslagit och bifogade
aflöningsstat (Bil. B) närmare upptager, beviljar
ett anslag på ordinarie stat af 533,797 kronor, dock
att häraf under första året af den till åtta år bestämda
öfvergångstiden till den nya organisationen
endast anvisas en åttondedel eller i jemnadt tal 67,000
kronor, och att detta belopp derefter under hvarje af
de öfriga 7 öfvergångsåren med ungefär eu åttondedel
af hela anslagssumman årligen förhöjes;
att Riksdagen medgifver, att till anställande af
44
Femte hufvudtiteln.
daglönare vid flottans varf i båtsmännens ställe förhöjning
i anslaget till flottans nybyggnad och underhåll
framdeles må efter hand ega rum med högst
100,000 kronor att utgå i den mån, som det hittills
vanligen vid varfven använda antalet båtsmän icke
kan genom uppfordring af qvarvarande manskap vid
båtsmanshållet erhållas, och således till hela beloppet
först sedan sådant arbetsbiträde icke vidare i följd
af vakanssättningen finnes att tillgå;
att vakanssättningen skall ega rum i mån af uppkommande
afgång inom båtsmanshållet äfvensom af
skeende öfverflyttning af båtsmän till den nya sjömanskåren,
dock icke under öfvergångstiden till den
nya organisationen med mera än en åttondedel af nu
varande effektiva rotar årligen, Eders Kongl. Maj:t
likväl obetaget att, om sådant erfordras och finnes
utan olägenhet för flottans bemanning kunna ega rum,
medgifva en något större årlig vakanssättning; och
att vakanssättningen skall fortfara så länge Riksdagen
anvisar nyssnämnda båda anslag, äfvensom de
här ofvan till reservbefäls utbildande och pensionering
äskade belopp;
b) att i sammanhang med donna sjömanskårens organisation
den från extra anslaget till minväsendet aflönade
mintillverkningspersonalen uppföres på ordinarie stat samt
aflöningsanslaget i följd deraf förhöjes med 13,200 kronor.
Med anledning af det utaf chefen för sjöförsvarsdepartementet
sålunda framstälda förslag, i hvad det afsåg ställande på vakans af
de i Vesternorrlands län förlagda båtsmanskompanier, anförde
Chefen för civildepartementet, Statsrådet von Rrusenstjerna:
»Den truppstyrka, som inom Vesternorrlands län skulle vara att
tillgå, derest militärhand räckning för ordningens upprätthållande blefve
af nöden, utgöres för närvarande af den i Hernösand förlagda, till
numerären helt obetydliga afdelning af Svea Artilleriregemente och de
tre inom länot roterade båtsmanskompanier.
Då det utaf chefen för sjöförsvarsdepartementet nu framlagda förslag
till reorganisation af flottans militära personal afser att hela båtsmanshållet
och således äfven de tre båtsmanskompanierna inom Vesternorrlands
län skulle sättas på vakans, anser jag mig pligtig tillkännagifva,
Femte Imfvudtiteln.
45
att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande inom länet uti embetsskrifvelse
till mig af den 25 sist-lidne November funnit sig böra framhålla
svårigheten för Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att äfven
med de inom länet för närvarande befintliga hjelpmedel upprätthålla
ordning och säkerhet och att det derföre läge i öppen dag huru nödvändigt
det vore att dessa hjelpmedel, långt ifrån att försvagas eller
förminskas, tvärtom stärktes och förökades.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande har härvid erinrat, att,
framför allt i följd af den storartade utveckling trävarurörelsen inom
länet vunnit, derstädes ej blott funnes på vissa orter bosatt en synnerligen
talrik befolkning utan ock, isynnerhet sommartiden och vid de
större skeppningsställena och sågverken, sammanströmmade till betydligt
antal lösa arbetare från främmande orter; att, om oordningar af någon
svårare beskaffenhet uppstå, desamma ej kunde afstyra^ af den fåtaliga
polispersonalen i städerna och på landet; att den år 1879 utbrutna
strejk bland sågverksarbetarne vid Sundsvall föranledde, som bekant,
tillkallandet af trupper så från angränsande län som från hufvudstaden,
och att äfven under 1886 års sommar nya uppträden af oroväckande
art förefallit inom länet, hvilka lätteligen kunnat urarta derhän, att
militär måst tillkallas för att upprätthålla ordningen och gifva polistjenstemännen
erforderligt skydd.
Hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande sålunda erinrat synes
mig vara förtjent af synnerlig uppmärksamhet, och jag anser mig
derföre, med hänsyn till ordningens upprätthållande inom länet, böra i
underdånighet framhålla angelägenheten deraf att — derest Eders Kongl.
Maj:t för sin del godkänner förslaget att sätta de inom Vesternorrlands
län förlagda båtsmanskompanier på vakans — åtgärder måtte vidtagas i
syfte att inom länet i en eller annan form förlägga en stamtrupp, som
kan vid förefallande behof lemna de civila myndigheterna nödigt
biträde.»
Derpå yttrade chefen för landtförsvarsdepartementet, Statsrådet
Röding:
»Med anledning af hvad chefen för civildepartementet anmält beder
jag först få erinra, att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands
län äfven förut tvenne särskilda gånger i skrifvelse!- till Eders
Kongl. Magt framhållit behofvet af lämplig truppstyrkas förläggande till
nämnda län, inom hvilket eu proportionsvis större tillfällig befolkning finnes
anstäld och boende än i något af Sveriges öfriga län. Dessa skrifvelser
hafva vid föredragning inför Eders Kongl. Maj:t dä icke ansetts
böra till någon vidare åtgärd föranleda, enär dels indelt trupp — båts
-
46
Femte lmfyudtiteln.
män — då varit till länets provinser förlagd, dels fråga förevarit om
ändrad organisation af landtförsvaret, hvarigenom ett för län el möjligen
uppstående behof af lätt uppbådad truppstyrka skulle blifvit bättre
än nu är fallet tillgodosedt.
Ehuru jag här nämnt, att en af orsakerna till afslaget å de gjorda framställningarne
från Eders Kongl.Maj :ts befallningshafvande i Vesternorrlands
län varit att söka deruti, att indelt trupp redan var uti länet förlagd,
måste jag dock nu i sammanhang dermed anmärka, att de indelta båtsmanstrupperna
mindre väl lämpa sig för uppbåd till tjenstgöring i händelse
af inre oroligheter; det otillräckliga antalet befäl och underbefäl,
tjenstgörande på roten, fördröjer sjelfva uppkallandet och sammandragningen
af båtsmanskompaniet, hvarjemte ett otillräckligt antal befäl
minst kan försvaras vid dylika tillfällen, då hvarje oförsigtighet vid
den väpnade magtens inskridande lätt kan medföra vådliga följder.
Också hafva vid de tillfällen, då trupper varit beordrade eller varit
i fråga att inkallas till Vesternorrlands län för oroligheters stillande,
de uti länet förlagda båtsmanskompanierna endast varit beräknade såsom
en tillgänglig reserv, men som en sådan hafva de varit såväl
beräknade som äfven till finnandes, och behofvet af någon tillgänglig
styrka till upprätthållande af den lagliga ordningen torde icke kunna
förnekas uti ett land, der intet ständigt tjenstgörande gendarmeri finnes,
och allraminst för ett län, der på många orter en tätt sammanträngd
befolkning finnes, under det att de angränsande provinsernas indelta
trupper äro vidt spridda samt således äfven svåra att hastigt inkalla.
Det nu af chefen för sjöförsvarsdepartementet framlagda förslaget
till båtsmanshållets sättande på vakans skulle visserligen 1— om det
genomfördes i hela den föreslagna utsträckningen — beröfva Vesternorrlands
län fördelen af att inom sitt område hafva tillgång till indelta
trupper, men, då jag det oaktadt anser mig böra tillstyrka Eders
Kongl. Maj:t att oförändradt antaga detsamma till framläggande för
Riksdagen, anser jag mig böra här särskild! motivera detta mitt tillstyrkande.
Det sätt, på hvilket flottans öfningar måste ordnas, förbjuder sjelfva
tanken på att flottans trupper alltid skulle kunna lemna den handräckning,
som enligt reglementen och författningar Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande hafva rättighet, ja äfven skyldighet att hos militära
myndigheter reqvirera vid förefallande behof. Att då lösbryta de inom
Vesternorrlands län förlagda båtsmanskompanierna från den föreslagna
organisationens bestämmelser samt bibehålla dem såsom indelta och
fortfarande tillhörande flottan, skulle ju således — sedt uteslutande
Femte Imfvudtitelii.
47
från synpunkten af städse tillgänglig trupp inom länet för inre ordningens
upprätthållande — icke vara fullt motiveradt. Deremot skulle
detta behof vara tillgodosedt om do indelta båtsmansnummer, som äro
inom Vesternorrlands län förlagda, kunde öfverflyttas från sjö- till
landtförsvaret samt der tilldelas Vesternorrlands bataljon, som ännu
nära nog saknar all stamtrupp, men deremot snart får, enligt senaste
riksdagens beslut, fullständigt antal befäl och underbefäl för upptagandet
inom sina kadrer af manskap till en bataljon. Mycket talar
visserligen för en dylik öfverflyttning, men mot framläggandet nu af
ett förslag i den syftningen talar dels att förslag derom redan fyra
gånger förut varit af riksdagen pröfvade och afslagna samt, enligt
mitt förmenande, skulle ännu mindre nu hafva någon utsigt att af
riksdagens båda kamrar godkännas, dels att sjöförsvaret torde ganska
väl, för genomförandet nu af den föreslagna organisationen till erforlig
utsträckning, sjelf behöfva alla de medelstillgångar, som genom
hela båtsmanshållets sättande på vakans kunna vinnas, dels slutligen och
förnämligast, att en lättare tillgänglig stamtrupp kan åt länet för vida
billigare kostnad anskaffas än genom bibehållandet af det derstädes
förlagda roterade båtsmanshållet.
Uppsättes nemligen och inordnas under Vesternorrlands bataljon
en stamtrupp, antagen på samma vilkor, som uti 1883 års
förslag till landtförsvarets ordnande äro angifna, med skolorna
ordnade enligt samma system, som uti ifrågavarande förslag bestämdes,
samt med dessa skolor förlagda till någon inom länet lämpligt
belägen plats, torde säkerheten för den inre ordningens upprätthållande
blifva bättre tillgodosedd än nu, på samma gång det yttre försvaret
kunde vinna en väl behöflig förstärkning derigenom, att en fullständig
kader af befäl och manskap uppsattes just uti den del af
Sverige, -— Norrland — der försvaret mest bör och behöfver stärkas, samt
uti det län, der kadern redan nu är svagast, relatift till den befintliga
beväringsstyrkan, på samma gång som antalet inmönstrad beväring år
från år der visar den största tillväxten. Den ökade årliga kostnaden
för denna stamtrupps aflönande, — då 84 man antagas ständigt finnas uti
skolorna, fredsstyrkan uppgår till 300 man, hvilken styrka vid mobilisering
utsväller till 444 man, eller samma antal som båtsmansnumren inom
länet •— skulle icke behöfva uppgå, utöfver hvad vid sistlidne riksdag
beviljades för bataljonen, till mera än 26 å 27,000 kronor, under det
att löneförmånerna för de indelta 444 båtsmansnumren, enligt chefens
för sjöförsvarsdepartementet nu afgifna förslag, årligen antagas uppgå
till ej mindre än 52,190 kronor.
48
Femte hufvudtiteln.
Det är af dessa skäl som jag anser att hvarken bibehållandet för
flottans räkning af det roterade båtsmanshållet inom Vesternorrlands
län, ej heller detta båtsmanshålls öfverflyttande till landtförsvaret nu
bör ifrågasättas, utan tillstyrker jag underdånigst Eders Maj:t att i
oförändrad form för Sin del antaga chefens för sjöförsvarsdepartementet
nu föredragna förslag till sjötruppernas omorganisering; och torde det
tillåtas mig, derest Eders Maj:t gillar de af mig nu antydda grunder
för en stamtrupp inom Vesternorrlands län, att få i sammanhang med
regleringen af utgifterna under fjerde hufvudtiteln afgifva fullständigare
förslag i ämnet.»
Hans Excellens Herr Statsministern utlät sig härpå: »Då det af
chefen för sjöförsvarsdepartementet framlagda förslag hufvudsakligen
afser att inom de för sjöförsvaret redan anvisade tillgångar och således
utan ökad uppoffring för statsverket dels bereda en väl behöflig
tillökning af flottans officerskår och dels skapa till flottans bemanning
en sjömanskår, hvilken skulle erhålla en för sin uppgift vida lämpligare
organisation än det nuvarande båtsmanshållet, och då det framlagda
förslaget för att det åsyftade målet må kunna vinnas måste i
sin helhet genomföras, anser jag det vara af synnerlig vigt att nämnda
förslag af Eders Maj:t oförändradt godkännes och derpå underställes
Riksdagens pröfning och tillstyrker jag således i allo chefens för sjöförsvarsdepartementet
framställning. Härvid bortser jag visserligen
icke från den af chefen för civildepartementet med rätta påpekade
olägenhet för Vesternorrlands län, som skulle inträda, derest den lilla
stamtrupp, länet nu eger i der inom förlagda båtsmanskompanier,
skulle afskaffas, utan att man på annat sätt sörjde för att bereda
länet en ersättning derför, men då chefen för landtförsvarsdepartementet
i sitt yttrande angifvit, huru det låter sig göra att med en
mycket ringa kostnad anskaffa inom detta län en stamtrupp, som långt
bättre än de nu der förlagda båtsmanskompanierna skulle lämpa sig
att inkallas till afstyrande af inre oroligheter, och på samma gång
utgöra en välbehöflig förstärkning af landtförsvaret för denna i sådant
afseende jemförelsevis mindre väl lottade landsdel, synes det mig vara
den allra naturligaste följd af båtsmanskompaniernas indragning inom
nämnda län, att i sammanhang med förslaget derom beslut .fattas om
anskaffande af en stamtrupp på det sätt chefen för landtförsvarsdepartementet
antyd t. Jag hemställer derföre, att sistbemälde departementschef
må erhålla nådigt uppdrag att vid anmälan inför Eders
Maj:t af regleringen af utgifterna under fjerde hufvudtiteln jemväl afgifva
närmare förslag i detta ämne, i hvad det påkallar Riksdagens
Femte hufvuAtitcln.
49
pröfning, samt att Riksdagens bifall dertill förklaras utgöra förutsättning
för den föreslagna förändringen af båtsmanshållet.
I hvad Hans Excellens Herr Statsministern sålunda tillstyrkt och
hemställt instämde statsrådets öfrige ledamöter.
Hans Maj:t konungen behagade i nåder bifalla
hvad statsrådet sålunda enhälligt tillstyrkt i fråga om
det af chefen för sjöförsvarsdepartementet framlagda
förslag till organisation af flottans militärpersonal
samt anbefalla chefen för landtförsvarsdepartementet
att inkomma med det förslag till anskaffande af stamtrupp
för Vester-Norrlands län, hvars antagande utgjorde
förutsättningen för den föreslagna förändringen
af båtsmanshållet; med föreskrift tillika att utdrag
af detta protokoll skulle tillställas landtförsvarsdepartementet
äfvensom finansdepartementet, som hade
att lägga detsamma till grund vid författandet af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition om statsverkets tillstånd
och behof, i hvad den komme att afse sjöförsvaret.
Ex protocollo
Aua. Liljesköld.
liih. till Pikset. Prat. 1887. IS. 1 Samt. 1 Afd-.
50
Femte: liufTiidtitelu
Bil A.
Beräkning af kostnaden för den nya sjömanskåren.
i Fasta stammen ...............
Viirfvade stammen...........
Af aflöningsanslaget
Beklädnad
Natura - underhåll
å 52 öre i
land och
53 öre till
sjös.
Inställelse
och hem- förskaff- ningsersätt- ning.
Sunim a.
aflöning
och
lega.*)
inqvarte-
ring.
sängservis
ä 111 kr.
per man.
385,558
390,98]
8,800
9,906
—
122,100
140,803
50
210,100
236,203
25
10,890
—
726,553
788,783
75
Summa
776,534
—
18.706
262,903
50
446,303
25 j 10,890
—
1,515.33675
‘) Enligt aflöningsstat för sjömanskåren (Bil. B.)
Femte Imf vild titeln
51
Bil. B.
Stat
för Kongl. flottans sjömanskår.
| Antal.
Månadslön
pr år.
Dagaflö- ning i land
för 245
dagar.
Summa
aflöning
från aflö- nings- anslaget.
Dagaflö- ning till
sjös för
120 dagar.
Summa
summarum.
Fasta stammen.
.
63
i . 1 månadslön 30 kr. )
l dagaflöning SO oro \
22,680
—
12,348
35,028
_
6,048
—
41,076
—
197
i - 11 s månadslön BO kr. )
l:a löneklass , .. t ...
( dagafiomng 50 ore ^
70,920
_
24,132
50
95,052
50
11,820
—
106,872
50;
595
o , ^ månadslön 20 kr. /
2.a lönoklasb ] -i n» • ca •; t
( dagaflöning 50 ore )
142,800
—
72,887
50
215,687
50
35,700
—
251,387
50;
120
ii „ \ månadslön 10 kr. )
( dagaflöning 40 ore )
14,400
—
11,760
—
26,160
—
5,760
—
31,920
125
a ^ månadslön 5 kr. )
4:e löneklass ] , n- • _ 0a •••
/ dagaflöning 20 ore ^
7,500
—
6,125
—
13,625
B,000
—
16,625
11.100
Summa
258,300
—
127,253
—
385,553
—
62,328
-
447,881
—
Yärfvade stammen.
105
1
2:a lönoklass, pormitterade
månadslön 20 kr..........
25,200
—
—
25,200
—
—
—
25,200
122
3:e löneklass, tjenstgörande hela aret
månadslön 10 kr. )
dagaflöning 40 öre. j
14,640
—
11,956
—
26,596
5,856
—
32,452
303
3:e löneklass, tjenstgörande 5 månader
deraf i land 75 dagar,
månadslön 10 kr. )
dagaflöning 40 öre. j
18,150
_
10,890
29,040
—
10,890
—
39,930
—
permitterade 7 månader
25,410
—
—
—
25,410
—
--
—
25,410
_1
1,345
3:e löneklass, permitterado hela året
månadslön 10 kr..........
161,400
—
—
—
161,400
—
—
—
161,400
—
!
965
... .. \ månadslön 5 kr. )
4:e löneklass ^ dagaflöning 20 öre \
57,000
—
47,285
,
105,185
1
—
23,160
—
128,345
—
Summa
302,700
—
70,131
—
372,831
—
39,906
—
412,737
-
2,900
Lega åt 363 man rekryter å 50 kr. ...
1
—
—
1
1 18,150
1
—
i
18,150
-
Summa aflöning till värfvade stammen
j--
—
-—-
390,981
-
---
—
430,8871—
Anm. 1. Då permitteradt manskap inkallas till tjenstgöring, erhåller det dagaflöning i de löneklasser
det tillhör; . ...
Anm. 2. Skulle det sålunda bestämda antalet manskap i någon af de tre högre löneklasserna icke
finnas fulltaligt, må de löner, som i följd deraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas
till aflöning åt manskap i lägre löneklass.
52
Femte hu ft iid ti tel n.
Bil.
Normalstat för
Departementet och öfverstyrelse]!.
Departementschefen............................................................................................................
Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt kommandoexpeditionen
J Marinförvaltningen .................................................................................................................
Flottans personal.
Aflöning för flottans kårer och stater, nuvarande anslag.........................................
tillkommer: för utbildning af reservbefäl............................................................
aflöning åt 2 miningeniörer ..............................................................
» till sjömanskåren.....................................................................
» till mintillverkningspersonalen .........................................
af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge
Södra Möre härad åt Kalmar län till löneregleringens genom
|
Ålders tillägg, förslagsanslag ...............................................................................................
j Pensionering af reservbefäl, förslagsanslag, högst....................................................
| Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna, reservationsanslag.....................
Natura underhåll, förslagsanslag........................................................................................
Fottans materiel.
i Flottans nybyggnad och underhåll, reservationsanslag, nuvarande anslag ........
tillökning .......................................................................................................................
Femte hufvndtiteln
53
Litt. C.
Femte hufvudtiteln.
S:gr
län och
förande
1,211,184:
17,750:
8,000:
533,797:
13,200:
43,819:
S:gr
1,200,000: —
100,000: —
Transport
Anvisning i
Indelning och dermed jemförlig
anvisning
på förslag.
Summa.
kontant.
Friheter.
Ersättningar.
1
Kronor.
öre.
Kronor.
öro. | Kronor.
öre.
Kronor.
öre.
17,000
_
__
__!--
_
17,000
_
26,800
—
—
—
26,800
—
38,600
—
—
—;--
—
38,600
—
82,400
—
—--
82,400
—
1,827,750
—
—
—
__
1,827,750
_
32,000
—
----
—
—
32,000
6,400
—
—
—
—
—
6,400
—
287,500
—
—
—
—
—
287,500
—
452,450
—
—
—-
■--
—
452,450
2,606,100
—
''
—
—
—
2,606,100
—
1,300,000
.
1,300,000
3,988,500
—
—
—
3,988,500|—
54
Femte hutvudtiteln.
.
:
Diverse anslag.
Flottans öfningar, reservationsanslag...............................................................................
Sjöbeväringens vapenöfningar, förslagsanslag .........................................................
Undervisningsverken:
Sjökrigsskolan...................................................................................................................
Skeppsgosseskolan ...........................................................................................................
Sjökarteverket, reservationsanslag....................................................................................
I Stipendier åt sjöofficerare under anställning i utländsk tjenst eller komrnen
|
Sjukvård ....................................................................................................................................
Diverse behof .........................................................................................................................
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag...........................................................
Skrifmaterialier och expenser, ved in. in., förslagsanslag...........................................
Extra utgifter.....................................................................................................................
Handeln.
Lots- och fyrinrättningen med lifräddninganstalterna, reservationsanslag .......
Undervisningsanstalter för sjöfart......................................................................................
Nautisk-meteorologiska byrån, reservationsanslag.....................................................
Ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalterna för sjöfart och föremeteorologiska
byrån, förslagsanslag ......................................................................
Femte hufvndtiteln.
55
Anvisning i
kontant.
Indelning och dermed jem- förlig anvisning
på förslag.
Summa.
friheter.
Ersättningar.
Kronor.
öre.
Kronor.
öre.
Kronor.
öre.
Krono!*.
Transport] 3,988,500! —
3,988,500]—
670,000 —
72,400 —
670,000!—
72,40g1—]
31,040: —
8,780: —
dering utrikes
S:gr
ståndaren vid nautisk
-
S=gr
Summa
39,820''-
60,000l
15.000
39.000
19,175
25.000
47,012
12,500
999,907]—]--—
1,200,000—]
94,650—|
9,000—j
405
39,820—]
60,000i—
15,000]—I
39.000 —i
19,175 —
25.000 —
47,012]—
12,500]—
999,907]—
1,200,409
94,650
9,000
13,000]—| ---
1,310,650- 405
6,305,057 — 405
—
—
—
13,000
—!
;—
4
—
1,317,059
—
—
4 —
6,305,466
—
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bil. B.
Jemforelsetablå mellan nuvarande kostnader för sjöförsvaret med lots verket m. m. och samma kostnader, enligt
så väl under öfvergångstiden åren 1888—1895, som. enligt föreslagen normalstat.
det nya organisationsförslaget,
1 8 8 7.
Anvisning
i kontant.
1 8 8 8.
1889.
1 8 9 0.
189 1.
1 8 92.
1 8 9 3.
1891.
1 8 9 5.
Normal stat.
Anslag.
Ökning eller
minskning
mot 1887.
Anslag.
Ökning eller
minskning
mot 1887.
Anslag.
Ökning eller
minskning
mot 1887.
Anslag.
Ökning eller
minskning
mot 1887.
Anslag.
Ökning eller
minskning
mot 1887.
Anslag.
Ökning eller
minskning
mot 1887.
Anslag.
Ökning eller
minskning
mot 1887.
Anslag.
Ökning eller
minskning
mot 1887.
Anslag.
Ökning eller
minskning
mot 1887.
Departementet ocli Öfverstyrelsen:
Departementschefen in. fl. anslag............... ..........................
82,400
—
82,400
—
—
—
82,400
—
---
—
82,400
—
—
—
82,400
—
—
—
82,400
—
—
—
82,400
—
—
—
82,400
~
—
—
82,400
—
—
—
82,400
—
—
—
Flottans personal:
Aflöning för flottans kårer ocli stater....................................
1,211,184
—
1,211,184
—
—
—
1,211,184
—
—
—
1.211.184
—
—
—
1,211.184
—
—
—
1,211,184
—
—
.....
1,211,184
—
—
—
1,211,184
-
—
—
1.211,184
—
—
—
1,211,184
-
—
—
Ersättning för vakanta rustkållsnummer i Blekinge län och Södra
Möre härad af Kalmar län..............................................
114,000
—
114,000
—
—
—
114,000
-
—
—
114,000
—
—
—
114,000
—
—
108,000
—
6,000
94,000
—
20,000
80,000
—
34,000
66,000
—
48,000
43,819
—
70,181
—
Extra anslag till löneregleringens genomförande .....................
50,000
—
50,000
—
—
—
36,000
—
14,000
22,000
—
28,000
—
8,000
-
42,000
—
50,000
—
-
50,000
—
—
50,000
—
—
50,000
—
—
50,000
—
Extra anslag till mintillverkningspersonalens aflöning...............
19,885
75
21,200
—
1,314
25
21,200
-
1,314
25
21,200
—
1,314
25
21,200
—
1,314
25
21,200
—
1,314
25
21,200
—
1,314
25
21.200
—
1,314
25
21,200
-
1,314
25
21,200
—
1,314
25
Till genomförande under året af sjömanskårens organisation......
—
—
67,000
—
67,000
—
134,000
—
134,000
—
200,000
—
200,000
—
267.000
—
267,000
—
334,000
—
334,000
—
400,000
—
400,000
-
467,000
—
467,000
—
533,797
—
533,797
—
533,797
—
533,797
—
Till utbildning af reservbefäl...............................................
—
—
13,350
—
13,350
—
13,350
—
13,350
—
13,350
-
13,350
—
13,350
—
13,350
—
13,350
—
13,350
—
15,550
—
15,550
-
15,550
—
15,550
—
15,550
—
15,550
—
17,750
—
17,750
—
» pensionering af dito, förslagsanslag, högst......................
—
—
—
—
—
—
6,400
—
6,100
—
6.400
—
6,400
—
6,400
—
6,400
—
6,400
—
6,400
-
6,400
—
6,400
6,400
—
6,400
—
6,400
—
6,400
—
6,400
—
6,400
—
O
Alderstillägg, förslagsanslag .............................................
32,000
—
32,000
-
—
—
32,000
—
—
—
32,000
—
—
—
32.000
—
—
32,000
—
—
—
32,000
....
—
—
32,000
—
—
—
32,000
—
—
—
32,000
-
—
—
Beklädnad åt sjömans- och skoppsgossekårerna, reservationsanslag
287,500
—
287,500
—
—
—
287,500
—
—
—
287,500
-
—
-
287,500
—
—
—
287,500
—■
-----
.....
287,500
—
—
—
287,500
-
—
-
287,500
...
—
—
287,500
—
—
—
Naturaunderhåll, förslagsanslag.........................................
452,450
—
452,450
—
—
—
452,450
—
—
—
452,450
-
—
—
452,450
—
—
--
452,450
—
—
—
452,450
—
—
—
152,450
—
—
—
452,450
--
—
—
452,450
—
——
—
Lindring i rustnings- och roteringshesvären, förslagsanslag .....
162,000
—
140,000
—
22,000
—
120,000
—
42,000
100,000
—
62,000
80,000
—
82,000
60,000
—
102,000
40,000
—
122,000
20,000
—
142,000
—
—
162,000
—
—
162,000
S:gr
2,329,019
75
2,388,684
—
—
—
2,428,084
—
—
—
2,460,084
—
—
—
2,493,084
—
—
—
2,526,084
—
—
—
2,560,284
—
—
—
2,593,284
—
—
—
2,626,081
—
—
—
2,606,100
—
—
Flottans materiel:
Flottans nybyggnad och underhåll, reservationsanslag..............
1,200,000
—
1,200,000
_
—
—
1,200,000
—
—
—
1,200,000
—
—
—
1,200,000
—
—
—
1,200,000
—
—
—
1,200,000
—
—
—
1,200,000
—
—
—
1,200,000
—
—
—
1,200,000
—
—
—
Anslag till aflöning åt daglönare vid varfvet i st. f. båtsmännen
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
20,000
—
20,000
—
40,000
—
40,000
—
60,000
—
60,000
—
80,000
—
80,000
—
100,000
—
100,000
—
100,000
—
100,000
—
S:gr
1,200,000
—
1,200,000
—
—
—
1,200,000
—
—
—
1,200,000
—
—
—
1,220,000
—
—
1,240,000
—
—
—
1,260,000
—
—
—
1,280,000
—
—
1,300,000
—
—
—
1,300,000
—
—
—
Diverse anslag:
Flottans öfningar, reservationsanslag .................................
670,000
—
670,000
—
—
—
670,000
—
—
—
670,000
—
—
—
670,000
—
--
—
670,000
-
—
—
670,000
—
—
—
670,000
—
—
—
670,000
-
.....
—
670,000
—
—
—
Sjöbeväringens vapenöfningar, förslagsanslag...........................
72,400
—
72,400
—
—
—
72,400
—
—
—
72,400
—
—
—
72,400
—
—
—
72,400
—
—
—
72,400
—
—
—
72,400
—
—
—
72,400
—
—
—
72,400
—
—
—
Undervisningsverken:
Sjökrigsskolan .............................................. 31,040: —
Skeppsgosseskolan............................................. 8,780: —
39,820
—
39,820
—
—
—
39,820
—
—
—
39,820
—
—
—
39,820
—
—
—
39,820
—
—
39,820
—
—
—
39,820
—
—
—
39,820
—
—
—
39,820
—
—
—
Sjökarteverket, reservationsanslag..........................................
60,000
—
60,000
—
—
—
60,000
—
—
60,000
-
—
—
60,000
—
—
—
60,000
—
—
-
60,000
—
—
—
60,000
—
—
—
60,000
—
—
—
60,000
—
—
—
Stipendier åt sjöofficerare uuder anställning i utländsk tjenst
eller kommendering utrikes . .........................................
15,000
—
15,000
—
-
15,000
—
—
—
15,000
—
—
—
15,000
—
—
—
15,000
—
—
—
15,000
—
—
—
15.000
—
—
—
15,000
—
—
—
15,000
—
—
—
Durehmarschkostnader, reservationsanslag ..............................
30,000
—
30,000
—
—
-
26,000
-
4,000
—
22,000
—
8,000
—
18,000
—
12,000
14,000
—
16,000
10,000
—
20,000
—
6,000
—
24.000
—
—
—
30,000
—
—
30,000
Sjukvård...........................................................................
39,000
—
39,000
—
—
—
39,000
--
---r
—
39,000
—
—
—
39,000
—
—
—
39,000
—
—
—
39,000
—
—
39,000
—
—
-
39,000
—
—
—
39,000
—
—
—
Diverse behof....................................................................
19,175
—
19,175
—
—
—
19,175
....
—
—
19,175
—
—
—
19,175
—
—
—
19,175
—
—
19,175
—
—
—
19,175
—
—
—
19,175
—
—
—
19,175
—
—
—
Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag......................
15,000
—
15,000
—
—
—
19,000
—
4,000
—
23,000
—
8,000
-
25,000
—
10,000
-
25,000
—
10.000
—
25,000
—
10,000
—
25,000
—
10,000
—
25,000
—
10,000
—
25,000
--
10,000
—
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag............
47,012
—
47,062
—
50
—
47,012
—
—
—
47,012
—
—
—
47,012
—
—
—
47,012
—
—
—
47,012
—
—
—
47,012
—
—
—
47,012
—
—
—
47,012
—
—
—
Extra utgifter .................................................................
12,500
—
12,500
—
—
—
12,500
—
—
—
12,500
—
—
—
12,500
—
—
—
12,500
—
—
—
12,500
—
—
—
12,500
—
—
—
12,500
—
—
—
12,500
—
—
—
S:gr
1,019,907
—
1,019,957
—
—
—
1,019,907
—
—
1,019,907
—
—
—
1,017,907
—
—
—
1,013,907
—
—
—
1,009,907
—
—
—
1,005,907
—
—
—
999,907
—
—
—
999,907
—
—
—
Handeln:
Lots- och fyrinrättningen ni. fl. anslag .................................
1,316.650
—
1,316,650
—
—
—
1,316.650
—
—
—
1,316.65!
—
—
—
1,316,650
—
—
—
1,316,650
—
—
—
1,316,650
—
—
—
1,316,650
—
—
—
1,316,650
—
—
—
1.316,650
—
—
—
Summa kontant
5,947,976
75
6,007,691
—
59,714
25
6,047,041
—
99,064
25
6,079,041
—
131,064
25
6,130,041
~
182,064
25
6,179,041
—
231,064
25
6,229,241
—
281,264
25
6,278,241
—
330,264
25
6,325,038
—
377,061
25| 6,305,057
—
357,080
25
Värdet af båtsmanshållet efter afdrag af lindringsanslaget ......
456,180
—
399,0001—
—
342,000
—
—
285.000
—
—
—
228,000
—
—
171,000
—
—
114,000
—
—
—
57,000
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Summa
6,404,15675
6,406,691
2,534
25
6,389,041
—
15.115
75
6,364,041
—
40,115
75
6,358,041
—
46.115
75
6,350,041
54,115
6,343,241
—
60.915
75
6,335‘245
—
68,915
75
6,325,038
—
79.118
75
6,305,057
...
99,099
75
opaginerad Kontrollera mot PDF
Protokoll öfver sjöförsvar särenden, hållet infor lians
Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott
den 12 Januari 1887.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Tiiemptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna och
Friherre Tamm.
Departementschefen, Statsrådet Friherre von Otter anmälde i underdånighet
frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte
hufvudtitel för år 1888 och föredrog härvid tillika:
Marinförvaltningens särskilda skrivelser:
den 20 September 1886 angående de ordinarie anslagen samt behofvet
af extra anslag för år 1888;
den 9 November 1886 angående ytterligare arbeten och anskaffningar
för befästningarne vid Fårösund;
Bill. till Rikscl. Prot. 1887. II. 1 Sami. 1 Afl.
1*
2
Femte hufyudtiteln.
[8-10.]
Aflöning för
flottans kårer
och stater.
den 27 November 1886 angående medel för iståndsättande af
Skeppsholmsbron och anskaffning af nya pannor för ångkorvetten
Balder;
äfvensom Lotsst,yreisens underdåniga skrivelser af den 18 Juni
och 15 Oktober 1886 i fråga om pensioner åt öfverfyringeniören in. m.
G. von Heidenstam och afiidne öfverlotsen C. V. Kinnmans enka Hanna
Kinnman.
Departementschefen yttrade derefter:
»Sedan Eders Kongl. Maj:t vid föredragning den 31 sistlidne December
behagat i nåder gilla och godkänna det af mig utarbetade förslag
till organisation af flottans militära personal, får jag nu i underdånighet
anmäla de anslagsbehof, som föranledas så väl deraf som i
öfrig! af vederbörandes i fråga om medels anvisning för sjöförsvarets
behof gjorda framställningar och i sådant hänseende anföra beträffande:
-
Ordinarie anslag.
Aflöning för flottans kårer och stater.
Till aflöning för flottans kårer och stater utgå för närvarande
det i riksstaten härför anvisade anslag........................... kr. 1,211,184: —-
af det till ersättning för vakanta rusthållsnummer i
Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar
län anvisade anslag å 114,000 kronor, enligt 1872
och 1876 årens riksdagsbeslut ................................. » 75,000: —
tillhopa kr. 1,286,184: —
hvarjemte till genomförande af senaste löneregleringen
nästlidet års riksdag anvisat för år 1887:
dels återstoden af sistnämnda anslag å 114,000 kro
-
nor eller .......................................................................... » 39,000: —
dels ett anslag å extra stat af .......................................... » 50,000: —
Summa kr. 1,375,184: —
Enligt en af marinförvaltningen på grund af gällande stater uppgjord
beräkning skulle alla till titeln aflöning för flottans kårer och
stater hänförliga utgifter uppgå till ett belopp af 1,389,882 kronor 51 öre
Femte hufvudtiteln.
3
och alltså med 14,698 kronor 51 öre öfverstiga förenämnda summa af
de för detta ändamål anvisade anslag; men då dessa, med undantag för
ett enda år, 1883, visat sig tillräckliga, och detta ännu säkrare bör
blifva förhållandet, sedan besparingar kunna förväntas uppkomma genom
afgång på reserv- och indragningsstaterna, efter det att numera det för
permanenta reservstatens aflöning bestämda maximibelopp 114,000 kronor
uppnåtts, anser jag lika med marinförvaltningen de anslag, hvilka för
innevarande år, såsom ofvan är nämndt, utgå till aflöningen, blifva fullt
tillräckliga för de hittills under denna titel bestridda utgifter. Deremot
erfordras för de utgifter, som tillkomma i följd af den förändrade organisationen
af flottans militära personal, under år 1888 följande förhöjningar
af det ordinarie aflöningsanslaget nemligen:
för utbildande af reservbefäl ...............................
till aflöning åt 2 miningeniörer...........................
till påbörjande af sjömanskårens uppsättningtill
aflöning åt den på ordinarie stat öfver
mintillverkningspersonalen
kr.
»
13,350
8,000
67,000
hvarigenom detta nu till..................
bestämda anslag skulle uppgå till
................................... »
13,200: —
eller tillhopa kr.
101,550: —
................................. j>
1,211,184: —
.................................... kr.
1,312,734: —
till hvilket belopp jag i underdånighet föreslår, att detta anslag må för
år 1888 i riksstaten upptagas; med hemställan tillika, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i
Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund
af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne
till aflöning för flottans kårer och stater, må. för genomförande af den
år 1876 beslutade löneregleringen under år 1888 användas; och
att i öfrigt för denna lönereglerings genomförande under år 1888
ett anslag af 50,000 kronor måtte å extra stat för samma år anvisas
att gemensamt med anslaget till aflöning för flottans kårer och stater
redovisas.
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.
Såsom jag i statsrådsprotokollet för den 31 sistlidne December i
fråga om organisationen af sjömanskåren anfört, kommer, sedan va
-
[11.]
Lindring i
rustnings- och
roteringsbesvären.
4
Femte lm t vildt i tel n.
[12.]
Flottans nybyggnad
och
underhåll.
kan ssättningen af båtsmanshåll blifvit fullständig genomförd, det
till lindring i rustnings- och roteringsbesvären nu anvisade anslag å
162,000 kronor att blifva obehöflig!, enär den medgifna lindringen i
dessa besvär derefter kommer att tillgodonjutas medelst afkortning på
vakansafgifterna och icke genom godtgörelse från statsverket; och då
vid den nya organisationen af sjömanskåren beräknats, att åtminstone
en åttondedel af de nu effektiva rust- och rotehåll under år 1888
blir vakant, bör ock nedsättning af nämnda anslag för samma år
ega rum med minst en åttondedel eller — för att göra återstoden af
anslaget med lämpligt belopp jemnt delbart på de återstående sju anslagsåren,
— med 22,000 kronor; och tillstyrker jag för den skull,
att nu ifrågavarande anslag för år 1888 nedsättes från 162,000
kronor till 140,000 kronor.
Flottans nybyggnad och underhåll.
Till sistlidne års Riksdag gjorde Eders Kongl. Magt nådig framställning
derom att anslaget till flottans nybyggnad och underhåll,
som under de senare åren befunnits vara för sitt ändamål alldeles
otillräckligt, måtte, i öfverensstämmelse med marinförvaltningens, efter
en på nådig befallning verkstäld utförlig utredning öfver anslagsbehofvet
under denna titel, härutinnan framstälda förslag, förhöjas med
361,200 kronor eller från 1,078,800 kronor till 1,440,000 kronor; men,
under antagande att den å anslaget uppkomna bristen möjligen vore
beroende af mera tillfälliga anledningar, biföll riksdagen denna framställning
endast på det sätt, att anslaget höjdes till 1,200,000 kronor.
Eu följd häraf har blifvit, att flera af de anslagsbehof, som af vederbörande
stationsmyndigheter för innevarande år blifvit anmälda, icke
kunnat inom anslaget tillgodoses. Vissa af de arbeten, som till utförande
ifrågasatts, äro likväl af den beskaffenhet att med deras verkställande
icke kan utan största olägenhet och skada anstå, deribland
företrädesvis följande:
a) Iständsättande af Skeppsholmsbron i Stockholm. Med anledning
af en utaf chefen för mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet,
majoren in. in. G. Nermau till stationsbefälhafvaren vid flottans härvarande
station aflåten skrifvelse angående af bemälde chef iakttagna
betänkliga förändringar å skeppsholmsbron, anhöll stationsbefälhafvaren
hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen om dess yttrande angående de
åtgärder, som för brons iständsättande kunde vara erforderliga.
Femte lmfviultiteln.
5
Denna framställning besvarades af väg- ocli vattenbyggnadsstyrelsen
i skrifvelse den 14 sistlidne Oktober, deri styrelsen anförde:
att styrelsen anstalt besigtning å nämnda bro och dervid iakttagit, att
de särskilda spannen undergått sådana förändringar, att de förskjutit
sig i horizontel riktning, så att för ögat tydligen märkbara bugter uppkommit;
att, då genom dessa sidoförskjutningar eller böjningar broreglarnes
bärförmåga i afsevärd grad förminskades och då derjemte
observerats, att brons dilatationer eller längdförändringar vid olika
temperaturgrader icke kunde ske fritt, till följd deraf att erforderliga
spelrum mellan ändarna af de öfver alla bropelarne sammanhängande
brospannen och landfästenas bröstmurar icke funnes, styrelsen ansåge
åtgärder böra vidtagas dels till inriktning af spannen, så att de åter
blefve fullt raka dels ock för beredande af tillräckligt utrymme mellan
brons ändar och dervarande landfästens bröstmurar för dilatationsförändringarnes
fria verkan; att styrelsen med anledning deraf från föreståndaren
för Bergsunds mekaniska verkstad infordrat förslag till brons
rätning medelst spänntag och domkrafter och att verkstaden erbjudit
sig att för ett pris af 8,600 kronor verkställa detta arbete, under förutsättning
likväl att bröstmurarnes tillbakaflyttning äfvensom körbanans
löstagande och återinläggning besörjdes af beställaren af arbetet; och
funne styrelsen, som ansåge detta anbud vara förtjent af afseende, sig
böra tillstyrka vidtagande af sådan utväg, att arbetet komme till stånd
utan allt för lång tidsutdrägt.
Med afseende å hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda
anfört, hemstälde stationsbefälhafvaren hos marinförvaltningen om anvisande
af medel för ifrågavarande arbete.
Vid anmälan af detta anslagsbehof har marinförvaltningen anfört:
att, enligt eu från byggmästaren vid Stockholms station bekommen
uppgift, kostnaden för omläggning af kör- och gångbanor på skeppsholmsbron,
bröstmurarnes tillbakaflyttning m. m. beräknades till 25,000
kronor, hvadan, med tillägg af ofvanberörda belopp 8,600 kronor, brons
iståndsättande komme att kosta 33,600 kronor; samt att marinförvaltningen,
som ansåge iståndsättandet af skeppsholmsbron vara af brådskande
beskaffenhet, uppdragit åt varfschefen vid stationen att ofördröjligen
gå i författning om utförande af detta arbete; och har marinförvaltningen,
vid det förhållande att medelstillgångarne icke vore tillräckliga
för bekostande af ifrågavarande arbete, hemstält om anvisande
å extra stat för år 1888 af 33,600 kronor för detta ändamål.
b) Nya ångpannor till horvetten Balder. Uti förslagen till arbetsplan
för såväl år 1886 som innevarande år har varfschefen vid Carls
-
6
Femte Imfvudtiteln.
krona station upptagit anskaffning af nya ångpannor till korvetten
Balder med en beräknad kostnad af 110,000 kronor; och bär vid eu
af vederbörande besigtningsman verkstäld undersökning å korvettens
ångpannor blifvit utrönt, att de icke kunna göras fullt tjenstbar utan
att undergå en så dyrbar reparation, att den uppginge till nära nog
lika mycket, som nya pannor skulle kosta, och att det enda dugliga i
pannorna äro messingstuberna samt armaturen.
Marinförvaltningen, som vid afgifvande af förslag till fördelning
af 1886 års anslag för flottans nybyggnad och underhåll icke kunnat
föreslå medel till ifrågavarande arbetes utförande, har i sitt förslag till
fördelning af innevarande års nybyggnads- och underhållsanslag anmält,
att för ändamålet kunnat afses ett belopp af allenast 13,000 kronor,
hvadan således för detta arbete erfordras ytterligare 97,000 kronor. .
c) JSTytt tyghus vid flottans station i Carlskrona. Redan år 1884
anmälde chefen för artilleridepartementet vid flottans station i Carlskrona
uti ett till stationens varfschef aflåtet memorial behofvet af
ett nytt tyghus vid nämnda station. Vid besigtning af det nuvarande
tyghuset, som redan finnes upptaget på en år 1757 upprättad karta,
hade nemligen utrönts att byggnaden, till största delen uppförd af
resvirke, befunne sig i ett högst bristfälligt skick så väl till ytterväggar
och inredning som tak, hvilket senare, trots derå verkstälda
ständigt återkommande reparationer, icke kunde hindra regnvattnets
nedträngande i byggnaden till stort men för den derinom förvarade
dyrbara materielen, som dessutom lede skada genom den från husets
källare uppstigande fuktigheten, hvartill komme att husets inredning
vore särdeles olämplig i det att blott eu enda ingång, anbringad på
husets framsida, funnes för uppförande af tyngre effekter, och att
dörrarne till fartygens uppbördsrum alla ledde ut till samma korridor,
som sträckte sig genom husets hela längd, en anordning synnerligen
hindersam i synnerhet vid större och skyndsammare rustningar af
flottans fartyg; och hemstälde chefen för artilleridepartementet på
dessa med flera skäl att någon vidare reparation af det gamla tyghuset,
såsom helt och hållet gagnlös, icke måtte ifrågakomma utan i
stället ett nytt sådant af sten få uppföras.
Sedan frågan för vidare utredning blifvit öfverlemnad till chefen
för stationens ingeniördepartement samt från honom inkommit trenne
ritningar till ett nytt tyghus af sten jemte kostnadsförslag, slutande
på en summa af 109,930 kronor, hvilka ritningar och förslag blifvit
af stationens reglememskomité granskade och gillade, insände varfschefen
samtlige dessa handlingar uti memorial den 31 Augusti 1885
Femte Imfvn<ltiteln.
7
till marinförvaltningen, dervid lian — vid det förhållande att den för
flottans fartyg afsedda, dyrbara artillerimateriel, som för närvarande
funnes upplagd i gamla tyghuset, icke fortfarande kunde derstädes förblifva
utan att taga skada, så framt icke dryga reparationskostnader
skulle nedläggas på en byggnad, som i allt fall icke kunde under längre
tid bibehållas — anmält, att uti det af honom afgifna förslag till utgifter
år 1887 för Carlskrona station i de delar, hvilka tillhörde hans
förvaltning, äfven upptagits en post på 109,930 kronor för ett nytt tyghus,
samtidigt med hvars uppförande det nuvarande tyghuset skulle rifvas.
Detta förslag blef jemte öfriga handlingar rörande regleringen af
utgifterna under riksstatens 5:te hufvudtitel för år 1887 af marinförvaltningen
öfverlemnadt till Eders Kongl. Maj:tuti skrifvelse den 30 September
1885, men med afseende på den här ofvan omförmälda framställning
om förhöjning i nybyggnads- och underhållsanslaget, hvilken
jag då tillstyrkte Eders Kong!. Maj: t att till Riksdagen göra och hvilken
förhöjning jag beräknade skulle lemna erforderlig tillgång äfven
till detta angelägna arbetes utförande, kunde då icke ifrågakomma att
dertill begära något särskilt anslag.
Nu har emellertid varfschefen inkommit med ytterligare framställning
i förevarande ärende och dervid fogat den rapport som, efter förnyad
noggrann besigtning af det gamla tyghuset, blifvit afgifven af
cheferne för stationens artilleri- och ingeniör-departement samt stationsbyggmästaren,
af hvilken rapport inkemtas, att kostnaden för husets
fullständiga iordningsställande till så väl grunden som ytterväggar, bjelklag
och tak uppgår till 57,700 kronor, en kostnad som synts besigtningsförrättningen
alltför stor att nedlägga på ett hus, livilket med
afseende å såväl inredning som läge icke motsvarade de fordringar
man egde att ställa på en byggnad, afsead för sådant ändamål som
det ifrågavarande; och har varfschefen för egen del, i betraktande af
nämnda rapports innehåll samt då ett tyghus af sten, som dessutom
lemnade större säkerhet mot eldfara och kräfde mindre underhållskostnad
än en byggnad af trä, kunde uppföras för eu summa af 109,930
kronor, således icke ens dubbelt mer än utgiften för iståndsättandet af
det nu befintliga tyghuset, ansett sig böra uti sitt förslag till varfvets
utgifter för år 1888 upptaga nämnda summa för ifrågavarande byggnadsarbete.
Det nuvarande redan år 1757 befintliga och således nu minst 130
år gamla tyghuset vid Carlskrona station, uti livilket finnes inrymdt
såväl stationens dyrbara artillerimateriel som en del af beklädnadsförrådet
jemte en modellsal, kan icke, såsom af det föregående inhemtas,
8
Tomte luifYudtiteln.
sättas i fullständigt skick med mindre detsamma undergår en reparation,
som oafsedt den dryga kostnaden, ändock icke kommer att tillfredsställa
behofvet af ett tidsenligt tyghus; och då förenämnda materiel
icke kan utan största fara för densammas bestånd derstädes förvaras
och annan lämplig plats härför ej finnes, anser jag ett nytt tyghus
ofördröjligen böra uppföras. Kostnaden härför uppgår, såsom ofvan
blifvit visadt, till 109,980 kronor.
För samtliga nu nämnda högst angelägna arbeten skulle jag nödgats
föreslå Eders Kongl. Maj:t att af Riksdagen äska erforderliga
anslag på extra stat för år 1888, om icke, efter hvad marinförvaltningen
anmält, för närvarande funnes en tillgång af för sjöförsvaret redan
anvisade medel, som för ifrågavarande ändamål synes mig lämpligen
kunna och böra användas. Denna medelstillgång är de under nästlidne
år från statskontoret levererade vakansafgifter af tioårsvakanserna i
Blekinge län och södra Möre härad af Kalmar län för åren 1884 och
1885. Nämnda afgifter hafva allt sedan år 1872, då vakanssättningen
skedde, af statskontoret kunnat redovisas och levereras till marinförvaltningen
först under andra året efter det, för hvithet de erlagts,
med undantag allenast af afgifterna för år 1885, hvilka till följd af
rikshufvudbokens tidigare afslutande redan under år 1886 eller nästan
samtidigt med de för år 1884 influtna vakansafgifter redovisats och
levererats. De för dessa år hittills influtna belopp uppgå enligt
marinförvaltningens uppgift till 214,232 kronor 34 öre, hvaraf likväl
i första hand skall betäckas en sedan år 1879 balanserad öfverbetalning
i dessa avgifter af 29,066 kronor 83 öre, då återstående tillgången
blifver 185,165 kronor 51 öre. Härutöfver lära möjligen ytterligare
restantier till jemförelsevis mindre betydliga belopp kunna komma
att inflyta.
Allt sedan år 1876 hafva ifrågavarande vakansafgifter varit anvisade
för genomförande af den då beslutade löneregleringen för flottans
kårer och stater, till dess 1885 års Riksdag beslöt att mot det att
desse vakansafgifter upptoges bland statsverkets inkomster ett anslag
å femte hufvudtiteln finge uppföras till belopp af 114,000 kronor, och
har detta anslag sedermera enligt Riksdagens medgifvande till hela
sitt belopp, på lika sätt som förut de inflytande vakansafgifterna, blifvit
för löneregleringen användt. Då emellertid de nu influtna afgifterna,
såsom utgörande en tillgång för en gång, icke lämpligen
kunna för aflöningen såsom en ständig utgift användas och icke
heller äro derför behöfliga, synas mig desamma med största fördel
Femte imfvild titeln.
9
kunna och böra tagas i anspråk för minskande af behofvet utaf extra
anslag och fördenskull, då sådana eljest i förenämnda fall skulle blifvit
oundgängliga, kunna användas till förberörda arbetens utförande. Visserligen
beräknas kostnaderna för dessa tillsammans till omkring 240,000
kronor samt således till omkring 55,000 kronor mera än den ifrågavarande
tillgången; men utom det att, såsom nämn dt är, ännu en del
restantier af vakansafgifter för tiden före år 1886 torde inflyta och
kunna för ändamålet användas och att någon mindre nedsättning af
den beräknade kostnaden möjligen kan åvägabringas, särskild!, hvad
angår skeppsholmsbrons i ståndsättande, för hvithet arbete de från
Stockholms stad och arméförvaltningen utgående bidragen till brons
årliga underhåll, utgörande tillhopa 1,350 kronor, synas mig kunna påräknas,
böra de ifrågavarande arbetena från anslaget till flottans nybyggnad
och underhåll bekostas, och får fördenskull, då tyghusbyggnaden
i allt fall torde komma att fordra mera än ett år, det bristande
beloppet från sistnämnda anslag för ett kommande år afses.
Förenämnda tillgång bär väl såsom jag anfört uppkommit på ett
anslag, som redan blifvit anvisadt för femte hufvudtiteln, men då fråga
nu är om medlens användning för annat ändamål än som vid deras
anvisande varit afsedt, lärer frågan härom böra underställas Riksdagens
pröfning och jag får fördenskull och på grund af det anförda hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen
att medgifva det den medelstillgång, som uppkommit genom de
från statskontoret aflemnade vakansafgifterna för åren 1884 och 1885
så väl som de ytterligare inflytande belopp af samma afgifter, Indika
enligt Riksdagens redan fattade beslut böra komma sjöförsvaret till
godo, må användas till ifrågavarande arbeten, Indika eljest skulle af
anslaget till flottans nybyggnad och underhåll bekostas, med förklarande
att deraf i främsta rummet skall utgå det till skeppsholmsbrons
iståndsättande erforderliga belopp samt den del af anskaffningskostnaden
för nya ångpannor till korvetten Balder, hvartill nämnda anslag
ej lemnar tillgång, och derefter så mycket af kostnaden för uppförande
af nytt tyghus vid flottans station i Carlskrona, som med återstoden
kan bestridas.
Sj öbeväringens vapenöfningar.
Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts framställning i afseende på
de anslag, Indika å femte hufvudtiteln erfordrades i följd af värnpligtsBih.
lili Bifall. Prot. 1887. SB. 1 siarn:. 1 Afd. 2*
[13o.l4.]
Sj öbeväringens
vapenöfningar.
10
Femte hufvudtiteln.
lagens tillämpning, anvisade nästlidet års Riksdag dels för sjöbeväringens
vapenöfningar å ordinarie stat ett förslagsanslag å 72,400 kronor,
dels ock till anskaffning af beklädnad och sängservis för sjöbevänligen
ett extra anslag för innevarande år å 71,000 kronor. Vid anmälan af
anslagsbehofvet för sjöbeväringens vapenöfningar yttrade marinförvaltningen
i fråga om beklädnaden, att kostnaden härför visserligen blefve
för första året jemförelsevis betydlig, men sedermera under eu längre
följd af år komme att inskränkas till erforderligt belopp för reparationer
och komplettering af persedlarna. Om i följd häraf kostnaden för
första anskaffningen af ifrågavarande beklädnadspersedlar bort, såsom
Eders Kongl. Maj:t föreslog och Riksdagen med godkännande deraf
beslöt, på extra stat anvisas, synes likväl den årligen återkommande
kostnaden för berörda ändamål böra i anslaget för sjöbeväringens
vapenöfningar på den ordinarie staten inbegripas; och jag anmodade,
med afseende härpå, marinförvaltningen att inkomma med uppgift på
den tillökning i anslaget för sjöbeväringens vapenöfningar, som för
beklädnaden åt värnpligtige vid flottan under år 1888 kunde anses
nödig. Till svar härå meddelade marin förvaltningen att erfarenhet
saknades för att med någon större grad af tillförlitlighet beräkna den
erforderliga ökningen i anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar för
reparation och komplettering af de vid flottan värnpligtiges beklädnad
under år 1888, men att med afseende derå att beklädnadspersedlarna
blifvit året förut nyanskaffade, berörda kostnad torde blifva jemförelsevis
obetydlig, samt anhöll till följd deraf att med afgifvande af den berörda
uppgiften måtte till ett kommande år få anstå och föreslog, att
kostnaden för reparation och komplettering af de vid flottan värnpligtiges
beklädnad för år 1888 måtte få utgå af förslagsanslaget till
sjöbeväringens vapenöfningar, hvilket i händelse af behof kunde få
öfverskridas. Då emellertid ifrågavarande anslag är beräknadt för aflöning
åt såväl befäl och underbefäl som värnpligtige samt för naturaunderhåll,
sjukvård, uppfordring och hemlof, samt inkasernering af de
värnpligtige, har jag ansett Riksdagens medgifvande för anslagets användande
jemväl för reparation och komplettering af beklädnaden vara
erforderligt.
Genom nådigt bref den 3 sistlidne December har Eders Kongl.
Maj:t fastställt af marinförvaltningen afgifvet förslag till beklädnadsoch
sängservisstat för flottans beväring, genom hvilken stat bland annat
föreskrifves, att den värnpligtige, som det önskar, må utaf den
fastställda beklädnaden sjelf ombesörja antingen endast strumpor och
Femte liufvudtiteln.
11
skodon eller endast alla öfriga persedlar eller ock hela beklädnaden,
mot en ersättning i ett för allt af 8 öre om dagen för strumpor och
skodon och 22 öre om dagen för alla öfriga persedlar eller tillsammans
30 öre om dagen för hela beklädnaden. Då antagligt är att en
del värnpligtige skola begagna sig af denna dem lemnade rättighet,
hvilken antagits blifva till ömsesidigt gagn för såväl kronan som den
värnpligtige, men inga medel finnas anvisade till bestridande af den ersättning,
som enligt förenämnda bestämmelser bör utgå till den, som
sjelf ombesörjer sin beklädnad, borde jemväl för detta ändamål det till
sjöbeväringens vapenöfningar anvisade anslag ökas. Då likväl äfven i
detta hänseende all erfarenhet saknas för bedömande af hvad, som
kan blifva för detta behof erforderligt, synes med framställning härom
böra för närvarande anstå och Riksdagens medgifvande i stället utverkas,
att äfven ifrågavarande beklädnadsersättning får från det redan
beviljade förslagsanslaget till sjöbeväringens vapenöfningar bestridas.
I öfverensstämmelse härmed täcktes Eders Kong!. Maj:t föreslå,
att Riksdagen medgifver, att det på ordinarie stat anvisade förslagsanslag
till sjöbeväringens vapenöfningar 72,400 kronor må användas,
förutom till de vid dess beviljande afsedda ändamål, jemväl till
reparation och komplettering af de värnpligtiges beklädnad äfvensom
till stadgad ersättning åt de värnpligtige, som sjelfva ombesörja sin
beklädnad eller någon del deraf; och
att detta medgifvande må få afse äfven innevarande år.
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.
Då inkomsttiteln fyr- och båkmedel för nu ifrågavarande statsregleringsperiod
beräknats likasom för innevarande år till 1,200,000
kronor, lärer penninganslaget till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
böra i riksstaten upptagas till enahanda belopp
och följaktligen anslaget, med ^beräkning af deri ingående friheter
och ersättningar, 409 kronor, utföras med 1,200,409 kronor, under
förutsättning derjemte att de å förenämnda inkomsttitel uppkommande
öfverskott fortfarande må såsom hittills få användas för de med anslaget
afsedda ändamål.
■ Uti en till Eders Kongl. Maj:t ställd skrift har öfverfyringeniören
m. m. Nils Gustaf von Heidenstam i underdånighet anhållit att, enär
han vid uppnådda 64 års ålder och etter 50-årig oafbruten anställning
[15.]
Lots- och fyrinrättningen.
[16.]
Pension åt öfverfyringeniören
N. G. von
Heidenstam.
12
Femte lmfvudtiteln.
i statens tjenst med anledning af ådragen sjuklighet önskade erhålla
afsked från sin innehafvande befattning, derest honom kunde beredas
en pension, som stode i billigt förhållande till hans innehafvande aflöningsförmåner,
5,000 kronor i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar,
Eders Kongl. Maj:t täcktes bevilja honom en fyllnadspension
till så stort belopp, att det, tillsammans med hvad honom från amiralitetskrigsmanskassan
tillkomme, uppginge till en summa af 4,000 kronor;
och har lotsstyrelsen uti häröfver den 15 Juni 1886 afgifvet utlåtande
anfört att, som sökanden till följd af sjuklighet vore urståndsatt
att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjenstepligter, hvadan
han ock med hänsyn såväl härtill som sin numera framskridna ålder
ofta måst söka tjenstledighet, hvaraf han jemväl vid tiden för utlåtandets
afgifvande var i åtnjutande, det icke mindre för lotsverket än för
honom sjelf vore fördelaktigt, om han ju förr dess hellre finge draga
sig tillbaka från den befattning i lotsverkets tjenst han i snart 28 år
på ett synnerligen förtjenstfull! och hedrande sätt beklädt; dervid styrelsen
tillika erinrat att den ringa jmnsion jemte fyllnadspension, som
hittills varit bestådd för öfverfyringeniörstjensten, eller 1,628 kronor,
stode i allt för stort missförhållande till den med nämnda befattning
förenade aflöning.
Af ett den 20 December 1886 dateradt läkarebetyg inliemtas dessutom
att von Hoidenstam, som lider af chronisk mag- och blåskatarrh
(catarrh. ventrieuli & vesiem urinar. + Hypertrofia prostatre), till följd
häraf för närvarande är o tjenstbar och under längre tid, möjligen för
den återstående lifstiden, kommer att förblifva mer eller mindre oförmögen
att sin tjenst såsom öfverfyringeniör bestrida.
Då jag vid föredragning den 9 Januari 1882 af frågan om reglering
af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel äfven framlade
förslag till förbättrad pensionering för, bland andra, tjenstemännen vid
lotsstyrelsen, till hvilka pensionerna fortfarande utginge i enlighet med
äldre bestämmelser, nemligen dels enligt reglementet för amiralitetskrigsmanskassan
af den 26 Oktober 1838 och dels, hvad fyllnadspensionen
anginge, enligt nådiga cirkuläret den 20 November 1860, uttalade
jag äfven den åsigt att kostnaden för den sålunda föreslagna
pensioneringen utöfver hvad som utginge från nämnda kassa lämpligen
syntes böra bestridas af samma medel, från hvilka öfriga kostnader
för lotsverket utginge, och då den sjöfarten ålagda fyr- och båkafgiften
vore afsedd till lots- och fyrinrättningarnes behöriga uppehållande och
dertill utan tvifvel jemväl måsto räknas kostnaderna för pensionering
af den personal, som egnat sina krafter åt lotsverkets tjenst, ansåg
Femte Imfyiultiteln.
13
jag mig böra tillstyrka användande af berörda afgift jemväl för sistnämnda
ändamål, synnerligast som andra styrelsegrenar af de för deras
verksamhet i allmänhet afsedda medel pensionerade sina löntagare. Enligt
pensioneringsförslaget skulle öfverfyringeniören vara förpligtad att
vid uppnådda 60 lefnads- och 30 tjensteår afgå från sin befattning
och skulle således pensionsbeloppet för von Heidenstam utgöra 4,000
kronor.
Den af Eders Kongl. Maj:ts i enlighet med mitt förslag gjorda
och af statsutskottet jemväl tillstyrkta framställning om förbättrad pensionering
af lotsstyrelsens tjenstemän blef emellertid icke af Riksdagen
bifallen och dessa tjenstemän qvarstå följaktligen med sina gamla pensionsförmåner,
men äro icke heller förpligtade att vid viss ålder från
tjensten afgå.
Enligt hvad ofvan anförts har von Heidenstam anmält sin önskan
att på grund af sjuklighet och tilltagande ålder få lemna sin innehafvande
befattning, derest en i förhållande till hans aflöningsförmåner
svarande pension kunde honom beredas, och det öfver hans helsotillstånd
afgifna läkarebetyget styrker ock hans behof af hvila från det
allmännas tjenst. I betraktande så väl häraf som af det inkomna utlåtandet
från lotsstyrelsen, i hvars yttrande om von Ideidenstams gagnande
verksamhet för fyrväsendet jag till alla delar instämmer, tvekar
jag icke heller att förorda hans begäran om högre pension än den han
efter nu gällande bestämmelser skulle, efter erhållet afsked, komma i
åtnjutande af. Det kan visserligen synas att medel till denna pensionsfylinad
borde begäras från allmänna indragningsstaten, men då lotsocli
fyrmedlen äro, såsom jag ofvan anfört, afsedda för lotsverkets
uppehållande och förkofran och härtill otvifvelaktigt äfven bör räknas
fördelen af att tjenstemännen vid uppnådd högre ålder och med aftagande
arbetskraft må kunna, mot åtnjutande af skälig pension, lemna
plats för yngre förmågor, vidhåller jag fortfarande min förut uttalade
åsigt att den pensionsfyllnad, som utöfver pensionen från amiralitetskrigsmanskassan
kan blifva dem tilldelad, bör utgå af samma medel.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
det Riksdagen måtte medgifva att öfverfyringeniören Nils Gustaf
von Heidenstam må från och med månaden näst efter den, i hvilken
han erhåller nådigt afsked, från lots- och fyrmedlen erhålla för sin
återstående lifstid en årlig pensionsfyllnad till så stort belopp, att densamma
tillhopa med pensionen från amiralitetskrigsmanskassan utgör
4,000 kronor, eller 2,372 kronor.
[17.]
Pension åt
öfver] otsen
C. Y. Kinnmans
enka.
14 Femte hufrucltiteln.
Framlidne öfverlotsen af lista graden inom Kalmar lotsfördelning
C. Y. Kinnmans enka Johanna Kinnman, född Malmsten, har uti ingifven
skrift i underdånighet anhållit att Eders Kongl. Maj:t täcktes,
i betraktande af hennes mans långvariga, nitiska och pligttrogna arbete
i statens tjenst samt den torftiga belägenhet, hvari hon och hennes barn
sig befunne, bereda henne för hennes återstående lifstid någon årlig pension
af allmänna medel utöfver det ringa gratial, hon egde uppbära
från amiralitetskrigsmanskassan; och inhemtas af de vid ansökningen
fogade handlingar och intyg:
att sökandens man, som var född den 23 Juni 1830, antagits i
statens tjenst den 3 Juni 1848 såsom underkanonier samt, efter vunnen
befordran till underkonstapel, blifvit anställd såsom fyrmästare vid
Häradsskärs fyrinrättning år 1863, hvarifrån han år 1867 förflyttats
till lotsåldermansbefattning vid Dalarö lotsplats och den 29 Mars 1881
blifvit befordrad till öfverlots af lista graden inom Kalmar lotsfördelning,
hvilken befattning han innehade vid sin död den 21 April 1883;
att sökanden, som vore född den 27 April 1834, icke hade annan
inkomst för sitt och en omyndig dotters uppehälle än ett årligt gratial
från amiralitetskrigsmanskassan till belopp af 90 kronor jemte den tillfälliga
nådegåfva, som uppå särskilda underdåniga ansökningar årligen
henne beviljats från lotsverkets medel och hvilken under de senare
åren utgått med 100 kronor hvarje gång samt
att hon, enligt ingifvet prestbetyg, befunne sig medellös.
Lotsstyrelsen, som blifvit öfver ansökningen hörd, har uti underdånigt
utlåtande den 19 Oktober 1886 — med förmälan att öfverlotsen
Kinnman under de 20 år han af sin nära 35-åriga tjenstetid varit anställd
vid lotsverket med synnerligt nit och framstående skicklighet
fullgjort sina åligganden, hvarför ock honom vid särskilda tillfällen varit
anförtrodt att bestrida lotsfördelningschefs- och lot.skaptenstjenst —
tillika ansett sig höra fästa uppmärksamheten derpå, att hans bana
afbröts innan han hunnit sörja för sina efterlefvandes framtid icke ens
på det sätt som numera, efter inrättandet af lotsverkets enskilda pensionskassa,
erbjödes lotsverkets personal, samt att han icke genom sin
befordran till öfverlots af lista graden vann någon förbättrad pensionsoch
gratialsrätt utan bibehöll den rätt han i sådant afseende förvärfvat
såsom lotsålderman; och då det voro synnerligen önskvärdt att enkår!
Kinnman, som med tilltagande ålder ännu mindre än hittills kunde
genom eget arbete förskaffa sig sitt uppehälle, bereddes ett bestämdt
årligt underhåll utöfver det otillräckliga gratial, som mannen genom
mångåriga inbetalningar förvärfvat, men några medel icke funnes i stat
Femte hufvudtiteln.
15
anvisade för dylikt ändamål, har lotsstyrelsen hemstält, huruvida icke,
med hänsyn till Kinnmans långvariga och väl vitsordade tjenstetid
samt hans enkas medellöshet, henne skulle kunna beredas en årlig
pension af 300 kronor att för hennes återstående lifstid utgå från allmänna
indragningsstateu.
Med afseende så väl å de vackra intyg, som afgifvits rörande
öfverlotsen Kinnmans i lifstiden visade tjenstduglighet och pligttrohet,
som ock. å den behjertans värda belägenhet, hvari hans enka sig befinner,
anser jag mig manad att tillstyrka hennes af lotsstyrelsen förordade
ansökning om något årligt understöd, men af skäl, som här
ofvan anförts beträffande fyllnadspensionen för öfverfyringeniören von
Heidenstam, anser jag icke att detta understöd, derest det beviljas,
bör utgå från allmänna indragningsstaten, utan sådana bidrag hvarom
nu är fråga, vare sig i form af pensionsfyllnad till personer i lotsverkets
tjenst eller understöd åt deras efterlefvande familjer, böra bekostas från
lotsverkets medel.
Jag får alltså hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
att Riksdagen ville medgifva det öfverlotsen af lista graden vid
Kalmar lotsplats C. V. Kinnmans enka Johanna Kinnman, född Malmsten,
måtte för sin återstående lifstid tilldelas ett årligt understöd af
300 kronor att utgå från lots- och fyrmedlen äfvensom att, i händelse
af bifall härtill, detta understöd måtte få utgå från och med år 1887.
Nautisk-meteorologiska byrån.
Till 1884 års Riksdag framstälde Eders Kongl. Maj:t på min hemställan
förslag att det å ordinarie stat uppförda anslaget för nautiskmeteorologiska
byrån, 9,000 kronor, måtte i riksstaten såsom reservationsanslag
uppföras, men Riksdagen biföll icke denna framställning,
emedan Riksdagen ansåg ett fast anslags förändrande till vare sig
reservations- eller förslagsanslag icke böra ske utan särdeles tvingande
skäl. Uti en till mig aflåten skrifvelse har styrelsen för nautisk-meteorologiska
byrån förnyat sin framställning om förenämnda förändring af
anslagets natur samt såsom skäl härför upprepat, att, då kostnaderna
dels för anskaffande af helt och hållet nya instrument eller af sådane
i stället för dem, som illa skadats eller gått förlorade, dels ock för
reparationer, icke kunde med någon grad af säkerhet på förhand beräknas,
det kunde inträffa att under vissa år öfverskott uppstode, som
[18-]
Nautiskmeteorologiska
bjfråu.
16
Femte liufvudtiteln.
[19.]
Skrifmaterialier
och expenser,
ved
m. m.
borde till statsverket återlevereras, men under andra deremot brist,
till hvars fyllande medel icke funnes att då påräkna, hvadan i sådant
fall framställning måste göras hos Eders Kong!. Maj:t om bristens betäckande
med medel från hufvudtitelns allmänna besparingar, och att
under sådana förhållanden de tillfälliga behållningarne icke kunde anses
såsom verkliga besparingar å anslaget.
Då, så vidt jag kan so, grunden för eif anslags bestämmande till
reservationsanslag måste vara den, att de utgifter som dermed skola
bestridas, om än i medeltal till beloppet beräkneliga, icke komma att
uppgå till samma belopp det ena året som det andra, hvilket, efter
hvad upplyst blifvit, just är förhållandet med en del af ifrågavarande
anslag, samt då jag i den omständigheten att ett sådant förhållande
vid anslagets första bestämmande möjligen blifvit förbisedt, icke kan
se någon anledning att icke sedermera härutinnan vidtaga en rättelse,
som antagligen skulle leda till bättre hushållning med anslaget och
förebygga särskilda framställningar om uppkomna bristers betäckande,
finner jag i dessa omständigheter ett fullt giltigt skäl att nu hemställa,
det Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att anslaget till nautisk-meteorologiska byrån 9,000 kronor må i
riksstaten såsom reservationsanslag uppföras.
I afseende på öfriga ordinarie anslag under femte liufvudtiteln har
jag ingen annan framställning att göra än att, till jemnande af hufvudtitelns
slutsumma, anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
m. m. må förhöjas från 47,012 kronor till 47,062 kronor.
Visserligen har Eders Kong! Maj:t genom nådigt beslut den 5
.November nästlidet år förordnat, att skeppsbyggeriafdelningen vid navigationsskolan
i Göteborg skall från och med den 1 Oktober innevarande
år skiljas från nämnda skola och tillsvidare vara förenad med
Chalmers tekniska läroanstalt derstädes, men då denna anordning skulle
definitivt vidtagas först sedan det visat sig, att de fördelar, som åsyftats,
genom förändringen vunnes, biföll Eders Kongl. Maj:t icke styrelsens
för nämnda läroanstalt framställning om öfverflyttning på åttonde
hufvudtiteln från anslaget till navigationsskolorna af det för
skeppsbyggeriafdelningen afsedda belopp, utan förordnade att marinförvaltningen
årligen skulle från berörda anslag till styrelsen för Chalmerska
läroanstalten utbetala ett belopp af 8,500 kronor jemte stadgadt
ålderstillägg till lärarne. Kommer framdeles beslut att fattas
derom att skeppsbyggeriafdelningens förening med oftanämnda läroanstalt
skall blifva stadigvarande, bör den föreslagna öfverflyttningen
Femte liufvudtiteln.
17
af anslagsbelopp från femte liufvudtiteln till den åttonde ega rum och
Riksdagens samtycke härtill begäras, men för närvarande föranleder
sagda förening icke någon förändring i anslaget till undervisningsanstalter
för sjöfart, hvilket derföre bör i riksstaten å femte liufvudtiteln
till oförändradt belopp uppföras.
I händelse af nådigt bifall till hvad jag ofvan anfört skulle, såsom
af bilagda förslag till stat synes, den ordinarie staten för år 1888,
med inberäknande af de för handelns behof under femte hufvudtiteln
anvisade anslag, komma att sluta på 6,060,000 kronor, hvilket belopp,
då summan af ordinarie anslagen för innevarande år utgör 5,980,400
kronor, visar en förhöjning i anslag af 79,600 kronor. Då likväl
genom mintillverkningspersonalens öfverflyttning på ordinarie stat det
hittills för denna personals aflöning på extra stat utgående anslag å
19,885 kronor 75 öre besparats, utgör den verkliga förhöjningen i utgifter
endast 59,714 kronor 25 öre.
Extra anslag.
Farty gsmateriel.
[20 0.21.]
Marinförvaltningen har, under förmälan att pansarbåten Svea nu- Fartygsmera
blifvit af Motala verkstads aktiebolag levererad till flottan och raatene1''
att behofvet af de för vårt försvar så vigtiga minbåtarne ännu icke
vore på långt när fyldt, i underdånighet hemställt att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja medel till anskaffande af:
dels en ny pansarbät af Sveas cert samt att, såvida densamma
skall kunna byggas för enahanda belopp som Svea, anslaget i sin helhet
2,868,000 kronor varder på en gång beviljadt, och deraf så mycket
som möjligt, förslagsvis 1,150,000 kronor, anvisadt för år 1888;
dels två första klassens minbåtar, hvardera beräknad att kosta
135,000 kronor, sålunda tillhopa 270,000 kronor.
Då emellertid statsverkets ställning ej lär medgifva anvisande af
så betydliga anslag utöfver den ordinarie riksstaten, och flera andra
sjöförsvarets behof måste tillgodoses, samt nedsättning i de begärda
anslagen för nästkommande år derföre är oundgänglig, torde hvad beträffar
fartygsmateriel anslaget till påbörjande af en ny pansarbåt
jemväl böra nedsättas och de föreslagna minbåtarnes antal minskas från
två till en.
Bill. till Riksd. Prof. 1887. Ii. 1 Sami. 1 Åfd,
3*
18
Femte hufvudtiteln.
Behofvet af pansarbåtar af samma cert som den nyligen färdigbygda
Svea i och för våra kusters försvar har af mig vid flera föregående
tillfällen framhållits, och så vidt jag kunnat uppfatta icke heller
blifvit af någon med fog bestridt, om än Riksdagen funnit godt afslå,
eller, såsom under öfverläggningarne derom i Andra Kammaren yttrades,
på ett år uppskjuta beviljandet af anslag till ett nytt dylikt fartyg
intilldess att det redan färdigbygda hunnit pröfvas.
Då jag nu går att göra förnyad framställning i detta hänseende,
anser jag mig derföre kunna inskränka mig till en kortfattad redogörelse
angående den erfarenhet, som under sistförflutna året vunnits
beträffande pansarfartyg och minfartyg i allmänhet, sedan jag likväl
först sökt bemöta de hufvud sakligaste skäl, som vid sistlidne års Riksdag
blifvit anförda mot beviljandet af anslag till den då föreslagna
pansarbåten.
Statsutskottet, som afstyrkte förslaget, yttrade dervid:
~»Då åsigterna ännu torde vara delade angående den för vårt sjöförsvar
lämpligaste typen för större pansarfartyg, och det enda större fartyg
aj denna cert, till hvars byggande Riksdagen beviljat anslag, ännu icke är
i fullständigt skick, samt erfarenhet sålunda saknas huruvida detta fartyg
verkligen kommer att uppfylla alla de förväntningar man fäst vid detsamma,
anser utskottet det mindre välbetänkt af Riksdagen att nu bevilja
ett sä betydligt belopp som det af Kongl. Maj:t här ofvan äskade —.»
Hvad först beträffar att åsigterna skulle vara delade angående den
för vårt sjöförsvar lämpligaste typen för större pansarfartyg, så vågar
jag bestrida detta påstående, såvidt bedömandet deraf beror af verkliga
fackmäns åsigt och af fartygets kostnad. Tvärtom hafva såväl svenska
som främmande länders auktoriteter härutinnan förklarat denna
typ synnerligen lämplig för våra förhållanden och endast uttalat sin
förvåning öfver att ett så effektivt krigsfartyg kunnat åstadkommas
till ett relativt så billigt pris, och hvad beträffar svenska flottans officerare
och ingeniörer råder derom, såvidt jag kunnat inhemta, endast
en mening och denna mycket fördelaktig, om äfven i mindre detaljfrågor
olika åsigter förefinnas; men hvar finnes väl den fartygstyp,
hvarom alla äro fullkomligt eniga?
Denna inom flottan rådande sällsynta enighet angående Sveas
lämplighet för kustförsvaret torde emellertid vara desto mera beaktansvärd,
som dylik enighet, såvidt man af kända och erkända fakta
kan döma, tillförene aldrig, åtminstone icke under detta århundrade,
ens närmelsevis förefunnits.
Hvad angår statsutskottets betänkligheter huruvida Svea skulle
Femte liufvudtiteln.
19
uppfylla de vid detta fartyg fastade förhoppningar, borde dessa betänkligheter
numera hafva fallit, sedan detta fartygs egenskaper af
sjöduglighet och manöverfärdighet samt en fart icke obetydligt öfverstigande
den kontraherade af 14 knop blifvit af vederbörande besigtningsman
och ett stort antal vid försöken närvarande fackmän konstaterade,
och hvilka egenskaper äfven jag varit i tillfälle att vitsorda.
Hvad artilleriet återigen beträffar, har pröfning af detsamma visserligen
ännu icke blifvit ombord å fartyget verkstäld, men torde
komma att ega rum, innan nu föreliggande fråga kommer till afgörande
inom Riksdagen. Redan nu kan likväl den upplysning meddelas,
att pansarbåten Svea har kraftigare bestyckning än något annat, vare
sig svenskt eller utländskt pansarfartyg af samma storlek, och att vid
i England verkstäld profskjutning i närvaro af en svenska flottans besigtningsofficer
dess kanoner, synnerligen de gröfre, åstadkommit icke
obetydligt större effekt än leveranskontraktet bestämde.
Med tornkanonerna erhölls med stridsladdning (113 kilogram) en
utgångshastighet af 646 meter (i stället för betingade 620), en större
hastighet än som med någon annan nu befintlig skeppskanon kan åstadkommas,
och vid en till 139 kilogram ökad laddning uppgick utgångshastigheten
till icke mindre än 698 meter eller 2,292 fot.
De förväntningar man i omförmälda hänseenden fäst vid detta fartyg
synas sålunda icke allenast fullt realiserade utan öfverträffade, och
de af utskottet anförda skäl för afslag numera undanröjda.
Äfven under öfverläggningen i kamrarne uttalades åtskilliga anmärkningar,
såsom
att Svea vore för liten att hålla öppna sjön och der följaktligen
icke syntes kunna uppfylla den roll, som vore henne tillämnad, men
återigen för stor att manövrera i skärgården;
att kostnaden för detta fartyg ginge till en och en half million
per kanon;
att, då det redan nu är otillräcklig tillgång på befäl, detta skulle
blifva fallet i ännu högre grad, om vi skaffade oss flera fartyg af
större dimensioner;
att då, enligt befästningskomiténs uppgift, en kanon i fast läge
endast kostade en femtedel af priset för en kanon på rörligt däck, det
ville synas som vore det ett mera betryggande system om minbåtarne
hade sitt skydd i strandbatterier eller fasta befästningar, än i flytande
pansarbåtar af oviss konstruktion, samt
att torpedobåten dödat pansaret och pansarbåtarnes tid sålunda
vore förbi.
20
Femte luifvndtiteln.
Om det än kan synas öfverflödigt att bemöta ofvanstående anmärkningar,
anser jag mig likväl, för den händelse möjligen å någon
af desamma skulle fästas afseende, böra deröfver yttra mig.
Påståendet att Svea är för liten att hålla öppna sjön är helt och
hållet ogrundad! Detta fartyg kan, om så skulle påfordras, trotsa
verldshafvens stormar lika väl som något annat fartyg och följaktligen
äfven i öppen sjö uppfylla sitt ändamål, hvilket utöfver hennes uppgift
i skärgården endast är att kunna förflytta sig till hvilken plats
som helst å våra kuster, der hennes närvaro erfordras. Hon är icke
heller för stor att navigera i skärgården, der hon på grund af sitt
ringa djupgående flyter fram genom de flesta farleder, som kunna
ifrågakomma, och kan med tillhjelp af sina tvenne propellrar manövrera
i de trångaste farvatten, hvilket liksom sjödugligheten blifvit. under
de verkställa profresorna på ett fullt tillfredsställande sätt ådagalagd!
Ätt
kostnaden för Svea skulle uppgå till en och en half million
kronor per kanon är uppenbarligen antingen ett räknefel eller beroende
af bristande sakkännedom. Detta fartyg är nemligen bestyckadt
med två 25 om. (29.75 tons) och fyra 15 cm. kanoner, således sex
gröfre pjeser förutom maskinkanoner, minattiralj m. m., under det att
hela dess kostnad icke öfverstiger 2,868,000 kronor.
Att vidare tillgången på befäl skulle blifva ännu otillräckligare än
för närvarande, om fartyg med större dimensioner byggdes, är icke
heller enligt med förhållandet. Det är icke de större modernare krigsfartygen,
som kräfva mycket befäl och manskap, men väl de föråldrade,
såväl stora som små fartygen och de oumbärliga öfningsfartygen.
Sålunda kräfver Svea icke större antal officerare än ångfregatten
Vanadis eller hvardera af ångkorvetterna Balder, Freja och
Saga samt segelkorvetterna Norrköping och Eugenie, af hvilka likväl
de tre förstnämnda äro omkring två tredjedelar och de öfriga endast
hälften så stora som Svea och, hvad detta sistnämnda fartygs
hela besättningsstyrka angår, är den endast omkring hälften så stor
som den, hvilken erfordras för fregatten Vanadis och hvardera af
de omnämnda segelkorvetterna samt icke obetydligt mindre än för
hvardera af de öfriga tre fartygen, på samma gång som Svea utan
synnerlig risk kunde upptaga strid mot alla de öfriga sex fartygen
tillhopa, ehuru dessa hafva en sammanlagd manskapsstyrka omkring
tio gånger större än Sveas. Dessutom äro de äldre fartygen i saknad
af nödigt skydd mot fiendens artilleri och handvapen, hvarigenom
manspillan å dessa måste blifva oerhördt mycket större.
Femte hufvudtitelii.
21
Hvad beträffar att i stället för pansarbåtar till minbåtarnes skydd
anlägga strandbatterier och fasta befästningar, så vill jag icke bestrida
att sådana kunde blifva mera betryggande än de få pansarbåtar vi
hafva utsigt att kunna förskaffa oss, detta dock endast under den förutsättning
att vi egde erforderliga medel till uppförande af dylika befästningar
å alla vigtigare punkter vid vår mer än 200 mil långa kust
samt manskap till deras försvar; ty skulle vi binda våra minbåtar vid
de få befästningar, som nu finnas eller som rimligtvis kunna komma
att uppföras, och hvilka naturligtvis vore af fienden kända och derföre
kunde undvikas, men lemnade hela den.öfriga kusten utan försvar, då
torde till och med en enda pansarbåt med ett hälft dussin minbåtar,
hvilka alla kunde förflyttas till den punkt, som för tillfället hotades,
vara till vida mera gagn för försvaret.
Endast tillvaron af dylika fartyg och ovissheten om och hvar desamma
kunde befinna sig, skulle otvifvelaktigt ingifva en annalkande
fiende större betänkligheter och fördröja hans rörelser.
Hvad slutligen vidkommer att torpedobåten döda pansaret och
att pansarfartygens tid vore förbi, synas visserligen en igt från olika
håll ingångna meddelanden dessa åsigter åtminstone i Frankrike vunnit
många om än tillfälliga anhängare, deribland flera framstående
män såväl inom som utom franska marinen. Franska republikens sjöminister,
amiral Aube, som äfven för en tid hyllade denna åsigt, instälde
derför år 1885 byggandet af pansarfartyg, men ansåg sig, innan
mera omfattande reformer vidtoges, böra anställa försök i större
skala än hvad dessförinnan egt rum. Dessa försök, som anställdes
förliden sommar i Medelhafvet, utföllo dock helt annorlunda än bemälde
minister beräknat, ehuru minbåtarne understöddes af ett pansarfartyg
och tre kryssare samt den mot dessa opererande pansareskadern
icke var så sammansatt som amiral Aubes motståndare ansågo
att den ''under ett kommande krig borde vara. Af 21 minbåtar voro
nemligen vid öfningarnes slut endast 4 i brukbart skick oaktadt det
blott varit fråga om fredliga manövrer.
Om således, enligt hvad i derom afgifven rapport säges, utgången
blifvit ett nederlag för den imaginära minbåt, som skulle omöjliggöra
pansarfartygens uppträdande, så har den dock visat att minbåten, sedan
en del olägenheter blifvit afhjelpta, är ett vapen, som under ett framtida
sjökrig kommer att spela en stor roll och tvinga en flotta att vidtaga
särskilda försvarsåtgärder och försigtighetsmått, men endast under
det vilkor att dessa båtar, äfven då de användas för kustförsvar, äro
22
Femte hufvudtiteln.
understödda af pansarfartyg, såvida de skola med någon utsigt till
framgång kunna upptaga striden mot dylika fartyg.
Befälhafvarne för de vid ofvannämnda manövrer opererande afdelningarne
hafva äfven båda uttalat sig för fortsatt anskaffning af pansarfartyg
och ingen torde numera i Frankrike yrka på inställande af sådana
fartygs byggande.
En kommission, som i Frankrike nedsatfes för att yttra sig öfver
meranämnda öfningar, kom likaledes till det resultat att minbåtarne
endast hafva, någon betydelse, då de äro under skydd af pansarfartyg,
hvilka fortfarande komma att blifva hufvudvapnet.
I det af deputerade kammaren nedsatta utskott bar jemväl amiral
Aube förklarat, att enligt hans mening borde man icke allenast fortsätta
det för en tid nedlagda arbetet på påbörjade pansarfartyg utan
äfven sätta nya af samma storlek (7,000 å 8,000 tons) i arbete. Enahanda
åsigt bar äfven uttalats af herr Ménard-Dorian, hvilken sjöministern
skickat att såsom sin representant öfvervara manövrerna.
Han yttrar nämligen att man måste fortsätta att bygga torpedobåtar
och söka förbättra dem, men att det vore farligt ätt uppgifva byggandet
af pansarfartyg, alldenstund det ännu vore obevisadt att deras tid
vore iörbi, hvarföre han på det enträgnaste tillstyrkte utskottet att
föreslå anskaffandet af nya pansarfartyg.
Angående de öfningar som förliden sommar, bland annat jemväl
i enahanda syfte, nemligen bedömandet af pansarbåtars och minbåtars
relativa betydelse, utfördes bär i landet, rapporterar eskaderchefen:
»Vid hvarje stridsöfning, hvaruti minbåtarne deltaga, visar sig tydligen
behofvet af att på något sätt bringa detta bräckliga, men på samma
gång oerhördt kraftiga vapen till att, innan det utsättes för att oskadliggöras
af artillerielden, komma sin fiende så nära att minorna hinna
afskjutas. Snabbeldens verkan utsträckes ju genom ökade initialhastigheter
till allt längre afstånd, derjemte ökas antalet kulsprutor’ och
revolverkanoner in. fl. ombord å örlogsfartygen. Minbåtarne blifva derföre
utsatta för en allt farligare eld, mot hvilken de icke hafva annat
skydd än sin ringa träffyta och sin snabbhet. Det synes mig sannolikt
att den gräns snart är uppnådd utöfver hvilken snabbheten icke
kan uppdrifvas. Deremot har träffytan all utsigt att ökas med de
större fordringar på sjöduglighet och sjelfständighet, som mer och mer
ställas på minbåtarne. Af dessa skäl synes det mig tydligt att det är
omöjligt att uttaga full verkan emot fienden af ett antal minbåtar, med
mindre man eger några pansarbåtar för att sätta minbåtarne i stånd
att utan allt för stor risk komma fienden tillräckligt nära.
Femte kufvudtiteln.
23
Det synes mig således aldeles oundvikligt att minbåtar beledsagas
att ett antal pansarbåtar, då de skola framgå till anfall.»
Såväl i England som Ryssland, Österrike och Italien fortgår liksom
numera i Frankrike byggandet af pansarfartyg, ehuru af vida större
dimensioner än Sveas. Endast i Tyskland synes man utan att hafva
frångått byggandet af större fartyg adopterat ett system, tydligen närmande
sig Sveatypen, nemligen s. k. pansrade kanonbåtar, livilka till
ett antal af 10 äro föreslagna till försvar af flodmynningarne, och beräknade
att kosta 3 millioner mark hvardera eller ungefär detsamma
som Svea.
På grund af hvad sålunda är anfördt och då jag fortfarande vidhåller
att byggandet af såväl pansarbåtar som minbåtar äfven hos oss
icke bör försummas, får jag underdånigst hemställa att Eders Kongl.
Maj:t täcktes af Riksdagen begära:
dels 2,868,000 kronor till byggande af en pansarbåt af Sveas cert,
hvarvid den af marinförvaltningen för år 1888 föreslagna summan torde
kunna nedsättas till 700,000 kr.
dels till anskaffande af en l:a klassens minbåt 135,000 kronor.
Artillerimateriel.
[22o.23.]
Anskaffningen af den för flottans fartyg och sjöbefästningarne vid ArtiiieriCarlskrona
nu erforderliga artillerimateriel har af marinförvaltningen matenelupptagits
till en kostnad af 1,002,400 kronor, men förvaltningen har
emellertid ansett sig böra för år 1888 hemställa om anvisande för i
fråga varande ändamål af allenast 300,000 kronor, deraf för flottans
fartyg 200,000 kronor och för sjöbefästningarna vid Carlskrona 100,000
kronor.
Hvad den för flottans fartyg behöfliga artillerimateriel angår har
marinförvaltningen anfört, att bland de i sådant afseende för år 1887
anmälda behof upptagits:
1,650 repetergevär å 50 kr.......................................................... 82,500: —
900 revolvrar » 35 ».............................................................. 30,500: —
brunt krut............................................................................................. 60,000: —
Då emellertid sistlidne års Riksdag för artillerimateriel anslog ett
vida mindre belopp än hvad af marinförvaltningen blifvit föreslaget,
har nyssnämnda behof icke i vidsträcktare mån kunnat fyllas än att
af detta anslag anvisats medel till anskaffning af 600 revolvrar för
21,450 kronor och 10,000 kg. brunt krut för 30,500 kronor. Sålunda
24
Femte hnfrndtiteln.
qvarst-ode behofvet af — förutom en del annan materiel — repetergevär,
ökadt antal revolvrar och större qvantitet brunt krut, hvarför kostnaden
beräknades till följande belopp, nemligen:
för 1,650 repetergevär å 50 kr................................................... 82,500: —
» 300 revolvrar, hvilka till följd af förhöjdt upphand-.
lingspris numera måste upptagas till 40 kr. stycket 12,000: —
» brunt krut med kärl ......................................................... 29,500: —
tillhopa kr. 124,000: —;
och har marinförvaltningen anmält att, förutom nämnda
summa, erfordrades till anskaffning af kanoner, lavetter,
projektiler, kulsprutor m. m. kr. 359,990: —
hvarutaf likväl, vid det förhållande att anskaffningen
af denna kompletteringsmateriel utan större olägenhet
kunde fördelas på flera år, för år 1888 vore behöfligt
ett belopp af.......................................................................... 76,000: —;
hemställande marinförvaltningen alltså om extra anslag
för i fråga varande ändamål af...................................kr. 200,000:.-—-.
Beträffande artillerimateriel för sjöbefästningarna vid Carlskrona
har marinförvaltningen anmält, att den materiel, som på grund af nu
gällande bestyckningsplan för Kungsholms fästning och befästningarne
vid Hästholmen ytterligare erfordrades, beräknats medföra en kostnad
af 518,410 kronor. Ehuruväl denna anskaffning syntes vara för försvaret
oundviklig och ej böra anstå på obestämd tid, har marinförvaltningen
likväl ansett anskaffningen af i fråga varande materiel kunna
fördelas på fem år och fördenskull hemstält om ett extra anslag för
år 1888 af 100,000 kronor.
I sammanhang med ofvanberörda framställningar har marinförvaltningen
omförmält att, sedan 1884 års Riksdag beviljat ett extra anslag
af 246,400 kronor till artilleri- och utredningsmateriel för redan befintliga
fartyg, samt Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 23 Maj
1884 af berörda belopp stält till marinförvaltningens förfogande 82,500
kronor för anskaffande af 11 st. 12 cm kanoner, så hade vid anskaffningen
af dessa kanoner genom opåräknad prisnedsättning uppstått en
behållning af omkring 27,000 kronor, hvilken tillgång syntes böra användas
för tillgodoseende af behofvet utaf artillerimateriel för flottans
fartyg, utöfver hvad. för sådant ändamål blifvit såsom extra anslag
begär dt.
Femte hufrudtiteln.
25
Det vore visserligen högeligen önskligt att kunna föreslå Eders
Kongl. Maj:t att af Riksdagen begära hela den af marinförvaltningen
föreslagna anslagssumma, men med afseende å nödvändigheten att,
såsom förut är nämndt, för närvarande så vidt möjligt begränsa beloppen
af de extra anslagen för sjöförsvarets behof nödgas jag tillstyrka nedsättning
i detta anslag från begärda 300,000 till 100,000 kronor, dock
att derutöfver måtte för ifrågavarande ändamål jemväl få användas
ofvanberörda behållning af 27,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes göra framställning
till Riksdagen
att till artillerimateriel för år 1888 anvisa å extra stat kr. 100,000,
samt att det öfverskott af 27,000 kronor, som uppkommit å det
genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 23 Maj 1884 till marinförvaltningens
förfogande stälda belopp af 82,500 kronor för anskaffande
af 11 st. 12 cm kanoner, må få användas till anskaffning af artillerimateriel
för flottans fartyg.
Minväsendet.
Rörliga minförsvaret. Uti sin skrifvelse angående behofvet af extra
anslag anmäler marinförvaltningen att, för att med endast en utredning
af sjelfgående minor förse de minfartyg och båtar vi redan ega samt
de två första klassens minbåtar, till hvilkas byggande marinförvaltningen
föreslagit att af innevarande års Riksdag anslag skulle äskas,
erfordras, utöfver det antal minor, som redan finnas och med tillgängliga
medel kunna anskaffas, 28 stycken 14 tums sjelfgående minor,
hvardera beräknad att kosta 9,000 kronor eller tillsammans 252,000
kronor, hvilket belopp marinförvaltningen föreslår måtte för detta
ändamål begäras.
Då likväl, på sätt jag här ofvan hemställt, Eders Kongl. Maj:t af
innevarande års Riksdag skulle begära anslag till endast en minbåt,
kan det af marinförvaltningen beräknade antalet minor nedsättas till
24, och får jag underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t till
anskaffande af sistnämnda antal 14-tums sjelfgående minor måtte af
Riksdagen begära ett extra anslag för år 1888 af 216,000 kronor.
Fasta minförsvaret. I afseende på det fasta minförsvaret bär
marinförvaltningen hemställt, att anslag till följande ändamål måtte
begäras:
Bill. till Riksd. Prof. 1887. 11. 1 Sami. 1 Afd. 4*
[24.]
Rörliga minförsvaret.
Fasta minförsvaret.
26
Femte hufvudtiteln.
[25.]
Tand- och
syftstationer.
[26.]
Minväsendets
utveckling.
Till anskaffning af reservmateriel och inventarier......... kr.
Till anläggande af två syftstationer vid vestra inloppet
till Carlskrona .................................................v...... »
Till anläggande af tänd- och syftstationer vid Oskar
Fredriksborg och Vaxholm............................................. »
Till anskaffning af elektriska kablar ........................... >>
Till mintillverkningspersonalens aflöning det hittills
utgående beloppet 19,885 kronor 75 öre ökadt med
aflöning till en miningeniör vid Carlskrona station
eller till................................................................................. »
Till minväsendets utveckling ........................... )''
55,000: —
24,000: —
58,300: —
25,000: —
23,885: 75.
15,000: —
Tillhopa kr. 201,185: 75.
Huru önskvärd! det än vore att samtliga ofvannämnda behof kunde
tillgodoses, måste likväl, med afseende på angelägenheten att, på sätt
jag redan förut framhållit, begränsa utgifterna inom de beräknade
statsinkomsternas belopp, med en del af de föreslagna anskaffningarne
och arbetena anstå till ett annat år. De som sålunda med minsta
olägenheten synas mig kunna undanskjutas äro:
anslag till reservmateriel,
anslag till anläggande af syftstationer vid vestra inloppet till
Carlskrona, enär detta, om så skulle erfordras, kan spärras medelst
kontaktminor, samt
anslag till elektriska kablar.
Deremot anser jag att, då minspärrningarne vid Oskar Fredriksborg
och Vaxholm i öfrigt kunna sättas i fullständigt skick, de derstädes
för försvaret erforderliga tänd- och syftstationer så snart som
möjligt böra anläggas, emedan minspärrningar derstädes eljest äro
utan betydelse och angeläget synes vara, att den inre försvarslinien
i första hand ordnas; hvarföre jag hemställer att Eders Kongl. Maj:t
ville för nämnda ändamål af Riksdagen för år 1888 äska det härför
behöfliga anslag 58,300 kronor.
Genom mintillverkningspersonalens öfverflyttning på ordinarie stat,
på sätt jag här ofvan i fråga om sjömanskårens omorganisation föreslagit,
samt då jag jemväl på ordinarie stat upptagit aflöning till 2
miningeniör er, deraf en vid Stockholms och en vid Carlskrona station,
kommer det af marinförvaltningen för dessa behof ifrågasatta extra
anslag icke att här upptagas; hvaremot för minväsendets utveckling
opaginerad Kontrollera mot PDF
Femte Iiufviultiteln.
07
U I
ett mindre anslag hädanefter som hittills bör å extra stat uppföras,
hvilket anslag jag till jemnande af extra anslagens slutsumma föreslår
till 6,517 kronor 70 öre.
Med tillämpning af det nu anförda skulle i stället för de af marinförvaltningen
föreslagna 201,185 kronor 75 öre för det fasta minförsvaret
under år 1888 på extra stat uppföras allenast 64,817 kronor
70 öre.
Fullbordande af ett minskjul. Till byggande af ett minskjul vid
Stockholms station, afsedt för förvaring under vintern af stationens
minbåtar, beviljade nästlidet års Riksdag ett belopp af 107,600 kronor
samt anvisade, då anslaget ansågs utan olägenhet kunna på två år fördelas,
häraf för innevarande år halfva beloppet 53,800 kronor. Till
fullbordande af ifrågavarande byggnad bör alltså återstoden af det
beviljade anslaget för år 1888 anvisas och jag får fördenskull underdånigst
anhålla att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till
fullbordande af det beslutade minskjulet vid Stockholms station på extra
stat för år 1888 anvisa ett anslag af 53,800 kronor.
Ersättningar och anskaffningar för försvaret af Fårösund.
Uti mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet den 11
Januari 1886 angående reglering af utgifterna under riksstatens femte
hufvudtitel hemstälde jag att till ersättningar och anskaffningar för
försvaret af Fårösund en summa af 376,000 kronor, hvilken af oförutsedda
behof föranledda betydliga utgift skäligen icke borde belasta
samma hufvudtitel, måtte utom densamma af Riksdagen äskas, och
blef den af Eders Kongl. Maj:t med anledning häraf gjorda framställning
äfven bifallen. Uti förenämnda summa ingick äfven ett belopp
af 45,854 kronor 99 öre för åtskilliga på grund af särskilda nådiga
bref genom fortifikationens försorg dels redan utförda dels oafslutade
befästnings- och andra arbeten vid Fårösund, hvaremot kostnaden för
expropriation af mark för samma befästningar, kanonbäddningar, kruthus
m. in., såsom då ännu okänd, ansågs böra framdeles till ersättande
anmälas.
Enligt hvad arméförvaltningen uti skrifvelse den 7 sistlidne December
tillkännagifvit, uppgår summan af de utaf fortifikationen bestridda
utgifter till 67,306 kronor 29 öre, deraf för kanonbäddningarne
9,087 kronor 43 öre samt för kruthuset 5,769 kronor 29 öre, hvadan,
[27.]
Fullbordande
af ett nrinskjul.
[28o.29.]
Ersättningar
och anskaffningar
för
försvaret af
Fårösund.
28
Femte lmfvudtiteln.
efter afdrag af 140 kronor, som influtit för försåldt virke och skogsaffall,
utöfver redan beräknade 45,854 kronor 99 öre erfordras ytterligare
21,311 kronor 30 öre till ersättande af de sålunda af fortifikationen
utbetalda förskott. Härtill bör ock läggas eu summa af 500
kronor, som enligt kontrakt med entreprenören af kruthusbyggnaden
vid slutliqviden innehållits för att till honom utbetalas först sedan den
tid af ett år förflutit hvarunder entreprenören är skyldig att för byggnadens
bestånd ansvara. Ersättningssumman till fortifikationen kommer
således i sjelfva verket att uppgå till 21,811 kronor 30 öre.
Af de arbeten, som blifvit anbefalda till utförande, återstå ännu
upprensning af norra inloppet till Fårösund till sådant djup att det
kan begagnas af flottans mindre djupgående fartyg, samt expropriation
af erforderlig mark för befästningarne. I afseende å förstnämnda arbete
torde jag få upplysa, att marinförvaltningen på grund af lemnadt,
nådigt bemyndigande uppgjort kontrakt med ingeniören S. Jehander
om upprensning af nämnda farled till ett pris icke öfverstigande 12,000
kronor äfvensom att arbetet, hvilket enligt kontraktet skall vara färdigt
senast före den 1 Juli innevarande år, redan är till hälften fullbordadt.
Kostnaden för expropriation af marken, hvilken förrättning, enligt
hvad upplyst blifvit, icke lärer kunna företagas förr än under instundande
vår, kan deremot icke nu uppgifvas utan torde framdeles få
anmälas till ersättning.
Men utöfver de sålunda redan anbefalda arbeten erfordras ytterligare
anordningar och anskaffningar vid Fårösund, för hvilka behof
jag nu får i underdånighet redogöra.
Med anledning af min uti embetsskrifvelse den 6 sistlidne Augusti
till marinförvaltningen gjorda anmodan att, efter vederbörandes hörande,
inkomna med förslag angående dels den bevakning, som för tillsyn af
befästningarne vid Fårösund der borde finnas och huru åt denna skulle
beredas lämplig bostad, dels åtgärder för vården och skyddet af dessa
befästningar och deras bestyckning, dels de vidare anordningar, som
möjligen kunde finnas erforderliga, för att befästningarna samt förråden
med dithörande byggnader och inrättningar skulle komma i det
fullständiga skick, som med deras ändamål afväges, inkom marinförvaltningen
den 9 derpåföljde november med de af stationsmyndigheterna
i Stockholm afgifna, af ritningar och kostnadsförslag åtföljda
yttranden i berörda hänseenden äfvensom med eget anförande i ämnet,
och inhemtas af dessa handlingar hufvudsakligen:
att för bevakningspersonalen, som enligt stationsbefälhafvarens
af marinförvaltningen biträdda förslag borde utgöras af en i tjenst
Femte hufvudtiteln.
29
varande eller pensionerad underofficer af flottan, en vapensmed eller
en eljest i vapensmedsyrket tillräckligt hemmastadd man, för vård af
dyrbarare och ömtåligare delar af kanonmekanismer och lavettage, samt
en vaktkarl, erfordrades ett boningshus af trä, innehållande 2 rum och
1 kök till underofficeren, 1 rum och 1 kök till hvar och en af den
öfriga personalen samt 1 rum med eldstad för förvarande af nämnda
artillerimateriel;
att, utom det för minmaterielen afsedda nybyggda förrådshuset,
erfordrades ett hus för vågning och förvaring af projektiler och öfrig
artillerimateriel;
att den till minförrådshuset ledande brygga borde fullbordas medelst
landfästes anbringande samt bryggans förseende med 2:ne spår
för att derigenom kunna påskynda inlastningar af minmateriel, då
spärrningar med minlinier skulle utföras;
att materialier, bestående af jernvägsskenor, till blindering af tändstationernas
tak äfvensom till täckning af håltraverserna i batterierna
I och III borde anskaffas;
att ammunitionsförrådet borde fullständigas till det antal granater,
skrå, karduser, perkussionsrör in. in., som funnes bestämdt uti den af
marin förvaltningen faststälda utredning för batterierna vid Fårösund
äfvensom
att en del på särskilda förteckningar upptagna inventarier för
min- och artilleridepartementen, transportvagn för krut samt en mindre
båt för bevakningspersonalen borde anskaffas.
Kostnaden för de sålunda anmälda nya behofven har beräknats
till följande belopp:
för boningshus åt bevakningspersonalen m. m......................... 14,500:
» hus för projektiler...................................................................... 3,500
* fullbordande af bryggan till minförrådshuset..................... 2,600
» täckningsmaterialier..................................................................... 11,633
)> ammunitionsutredning................................................................. 11,968
» inventarier för mindepartementet............................................ 1,194
» d:o för artilleridepartementet .................................... 805
» en transportvagn........................................................................... 100
» en mindre båt för bevakningspersonalen.............................. 271
tillsammans kr. 46,571
Under den tid arbetena pågått vid Fårösund och äfven efter deras
fullbordande har tillsynen öfver den tid efter annan ditförda, flottan
tillhörande krigsmateriel varit uppdragen dels åt en underofficer vid
30
Femte lmfvudtiteln.
Gotlands nationalbeväring och dels åt en underofficer vid flottans härvarande
station, hvilken senares kommendering ännu fortfar. Men då
vården och tillsynen öfver den redan befintliga dyrbara materielen icke
kan med full trygghet och för längre tid uppdragas åt en enda person
och detta ännu mindre kan ske, om samma materiel, såsom här ofvan
framstälts, blifver ytterligare tillökad, anser jag, lika med marinförvaltningen,
att bevakningspersonalen bör förstärkas till det uppgifna antalet
af tre personer, och är dervid af synnerlig vigt att erhålla en i
vapensmedsyrket kunnig person för vård och tillsyn öfver de dyrbara
och ömtåliga kanonmekanismerna. Hittills har, om ock med svårighet,
bostad kunnat beredas vid Fårösund för den derstädes nu stationerade
underofficeren, hvars kommendering också endast är att betrakta såsom
tillfällig; men, derest en bevakning, hvars åligganden skola fortgå år
från år, kommer att anställas, måste, om densamma skall kunna till
afsedt gagn fullgöra sina skyldigheter, en mera fast och ordnad bostad
beredas dem än hvad som varit nödvändigt med afseende å en för
någon kortare tid beordrad person. Jag anser således att det är af
högsta vigt att ett lämpligt boningshus, hvartill ritningar och kostnadsförslag
finnas uppgjorda, blifver för den nu ifrågasatta bevakningspersonalen
vid Fårösund uppfördt. Emot öfriga af marinförvaltningen
och stationsmyndigheterna såsom behöfliga anmälda anskaffningar och
anordningar äfvensom de derför beräknade kostnader har jag icke
heller något att erinra utan får desamma tillstyrka.
Under förutsättning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall till ofvanstående
framställning får jag alltså tillstyrka att Eders Kongl. Majds
täcktes hos Riksdagen såsom extra anslag för år 1888 begära:
dels till bestridande af återstående kostnader för redan anbefalda arbeten
vid Fårösund nemligen:
ersättning åt fortifikationen för förskottsvis utbetalda medel för
flottans behof.................................................. 21,811: 30.
upprensning af norra inloppet till Fårösund 12,000: — 33 811 • 30
dels till nybyggnader och andra anskaffningar derstädes ... 46,571: —
Sammanlagda summan af de för år 1888 erforderliga extra ordinarie
anslag under femte lmfvudtiteln skulle alltså, såsom af ofvannämnda
förslag till stat synes, utgöra 1,400,000 kronor.
Slutligen torde jag böra omförmäla att marin förvaltningen föreslagit
framställningar om extra anslag dels för tillbyggnad af underbefälsskolans
hus i Carlskrona, 177,300 kronor, deraf för år 1888
125,000 kronor, dels ock till kajbyggnad och strandskoning å flottans
Femte hufvudtiteln.
31
varf i Stockholm tillhopa 55,000 kronor; men ehuru båda dessa arbeten
äro väl behöfliga, måste de dock för närvarande stå tillbaka för
de vida vigtigare behofven af krigsmateriel, hvilka, såsom af det föregående
synes, endast kunnat till de aldra nödvändigaste delarne tillgodoses.
Hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel äfvensom i öfrigt yttrat och
hemstält täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
af statsrådets öfrige ledamöter, i nåder gilla, med
befallning tillika att utdrag af detta protokoll skulle
till finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid
författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till
Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.
In fidem
F. Wrangel.
32
Femte liufvudtiteln
Stat
för Femte Hufviultiteln år 1888.
Departementet och öfverstyrelsen.
Departementschefen ....................................
Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli
samt kommandoexpeditionen..................
Marinförvaltningen ....................................
S:gr
Flottans personal.
Aflöning för flottans kårer och stater:
Nuvarande anslag............ 1,211,184: —
Tillkommer:
Till utbildande af reservbefäl 13,350: —
» aflöning åt 2 miningeniörer 8,000: —
» påbörjande af sjömanskårens
uppsättning......... 67,000: —
» aflöning till mintillverk
ningspersonalen
......... 13,200: —
Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge
län och Södra Möre härad af Kalmar
län ...................................................
C
Alderstillägg förslagsanslag ........................
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,
reservationsanslag....................................
Naturaunderhåll, förslagsanslag.....................
Båtsmansindelningen .................................
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären,
förslagsanslag .......................................
S:gr
Flottans materiel.
Flottans nybyggnad och underhåll, reservationsanslag
...................................................
Transport
Anvisning
kontant.
i
Indelning ocli dermed
jemförlig anvisning
på förslag.
Friheter. | Ersättningar.
Summa.
Summa
Summarum.
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
ö.
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
17,000
—
—
—
—
—
17,000
—
26,300
_
_
_
—
26,800
—
38,600
—
—
—
—
38,600
_
82,400
—
—
—
—
-
82,400
—
82,400
—
1,312,734
1,312,734
114,000
114,000
32,000
—
—
—
—
—
32,000
—
287,500
—
—
—
—
—
287,500
—
452,450
—
—
—
—
—
452,450
—
—
—
75,500
—
26,400
—
101,900
—
140.000
—
—
—
—
—
140,000
—
2,338,684
—
75,500
—
26,400
—
2,440,584
—
2,440,584
_
1,200,000
1,200,000
1,200,000
1
i I
•-
—
——
—
—
3,722,984
—
Femte hufnultiteln,
33
Anvisning
kontant.
i
Indelning och dermed
jemförlig anvisning
på förslag.
Summa.
Summa
Summarum
Friheter.
Ersättningar.
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
ö.
Transport
—
—
—
—
—
—
—
—
3,722,984
—
Diverse anslag-.
Flottans öfningar, reservationsanslag ............
670,000
—
\_
—
—
—
670,000
—
Sjöbeväringens vaptoöfningar, förslagsanslag...
Undervisningsverken:
72,400
—
—
—
—
—
72,400
—
Sjökrigsskolan................. 31,040: ■—
Skeppsgosseskolan ............ 8,780: —
39,820
39,820
Sj ökarte verket, reservationsanslag..................
Stipendier åt sjöofficerare under anställning i
60,000
—
—
—
—
—
60,000
—
utländsk tjenst eller kommendering utrikes...
15,000
-—
—
—
—
15,000
—
Durchmarschkostnader, reservationsanslag .....
30,000
—
-—-
—
—
—
30,000
—
Sjukvård..................................................
39,000
—
—
—
—
—
39,000
—
Diverse behof.............................................
19,175
—
-—
—
—-
—
19,175
—
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för-
15,000
—
—
—
—
—
15,000
—
slagsanslag.............................................
47,062
—
-—
—
—
—
47,062
—
Extra utgifter ..........................................
12,500
—
—
—
—
—
12,500
—
S:gr
1,019,957
—
—
—
—
—
1,019,957
—
1,019,957
—
Summa för sjöförsvaret
4,641,041
—
75,500
—
26,400
—
---
—
4,742,941
—
Handeln.
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsan-
stalterna, reservationsanslag ....................
1,200,000
—
405
—
4
—
1,200,409
—
Undervisningsanstalter för sjöfart..................
94,650
—
—
—
—
—
94,650
—
Nautisk-meteorologiska byrån, reservationsanslag
O
Alderstillägg för personalen vid undervisnings-
9,000
—
—
—
9,000
—
anstalterna för sjöfart och föreståndaren för
nautisk-meteorologiska byrån, förslagsanslag
13,000
13,000
Summa för handeln
1,316,650
—
405
—
4
—
1,317,059
-
1,317,059
—
Summa för 5:te hufvudtiteln
5,957,691
—
75,905
—
26,404
—
—
—
6,060,000
—
5*
34
Femte hufvudtiteln
Kronor.
Ö.
Extra ordinarie anslag.
Till genomförande under år 1888 af löneregleringen för flottan...................................................
» påbörjande af en pansarbåt.............................................................................................
50,000
—
700,000
—
» anskaffning af en l:a klassens minbåt...........:................................................................
O
O
io''
r—H
—
» artillorimateriol...........................................................................................................
100,000
—
» anskaffande af sjelfgående minor ..................................................................................
216,000
—
» tänd- och syftstationer vid Oscar Fredriksborg och Waxholm......................................•.......
58,300
—
» minväsendets utveckling...............................................................................................
6,517
70
i) fullbordande af ett minskjul vid Stockholms station ........................................................
53,800
—
» ersättning af kostnader för redan beslutade arbeten vid Fårösund ......................................
33,811
30
» nybyggnader och anskaffningar derstädes ........................................................................
46,571
—
Summa
1,400,000
—
Stockholm, K. L. Beckman, 1887.
Sjette hufvudtiteln.
Protokoll öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Körningen i Statsrådet å Stockholms slott den 25
April 1887.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Tiiemptander,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Eiirensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna och
friherre Tamm.
Departementschefen Statsrådet von Krusenstjerna anhöll i underdånighet
att få underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om
reglerandet af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel. Efter
erinran att de förslag, departementschefen nu komme att framlägga, i
de flesta delarne vore fullkomligt öfverensstämmande med hvad han
föreslagit till statsrådsprotokollet den 12 sistlidne Januari och som då
af Kongl. Maj:t godkändes, anhöll departementschefen att förty vid
de flesta anslagstitlarne få upprepa hvad han nämnde dag anfört samt
yttrade härefter beträffande:
Bih. till Bibel. Prof. 1887. It. 1 Sand. 1 Afd. 1 Jliift.
1
2
Sjette Imfnidtiteln.
Kommerskollegium.
A.) Konmierskol legitim och Patentbyrån.
På framställning af Eders Kongl. Maj:t medgaf Riksdagen år 1886,
i likhet med hvad föregående år skett, att aflöningsbelopp, som äro i
kommerskollegiets stat anvisade ej mindre för en advokatfiskal enst
än äfven för andra ledigblifna eller ledigblifvande befattningar inom
kollegiet, i afseende å Indika indragning kunde ega rum eller förändring
eljest vidtagas, finge af Eders Kongl. Maj:t intill slutet af år 1887 disponeras
i den mån sådant vore erforderligt för bestridande af göromålen
inom kollegiet eller för beredande åt dess embets- och visse
tjensteman af samma aflöningsförmåner, som andre med dem likstälde
tjenstemän åtnjuta.
Då Eders Kongl. Maj:t den 22 December 1886 på derom gjord
ansökning behagade bevilja ett kommersråd nådigt afsked, förordnade
Eders Kongl. Magt att embetet skulle med 1886 års utgång indragas
och de samma embete tillhörande göromål på visst angifvet sätt å kommerskollegiets
öfriga tre rotlar fördelas; och har den i samband härmed
ledigblifna kommersrådslönen tillika med behållningen å advokatfiskalslönen
sedermera, genom Eders Kongl. Maj:s beslut den 19 Februari
1887, blifvit, efter derom af kollegiets t. f. president afgifvet förslag,
i enlighet med Riksdagens ofvanberörda medgifvande, disponerad till
lönefyllnad åt embets- och tjenstemän hos kollegiet.
Då emellertid förenämnda indragning af ett kommersrådsembete
kommer att medföra icke obetydlig tillökning i arbetet så väl för kollegiets
embetsman som flere af dess tjenstemän, oaktadt vissa förenklingar
i arbetssättet föreskrifvits för att möjliggöra arbetets fördelning
på endast tre rotlar, torde de skäl, som föranledt Riksdagen att för
innevarande år lemna ofvanberörda medgifvande, vara i än högre grad
bestämmande i afseende på förhållandena för år 1888, helst hela den
lediga kommersrådslönen behöfver tagas i anspråk för att förenämnde
embets- och tjenstemän skola kunna erhålla enahanda löneförmåner som
motsvarande tjenstemän i andra embetsverk. För att detta skall kunna
ske erfordras derjemte, att äfven för år 1888 beviljas enahanda tillfälliga
löneförbättring, som under senare åren medgifvits, dock att sammanlagda
beloppet af löneförbättringarna nedsättes med 900 kronor,
3
Sjette Imf vildt! teln.
motsvarande hvad som belöper å en kommersrådslön i lägre graden,
eller sålunda från 8,540 kronor, som för innevarande år äro anvisade,
till 7,640 kronor. Jag hemställer derför i underdånighet, att Eders
Ivongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
dels, på det Eders Kongl. Maj:t må komma i tillfälle att med
samma belopp som för innevarande år tilldela kommerskollegiets ledamöter
samt dess i stat uppförde embets- och tjenstemän, med undantag
af fyra kanslister, tillfällig löneförbättring under år 1888, på extra
stat för år 1888 anvisa 7,640 kronor,
dels medgifva att intill slutet af år 1888, i den mån sådant är
erforderligt för bestridande af göromålen inom kollegiet eller för beredande
åt bemälde embets- och tjenstemän af samma aflöningsförmåner,
som andre med dem likstälde tjenstemän åtnjuta, af Eders
Kongl. Maj:t må för ändamålet disponeras de aflöningsbelopp, som äro
i kommerskollegiets stat anvisade ej mindre för en advokatfiskal^ enst
än äfven för andra ledigblifna eller ledigblifvande befattningar inom
kollegiet, i afseende å hvilka indragning kan ega rum eller förändring
eljest vidtagas.
[1-]
Rätt för kommerskollegium
att^disponera
lediga löner.
Tillfällig löneförbättring
för
kommerskollegium.
Hvad angår patentbyrån, bar dess t. f. byråchef i en till mig aflemnad
promemoria meddelat
att patentbyrån, som vid 1885 års utgång hade en behållning af
40,030 kronor 66 öre, under år 1886 haft följande inkomster:
afgifter för 599 patentansökningar ...........
årsafgifter för patent.....................................
afgifter för 261 registreringsansökningar
försålda publikationer .......................................
............ kronor 29,950: —
............. )) 10,705: —
............. » 10,440: —
............. » 1,758: 93
summa kronor 52,853: 93
att byråns utgifter samtidigt uppgått till kronor 66,727: 33, af hvilken
summa de största posterna utgjorde aflöningar och arfvoden 28,909
kronor 72 öre och byråns publikationer 18,274 kronor 89 öre;
att byrån, för att kunna bestrida dessa utgifter i den mån de ej
betäckts af årets inkomster, från statskontoret såsom förskott uppburit
15,000 kronor, hvadan af 1885 års behållning 40,030 kronor 66 öre,
som till statskontoret inlevererats, vid 1886 års utgång återstode omkring
25,000 kronor; samt
4
[2-] .
Angående disposition
af
patent- och
varumärkesafgifter.
[3.]
Anslag för
kartritning vid
grufkartekontoret.
Sjette hufvudtlteln.
att, då byrån under år 1886 meddelat 463 patent, för livilka årsafgifter
i allmänhet komme att första gången under detta år erläggas,
byråns inkomster efter all sannolikhet blefve ej obetydligt ökade, under
det att med full visshet kunde antagas att utgifterna för år 1887
skulle ej oväsentligt understiga det nästförflutna årets, enär i dessa
sistnämnda inginge organisationskostnader och andra nödiga men öfvergående
utgifter till belopp af något mera än 6,000 kronor, samt
byrån, om den också ännu med afseende å arbetskrafter, bibliotek m. in.
lemnade åtskilligt att önska, likväl för den närmaste framtiden icke
oundgängligen torde påkalla andra ökade utgifter än möjligen publikationskostnader,
hvilka dock, såsom föranledda af ett ökadt antal ansökningar,
komme att motsvaras af jemväl ökade inkomster.
Med hänsyn till hvad t. f. byråchefen sålunda meddelat, tillstyrker
jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, i likhet med hvad för innevarande år är bestämdt, medgifva
att de under år 1888 inflytande afgifter för patent och för registrering
af varumärken må användas till bestridande af de utgifter,
hvilka betingas af tillämpning under samma år af förordningen angående
patent och lagen om skydd för varumärken.
B.) Bergsstaten.
Å den under ordinarie anslaget till kommerskollegium uppförda
anslagstiteln »bergsstaten» äro af Riksdagen anvisade löner till sju grufingeniörer
med 1,500 kronor åt dem hvar. Enligt nådiga brefvet den
13 November 1874 angående reglering af bergmästaredistrikten m. m.
skulle en af desse grufingeniörer vara föreståndare för bergsöfverstyrelsens
grufkartekontor med åliggande hufvudsakligen att vårda den i
samma kontor befintliga samling af kartor och andra handlingar, hålla
desamma tillgängliga för dem, som önskade deraf taga kännedom, vid
behof kopiera kartorna och, när så föreskrefves, å dem inlägga kompletteringar.
Då hvarken i 1855 års grufvestadga eller eljest någon
allmän föreskrift fans meddelad om skyldighet att till grufkartekontoret
insända grufkartor, kom grufkartekontoret att innehålla endast
äldre kartor sedan den tid, då upprättandet af markscheiderkartor var
obligatoriskt, samt nyare kartor, som tillfälligtvis insändts till bergsöfverstyrelsen,
och någon åtgärd blef icke vidtagen för samlingens
eller de förefintliga kartornas komplettering.
Genom grufvestadgan af den 16 Maj 1884, som med 1885 års in
-
5
Sjette hufvudtiteln.
gårig trädt i kraft, hafva göromålen inom grufkartekontoret undergått
väsentlig förändring. Enligt 57 § i sistnämnda stadga skall öfver
grufva, som erhållit utmål och är under arbete, finnas, der icke grufvan
i sin helhet är från dagen fullt åskådlig, fullständig och noggrann
markscheiderkarta i viss skala; och skola nya grufarbeten sist inom
påföljande årets utgång å kartan inläggas. Grufkartan skall upprättas
af bergstjensteman eller annan behörig person, och så väl kartan som
kompletteringsarbetena skola uppgöras i två exemplar, deraf det ena
skall vara tillgängligt vid grufvan och det andra insändas till bergsöfverstyrelsen.
Hufvudsakligen enahanda bestämmelser äro i fråga om
stenkolsgrufvor meddelade genom den under sistlidna år utfärdade stadgan
angående eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter. Af
dessa stadgande!! följer åliggande för grufkartekontoret att vårda och
ordna de kartor, som komma att till bergsöfverstyrelsen insändas, men
äfven att genom dertill lämpliga biträden å kartorna inlägga inkommande
komplette ringsblad.
Den kartritning, som sålunda skall vid grufkartekontoret utföras,
lärer komma att kräfva ej obetydligt arbete. Enligt en af kommerskollegiet
öfverlemnad, af nuvarande t. f. sekreteraren för bergsärenden
upprättad promemoria angående detta arbete och kostnaden derför
beräknas antalet grufvor, öfver hvilka kartor komma att årligen
behöfva kompletteras, till 500. Tiden för kompletteringsarbetet för
hvarje grufkarta anses kunna i medeltal skattas till 9 timmar och
ersättningen derför, likaledes i medeltal, till 90 öre för timme. Årliga
kostnaden för kartritningen skulle följaktligen, så vidt på förhand kan
beräknas, komma att uppgå till 4,050 kronor eller, i jemnadt tal, till
4,000 kr.
Dessa beräkningar gälla tiden från och med 1888, emedan, till
följd af medgifvet anstånd för grufkartornas och kompletteringarnas
insändande, först med nämnda år ifrågavarande förhållanden kunna anses
inträda i mera normalt skede.
Till bestridande af utgifterna för kartritningen finnas emellertid
inga andra tillgångar än det lönebelopp å 1,500 kronor, som förut
utgått till den grufingeniör, hvilken skulle vara föreståndare för grufkartekontoret.
Sedan grufingeniören G. A. Lundhqvist i Februari 1885
erhållit entledigande från befattningen såsom föreståndare för grufkartekontoret,
hafva de föreståndaren åliggande göromålen bestridts
af t. f. sekreteraren för bergsärenden utan särskild ersättning derför,
under det att nämnda 1,500 kronor fått af kommerskollegium disponeras
för utgifter vid kontoret. Det belopp, som enligt ofvanberörda
[4-]
Uteslutande
från anslaget
af löner till
tjenstemännen
vid Sala
silfververk.
6 »Sjette liufvudtiteln.
från kommerskollegiet öfverlemnade beräkning, mot hvilken jag ej
anser mig kunna göra någon erinran, erfordras utöfver tillgängliga
1,500 kronor, utgör således minst 2,500 kronor.
På grund häraf hemställer jag, att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att i rån och med år 1888 måtte å ordinarie anslaget till
kommerskollegium under anslagstiteln »bergsstaten» uppföras, till bestridande
af kostnader för kartritning vid grufkartekontoret, ett belopp
af 2,500 kronor.
I händelse af bifall härtill sker dock ingen ändring i slutsumman
af ordinarie anslaget till kommerskoilegium, derest, på sätt jag härnedan
kommer att under viss förutsättning föreslå, aflöningen 2,500
kronor till de tre tjenstemännen vid Sala silfververk från anslaget
uteslutes.
A ordinarie anslaget till kommerskollegium är under anslagstiteln
»bergsstaten» uppfördt ett belopp af 2,500 kronor till aflönande af tre
tjensteman vid Sala silfververk, nemligen bergshauptmannen, grufingeniören
och bergsvärdien.
Den 6 April 1887 har Eders Kongl. Maj:t, på föredragning af
statsrådet och chefen för finansdepartementet, beslutat att föreslå Riksdagen
medgifva, att uppgörelse må träffas med Sala bergslag rörande
upphörande af arrendet af Sala silfververk på vilkor bland andra, enligt
punkten 5:o, att anslaget till aflönande af tjenstemännen vid verket
indrages, då aftalet träder i kraft, hvilket enligt punkten ll:o skulle
ske den 1 Januari 1888.
Bifalles denna proposition af Riksdagen, erfordras således icke
vidare ofvannämnda anslagsbelopp 2,500 kronor, likasom icke heller
det sedan flera år å extra stat såsom tillfälligt lönetillägg åt de tre
tjenstemännen vid silfververket med tjugo procent å deras löner anvisade
belopp 500 kronor; och jag hemställer alltså, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, derest ofvanberörda proposition angående upplösning af det
nu bestående rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag med
mera bifalles, från och med 1888 det å sjette hufvudtitelns ordinarie
anslag till kommerskollegium under anslagstiteln »bergsstaten», till
aflönande af tjenstemännen vid Sala silfververk, uppförda belopp 2,500
kronor måtte från anslaget till kommerskollegium uteslutas
Godkännes
hvad ofvan föreslagits, kommer, såsom jag förut antyda
slutsumman af ordinarie anslaget »kommerskollegium» att förblifva
oförändrad.
Sjette hufvudtiteln.
7
Rikets ekonomiska kartverk.
I underdånigt memorial den 16 November 1886 har afdelningschefen
vid generalstabens topografiska afdelning, i sammanhang med
afgifvande af förslag till inkomst- och utgiftsstater för de ekonomiska
kartverken för år 1887, tillika gjort framställning om de anslag, som
för kartarbetenas bedrifvande under år 1888 syntes erfordras.
Enligt afdelningschefens förslag till stater för 1887, hvilka blifvit
af Eders Kongl. Maj:t godkända, skulle kostnaderna för detta år komma
att uppgå:
för det allmänna ekonomiska kartverket, som har att bearbeta
södra och mellersta delarne af riket, till 69,700 kronor och
för Norrbottens läns kartverk till 21,350 kronor.
De tillgångar, som för dessa utgifter kunna påräknas, äro
för mellersta och södra delarne af riket:
anslag på ordinarie stat 6,000 kronor, anslag på extra stat 45,000
kronor, under anslaget till landtmäteristaten besparade 24 andre landtmätarelöner
21,600 kronor, förslagsvis beräknad inkomst för under
1886 försålda kartor 100 kronor samt sannolik behållning från 1886
till belopp af 2,200 kronor, eller tillhopa 74,900 kronor; och
för Norrbottens län:
anslag på extra stat 31,000 kronor, beräknad inkomst för under
1886 försålda kartor med beskrifningar 150 kronor samt sannolik behållning
från 1886 till belopp af 1,000 kronor, eller tillsammans
32,150 kronor.
Afdelningschefen upplyser i sitt memorial dels att den behållning,
som å allmänna ekonomiska kartverket påräknats från 1886, härledde
sig deraf, att tryckningskostnaden för två under tryckning varande beskrifningar
sannolikt icke blefve betald förrän under år 1887, dels ock
att utgifterna i staten såväl för allmänna ekonomiska kartverket som
för Norrbottens läns kartverk beräknats i öfverensstämmelse med arbetsplanen
för 1887, som med afseende fäst å det samband, som borde
finnas mellan de ekonomiska och topografiska arbetena, af afdelningschefen
blifvit uppgjord så, att öfverskott kunde beredas å båda de
ekonomiska kartverken, för att dermed fullfölja den för generalstabens
topografiska arbeten uppstälda planen för samma år; och har Eders
Kongl. Maj:t, då stater och arbetsplaner för ekonomiska kartverken
den 10 December 1886 faststäldes i öfverensstämmelse med afdelningschefens
förslag, tillika, i enlighet med Riksdagens medgifvande, för
-
[5.]
Anslag till
rikets ekonomiska
kartverk.
8
Sjette linfvudtiteln.
ordnat, att den beräknade behållningen för 1887 finge användas till
bestridande af utgifter för det topografiska kartverket.
Beträffande storleken af de anslag, som för de ekonomiska kartverken
under år 1888 kunna erfordras, har afdelningschefen i sitt
ofvanberörda memorial, under erinran om den samverkan, som borde
ega rum mellan de ekonomiska och topografiska kartverken, framhållit
att, oaktadt anslagen till dessa kartverk vore å olika hufvudtitlar anvisade,
de olägenheter, som deraf uppstode, i viss mån utjemnades
genom medgifvandet att få använda öfverskott från de ekonomiska
kartverken till utgifter för de topografiska arbetena. Enligt hvad
afdelningschefen vidare yttrar, hade han, fastän det för generalstabens
topografiska arbeten för år 1888 ifrågasatta anslag vore otillräckligt
för samma arbetens bestridande, ansett sig kunna underlåta att för
dem begära högre anslag, under förutsättning att de till de ekonomiska
kartarbetena för innevarande år utgående anslag skulle för år 1888 anvisas
till enahanda belopp, och att, på sätt gjorda utredningar gåfve
vid handen, de ekonomiska arbetena skulle kunna äfven för år 1888
utan väsentlig olägenhet ordnas så, att något öfverskott bereddes till
bestridande af utgifter för eu del arbeten, hvilka, ehuru de utfördes
af topografiska afdelningens personal, likväl stode i nära samband med
och delvis verkstäldes för befrämjande af ändamål, som vore för alla
kartverkena gemensamma. På grund af hvad sålunda anförts, har afdelningschefen
hemstält, att de till de ekonomisk-geografiska kartarbetena
i Norrbottens län samt till de ekonomiska kartarbetena i öfrige
delarne af riket för år 1887 beviljade anslag äfven måtte för år 1888
till oförändrade belopp anvisas, och att den behållning, som härå kunde
komma att uppstå, finge i mån af behof användas till bestridande af
utgifter för generalstabens topografiska arbeten.
Af hvad afdelningschefen sålunda anfört framgår, att hans beräkningar
om anslagsbehofven för år 1888 grunda sig derpå, att bearbetningen
af de ekonomiska och topografiska kartverken äfven under år
1888 kommer att, såsom under de senare åren skett, bedrifvas efter
planer, som äro uppgjorda med hänsyn till inbördes samband mellan
kartverken och till de för samtliga kartverken tillgängliga tillgångar.
Sådant torde ock vara af förhållandena betingadt. Eu del topografiska
arbeten, som af generalstabens personal utföres, är af beskaffenhet att
främja lika mycket de ekonomiska kartarbetena som de rent topogra
-
9
Sjette hufVudtiteln.
fiska. Så är t. ex. förhållandet med trianguleringsarbetena. Såsom jagvid
behandlingen af frågan om reglerandet af utgifterna under sjette
hufvudtiteln för innevarande år under anslagstiteln »rikets ekonomiska
kartverk» anförde till statsrådsprotokollet den 11 Januari 1886, hade
afdelningscliefen påbörjat åtskilliga försöksarbeten för att, bland annat,
utröna fördelande af vissa ändringar i utgifningssättet. Sedan dessa
arbeten under år 1886 blifvit fullbordade, behagade Eders Kong]. Maj:t,
på grund af de dervid vunna resultaten, den 10 sistlidne December
meddela ändrade föreskrifter i fråga om utgifningssättet för Norrbottenskartorna,
enligt hvilka föreskrifter heliogravyr dervid kommer att
anlitas i stället för det förut begagnade stentrycket. All ritning till
heliogravyren lärer, efter hvad jag af afdelningscliefen inhemtat, komma
att utföras af topografiska afdelningen. Det torde, med afseende
å hvad jag nu anfört, icke kunna anses strida mot ändamålet med anslagen
för de ekonomiska kartverken, om från dessa godtgöres eu del
dylika arbeten, som utföras af topografiska kartverkets personal.
Under sistlidna år har förste landtmätaren i Norrbottens län J. E.
Nyström till Eders Kongl. Maj:t inkommit med förslag till landtmäterikårens
omorganisation, dervid han särskilt sökt framhålla, hurusom
det skulle lända till påskyndande af och besparing i kostnaderna för
det ekonomiska kartverket, om dess utförande uppdroges åt landtmäterikåren,
utom hvad den topografiska delen anginge. Öfver denna
framställning har landtmäteristyrelsen afgifvit utlåtande, och yttranden
äro infordrade från Eders Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande
i länen, men hafva ännu icke inkommit från dem alla. Jag är således
icke nu i tillfälle att underställa denna fråga Eders Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning; och, intilldess så skett, torde det vara lämpligast att
kartarbetena fullföljas i samma ordning som hittills och med hänsyn
till inbördes samverkan mellan kartverken, helst sådant under förhanden
varande förhållanden synes böra bidraga till vinnande af större
och bättre arbetsprodukt.
På grund af hvad jag nu anfört, anser jag- mig kunna instämma
i afdelningschefens ofvanberörda hemställan; och enär de besparade
landtmätarelönerna fortfarande äro att för de ekonomiska kartverken
påräkna, tillstyrker jag alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen
att, utöfver det å riksstatens sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska
kartverk uppförda ordinarie anslag 6,000 kronor, under samma
hufvudtitel på extra stat för år 1888 anvisa till fortsättande af de ekonomisk-geografiska
kartarbetena i Norrbottens län 31,000 kronor och
Bill. till II Hind. Prut. J8.S7. II. I Bunt!. 1 A/d. 1 lliifi. -
Angående ersättning
åt
lund shö f din - garneför vissa
tjenst.eresor.
[6.]
Användande
af en indragen
länsmanslön
till inrättande
af en ny länsman
stjen st.
10 Sjette liufvudtiteln.
för de ekonomiska kartarbetena i öfrige delar af riket 45,000 kronor,
eller tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva att möjligen uppstående
behållningar å båda anslagen må användas äfven till bestridande
af utgifter för det topografiska kartverket.
Landsstaterna i länen.
B
I den till senast församlade Riksdag innevarande år aflåtna proposition
angående statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kongl.
Maj:t under denna anslagstitel, att landshöfding måtte berättigas att
från och med år 1887 för resor, som han verkstälde till inhemtande
af närmare kännedom om hvad till länets bästa kunde lända, erhålla
rese- och traktamentsersättning enligt gällande resereglemente, dock
med högst 1,000 kronor för år i hvart och ett af Kopparbergs, Gefleborgs,
Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens samt
Vermlands län och med högst 500 kronor för år i hvart och ett af
de öfriga länen.
Då emellertid denna framställning icke vunnit understöd af nämnda
Riksdags statsutskott, på sätt dess utlåtande angående regleringen af
utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel utvisar, och anledning ej
finnes till antagande, att utgången hos Riksdagen skulle blifvit en annan,
hemställer jag att med frågan om reseersättning åt landshöfdingarne
tills vidare må få anstå.
Eders Kongl. Majrts befallningshafvande i Jemtlands län har i
skrifvelse den 29 November 1886 gjort framställning, att ett nytt
länsmansdistrikt, omfattande Frostvikens socken, måtte inom länet inrättas
och nödiga medel för sådant ändamål beredas.
Frostvikens socken, innefattande jemväl Frostvikens lappförsamling,
utgör en del af Ströms länsmansdistrikt, hvilket har eu areal af
ej mindre än 62 qvadratmil och en befolkning af omkring 6,000 personer.
Det är till arealen det ojemförligt största inom länet och dess
folkmängd öfverträffas endast af Ragunda distrikt, som har omkring
6,200 invånare. Frostviken med lappförsamlingen intager en ytvidd
af 42 qvadratmil med omkring 1,600 invånare.
Efter det Eders Kongl. Maj:t under de första åren af 1870-talet
tillåtit anställande af en extra länsman i Frostviken för vissa kortare
tider, har med aflöning från det å extra stat under sjette hufvudtiteln
11
Sjette hufvudtitelii.
uppförda anslag till särskild polisstyrka å landet från år 1877 ständigt
en extra länsman varit för ifrågavarande socken antagen.
Till stöd för framställningen liar Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande
anfört, att hufvudorten inom Frostviken, Gäddede, är belägen
på 12 mils afstånd från Ströms kyrkoby, der länsmannen i Ströms
distrikt måste hafva sin bostad, och att de längst aflägsna byarna
ligga ytterligare 3 å 4 mil från Gäddede; att under senare åren eu
ökad skogsavverkning fört till dessa trakter en stor lös arbetarskara,
hvilken, bestående af dels svenskar dels norrmän, arbetar än på ena
och än på andra sidan om gränsen och hvars behandling klöfver mera
klokhet och erfarenhet, än .som i allmänhet kan påräknas hos unge
länsmansaspiranter; att det i administrativt och judicielt hänseende
skulle vara af vigt, att Frostviken finge egen länsman, som kände befolkningen
och förhållandena i denna afsides belägna del af länet;
och att, då aflöningen till den extra länsmannen utgår med 125 kronor
i månaden eller samma belopp som lön och tjenstgöringspenningar för
en ordinarie länsman, den utgift, som genom bifall till förslaget skulle
tillskyndas statsverket, ungefär motsvaras af den utgift, som nu måsteutgå
för uppehållande af den extra länsmanstjensten.
Kammarkollegiet och statskontoret, från hvilka utlåtande i ärendet
infordrats, hafva icke bestridt behofvet af en särskild länsman för det
ifrågasatta området, men ansett sig för närvarande icke kunna understödja
framställningen, hufvud sakligast emedan utredning saknas, huruvida
icke genom en allmännare reglering af länsmansdistrikten inom
Jemtlands län tillgång till aflönande af en ordinarie länsman i Frostviken
skulle kunna beredas ritan behof af ökadt statsanslag.
I anledning deraf har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
upplyst, att fråga förut varit å bane att genom reglering af vissa distrikt
söka bereda medel till aflöning åt länsman i Frostviken, men
att, sedan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i utlåtande den 8
November 1876 påvisat, att någon förändring i de länsmansdistrikt,
som vore afsedda att omregleras, icke kunde ske i följd af de ökade
behof af polisstyrka, som jernvägens framdragande genom länet åstadkornrne,
denna fråga fått förfalla; samt att det numera med de förändrade
förhållanden, som efter jernvägens tillkomst inträdt, icke läte
sig göra att öka de nuvarande länsmansdistriktens områden och sålunda
inskränka distriktens antal.
Genom hvad i ärendet förekommit synes mig behofvet af Ströms
länsmansdistrikts fördelning i två distrikt till fullo ådagalagdt; och då
medel till den nya länsmanstj ensten kunna, utan anslagsförhöjning,
[7]
Höjning i
anslaget till
följd af indragning
af
landsstatsboställen.
12 Sjette hufvud ti teln.
beredas af lönebelopp, som blifva lediga på grund af de genom Eders
Kongl. Majrts bref den 14 December 1877 och den 8 Februari 1878
föreskrift^ regleringar af länsmansdistrikten i Gotlands och Vestmanlands
lån, — hvarom jag haft tillfälle under denna anslagstitel yttra mig
till statsrådsprotokollet den 11 Januari 1886 vid fråga om reglerandet
af utgifterna under sjette hufvud titeln för innevarande år, — hemställer
jag i underdånighet, att Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen
att,
på det Ströms länsmansdistrikt må kunna delas i två distrikt,
aflöningsbelopp, som blifver tillgängligt till följd af anbefalda regleringar
af länsmansdistrikten inom Gotlands och Vestmanlands län,
måtte få användas till inrättande af en ny länsmanstjenst inom Jemtlands
län.
Vidare får jag i underdånighet anmäla att, enligt hvad statskontoret
i sin berättelse angående statsverkets tillstånd och behof meddelat,
följande landsstatsboställen till statsverket indragits, utan att
ersättning till vederbörande tjenstemän ännu blifvit å anslaget till
»landsstaterna i länen» uppförd:
länsmansbostället i Bro, Endre, Dede och Bäls ting jemte Martebo
och Lummelunda socknar i Gotlands län, 1 mantal Riddare n:r 2;
häradsskrifvarebostället i Ölands södra klots fögderi af Kalmar län,
2 mantal Lilla Vickleby n:ris 1, 2, 3;
kronofogdebostället i Sunnervikens fögderi af Göteborgs och Bohus
län, 1 mantal Torp;
kronofogdebostället i Vedbo fögderi af Elfsborgs län, 1 mantal
Stommen n:r 1;
häradsskrifvarebostället i Vester-Nerikes fögderi af Örebro län,
1 mantal Ybby n:r 2; och
länsmansbostället i Siende härad af Vestmanlands län, 1 mantal
Högby n:r 1.
På grund häraf torde, på sätt statskontoret hemstält, Eders Kongl.
Maj:t behaga föreslå Riksdagen,
att penningeanslaget under »landsstaterna i länen» måtte höjas
med det belopp, hvartill nämnda indragna boställens afkastning är i
stat beräknad, eller 3,740 kronor;
kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till »landsstaterna
i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,637,309
kronor till 2,641,049 kronor.
Sjette hufrudtiteln.
13
Väg- och vattenbyggnadsstaten.
I underdånig skrifvelse den 27 November 1886 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gjort framställning om åtskilliga förhöjningar i anslagen
å styrelsens så väl ordinarie som extra stat.
Den nu gällande ordinarie staten för styrelsen upptager, förutom
chefen, följande embets- och tjenstemän jemte aflöningsförmåner
för dem:
. C»]
Ändring i
staten för vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen.
Lön.
Tjenst-
görings-
Summa.
penningar.
Tekniska afdeln ingen:
Kronor.
Kronor.
Kronor.
1 byråchef..........................
1 byråingeniör.................
1 d:o ..................
4,400
2,300
1,800
2,000
1,200
1,200
6,400
3,500
3,000
\ Efter 5 år kan lönen höjas
1 med 600 kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas
Administrativa afdelning en:
med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare 500
1 kamrerare.......................
3,000
1,500
4,500
kronor.
1 registrator, tillika ak- tuarie.............................
1,800
1,200
3,000
Derjemte är till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie
tjenstemän, rit- och skrifbiträde å staten uppfördt ett belopp af 7,200
kronor.
Förutom ofvannämnde embets- och tjenstemän skola, så länge
ledningen af statens jernvägsbyggnader är åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
uppdragen, enligt den af Eders Kongl. Maj:t den 17
November 1882 för styrelsen faststälda instruktion vid styrelsen finnas
anstälde: 1 byråchef för tekniska ärenden angående jernvägar, 1 kassör,
tillika bokhållare, med skyldighet att fullgöra de kamreraren eljest
åliggande uppbörds-, redovisnings- och bokföringsgöromål, samt 1 revisor,
som har att fullgöra de kamreraren eljest tillkommande revisionsgöromål
och således granska alla till styrelsen inkommande räkningar
och räkenskaper.
14
Sjette Iiufvudtiteln.
Desse tjensteman erhålla sin aflöning från det af Riksdagen alltsedan
år 1882 på extra stat för tillsyn å statens jernvägsbyggnader
anvisade anslag å 20,000 kronor, och uppbära deraf
byråchefen .................................................... 7,000 kronor
kassören......................................................... 3,900 »
revisorn ............................. 3,000 »
I öfrigt är af detta anslag, som af Eders Kongl. Maj:t för hvarje
år fördelats efter af styrelsen derom afgifvet förslag, för innevarande
år anvisadt ett belopp af 3,300 kronor till vikariatsaflöningar, rit- och
skrifbiträde äfvensom sådana expenser, som föranledas af tillsynen öfver
statens jernvägsbyggnader m. m. Vidare tilldelas, i enlighet med Riksdagens
medgifvande, ett belopp af 2,000 kronor åt chefen hos styrelsen,
och återstoden utgår till aflöning af eu vaktmästare. Jemte ofvannämnde
tjenstemän äro hos styrelsen tjenstgörande dels eu extra byråingeniör
för granskning af vattenaflednings- och odlingsplaner, hvilken åtnjuter
sin aflöning 3,000 kronor af ett utaf Riksdagen för sådant ändamål
anvisadt extra anslag å enahanda belopp, dels ock en i följd af regleringen
år 1882 öfvertalig tjensteman, som uppbär sin godtgörelse från
ofvanberörda till vikariatsersättning ro. in. å ordinarie stat anvisade
belopp 7,200 kronor.
Från sistnämnda anslag utgår ock ersättning till ett extra biträde,
som året om har sysselsättning hos styrelsen, äfvensom till skri!- och
ritbiträden in. m.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i förevarande skrifvelse af
den 27 November 1886 hufvudsakligen anfört följande:
Kamrerarens göromål hade sedan regleringen år 1882 betydligt
ökats dels genom odlingslånefondens tillkomst vid 1883 års riksdag
och dels genom den omfattning, hvari statens jernvägsbyggnader sedan
år 1883 bedrifvits, och som vid regleringen ej kunde förutses. Styrelsens
diarier ådagalade äfven, att de på kamrerarens föredragning och
handläggning kommande mål från år 1882 årligen ökats, så att de vid
1885 års slut nära tredubblats, oaktadt han vid styrelsens nya organisation
befriades från bokförings-, kassörs- och revisionsgöromålen. An
ytterligare skulle kamrerarens göromål komma att ökas, om, såsom
ifrågasatt blifvit, till styrelsen skulle förläggas granskningen af vägundersökningsförrättarnes
räkningar, hvilken granskning nu verkstäldes
hos länsstyrelserna, äfvensom om, på sätt styrelsen i särskilt memorial
hemstält, vägbyggnadsfonden blefve för år 1888 förhöjd från dess nuvarande
belopp 500,000 kronor till 1,000,000 kronor. På grund häraf
och då dessutom kamreraren, hvilken enligt instruktionen vore leda
-
15
Sjette hufvudtiteln.
mot af styrelsen, således syntes böra likställas med byråcheferne, till
följd hvaraf ock hans afiöningsförmåner borde billigtvis mera närma
sig desses, ansåge styrelsen sig böra hemställa, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes bereda kamreraren en förhöjning i lönen med 500 kronor, så
att den blefve 3,500 kronor och, jemte tjenstgöringspenningarne 1,500
kronor samt de två ålderstilläggen hvardera å 500 kronor, kunde komma
att uppgå till 6,000 kronor, motsvarande det belopp, som tillkom byråchefen
för den administrativa afdelningen i den till följd af regleringen
år 1882 nu mera upphörda styrelsen för statens jern vägsbyggnader,
hvilken embetsmans göromål pålades kamreraren i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
jemte hans förutvarande åligganden.
För ärendenas jemna gång ansåge styrelsen vidare nödvändigt, att
redan från och med innevarande år blefve på extra stat anstäldt ett
biträde åt kamreraren, hvilket derjemte skulle kunna dels vid semester
eller förfall vikariera för denne och dels vid behof tjenstgöra såsom
sekreterare, särskildt vid redaktionen af de underdåniga årliga berättelserna,
och föresloge styrelsen för detta biträde ett arfvode, för år
räknadt, af 4,000 kronor. För revisorn ansåge sig styrelsen böra föreslå
förhöjning i arfvodet från och med detta år med 1,000 kronor, till
följd af den tillökning i göromål för honom, som föranledts af jernvägsbyggnadernas
omfattning sedan år 1883 och ytterligare vore att emotse,
derest vägundersökningsräkningarna skulle hos styrelsen granskas.
Vidkommande de två å ordinarie stat uppförde byråingeniörerne
åberopade styrelsen hvad af henne i en äldre hos Eders Kongl. Maj:t
den 20 Mars 1886 gjord framställning i afseende å deras löneförhållanden
påpekats derom, att då begge hade lika vigtiga och ansvarsfulla
göromål sig anförtrodda, deras aflöning borde vara lika;
och då lönerna för desse tjenstemän redan från början blifvit satta
väl lågt, funne sig styrelsen, närmast med afseende på deras göromåls
växande antal och särskildt tillökningen af arbetsplanerna för
såväl enskilda jernvägar som öfriga allmänna arbeten, böra föreslå,
att båda lönerna för desse byråingeniörer blefve från och med år 1888
höjda till 2,800 kronor, så att de jemte tjenstgöringspenningarne 1,200
kronor uppginge till 4,000 kronor och med de två ålderstilläggen kunde
slutligen förhöjas till 5,000 kronor, och sålunda sattes till belopp, som
mera öfverensstämde med de löneförmåner, hvilka vore likstälde tjenstemän
i andra verk tillerkände, i hvilket sistnämnda afseende styrelsen
särskildt åberopat mariningeniörernes löner.
Då granskningsarbetena hos styrelsen tvifvelsutan kom me att så
tillväxa, att tillfälliga tekniska biträden mera än hittills måste anlitas,
16
Sjette kufvudtiteln.
lierastälde styrelsen ytterligare, att det till vikariatersättning, arfvoden
åt extra ordinarie tjensteman samt rit- och skrifbiträde å ordinarie stat
anvisade belopp 7,200 kronor måtte höjas till 10,000 kronor; hvarjemte
styrelsen anhölle att, derest den ifrågasatta granskningen af räkningarna
för vägundersökningsförrättningarna, i samband hvarmed undersökning
måste ske jemväl af de vid förrättningarna uppgjorda planerna,
blefve under innevarande år styrelsen ålagd, framställning måtte göras
hos Riksdagen om anvisande för innevarande år på extra stat, till bestridande
af utgifterna derför, af ett belopp af 1,200 kronor.
Slutligen har styrelsen hemstält, att äfven för år 1888, i likhet
med hvad under föregående år egt rum, måtte å extra stat anvisas
dels för anordnande af tillsynen öfver statens jern vägsbyggnader ett belopp
af 20,000 kronor och dels till arfvode åt en extra byråingeniör
för granskning af vattenaflednings- och odlingsplaner med hvad dertill
hörer 3,000 kronor.
Sammanfattas hvad styrelsen sålunda föreslagit, befinnes det utgöra
å ordinarie stat från och med år 1888:
lönetillökning för kamreraren............................................ kronor 500: —
» » 1 byråingeniör..................................... » 500: —
» » 1 » ...................................... » 1,000: —
* ökning af anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt
extra ordinarie tjenstemän samt rit- och skrifbiträde
från dess nuvarande belopp 7,200 kronor till 10,000
kronor eller med ............................................................ » 2,800: —
summa kronor 4,800: —
ä extra stat för är 1888:
förutom hvad som under senare åren af Riksdagen anvisats, nemligen:
för tillsynen af statens jern vägsbyggnader.................. kronor 20,000: —
)> 1 extra byråingeniör
lednings- och odlings}
för granskning af vattenaf- laner .....................................
)>
3,000: —
y 1 terligare:
tillhopa
kronor
23,000: —
anställande af 1 biträde
tillökning i revisorns arl
åt kamreraren med arfvode
vode med ................................
kronor
»
4,000: —
1,000: —
summa
kronor
5,000: —
17
Sjette hufvudtiteln.
samt å extra stat för innevarande år:
tillökning i revisorns arfvode
biträde för ökad teknisk gran
kronor
4,000: —
3>
1,000: —
1887......
»
1,200: —
summa
kronor
6,200: —
De höjningar, som sålunda af styrelsen ifrågasatts så väl i de åt
styrelsens tjensteman anslagna löner och arfvoden som ock i styrelsens
anslag i öfrig! för anställande af ytterligare biträden för längre
och kortare tider, synas mig gifva vid handen att arbetena inom styrelsen
efter dess omorganisation år 1882 erhållit den omfattning, att
de icke utan stora ansträngningar kunnat af styrelsens nitiska och dugliga
personal fullgöras på det tillfredsställande sätt, som skett, och
jag skulle till följd häraf, oaktadt den så nyligen skedda regleringen
af verkets organisation och löneförhållanden, känt mig manad att i
större utsträckning, än hvad nu blifver fallet, understödja styrelsens
framställning, derest jag vore öfvertygad att de förhållanden, som
föranledt densamma, skulle komma att för framtiden blifva oförändrade.
Göromålens tillökning hafva, enligt styrelsens uppgifter, hitintills
hufvudsakligast berott på odlingslånefondens inrättande, vägbyggnadsfondens
höjning och den utsträckning, hvari statens jernvägsbyggnader
under senare åren bedrifvits. Hvad först odlingslånefonden beträffar,
så blef densamma, såsom kändt är, inrättad år 1883, och det lider
intet tvifvel, att ökning i göromålen derigenom tillskyndades styrelsen,
men det får icke heller å andra sidan förbises, att på samma gångnämnda
fond bildades, indrogs den förut varande fonden för odlingslån.
Denna var visserligen till anslagets belopp betydligt mindre än hvad
som kan ur odlingslånefonden för år beviljas, men ovisst är, huruvida
antalet af företag, som ur den äldre fonden understöddes, i lika mån
understeg det antal företag, som från odlingslånefonden årligen tilldelas
lån. Granskning af planerna till företag, för hvilka försträckning
ur sistnämnda fond sökes, måste visserligen kräfva mera arbete, än hvad
för lån ur den äldre fonden behöfde ifrågakomma, emedan granskningen
nu skall omfatta, förutom vattenafledningsplanen, jemväl plan för
odlingsarbetenas utförande. Men för denna granskning och för verkställande
derutöfver af styrelsens tjensteman förut åliggande granskning
af planer till vattenafledningsföretag har under de senare åren,
utöfver den år 1882 faststälda stat, hos styrelsen varit anstäld en extra
Bill. till Riksd. Prut. 1887. 11. 1 Rum/. 1 Afd. 1 lläft. 3
18
Sjette lmfvudtiteln.
byråingeniör, till hvars aflönande Riksdagen på extra stat anvisat 3,000
kronor. Det torde derjemte icke heller böra lemnas ur sigte, att den
tid, ifrågavarande granskningsarbeten kräfva, bör komma att förkortas,
i samma mån som så väl styrelsens personal som undersökningsförrättarne
blifva mera förtrogne med behandlingen af ifrågavarande ärenden.
Af nu angifna skäl synes mig tillkomsten af de ärenden, som
härflyta af odlingslånefondens inrättande, icke i och för sig, åtminstone
ej för närvarande och innan vidare erfarenhet vunnits, böra föranleda
till ökning af styrelsens ständiga personal eller förhöjning af de anslagna
löneförmånerna.
Hvad angår statens jernvägsbyggnader, så hafva dessa väl under
de senare åren bedrifvits i en betydligt större omfattning än år 1882,
men de synas nu hafva åter inträd t i ett skede, som mera närmar sig
de vid tiden för styrelsens omorganisation rådande förhållanden. I följd
af de under senare tider verkstälda inköpen af tre enskilda banor och
dessa banors derefter skedda ombyggnad hafva byggnadsarbetena under
åren efter 1882 bedrifvits å flera distrikt. Detta upphör sedan den
sista af nämnda tre banor eller Hudiksvallsbanan hunnit med år 1887
i det närmaste fullbordas, och under år 1888 kommer, med undantag
möjligen af några kompletteringsarbeten å sistnämnda bana, jernvägsarbetet
att försiggå endast å ett distrikt.
Något, som deremot icke obetydligt ökat styrelsens göromål och
fortfarande kan antagas komma att tillföra styrelsen ökning i dess
arbeten, är att vägbyggnadsfonden år för år visat sig behöfva höjas.
År 1882 utgjorde den 300,000 kronor, men har sedan måst höjas för
1884 till 400,000 kronor och för 1886 samt för innevarande år till
500,000 kronor och har ytterligare af senast församlade Riksdag för år
1888 förhöjts till 600,000 kronor.
Hvad beträffar den af styrelsen omnämnda granskningen af räkningar
för vägundersökningar, så har denna hittills verkstälts hos länsstyrelserna,
men åtskilliga oegentligheter hafva deraf uppkommit. Och
då dessa till viss grad kunna undvikas derigenom, att det hufvudsakliga
af granskningen, som numera på grund af den under den 18 December
1885 utfärdade arfvodestaxan för dylika förrättningar måste förutsätta
tekniska insigter, sker hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, har
Eders Kongl. Maj:t. den 6 i denna månad förordnat, att undersökningsförrättares
räkning skall, sedan den i afseende å resekostnadsersättning
granskats å vederbörande landskontor, insändas jemte plan- och profilritningar
med kostnadsförslag till styrelsen för räkningens granskning
och godkännande, innan ersättningen utbetalas.
19
Sjette liufviidtitelii.
Då, af hvad jag nu anfört, det lärer få anses framgå, att styrelsens
arbeten under åren efter dess omorganisation 1882 visserligen erhållit
en icke oväsentlig tillökning och öfverstiga hvad vid omorganisationen
kunde förutses, men också att det icke med visshet kan antagas,
att styrelsens arbetskrafter komma att, åtminstone under år 1888,
tagas i anspråk i lika hög grad som under de senare åren, anser jag
mig icke kunna för närvarande biträda styrelsens framställningar om
förhöjda löner och arfvoden åt vissa dess tjenstemän eller anställande
af ständiga, om ock på extra stat uppförda biträden, men håller deremot
före, att åt styrelsen tillgångar böra beredas för anlitande i lämplig
utsträckning af tillfällig arbetshjelp, der sådan visar sig erforderlig.
Detta kan enligt min åsigt lämpligast ske genom att från och med år
1888 höja det å styrelsens stat uppförda anslaget 7,200 kronor till
vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän, rit- och skrifbiträde,
och torde beloppet af förhöjningen skäligen kunna bestämmas
till den af styrelsen föreslagna summa 2,800 kronor, såsom följd hvaraf
anslaget kornme att höjas till 10,000 kronor. Styrelsen sättes derigenom
i tillfälle att använda ytterligare 2,800 kronor antingen såsom ersättning
till biträden åt de tjenstemän, Indika styrelsen finner för tillfället
bäst vara i behof af tillökning i arbetskraft, eller ock på annat
sätt, som kan af omständigheterna betingas. Särskild förhöjning i de
till styrelsens disposition för innevarande år anvisade medel finner jag
så mycket mindre böra hos Riksdagen äskas, som de med granskningen
af vägundersökningsräkningarna förenade göromål antagligen först med
nästa år erhålla någon märkbar omfattning.
Hvad styrelse!! föreslagit om anvisande af anslag å 20,000 kronor
för ordnande af tillsyn å statens jern vägsbyggnader och å 3,000 kronor
till arfvode åt en extra byråingeniör för granskning af vattenaflednings-
och odlingsplaner anser jag mig böra tillstyrka och kommer
derom att vidare yttra mig vid behandlingen af sjette hufvudtitelns
extra anslag.
På grund af hvad jag sålunda anfört, inskränker jag mig nu att
hemställa, det Eders Kong!. Maj:t behagade föreslå Riksdagen medgifva,
att det under anslaget till »väg- och vattenbyggnadsstaten» å vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens stat till »vikariatsersättning, arfvoden åt
extra ordinäre tjenstemän, rit- och skrifbiträde» uppförda belopp 7,200
kronor måtte från och med år 1888 höjas med 2,800 kronor till
10,000 kronor.
I händelse af bifall härtill kommer anslaget till »väg- och vattenbyggnadsstaten
(deraf tvenne särskilda reservationsanslag, till expenser
20
Sjette hufvndtiteln.
för allmänna arbeten och till vägundersökningar, hvardera å 30,000
kronor)» att ökas från 126,400 kronor till 129,200 kronor.
Gästgifvares friheter.
L9-] .
Utdeinin»8-n'' Under åberopande af hvad jag under anslaget till gästgifvares friersättningar
lider anfört och hemstält till statsrådsprotokollet den 11 Januari
mota^iSatämda 1886 angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette
ans,’g’ hufvud titel, och hvilket vann såväl Eders Kong]. Maj:ts som Riksdagens
godkännande, vill jag till en början nämna, att de frågor
angående ersättningar för indragna rånte- och tiondeanslag, som
till behandling återstå under nu förevarande anslagstitel, äro de som
angå ersättningarna till gästgifverierna i Kronobergs, Elfsborgs, Vesternorrlands
och Jemkande län samt till tre gästgifverier i Stockholms
län, nämligen Bloka, Sättra och Grisslehamn samt tre gästgifverier i
Kopparbergs län, nemligen Gagnbro, Ruskåker och Rusgården. Beträffande
de sålunda oafgjorda frågorna är jag nu icke i tillfälle att underställa
Eders Kongl. Maj:t dem, som röra Vesternorrlands och Jemtlands
län samt Grisslehamns gästgifveri, emedan de äro beroende på vidare
från vederbörande infordrade yttranden, som ännu icke afgifvits. De
frågor, som nu föreligga till behandling, angå således Kronobergs och
Elfsborgs län samt ofvanberörda tre gästgifverier i Kopparbergs län
jemte gästgifverierna Bloka och Sättra i Stockholms län. Derjemte
har frågan om ersättningen till det i statsrådsprotokollet den 11 Januari
1886 omnämnda gästgifveriet Gränsta i Stockholms län sedermera
kommit i förändradt skick, som föranleder att jemväl den nu
torde kunna tagas under förnyadt öfvervägande.
Hvad först angår ersättningarna till de tre gästgifverierna i Kopparbergs
län, så utgå dessa för indragna så väl persedel- som penningeräntor.
Innehafvarne af dessa gästgifverier hafva förklarat sig villige
att ingå på deras utbytande mot vissa årliga belopp, under vilkor att
ersättningen blefve för hvart och ett af dessa gästgifverier bestämd
till 75 kronor årligen; men, enligt hvad statskontoret i underdånigt
utlåtande upplyst, har indelningsersättningen till livartdera gästgifveriet
belöpt sig i medeltal
för åren 1874—1883 till endast 62 kronor 7 öre,
» » 1875—1884 » » 61 » 98 »
)> » 1876—1885 » » 61 » 13 »
21
Sjette hufrudtiteln.
Med anledning deraf och på i öfrigt anförda skäl har statskontoret
hemstält, att frågan om dessa ersättningars utbytande mot vissa
årliga belopp icke måtte till någon åtgärd föranleda; och anser jag
mig böra biträda hvad statskontoret sålunda hemstält.
Deremot hafva innehafvarne af gästgifverierna Bloka och Sättra i
Stockholms län äfvensom innehafvaren af Grän sta gästgifveri i samma
län, hvilken sistnämnde enligt statsrådsprotokollet den 11 Januari 188G
icke ingått på det ifrågasatta utbytet, numera förklarat sig villige att
i utbyte mot dem efter medelmarkegång hittills tilldelade ersättningar
taga bestämda årliga belopp, beräknade efter medeltalet af de sista
tio årens medelmarkegångspris med tillagd forsellön, och utgöra dessa
belopp, enligt i statskontoret verkstälda uträkningar, för Bloka kr.
35: 09, för Sättra kr. 35: 09 och för Gränsta kr. 54: 31 eller sammanlagdt
kronor 124: 49; emot hvilka belopp dessa ersättningar alltså
torde böra utbytas.
Innehafvarne af det enda gästgifveri inom Kronobergs län, som är
i åtnjutande af indeluingsersättning, eller Markaryds gästgifveri, hafva
i utbyte fordrat ett årligt belopp af 150 kronor, och då värdet af
detta ersättningsanslag utgjort i medeltal för åren 1874—1883 kr.
147: 31, för 1875—1884 kr. 149: 08 och för 1876-1885 kr. 150: 33,
har statskontoret i underdånighet hemstält om ersättningens utbytande
mot ofvan nämnda belopp af 150 kronor; och instämmer jag i denna
hemställan.
Enligt numera åstadkommen utredning af hithörande förhållanden
inom Elfsborgs län bestå alla derstädes utgående anslag under titeln
»gästgifvares friheter» af endast penningeräntor till bestämda belopp,
utgörande dessa för hvart och ett af nedan nämnda gästgifverier följande,
nemligen:
Almås Lilla.............................
.................... kronor
0:
75.
Sollebrunn..............................
.................... >i
0:
75.
Hverled .................................
.................... »
1:
50.
Grönköp...............................
...................... »
0:
37J
Fors Östergården..................
................... »
0:
37 4
Lahall eller Viken ..............
...................... »
0:
37 1
Dykälla ...................................
..................... »
1:
50.
Östebyn .................................
.................... »
1:
50.
Medlertid...................................
..................... »
1:
50.
Näsbön.....................................
...................... »
1:
50.
transport
10:
12.
22
Sjette hnfvudtiteln.
transport 10: 12.
Vestra Hökesäter..................................... kronor 1: 50.
Taxviken ...................................................... » 1: 50.
Fjell ............................................................ » 1: 50.
Hensbyn...................................................... » 1: 50.
Vångsjö ....................................................... » 1: 13.
tillsammans kronor 17: 25.
Sammanlagda beloppet af dessa ersättningar, 17 kronor 25 öre,
torde alltså, till vinnande af förenkling i riksstadens uppställning, böra
öfverflyttas från kolumnen för »indelning och dermed jemförlig anvisning
på förslag, ersättningar», hvarifrån de hittills utgått, till kolumnen
»anvisning i kontant».
På grund af hvad sålunda förekommit tillstyrker jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, med bifall till dels nu ifrågasatta utbyten af ränteersättningar
mot bestämda årliga belopp och dels ofvan omförmälda förenkling i
afseende å ersättningarna till gästgifverierna i Elfsborgs län, penningeanslaget
under »gästgifvares friheter», utgörande 6,880 kronor, höjes
med ett till 292 kronor jemnadt belopp, eller till 7,172 kronor;
och deremot det i kolumnen »indelning och dermed jemförlig anvisning
på förslag, ersättningar» under nyssnämnda anslag uppförda
belopp 6,060 kronor minskas med 292 kronor till 5,768 kronor.
Färjor och färjekarlar.
t10-]
utbyte af Förutom den till mnehafvaren af Söderala färja inom Gefleborgs
ersättningar län utgående ersättning för indragen penninge- och persedelränta,
mot bestämda hvilken ersättning, jemlikt nästlidet års Riksdags medgifvande, blifvit
anslag. utbytt mot bestämdt årligt belopp, hafva, enligt hvad jag hade tillfälle
nämna till statsrådsprotokollet den 11 Januari 1886, dylika ersättningar
af förevarande anslag utgått till 13 färjekarlar inom Kopparbergs län.
På sätt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet numera upplyst,
hafva ifrågavarande färjor utgjorts af följande tolf, af livilka vid
en varit anstälde två färjekarlar, nemligen Rensby, Torsångs, Nybo och
Nyckelby färjor i Falu fögderi, Landa, Husby, By och Folkärna färjor i
Hedemora fögderi, Leksands, Åls och Gagnefs färjor i Nedan Siljans
23
Sjette liufvmltiteln.
fögderi samt Mora färja i Ofvan Siljans fögderi; men utom vid By och
Mora färjeställen, der färjor fortfarande finnas och vid hvilka färjehållningen
tillkommer vid By färja Folkare häradsbor och vid Mora
färja Mora tingslag, hafva de öfriga färjeställena blifvit ersatta med
broar, hvilka skola underhållas: Rensby bro af Wika socknemän, Torsångs
bro af Torsångs socknemän, Nybo bro af Gustafs socknemän,
Nyckelby bro af Stora Tima socknemän, Landa bro af Stora Skedvi
socknemän, Husby bro af Husby socknemän, Folkärna" bro af Folkare
häradsbor, Åls och Leksands broar af Leksands, Åls och Bjursås tingslag
och Gagnefs bro af Gagnefs socknemän. Samtlige dessa brounderhållsskyldige
och färjehållningspligtige, hvilka äro berättigade till indelningsersättningarnas
uppbärande, hafva numera, jemlikt insända utdrag
af vederbörande kommunalstämmors protokoll samt utdrag af
Folkare häradsrätts, Leksands, Åls och Bjursås tingslags häradsrätts
samt Mora tingslags häradsrätts domböcker, förklarat sig villige att i
utbyte mot de delar af ersättningarna, som äro på markegång beroende,
mottaga vissa årliga belopp, beräknade efter medeltalet af 1873—1882
års medelmarkegångspris med tillagd forsellön. Efter denna beräkningsgrund
angifves å bil. Litt. H. till statskontorets utlåtande i ämnet af
den 31 December 1883 beloppet af ifrågavarande ersättningar, som till
eu del afse äfven indragna penningeräntor, utgöra 201 kronor 48 öre;
och jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att, med bifall till förevarande utbyte, penningeanslaget under anslaget
»färjor och färjekarlar», nu utgörande 152 kronor, höjes med ett
jemnadt belopp af 202 kronor till 354 kronor;
och deremot det i kolumnen »indelning och dermed jemförlig anvisning
på förslag, ersättningar» nu uppförda belopp 208 kronor från
riksstaten uteslutes.
Bifalles detta, skulle anslaget till »färjor och färjekarlar» komma
att minskas med 6 kronor eller från dess nuvarande belopp 385 kronor
till 379 kronor.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna
näringar.
Under denna anslagstitel anförde jag vid behandling af frågan om
reglerandet af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel till statsrådsprotokollet
den 12 Januari 1887 följande:
24
Sjette luifvudtiteln.
[Ilo
Anslag till den
lägre landtbruksund
ervisningen.
»Sedan den af Eders Kong!. Maj:t den 20 Oktober 1882 tillsatta
komité för afgifvande af förslag till den lämpligaste organisationen af
rikets landtbruksläroverk under år 1884 inkommit med betänkande
i ämnet, hafva underdåniga utlåtanden öfver detsamma afgifvits af
landtbruksakademiens förvaltningskomité, styrelserna för rikets landtbruksinstitut
samt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen och
hushållningssällskapen. Då det emellertid befunnits nödigt att rörande
landtbruksinstituten i vissa afseenden inhemta ytterligare utredning,
innan ärendet, i hvad det dem angår, underställes Eders Kongl.
Majrts pröfning, och dessa upplysningar ännu icke afgifvits, måste
frågan om den högre landtbruksundervisningen tills vidare någon tid
anstå.
Den lägre landtbruksundervisningen står dock icke i det omedelbara
samband med den högre undervisningen, att den ej kan skild
från denna behandlas, och som ärendet i denna del numera vunnit
tillbörlig utredning, anhåller jag härmed att, för så vidt det sammanhänger
med statsregleringen, få anmäla detsamma till Eders Kongl.
Maj:ts bepröfvande.
Den lägre landtbruksundervisningen, så vidt den utgör föremål
för understöd från statens sida, bedrifves hufvudsakligast vid landtbruksskolor,
anordnade i öfverensstämmelse med det af Eders Kongl.
Maj:t den 13 April 1877 utfärdade reglemente. Antalet af sådana
skolor utgör för närvarande 27, nemligen 3 i hvardera af Kalmar och
Elfsborgs 1 än, 2 i hvardera af Skaraborgs och Vermlands län samt 1
i hvarje af de öfriga länen med undantag af Upsala, Gotlands och
Jemtlands län. För eu skola inom hvarje län, der dylika skolor äro
inrättade, utgör statsbidragets belopp 4,000 kronor, men för öfriga
skolorna, eller för 2 inom Kalmar och 2 inom Elfsborgs län samt 1
inom hvarje af Skaraborgs och Vermlands län, utgår statsunderstödet
med 2,000 kronor, emot förbindelse derjemte för vederbörande hushållningssällskap
eller landsting att till skolans underhåll tillskjuta ett
lika belopp. Under de senare åren har statsunderstöd lemnats äfven
till eu skola i Jemtlands län, anordnad efter andra grunder än de i
ofvannämnda reglemente stadgade, och likaså har under sistförfluten
året statsbidrag meddelats för uppehållande af landtbruksundervisning
vid den inom Gotlands län inrättade folkhögskolan.
Ändamålet med de enligt 1877 års reglemente inrättade landtbruksskolor
är, enligt reglementets 1 §, att åt unge män, som vilja
egna sig åt landtbruket, meddela insigt, praktisk öfning och skicklighet
i detsamma och att i sådant afseende äfven bibringa dem de för
-
25
Sjette liufrndtiteln.
beredande kunskaper, som för landtmannayrkets utöfning äro nödiga,
och är derjemte föreskrifvet att jordbruk och boskapsskötsel vid hvarje
landtbruksskola böra så bedrifvas, att skolan i praktiskt hänseende må
kunna tjena såsom föresyn för ett efter ortens förhållanden med god
beräkning ordnadt och omsorgsfullt skött landtbruk,
Skolans styrelse utses af hushållningssällskapet eller, om skolan
tillkommit genom enskilda bidrag, af dem, som stiftat densamma. Vid
skolan böra finnas friplatser för minst 12 frilärlingar. Derutöfver
kunna ytterligare frilärlingar äfvensom betalande lärlingar antagas, men
landtbrukselev eller sådan, som söker högre undervisning än den, som
bör vid landtbruksskolan meddelas, får ej emottagas, utan att särskild
undervisning åt honom anordnas, och landtbruksakademiens förvaltningskomité
finner, att sådant kan ske utan men för lärlingarnes undervisning.
Lärotiden beräknas till två år, och frilärling är förbunden
att denna tid qvarstanna vid skolan, så framt han ej vid antagandet
finnes ega sådan färdighet i skrifning och räknekonst samt den insigt
och vana i utförande af jordbruksarbeten, att hän lämpligen kan taga
del i undervisningen, som meddelas åt dem, hvilka under ett föregående
år bevistat skolan. Lärlingarne anses såsom lagstadde hos föreståndaren
för skolan och äro underkastade tjenstehjonsstadgan.
Inträdesfordringarna äro, förutom god frejd och religionskunskap
samt sund och stark kroppskonstitution för landtmannaarbetens utförande,
att hafva fyllt 18 år, minst ett år såsom arbetare praktiskt utöfvat,
landtbruk, att läsa väl och redigt innantill, skrifva läslig handstil,
känna de fyra räknesätten i enkla tal samt ega tillräcklig förståndsutveckling
för att kunna uppfatta undervisningen. Denna omfattar jemte
de ämnen, som direkt beröra jordbruket, skrifkonst och rättskrifning,
räknekonst till och med enkel regula de tri och decimalräkning samt
fullständig kännedom om svenska mynt-, mått- och vigtsystemen, enklare
linearritning, liniers, ytors och solida figurers beräkning, uppmätning,
afvägning och kartläggning af egofigurer, slöjd och smide, betingsarbeten
efter ortens sed samt kännedom om sättet att föra dagsverkslistor,
arbets-, förråds- och kassaanteckningar samt afräkningsböcker.
Dessutom skola lärlingarne deltaga i alla vid den egendom,
dit skolan är förlagd, förekommande jordbruksarbeten, turvis tjenstgöra
i stall och ladugård samt såsom uppsyningsman eller rättare utställa
och fördela arbetarne, hafva tillsyn öfver dem och föra anteckning
öfver arbetena.
Landtbruksakademiens förvaltningskomité har öfverinseende öfver
skolorna och eger att utfärda närmare föreskrifter om undervisningens
Bill. till Piksd. Prof. 1887. B. 1 ,Samt. 1 A/il. 1 ILäJt. 4
26
Sjette lmfvudtitcln.
ordnande samt att, enligt bemyndigande af chefen för civildepartementet,
tid efter annan låta inspektera anstalterna.
De af mig bär ofvan angifna fordringarna för inträde i landtbruksskolan,
sådan den af staten är auktoriserad, och den undervisning, som
i dem meddelas, utvisa tydligen, att den underbyggnad, som i dessa
skolor kan inhemtas, i teoretiskt afseende inskränker sig till hvad i
allmänhet kan fordras af dem, som erna söka rättarebefattningar eller
andra dylika anställningar. Den praktiska undervisningen i sjelfva
jordbruksarbetenas utförande blifver vid de flesta af dessa skolor hufvudsak.
Det har också derför och då emellan dessa skolor och landtbruksinstituten
ej finnas några anstalter, der den i jordbruksarbetena
mera försigkomne kan få tillfälle förvärfva större insigt i landtbrukets
teori, anmärkts att en lucka förefinnes i vår landtbruksundervisning,
som behöfver fyllas. Det har från åtskilliga håll uttalats, att hvarken
den undervisning, som vid landtbruksskolorna meddelas, eller den för
dessa i öfrigt faststälda organisation lämpar sig för de orter, der jorden,
fördelad i smärre hemmansdelar, företrädesvis innehafves af dem,
som sjelfva, utan biträde af inspektörer eller rättare, leda och deltaga
i jordens brukande. Med det mått af kunskaper i jordbruksarbeten,
som desse hemmansegares eller brukares söner redan från barndomen
hafva tillfälle att förvärfva, i det de biträda fadern med gårdens brukande,
är det för dem vigtigare att hafva tillgång till en undervisningsanstalt,
der det teoretiska elementet är företrädesvis tillgodosedt,
och der undervisningskursen, såmedelst mera koncentrerad, kan lemna
lärjungen tillfälle att inom kortare tid återvända till hemmet, der hans
arbetskraft behöfves. Likaledes har man ansett den praktiska undervisningen
vid landtbruksskolan vara obehöflig i de orter, der landtbruket
nått en högre utveckling, så att hvar och en, som dermed sysslar,
är utan särskild undervisning i tillfälle att tillgodogöra sig erfarenheten
om fördelarne af ett rätt bedrifvet landtbruk.
Dessa omständigheter synas äfven hafva af ofvannämnda komité
beaktats och varit i viss mån bestämmande för de förslag rörande
den lägre landfbruksundervisningen, som af komitén afgifvits. Komitén
har tänkt sig, att den landtbruksidkande befolkning i vårt land, som
företrädesvis är i behof af den lägre landtbruksundervisningen, kan indelas
i två grupper, den ena gruppen, omfattande dem, som åstunda
en högre grad af skicklighet i jordbruksarbeten eller afse att såsom
rättare, ladufogdar, fördrängar o. s. v. kunna utöfva den närmaste ledningen
af och tillsynen öfver jordbruksarbetens utförande, den andra
gruppen, hufvudsakligen bestående af sådana blifvande egare eller bru
-
27
Sjette hufvudtiteln.
kåre af mindre landtegendomar, som, utan tillhjelp af något under dem
stående biträde, sjelfve komma att hafva den närmaste ledningen af
och tillsynen öfver sina jordbruk. För den förra gruppen är, enligt
komiténs åsigt, af nöden, förutom färdighet i handläggning af de särskilda
inom landthushållningen förekommande arbetena, jemväl ett visst
mått af teoretisk fackutbildning. Fordringarna härutinnan kunna dock
sättas temligen lågt i jemförelse med den utbildning i arbetsskicklighet,
som erfordras, och undervisningen måste derför här blifva af
öfvervägande praktisk natur. För dem af den andra gruppen åter,
hvilkas ekonomiska ställning tillåter dem att annorlunda än medelst
eget arbete ersätta kostnaderna för undervisningen, och hvilka dessutom
oftast blifvit uppfostrade under sådana förhållanden, att vana vid
landtmannaarbeten redan i hemmen kunnat vinnas, erfordras, enligt
hvad komitén vidare anför, läroanstalter, hvarest på kortare tid kunna
förvärfvas de teoretiska kunskaper, som för ett framgångsrikt utöfvande
af deras blifvande verksamhet äro behöfliga. Under det att
komitén sålunda ansett landtbruksskolorna, anordnade väsentligen så
som för närvarande är fallet, böra bibehållas såsom behöfliga för första
gruppen, har komitén derjemte föreslagit inrättande af ett nytt slag
af staten understödda landtbruksläroverk, särskilt afpassadt för utbildning
af den stora och för landets jordbruk vigtiga klass af yrkesidkare,
som blifvit betecknad såsom tillhörande andra gruppen.
Enligt af komitén uppgjordt förslag till stadgar för detta nya slag
af läroverk, som skulle benämnas landtmannaskolor, skulle ändamålet
för dessa skolor vara att åt unge män, som vilja utbilda sig till brukare
af mindre landtegendomar, meddela de teoretiska kunskaper, som
äro behöfliga för utöfvandet af deras blifvande yrke. Undervisningen,
uteslutande teoretisk, skulle för hvarje kurs fortgå minst 20 veckor
och förläggas till den årstid, då lärjungarnes arbetsbiträde i hemmen
lättast kunde undvaras. Den, som ville vinna inträde i skolan, skulle
hafva fylt 18 år, ega god frejd, minst ett år hafva allvarligt deltagit
i de vid ett landtbruk förefallande göromål samt ega vissa insigter i
svenska språket, skrifning, räkning, geometri, fältmätning och afvägning,
naturlära, bokföring och linearritning. Rätt till inträde tillkomme,
utan vidare pröfning, den, som genomgått andra afdelningen i tekniskt
elementarläroverk eller femte klassen i allmänt eller motsvarande afdelning
i enskildt dimissionsberättigadt läroverk, med godkända insigter
i svenska språket, matematik och naturlära, samt den, som företedde
intyg från folkhögskola, att han egde kunskaper, motsvarande
de angifna inträdesfordringarna.
I
28
Sjette hufvndtiteln.
Undervisning skulle vid skolan meddelas i fysik, kemi, botanik,
zoologi, geologi, jordbrukslära, veterinärkunskap, husdjurslära, mjölkhushållning,
byggnadslära, geometri, fältmätning och afvägning, skogshushållning,
landtbruksbokföring och linearritning.
Lärjungen skulle sjelf bekosta underhåll, bostad, böcker m. in. samt
för undervisningen erlägga en afgift af fyratio kronor.
Närmaste ledningen af skolan skulle tillkomma en för densamma
antagen föreståndare, hvarjemte af den myndighet eller de enskilda
föreningar, genom hvilkas bidrag skolan upprätthölles, för densamma
borde utses en styrelse; och hade denna att årligen till Kongl. Maj:t
afgifva berättelse om skolans verksamhet.
I fråga om det statsunderstöd, som skulle kunna ifrågakomma åt
landtbruksskolor och landtmannaskolor, har komitén föreslagit
att landtbruksskola må kunna af allmänna medel erhålla ett årligt
anslag af 4,000 kronor, med vilkor att hushållningssällskapet inom
den ort, der skolan är förlagd, förklarar, att den är af behofvet påkallad,
och att den egendom, å hvilken skolan är belägen, är för ändamålet
lämplig;
att, om inom något hushållningssällskaps område mera än eu landtbruksskola
anses behöflig, ett anslag af högst 2,000 kronor må kunna
sådan skola meddelas, under vilkor att hushållningssällskapet eller
landstinget inom orten understödjer skolan med minst enahanda belopp
som statsanslaget;
att landtmannaskola, som upprättats af landsting, hushållningssällskap
eller enskilda föreningar, må kunna erhålla ett årligt understöd
af högst 3,000 kronor, med vilkor att den myndighet eller den förening,
som upprättat skolan, anskaffar lokal, inventarier och undervisningsmateriel,
att landsting eller hushållningssällskap lemnar bidrag,
som, sammanräknad! med undervisningsafgifter och understöd af enskilde,
uppgår till minst enahanda belopp som statsbidraget, och att
kostnadsfri undervisning lemnas åt minst en lärjunge för hvarje fullt
''1,000 kronor af statsbidraget.
Landtbruksskola och landtmannaskola, som erhölle statsunderstöd,
skulle vara skyldiga efterlefva de af Kongl. Maj:t faststälde stadgar
och dessutom underkastade den kontroll, Kongl. Maj:t föreskrefve.
De öfver dessa förslag af hushållningssällskapen och Eders.Kongl.
Maj:ts befallningshafvande afgifna utlåtanden äro af det mest skiftande
innehåll beträffande behofvet och lämpligheten af den lägre landtbruksundervisningens
tudelning på sätt komitén föreslagit. Under det att
några instämma i komiténs förslag, söka andra framhålla att den af
29
Sjette hiifVmltiteln.
lcomitén till grund för dess förslag antagna gruppindelning icke eger
motsvarighet i verkligheten, och att det icke låter sig göra att uppdraga
en bestämd gräns mellan dem, för hvilka det ena eller andra
slaget af undervisning företrädesvis bör ifrågakomma eller vara till
gagn. Några anse uteslutande teoretiska undervisningsanstalter obe«
höfliga, medan andra hysa samma åsigt om landtbruksskolorna och
hålla före, att endast landtmannaskolor eller andra på annat sätt ordnade
teoretiska undervisningsanstalter kräfvas. I sådant afseende påpekas,
att den undervisning, som med landtmannaskolan afses, lämpligast
bör förläggas till folkhögskolan. Från åtskilliga håll har uttalats,
att anstalter böra anordnas, der tillbörligt afseende fästes vid behofven
af så väl praktisk som teoretisk undervisning, och har denna anordning
ansetts kunna genomföras antingen så, att den teoretiska kursen
utgjorde en högre, i samband med landtbruksskolan stäld afdelning af
denna, eller ock så att båda kurserna fortlöpte mera samtidigt i bredd
med hvarandra. Särskild! har framhållits, att det hopande af ämnen,
som under en 20 veckors kurs skulle i landtmannaskolan förekomma,
icke kunde komma att medföra andra än högst ytliga insigter och
verka förvirrande för begreppen.
Landtbruksakademiens förvaltningskomité, som i sitt underdåniga
utlåtande äfven framhållit svårigheten att i verkligheten bestämma gränsen
mellan första och andra gruppens jordbruksidkare och ansett denna
gruppering icke kunna läggas till grund för eu fördelning af den
lägre landtbruksundervisningen till två särskilda slag af läroanstalter,
har förordat, att landtbruksskolan måtte bibehållas såsom eu väsentlig
beståndsdel i organisationen af landtbruksundervisningen i riket.
Med afseende å de föreslagna landtmannaskolorna, fortsätter förvaltningskomitén,
hade förvaltningskomitén visserligen icke förbisett att i
enstaka delar af landet i följd af särskilda förhållanden ett trängande
behof af en landtbruksundervisning, ordnad på annat sätt än i den
nuvarande landtbrukskolan, gjort sig gällande, men förvaltningskomitén
kunde icke föreställa sig, att en sådan organisation, som den för landtmannaskolorna
föreslagna, skulle kunna blifva tillfredsställande. De
höga inträdesfordringarna, den alltför stora mängden och omfattningen
af de undervisningsämnen, som under den korta tiden af 20 veckor
skulle . inläras, de sväfvande och osäkra garantierna för föreståndares
och lärares kompetens och för lärjungarnes före inträdet i skolan inhemtade
praktiska utbildning syntes göra den föreslagna organisationen
omöjlig såsom afsedd för en läroanstalt, den der skulle med statsmedel
understödjas. Då det vidare syntes sannolikt, att behofven af
30
Sjette Iiufvudtiteln.
ifrågavarande undervisning skulle åtminstone till en väsentlig del kunna
tillfredsställas, om åt landtbruksskolan gåfves en med bibehållande af
sjelfva grunden i någon mån förändrad organisation, så att de ökade
krafvel! på teoretisk undervisning tillgodosåges och på samma gång
anspråken på lärlingarnes dagsverksarbete något nedsattes, saknade
förvaltningskomitén anledning att tillstyrka upptagandet i den allmänna
organisationsplanen för rikets landtbruksläroverk af någon undervisningsanstalt
motsvarande de föreslagna landtmannaskolorna, och funne
förvaltningskomitén ett ytterligare skäl härför deruti, att åsigterna så
väl i allmänhet om dylika läroanstalters behöflighet som ock i de fall,
der denna erkändes, om deras lämpligaste organisation vore så afvikande,
att något förslag, grundadt på en sammanjemkning af de olika
meningarna, näppeligen torde kunna framställas med förhoppning att
detsamma skulle tillvinna sig någon allmännare anslutning. Under sådana
förhållanden syntes det förvaltningskomitén lämpligast att i de
fall, der ett verkligt behof förefunnes af annan landtbruksundervisning
än den, som vore afsedd i den allmänna organisationsplanen, särskilda
anordningar, vare sig i samband med redan befintliga folkhögskolor
eller annorledes, tills vidare träffades, lämpade efter de förhållanden,
som på olika orter vore rådande. Genom ett sådant tillvägagående
skulle på ett lämpligt sätt kunna förvärfvas eu väl behöflig erfarenhet,
hvilken sedan kunde läggas till grund för ett förslag till definitiv organisation
af sådana läroanstalter, som visat sig motsvara det med
dem afsedda ändamålet. Ehuru förvaltningskomitén således icke ansåge
sig kunna i detta hänseende framlägga något detaljeradt förslag, hade
förvaltningskomitén likväl trott sig böra angifva vissa allmänna grunder,
livilka torde böra uppställas såsom vilkor för statsbidrag åt sådana
skolor.
Dessa af förvaltningskomitén uppstälda grunder för erhållande af
statsbidrag till den undervisning, som landtmannaskolan skulle afse att
meddela, äro följande:
att hushållningssällskapet inom den ort, der skolan anlägges, vitsordar
behofvet af densamma, och att de för densamma uppgjorda stadgar
och undervisningsplaner af landtbruksakademiens förvaltningskomité
godkännas;
att skolan, i händelse den endast innefattar en ettårig kurs,, ställes
i samband med folkhögskolan i det afseendet, att fordringarna för inträde
i den förra bestämmas till ungefär det kunskapsmått, som vid
vårt lands folkhögskolor under första året inhemtas i svenska språket,
skrifning, räkning, geometri, fältmätning och afvägning, naturlära, bok
-
31
Sjette hufvud titeln.
föring och linearritning; börande skolan i annat fall omfatta tvänne
årskurser, af hvilka den första skall hufvudsakligen afse att meddela
de nämnda kunskaperna;
att hvarje årskurs fortgår minst 20 veckor, ferier oberäknade;
att undervisningen afser att meddela lärjungarne sådana teoretiska
kunskaper, som för landtmannayrkets rätta bedrifvande äro nödvändiga
och gagneliga;
att den myndighet eller förening, som upprättat skolan, anskaffar
lokal, inventarier och undervisningsmateriel;
att landsting eller hushållningssällskap inom den ort, der skolan
är belägen, till densamma lemnar bidrag, hvilket, sammanräknadt med
undervisningsafgift.er och understöd af enskilde, uppgår till minst enahanda
belopp som statsbidraget;
att kostnadsfri undervisning lemnas åt minst eu lärjunge för hvarje
fullt tusen kronor af statsanslaget; samt
att skolan underkastas den kontroll, som Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreskrifva.
Förvaltningskomitén har vid sitt utlåtande fogat ett af förvaltningskomitén
uppgjordt förslag till nya stadgar för landtbruksskolorna. Detta
förslag öfverensstämmer i öfriga väsentliga delar med nu gällande stadgar,
men söker att bereda större utrymme för den teoretiska undervisningen
och garanti för att denna anordnas under sådana förhållanden,
att lärlingen är för densamma mottaglig. I sistnämnda afseende
innehåller förvaltningskomiténs förslag i § 6, att undervisningen bör så
ordnas att, jemte det öfningarna i landtmannaarbeten icke åsidosättas,
tillräcklig tid lemnas för undervisningen å lär orummet samt för lärlingarnes
sjelfstudium, och att för detta ändamål skola under första året
minst 50 och under det andra minst 100 söcknedagar lemnas fria från
annat kroppsarbete, än det som erfordras för turerna i stall och ladugård
in. m.
I fråga om denna § anför förvaltningskomitén särskildt, att en af
de väsentligaste anledningarna till det missnöje med den nuvarande
landtbruksskolan, som försports från åtskilliga håll och måhända i icke
ringa mån afhållit hemmansegaresöner från att besöka densamma,
otvifvelaktigt vore att söka i det väl vidsträckta omfång, till hvilket
lärlingarnes dagsverksskyldighet vid en del skolor blifvit anlitad. Härvid
hade dels lärlingarnes tid och krafter alltför mycket tagits i anspråk
för arbeten, de der icke kunde anses ega någon betydelse för
deras öfning i egentliga jordbruksarbeten, dels de timmar, som kunnat
anslås till meddelandet af teoretisk undervisning och till lärlingarnes
32
Sjette hufvudtiteln.
sjelfstudier, blifvit alltför få eller måst inpassas å tider, då lärlingarne
i följd af förutgående strängt kroppsarbete befunnit sig i ett tillstånd,
mindre lämpligt för ett fullt tillgodogörande af den dem meddelade
undervisningen. I afsigt att så vidt möjligt förebygga missbruk i denna
rigtning både förvaltningskomitén tillåtit sig föreslå det stadgande, som
innefattades i den nämnda paragrafen, och hvilket bestämde det minimum
af frihet från kroppsarbete, som ansetts böra tillkomma lärlingarne
för sjelfstudium och för erhållande af undervisning på hirorummet.
Genom en sådan anordning syntes ock möjlighet beredd att åt
den teoretiska undervisningen gifva en större omfattning och kraftigare
verkan, hvarigenom de önskningar och behof, som funnit sitt uttryck
i förslagen om landtmannaskolorna, antagligen skulle kunna till eu
ganska väsentlig del tillgodoses.
Slutligen har förvaltningskomitén hemstält, att det statsunderstöd,
som utgår till landtbruksskolorna, måtte höjas så att det för de skolor,
hvilka nu åtnjuta 4,000 kronor, måtte bestämmas till 6,000 kronor och
för de öfriga till 3,000 kronor, dock att de skolor, som kunde blifva
förlagda till egendomar, hvilka tillika vore säte för landtbruksinstitut,
skulle kunna komma i åtnjutande af det större anslaget, oafsedt om
annan af staten understödd landtbruksskola funnes inom länet •eller icke.
Äfven två hushållningssällskap hafva yrkat på höjning af understöden,
så att landtbruksskolor, som nu åtnjuta 4,000 kronor, måtte kunna erhålla
5,000 kronor.))
Härefter yttrade jag vidare till ofvannämnda statsrådsprotokoll:
»Af den redogörelse, jag nu lemnat, torde Eders Kongl. Maj:t finna,
hurusom åsigterna om den lämpligaste organisationen af den lägre
landtbruksundervisningen inom riket äro i hög grad vexlande. Under
det några lägga hufvudsaklig vigt vid undervisningens anordnande
på en företrädesvis praktisk basis, vilja andra anse behofvet af en uteslutande
teoretisk undervisning vara af öfvervägande betydelse. I ett
land med så olika kulturförhållanden som Sveriges torde det också
vara helt naturligt, att behofven i ifrågavarande afseende skola på olika
sätt göra sig gällande. I de orter, der den lägre landtbruksskolan,
den må nu kallas landtmannaskola eller landtbruksskola, företrädesvis
söker sine alumner bland sjelfegande jordbrukares söner, måste undervisningen
och skolans organisation ordnas efter deras förhållanden och
åskådningssätt, då den deremot i de län, der skolan hufvudsakligast
besökes af dem, hvilka vilja såsom rättare eller i andra dylika beställningar
vinna sin framtida bergning, måste, för att de må kunna blifva
delaktige af undervisningen, inrättas med särskild hänsyn till deras
opaginerad Kontrollera mot PDF
83
Sjette hufvudtiteln.
vilkor. Jag antager följaktligen, att det icke är möjligt att för vårt
land utfinna en form för undervisningen och en organisation af skolan
i öfrig!, som är af den allmänna nytta för landet, att den bör anses
framför andra gagna och vara förtjent af statens understöd. Emellertid
torde dock kunna med temlig säkerhet påstås, att landtbruksskolan,
sådan den nu är genom 1877 års reglemente faststäld, visat sig gagnelig,
men med lika visshet kan sägas, att nya kraf på undervisning
uppstå, som icke kunna af nämnda skola tillfredsställas. Detta har
också redan af olika orsaker visat sig i vidt skilda delar af landet.
Jernband har ej längre ansett sig kunna begagna den genom nämnda
reglemente faststälda form för landtbruksskolan, icke heller Gotland,
och å andra ställen inom riket hafva uppstått skolor eller afdelningar
deraf, der, likasom i de båda nämnda länens, undervisningen är bygd
på grunder, som mera tillmötesgå anspråken på teoretisk utbildning.
Vid sådant förhållande synes mig icke lämpligt, att staten med understöd
gynnar uteslutande sådana skolor, som äro inrättade i öfverensstämmelse
med nämnda reglemente, äfven om de modifierades på sätt
förvaltningskomitén föreslagit, och hvithet i vissa afseenden skulle medföra
beaktansvärda fördelar. I hvilken form behofvet af lägre landtbruksundervisning
ter sig, synes det vara lika berättigad! till biträde
af staten, blott trygghet förefinnes, att behofvet är verkligt, och att
dess tillfredsställande bör kunna vinnas i den form, som är ifrågasatt.
Dessa omständigheter synas böra utgöra föremål för Eders Kongl.
Maj:ts bepröfvande i hvarje särskildt fall.
Af hvad jag nu yttrat följer, att de bidrag staten anser sig kunna
lemna till den lägre landtbruksundervisningens befrämjande ej böra
uteslutande tillgodokomma de lägre landtbruksskolorna. Att beröfva
dem det understöd de redan åtnjuta kan naturligtvis ej komma i fråga,
men i händelse en eller annan af dem upphör med sin verksamhet
torde bidraget till densamma böra få på annat håll disponeras. Det
har hittills ansetts, att staten borde understödja en skola för den lägre
landtbruksundervisningen inom hvarje län med ett anslag af 4,000 kronor,
mot skyldighet för skolan att mottaga 12 friläringar, men att, der
en skola redan funnes, som åtnjöte understöd till nämnda belopp, staten
till andra dylika skolor ej borde lemna högre bidrag än 2,000 kronor
och detta under vilkor derjemte, att inom orten tillskötes motsvarande
belopp. Enahanda princip synes böra vinna tillämpning äfven
om man vill understödja läroanstalter, som skulle uteslutande afse teoretisk
utbildning, så att i län, der lägre landtbruksskola ej finnes med
statsunderstöd af 4,000 kronor, till följd deraf ledigblifvet anslagsbeBih.
till Riksd. Prof. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 5
34
Sjette hufvudtiteln.
lopp i stället må kunna tilldelas anstalt för lägre teoretisk landtbruksundervisning
och detta, i likhet med hvad som gäller för lägre landtbruksskolor,
utan vilkor om tillskott inom orten af ett lika belopp,
men att i län, der en för landtbruksundervisningen afsedd anstalt redan
finnes, som åtnjuter det högre statsanslaget, understödet till de
öfriga anstalterna må sättas något lägre och såsom vilkor för dylikt
understöds erhållande stadgas, att motsvarande bidrag inom orten tillskjutes.
Då de lägre landtbruksskolorna, förutom de statsunderstöd i
penningar, som tilldelas dem, ega tillgodogöra sig lärlingarnes arbetskrafter,
men detta ej kan blifva fallet vid skolor, hvilka icke äro stälda
i förbindelse med jordbruk, torde det senare slaget af läroanstalter ej
i allmänhet kunna eg a bestånd, derest de icke kunna påräkna ett statsunderstöd
af 3,000 kronor. Utan att det kan anses betungande, torde
dock för samtliga läroanstalter för uteslutande teoretisk utbildning, på
sätt så väl landtbruksläroverkskomitén som förvaltningskomitén föreslagit,
kunna föreskrifvas att de, om statsunderstöd erhålles, böra lemna
kostnadsfri undervisning åt en lärjunge för hvarje fullt ett tusen kronor
deraf.
Att höja anslaget till lägre landtbruksskolor, såsom förvaltningskomitén
och två hushållningssällskap ifrågasatt, synes mig icke för
närvarande af behofvet påkalladt, men, för att de teoretiska undervisningsanstalterna
må kunna hafva att påräkna något verksamt understöd
från statens sida, torde vara nödvändigt att, förutom vidtagande af ofvan
angifna ändringar i afseende å dispositionsrätten af de till lägre
landtbruksskolor anvisade anslag, som för närvarande uppgå till 104,000
kronor, ett förslagsanslag, hvars belopp torde kunna bestämmas till
15,000 kronor, ställes till Eders Kongl. Maj:ts förfogande.))
På grund af hvad sålunda anförts, hemstälde jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
dels att på ordinarie stat från och med år 1888 bevilja till understöd
åt anstalter för lägre landtbruksundervisning med hufvudsakligt
ändamål att befrämja elevernas teoretiska utbildning ett förslagsanslag
å 15,000 kronor, att efter Kongl. Maj:ts bepröfvande med högst 3,000
kronor årligen tilldelas sådana anstalter, under vilkor
att vederbörande hushållningssällskap vitsordade behofvet inom orten
af dylik undervisning;
att inom orten tillskötes lika belopp, elevafgifter inberäknade;
att eu frielev för hvarje fullt 1,000 kronor af statsbidraget egde
att vid anstalten åtnjuta undervisning;
opaginerad Kontrollera mot PDF
So
Sjette hufVudtiteln.
att anstalten underkastade sig den kontroll, Kongl. Maj:t i hvarje
särskildt fall funne skäl föreskrifva; samt
att anstalten årligen afgåfve berättelse om sin verksamhet för
landtbruksundervisningen;
dels ock medgifva att, i den mån nuvarande anslag för lägre landtbruksskolor
icke toges i anspråk för dylika skolor, äfven sålunda tillgängliga
medel måtte användas till understöd åt undervisningsanstalter
af förstnämnda slag med belopp af högst 4,000 kronor åt anstalt inom
län, der landtbruksskola ej funnes, som åtnjöte statsanslag till enahanda
belopp, och med högst 3,000 kronor åt andra dylika anstalter,
allt på enahanda vilkor som ofvan angifvits, dock att inom län, der
landtbruksskola, som åtnjöte bidrag af statsmedel, ej funnes, statsunderstöd
kunde lemnas, ehvad bidrag inom orten tillskötes eller icke.
Denna hemställan blef af Eders Kongl. Maj:t godkänd och framställning
i enlighet dermed till senast församlade Riksdag gjord i den
till samma Riksdag aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd
och behof.
Vid ärendets behandling inom statsutskottet fann jemväl utskottet
det icke vara möjligt att utfinna en enda form och organisation för de
ifrågavarande undervisningsanstalterna af beskaffenhet ått särskildt böra
af staten omhuldas, så mycket mindre som komiténs förslag i fråga
om kompetensvilkoren för inträde i dessa läroanstalter, hvilka utskottet
ansåg lämpligen böra benämnas landtmannaskolor till skilnad från de
redan befintliga lägre landtbruksskolorna, samt om läroämnenas antal,
kursernas omfång o. s. v. föranledt åtskilliga anmärkningar af dem,
som öfver komitéförslaget i denna del yttrat sig, samt förslaget i dessa
hänseenden äfven hos utskottet väckt betänkligheter. Då hushållningssällskapen
i alla dessa afseenden emellertid bäst torde kunna bedöma
hvad som för hvarje ort vore lämpligast, syntes det utskottet att, om
landtmannaskolorna stäldes i än närmare beroende af hushållningssällskapen,
än Eders Kongl. Maj:t föreslagit, trygghet borde vinnas, att
den för hvarje ort tjenligaste anordning af desamma skulle ernås; och
utskottet ansåg derför ett tillägg i denna rigtning böra göras till de
vilkor för erhållande af statsunderstöd, som af Eders Kongl. Maj:t
ifrågasatts. Härigenom skulle hushållningssällskapen erhålla frihet att
anordna landtmannaskolorna såsom vare sig fristående eller förenade
med andra undervisningsanstalter; och då i allt fällde af hushållningssällskapen
antagna grunderna för skolornas organisation och plan
komme att af Eders Kongl. Maj:t pröfvas och godkännas, innan anslag
36
Sjette hufvmltitehi.
beviljades, vunnes enligt utskottets tanke derigenom tillräcklig trygghet
för undervisningens ändamålsenliga ordnande.
Hvad slutligen anginge det begärda medgifvandet angående viss
dispositionsrätt öfver besparingar å nuvarande anslag till lägre landtbruksskolor,
så föranledde denna del af framställningen från utskottets
sida icke annan erinran, än att dels ett förtydligande ansetts böra ske,
dels ock bestämmelse synts böra meddelas derom, att i län, der med
statsmedel understödd lägre landtbruksskola ej funnes, endast en laridtmannaskola
kunde erhålla anslag af statsmedel utan anspråk på bidrag
inom orten.
I öfverensstämmelse med de af utskottet sålunda yttrade åsigter blef
utskottets hemställan till kamrarne affattad. Denna afviker således i viss
mån från mitt af Eders Kongl. Maj:t godkända förslag; men då dessa
afvikelser icke i någon del rubba de grunder, hvarpå mitt förslag
stödde sig, anser jag mig kunna biträda hvad statsutskottet hemstält
och tillstyrker i enlighet dermed, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
att Riksdagen må:
a) på ordinarie stat från och med 1888 bevilja till understöd åt
sådana landtmannaskolor (anstalter för lägre landtbruksundervisning
med hufvudsakligt ändamål att befrämja elevernas teoretiska utbildning),
för Indika stadgar blifvit af Kongl. Maj it godkända, ett förslagsanslag
å 15,000 kronor, att efter Kongl. Maj:ts bepröfvande med högst 3,000
kronor årligen tilldelas sådana landtmannaskolor; under vilkor
att vederbörande hushållningssällskap vitsordar behofvet inom orten
af dylik skola samt antingen afgifver förslag till såväl skolans organisation
i allmänhet, vare sig att den anordnas fristående eller förenad
med annan lämplig undervisningsanstalt, som särskild! inträdesfordringar,
undervisningsämnen och undervisningsplan, eller ock, der skolan
af enskilda personer grundas, förordar det af dessa i berörda hänseenden
uppgjorda förslag;
att inom orten tillskjutes lika belopp, elevafgifter inberäknade;
att eu frielev-för hvarje 1,000 kronor af statsbidraget eget-att vid
skolan åtnjuta undervisning;
att skolan underkastar sig den kontroll, Kongl. Maj:t i hvarje särskild!
fall finner skäl föreskrifva; och
att skolan årligen afgifver berättelse om sin verksamhet för landtbruksundervisningen;
samt
b) medgifva, att besparingar å de nuvarande anslagen till lägre
landtbruksskolor få användas till understöd åt ofvannämnda landtmannaskolor
med belopp af högst 4,000 kronor åt landtmannaskola,
Sjette hufrudtiteln.
37
som är belägen i län, der med statsmedel till samma belopp understödd
lägre landtbruksskola ej finnes, och med högst 3,000 kronor åt
öfriga landtmannaskolor; allt på enahanda vilkor, som i mom. a föreslagits,
dock att i län, der med statsmedel understödd lägre landtbruksskola
ej finnes, statsanslag till en landtmannaskola må utgå, ehvad
bidrag inom orten tillskjutes eller icke.
Bifalles hvad jag sålunda tillstyrkt, skulle ordinarie anslaget till
»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar» höjas med
15.000 kronor, eller sålunda från 175,400 kronor till 190,400 kronor,
deraf 15,000 kronor förslagsanslag till befrämjande af lägre hufvudsakligen
teoretisk landtbruksundervisning.
Befrämjande i allmänhet af slöjderna.
Under denna anslagstitel var af 1862—1863 årens Riksdag anvisadt
ett anslag å 3,000 kronor till understöd åt fabriks- och handtverksarbetare,
som ville genom resor till främmande länder och någon tids
arbete på dervarande verkstäder öka sina insigter och konstfärdighet.
Från och med år 1867 höjdes anslaget till 6,000 kronor och från och
med år 1871 till 8,000 kronor. Genom anvisande på extra stat af
ett belopp å 4,000 kronor ökades de för ifrågavarande ändamål tillgängliga
medel för hvart och ett af åren 1876 till och med 1879 till
12.000 kronor, men under åren 1880—1882 utgick åter endast det å
ordinarie stat uppförda beloppet 8,000 kronor, till dess sistnämnda år
det ordinarie anslaget, på derom inom Riksdagen väckt förslag, höjdes
till det belopp 12,000 kronor, hvarmed det alltsedan utgått.
Då år 1886, vid fördelning af anslaget, endast eu ringa, de! af de
sökande kunde hugnas med understöd från detsamma, behagade Eders
Kongl. Maj:t, anbefalla kommerskollegium, som årligen uppgör förslag
till fördelningen, att afgifva yttrande, huruvida och till hvilket belopp
anslaget syntes böra för framtiden höjas.
I ett med anledning häraf den 19 sistlidne Oktober afgifvet memorial
har kollegiet meddelat, att under femårsperioden 1882—1886 de
för erhållande af reseunderstöd till kollegiet inkomna ansökningar utgjort:
år
1882 .....................
................... 132
»
1883 ....................
................. 116
»
1884 ......................
.................... 102
»
1885 ......................
.................... 148
»
1886 .....................
................... 163
eller i jemnadt medeltal för år 132;
[12.]
Reseunderstöd
åt fabriks-
ochhandtverksarbetare.
38
Sjette hufvudtiteln.
under det att understöd meddelats:
år 1882, då anslaget utgjorde 8,000 kronor, till 18 sökande
och, sedan anslaget blifvit höjdt till 12,000 kronor,
år 1883 ..................... till 27 sökande,
» 1884 ..................... » 29 »
* 1885 ..................... » 28 »
» 1886 ..................... » 26 »
Då, såsom häraf syntes, endast ett fåtal af de sökande kunnat
komma i åtnjutande af reseunderstöd, hvilket för hvar och en utginge
med belopp af högst 500 kronor, ansåge kollegiet det vara synnerligt
önskvärdt, att anslaget blefve förhöjdt, så att den dermed åsyftade förmån
kunde beredas åt flere sökande, helst deras antal under de två
senaste åren betydligt ökats och antagligen komme att framdeles än
mera tillväxa. Vid pröfningen af de inkomna ansökningarna inträffade
det ofta, enligt hvad kollegiet vidare erinrar, att flera af de sökande
på grund af företedda intyg visade sig i det närmaste så jemngoda i
fråga om yrkesskicklighet och de egenskaper i öfrigt, hvilka kunde
göra dem fort]ente att komma i åtanke, att icke ringa svårighet uppstode
vid bestämmande af företrädet mellan dem, som borde föreslås
till understöd, och andre, som i följd af anslagsbeloppets nuvarande
begränsning icke kunde af kollegiet förordas. I betraktande af nu angifna
omständigheter, men med hänsyn tillika till de mångahanda anspråk
på anslags beviljande, som årligen stäldes på statsverket, ansåge
kollegiet sig böra föreslå, att anslaget höjdes till 16,000 kronor, hvilket
belopp syntes kollegiet vara det minsta, som under nuvarande förhållanden
och med afseende å befrämjande af det med anslaget åsyftade
ändamål borde ifrågakomma.
Statsutskottet yttrade 1882 vid behandlingen af detta anslag, att
detsamma vore afsedt att tillgodose ett, särdeles under dåvarande tid,
då industrien hade att bestå eu liflig täflan på många olikartade områden,
för dess utveckling vigtig! behof. Detta uttalande eger fortfarande
full giltighet; men då så är, torde det klart framgå af de
utaf kommerskollegium anförda siffror, att anslaget med dess nuvarande
belopp icke kan i afsevärd mån tillfredsställa det behof, det söker
att fylla. Icke ens med den af kollegiet föreslagna ökning synes
detta blifva förhållandet, utan skall anslaget medföra någon för våra
näringar verkligt märkbar nytta, torde det böra än ytterligare höjas,
och jag tror att först med slutsummans bestämmande till 20,000 kro
-
39
Sjette lnifvudtitelii.
nor ändamålet kan i någon väsentligare mån vinnas. Äfven med anslagets
fixerande till detta belopp, kommer understödstagarnes antal
ej att ökas med mera än omkring två tredjedelar och, derest för år
1886 ett belopp af 20,000 kronor varit för ifrågavarande ändamål disponibelt,
skulle således af de 163 sökandena ej flera än omkring 44
kunnat erhålla reseunderstöd.
Skulle emellertid af särskilda skäl ytterligare medel för ifrågavarande
ändamål vid något tillfälle erfordras, torde möjligen tillgång dertill
kunna beredas från andra under anslagstiteln till »befrämjande i allmänhet
af slöjderna», uppförda anslag i den mån dessa icke måste
tagas i anspråk för andra angelägna ändamål.
-lag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kong!. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen
att höja det under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af slöjderna»
särskildt till reseunderstöd åt fabriks- och liandtverksarbetare
anvisade anslag med 8,000 kronor eller från 12,000 kronor till 20,000
kronor.
„ ... [13]
Äfven i fråga om anslaget till befrämjande af husslöjden har en Befrämjande
underdånig framställning inkommit, att detsamma måtte varda förhöjdt. af huss,cfiden
Under åberopande af hvad jag till statsrådsprotokollet den 11 Januari
1886 beträffande detta anslag anfört vid fråga om regleringen af utgifterna
under riksstatens sjette hufvudtitel, och med hänvisande till
statsutskottets vid samma års riksdag afgifna utlåtande rörande ifrågavarande
anslag, anser jag mig nu endast böra erinra, hurusom anslagtill
befrämjande af husslöjden första gången anvisades af 1872 års Riksdag
till belopp af 2,500 kronor för anställande af en kringresande undervisare
i husslöjden, att anslaget redan af 1873 års Riksdag höjdes
till 10,000 kronor, som alltsedan årligen utgått, hvarjemte från och med
år 1876 varit för samma ändamål anvisadt ett extra anslag likaledes
till belopp af 10,000 kronor, och att detta sistlidna år öfverflyttades
på ordinarie stat, till följd hvaraf från och med år 1887 ordinarie anslaget
särskildt till befrämjande af husslöjden utgör 20,000 kronor.
Deraf åtgå 2,000 kronor i aflöningsmedel till eu kringresande undervisare,
och återstoden, 18,000 kronor, användes till understöd för
hushållningssällskap m. fl., som verka för husslöjdens befordrande i
orterna, och fördelas af Eders Kongl. Maj:t, sedan landtbruksakademiens
förvaltningskomité dertill gifvit. förslag.
Förvaltningskomitén har nu i afgifvet memorial hemstält, att proposition
måtte aflåtas till Riksdagen om förhöjning i anslaget till hus
-
40 Sjette hufvudtiteln.
slöjdens befrämjande med 10,000 kronor och dervid anfört hufvudsakligen
följande:
För uppgörande af ofvannämnda fördelningsförslag plägade komitén
lägga till grund beskaffenheten och omfattningen af de inom orterna
för husslöjden vidtagna åtgärder, beloppen af de medel, som vederbörande
hushållningssällskap och landsting för ändamålet anvisade, kommunernas
egen offervillighet och derigenom ådagalagda intresse för
saken samt slutligen hushållningssällskapens egen ekonomiska ställning.
Några af hushållningssällskapen hade egt så betydliga inkomster från
annat håll, med Indika de äfven lemna! understöd åt husslöjden, att de
ansetts för detta ändamål ej behöfva bidrag af statsmedel, åtminstone
under de senare åren. Dessa hushållningssällskap voro Upsala, Södermanlands,
Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,
Vestmanlands och Gefleborgs län, hvaremot statsbidrag lemnats till
alla de öfriga hushållningssällskapen.
De af sällskapen vidtagna åtgärderna och de deraf erhållna resultat
ådagalade i allmänhet ett ständigt stigande intresse för husslöjdens
utveckling och eu allt klarare uppfattning af densammas betydelse
både i ekonomiskt och sedligt hänseende, hvadan de härför gjorda
uppoffringarna otvifvelaktigt burit goda frukter. Emellertid hade under
de senare åren hushållningssällskapens inkomster, till väsentlig del
bestående af andelar i bränvinsförsäljningsafgifterna, betydligt nedgått
och komrae otvifvelaktigt att än ytterligare minskas till följd af 22 §
i den nya bränvinsförsäljningslagen. Då följden häraf måste blifva
minskad förmåga att med kontanta medel lemna understöd åt husslöjden.
skulle de ernådda vackra resultaten i väsentlig mån äfventyras,
om ej staten mellankomme med ett kraftigare understöd än hittills.
Det hade redan nu visat sig omöjligt att tillmötesgå ganska behjertansvärda
anspråk, och svårigheterna i detta hänseende blefve säkerligen
under den närmaste framtiden betydligt större, så mycket mera, som
några af de län, hvilka hittills ej erhållit statsunderstöd, numera inkommit
med framställningar derom, grundade bland annat på den
minskning, som deras öfriga inkomster undergått; och då blott i de
län, till hvilka statsunderstöd lemnats, hushållningssällskap och landsting
under de senaste åren sjelfva bidragit med mera än 75,000 kronor,
syntes det hittills utgående statsbidraget af allenast 18,000 kronor
ej rätt väl motsvara länens egna uppoffringar.
41
Sjette liufrudtiteln.
De bidrag, som under de senare åren kunnat från staten beviljas
för husslöjden i orterna, hafva i betydlig mån understigit de anspråk,
som samma år stälts på delaktighet af dertill anslagna statsmedel.
Ehuru dessa anspråk i siffror endast kunna approximativt angifvas,
torde dock med visshet kunna sägas, att de icke understigit
för år 1883 ..................................... kronor 25,000: -—
» » 1884 )) 20,500: —
» » 1885 j> 21,500: —
>• » 1886 ). 24,200: —
» » 1887 » 24,650: —
Härvid är tillika att märka, att hushållningssällskapen i flera län
begärt bidrag från detta anslag, utan att uppgifva ens närmelsevis det
belopp de åstundade, hvadan ofvan angifna siffror måste ej obetydligt
höjas, för att man skall träffa anspråkens rätta slutsummor. Då man
vidare besinnar, hvilka betydliga bidrag till husslöjdens befrämjande
från orterna tillskjutas, och som efter förvaltningskomiténs upplysning
kunna räknas till i allmänhet 75,000 kronor för år, samt, efter hvad jag
erfarit, för sista året måste antagas hafva öfverstigit 100,000 kronor,
synes här föreligga ett af förhållandena i vårt land betingadt behof,
som bör, så vidt statens tillgångar det medgifva, tillgodoses. Jag anser
derför, att det belopp, hvarmed staten skäligen bör bidraga till
husslöjdens befrämjande, bör utgöra det af förvaltningskomitén nu
ifrågasatta, men håller före att höjningen af det särskilda anslaget ändock
kan tillsvidare stanna vid 5,000 kronor under förutsättning att,
i likhet med hvad i afseende å anslaget till reseunderstöd åt fabriksoch
handtverksarbetare ifrågasatts, ytterligare bidrag för husslöjdens
befrämjande må, der omständigheterna sådant påkalla och förhållandena
i öfrigt det medgifva, kunna anvisas å andra anslag under ifrågavarande
anslagstitel.
Jag tillstyrker derför, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgifva,
att det under anslagstiteln till »befrämjande i allmänhet af slöjderna»
särskild! till befrämjande af husslöjden uppförda belopp 20,000 kronor
höjes med 5,000 kronor, eller till 25,000 kronor.
Derest hvad jag föreslagit under anslaget till »befrämjande i allmänhet
af slöjderna» godkännes, torde, enär anvisningarna å detta anslag
under sistlidna år nära uppgått till anslagets slutsumma, anslaget
böra höjas med dels 8,000 kronor, motsvarande ökningen i anslaget
till reseunderstöd åt fabriks- och handtverksarbetare, och dels 5,000
kronor, utgörande höjningen i anslaget till husslöjdens befrämjande,
Bill. till Rilcsd. Prat. 1887. 11. 1 Smil. 1 A/d. 1 Saft. 0
42
Sjette liufvudtiteln.
tillhopa 13,000 kronor, eller sålunda från anslagets nuvarande belopp
50,500 kronor till 63,500 kronor.
Skiften och afvittringar.
På sätt den 17 sistlidne December blifvit af mig i underdånighet
anmäldt, både, efter det Eders Kongl. Majrts befallningshafvande i Kopparbergs,
Vesterbottens och Norrbottens län till landtmäteristyrelsen inkommit
med uppgifter och beräkningar rörande de belopp, som under
innevarande och nästkommande år ansåges erforderliga för storskiftesocli
afvittringsverken, landtmäteristyrelsen uppgjort och i underdånigt
memorial den 24 November 1886 understält Eders Kongl. Majrts pröfning
förslag till stat för storskiftes- och afvittringsverken under innevarande
år och i sammanhang dermed gjort anmälan om det anslag,
som för år 1888 erfordrades för samma verk.
De stater för storskiftes- och afvittringsverken, som på grund af
förenämnda handlingar blifvit af Eders Kongl. Maj:t för detta år faststälde,
sluta å ett sammanlagdt belopp af 257,600 kronor, hvaraf belöpa
på
Kopparbergs län.................................................................. kronor 91,900: —
Vesterbottens » ................................................................. )> 53,400: —
Norrbottens » .................................................................. > 112,300: -—.
Staterna för år 1886 slutade å eu sammanlagd summa af 280,200
kronor, hvaraf för
Kopparbergs län................................................................ kronor 80,700: —
Vesterbottens » ................................................................ » 87,700: —
Norrbottens » ............................................................... j> 111,800: —.
Staternas slutsumma för år 1887 understiger slutsumman för år
1886 med 22,600 kronor, beroende hufvudsakligast derpå, att arbetena
å fältet inom Vesterbottens län numera betydligt minskats, till följd
hvaraf afvittringslandtmätarnes antal inom samma län kunnat redan
för år 1887 betydligt inskränkas. Slutsumman af staterna för innevarande
år, 257,600 kronor, öfverstiger emellertid de för samma år till
storskiftes- och afvittringsverken anslagna medel, 250,000 kronor, med
7,600 kronor, till hvars betäckande dock förefinnes behållning å anslagen
till ifrågavarande arbeten från sistförflutna år.
Vidkommande anslagsbeliofven för år 1888 anför landtmäteristyrelsen,
att för nämnda år utgifterna synas för Kopparbergs och Vester
-
43
Sjette hufvudtiteln.
bottens län kunna uppskattas till ungefär samma belopp, som för år
1887, men att deremot utgifterna inom Norrbottens län för år 1888
torde blifva något lägre än under detta år, till följd deraf att laga
skiftena inom kustlandet sannolikt under sistnämnda år varda fullbordade
och mätningarna för afvittringen inom Lappmarken till större
delen afslutade. Landtmäteristyrelsen föreslår derför, att kostnaderna
för storskiftes- och afvittringsverken under år 1888 må beräknas för
Kopparbergs län till.................................................................. 92,000 kronor.
Vesterbottens )> » ................................................................ 53,000 »
Norrbottens » >> ............................................................... 105,000 »
summa 250,000 kronor.
Enligt en i statskontorets riksbolcslutsbyrå den 2 November 1886
uppgjord och vid landtmäteristyrelsens memorial fogad kalkyl skulle,
under förutsättning att de för 1886 faststälde staternas utgiftsbelopp
blefve till fullo använda, behållningen å de för skiften och afvittringar
anslagna medel vid samma års slut uppgå till 120,827 kronor 4 öre;
men då, enligt hvad landtmäteristyrelsen i sitt memorial anmält, från
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelats, att under år 1886
återstått att bestrida åtskilliga utgifter, som afsåge år 1885 och blifvit
afbörda i räkenskaperna för år 1886, till sammanlagdt belopp af 48,927
kronor 88 öre, så bör, på sätt landtmäteristyrelsen ock antagit, ofvanberörda
behållning minskas med sistnämnda summa och alltså rätteligen
beräknas till 71,899 kronor 16 öre. Af denna behållning tages, såsom
förut nämnts, ett belopp af 7,600 kronor i anspråk för utgifter under
1887. För bidrag till bestridande af 1888 års behof skulle alltså
komma att återstå 64,299 kronor 16 öre. Enligt hvad landtmäteristyrelsen
antager, torde någon behållning jemväl vara att påräkna å
utgiftsstaten för år 1886; och håller landtmäteristyrelsen före, att anslagsbehofvet
för år 1888 bör beräknas till 250,000 kronor, med afdrag
i jemnadt tal af 64,000 kronor, eller till 186,000 kronor, hvarföre,
och då det ordinarie anslaget för skiften och afvittringar utgör
63,000 kronor, styrelsen anser att för år 1888 erfordras ett extra anslag
af 123,000 kronor, eller 64,000 kronor mindre än hvad för innevarande
år är anvisadt.
Slutligen har landtmäteristyrelsen hemstält, att åt styresmännen,
föredragandena samt landtmätarne vid storskiftes- och afvittringsverken
måtte beredas enahanda löneförmåner för år 1888, som för detta och
flera föregående år dem medgifvits.
44
.[14.].
Höjning i årsarfvodet
för
storskifteslandtmätare
m. fl.
[15-]
Anslag till
storskiftesocli
afvittringsverken.
[16.]
Anslags uteslutande
ur
riksstaten.
Sjette liufvudtiteln.
I enlighet med hvad landtmäteristyrelsen föreslagit tillstyrker jag
i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
dels att, i likhet med hvad för innevarande år egt rum, för år
1888 bevilja förhöjning i årsarfvodet med 400 kronor till hvarje storskifteslandtmätare
i Kopparbergs län, som icke kommer att åtnjuta
arfvode efter taxa, samt i styresmannens för storskiftesverket årsarfvode
likaledes med 400 kronor; att medgifva, att de belopp, hvarmed
inkomsterna af tjensten under år 1888 för afvittringslandtmätare i
Vesterbottens och Norrbottens län och de storskifteslandtmätare i
Kopparbergs län, hvilka åtnjuta arfvode efter taxa, kunna komma att
understiga 2,500 kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och
3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning,
må desse tjensteman godtgöras af anslagen till storskiftes-
och afvittringsverken; att för år 1888 åt föredragandena af
afvittringsärendena i Vesterbottens och Norrbottens län samt till skrifbiträde
åt dem bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt hvarje af
dem anslagna belopp, samt att bevilja tillfällig förhöjning i styresmannens
för afvittringsverket i Vesterbottens län årsarfvode för år
1888 med 200 kronor,
dels ock att, till bestridande af kostnaderna för storskiftes- och
afvittringsverken under år 1888, för samma år, utöfver ordinarie anslaget
63,000 kronor, på extra stat anvisa 123,000 kronor.
Sala bergslag.
Under detta anslag är i kolumnen »indelning och dermed jemförlig
anvisning på förslag, ersättningar» uppfördt ett belopp af 6,320
kronor, hvarifrån till bergslaget utgå dels 3,524 kronor 41 öre såsom
godtgörelse för de i bergslagets så kallade konststatsmedel ingående
jordeboks- och mantalsdagsverken af Sala, Möklinta, Kila, Kumla,
Norrby och Tärna socknar, hvilka dagsverken till statsverket indragits,
och dels ersättning med lösen efter tioårigt medelmarkegångspris utan
forsellön för den förlust bergslaget fått vidkännas genom förvandling
efter de i Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855 stadgade grunder af
den s. k. grufvedrängshjelpen och dagsverkspenningarne, hvilka under
gemensam benämning af konststatsmedel varit bergslaget donerade.
45
Sjette hufvudtiteln.
För den händelse, att Riksdagen bifaller Eders Kongl. Maj:ts den
6 April 1887 beslutade proposition angående upplösning af det nu bestående
rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag, och i följd
deraf uppgörelse med bergslaget kommer till stånd på de i propositionen
angifna vilkor, komma enligt punkterna 5 och 11 i propositionen
de till bergslaget för konststatens underhåll donerade räntorna
och öfriga af denna donation föranledda till bergslaget utgående bidrag
af statsmedel att med detta års utgång till statsverket indragas,
i följd hvaraf nu förevarande anslag icke vidare kommer att tagas i
anspråk.
Jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen medgifva
att, derest förenämnda proposition af den 6 April 1887 bifalles,
anslaget »Sala bergslag» å 6,320 kronor från riksstaten uteslutes.
Jordförluster genom kanal- och väganläggningar.
För dylika förluster förekommer i riksstaten å sjette hufvudtiteln
i kolumnen: »indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag, ersättningar»
ett till 6,000 kronor beräknadt anslag, hvarifrån utgå dels
ersättningar för räntor, som indragits till statsverket enligt förordningen
den 23 Juli 1869, och dels sådana ersättningar, för hvilkas bestridande
oindelt spanmålsanslag förut varit på riksstaten uppfördt.
Hurusom redan vid ett föregående tillfälle fråga om en förändring i
sättet för dessa ersättningars utgörande varit föremål för Kongl. Maj:ts
och Riksdagens pröfning, omförmäles i statskontorets utlåtande af den
31 December 1883, hvarest äfven redogörelse lemnas för de förändringar,
som tid efter annan blifvit i sådant afseende vidtagna (sid.
38—43.) Men ännu återstå efter olika grunder från statsverket utgående
ersättningar af omförmälda beskaffenhet till liemmansinnehafvare
inom Södermanlands, Elfsborgs, Skaraborgs, Vestmanlands, Blekinge
och Östergötlands län; och då detta, enligt statskontorets intygande,
föranleder ej ringa besvär och förhindrar enkelhet i räkenskaper
och kontroll, samt en förändring derutinnan således är synnerligen
önskvärd, hafva, jemlikt statskontorets hemställan, genom nådiga remisser
den 23 Oktober 1884 vederbörande innehafvare af ersättnings
-
[17.]
Utbyte af in*
delningsersättningar
mot
bestämda belopp.
46
Sjette lmfvndtiteln.
anslag för lidna jordförluster blifvit hörde, huruvida och på hvilka
vilkor de ville ingå på ett utbyte af ersättningarna mot årliga bestämda
belopp eller, hvad ersättningen till lägenheten östra Strömsnäs inom
Östergötlands län angår, mot ett kapital en gång för alla.
De ersättningsfrågor, som röra Elfsborgs län, äro ännu beroende
på yttranden från vederbörande myndighet, hvarför desamma nu icke
kunna blifva föremål för behandling, och hvad angår frågorna om utbyte
af ersättningarna inom Skaraborgs län och inom Vestmanlands län,
har Eders Kong! Maj:t, hufvudsakligast med afseende å de vilkor,
som innehafvarne af dessa ersättningar uppstält för deras ntbjhande
mot vissa bestämda penningebelopp, den 31 sistlidne December förklarat,
att dessa frågor icke föranledde till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd.
Inom Södermanlands län utgå till innehafvarne af, förutom andra
hemman, om hvilka nu icke är fråga, hemmanen Arninge n:ris 1 och
2, 1 Va mantal, samt lägenheten Notholmen i Vestermo socken, ersättningar
för förlust genom jords upplåtande till Hjelmare kanal och slussverk.
Dessa ersättningar beräknas, sedan räntorna enligt förordningen
den 23 Juli 1869 indragits till statsverket, efter tioårigt medelmarkegångspris
med tillagd forsellön. En sjettedel af ersättningen till Arninge
och hela ersättningen till Notholmen hafva af en föregående
egare till nämnda hemman och lägenhet, Fredrik Wilhelm Grubb, frånskilts
eganderätten till jorden och innehafvas numera, i följd af testamente,
af en utaf hans sterbhusdelegare, Emma Grubb. Öfriga fem
sjettedelar af ersättningen till Arninge innehafvas af dessa hemmans
egare, och frågan om dem är beroende på vidare utredning. Förvaltaren
af Grubbska testamentsmedlen har, jemväl på grund af fullmagt
af Emma Grubb, förklarat sig villig att i utbyte för en sjettedel af
ersättningarna till Arninge och hela ersättningen till Notholmen, hvilka
ersättningar under åren 1875—1884 utgjort i medeltal 79 kronor 27
öre, mottaga antingen ett bestämdt, nyssnämnda medeltal nära motsvarande
årligt belopp af 80 kronor, eller ock, med befrielse för statsverket
från ifrågavarande ersättningsskyldighet, en gång för alla en
summa, deraf årliga räntan, beräknad efter fem för hundra, motsvarar
omförmälda medelbelopp.
Statskontoret har ansett det erbjudande, som afsåge ersättningsanslagens
afstående mot ett kontant belopp en gång för alla, företrädesvis
förtjena afseende, helst statsverket derigenom för all framtid befriades
från bestyret med de årliga utbetalningarna, och, då intet vore
att erinra mot den föreslagna grunden för beräknandet af lösen, i underdånighet
tillstyrkt ifrågavarande ersättningars inlösande med ett belopp,
47
Sjette lmfvudtiteln.
motsvarande ersättningens efter medeltalet af 1875—1884 årens medelmarkegångspris
för Södermanlands län beräknade värde, kapitaliseradt
efter fem för hundrade, eller 1,585 kronor 40 öre, och biträder jag för
min del hvad statskontoret sålunda tillstyrkt.
Inom Blekinge län erhålla innehafvarne af åtskilliga i Lyckeby och
Augerums socknar belägna hemman ersättningar för bortmistade egor
genom vattenuppdämning vid uppförande af Lyckeby kronoqvarn, och
utgå dessa ersättningar, för hvilkas bestridande oindelt spanmålsanslag
förut varit på riksstaten uppfördt, numera med lösen efter tioårigt
medelmarkegångspris utan forsellön. Nuvarande egaren till Lyckeby
n:o 1, V* mantal, hvars företrädare i eganderätten vägrat ingå på något
utbyte af den honom tillkommande ersättning, har numera likasom
samtlige öfrige innehafvare af de ifrågavarande ersättningarna medgifvit
utbyte emot ett en gång för alla bestämdt årligt belopp, uträknadt
efter de sista tjugu årens medelmarkegångspris med tillagd forsellön.
Sålunda bestämdt, skulle ersättningsbeloppet, enligt i statskontoret
gjord uträkning, för dem alla uppgå till 715 kronor 68 öre;
och då detta belopp något understiger nuvarande ersättningsanslagets
värde, beräknadt efter medeltalet af 1875—1884 årens medelmarkegångspris
utan tillägg af forsellön, förordar jag verkställigheten af ett
utbyte på de af hemmansegarne föreslagna vilkor. För hvart och ett
af de hemman, om hvilka nu är fråga, skulle det årliga ersättningsbeloppet
blifva följande, nemligen:
för
Lyckeby
n:o
1,
%
mantal ..............
.................. kronor
32:
80
eko
n:o
2,
V,
d:o ..............
.................. »
26:
84
»
d:o
n:o
3,
Va
d:o ...............
.................. »
65:
60
»
d:o
n:o
5,
Vs
d:o ...............
.................. »
17:
89
»
d:o n:ris 6
och
7,
1 /
1 4
d:o ..............
.................. »
38:
76
»
Augerum
n:o
1,
1
d:o ...............
................. »
71:
57
)>
d:o
n:o
2,
1
d:o ..............
.................. j>
71:
57
)>
d:o
n:o
3,
1
d:o
.................. »
71:
57
)>
d:o
n:o
4,
1
d:o ..............
.................. ))
62:
62
»
Beseboda
n:o
1,
Va
d:o ...............
.................. )>
125:
24
)>
Mölletorp
n:o
1,
%
(ko ............
................. »
23:
16
eko
n:o
2,
%
eko ...............
.................. »
24:
70
»
d:o
n:o
3,
'' '' 8
eko ..............
................ )>
23:
16
»
d:o
n:o
4,
%
eko ..............
................. )>
27*
79
))
d:o
n:o
6,
Va
eko ...............
................ »
18:
52
»
Hesslegården
n:o
1,
%
eko ...............
.................. »
13:
89
tillsammans kronor 715: 68.
48 Sjette lmfvudtiteln.
Till innehafvare!! af lägenheten Östra Strömsnäs i Östergötlands
län utgår för en till Göta kanal upplåten jordrymd ersättning, för hvars
bestridande oindelt spanmålsanslag förut varit å riksstaten uppfördt,
men hvilken numera löses efter tioårigt medelmarkegångspris med forsellön.
Denna ersättning har lägenhetsinnehafvaren förklarat sig villig
att afstå emot erhållande af ett kapital, hvars ränta, beräknad efter fem
procent, motsvarade det årliga anslaget; och statskontoret, som uppgifver,
att ränteanslagets värde i medeltal uppgått för åren 1876—1885
till 25 kronor 94 öre, tillstyrker anslagets inlösande af statsverket med
ett belopp motsvarande detta värde, kapitaliseradt efter fem för hundra,
eller 518 kronor 80 öre; och förenar jag mig i detta statskontorets
tillstyrkande.
De af mig under ifrågavarande anslag förordade ändringar i afseende
å ofvan omförmälda indelningsersättningar inskränka sig alltså dertill
att en sjettedel af ersättningen till Arninge samt ersättningen till
lägenheten Notholmen i Södermanlands län, beräknade sammanlagda
för år till 79 kronor 27 öre, skulle inlösas med ett kapitalbelopp af
1,585 kronor 40 öre;
att likaså ersättningen till lägenheten Östra Strömsnäs i Östergötlands
län, beräknad för år till 25 kronor 94 öre, skulle inlösas med
ett kapitalbelopp af 518 kronor 80 öre; och
att ersättningarna till ofvanuppräknade hemman Lyckeby, Augerum,
Beseboda, Mölletorp och Hesslegården i Blekinge län skulle utbytas
mot bestämda årliga ersättningsbelopp å tillhopa 715 kronor
68 öre.
Derest detta godkännes torde sådant föranleda, att det under anslaget
till »jordförluster genom kanal- och väganläggningar» i kolumnen
»indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag, ersättningar»
uppförda beloppet 6,000 kronor minskas med sammanlagda beloppet
af förenämnda ersättningar för år räknadt, eller sålunda i jemnadt.
tal med 820 kronor, till 5,180 kronor.
Såväl de kapitalbelopp å 1,585 kronor 40 öre och å 518 kronor
80 öre, som ock de ersättningar, hvilka hädanefter skulle komma att
utgå med bestämda årliga belopp å tillhopa 715 kronor 68 öre, lära
kunna anvisas till utbetalande från det under samma anslag i kolumnen
»anvisning i kontant» uppförda belopp 2,700 kronor, som icke i följd
deraf behöfver förhöjas, då det under flera år varit statsverket besparadt
och dessutom har egenskap af förslagsanslag; och torde jag framdeles,
om hvad jag härnedan hemställer bifalles, få tillfälle att underställa
denna fråga Eders Kong!. Maj:ts pröfning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
40
Sjette hufyudtiteln.
På grund af livad sålunda anförts, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att med bifall till inlösen och utbyten af ersättningar, på sätt af
mig blifvit ifrågasatt, det å förslagsanslaget till »jordförluster genom
kanal- och väganläggningar» i kolumnen »indelning och dermed jemförlig
anvisning på förslag, ersättningar» uppförda belopp 6,000 kronor
minskas med 820 kronor eller sålunda till 5,180 kronor.
I händelse af bifall härtill kommer anslaget till »jordförluster genom
kanal- och väganläggningar» att minskas med motsvarande summa,
eller från dess nuvarande belopp 10,260 kronor till 9,440 kronor.
Öfriga ordinarie anslag.
Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å sjette hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå
annan ändring för år 1888 än att dels, med anledning deraf att, enligt''
Eders Kongl. Maj:ts beslut den 22 Oktober 1886, statistiska centralbyrån
icke vidare utgör någon afdelning af statistiska tabellkommissionen
och samtliga i riksstaten under anslagstiteln »statistiska tabellkommissionen»
uppförda anslag äro afsedda för statistiska centralbyrån,
nämnda anslagstitel utbytes mot anslagstiteln »statistiska centralbyrån»,
dels ock förslagsanslaget
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
för jemnande af hufvudtitelns slutsumma minskas med 237 kronor
eller från 118,663 kronor till 118,426 kronor.
Sjette hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå till kronor 4,648,854: —
Vid bifall till de af mig framstälda
förslag om
höjning i anslagen:
till landsstaterna i länen...............
med kronor 3,740: —
» väg- och vattenbyggnadsstaten
»
» 2,800: —
» undervisningsanstalter för jord-
bruk och landtmannanäringar
»
» 15,000: —
» befrämjande i allmänhet af
slöjderna..................................
»
» 13,000: —
summa ökning kronor 34,540: —
Bih. till Rilcscl. Vrot. 1887. Ii. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.
[18.]
Skrifmaterialier
m. m.
[19-]
Kontroll å
försakringsanstalterna.
50
Sjette hnfvudtiteln.
äfvensom om minskning i anslagen
till färjor och färjekarlar............... med kronor
5> Sala bergslag............................ » »
» jordförluster genom kanal- och
väganläggningar.................... » »
» skrifmaterialier och expenser,
ved in. m............................... » »
6: —
6,320: —
820: —
237: —
summa minskning kronor 7,383: -—-
skulle de ordinarie anslagen höjas med ................. kronor 27,157: —
eller till............................................................................ kronor 4,676,011: —.
Extra ordinarie anslag.
I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras utöfver
de redan omförmälda anslagen 7,640 kronor till tillfällig löneförbättring
för kommerskollegium, 76,000 kronor till rikets ekonomiska kartverk
och 123,000 kronor till fullföljande af storskiftes- och afvittringsarbetena,
anförde departementschefen beträffande
Civildepartementets afdelning af Kong! Maj:ts kansli.
På förslag af Eders Kongl. Magt anvisade 1886 års Riksdag på
extra stat för innevarande år ett helopp af 4,500 kronor till anordnande
af kontroll å försäkringsanstalterna; och genom de af Eders Kongl.
Maj:t den 22 sistlidne Oktober utfärdade kungörelser dels angående
anordnande af tillsyn å inländska försäkringsanstalter och dels angående
vilkoren för utländsk försäkringsanstalt^ rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse,
hafva de bestämmelser blifvit meddelade, som skola
möjliggöra att från statens sida öfvervaka ifrågavarande anstalters verksamhet.
Dessa bestämmelser åsyfta förnämligast att inom civildepartementet
samla erforderliga upplysningar rörande försäkringsväsendets utveckling
för att komma i tillfälle bedöma, huruvida de särskilda an
-
Sjette hufVudtiteln.
51
stalterna verka efter grunder, som kunna anses för allmänheten betryggande.
För bearbetande af det material, som sålunda blifver att tillgå,
och för att, der sådant finnes nödigt, tillse att ytterligare upplysningar
införskaffas, eller, der sådant för något särskildt fall skulle anses behöfligt,
hos försäkringsanstalt på stället undersöka dess räkenskaper
och handlingar, har Eders Ivongl. Maj:t behagat för år 1887 förordna
eu person att inom civildepartementet särskildt handlägga ärenden
rörande försäkringsväsendet; och är till hans biträde derjemte en amanuens
anstäld.
Det af Riksdagen anvisade anslaget 4,500 kronor torde komma att
åtgå till godtgörelse åt inspektören och amanuensen. Som emellertid
resor kunna ifrågakomma för undersökning af försäkringsanstalts räkenskaper
och handlingar, har uti ofvan omförmälda kungörelser, särskildt
med hänsyn till hvad Riksdagen i sin skrifvelse af den 7 Maj 1886
anfört i sammanhang med förevarande anslags beviljande, stadgats att
reseersättningen skall gäldas af den, som undersökningen gäller.
På grund af hvad jag sålunda anfört, tillstyrker jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, för handhafvande af kontroll ä för säkring sanstalterna, för år
1888, i likhet med hvad för innevarande år egt rum, på extra stat anvisa
till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 4,500 kronor.
Statistiska centralbyrån.
Under åberopande af hvad jag rörande benämningen af denna anslagstitel
vid behandlingen af de ordinarie anslagen anfört, hemställer
jag att Eders Kongl. Maj:t, med bifall till derom af chefen för statistiska
centralbyrån gjord framställning, täcktes föreslå Riksdagen
att, i likhet med hvad för innevarande år skett, till bestridande af
utgifterna för ett skyndsammare bearbetande af aflönings- och pensionsstatistiken,
för år 1888 på extra stat anvisa 5,000 kronor.
Öfverståthållareembetet.
Då framtida kostnaderna för utgifvande af tidningen »Polisunderrättelser»
ännu icke torde kunna med full visshet bestämmas, och någon
[20.]
Aflönings- och
pensionsstatistik.
L21.]
Utgifvande af
»Polisunderrättelser».
52
Sjette hufvudtiteln.
tids ytterligare erfarenhet följaktligen synes böra inherntas, innan visst
anslagsbelopp för nämnda ändamål å ordinarie stat uppföres, tillstyrker
jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att äfven för år 1888, till utgifvande under samma år af Polisunderrättelser,
på extra stat anvisa enahanda belopp, som Riksdagen
för detta år beviljat, eller 15,000 kronor.
Landsstaterna i länen.
[22.]
Anslag till en Emedan den af Eders Kongl. Maj:t beslutade sammanslagningen
fogdentjenst af anc]ra och tredje fögderierna af Upsala län till ett fögderi ännu icke
lands län. kunnat genomföras hvad häradsskrifvaretjensterna beträffar, till följd
deraf att ingen af nämnda tjänster blifvit ledig, och aflöningsbelopp
sålunda icke finnes att tillgå för att, i enlighet med 1883 års Riksdags
medgifvande, användas till aflöning åt häradsskrifvaren i det enligt
Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 22 Juni 1883 nyinrättade fögderi
inom Jemtlands län, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, för uppehållande af en hd,radsskrifvarotjenst inom Jemtlands län
under år 1888, må för samma år, i likhet med hvad för detta år skett,
på extra stat anvisas ett belopp af 2,500 kronor.
[23.]
särskild Under denna anslagstitel tillstyrker jag vidare, att Eders Kongl.
POll]andetU P& ^ai:b på sätt under nästlidna och flera föregående år varit förhållandet,
jemväl för år 1888 täcktes af Riksdagen äska på extra stat till
Eders Kongl. Majits förfogande ett anslag af 50,000 kronor, att användas
till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på landet, der
sådan kan af förhållandena påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre
brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande eller gripande.
Bifalles detta, lärer Eders Kongl. Maj:t, såsom förut skett, vilja
förständiga vederbörande länsstyrelser att, hvad beträffar anslaget till
särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis tilldelas kommuner,
Indika sjelfva vilja lemna motsvarande tillskott, eller der landsting eller
enskilde äro villige att för ändamålet bidraga, samt att undantag härifrån
endast må medgifvas i särskilda fall, då behofvet af förstärkt
polisuppsigt finnes oafvisligt och bidrag till bestridande af kostnaderna
derför icke kan erhållas.
Sjette hufvudtitelii.
53
Väg- och vattenbyggnadsstaten.
Med hänvisning till hvad under denna anslagstitel vid behandlingen
af de ordinarie anslagen af mig anförts, tillstyrker jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att äfven för år 1888 anvisa på extra stat och ställa till Eders
Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 20,000 kronor, att användas
för anordnande under samma år af tillsynen öfver statens jernvägsbyggnader;
samt
att likaledes på extra stat för år 1888 bevilja till Eders
Kongl. Maj:ts förfogande 3,000 kronor till bestridande af arfvode åt
den för granskning af vattenaflednings- och odlingsplaner hos väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen anstälde extra byräingeniören.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna
näringar.
Af anledning, att frågan om den högre landtbruksundervisningens
ordnande ännu någon tid måste anstå i följd af omständigheter, jag
haft tillfälle nämna vid behandlingen af de ordinarie anslagen, har jag
beträffande den högre mejeriundervisningen i riket nu endast att i
underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maja täcktes föreslå Riksdagen
att,
för anordnande af högre undervisning i mejerihushållning vid
Ultima och Alnarps landtbruksinstitut, jemväl för år 1888 anvisa å extra
stat ett anslag till enahanda belopp, som för innevarande år beviljats,
eller 10,000 kronor.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
[24.]
Tillsynen
öfver statens
jernvägsbyggnader.
[25.]
Arfvode åt
en extra byråingeniör.
[26.]
Anslag till
anordnande af
högre undervisning
i
mejerihushållning.
Med biträdande af hvad landtbruksakademiens förvaltningskomité
uti underdånig skrifvelse den 17 September 1886 hemstält, tillstyrker
[27.]
Allmänna
landtbruks
mötcn.
[28.]
Prisbelöningar
vid allmänna
landtbruksmöte^
[29.
]
Agrikul turkemiska
stationer.
54 Sjette liufvudtiteln.
•
jag, att Eders Kong]. Magt behagade föreslå Riksdagen att å extra
stat för år 1888 anvisa
såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna land tbruksmöten
5,000 kronor, och
till pr isbelöning ar vid, sådana möten för husdjur, redskap och maskiner
samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster
10,000 kronor.
För att användas såsom bidrag till fyra kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof anvisade 1876 års Riksdag för år 1877
ett anslag på extra stat af 12,000 kronor. För hvarje påföljande år
beviljades enahanda belopp, intill dess för beredande af tillgångar till
inrättande af ytterligare dylika stationer anslaget vid 1881 års riksdag
höjdes till 15,000 kronor och vid 1885 års riksdag till 21,000 kronor.
Äfven för innevarande år är anslaget bestämdt till sistnämnda summa,
att användas till bidrag för underhåll med 3,000 kronor åt hvar och
en af sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behof inom
de orter, der landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i
förening, förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal för
detta jemte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent samt bekosta
aflöningen till desse och laboratoriet]enaren äfvensom årliga utgifterna
för laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och inventarier
för stationens behof. Stationer med understöd från nämnda
anslag äro för närvarande inrättade i Skara, Halmstad, Kalmar, Vesterås,
Örebro, Hernösand och Jönköping.
Under nästlidna år har från flera håll påpekats, att det till 3,000
kronor medgifna årliga statsunderstödet för hvarje station borde höjas
till 4,000 kronor. Sålunda beslutade hushållningssällskapens under
Februari 1886 i Stockholm församlade ombud en framställning till
Eders Kong!. Magt om aflåtande af proposition till Riksdagen i nämnda
syfte, och derefter har framställning inkommit med enahanda begäran
från Vestmanlands läns hushållningssällskap; hvarjemte Kalmar läns
södra hushållningssällskap begärt, att åtminstone anslaget till de äldre
kemiska stationerna måtte höjas med 1,000 kronor för dem hvar.
Landtbruksakademiens forvaltningskomité, hvars underdåniga utlåtande
i frågan infordrats, har med erinran, att de kemiska stationerna
i Jönköping och Hernösand först med 1886 kommit i åtnjutande af
statsanslag, i utlåtande den 17 September 1886 tillkännagifvit, att
komitén införskaffat sammandrag af säkenskaperna för åren 1883 —
55
Sjette hnfvu dtiteln.
1885 vid öfriga 5( stationerna, nemligen de i Kalmar, Halmstad, Skara,
Örebro och Vesterås; och har komitén på grund af räkenskapssammandragen
lemnat följande redogörelse för dessa stationers inkomster
och utgifter under åren 1883 —1885:
»Vid den kemiska stationen i Kalmar hafva utgifterna i medeltal
uppgått till omkring 9,300 kronor årligen, deri inberäknadt omkring
1,700 kronor till laboratoriets underhåll. Dessa utgifter hafva bestridts
med 3,000 kronor såsom statens bidrag, 3,500 kronor af Kalmar läns
södra hushållningssällskap, 1,000 kronor af Blekinge läns hushållningssällskap
samt omkring 1,800 kronor i analysafgifter.
Vid kemiska stationen i Halmstad hafva utgifterna i medeltal uppgått
till 8,200 kronor årligen, hvilka bestridts af statsanslag 3,000 kronor,
Hallands läns hushållningssällskaps bidrag 3,500 kronor och analysafgifter
omkring 1,700 kronor.
Vid kemiska stationen i Skara betäckas de årliga utgifterna, uppgående
till nära 10,500 kronor, af 3,000 kronor i statsanslag, 3,400
kronor af Skaraborgs läns hushållningssällskap, med deri inberäknadt
2.400 kronor i hyra för sällskapets laboratoriilokaler m. m., 2,000 kronor
från Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap och 600 kronor
från Elfsborgs läns norra hushållningssällskap; återstoden, omkring
1,500 kronor erhålles af analysafgifterna. Bidragen från hushållningssällskapen
i Göteborgs och Bohus län samt norra Elfsborgs län hafva
dock numera upphört.
Vid kemiska stationen i Örebro uppgå utgifterna till omkring
11.400 kronor årligen, hvilka bestridas med statsanslag, 3,000 kronor,
bidrag från Örebro läns hushållningssällskap, 3,000 kronor, inkomster
af verkstälda analyser och en betydlig frökontroll, 4,100 kronor, diverse
inkomster af hushållningssällskapet m. m. omkring 1,300 kronor.
Vid kemiska stationen i Vesterås bestridas de årliga utgifterna,
uppgående till omkring 8,500 kronor, af 3,000 kronor i statsanslag,
3,900 kronor i bidrag af Vestmanlands läns hushållningssällskap samt
1,600 kronor i analysafgifter.»
Efter denna redogörelse anför förvaltningskomitén vidare i sitt
underdåniga utlåtande följande:
»Vid hvar och en af ofvan nämnda kemiska stationer hafva alltså
de årliga utgifterna i medeltal uppgått till 9,600 kronor, hvarmed bestridts
föreståndarens aflöning, uppgående till mellan 3,000 och 4,000
kronor jemte antagligen några naturaförmåner samt andel i analysafgifterna,
men med skyldighet att med dessa bestrida alla eller en del
af utgifterna för laboratoriets uppvärmning, materielens underhåll m. m.
56
Sjette lmfvudtiteln.
Assistentens aflöning utgår oftast med 1,500 kronor jemte fri bostad
eller eu mindre hyresersättning. Vaktmästarens aflöning, lokalernas
eldning, materielens och bibliotekets vidmagthållande kräfva icke obetydliga
utgifter.
Statens bidrag, 3,000 kronor, motsvarar alltså ej fullt eu tredjedel
af utgifterna; den andra tredjedelen bestrides af hushållningssällskapet
i det län, der anstalten är belägen; den sista tredjedelen åter
erhålles genom analysafgifter och andra mera tillfälliga inkomster samt
bidrag från andra läns hushållningssällskap.
Alldenstund dessa bidrag från andra läns hushållningssällskap under
senare år dels minskats, dels ock upphört, och då vidare de flesta
läns hushållningssällskaps inkomster, genom numera förändrad fördelning''
af bränvinsmedlen, likaledes minskats, uppstår härigenom svårighet
för eu del af de kemiska stationerna att på ett tillfredsställande
sätt uppehålla en verksamhet, som utan tvifvel varit och ännu är särdeles
gagnande för jordbruket, särskildt med hänsyn till kontrollen
öfver beskaffenheten af inom landet i stor utsträckning förbrukade gödningsämnen
och fodermedel m. in.
Om anslagen till de kemiska stationerna väsentligt höjdes, kunde
dermed beredas en väl behöflig förstärkning af arbetskrafterna, hvarigenom
man vid dessa anstalter kunde, mera än hittills varit möjligt,
egna sig åt anställande af försök öfver åtskilliga med landtbruket och
dess binäringar i sammanhang stående frågor, och de kemiska stationerna
på sådant sätt bättre än tillförene motsvara jordbrukets behof
af hjelp från vetenskapen äfven inom vårt land, som nu synes mera
än någonsin deraf vara i behof, om vi skola kunna uthärda täflan med
andra, af naturen lyckligare lottade länder.
De taxor, hvarefter afgifterna beräknas för analyser, utförda vid
de med statsanslag understödda kemiska stationerna, äro så låga, att
de borde och kunde höjas till inkomsternas förökande, men då en
dylik förhöjning skulle kunna föranleda mindre bemedlade jordbrukare
att icke anlita de kemiska stationerna i samma utsträckning som hittills,
hvarigenom ändamålet med dessa stationer skulle kunna förfelas,
anser sig komitén icke för närvarande kunna förorda denna utväg till
inkomsternas förbättring.))
På grund af hvad forvaltningskomitén sålunda anfört, förordar
komitén, att det årliga anslaget för hvar och eu af de sju kemiska stationerna
höjes från 3,000 till 4,000 kronor.
Af den utaf forvaltningskomitén lemnade redogörelse för de fem
äldre stationernas inkomster och utgifter under åren 1883—1885 och
57
Sjette Jiufvudtiteln.
af hvad komitén i öfrigt anfört synes mig framgå lämpligheten, att
statens understöd till dessa stationer liöjes till det ifrågasatta beloppet
af 4,000 kronor för dem hvar. Då, hvad beträffar stationerna i Jönköping
och Hernösand, förhållandena vid dem i ekonomiskt afseende
torde vara väsentligt enahanda som vid de öfriga stationerna, ansåg
jag mig förra gången jag anmälte detta ärende, på sätt statsrådsprotokollet
för den 12 sistlidne Januari utvisar, kunna hemställa om förhöjning
i anslaget jemväl till dessa två stationer. Som emellertid statsutskottet
i sitt vid senast församlade riksdag afgifna utlåtande öfver Eders
Kongl. Maj:ts i enlighet dermed affattade proposition afstyrkt förhöjning
för dessa på den grund att, såsom jag vid min hemställan ock anmärkte,
samma utredning om dessa stationer icke förelåge som beträffande de
öfriga, lärer tillsvidare, och då sådan utredning ännu icke erhållits, kunna
anstå med frågan om förhöjdt anslag till stationerna i Jönköping och
Hernösand. Jag inskränker mig derför för närvarande att hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, såsom bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets
. och näringarnas behof ■— inom de orter, der landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta
laboratorium och bekosta lokal för detta jemte bostad och hyresmedel
för kemist och assistent samt bekosta aflöningen till desse och
laboratorier enaren äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets underhåll
samt till inköp af böcker och inventarier för stationens behof —,
på extra stat för år 1888 anvisa att anslag af 4,000 kronor för en
livar af de i Kalmar, Halmstad, Skara, Örebro och Vesterås upprättade
stationerna samt 3,000 kronor för hvardera af stationerna i Jönköping
och Hernösand, eller tillhopa 26,000 kronor.
Riksdagen har för innevarande år till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
anvisat ett extra anslag af 10,000 kronor, för att användas till
understöd, med högst 1,000 kronor för hvarje anstalt, åt sådana frökontrollanstalter,
som af landsting eller hushållningssällskap, hvart Rusig
eller i förening, understödjas med minst samma belopp som statsbidraget,
och hvilka anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter
i afseende på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af
Eders Kongl. Maj:t faststäldes.
I fråga om detta anslag tillåter jag mig erinra, hurusom, efter det
landtbruksakademiens förvaltningskomité den 2 November 1886 inkomBih.
Ull Rilcsd. Prat. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 8
[30]
Frökontroll
anstalter.
58
Sjette liufvudtiteln.
mit med underdånigt utlåtande, Eders Kongl. Maj:t den 12 påföljande
November utfärdat reglemente för de med understöd af statsmedel inrättade
frökontrollanstalterna. Enligt detta reglemente skall hvarje
anstalt stå under uppsigt af en styrelse, utsedd af det eller de hushållningssällskap
eller landsting, hvilka bidraga till anstaltens underhåll.
Denna styrelse eger antaga föreståndare för anstalten, sedan
landtbruksakademiens förvaltningskomité meddelat yttrande rörande de
sökandes kompetens och skicklighet; och får ingen utses till föreståndare,
som icke förvaltningskomitén förklarat dertill kompetent.
Arbetslokal åt föreståndaren, tillika med erforderliga möbler, apparater
och böcker, bekostas af hushållningssällskap eller landsting.
I sammanhang med utfärdandet af detta reglemente, erhöll förvaltningskomitén
befallning att förständiga hushållningssällskapen att, derest
sällskapen under de af Riksdagen stadgade vilkor och med iakttagande
af de i berörda reglemente meddelade föreskrifter önskade blifva delaktiga
af anslaget till frökontrollanstalter, före den 1 April detta år
till förvaltningskomitén ingifva underdånig ansökning derom; och skulle
det åligga förvaltningskomitén att derefter med eget utlåtande till Kongl.
Maj:t insända de inkomna ansökningarna.
I hvad mån anslaget till frökontrollanstalterna kommer att tagas
i anspråk kan ännu ej bedömas enär förvaltningskomiténs utlåtande
ännu icke inkommit; hvarför tillsvidare torde vara lämpligast, att anslag
för ifrågavarande ändamål för ett kommande år uppföres till enahanda
belopp, som för innevarande år anvisats; och hemställer jag
alltså, att Eders Kongl. Maj it täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1888 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
anvisa ett anslag af 10,000 kronor, för att med högst 1,000 kronor
för hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter
som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,
understödjas med minst samma belopp som statsbidraget, och
hvilka anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende
på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Eders Kongl.
Maj: t fastställas.
Geologiska Uti underdånig skrifvelse den 18 November 1886 har chefen för
nndgama.mn" Sveriges geologiska undersökning afgifvit förslagsberäkning öfver de
under år 1888 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga
medel.
Denna beräkning upptager utgifterna till 90,100 kronor.
59
Sjette lmfvudtiteln.
Häraf är beräknadt för:
Aflöning en.
Löner, arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden kronor 51,725.
Fältarbetena.
Rese- och traktamentsersättning, inköp af verktyg, reparationer
in. m............................................................ 19,000
Undersökningar och redogörelser bekostade genom
särskilda anslag................................................ 1,500 s 20,500.
Byråafdelningen.
Inventarier, arbetsmateriel m. m......................................... » 2,000.
Biblioteket och samlingarna.
Inköp och underhåll af böcker, kartor och samlingar,
fraktkostnad in. m................................................................... » 2,000.
Kart- och boktrycket.
Tryckning af geologiska kartblad och öfriga kartor,
beskrifningar och uppsatser, ritning af diverse originalkartor
in. m........................................................................ » 12,100.
Värme och diverse utgifter.
Omkostnad................................................................ »_1,775.
Summa kronor 90,100.
Till utgifternas bestridande är att påräkna:
behållning af sålda kartor m. m. omkring..................... kronor 600: —
ersättning af statsmedel för postbefordran ................. » 500: —
anslag af Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap
................................................................................. » 1,500: —
eller tillsammans kronor 2,600: —;
hvadan det belopp, som enligt förslagsberäkningen erfordras för år
1888, utgör 87,500 kronor, eller 1,500 kronor mera än hvad för innevarande
år anvisats.
60
Sjette hnfvndtiteln.
Hvad utgifterna beträffar, öfverensstämmer denna beräkning i väsentliga
delar med den stat, som för detta år af Eders Kong!. Maj:t
blifvit för undersökningen faststäld, dock att aflöningen för 1888 är
upptagen 1,500 kronor högre än i staten för 1887, hvilket, enligt hvad
chefen i den underdåniga skrifvelsen upplyst, beror derpå att, jemlikt
den genom nådiga brefvet den 16 Juni 1875 faststälda löneregleringen,
tre geologer år 1888 komma att uppflyttas i högre lönegrad med ålderstillägg
af 500 kronor för dem hvar. Vid förslagsberäkningens uppgörande
har hänsyn icke tagits till den i Riksdagens skrifvelse sistlidna
år angående detta anslag omnämnda frågan om förändring i skalan
för utgifningen af vissa geologiska kartor. Denna fråga är nemligen
fortfarande beroende på yttrande från kommissionen för de allmänna
kartarbetena, som ansett, att med dess yttrande bör anstå, till
dess resultaten föreligga af åtskilliga försöksarbeten, som chefen för
geologiska undersökningen anstalt, och hvilka ännu icke hunnit afslutas.
Sedan förslagsberäkningen uppgjordes, har den förändring inträffat,
att undersökningens paleontolog, geologen S. A. T. Tullberg, hvars
göromål under senare åren måst uppehållas genom vikarier, aflidit;
men, om äfven till följd häraf någon minskning i utgifterna för aflöningar
kommer att inträda, lärer, efter hvad chefen för undersökningen
uppgifvit, det belopp, som derigenom kan inbesparas, väl behöfvas för
andra ändamål, hvilka till följd af Tullbergs fleråriga sjukdom och de
för aflönade vikarier för honom uppkomna, ej beräknade utgifter måst
i mer eller mindre mån åsidosättas.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att,
för fortsättande under 1888 af de geologiska undersökningarna
och utgifvande af derpå grundade kartor, af handlingar och uppsatser,
bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af 87,500 kronor.
Befrämjande i allmänhet af slöjderna.
[32.]
En andre undervisare
i
husslöjd och
en elev.
Med stöd af särskilda utaf vederbörande gjorda framställningar
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, lika med hvad förut
egt rum, af Riksdagen äska på extra stat för år 1888:
dels till anställande af en andre undervisare i husslöjd och en elev,
hvilken bör åtfölja en af imdervisarne i husslöjd för att af denna handledas
och utbildas, så att han må kunna såsom lärare i husslöjd användas,
3,50) kronor;
61
Sjette hufvudtiteln.
dels ock såsom bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås —
med vilkor att från Elfsborgs läns landsting eller eljest tillskjutes ett
belopp, motsvarande minst hälften af statsanslaget — 3,800 kronor,
och såsom bidrag till aflönande af en andre lärare vid samma skola
1,000 kronor, under vilkor att enahanda belopp varder för ändamålet
från nämnda läns landsting eller eljest tillskjutet.
[33.]
Väfskolan i
Borås.
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.
[34.]
Jag tillstyrker i underdånighet nådig framställning till Riksdagen Bergsskolorna
att, i likhet med hvad under nästlidna och flera föregående år,varit och Fainn.
förhållandet,
i • §
under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill hörande
skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år 1888 fortsätta
sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills,
hvarom Eders Kongl. Maj:t torde vilja genom inspektion af sakkunnig
person sig förvissa, å extra stat för samma år anvisa ett belopp af
14,000 kronor, att till brukssocietetens fullmägtige i jernkontoret utbetalas.
Fiskerinäringens understöd.
[35.]
Med anledning af en vid 1885 års riksdag väckt motion om an- Anslag till
slag för anläggning af telegraf- eller telefonledningar med tillhörande ^Ir^Bohus''
stationer i bohuslänska skärgården för sillfiskebedriftens främjande, an-''än för fiskets
visade Riksdagen för detta ändamål såsom extra anslag att utgå under befiam''andeår
1885 till Eders Kongl. Majits förfogande ett belopp af högst 24,000
kronor, under vilkor att hushållningssällskap, landsting, kommuner
eller enskilde bidroge med minst en fjerdedel af anläggningskostnaden.
Sedan Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap och landsting
derpå såsom bidrag anslagit ett belopp af 8,000 kronor, och således
sammanlagda 32,000 kronor funnos för utförande af ifrågavarande anläggningar
att tillgå, blefvo genom telegrafstyrelsens försorg telefonledningar
med tillhörande stationer före utgången af år 1885 anordnade
mellan Strömstad och Rossö, Grebbestad och Hafstensund, Fjellbacka
och Bovallstrand, Lysekil och Grafvarne, samt Grafvarne och Smögen,
och under år 1886 mellan Varekil, Ileberg och Ellös, Varekil, Höga
62
Sjette hufrudtiteln.
och Stockevik, Varekil och Stenungssund samt Varekil, Nösund och
Mollösund, hvarjemte telefonstation inrättades i Qville på linien mellan
Fjellbacka och Bovallstrand. Vidare har Eders Kongl. Maj:t den 10
sistlidne December förordnat om upprättande af telefonförbindelse
mellan Ellös och Hälleviksstrand och om anordnande vid Svanesund
af en mellanstation å telefonlinien Varekil—Stenungssund. Till förenämnda
anläggningar har åtgått eller kommer att åtgå hela det af
1885 års Riksdag anvisade anslag äfvensom ofvanberörda af hushållningssällskap
och landsting tillskjutna bidrag.
Emellertid har från ledamoten af Riksdagens andra kammare, filosofie
doktor A. V. Ljungman inkommit en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län, med underdånig skrifvelse
den 13 Oktober 1886, insänd framställning om behofvet för fiskerinäringen
inom Bohus län af ytterligare telefonanläggningar. Ljungman
åberopar härvid, hurusom af den bohuslänska hafsfiskebedriftens olika
grenar det med vintern 1877—78 ånyo yppade ymniga sillfisket samt
såväl det egentliga storsjöfisket som det öfriga fisket utomskärs vore
de, som i främsta rummet förtjenade uppmuntras genom offentliga åtgärder,
enär de mest behöfde en dylik omvårdnad, på samma gång som
de framför andra erbjöde möjligheten af en storartad utveckling. Afsättningens
underlättande utgjorde emellertid hufvudvilkoret för bedriftens
uppblomstring, och uppfattningen inom skärgården vore numera
allmänt den, att kraftiga åtgärder till samfärdselns förbättrande just
vore hvad som behöfdes för att underlätta afsättningen af den fångade
hafsfisken, särskildt såsom färsk fisk. För handeln med sådan vara
vore oumbärligt att hafva tillgång till, snart sagdt, oafbrutna meddelanden
om fiskmarknadens ställning och kraf, och detta vore endast
möjligt att ernå genom tillräckliga telegraf- och telefonförbindelser.
Den färska varans snara förskämning eller åtminstone försämring nödgade
till densammas afsändande så skyndsamt som möjligt till platser,
der den för tillfället kunde till högsta pris omedelbarligen vinna afsättning
och förbrukas, hvilket åter förutsatte ögonblickliga meddelanden
om behofvet å dessa platser.
Den erfarenhet, fortsätter Ljungman, man redan hunnit förvärfva
om det stora gagnet för fiskhandeln af de telegraf- och telefonstationer,
staten låtit inrätta i bohuslänska skärgården, talade mer än tillräckligt
för att man slagit in på en läglig väg, då man bestämde sig
för att genom anläggandet af dessa stationer främja den bohuslänska
hafsfiskenäringen, och utgjorde äfven ett nog talande bevis för det be
-
63
Sjette hufvudtiteln.
fogade i önskningarna om de redan erhållna anläggningarnas tillökande
med nya stationer å flera för fiskebedriften betydande platser.
Beträffande de särskilda platser, som vore företrädesvis förtjente
att dervid komma i åtanke, framhåller Ljungman, att i Sunnervikens
fögderi ur hafsfiskets synpunkt en telefonstation å fiskeläget Malmön
med ledning från Grafvarne vore önskvärd, likasom ock en förening
af Bovallstrands och Grafvarne stationer medelst en ny ledning, att
inom Orousts och Tjörns fögderi, der befolkningen i större omfattning
än i andra delar af Bohuslän egnade sig åt hafsfiskebedriften och der
utomskärsfisket och särskildt storsjöfisket nått den största utvecklingen
inom länet, följande för fiskebedriften vigtiga platser behöfde sättas i
förbindelse med fögderiets telefonnät eller statens telegrafstationer,
nemligen de betydande fiskelägena Grundsund och Gullholmen vid
Orousts vestra kust medelst ledningar från EU ös, det framstående
fiskeläget Klädesholmen vid Tjörns sydvestra kust medelst ledning från
Stockevik och tull- och lotsstationen samt fiskeplatsen Hättan å Tjörns
sydostkust medelst ledning från Göteborg, och att inom de sydligare
delarne af länet två nya stationer, den ena vid Tjuf kil shufvud och den
andra vid Kalfsund, båda med ledningar från Göteborgs telegrafstation,
vore af behofvet påkallade, hvarförutom såsom lämpliga men mindre
nödvändiga stationer för telefonledningar nämnas inom Norrvikens
fögderi Florön och inom Orousts och Tjörns exempelvis platserna
Käringön, Skärhamn och Tjörnekalf.
I sin underdåniga skrifvelse anför Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
att det icke kunde nekas det hafsfiskebedriften, för att vinna
önskvärd utveckling och förkofran, tarfvade lättare kommunikationer,
än hittills förefunnits, och ett fullständigare nät af telefonledningar än
det, som redan kommit skärgården till del, och hvaraf stort gagn för
meddelande af snabba underrättelser om fiskmarknadens ställning visat
sig. Anläggningskostnaden komme visserligen att kräfva icke obetydliga
uppoffringar; men det syntes Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
antagligt, att de förmåner, telefonnätets ändamålsenliga utvecklande
skulle medföra, borde i rik mån uppväga dessa uppoffringar.
Vidkommande de stationer och ledningar, hvilka nu borde ifrågakomma
att anläggas, hemställer Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som
ansåge förbindelse mellan Grafvarne och Bovallstrand lika nödig som
en station å Malmön, att Eders Kongl. Maj:t täcktes bereda nödigt anslag
för anläggning af berörda station och för sammanbindande af
denna samt Smögens, Grafvarnes och Bovallstrands fiskelägen medelst
en station inne i landet exempelvis vid poststationen Tossene å hem
-
64
Sjette lmfrudtiteln.
manet Haga; och hvad angår de ifrågasatta stationerna å Grundsund,
Gullholmen, Klädesholmen samt Hättan inom Orousts och Tjörns fögderi,
framhåller Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, lika med
Ljungman, nödvändigheten af desamma. Inom detta fögderi funnes
öfver 20 större och mindre fiskelägen med en folkmängd af öfver
7,000 personer, men hvarken skärgårds- eller landtbefolkningen mägtade
sjelfva åstadkomma anstalter för ifrågavarande vigtiga ändamål.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge derför afseende böra
fästas å förslaget om anordnande af dessa stationer, dervid Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande dock, hvad stationen Hättan beträffade,
ifrågasatte, huruvida icke särskild ledning från Göteborg kunde
undvikas och kostnaden minskas, genom att ledningen anordnades till
den öfver Tjörn befintliga ledningen emellan Stockevik och Varekil.
För den händelse Eders Kongl. Maj:t emellertid skulle finna det
vara med det allmännas fördel förenligt, att telefonstationer redan nu
i ett sammanhang anordnades på alla de platser, der behof deraf
gjorde sig i mer eller mindre mån gällande, fäster Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande uppmärksamheten å de stationer utom de föreslagna,
som i sådant fall borde komma i betraktande, och erinrar i detta afseende
om Fiskebäckskil, som vore ett bland Orousts större fiskelägen
med icke få sillfiskevadar, Käringön och Florön. Hvad beträffade platserna
Tjufkilshufvud och Kalfsund, ansåge Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
med anläggning af stationer å dessa platser kunna
tillsvidare anstå, emedan den förra platsen ej vore belägen på längre
afstånd än en mil från Marstrand, der telegraf- och telefonförbindelse
med Göteborg funnes, och Kalfsund, beläget på halfva afståndet mellan
Göteborg och Marstrand, redan stode med båda dessa städer i liflig
förbindelse.
Derefter har telegrafstyrelsen afgifvit yttrande i fråga om sättet
och kostnaderna för de ifrågastälda anläggningarnas åvägabringande
och anslutning till de förutvarande förbindelserna. Hvad dervid först
beträffar förbindelsen mellan Grafvarne och Malmön, har styrelsen ansett
densamma lämpligast åstadkommas derigenom, att på den redan
befintliga linien Grafvarne—Lysekil ytterligare en ledning upplades
mellan Grafvarne och Amborseröd, från hvilken plats droges en ny
linie i sydlig rigtning med kabel öfver sundet vid Malmöns norra ända,
för hvilken förbindelse hela kostnaden beräknats till 3,450 kronor. Då
den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordade förbindelsen
mellan Bovallstrand och Grafvarne medelst ny linie från Bovallstrand
till någon lämplig punkt, hvarest eu så kallad vexelstation skulle in
-
65
Sjette liufrudtiteln.
rättas, erbjöde åtskilliga svårigheter, hemställer telegrafstyrelsen, att
med densammas åvägabringande måtte tillsvidare få bero. De föreslagna
förbindelserna med Fiskehäckskil, Grundsund och Gullholmen anser
telegrafstyrelsen, för så vidt icke särskilda giltiga skäl funnes för de
nämnde orternas förbindande, på sätt ifrågasatts, med Ellös och Varekil,
böra utgå från Lysekils telegrafstation och uppläggas på befintlig
stolplinie till Fiskebäck, hvarifrån kabeln skulle läggas öfver Gullmarsfjorden
till Essvik, från hvilket ställe ny linie med utgrening till Fiskebäckskil
skulle dragas till Grund sund och vidare öfver Islandsberg,
derifrån slutligen kabel skulle anbringas till Gullholmen; och skulle
enligt styrelsens beräkning kostnaden för samtliga dessa ledningar
utgöra 14,900 kronor. Beträffande öfriga förbindelser har styrelsen
ansett den mellan Klädesholmen och Stockevik kunna åvägabringas hufvudsakligen
medelst kabel för eu till 3,850 kronor beräknad kostnad,
lotsstationen Hättan blifva billigast förenad med telegrafnätet derigenom,
att från Stockevik en särskild linie upprättades till Rönnängen,
hvarifrån ledningen fortsattes medelst kabel till Hättan, hvilken förbindelse
beräknats kosta 7,000 kronor, samt förbindelserna Iiällevikstrand—Käringön,
Fjellbacka—Florön, Göteborg—Tjufkilshufvud och
Göteborg—Kalfsund kunna på angifna sätt åstadkommas för en sammanlagd
kostnad af 33,000 kronor.
Slutligen har i en den 3 sistlidne Februari inkommen skrift en
stor mängd vid fiskelägena Grundsund och Gullholmen boende, med
anledning af Telegrafstyrelsens utlåtande, sökt påvisa att det för dessa
fiskelägen vore lämpligare, att telefonförbindelsen med dem leddes till
Ellös, såsom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit, än till
Lysekil.
Yigten för hafsfiskebedriftens främjande af lätta och snabba förbindelser
ej mindre mellan de särskilda fiskeplatserna inbördes, än äfven
mellan dessa och afsättningsorterna torde vara allmänt erkänd, och
gäller detta särskildt och i än högre grad i afseende å ett ymnigt förekommande
sillfiske, sådant det nu under några år visat sig vid Bohuslänska
kusten. Också har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
vitsordat, hurusom de genom statens biträde åstadkomna telefonförbindelserna
redan medfört stort gagn. Af hvad i detta ärende anförts
framgår emellertid, att det utaf Riksdagen år 1885 anslagna belopp till
telefonanläggningar för sillfiskebedriftens befrämjande icke kunnat fylla
alla de väsentligaste behofven af dylika förbindelser; och då Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande upplyst, att befolkningen saknar tillgångar
till dessa anstalters anläggning, måste det ligga i statens inBih.
till Riksd. Prat. 1887. Ii. 1 Samt. 1 Afd. 1 Saft. 9
66
Sjette hufvmltiteln.
tresse att än ytterligare lemna sitt biträde, på det ej frukterna af det
rika fisket må gå förlorade, något som drabbar ej allenast de fiskeidkande
sjelfve, utan jemväl gör sig känbar! i vidare kretsar af landets
mindre bemedlade befolkning, som derigenom går i mistning af ett
billigt näringsmedel.
Att staten skall understödja andra anläggningar af ifrågavarande
slag än dem, som äro af mera väsentlig betydelse, torde dock icke
kunna ifrågakomma. Af de uti detta ärende ifrågasatta anläggningarna
synas mig de vara af företrädesvis framstående betydelse och framför
andra förtjenta af understöd, som åsyfta att sätta Malmön, Fiskebäckskil,
Grundsund, Gullholmen, Klädesholmen och Idättan i förbindelse
med förut varande telefon- och telegrafnät, och hvad särskilt Hättan
beträffar, torde en dylik förbindelse billigare kunna utföras genom en
ledning till Stockevik än medelst den af Ljungman föreslagna till Göteborg.
Bestämmande af hvilka stationer och ledningar, som böra ifrågakomma,
torde emellertid nu icke böra ske, utan detta få bero på ytterligare
utredning.
Enligt telegrafstyrelsens beräkningar uppgå kostnaderna för led
-
ningarna:
Grafvarne—Malmön till...................................................... kronor 3,450: —
Lysekil—Fiskebäckskil—Grundsund—Gullholmen ... )> 14,900: —
Stockevik—Klädesholmen ............................................. » 3,850: —
Stockevik—Hättan............................................................. » 7,000: —
tillsammans kronor 29,200: —.
Såsom vilkor för att statsunderstöd skall kunna meddelas, torde,
i likhet med hvad år 1885 skedde, böra stadgas, att inom orten för
anläggningen tillskjutes minst en fjerdedel af kostnaden. Med hänsyn
härtill torde det anslag, som synes erforderligt, böra bestämmas till
tre fjerdedelar af förenämnda summa, 29,200 kronor, eller sålunda
21,900 kronor.
På grund af hvad jag sålunda anfört och då, om telefonledningarna
redan under detta år hinna komma till utförande, dertill nödiga
medel torde kunna från statskontoret förskjutas, tillåter jag mig i underdånighet
tillstyrka det Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att,
för anläggande i Bohuslänska skärgarden af för fiskebedriftens
främjande nödiga telefonledningar med tillhörande stationer, ställa till
Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett extra anslag för år 1888 å 21,900
kronor, under vilkor att hushållningssällskap, landsting, kommuner eller
67
Sjette lnifviultiteln.
enskilde till de anläggningar, som med detta anslag utföras, bidraga
med minst en fjerdedel af anläggningskostnaden.
Utställning i Köpenhamn.
Från Danmark har ankommit officiel inbjudning till Sverige att
deltaga i eu nordisk industri-, landtbruks- och konstutställning, som är
afsedd att under år 1888 hållas i Köpenhamn. Enahanda inbjudning
har aflåtits till Norge.
För att erhålla upplysning, huruvida något intresse för utställningen
här i landet förefinnes, har kommerskollegium, hvars utlåtande i
ärendet infordrats, lemnat samtliga hushållningssällskapens förvaltningsutskott,
fullmägtige i jernkontoret, styrelsen för svenska slöjdföreningen
samt industriidkare tillfälle att yttra sig i frågan, och ehuru några
hushållningssällskap uteblifvit med yttranden och andra uttryckligen
af styrkt Sveriges deltagande i utställningen samt landets industriidkare
i allmänhet underlåtit att gifva sina åsigter tillkänna, lemna likväl de
yttranden, som i öfrigt inkommit, full anledning antaga, att på många
håll det anses för landet af vigt att, om en utställning kommer till
stånd, Sverige vid densamma blifver värdigt representeradt. Sålunda
hafva förvaltningsutskotten i Upsala, Östergötlands och Jönköpings läns
hushållningssällskap, i Kalmar läns södra samt i Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus, Örebro, Yermlands, Yesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens
läns hushållningssällskap tillstyrkt, att Sverige måtte deltaga _i
utställningen, hvarjemte Gefleborgs läns hushållningssällskap framhållit
betydelsen deraf för afsättningen af utsädesfrö och Södermanlands läns
hushållningssällskap för afsättningen af landtbruks- och mejeriredskap.
Vidare hafva fabriks- och handtverksidkare i Stockholm genom fabriksoch
handtverksföreningarna derstädes förklarat sig villige att sända
alster af sin verksamhet till utställningen, och enahanda förklarande
har äfven afgifvits af några andra dylika föreningar och enskilde industriidkare,
hvarjemte fullmägtige i jernkontoret antagit, att åtskilliga
idkare af den svenska jernhandteringen skola finna sig manade att vid
ifrågavarande utställning, likasom vid föregående dylika tillfällen, visa
prof på hvad jernhan dteringen kan åstadkomma.
Styrelsen för svenska slöjdföreningen anser det vara svårt, för att
ej säga omöjligt, att med bestämdhet förutsäga, med huru stora sympatier
utställningen kommer att omfattas, i synnerhet under nu varande,
[36.]
Utställning i
Köpenhamn.
68
Sjette hufVudtiteln.
för industrien och åkerbruket ogynsamma förhållanden. Erfarenheten
från andra utställningar synes dock styrelsen gifva vid handen att,
om än företag af denna art, då de först bringas å bane, mötas med
ringa sympatier, en märklig förändring i åsigterna inträder, allt eftersom
tidpunkten för utställningens hållande närmar sig. Styrelsen erinrar
vidare, att svenska industrien och jordbruket, som ej varit representerade
vid någon större utställning senare än 1878 vid verldsutställningen
i Paris, efter denna tidpunkt gjort betydande framsteg och i
det stora hela vunnit beaktande å den utländska marknaden i synnerhet
hvad angår vår jernindustri och konstslöjd, våra åkerbruksredskap
och maskiner samt förbättrade fabrikat för mejerihan dteringen, för
Indika fabrikat det åkerbruksidkande Danmark bör erbjuda en icke obetydlig
marknad och genom sin närbelägenhet till de stora kulturländerna
ett gynsamt tillfälle att göra fabrikaten bemärkta, och uttalar
styrelsen för slöjdföreningen den förmodan, att eu industri- och landtbruksutställning
i Köpenhamn år 1888 kan hafva att motse ett allmännare
deltagande från svensk sida. Äfven landtbruksakademiens förvaltningskomité,
hvars yttrande jemväl inhemtats, finner sig hafva skäl
antaga, att utställningen kan påräkna anslutning från svenska redskapsfabrikanters
och jordbruksidkares sida, i händelse medel varda anvisade
för att möjliggöra Sveriges värdiga representerande vid utställningen.
Kommerskollegium har vid öfverlemnande af de till kollegiet inkomna
yttrandena anfört: att, enligt dessa yttranden, åsigterna om
deltagandet i utställningen vore temligen delade; att den tryckta ställning,
hvaraf landets näringar nästan utan undantag lede, naturligtvis
måste utöfva ett väsentligt inflytande på uppfattningen af denna fråga
och de omkostnader, hvarje enskild utställare måste underkasta sig,
kännas ganska betungande; att emellertid den slutsats torde få dragas
af den utredning, som i sakens närvarande skick kunnat genom uttalanden
från olika landsdelar vinnas, att, derest inbjudningen till
utställningen antoges, landets näringsidkare i allmänhet icke skulle
vara obenägne att söka medverka dertill, att Sveriges industri och
landtbruk dervid blefve på ett för landet hedrande sätt representeradt;
men att ett hufvudsakligt vilkor derför syntes vara, att vederbörande
utställare, så vidt ske kunde, befriades från alla särskilda omkostnader
för utställningsföremålens transporterande till och ifrån utställningsorten.
Den ifrågavarande utställningen, som under Hans Maj:t Konungens
af Danmark beskydd kommer att ega rum under tiden från den 18
Maj till Oktober månad 1888, synes att döma efter de meddelanden,
69
. Sjette lmfrudtiteln.
som från Danmark ingått, komma att antaga betydlig omfattning. Den
afser i första rummet att åstadkomma en fullständig bild af den ståndpunkt,
Sverige, Norge och Danmark intaga i industri och handtverk,
i husdjursskötsel och jordbruk, i husslöjd, trädgårdsskötsel, skogsvård
och fiske samt i målare-, bildhuggare- och byggnadskonst; och
för att visa betydelsen af samarbetet mellan industrien och konsten,
ernar man vidare söka åvägabringa kollektiva utställningar af utmärkt
konstslöjd från några af de större länderna utom norden. Till kostnadernas
bestridande är afsedt att af statsmedel tillskjuta 300,000
kronor och staden Köpenhamn har för samma ändamål anslagit
200,000 kronor, hvarjemte staden till plats för utställningen upplåtit
ett centralt beläget område med betydlig areal. För att lindra
utgifterna för utställare från de förenade rikena lärer någon platshyra
för dem icke ifrågakomma.
Utställningen har i Danmark omfattats med synnerligt lifligt intresse,
hvadan kan antagas att densamma, hvad Danmark beträffar,
kommer att förete mycket af vigt för oss att inhemta, likasom äfven
att den skall erbjuda ett tillfälle, som ej bör lemnas obegagnadt, att
göra våra alster kända i detta för deras afsättande välbelägna land. Äfven
i Norge synes intresset för utställningen icke vara ringa. Jag
hyser derför den åsigten, att Sverige icke bör undandraga sig att i utställningen
deltaga, helst Sverige under den tid, som förflutit sedan
senaste nordiska utställningen i Köpenhamn år 1872, gått framåt i flera
rigtningar och numera, särskildt hvad åkerbruksredskap och mejerimaskiner
beträffar, intager en ståndpunkt, som icke nog kan för utländingen
bekantgöras.
Att beräkna kostnaderna för Sveriges deltagande i utställningen,
är visserligen förenadt med svårigheter, då dessa naturligtvis blifva
beroende af den större eller mindre anslutning för saken, som inom
Sverige kommer att visa sig. Till någon ledning härvid kan tjena, att
svenska statens utgifter för utställningen i Köpenhamn år 1872 uppgingo
till omkring 78,000 kronor, deraf för aflöningar omkring 35,000 kronor
och för transporter ungefär 15,000 kronor. Dessa utgiftsposter torde
under förutsättning, att deltagandet erhåller ungefärligen enahanda omfattning
som 1872, kunna betydligt nedsättas, den förra posten antagligen
till omkring hälften och den senare, då fraktfrihet å statens jernvägar
torde böra medgifvas för utställningsföremålen, möjligen till en
tredjedel. Med hänsyn härtill, och då äfven jemkning lärer kunna ske
å en och annan af de öfriga utgiftsposterna, synes hela utgiftssumman
för närvarande kunna antagas till 50,000 kronor.
70
[37.]
Ersättning för
af statskontoret
gjorda
förskott.
Sjette hufvudtiteln.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen att, för Sveriges
deltagande i en nordisk industri-, landtbruks- och konstutställning i Köpenhamn
under år 1888, anvisa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande på extra
stat för samma år ett belopp af 50,000 kronor.
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.
Enligt den vid statskontorets berättelse om statsverkets tillstånd
och behof fogade förteckning å förskott, Indika böra hos Riksdagen
anmälas till ersättande, har statskontoret under år 1886 förskjutit:
till godtgörelse åt Kristianstads läns ränteri för derifrån till innehafhafvaren
af länsmansbostället Öllsjö N:o 7, l/i mantal, förskjuten
ränta å ett belopp, som till länets ränteri inbetalts såsom ersättning
för jord, som från bostället exproprierats för Gärds härads
jernväg, ............................................................................ kronor 126: 57,
» tryckning och bindning af underdåniga utlåtanden
öfver komiterades betänkande med förslag till
ny fiskeristadga .............................................................. » 1,522: 63.
summa kronor 1,649: 20.
Med anledning häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t, med
tillämpning af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt tal af
kronor, täcktes föreslå Riksdagen att, till betäckande af omförmälda,
af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, anvisa ett extra anslag af
1,649 kronor.
Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande
kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
I sammanhang med frågan om reglerandet af utgifterna under
riksstatens sjette hufvudtitel för år 1888 bör jag här erinra, att senast
Sjette hufvudtiteln. 71
församlade Riksdag, enligt dess skrifvelse af den 5 Mars innevarande
år, för år 1888 anvisat:
[38.]
till Indrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar, 600,000 kronor; ”vägår.1
[39.]
till understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader samt Brobyggnader
upprensning af åar och farleder 100,000 kronor; och hamnbyggna
der
m. m.
[40.]
till understödjande, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af Frostminsktorrläggning
utaf sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna med mnssforetasfördel
odlas, sprida frostskador öfver omgörande nejd, 100,000 kronor.
Tillika torde jag böra erinra: [41.]
att, enligt 1886 års Riksdags beslut, blifvit för år 1888 beviljade Lån till entill
understödjande, medelst lån, af enskilda jernvägsanläggningar 8
1,000,000 kronor, samt
[42.]
att, enligt 1883 års Riksdags, af Eders Kongl. Maj:t gillade be- oaiingsiåneslut,
till den särskilda fond, som bildats med ändamål att genom lån
understödja odling af sänka trakter, skola från och med år 1884 till
och med år 1888 ej mindre ingå de till statskontoret inflytande annuiteter
å odlingslån, än äfven af riksgäldskontoret, i mån af behof, öfverlemnas
medel till så stort belopp, som jemte de till fonden ingående
annuiteter kan erfordras till fyllande af högst 1,000,000 kronor
årligen; och hafva från denna fond under år 1886 beviljats lån till hela
årsbeloppet 1,000,000 kronor.
Statens järnvägstrafik.
I underdånig skrifvelse den 18 December 1886 har styrelsen för
statens jernvägstrafik gjort framställning om aflåtande till Riksdagen
af proposition angående beviljande af anslag för år 1888 dels till nya
byggnader och anläggningar vid statens jernvägar och dels till anskaffande
af ytterligare rörlig materiel för de norrländska statsbanelinierna.
72
Sjette Imfvudtiteln.
För nya byggnader och anläggningar föreslår styrelsen anslagets
belopp till 500,000 kronor och anför till stöd derför följande:
»De nyanläggningar, som under 1888 böra verkställas, äro följande,
för bvilka vid hvarje post den beräknade kostnaden är angifven, nemligen
vid:
Storlien: uppförandet af en matsalsbyggnad ............ kronor 27,800: —
Å denna på fjellryggen i en obefolkad
trakt belägna station uppfördes vid banans anläggning
för resandes inhysande och bespisning
ett herberge, innehållande 8 för resande
afsedda rum och 2 matsalar. Byggnaden är
uppförd invid stationshuset och den öfvertäckta
banhallen och likasom dessa af trä. Det
utrymme, den erbjuder, har under sommartiden,
då talrika resande begagna jernvägen i
denna landsdel, visat sig vara alldeles otillräckligt
i afseende på både det antal rum,
som kan upplåtas, och lokalerna för måltidernas
intagande, och det är angeläget att de
olägenheter, som häraf uppstå, blifva afhjelpta,
på det att icke svårigheterna för inqvartering
och förplägning skola verka till inskränkning
i persontrafiken eller åtminstone till hinder för
dess ytterligare utveckling. I detta ändamål
är den ofvannämnda nybyggnaden föreslagen,
och är den på grund af den eldfara, som är
förknippad med stora komplexer af trähus,
afsedd att förläggas afskild för sig samt byggas
af sten i två våningar, den undre innehållande
de nya matsalarne och den öfre gästrum,
livilka böra med säkerhet kunna uthyras
till pris, som lemna tillfredsställande ränta å
kostnaden.
Viskan: uppförande af en vaktstuga med uthus och
källare vid de utanför stationen befintliga grindar
för en banvakt, som nu saknar boställe,... » 3,500: —
Sundsvall: tillbyggnad af lokomotivstallet med 2:ne
transport kronor 31,300:
Sjette hnfvudtiteln. 73
transport kronor 31,300: -
stallrum för inrymmande af ökadt antal å Sundsvall—Ange-linien
behöfliga lokomotiv ............... »
Uppförande af ett lampbus af tegel till förvaring
och skötsel af stationens och bantågens
belysningsapparater................................................... »
Linien Bollnäs—Ange: anläggning af en ny Morsetelegrafledning
mellan Bollnäs och Ange, hvilken
påkallas af den ökade telegrafering, som blifvit
en följd af att stambanenätet utsträckts till Sol- ,
lefteå, Sundsvall och Hudiksvall,.......................... »
Bollnäs: uppförande af en mindre reparationsverkstad
för vagnar med tillhörande spårläggning,
hvilken är behöflig, emedan för vagnreparationer
inom 5:te trafikdistriktet endast finnes en
provisorisk byggnad vid Storvik, som blifvit
för ändamålet otillräcklig; och är ifrågavarande
nya verkstad afsedd att uppföras i samband
med den vid Bollnäs redan befintliga lokomotivreparationsverkstaden,
hvarigenom jemväl någon
besparing i förvaltningskostnad vinnes ... »
Kilafors: uppförande af ett boställshus med uthus
och källare för 2:ne stationskarlar, som ej kunna
erhålla bostad i stationens närhet, .................... »
Gärbo: omläggning af landsvägen vid södra ändan
af stationen och uppförandet af en vägbro öfver
banan, för att sedan kunna borttaga den
nuvarande vägöfvergången i banans plan och
sålunda dels inbespara kostnaden för grindbevakningen
derstädes, dels aflägsna de faror,
som äro förknippade med att sjelfva banan
passeras af personer och djur,.............................. »
Stockholms östra: förlängning af spårsystemet för
åstadkommande af omlastnings- och vagnaf
ställningsspår,
som nu saknas,............................. »
Stockholms central och norra: utvidgning af spårsystemet.
............................................................................ J>
19,000: —
3,300: -
11,000: —
50,500: —
6,700:
4,600: —
8,000: —
5,000: —
Bill. till Riksd. Prof. K.
transport kronor 139,400: —
1 Sami. 1 Afd. 1 Käft.
10
74 Sjette hufrudtiteln.
transport kronor
För anordnandet af elektrisk belysning å
bangårdarne samt inom stationshuset och godsmagasinen,
till hvilket arbetes påbörjande anvisats
ett belopp af 30,000 kronor, ytterligare »
Anläggningen, sådan den för närvarande
afses, omfattar uppförande af ett maskinhus,
anskaffning och uppsättning af 3 dynamo-maskiner
och 32 båglampor för den yttre belysningen
å central- och norra bangårdarne samt
af 3 dynamoinaskiner och 400 glödlampor för
belysning inomhus i offentliga och tjenstelokaler
äfvensom af tillhörande trådledningar.
Linien Tumba—Södertelje öfre: anläggning af en mötesplats
i närheten af Rönninge, hvilken, eme- ■
dan afståndet emellan Tumba och Södertelje
öfre stationer uppgår till 14 kilometer och
rubbningar i bantågens gång föranleda en betydande
tidsförlust, här är behöflig för anord
-
nandet af tågmöten,................................................... »
Linien Sparreholm—Flen: anläggning af en mötesplats
vid Skefbo qvarn till afdelande af och
för tågmötens möjliggörande å den 15 kilometer
långa linien emellan nämnda stationer......... »
Flen: tillbyggnad af stationshuset för vinnande af
behöflig! större utrymme i expeditionslokalerna »
Vingåker: tillbyggnad af godsmagasinet..................... »
Aby: uppförande af boställsstuga med uthus för en
stationskarl, som nu saknar bostad,..................... »
Lamliult: utvidgning af spårsystemet.......................... »
Lund: anläggning af en ny lastkaj samt påbörjande
af spårsystemets utvidgning norrut å ett af
Lund—Kjeflinge jernvägsaktiebolag anskaffadt
och upplåtet område .......................................... »
Arlöf: uppförande af en betjeningsboställsbyggnad
med uthus och källare för 4 hushåll, enär stationskarlarne
vid denna lifligt trafikerade station
transport kronor
139,400: -
75,000: —
20,000: —
15,000: —
9,000: —
1,600: —
2,500: —
2,500: —
10,000: —
275,000: —
Sjette lmfrudtiteln.
75
transport kronor
hafva stor svårighet att i närheten erhålla bostäder,
............................................................................. »
Vartofta: uppförande af en bostadsbyggnad med uthus
och källare för 4 betjente.............................. »
Skof de: tillbyggnad af lokomotivstallet med ett be
höfligt
stallrum...................................... »
Motala verkstad: tillbyggnad af lokomotivstallet med
ett stallrum........................................... »
Laxå: anläggning af ett oljegasverk för stationens
belysning och personvagnarnes i tågen förseende
med gas............................................................ »
Ölme: utvidgning af spårsystemet jemte inköp af
derför behöflig mark ................................................ >•
Kil: tillbyggnad af godsmagasinet................................ »
Med afseende derpå att, såsom erfarenheten
visat, omständigheterna torde under tiden
intill den, då de af Riksdagen beviljade medel
varda tillgängliga, komma att ådagalägga behofvet
af åtskilliga nya byggnader och anläggningar,
hvilka här ej kunnat annat än i allmänhet uppgifvas,
hemställes, att styrelsen finge under år
1888 disponera för tillbyggnad af lokomotivstall
32,000 kronor, för tillbyggnad af verkstäder
16,000 kronor, för spårutvidgningar, lastkajer,
mindre husbyggnader m. m. 60,000 kronor,
samt eventuelt för kompletteringsarbeten
vid Söderhamns, Stugsunds, Landa, Myskje och
Kinstaby stationer vid linien Kilafors—Stugsund
samt en mellan de två första stationerna
belägen timmerlossningsbrygga, hvilka arbeten
egentligen tillhöra dem, som borde bestridas
med de till nämnde handels ny- och ombyggnad
anvisade medel, men som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förklarat sig villig låta utföra
endast, om och i den mån bandelens tillgångar
sådant medgåfve, hvilket senare icke
nu kunde utredas såsom beroende bland annat
275,000: —
8,000: —
8,000: —
6,000: —
6,000: —
35,000: —
2,000: —
1,700: —
transport kronor 341,700:
Sjette hiifvndtiteln.
76
transport kronor 341,700: —
på livad realisationen af i köpet af Söderhanmsbanan
ingående äldre materiel, räler och andra
effekter kunde inbringa, 50,000 kronor;
hvadan här till vinnande af afrundad slutsumma
för diverse nybyggnader och anläggningar
utföres............................................................. )> 158,300: —.
Summa kronor 500,000: —
Hvad angår anskaffande af ytterligare rörlig materiel, torde jag
först böra erinra, hurusom med anledning af Eders Kongl. Mapts proposition
i ämnet Riksdagen år 1886 beviljat till anskaffande af dylik
materiel vid statens redan trafikerade jernvägar ett extra anslag af
1,500,000 kronor samt deraf för innevarande år anvisat å riksstaten
utom hufvudtitlarne 500,000 kronor. Styrelsen hemställer nu, att utöfver
de belopp af 500,000 kronor, som på grund af Riksdagens nyssnämnda
beslut torde vara att påräkna för hvardera af åren 1888 och
1889, och som borde användas för de norrländska statsbanorna, ett
ytterligare belopp å 500,000 kronor måtte för deras vederbörliga utrustning
med rörlig materiel hos Riksdagen äskas.
Trafikstyrelsen anför i detta hänseende följande:
»Genom det extra anslag af 1,550,000 kronor, som år 1884 beviljades
till de trafikerade statsbanorna för åren 1885 och 1886, kan de
äldre bandelarnes behof af rörlig materiel anses vara för någon tid
åtminstone till det allra nödvändigaste tillgodosedt; men sådant är icke
förhållandet beträffande de nya norrländska banor, som dels tillkommit
under sagda år och dels öppnas under år 1888, enär å dessa, att
döma så väl efter erfarenheten om den rörelse, som förut egt rum å
dem af dessa banor, hvilka tillhört enskilde egare, som ock af de förfrågningar
om vilkoren för transporter från nya produktionsorter, styrelsen
fått mottaga, en betydlig trävarubefordring kan väntas, hvilken,
då den måste utföras under endast den för sjöfarten öppna delen af
året, kräfver en relativt stor uppsättning af transportmedel. Dessa
banor, nemligen linierna Torpshammar—Sundsvall, Kilafors—Söderhamn—Stugsund,
Håssjö—Sollefteå och Ljusdal—Hudiksvall, hvilka
alla förbinda statsbanornas hufvudlinier med hafvet, hafva tillsammans
en längd af 233 kilometer och för deras utrustning med materiel äro
följande belopp beviljade, nemligen:
77
Sjette hufvud titeln.
andelar af byggnadsanslag:
för luden Torpshammar—Sundsvall................................. 50,000 kronor
» » Kilafors—Stugsund............................................ 300,000 »
)> n Håssjö—Sollefteå............................................... 412,500 »
» » Ljusdal—Hudiksvall .......................................... 500,000 »
hvilka andelar tillsammans utgöra................................... 1,262,500 kronor,
samt det af 1886 års Riksdag beviljade extra anslaget af 1,500,000
kronor, hvaraf första tredjedelen, 500,000 kronor, anvisats att utgå
under år 1887; uppgående således den för anskaffning af materiel till
sagda linier beviljade summan till 2,762,500 kronor. Derjemte äro för
samma ändamål afsedda de belopp, som kunna erhållas genom realisering
af den med de inköpta Sundsvalls, Söderhamns och Hudiksvalls
jernvägarne öfvertagna materielen, och som uppskattats till resp. 300,000,
330,000 och 100,000 kronor, eller tillsammans 730,000 kronor.
Beträffande storleken af den materieluppsättning ifrågavarande
bandelar behöfva för att kunna motsvara de kraf, som ställas på deras
transportförmåga, kan man sluta, att den bör vara ganska betydlig,
äfven i fall man dervid blott tager hänsyn till de enskilda banors utrustning,
i hvilkas ställe en del af de nya statsbanelinierna träda. Å
två af dessa enskilda banor, Söderhamns- och Hudiksvallsbanorna, utgjordes
transportmaterielen af 10 lokomotiv och 350 vagnar, oaktadt
banornas längd icke är större än 31 kilometer, och medtager man den
jemförelsevis svagt utrustade förra Sundsvallsbanan, finner man å en
väglängd af 93 kilometer en park af 16 lokomotiv och 532 vagnar,
eller, per längdenhet räknadt, 0.17 lokomotiv och 5.72 vagnar per kilometer,
samt en lastdryghet hos godsvagnarne af 41.4 lön per kilometer.
Jemför man härmed de motsvarande måtten på utrustningen
hos statsbanorna, 0.14 lokomotiv, 3.74 vagnar och 31.07 ton per kilometer,
framträder öfverlägsenheten hos den nämnda gruppen af enskilda
banor i materielens antal och lastdryghet, och är dertill att bemärka,
att denna större materiel varit, efter hvad statistiken visar,
ganska strängt använd och nätt upp tillräcklig för de godsmängder,
som skolat framföras. Betänker man nu, att en del af dessa godsmängder,
som förut förts till hamnar, der nämnda jernvägar utmynna,
kommer att transporteras på längre sträckor än tillförene, och att med
utvidgning af trafikområden följer tillökning i transportmängder, blir
det uppenbart, att åtminstone de nya linier, som skola ersätta eller utgöra
en förlängning af tidigare enskilda jernvägar, böra för att kunna
tjena den trafik, som redan i början erbjuder sig, förses med rörlig
materiel i samma proportion som dessa senare. Efter sådan grund
78
Sjette Imfvudtiteln.
skulle för de 155 kilometer, hvartill längderna af de nya bandelarne
till Sundsvall, Söderhamn och Hudiksvall uppgå, erfordras 27 lokomotiv
och 907 vagnar. Den 78 kilometer långa linien Håssjö—Sollefteå
är härvid lemnad ur sigte, men medtager man denna och utgår man
vid beräkningen af samtliga liniernas materielbehof från ofvan anförda
utrustningssiffror för statsbanorna i sin helhet, hvilka siffror af skäl,
som nyss angifvits, måste betraktas såsom minima, visar sig behofvet
af materiel vara 32 lokomotiv och 870 vagnar. Den tillökning af fem
lokomotiv denna beräkning gifver, utöfver hvad som beräknats för de
förut nämnda linierna med starkare trafik, är -— äfven om man icke
afser någon särskild maskinkraft för linien Håssjö—Sollefteå utan anser,
att trafiken derstädes kan betjenas af lokomotiv, som användas å
angränsande bansträckor — behöflig till reserv, som oundgängligen
måste finnas att tillgå dels vid tidpunkter, då trafiken hopar sig, dels
derföre att de lokomotiv, som begagnas i dessa trakter, äro underkastade
en starkare förslitning till följd af matarevattnets skadliga inverkan
på deras ångpannor. Hvad vagnarne beträffar, så är väl det
för samtliga nya bandelarne beräknade antalet mindre än det, som beräknades
efter de enskilda banornas vagnparker, men skilnaden uppväges
dels af den förstärkning, som kan påräknas från andra bandelar,
dels af att statsbanans vagnar förmå inrymma större last än smalspåriga
jern vägars.
I det uppgifna antalet, 870 vagnar, äro inräknade 70 personvagnar,
efter det allmänna medeltalet 0,3 per kilometer, hvilket, ehuru persontrafiken
på ifrågavarande linier icke kan blifva så stor som å öfriga
delar af bannätet, äfven här åtminstone icke får underskridas af det
skäl, att personvagnarna i de nordliga trakterna starkt lida af det
hårdare klimatet och behöfva oftare repareras än i sydligare landsdelar,
hvadan ock för dem eu större reserv är af nöden, och äro för
varutransporterna afsedda 800 godsvagnar, hvilka i bärighet kunna
anses motsvara omkring 975 smalspåriga vagnar.
De medel, som, på sätt ofvan nämnts, blifvit beviljade till materielanskaffning,
2,762,500 kronor, har styrelsen dels användt, dels i den
mån, anslagen utfalla, afsett till inköp af
29 lokomotiv.................................... 1,370,000 kronor
70 personvagnar................................. 536,500 »
295 bagage- och godsvagnar............ 713,500 »
samt axlar, hjul och reservdelar ... 142,500 »
Summa 2,762,500 kronor.
79
Sjette hufvudtiteln. •
Det återstår således att före den tid, då Ljusdal—Hudiksvallsbanan
öppnas, b vilket kommer att ega. rum under loppet af år 1888,
ytterligare anskaffa 3 lokomotiv och 505 godsvagnar, för hvilket ändamål,
med afseende på det billigare slag af vagnar här hufvudsakligen
ifrågakommer, eller virkesvagnar, en summa af 1,100,000 kronor erfordras.
Till bestridande af en del af denna kostnad finnes en tillgång i
den materiel, som inköpts med de ofvannämnda smalspåriga jernvägarne.
Men denna materiel har hittills endast kunnat tillgodogöras genom
ombyggnad till bredt spår af två mindre lokomotiv och 90 vagnar,
som tillhört Söderhamnsbanan och på det sättet gjorts användbara för
virkesforslingen mellan Söderhamn och Stugsund. Något tillfälle till
försäljning har ännu icke yppat sig, och i alla händelser kan man icke
påräkna att genom afyttring erhålla hela det för denna materiel beräknade
värdet, enär alla metalleffekter och maskiner betydligt fallit
i pris sedan den tid, då uppskattningen gjordes. Dock har på sista
tiden utsigt öppnats till att en partiel realisering skulle kunna åvägabringas,
ehuru nu ej är möjligt att uppgifva, huru mycket den kan
komma att inbringa.
Antager man som gynsammaste fall, att realiseringen inbringar
600,000 kronor, återstår dock en summa af 500,000 kronor för att
kunna till en början nödtorfteligen utrusta ifrågavarande linier, och
det är derföre styrelsens pligt att anmäla behofvet af extra anslag till
detta belopp utöfver hvad som redan är beviljadt.»
I fråga om det belopp af 500,000 kronor, som trafikstyrelsen
ansett erforderligt till nya byggnader och anläggningar, så vore det
visserligen önskvärd!, om hela detta belopp blefve stäldt till styrelsens
förfogande för år 1888; men jag föreställer mig likväl att denna summa,
med afseende å andra kraf, som för nämnda år ställas på statsverket,
torde böra inskränkas till 400,000 kronor, att användas till sådana
bland de nu ifrågasatta nya byggnaderna och anläggningarna, som
Eders Kongl. Maj:t, uppå framdeles afgifvande förslag af styrelsen,
må finna företrädesvis vara af ett angelägnare behof påkallade. Och
ehuru, hvad angår anslag till ny rörlig materiel, de skäl styrelsen anfört
beträffande det belopp, som för år 1888 erfordras, äro synnerligen
öfvertygande, anser jag likväl af nyssnämnda anledning, att beloppet
af anslag för år 1888, utöfver de 500,000 kronor, hvilka på
grund af 1886 års Riksdags beslut kunna vara att påräkna, bör inskränkas
till 250,000 kronor, om användningen hvaraf Eders Kongl.
Maj:t lärer vilja, sedan styrelsen inkommit med förslag, meddela när
-
80
[43.]
Nya byggnader
m. m. vid
statens jernvägar.
[44.]
Ny rörlig
materiel vid
statens jernvägar.
[45.]
Ny rörlig
materiel vid
norrländska
statsbanorna.
Sjette hufvud titeln.
mare föreskrifter; och torde dessa medel böra, på sätt förut i liknande
fall plägat ske, anskaffas genom upplåning och förty anvisas att utgå
från riksgäldskontoret, derom chefen för finansdepartementet torde
göra särskild framställning °).
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer jag i underdånighet
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till utgående under
år 1888 anvisa
dels å riksstatens sjette hufvudtitel till utförande af nya byggnader
och anläggningar vid statens jernvägstrajik 400,000 kronor.
dels ock å riksstaten utom hufvudtitlarne till anskaffande af ny
rörlig materiel vid statens trafikerade jernvägar, af det utaf Riksdagen
år i886 beviljade anslag å 1,500,000 kronor, ett belopp af 500,000
kronor;
dels ock ytterligare till anskaffande af dylik materiel uteslutande för
de norrländska statsbanelinierna ett särskild! anslagsbelopp af 250,000
kronor.
Statens jernvägsbyggnader.
Sedan Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen år 1886 aflåtit proposition,
att en stambana af samma spårvidd och med samma öfverbyggnad som
de öfriga stambanorna genom Norrland, men med iakttagande af vissa
förenklingar i byggnadssättet, skulle anläggas från Sollefteå eller lämplig
punkt i dess närhet öfver Skorped, Vännäs och Uddfors till OfverLuleå,
med rätt för Eders Kongl. Maj:t att närmare förordna om
de orter jernvägen borde genomgå, blef denna proposition i så måtto
bifallen, att Riksdagen medgaf banans anläggning öfver Skorped till
Vännäs, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att närmare förordna om de
orter å linien mellan banans utgångspunkt och Skorped, jernvägen
borde genomgå, samt under vilkor i öfrigt, att förslag till jernvägens
sträckning mellan Skorped och Vännäs blefve för en kommande riksdag
framlagdt, och att landsting, kommuner eller enskilde antingen
kostnadsfritt för staten afstode all för anläggningen erforderlig mark
*) Se bil. till statsverkspropositionen: Finansplanen,
81
Sjette hufvudtitelu.
eller ock lemnade staten ersättning för den kostnad, förvärfvandet af
full dispositions- och eganderätt till sådan mark kunde medföra.
Derjemte anvisade Riksdagen, i enlighet med hvad Eders Kongl.
Maj:t föreslagit, till arbetenas påbörjande för år 1887 ett belopp af
1.000. 000 kronor.
Så snart Riksdagens beslut om stambanans byggande blef kandi,
förklarade så väl Yesternorrlands som Vesterbottens läns landsting vid
för ändamålet utlysta urtima möten, att de åtoge sig ansvara för fullgörandet
af det utaf Riksdagen stadgade vilkor om upplåtande af mark
till jern vägen. Undersökningar för stambanans byggande till Skorped
hafva genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg pågått under
år 1886, och efter det styrelsen numera inkommit med utlåtande i
ämnet och vederbörande lemnats tillfälle deröfver afgifva yttrande,
har banans sträckning från trakten af Sollefteå till Skorped blifvit af
Eders Kong], Maj:t faststäld.
Hvad nu angår det för år 1888 erforderliga byggnädsanslag, torde
det tillåtas mig erinra derom, att jag i det anförande till statsrådsprotokollet
den 29 Januari 1886, som låg till grund för Eders Kongl.
Maj:ts förenämnda proposition antydde, att, enligt min åsigt, för framtiden
borde årligen till norra stambanans fortsättning anslås 4,000,000
kronor, motsvarande hvad under senare åren årligen anvisats till stambanebygguader.
I sitt svar å den nådiga propositionen uttalade visserligen
Riksdagen, att årliga anslagsbeloppet till nämnda bana borde
begränsas till 2,000,000 kronor. Emellertid hafva under sistlidna år
från rikets båda nordligaste län till Eders Kongl. Maj:t inkommit åtskilliga
framställningar om påskyndande af banans byggande, så att
dess utsträckning vidare mot norr i en ej alltför aflägsen framtid kunde
vara att motse.. Såväl Vesterbottens och Norrbottens läns landsting
som ock Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i de båda länen
hafva i nämnda syfte hemstält om aflåtande till Riksdagen af proposition,
att det årliga anslaget till banans byggande måtte bestämmas till
4.000. 000 kronor. Enahanda framställningar äro gjorda af Luleå stadsfullmägtige
samt municipalstyrelsen i Haparanda jemte Öfver- och
Neder-Luleå, Öfver- och Neder-Kalix, Neder-Torneå, Hietaniemi och
Karl Gustafs samt Gellivara, Jokkmokks, Pajala och Korpilombolo
kommuner. I dessa framställningar framhålles hufvudsakligen, hurusom
utvecklingen och tillgodogörandet af de rika naturliga tillgångarna i
dessa trakter hämmas, så länge landet i afseende å kommunikationer
med de öfriga delarne af riket väsentligen är inskränkt till de få månader
af året, då sjöfarten kan förmedla denna förbindelse; samt vidare
Bih. till Riksd. Prof. 1887. Ii. 1 Sami. 1 Afd. 1 Saft. 11
82
Sjette hufvudtiteln.
faran i politiskt afseende för det öfre Norrlands isolering från det
öfriga Sverige, synnerligast numera, då finska jernvägarne närmat sig
dess gräns på ett afstånd af endast 12 mil och det finska elementet
alltmera gör sig gällande inom de svenska gränssocknarna och inkräktar
äfven på socknar, belägna på betydliga afstånd från gränsen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, till hvars utlåtande samtliga
dessa framställningar remitterats, har i skrifvelse af den 27 November
1886 anfört följande:
Då våglängden emellan Sollefteå och Vännäs utgör omkring 20
mil, och anläggningskostnaden för jernvägen mellan dessa ställen kan
i rundt tal beräknas till 14,000,000''kronor, behöfves en tid af omkring
sju år för fullbordandet af denna stambanedel, derest arbetet derå kommer
att bedrifvas med ett årligt anslag af endast 2,000,000 kronor.
Det vore derför i alla afseenden ändamålsenligare, om arbetena å ifrågavarande
stambana finge, såsom till statsrådsprotokollet för den 29
Januari 1886 utvecklats, bedrifvas på två arbetsdistrikt med ett årligt
anslag af tillsammans 4,000,000 kronor, i stället för endast på ett arbetsdistrikt
med anslag af 2,000,000 kronor. Som emellertid liniens retning
emellan Skorped och Vännäs sannolikt icke förr än under våren
1888 hinner blifva bestämd, låter det sig icke göra att under sistnämnda
år med fördel använda ett belopp af 4,000,000 kronor. Deremot
och då på bandelen emellan Sollefteå och Skorped en storartad
och kostbar brobyggnad öfver Ångermanelfven måste under nyssnämnda
år färdigbyggas, och dessutom skenor måste uppköpas, för hvilket allt
kostnaden kommer att uppgå till omkring 500,000 kronor, anser styrelsen
att det skulle leda till besparing och i hög grad befrämja fortgången
af arbetena å denna linie, hvilka äro jemförelsevis större och
mera tidsödande, än på den öfriga delen af linien porr om Skorped,
om, jemte nämnda 500,000 kronor, ett belopp af 2,500,000 kronor vore
att för de öfriga arbetena under det året påräkna; och hemställer styrelsen
derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i så måtto bifalla de
ofvan berörda underdåniga framställningarna, att till instundande riksdag
aflåtes nådig proposition om ett anslag för år 1888 till jernvägsarbetenas
fortsättande å stambanan genom Norrland af 3,000,000 kronor.
Af skäl, som jag till statsrådsprotokollet den 29 Januari 1886 anfört,
anser jag fortfarande att stambanans snara fortsättning norrut är
af synnerlig vigt, särskild!, med hänsyn dertill att finska jernvägsnätet
allt mer och mer närmat sig Sveriges gränser och numera, sedan Uleåborgsbanan
blifvit fullbordad och ett af de dyrbaraste arbetena för
samma banas fortsättning norrut, nemligen brobyggnaden öfver Uleelf,
83
Sjette ImfVildt!teln.
under senaste år blifvit undangjordt, kan inom få år utan synnerliga
svårigheter framdragas till Torneå. Jag skulle derför ansett det vara
min pligt att tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att, för stambanans byggande
under år 1888, af Riksdagen för samma år äska ett anslag af
4,000,000 kronor, derest jernvägsliniens sträckning norr om Skorped
nu kunde bestämmas, och således arbetena skulle kunna under år 1888
bedrifvas å två distrikt. Men då detta icke lärer kunna ske, måste jag
inskränka mig till att biträda hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till fortsättning af arbetena å stambanan norr om Sollefteå bevilja
ett anslag för år i888 af 3,000,000 kronor; lärande Eders Kongl.
Maj:t vilja, uppå föredragning af chefen för finansdepartementet, besluta
om sättet för anskaffande af härtill nödiga medel ®j.
Slutligen torde jag böra erinra, att Riksdagen år 1885, med bifall
till Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition om inköp för statens räkning
af Hudiksvalls jern vägsaktiebolags jernväg emellan Hudiksvall och
Näsviken, beviljat och stält till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för
jernvägens inköpande och dess ombyggande till bredspårig samt utsträckande
till norra stambanan vid Ljusdal och förseende med rörlig
materiel 4,623,300 kronor och deraf anvisat till utgående under år 1888
ett belopp af 273,000 kronor.
Hvad föredragande departementschefen i ofvan
berörda hänseenden hemstält och föreslagit täcktes
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af Statsrådets
öfrige ledamöter, i nåder gilla med befallning tillika,
att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.
In fidem:
Pehr Thyselius.
[46.]
Anslag till
fortsättning af
arbetena å
stambanan
norr om Sollefteå.
[47.]
Jernvägsanläggningen
Hudiksvall—
Ljusdal.
!) Se bil. till statsverkspropositionen: »Finansplanen
1
Sjunde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafi.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 April
1887.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
>
Sedan de till andra, tredje, fjerde, femte och sjette hufvudtitlarne
hörande frågor blifvit af vederbörande departementschefer föredragna,
anhöll departementschefen, Statsrådet Friherre Tamm att få anmäla
de frågor, som tillhörde regleringen af sjunde hufvudtiteln, samt anförde
dervid beträffande anslagstitlarne:
Bill. till Biksd. Prof. 1887. B. 1 Samt. 1 Afä.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Sjunde hufvudtiteln.
[i-]
Stats
kontoret.
Ordinarie anslag.
Statskontoret.
Det förslag till stat för Statskontoret, som af Eders Kongl. Maj:t
framlades till 1876 års Riksdag, förutsatte, att alla Statskontorets utbetalningar
skulle verkställas genom anvisningar på Riksbanken och
att Statskontoret skulle mottaga sin uppbörd allenast genom attester
från Riksbanken. Statskontoret skulle således ej hafva någon utgift
eller uppbörd i kontanta penningar; och med afseende härå föreslogs,
att verkets kassör endast skulle vara tjensteman i första lönegraden,
likasom missräkningspenningar ej heller för honom ifrågasattes.
Denna stat bifölls af Riksdagen, men med afseende å hvad under
ärendets behandling vid Riksdagen förekommit blef uti den instruktion,
som af Eders Kongl. Maj:t den 8 December 1876 utfärdades för Statskontoret,
föreskrifvet, att den nämnde kassören, som erhöll titel af
räntmästare, skulle bland annat hafva till åliggande att af en handkassa,
som till belopp af högst 10,000 kröner finge af räntmästaren
innehafvas, lemna, i den mån ske kunde, kontant liqvid åt dem, som
sådant önskade, äfvensom att vid förefallande större liqvider af den
beskaffenhet, att beloppen skulle till ett flertal personer i mindre poster
utgå, i Riksbanken lyfta anvisningens summa och medlen derför vederbörande
tillhandahålla.
Med afseende å den vidsträcktare befattning, som sålunda blifvit
räntmästaren ålagd, har 1877 års Riksdag i enlighet med Eders Kongl.
Majrts förslag medgifvit, att i Statskontorets stat finge vidtagas den
förändring, att i stället för den deri upptagne första gradens tjensteman
med benämning kassör uppfördes en andra gradens tjensteman
(räntmästare) med 3,000 kronor i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar
samt rätt till två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor.
Oaktadt räntmästaren således har en betydlig kassa om händer,
eger han likväl icke åtnjuta missräkningspenningar. Detta förhållande
har emellertid under en följd af år icke föranled! någon framställning,
då nemligen en Kongl. räntmästare intill den 9 Oktober 1885 qvarstod
å gammal stat med lön och dyrtidstillägg af tillhopa 6,000 kronor;
men sedan platsen numera blifvit försedd med ny innehafvare, som
endast eger uppbära de i staten upptagna''förmånerna, har Statskontoret
i underdånig skrifvelse den 28 September 1886 rigta! uppmärksam
-
l
3
Sjunde hufvudtiteln
heten å missförhållandet och dervid anfört, att det syntes uppenbart,
att aflöningen, allra helst under de första tio åren, icke stode i full
öfvepensstämruelse med den synnerligen vigtiga och ansvarsfulla befattning,
som räntmästaren innehade, helst vid jemförelse med äldre lönestater,
enligt hvilka räntmästare vore likstälde med statskommissarierna.
Jemväl i förhållande till annan likstäld tjensteman inom de centrala
embetsverken, nemligen den i Arméförvaltningen anstälde krigskassören,
hvilkens göromål i omfattning och vigt vore räntmästarens betydligt
underlägsna, hade räntmästaren blifvit tillbakasatt på så sätt, att, då
desse två tjensteman för öfrigt tillagts enahanda lön, tjenstgöringspenningar
och ålderstillägg, krigskassören egde att derutöfver uppbära
i missräkningspenningar 500 kronor. Missräkningspenningar till nämnda
belopp tillkomme äfven den i Statskontoret anstälde stämpelkassören,
som dock tillhörde första lönegraden.
Statskontoret har derföre ansett önskvärdt, att räntmästaren i
likhet med krigskassören och stämpelkassören erhölle ett belopp såsom
missräkningspenningar. Vid bestämmande af detta belopp borde
tagas i betraktande, dels atr räntmästarens göromål vore vida ansvarsfullare
än krigskassörens, dels att stämpelkassörsbefattningen icke vore
fullt jemförlig med kassörsbefattningar, der kontanta medel omhänderhades,
dels ock hvad andra penningeanstalter bestode i missräkningspenningar.
I sistnämnda afseende hade Statskontoret inhemtat, att
kassörer i Riksbanken, hvilkas aflöning motsvarade tjenstemäns af
första graden hos Statskontoret, uti missräkningspenningar åtnjöte 1,500
kronor samt att kassörer uti större enskilda penningeanstalter i hufvudstaden
med eu fast aflöning af 5,000 kronor derjemte åtnjöte i missräkningspenningar
1,000 kronor.
Statskontoret har på grund häraf hemstält, att räntmästaren måtte,
räknadt från och med innevarande år, tilläggas missräkningspenningar
till årligt belopp af 1,000 kronor, att åtnjutas jemväl under semester
eller vikariat i högre tjenstegrad.
Med afseende å nu anförda omständigheter anser jag, lika med
Statskontoret, räntmästaren derstädes böra åtnjuta missräkningspenningar
till föreslaget belopp. Missräkningspenningarnes egenskap af en
ersättning för de med kassörsbefattning förenade förluster genom missräkning
vid liqvider bör emellertid betinga, att desamma uppbäras af
den, som verkligen bestrider tjensten och dervid är utsatt för det
nämnda äfventyret. Vid detta förhållande och då det synes mig icke
böra ifrågasättas, att det belopp, som kan varda för ändamålet beviljadt,
skulle utgå förrän med början af nästkommande år, tillstyrker jag, att
Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
4 Sjunde hufvudtiteln.
att å Statskontorets stat uppföra missräkningspenningar åt räntmästaren
till belopp af 1,000 kronor om året, att utgå till den, som
bestrider tjensten; samt
att således höja anslaget till Statskontoret med 1,000 kronor eller
från 95,800 kronor till 96,800 kronor.
Postverket.
[2-]
Postverket.
De för innevarande år af Eders Kongl. Maj:t fastställa utgifts
-
aflöningsstaten .................................
öfvergångsstaten..............................
indragningsstaten ..........................
pensionsstaten ..................................
omkostnadsstaten.............................
oförutsedda utgifter.........................
afkortningar och restitutioner m.
................... kronor
2,441,400
—
.................. V!
8,400
—
.................. 11
10,540
—
................... 11
73,790
—
................... 11
3,535,500
—
................... 11
68,000
—
m............. „
38,170
—
Summa kronor
6,175,800
—
I den underdåniga skrifvelse af den 29 November 1886, deruti
Generalpoststyrelsen afgifvit förslag till postverkets stater för år 1888,
har Styrelsen till en början beträffande
Afröning sstaten
erinrat, huruledes den af Eders Kongl. Maj:t till sistlidet års Riksdag
gjorda framställning om reglering af postkoutorspersonalens aflöningsvilkor
icke i alla delar vann Riksdagens bifall, i det att Riksdagen,
som väl fann behofvet af löneförbättring för de med framställningen
afsedde tjenstemän och särskild! de lägre bland dem ådagalagdt, likväl
med hänsyn å ena sidan till de ingalunda obetydliga inkomster af
uppbördsprovision och i någon mån äfven af sportler, som utginge till
samtliga klasser af posttjenstemän, för hvilka lönereglering begärts,
samt å andra sidan till den ogynsamma ekonomiska ställningen i landet
ansåg en jemkning böra vidtagas i de föreslagna förhöjningarne.
För ett fullständigt genomförande af den föreslagna löneregleringen
skulle, enligt Generalpoststyrelsens beräkning, under nuvarande förhållanden
erfordras, utöfver hvad Riksdagen för år 1887 beviljat, ett
belopp af högst 63,300 kronor. Då detta belopp ej vore större, än att
tillgång dertill kunde af postmedel beredas, samt behofvet af hela den
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Sjunde hufvudtiteln.
begärda lönetillökningen för postkontorspersonalen för närvarande ingalunda
vore mindre än vid 1886 års början, under det att tillökningen
i antalet postförsändelser af olika slag gjort posttjensten ännu mer ansträngande
än förut, både Generalpoststyrelsen icke kunnat annat än
finna i hög grad önskligt, att den vid 1886 års riksdag föreslagna
löneregleringen redan nu kunnat fullständigt komma till utförande.
Enär emellertid, på grund af hvad i ämnet förekommit, Riksdagens
medverkan härtill icke syntes kunna påräknas förr än dels ofvan berörda
sportelinkomst, hvilken i allmänhet år efter år minskades, i någon
mer anmärkningsvärd mån nedgått och dels den ogynsamma ekonomiska
ställningen i landet undergått någon förändring till ett bättre,
men ingendera af dessa förutsättningar ännu kunde sägas hafva inträffat,
hade Generalpoststyrelsen ej ansett sig böra i det nu afgifna
förslaget till stater för postverket ifrågasätta andra lönebelopp för postkontorspersonalen
än de, som genom senast faststälda aflöningsstat
blifvit bestämda.
Ehuru jag, i likhet med Generalpoststyrelsen, tror det vara af
synnerlig vigt, att frågan om ett fullt tillfredsställande ordnande af
ifrågavarande tjenstemäns aflöningsvilkor ej alltför länge undanskjutes,
anser jag mig likväl, på grund af hvad Generalpoststyrelsen anfört,
sakna anledning att för det närvarande tillstyrka någon framställning
till Riksdagen i detta afseende.
Generalpoststyrelsen har vidare anfört, att, ehuru Styrelsen sökt
att i allt större utsträckning tillämpa den i en senare tid antagna
regeln att för arbete af enklare beskaffenhet å postanstalterna, såsom
stämpling af inkomna försändelser, första sorteringen af bref m. in.,
hufvudsakligen anlita biträde af vaktbetjente, en förstärkning af tjenstemannabiträdena
vid postanstalterna likväl vore af behofvet påkallad.
Till biträde vid sådana göromål, som icke kunde åt vaktbetjente
anförtros, anlitades för närvarande vid postanstalterna dels 36 kontrollörer
och 200 postexpeditörer, uppförde å ordinarie stat, samt dels
ett antal af 544 extra ordinarie tjenstemän. På sätt Generalpoststyrelsen
redan vid afgifvandet af förslag till postverkets stater för år 1885 erinrat,
påkallade emellertid omsorgen om postverkets säkerhet och posttjenstens
behöriga bestridande att icke i alltför stor utsträckning använda
extra biträden. Särskildt gälde detta i fråga om sådana ärenden,
som rörde medelsförvaltningen och den penningeförsändning, som förmedlades
genom postverket. Det hade städse ansetts vara af vigt, att
befogenheten att å postverkets vägnar utfärda qvitto å försändelser,
som aflemnades till befordran under assurans, inskränktes till ordinarie
tjenstemän, hvilka i händelse af missbruk äfventyrade att gå miste om
6
Sjunde hufvudtiteln.
en plats, som beredde dem en säker, om ock tarflig'' utkomst, ett äfventyr,
som naturligen ej i samma mån drabbade de extra biträdena. A postkontoren
af de fyra första klasserna, der expedition egde rum hela
eller större delen af dagen, och i all synnerhet å de postkontor, der
dessutom handläggning nattetid af genomgående post förekomme, vore
det derför af nöden, att jemte postförvaltaren annan ordinarie tjensteman
funnes anstäld; ty det kunde icke rimligen fordras, att den förre
skulle å kontoret närvara hela den tid af dygnet, då kontoret vore
tillgängligt för allmänheten, och äfven å den tid, då postförvaltaren
vore å kontoret tillstädes, förekomme ofta tillfällen, då han, upptagen
af afgående posters expedierande, af ankomna posters kontrollerande
eller af andra angelägna och brådskande bestyr, måste åt annan person
uppdraga värdeförsändelsers mottagande och qvitterande.
Likaså vore det särdeles angeläget att för tjenstgöring å alla
vigtigare jernvägslinier, der postkupéoxpedition vore anordnad, och
särskilt för utöfvande af förmanskap i de postkupéexpeditioner, der
flere samtidigt tjenstgjorde, ega tillgång till ordinarie tjensteman.
Då nu den penningeförsändning, som genom postverket förmedlades,
vore stadd i sådan tillväxt, att, medan år 1872, då förändrade
grunder för värdeförsändelsers assurerande af Eders Kongl. Maj:t faststäldes,
värdet af dylika försändelser utgjorde omkring 280,500,000
kronor, detta värde år 1885 uppgick till omkring 753,000,000 kronor,
och antalet postförda mil för de jernvägstågen åtföljande postkupéexpeditionerna
från år 1874 intill utgången af år 1885 ökats från
228,700 till 547,300, vore det lätt förklarligt, att en förstärkning af
antalet ordinarie postexpeditörer erfordrades vid såväl de fullständiga
fästa postanstalterna som postkupéexpeditionerna. Eu sådan förstärkning
skulle i öfrigt, för såvidt anginge de vid postkupéexpeditionerna
anstälde postexpeditörer, icke medföra någon anmärkningsvärd tillökning
i utgift för- postverket, enär traktamente till ordinarie postexpeditör,
som tjenstgjorde i postkupé, utginge med väsentligen lägre belopp än
det, som extra biträde vid dylik tjenstgöring egde uppbära.
För att nu i någon mån tillgodose bohofvet i ofvan omförmälda
afseenden har Generalpoststyrelsen hemstält, att aflöning å stat måtte
uppföras för ytterligare 20 postexpeditörer, deraf 10 af hvardera lönegraden.
Enligt den för postverket senast, faststälda stat utgör aflöningen
för postexpeditör åt första lönegraden 1,800 kronor och för postexpeditör
af andra lönegraden 1,600 kronor, hvartill för tjenstemännen af båda
graderna kommer ålderstillägg med 300 kronor efter fem års och med
ytterligare 300 kronor efter tio års väl vitsordad tjenstgöring. För
Sjunde liufvudtiteln. 7
den nu föreslagna förstärkningen i antalet postexpeditörer skulle således
erfordras en ökning för år 1888 i anslagen å aflöningsstaten med
34,000 kronor. Då en sådan förstärkning af postverkets ordinarie
arbetskrafter utan tvifvel är af behofvet i hög grad påkallad, anser
jag mig eg a fullt skäl att förorda Styrelsens ifrågavarande förslag.
I den aflöningsstat, som den 30 Maj 1884 faststäldes för postverket,
att träda i tillämpning från 1885 års början, blefvo postiljoner,
brefbärare och andra vid postkontoren anstälde betjente sammanförde
till en enda betjeningsklass, hvars personal efter omständigheterna skulle
användas till landsvägsposternas beledsagande, till tjenstgöring i jernvägspostkupé,
till posternas fortskaffande mellan postkontor och jernvägsstation
eller ångbåtshamn, till kringbärande af ankomna postförsändelser,
till tömmande af de utom postanstalt anbragta breflådor samt till
biträde, i den mån omständigheterna det medgåfve, vid förrättande af
en del här ofvan omförmälda, å postkontoren förekommande göromål
af enklare beskaffenhet. Aflöningen reglerades dervid sålunda, att
hvarje vaktbetjent skulle, förutom dagtraktamente, som borde bestämmas
efter omständigheterna, ega uppbära fast lön af 500 kronor
med ett tillägg efter fem års väl vitsordad tjenstgöring af 100 kronor;
och bestämdes antalet vaktbetjente till 675, oberäknad^ 38 å gammal
stat qvarstående, vid postanstalterna anstälde vaktmästare, hvilkas befattningar
skulle i mån af afgång ersättas med vaktbetjentsbefattningar
i enlighet med de nya bestämmelserna''. Af de nämnde vaktmästarne,
hvilka i aflöning åtnjöto dels 800 kronor, dels 700 kronor, hade vid
tiden för fastställandet af innevarande års stat 4 afgått, i följd hvaraf
nu gällande stat upptager 34 vaktmästare å gammal stat och 679
vaktbetjente.
Generalpoststyrelsen har nu framhållit, hurusom den'' alltjemt
växande posttrafiken och fortgående utvidgningen i postförbindelserna
gjorde en tillökning i antalet vaktbetjente nödvändig.
Oaktadt de omständigheter, hvilka, såsom Generalpoststyrelsen i
sitt statsförslag för år 1887 erinrat, kunde ur synpunkten af postverkets
egen fördel tala för en ökad användning af brefbärare vid
postanstalterna, vore det dock hufvudsakligen på ett annat område af
posttjensten, som behofvet af ökad tillgång på vaktbetjente för närvarande
gjort sig gällande. Enligt en af Styrelsens trafikbyrå verkstad
utredning funnes nemligen för närvarande 34 postlinier med en
medellängd af 6,2 mil, å hvilka landsvägspost fortskaffades nattetid
utan att beledsagas af postiljon. Å dessa lini er försigginge således
postföringen utan annat skydd än det, som kunde lemnas af den icke
opaginerad Kontrollera mot PDF
S Sjunde hufvudtiteln.
ens alltid fullvuxne postföraren. Med hänsyn till de betydliga penningebelopp
och andra värdeförsändelser, uppgående för år 1885 till
ett värde af omkring 753,000,000 kronor, som, enligt hvad ofvan angifvits,
numera befordras genom postverkets försorg, syntes det Styrelsen betänkligt
att låta detta förhållande fortfara.
För att kunna å dessa 34 postlinier anordna postiljonsbeskickning,
för hvilket ändamål en vaktbetjent erfordrades för hvarje linie, äfvensom
för att blifva i tillfälle att med dylik beskickning förse nya landsvägspoeter,
som borde inrättas, samt anställa erforderlig vaktbetjening i
postkupé å nya jernvägslinier, har Generalpoststyrelsen hemstält, att
det förutvarande antalet vaktbetjente måtte få ökas med 48 nye; i
sammanhang hvarmed Styrelsen anmält, att bland vaktmästarne å
gammal stat ytterligare afgått två, deraf en med 800 kronors och en
med 700 kronors aflöning, i hvilka vaktmästares ställe nu borde uppföras
två vaktbetjente.
Anslaget för »andra vaktbetjente», hvilket i senast faststälda stat
upptagits till 339,500 kronor, skulle sålunda komma att ökas med det
för aflöning åt 50 vaktbetjente erforderliga belopp, 25,000 kronor, eller
till 304,500 kronor; hvaremot å andra sidan minskning komme att ega
rum i de för »vaktmästare» i staten uppförda belopp med 1,500 kronor,
motsvarande aflöningen för de två afgångne vaktmästarne.
Hvad Generalpoststyrelsen sålunda föreslagit synes mig böra
vinna godkännande. I hufvudsak afser den begärda förstärkningen i
betjentpersonalen att bereda ökad säkerhet för landsvägspostföringen,
och att åtgärder för detta ändamål, vid de af Generalpoststyrelsen anförda
förhållandena, äro påkallade, torde vara uppenbart. Det kan
nemligen på intet sätt anses förenligt med tillbörlig omsorg om postverkets
skyddande mot förluster att i ett så glest befolkadt land som
Sverige låta landsvägspost nattetid fortskaffas utan pålitligt skydd.
Mot de öfriga ändringar, Generalpoststyrelsen föreslagit under
aflöningsstaten, eller att anslaget till vikariatsersättning samt arfvoden
åt extra biträden hos Styrelsen m. m., i 1887 års stat upptaget till
45,000 kronor, måtte med hänsyn till de ökade göromål hos Styrelsen,
som föranleddes af den år från år stegrade posttrafiken, och hvilka
orsakat, att utgifterna å berörda anslag under tidrymden från den 1
Juli 1885 till den 30 Juni 1886 uppgått till ett belopp af 47,836
kronor, höjas med 5,000 kronor, eller till 50,000 kronor, samt att det
i staten uppförda anslag till ålderstillägg, 155,900 kronor, måtte, i enlighet
med den beräkning, som egt rum af behofven för detta ändamål
under år 1888, minskas med ett belopp af 3,000 kronor, eller till
152,900 kronor, har jag ej något att erinra.
Sjunde hufvudtiteln.
9
I anslagen under
öfver gång sstaten och Indragning sstaten har Generalpoststyrelsen
icke föreslagit någon förändring.
Beträffande
Pensionsstaten
kronor 300
„ 1,500
anmäler Generalpoststyrelsen,
att i följd af inträffade dödsfall från denna stat böra afföras de
pensioner, som utgått
till f. d. postmästaren O. Åkesson Cervin ...........
,, ,, ,, J. J. W. Marelius ...................
„ ,, kaptenen G. A. Höggren ..............................
„ ,, postmästaren G. W. Wästfelts enka, född
von Knorring, ..................................................
äfvensom att, då aflidne postiljonen Nils Adam
Olofssons ene son Nils Hugo, för hvilken ett anslag
af 50 kronor varit å denna stat uppfördt, att åtnjutas
till fylda 15 år, skulle den 15 Februari innevarande
år uppnå nämnda ålder, ytterligare bör å staten afföras
ett belopp af ............................................................... ,, 50: —
2,500
150:
eller tillhopa kronor 4,500: —
men att deremot å staten böra upptagas följande pensioner, som
blifvit beviljade, sedan förslag till stater af Generalpoststyrelsen senast
afgafs, nemligen:
för f.
d.
vaktmästaren J. G. Hallgren......
.................... kronor
750: —
11
11
postmästaren J. H. Allard .........
.................... 11
1,200: —
11
11
vaktbetjenten L. Carlsson............
................... 11
300: —
11
11
postmästaren O. Hemning............
.................... V
Summa kronor
900: —
3,150: —
Tillika med det nu föreliggande statsförslaget har äfven till Eders
Kongl. Maj:t öfverlemnats en till Generalpoststyrelsen ingifven ansökning,
deri aflidne förre befälhafvare!! å postångfartyget Sofia, kaptenen
Gustaf Adolf Höggrens enka Jenny Helena Regina Iiöggren, född
Göhle, sökt att komma i åtnjutande af pension.
Åt kaptenen Höggren, hvilken sedan November 1858 varit i
Bill. till Miksd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 2
10 Sjunde taufvudtiteln.
postverkets tjenst såsom befälhafvare efter hvartannat å ångfartygen
Polhem och Sofia samt derunder hufvudsakligen haft sig anförtrodt att
ombesörja vinterpostföringen mellan Gotland och fastlandet, beviljades
vid 1885 års riksdag en pension af 2,''500 kronor om året. Den 21
November sistnämnda år erhöll Höggren entledigande ur postverkets
tjenst och kom sålunda från och med början af December månad samma
år i åtnjutande af den honom tilldelade pensionen. Redan den 28 Januari
1886 afled emellertid Plöggren, efterlemnande sin ofvan bemälda
enka jemte fyra barn af ett föregående gifte; och befunnos vid bouppteckningen
efter Höggren skulderna i boet öfverstiga tillgångar^ med
2,498 kronor 66 öre. Enkan Höggren ingaf derefter underdånig ansökning
om något understöd, och sedan det upplysts, att boets tillgångar
blifvit afträdda till konkurs samt att enkan Höggren befann sig
i mycket bekymmersamma ekonomiska omständigheter, fann Eders
Kongl. Maj:t den 13 sistlidne Oktober godt tillägga henne en nådegåfva
för eu gång af 400 kronor, att utgå af postverkets medel under
titel »oförutsedda utgifter».
Med anledning af enkan Höggrens nu föreliggande ansökning om
pension har Generalpoststyrelsen —dels under åberopande af hvad Styrelsen
vid afgifvande af förslag till postverkets stater för år 1886 anfört
rörande Höggrens långvariga och förtjenstfulla verksamhet i postverkets
tjenst, dervid särskilt framhållits, hurusom den af Höggren ledda vinterpostföringen
mellan Gotland och fastlandet varit i hög grad ansträngande
och af beskaffenhet att undergräfva Höggrens helsa och kroppskrafter,
dels ock med hänsjm jemväl till den omständigheten, att Höggren
så ytterst kort tid fått tillgodonjuta den honom beviljade pensionen
— hemstält, att enkan Höggren måtte uppföras å postverkets pensionsstat
till åtnjutande från och med år 1888 af ett årligt understöd af
400 kronor.
Då Generalpoststyrelsens berörda framställning synes mig väl förtjent
att behjertas, anser jag mig böra till densamma tillstyrka bifall;
lärande vid det föreslagna understödet böra fästas det förbehåll, att
detsamma får af enkan Höggren åtnjutas endast så länge hon förblifver
enka.
Hvad angår
Omkostnadsstaten,
föreslår Generalpoststyrelsen,
dels att följande anslag måtte höjas, nemligen anslaget till uppbörds-
och frimärkesprovision med 5,000 kronor från 270,000 till 275,000
Sjunde hufyudtiteln. 11
kronor, anslaget till postbetjentes beklädnad och beväring med 15,000
kronor från 45,000 till 60,000 kronor samt anslaget till traktamenten
åt vaktbetjente med 60,000 kronor från 340,000 till 400,000 kronor;
dels ock att anslaget för godtgörelse till främmande postverk, derå
utgifterna under tiden från den 1 Juli 1885 till den 30 Juni 1886 icke
uppgått till mer än 16,000 kronor, måtte minskas med 30,000 kronor,
eller från 60,000 till 30,000 kronor.
Den ifrågasatta höjningen af anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision
är betingad af motsedd tillökning i postuppbörd och höjningen
af anslaget till postbetjentes beklädnad och Beväring af ökning
i vaktbetjentpersonalen samt behofvet af större tillgång på försvarsvapen
för de vaktbetjente, som användas till landsvägsposternas skyddande,
utvisande den redogörelse, Styrelsen lemnat för utgifterna under
omkostnadsstaten för senaste halfåret 1885 och första hälften af år 1886,
att under denna tid utgifterna å sistberörda anslag uppgått till omkring
53,500 kronor.
I fråga om anslaget till traktamenten åt vaktbetjente erinrar Generalpoststyrelsen
om den redogörelse, Styrelsen vid afgifvande af förslag
till postverkets stater för innevarande år lemnat beträffande de
omständigheter, hvilka föranleda att utgifterna å detta anslag i en senare
tid i så betydlig män ökats. Väsentligaste anledningen dertill
vore att finna i posttrafikens betydliga, år efter år fortgående tillväxt
samt i det här ofvan påpekade förhållande, att vid denna trafik biträde
af vaktbetjente numera toges i anspråk i en utsträckning, som gjorde
det möjligt att i högst väsentlig mån inskränka det antal tjenstemän,
som eljest skulle erfordrats för de ökade göromålens bestridande. Utgifterna
å detta anslag hade under tiden från den 1 Juli 1885 till den 30
Juni 1886 med 30,000 kronor öfverstigit det belopp, hvartill anslaget
senast blifvit upptaget. Om nu äfven genom inrättande, på sätt Styrelsen
föreslagit, af 48 nya vaktbetjentbefattningar utgifterna å anslaget
kunde komma att i någon mån minskas till följd deraf, att traktamente
till ordinarie vaktbetjent i allmänhet faststäldes till lägre belopp än
det, som tilldelas extra vaktbetjent, ansåge likväl Styrelsen, med afseende
dels å rörelsens tillväxt och dels å det trängande behofvet af
någon förhöjning i det till en del vaktbetjente utgående traktamente,
anslaget icke böra bestämmas till lägre belopp än 400,000 kronor.
Enär, på sätt Styrelsen antydt, den utsträckta användningen af
vaktbetjente i stället för tjenstemän naturligen måste i det hela lända
till besparing för postverket och medföra, att vid en växande posttrafik
utgifterna kunna inskränkas utöfver hvad eljest vore möjligt,
synes mig den stigande kostnaden för vaktbetjentpersonalen icke vara
12 Sjunde hufvudtiteln.
egnad att väcka någon betänklighet. Jag tillstyrker alltså och då jag
ej heller har något att erinra mot öfriga under omkostnadsstaten ifrågasatta
ändringar, att hvad Styrelsen rörande denna stat föreslagit måtte
godkännas.
I anslaget till afkortningar och restitutioner m. m. har Generalpoststyrelsen
endast vidtagit den förändring, att, till vinnande afjemn
slutsumma å utgiftsstaterna, detta anslag från sitt nuvarande belopp,
38,170 kronor, ökats till 38,820 kronor.
Med förmälan att, då från postverkets för år 1888 beräknade inkomster,
6,300,000 kronor, afdroges de sammanlagda slutsummorna å
de nu omförmälda staterna, sådana de af Generalpoststyrelsen föreslagits,
eller 6,217,000 kronor, ett belopp af 83,000 kronor blefve öfrigt,
att vara att tillgå för oförutsedda utgifter, har Styrelsen slutligen föreslagit,
att anslaget för dylika utgifter, i nu gällande stat utfördt med
68,000 kronor, måtte få upptagas till 83,000 kronor.
Mot hvad Generalpoststyrelsen i sistberörda hänseende föreslagit
finner jag ej skäl att göra någon erinran.
Sammanställas de nu tillstyrkta ändringarne i postverkets stater,
visar det sig,
att under aflöning sstaten ökning komme att ega rum med följande
belopp:
Ökning. Minskning.
i aflöningsanslaget till Generalpoststyrelsen för förhöjning
af anslaget till vikariatsersättning samt
arfvoden åt extra biträden med kronor 5,000: —
i dito till biträdande tjenstemän
vid postanstalterna för beredande
af aflöning till 20 nya
postexpeditörsbefattningar, 10
af hvardera lönegraden, med ,, 34,000: —
och i dito till vaktbetjente för beredande
af löner till dels 48
nye vaktbetjente och dels de
2 vaktbetjente, som komme
att ersätta 2 indragna vaktmästare,
med.............................. „ 25,000: —
kronor 64,000: —
hvaremot minskning skulle
uppkomma dels genom uteslutande
ur staten af 2 vaktmästare
Transport
kronor 64,000: —
Sjunde hufvudtiteln.
13
Ökning.
Transport kronor 64,000: —
befattningar med aflöning å tillhopa
................ kronor 1,500: —
och dels genom
nedsättning af
anslaget till ål
derstillägg
med „ 3,000: — ^ 4,500: —
så att alltså aflöningsstaten på det hela skulle
växa med .......................................................... kronor 59,500:
att å pensionsstaten i följd af pensionärers afgång
komme att besparas......... kronor 4,500: —
hvaremot skulle tillkomma:
af Eders Kongl. Maj:t beviljade
nya pensioner
........... kronor 3,150: —
föreslaget
understöd
för enkan
Höggren... „ 400:— „ 3,550: —
så att alltså minskning i denna stat komme
att ega rum med kronor ...........................................
att under omkostnadsstaten ökning komme att
ega rum
i anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision
med ......................................... kronor 5,000: —
,, dito till traktamenten för
vaktbetjente med ................. ,, 60,000: — .
,, dito till postbetjentes beklädnad
och beväring med......... „ 15,000: —
kronor 80,000: —
hvaremot anslaget för godtgörelse
till främmande postverk
skulle minskas med ... „ 30,000: —
så att alltså under omkostnadsstaten skulle
uppstå en ökning på det hela af......... kronor 50,000:
samt att slutligen anslagen till oförutsedda
utgifter och till afkortningar och restitutioner
in. m. komme att ökas,
det förra med ............................................ „ 15,000:
och det senare med ........................... „ 650:
tillhopa kronor 125,150:
Minskning.
950: —
950: —
14
Sjunde hufvudtiteln.
hela kom me således att ega rum med kro
-
En ökning på det
nor 124,200;
Och skulle staternas slutsummor blifva följande:
aflöningsstaten ............
öfvergångsstaten .........
indragningsstaten .....
pensionsstaten.............
omkostnadsstaten.........
oförutsedda utgifter ...
......................... kronor
2,500,900
...................... n
8,400
........................ ii
10,540
......................... ii
72,840
..................... ii
3,585,500
....................... ii
83,000
m..................... „
38,820
tillsammans kronor
6,300,000
eller samma belopp, hvartill postverkets inkomster för år 1888 blifvit beräknade.
Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t i propositionen till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och
behof täcktes föreslå,
att Riksdagen, dels med beviljande af ett årligt understöd å 400
kronor till förre befälhafvare n å postångfartyget Sofia kaptenen Gustaf
Adolf Höggrens enka Jenny Helena Regina Höggren, född Göhle, att
utgå så länge hon förblifver enka, dels ock med godkännande af öfriga
nu tillstyrkta ändringar i postverkets stater, måtte för år 1888 bestämma
postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 6,300,000 kronor,
att utgå direkt af postmedlen.
Telegrafverket
Sedan sistlidet års Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket,
att gälla under år 1887, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att i nämnda
stater göra de jemkningar, som kunde finnas af behofvet påkallade,
liar Eders Kongl. Maj:t den 1 Oktober 1886 faststält telegrafverkets
stater för år 1887 och dervid rörande stationspersonalen och dess aflöningsförhållanden
beslutat följande ändringar, hvilka nu böra för Riksdagen
anmälas, nemligen:
a) indragning af kontrollörstjensten i Nystad med 3,000 kronor
i aflöning, i sammanhang hvarmed under aflöningsstaten och rubriken
»särskilda anslag» dels det till hushyreersättning åt svenske telegrafkontrollörer
i utlandet afsedda belopp af 1,800 kronor minskats till
1,200 kronor, dels anslaget för den till svenska stationer förlagda
Sjunde liufvudtitelu. 15
kontroll öfver telegramvexlingen med utlandet ökats från 1,200 till
3,000 kronor; samt
b) afförande från öfvergångsstaten af de belopp, tillhopa 400
kronor, som varit anvisade för en kommissarie af tredje klassen och
en före detta förste telegrafist, hvilka afgått från innehafvande tjenst.
Slutsumman af telegrafverkets af Eders Kong!. Maj:t fastställa
utgiftsstater för år 1887 utgör 1,285,609 kronor, hvilken summa med
2.100 kronor understiger det af senaste Riksdag godkända förslag till
stater för verket under samma år.
I underdånig skrifvelse den 12 sistlidne November har Telegrafstyrelsen
afgifvit förslag till utgiftsstater för telegrafverket under år 1888.
I fråga om aflöning s stat eu, hvars slutsumma för närvarande utgör
935.100 kronor, har Styrelsen anmält, att, i följd af särskilda nådiga
bref af den 15 Maj, den 30 Juli och den 13 Augusti 1886, de till tredje
klassen hörande telegrafstationerna i Rinna, Torekow, Delsbo, Kungelf,
Mem, Onsala, Sjötorp, Skeninge och Trosa redan blifvit indragna eller
komme att före 1886 års utgång indragas samt att, enär telegrafisttjensten
i Skeninge uppehållits endast på förordnande och de telegrafister,
hvilka haft anställning vid öfriga nu omförmälda stationer,
kunnat eller kunde förflyttas till lediga telegrafistbefattningar vid andra
stationer, följaktligen samtliga de telegrafisttjenster, som varit afsedda
för ofvan nämnda nio stationer, kunde indragas. Å andra sidan borde
i staten upptagas aflöning för en telegrafist vid den under år 1886
inrättade nya stationen i Hörby; och har Styrelsen på grund häraf
hemstält, att åtta telegrafisttjenster med 900 kronor i aflöning för hvardera
måtte indragas och hela det på 1887 års aflöningsstat uppförda
antal af 184 telegrafister alltså minskas till 176, hvarigenom slutsumman
å samma stat för år 1888 komme att nedsättas med 7,200 kronor eller
till 927,900 kronor.
Beträffande öfvergängsaflöningsstaten innefattar Styrelsens förslag
endast den förändring, att de belopp, som nu finnas å denna stat upptagna
dels för en före detta förste assistent med 1,200 kronor och dels
för genomförande af beslutad indragning af kommissarietjensten i Södertelje
och förändring af åtskilliga assistenttjenster till telegrafisttjenster
med 1,759 kronor, blifvit, med hänsyn dertill att innehafvarne af dessa
kommissarie- och assistenttjenster under loppet af år 1887 komme att
uppnå pensionsåldern och ur telegrafverkets tjenst afgå, ur staten uteslutna,
hvarigenom den ifrågavarande statens slutsumma nedbragts från
9,459 kronor till 6,500 kronor.
Under pensions- och understödsstaten har Telegrafstyrelsen till en
början erinrat, att, såsom en följd af den utaf Styrelsen beräknade
16 Sjunde hufvudtiteln.
minskningen i telegrafverkets inkomster för år 1888 från det nu i staten
utförda beloppet, 1,300,000 kronor, till 1,250,000 kronor, det telegrafverkets
pensionsinrättning tillkommande statsbidrag, hvilket utginge
med fem procent å telegrafverkets portoinkomst, borde minskas med
2,500 kronor, eller från 65,000 kronor, hvartill detsamma nu vore i
staten upptaget, till 62,500 kronor.
Styrelsen bär vidare hemstält, att åt afgående föreståndaren för
Skeninge telegrafstation, hvilken tillhörde dem, som vore afsedda att
vid 1886 års utgång indragas, tillförordnade telegrafisten Nanny Arndtz
måtte för hennes återstående lifstid anvisas ett årligt understöd af
300 kronor, till stöd för hvilken hemställan anförts: att Nanny Arndtz,
alltsedan stationen i Skeninge år 1864 inrättades, haft anställning
derstädes, först såsom föreståndare för den dåvarande så kallade privatstationen
och sedermera eller från och med år 1876, då stationen förändrades
till statstelegrafstation, i egenskap af tillförordnad telegrafist
och föreståndare; att hon härunder städse pligttroget fullgjort sina
åligganden, men, i saknad af tillräcklig qvalifikation i kunskapsväg,
icke kunnat befordras till ordinarie telegrafist, hvarföre hon icke heller
kunnat vinna inträde i telegrafverkets pensionsinrättning; att, då Nanny
Arndtz redan uppnått 56 års ålder och enligt företedt läkarebetyg vore
sjuklig, hvarigenom hennes arbetsförmåga betydligt minskats, annan
lämplig anställning vid telegrafverket efter indragning af stationen i
Skeninge icke kunde henne beredas; samt att vid sådant förhållande
syntes billigt, att hon, i likhet med hvad tillförene vid flera tillfällen
medgifvits innehafvare af indragna telegrafisttjenster, blefve hugnad
med ett skäligt understöd för sin återstående lifstid.
I händelse af bifall till hvad Telegrafstyrelsen sålunda under
pensions- och understödsstaten föreslagit skulle en minskning i denna
stat komma att ega rum med 2,500 kronor emot en ökning med 300
kronor och staten således på det hela minskas från sitt nuvarande
belopp 82,922 kronor med 2,200 kronor till 80,722 kronor.
I anslagen å underhållsstaten har Telegrafstyrelsen icke ifrågasatt
annan ändring, än att det till »diverse utgifter» uppförda förslagsanslaget
å 10,628 kronor måtte upptagas till 12,378 kronor, hvarigenom
underhållsstatens slutsumma, nu utgörande 258,128 kronor, skulle komma
att ökas med 1,750 kronor eller till 259,878 kronor.
Emot hvad Telegrafstyrelsen sålunda föreslagit beträffande telegrafverkets
utgiftsstater för år 1888 har jag i hufvudsak icke något att
erinra. De flesta af de föreslagna ändringarne afse minskning i telegrafverkets
utgifter och bära vittne om Telegrafstyrelsens fortsatta sträfvande
att, i den mån det är möjligt, inskränka kostnaderna för verkets
Sjunde hufvudtiteln. 17
drift. Med erinran att under de senare åren utgiftsstaterna genom
successiva minskningar redan blifvit nedbragta, så att de nu af Telegrafstyrelsen
föreslagna staternas slutsumma med mer än 50,000 kronor
understege samma summa för år 1879, framhåller Styrelsen, att ytterligare
inskränkningar utöfver de nu föreslagna icke för närvarande äro
möjliga utan att äfventyra verkets tjenstbarhet.
Då emellertid Eders Kongl. Magt den 18 sistlidne Mars, med afseende
å den nytta, telegrafstationen i Onsala medför för handel och
sjöfart, medgifvit, att denna station må tills vidare under -vissa vilkor
bibehållas, lärer den ifrågasatta minskningen af antalet telegrafister böra
inskränkas till sju och aflöningsstaten således komma att sluta å 928,800
kronor.
Det för förra tillförordnade telegrafisten Nanny Arndtz ifrågasatta
understödet synes med afseende å de omständigheter, Telegrafstyrelsen
till stöd för framställningen i denna del anfört, icke böra förvägras.
Beträffande anslagen å pensionsstaten i öfrigt torde, sedan Eders Kongl.
Magt på min hemställan höjt beräkningen af telegrafverkets inkomster
för år 1888 till 1,275,000 kronor, den ändring böra vidtagas i Telegrafstyrelsens
förslag, att anslaget till telegrafverkets pensionsinrättning
utföres med 63,750 kronor, motsvarande fem procent å det sålunda
förhöjda inkomstbeloppet. För vinnande af enahanda slutsumma å
utgiftsstaterna, som Styrelsens förslag upptager, torde det under omkostnadsstaten
uppförda förslagsanslaget till diverse utgifter lämpligen
kunna utföras med 10,228 kronor i stället för af Telegrafstyrelsen
föreslagna 12,378 kronor.
Med de af mig sålunda tillstyrkta ändringar skulle telegrafverkets
stater för år 1888 komma att utvisa följande slutsummor:
aflöningsstaten..............................
öfvergångsaflöningsstaten ..........
pensions- och understödsstaten
underhållsstaten...........................
. kronor
11
11
11
928,800
6,500
81,972
257,728
tillsammans kronor 1,275,000: —
hvithet belopp med 10,609 kronor understiger slutsumman å utgiftsstaterna
för år 1887.
Åberopande det nu anförda, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå,
att Kiksdagen, med beviljande åt förra föreståndaren för indragna
telegrafstationen i Skeninge Nanny Arndtz af ett årligt understöd å
300 kronor, att utgå under hennes återstående lifstid, samt med godBih.
till Riksd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 3
[4.]
Tullverket.
18 Sjunde liufvudtiteln.
kännande af öfriga nu tillstyrkta ändringar i telegrafverkets stater,
måtte, under Eders Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater
gorå de jemkningar, som kunna finnas åt behofvet påkallade,
såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket
för år 1888 anvisa enahanda belopp, 1,275,000 kronor, hvartill
telegrafinkomsterna för året blifvit beräknade, samt tilllika medgifva,
att, derest öfverskott skulle å telegrafinkomsterna uppstå, detta öfverskott
må af Eders Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga
utveckling och förbättring.
Tullverket.
Generaltullstyrelsen, som i underdånig skrifvelse den 8 sistlidne
November afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1888, har dervid
beträffande
Aflöning sstaten
först förmält, att distriktschefen i sydöstra tulldistriktet och tullkammaren
i Oscarshamn väckt förslag om indragning af den lediga tullinspektorstjensten
i Mönsterås och dess ersättande med en uppsyningsmanstjenst;
och då omfånget och beskaffenheten af de med ifrågavarande
tjenst numera förenade göromål synts Styrelsen kunna medgifva den
ifrågasatta förändringen, bär Styrelsen, som förordnat, att tjensten skall
tills vidare lemnas otillsatt och uppehållas genom vikarie, liemstält, att
antalet inspektorstjenster måtte minskas med en, eller från 11 till 10,
men i stället åt eu uppsyningsman uppföras lön 900 kronor, tjenstgöringspenningar
300 kronor och ålderstillägg 300 kronor, samt antalet
uppsyningsman med 900 kronors lön sålunda ökas från 35 till 36.
Vidare anser Generaltullstyrelsen eu omreglering af bevakningen
vid Blekinges östra kust böra vidtagas. På grund af kustens beskaffenhet
erfordras nemligen bevakning jemväl från sjösidan, der sådan nu
saknas. I sådant hänseende anses en postering af en kustvakt till
sjös och eu kustroddare vara behöflig, hvaremot Styrelsen funnit bevakningen
till lands härigenom kunna inskränkas till den kustvakt till
häst, som är posterad vid Christianopel. Då till följd häraf en kustsergeantstjenst,
som för närvarande är ledig och hvars innehafvare
äfven varit stationerad vid Christianopel, kan indragas, kommer den
ökning i aflöningsstaten, som upprättande af berörda postering till sjös
medför, allenast att uppgå till skilnaden mellan aflöningen till eu kust
-
19
Sjunde hufyudtiteln.
vakt till sjös och till en kustroddare, tillhopa 1,600 kronor, samt aflöningen
till en kustsergeantstjenst, 1,200 kronor, eller 400 kronor.
Generaltullstyrelsen hemställer derföre, att i staten måtte uppföras
åt en kustvakt till sjös lön 600 kronor, tjenstgöringspenningar
300 kronor och ålderstillägg 300 kronor, och
åt en kustroddare lön 500 kronor, tjenstgöringspenningar 200
kronor och ålderstillägg 100 kronor
samt således antalet kustvakter till sjös ökas från 57 till 58 och
antalet kustroddare från 243 till 244,
men deremot antalet kustsergeanter minskas med en från 34 till 33.
I händelse af bifall till hvad Generaltullstyrelsen sålunda föreslagit
komme aflöningsstatens slutsumma att minskas med skilnaden
emellan sammanlagda beloppen af aflöningarne
för en inspektor......................
och för en kustsergeant.......
kronor
v
1,900: - 1,200: —
tillsammans
kronor
3,100: —
summan af aflöningarne
för en uppsyningsman........
en kustvakt till sjös.............
och en kustroddare..............
.... kronor 1,200: —
.... „ 900: —
.... „ 700: —
V
2,800: —
eller med
kronor
300: —
och statens slutsumma således blifva 1,693,700 kronor.
Indragning sstaten,
för år 1887 upptagen till 46,745 kronor, har genom afgång af derå
uppförda personer minskats med 3,355 kronor eller till 43,390 kronor.
Ålder stillägg sstaten och pensionsstaten för af skedade tjensternän och betjente.
Beträffande dessa stater anför Generaltullstyrelsen, att summan
af de från pensionsstaten för afskedade tjensternän och betjente utgående
belopp, som redan år 1881 uppgick till 208,423 kronor 83 öre,
sedan dess årligen vuxit, så att densamma för år 1885 utgjorde 247,431
kronor 73 öre och i följd häraf det för ändamålet anvisade statsanslag
af 197,000 kronor årligen betydligt öfverskridits, men att deremot under
de sistförflutna fem åren förekommit en årlig minskning af utgifterna
å ålderstilläggsstaten, hvartill ett förslagsanslag af 250,000 kronor är
20
Sjunde hufvud titeln.
anvisadt, så att utgifterna, som år 1881 uppgingo till 239,433 kronor
13 öre, år 1885 nedgått till 215,021 kronor 95 öre. Då det icke vore
antagligt, att sistberörda utgifter åter skulle uppgå i någon afsevärd
mån, har Styrelsen hemstält, att, för vinnande af större öfverensstämmelse
mellan förslagsanslagen för dessa två stater och de derifrån
utgående belopp, förslagsanslaget för ålderstilläggsstaten måtte nedsättas
med 30,000 kronor till 220,000 kronor samt förslagsanslaget för
afskedade tjenstemäns och betjentes pensionering deremot ökas med
30,000 kronor till 227,000 kronor.
Med anmälan att inrättande af ofvan föreslagna nya tjenster icke
nödvändiggör någon förhöjning af det å omkostnadsstaten uppförda
anslaget till jakt- och båtlega samt hästlega och resekostnader, har
Generaltullstyrelsen i öfriga stater icke föreslagit annan förändring, än
att, för jemnande af staternas slutsumma, det å Omkostnadsstaten upptagna
anslaget till diverse utgifter måtte minskas med 345 kronor och
således bestämmas till 14,100 kronor, i hvilken händelse statens slutsumma
komme att uppgå till 211,450 kronor.
Tullverkets stater för år 1888 komme således att utvisa följande
slutsummor:
aflöningsstaten ................................................................. kronor 1,693,700: —
öfvergångsaflöningsstaten ............................................. „ 31,660: —
ålderstilläggsstaten ....................................................... ,, 220,000: —
indragningsstaten ........................................................... „ 43,390: —
pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente
..................................................................... ,, 227,000: —
pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes
i fattigdom elterlemnade enkor och barn ...... „ 31,800: —
omkostnadsstaten ......................................... .............. „ 211,450:-—
Summa kronor 2,459,000: —
eller 4,000 kronor mindre än det belopp, 1887 års stat upptager.
Då de af Generaltullstyrelsen ifrågasatta ändringar i aflöningsstaten
synas vara välbetänkta samt jag icke har något att erinra mot
hvad Styrelsen beträffande öfriga stater föreslagit, tillstyrker jag, att
Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, med godkännande af de utaf Generaltullstyrelsen föreslagna
ändringar i tullverkets stater, bestämma anslaget för tullverket till ett
mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,459,000 kronor, att såsom
förslagsanslag utgå direkt åt tullmedlen.
Sjunde hufvudtiteln.
21
Skogsväsendet
För skogsväsendet är å ordinarie stat för år 1887 uppfördt:
dels bestämdt anslag
för skogsstaten........................... kronor 406,070: —
„ statens skogsskolor........... ,, 24,500: — 430,570: —
dels reservationsanslag
till skogsinstitutet..................... „ 21,300: —
,, enskilda skogsundervis
ningen
....................''........ 8,600: —
,, kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet ..... ,, 214,130:— 244,030: —
tillsammans kronor 674,600: —
I underdånig skrifvelse den 30 Oktober 1884 afgaf Domänstyrelsen
förslag till förändrad reglering af skogsstaten. Hufvuddragen i
detta förslag voro:
att de nu endast för viss tid förordnade skogsinspektörerne, hvilkas
verksamhet är i hufvudsak inskränkt till att utöfva kontroll, hvar inom
sitt distrikt, öfver det sätt, hvarpå der anstälde skogstjenstemän och
betjente fullgöra sina åligganden, skulle ersättas med fast tillsatte
öfverjägmästare, hvilka borde ställas i spetsen för skogsförvaltningen,
hvar inom sitt tjenstgöringsområde, och erhålla ett verkligt chefskap
öfver dervarande skogspersonal; i sammanhang hvarmed åtskilliga
ärenden, hvilka hittills dragits under den centrala styrelsens pröfning,
skullejöfverlemnas till öfverjägmästarnes afgörande;
att den egentliga skogsförvaltningen i orterna skulle såsom hittills
besörjas af jägmästarne, men gifvas en större omfattning derigenom
att, till skogsvårdens befrämjande å civila och ecklesiastika boställen
samt utarrenderade kronoegendomar, all skogsodling å dessa egendomar
öfvertoges af skogsstaten och jemväl ledningen af afverkningen
derstädes^ vidsträcktare mån än nu vore fallet öfverlemnades åt jägmästarne;
atf,
med bibehållande af skogsinspektörernes eller öfverjägmästarnes
antal oförändradt, det nuvarande antalet jägmästarebefattningar
skulle, i samband med en förändrad reglering af reviren, minskas, men
deremot skogsbetjeningen ökas;
Skogsväsen
det.
22 Sjunde hufvudtiteln.
att, med hänsyn ej mindre till den ansenliga tillökning i göromål,
hvilken, sedan skogsstaten senast reglerades, för denna stat uppstått
i följd af statsskogarnes genom afvittring och köp mer och mer
ökade ytvidd samt utfärdade nya författningar om skogsväsendet, än
äfven till det ytterligare arbete, de nu ifrågasatta förändringarne komme
att för skogstjenstemännen medföra, förbättrade aflöningsförmåner skulle
beredas skogspersonalen i dess helhet; samt
att härvid, hvad angick jägmästarne, under den fasta aflöningen
borde inbegripas äfven godtgörelse för vissa extra ersättningar, Indika
hittills af jägmästarne åtnjutits, men nu borde upphöra att utgå eller,
der desamma erlagts af enskilde, indragas till statsverket.
Domänstyrelsen förutsatte härvid, att af de ökade tillgångar, som
erfordrades för genomförande af en dylik reglering, en del skulle tillskjutas
af de ecklesiastika boställena, samt hemstälde — under erinran
att den hittills af statsverket ensamt aflönade skogsstaten redan nu
vore starkt anlitad för de ecklesiastika skogarnes vård och, om Styrelsens
förslag vunne godkännande, komme att ytterligare derför tagas
i anspråk —, att af den andel i de ecklesiastika skogarnes behållna
afkastning, hvilken nu tillfälle presterskapets löneregleringsfond, hälften,
beräknad att för år uppgå till lägst 40,000 kronor, måtte indragas till
statsverket.
Öfver denna hemställan inhemtades yttranden af rikets domkapitel
samt Kammarkollegium och Statskontoret, hvarvid flertalet af dessa
myndigheter väl erkände såsom billigt, att staten erhölle någon ersättning
för sina åtgärder till de ecklesiastika skogarnes vård, men likväl
afstyrkte bifall till Domänstyrelsens framställning, under åberopande
att den andel af de berörda skogarnes afkastning, som, i enlighet med
1863 års Riksdags beslut, genom nådiga förordningen den 29 Juni
1866 angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket anslagits
till presterskapets löneregleringsfond i syfte att åstadkomma en
tillfredsställande reglering af presterskapets aflöning, fortfarande och
för en längre framtid vore för detta ändamål behöflig; hvarförutom anmärktes,
att de ifrågavarande medlens disponerande på det sätt, Domänstyrelsen
ifrågasatt, erfordrade medgifvande af allmänt kyrkomöte.
Då detta ärende den 11 December 1885 inför Eders Kongl. Maj:t
anmäldes, yttrade dåvarande Chefen för Finansdepartementet, att han
för sin del vore med Domäustyrelsen fullt ense om befogenheten deraf,
att det arbete, som skogsstaten nedlade på de ecklesiastika boställsskogarne,
icke borde lemnas utan godtgörelse från samma skogars afkastning,
men, i betraktande af hvad öfriga vederbörande myndigheter
anfört, likväl ansåge sig icke kunna förorda, att en dylik godtgörelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sjunde hufvudtiteln. 28
skulle utgå under den form, Domänstyrelsen föreslagit, eller så, att
viss andel af de ifrågavarande skogarnes afkastning skulle tillfalla
statsverket, för att af detta användas såsom bidrag till skogsstatens
aflöning; att det deremot syntes med allt skäl kunna ifrågasättas, att,
när å ecklesiastikt boställes skog genom skogsstaten utfördes arbete,
hänförligt till skogsskötsel!), detta arbete blefve ersatt i enahanda ordning
som öfriga omkostnader för skogens skötsel och således, lika
med dessa, gäldades af inflytande skogsförsäljningsmedel, innan någon
del deraf tillfölle vare sig boställshafvaren eller presterskapets löneregleringsfond;
att eu sådan anordning på intet sätt borde kunna anses
stridande mot de för dispositionen af de ecklesiastika boställsskogarnes
afkastning nu gällande grunder, hvilka uttryckligen innehölle, att af
denna afkastning i främsta rummet skulle gäldas kostnaden för skogens
skötsel; samt att, när å boställe af ifrågavarande slag afkastningen
icke öfverstege husbehofvet och således icke lemnade tillgång till
ersättande af skogsstatens åtgärder för skogsskötsel^ någon betänklighet
icke borde möta att för detta ändamål anlita de ecklesiastika boställenas
skogsfond, med hvars bildande just varit åsyftadt att utveckla
skogsvården å sådana ecklesiastika boställsskogar,, hvilka icke sjelfva
förmådde att derför bestrida omkostnaderna.
Departementschefen erinrade vidare, att, derest de åsigter, han
sålunda uttalat, godkändes och i öfverensstämmelse dermed en del af
den inkomst för skogspersonalen, Domänstyrelsen beräknat såsom fast
aflöning, ansåges böra ersättas med godtgörelse i en eller annan form
för särskilda förrättningar, hvilkas antal och omfattning komme att
vexla betydligt för olika orter, en väsentlig omarbetning af regleringsförslaget
måste ega rum, vid hvilken jemväl borde tagas i öfvervägande,
om och i hvad mån skogsstatens förvaltningsåtgärder å en del andra
allmänna skogar, från hvilka afkastning^ icke inginge till statsverket,
kunde böra af skogsafkastningen godtgöras. Från en sådan omarbetning
ansåg Departementschefen likväl böra undantagas den del af förslaget,
som anginge skogsinspektörerne, enär desse, hvilka icke hade
någon omedelbar befattning med skogsvården, följaktligen icke berördes
af frågan, huruvida förrättningar af ifrågavarande art borde särskilt
ersättas, samt särskilda anledningar syntes Departementschefen
påkalla, att pröfningen af regleringsförslaget i denna del icke blefve
undanskjuten; och behagade Eders Kongl. Maj:t på Departementschefens
hemställan förklara Domänstyrelsens omförmälda underdåniga
framställning i fråga om bidrag från de ecklesiastika skogarnes afkastning
till skogsstatens aflönande icke föranleda vidare åtgärd samt
anbefalla Domänstyrelsen att, i öfverensstämmelse med de af Chefen
24 Sjunde hufvudtiteln.
för Finansdepartementet angifna grunder, utarbeta nytt förslag till lönereglering
för revirförvaltarne och skogsbetjeningen.
Förslag till reglering af skogsinspektörsbefattningarne blef derefter,
särskilt för sig, förelagdt Riksdagen i den nådiga proposition,
som den 14 Januari 1886 afgafs angående statsverkets tillstånd och
behof, men blef icke af Riksdagen bifallet, då regleringen af de nämnda
befattningarue syntes Riksdagen kunna utan synnerlig olägenhet uppskjutas,
till dess tillfälle blefve beredt att på en gång pröfva och afgöra
frågan om reglering af skogsstaten i dess helhet. Med anmälan
härom tillkännagaf Riksdagen i underdånig skrifvelse den 11 Maj 1886,
att Riksdagen funnit det på pröfning beroende . förslaget om ersättningåt
staten för vården af ecklesiastika boställsskogar, sådant detsamma
i statsrådsprotokollet den 11 December 1885 blifvit af föredragande
Departementschefen till sina hufvuddrag angifvet, vara förtjent af stor
uppmärksamhet, dock att vid blifvande pröfning af detsamma, sedan
detaljerna hunnit utarbetas, synnerligt afseende borde fästas derå, att
församlingarnes rätt att från nämnda skogar erhålla virke till byggnader
samt reparationer å boställen och kyrka tillräckligt tillgodosåges;
och behagade Eders Kongl. Maj:t, efter föredragning af Riksdagens
berörda skrifvelse, den 4 Juni nästlidet år gifva Domänstyrelsen befallning
att vid afgifvande af det nya förslaget till lönereglering för
revirförvaltarne och skogsbetjeningen taga i öfvervägande hvad Riksdagen
sålunda anfört samt dervid jemväl utlåta sig, huruvida i följd
deraf eller eljest någon ändring kunde anses påkallad i det förslag till
reglering af de nuvarande skogsinspektörsbefattningarne, som varit
Riksdagen förelagdt.
Till fullgörande af de föreskrifter, som den 11 December 1885
och den 4 Juni 1886 blifvit Domänstyrelsen meddelade, har bemälda
Styrelse den 15 sistlidne November afgifvit underdånigt utlåtande och
förslag, hvilket jag nu anhåller att, tillika med det förut omförmälda
regleringsförslaget af den 30 Oktober 1884, få underställa Eders Kong].
Maj ds pröfning.
Sedan Departementschefen härefter föredragit de berörda förslagen,
äfvensom i sammanhang dermed Domänstyrelsens underdåniga
skrifvelse den 11 Oktober 1886 rörande anslagsbehofven för skogsväsendet
under år 1888, yttrade Departementschefen vidare:
Den för skogsväsendet nu gällande stat upptager 9 skogsinspektörer,
85 jägmästare eller revirförvaltare och 211 kronojägare, fördelade
på följande sätt:
Sjunde hufvudtiteln.
25
Skogsin-
Jäg-
Krono-
spektörs-
mästare-
jägare-
(fenster.
tjenster.
tjenster.
1
14
56
1
9
31
1
4
12
1 1
5
13
4
7
h
4
10
1
4
—
2
3
3
—
4
5
1
1
1
3
4
4
5
1
—
1
5
21
1
4
16
1
1
1
1
3
8
1
3
3
1
2
2
1
6
1
1
—
2
6
1
1
Norrbottens distrikt
Vesterbottens „
Jemtlands „
Södra Norrlands „ |
Bergslags
Östra distriktet
Vestra
Smålands distrikt
Södra distriktet
I
Norrbottens
Vesterbottens
Jemtlands
Vesternorrlands
Gefleborgs
Kopparbergs
Vermlands
Örebro
Vestmanlands
Upsala
Stockholms
Södermanlands
Östergötlands
Gotlands
Skaraborgs
Elfsborgs
Göteborgs och Bohus
Kalmar
Jönköpings
Kronobergs
Hallands
Blekinge
Christianstads
Malmöhus
län
11
11
ii
ii
11
11
11
11
>1
11
11
11
11
11
11
1)
11
11
11
11
11
11
11
Summa
85
211
Aflöningen, fördelad med tre fjerdedelar i lön och en fjerdedel i
tjenstgöringspenningar, är bestämd:
för skogsinspektörerne i Norrbottens och Södra Norrlands distrikt
till 4,800 kronor,
,, öfrige skogsinspektörer till 3,800 kronor,
„ jägmästare till 1,500 kronor med tillägg efter 10 år af 500
kronor, efter 15 år af ytterligare 500 kronor och efter 20
år af nya 500 kronor,
Bih. till Riksd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd.
4
26
Sjunde hufvudtiteln.
för kronojägare i de sex nordligaste länen till 600 kronor, inberäknad
hyresersättning af 50 kronor, hvilken ersättning
hänföres till lönen, så att af aflöningen i öfrig! 400 kronor
beräknas såsom lön och 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar;
samt
,, kronojägare i rikets öfriga län 500 kronor.
Från tillämpningen af denna lönestat eger likväl ett undantag
rum i afseende å skogsinspektören i södra Norrlands distrikt, hvilken
innehar sin befattning på grund af äldre konstitutorial och uppbär den
till befattningen hörande aflöning fördelad med 4,000 kronor i lön och
800 kronor i tjenstgöringspenningar.
Skogsinspektörerne, jägmästarne och i de sex nordligare länen
kronojägarne åtnjuta derjemte resepenningar, utgörande för
skogsinspektörerne i Norrbottens och södra Norrlands
distrikt.......................... kronor 1,000
dito i Vesterbottens, Jemtlands och
Bergslagsdistrikten ............ „
dito i öfriga distrikten ....................... ,,
jägmästarne i Norr- och Vesterbottens distrikt „
dito i öfriga delar af Norrland och
Kopparbergs län..................... „
dito i det öfriga landet........................ ,,
samt för kronojägare i de sex norra länen ............... „
I hufvudsak är skogsstatens nuvarande organisation grundad på
den reglering, som egde rum vid 1874 års riksdag och stadfästades
genom nådiga brefvet den 5 Juni samma år. Sedan dess har väl, hulvudsakligen
under de närmast följande åren, någon mindre tillökning
egt rum i personalen, men aflöningsvilkoren hafva icke undergått någon
förändring. Under tiden har dock statens skogsväsende vunnit en
ganska betydande utveckling. Kronoparkernas areal, som år 1874 utgjorde
1,538,285,30 hektar, uppgick vid 1885 års utgång till 2,734,252,42
hektar; och statsverkets kontanta inkomster af skogarne — oberäknad!,
afkastningen af utarrenderade hemman och lägenheter —, hvilka åren
1870—1874 i medeltal utgjorde 775,515 kronor 19 öre och för året
1874, taget för sig, uppgingo till 820,064 kronor 5 öre, hafva under
de följande fem åren influtit i medeltal för år med 959,447 kronor 58 öre
och under åren 1880—1885, likaledes i medeltal, med 1,706,210 kronor
63 öre. För år 1885 uppgingo skogsmedlen till 1,733,710 kronor 55
öre och för år 1886 till 1,711,211 kronor 61 öre.
Dessa siffror ådagalägga tydligt nog, i hvilken grad det arbete,
som åligger skogsstaten, under de senare åren ökats. Om således
750
600
600
500
200
100.
Sjunde hufvudtiteln. 27
redan i närvarande förhållanden anledning utan tvifvel föreligger att
förbättra de i allmänhet mycket svaga löneförmåner, hvaraf skogsstatspersonalen
är i åtnjutande, blir detta i än högre grad påkalladt, om
de förändringar i skogsförvaltningen och skogsstatens organisation,
hvilka Domänstyrelsen stält i samband med en åsyftad löneförbättring,
skulle komma till stånd.
Bland sålunda ifrågasatta förändringar torde i främsta rummet,
såsom berörande hela skogsstaten, böra tagas i betraktande hvad Domänstyrelsen,
såsom förut blifvit antydt, föreslagit beträffande skogsodling
och afverkning å boställen och utarrenderade kronoegendomar.
Styrelsen har i fråga härom framhållit, hurusom för bibehållande och
förökande af de allmänna skogarnes afkastningsförmåga vore af synnerlig
vigt, att den skogsodling, som erfordrades å dessa skogar, blefve
på ett fullt ändamålsenligt sätt verkstäld, men att oaktadt de föreskrifter
i fråga om beredande af skogsåterväxt, hvilka meddelades vid
fastställandet af ind-elningsplaner för skogarne å statens till boställen
upplåtna eller utarrenderade egendomar, det icke kunde påräknas, att
derstädes erforderliga skogsodlingsarbeten, hvilka i allmänhet påkallade
fackmannens omdöme och erfarenhet, skulle leda till åsyftadt resultat,
så länge dessa arbetens utförande vore öfverlemnadt åt indelningshafvare
och arrendatorer. Ett ingripande härutinnan från skogsförvaltningens
sida hade derför synts Domänstyrelsen af högsta behof påkalladt.
Enahanda vore äfven förhållandet i afseende på afverkningen å dylika
skogar, hvilken icke heller kunde anses tillräckligt reglerad genom
föreskrifter vid skogsindelningen; och särskildt erfordrades större urskiljning,
än som i allmänhet kunde påräknas hos boställshafvare och
arrendatorer, när i följd af skogens beskaffenhet eller af annan anledning
berednings-, blädning^- och röjningshuggningar eller hjelpgallring
borde ega rum. Med hänsyn till den betydande skada, som förorsakades
af illa utförda skogsodlingar och afverkningar, har Domänstyrelsen
ansett, att all skogsodling å de till civila eller ecklesiastika boställen
eller till utarrenderade egendomar hörande skogar, och således
äfven å dem, hvilka icke blifvit stälda under skogsstatens omedelbara
förvaltning, borde besörjas af denna stat, samt att jemväl afverkningen
å dylika skogar, i den mån denna icke redan, i följd deraf att boställes
afkastning öfverstege husbehofvet eller särskilda föreskrifter vid skogens
upplåtelse lemnats-, vore beroende af föregången utstämpling, borde
regleras genom skogsstatens åtgärder, vare sig genom utsyning eller
genom lämpliga anvisningar.
Fördelarne ur skogsvårdens synpunkt af en sådan anordning äro
påtagliga, och Domänstyrelsens förslag härom har också redan vid
28 Sjunde hufvudtiteln.
ärendets behandling den 11 December 1885 tillvunnit sig Eders Kongl.
Maj:ts gillande, endast med den modifikation i fråga om skogar, hvilka
brukas af indelningshafvare, att skogsstatens ingripande vid afverkningen,
utöfver hvad redan eger rum, eller i de fäll då afverkningen sker
endast för husbehof, icke borde ifrågakomma, enär derigenom för
boställshafvarne skulle vållas mycken omgång och understundom verkliga
olägenheter, som icke kunde undgå att menligt inverka på förhållandet
mellan skogsstaten och boställenas innehafvare.
I det regleringsförslag, som af Domänstyrelsen afgafs den 30
Oktober 1884, utgick Styrelsen från den förutsättning, att kostnaden
för skogsodling å de ifrågavarande egendomarne, utöfver skogsstatens
åtgärder för ändamålet, skulle å ecklesiastika och civila boställen, der
skog saf kastning en öfverstege husbehof vet, såsom hittills, enligt § 24 af
förordningen den 29 Juni 1866 angående hushållningen med de allmänna
skogarne i riket, bestridas af afkastningen, innan fördelning
deraf egde rum emellan boställshafvaren, å ena, och presterskapets
löneregleringsfond eller statsverket, å den andra sidan; å ecklesiastika
skogar, der afkastningen icke lemnade öfverskott, gäldas af de ecklesiastika
boställenas skogsfond; samt å civila boställen, hvilkas afkastning
icke öfversköte husbeliofvet, äfvensom å utarrenderade kr ono eg endomar, så
vidt icke arrendator!! genom kontrakt om skogsarrende berättigats att
afyttra skogens afkastning och hade skyldighet att vidkännas kostnaderna
för skogsodling, af reservationsanslaget till skogsväsendet.
Hvad åter angick skogsstatens åtgöranden i fråga om såväl skogsodling
som afverkning, ansåg Domänstyrelsen någon kostnad derför icke böra
drabba vare sig boställshafvare eller arrendatorer. De ökade utgifter
för skogspersonalens såväl förstärkning som aflöning, hvilka måste blifva
en följd af en anordning af nu anförd beskaffenhet, föranledde emellertid
Domänstyrelsen att upptaga frågan, huruvida icke de ecklesiastika
boställsskogarne borde lemna staten någon ersättning för den omvårdnad,
som genom skogsstaten egnades desamma, samt att i sådan syftning
göra den framställning om bidrag till skogsstatens aflöning med viss
andel af de nämnda boställenas behållna afkastning, för hvilken jag förut
redogjort.
Efter det beslut, Eders Kongl. Maj:t med anledning af denna
framställning fattat, har det ålegat Domänstyrelsen att uppgöra förslag
i syfte, att väl en dylik ersättning skulle komma statsverket till godo,
men icke under form af visst bidrag från de ecklesiastika boställenas
behållna afkastning, utan såsom godtgörelse för de till skogsskötseln
å dessa boställen hänförliga arbeten, som af skogsstaten utföras. Domänstyrelsen
har i sitt senast afgifna utlåtande i detta hänseende an
-
Sjunde hufrudtiteln. 29
fört, att, då de ecklesiastika boställsskogarne uppginge till ett antal af
2,513 och innehölle en areal af 326,084 hektar, skogstjenstemännens
och skogsbetjeningens tid komme att, företrädesvis i landets södra
och mellersta delar, i hög grad tagas i anspråk ej mindre för särskilda
skogsförrättningar och deraf föranledda resor, än ock, hvad
tjenstemänneu beträffade, genom omfattande expeditionsgöromål, såsom
för upprättande af årliga afverknings- och skogsodlings- med flera
förvaltningsförslag samt redovisningar m. m. Det hade derföre synts
Styrelsen önskligt och äfven varit i det förut afgifna regleringsförslaget
afsedt, att alla statsverkets utgifter för skogsstateus aflöning, i
hvad de belöpte på de ecklesiastika boställenas skogar, skulle inom
viss gräns ersättas af dessa boställens behållna skogsafkastning, hvaremot,
med tillämpning af de för regleringsförslagets omarbetning angifna
grunder, sådan ersättning icke torde kunna ifrågasättas i vidsträcktare
mån än för sådant arbete, som af revirförvaltare och kronojägare
genom särskild förrättning å stället utfördes och derför kostnaden
kunde viss skog efter rese- och traktamentsräkning påföras, utan
att åt statsverket på denna väg kunde beredas ersättning för skogsinspektörernes
och jägmästarnes åligganden i öfrig!, till följd hvaraf
de ecklesiastika skogarnes bidrag till skogsstatens aflöning måste blifva
väsentligt mindre, än hvad Domänstyrelsen förut beräknat.
Beträffande sättet för godtgörelsens beräknande för jägmästares
förrättningar å ifrågavarande skogar syntes det Styrelsen lämpligast,
att denna godtgörelse, i öfverensstämmelse med hvad i 1 och 4 §§ af
gällande taxa för skogsförrättningar den 12 November 1875 vore stadgadt,
utginge såsom reseersättning och dagtraktamente enligt gällande
resereglemente, med iakttagande att resorna till förrättningsställen i
samma ort, så vidt möjligt, företoges i sammanhang. För att vinna
upplysning om de belopp, hvartill ifrågavarande godtgörelse, sålunda
beräknad, kunde komma att uppgå inom de särskilda reviren, hade
uppgifter från vederbörande infordrats; men vid den .granskning af
dessa uppgifter, som i samråd med inkallade skogsinspektörer egt rum
inom Domänstyrelsen, hade det visat sig, att det icke läte sig göra
att i förväg och för någon längre tid med tillförlitlighet beräkna beloppet
af berörda ersättningar. Om dessa, såsom i statsrådsprotokollet
för den 11 December 1885 blifvit antydt, skulle tillfalla jägmästarne,
emot det att den för dem eljest ifrågasatta fasta aflöningen minskades
i mån, som ansåges motsvara den eu hvar tillfallande ersättning, skulle
följaktligen äfventyras, att antingen jägmästarne genom för stor minskning
i aflöningen blefve lidande eller ock statsverket finge vidkännas
större utgifter för jägmästarnes lönande, än som, med hänsyn till dem
30 Sjunde hufvudtiteln
tillfallande inkomst från de ecklesiastika skogarne, vore tillbörligt.
För att undvika dessa olägenheter har Domänstyrelsen hemstält, att
regleringen af jägmästarnes aflöning måtte, såsom förut varit af Styrelsen
afsedt, få ske oberoende af den ersättning, som de ecklesiastika
skogarne kom me att få vidkännas för jägmästarnes arbeten å dessa
skogar, samt att berörda ersättning, i stället att tillfalla jägmästarne,
finge direkt tillgodoforas statsverket sålunda, att vid hvarje års bokslut
skulle af influtna skogsmedel från de ecklesiastika boställena, innan
fördelning af behållna afkastningen egde rum mellan vederbörande
boställshafvare och presterskapets löneregleringsfond, eller, om vid
dylikt boställe virkesförsäljning under året icke egt rum eller försäljningsmedlen
dertill vore otillräckliga, från de ecklesiastika boställenas
skogsgud till statsmedel omföras hvad som, efter behörig fördelning,
motsvarade kostnaden för de af jägmästare å berörda skogar under
året utförda arbeten, å hvilka för sådant ändamål jägmästarne skulle
hafva att till Domänstyrelsen ingifva på resereglementet grundade räkningar.
Med ledning af vederbörandes uppgifter har Domänstyrelsen
beräknat den summa, hvilken sålunda årligen skulle komma statsverket
till godo, till lägst 22,800 kronor.
I fråga åter om krono]äg
skogarne var i det ursprungliga förslaget afsedt, att kronojägarne till
någon förbättring i deras nuvarande inkomster skulle för dylika förrättningar
få uppbära dagarfvoden af 2 kronor 50 öre, hvilka arfvoden
dock, under den då gjorda förutsättningen att godtgörelse för skogsstatens
åtgöranden å dessa skogar skulle komma statsverket till godo
genom visst årligt tillskott af samma skogars behållna afkastning, antagits
böra utgå af reservationsanslaget till skogsväsendet. Domänstyrelsen
föreslår nu häri endast den ändring, att berörda dagarfvoden
skola, i stället att utgå från nyssnämnda anslag, påföras de ecklesiastika
skogarne såsom en utgift för skogsskötsel och utbetalas af inflytande
skogsförsäljningsmedel eller i förekommande fall af de ecklesiastika
boställenas skogsfond. Beloppet af den ersättning, som de
ecklesiastika boställena eller dessa boställens skogsfond sålunda skulle
få vidkännas för kronojägarnes förrättningar, är, enligt hvad Domänstyrelsen
meddelar, af skogsinspektörerne beräknadt till omkring 10,000
kronor årligen.
Det vill synas mig, att hvad Domänstyrelsen sålunda föreslagit
i fråga om sättet för godtgörande af skogsstatens åtgöranden å de
ecklesiastika boställena innefattar eu lycklig lösning af den uppgift,
som i detta hänseende varit Styrelsen förelagd. Hufvudsyftet med
ärendets återförvisning den 11 December 1885 eller att ersättning uti
Sjunde hufvudtiteln. 31
ifrågavarande hänseende skulle komma staten till godo, icke genom
tillskott från de ecklesiastika boställenas behållna afkastning, utan i
form af godtgörelse för en hvar af de särskilda till skogsskötseln hänförliga
förrättningar, som genom skogsstatens försorg å berörda boställen
utföras, och således kunna utgå i enahanda ordning som öfriga
omkostnader för skogsskötseln, blir genom den anordning, Domänstyrelsen
föreslår, vunnet. Och att denna godtgörelse, der den belöper
på jägmästares förrättningar, skulle, i stället att, såsom i anförandet
till statsrådsprotokollet nyssnämnda dag var förutsatt, tillfalla jägmästarne
omedelbart, ingå till statsverket, för att användas vid skogsstatens
aflönande, synes desto lämpligare, som den grundsats, Domänstyrelsen
följt vid uppgörande af det föreliggande statsförslaget, att i
möjligaste mån inskränka jägmästarnes rätt till extra ersättningar, torde
få erkännas vara fullt riktig. Hvad Domänstyrelsen i den nu omhandlade
frågan hemstält anser jag mig derföre böra förorda endast
med erinran att, derest boställshafvare skulle påfordra att sjelf få utföra
skogsodlingsarbete — hvilket dock knappast är att förmoda, då
omkostnaderna för odlingen i dylikt tall efter all anledning icke blefve
mindre — sådant icke lärer kunna nuvarande boställshafvare för nu
löpande skogsindelningsperiod förvägras, när fastställelse]! å indelningsplanen
innehåller, att bostället bibehålies under boställshafvarens skötsel
och vård.
Bland de förslag, Domänstyrelsen framstält af beskaffenhet att
inverka på regleringen af skogsstatens aflöning, förekommer vidare,
hvad särskildt angår skogsinspektörerne, den förändring, Styrelsen
ansett böra ega rum i desse tjenstemäns ställning och embetsåligganden.
Enligt Styrelsens förslag borde, såsom redan af mig anmärkts, skogsinspektörernes
verksamhet upphöra att, såsom hittills, vara hufvudsakligen
endast kontrollerande och en administrativ befogenhet tilläggas
innehafvarne af dessa befattningar, så att desse komma att bilda en
verklig mellanlänk mellan skogspersonalen i orterna och den centrala
styrelsen. Genom en dylik förändring skulle icke blott ärendenas nu
stora tryck på centralstyrelsen lättas, utan äfven skogsinspektörernes
erfarenhet och insigter göras mer fruktbärande för skogshushållningen.
I fråga om den utvidgade befogenhet, som borde tillkomma skogsinspektörerne
eller, såsom innehafvarne af deras befattningar efter förändringens
genomförande lämpligare borde benämnas, öfverjägmästarne,
har Domänstyrelsen särskildt framhållit,
att förutom de frågor angående virkesförsäljning, deri skogsinspektörerne
redan fått sig ‘"anförtrodt att besluta, åtskilliga andra
32
Sjunde hufvndtiteln.
ärenden förefunnes af beskaffenhet, att beslutanderätten deri med fördel
kunde från Domänstyrelsen öfverflyttas på skogsinspektörerne;
att de årliga förslag rörande såväl virkesförsäljningar och vilkoren
derför som äfven skogsodlingsarbeten och andra förvaltningsåtgärder,
hvilka hittills afgifvits af jägmästarne, i stället borde upprättas af
skogsinspektörerne med ledning af de uppgifter och framställningar,
som jägmästarne skulle hafva att för detta ändamål till dem afgifva;
att vidare granskningen af upprättade förslag till skogsindelningar,
hvilken hittills utförts inom centralstyrelsen af extra biträden, borde
öfverlemnas åt skogsinspektörerne, med skyldighet härvid för dem att,
der så erfordras, på stället undersöka förslagens lämplighet, genom
hvilken anordning granskningsarbetet skulle erhålla en större betydelse
än nu, då detsamma i allmänhet måste inskränkas till en siffergranskning;
samt
att åt skogsinspektörerne äfven borde uppdragas att hafva inseende
öfver skogsstatsboställen och för skogsväsendet utarrenderade
fastigheter äfvensom att årligen till Styrelsen afgifva berättelse öfver
skogs- och jagtväsendet.
Då Domänstyrelsens förslag i denna de] den 11 Januari 1886
inför Eders Kongl. Maj:t förekom till pröfning i sammanhang med
öfriga då behandlade frågor, hörande till statsregleringen för innevarande
år, yttrade dåvarande Chefen för Finansdepartementet, att det
syntes honom uppenbart, att en så beskaffad förändring i skogsinspektörernes
ställning, som Domänstyrelsen ifrågasatt, skulle för skogsväsendet
medföra väsentligt gagn, enär Domänstyrelsen derigenom
skulle befrias från en mängd detaljfrågor, hvilka nu onödigtvis upptoge
dess tid, och vid behandlingen af en del andra ärenden genom
den föregående utredning, dessa undergått af skogsinspektörerne, erhålla
ett kraftigare stöd för sina åtgöranden, under det att skogsinspektörerne
i följd af den mer praktiska rigtning, som komme att
gifvas åt deras verksamhet, skulle vinna ökadt inflytande på skogsförvaltningen
i orterna och äfven blifva i tillfälle att, till gagn för det
allmänna, i större grad vidga sin egen erfarenhet, på samma gång
den lifligare förbindelse, hvilken komme att ega rum mellan dem och
den underlydande skogsstaten, utan tvifvel skulle verksamt bidraga
till den senares utbildning i yrket.
Jag har härtill ingenting att tillägga och är för min del öfvertygad,
att, om Domänstyrelsens ifrågavarande förslag, hvilket redan i
nästlidet års statsverksproposition vunnit Eders Kongl. Maj:ts godkännande,
kommer till utförande, stora fördelar deraf skola tillskyndas
skogsväsendet.
33
Sjunde kufvudtiteln.
Med hänsyn till jägmästare har Domänstyrelsen, såsom äfven i
det föregående blifvit antydt, i sitt regleringsförslag utgått, bland
annat, från den förutsättning, att jägmästarnes rätt till ersättning för
extra förrättningar borde inskränkas. Sålunda har Styrelsen ansett,
att rättigheten till särskild ersättning borde upphöra:
l:o vid utstämpling, på grund af nådiga brefvet den 9 December
1870, af kronans ekar och till master och spiror användbar furuskog
å mark af krononatur, vare sig till enskildes behof eller till försäljning
för kronans räkning;
2:o vid utsyning af bok till husbehof å kronohemman eller boställe,
enligt nådiga brefvet den 12 April 1873;
3:o vid utsyning, jemlikt nådiga brefvet den 19 Augusti 1873,
af skadadt virke å allmänna hemmans skogar, hvilka ej blifvit till
ordnad hushållning indelade;
4:o vid utsyning och försäljning, enligt särskilda nådiga beslut,
af sådant virke, som å indelad skog till följd af eld- eller stormskada
måste skyndsamt tillgodogöras utan sammanhang med den ordinarie
skogsafverkningen;
5:o samt då — på grund af förordningen den 18 September 1874
angående utsyning och försäljning af skogsalster i Kopparbergs och de
norrländska länen samt nådiga brefvet den 26 Maj 1882, förordningen
den 29 Juni 1866 angående dispositionsrätten till skogen å vissa skattehemman,
nådiga brefvet sistnämnda dag angående dispositionen af vissa
öfverloppsmarker, stadgan den 30 Maj 1873 om afvittring i Vesterbottens
och Norrbottens läns lappmarker, nådiga brefvet den 27 Juni
1879 angående grunderna för afvittring och storskifte i Sårna socken
med Idre kapellag samt nådiga brefven den 21 April 1882 och den
12 September 1884 angående grunderna för förvaltningen af Pajala och
Arvidsjaurs allmänningår — utsyning i de sex nordligaste länen eger
rum åt dertill berättigade å kronohemman, nybyggen, stockfångstskogar
upplåtna till privilegierade sågverk, oafvittrade skatte- och frälsehemman,
vissa afvittrade skattehemman med inskränkt dispositionsrätt öfver
skogen, hemman emot tillökning i mantal och ränta af öfverloppsmarker
tillagda skogstrakter, med skogsränta belagda och sålda öfverloppsmarker,
skatte- och frälsehemman i Sårna socken med Idre kapellag
äfvensom i Vester- och Norrbottens läns lappmarker, samt vid storskifte
eller afvittring bildade allmänningar i de norra länen.
Ersättningen vid sådana förrättningar, som omförmälts under punkterna
2:o och 5:o, utgår med viss afgift, beräknad efter qvantiteten
och dimensionerna af det utsynade virket, och godtgöres af den, för
Bih. till Eihsd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 5
34 Sjunde hufvudtiteln.
hvars räkning utsyningen sker; hvaremot ersättning för öfriga ifrågavarande
förrättningar uppbäres i form af reseersättning och dagtraktamente
enligt resereglementet samt gäldas, vid ekutstämpling af det
under sjunde hufvudtiteln uppförda anslaget till rese- och traktamentspenningar,
men eljest af de i följd af förrättningen inflytande virkesförsäljningsmedlen.
Af dessa ersättningar äro endast de, som uppbäras för ekutstämpling
samt för utsyningsåtgärder enligt punkten 5:o, af någon större
betydenhet. Statsverkets utgifter för ekutstämplingar uppgå, enligt
hvad Domänstyrelsen meddelat, till omkring 5,000 kronor årligen; och
de utsyningsafgifter, jägmästarne i de sex norra länen uppburit i de
fall, som berörts här ofvan under punkten 5:o, hafva under åren 1875
—1884 i medeltal för år utgjort något mer än 42,000 kronor samt
uppgingo år 1885 till 48,642 kronor 84 öre.
I fråga särskildt om de sistberörda afgifterna har Domänstyrelsen
anmärkt, hurusom den inkomst, jägmästarne hemtade af desamma, i
hög grad vexlade inom olika revir och ingalunda alltid stode i ett
skäligt förhållande till det arbete, utsyningen medförde, i det att inom
revir, der skogarne, hvarå utsyningen egde rum, voro hvarandra närbelägna
eller utgjorde större sammanhängande områden, en betydlig
inkomst kunde lätt nog intjenas, under det att i andra revir med ogvnsammare
förhållanden inkomsten, oaktadt utsyningsarbetet vore långt
mer betungande, blefve jemförelsevis ringa. Den omständigheten, att
utsyningsafgiften utginge efter storleken af den på utsyningsförrättaren
beroende afverkningen, syntes ock egnad att, då afgiften tillfölle förrättningsmannen,
rubba dennes opartiska ställning. Styrelsen har derföre
ansett af vigt, att de ifrågavarande utsyningsafgifterna icke''vidare
komme att utgöra eu inkomst för jägmästarne, utan i stället ingå till
statsverket, under iakttagande likväl att vid regleringen af jägmästarnes
löneförmåner hänsyn toges till måttet af det arbete inom de olika
reviren, för hvilket samma afgifter varit afsedda att utgöra ersättning.
Med Domänstyrelsen är jag ense derom, att jägmästarne, likasom
skogspersonalen i allmänhet, böra i möjligaste mån ersättas med en
efter deras arbete afpassad bestämd lön, och jag finner således icke
något att erinra mot hvad Styrelsen i fråga om upphörande af nu omförmälda
extra ersättningar hemstält. Det torde bär böra erinras, att,
äfven efter indragning af de nu nämnda extra ersättningarne, en del
sådana kommer att qvarstå; men efter hvad jag inhemtat, afse dessa,
om ersättning för skogsindelningar, hvilka numera i allmänhet uppdragas
åt extra jägmästare, undantages, förrättningar, som mera sällan
förekomma och hvaraf någon afsevärd inkomst icke kan beredas.
Sjunde hufvudtiteln. 35
Domänstyrelsen har vidare såsom grunder för den föreslagna
regleringen uppstad,
att rättigheten för jägmästaren att åtaga sig skogsförrättningar
åt enskilde borde begränsas i enlighet med de bestämmelser, Domänstyrelsen
borde ega att härom meddela; samt
att, i sammanhang med en förbättring i lönevilkoren, jägmästarnes
tjenstgöringsområden borde i de fall, der omständigheterna dertill föranledde,
något utvidgas och i följd deraf en minskning ega rum i jägmästarnes
antal;
men att deremot och med särskildt afseende på den utvidgade
befattrdng, som enligt Styrelsens ofvan omförmälda förslag borde uppdragas
åt skogsstaten i fråga om skötseln af boställenas och utarrenderade
egendomars skogar, eu mera betydande ökning borde ega rum
1 antalet kronojägare i de mellersta och sydligare delarne af landet.
Det förslag till stat för skogsförvaltningen i orterna, Domänstyrelsen,
utgående från nu angifna grunder, fram stält i sin underdåniga
skrifvelse den 30 Oktober 1884 och hvilket Styrelsen, under förutsättning
att hvad nu hemstälts rörande sättet för godtgörande af skogsstatens
åtgöranden å de ecklesiastika skogarne vunne godkännande,
oförändradt framlagt i det underdåniga utlåtandet den 15 November
1886, upptager 9 öfverjägmästare, 74 jägmästare och 263 kronojägare.
Antalet öfverjägmästare skulle således blifva detsamma som nu
skogsinspektörernes, men deremot skulle någon jemkning ega rum i
öfverjägmästarnes tjenstgöringsområden, så att Jemtlands distrikt skulle
utvidgas med Vesternorrlands län och erhålla benämningen Mellersta
Norrlands distrikt; att till det distrikt, som nu benämnes Södra Norrlands,
skulle i stället för Vesternorrlands län läggas Kopparbergs län
och distriktet derefter kallas Gefle-Dala distrikt; samt att med Bergslagsdistriktet
skulle i stället för Kopparbergs län förenas Upsala län, och
det Östra distriktet sålunda komma att inskränkas till Stockholms,
Södermanlands, Östergötlands och Gotlands län.
Af de nuvarande 85 jägmästarebefattningarne skulle, såsom en
följd af ändringar i revirfördelningen, indragas 11, i det att Domänstyrelsen
ansett jägmästarnes antal kunna minskas med en inom hvartdera
af följande län, nemligen Norrbottens, Vesterbottens, Vesternorrlands,
Gefleborgs, Vermlands, Vestmanlands, Upsala, Södermanlands,
Östergötlands, Skaraborgs och Christianstads län.
Kronojägarnes antal skulle slutligen, på samma gång en förändrad
förläggning delvis egde rum af den nuvarande bevakarepersoualen,
ökas med 52, af hvilka för närvarande borde anställas 5 i Vermlands,
2 i Örebro, 6 i Vestmanlands, 3 i Upsala, 5 i Stockholms, 2 i Söder
-
36
Sjunde liufvudtiteln.
manlands, 5 i Östergötlands, 1 i Gotlands, 5 i Kalmar, 7 i Jönköpings,
6 i Kronobergs, 1 i Blekinge, 3 i Christianstads och 1 i Malmöhus län.
I den till sistlidet års Riksdag aflåtna proposition om statsverkets
tillstånd och behof föreslogs, med framhållande af det ansvarsfulla värf,
som komme att åligga innehafvarne af de tillämnade öfverjägmästarebefattningarne,
äfvensom att det för skogsinspektörerne nu stadgade
förbud att åtaga sig skogsförrättningar åt enskilde borde blifva gällande
äfven för öfverjägmästarne,
att en hvar af öfverjägmästarne skulle i aflöning erhålla 4,800
kronor^ deraf 3,200 kronor såsom lön och 1,600 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
med rätt att efter intjenta fem år erhålla ålderstillägg
å 600 kronor,
samt att resepenningar, afsedda att motsvara de kontanta utgifterna
för fortskaffning och bostad under tjenstéresor, skulle, med
någon jemkning i de belopp, som i detta hänseende utgått till skogsinspektörerne,
anvisas åt öfverjägmästaren i Norrbottens distrikt med
1,000 kronor, åt öfverjägmästarne i Vesterbottens, Mellersta Norrlands,
Gefle-Dala och Bergslagsdistrikten med 800 kronor till hvardera samt
för en hvar af öfverjägmästarne i östra, vestra, Smålands och södra
distrikten 700 kronor, allt för år räknadt.
Det var härjemte förutsatt, att, med hänsyn till den omfattande
skriftvexling, som komme att blifva förenad med öfverjägmästarebefattningarne,
och det arbete med granskning af skogsindelningsplaner, som
enligt regleringsförslaget skulle öfverflyttas på innehafvarne af dessa
befattningar, ett efter förhållandena i de särskilda distrikten lämpadt
årligt expensanslag skulle af reservationsanslaget till skogsväsendet
ställas till öfverjägmästarnes förfogande, att emot redovisning användas
till skrifbiträde och skrifmaterialier m. m.; och erinrade dåvarande
Chefen för Finansdepartementet, att de anslag, som för dylikt ändamål
kunde blifva anvisade vid den närmare pröfning af behofven i detta
hänseende, hvilken borde eg a rum vid fastställande af de årliga generalförslagen
för skogsväsendet, i det närmaste borde komma att uppvägas
genom besparing af medel, som hittills af reservationsanslaget till
skogsväsendet utgått för biträde vid indelningsplaners granskning i
Domänstyrelsen och hvilka medel, efter denna gransknings öfverflyttande
på öfverjägmästarne, icke vidare blefve för sådant biträde erforderliga.
Aflöningen för jägmästare har Domänstyrelsen ansett böra bestämmas
till lägst 2,500 kronor, deraf 1,500 kronor i lön och 1,000
kronor i tjenstgöringspenningar, hvartill skulle komma tre ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, att uppbäras, det första efter 5 års, det andra
Sjunde hufvudtiteln. 37
efter 10 års och det tredje efter 15 års väl vitsordad tjenstgöring. De
påfallande olikheter, som med hänsyn till tjenstgöringsområdets utsträckning,
kommunikationer, klimat och lefnadsomkostnader egde rum
mellan, å ena sidan, reviren i de sex norra länen, och särskild! de
nordligare bland dessa, samt, å den andra, reviren i det öfriga landet,
äfvensom den betydande minskning i inkomst, som indragningen till
statsverket af utsyningsafgifterna i Kopparbergs och de norrländska
länen komme att medföra för revirförvaltare i dessa orter, uppgående
i vissa fall till 2,000 kronor och derutöfver för år, betingade emellertid,
att aflöningen för jägmästarne i de sex norra länen i allmänhet
bestämdes något högre, än för de öfriga, och äfven att gradationer
vidtoges i de förres aflöning, lämpade efter olika ortförhållanden. Den
olikhet i löneförmåner, som häraf påkallades, borde efter Domänstyrelsens
åsigt lämpligast förläggas till tjenstgöringspenningarne; och har
Styrelsen på grund häraf föreslagit, att tjenstgöringspenningarne, afsedda
att för samtliga reviren i södra och mellersta delarne af landet, ett
revir i Kopparbergs och två revir i Gefleborgs län, eller tillsammans
41 revir, utgå med 1,000 kronor årligen, skulle, hvad anginge öfriga
revir, bestämmas för 10 revir till 1,200 kronor, för 13 revir till 1,400
kronor och för 10 revir till 1,600 kronor.
Jemfördt med nuvarande förhållanden, innefattar Domänstyrelsens
förslag rörande jägmästarnes löneförmåner den förändring, att aflöningen
vid tjenstetillträdet skulle höjas i allmänhet med 1,000 kronor och
i de nordligare länen med belopp, vexlande från 1,000 till 1,600 kronor,
samt att de tre, redan nu jägmästarne tillkommande ålderstilläggen
skulle få tillträdas fem år tidigare, än nu är fallet. Förslaget ''i den
förra delen är, såsom redan torde framgå af det förut anförda, motiveradt
af de nuvarande löneförmånernas otillräcklighet, af tjenstegöromålens
alltjemt växande omfattning och den ytterligare ökning deri, som
inskränkningen i antalet jägmästaretjenster och skogsvårdens utvidgning
å boställen och utarrenderade egendomar måste komma att medföra,
samt vidare af den föreslagna begränsningen i jägmästares rätt
att utöfva enskild verksamhet äfvensom indragningen af åtskilliga
extra ersättningar och deribland de för jägmästarne i de norra länen
understundom ganska betydande utsyningsafgifterna. Till stöd för sin
hemställan om ett tidigare inträdande af rättigheten till ålderstillägg
har Domänstyrelsen särskild! åberopat det förhållandet, att skogstjensteman
i regeln icke erhåller ordinarie tjenst förrän vid 36 års ålder och
således äfven med den nu föreslagna förändringen icke skulle i allmänhet
kunna påräkna att uppnå högsta jägmästareaflöning förrän vid 51
års ålder.
38 Sjunde liufvudtiteln.
Jägmästarnes resepenningar föreslår Domänstyrelsen, med någon
jemkning af de nuvarande beloppen, för jägmästarne i 27 revir till
600 kronor, i 24 revir till 500 kronor, i 18 revir till 400 kronor, i 3
revir till 300 kronor, i 1 revir (Gotlands) till 200 kronor och i 1 revir
(Ölands) till 100 kronor.
I den fasta aflöningen för krono]ägarne ifrågasätter Domänstyrelsen
icke annan förändring, än dels att förhållandet mellan lön och tjenstgöringspenuingar
skulle något jemkas, så att den förra blefve lika för
alla kronojägare och, der ortförhållanden påkallade högre löneförmåner,
förhöjningen, i likhet med hvad som iakttagits rörande jägmästarne,
komme att falla på den del af aflöningen, som alltid uppbäres af den
verkligen tjenstförrättande, eller tjenstgörings- och resepenningarne, dels
ock att hyresersättning, som icke vidare borde hänföras till lönen, utan
upptagas särskild^ skulle tilläggas alla kronojägare, hvilka icke innehade
boställen, med belopp, som kunde anses motsvara de fördelar af
boställslägenhet, hvilka icke plägade tagas i beräkning vid uppskattning
af kronojägareboställes afkomst för bestämmande af det löneafdrag,
innehafvaren finge vidkännas, eller den tria bostaden och i
allmänhet äfven bränsle. 1 öfverensstämmelse härmed har Domänstyrelsen
föreslagit, att för kronojägare lönen måtte bestämmas till 400
kronor samt tjenstgöringspenningarne, om han är anstäld i något af
de sex nordligaste länen, till 150 kronor, men eljest till 100 kronor,
att resepenningar måtte få uppbäras af kronojägare i de norrländska
samt Kopparbergs och Vermlands län med 100 kronor för år, äfvensom
att en hvar kronojägare, som är i saknad af boställslägenhet, måtte
få uppbära hyresersättning med 100 kronor.
Någon annan tillökning i kronojägarnes löneinkomster skulle härigenom
icke åstadkommas, än dels att resepenningar, som hittills utgått
endast till kronojägare i de sex nordligaste länen, skulle tillkomma
äfven kronojägare i Vermlands län, dels att hyresersättningen för kronojägare,
hvilka redan uppbära sådan, komme att från det nuvarande beloppet,
50 kronor, höjas till 100 kronor och att dylik ersättning till
enahanda belopp skulle komma äfven de med boställslägenhet icke försedde
kronojägare till del, hvilka hittills icke varit af hyresersättningi
åtnjutande. Det vore emellertid, enligt hvad Domänstyrelsen framhålla'',
af behofvet påkalladt, att härutöfver någon ökning i inkomst
bereddes kronojägarepersonalen. 1 detta syfte hade, på sätt redan omförmälts
i fråga om skogsstatens förrättningar å ecklesiastik skog,
kronojägare ansetts böra få uppbära dagarfvode med 2 kronor 50 öre,
då han efter jägmästares bestämmande leder afverkning, skogsodling
eller annat arbete å allmän skog, som icke står under skogsstatens
Sjunde hufvudtiteln. 39
förvaltning; och enär dylika förrättningar icke kunde i de nordligare
länen, der boställen och utarrenderade kronoegendomar voro färre till
antalet, förekomma i samma omfattning som i de sydligare, har Domänstyrelsen
funnit kronojägare i Kopparbergs och de norrländska länen
böra tilläggas enahanda dagarfvode åt 2 kronor 50 öre, då han biträder
vid der förekommande utsyningsförrättning, för hvilken utsyningsafgift
erlägges af enskilde. Genom dessa dagarfvoden, hvilka,
när förrättningen egde rum å ecklesiastikt boställe, borde godtgöras
antingen af dettas afkastning eller af de ecklesiastika boställenas skogsfond,
men eljest utgå af reservationsanslaget till skogsväsendet, skulle,
enligt i Domänstyrelsen gjord beräkning, en tillökning i inkomst beredas
kronojägarne, vexlande från lägre belopp intill högst 120 kronor
årligen.
Förutom åtskilliga bland kronojägarne innehafva äfven en del
jägmästare boställen, hvilkas uppskattade afkastning afdrages å aflöningen.
Sedan emellertid under de senare åren en fortgående indragning
egt rum af jägmästareboställen, i den mån desamma genom boställshafvares
afgång blifvit lediga, återstå för närvarande endast 14
dylika boställen, upplåtna åt indelningshafvare. Domänstyrelsen har
ansett, att vid den nu ifrågasatta löneregleringen äfven dessa boställen
borde till statsverket indragas, så vidt icke särskilda anledningar påkallade
deras bibehållande för skogsväsendet. Eu sådan anledning
vore, efter Domänstyrelsens åsigt, boställes belägenhet inom kronopark.
Det kunde nemligen icke undgå att menligt inverka på kronoparkens
skötsel och bevakning, om under dylikt förhållande boställe
indroges och såsom en följd af detsammas försäljning eller utarrendering
personer blefve inom parkens område bosatta, hvilka vore af skogsförvaltningen
oberoende. Ur denna synpunkt vore det angeläget, att
åt skogsväsendet bevarades boställena Kronosäter å Tierps kronopark
i Upsala län, Höje å Ombergs kronopark i Östergötlands län, Bergagården
å kronoparken Hunneberg i Elfsborgs län och Skäftekärr å
Böda kronopark i Kalmar län, å hvilka samtliga dessutom skogsskolor
vore inrymda, äfvensom löningsjorden Yisingsborg å Visingsö ekplantering
i Jönköpings län. Vidare syntes äfven bostället Sillre N:o 6 i
Vesternorrlands län, ehuru icke beläget å kronopark, böra, såsom behöfligt
för den derstädes inrättade skogsskola, tills vidare bibehållas.
Af nu nämnda sex boställen borde emellertid Visingsborg, som på
grund af sin belägenhet vore olämpligt att användas såsom bostad för
revirförvaltaren, utarrenderas för skogsväsendets räkning, så att följaktligen
för det nuvarande ändamålet skulle fortfarande komma att användas
endast fem boställen, hvilka dock vid löneregleringens inträ
-
40
Sjunde hufvudtiteln.
dande borde undergå ny uppskattning för bestämmande af det löneafdrag,
boställshafvaren borde vidkännas.
O ^ IT i #
Öfriga nu icke nämnda jägmästareboställen, tillsammans 8 till
antalet, har Domänstyrelsen ansett böra vid löneregleringen indragas
till statsverket, dock att en hvar af de nuvarande innehafvarne borde
få åtnjuta fardagsår enligt § 62 i den för skogsstaten nu gällande instruktion,
så att han följaktligen ej blefve skyldig afträda bostället
förrän vid midfastan året efter det, då löneregleringen trädde i tillämpning,
samt vidare ega att, om han så önskade, under sin återstående
tjenstetid fortfarande innehafva bostället emot det afdrag å den
kontanta lönen, bostället vid ny uppskattning ansåges böra betinga;
hvarjemte, då indragning verkstäldes, samma förmån borde få åtnjutas,
som i andra dylika fall tillerkänts boställsinnehafvare, eller att iösen,
efter värdering, af staten erlades för sådana å bostället befintliga, afträdaren
tillhöriga åbyggnader, hvilka funnes vara för bostället nyttiga.
Bland de nuvarande kronojägarne innehafva 100 boställslägenheter.
Med hänsyn till den svårighet, som för innehafvarne af dessa
kronojägarebefattningar skulle möta att i närheten af deras bevakningstrakter
förhyra lämplig bostad, har det synts Domänstyrelsen i allmänhet
vara oundgängligen af behofvet påkalladt, att dessa oftast obetydliga
boställen för sitt ändamål bibehållas. Vid den omreglering, som förestode
af bevakningstrakterna och hvarvid det borde få bero af Domänstyrelsen
att, för så vidt nuvarande boställshafvares rätt icke deraf kränktes,
på lämpligt sätt fördela boställslägenheterna mellan bevakarne, vore
det visserligen antagligt, att, i följd af kronojägarnes förändrade förläggning,
ett eller annat bevakareboställe icke blefve för ändamålet
vidare behöfligt eller användbart, men af samma skäl, som åberopats
i fråga om jägmästareboställena, borde indragning af sådant bevakareboställe,
då detsamma vore beläget å kronopark, icke ifrågakomma,
utan bostället äfven i sådant fall bibehållas för skogsväsendet, som då
lämpligen skulle kunna göra sig detsamma till godo genom dess upplåtande
åt skogsarbetare under arrende eller såsom ersättning för skogsarbeten
och biträde vid skogsbevakning. Dispositionen af bevakareboställe,
som icke ansågs vidare kunna för dylikt ändamål användas,
borde i hvarje särskild! fall göras till föremål för Eders Kongl. Maj:ts
pröfning.
Då den nu ifrågasatta löneregleringen för skogsstaten icke afser
att höja kronojägarnes aflöning på stat i annat hänseende än genom
tilldelande af skälig hyresersättniug åt dem, som ej innehafva boställslägenhet,
och resepenningar åt några få kronojägare, som förut icke
uppburit sådana, har Domänstyrelsen ansett ny uppskattning af krono
-
Sjunde hufvudtiteln. 41
jägareboställes afkastning icke böra ske förrän vid inträffande ombyte
af indelningshafvare.
Beträffande det afdrag å aflöningen, innehafvare af boställe^får
vidkännas, är det en antagen regel, att detta afdrag sker å sjelfva lönen.
Då emellertid af en eller annan kronojägare boställe innehafves af den
beskaffenhet, att uppskattade afkomsten deraf kan förutsättas vid ny
uppskattning komma att öfverstiga kronojägarelönen, har Domänstyrelsen
funnit det böra stadgas, att i dylikt fall, då öfverskottet lärer böra
afräkna^ å tjenstgörings- och resepenningarne, indelningshafvare!! skall
under ledighet vara skyldig att, jemte afstående af de tjenstgöringsoch
resepenningar, han eger uppbära kontant, till vikarien utgifva hvad
som derutöfver erfordras till fyllnad i det belopp, hvartill tjenstgöringsoch
resepenningarne enligt stat böra uppgå.
Domänstyrelsen har i öfrigt, med hänsyn till det på inkomst af
boställe grundade löneafdraget för såväl jägmästare som kronojägare,
hemstält,
att, för bestämmande af dylikt löneafdrag, boställsafkomsten hädanefter
skall uppskattas i enahanda ordning, som eger rum vid arrendevärdering
för utbjudande på arrende af kronans jordbruksdomäner, med
skyldighet för vederbörande länsstyrelse att insända det vid förrättningen
förda protokoll jemte eget utlåtande till Domänstyrelsen, som
derefter skulle ega att fastställa det belopp, hvartill boställsafkomsten
borde å aflöningen afgå;
att, intill dess afkomst af boställslägenhet blifvit på dylikt sätt
bestämd, löneafdraget skall, derest ej för särskilt fall annorlunda förordnas,
utgå med belopp, motsvarande boställslägenhetens afkastning
och ränta enligt nu gällande stat; samt
att på pröfning framdeles må bero, om och efter hvilken tid
ytterligare förnyad uppskattning af boställslägenhets afkastning bör
vid ombyte af indelningshafvare ega rum.
Hvad Domänstyrelsen föreslagit rörande skogsstatens så organisation
som aflöningsförmåner synes mig i allt väsentligt böra vinna
godkännande. Jemföres skogspersonalen enligt nu gällande stat med
samma personal enligt den af Styrelsen föreslagna staten, hvilken väl
upptager ett icke obetydligt ökadt antal kronojägare, men å andra
sidan ganska väsentligt minskar antalet jägmästare, och fäster man
tillika behörigt afseende vid den betydande utveckling, skogsväsendet
sedan åren 1874—1876, från hvilken tid den nuvarande staten i allt
hufvudsakligt räknar sin tillkomst, vunnit såväl hvad angår omfattningen
af de skogar, hvilka utgöra föremål för förvaltningen, som i fråga
Bih. till Bilcsd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 6
42 Sjunde hufvudtiteln.
om skogsvårdens intensitet, torde det icke kunna sägas annat, än att
det nu föreliggande förslaget inskränker skogspersonalen till det minsta,
som är möjligt med bibehållande af skogsstatens förmåga att fylla den
icke oväsentligt utvidgade uppgift, som enligt förslaget skulle komma
att tillhöra densamma. Och lika litet torde någon befogad anmärkning
kunna göras emot de ifrågasatta löneförmånerna, hvilka under de förutsättningar,
hvarifrån förslaget utgår, synas mig vara ganska måttliga.
Det är egentligen endast i ett hänseende, jag finner mig böra
tillstyrka en afvikelse från Domänstyrelsens förslag. Enligt detta hafva
nemligen de ålderstillägg, hvilka skulle tillkomma öfverjägmästare och
jägmästare, varit afsedda att i deras helhet tilläggas tjensteinnehafvarens
lön. En sådan anordning medför dock olägenhet i så måtto att,
om lönen, såsom Styrelsen åsyftat, lägges till grund för beräkningen
af pension vid tjenstemans afgång, pensionen höjes utöfver hvad som
kan anses nödigt. Jag hemställer derföre, att, på samma sätt som
iakttagits med jägmästarnes nuvarande ålderstillägg, tre fjerdedelar af
de i den föreslagna nya staten upptagna ålderstillägg lör öfverjägmästarne
och jägmästarne må hänföras till lönen samt en fjerdedel anses såsom
tjenstgöringspenningar.
Det har vidare förefallit mig mindre lämpligt, att kronojägare
skulle innehafva boställe af den betydenhet, att afkomsten öfverstege
hans till 400 kronor föreslagna lön, då under sådant förhållande hans
uppmärksamhet möjligen skulle för jordbrukets skötande tagas i anspråk
mer, än som vore för tjensten nyttigt. Efter hvad jag inhemtat,
lärer det emellertid endast i några få undantagsfall kunna förväntas,
att krono]ägareboställes afkomst skulle vid uppskattning kunna upptagas
till ett så högt belopp. När sådant inträffar, synes det mig böra
göras beroende af Eders Kong]. Maj:ts pröfning, huruvida bostället bör
för sitt ändamål bibehållas eller till statsverket indragas och annan
utväg vidtagas för att bereda innehafvaren lämplig boställslägenhet.
I sammanhang med den ifrågastälda löneregleringen har Domänstyrelsen
äfven upptagit till behandling frågan om pensioneringen af
de till skogsstaten hörande tjenstemän och betjente, bland hvilka skogsinspektörerne
icke i denna sin egenskap, utan endast såsom innehafvare
af de lägre skogsstatsbefattningar, hvartill de blifvit på ordinarie stat
utnämnde, ega pensionsrätt. Styrelsen anför härvid, att för skogspersonalens
bibehållande i tjenstedugligt skick vore nödvändigt, att så
tillräckliga pensioner bereddes skogsstatens tjenstemän och betjente,
att staten kunde hafva rätt att fordra deras afgång vid den ålder, då
deras tjenstbarhet kunde antagas vara i väsentlig grad förminskad.
För närvarande inträdde likväl skogspersonalens pensionsrätt å allmänna
Sjunde hufvudtiteln. 43
indragningsstaten först vid uppnådda 70 lefnads- och 30 tjensteår eller,
i händelse af sjuklighet eller försvagadt helsotillstånd, vid 65 lefnadsoch
vid pass 40 tjensteår. Att vid så hög ålder nöjaktigt kunna sköta
de ansträngande åligganden, som tillhörde tjensten, vore påtagligen i de
flesta fall icke möjligt; och Styrelsen har derföre, med erinran att afvittringslandtmätare,
provinsialläkare och statens landtbruksingeniörer,
med hvilka skogstjenstemännen vore i afseende på tjenstgöringens ansträngande
beskaffenhet likstälde, förklarats pensionsberättigade vid 60
lefnadsår, föreslagit, att äfven skogstjenstemännen och skogsstatens
betjente måtte berättigas att vid uppnådda 60 lefnads- och 30 tjensteår
å allmänna indragningsstaten undfå pension till lönens fulla belopp,
med motsvarande skyldighet att vid sålunda hunnen pensionsålder från
tjensten afgå.
Denna fråga har, i hvad den angår öfverjägmästarnes pensionering,
redan vid aflåtande af statsverkspropositionen till 1886 års Riksdag
varit föremål för pröfning af Eders Kongl. Maj:t, som dervid ansåg
Domänstyrelsens framställning i detta hänseende böra godkännas, då
det under vanliga förhållanden icke vore att påräkna, att innehafvaren
af en befattning, sådan som de föreslagna öfverjägmästarnes, skulle
efter uppnådd 60 års ålder vara i besittning af tillräcklig vigör för att
på ett för det allmänna gagnande sätt kunna uppfylla sina tjensteåligganden.
Detsamma torde i icke mindre grad höra anses gälla om
jägmästarne och bevakande. De belopp, som, efter den af mig tillstyrkta
fördelning af de för tjenstemännen föreslagna ålderstillägg,
skulle, i händelse Domänstyrelsens framställning bifalles, i pension tillkomma
skogspersonalen, eller för öfverjägmästare lägst 3,200 och högst
3,650 kronor, för jägmästare lägst 1,500 och högst 2,625 kronor samt
för kronojägare 400 kronor, synas mig icke vara högre, än att desamma
kunna anses lämpligt afpassade efter befattningarnes betydenhet
och den dervid fästude aflöningen. Jag anser mig derföre böra
förorda hvad Domänstyrelsen i fråga om skogsstatens pensionering
föreslagit.
Såsom vilkor för åtnjutande af de för skogspersonalen ifrågasatta
löneförmånerna torde, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
Domänstyrelsen härutinnan hemstält, böra stadgas:
att innehafvare af befattning vid skogsstaten skall vara underkastad
såväl den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet och jemkning i
åligganden som ock den reglering af tjenstgöringsområde, som kan
varda föreskrifven;
att med ordinarie tjenst vid skogsstaten icke må förenas annan
tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, med undantag af be
-
44 Sjunde hufvudtiteln.
fattning vid skogsläroverk eller såsom domänintendent, och ej keller
annan tjenstebefattning, med mindre den finnes icke vara hinderlig
för fullgörande af tjenstgöringen vid skogsstaten, dock att tjensteman,
som vid den nya löneregleringens inträdande innehar tjenst utom skogsstaten,
må densamma bibehålla, så länge den icke är för tjenstgöringen
vid denna stat hinderlig;
att öfverjägmästare alldeles icke och jägmästare endast inom de
gränser, Domänstyrelsen bestämmer, eger åtaga sig skogsförrättningar
åt enskilde;
att de med hvarje befattning förenade tjenstgörings- och resepenningar
få uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen
tjenstgjort, men skola för den tid, han varit från tjenstgöring
befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;
att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära
hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag
helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskildt uppdrag, kan
förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgörings- och resepenningar,
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt;
att tidpunkten för åtnjutande af det öfverjägmästare tillerkända
ålderstillägg likasom det åt jägmästare medgifna första ålderstillägget
skall inträda fem år efter befattningens tillträdande, under vilkor att
innehafvaren under mer än fyra femtedelar af denna tid sjelf bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst och att
hans tjenstgöring derunder varit af beskaffenhet att kunna väl vitsordas,
samt med iakttagande att den högre aflöningen ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det år, då den stadgade
tjensteåldern blifvit uppnådd; börande härvid öfverjägmästare tillgodoräknas
den tid, han före den nya statens utfärdande varit förordnad
till skogsinspektör, och jägmästare den tid, han likaledes före den nya
statens utfärdande enligt nådigt förordnande uppehållit skogsinspektörsbefattning
eller skogsinspekt.örs jägmästaretjenst eller jägmästaretjenst,
som under afbidan på skogsstatens omreglering icke blifvit med
ordinarie innehafvare besatt;
att andra ålderstillägget får af jägmästare tillträdas efter ytterligare
fem år och det tredje ålderstillägget efter nya fem år, allt under
enahanda vilkor, som gälla beträffande det första ålderstillägget;
att af ålderstillägg tre fjerdedelar skola räknas till lönen och en
fjerdedel anses såsom tjenstgöringspenningar; samt
att skogstjensteman eller skogsbetjent skall, då han uppnått 60
lefnads- och minst 30 tjensteår, vara förpligta^ att med oafkortad lön
Sjunde hufvudtiteln. 45
såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, Eders
Kongl. Maj:t eller Domänstyrelsen, der det tillkommer denna att afskedet
utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå, derest och
så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett ”tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i tjensten
qvarstå.
Den af Domänstyrelsen föreslagna och af mig tillstyrkta staten
för skogspersonalen skulle erhålla följande utseende:
Lön.
Tjenst-
görings-
penningar.
Summa, j
1 öfverjägmästare ............
3,200
1,600
4,800
8 dito ..........
25,600
12,800
38,400
1 jägmästare......................
1,500
1,600
3,100
9 dito ....................
13.500
14.400
27,900
1 dito ....................
1,500
1,400
2,900
12 dito ...................
18,000
16,800
34,800!
1 dito ...............
1,500
1,200
2,700
9 dito .............
13,500
10,800
1.000
24,300
1 dito ................
1,500
2,500
40 dito .................
60,000
40,000
100,000!
1 kronojägare \ i de sex norra
400
150
550r
128 dito i länen.
51,200
1.9,200
70,400
1 dito li de mellersta och
''.södra delarne af
400
100
500
133 dito j landet.
53,200
13,300
66,500
Summa
245,000
134,350
379,350
Resep enkling ar:
1 öfverjägmästare 1,000
_
4 dito (800 kr!) 3,200
—
- -
- -
_ _
4 dito (700 „ ) 2,800
—
- -
---
---
27jägmästare(600 „ ) 16,200
—
- -
- ---
- ---
24 dito (500 „ ) 12,000
—
----
- -
____
18 dito (400 „ ) 7,200
—
---
- -
_ _
3 dito (300 „ ) 900
—
- -
---
_ ____
1 dito (200 „ ) 200
—
—
— —
— —
Transport 43,500
-
—
379,350
[Efter 5 är kan aflöningen
Aflöningen kan höjas efter!
5 år med 500 kronor, efter!
10 år med ytterligare 500]
kronor och efter 15 år med!
nya 500 kronor.
Der boställslägenhet saknas,
utgår hyresersättning medl
100 kronor.
46
Sjunde hufvudtiteln.
I Tjenst^
Lön. j görings- Summa,
i penningar.
Transport 43,500: —!
1 jägmästare (100 kr.) 100: — ;
134 kronojägare (100„ ) 13,400: —
379,350
57,000
Hy reser sättning:
163 kronojägare (100 kr.).......I
Summa kronor!
! ----: 16,300;
|--| 452,05u
Innehar jägmästare eller kronojägare boställe, skall boställets uppskattade afkomst afgå å indelningshafvarens
lön och, om boställsafkastningen öfverstiger denna, till öfverskjutande beloppet å tjenstgörings-
och resepenningarne, med skyldighet i sistnämnda fall för indelningshafvaren att under ledighet
| till vikarien kontant utgifva hvad som erfordras till tjenstgörings- och resepenningarnes fyllande till de
j i staten upptagna belopp.
Från slutsumman å denna stat, utgörande ... kronor 452,650:
skulle dock komma att afgå uppskattade afkomsten
af skogsstatens innehafvande boställen, hvilken afkomst
för närvarande, och då indragning åt boställe
i sammanhang med löneregleringen icke är
afsedd att ega rum förr än vid midfastan år 1889,
torde i staten för år 1888 få utföras med det belopp,
hvartill denna afkomst enligt senast verk
stälda
uppskattningar belöper sig, eller.................... »_5,388: —-
då återstoden utgör ........................................................ kronor 447,262:
Medel erfordras vidare för att bestrida de ålderstillägg, hvartill
skogstjenstemän vid löneregleringens trädande i kraft kunna finnas berättigade.
Då det icke kan med visshet förutses, hvilka af de nuvarande
skogstjensteraännen komma att öfverflyttas å ny stat eller vinna
befordran till öfverjägmästare, och det följaktligen icke låter sig på
förhand beräkna, till hvilket belopp ålderstillägg vid statens första
tillämpning kunna komma att uppgå, torde, såsom Domänstyrelsen ock
hemstält, anslag till detta ändamål få uppföras förslagsvis. Under
förutsättning att samtlige skogsinspektörer blefve anstälde såsom öfver
-
Sjunde hufvudtiteln. 47
jägmästare, har Domänstyrelsen beräknat det för ålderstillägg under år
1888 behöfliga beloppet sålunda:
ålderstillägg åt 9 öfverjägmästare med 600 kronor .. kronor 5,400: —
dito „ 42 jägmästare „ 1,500 „ „ 63,000: —
dito „ 8 dito „ 1,000 „ „ 8,000: —
dito „ 16 dito „ 500 „______ „____8,000:
eller tillsammans kronor 84,400: —
Sedan denna beräkning inom Domänstyrelsen uppgjordes, hafva
väl eu del förändringar inom skogspersonalen egt rum, men då dessa,
efter hvad det meddelats mig, icke torde i någon afsevärd mån inverka
på beräkniugen, har jag ej anledning att deri ifrågasätta någon ändring.
Domänstyrelsen har vidare ifrågasatt, att å extra stat måtte uppföras
ett anslag af 15,000 kronor för att vid den nya löneregleringens
genomförande vara att tillgå, för den händelse att icke åt alla nuvarande
ordinarie skogstjenstemän skulle kunna beredas plats å den
nya staten. Då emellertid indragning är föreslagen endast af 11 jägmästare
tjenster, deraf för närvarande blott 5 förestås af ordinarie innehafvare,
och genom befordran till öfverjägmästarebefattningarne, emot
hvilka de nuvarande med endast ett undantag på förordnande bestridda
skogsinspektörstjensterna skulle utbytas, åtskilliga jägmästaretjenster
torde blifva lediga, till hvilka eu eller flere bland de. för indragning
afsedda tjensternas innehafvare torde kunna finnas villige att öfvergå,
är det föga sannolikt, att icke samtlige nuvarande ordinarie skogstjenstemän
skulle finna användning i den nya organisationen. Det
synes mig derföre, att för det ändamål, hvartill det af Domänstyrelsen
ifrågasatta extra anslaget skulle vara att tillgå, bör tillräckligt blifva
sörjdt, ifall Eders Kongl. Maj:t begär Riksdagens medgifvande, att,
derest den föreslagna regleringen icke kan genast i alla sina delar
genomföras, uppkommande behållningar å de anvisade nya löneanslagen
få användas för att bestrida aflöningen för de tjensteman, hvilka
kunna blifva qvarstående å gammal stat.
Under förutsättning att hvad jag nu anfört vinner Eders Kongl.
Maj:ts godkännande, skulle för skogsstatens aflöning i enlighet med
det nu föreliggande förslaget komma att erfordras:
bestämdt anslag ....................... kronor 447,262: —
till ålderstillägg, förslagsvis, ... „__84,400: — kronor 531,662: —
i följd hvaraf och då det nu för skogsstaten anvisade
anslaget utgör ...............................................406,070: —
en förhöjning i anslaget blefve behöflig med......... kronor 125,592: —
Detta belopp utvisar emellertid icke den rätta kostnaden för
48
Sjunde hufvudtiteln.
regleringen, hvilken i sjelfva verket kommer att ställa sig vida lägre.
Den berörda ökade utgiften skulle nemligen till en icke ringa del
komma att motvägas af de ökade inkomster, som genom åtgärder,
stälda i samband med regleringen, komme att tillflyta statsverket.
Sålunda skulle till statsverket komma att ingå:
dels de af jägmästare förut uppburna afgifter för utsyningar i
Kopparbergs och de norrländska länen, som erläggas af enskilde och
hvilka ansetts kunna lägst beräknas till.................... kronor 42,000: —
dels ock ersättning för jägmästarnes förrättningar
å ecklesiastika boställen med ett beräknadt
belopp af minst .............................................................. „ 22,800: —
Vid den återremiss af löneregleringsfrågan, i
hvad den aftåg jägmästarne och kronojägarne, hvilken
egde rum den 11 December 1885, fick Domänstyrelsen
sig äfven anbefaldt att taga i öfvervägande, om
och i hvad mån skogsstatens förvaltningsåtgärder
å sådana allmänna, ej ecklesiastika skogar, från hvilka
afkastning icke inginge till statsverket, kunde böra
statsverket af skogsafkastningen godtgöras. Domänstyrelsen
har i anledning häraf erinrat, att, hvad
anginge kronohemman och nybyggen, stockfångstskogar
samt vissa skattehemman och öfverloppsmarker
i de sex norra länen, godtgörelse för skogsstatens
åtgärder derå redan vore beredd genom de utsyningsafgifter,
innehafvare af sådan jord erlade och hvilka
nu föreslagits att ingå direkt till staten; att någon
ersättning till staten icke syntes böra ifrågasättas,
der skogsstatens åtgärder i afseende å skogshushållningen
vore inskränkt till att endast hålla kontroll
deröfver, att faststäld skogsindelningsplan efterföljdes;
att, derest de skogar undantoges, med hvilka
ett dylikt förhållande egde rum, i öfrigt icke förekomrne
andra än de till bergshandteringens understöd
anslagna och häradsallmänningarne, å hvilka
skogsstaten verkstälde förrättningar, utan att staten
i allmänhet af dessa skogar droge någon inkomst;
att, enligt de för bergverksskogarne gällande stadgande^
vederbörande innehafvare egde sjelf, med
iakttagande af hushållningsplan, förvalta skogen,
men, om förvaltningen öfverlemnades till skogs
Transport
kronor 64,800: —
Sjunde hufvudtiteln.
Transport kronor 64,800:
tjensteman, vore skyldig att ersätta honom antingen
efter öfverenskommelse eller efter gällande taxa på
arfvode för skogsförrättningar; att, då i det närmaste
samtlige innehafvare af bergverksskogar begagnat
sig af rättigheten att sjelfve förvalta de åt dem
upplåtna skogarne, endast tre dylika skogar förvaltades
af skogsstaten, nemligen Sala silfververks
och Ofvansjö—Torsåkers bergslagsallmänningar, h.vilkas
indragning till statsverket för närvarande vore
ifrågasatt, samt Kengis bruks kolfångstskog i Pajala
socken, der bruksegarens nyttjanderätt vore inskränkt
till utsyning af skogsprodukter inom ett
visst belopp, medan den återstående och, sedan
brukets jerntillverkning numera blifvit väsentligen
inskränkt, hufvudsakliga afkastningen af skogen
komme statsverket till godo; att häradsallmänningarne
utgjordes af 9 i Norrbottens, 7 i Kopparbergs
och Gefleborgs län samt 99 i de sydligare länen;
att å allmänningarne i Norrbottens län afverkning
för försäljning, enligt särskilda nådiga föreskrifter,
finge ske endast efter ^stämpling, hvarför afgift
erlades och, jemte öfriga dylika utsyningsafgifter,
vore afsedd att indragas till statsverket; att de i
Kopparbergs och Gefleborgs län befintliga allmänningarne
eller så kallade besparingsskogarne, hvilka
vid afvittring och storskifte bildats af en tredjedel
af hemmanens skogsanslag, i sjelfva verket vore
socknemännens enskilda egendom, vid hvilket förhållande
och då skogsstatens åtgöranden med hänsyn
till dessa skogar vore inskränkt till kontroll
deröfver, att den, enligt särskilda nådiga föreskrifter,
endast intill viss minimidimension medgifna afverkningsrätt
å samma skogar icke öfverskredes, ersättning
till staten i fråga om dessa skogar icke syntes
böra ifrågakomma; att, beträffande de öfriga eller
egentliga häradsallmänningarne, dessa af gammalt
varit utan afgift stälda under skogsstatens vård, och
först genom skogsförordningen den 29 Juni 1866
Transport kronor 64,800:
Bih. till Biksd. Prof. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd.
49
7
opaginerad Kontrollera mot PDF
SO Sjunde hufvudtiteln.
Transport kronor <>4,800: —
medgifvits allmänningsdelegarne att, med iakttagande
af hushållningsplan och under skogstjen stena ans kontroll,
sjelfve handhafva allmännings förvaltning; att,
der allmänning sålunda stode under delegarnes egen
vård, någon godtgörelse till skogsstaten för endast
kontrollen icke borde ifrågakomma; att, under det
hittills endast 20 af 99 allmänningar öfvertagits af
delegarne till förvaltning, en föreskrift om ersättning
åt statsverket, då skogsvården handhades af
skogsstaten, antagligen skulle leda derhän, att flera
allmänningar öfvertoges af delegarne och i dylikt
fall måhända icke blefve lika omsorgsfullt skötta
som för närvarande; samt att Domänstyrelsen af
detta skäl och då under de omkostnader, som enligt
§ 10 af ofvannämnda förordning borde gäldas af
häradsallmännings afkastning, icke syntes kunna
inbegripas ersättning för jägmästares förvaltningsåtgärder,
funne godtgörelse till statsverket icke
heller från dessa skogar böra ega rum.
Mot hvad Domänstyrelsen sålunda anfört har
jag ej något att erinra, utom för så vidt det rör
häradsallmänningarne i de mellersta och sydligare
delarne af landet. Det torde icke kunna bestridas,
att, om staten godtgör sig af de ecklesiastika boställsskogarnes
afkastning för den vård, staten genom
sina skogstjenstemän egnar dessa skogar, samma
skäl förefinnas att af häradsallmänningarnes afkastning
upptaga godtgörelse för skogsstatens förvaltningsåtgärder
å dylika skogar. Något hinder härför
synes heller icke möta i det af Domänstyrelsen åberopade
stadgande, som tydligen afser, att alla kostnader
för skogsskötsel]! skola afgå, innan allmännings
afkastning får användas för delegarnes räkning,
och såsom föremål för ersättning särskilt
omnämner »skogsodling» samt »öfriga af hushållningsplanen
eller särskilda föreskrifter föranledda
kostnader». De kostnader, som komme att drabba
häradsallmänningarne för skogsstatens åtgärder, torde
i öfrigt, blifva af jemförelsevis ringa betydenhet; och
Transport kronor 64,800: —
Sjunde hufvudtiteln. 51
Transport kronor 64,800: —
om delegarne deraf skulle finna en anledning att
sjelfve taga allmänning under sin vård, ser jag icke
häri någon synnerlig fara, då § 8 af skogsförordningen
innehåller, att, derest delegarne försumma
allmännings skötsel, öfver hvilken vederbörande
skogstjensteman har att hålla uppsigt, och rättelse
icke sker inom af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
förelagd tid, denna myndighet eger förordna,
att allmänningen åter skall ställas under
skogsstatens vård och förvaltning.
Jag anser mig derföre böra hemställa, att, då
häradsallmänning står under skogsstatens förvaltning,
ersättning för jägmästares förrättningar derstädes
skola godtgöras statsverket i enahanda ordning,
som föreslagits beträffande jägmästares förvaltningsåtgärder
å ecklesiastika skogar. Den inkomst,
som häraf kan påräknas, torde, enligt hvad
det meddelats mig från Domänstyrelsen, komma att
uppgå till 3,000 å 4,000 kronor årligen. Beräknas
det årliga beloppet till.................................................... ,, 3,200: —
skulle således genom de nu i sammanhang med
skogsstatens lönereglering ifrågasatta åtgärder en
direkt inkomst tillföras statverket af........................ kronor 68,000: —
med hvilket belopp Eders Kongl. Maj:t ock på mitt förslag täckts för
år 1888 höja inkomsttiteln skogsmedel utöfver hvad af Statskontoret
beräknats.
Lägges till berörda summa å 68,000 kronor den besparing, som
skulle uppstå genom indragning af vissa utaf jägmästarne hittills åtnjutna
extra ersättningar, hvilka guldits af statsmedel och hvaraf särskild!
den från sjunde hufvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar
utgående godtgörelsen för ekutstämplingar är af betydenhet
samt för år beräknats till omkring 5,000 kronor, torde den ökade utgift,
som, för skogsstatens reglering på föreslaget sätt, skulle under
år 1888 drabba statsverket, icke komma att uppgå till mer än omkring
50,000 kronor. Det bör derjemte bemärkas, att i följd af det höga
antal tjensteår, flertalet af de nuvarande skogstjenstemännen uppnått,
utgifterna för åklerstillägg under den första tiden efter regleringen
komme att blifva betydligt större, än som under normala förhållanden
bör blifva fallet, i det att för ålderstillägg under år 1888 ett anslag
52 Sjunde hufvudtiteln.
af 84,400 kronor ansetts behöfligt, medan, enligt hvad inom Domänstyrelsen
beräknats, medelsiffran å ålderstillägg enligt den föreslagna
nya staten icke bör för år öfverstiga 58,000 kronor.
Innan jag öfvergår att yttra mig rörande öfriga anslagsbehof
under skogsväsendet, bör jag nämna, att i anledning af Riksdagens
erinran i skrifvelsen den 11 Maj 1886, att vid utarbetande af det nu
anmälda regleringsförslaget synnerligt afseende borde fästas derå, att
församlingarnes rätt att från ecklesiastika skogar erhålla virke till byggnader
och reparationer å prestgård och kyrka blefve tillräckligt tillgodosedd,
Domänstyrelsen meddelat, hurusom Styrelsen redan i cirkulär
den 16 Juni 1884 angående allmänna skogars indelning till ordnad
hushållning föreskrifvit, att, för iakttagande af församlingarnes i^ätt i
berörda afseende, viss skogstrakt skulle vid indelning å ecklesiastik
skog, der så ske kunde, reserveras. Styrelsen har vidare ifrågasatt,
att till de skogsstatens förrättningar å ecklesiastika skogar, för hvilka
kostnaden skulle ersättas af nämnda skogars afkastning, äfven skulle
hänföras sådana, som ske för utsyning till kyrko- och prestgårdsbyggnadsskyldiges
virkesbehof; men då de byggnadsskyldige redan
under närvarande förhållanden ega att få utsyning åt sig utan kostnad
verkstäld, derest utsyning hos jägmästaren begäres så tidigt, att denna
kan ske i sammanhang med öfriga ordinarie utsyningar för året, och
det icke synes mig böra ifrågakomma att, derest de byggnadsskyldige
försumma att i tid anmäla behofvet af utsyning, med den då uppkommande
utsyningskostnaden belasta boställenas afkastning, finner jag
icke skäl att förorda Domänstyrelsens berörda förslag. I
I fråga om anslagen till statens skogsskolor och för skogsinstitutet
har Domänstyrelsen ej ifrågasatt någon förändring.
Beträffande anslaget för den enskilda sko g sundervisning en, hvarifrån
för närvarande utgå bidrag å 3,800 kronor till hvardera af skogsskolorna
vid Skogshåll i Södermanlands och Presterud i Vermlands
län samt ett belopp af 1,000 kronor för aflönande af en lärare i skogshushållning
vid Gotlands folkhögskolas landtbrukskurs, anmäler Domänstyrelsen,
att Södermanlands läns hushållningssällskap, hvilket uppbär
Sjunde hufvudtiteln. 53
statsbidraget till skolan vid Skogshåll emot skyldighet att der bereda
undervisning och kosthåll m. m. åt 12 elever, deraf minst halfva antalet
bör åtnjuta frihet från afgift, tillkännagifvit sig, med anledning
af numera minskade inkomster, icke kunna längre än till utgången af
Oktober månad år 1887 underhålla ifrågavarande skola, men, med
framhållande af dess särdeles lämpliga belägenhet, erbjudit sig att,
derest skolan öfvertoges af staten, under tre år från och med den 1
Januari 1888 kostnadsfritt för staten tillhandahålla för skolan lämplig
lokal. Då skolan hittills visat sig jemförlig med statens skogsskolor
och varit till gagn ej blott för Södermanland, utan äfven för närliggande
län, har Domänstyrelsen ansett skolans bibehållande önskvärd!;
och då Styrelsen antagit, att skolans underhåll och undervisningen
derstädes, äfven om hushållningssällskapets bidrag inskränktes till
tillhandahållande af lokal med inventarier, skulle, utan förhöjning i nu
utgående statsanslag, kunna af staten besörjas efter lika grunder, som
tillämpas vid statens egna, med anslag till enahanda belopp uppehållna
skogsskolor, har Styrelsen hemstält, att det i staten uppförda anslaget
till den enskilda skogsundervisningen måtte bibehållas vid oförändradt
belopp.
Häremot torde ej vara något att erinra. Det kunde visserligen
sättas i fråga, huruvida icke under sålunda förändrade förhållanden det
för skolan vid Skogshåll behöfliga beloppet borde uppföras under anslaget
till statens skogsskolor; men då den nämnda skolan fortfarande
till en del komme att underhållas af andra medel än statsmedel och
den nu föreslagna anordningen i öfrigt torde få anses tillfällig, synes
det vara lämpligt, att beloppet tills vidare och intill dess framdeles
visar sig, huruvida skolan bör definitivt för statens räkning öfvertagas,
föres under deri anslagstitel, der det för närvarande har sin plats.
I det för kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet uppförda anslag anser Domänstyrelsen en förhöjning
vara oundgängligen af behofvet påkallad. Styrelsen anför i detta hänseende:
att ökade inkomster från statens skogsdomäner icke kunde,
med bibehållande af skogarnes framtida afkastningsförmåga, erhållas,
utan att tillräckliga medel ansloges till eu intensivare skötsel samt,
hvad beträffade landets nordligaste provinser, till undersökning af der
befintliga, ännu orörda skogstillgångar och till åstadkommande af
transportleder; att de åtgärder, som redan vidtagits i denna riktning,
såsom för skogsodling, upprättande af skogshushållningsplaner, skogstaxeringar
och virkesutsyningar samt flottleders upprensande, kräft allt
större utgifter; att det särskild! vore af högsta vigt, att den oftast
skoglösa mark, som till utvidgande af statens skogsområde inköptes,
54 Sjunde hufvudtiteln.
snarast möjligt gjordes skogbärande; att likaledes kal utmark å statens
utarrenderade domäner borde förses med skog, hvarförutom, då, såsom
numera flerstädes skedde, skogen å dessa domäner undantoges från
arrendet i stället att upplåtas åt arrendatorn, staten hade att der bekosta
äfven uppdragandet af återväxt; att den genom nådigt bref den
10 April 1885 för kronoparker i Norrbottens och Vesterbottens län
föreskrifna bredhuggning af rågångar komme att kräfva ej obetydliga
belopp, hvilka skulle utgå . af nu ifrågavarande anslag; att den ökade
verksamheten å statens skogar höjt behofvet af tillfällig bevakarepersonal;
samt att, då antalet af de till enskilde skogsegares tjenst anstälde
sex skogsingeniörer icke visat sig tillräckligt, medel för ytterligare
en sådan ingeniör måst anvisas.
Styrelsen erinrar vidare, hurusom den i samband med skogsstatens
reglering föreslagna öfverflyttningen på denna stat af vissa åtgärder,
hörande till skogsskötsel!! å statens utarrenderade egendomar
och civila boställen, äfven komme att öka utgifterna från reservationsanslaget.
Redan under närvarande förhållanden hade anslaget visat sig
otillräckligt för de årliga utgifterna och dessa kunnat betäckas endast
genom anlitande af reservationer å anslaget från föregående tid. Af
dessa reservationer, hvilka vid 1885 års slut utgjorde 203,748 kronor,
hade för år 1886 tagits i anspråk något mer än 74,000 kronor, och
då för år 1887 minst lika stor del deraf erfordrades, komme uppenbarligen
återstoden att blifva otillräcklig för att fylla bristen i 1888
års anslag, derest detta bibehölles vid sitt nuvarande belopp. Domänstyrelsen
har derföre hemstält, att anslaget måtte i 1888 års stat ökas
med 78,650 kronor till 292,780 kronor.
Vid 1874 års riksdag blef det allmänna reservationsanslaget till
skogsväsendet, under det då rådande lifliga intresset för skogshushållningens
utveckling och med särskildt syfte att bereda tillgångar till
inköp af till skogsbörd tjenlig mark, bestämdt till 450,000 kronor. Då
emellertid tillfällen till skogsrop icke erbjödo sig i den utsträckning,
som förväntats, blef anslaget redan år 1876 nedsatt till 275,000 kronor.
Utgifterna för de skogsköp, hvilka sedermera egt rum, hafva i allmänhet
blifvit, bestridda af de för detta ändamål anvisade köpeskilliugarne
för smärre kronolägenheter, under det att medel för dylika köp endast
undantagsvis och i mycket små belopp utgått från reservationsanslaget,
hvilket hufvudsakligen tagits i anspråk för åtgärder, hörande till skogsskötsel!!
å de allmänna skogarne eller afsedda att annorledes befrämja
skogsväsendets utveckling. Samtidigt dermed att utgifterna härför
mer och mer ökats, har emellertid det vid 1876 års riksdag till
Sjunde hufvudtiteln. 55
275,000 kronor reducerade anslaget gång efter annan ytterligare nedsatts,
hvarjemte under detta anslag inflyttats de förut å extra stat anvisade
beloppen till skogsinstitutet, till skogsingeniörer samt till den
enskilda skogsundervisningen, utan att motsvarande förhöjning i anslaget
egt rum; och utgör anslaget nu, inberäknadt hvad som utgår
till berörda ändamål, endast 244,030 kronor. Utgifternas betäckande
har under sådana förhållanden blifvit möjligt endast genom anlitande
af de reservationer å anslaget, hvilka funnits att tillgå sedan äldre
tider. Det ligger i sakens natur, att så icke kan i längden fortgå;
och sedan för år 1887 måst för utgifternas bestridande, utöfver årets
anslag, å reservationerna anvisas ytterligare 81,970 kronor, äro de
återstående reservationerna så obetydliga, att eu förhöjning i anslaget
varder oundgängligen nödig, så vidt icke skogsväsendet skulle ställas
på en mycket kännbar förknappning.
Jag har förut haft tillfälle att inför Eders Kongl. Maj:t framhålla
min uppfattning om vigten för staten att, till en motvigt mot den ofta
mindre tillfredsställande enskilda skogsvården, utveckla sitt eget skogsväsen.
Härtill hör icke blott, att staten utvidgar sitt skogsområde,
utan äfven att detta område genom en omsorgsfull skötsel göres fruktbärande.
Det är hufvudsakligen för åtgärder i detta syfte, som den
del af reservationsanslaget, hvilken är uppförd under titel »till kronoskogarnes
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet»,
användes och är behöflig. Jag kan derföre icke annat än på det lifligaste
förorda, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning
om förhöjning uti ifrågavarande anslag; och torde dervid förhöjningen,
för vinnande af jemn slutsumma å samtliga anslagen till
skogsväsendet, lämpligen kunna föreslås till 78,308 kronor.
Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen ;
att — under förutsättning att, på sätt här ofvan angifvit-s, godtgörelse
för skogsstatens förvaltningsåtgärder å ecklesiastika skogar
och häradsallmänningar kommer statsverket till godo och att vissa,
jägmästarne nu tillkommande extra ersättningar upphöra att utgå eller,
der de utgöras af enskilde, indragas till statsverket — godkänna nu
föreslagen stat för skogsförvaltningen i orterna och de vilkor för den
nya aflöningens åtnjutande, hvilka i sammanhang dermed tillstyrkts;
■ att härjemte besluta, att de till jägmästare anslagna boställen,
hvilka Eders Kongl. Maj:t icke finner böra för ändamålet eller eljest
för skogsväsendet bibehållas, skola till statsverket indragas den 14
Mars 1889; dock med iakttagande dels att indelningshafvare må, om
lian så önskar, under sin återstående tjenstetid och, med fardagsrätt
56
Sjunde hufvudtiteln.
enligt § 62 i den för skogsstaten nu gällande instruktion för sig eller
sterbhus, fortfarande såsom löneförmån åtnjuta sitt boställe emot det
afdrag å den kontanta lönen, som efter uppskattning kan blifva bestämdt,
dels ock att staten, då den från vederbörande indelningshafvare
eller hans sterbhus öfvertager boställe, efter värdering vid syn
jemväl öfvertager sådana å bostället befintliga, indelningshafvaren tillhöriga
åbyggnader, som vid synen anses vara för bostället nyttiga;
att vidare medgifva, att, derest löneregleringen icke kan omedelbart
i alla dess delar genomföras, uppkommande behållningar å de nya
aflöningarne må af Eders Kong!. Maj:t disponeras för bestridande af
aflöningen för å gammal stat qvarstående löntagare;
att för regleringens genomförande
dels höja det bestämda anslaget för skogsstaten med 41,192 kronor
till 447,262 kronor;
dels för ålderstillägg åt skogsstaten uppföra ett förslagsanslag å
84,400 kronor;
samt att höja anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet med 78,308 kronor till 292,438
kronor;
så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla denna uppställning:
bestämdt anslag:
för skogsstaten ..........................
„ statens skogsskolor ............
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten
reservationsanslag:
till skogsinstitutet.......................
„ enskilda skogsundervisnin
gen
.......................................
,, kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet ......
kronor 447,262: —
24,500:—- kronor 471,762: —
.................................. „ 84,400: —
kronor 21,300: —
„ 8,600: —
* 292,438: — ^ _ 322,338: —
Summa kronor 878,500: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet
skulle ökas med 203,900 kronor.
Sjunde hufvudtiteln. 57
Jag har ofvan tillstyrkt förhöjning i anslagen:
till Statskontoret med ......... kronor 1,000: —
„ postverket med................ „ 124,200: —
„ skogsväsendet med......... „ 203,900: — kronor 329,100: —
Deremot har jag föreslagit minskning i anslagen
:
till telegrafverket med ........ kronor 25,000: —
„ tullverket med.................. „ 4,000: — 29,000: —
hvadan den verkliga förhöjningen å de ordinarie
anslagen skulle blifva ..................................... kronor 300,100: —
Härvid bör dock iakttagas, att kostnaderna
för post- och telegrafverken bestridas af dessa
verks egna medel, så att, om ökningen i postverkets
stater och minskningen i anslaget till
telegrafverket frånräknas, den föreslagna ökningen
i de ordinarie anslagen å denna hufvudtitel
utgör 200,900 kronor, hvaraf en del dock uppväges
af den i följd af åtgärder, sammanhängande
med den föreslagna regleringen afskogsstaten,
beräknade ökning i skogsmedel.
Lägges till den föreslagna förhöjningen
summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt
nu gällande riksstat .................................................. „ 14,311,900: —
skulle, under förutsättning af bifall till hvad jag
sålunda hemstält, slutsumman af sjunde hufvudtitelns
ordinarie anslag för år 1888 blifva ........ kronor 14,612,000: —
Extra anslag.
I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras, yttrade
Departementschefen beträffande
Fullbordande af hamnanläggning vid Störa Rör å Öland.
Det torde tillåtas mig att först erinra derom, att senast församlade
Riksdag, med bifall till Eders Kong! Maj:ts i ämnet gjorda framställBih.
till Riksd. Prof. 1S87. B. 1 Samt. 1 Afd. 8
[6.]
Anslag till
fullbordande
af hamnanläggning
vid
Störa Rör å
Öland.
[7-]
Anslag till
genomförande
af Statskontorets
nya
organisation.
[8.]
Anslag för
beredande af
förstärkning
af arbetskrafterna
å Statskontorets
riksbokslutsbyrå.
58 Sjunde hufvudtiteln.
ning, för detta ändamål å extra stat för år 1888 under visst vilkor anvisat
ett belopp af 7,750 kronor, som således bör i staten upptagas
och beräknas.
Genomförande af Statskontorets nya organisation.
Då de förhållanden, som föranledt anvisande å extra stat för år
1887 af 5,400 kronor till detta ändamål, ännu förefinnas, hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, för genomförande af Statskontorets nja organisation, för år
1888 anvisa enahanda belopp, 5,400 kronor.
Beredande af förstärkning af arbetskrafterna å Statskontorets riksbokslutsbyrå.
I innevarande års stat är, likasom i sistlidet års, för detta ändamål
anvisadt ett extra anslag å 4,500 kronor. Det torde tillåtas mig
att i afseende härå erinra, hurusom Eders Kongl. Maj:t i den till 1885
års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående statsverkets tillstånd
och behof föreslog, att å Statskontorets stat måtte för eu tjensteman i
andra lönegraden, hvilken med hänseende till åligganden och tjensteställning
inom riksbokslutsbyrån borde benämnas förste revisor, uppföras
lön 3,000 kronor och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor med
rätt för tjenstemannen till ålderstillägg i likhet med öfrige tjenstemän
i samma lönegrad. Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning grundades
derå, att den genom nådigt beslut den 18 April 1884 meddelade föreskrift
derom, att rikshufvudboken skulle vara afslutad inom nio månader
efter räkenskapsårets utgång i stället för, såsom förr, ett år och sju
månader efter utgången af samma tid, påkallade, att åt rikshufvudbokens
afsilande egnades en vida mera omfattande och oafbruten tillsyn, än
som med dåvarande arbetskrafter kunde ega rum utan åsidosättande
af andra, byrån åliggande göromål, samt att förty åtminstone en ny
fast beställning i andra lönegraden vore för verket erforderlig. Då
1885 års Riksdag emellertid endast beviljade det äskade beloppet å
extra stat, skedde detta, emedan Riksdagen, erkännande att de nya
anordningarne för räkenskapernas afsilande medförde nödvändigheten
att under år 1886 afsluta två års räkenskaper, eller för åren 1884 och
1885, och derefter ett så påskyndadt arbete, att på nio månader måste
uträttas detsamma som förut på nitton månader, förestälde sig, att
upprättandet af en ny ordinarie tjenst skulle kunna undvikas åtminstone
till dess erfarenhet vunnits, huruvida icke efter år 1886 boksluts
-
Sjunde hufvudtiteln. 59
arbetet kunde verkställas med eljest tillgängliga kratter, så att på
framtida pröfning finge bero, om aflöningsbeloppet borde å ordinarie
stat uppföras.
Väl förnyade Statskontoret i underdånig skrifvelse den 24 November
1885 sin hemställan om befattningens uppförande å ordinarie
stat; men då Riksdagen ansett, att med inrättande af den ordinarie
tjensten borde anstå, till dess erfarenhet vunnits, huruvida icke efter
år 1886 riksbokslutsarbetet kunde verkställas med redan tillgängliga
krafter, ansåg Eders Kongl. Maj:t vid aflåtande af den nådiga propositionen
till 1886 års Riksdag icke lämpligt att då förnya framställningen
om tjenstens upptagande å ordinarie stat, utan föreslog, att beloppet,
4,500 kronor, måtte för år 1887 anvisas å extra stat; hvilken framställning
äfven af Riksdagen bifölls.
I underdånig skrifvelse den 28 sistlidne September har nu Statskontoret
anfört, att, ehuru detta verk fortfarande hyste den öfvertygelse,
att den ifrågavarande nya tjenstebefattningen vore för göromålens behöriga
gång å riksbokslutsbyrån äfven för framtiden oundgängligen
nödig, Statskontoret likväl med afseende derå att det skäl, som föranledde
Eders Kongl. Maj:t att af 1886 års Riksdag endast begära det
ifrågavarande lönebeloppets uppförande å extra stat, ännu qvarstode,
ansåge sig böra hemställa om beloppets anvisande å extra stat för år
1888; och i öfverensstämmelse härmed tillstyrker jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1888 anvisa ett belopp af 4,500 kronor
till beredande af förstärkning af arbetskrafterna å Statskontorets riksbokslutsbyrå.
Ersättning för särskilda af Statskontoret gjorda förskotter.
De af Statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra
sjunde hufvudtiteln och böra anmälas hos Riksdagen till ersättande,
äro enligt uppgifter från Statskontoret:
till godtgörande af kostnader för uppmätning och kartläggning m. m.
af åtskilliga kronans domäner .............................. kronor 4,897: 4 7
„ ersättning för inlösen och iståndsättande af vissa
till statsverket afträdda åbyggnader å indragna
boställen ..................................................................... ,, 11,221: —
„ godtgörande af husröteersättning vid indragna
regementschefsbostället Kongsbro i Vreta klosters
socken af Östergötlands län ........................ „ 3,194: 8 9
Transport kronor 19,313: 36
Ersättning
för särskilda
af Statskontoret
gjorda
förskotter.
[10.]
Anslag för genomförande
afÖfverintendentsembetets
nya organisation.
60
Sjunde hufvudtiteln.
till
11
ii
11
Transport
ersättning åt vissa kronoarrendatorer för saknad
afkomst af exproprierad jord.................................
godtgörande af kostnader för åtskilliga kronoegendomars
deltagande i vattenafledningsföretag
godtgörande af kostnaden för iståndsättande af
hägnaden vid två indragna hospitalslägenheter
i Gotlands län ......,...................................................
godtgörande af det på indragna fältväbelsbostället
Krokstorp, £ mantal, belöpande bidrag till presterskapets
aflöning ......................................................
kronor 19,313:
„ 2,909:
„ 8,808:
176:
ii
25:
eller tillhopa kronor 31,233:
3 6
13
44
4 3
78
14;
Och hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
göra framställning,
att till gäldande af nämnda förskotter må å extra stat för år
1888 anvisas ett motsvarande belopp, som för undvikande af öretal i
riksstaten torde få utföras med 31,234 kronor.
Genomförande af Öfverintendentsembetets nya organisation.
För detta ändamål är å extra stat för år 1887 anvisadt enahanda
belopp, 1,000 kronor, som under flera föregående år varit dertill anslaget.
1 underdånig skrifvelse den 28 September 1886 har Ofverintendentsembetet
anmält, att af embetsverkets personal enligt äldre
stat ännu qvarstår en andre arkitekt, för hvilken såsom öfvertalig tjensteman
måste beredas lön, hvars belopp utgör 1,000 kronor; och som
denna lön icke kunde gäldas af det å verkets nuvarande stat anvisade
anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden och extra ordinarie
arkitekter samt renskrifningskostnad m. m., har Ofverintendentsembetet
hemstält om anvisande för år 1888 af samma belopp som hittills.
Härvid torde det tillåtas mig erinra, att, då ifrågavarande extra anslag
bestämdes till 1,000 kronor, å embetsverkets gamla stat qvarstodo två
arkitekter, för hvilka aflöning bereddes dels af det extra anslaget å 1,000
kronor och dels till återstående delen af verkets anslag till vikariatsersättning
in. m., samt att, sedan en af de nämnde arkitekterne befordrats till
annan befattning, Eders Kongl. Maj:t i fråga om disposition af anslaget
för år 1887 förordnat, att 500 kronor deraf skulle ställas till Ofverintendentsembetets
disposition för att tillhopa med 500 kronor af verkets
anslag till vikariatsersättning in. m. användas till aflöning af den
Sjunde hufvudtiteln. 61
ännu å gammal stat qvarstående andre arkitekten. I öfverensstämmelse
med detta Eders Kongl. Maj:ts beslut hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för genomförande af Ofverintendentsembetets nya organisation
å extra stat för år 1888 anvisa ett belopp af 500 kronor.
Iståndsättande af taket å Kalmar slott.
Sedan 1884 års Riksdag beviljat ett extra anslag å 80,000 kronor
till iståndsättande af taket å Kalmar slott och verkställande i sammanhang
dermed af vissa förändringar i afseende å slottstornen, har deraf
för hvardera af åren 1885, 1886 och 1887 å extra stat anvisats en
femtedel eller 16,000 kronor; och får jag, i öfverensstämmelse med
hvad för anslagets utgående varit afsedt, hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att af det beviljade anslaget för iståndsättande af taket å Kalmar
slott m. m. på extra stat för år 1888 anvisa en femtedel med 16,000
kronor.
Anskaffande af nytt landsstatshus i Falun.
Behofvet af en bättre lokal för länsstyrelsen i Falun har förut
vid särskilda tillfällen varit anmäldt för Eders Kongl. Maj:t och utgjort
föremål för behandling af Riksdagen. Redan i memorial den 27 Januari
1881 gjorde Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kopparbergs
län framställning i fråga om behofvet af tillräckligt rymliga och i
öfrigt tidsenliga lokaler lör länsstyrelsen, landtränteriet, landtmäteriprovinskontoret,
storskifteskontoret och länsarkivet äfvensom af en
ändamålsenligare bostad för landshöfdingen. Vid underdånig anmälan
häraf den 11 påföljande Mars fann dock Eders Kongl. Maj:t berörda
hemställan, som inkommit först efter det Eders Kongl. Maj:t pröfvat de
anslagsbehof, i afseende å hvilka framställning borde göras till samma
års Riksdag, icke till någon åtgärd föranleda. Derefter väckte vid
1882 års Riksdag åtskilliga af länets representanter i Riksdagens båda
kamrar motioner om anskaffande af ett ändamålsenligare hus för
embetslokalerna; men hufvudsakligen af det skäl, att framställning från
Eders Kongl. Maj:t icke förelåg, hemstälde statsutskottet, att förslaget
icke för det dåvarande måtte föranleda till någon åtgärd, och denna
hemställan bifölls af båda kamrarne. I memorial den 28 September
[ilo
Andag till
iståndsättande
af taket å
Kalmar slott.
[12.]
Anslag för
anskaffande
af nytt
landsstatshus
i 1hdun.
62 Sjunde hufvudtiteln.
1882 gjorde Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande förnyad underdånig
framställning i fråga om behofvet af nya embetslokaler. Då
emellertid Eders Kong!. Maj:t icke ville af 1883 års Riksdag äska anslag
såväl till nytt landsstatshus i Falun som till nytt länsresidens i
Jönköping, hvilken senare byggnad syntes vara af mera trängande
behof påkallad, förklarade Eders Kongl. Maj:t den 29 December 1882
framställningen icke för det dåvarande föranleda någon åtgärd.
Den utredning, som under frågans behandling förekommit, synes
mig emellertid ådagalägga behofvet af ett bättre och tidsenligare landsstatshus
i Falun. För närvarande äro länsstyrelse, landtränteri, landtmäteriprovinskontor,
storskifteskontor och länsarkiv inrymda i två, å
tomterna N:o 6|- och 7 i qvarteret N:o 6 i nämnda stad uppförda, med
hvarandra sammanfogade byggnader af slagg och murbruk under tak
af tegel; varande husen benämnda landskanslihuset och arkivbyggnaden.
Det nämnda byggnadssättet lärer förorsakat åtskilliga tomrum i murarne,
hvilka tomrum i samverkan med byggnadsmaterialets egenskap att
vara i ej ringa grad värmeledande torde föranleda en ständig beröring
mellan temperaturen inom- och utomhus. Alla rummen, men synnerligen
vissa af dem äro besvärade af golfdrag. A vestra väggen och
södra gafveln af kanslihuset hafva uppstått sprickor, löpande efter hela
husets höjd. Trappuppgången till embetslokalerna är uppsliten och
rappningen å ytterväggarne har delvis lossnat.
Förutom att indelningen af rummen icke är ändamålsenlig, äro
desamma trånga och obeqväma. Så har landshöfding en till embetsrum
endast ett mycket litet, med ett fönster försedt rum, beläget under
trappan i bottenvåningen. Dess läge och beskaffenhet uppgifvas vara
sådana, att man i andra embetsverk icke skulle velat der inrymma en
vaktmästare. Länsstyrelsens sessionsrurn, hvilket för närvarande användes
såsom arbetsrum för landskamereraren — en åtgärd, som vid
lokalens användande till sammanträden föranleder olägenheter, såsom
omflyttning af möbler och handlingar —r är endast 27 fot 2\ tum långt,
14 fot 8 tum bredt samt 11 fot 8 tum högt. Då ett mindre antal
personer bevistar sammanträde derstädes, såsom t. ex. vid auktion,
rekryteringsmöte m. m., blir luften osund och tryckande, och för sammanträden
med ett större antal personer måste annan, kronan ej tillhörig
lokal anskaffas. För allmänheten finnes ej annat väntrum än en tambur,
som, sedan plats för vedlårar afräknats, erbjuder en golfyta af
endast 128 qvadratfot. Det rum, hvilket egentligen är afsedt för landskarnereraren,
men som användes af länsbokhållare^ har, efter det plats
för bord, hyllor och skåp afräknats, en golfyta af 137 qvadratfot.
Landskontoret har en längd af närmare 14 fot och en bredd af 11 fot
Sjunde hufvudtiteln. 63
1 tum. I detta rum, som har blott ett fönster, arbeta tre landskontorister.
Arkivlokalerna lemna snart icke utrymme för flera handlingar.
I landtmäteriprovinskontoret, som har tre rum på nedra botten, anses
utrymmet vara knappt.
Att genom tillbyggnad bereda ökadt utrymme bar ej ansetts tillrådligt;
ty utom det att kostnaden blefve betydlig — år 1881 beräknade
stadsbyggmästaren G. Skarin densamma till 32,500 kronor —
skulle i anseende till de gamla husens otjenligt byggnadssätt och den
olämpliga indelningen af rummen en ändamålsenlig byggnad icke erhållas.
Deremot hafva alla, som yttrat sig i frågan, varit ense derom, att
ett passande landsstatshus skulle vinnas genom inköp af den Kopparbergs
läns landsting tillhöriga förra lasarettsbyggnaden jemte dertill
börande tomt N:ris 4 och 5 i qvarteret N:o 5 i Falun med en areal af
68,012 qvadratfot, belägen mellan As- och Trotzgatorna, samt byggnadens
omändrande. År 1880 erbjöd sig landstinget att sälja denna
egendom till kronan för ett pris af 30,000 kronor, och beräknades då
kostnaden för byggnadens anordnande till lokaler för länsstyrelse m. m.
uppgå till 59,393 kronor 60 öre. I ett af magistraten i Falun afgifvet
yttrande uppskattas landskansli- och arkivhusen till 16,000 kronor
samt lasarettsbyggnaden till 25,000 kronor, allt med tillhörande tomter.
Frågan har nu erhållit ett nytt uppslag derigenom att landstinget
den 1 Oktober 1885, i anledning af det dåliga skick, hvari länsstyrelsens
lokaler befunne sig, samt med kännedom derom att i omförmälda
lasarettsbyggnad kunde anordnas lämpliga lokaler för såväl länsstyrelsen
som provins- och storskifteslandtmäterikontoren, beslutat erbjuda
kronan att till ett pris af 15,000 kronor före den 1 Juni 1887 inköpa
gamla lasarettstomten med derå uppförda byggnader.
Sedan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, med åberopande
af den utredning, frågan förut vunnit, till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat
landstingets berörda anbud, har Öfverintendentsembetet på grund
af nådig remiss inkommit med underdånigt utlåtande af den 9 Mars
1886 och dervid öfverlemnat ett af arkitekten H. T. Holmgren under
nästförutgångna Februari månad afgifvet, af ritningar åtföljdt memorial
med kostnadsförslag, hvaraf inhemtas, bland annat, att gamla lasarettsbyggnadens
murar äro i godt stånd, takstolarne till större delen utan
anmärkning och en del af takteglet m. m. användbart, hvaremot dörrar,
fönster, trappor, golf och en del kakelugnar äro odugliga; att i anseende
dertill att byggnaden varit använd såsom sjukhus vissa försigtighetsmått
måste vidtagas, såsom borthuggande af puts å väggar m. m.;
att, med iakttagande att vissa ej specificerade kostnader finge betäckas
64
Sjunde hufvudtiteln.
genom försäljning af gamla kakelugnar, spisar m. m. äfvensom af de
gamla till rifning afsedda uthusen och dårhuset, kostnaden för arbetets
utförande beräknats till ..................................................... kronor 53,500: —
hvartill komme den af landstinget fordrade köpeskilling.
....................................................................... ,, 15,000: —
summa kronor 68,500: —
Om härifrån dragés den beräknade försäljningssumman
för nuvarande embetshuset ............................ ,, 16,000: —
blefve den egentliga kostnaden .................................... kronor 52,500: —
Mot arkitekten Holmgrens förslag har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
icke haft något att erinra; och har Ofverintendentsembetet
för egen del anfört: att i anseende till det nuvarande landsstatshusets
byggnadssätt och beskaffenhet dess iståndsättande ej kunde förordas;
att anordnande af embetslokaler å landshöfdingeresidensets tomt
visat sig skola medföra allt för dryga omkostnader; att gamla lasarettsbyggnadens
inredning till såväl embetslokaler som bostad för landshöfdingen,
på sätt år 1881 varit ifrågasatt, äfven skulle falla sig kostsamt;
samt att Embetet förty hemstälde om anvisande af medel för
denna egendoms inköpande och anordnande enligt arkitekten Holmgrens
förslag till lokaler för embetsverkeu.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit tvekar jag ej att
förorda förslaget, att, till afhjelpande af det trängande behofvet af
bättre lokaler för länsstyrelsen, landtränteriet, landtmäteriprovinskontoret,
storskifteskontoret och länsarkivet, kronan måtte inköpa gamla
lasarettsgården i Falun samt omändra densamma till embetslokaler för
de nämnda inrättningarne, hvilket numera kan ske billigare, än förut
beräknats, i det ej mindre landstinget nedsatt priset å egendomen med
15,000 kronor, än äfven genom åtskilliga förenklingar i arbetsplanen
arbetskostnaden kunnat nedbringas med 5,893 kronor 60 öre. Naturligtvis
kommer kostnaden att minskas med blifvande köpeskilling för nuvarande
landsstatshuset, som icke synes vara för något kronans behof
erforderligt, men då försäljning deraf icke kan ske förr, än den nya
byggnaden blifvit, färdig till begagnande, torde hela beloppet, 68,500
kronor, böra anvisas å 1888 års stat, samtidigt hvarmed Riksdagens
medgifvande till försäljningen af den gamla landsstatsbyggnaden torde
böra äskas. Jag förbiser härvid icke, att, derest lasarettsbyggnaden
inköpes redan före den 1 Juni 1887, gäldande af köpeskillingen för
densamma kan ifrågakomma redan före den ’1 Januari 1888, men om
så skulle erfordras, kan beloppet utan olägenhet förskjutas af Statskontoret.
Sjunde hufvudtitein. 65
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
dels att, för inköp af gamla lasarettsbyggnaden i Falun samt dess
anordnande till nytt landsstatshus, å extra stat för år 1888 anvisa
68,500 kronor;
dels medgifva, att de gamla embetshusen med tillhörande tomt
må försäljas å offentlig auktion till den högstbjudande, med rätt för
Eders Kongl. Maj:t att närmare bestämma vilkoren för försäljningen
och tiden för köpeskillingens erläggande äfvensom att pröfva gjordt
anbuds antaglighet;
dels ock förklara köpeskillingen böra bland statsverkets inkomster
redovisas under titel extra uppbörd.
Inläggande af brandbotten i Generalstabens hus.
I underdånig skrifvelse den 29 sistlidne Oktober har Chefen för
Generalstaben anfört, att vid de under en följd af år och jemväl den
21 i nämnda månad anstälda besigtningar å kronans åt Generalstaben
upplåtna hus å Riddarholmen framställning gjorts om förstärkande af
bjelklaget och inläggande af brandbotten derofvan i hufvudbyggnaden
af berörda hus; att detta arbete i brist på medel ej kunnat af Ofverintendentsembetet
verkställas och att ej heller utsigt förefunnes att,
utan anvisande af särskilda medel, få detta arbete utfördt under innevarande
år i anseendeT till de dermed förenade betydliga kostnader,
hvilka enligt ett inom Ofverintendentsembetet år 1883 upprättadt kostnadsförslag
beräknats uppgå till 17,120 kronor; att emellertid till följd
af saknaden af en dylik brandbotten Generalstabens hus löpte särdeles
stor fara för eld, en fara desto mera att beakta, som ett för eldfara
lätt utsatt industrielt etablissement vore beläget i generalstabshusets
omedelbara närhet; samt att i anledning häraf och då en eldsvåda i
sistnämnda hus kunde vålla stora och oersättliga förluster, i anseende
dertill att dyrbara samlingar, såsom topografiska karteverket, krigsarkivets
böcker, handskrifter och kartor, Generalstabens bibliotek m. m.,
vore derstädes inrymda, Chefen för Generalstaben ansett det vara sin
pligt att i underdånighet fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på
nu anmärkta förhållande med hemställan, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
af andra tillgängliga medel anvisa det för ifrågavarande ändamål
erforderliga belopp.
Anbefaldt att i anledning af berörda framställning afgifva underBih.
till IliJcsd. Prof. 1887. B, 1 Samt. 1 Afd. ö
[13.]
Anslag för
inläggande af
brandbotten i
Generalstabens
hus.
[14, 15.]
Anslag till
den lokala
förvaltningen
af statens
jordbruksdomäner.
66 Sjunde liufvudtitelu.
dårligt utlåtande, har Ofverintendentsembetet i skrifvelse den 7 sistlidne
December öfverlemnat förslag med beskrifning och planritning
rörande ifrågavarande arbeten, af hvilka handlingar framgår, att vissa
i det föregående kostnadsförslaget beräknade arbeten ansetts kunna
uteslutas, men att deremot åtskilliga för liusets bestånd nödvändiga
reparationsåtgärder tillkomma såsom en följd af brandbottens anbringande,
samt att kostnaden för de ifrågasatta arbetena, omfattande förstärkning
af bjelklag, inläggning af brandbotten och deraf föranledd
reparation af en del rum, med anledning af den större utsträckning,
arbetena sålunda komme att erhålla, af Embetet beräknats uppgå till
19,000 kronor; och har Embetet, på de af Chefen för Generalstaben
anförda skäl och då anslaget till byggnader och reparationer icke lemnade
tillgång till arbetenas verkställande, i underdånighet hemstält,
att särskilda medel till sistnämnda belopp måtte för ändamålet beredas.
Hvad sålunda i ärendet blifvit upplyst synes mig ådagalägga nödvändigheten
deraf, att de anmärkta bristfälligheterna i Generalstabens
hus varda snart afhulpna; och då de förändringar i byggnaden, som
för detta ändamål föreslagits, icke äro att hänföra till åtgärder för densammas
underhåll, utan att anse såsom nybyggnadsarbete, samt det
hårdt anlitade anslaget till byggnader och reparationer, hvilket hufvudsakligen
är afsedt endast till underhåll af kronans byggnader, hittills
icke lemnat. tillgång till bestridande af de jemförelsevis betydande kostnaderna
för ifrågavarande arbete och icke heller torde komma att hädanefter
mer än hittills dertill förslå, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, till bestridande af kostnaden för inläggande af brandbotten
och deraf föranledda arbeten i det åt Generalstaben upplåtna hus å
Riddarholmen, allt i enlighet med det af öfverintendentsembetet upprättade
kostnadsförslag, å extra stat för år 1888 anvisa ett belopp af
19,000 kronor.
Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.
För bestridande af hit hörande utgifter äro i nu gällande riksstat
såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter
och uppehållande afl domäng öromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor,
dels ock till resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis, 21,639
kronor; och då de nuvarande anslagen för berörda ändamål fortfarande
äro behöfliga samt, enligt hvad Domänstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 15 sistlidne Oktober anfört, anledning saknas att föreslå förhöjning
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sjunde liufyudtitelu. 6f
eller nedsättning i beloppen, tillstyrker jag, lika med Domänstyrelsen,,
att Eders Kongl. Maj:t för ifrågavarande ändamål täcktes för år 1888
å extra stat äska samma belopp, som äro beviljade för år 1887, dock
att, för erhållande af jemn slutsumma å anslagen under denna hufvudtitel,
förslagsanslaget till resekostnader vid domänförvaltningen må höjas
med 184 kronor och således upptagas till 21,823 kronor.
För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter.
Med afseende å otillräckligheten af det härtill anvisade ordinarie
anslag föreslog Eders Kongl. Majlt 1886 års Riksdag, att detsamma
måtte med 4,000 kronor förhöjas till 20,000 kronor. Riksdagen erkände
väl behofvet af den ifrågasatta an slagsförhöjningen, men då det syntes
Riksdagen önskvärd!, att statens kostnader för ifrågavarande ändamål
inskränktes derigenom att, i den mån sådant kunde ske, de statens
kontroll underkastade penningeanstalterna ålades att sjeltva betala en
del af utgifterna för kontrollen, fann Riksdagen förhöjningen tills vidare
och intill dess en utredning om lämpligaste sättet för sakens
definitiva ordnande kunde medhinnas böra beviljas endast å extra stat
och uppförde i öfverensstämmelse härmed det äskade beloppet, 4,000
kronor, å extra stat för år 1887.
Då Eders Kongl. Maj:t, vid meddelande af förlängd oktroj för de
enskilda sedelutgifvande bankerna för tiden efter år 1888, ålagt hvarje
bank att godtgöra kostnaden för det ombud, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
eger hos banken anställa, lärer det ordinarie anslaget
för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter från början af
år 1889 blifva mer än tillräckligt och antagligen kunna i ej oväsentlig
mån nedsättas. För år 1888 åter erfordras, utöfver det ordinarie anslaget,
medel för att sätta Eders Kongl. Maj:t i tillfälle att, såsom för
år 1887 egt rum, tilldela ombuden vid vissa banker och kreditanstalter
något förhöjda arfvoden, der ökadt besvär och ansvar i följd af bankens
utveckling gör sådant behöfligt. Då emellertid af det extra anslaget
för år 1887 ett belopp af 2,250 kronor ännu återstår odisponeradt,
hvaraf endast en del torde komma att tagas i anspråk, anser jag
ett extra anslag till belopp af 2,500 kronor för år 1888 blifva för
ändamålet tillräckligt och tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter å extra
stat för år 1888 anvisa nämnda belopp, 2,500 kronor.
[16.J
Anslag föt
kontrollen
vid enskilda
banker och
kreditanstap
ter.
68
Sjunde hufvudtiteln.
Kongl. teatrarne.
[17, 18.] Enligt underdånig skrifvelse den 9 April 1884 lemnade Riks
J<''trarnc"''
dagen, under vilkor att Stockholms stad under tre år från den 1 Juli
a '' 1884 med ett belopp af 50,000 kronor om året deltoge i kostnaden för
de Kongl. teatrarnes verksamhet, sitt medgifvande, att teatrarnes verksamhet
å såväl den stora som den dramatiska teatern finge fortgå i
tre spelår, räknade från den 1 Juli 1884, för hvilket ändamål Riksdagen
till oförändradt belopp uppförde det till Kongl. teatrarne i rilcsstaten
anvisade ordinarie anslaget å 60,000 kronor och till Eders Kongl.
Maj:ts förfogande stälde ett kreditiv å högst 15,000 kronor, att användas
endast i den mån anslaget å ordinarie stat, Eders Kongl. Maj:ts
enskilda bidrag och teatrarnes öfriga inkomster icke försloge till bestridande
af teatrarnes utgifter; dock med vilkor jemväl att statsmedel
utöfver sålunda bestämda anslag icke linge för de Kongl. teatrarne
användas. Sedan stadsfullmägtige i Stockholm, från Indika infordrats
yttrande, huruvida från Stockholms stad vore att påräkna det utaf Riksdagen
ifrågasatta bidrag, förklarat, att de icke ville af kommunens
medel lemna något bidrag till uppehållande af de Kongl. teatrarnes
verksamhet under de tre närmast följande spelåren, men anmält, att,
då 150,000 kronor blifvit genom enskilda personer i hufvudstaden samlade
och såsom bankdepositionsbevis öfverlemnade till stadskassan, ett
belopp af 50,000 kronor kommc att i början af Oktober månad under
hvart och ett af åren 1884, 1885 och 1886 ur stadskassan hållas vederbörande
tillhanda såsom bidrag till kostnaden för upprätthållande af
de Kongl. teatrarnes verksamhet under närmast följande tre spelår,
behagade Eders Kongl. Maj:t, som ansåg det af Riksdagen vid beviljande
af anslag till de Kongl. teatrarne fästade vilkor om ett från Stockholms
stad utgående bidrag uppfyldt, den 4 Juni 1884 förklara, att de
Kongl. teatrarnes verksamhet skulle under närmast följande tre spelår,
räknade från den 1 Juli 1884, fortgå efter hufvudsakligen enahanda
plan som dittills. Riksdagen har ock i riksstaten för åren 1886 och
1887 uppfört kreditiv för de Kongl. teatrarne med enahanda belopp,
eller 15,000 kronor.
Som den tid, för hvilken verksamheten å de Kongl. teatrarne sålunda
blifvit betryggad, tilländagå!- med Juni månad innevarande år, torde
jag få påkalla Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet för de åtgärder, som
må vara att vidtaga i och för teaterverksamhetens uppehållande efter
den 1 Juli 1887, äfvensom för den härmed nära sammanhang egande
frågan om en tidsenlig ombyggnad af Kongl. stora teatern.
Sjunde hufvudtiteln. 69
Till eu början tillåter jag mig härvid erinra derom, att den af
Eders Kongl. Maj:t för afgifvande af utredning och förslag angående
byggnadsplatser för nytt riksdagshus och ny riksbank den 29 Juni 1883
nedsatta komité, hvilken jemlikt nådigt bref af den 26 Oktober samma
år jemväl haft att utlåta sig angående användande af Kongl. stora
teaterns tomt och anskaffande af nytt teaterhus, uti sitt under den 29
November 1884 afgifna betänkande, i hvad det afser sist omförmälda
fråga, först yttrat sig angående ett på den så kallade teaterkomiténs
uppdrag af Professor M. Ismus år 1881 uppgjordt förslag till tillbyggnad
af stora teatern å dess nu varande tomt. Detta förslag var beräknadt
att medföra en kostnad, maskinerier och värmeledning oberäknad!,
af 1,680,000 kronor, hvilken kostnadssumma komitén likväl af
anförda orsaker ansett böra upptagas till 2,500,000 kronor. Komitén,
som ansett förslag att använda eu dylik summa för en ny teaterbyggnad
under nuvarande förhållanden icke eg a någon utsigt till framgång,
hade derföre för afhjelpande af de allmänt erkända olägenheter, som
vidlådde den nu varande teaterbyggnaden, såsom sitt upptagit ett utaf
en bland komiténs ledamöter, Ofverintendenten H. Zettervall, upprättadt
förslag till ombyggnader och ändrade inredningar vid teatern. Då mot
stora teaterns byggnad i dess närvarande skick hufvudsakligen anmärkts,
att salongen, såsom rymmande endast omkring 980 åskådare,
vore alltför liten, så att teatern icke vore i tillfälle att, då några teaterstycken
lockade publiken till sig, bereda sig all den inkomst, som kunde
vara möjlig; att scenen icke hade tillräcklig höjd för att medgifva fondernas
upphissande utan vikning eller rullning; att åskådarnes och
scenpersonalens säkerhet äfventyrades genom de få utgångarne och de
trånga dörrarne och gångarne; att iultvexlingen vore dålig och öfriga
anordningar i afseende å åskädareplatser, klädloger och dylikt felaktiga;
samt att en foyer för allmänheten saknades, så vore uti ifrågavarande
förslag sörjdt för afhjelpande af de i dessa hänseenden anmärkta brister.
En större salong komme att beredas genom att till nu varande salongen
lägga den derutanför löpande korridoren, hvarigenom antalet platser
skulle ökas till 1,750. Genom den kungliga logens flyttning från fonden
af salongen till eu af sidorna närmast scenen skulle eu bred ingång
med rymliga korridorer beredas för åskådarne på de nedre platserna.
Till raderna komme likaledes att leda rymliga trappor, utmynnande i
tillräckliga korridorer. Väl belägna klädloger skulle vinnas bland annat
genom uppförande af en tornlik nybyggnad, som förmedlade den nyuppförda
fasaden åt Carl XII:s torg med den åt strömmen liggande.
Anordningar hade vidtagits för att göra högst väsentliga förenklingar
i maskineriet å scenen, och det hade blifvit sörjdt derför, att fonderna
70 Sjunde hufvudtiteln.
kunde upphissas raka. Eu rymlig och vacker foyer hade anordnats
för publiken. Väsentliga förbättringar hade gjorts i afseende å magasiner.
Kostnaden för samtliga anordningar, sådan den visade sig efter
Fyringeniören Höjers granskning af kostnadsberäkningen, skulle uppgå
till 705,700 kronor, eller, om de till 133,000 kronor beräknade reparationer
i teaterhuset, som under den närmaste tiden måste ske, afräknades,
572,700 kronor.
Uti embetsskrifvelse af den 5 Juni nästlidet år anmodade jag Direktionen
öfver de Kongl. teatrarne att afgifva utlåtande dels angående
nyss omförmälda förslag till ombyggnad af stora teatern, dels ånyo angående
det; inflytande, som upphörande med all verksamhet å dramatiska
teatern och denna teaters försäljning skulle komma att medföra
för teaterverksamheten i dess helhet, såväl i konstnärligt som i ekonomiskt
hänseende, dels beträffande det belopp, som utöfver tillgångar
från Kongl. teatrarnes pensionskassa skulle af Riksdagen äskas på indragningsstat
för tilldelande af pensioner och understöd åt sujetter och
öfrig personal, för den händelse att allt bidrag till de Kongl. teatrarnes
verksamhet skulle komma att indragas, och dels slutligen huruvida och
på hvilka vilkor Direktionen ansåge sig kunna förorda, att endera eller
båda de Kongl. teatrarne upplätes åt ett konsortium, som kunde finnas
villigt åtaga sig att på ett tillfredsställande och för nationen och konsten
värdigt sätt vårda och uppehålla teaterverksamheten.
I sin med anledning häraf till mig den 27 sistlidne September
aflåtna skrifvelse har Direktionen öfver de Kongl. teatrarne beträffande
först det af komiterade framstälda förslaget till stora teaterns ombyggnad
erinrat, att, om det ock icke kunde förnekas, att ju icke antalet
åskådareplatser i den nuvarande teatersalongen vore för ringa och att
en ökning af desamma alltså vore af nöden, Direktionen likväl på grund
af åtskilliga anförda omständigheter ansåge sig böra framhålla såsom
sin åsigt, att vid utfinnandet af botemedlen mot teaterns finansiela betryck
frågan om åskådareplatsernas förökande spelade en mera sekundär
rol och att särskildt platsernas ökande till så stort antal, som af komiterade
föreslagits, icke vore erforderligt och ur åtskilliga synpunkter
knappast lämpligt. Under framhållande vidare att någon annan utväg
för teaterns försättande i tillfredsställande och tidsenligt skick icke
funnes än densammas totala ny- eller ombyggnad samt att af de båda
i detta afseende af Professoren Ismus och Ofverintendenten Zettervall
framstälda förslagen det senare ur en så ytterst vigtig synpunkt som
prisbillighetens egde ett afgjordt företräde, har Direktionen funnit detta
också vara förslagets enda företräde, medan detsamma enligt Direktionens
förmenande från alla andra synpunkter borde förkastas. Ehuru
-
Sjunde liufvudtiteln. 71
väl utmärkande sig för skarpsinnighet och fyndighet, kunde nemligen
förslaget icke lösa den omöjliga uppgiften att med bibehållande af oförändradt
läge för den nuvarande scenen och salongen konstruera en
tidsenlig teater. Mot ifrågavarande förslag har sålunda Direktionen
anmärkt, att, ehuru teatern hade en så ovanligt gynsam belägenhet,
att den på tre sidor omgåfves af öppna platser och endast på den
fjerde vette åt en trängre gata, hade förslaget likväl nödsakats låta
hufvudentréen fortfarande förblifva från den trånga, i alla afseenden
olämpliga Arsenalsgatan; att, då enligt förslaget det nuvarande prosceniet
skulle bibehållas orubbadt, flertalet af de platser, som komme att
vinnas genom den föreslagna utvidgningen af teatersalongen, skulle få
en sådan belägenhet, att föga eller intet af hvad på scenen förefölle
blefve från dessa platser förnimbart; att scenen fortfarande skulle hafva
sitt gamla läge i byggnadens ena hörn, der fonden utan möjlighet till
scenförlängning begränsades af en yttervägg; samt att det å alla nyare
teatrar med tidsenlig konstruktion tillämpade systemet att å scenens
begge sidor anbringa kuliss-och dekorationsmagasin till följd af scenens
läge icke läte genomföra sig å stora teatern, der en enda passage
funnes för kulissernas fram- och återflyttning.
Till jemförelse härmed lemnade Direktionen några antydningar
om det utaf Professoren Ismus framstälda förslaget. Detta ginge derpå
ut att för teaterns scen och salong nyuppföra en byggnad å den del
af teatertomten, som vette åt Carl XII:s torg och för närvarande vore
obebygd, samt att, med bibehållande i dess oförändrade monumentala
skick af teaterhusets åt Gustaf Adolfs torg vettande fasad, dit förlägga
teaterns hufvudentrée, hvarifrån en beqväm trappa ledde upp till en
vestibul, från hvilken rymliga korridorer och trappor på ömse sidor
vidare förde in till salongen och de särskilda raderna, alla med beqväma
platser, der allt, som å scenen tilldroge sig, lätteligen förnummes.
Kuliss- och dekorationsmagasinen vore förlagda koncentriskt
kring scenen, så att för hvarje sidas dekorationer funnes särskilda åt
samma sida belägna magasin med sex särskilda från magasinen till
scenen ledande passager. I öfrig! vore enligt detta förslag fullt tidsenligt
sörjdt för rymliga öfnings- och lektionssalar, klädloger med flera
för teaterverksamheten nödiga utrymmen.
Slutligen ansåge sig Direktionen böra fästa uppmärksamheten på
en omständighet, som gjorde, att komiterades förslag, äfven om det
bättre än händelsen vore uppfylde berättigade anspråk på en tidsenlig
teater, dock icke syntes böra komma i fråga att genomföras, den nemligen
att, då både salongen och scenen skulle fortfarande bibehållas i
sina nuvarande lägen, all teaterverksamhet å stora teatern under tiden
72 Sjunde hufvudtiteln.
för ombyggnadens verkställande blefve omöjlig. Äfven i detta afseende
skilde sig Professoren Isasi förslag fördelaktigt från komiterades, i ty
att det förstnämnda, hvilket, enligt hvad nyss blifvit nämndt, ginge nt
på att å den för närvarande obebygda delen af teatertomten uppföra
scenen och salongen, läte sig genomföras, utan att något afbrott i
teaterverksamheten derför behöfde ega rum.
I fråga om det inflytande, som upphörande med all dramatisk
verksamhet å dramatiska teatern och denna teaters försäljning skulle
komma att medföra för teaterverksamheten i dess helhet, såväl i
konstnärligt som i ekonomiskt hänseende, har Direktionen, som icke
kunnat föreställa sig, att af de två alternativ, som i händelse af dramatiska
teaterns försäljning funnes för den Kongl. teaterinstitutionens
framtida verksamhet, nemligen att antingen sluta med all dramatisk
verksamhet, afskeda hela den dramatiska personalen samt uteslutande
egna sig åt operaverksamhet eller ock att å stora teatern inrymma all
den verksamhet, som hittills bedrifvits å både stora och dramatiska
teatrarne, det förstnämnda skulle kunna ifrågakomma, beträffande det
senare alternativet anfört, att den dramatiska verksamhetens förflyttning
till stora teatern redan i konstnärligt hänseende skulle blifva till största
men för såväl den lyriska som den dramatiska verksamheten. Scenens
och salongens storlek samt det betydliga afståndet mellan den uppträdande
skådespelaren och större delen af publiken å stora teatern
vållade, att skådespelaren för att göra sig hörd måste forcera rösten,
hvarigenom framställningen lätteligen ginge i mistning af den naturlighet
i tal och tonfall, som vore ett af de främsta vilkoren för en rigtig
framställning af det moderna verklighetsdramat och komedien. Det i
senare tider vid uppförande af talpjeser å stora teatern försökta anbringandet
af så kallade scénes fermées kunde väl i någon mån minska,
men icke undanrödja nyssberörda olägenheter. Det omfattande dekorations-
och scensättningsarbete, som kräfdes af den nyare stora operan,
vore och blefve allt mer af den omfattning, att scenutrymmet derför
toges i anspråk snart sagdt hvarje ögonblick, då samma utrymme icke
måste användas för repetitionerna å scenen, och då det redan nu ej
sällan vore förenad! med rätt mycken omtanke att ordna dessa särskilda
arbeten så, att de ej störde eller hämmade hvarandra, vore lätt
att inse, hurudan följden skulle blifva, derest jemväl hela den dramatiska
verksamheten förflyttades till stora teatern, helst sistnämnda slags
verksamhet fordrade, i än högre grad än den lyriska, täta pjesombyten
samt deraf beroende talrikare scenrepetitioner och oftare återkommande
dekorations- och sceneriändringar. Då vidare å stora teatern ej på långt
när funnes tillräckliga utrymmen för förvarande af dess kulisser och
Sjunde hufrudtiteln. 73
dekorationer, hvadan för sådant ändamål icke blott ett provisionelt
skjul måst å stora teaterns tomt uppföras, utan äfven å ej mindre än
fyra särskilda ställen i teaterns närhet magasin måst förhyras mot en
årlig hyra af 6,420 kronor, blefve af den dramatiska verksamhetens
förflyttning följden, att än flera magasin måste förhyras, och då dessa
magasin måste anskaffas så nära teatern som möjligt, kom me förvisso
hyran derför att kräfva icke oansenliga belopp.
Men om i konstnärligt afseende hinder och svårigheter af många
slag mötte för öfverflyttning till stora teatern af hela den dramatiska
verksamheten, så blefve hindren i ekonomiskt hänseende ännu betydligare.
Den relativt ringa minskning i utgifter, som derigenom komme
att beredas, skulle enligt Direktionens mening allt för illa motsvaras
af den högst betydliga minskning i inkomster, som af öfverflyttningen
blefve en följd. En sammanslagning af de båda scenerna till en enda
skulle nemligen icke medföra någon nämnvärd reduktion i personalens
antal och följaktligen icke heller föranleda till annan minskning i teaterns
största utgiftspost, aflöningarne, än den, som kunde bero deraf,
att genom det minskade antalet representationer dag- eller tjenstgöringspenningarne
komme att utgå med lägre belopp än för närvarande. En
granskning af dramatiska teaterns öfriga utgifter, hvilka, för så vidt
teatrarnes räkenskap för sistförflutna spelåret gåfve vid handen, under
33 angifna titlar uppgingo till sammanlagdt 72,292 kronor 83 öre, utvisade,
att de 19 först upptagna titlarne å ett belopp af tillhopa 26,858
kronor 68 öre vore af sådan beskaffenhet, att de icke komme att genom
scenernas sammanslagning undergå någon förändring. Beträffande de
5 följande posterna å sammanlagdt 27,352 kronor 13 öre, omfattande
utgifter till aflöning för attributbiträden, maskinister och snickare,
ekläreringsbetjente och nattvakter m. fl., belysning och belysningsmateriel,
kunde visserligen'' antagas, att genom dramatiska scenens inrymmande
å stora teatern besparingar å dessa utgiftsposter kunde ske,
men då å andra sidan toges i betraktande, att sammanslagningen helt
visst komme att verka derhän, att motsvarande utgiftsposter å stora
teatern i ej ringa mån förhöjdes, kunde med skäl betviflas, att dessa
besparingar skulle varda synnerligen betydande. Aterstode således
allenast de 9 sista utgiftsposterna, afseende orkester, städning, renhållning
och eldning, ved och cokes, brandredskap, biljettförsäljning,
aftonpenningar till vaktmästare, reparationer, hyror och kontributioner,
expenser för renhållning och eldning samt diverse utgifter, å tillsammans
18,082 kronor 2 öre, som genom sammanslagningen skulle komma
att helt och hållet inbesparas.
Bill. till Biksd. Prot. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd.
10
74 Sjunde lmfvudtiteln.
Å andra sidan kunde med visshet förutses, att sammanslagningen
komme att hafva till följd en väsentlig minskning i teaterns recettinkomster.
Dessa, som under tioårsperioden närmast före inköpet af
dramatiska teatern utgjorde 2,280,927 kronor 77 öre, uppgingo under
följande tioårsperioden, 1863—1873, till 3,835,405 kronor 95 öre, deraf
2,320,481 kronor 5 öre från stora teatern och 1,514,924 kronor 90 öre
från dramatiska teatern, samt under tioårsperioden 1873—1883 till
4,632,712 kronor 5 öre, deraf 2,881,183 kronor 90 öre från stora teatern
och 1,751,528 kronor 15 öre från dramatiska teatern. Med dessa
siffror för ögonen kunde man enligt Direktionens mening svårligen
undgå erkänna, att inköpet af dramatiska teatern och det deraf föranledda
särskiljandet af de begge scenerna tillskyndat teaterkassan en
högst väsentlig ökning i inkomster.
Hvad beträffade frågan om det belopp, som utöfver tillgångar
från de Kongl. teatrarnes pensionsinrättningar skulle af Riksdagen äskas
för tilldelande af pensioner och understöd åt sujetter och öfrig personal,
för den händelse att allt bidrag till de Kongl. teatrarnes fortsatta verksamhet
komme att indragas, har Direktionen upplyst, att enligt gällande
pensionsstater pensionsbeloppen utginge från de Kongl. teatrarnes och
Kongl. hofkapellets pensionsinrättningar med följande summor, nemligen
från den förra af dessa inrättningar till 47 pensionärer med 22,150
kronor årligen och från den senare till 34 pensionärer med 21,650
kronor årligen. Härförutom funnes uti de båda pensionsinrättningarne
ett icke obetydligt antal delegare, som, ehuru de genom uppnådda
lefnads- och tjensteår, som ock genom inbetalade pensionsafgifter,
redan vore till pension berättigade, dock icke fått tillträda sådan af
den anledning att pensionsinrättningarne vore i saknad af derför nödiga
medel; och förestälde sig Direktionen, att, under tiden intill dess desse
till ett antal af 42 uppgående expektanter erhölle pension från vederbörande
pensionsinrättningar, det dem tillkommande pensionsbelopp,
sammanlagd! 24,550 kronor årligen, borde till dem utgå af statsmedel.
Utom nämnda personer, som redan vore till pension berättigade, funnes
i både de Kongl. teatrarnes och Kongl. hofkapellets pensionsinrättning
många delegare, hvilka väl ännu icke uppnått alla de qvalifikationer,
som för pensions erhållande vore erforderliga, men dock kommit till
den ålder, att i händelse af de Kongl. teatrarnes upphörande det för
visso skulle för ett flertal af dessa sujetter varda ganska svårt att erhålla
anställning vid andra teatrar; och ansåge derföre Direktionen
billigheten fordra, att af allmänna medel tilldelades dem bland dessa
sujetter, som i teatrarnes tjenst tillbragt någon längre tid, af Direktionen
föreslagen till femton år för medlemmar af aktörs-, balett-, chor
-
Sjunde hufvudtiteln. 75
och tjenstemannastaterna (den sistnämnda staten omfattande endast sångläraren
och ordinarie dekorationsmålare!!) samt till tio år för medlemmar
af hofkapellet, understöd motsvarande den framtida pensionens
belopp, att utgå intill dess pension å ordinarie stat kunde dem tillfalla.
Till denna kategori vore att hänföra ett antal af 49 personer med ett
pensionsbelopp af 43,350 kronor. En tredje kategori omfattade sådana
delegare i pensionsinrättningarne, som räknade en kortare tjenstetid
än respektive femton och tio år och på grund häraf icke egde rätt
att, derest de blefve ur de Kongl. teatrarnes tjenst afskedade, qvarstå
såsom delegare i pensionsinrättningarne. Då i händelse af de Kongl.
teatrarnes upphörande de af dessa, till ett antal af 120 uppgående delegare
hittills erlagda afgifter, Indika uppginge till ett sammanlagdt
belopp af 47,931 kronor 44 öre, vore af delegarne helt och hållet
ändamålslöst utgifna, syntes ett anspråk från delegarnes sida att återbekomma
dessa afgifter icke obilligt, och funnes i detta afseende ej
annan utväg, än att Riksdagens offervillighet jemväl härutinnan toges
i anspråk. Utom ofvan omförmälda personer, Indika vore delegare i
någondera af de båda pensionsinrättningarne, funnes i teatrarnes tjenst
ett ej ringa antal personer, Indika icke tillhörde dessa inrättningar,
nemligen dels en medlem af aktörsstaten, som vid sitt engagement
kommit till den ålder, att han var befriad från skyldighet att ingå i
pensionskassan, dels ock de Kongl. teatrarnes samtlige tjenstemän och
betjente (med undantag af sångmästaren och dekorationsmålaren), Indika
icke hade vare sig rätt eller skyldighet att i pensionsinrättningarne
såsom delegare ingå. Åtminstone i afseende å dem bland dessa personer,
som varit vid teatrarne anstälda längre tid än femton år, ansåge
Direktionen den förhoppning kunna hysas, att Riksdagen i händelse
af teatrarnes upphörande skulle behjerta dessa personers ställning och
för framtiden förse dem med något understöd, motsvarande större eller
mindre del af deras aflöningsförmåner. Ordinarie aflöningen för dem
bland dessa personer, som räknade en tjenstetid af minst femton år,
utginge för närvarande med ett belopp af 24,473 kronor 33 öre årligen.
Beträffande slutligen den Direktionen understöda frågan, huruvida
och på hvilka vilkor Direktionen ansåge sig kunna förorda, att
endera eller båda de Kongl. teatrarne upplätes åt ett konsortium, som
kunde finnas villigt åtaga sig att på ett tillfredsställande samt för
nationen och konsten värdigt sätt vårda och uppehålla teaterverksamheten,
har Direktionen anfört, att, derest ett konsortium kunde finnas
villigt öfvertaga de Kongl. teatrarnes drift, kunde för ett sådant öfvertagande
tänkas allenast två motiv: antingen intresse för konsten eller
begär efter vinst. Direktionen, som tilläte sig betvifla, att personer skulle
76 Sjunde hufvudtiteln.
finnas, livilka allenast af intresse för konsten vore redo drifva offervilligheten
derhän, att de öfvertoge teatrarnes drift samt iklädde sig
alla de omsorger och all den risk, som med ett teaterföretag vore
förenade, vore deremot förvissad, att svårigheter ingalunda skulle möta
att konstruera ett konsortium, som af begär efter inkomster skulle
med största beredvillighet öfvertaga de Kongl. teatrarnes drift. Deremot
förestälde sig Direktionen, att desto större svårigheter skulle
uppstå, då det blefve fråga om garantier derför, att teatrarne skulle
så skötas och handhafvas, att de uppfylde sitt ändamål att bereda
allmänheten ett bildande och förädlande nöje. Direktionen betviflade,
att genom uppställande på förhand af vilkor för teaterns begagnande
— dessa måtte vara än så många och än så detaljerade — konsortiet
skulle kunna så regelbindas, att dess verksamhet komme att fortgå i
en för konsten och dess utöfning gynsain rigtning. Och oafsedt svårigheten
att erhålla en person, qvalificerad för det svåra och grannlaga
värfvet att tillse, det de uppstäda vilkoren behörigen uppfyldes, skulle
svårigheter och förvecklingar af mångahanda slag uppstå, om konsortiet
icke rättade sig efter de af den sålunda utsedda personen gjorda
anmärkningar och framstälda önskningar. Derest vidare det fall inträffade,
att konsortiets verksamhet icke ens i ekonomiskt hänseende
sloge sig väl ut samt att konsortiet funne sig nödsakadt att tilläfventyrs
midt under spelåret afbryta verksamheten, skulle säkerligen från
personalens sida komma att mot statskassan framställas, om ej anspråk,
åtminstone supplikationer, hvilka det törhända ej skulle blifva så lätt
att afvisa. På grund af hvad Direktionen sålunda anfört ansåge den
sig böra uttala den bestämda öfvertygelsen, att de Kongl. teatrarnes
öfverlåtande åt ett konsortium skulle för den Kongl. teaterinstitutionen
och dess framtid innebära stora vådor.
Med anledning deraf att Öfverintendentsembetet uti en den 22
Juni nästlidet år aflåten underdånig skrifvelse angående anvisande af
ett belopp af 6,800 kronor till åtgärder för de Kongl. teatrarnes skyddande
mot eldfara erinrat, att för ifrågavarande ändamål under de senare
åren användts ej mindre än 23,549 kronor 73 öre; att ändamålet
ändock icke blifvit ens tillnärmelsevis uppnådt; att, äfven om de då
ifrågasatta åtgärderna bragtes till verkställighet, i allt fall qvarstode
flera missförhållanden, hvilka utgjorde en ständig anledning till eldfara,
samt att, hvad särskilt operahuset vidkomme, detta vore allt
-
Sjunde hufvudtiteln. 77
igenom så bristfälligt, att, då fråga icke vore om dess nödtorftigaunderhållande,
hvarje annan kostnad än den, som användes till byggnadens
fullständiga förändrande, syntes vara i det närmaste bortkastad,
täcktes Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 22 påföljande Oktober
anbefalla Öfverintendentsembetet att efter verkstäld närmare undersökning
af den sistnämnda byggnadens beskaffenhet inkomma med förslag
till dess iståndsättande jemte beräkningen af kostnaden derför.
Vid förnyad anmälan den 29 i sistnämnda månad af Öfverintendentsembetets
underdåniga skrifvelse den 22 Juni 1886 i nyssberörda del
äfvensom af ofvan omförmälde komiterades den 29 November 1884 afgifna
underdåniga betänkande, i hvad det afsåg frågan om anskaffande
af nytt teaterhus, behagade Eders Kongl. Maj:t, då önskligt sjmtes
vara, att från Stockholms stad, såsom näst Eders Kongl. Maj: t och
kronan intresserad af verksamhetens uppehållande vid de Kongl. teatrarne,
lemnades bidrag dertill, helst under form af ett för vissa år bestämdt
årligt anslag, såsom mest egnadt att betrygga teatrarnes bestånd,
men eljest genom beviljande af medel för åstadkommande af eu
rymligare, tidsenligare och mot olyckshändelser mera betryggande lokal,
hvarigenom stora teatern borde kunna påräkna talrikare besök och följaktligen
förväntas lemna större inkomst, anbefalla Öfverståthållareembetet
att från Stockholms stadsfullmägtige infordra samt före utgången af
nästlidet år till Eders Kongl. Maj:t insända underdånigt yttrande, huruvida
Stockholms stad vore villig att för viss tid ställa ett årligt anslag
af femtio tusen kronor till teaterdirektionens förfogande eller, om
sådant ej medgåfves, lemna för en gång ett anslag till belopp af sjuhundra
femtio tusen kronor till störa teaterns ombyggnad i närmaste
öfverensstämmelse med det af Ofverintendenten Zettervall uppgjorda
förslag.
I underdånigt yttrande af den 17 December 1886, af Ofverståthållareembetet
insändt med underdånig skrifvelse den 5 sistlidne Januari,
hafva stadsfullmägtige anmält, att de funnit sig icke kunna bifalla
någondera af nyssberörda, alternativt gjorda framställningar.
Till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts den 22 Oktober nästlidet
år Öfverintendentsembetet meddelade befallning att efter verkstäld närmare
undersökning af operahusets beskaffenhet inkomma med förslag
till dess iståndsättande jemte beräkning af kostnaden derför har bemälda
Embete i underdånig skrifvelse den 21 sistlidne December anmält,
att en sådan undersökning af huset, särskild!, i de delar deraf,
hvilka voro nödvändiga för teaterverksamheten, egt rum genom Embetets
intendent för kronans hus i hufvudstaden, dervid biträdd af byggmästare,
konstruktör af byggnadsjerneffekter samt handtverkare, äfven
-
78 Sjunde lmfvudtiteln.
som öfverlemnat alternativa förslag i berörda hänseende tillika med
åtskilliga dithörande handlingar och ritningar.
Berörda alternativa förslag till husets iståndsättande afsåge:
l:o) erforderliga arbeten för att, med bibehållande af husets nuvarande
form, försätta detsamma i så godt stånd, som ske kunde, utan
en fullständig ombyggnad, för hvilka arbeten, hufvudsakligen åsyftande
rifning och ombyggnad af hela södra delen af byggnaden, som omfattade
scenen, äfvensom af hela klädlogebyggnaden, kostnaden beräknats,
oafsedt möjligen erforderliga förändringar beträffande teatermaskineri,
belysning och vattenledning, till 475,000 kronor;
2:o) nödvändiga arbeten för att huset måtte kunna, utan fullständigt
iståndsättande, under några tiotal af år för sitt, ändamål användas,
derför kostnaden beräknades till 75,000 kronor; samt
3:o) arbeten, som vore nödvändiga för husets begagnande utan
fara för en kortare tid, dervid utelemnats alla åtgärder, som ej afsåge
dess nödtorftiga vidmakthållande, enligt hvithet sista alternativ kostnaden
upptoges till 28,820 kronor;
varande, enligt hvad Erabetet anmält, för genomförandet af det
första förslaget nödvändigt, att teaterverksamheten afbrötes under minst
en vinter, under det att, med tillämpning af de båda senare, arbetena
kunde utan afbrott i teaterns verksamhet verkställas under en sommar,
derest för dem tillräckliga medel bereddes, eller, i motsatt fall, efter
fördelning på två somrar.
Ofverintendentsembetet har vidare anfört, att den hufvudsakligaste
bland husets anmärkta brister vore grundens dåliga beskaffenhet åt södra
sidan. Denna grund vore nemligen här uppförd på liggande rustvirke
af .8 till 4 lag bjelkar, hvilka läge med öfra kanten 24 till 3 fot öfver
lägsta vattenytan i saltsjön. Visserligen vore detta oaktadt virket på
de flesta ställena ännu friskt, men dock dåligt vid ett å ritningen
öfver operahusets källarvåning med e utmärkt ställe, der rustet slutade
och der äfven en hastig sänkning i fasaden af 4 verktum vore
synlig. Största sättningen vid husets båda södra hörn vore 1,2 5 och
1,2 0 fot, under det att den i midten af södra fasaden vore endast 0,5o
fot, och hade huset således, jemte det att hela södra partiet deraf
sjunkit och lutade åt söder 0,24 till 0,58 fot, fläkt sig åt öster och
vester, livilket äfven framginge af de uppåt vidgade sprickorna på
södra fasaden, likasom af lodningarne, hvilka angåfve lutningen åt
öster och vester omvexlande emellan 0,21 och 0,44 fot.
Då nu äfven spännstolarne öfver scenen sköte ut murarne, syntes
häraf, att hela scenområdet vore så bristfälligt, att åtgärder snart måste
vidtagas till förekommande af ännu värre skador, helst äfven murarne
Sjunde kufvudtitelu. 79
omkring nämnda område, likasom trappor, tak, fönster- och dörrhvalf
hade stora sprickor, hvilka, derest hvalfstenarne skulle lossna, kunde
blifva af farlig beskaffenhet.
Vidkommande åter salongen, så hängde visserligen taket deröfver
ned betydligt och borde derföre omgöras eller förstärkas, derest de
större alternativförslagen skulle vinna afseende; men vore dock detta
tak af betydligt bättre beskaffenhet än scentaket, hvilket äfven gälde
salongens murar, som hvilade på naturlig sandbotten i'', till S fot öfver
lägsta vattenytan och vore fastare än murarne kring scenen.
Klädlogebyggnaden, hvars grund vore synnerligen dålig och belägen
på utfyld mark omkring 20 fot öfver lägsta vattenytan, visade sig
hafva sjunkit minst eu half fot mera än sjelfva teaterhuset närmast
deromkring, hvaraf vållats genomgående sprickor i omgifvande murar,
hvalfringar. och trappor, och hade den höga gafvelmuren emot dekorationsmagasinet,
hvilken vore mycket bugtig, visat sig vara vid bugten
ihålig samt så bristfällig, att ras här kunde befaras; varande genom
klädlogebyggnadens sättning rubbningar vållade jemväl i dekorationsmagasinets
murar och träkonstruktion, hvars öfra bjelklag äfven befunnits
starkt angripet af röta.
I fråga derefter om eldfaran inom operahuset, till hvars minskande,
enligt derom meddelade föreskrifter af särskildt förordnade komiterade,
betydliga omkostnader blifvit under senare åren gjorda, vore densamma
fortfarande stor öfverallt inom huset och ej minst i följd af den myckna
eldning i spisar och kakelugnar, som försigginge i källare- och cafélokaler
samt bostäder, och vore denna eldfara af särdeles betänklig art
för publiken i salongen, då ingen isolering funnes emellan scenområdet,
der faran vore störst, och salongsområdet. Såväl under salongens golf
som öfver dess tak vore öppet emot scenens undervåningar och vindsbottnar,
der brännbara och lätt antändbara ämnen funnes hopade, och
kunde derföre lågor och rök obehindradt framtränga såväl under som
öfver publiken, för hvilken en hastig reträtt genom de till kapprum
använda trånga korridorerna vore omöjlig.
Slutligen anhölle Öfverintendentsembetet att få erinra, att de nu
föreslagna åtgärderna — föranledda af den Embete! meddelade befallning
att inkomma med förslag till husets ^undsättande — äfven
om det första alternativets kostnadssumma medgåfve förändringar i
husets form till åstadkommande af förbättringar i inredningen, likväl
ingalunda kunde anses tillfyllestgörande för teaterns försättande i tidsenligt
skick.
80
Sjunde hufvudtiteln.
Att stora teaterns byggnad ej längre motsvarar de fordringar,
soin ur synpunkten ej mindre af publikens beqvämlighet än äfven af
ett ändamålsenligt anordnande af den sceniska verksamheten numera
ställas på en tidsenligt inrättad teater, har länge varit erkändt och
har äfven af Direktionen öfver de Kongl. teatrarne i dess ofvan anförda
skrifvelse af den 27 September nästlidet år med styrka blifvit
framhållet. Sjelfva byggnaden är dessutom, enligt hvad de af Ofverintendentsembetet
verkstälda undersökningar ådagalagt, af den bristfälliga
beskaffenhet, att icke obetydliga kostnader erfordras allenast för
att densamma må kunna utan fara under den närmaste tiden för sitt
ändamål användas, samt att hvad utöfver dessa kostnader å byggnaden
nedlägges för annat ändamål än dess fullständiga förändrande måste
anses i det närmaste bortkastadt. Särskildt måste uppmärksamheten
fästa sig vid teaterns eldfarlighet, hvilken, enligt hvad Ofverintendentsembetet
jemväl anfört, oaktadt de belopp, som under senare åren
utedfvits till dess minskande, ändock icke blifvit ens tillnärmelsevis
undanröjd.
Ur alla dessa synpunkter sedt, lärer alltså en mer eller mindre
fullständig ombyggnad af stora teatern vara nödvändig. Enligt hvad
jag förut nämnt, föreligga två förslag till en sådan ombyggnad, af
"hvilka det ena, upprättadt af Professor Ismus, åsyftar en tillbyggnad
till stora teatern å dess nuvarande tomt för en kostnad, som, först
beräknad till 1,680,000 kronor, antagits icke, komma att understiga
2,500,000 kronor, och det andra, upprättadt af Öfverintendenten Zettervall,
afser vissa ombyggnader och förändrade inredningar i teaterns
nuvarande hus för en beräknad kostnad af 705,700 kronor. Det senare
förslaget, hvilket i fråga om prisbillighet eger ett gifvet företräde
framför det förra, har emellertid icke, hvad syftemålet att åvägabringa
en fullt tidsenlig teater angår, lyckats tillvinna sig teaterdirektionens
erkännande. I sistnämnda afseende lärer väl intet vara att erinra emot
det af Professoren Ismus uppgjorda förslag, men deremot synes mig emot
detta förslag kunna anmärkas, att det för vinnande af rymliga och
prydliga förstugor och trappor uppoffrar väl stor del al utrymmet, att
det förlagt boställsvåningar till rikligt antal inom teaterhuset, samt
slutligen och framför allt att det icke tillgodogör teatertomtens alla
resurser. Denna tomts ansenliga utsträckning synes mig nemligen
böra bereda möjlighet att, vare sig på sätt den så kallade byggnadskomitén
antydt, genom tillbyggda arkader åt Carl XlP.s torg eller ock
på annat sätt med det blifvande byggnadsföretaget, förbinda inredandet
af butiks- eller andra affärslokaler, hvilka i följd af tomtens centrala
läge borde i hyror kunna lemna teaterkassan en icke obetydligt ökad
Sjunde hufvudtiteln. 81
inkomst. Det Isasiska byggnadsförslaget torde derför i detta syfte
höra undergå en omarbetning.
I alla händelser qvarstår likväl mot ifrågavarande förslag den
hufvudanmärkning, att den för dess utförande erforderliga kostnadssumma
är så hög, att för dess anskaffande under nuvarande förhållanden
lära möta stora, måhända oöfvervinneliga svårigheter. Visserligen
torde byggnadskostnaden för eu fullt tidsenlig teater, den må komma att
uppföras enligt detta förslag eller enligt något annat, icke väsentligen
kunna nedbringas under berörda kostnadssumma. Fråga kan likväl
uppstå, huruvida icke, derest för den blifvande teaterbyggnaden valdes
annan plats än den nuvarande teatertomten, möjlighet för summans
anskaffande skulle kunna med mindre svårighet beredas. Värdet af
störa teaterns tomt — belägen, såsom den är, i sjelfva medelpunkten
af hufvudstaden — är nemligen så stort, att den vid försäljning synes
böra inbringa en köpeskilling, tillräckligt hög att betänka åtminstone
en väsentlig del af kostnaden för eu ny teaterbyggnad å annan plats,
som tillhör kronan och således kan utan kostnad erhållas. Innan beslut
om stora teaterns ombyggnad fattas, har jag derföre ansett utredning
böra åvägabringas angående lämpligheten af en åtgärd i nyss
antydt syfte, dervid särskilt borde undersökas, huruvida någon af
kronans tomter i hufvudstaden må egna sig till byggnadsplats för ny
teater, äfvensom ritning med tillhörande kostnadsförslag upprättas för
•en teaterbyggnad å den sålunda utsedda platsen.
Vid underdånig anmälan af denna fråga den 12 sistlidne Januari
behagade Eders Kongl. Maj:t anbefalla Chefen för Finansdepartementet
att med biträde af tillkallade sakkunniga personer verkställa utredning
af väckta frågor om anskaffande af ny byggnad för stora teatern, vare
sig på annan staten tillhörig plats eller på den nuvarande tomten, för
hvilket senare fall jemväl borde tagas i öfvervägande, huruvida lämpligt
vore att å berörda tomt, utom teaterhuset eller i förbindelse med
detta, uppföra byggnader, afsedda att genom uthyrning bereda teatern
ökade inkomster. Utredningen, som jemväl skulle omfatta frågan om
öfverlemnande till ett konsortium af hela teaterverksamheten vid de
Kongl. teatrarne, borde vara fullbordad i så god tid under innevarande
år, att framställning i ämnet kunde göras till nästkommande års Riksdag.
För de åtgärder, som tills vidare böra vidtagas, torde jag nu få
påkalla nådig uppmärksamhet.
Enligt hvad Öfverintendentsembetet anmält, befinner sig operahuset
i så bristfälligt skick, att det icke kan utan fara begagnas, derest
icke nödiga reparationer vidtagas. Af de tre utaf bemälda Embete
Bih. till Tiiksd. Prot. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd. It
82 Sjunde hufvudtiteln.
afgifna alternativa förslagen till husets iståndsättande,. hvilka sluta å
kostnadssummor af respektive 475,000, 75,000 och 28,820 kronor och
samtliga hufvudsakligen afse allenast ett mer eller mindre fullständigt
iståndsättande af huset utan ändring i dess byggnadssätt, lärer, med
afseende å hvad förut blifvit anfördt i fråga om otidsenligheten af
teaterns nuvarande inredning, intetdera af de båda första, för husets
bestånd under en något längre tid beräknade alternativen böra ifrågakomma
till utförande. Deremot torde, i enlighet med det tredje alternativet,
för reparationer å stora teaterns hus, att utföras under innevarande
och nästkommande år, af Riksdagen böra äskas ett anslag å
extra stat för år 1888 af 28,820 kronor, och intet hinder lärer möta,
att den del af berörda anslagssumma, som finnes böra komma till användande
redan under innevarande år, af Statskontoret af under händer
varande medel förskjutes.
Jag har redan erinrat, att den tid, för hvilken verksamheten å
de Kongl. teatrarne enligt nådiga brefvet den 4 Juni 1884 blifvit betryggad,
med. nästkommande Juni månad tilländagår. Då emellertid
förslag till definitivt ordnande af de Kongl. teatrarnes framtida ställning
icke lärer böra föreläggas Riksdagen annat än i sammanhang
med den härmed på det närmaste förbundna frågan om anskaffande af
ny byggnad för stora teatern, återstår icke annan utväg än att, under
afvaktan på byggnadsfrågans utredning, låta teatrarnes nuvarande interimistiska
ställning fortfara under ännu ett spelår, eller intill den 1
Juli 1888. Dock finner jag mig föranlåten att i underdånighet föreslå
vidtagandet af en förändrad anordning beträffande den dramatiska
verksamheten å de Kongl. teatrarne under nämnda spelår.
Under de två senast förflutna äfvensom det nu löpande spelåret
hafva teatrarne, utöfver det kontanta statsanslaget å 60,000 kronor,
Eders Kongl. Maj:ts enskilda bidrag samt hyres- med flera inkomster,
haft att för sina utgifter disponera ett årligt tillskott af 65,000 kronor,
nemligen dels det genom enskilda personers försorg insamlade, ur
Stockholms stads kassa utbetalade bidrag af 50,000 kronor, dels det
af Riksdagen anvisade kreditiv å 15,000 kronor. Erfarenheten har ock
ådagalagt, att bidrag till ungefär enahanda belopp varit behöfligt. För
spelåret 1887—1888 är emellertid intet bidrag från Stockholms stad
att påräkna, och det lärer icke skäligen böra ifrågasättas att belasta
statsverket med en utgift för teatrarne, utöfver hittills utgående anslag,
motsvarande det belopp, som genom Stockholms stads förmedling
under de tre senaste åren kommit teatrarne till godo. Möjlighet att
under sådana förhållanden uppehålla verksamheten å båda de Kongl.
teatrarne torde dock förefinnas, derest den omedelbart för statens räk
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sjunde hufvudtiteln. gg
ning drifna teaterverksamheten under nästa spelår inskränkes till den
lyriska scenen, hvilken otvifvelaktigt erfordrar understöd från statens
sida, medan deremot den dramatiska teatern med tillhörande materiel
skulle under nämnda spelår på arrende upplåtas åt den eller de personer,
som kunde vara dertill hugade och som erbjöde garantier, att
den dramatiska verksamheten på ett konsten värdigt sätt uppehölles.
I öfverensstämmelse med denna åsigt behagade Eders Kongl.
Maj:t i den till senaste Riksdagen aflåtna nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof föreslå, bland annat, att de Kongl.
teatrarnes verksamhet finge under spelåret från och med den 1 Juli
1887 till den 1 Juli 1888 för statens räkning fortgå vare sig å båda
teatrarne eller allenast å störa''teatern, med rätt för Eders Kongl. Mai:t
att under spelåret på arrende upplåta dramatiska teatern med tillhörande
materiel åt den eller de personer, som kunde finnas hugade och skickliga
att derstädes på ett konsten värdigt sätt uppehålla den dramatiska
verksamheten, med skyldighet för upplåtelsetagarne att tidtals låta å
stora teatern emot viss ersättning och med rätt att dervid begagna
denna teaters materiel uppföra större skådespel, äfvensom på de vilkor
i öfrig!, Eders Kongl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma,
I följd af Riksdagens upplösning hann denna nådiga framställning
icke att af Riksdagen pröfvas. Då det icke syntes mig antagligt, att
den i nästkommande Maj månad sammanträdande Riksdagen kunde
hinna att fatta beslut i ämnet inom den tid, att sedermera före utgången
af Juni månad ej mindre aftal om dramatiska teaterns upplåtande
åt ett konsortium eller enskild entreprenör kunde afslutas, än
äfven vederbörande träffa öfverenskommelse med ett erforderligt antal
sujetter, och då det således, derest verksamheten å den dramatiska
teatern skulle för nästa spelår ordnas på antydt sätt, var nödvändigt,
att åtgärder derför, under förutsättning af Riksdagens bifall, i förväg
vidtoges, anmodade jag, med kännedom derom att några af nämnda teaters
förnämsta artister vore villiga att bilda ett konsortium för samma teaters
öfvertygande på arrende, i embetsskrifvelse af den 4 innevarande månad
Direktionen öfver de Kongl. teatrarne att skyndsamt med dessa artister
upprätta samt Eders Kongl. Maj:ts pröfning underställa ett kontrakt om
dramatiska teaterns upplåtande på arrende från den 1 nästkommande Juli.
Beträffande de vilkor, som dervid borde föreskrifvas, hade Direktionen
att tillse, det såväl kronans säkerhet som konstens intressen
blefve tillgodosedda, men jag ansåg mig dock böra angifva vissa hufvudgrunder,
hvilka enligt min mening borde iakttagas. De vigtigaste
bland dessa grunder voro följande. Dramatiska teaterns hus med dit
hörande inventarier äfvensom alla till nämnda teater hörande dekora-''
84 Sjunde hufvudtltelu.
tioner, attributer, möbler och kostymer m. m. skulle upplåtas på ett
år från och med den 1 nästkommande Juli emot en årlig hyresafgift
af 15,000 kronor. Sjelfva byggnaden skulle underhållas af kronan
genom Öfverintendentsembetet; men scenen, salongen, öfriga till konsortiet
upplåtna lokaler, maskinerier samt lösboet skulle underhållas
af konsortiet samt borde återlemnas i minst lika godt skick som vid
tillträdet. Konsortiet hade ock att försäkra lösboet mot eldskada.
Verksamheten på dramatiska teatern, som, i öfverensstämmelse med
hvad hittills varit vanligt, hufvudsakligen komme att omfatta det moderna
skådespelet, borde i anseende till såväl val af stycken som deras
utförande motsvara de anspråk, som kunde ställas på en Kongl. teater.
Chefen för Finansdepartementet skulle ega att för tillsyn öfver teatern
anställa en inspektör, hvilken hade rätt till friplats å teatern och vore
berättigad att förbjuda uppförandet af teaterstycken, som han ansåge
ovärdiga en Kongl. scen. Det skulle åligga konsortiet att, efter Direktionens
för de Kongl. teatrarne bestämmande och emot ersättning,
hvarom nämnda Direktion hade att med konsortiet träffa närmare aftal,
låta personalen vid dramatiska teatern tre gånger i hvarje månad, från
och med September till och med Maj, å stora teatern uppföra större
skådespel, dervid, om så erfordrades, stora teaterns materiel finge begagnas.
Om Riksdagen eller andra för teatrarnes fortsatta verksamhet
i oförändradt skick lemnade anslag till enahanda belopp, som nu utgå,
eller om Riksdagen vägrade bifalla förslaget om dramatiska teaterns
upplåtande på arrende, skulle det uppgjorda aftalet förfalla; och komme
i sådant fall Direktionen öfver de Kongl. teatrarne att öfvertaga de
kontrakt, som konsortiet före fattandet af sådant beslut ingått med
sujetter om engagement vid teatern, likasom Direktionen skulle ersätta
konsortiet kostnad för anskaffande af teaterstycken och utskrifning af
roller.
Då emellertid under de ännu pågående underhandlingarne mellan
Direktionen öfver de Kongl. teatrarne och ofvan omförmälda artister
vid dramatiska teatern vissa modifikationer i de af mig angifna hufvudgrunderna
kunna visa sig erforderliga, torde några mera detaljerade
bestämmelser i det nu ifrågavarande afseendet än de, som innefattades
i statsverkspropositionen af den 14 sistlidne Januari, icke lämpligen
böra Riksdagen föreläggas.
Om den summa, som i arrende för dramatiska teatern kan erhållas,
får disponeras för drifvande af teaterverksamheten å den lyriska
scenen, skulle härigenom för denna scen beredas ett icke oväsentligt
bidrag; men då likväl detta bidrag icke lärer blifva tillräckligt att
jemte öfriga påräkneliga inkomster betäcka utgifterna, torde det vara
85
Sjuii(Sfi hufvudtitehi.
oundgängligt, att för uppehållande af teaterverksamheten under nu
ifrågavarande tid af Riksdagen äskas ett kreditiv, hvilket icke lärer
böra bestämmas till lägre belopp än 25,000 kronor.
Jag finner mig sålunda höra hemställa, att Eders Kongl. Maj:t
ville föreslå Riksdagen
att för reparation å stora teaterns hus, att utföras under innevarande
och nästkommande år, å extra stat för år 1888 bevilja ett
anslag å 28,820 kronor;
att medgifva, dels att de Kongl. teatrarnes verksamhet får, under
spelåret från och med den 1 Juli 1887 till den 1 Juli 1888, för statens
räkning fortgå vare sig å båda teatrarne eller allenast å stora teatern,
med rätt för Eders Kong], Maj:t att under nämnda spelår på arrende
upplåta dramatiska teatern med tillhörande materiel åt den eller de personer,
som kunna finnas hugade och skickliga att derstädes på ett konsten
värdigt sätt uppehålla den dramatiska verksamheten, med skyldighet för
upplåtelsetagaren att tidtals låta å stora teatern emot viss ersättning och
med rätt att dervid begagna denna teaters materiel uppföra större skådespel,
äfvensom på de vilkor i öfrigt, som Eders Kongl. Maj:t kan finna
skäligt bestämma, dels ock att den arrendesumma, som till följd af berörda
upplåtelse kan komma att tillflyta statsverket, må användas såsom
bidrag till uppehållande af den lyriska verksamheten å stora teatern;
äfvensom att för uppehållande af teaterverksamheten under spelåret
1887—1888, utöfver det å ordinarie stat uppförda anslag af 60,000
kronor, till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett kreditiv å 25,000
kronor, att användas endast i den mån anslaget å ordinarie stat. Eders
Kongl. Maj:ts enskilda bidrag till teatrarne samt teatrarnes ofri ga inkomster
icke förslå till bestridande af utgifterna för ifrågavarande
verksamhet.
Ersättning till en boställshafvare för deltagande i ett vattenafledningsföretag.
I nådig proposition den 18 sistlidne Mars har Eders Kongl. Maj:i
föreslagit Riksdagen, att förre Fanjunkaren Carl Ulrik Bergstedt, hvilken
såsom indelning innehaft 1 mantal Luggavi N:o 1 i Kräcklinge
socken och Hardemo härad af Örebro län och dervid för hemmanet
deltagit i ett vattenafledningsföretag samt bidragit till inlösande af
Vaholms qvarn, måtte beviljas dels under visst vilkor godtgörelse för
den jordförbättring, han genom deltagande i sänkningsföretaget beredt
bostället, med 3,360 kronor dels ock i lösen för hans andel i qvarnen
Bill. till Ri/csd. Prot. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd. 12
[19.]
Ersättning
till en boställshafvare
för deltagande
i ett vattenafledningsföretag.
86
Sjunde hufyudtiteln.
212 kronor 58 öre, eller tillhopa 3,572 kronor 58 öre. Under förutsättning
af Riksdagens bifall härtill, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1888 anvisa ett motsvarande belopp, som
för undvikande af öretal i riksstaten torde få utföras med 3,573 kronor.
Summan af de utaf mig tillstyrkta anslagen å extra stat för år
1888 utgör alltså 279,600 kronor.
Statsrådets öfrige ledamöter instämde i hvad
föredragande departementschefen sålunda hemstält och
föreslagit beträffande anslagen under sjunde hufvudtiteln;
och behagade Hans Maj:t Konungen dertill
lemna nådigt bifall.
Ex protocollo:
Axel Adelgren.
i
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG,, 1887.
Åttonde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
april 1887.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otteb,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld föredrog följande
ärenden rörande regleringen af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat samt
de till samma hufvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof, dervid
departementschefen, efter erinran att de förslag, han nu komme att
framlägga, i de flesta delar vore fullkomligt öfverensstämmande med
hvad han föreslagit till statsrådsprotokollet den 12 sistlidne januari och
som då åt Kongl. Maj:t godkändes, anhöll att vid de flesta anslagstitlarna
få upprepa hvad då anförts; hvarefter departementschefen yttrade,
beträffande
Sill. till Rilcsd. prof. 18S7. JB. 1 sand. 1 afd.
1
2
Åttonde hufvudtiteln.
[1.]
Prosttunna
tur Bo fursamling.
[2.]
Indelningsersättning
till professor
skytteanvs i
Upsala.
Ordinarie anslag:
Kleresistaten.
Hos Eders Kongl. Maj: t har kontraktsprosten i Askers kontrakt
af Örebro län, kyrkoherden C. W. Hedström anhållit, att, sedan den
till kontraktet hörande Bo församling, hvilken förut varit såsom annex
förenad med Svennevads församling, numera blifvit från sistnämnda
församling skild och bildade eget pastorat, anslag till lösen för prostetunna
för Bo församling måtte anvisas.
I anledning af denna ansökning, öfver hvilken Bo församling och
dess kyrkoherde, domkapitlet i Strengnäs och Eders Kongl. Majds befallningshafvande
i länet sig yttrat, hafva kammarkollegium och statskontoret
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och dervid, enär prosten
i Askers kontrakt, bestående af Askers, Lennäs, Stora Mellösa,
Norrbyås, Ekeby, Gellersta, Sköllersta, Svennevads och Bo, eller tillsammans
9 församlingar, enligt kronoräkenskaperna åtnjöte ersättningför
endast 8 tunnor kronotiondespanmål, samt värdet af en tunna sådan
spanmål, 2/3 råg och Ei korn, förvandlad till penningar på sätt nådiga
förordningen den 23 juli 1869 föreskrefve, utgjorde 13 kronor 61 öre,
hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig
framställning om erforderlig förhöjning af anslaget till kleresistaten.
I enlighet härmed tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att såsom årlig ersättning för prostetunna,
tillkonpmande kontraktsprosten i Askers kontrakt för Bo församling,
bevilja 13 kronor 61 öre och för sådant ändamål höja den under
kleresistaten uppförda anvisning i kontant, 10,805 kronor, till 10,819
kronor, eller med ett jemnadt belopp af 14 kronor.
Universiteten.
Sedan, på framställning af Eders Kongl. Maj:t till 1885 års Riksdag,
universiteten tillkommande ersättning för indelt ränta och kronotionde
bestämts till vissa årliga belopp, utgör det under universiteten
med titel »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar»
uppförda förslagsanslag numera blott 1,800 kronor, motsvarande
ersättning för spanmålsindelning till professor skytteanus vid universitetet
i Upsala.
Åttonde hufvudtiteln. 3
Från Upsala läns ränteri utbetalas nemligen årligen ersättning
efter medelmarkegångspris för ett jemlikt förordningen den 23 juli 1869
till statsverket indraget ränteanslag af 787 kubikfot 5 kannor spanmål,
hälften råg och hälften korn, hvilken räntespanmål varit anslagen till
professor skytteanus af hemman inom länet.
Sedan af upplysningar, meddelade från länets landskontor, inliemtats,
att nämnda ersättning under åren 1875—1884 i medeltal utgjort
1,784 kronor 47 öre årligen, och då ett utbyte af denna på medelmarkegång
beroende ersättning mot ett årligt, en gång för alla bestämdt
belopp borde lända till reda och enkelhet i liqviden mellan statsverket
och ersättningstagaren, anmodade jag i skrifvelse den 26 oktober 1885
kanslern för universitetet i Upsala att från vederbörande infordra yttrande,
huruvida något funnes att erinra mot ett sådant utbyte, dervid
det årliga anslaget, med hänsyn till ofvannämnda medelvärde, syntes
mig böra bestämmas till ett jemnadt belopp af 1,785 kronor. Med anledning
häraf bär kanslern öfverlemnat yttranden dels af nuvarande
innehafvare!! af skytteanska lärostolen, professorn Oscar Alin, som förmält
sig icke hafva något mot berörda förslag att erinra, dels ock af
f. d. statsrådet P. J. von Ehrenheim, hvilken å vårdarnes för den skytteanska
institutionen vägnar likaledes förklarat, att de icke hade något
att invända mot förslagets antagande.
På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit får jag i underdånighet
tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, med uteslutande ur riksstaten af omförmälda förslagsanslag å 1,800
kronor, bevilja såsom ersättning för spanmålsindelning, tillkommande
professor skytteanus, ett årligt belopp af 1,785 kronor.
Uti en af universitetskanslern öfverlemnad framställning angående [3.]
åtskilliga behof för universitetet i Lund har det större akademiska kon- Anatomiska
sistoriet derstädes, bland annat, förnyat en förut gjord anhållan om förhöjning
af årsanslaget till den anatomiska institutionen. Härom har
institutionens föreståndare anfört följande:
Behofvet af tillökning i anslaget vore till stor del framkalladt. af
de ökade utgifter, som numera jemlikt nådiga brefvet den 16 oktober
1885 drabbade institutionen för transport m. m. af lik, som tillfölle
anatomisalen. Genom detta bref hade nemligen, i anledning af underdåniga
besvär af eu kronofogde deröfver, att kanslern i likhet med
universitetets drätselnämnd vägrat låta utbetala vare sig ersättning för
skjutskostnad och traktamente åt fjerdingsmän, som på kronofogdens
befallning medföljt vid vissa liks forsling till närmaste jernvägsstation,
4
Åttonde hufvudtiteln.
hvarifrån liken vidare skulle försändas till Lund, eller för kostnad för
en likkista åt ett af liken, blifvit i nåder föreskrifvet, att enär kronofogden
för likens transporterande icke vidtagit andra eller kostsammare
åtgärder än som för transportens trygghet varit behöfliga, samt forslande
af lik för anatomiska behof icke kunde hänföras till åligganden, som
fjerdingsman utan särskild ersättning vore skyldig att fullgöra, skulle
de fordrade beloppen af universitetets medel utbetalas. Eftersom universitetet
icke egde några medel för betäckande af dessa utgifter, blefve
ställningen för institutionen ganska brydsam, så snart det oundvikliga
förhållandet inträffade, att anslaget vore förbrukadt före årets slut.
Af ifrågavarande anslag bestriddes, utom utgifterna för anskaffande
af lik och dessas begrafning, kostnaderna för renhållning, gas- och
vatten-förbrukning, bränsle, underhåll af förbrukningspersedlar och af
materiel, såsom bord, stolar, instrument och dylikt, hvartill komme inköp
af de kostsamma glaskärl och ställningar samt förvarings- och preparerings-vätskor,
som erfordrades för samlingarna. Att en verkligt
omtänksam och nästan småaktig sparsamhet med institutionens medel
blifvit iakttagen och fortfarande iakttoges, derom vittnade dess räkenskapers
särskilda poster. Det vore uppenbart, att den för eu institution
behöfliga tekniska och vetenskapliga utrustningen icke stode i direkt
förhållande till antalet af de studerande, som begagnade sig af densamma.
Att de nya anatomiska institutionerna i Stockholm och Upsala,
som vore försedda med nutidens alla hjelpmedel och beqvämligheter,
i vissa hänseenden, såsom beträffande upplysning, uppvärmning m. in.,
hade större driftkostnader än institutionen i Lund, som hade att utföra
samma arbete i trånga och tarfligt utrustade lokaler, måste visserligen
medgifvas. Ofriga driftkostnader stälde sig emellertid något så när lika.
Hvad utgifterna för liken (under senaste läsåret 58 till antalet) beträffade,
blefve desamma hädanefter i Lund betydliga, så snart man
hade förmånen af en någorlunda riklig tillförsel, ty liken utgjordes
till största delen af lik efter sjelfspillingar från skånska landsbygden,
under det att anatomisalarne i Stockholm och Upsala hufvudsakligen
finge sina dissektionsföremål från Stockholm. Årsanslaget för anatomiska
institutionen i Lund borde alltså rimligtvis icke mycket understiga
anslagen för de motsvarande institutionerna i Upsala och Stockholm.
— I Upsala utgjordes årsanslaget af 3,500 kronor jemte 13
famnar ved in natura, hvartill komme derstädes brukliga dissektionsafgifter.
Dessutom hade denna institution gång efter annan erhållit
extra anslag äfven från andra håll. Slutligen utginge årligen till
histologisk materiel ett belopp af 650 kronor, ehuru detta icke di
-
Åttonde hnfvudtiteln.
5
rekt vore synligt i utgiftsstaten. — I Stockholm hade utgifterna för den
anatomiska institutionen hittills bestridts från karolinska institutets
allmänna anslag. Då nu för densamma begärts ett särskilt årsanslag,
så vore icke afsedt att dermed betacka kostnaderna för bränsle, gas
och vatten m. in., Indika fortfarande skulle utgå ur det allmänna anslaget.
Äfven här erlades dissektionsafgifter, hvilka till största delen komme
institutionen till godo. — I Lund hade institutionen ett årsanslag af 1,800
kronor och emottogc från universitetets allmänna fonder årligen två
famnar ved till auditoriets eldning. Till histologiska institutionen utginge
sedan några år tillbaka från statsverket 750 kronor.
Med åberopande af den sålunda lemnade utredningen har konsistoriet
anhållit, att anslaget för ifrågavarande institution måtte varda
höjdt med 1,700 kronor, hvarigenom det komme att uppgå till 3,500
kronor. Och har kanslern härtill förordat bifall.
Då den begärda tillökningen synes mig vara af behofvet påkallad,
får jag i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Magt täcktes föreslå
Riksdagen att bevilja förhöjning i det årliga anslaget till materielen
vid den anatomiska institutionen i Lund från 1,800 kronor till 3,500
kronor, eller med 1,700 kronor.
Sedan föreståndaren för den nya fysiologiska institutionen i Lund [4.]
anmält, att denna institution icke kunde undvara biträde af en amanuens ?yswl°9uka
1 , . . lön* institutionen
och eu vaktmästare, har det akademiska konsistoriet anhållit om ut- i Lund.
verkande af härtill erforderliga anslag. Till arfvode åt amanuensen,
hvilken i afseende å bildning och föregående studier måste innehafva
de egenskaper, att han kan gå föreståndaren tillhanda vid förberedandet
och utförandet af föreläsnings- och andra experiment, begäres det för
amanuenser vid universitetet vanliga beloppet 500 kronor. För vaktmästaren,
som borde vara en i snickareslöjd någorlunda förfaren man
och som Unge en jemförelsevis trägen och ansvarsfull tjenstgöring, har
aflöningen ansetts böra upptagas till 600 kronor, hvilket belopp vaktmästarne
vid de flesta af universitetets öfriga institutioner redan åtnjuta.
Då, biträde af amanuens och vaktmästare måste för fysiologiska
institutionen vara nödigt, och mot de föreslagna aflöningsbeloppen anmärkning
icke synes kunna göras, får jag, i öfverensstämmelse med
hvad universitetskanslern jemväl tillstyrkt, i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att höja det ordinarie
anslaget till fysiologiska institutionen vid universitetet i Lund från
1,500 kronor till 2,600 kronor och således bevilja ytterligare 1,100
Åttonde liufvudtiteln.
6
kronor, deraf 500 kronor till arfvode åt en amanuens och 600 kronor
såsom arfvode åt eu vaktmästare.
[5.] Vidare har det akademiska konsistoriet i Lund förnyat en flera
Geologiska frånö''er förut framstäf begäran om anslag till arfvode åt en amanuens
i Lund. vid deri geologiska institutionen. Uti sin till konsistorium år 1885 ingifna
framställning rörande behofvet af detta anslag har institutionens
föreståndare lemnat följande utredning:
Allt sedan geologiska institutionen år 1867 utbröts från den zoologiska
och öfvertog de ej obetydliga samlingar af palmontologiskt och
delvis äfven geologiskt innehåll, som förut förvarats tillsammans med
de zoologiska samlingarna, hade förstnämnda institutions museum årligen
betydligt ökats dels genom inköp dels genom gåfvor, som från
mångahanda håll kommit detsamma till dol. För dessa ofta vidlyftiga
samlingars ordnande och etiketterande hade vid museet endast funnits
en person, nemligen föreståndaren; och som denne omöjligen kunnat
medhinna detta arbete, hade han för det nödvändigaste måst söka hjelp
hos för saken intresserade studerande, som frivilligt och utan ersättning
dervid biträdt. Sedan 1873 hade visserligen vid institutionen funnits
anstäld en extra ordinarie amanuens. Men som denne ej åtnjutit
något arfvode, hade af honom knappast kunnat begäras annat arbete
än sådant, som varit honom af någon nytta i och för hans studier,
under det att föreståndaren måst använda så mycket han kunnat af sin
egen tid åt det mera mekaniska arbetet. Om derför museets samlingar
ingalunda befunnes ordnade på det sätt, som önskvärdt vore, så härrörde
detta visserligen i betydlig mån af det otillräckliga utrymme,
hvaröfver museet disponerade. Men en i hög grad dertill bidragande
omständighet vore äfven, att arbetskrafterna vid museet vore för ringa.
Denna olägenhet, som blifvit allt mera känbar ju mera samlingarna
ökats, skulle väsentligen minskas om en ordinarie amanuens blefve vid
institutionen anstäld.
Med anledning af berörda, utaf universitetskanslern jemväl förordade
anhållan tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
göra framställning om beviljande af ett årligt anslag af 500
kronor till arfvode åt eu amanuens vid geologiska institutionen i Lund,
hvarigenom det ordinarie anslaget till institutionen komme att ökas från
1,000 kronor till 1,500 kronor.
[6.] 1 en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift har bibliotekarien vid
biblioteket 7 11 n1''versitetsbiblioteket i Lund Elof Tegnér gjort framställning, bland
Lund.
Åttonde liufvudtiteln.
7
annat, om förhöjning i clet för nämnda bibliotek uppförda anslag till
materielen och dervid anfört följande:
Anslaget vore i staten för universitetet upptaget till 16,100 kronor.
Detta belopp torde väl egentligen vara afsedt att bestrida utgifter för
böckers inköp och bindning samt för smärre expenser, såsom skrifmaterialier,
fraktkostnader m. m. I brist på andra tillgångar hade emellertid
detta anslag, som i och för sig vore otillräckligt, måst anlitas
äfven för större utgifter af annat slag. En sådan utgift vore kostnaden
för inlösen, till ett årligt belopp af 750 krono]'', af ett antal exemplar
af Lunds universitets årsskrift, hvilka exemplar användes till bytesmedel
med främmande universitet. Sedan äldre tider hade denna lösesumma,
bestämd genom öfverenskommelse med årsskriftens bestyrelse, ingått i
årsskriftens budget; och utan detta bidrag torde universitetets nämnda
vetenskapliga organ icke kunna utgifvas till samma omfattning som hittills.
Då årsskriftens användande såsom bytesmedel skedde för hela universitetets
räkning, syntes det obilligt, att bland dess institutioner biblioteket
ensamt skulle vidkännas kostnad för årsskriftens publicering. I Upsala
funnes ingen dylik för universitetsbiblioteket betungande öfverenskommelse.
En annan ännu större utgiftspost vore kostnaden för biblioteksbj^ggnadens
uppvärmning, värmeledningens underhåll, eldarens aflöning m. m.
Denna kostnad, hvilken, enligt hvad erfarenheten visat, icke torde komma
att understiga 1,200 kronor årligen, hade hittills utgått ur anslaget till
materielen. Äfven i detta afseende befunne sig universitetsbiblioteket i
Upsala i eu lyckligare ställning. I 1885 års stat vore för detta bibliotek
uppfördt ett anslag af 1,500 kronor till bränsle och maskinistaflöning;
och redan förut hade ett motsvarande belopp utgått ur reservfonden,
hvarjemte biblioteket af ålder erhölle tio famnar ved in natura — allt
förmåner, som biblioteket i Lund saknat och saknade. Årsanslaget
måste starkt anlitas för böckers inbindning, hvilken vant mycket försummad,
samt för prenumeration å vetenskapliga tidskrifter. Af de
anslagna 16,100 kronor åtginge för dessa ändamål omkring 11,000 kronor
årligen. Då härtill lades de nyssnämnda beloppen, uppgående till nära
2,000 kronor, vore återstoden uppenbart alldeles otillräcklig för inköp
af ny utkommande icke-periodisk litteratur, komplettering af äldre bristfälliga
arbeten samt bestridande af tillfälliga utgifter.
På dessa grunder har bibliotekarien anhållit, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes anvisa medel till bestridande, utan att bibliotekets anslag
behöfde dermed betungas, af ofvan omförmälda kostnader för bibliotekets
uppvärmning och för inlösen af Lunds universitets årsskrift, till ett
[7-]
Anslag till
anatomiska,
institutionen
och kirurgiska
kliniken samt
förhöjning af
det allmänna
materialanslaget.
8 Åttonde hufvudtiteln.
sammanlagdt belopp af 2,000 kronor årligen, att utgå intill dess bibliotekets
anslag till materielen kunde varda höjdt med motsvarande belopp.
Till denna framställning har så väl det akademiska konsistoriet som
universitetskanslern uti afgifna utlåtanden tillstyrkt nådigt bifall.
De två utgiftsposter, hvilka i bibliotekariens framställning omnämnas,
taga i anspråk så stor del af det knappa biblioteksanslaget, att
detsamma derigenom uppenbarligen blir för sitt egentliga ändamål otillräckligt.
Det synes mig emellertid mindre lämpligt att för dess fyllande
å universitetets stat uppföra ett särskildt anslag. Ändamålet vinnes
enklare och lika väl, om, såsom bibliotekarien äfven antydt såsom en
framtidsönskan, bibliotekets materialanslag höjes med motsvarande belopp,
på det att ofvan omförmälda utgifter må kunna bestridas af detta anslag
utan att göra intrång på det belopp, som är beräknad t förde behöfliga
bokinköpen. Jag anser mig derför böra tillstyrka, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja förhöjning i bibliotekets årsanslag
till materielen med 2,000 kronor.
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Uti två till universitetskanslern ingifna skrivelser, hvilka af
kanslern jemte eget utlåtande till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnats, har
lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet gjort framställningar,
bland annat, om särskilda anslag till materiel för den anatomiska
institutionen och den kirurgiska kliniken, om förhöjning af
institutets så kallade allmänna materialanslag samt om betäckande af
en brist i sistnämnda anslag för åren 188G och 1887. Då dessa anslagsposter
äro nära beroende af hvarandra, torde berörda framställningar
lämpligen böra behandlas i ett sammanhang.
Beträffande den anatomiska institutionen har lärarekollegiet andragit
följande: kostnaderna för denna institutions materiela behof hade oafbrutet
ökats, hufvudsakligen i följd deraf att, för beredande af större
tillgång på lik, sådana under de sista åren anskaffats äfven från långt
bort belägna fängelser. År 1885 uppgingo utgifterna till 1,939 kronor
40 öre utom kostnaden för gas och vatten. Tillgången på det allmänna
anslaget medgaf då icke heller inköp af nödigt glas för museum. Läroverkets
fortgående utveckling och särskildt de numera fördelaktiga lokala
anordningarna å den anatomiska institutionen, hvilka lemnade de studerande
rikligare tillfällen än förut att tillgodogöra sig dissektionsmaterialet,
komme otvifvelaktigt att påkalla ytterligare ökning af detta ma
-
Åttonde hufvudtiteln. 9
terial och deraf härrörande stegring i kostnaden för så väl anskaffning
och transport af lik som förbrukningsartiklar vid sjelfva undervisningen.
För den patologiskt-anatomiska institutionen utginge materialanslag med
2,500 kronor för år, och lägre än till detta belopp torde icke de årliga
kostnaderna för den normalanatomiska institutionens materiela behof
kunna beräknas.
Hittills hade sistnämnda institution för dessa behof varit hänvisad
till institutets s. k. allmänna materialanslag. Häraf förorsakade påkänningar
å detta anslag jemte den mängd andra behof, som i mån af
läroverkets utveckling måst af anslaget tillgodoses, hade gjort detsamma
så otillräckligt, att vid 1885 års slut derå uppstått en betydlig brist.
Det vore ock utom allt tvifvel, att dylika brister fortfarande skulle
uppstå, om icke antingen anslaget höjdes med ett belopp, svarande
mot den anatomiska institutionens ofvan beräknade årliga materialkostnader,
eller ock ett särskildt anslag af samma storlek anvisades för
tillgodoseendet af denna institutions behof. Vid valet emellan dessa
alternativ syntes företräde obetingadt böra lemnas det sistnämnda.
Utom det att i allmänhet det torde vara lämpligare att, der så ske
kunde, för hvarje särskildt ändamål bestämdes ett visst för behofvet
begränsadt anslag, än att en rund större summa anvisades för en mängd
olikartade ändamål, kunde en institutions utgifter mera planmessigt
regleras, om tillgångarne vore på förhand bestämda.
På grund häraf tiar lärarekollegiet anhållit om utverkande af ett
årligt anslag å 2,500 kronor, afsedt särskildt för den anatomiska institutionens
materiela behof.
Angående den kirurgiska kliniken har anförts: att den mångsidiga
och hastiga utveckling, som den praktiska kirurgien på senare tider
vunnit i afseende på så väl undersöknings- som behandlings-metoder,
medfört behofvet af flera, mer eller mindre kostbara instrument och
apparater; att en tidsenlig undervisning i kirurgi numera icke vore
möjlig utan att lärarne hade tillgång till erforderlig materiel utredning,
omfattande de vigtigaste för öfningar och demonstrationer nödvändiga
modeller af hithörande föremål; att institutet väl egde en ej obetydlig
samling kirurgiska instrument och bandager, som vore användbar för
undervisningen i den äldre kirurgiens historia, hvilken samling till största
delen sammanbragts genom skänker från skilda håll; men att bristande
tillgångar hindrat att genom inköp fullständiga densamma, hvarigenom
samlingen stannat långt efter vår tids fordringar; att sålunda för undervisningen
i den nyare kirurgiens instrument- och bandage-lära funnes
högst få, i vissa grenar inga modeller att tillgå; att institutet saknade
Bill. till Tiiksd. prat. 1887. B. 1 sand. 1 afd. 2
10
Åttonde liufviultitelii.
medel till sitt förfogande för fyllande af detta behof, hvilket lärarne
sökt att i någon mån afhjelpa dels genom användandet af egna instrument
dels genom inköp för serafimerlasarettets räkning af ett och annat
mindre dyrbart sådant; att erfarenheten emellertid visat, att det icke
varit möjligt härigenom fylla denna brist på ett för undervisningen
tillfredsställande sätt, enär för denna fordrades mera af ifrågavarande
utrustning, än som den enskilde läkaren hade af nöden eller lasarettet
såsom sjukvårdsanstalt behöfde; samt att en icke ringa del af dylika
instrument och apparater, hvilka hvar och en af de studerande skulle
lära sig handtera och använda, vore att anse såsom förbrukningspersedlar,
hvilka efter längre eller kortare tid måste såsom utslitna kasseras och
ersättas af nya, ofta förbättrade och derigenom ej sällan dyrare.
Med åberopande häraf har lärarekollegiet anhållit om ett årligt
anslag af 500 kronor till anskaffande och underhåll af materiel för
undervisning i praktisk kirurgi.
Vidkommande institutets allmänna materialanslag har lärarekollegiet
först meddelat följande öfversigt af förhållandena med afseende å institutets
materiela behof och derför beviljade anslag under tiden efter år
1863. Före denna tid voro ifrågavarande behof icke större, än att de
samtliga kunde bestridas af ett anslag uppgående i rundt tal till 4,800
kronor. Vid 1863 års Riksdag höjdes anslaget till 5,600 kronor. År
1868 beviljades med särskild hänsyn till de ökade utgifter, som förorsakades
af den då nyuppförda byggnaden för patologiskt-anatomiska och
kemiska institutionerna, en tillökning i detta anslag af 1,551 kronor.
Slutligen blef samma anslag år 1874 höjdt till sitt nuvarande belopp,
eller 10,000 kronor. Såsom ofvan antydts, bestriddes till en början af
detta anslag jemväl alla materialomkostnader för de särskilda institutionerna
vid läroverket. Dessa institutioners utveckling och nödvändigheten
att åt deras verksamhet gifva större omfång och mångsidighet
gjorde emellertid, att åt den ena efter den andra bereddes särskilda
anslag. Så anvisades åren 1870 och 1872 till patologiskt-anatomiska
institutionen tillsammans 2,500 kronor årligen. Likaledes beviljades
årliga anslag: 1876 för fysiologiska institutionen med 1,500 kronor,
1879 för histologiska institutionen med 1,000 kronor, 1881 för kemiska
institutionen med 1,500 kronor och för medicinska kliniken med 500
kronor samt 1886 för hygieniska institutionen med 500 kronor. I syfte
att frigöra det allmänna materialanslaget från de betungande och oundvikliga
utgifter, som drabbade detsamma för anatomiska institutionen,
och för att bereda tillfälle så väl åt denna som åt kirurgiska kliniken
att på vederbörligt sätt tillgodose sina materiela behof, hade lärare
-
Åttonde hufvudtiteln.
11
kollegiet nu begärt särskilda anslag för dessa institutioner. Om sådana
anslag blefve beviljade, komme det allmänna materialanslaget för framtiden
icke att belastas med utgifter för andra institutioner än de rättsmedicinska
och farmakologiska afdelningarna samt en del kliniker, å
hvilka senare de materiela omkostnaderna för undervisningen blefve
både sällsynta och af relativt ringa betydelse. Af nyss nämnda institutioner
vore särskilt den rättsmedicinska i behof af penningunderstöd.
Institutionens nuvarande föreståndare hade ock framhållit dels den känbara
bristen på flerahanda nödvändiga förbrukningsartiklar och dels
saknaden af erforderliga instrument och apparater. Äfven den farmakologiska
institutionen vore, i följd af den möjlighet, som nu erbjöde sig
att tillgodogöra de rikhaltiga samlingar densamma egde och som hittills
af brist på utrymme måst magasineras, i behof af högre anslag än
hittills. Men huru önskvärdt det än kunde vara, att dessa institutioner
erliölle sina särskilda anslag, ville lärarekollegiet icke sätta sådant i
fråga, innan ytterligare erfarenhet vunnits rörande storleken af de här
förefintliga behofven, utan torde dessa institutioner tills vidare få åtnöjas
med hvad som kunde dem bestås från det allmänna materialanslaget.
Lärarekollegiet har vidare, med ledning af ett upprättadt och
framställningen bifogadt sammandrag af institutets utgifter under åren
1881—1885 samt en del af 1886, sökt lemna en, så vidt sig göra läte,
fullständig utredning om det minsta belopp, hvartill det allmänna materialanslaget
måste uppgå för de nödvändigaste behofvens fyllande.
För åstadkommande af större öfverskådlighet hafva härvid de olika
utgifterna blifvit sammanförda till följande hufvudgrupper:
l:o. De institutioner, för livilka icke särskilda anslag ännu ifrågasatts:
Med hänseende särskilt till hvad ofvan anförts rörande de rättsmedicinska
och farmakologiska institutionerna torde de sammanlagda
årliga omkostnaderna för dessa samt för de ofvanberörda klinikerna
icke kunna beräknas lägre än till 1,000 kronor.
2:o. Uppvärmning och ventilering:
Kostnaderna för anskaffande af bränsle hade under åren 1881—1885
vexlat mellan 2,390 kronor och 3,870 kronor. Under år 1885 inköptes
för institutet 98 famnar barrved och 25 famnar björkved samt 714 tunnor
stenkol och koks. Under år 1886 hade anskaffats 1201/s famnar barrved
och 27 famnar björkved samt beräknades behofvet af stenkol och koks till
2,100 tunnor. Denna ofantliga stegring i förbrukningen af kol berodde icke
blott derpå, att undervisningslokalernas storlek vid institutet genom den
12
Åttonde hufvudtiteln.
nya byggnadens tillkomst flerdubblats, utan äfven derpå, att för uppvärmningen
och ventileringen af denna byggnad de härför afsedda apparater
måste hållas i oafbruten verksamhet från bittida på morgonen till sent
på aftonen, hvarjemte den starka luftvexlingen, som vore så nödvändig
särskildt på anatomisalarne, i högst väsendtlig mån bidroge att öka
bränsleåtgången. Enligt beräkningen skulle kostnaderna under denna
hufvudrubrik år 1886 komma att uppgå till 5,359 kronor 85 öre. Då
emellertid vedprisen under detta år måste betraktas såsom ovanligt låga,
och stor sannolikhet förefunnes, att i eu ganska nära liggande framtid
stegring i dessa pris komme att inträffa, kunde de årliga utgifterna
under denna rubrik icke beräknas lägre än till 6,000 kronor.
3:o. Gasförbrukning:
Inom institutet användes gas dels till belysning, dels till drifvande
af den motor, som erfordrades för den elektriska belysningen å de
fysiologiska och histologiska institutionerna, samt dels i stor omfattning
såsom brännmaterial vid laboratorierna. Det läge alltså i sakens natur,
att den betydande lokala utvidgningen vid institutet måst framkalla en
betydligt ökad gasförbrukning. Åtgången af gas, som för hela år 1885
utgjorde 7,883 kubikmeter, deraf 6,065 för belysning och 1,818 folkökning,
hade under 1886 års förra hälft uppgått till 6,702 kubikmeter.
Kostnaden för gas, som under åren 1881—1885 vexla! mellan 1,312 och
1,700 kronor och år 1885 utgjorde 1,508 kronor, hade under 1886 års
förra hälft uppgått till 1,275 kronor 15 öre och komme enligt all
sannolikhet att innan årets slut uppgå till omkring 2,500 kronor; och
torde den framtida årliga utgiften å samma post icke kunna beräknas
lägre än till samma belopp, eller 2,500 kronor.
4:o. Vatten/Örbrukving:
I än högre grad än å någon af de båda närmast föregående
posterna hade stegring inträffat å den nu ifrågavarande. Utgifterna
för vattenförbrukning, som under åren 1881—1885 vexlat mellan 197
och 237 kronor, hade under 1886 års tre första qvartal uppgått till 774
kronor 15 öre och komme enligt all sannolikhet att vid årets slut
uppgå till 1,048 kronor 15 öre. Det läge för öppen dag, att en del af
de undersökningar och arbeten, som utfördes vid institutet, påkallade
en ständig och ytterst riklig tillgång på vatten. Särskildt vore detta
fallet med de arbeten, som utfördes å anatomisalarne, den patologisktanatomiska,
den rättsmedicinska och den kemiska institutionen. Hittills
hade vattenförbrukningsafgiften vid institutet likasom vid andra bygg
-
Åttonde hufvudtiteln.
13
nader i hufvudstaden erlagts i förhållande till antalet rum i byggnaderna,
oberoende af den qvantitet vatten som förbrukats. För att utöfva en
kontroll öfver den vattenkonsumtion, som egde rum å institutionerna,
hade vattenledningsstyrelsen nyligen låtit uppsätta vattenförbrukningsmätare,
och hade på förfrågan upplysts, att afsigten härmed vore att
för framtiden taxera institutet för den förbrukade vattenqvantiteten i
stället för såsom hittills efter rumantalet. Den redan vunna erfarenheten
visade, att en dylik taxering blefve icke obetydligt kostbarare för
institutet än den tillförne använda. Institutets förvaltningsnämnd hade
visserligen träd! i underhandling med vederbörande för träffande af
öfverenskommelse om erhållande för institutet af så förmånliga vilkor
som möjligt härutinnan. Men då i allt fall icke någon synnerlig besparing
härigenom torde vara att vinna, och då det vore hardt nära
omöjligt att vid de omförmälda arbetena vid institutet i någon mån
begränsa vattenförbrukningen, ansåge lärarekollegiet den årliga utgiften
å denna post böra beräknas till 1,000 kronor.
5:o. Renhållning och hvad dermed eger sammanhang:
Att, med den betydande omfattning institutets byggnader och tomt
egde, utgifterna icke blott för renhållningen inom hus utan äfven förgårdens
och gatans skötsel, gräsplanernas och parkens vård, gångarnes
grusning, snöskottning och snökörning, bortskaffande af sopor och afskräde
in. m. skulle blifva ganska betydande, kunde icke väcka förundran.
Enligt redogörelsen hade kostnaderna under denna post vexlat
mellan 459 kronor 33 öre och 927 kronor 25 öre. Då utgifterna för
ifrågavarande ändamål i medeltal kunde antagas blifva temligen oförändrade,
ansåges det årliga utgiftsbeloppet å denna post böra upptagas
till 600 kronor.
6:o. Underhåll och hvad dermed eger sammanhang:
Utgifterna å denna post — omfattande lagningar och mindre,
tillfälliga reparationer, anskaffande af en och annan nödvändig möbel
och inventariipersedel, brandförsäkringsafgift, sotningsafgift m. m. —
hade under åren 1881—1885 vexlat mellan 79 kronor 69 öre och 582
kronor 19 öre. Iiit hänförliga utgifter, hvilka i anseende till lokalernas
samt inventariernas och möblernas betydande tillökning snarare måste
ökas än minskas, och till hvilka årsafgiften för den vid institutet införda
telefonledningen, uppgående till 250 kronor, också lämpligen torde
kunna hänföras, syntes icke böra beräknas lägre än till ett årligt belopp
af 800 kronor.
14
Åttonde hufvudtiteln.
7:o. Boktryck och skrifmaterialier:
Med den utvidgning, som lärarekollegiet numera erhållit i följd
deraf, att samtlige professorer vid institutet finge deltaga i afgörandet
af alla läroverkets angelägenheter, blefve det ej sällan nödvändigt, att,
innan mera omfattande förslag förelädes till behandling i lärarekollegiet,
dessa mångdubblades vare sig genom vanligt tryck eller öfvertryck.
Kostnaderna härför vore icke obetydliga, och då härtill komme utgifterna
för annonser om lediga tjenster, tryckning af formulär af flerahanda
slag, läseschemata m. m., torde de årliga utgifterna under denna
post icke böra upptagas lägre än till 500 kronor.
8:o. Tillfällig uppassning o. cl.:
Då vid institutet icke funnes att tillgå andra vaktbetjente med aflöning
å stat än de, som hade anställning vid vissa af institutets särskilda
afdelningar, och desse betjente i allmänhet vore af sin verksamhet
fullt upptagna, måste medel finnas att tillgå för erhållande af äfven
i öfrigt erforderligt vaktmästarebiträde. Sådant biträde vore nödvändigt
vid lärarekollegiets och förvaltningsnämndens sammanträden, för kringbärande
af kallelser till sammanträden m. m. Portvakt vid institutet
kunde ej undvaras. Vid föreläsningarna å de institutioner, som saknade
vaktmästare, måste uppassning af tillfälliga biträden bestridas. För
eldningen af varmluftsapparater i byggnaden för de patologiska och
kemiska institutionerna hade under denna post utgått 500 kronor årligen,
och för aflönande af ett biträde åt eldaren i nya byggnaden hade, på
det denna eldare måtte få ledighet åtminstone under måltidsstunderna,
måst anslås ett belopp af 180 kronor efter år räknadt. Kostnaderna
under denna post, hvilka under åren 1881—1885 vexlat mellan 834
kronor 42 öre och 868 kronor 02 öre, beräknades under år 1886 komma
att uppgå till 1,049 kronor. Då någon nedsättning i de i sjelfva verket
obetydliga arfvoden och gratifikationer, som sålunda lemnades för dessa
mångahanda bestyr, ej vore möjlig, torde de årliga utgifterna under
denna post icke kunna beräknas lägre än till 1,000 kronor.
9:o. Biblioteket:
Under åren 1882—1885 hade kostnaderna härför vexlat mellan
1,688 kronor 91 öre och 2,065 kronor 92 öre. Den för år 1881 i redogörelsen
upptagna låga siffra, 40 kronor 59 öre, berodde derpå att, med
hänseende till materialanslagets otillräcklighet, den öfriga kostnaden
för bokinköpen detta år, 1,073 kronor 73 öre, betäckts genom enskilda
Åttonde hufVudtiteln. 15
medel. Med synnerlig svårighet hade emellertid kostnaderna för bokinköpen
under dessa år kunnat begränsas till ofvan angifna belopp,
och sådant hade icke skett utan verkligt men för institutets bibliotek.
Detta, hvilket vore det enda som i större omfattning representerade
den medicinska litteraturen i hufvudstaden, borde otvifvelaktigt vara
försedt med åtminstone de mera betydelsefulla arbeten, som i vår tid
utkomme så väl i medicinens specialgrenar som i medicinen i allmänhet.
Den lifliga och storartade verksamhet, som på den medicinska
litteraturens område egde rum, och de ofta höga pris, som denna litteraturs
alster betingade, hade föranleda att denna nödtvungna begränsning
af utgifterna stält biblioteket i flera hänseenden efter sin tid.
Särskilt kunde framhållas de olägenheter, som vore eu följd deraf, att
tillgångar^ icke medgifvit komplettering af här och hvar i bokförrådet
befintliga defekta arbeten, samt deraf, att tillgång på nutidens rikhaltiga
och betydelsefulla tidskriftslitteratur endast ofullständigt kunde beredas.
För att biblioteket på ett om än ganska anspråkslöst sätt måtte kunna
fylla sin uppgift, ansåge lärarekollegiet de årliga kostnaderna å denna
post icke kunna nedbringas under 2,500 kronor.
Häraf framginge, att, äfven om de af institutet begärda särskilda
anslag till anatomiska institutionen och kirurgiska kliniken anvisades,
och all möjlig begränsning af utgifterna under hvar och eu af ofvan
upptagna hufvudrubriker åstadkommes, den årliga kostnaden för institutets
under dessa rubriker omförmälda materiela behof måste uppgå
till 15,900 kronor och således med 5,900 kronor öfverstiga det nuvarande
anslaget. På grund häraf har lärarekollegiet anhållit, att nådig proposition
måtte till Riksdagen aflåtas om beviljande från och med år
1888 yxf en årlig förhöjning med 5,900 kronor i institutets nuvarande
materialanslag.
Men på samma gång lärarekollegiet hoppades, att en sådan framställning
skulle vinna bifall, och att derigenom institutets framtida ekonomiska
ställning blefve betryggad, kunde lärarekollegiet icke utan synnerlig
oro motse de svårigheter, som mötte för att få institutets ekonomiska
förhållanden reglerade under åren 1886 och 1887. På sätt af
den bilagda redogörelsen framginge, komme redan vid 1886 års slut
att å allmänna materialanslaget uppstå eu brist, som lärarekollegiet
beräknade till öfver 8,000 kronor. Bristens storlek funne sin förklaring
redan deraf att, då utgifterna år 1883 — det sista då anslaget räckte
för sitt ändamål — utgjorde å posterna ved 2,765 kronor, gas 1,316
kronor 70 öre, vatten 227 kronor och biblioteket 1,810 kronor, hade
utgifterna å samma poster år 1886 uppgått till respektive 5,359 kronor
16 Åttonde hufvudtiteln.
85 öre, 2,500 kronor 15 öre, 1,048 kronor 15 öre och 2,071 kronor 15
öre, hvilket innebure en tillökning ensamt å dessa poster af 4,860 kronor
60 öre. Enär ej'' heller under år 1887 något särskildt anslag för den
anatomiska institutionens behof vore att påräkna, och någon inskränkning
i utgifterna under den närmaste tiden icke torde vara möjlig, uppstode
vid detta års slut likaledes eu brist uppgående till ungefärligen
enahanda belopp. Då emellertid dessa medel vore oundgängligen nödvändiga
för uppehållandet af institutets verksamhet, har lärarekollegiet
hemstält, att åtgärder måtte vidtagas, på det att institutet måtte för
hvardera af åren 1886 och 1887 erhålla ett tilläggsanslag för sina
materiel behof af 8,000 kronor.
Samtliga dessa framställningar har kanslern till bifall förordat.
I skrifvelse den 26 februari 1887 har emellertid institutets rektor,
professorn Axel Key, hos mig anmält, att i det ofvan nämnda sammandraget
af institutets utgifter kommit att såsom utgift för år 1886 upptagas
en post å 2,350 kronor 76 öre, hvarmed utgifterna för år 1885,
på grund af materialanslagets otillräcklighet, öfverstigit inkomsterna för
år 1885. Nämnda post, som inbalanserats i 1886 års räkenskaper såsom
skuld från föregående år och blifvit genom erhållet särskildt anslag betäckt,
hade, då den icke afsåg materialomkostnader för år 1886, bort
fråndraga^ den beräknade bristen, hvilken rätteligen skulle upptagits
till 6,121 kronor 17 öre. Det tilläggsanslag, som för hvardera af åren
1886 och 1887 erfordrades, hade fördenskull bort beräknas till 6,000
kronor i stället för af lärarekollegiet förut uppgifne 8,000 kronor. Derjemte
har institutets rektor särskildt framhållit, att nämnda rättelse ej
utöfvade något inflytande på de beräkningar, som gjorts i fråga om
institutets behof af ökadt anslag på ordinarie stat.
Enligt hvad jag numera inhemtat hafva i fråga om ofvannämnda
för år 1886 approximativt beräknade poster utgifterna för år 1886 i verkligheten
uppgått till följande belopp, nemligen: för uppvärmning och ventilering
5,468 kronor 4 öre, gasförbrukning 2,614 kronor 75 öre, vattenförbrukning
958 kronor 3 öre samt tillfällig uppassning o. d. 920 kronor.
Af hvad i ämnet blifvit anfördt och utredt torde vara ådagalagdt,
att förhöjning af institutets anslag till materiel är alldeles nödvändig.
I likhet med lärarekollegiet anser jag lämpligast, att särskilda
anslag bestämmas för anatomiska institutionen och kirurgiska kliniken.
Då emellertid utgifterna för den förra, enligt den lemnade redogörelsen,
under de senaste sex åren i medeltal ej öfverstigit 2,000 kronor, bör
anslaget för densamma kunna inskränkas till detta belopp. På grund
häraf får jag — under anhållan att längre fram, vid redogörelse för
Åttonde liufvudtiteln.
17
de å extra stat erforderliga anslag, få återkomma till frågan om betäckande
af bristen i institutets anslag för åren 1886 och 1887 — nu
i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
göra framställning om beviljande för karolinska institutet af årliga anslag
till materielen vid anatomiska institutionen med 2,000 kronor och
vid kirurgiska kliniken med 500 kronor äfvensom förhöjning med 5,900
kronor i årliga beloppet af institutets så kallade allmänna materialanslag;
kommande härigenom det nuvarande anslaget till institutet, 134,950
kronor, att ökas med 8,400 kronor till 143,350 kronor.
Allmänna läroverken.
Hos Eders Kongl. Maj:t har lärarekollegiet vid allmänna läroverket
i Östersund i underdånighet anhållit, att i anseende till olägenheter,
som uppstode derigenom att i de åt rektor, två lektorer och två adjunkter
vid läroverket anslagna löner inginge tillsammans 265 kubikfot korn,
utgörande årliga arrendet för förra rektors- och kollegaboställena Stocke
n:r 2 om l*/i3 mantal i Frösö socken af Jemtlands län, kronan måtte
öfvertaga den ifrågavarande arrendespanmålen och vederbörande lärare
i stället få uppbära sina löner till hela beloppet i penningar enligt
gällande aflöningsstat. Till stöd för ansökningen har hufvudsakligen
andragits, att de lärare, i hvilkas löner spanmålen inginge, lede en icke
obetydlig förlust genom att uppbära densamma i stället för deremot
beräknadt belopp å stat, enär spanmål numera mycket fallit i pris;
samt att den kontanta delen af lärarnes aflöning utfölle hvar tredje
månad under löpande året, hvaremot spanmålslöntagarne måste vänta
till slutet af februari månad påföljande år, innan den arrendespanmål,
som inginge i det föregående årets aflöning, finge uppbäras, hvarefter
ännu någon tid åtginge, innan spanmålen kunde på antagliga vilkor
försäljas.
Öfver denna ansökning har infordradt utlåtande afgifvits af kammarkollegium
och statskontoret, dervid dessa myndigheter anfört: att
nämnda hemman, som i jordeboken upptoges under rubriken: kronohemman
under allmän disposition, blifvit, på grund af Kongl. Maj:ts
resolution den 3 april 1674 angående upprättande af Frösö skola och
der anstälde lärares förseende med beliöfliga boställen och genom den
27 november 1680 faststäld afhandling med kyrkoherden i Offerdal,
prosten Z. Plantin, som då egde hemmanet, emot vederlag af kronojord
inom Offerdals socken tillbytt kronan och underlagdt förenämnda
skola såsom boställe åt lärarne derstädes, af hvilka rektor då innehade
hälften af hemmanet och skolans tre kolleger hvar sin lika stora del af
Bih. till Riksd. prof. 1887. B. 1 smil. 1 afd. 3
[8.]
Angående er*
sättning för
afkomst af
hemmanet
Stocke n:o 2.
18
Åttonde liufvudtiteln.
den andra hälften; att, sedan till följd af nådiga brefvet den 20
maj 1846 Frösö skola förflyttats till staden Östersund, hvarest ett nytt
elementarläroverk inrättats, hemmanet Stocke, jemlikt nyssnämnda nådiga
bref och senast den 17 juni 1881 meddelad föreskrift, vore i sin
helhet utarrenderadt intill den 1 maj 1902 mot årligt arrende af 265
kubikfot korn; att hemmanets afkastning vore, i enlighet med de alltsedan
år 1858 vid upprättandet af staten för Östersunds allmänna läroverk
följda grunder, sålunda fördelad, att deraf utginge till:
rektor ................................................ 109 kubikfot 1 kanna
en lektor .......................................... 72 » 8 kannor
en d:o .......................................... 27 » 7 »
en adjunkt ....................................... 27 » 7 »
en d:o ...................................... 27 » 7 »
summa 265 kubikfot;
att denna spanmål vore inräknad i rektors och öfriga lärares löner
med ett efter 2 kronor 10 öre beräknadt värde för kubikfoten; att
Eders Kongl. Maj:t i sammanhang med det den 17 juni 1881 meddelade
beslutet om hemmanets utarrendering anbefalt domkapitlet i Hernösand
att från rektor och lärare infordra yttrande, huruvida från deras
sida hinder mötte för hemmanets indragning till statsverket mot det
att såsom ersättning för afkastningen deraf åt dem hvardera ansloges
de penningbelopp, hvartill enligt läroverkets stat berörda afkastning
blifvit beräknad; samt att, sedan yttranden i detta hänseende afgifvits
af rektorn A. Sundberg, lektorerne L. O. Hammargren och J. E. Dalén
samt adjunkterne N. D. Augustin och N. M. Jonsson, Eders Kongl.
Maj:t enligt nådigt bref den 7 oktober 1881 förklarat ärendet för det
dåvarande icke till annan åtgärd föranleda, än att domkapitlet anbefaldes
att i de fullmagter, som derefter utfärdades för lärare vid Östersunds
läroverk, tills vidare införa det vilkor, att den utnämnde skulle
vara skyldig att underkasta sig den förändring i löneförmåner, som
kunde blifva en följd af ofvannämnda hemmans indragning till statsverket.
Under åberopande af hvad sålunda förekommit och de i ansökningen
angifna skäl, hafva kammarkollegium och statskontoret, jemte
upplysning tillika att 1884 och 1885 årens markegångspris å korn inom
Jemtlands markegångsdistrikt utgjorde, det förra 1 krona 61 öre och
det senare 86 öre för kubikfoten, förordat ansökningen samt hemstält:
att Eders Kongl. Maj:t täcktes förordna, att hemmanet Stocke måtte
till statsverket indragas och arrendet förklaras böra ingå bland statsverkets
inkomster »arrendemedel»; att vederbörande lärare måtte såsom
opaginerad Kontrollera mot PDF
Åttonde hufvudtiteln.
in
aflönings fyll nåd tilläggas de belopp, hvartill för eu hvar af dem hemmanets
afkastning vore i läroverkets stat beräknad eller
för rektor................................................ 229 kronor 11 öre
»
en
lektor ........................
.................. 152
»
88
»
»
»
d:o ........................
.................. 58
17
);
)>
)>
adjunkt ..................
.................. 58
17
)>
))
»
eko ..................
.................. 58
»
17
))
summa 556 kronor 50 öre;
samt att förhöjning af anslaget till de allmänna läroverken med nyssnämnda
belopp måtte beredas.
I äldre tider var det icke sällsynt, att lärare vid statens läroverk
erhöllo det hela eller eu del af sin aflöning genom afkastningen
af åt dem upplåtna hemman. Detta aflöningssätt har redan länge ansetts
olämpligt. De flesta sålunda anslagna hemman hafva derför
emot lönefyllnad åt lärarne blifvit till statsverket indragna, en åtgärd,
som naturligtvis bör utsträckas äfven till de återstående, i den mån det
låter sig göra utan förnärmande af någons rätt och för så vidt den handling,
hvarigenom hemmanet för ändamålet upplåtits, derför ej lägger hinder
i vägen. Då genom den nu ingifna ansökningen, som är biträdd
af alla de lärare, hvilkas rätt är af den ifrågasatta förändringen beroende,
ett tillfälle erbjuder sig att genast genomföra åtgärden vid
Östersunds läroverk, tillstyrker jag, att Eders Kong]. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen, att, på det att hemmanet Stocke må kunna vid
1887 års slut till statsverket indragas, och vissa lärare vid nämnda
läroverk från och med år 1888, i stället för arrendespaumål från hemmanet,
tillerkännas kontant fyllnad i sin aflöning, anslaget till allmänna
läroverken, nu 2,866,886 kronor, må höjas med 557 kronor till 2,867,443
kronor.
Pedagogier och folkskolor.
I det af statskontoret, på nådig befallning, med anledning af en
af Riksdagen år 1876 till Eders Kong!. Maj:t aflåten skrifvelse, den 31
december 1883 afgifna underdåniga utlåtande angående förändring i den
till vissa verk eller inrättningar in. in. utgående ersättning för indragna
rånte- och tiondeanslag, har statskontoret anmält, bland annat, att från
anslaget till pedagogier och folkskolor utginge godtgörelse för indragna
rånte- och tiondeanslag till skolorna i åtskilliga församlingar inom Kopparbergs
län, på sätt följande vid utlåtandet fogade specifikation utvisade:
[9.]
Indelningsersättningar
till åtskilliga
skolor vi. m.
20
Åttonde hufvudtiteln.
Ersättning i
penningar utan
förvandling.
P e
r s
e d
a r.
Ersätt- ningen
har ut-
For-
sellön.
Summa.
Råg.
Korn.
Blandsäd.
Hafre.
Värde
enligt
1869 års
omsätt- ningspris.
giort för
år 1882
enligt
räken- skaperna.
Kopparbergs län:
Störa Tuna skola...........
11
no
11
90
59
5,
_
119
307
02
366
52
Avesta..........................
9
62
9
62
79 3,88
39
6,67
—
—
—
—
301
86
311
38
Folk ärna.......................
O
71
5
71
47
6,
23
8.
—
—
—
—
131
12
203
73
Gagnefs........................
Leksands......................
14
13
28
57
14
13
28
57
8
9,2 5
8
9.25
238
202
3,
292
292
74
65
373
367
66
06
Mora ..........................
8
94
8
94
10
2,15
66
3.98
5
1.08
40
8,60
233
3 7
272
80
Våmkus........................
1
47
1
47
1
6.85
10
9.52
—
8,42
6
7,40
38
49
44
99
Norrbärkes....................
7
79
7
79
39
4.19
33
4.69
—
—
32
7.24
220
65
254
76
Söderbärkes ..................
7
14
7
14
50
5,76
38
6.75
—
—
—
—
222
0 2
250
20
Flöda...........................
3
72
3
72
—
—
—
—
—
61
9,79
76
2 3
97
31
4
4
07
96
08
9 8
8 1
67
82
34
133
65
8.05
7.42
5,85
0.69
0.96
83
101
42
163
67
41
77
106
129
54
Jerna............................
4
2
7
3
96
08
98
31
4
2
7
3
—
—
—
—
—
—
90
30
91
50
Malungs........................
Lima............................
—
—
—
—
—
67
77
208
86
Transtrands...................
2
44
2
44
—
—
—
—
—
—
40
7,24
60
09
52
58
Enligt statskontorets uppgift utginge de Avesta och Transtrands
församlingar tillkommande ersättningar efter 1869 års omsättningspris
och således med årliga, oförändrade belopp, hvaremot de öfriga ersättningarna
beräknades efter det årligen för länet bestämda medelmarkegångspris.
Då ersättningarna uppbures af vederbörande skolråd och dessa
församlingar, i likhet med öfriga skoldistrikt i riket, numera till folkskoleväsendet
åtnjöte statsbidrag af för sådant ändamål under åttonde
hufvudtiteln särskild! anvisade medel till lönetillskott åt lärare vid folkskolor
och småskolor, ansåg statskontoret, att skäl ej vidare förefunnes
för bibehållande af bidrag, som i äldre tider under andra förhållanden
blifvit i detta hänseende ifrågavarande kommuner beviljade genom anslag
af ränta eller tionde.
Statskontoret hemstälde fördenskull, att omförmälda indelningsersättningar
måtte förklaras böra upphöra att utgå.
Vidare anförde statskontoret, att af anslaget till pedagogier och
folkskolor vore, för befrämjande af religions- och barnaundervisningen i
församlingar i Vermlands finnmarker, anvisade i kontant arfvoden till
två skolmästare med 37 kronor 50 öre till hvardera, eller sammanlagdt
75 kronor, hvilka arfvoden uppbures af skolråden i Östmarks och Hvit
-
Åttonde hufvudtiteln. 21
sands församlingar. Och ansåg statskontoret på samma skäl, som nyss
angifvits, jemväl dessa understöd böra indragas.
Öfver statskontorets omförmälda förslag hafva församlingarna
blifvit hörda, dervid de anhållit att fortfarande komma i åtnjutande af
anslagen och till stöd härför hufvudsakligen anfört, att anslagen, hvilka
sedan äldre tider vore församlingarna tillförsäkrade, äfven framdeles
vore. för dem behöfliga, enär vid ordnandet af folkundervisningen församlingarna
tagit dessa anslag i beräkning, samt skolväsendets utveckling
medfört betydliga kostnader och för åtskilliga af församlingarna
jemväl skuldsättning, hvartill komme, att församlingarna äfven i öfrigt,
hade dryga utgifter för allmänna och kommunala ändamål.
Särskildt hafva Gagnefs pastoratsbor erinrat: att enligt nådigt
bref den 2 oktober 1857 förordnats, att Mockfjärds till pastoratet hörande
kapellag skulle erhålla särskild, derstädes bosatt prest, hvilken, jemte
sina åligganden i sådan egenskap, borde uppehålla klockaresysslan och
förestå clen vid kapellet inrättade kyrkoskolan, mot åtnjutande, bland
annat, af 20 tunnor, i halfrågadt mål motsvarande 119 kubikfot, hafre
af den till skolmästaren i pastoratet anslagna kronotionde!], och att i
moderförsamlingen Gagnef skulle anställas en särskild, icke prest varande
tjensteman, som skulle uppehålla klockaretjensten, spela orgeln och
tillika bestrida undervisning i kyrkoskolan, mot erhållande af, bland
annat, återstående 20 tunnor, eller 119 kubikfot, af den skolmästaren
anslagna kronotionden; samt att, eldigt den sedermera genom resolution
den 1 december 1865 i nåder faststälda och för eu tid af 50 år, räknadt
från och med den 1 maj 1866, gällande löneregleringen för presterskapet
i Gagnefs pastorat med Mockfjärds kapell, kapellpredikanten,
jemte andra löneförmåner, egde att enligt nyssberörda nådiga bref årligen
uppbära ett mot 20 tunnor kronotionde hafre svarande belopp. Tillika
hafva Gagnefs pastoratsbor meddelat, att nuvarande innehafvarne af
kapellpredikantsbefattningen i Mockfjärd samt förenade klockare-, organist-
och skolläraretjensterna i moderförsamlingen genom de af domkapitlet
i Vesterås för dem å befattningarna utfärdade fullmagter tillerkänts
rättighet att åtnjuta nämnda anslag, till hälften hvardera.
Efter det vederbörande kronofogdar och häradsskrifvare sig yttrat,
har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län, hvad
angår församlingarna inom länet, sig utlåtit och förordat bifall till statskontorets
hemställan, dock endast under förutsättning att församlingarna
fortfarande komme i åtnjutande af statsbidrag för deras folkskoleväsende
till belopp, ej understigande nu till dem utgående indelningsersättningar.
Jemte de af församlingarna här ofvan i allmänhet angifna skål
22 Åttonde hufvudtiteln.
hafva Ostmarks och Hvitsands församlingar tillika såsom grand för
bibehållande af deras särskilda anslag åberopat, att församlingarnas
invånare till största delen vore i ytterst fattiga omständigheter. Detta
har äfven vitsordats af kronofogden i orten, domkapitlet i Karlstad och
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands län, hvilka myndigheter
hemstält, att, ehuru anslagen kunde synas jemförelsevis obetydliga,
desamma dock, i anseende till församlingarnas stora fattigdom, fortfarande
måtte få utgå.
Statskontoret, som lemnats tillfälle att i ärendet ånyo sig yttra,
har af hvad församlingarna anfört icke funnit anledning frångå sina
förut gjorda förslag, utom i fråga om Gagnefs pastorat, i hvilket afseende
statskontoret, med anledning af de lemnade upplysningarna,
ansett förslaget ej kunna för närvarande genomföras. Hvad särskildt
beträffar Stora Tima, Avesta och Leksands församlingar, som för sina
anspråk att bibehålla ifrågavarande indelningsersättningar åberopat vissa
nådiga bref, har statskontoret meddelat: att Leksands församling genom
nådiga brefvet den 7 februari 1868 fått sig medgifvet att till sitt
skolväsende använda de enligt resolution den 31 december 1672 till
en barnskola anslagna och sedermera af en skolprest i församlingen
åtnjutna 20 tunnor kronotiondespanmål, deraf 17 tunnor dubbel hafre,
i räkenskaperna i halfrågadt mål afbörda med de i ofvan intagna tabell
angifna qvantiteter; att i nådiga brefvet den 29 december 1871 förordnats,
att pedagogien i Avesta med då löpande läsårs slut skulle
indragas, och att den kronotionde, som enligt nådiga blefven den 4
juni 1663 och den 15 januari 1684 med 119 kubikfot, råg och V*
korn, uppburits af pedagogen, finge, efter pedagogiens indragning, af
Avesta församling uppbäras och användas till folkskoleväsendets fullständigare
ordnande; samt att genom nådigt bref den 5 november 1875
medgifvits, att det kronotiondeanslag af 119 kubikfot spannmål, hälften
råg och hälften dubbel hafre, motsvarande i tabellen upptagna 59 kubikfot
5 kannor råg och 119 kubikfot enkel hafre, som enligt nådiga
brefvet den 8 november 1680 anvisats åt Stora Tima församling till
aflöning åt en prestman, hvilken förestode församlingens kyrkoskola,
finge, sedan denna kyrkoskola indragits, användas till församlingens
skolväsende. Och har statskontoret ansett den omständigheten, att
nämnda församlingar sålunda berättigats att använda anslagen på ett
från deras ursprungliga bestämmelse i viss mån afvikande sätt, icke
utgöra giltigt stöd för anspråken att af anslagen allt framgent komma
i åtnjutande. Dessutom hade dessa församlingar under tiden, efter det
omförmälda medgifvande lemnats, för folkskoleväsendet undfått ej obe
-
Åttonde liufvudtitelii.
23
tydligt ökade understöd från åttonde hufvudtitelns anslag till folkundervisningen;
utgörande livad i detta hänseende utgått, enligt räkenskaperna,
för år 1885:
för Stora Tima församling...................................................... kronor 9,225: —,
» Avesta » ...................................................... » 1,591: 67,
» Leksands » ..................................................... » 6,783: —.
Statskontorets förslag synes mig vara af beskaffenhet att böra
vinna Eders Kongl. Maj:ts nådiga afseende i fråga om alla de antydda
församlingarna med undantag af Gagnefs pastorat, för hvilket af ofvan
angifna skäl någon förändring ännu icke torde kunna ega rum. Då,
såsom statskontoret erinrat, församlingarna i likhet med rikets öfriga
kommuner erhålla statsbidrag i form af lönetillskott åt lärare vid folkskolor
och småskolor, lärer verklig grund saknas för bibehållandet af
ifrågavarande, under andra omständigheter beviljade understöd. Likartade
indelningsersättningar och äldre anslag i kontant till åtskilliga
andra skolor hafva äfven förut, på Eders Kongl. Maj:ts framställning
till 1886 års Riksdag, blifvit från riksstaten afförda. I öfverensstämmelse
med de grundsatser, som sålunda redan gjort sig gällande, tillstyrker
jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,
att de från anslaget till pedagogier och folkskolor hittills utgående
indelningsersättningar till Stora Tuna, Avesta, Folkärna, Leksands, Mora,
Varuhus, Norrbärkes, Söderbärkes, Flöda, Nås, Jerna, Äppelbo, Malungs,
Lima och Transtrands skolor i Kopparbergs län äfvensom de från nämnda
anslag i kontant anvisade två arfvoden till belopp af 37 kronor 50 öre
hvartdera för undervisning i Östmarks och Hvitsands församlingar i
Vermlands län må ur riksstaten uteslutas; samt
att i följd häraf anslaget »indelning och dermed jemförlig anvisning,
på förslag: ersättningar», hvilket för närvarande utgör 4,100 kronor,
minskas med 3,000 kronor, och anvisningen i kontant, utgörande 62,622
kronor, nedsättes till 62,547 kronor, eller med 75 kronor.
F olkundervisningen.
För beredande af den uppflyttning i högre lönegrad, som efter
gällande bestämmelser tillkommer lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna,
erfordras, enligt en inom ecklesiastikdepartementet
uppgjord approximativ beräkning, från och med år 1888 ett belopp af
1,700 kronor utöfver hvad förut är för detta ändamål anslaget. I anledning
häraf får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
göra framställning derom, att anslaget till folkskolelärareseminarierna
måtte för berörda ändamål ökas med 1,700 kronor.
[10.]
Seminavie*
lärares uppflyttning
i
högre lönegrad.
24
Åttonde liufvwltiteTn.
[ll.J
Undervisning
i slöjd
vid folkskolelärare
seminarier.
Vid folkskolelärareseminariet i Karlstad har undervisning i slöjd
varit anordnad alltsedan höstterminen 1876, och hafva år efter år erforderliga
medel, på gjorda särskilda framställningar, blifvit af Eders
Kongl. Maj:t anvisade för uppehållande af undervisningen i detta ämne.
Den vid nämnda seminarium vunna erfarenhet har varit mycket tillfredsställande,
och det har visat sig, att slöjden utan olägenhet kunnat
vid seminariet införas såsom ett bland undervisningsämnena.
Redan 1877, eller året efter slöjdundervisningens införande vid
Karlstads seminarium, föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen att bevilja
anslag för anställande af slöjdlärare vid folkskolelärareseminarierna.
Denna framställning vann icke Riksdagens bifall. Men under de tio år,
som förflutit, sedan detta ärende förra gången utgjorde föremål för
Riksdagens behandling, har slöjdundervisningen vunnit en allt allmännare
utbredning i vårt land och en vida större betydelse än den då egde.
Icke minst i folkskolan har intresset för detta ämne, väsentligen genom
de statsbidrag, som lemnats för befrämjande af undervisning i slöjd för
gossar, utvecklats. Derunder har emellertid allt mer och mer ådagalagts,
att, om slöjdundervisningen i folkskolan skall rätt fylla sin uppgift
och blifva till verkligt gagn, fordras, att undervisaren i detta ämne
eller den, som utöfvar ledningen af undervisningen deri, besitter icke
blott erforderlig färdighet i sjelfva ämnet utan ock pedagogisk bildning,
på det han må kunna bringa slöjdundervisningen i behörigt samband
med den öfriga undervisningen i skolan. Härför erforderlig förmåga
och bildning kunna icke annat än undantagsvis förutsättas hos andra
än folkskolans egna lärare. Många folkskolelärare från landets olika
delar hafva derför sökt att få deltaga i här och der anordnade slöjdkurser,
för att sedan sjelfva kunna meddela undervisning i slöjd. Framförallt
vid det genom enskild storartad frikostighet anordnade och underhållna
slöjdseminariet vid Nääs har i detta afseende utöfvats en högst
betydelsefull verksamhet, som sträckt sina följder vidt omkring. Det
är emellertid klart, att det måste vara förenadt med stora svårigheter
för folkskolelärare, som erhållit anställning i folkskolans tjenst, att fjerran
från sina hemorter söka utbildning för att göra sig skickliga att undervisa
i det nya ämne, som man med stigande kraft önskar må få plats
bland folkskolans läroämnen. Vill man derför mera kraftigt befordra
slöjdundervisningens utveckling inom folkskolan — och detta anser jagmycket
vigtigt — måste man arbeta för slöjdundervisningens införande
i seminarierna.
Af dessa skäl har jag trott mig böra ånyo upptaga den år 1877
fallna frågan och tillse, huruvida icke slöjdundervisning må kunna ytter
-
Åttonde hufvudtiteln.
25
ligare införas vid åtminstone något eller några folkskolelärareseminarier.
En särskild anledning härtill har förekommit genom en från folkskolelärareseminariet
i Hernösand gjord framställning, deri på det bestämdaste
uttalas önskvärdheten deraf, att åtgärder måtte vidtagas för införande
af undervisning i slöjd vid detta seminarium.
Då, för bedömande af frågan om anordnande af slöjd såsom undervisningsämne
vid seminarierna, det måste vara af största vigt att veta,
om sådant låter sig göra utan men för den öfriga undervisningen vid
dessa läroanstalter, har jag från vederbörande domkapitel och rektorerne
vid folkskolelärareseminarierna för manliga elever infordrat yttranden, huruvida
en sådan undervisning vid seminarierna ansåges lämpligen kunna
införas samt, i sådant fall, hvilka kostnader derför vore erforderliga.
Af de inkomna yttrandena framgår, att vid några seminarier icke
ringa tvekan förefinnes rörande lämpligheten och möjligheten att der
bereda plats för slöjdundervisning. Så är förhållandet i Yexiö, der sådant
icke anses kunna ske, med mindre undervisningstimmarnes antal inskränkes
i ett par andra ämnen. Äfven i de yttranden, som afgifvits
beträffande seminarierna i Upsala och Linköping, gör sig en viss farhåga
gällande, att, om slöjdundervisning derstädes införes, ofördelaktiga
rubbningar i dessa seminariers läsordning förorsakas. Från seminariet
i Göteborg framhålles väl, att det på förhand är vanskligt att förutsäga,
om införande af ämnet slöjd kan utan skada för den öfriga undervisningen
och utan lärjungarnes öfveransträngning samt utan större svårigheter
vid läsordningens uppgörande ega rum, men å andra sidan synes
man dock vara öfvertygad, att, om slöjdundervisningen erhåller vederbörlig
begränsning och förlägges på lämpliga tider, olägenheterna skola
blifva utan betydelse. Vid seminarierna i Lund och Hernösand äro
vederbörande rektorer förvissade derom, att något intrång af slöjden
på den öfriga undervisningen alls icke är att befara, och anse de, att
slöjden skall blifva ett icke oväsentligt medel för främjande af elevernas
både kroppsliga och andliga utveckling. I detta hänseende framhålles,
att eleverna, som nästan utan undantag före sitt inträde vid seminariet
egnat sig åt kroppsarbete och derför mera än lärjungar vid andra
läroverk lida till sin helsa af ihållande tankearbete, behöfva i allmänhet
för sitt välbefinnande mera kroppslig verksamhet än som beredes dem
vid gymnastiköfningarna och genom arbete i seminariets trädgård, samt
att sysselsättningen med slöjd bör kunna bidraga till att hos seminariieleverna
väcka och underhålla aktningen för det kroppsliga arbetet,
livilket de stundom äro benägna att ringakta.
De skilda åsigter, som i detta ämne vid de olika seminarierna
uttalats, synas till ej ringa del bero derpå, att, i följd af vissa omstän
Bih.
till Biksä. prof. 1887. B. 1 smil. 1 afd. 4
26
Åttonde hufvudtiteln.
[12.]
Förhöj dt
lönetillskott
för lärare vid
mindre folkskolor
och
biträdande
lärare vid
folkskolor.
digheter såsom brist på lokal, svårighet att anskaffa sådan m. m., införande
af undervisning i slöjd kan vara förenadt med större svårigheter
vid ett seminarium än vid ett annat. Att nu med ens utsträcka
slöjdundervisningen till alla seminarier utan afseende å derför mötande
svårigheter torde icke vara lämpligt, helst sådant, om det än vore utförbart,
skulle föranleda ganska betydliga kostnader. Det synes mig
för närvarande tillräckligt, om slöjdundervisning, jemte det densamma
såsom hittills fortgår vid seminariet i Karlstad, införes vid ytterligare
två seminarier, ett i södra och ett i norra Sverige.
De kostnader, som äro erforderliga för slöjdundervisningens anordnande,
äro af två slag, nemligen dels af tillfällig beskaffenhet, eller
kostnader för en gång, dels ock årligen återkommande. Till de förstnämnda
äro att hänföra kostnaderna för anordnande af slöjdlokal och
anskaffande af den första uppsättningen af redskap och verktyg. Till
de sistnämnda räknas lärares aflönande, anskaffande af materialier och
förbrukningspersedlar samt hyra för lokal, der sådan ej kan inom seminariets
område anordnas.
Då den första uppsättningen af redskap och verktyg redan egt
rum vid seminariet i Karlstad, böra der inga synnerliga utgifter vara
erforderliga för detta ändamål, och till omkring 800 kronor torde de
härför erforderliga kostnaderna vid hvartdera af de två andra seminarierna,
i hvilka slöjdundervisningen skulle införas, kunna begränsas.
Öfriga för en gång erforderliga utgifter böra ej öfverstiga 3,400 kronor,
hvadan ett sammanlagdt belopp af 5,000 kronor synes vara för ändamålet
tillräckligt.
De årliga utgifterna äro beräknade till i medeltal 2,000 kronor
för hvarje seminarium, eller tillsammans 6,000 kronor.
På grund af hvad jag sålunda anfört tillåter jag mig hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes göra framställning till Riksdagen derom,
att, för anordnande af undervisning i slöjd vid tre folkskolelärareseminarier,
anslaget till folkskolelärareseminarierna måtte ökas med 6,000
kronor; och torde jag framdeles vid redogörelsen för de å extra stat
erforderliga anslagen få återkomma till frågan om det i förevarande
hänseende för en gång erforderliga belopp.
1886 års Riksdag beslöt för sin del, att, utan rubbning i öfrigt
af nu gällande bestämmelser angående aflöningen för lärare och lärarinnor
vid småskolor, staten skulle från och med år 1887 till dessa
lärares och lärarinnors aflöning bidraga med två tredjedelar af den
kontanta aflöningen intill ett lönebelopp af högst trehundra kronor.
Åttonde hufvudtiteln.
27
Med godkännande af detta beslut utfärdade Eders Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse
härmed den 4 juni 1886 kungörelse i ärendet. Härigenom
tillskyndades skoldistrikten i afseende å nyssnämnda lärares och lärarinnors
aflöning samma förmåner som beträffande den egentliga folkskolans
lärare och lärarinnor, till hvilkas aflönande intill visst belopp
staten redan länge bidragit med två tredjedelar.
Mellan den egentliga folkskolan och småskolan finnes emellertid
i vårt land en skolart, den så kallade mindre folkskolan. Den lärarepersonal,
som är anstäld i dessa mindre skolor, till hvilken ock är att
hänföra biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor, inbegreps icke
uti senaste Riksdags beslut, och till densammas aflönande bidrager staten
fortfarande med allenast halfva beloppet af en lön intill trehundra kronor.
Skälet, att Riksdagens beslut omfattade blott småskolorna, torde varit
rent formelt. Den motion, genom hvilken frågan kom under Riksdagens
pröfning, talade nemligen blott om småskolor, icke om mindre folkskolor,
och Riksdagen ansågs derför icke kunna fatta beslut om mera
än småskolans lärare och lärarinnor. Den sålunda uppkomna olikheten i
statsbidrag å ena sidan till småskolans och å den andra till den mindre
folkskolans lärarepersonal torde ej böra fortfara, utan förhöjningen i
statens bidrag böra utsträckas äfven till aflöning af lärare och lärarinnor
i mindre folkskolor.
Häremot kan dock framställas en betänklighet. Den mindre folkskolan
skiljer sig från småskolan derigenom, att den emottager icke
blott barn, som rätteligen tillhöra småskolan, utan äfven sådana, som
borde undervisas i egentlig folkskola, och lemnar derför undervisning
ej allenast i småskolans utan ock, i den män det låter sig göra, i den
egentliga folkskolans läroämnen och kurser; från den egentliga folkskolan
åter derigenom, att läraren och lärarinnan icke erhållit den fullständiga
utbildning för sitt kall, som i ett folkskolelärareseminarium
meddelas. Den mindre folkskolan har alltid betraktats såsom en nödfallsutväg
att användas i en mera vidsträckt församlings aflägsna^
delar, hvarifrån afstånden till mera befolkade bygder äro för stora, att
barnen skulle kunna besöka der belägna skolor, men der inrättande af
egentlig folkskola kunde anses blifva nog dyrbart i förhållande till barnantalet,
som skulle begagna sig af undervisningen. Gällande stadga
angående folkundervisningen i riket medgifver derför ock i dess 3 §,
att mindre folkskolor må inrättas, »der byar, hemman, torp eller lägenheter
äro så aflägsna, att dithörande barn ej utan svårighet kunna begagna
folkskolan». I folkbildningens intresse måste man naturligtvis
söka förebygga, att mindre folkskolor må intaga den plats, som tillkom
-
28
Åttonde hufVudtiteln.
[13.]
Aflåning s~
förm aner/''oren
lärare rid
akademiens
läroverk.
mer de fullständigare och bättre folkskolorna. En åtgärd, som kunde
blifva en uppmuntran till inrättande af mindre folkskolor i stället för
egentliga folkskolor, vore således förkastlig. En sådan skadlig uppmuntran
kunde en allmän förhöjning af statsbidraget till mindre folkskolor
anses blifva. Om emellertid såsom vilkor för det högre statsbidragets
erhållande bestämmes intyg af vederbörande folkskoleinspektör,
att sådana förhållanden äro för handen, som jemlikt 3 § i folkskolestadgan
göra en mindre folkskola lämplig och behöflig, tror jag, att
ingen skada vore att befara af statsbidragets förhöjning.
Enligt de till ecklesiastikdepartementet inkomna uppgifter å utbetalda
lönetillskott för år 1885 har till den nu ifrågavarande lärarepersonalen
utgått ett belopp af 143,623 kronor 19 öre. Tredjedelen
deraf utgör 47,874 kronor 40 öre. Jag tillstyrker fördenskull Eders
Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen att medgifva,
att, utan rubbning i öfrigt af nu gällande bestämmelser rörande
aflöning åt lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor samt biträdande
lärare och lärarinnor vid folkskolor, statsbidrag må från och med år
1888 för dessa lärares och lärarinnors aflöning utgå med två tredjedelar
af deras kontanta aflöning intill ett lönebelopp af högst 300 kronor,
dock att, i fråga om erhållande af sådant förhöjdt statsbidrag för lärare
eller lärarinna vid mindre folkskola, tillika erfordras intyg af vederbörande
folkskoleinspektör, att skolan är inrättad under sådana förhållanden,
som, enligt gällande folkskolestadga, göra densamma berättigad;
samt
att för nämnda ändamål nuvarande förslagsanslaget till lönetillskott
åt lärare vid folkskolor och småskolor, 3,145,000 kronor, må höjas med
48,000 kronor till 3,193,000 kronor.
Akademien för de fria konsterna.
Med anledning af hvad Riksdagens år 1885 församlade revisorer
för granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning i afgifven berättelse anmärkt
beträffande det sedan äldre tid åt en statybild huggare upplåtna boställe
i kronans egendom n:r 1 i qvart eret Beridarebanan, anhöll Riksdagen i
skrifvelse den 20 april 1886, det Eders Kongl. Maj:t måtte täckas, före
tillsättandet af den då lediga statybildhuggarebefattningen, taga i öfvervägande,
huruvida icke några af de hittills af statybild huggaren disponerade
lägenheter kunde dennes boställe frånskiljas och för annat statens
ändamål användas.
Åttonde hufvudtiteln.
29
Redan dessförinnan hade akademien för de fria konsterna anmodats
att inkomma med utlåtande, huruvida de af framlidne professorn vid
det under akademiens inseende stälda läroverk, statybildhuggaren J. F.
Kjellberg i lifstiden disponerade lokaler af det åt honom i nämnda
egendom upplåtna boställe, hvilka af honom uthyrts till direktionen
öfver nya elementarskolan, erfordrades såsom bostadslägenheter för
Kjellbergs blifvande efterträdare, eller om hinder eljest mötte, att dessa
lokaler för annat statens ändamål disponerades; och hade akademien
i skrifvelse den 27 januari 1886 anfört, bland annat: att ifrågavarande
statybildhuggareboställe, sådant det vid de efter professorn Byströms
död förberedda och slutligen genomförda förändringar varit under eu
del af professorn Qvarnströms samt under professorerne Molins och
Kjellbergs hela tjenstetid beskaffad! och blifvit af Ivongl. Maj:t för
dermed afsedt ändamål anvisadt, icke allenast utgjorde en lika mycket
på behof grundad som erkänd särskild form för understöd och uppmuntran
åt bildhuggarekonstens förnämste målsman här i landet, utan
också enligt gällande lönestat måste anses bestämdt såsom vederlag
för de afdrag i den kontanta aflöningen, hvilka professorn i modellstudium,
tillika bildhuggare, fått vidkännas i jemförelse med de tvenne
professorerne i figurteckning och målning, på grund hvaraf akademien
ansåge någon rubbning af de bemälde professor och bildhuggare hittills
medgifna förmåner af bostad och atelier icke böra ifrågakomma; samt
att, om emellertid de i södra och mellersta byggnadspartierna befintliga
och nu uthyrda lägenheter äfven framdeles skulle upplåtas för annat
ändamål än det ursprungligen afsedda, ersättningen derför också borde
såsom hittills tillfalla boställshafvaren.
Då Riksdagens ofvannämnda skrifvelse och i sammanhang dermed
hvad akademien sålunda anfört den 28 maj 1886 föredrogs inför
Eders Kongl. Maj:t, behagade Eders Kongl- Maj:t förklara Sig vilja
framdeles taga under förnyad pröfning frågan om och under hvilka
vilkor några lägenheter måtte kunna, på sätt ifrågasatts, statybiklhuggarebostället
frånskiljas, samt förordnade, att professorn Kjellbergs efterträdare
skulle ega åtnjuta den i gällande stat för professorn i modellstudium
upptagna kontanta aflöning samt tillsvidare jemväl den atelier och
det boställe, som Kjellberg innehaft, men med skyldighet att vara underkastad
den reglering eller inskränkning i fråga om atelier och boställe,
som framdeles kunde komma att beslutas, samt utan rättighet för boställshafvaren
att utan nådigt tillstånd uppsäga nya elementarskolan
från de af densamma förhyrda, till bostället nu hörande lägenheter; om
hvilka föreskrifter akademien genom nådigt bref meddelades underrät
-
30
Åttonde hufvudtiteln.
telse. Samtidigt anbefaldes akademien att afgifva yttrande och förslag
angående den förhöjning i kontant aflöning, som kunde anses böra tillkomma
ifrågavarande boställshafvare, för den händelse att vissa lägenheter
skulle varda bostället frånskilda.
Till åtlydnad häraf har akademien i skrifvelse den 28 augusti
1886, med hemställan att åt innehafvaren af den ifrågavarande professorsbefattningen
måtte, så vidt möjligt, bibehållas den totalinkomst,
som af hans företrädare åtnjutits, i enlighet härmed föreslagit, att, derest
den till bostället hörande lägenhet, som befinnes en half trappa upp i
egendomen och för närvarande förhyres af nya elementarskolan, blefve
honom afhänd, ett kontant belopp, motsvarande den sedan en följd af
år utgående hyressumma^ eller 1,500 kronor, måtte boställshafvaren
tillkomma.
Akademien anförde, att det läge i konstens och fosterlandets gemensamma
intresse att åt någon af de alltid fåtalige konstnärer, som,
under i öfrigt icke gynsamma omständigheter, kunde såsom utöfvare
och lärare med heder hålla den ädla statybildhuggarekonsten uppe, bereda
den nödvändiga lättnad, som bestode i tillhandahållandet af på
annat sätt icke tillgänglig atelier samt förmånen af en i atelierens närhet
belägen bostad. För närvarande, då monumental konst i allmänhet,
utom de i alla tider befintliga svårigheter, äfven hade att inför allmänheten
bestå en skarp täflan med en sig alltmer utbredande förkärlek
för lättare och flygtigare konstalster, vore anledningarna till en
statybildhuggares alldeles särskilda understödjande och uppmuntrande
kraftigare än någonsin. Den undervisning i bildhuggarekonst, som meddelades
vid det under akademiens inseende ställa läroverk, fordrade
ock, att akademien måtte kunna till lärare derstädes hos Eders Kongl.
Maj:t föreslå de yppersta krafter, som stode till buds. En inskränkning i
de förmåner, som hittills stått sådan lärare till förfogande, skulle vara
ett alltför kännbart afbräck för bildhuggarekonstens fortbestånd i Sverige.
Af ett utaf öfverintendentsembetet afgifvet underdånigt utlåtande
med dertill hörande planritningar inhemta^, att de såsom boställe och
atelier för innehafvaren af ifrågavarande befattning sedan äldre tid anvisade
lägenheter i fastigheten n:r 1 i qvarteret Beridarebanan utgöras
af följande:
A) i källarevåningen: källare n:r 1—7, förvaringsrum n:r 8, sal n:r
10, tambur n:r 11, förstuga n:r 25 och ett magasinsrum n:r 26;
B) i bottenvåningen, en half trappa upp: kök n:r 28, skafferi n:r
29 samt rummen n:r 30—37 och derjemte den stora bildhuggareateliern
n:r 50;
Åttonde lmfvudtiteln. 31
C) i vindsvåningen, tre trappor upp: kök n:r 81 & 82 samt rummen
n:r 83 & 84, 85-—88, 89 & 90 och 91 & 92; samt
D) å vinden: förstuga n:r 104, ett kök n:r 105 & 106 samt ett
domestikrum n:r 108 och två korridorer n:r 107 och 109.
Af dessa begagnar boställshafvaren för egen räkning de under
C) och D) upptagna rum och lägenheter jemte ett par af källrarne,
hvarjemte åt honom och för undervisningens kraf är upplåten
bildhuggareateliern i bottenvåningen en half trappa upp med dertill
hörande förstuga n:r 25 och magasinsrum n:r 26. I afseende på dessa
lokalers användande anser jag några ändrade bestämmelser icke böra
ifrågakomma. Ateliern är uppenbarligen för bildhuggaren fortfarande
behöflig såväl för hans egen konstutöfning som för undervisning af elever.
Beskaffenheten af hans arbete fordrar äfven, att han bor i närheten af
ateliern. Bostadslägenheterna tre trappor upp med dertill hörande utrymme
i källare och å vinden böra således äfven framgent åt bildhuggaren
bibehållas.
Beträffande åter de lägenheter, som äro uthyrda till begagnande
af nya elementarskolan, eger ett annat förhållande rum. Då de alltsedan
1867 icke af bildhuggaren användts, äro de tydligen ej längre
behöfliga såsom en del af hans boställe, hvilket äfven dem förutan
synes omfatta tillräckligt utrymme. De böra fördenskull från bostället
afskiljas och af Eders Kongl. Maj:t för annat ändamål disponeras.
Enligt faststäld stat för det under akademiens inseende stälda
läroverk åtnjuter årligen en hvar af de båda lärarne i figurteckning och
målning: lön 2,000 kronor och tjenstgöringspenningar 2,000 kronor,
hvarjemte efter fem års väl vitsordad tjenstgöring lönen kan ökas med
400 kronor och efter tio års dylik tjenstgöring med ytterligare 400
kronor. Enahanda äro aflöningsförmånerna för läraren i högre byggnadskonst.
Läraren i modellstudium, hvilken alltid bör vara bildhuggare,
åtnjuter deremot, enligt staten, bostad och atelier samt kontant: lön
2,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,000 kronor äfvensom jemlikt
nyssnämnda grunder två ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor.
Genom den bildhuggaren tilldelade rymliga bostad, som lemnat
tillfälle till uthyrning, har han, oafsedt den ringare kontanta aflöningen,
i sjelfva verket åtnjutit större förmåner än någon annan af lärarne vid
läroverket. Och med afseende å den särskilda konstart den nu ifrågavarande
läraren idkar bör, såsom akademien antyda han fortfarande
få i fråga om förmåner bibehålla en viss undantagsställning. Detta
synes mig lämpligast kunna ega rum på det sätt, att innehafvaren af
omförmälda befattning berättigas att framgent begagna ateliern och de
32
Åttonde hufvudtiteln.
lägenheter, hvilka, efter hvad jag förut anfört, äro till boställe åt honom
behöfliga, samt erhåller lika kontant aflöning som de andre nu nämnde
lärarne, eller 4,000 kronor, deraf 2,000 kronor skulle utgöra tjenstgöringspenningar,
äfvensom ålderstillägg till lika belopp och efter samma
grunder som dessa lärare.
Den förhöjning, som häraf erfordras i anslaget till akademien,
utgör 1,000 kronor. Ålderstilläggen böra i likhet med öfriga utgifter
af detta slag utgå från det under åttonde hufvudtiteln för sådant ändamål
uppförda förslagsanslag.
Jag hemställer fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen,
att — under vilkor att, med undantag af ateliern n:r 50, förstugan
n:r 25, magasinsrummet n:r 26 och erforderliga källare, öfriga under A)
och B) här ofvan angifna lägenheter i egendomen n:r 1 i qvarteret Beridarebanan,
hvilka lägenheter hittills utgjort en del af den åt en professor, lärare
i modellstudium vid det under akademiens inseende stälda läroverk,
tillika bildhuggare, upplåtna bostad, vid 1887 års slut upphöra att dertill
användas och i stället af Eders Kongl. Maj:t för annat ändamål
disponeras — bemälde tjenstinnehafvare må från och med år 1888 årligen,
förutom bostad och atelier, åtnjuta: lön 2,000 kronor och tjenstgöringspenningar
2,000 kronor äfvensom ålderstillägg sålunda, att efter fem
års väl vitsordad tjenstgöring lönen kan ökas med 400 kronor och efter
tio års dylik tjenstgöring med ytterligare 400 kronor; samt
att, jemte det ålderstilläggen förklaras böra utgå af åttonde hufvudtitelns
förslagsanslag: ålderstillägg, förhöjning i anslaget till akademien
må, för beredande af nämnda aflöning, beviljas med 1,000 kronor, hvarigenom
akademiens nuvarande anslag, 60,800 kronor, kommer att ökas
till 61,800 kronor.
Naturhistoriska riksmuseum.
[14.] I skrifvelse den 15 september 1886 har vetenskapsakademien,
utförande af med öfverlemnande af en utaf intendenterna vid det under akademiens
ritningar. ingeencie stälda naturhistoriska riksmuseet gjord framställning och med
åberopande af de i densamma anförda skäl, underdånigst anhållit, det
Eders Kongl. Maj:t måtte täckas till nästkommande Riksdag aflåta
nådig proposition om förhöjande af det till ritningars utförande vid
nämnda museum utgående årliga anslag från 2,200 kronor till 4,800
kronor, eller med 2,600 kronor.
Åttonde luifviidtitelii. 33
I sin förberörda framställning till akademien hafva intendenterna
anfört, bland annat, att, sedan för mer än femtio ar tillbaka
några af akademiens ledamöter förbundit sig att under fem år, räknade
från och med år 1835, årligen tillhandahålla akademien 450 kronor till
arfvode åt eu ritare vid riksmuseet samt ett lika belopp utgått år 1840
och ett eller annat följande år af till museet donerade medel, derefter
ett till 750 kronor förhöjdt årligt anslag till ritningars utförande blifvit
af Riksdagen beviljadt och olorändradt utgått till och med år 1873, då
det af Riksdagen tillökades med ytterligare 1,450 kronor, eller till det
nuvarande beloppet 2,200 kronor, hvilket riksmuseet allt sedermera från
och med år 1874 fått årligen uppbära. Under några år hade detta
anslagsbelopp varit tillräckligt, så att till och med besparingar uppstått.
Detta hade likväl varit beroende på alldeles särskilda förhållanden, i
det att vid botaniska museet och, inom det zoologiska, vid afdelningarna
för vertebrater och insekter, intendenterna egnat sig hufvudsakligen åt
sådana arbeten, vid Indika ritningar i ringare mån varit nödvändiga,
medan vid den palseontologiska, der sådana utförts i betydligt antal,
kostnaden derför under flera år betäckts af särskilda medel, den Vegelinska
donationen. Det hade egentligen varit afdelningen för lägre evertebrater,
som årligen fått tillgodonjuta största delen af ifrågavarande
statsanslag. Allt detta hade emellertid under den senaste tiden i höggrad
förändrats. Ty sedan under åren 1880 och 1881 den befintliga
behållningen minskats, hade år 1882 slutat med eu brist af ISO kronor
37 öre, år 1883 visserligen med en ringa tillgång af 47 kronor 94 öre,
men år 1884 med en brist af 1,019 kronor, hvilken vid 1885 års slutbefunnits
ökad till 1,357 kronor, hvarigenom hela tillgången för år
1886 minskats till 843 kronor. Om dertill lades de 1,000 kronor,
som nästlidna års Riksdag på derom väckt enskild motion beviljat till
betäckande af 1884 års brist och som komme att inflyta vid början
af år 1887, vore den påräkneliga tillgången för år 1886 endast 1,843
kronor, eller 357 kronor mindre än det vanliga årsanslaget. Men härvid
borde dessutom märkas, att nyss uppgillra års-summor icke på långt
när angåfve de belopp, som af allmänna medel blifvit använda på afbildning
af föremål ur det naturhistoriska riksmuseet, enär samtidigt
betydande statsanslag utgått för de vetenskapliga resultaten af de
från Sverige utgångna arktiska resorna, till hvilka jemväl enskilde i
väsentlig mån bidragit.
Häraf syntes, att utgifterna i förevarande afseende vore i liöggrad
olika från år till år. Att på förhand något så när uppgifva ett
kommande års ritningskostnader vore omöjligt. De berodde på den
Bill. Ull Itilisd. prat. 1887. Ti. 1 sand. 1 afd.
o
34 Afton <1 o Ii ulv udtitcln.
högst olika beskaffenheten af de arbeten, som företoges eller förehades.
Det ökade behofvet vore här uttrycket för den grad af verksamhet och
flit, som rådde, och af det ökade antalet arbetare. Intendenterna vore
numera sju i stället för sex, och andra personer anmälde sig i stigande
antal att bearbeta museets samlingar. I hela. den bildade verlden hade
det naturhistoriska arbetet tilltagit på ett sådant sätt, att något dermed
jemförligt icke någonsin förut egt rum, och denna stegrade verksamhet
hade också sträckt sig till Sverige, som med all ifver sökte att deri på
ett värdigt sätt deltaga.
De otaliga, i naturhistoriska riksmuseet förvarade föremålen hade
till ett af sina hufvudsakligaste ändamål att utgöra material, för vetenskaplig
forskning. Utan denna vore materialet ett dödt kapital, genom
den blefve det fruktbärande, och forskningens resultat vore tillika museets
bästa afkastning. För vetenskapens ändamål vore beskrifvandet med
ord ej längre tillräckligt. Vid dess sida stode, numera lika angeläget,
afbildandet af det iakttagna. Beskrifningarna och afbildningarna upplyste
hvarandra och utgjorde ett helt. Saknades det ena, blefve det
andra otillräckligt. Då man emellertid icke kunde förvänta sig eller
antaga, att museets intendenter utom de egenskaper, man förutsatte
hos dem såsom vetenskapsmän, äfven skulle besitta den .skicklighet i
ritning, som här afsåges, måste man för ändamålets vinnande förfarande
anlita artister, hvilka särskildt under en lång följd af år egnat,
sig åt dessa slag af konstnärlig verksamhet. För närvarande betalades
vid museet ritarens arbete med 70 öre till 1 krona i timmen, och arbetstiden
af en dag vore 5 å 6 timmar eller mer. Utgiften torde i. medeltal
gå till 5 kronor om dagen och skulle antagligen snart stiga derutöfver,
enär förvärfvad större skicklighet medförde ökade anspråk.
Om ritares arbetsdagar vid hvarje af de sex biologiska afdelningarna
i medeltal antoges till 160, erhölles en årlig medelkostnad, af 8.00
kronor, eller för hela museet en summa af 4,800 kronor, hvilken intendenterna,
som trott den mineralogiska afdelningens behof äfven kunna
med denna summa fyllas, ansett blifva tillräcklig för. den .närmaste framtiden
och för vinnande deraf, att inom det naturhistoriska riksmuseet
det vetenskapliga arbetet, hvilket i hög grad vore beroende af ö.fvade
ritares biträde, icke måtte lida afbrott eller tidsförlust, och vigtiga
arbeten åsidosättas, samt att den utmärkta skicklighet, som till heder
för den svenska vetenskapen mödosamt förvärfvats af personer, hvilka
länge varit betrodda med utförandet af naturhistoriska ritningar, icke
måtte gå förlorad derigenom, att dessa personer tvingades att söka sig
annan bergning.
Åttonde hufvudtiteln.
35
Då här är fråga om ett mer och mer nödvändigt hjelpmedel för
den vetenskapliga forskningen, och, genom det ofvan anförda, behofvet
af den begärda anslagstillökningen synes mig vara till fullo ådagalagdt,
tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att
förhöja det till ritningars utförande vid det naturhistoriska riksmuseet nu
utgående årliga anslaget, 2,200 kronor, med ett belopp af 2,600 kronor,
eller till 4,800 kronor, hvarigenom det nuvarande anslaget till nämnda
museum, 66,550 kronor, kommer att ökas till 69,150 kronor.
Fattigvården i Stockholm och landsorten.
Sedan ett från anslaget till fattigvården i Stockholm och landsorten
tillförne utgående ränteanslag till Södertelje stads församlings
fattigvård blifvit i följd af 1886 års Riksdags bifall till Eders Kongl.
Maj:ts derom gjorda framställning utbytt mot ett bestämdt årligt belopp,
beräknadt efter medelmarkegångspriset för tio år, återstå de indelningsersättningar,
hvilka från nämnda anslag tillfalla Tryserums
fattigvård och Visingsö församlings fattige; utgörande dessa ersättningar
enligt hvad statskontoret i sitt den 31 december 1883 afgifna
utlåtande upplyst: I
Ersättning i penningar
utan förvandling.
r
e
r
s
e
d
1
a r.
Ersätt- ningen
har ut-
Pen-
ning-
räntor.
Forsel-
lön.
Summa.
Råg.
Korn.
Smör.
Fläsk.
Kött.
Värde
enligt
1869 års
omsätt- ningspris.
gjort
för år 1882
enligt
räkenska- perna.
Kalmar län:
Tryserums fattig- vård...............
IT
37
43
17
80
2
7
2
7
75
11
24
55
57
95
60
Jönköpings län:
Visingsö försam- lings fattige ...
ö
05
6
05
37
7.88
37
7,88
_
_
_
_
_
_
164
_
211
62
I nämnda utlåtande har statskontoret beträffande dessa indelningsersättningar
anfört:
att till de fattige i Tryserums församling varit anslagen räntan af
hemmanet Afveslätt i Törnefalla socken, för hvilken församlingen nu
uppbure ersättning efter medelmarkegångspris med forsellön å den i
[15-]
Indelningsersättningar
till Tryserums
och Visingsö
församlingar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Åttonde li u fv ud ti t el n.
06
väntan ingående spanmålen; att i likhet med hvad förhållandet vore
med de vissa städer beviljade rånte- och tiondeanslag statskontoret
ansåge ifrågavarande hemmansränta ej kunna hafva blifvit Tryserums
församling anslagen på andra vilkor eller med bättre rätt, än som betingades
af den skattepligtighet, staten utkräfde af den skattskyldige,
och att fördenskull den församlingen tillkommande ersättning för den
numera till statsverket indragna räntan borde bestämmas till ett belopp
motsvarande räntans värde, beräknadt efter det i nådiga förordningen
den 23 juli 1869 stadgade medelvärde, eller med 72 kronor 94
öre, derest Eders Kong]. Maj:t icke skulle finna skäligt, att e rsätt långsanslaget
efter öfverenskommelse med församlingen af statsverket inlöstes
med ett kontant belopp eu gång för alla; samt
att ersättningen till de fattige i Visint/sö församling utginge i stället
för indraget anslag af kronans tionde inom Visingsö socken, hvadan
statskontoret, under åberopande af hvad i fråga om ersättningen till
Tryserums församling blifvit anfördt, och då uti förevarande fall
Visingsö församling kunde anses både såsom tiondegifvare och tiondetagare,
funne sig böra föreslå, att äfven detta ersättningsanslag blefve
bestämdt att utgå efter det i berörda förordning stadgade medelvärde.
I fråga om ersättningen till Tryserums församling har nämnda
församling sig yttrat och dervid åberopat, att det rån teanslag, för hvilket
nu ifrågavarande ersättning utgår, tilldelats Tryserums församling
genom ett år 1654 af Ebba Nilsdotter Gyllenstierna upprättadt testamente
och ett af hennes arfvingar den 28 juni 1691 utfärdadt. donationsbref
å hemmanet Afveslätt. Med anledning häraf hav Tryserums församling
ansett sig eg a ifrågavarande ränteanslag på grund af enskild donation
och, under erinran tillika att församlingen trycktes af en år efter år
stigande fattigvårdstunga, vägrat ingå på den af statskontoret föreslagna
förändringen, men förklarat, att, om statsverket skulle vilja inlösa räntan
med ett kapital så stort, att den nu i verkligheten utgående ersättningen
derå utgjorde 5 procent, församlingen icke hade något att erinra
deremot. I afgifvet utlåtande har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Kalmar län anfört, att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
af tillgängliga handlingar inhemtat, att, efter det hemmanet
Afveslätt på grund af enskild donation tillfallit Tryserums församling,
konung Carl XI genom bref den 12 februari 1696 förklarat,
att hemmanet väl borde vara till Kongl. Maj:t och kronan hemfallet,
men att detsamma dock derefter blefve till Tryserums församlings
fattige upplåtet såsom en förläning af Kongl. Maj:t och kronan, hvarmed
dock enligt anteckningar i jordeböckerna allenast afsetts förläning
Åttonde hufvudtiteln.
37
af räntan från hemmanet, hvilket sedermera sålts till skatte. Och ansåge
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande det ådagalagdt, att räntan
af hemmanet numera icke kunde tillkomma församlingen på grund af
enskild donation utan vore till fattigvårdens besörjande förlänad af
kronan. I afseende å beräkningen af det årliga ersättningsbeloppet för
räntan har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, under vitsordande
att fattigvårdstungan i Tryserums församling vore synnerligen stor,
hemstält, att årliga ersättningen måtte bestämmas, icke, såsom statskontoret
föreslagit, efter 1869 års omsättningspris, utan efter medium af
medelmarkegångsprisen för tio år; varande härvid af Eders Kongl.
Majrts befallningshafvande erinradt, att den af statskontoret för dess
förslag anförda grund syntes i tillämpningen leda till obillighet, enär
i konseqvens med nämnda grund, derest staten, utöfver den skatte•lindring,
som genom räntans fixerande kommit egaren af hemmanet till
godo, beslutade afskrifning af viss del af räntan, ersättningen till Tryserums
församling skulle likaledes minskas.
Beträffande statskontorets hemställan rörande ersättningen till de
fattige i Visingsö församling hafva yttranden afgifvits af Visingsö fattigvårdssamhälle,
kronofogden och häradsskrifvaren i orten äfvensom
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län; och inhemtas
af dessa handlingar: att ifrågavarande kronotiondeanslag ursprungligen
jemte åtskilliga andra förmåner genom riksdrotset grefve Pehr
Brahes förordnanden den 4 januari 1654 och den 21 februari 1673
tilldelats Visingsö församlings fattige; att dessa förordnanden, enligt
hvad antydts, blifvit den 24 februari 1681 bekräftade af konung Carl
XI; att, med anledning af församlingens och dervarande fattigdirektions
underdåniga ansökning om ytterligare bekräftelse derå, Kongl. Maj:t
enligt resolution den 8 mars 1834 sig utlåtit, att, då Visingsö församlings
fattige från längre tid tillbaka haft sig anslagna och ännu åtnjöte
dessa, enligt hvad upplyst blifvit, för dem behöfliga förmåner,
Kongl. Maj:t pröfvade skäligt i nåder låta dervid bero; att Visingsö
församling å kommunalstämma förklarat sig icke vilja ingå på statskontorets
förslag, utan hemstält, att årliga ersättningsanslaget måtte
antingen bestämmas till 200 kronor eller af statsverket inlösas med ett
belopp af 4,000 kronor; att uppbördsförvaltningen i orten ansett ersättningen
fortfarande böra utgå efter tioårigt medelmarkegångspris; samt
att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemstält, det ersättningen
måtte bestämmas antingen till ett belopp motsvarande medeltalet af
ersättningens belopp för åren 1875 — 1884 eller ock till det af församlingen
föreslagna beloppet af 200 kronor, dervid Eders Kongl. Maj:ts
38
Åttonde hufvudtiteln.
befallningshafvande anfört, att en förvandling af kronotionde!! till visst
belopp i penningar, som i väsentligare mån inverkade på anslagets
värde, icke borde vidtagas utan tillfyllestgörande ersättning till indelningshafvare]!,
och att i Kongl. Majrts proposition till 1869 års Riksdag
angående förändring i sättet för räntans och kronotiondens utgörande
uttryckts den åsigt, att anslag till, bland annat, kyrkor och fromma
stiftelser vore i allmänhet af den beskaffenhet, att staten vid en eventuel
reglering borde, för undvikande af förlust för ersättningstagaren, träda
i räntegifvarens ställe och lemna ersättning efter de för anslagens utgörande
dittills gällande grunder.
I ytterligare infordradt utlåtande har statskontoret upplyst, att indelningsersättningen
till Visingsö församling belöpt sig i medeltal:
för åren 1875—1884 till........................... kronor 207: 84,
» » 1876—1885 » ........................... » 206: 63.
Vidare har statskontoret i fråga om anslagen till såväl Tryserums
som Visingsö församlingar anfört, att desamma ostridigt vore att anse
såsom anslag af allmänna medel, och att, då anslagen, hvilkas inlösen
ej borde ifrågakomma, utgjorde bidrag till bestridande af den dessa
församlingar i likhet med rikets öfriga kommuner åliggande kostnad
för fattigvård, sådana förhållanden oj förelåge, att statsverket skulle, till
följd af det förändrade sättet för tiondens utgörande, vid utgifvande af
detta bidrag vidkännas större uppoffring, än som vid tiden för anslagets
beviljande varit dermed förenad. Och har statskontoret således ej
funnit skäl att frånträda sitt förslag om tillämpning af 1869 års omsättningspris
vid dessa indelningsersättningars förändring till bestämda
årliga belopp.
Då utbyte af indelningsersättningar mot vissa årliga belopp städse
medför enkelhet och reda i räkenskaperna, bör denna åtgärd äfven i
fråga om förevarande indelningsersättningar vidtagas. Men i afseende
å grunden för beräkning af ersättningsbeloppen är jag i detta fall af
annan åsigt än statskontoret. Dess förslag att använda 1869 års omsättningspris
synes mig ej lämpligt. Till karakteren af utbytet torde
höra, att såvida ej ersättningstagaren ingått på ett mindre belopp, bör
såsom vederlag lemnas det belopp, som vid tiden för utbytet motsvarar
årliga värdet af indelningsersättningen. T annat fall sker i sjelfva
verket eu indragning af en del af anslaget, och dertill har anledning
icke förekommit, ty här har staten icke, såsom i fråga om indelningsersättningarna
till vissa folkskolor, redan lemnat rikligt vederlag i form
af lönetillskott.
Medeltalet af indelningsersättningen till Tryserums församling har
Åttonde hufvudtiteln.
39
under åren 1876—1885 utgjort 93 kronor 72 öre. Och det belopp,
200 kronor, med hvilket Visingsö församling förklarat sig åtnöjas, understiger
något den indelningsersättning, som under sistnämnda tio år
i medeltal utgått till församlingen. Jag hemställer derför, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, med uteslutande ur riksstaten
af det under rubrik »indelning och dermed jemförlig anvisning, på
förslag: ersättningar» uppförda anslag, 320 kronor, i stället anvisningen i
kontant till fattigvården i Stockholm och landsorten må höjas från
9,270 kronor till 9,564 kronor, eller med jemnt 294 kronor, deraf såsom
indelningsersättning till Tryserums fattigvård 93 kronor 72 öre och till
Visingsö församlings fattige 200 kronor; kommande således anslagstiteln
i dess helhet att minskas med 26 kronor.
Lasaretts underhåll.
T berörda utlåtande den 31 december 1883 har statskontoret vidare
anfört, hurusom de till lasaretts underhäll anvisade .indelningsersättningar
utginge efter medelmarkegångspris med tillagd forsellön.
Deraf tillkomme Danviks hospital godtgörelse från Upsala och Stockholms
län för indragna tiondeanslag, nemligen:
Upsala län:
Danviks hospital .
Stockholms län:
Danviks hospital.
Ersättning i
penningar utan
förvandling.
Forsel
lön.
Summa.
33
88
Persedlar.
Råg.
207
553
207
5,475 553
Korn.
9
5,4 7 i
Värde enligt
1869 års omsättningspris.
839
2,352
Ersättningen
bär utgjort
för år 1882
enligt räkenskaperna.
981
2,712
För åren 1873 — 1882 hade hospitalets inkomst af ifrågavarande
indelningsersättning utgjort i medeltal 3,673 kronor 17 öre.
Med afseende derå att indelningsersättningarna utgjorde blott en
ringa del af hospitalets inkomster, ansåge statskontoret, att ett utbyte
af dessa ersättningar mot bestämdt årligt anslag, motsvarande nyssberörda
medeltal, eller i jemnadt belopp 3,670 kronor, utan olägenhet
kunde ega ruin.
[16.]
Indelningsersättning
till JDanviks
hospital.
40
Åttonde liiifvndtiteln.
Direktionen öfver Danviks hospital har i detta ärende afgifvit infordradt
underdånigt, utlåtande och deruti, under förmälan att ifrågavarande
ersättning för tioårsperioden 1874—1883 belöpt sig till i medeltal
3,686 kronor 81 öre årligen, anfört, att, då den af statskontoret,
föreslagna förändring obestridligen ledde till större enkelhet och
reda i statsräkenskaperna, samt den ifrågasatta ersättningen utgjorde
eu så ringa del af hospitalets inkomster, att förändringen icke egentligen
kunde sägas inverka på hospitalets ekonomiska ställning, direktionen
saknade anledning att motsätta sig förslaget; men att, enär ersättningen,
beräknad efter sistnämnda tioårsperiod, öfverstege det belopp,
som af statskontoret beräknats såsom grund vid bestämmandet af det
föreslagna anslagsbeloppet, samt härtill komrne att, i anseende till
penningvärdets ständiga fallande, ett nu fixeradt belopp komme i framtiden
att allt mindre och mindre blifva ett rätt uttryck för värdet af
den förmån, för hvilket anslaget skolat tjena såsom ersättning, direktionen
ansåge sig böra hos Eders Kong]. Majrt i underdånighet anhålla,
att anslaget måtte bestämmas till i rundt tal 3,700 kronor årligen.
Med anledning al'' hvad direktionen sålunda anfört har, efter nådig
remiss, statskontoret ånyo sig i ärendet yttrat och dervid anfört: att
ersättningen för år 1883 utgjort 3,652 kronor 14 öre och i medeltal för
åren 1874—1883, såsom direktionen förmält, 3,686 kronor 81 öre; att
densamma enligt räkenskaperna belöpt sig för år 1884 till 3,522 kronor
69 öre, och, enligt i statskontoret verkstäld uträkning, för år 1885 till
3,425 kronor 79 öre, samt i medeltal för åren 1875—1884 till 3,674
kronor 56 öre och för åren 1876—1885 till 3,637 kronor 74 öre. Då
medeltalet af ifrågavarande indelningsersättning, som för åren 1874—1883
något öfverstigit medeltalet för den nästföregående tioårsperioden, de
derpå följande tioårsperioderna åter nedgått och, till följd af den hittills
fortgående minskningen i markegångsvärdet å spanmål, otvifvelaktigt
komme åtminstone för den närmaste framtiden än vidare att nedgå,
funne sig statskontoret icke kunna biträda hospitalsdirektionens framställning,
utan tillstyrkte statskontoret ersättningens bestämmande till
det af statskontoret föreslagna belopp, 3,670 kronor.
Med anledning af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att
Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen, att den till Danviks hospital
hittills efter medelmarkegångspris jemte forsellön utgående indelningsersättning
må från och med år 1888 utbytas mot ett hospitalet tillkommande
årligt belopp af 3,670 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Att ond e liufv udtitelri.
4i
Från anslaget till lasaretts underhåll utgå vidare indelningsersätt- [17.]
ningar till Medevi lasarett, Vrigstads hospital och Odensvi socken enligt
följande af statskontoret i dess den 31 december 1883 afgifna utlåtande till Medevi
åberopade specifikation: lasarettm. #.
Ersättningar i penningar
utan förvandling.
P
e r s
odla r.
Ersättnin- gen har ut-
Pen-
ning-
räntor.
Forsel-
lön.
Summa.
Eåg.
Korn.
Värde
enligt 1869
års om- sättnings- pris.
gjort för år
1882 enligt
räken- skaperna.
Östergötlands län:
Medevi lasarett ..................
_
_
10
08
10
08
—
—
126
—
234
36
309
9 6
Jönköpings län:
Vrigstads hospital ...............
—
—
s
06
8
06
50
4
50
4
218
73
■282
24
Vestmanlands län:
Odensvi socken ..................
4
78
2
02
0
80
12
fi
12
6
51
78
66
52
Dessa ersättningar utgå efter medelmarkegångspris med tillagd
forsellön.
I omförmälda utlåtande har statskontoret upplyst, att dessa ersättningar
afsåge: den till Medevi lasarett indraget kronotiöndeanslag inom
Motala och Nykyrka socknar; den till Vrigstads hospital indragen tionde
från Vrigstads socken, och den till Odensvi socken indragen ränta af
ett de fattiga i Odensvi förlänt hemman, Boda; hvarjemte statskontoret
meddelat, att ersättningarna till Vrigstads hospital och Odensvi socken
uppbures af vederbörande kommuners fattigvårdsstyrelser. Och har
statskontoret, under erinran att tionden och räntan numera till statsverket
inginge efter det i förordningen den 23 juli 1869 stadgade
medelvärde, samt att i förevarande fall statsverket icke borde vidkännas
skyldighet att efter annan grund tillhandahålla ersättningstagaren godtgörelse,
hemstält, att omförmälda indelningsersättningar måtte utbytas
mot bestämda årliga anslag, beräknade efter det i nämnda förordning
stadgade medelvärde.
Enligt hvad statskontoret derjemte meddelat, utgår af detta anslag
ersättning enligt nådiga kungörelsen den 30 december 1863 till
Köpings hospital för afskrifna qvarnräntor med 6 öre i penningar samt
lösen efter medelmarkegångspris för 47 kubikfot 2,5 kannor råg och 26
kubikfot 6,2 kannor korn. Äfven denna ersättning, hvilken tillkommer
Bih. till liilisd. prat. 1887. B. 1 sand. 1 afd.
6
42
Åttonde hufvudtiteln.
Köpings stads- och landsförsamlings fattigvård, ansåg statskontoret böra
utbytas mot bestämdt årligt anslag.
I anledning af statskontorets omförmälda förslag hafva vederbörande
afgifvit. yttranden.
Hvad angår Medevi lasarett har lasarettsstyrelsen anhållit, att förslaget
måtte lemnas utan afseende, derest icke årliga anslaget kunde
höjas till belopp, motsvarande hvad ersättningen under något af senare
åren högst utgjort eller derutöfver. Och är af Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Östergötlands län anfördt, att Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande väl funne lämpligt, att ersättningen för det indragna
kronotiondeanslaget bestämdes till ett visst, för hvarje år lika belopp,
men att, på det ersättningstagarens rätt ej måtte i väsentlig mån förringas,
ersättningen måtte beräknas efter medium af de sista tio årens
medelmarkegångspris.
I fråga om Vr ig st ads hospital inhemtas af handlingarna: att detta
hospital för Vrigstads sockens fattiga stiftats af innehafvare!! utaf Lundholmens
friherreskap G. Gyllenstierna, som anslog 16 tunnor kronotiondespanmål
till underhåll af fyra allmosehjon i fattigstugan; att konung
Carl XI vid reduktion af egendomen Lundholmen genom nådigt bref
den 30 april 1682 bekräftat denna stiftelse, med förklarande att de fyra
allmosehjonen »skulle njuta deras undfångna beneficier oturberade»;
att stiftelsen allt fortfarande hållits i helgd, så att inkomsten af den
donerade kronotionde!! icke sammanblandats med socknens öfriga fattigmedel,
utan användts till inköp af lifsförnödenheter åt fyra för sig sjelfva
boende fattighjon och en för deras vård antagen sköterska; att Vrigstads
socken å kommunalstämma förklarat sig icke vilja ingå på någon
förändring med ersättningsanslaget och såsom skäl härför anfört, bland
annat, att, derest kommunen nödgades att emottaga de s. k. hospitalsmedlen
efter 1869 års omsättningspris, följden häraf sannolikt Skulle
blifva, att det nämnda antalet fattighjon i hospitalet ej kunde på ett
nöjaktigt sätt underhållas; samt att Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande
i Jönköpings län, enär billigheten syntes fordra, att, vid utbyte
af ifrågavarande indelningsersättning mot bestämdt årligt anslag, enahanda
beräkningsgrund borde tillämpas, som af statskontoret föreslagits
i afseende å indelningsersättningen till Danviks hospital, hemstält, att
ersättningen till Vrigstads hospital måtte bestämmas till ett belopp,
motsvarande hvad ersättningen i medeltal under tio år utgjort.
Statskontoret, som lemnats tillfälle att yttra sig med anledning
af hvad sålunda förekommit, har, enär statskontoret numera vunnit
upplysning derom, att vid Medevi lasarett emottoges till behandling ett
Åttonde hufvudtiteln.
43
stort antal sjuke från olika delar af riket, tillstyrkt, att det årliga
ersättningsbeloppet för indragna kronotiondeanslaget till Medevi lasarett
måtte beräknas, icke efter 1869 års omsättningspris, utan efter medelmarkegångspriset
för åren 1876—1885, utgörande medeltalet deraf 304
kronor 16 öre. Deremot och då anslaget till Vrigstads hospital borde
betraktas såsom ett bidrag till bestridande af den Vrigstads kommun i
likhet med öfriga kommuner åliggande fattigvård, har statskontoret
fortfarande ansett ersättningen till Vrigstads hospital böra beräknas
efter 1869 års omsättningspris, hvarjemte statskontoret meddelat, att i
medeltal för åren 1876—1885 ersättningen till hospitalet utgjort 275 kronor
99 öre.
I afseende å indelningsersättningen till Odensvi socken har kommunalstämman
derstädes tillstyrkt statskontorets hemställan, att nämnda
ersättning måtte utbytas mot bestämdt årligt anslag, beräknadt efter det
i 1869 års förordning stadgade medelvärde. Häri har Eders Kongl.
Maj:t.s befallningshafvande i Vestmanlands län sig förenat.
Beträffande slutligen ersättningen till Köpings hospital hafva Köpings
landsförsamling å kommunalstämma äfvensom stadsfullmägtige i Köping
tillstyrkt ersättningens utbytande mot visst årligt anslag, i hvilka yttranden
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet instämt. Och
har jag inhemtat, att ifrågavarande ersättning till Köpings hospital
belöpt sig för åren 1876—1885 till i medeltal 168 kronor 49 öre.
Med åberopande af hvad jag i fråga om indelningsersättningarna
till Tryserums och Visingsö församlingar nyss anfört, hemställer jag,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att indelningsersättningarna
till Medevi lasarett, Vrigstads hospital och Odensvi socken
samt ersättningen till Köpings hospital för afskrifna qvarnräntor må
från och med år 1888 utbytas mot följande årliga belopp, nemligen: 304
kronor 16 öre till Medevi lasarett, 276 kronor till Vrigstads hospital,
58 kronor 58 öre till Odensvi socken och 168 kronor 49 öre till Köpings
hospital, eller sammanräknadt 807 kronor 23 öre, hvilket belopp bör, för
hela anslagstitelns beräkning i helt krontal, utföras med 808 kronor.
Genom bifall till de af mig tillstyrkta förslag i punkterna 16 och 17
skulle anvisningen i kontant till lasaretts underhåll, hvilken för närvarande
utgör 36,325 kr-onor, komma att höjas till 40,803 kronor, eller med 4,478
kronor. Deremot bör naturligtvis minskning ega rum å det under rubrik:
»indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar» uppförda
anslag. Detta förslagsanslag, 6,280 kronor, kan dock ej ännu från
riksstaten uteslutas, ty, enligt hvad statskontoret i sitt utlåtande den
[18.]
Minskning
ett förslag
anslag.
44
Åttonde hufvudtiteln.
[19.]
Skrifmaterialier,
expenser,
ved
m. m.
[20.]
Utgifvande
af historiska
handlingar.
[21.]
Tillbyggnad
för riksarkivet.
31 december 1883 upplyst, utgår från anslaget, förutom de i punkterna
16 och 17 omförmälda ersättningar, jemväl indelningsersättning till Veckholms
hospital. Ärendet derom är ännu ej färdigt till föredragning.
Men då sistnämda indelningsersättning under år 1882 utgått med 1,461
kronor 25 öre, synes tillräckligt, om förslagsanslaget bibehålies till ett
belopp af 1,500 kronor. Jag tillstyrker fördenskull, att Eders Kong!.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att, derest hvad i punkterna 16 och 17
nu blifvit hemstäldt varder bifallet, och anvisningen i kontant således
höjes med 4,478 kronor, nämnda förslagsanslag må nedsättas från 6,280
kronor till 1,500 kronor, hvarigenom anslagstiteln i dess helhet minskas
med 302 kronor.
Öfriga ordinarie anslag.
I öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln har jag icke
att föreslå annan förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved in. in.,
för närvarande upptaget till 22,146 kronor, måtte höjas med 252 kronor
till 22,398 kronor.
Extra anslag:
Riksarkivet.
1 skrifvelse den 29 september 1886 bär riksarkivarien underdånigst
hemstält, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till fortsatt
utgifvande i tryck genom riksarkivet af sådana skrifter och handlingar,
som äro af vigt för fäderneslandets historia, uppföra på 1888 års
stat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående år
varit för ändamålet årligen beviljadt.
Med anledning häraf tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att för ifrågavarande ändamål på extra stat
jemväl för år 1888 anvisa ett belopp af 3,000 kronor.
Sedan Riksdagen, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts framställning
om uppförande af en tillbyggnad för riksarkivet å dess nuvarande tomt
och en del af riksgäldskontorets, beviljat för ändamålet ett anslag af
Åttonde hufvudtiteln. 45
575,000 kronor samt deraf anvisat på extra stat för år 1886 ett belopp
af 100,000 kronor och för år 1887 ett belopp af 250,000 kronor, hemställer
jag, i enlighet med öfverintendentsembetets uti skrifvelse den 14
nästlidne december derom gjorda underdåniga framställning, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till fortsättande af arbetena
å ifrågavarande tillbyggnad, hvartill ritning blifvit af Eders Kongl.
Maj:t den 2 februari 1886 faststäld, anvisa på extra stat för år 1888
ett belopp af 75,000 kronor.
Nationalmuseum.
I skrifvelse den 29 september 1886 har intendenten vid nationalmuseum
underdånigst hemstält, det Eders Kongl. Maj:t måtte täckas
till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriela samlingar
äska af Riksdagen ett extra anslag jemväl för år 1888 af 4,000 kronor,
att jemte 1,000 kronor af vid museet inflytande förevisningsmedel användas
enligt samma fördelning, som för åren 1886 och 1887 redan blifvit
faststäld.
Af samma skäl, som vid föregående framställningar i detta ämne
anförts, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att jemväl för år 1888 anvisa ett extra anslag af 4,000 kronor
för vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriela samlingar.
Lifr ustkammar en.
1 skrifvelse den 29 september 1886 har intendenten vid nationalmuseum
underdånigst hemstält, det Eders Kong]. Maj:t måtte för
tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens samlingar af Riksdagen
äska på extra stat äfven för år 1888 enahanda anslag, som för
hvardera af åren 1886 och 1887 beviljats, eller 5,800 kronor. Då detta
belopp fortfarande är behöflig!, för att under år 1888 användas enligt
samma grunder, som för de nyssnämnda båda föregående åren tillämpats,
får jag, med åberopande af hvad i detta ärende förut blifvit
af mig anfördt, i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens
samlingar m. m. anvisa på extra stat jemväl för år 1888 ett anslag af
5,800 kronor.
[22.]
Statens konst''
industriela
samlingar.
[23.]
L ifru stkammaren.
46
Åttonde hufvudtiteln.
[24.]
Tillfällig
löneförbättring
åt tjenstemännen
vid domkapitlens
expeditioner.
[25.]
Restaurering
of Upsala
och Skara
domkyrkor.
[26.]
Seminarier
för sprakved
tenskap och
matematik.
Domkapitlens expeditioner.
För att åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner, i afseende
å hvilka något löneregleringsförslag, grundadt på fullständig utredning,
ännu ej kunnat framläggas, bereda tillfällig löneförbättring under år
1888, i likhet med föregående år, erfordras anslag till oförändradt belopp;
och får jag fördenskull i underdånighet tillstyrka framställning
till Riksdagen derom, att för berörda ändamål måtte å extra stat för
år 1888 anvisas 3,716 kronor.
Domkyrkorna i Upsala och Skara.
På Eders Kongl. Maj:ts framställning har Riksdagen beviljat till
restaurering af Upsala domkyrka 500,000 kronor och till restaurering
af Skara domkyrka 250,000 kronor. Af dessa belopp hafva för hvardera
af åren 1886 och 1887 anvisats för domkyrkan i Upsala 70,000
kronor och för domkyrkan i Skara 35,000 kronor. I öfverensstämmelse
härmed tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till fortsättande af dessa restaureringsarbeten anvisa på extra stat
jemväl för år 1888 enahanda belopp, eller för Upsala domkyrka 70,000
kronor och för Skara domkyrka 35,000 kronor.
Universiteten.
Med anledning af vederbörandes framställningar om fortfarande
understöd af statsmedel för de vid universiteten befintliga seminarier
för språkvetenskap och matematik, får jag, under åberopande af hvad
tillförne i detta hänseende anförts, i underdånighet tillstyrka, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att åt ifrågavarande anstalter
äfven för år 1888 bevilja extra anslag till samma belopp som förut,
nemligen:
till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala ............ kronor 3,000: •—
» » » » » Lund ............ )> 2,950: —
» » matematiska )> » Upsala ............ » 1,500: -—
» » » » » Lund ............ » 1,000: —
Åttonde hufvudtiteln. 47
Bland de behof för universitetet i Upsala, för hvilkas afhjelpande
det akademiska konsistoriet anhållit om proposition till Riksdagen, har
i främsta rummet och såsom det allra angelägnaste framhållits nödvändigheten
_ af anslag till förändring af den s. k. Carolina-redivivabyggnaden,
i hvilken universitetsbiblioteket är inrymdt, på det att biblioteket,
hvilket både genom sitt materiela värde och genom sin betydelse
för universitetets hela vetenskapliga lif intoge första platsen bland universitetets
institutioner, måtte varda befriadt från de stora svårigheter,
hvarmed biblioteket hade att kämpa i anseende till bristande utrymme
samt de olägenheter, som vore eu följd af byggnadens egendomliga
konstruktion och inredning.
Redan för tjugu år sedan började bibliotekets målsmän fästa uppmärksamheten
på den annalkande faran af bristande utrymme. Fleraförslag
hafva ock, såsom bekant, framlagts, åsyftande dels att tillbygga
huset med en flygel, dels att inreda äldre eller obegagnade lokaler inom
detsamma. Visserligen hafva dessa förslag ej lyckats tillvinna sig det
eniga understöd, som erfordrats för att betrygga deras framgång. Men
sjelfva sakförhållandet har dock härunder så utredts, att vid 1872 års
Riksdag statsutskottet erkände, att ökadt utrymme för biblioteket vore
af verkligt behof påkalladt. Ytterligare fjorton år hafva sedan dess
förflutit, och det bör då, såsom bibliotekarien uti sitt angående detta
ärende afgifna utlåtande anmärkt, icke vara svårt att förstå, å ena
sidan Indika utomordentliga ansträngningar det kostat att, ehuru den
årliga tillväxten oupphörligt stegrats, så att medeltillökningen för de
sista tio åren är nära dubbelt så stor som för de tio närmast föregående,
icke blott bereda plats för tillväxten utan ock bringa ordning i
de gamja massorna, å andra sidan att dessa svårigheter nu måst antaga
proportioner, som för institutionens verksamhet öppna högst bekymmersamma
utsigter att redan inom några få år hotas med fullständig förlamning.
Beträffande ofvan antydda svårigheter och olägenheter, hvilka
hufvudsakligen hafva sin grund deri, att Carolina-rediviva-byggnaden
trån början fått till uppgift att inom sig inrymma så väl biblioteket
som eu storartad fest- och samlingssal, hvilken senare åter gifvit anledning
till en ännu mera storartad vestibul och trappa, har bibliotekarien
i sitt ofvan berörda utlåtande anfört följande:
_ Biblioteket, som år 1786 ansågs innehålla 50,000 volymer, hade
vid tiden för Carolina-byggnadens påbörjande vuxit till 74,000. År 1871
beräknades boksamlingen stiga till nära 200,000 volymer, hvaraf dock
26,000 utgjorde dupletter, och vid en år 1886 företagen räkning hade
[27.]
Förändring
af Carolinar
edil''ivabyggnaden
i
Upsala.
48 Åttonde hufvudtiteln.
denna siffra växt till 244,000, hvaraf endast 15,000 hörde till duplettsamlingen.
Sjelfva årstillväxten vore tydligen stadd i en stark stegring.
Mot en årlig tillväxt under åren 1813—1871 af 2,172 volymer
svarade under de sista femton åren 1872—1886 en årlig tillväxt af
3,666 volymer. Då nu samlingen förutom dessa 244,000 volymer äfven
omfattade 5,000 kapslar och 11,486 handskrifter, kunde man tryggt
påstå, att biblioteket nu inrymde nästan fyra gånger så stor massa som
den, för hvilken man år 1813, då ritningarna till byggnaden faststäldes,
afsåg att bereda ny plats. Men då man lika tryggt kunde påstå, att
ingen vid byggnadens uppförande tänkt, att biblioteket skulle upptaga
blott en fjerdedel af sina nya lokaler, framginge häraf, att dessa icke
kunde vara annat än öfverfulla. Också förklarade redan år 1865 dess
dåvarande chef, att man måst å åtskilliga ställen tillgripa utvägen med
dubbla hyllbräden, så att böckerna stode i två rader, den ena bakom
den andra, hvarjemte de flesta platser, som med afseende på deri nödiga
belysningen kunde användas för fristående hyllor, redan vore upptagna
eller inom kort tid kunde väntas att blifva det. Och sedermera hade
utvägen med dubbla rader, så stora olägenheter den än medförde, måst
i allt starkare grad anlitas. Också hade vid nuvarande bibliotekariens
tillträde år 1883 trängseln vuxit derhän, att på de flesta afdelningar
oordning börjat inträda och i synnerhet tagit eu betänklig gestalt, der
nytillkomna böcker börjat staplas ofvanpå de på hyllbrädena stående.
Om det, sådana förhållanden oaktadt, varit möjligt att ej blott hjelpa sig
fram utan äfven anskaffa erforderligt utrymme för det fullständiga
nyordnandet af samlingarna, så hade detta icke i någon nämnvärd
grad berott derpå, att två nya hörnrum innanför festsalen stälts till
bibliotekets disposition, utan på de utomordentliga åtgärder, till hvilka
man tagit sin tillflykt. Systemet med dubbla bokrader både nu måst
göras till regel, och äfven tredubbla rader, der repositoriernas djup
det medgifvit, i ej ringa utsträckning kommit till användning. Repositorier
hade anbragts öfver allt, der plats kunnat beredas, alldeles oafsedt
att platsen tydligen ej varit härför ämnad, eller att detta medfört
ganska betänkliga olägenheter i afseende på böckernas åtkomlighet och
det minimum af belysning, hvarförutan ett bibliotek blefve ytterst svårhandterligt.
Så hade den stora vestibulen nu fått emottaga långa rader
af bokhyllor, balustraderna å läktarne hade å insidan klädts med dylika,
ehuru dessa hyllor, vända från fönstren, saknade direkt belysning och
minskade det sparsamma ljus, som å läktaren förefunnes, folianter hade
placerats å golfplatserna, i fönstren och rundt hela barrieren å festsalens
läktare, å hvilken för öfrig!, den storartade Westinska donationen genast
Åttonde hufvudtiteln. 49
från första stund måst söka sig plats, ehuru denna läktare fortfarande
måste för allmänheten upplåtas vid de festligheter, som i solennitetssalen
anordnades. Oaktadt alla dessa åtgärder, gjorde ändock biblioteket nu
intrycket af att vara nästan öfverfullt. När så härtill komme, att en
tredjedel af biblioteket ännu icke hunnit underkastas det stränga systematiska
nyordnandet, och att detta system med sina mångfaldiga grupper
förutsatte accessionsplatsers tillskapande å lika många ställen, syntes det
tydligt, af hvilken vigt denna fråga om utrymmet vore. Att af brist härpå
nödgas hjelplöst åse, huru oordningen ånyo började inträda, måste kännas
så mycket bittrare, som man under de gångna åren genom ihärdig ansträngning
lyckats att inom två tredjedelar af samlingen åstadkomma
en tillfredsställande ordning’.
Huru långt de utomordentliga åtgärderna med användande af
dubbla rader och uppsättande af hyllor å mindre lämpliga platser måst
utsträckas, samt huru obetydligt accessionsutrymmet vore, visade följande
redogörelse, för . den uppmätning af biblioteket, som sistlidne sommar
verkstälts i afsigt att vinna full klarhet i detta hänseende. Af denna
framginge, att af samlingens hela längd, 10,290 meter, komme 8,774
meter, eller 85 procent, å framhyllor, 1,516, eller 15 procent, å bakhyllor.
A dessa senare, hvarå endast volymer i oktav- eller qvartformat kunde
placeras, vore öfver 44,000 volymer inskjutna bakom framförstående.
Från de So procent, som stode å framhyllor, borde dock frånräknas alla,
som fått sin plats på golfvet eller å hyllor, som borde försvinna, d. v. s.
omkring 37,600 volymer. Dessa två poster uppginge således sammanlagdt
till nära 82,000 volymer.
Huru stor faran vore för att trängseln å nyo skulle bringa bibliotekets
samlingar i oordning och dermed dess verksamhet till stockning,
syntes deraf, att accessionsutrymmet, äfven med tillgripande af de mest
abnorma utvägar för att stegra detsamma, icke kunnat uppdrifvas stort
öfver 1,300 meter. Visserligen kunde detta vid första anblicken synas
ej så litet, då med ett normalt, årsbehof af 100 meter denna siffra ju
utvisade utrymme för en tillväxt under ytterligare tretton år. Men
problemet löstes icke med eu enkel division, ty accessionsutrymmet vore
icke samladt å ett ställe, der böckerna insattes alltefter som de inkomme.
Det vore hopräknadt å många håll och skulle tänkas fördeladt efter en
viss proportion å mångfaldiga grupper. Då betydliga längder afginge,
för att med iakttagande af nödigt accessionsrum ordna den ännu
oordnade och hoppackade tredjedelen af biblioteket, och då man ej kunde
i händelse af missräkning å accessionsrummet börja än här än der
sönderbryta de systematiskt ordnade grupperna och bortflytta vissa
Sih. till Riksd. prof. 1887. II. 1 smil. 1 afd. 7
50 Åttonde hufvudtiteln.
delar, utan att snart allt råkade i förvirring, blefve slutresultatet af en
noggrann kalkyl det, att utrymmet, förutsatt att inga donationer mellankomme,
skulle förslå ännu i fem till sex år. När denna tid förgått, då
vore faran för institutionens lif och förmåga att fylla sin uppgift icke
längre en hotande möjlighet, utan en viss och sorglig verklighet.
Eu väsentlig brist i bibliotekets nuvarande anordning vore, att
en läsesal alldeles saknades. Af hörnrummen kunde endast två för
detta ändamål användas, men begge egde så små dimensioner som
14x18 fot. Och om detta utrymme redan i sig vore litet, så blefve
det än mindre derigenom, att rummen vore rundt om väggarna fullsatta,
det ena med bokhyllor, det andra med djupa skåp, hvarför ock högst
fyra personer kunde i hvartdera erhålla plats. Då nu det senare rummet
tillika vore genomgångsrum till handskriftsalen, och då i begge rummen
tjenstemännen litet emellan måste framtaga efterfrågade böcker eller
portföljer, ofta med användning af stegar, vore lugnet å dessa platser
långt ifrån ostördt. För att bereda ännu några platser åt dem, som önskade
studera å stället, hade man måst tillgripa den mindre lämpliga utvägen
att låta dem arbeta i sjelfva boksalarne. Men att härigenom kontrollen
å dem, som å stället arbetade, vore så godt som illusorisk, behöfde
icke någon särskild förklaring. Funnes en läsesal, häfdes dessa olägenheter
af sig sjelfva, på samma gång det för alla besökande tillgängliga
referensbibliotek, som der kunde anordnas, skulle befria tjenstemännen
från ett onödigt spring efter handböcker, som de besökande litet
emellan behöfde. Dylika läsesalar funnes nästan öfverallt annorstädes,
och det vore icke utan en känsla af nedslagenhet och förlägenhet man
på de besökandes fråga efter läsesalen måste svara, att en sådan alldeles
saknades.
Med arbetslokaler vore det icke stort bättre bestäldt. Utlåningsrummet,
beläget vid ena ändan af det 256 fot långa huset, hade 18
fots längd och 14 fots bredd. Det lilla utrymmet inskränktes ytterligare
deraf, att alla väggar måst klädas med hyllor inrymmande de egna
katalogerna och nödiga bibliografiska hjelpmedel, hvarjemte den erforderliga
lånedisken, hvilken tillika vore både chefens och vice bibliotekariens
skrifpulpet, afskure en stor del af rummet. Lades dertill att rummet
vore blott 10 fot högt, att det upplystes af två glugglika fönster, och
att folk här strömmade ut och in, så kunde man förstå, att luftförskämning,
svag belysning och trängsel vore något, hvaraf det centrala
biblioteksarbetet dagligen hade en långt ifrån behaglig känning. Af de
tre amanuenserne hade endast en eget arbetsrum; de andra två saknade
dylikt. Häraf följde äfven, att särskilda lokaler för särskilda funktioner
Åttonde hufvudtiteln.
51
af arbetet icke förefunnes. Till och med sådana saker som uppackning
af lärår och paketer måste oftast försiggå i ofvannämnda amanuensrum
eller utlåningsrummet. Man måste bokstafligen lefva från hand till mun,
hvilket med en administration af sådan omfattning vore en ganska svårlöst
uppgift.
Att bibliotekets inre förbindelser vore långt ifrån tillfredsställande,
vore en naturlig följd af byggnadens beskaffenhet. Då någon hiss ej
funnes och ej heller i de gamla lokalerna kunnat inrättas, hade hittills
all transport skett genom bärning. Det besvär och det slöseri med
arbetskraft, som häri läge, anade ej den utanför stående. Men besinnade
man, hvilka qvantiteter som förflyttades, och hvilka afstånden vore på
längden och höjden (i synnerhet det senare, då man t. ex. från bottnen
till galleriet i tredje våningen hade att vandra 130 trappsteg), så måste
man medgifva, att eu hiss ej längre borde få saknas. Och de hittills
befintliga kommunikationerna vore visserligen icke hvad de borde vara.
Mellan de begge biblioteksvåningarna funnes, utom den långa hufvudtrappan,
som dock äfven nu ej alltid finge eller lämpligen kunde användas,
ingen annan förbindelse än de mörka svängtrapporna å husets gaflar.
I bottenvåningen måste man oupphörligt passera den under åtta
månader af året afkylda vestibulen, för att komma från ena boksalen
till den andra, och samma vestibul hade afskurit all förbindelse mellan
mezzaninvåningens läktare i de olika bottenhalfvorna, så att man för
att komma från den ena till den andra alltid hade att vandra trappa
upp och ned och dessutom ett onödigt vägstycke, som kunde uppgå till
fyra femtedelar af husets längd. Till galleriet i mellersta våningens
stora sal ledde blott två trånga trappor, en i hvardera ändan af huset,
och inga tvärbroar funnes; ja, på ett ställe måste man för att åtkomma
en bok, från hvilken man skildes af blott tolf fots mellanrum, taga en
omväg af 450 fot.
En annan följd af husets opraktiska inredning vore, att man i så
stor utsträckning vore hänvisad till användningen af stegar i följd af
repositoriernas höjd. För de lägre repositorierna kunde visserligen
kortare och lätthandterligare stegar användas, ehuru detta sätt att reda
sig alltid innebure ett onödigt besvär och försvårade arbetet med böckers
framtagande och återuppsättande och än mer med deras ordnande.
Men för de högre måste man betjena sig af stegar af 13''/2 fots längd,
hvilka för sin tyngd vore rätt svåra att handtera, och å hvilka man
riskerade både lif och lem, då man skulle uppe i höjden förrätta något
arbete. Om man t. ex. erinrade derom, att den svenska skönlitteraturen
vore vid dylik höjd ordnad i tredubbla rader, bevisade detta bättre än
52
Åttonde liufvudtiteln.
något annat, hvilka abnorma utvägar man måst tillgripa för att ej duka
under för trängseln, och huru arbetet måste af dylika anordningar hämmas.
Ljusförhållandena vore långt ifrån hvad de borde vara och stundom
alldeles otillräckliga. Å mellersta våningens galleri hade alltifrån
början det varit svårt, stundom omöjligt, att under mulna dagar läsa
ens en boktitel. I de många recesserna hade de under senare tider insatta
fristående hyllorna på betänkligt sätt försvagat dagern, och de
talrika hyllor, som under sista åren uppsatts öfver allt der plats möjligen
kunnat beredas, hade än mer ökat dunklet. Gälde nu detta allt om
böcker, som hade plats å hyllornas frambräden, vore det lätt att tänka
sig i hvilket skymundan de 44,000 volymer, som stode bakom andra,
skulle befinna sig.
Sist men visserligen icke som den minsta af byggnadens bristfälligheter
vore att framhålla, att den ingalunda vore tryggad mot eldfara.
Bottenvåningens hvälfda tak och dess styckning i tre delar genom
vestibulens sidomurar innebure för densamma ett rätt godt skydd, ehuru
frånvaron af jerndörrar i portöppningarna deri gjorde en ej ringa minskning.
Men mellanvåningen vore alltigenom öppen och försedd med
vanligt gipstak, öfver hvilket vidtoge ett bjelklag af betydlig tjocklek
med stora dragförande mellanrum, och först ofvan detta läge den brandbotten,
som skulle skydda den underliggande salen. Farligast af allt
vore dock, att hela tredje våningen och takresningen bildade ett sammanhängande
helt, bestående af massor af trävirke. Kompetent person
hade härom i officiel utlåtande förklarat, att i nuvarande skick vore
denna öfvervåning i högsta grad utsatt för eldfara. Och i detta förhållande
läge äfven för de undre våningarna, om ock mera vore gjordt
för deras brandfrihet, en verklig fara. Ty om elden fattade i denna
öfvervåning, som den snart kunde förvandla i ett eldhaf, skulle möjligen
vid takets instörtande från sådan höjd denna betydande massas tyngd
vara nog stor att slå igenom brandbottnen öfver mellanvåningen. Redan
ur denna synpunkt, äfven om biblioteket icke, såsom nu vore fallet,
ofördröjligen behöfde denna sal, vore det en bjudande skyldighet att
inlägga brandbotten öfver tredje våningen, hvilket för öfrigt icke kunde
ske annat än i samband med inläggande af den jernkonstruktion, som
erfordrades för denna sals inredning till bokmagasin.
De hittills uppgjorda förslagen till bibliotekslokalernas utvidgning
och förändring hafva, såsom nämndt är, icke vunnit framgång, förnämligast
af det skäl att universitetet icke kunnat undvara festsalen. Då
nu omsider detta hinder blifvit undanröjdt, sedan en festsal inrymts i
den nya universitetsbyggnaden, har universitetet ansett sig icke längre
Åttonde hufvudtiteln.
53
böra eller kunna dröja med åtgärders vidtagande för att befria biblioteket
ur sin nödstälda belägenhet. Sedan en komité blifvit tillsatt för
att utreda frågan och uppgöra plan till byggnadens förändring, hafva
fullständiga ritningar och kostnadsförslag dertill utarbetats af arkitekten
C. A. Kihlberg. För den föreslagna nja anordningen har lemnats följande
redogörelse:
I hufvudsak utgör planen ett upptagande af ett år 1873 af arkitekten
P. U. Stenhammar framstäldt förslag att i nuvarande trapphuset,
efter den kolossala trappans rifning, afdela behöfligt utrymme för nya
arbetslokaler och en mindre hufvudtrappa samt inreda återstoden och
hela tredje våningen till bokmagasin. Då hvarje förslag att i den gamla
byggnaden inreda lämpliga arbetslokaler visat sig föra till svåra olägenheter,
har det fallit sig så mycket naturligare att gripa till trapphuset,
som den stora trappan efter festsalens försvinnande är icke blott obehöflig
för sitt ursprungliga ändamål, utan för biblioteket oanvändbar
och rent af hinderlig. Genom att till trapphusets nedre del förlägga
de nya lokalerna har man vunnit, hvad som måste anses för en synnerlig
fördel, eller att biblioteksarbetet försiggår i byggnadens centrum, och
att förbindelserna mellan detta och byggnadens öfriga delar så mycket
som möjligt närma sig till likhet med radierna i en cirkel. Visserligen
skulle dessa lokaler kommit byggnadens vertikala centrum närmare, om
de förlagts i trapphusets mellersta våning. Men den ökade fördel för
bibliotekets eget arbete, som häri kunnat ligga, uppväges vida af förmånen
för detsamma, att de besökande icke få sprida sig utöfver bottenplanet,
och af fördelen för de besökande att icke hafva några trappor
att bestiga, hvarjemte användningen af hiss och signaleringssystem reducerar
till ett minimum olägenheten af ett ökadt afstånd mellan arbetets
centrum och byggnadens öfverstå del.
En naturlig följd af lokalernas flyttning är, att bibliotekets ingång
flyttats till hufvudingången å fasaden. Den stora vestibulen uppdelas
med glasväggar i ett uppvärmdt portvaktsrum och flera mindre för
olika ändamål afsedda partier. I trapphusets vägg midt emot ingången
är den större hissen anbragt, till venster begynner den nya hufvudtrappan,
och i dess närhet leda reserverade ingångar till utlåningsrummet
och till amanuensens i svenska afdelningen rum, till höger är ingången
till utlåningsrummet, genom hvilket man passerar in i läsesalen.
De två sistnämnda rummen tillsammans upptaga hela arean af trapphusets
bottenvåning. Det skulle visserligen varit önskligt, om man kunnat
gifva läsesalen större dimensioner. Men den stora vigten af att hafva
den förlagd omedelbart invid utlåningsrummet har tvungit att begränsa
54
Åttonde hufvudtiteln.
dess omfång till hvad som återstår, efter att det för utlåningsrummet nödiga
utrymmet först aftagits. Den är i alla fall betydligt större än som i
föregående förslag varit ifrågasatt. Med en höjd af 13,5 fot (som medgifver
bokgalleris inläggande åtminstone på trapphusets gafvelvägg)
och belyst af tro fönster å hvardera sidan, har den en area af 45 x 35*/■>
fot. Då härtill kommer, att äfven de ofvanpå densamma i mezzaninen
belägna och genom direkt spiraltrappa dermed förenade rum kunna för
samma ändamål användas, torde, särskildt om läsborden i händelse af
behof sam manskjutas, plats kunna beredas för 50 personer, som önska
å stället studera. Utlåningsrummet, belyst af två fönster å hvardera
sidan, har, med samma höjd af 13,5 fot, eu area af 45 x 23V> fot och är
således 3V2 gånger så stort som det nuvarande. I den vägg, som åtskiljer
dessa begge rum, är den mindre hissen uppdragen. Hörn om
hörn med utlåningsrummet, i början af den nu så kallade svenska salen,
är nytt rum inredt för bottenvåningens amanuens, på det han måtte
befinna sig i omedelbar närhet till arbetets medelpunkt. Midt emot
detta rum tvärt öfver vestibulen är en särskild mindre förevisningssal
af 29 fots längd och 21 fots bredd inlagd för att befria institutionen
från de svåra olägenheter, som hittills alstrats deraf, att mellersta våningens
boksal fått göra dylik tjenst.
1 trapphuset är från och med mezzaninvåningen inom en särskild
trappbrunn den nya hufvudtrappan uppdragen, som förmedlar förbindelsen
mellan våningarna. Trappans bredd är fem fot, eller densamma
som i kongl. biblioteket befunnits fullt tillräcklig. Såsom ledare i händelse
af eldsolvcka har man icke velat tillåta den att bryta genom hufvudbyggnadens
brandbottnar, hvarjemte man gjort den sjelf brandfri åt
alla sidor. Det återstående utrymmet i trapphuset är i mezzaninvåningen
användt till arbetsrum för chefen och till toilettrum, i de två öfva våningarna
så, att efter afdelande i hvardera af ett amanuensrum å 26 x 24
fot, allt hvad som återstår inredts till bokmagasin, försedda med jernkonstruktion
och anordnade efter cell- och gallerisystem, så att i hvarje
sal liksom tre bokvåningar uppstå. Amanuenserna komma härigenom
att befinna sig invid hiss- och signalapparaterna samt midt emellan de
boksalar, som skola finnas å ena sidan i hufvudbyggnaden, å den andra
i trapphuset. Vidkommande de senare bör nämnas, att de oafsedt läsesalen
och utlåningsrummet, som rymma tillsammans vid pass 14,700
volymer, och chefens rum jemte amanuensrummen, i hvilka 13,500 volymer
kunna uppställas, äro afsedda att mottaga omkring 83,300 volymer,
hvadan således det forna trapphuset i sin helhet bereder plats åt ej
mindre än 111,500 volymer, således ett utrymme fullt tillräckligt för de
Åttonde hufvudtiteln.
55
nära 82,000 volymer, som, enligt livad förut omförmälts, nu hafva sin
plats dels å bakhyllor, dels å golfvet, dels å hyllor, som borde försvinna.
Men då man ju i så väl de afdelningar, som böra ditflyttas,
som i de, livilka skulle qvarblifva i gamla salarne, måste beräkna nödigt
aecessionsrum för en ej allt för kort följd af år, derest man ej
vill snarligen råka ut för ständiga flyttningar, samt vidare åtskilliga
af de åtgärder, som anses nödiga till de gamla salarnes förbättrande,
medföra att för ett ej obetydligt antal volymer måste sökas nya platser,
framgår tydligen, att, om nöden skall afhjelpas för mer än ögonblicket,
biblioteket måste redan nu sättas i besittning af ej blott trapphuset
utan äfven tredje våningen, eller den gamla festsalen.
Förslaget innehåller ock, att denna sal, hvilken genom nya brandmurar,
som i det följande omnämnas, skulle sönderfalla i tre särskilda
salar, skulle efter gallerisystem och med jernkonstruktion på höjden
afdelas i tre våningar. Här liksom i trapphuset äro nästan alla repositorier
stälda tvärs för salen, för att så mycket som möjligt tillgodogöra
sig utrymmet och erhålla dubbelsidig belysning. Fem spiraltrappor, eu
i den mellersta, två i hvardera af de yttre salarne, förmedla förbindelsen
mellan de olika bokvåningarna. För uppbärande af denna storartade
jernkonstruktion och af de bokmassor, som å densamma skola inrymmas,
äro, såsom af ritningarna synes, särskilda åtgärder vidtagna,
hvarigenom trycket fördelas och utsprides å ytterväggarne, hjertmuren
och från den senare uppstigande jernpelare. De tre boksalarne i denna
tredje våning äro beräknade att rymma 188,000 volymer.
Till förbättrande af belysningen hafva dels mezzaninens alla fönster
fått fördubblad area, dels rundfönster för galleriets räkning i mellersta
våningen upptagits öfver alla fönster i den nuvarande fönsterraden,
dels nya fönster i forna trapphusets alla våningar upptagits å långsidorna
mellan de gamla, hvaremot å gafvelstycket befintliga igenmurats,
då dem förutan tillräcklig belysning vunnits, och då de onödigtvis borttogo
väl behöflig^ väggutrymme.
I de gamla lokalerna hafva ytterligare några dels i sig nästan
oundgängliga, dels af ofvannämnda ändringar framkallade förbättringar
föreslagits. Så har man, för att blifva af med de gröfsta stegarne i
bottenvåningen samt för att öka bokutrymmet och belysningen i dess
öfre parti, eller den så kallade mezzaninvåningen, låtit alla de öfre repositorierna
placeras tvärs för salen och försett dem med jemnlöpande
balkonger, hvilka utmynna å forna läktaren. Åtgärden bereder plats
för ytterligare 8,000 volymer. Vidare hafva alla lokaler i mezzaninvåningen
kommit i direkt förbindelse derigenom, att man dels upptagit
56
Afton de Imf v udtiteln.
dörrar i de murar, som skilja dess gallerier från hörnrummen å ena
och från vestibulen å andra sidan, dels slagit en balkongartad bro tvärs
öfver vestibulen. Då mellersta våningens stora sal genom de nya brandmurarne
afdelats i tre, har man begagnat sig af den genomgripande
hvälfning, som den mellersta af dessa salar i alla fall måste undergå,
för att i den inlägga samma jerngallerikonstruktion, som i de nya lokalerna
tillämpats, hvilket medfört ett nytt utrymme för ej mindre än
21,900 volymer. Gallerierna i de tre salarne i denna mellersta våning
hafva genom de nya rundfönsterna fått sjelfständig belysning. Förutom
den nya spiraltrappan i mellersta partiet är en ny dylik inlagd i hvardera
sidosalen, hvarjemte i hvardera af dessa broar kastats tvärs öfver
från ena galleriet till det andra.
Föi- husets betryggande mot eldfara äro trapphuset och hufvudbyggnaden
åtskilda af brandmur, liksom trappan i det förra ligger
brandfritt. Vidare äro vestibulens sidomurar uppdragna genom byggnadens
hela höjd ända öfver taket, hvarigenom den afdelas i tre skilda
partier i hvarje våning. Mellersta våningen är ytterligare skyddad
derigenom, att dess tak hvalfslagits, och slutligen äro som brandbotten
öfver tredje våningens stora bokmagasin hvalf inslagna. Äfven de nya
våningar, som inom trapphuset inläggas, förses med brandbottnar.
I husets yttre har fönsterradernas omgestaltning tvingat till en
annan ändring. Då nemligen mezzaninens fönster, hvilkas area måste
fördubblas, för närvarande äro dekorativt förenade med mellanvåningens
ofvanliggande fönster, men till dessa senare de nya rundfönster, som
der ofvan upptagas, äfven måste dekorativt anslutas, skulle sålunda
dessa mellanvåningens fönster få utseendet af att vara på längden
onaturligt utdragna, hvaraf fasadens yttre skulle på ett vanställande
sätt störas. För att förebygga något dylikt har man föreslagit att,
medelst botten- och mezzaninvåningarnas omläggande i rustik, skilja
såväl den senares fönster som husets hela understycke från ofvanliggande
partier.
Då den äldre värmeledningen icke utan störande oegentliglieter
kunde utsträckas till de nya lokalerna, skulle för deras uppvärmande en ny
panna insättas i en annan afdelning af samma källare, som inrymmer den
gamla pannan, och från denna nya panna en särskild ledning, dock
efter samma system med cirkulerande varmt vatten, dragas till de
lokaler, som hittills saknat uppvärmning, hvarjemte en ny skorsten uppmuras
i motsvarande vinkel mellan trapphuset och hufvudbyggnaden.
Slutligen har anförts, att kostnadsförslaget, för denna nyinredning
och omgestaltning af Carolina-rediviva-byggnaden jemte värme- och
Åttonde liufVudtiteln.
57
vattenledningens utsträckande upptoge en summa af 350,000 kronor.
Byggnad smedlen ansåge man kunna fördelas på en byggnadstid af fyra
år. Ett längre uppskof med arbetets utslutning skulle, oafsedt alla
de olägenheter, med hvilka biblioteket under arbetets utförande måste
kämpa, utsätta det för den än större olägenheten af att utrymmet
för böcker toge alldeles slut. Den summa, som för företaget erfordrades,
vore i sig sjelf ingalunda liten. Men då för densamma erliölles
utrymme för omkring 330,000 volymer, åtminstone sju nya centrala
arbetslokaler, goda förbindelser mellan husets delar, praktiska förbättringar
i de gamla lokalerna och till sist de dyrbara samlingarnas betryggande
mot eldfara, samt man tillika betänkte, hvad allt detta skulle
kostat att genom nybyggnad anskaffa, så vore kostnaden visserligen ej
hög i förhållande till hvad som vunnes.
Öfver detta af universitetskanslern synnerligen varmt förordade
förslag har öfverintendentsembetet afgifvit infordradt utlåtande och
deruti förklarat sig finna den föreslagna indelningen och inredningen
med mellanvåningar och gallerier af jern likasom ock de medelst större
och mindre trappor af samma material förmedlade kommunikationerna
inom byggnaden vara med stor insigt anordnade; och då förslaget i sin
helhet synts embetet lika välbetänkt som behöflig!, samt den beräknade
kostnaden ej föranledt anmärkning, har embetet tillstyrkt, att för ändamålet
måtte varda anvisadt hela det begärda anslaget, så att de vigtiga
behofven af icke allenast utrymme och kommunikationer utan äfven
säkerhet mot eldfara måtte kunna utan skadlig och möjligen ödesdiger
tidsutdrägt varda tillgodosedda.
Då det stora och dyrbara bibliotekets trängande behof af större
utrymme och lokalernas bättre anordning är genom ofvan meddelade
utredning klart och obestridligt ådagalagdt, då den föreslagna planen
för byggnadens förändring är af sakkunnige vitsordad såsom särdeles
omsorgsfullt och ändamålsenligt uppgjord, samt den beräknade kostnaden
ej torde kunna anses vara för hög, finner jag mig ega alla skäl
att tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till
förändring af Carolina-rediviva-byggnaden bevilja ett extra anslag af
350,000 kronor och deraf anvisa 90,000 kronor att utgå under år 1888.
Det akademiska konsistoriet i Lund har, på anhållan af föreståndaren
för universitetets historiska museum, professorn C. T. Odhner,
å nyo gjort framställning om beredande afl ett personel! anslag åt docenten
vid universitetet Sven Söderberg för hans verksamhet vid nämnda museum.
Bill. till Ililcsd. prof. 1887. B. 1 sand. 1 afd. 8
[28.]
Arfvode åt
docenten S.
Söderberg.
58 Åttonde liufvudtiteln.
Till stöd för denna anhållan har bemälde föreståndare åberopat sin år
1885 till konsistorium i ämnet aflåtna skrifvelse,»hvaruti anförts följande:
Det vore en känd sak, att de arkeologiska samlingarna i historiska
museet hörde till de värdefullaste vid universitetet, att de intoge
andra rummet i sitt slag inom vårt land, samt att de äfven af utländska
forskare vore kända och anlitade. Oaktadt denna deras vetenskapliga
betydelse hade det fack de representerade likväl aldrig egt någon
särskild målsman bland universitetets ordinarie lärare. Orsaken till
detta förhållande vore naturligtvis den, att den nordiska arkeologien
ej intoge eu plats i universitetets undervisnings- och examensplan annorlunda
än såsom eu del af historien och nordiska filologien. Det vore
väl ej heller att antaga, att under den närmaste tiden någon ändring i
detta förhållande skulle inträda, då universitetet ännu hade andra, angelägnare
undervisningsbehof otillfredsstälda. Men om sålunda någon ändringhäri
ej nu kunde ifrågasättas, så vore det i hvarje fall en skyldighet att
tillse, att den nordiska arkeologien måtte kunna bibehålla hvad hon för
närvarande egde. Docenten Söderberg hade till läroämne nordisk språkoch
fornforskning. Han vore sålunda docent äfven i nordisk arkeologi
och hade med mycken framgång och till gagn för universitetet idkat
arkeologiska studier och forskningar så väl i Lunds historiska museum
som i Stockholms, Köpenhamns och Kristiania museer samt i Tysklands
förnämsta samlingar af detta slag. Såsom amanuens vid historiska
museet sedan år 1875 hade han nedlagt vida mera intresse och arbete
på museets ordnande och vård, än man haft rätt att vänta af hans
tjensteåligganden. Han hade vid museets flyttning till den nya lokalen
ordnat samlingen efter en lämpligare och mera systematisk plan, och
han hade utfört katalogarbetet på ett sådant sätt, att förteckningen,
fordom summarisk och ofullständig, tillika blifvit en beskrifvahde katalog.
Äfven såsom lärare i nordisk arkeologi hade han varit verksam, i det
han meddelat studerande en undervisningskurs i ämnet. Vid sidan häraf
hade han, oafsedt sitt arbete såsom nordisk filolog, idkat arkeologiska
forskningar af flera slag, utfört åtskilliga gräfningar enligt uppdrag af
vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademien samt på uppdrag af samma
akademi aftecknat runstenarna på Öland, såsom bidrag till ett större
runverk, hvaraf Söderberg skulle bearbeta den öländska afdelningen.
Om denna hans verksamhet hade riksantiqvarien Hans Hildebrand afgifvit
det bästa vitsord. Äfven hade Söderberg i tidskrifter offentliggjort
några arkeologiska uppsatser.
Den, som inlagt sådana förtjenster om museet och genom sina
studiers rigtuing innehade de egenskaper, som erfordrades för att vårda
Åttonde hufvudtiteln.
59
detsamma, borde universitetet så vidt möjligt söka behålla i sin tjenst.
Det vore icke ofta en arkeolog af facket kunde påräknas som tjensteman
vid museet. Hans verksamhet derstädes vore så mycket behöfligare,
som inom de närmaste åren åtskilliga arbeten förestode, hvilka ej kunde
på ett tillfredsställande sätt utföras af annan än en verklig arkeolog.
Så t. ex. borde den äldre summariska delen af katalogen, innefattande
ungefär 6,000 nummer, omarbetas, ett register borde upprättas öfver fyndorterna
för att lemna öfversigt af fornsakernas topografiska utbredning,
specialkataloger borde uppgöras öfver museets båda vigtigaste aldelningar,
bronsålders- och medeltidssamlingarna, af hvilka den förra, omfattande
öfver 700 föremål, hvaraf många unika, kräfde både beskrifning och
afbildning; och hvad beträffade jernålderssamlingen, hvilken likaledes
inrymde flera unika föremål, runmonument in. m. men icke vore så
rik och fullständig som de nyssnämnda, borde densamma kompletteras
genom anskaffande af afgjutningar af vigtiga föremål i andra samlingar
o. s. v.
Under sådana förhållanden torde särskilda åtgärder böra vidtagas
för docenten Söderbergs qvarhållande vid museet. Han hade kunnat
så länge fortsätta sin tjenstgöring derstädes endast derigenom, att han
jemte amanuensarfvodet innehaft och ännu innehade ett docentstipendium.
Men enligt de för dessa stipendier gällande föreskrifter komme han att
mista detsamma vid slutet af år 1887 och måste då se sig om efter
annan verksamhet, i fall ersättning för docentstipendiet ej kunde honom
beredas.
På grund häraf har konsistorium anhållit, att åt Söderberg måtte
beredas ett personligt anslag, att med 2,000 kronor årligen utgå, så
länge han egnar sin tjenst åt historiska museet och utför det arbete
för detsamma, som det mindre konsistoriet på förslag af föreståndaren
årligen finner skäl bestämma.
Med afseende å hvad här ofvan blifvit anfördt om Söderbergs
förtjenstfull verksamhet och om vigten af att kunna bibehålla honom
såsom biträde vid historiska museet, anser jag det vara önskligt, att åt
Söderberg beviljas ett personligt anslag. Då detta anslag är af mera
tillfällig art, torde det lämpligast böra anvisas på extra stat; och tillstyrker
jag fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att såsom särskildt arfvode åt docenten Söderberg för år 1888
anvisa ett extra anslag af 2,000 kronor, med vilkor att Söderberg fortfarande
under nämnda år egnar sin tjenst åt historiska museet och för
detsamma utför det arbete, som det mindre konsistoriet på förslag af
museets föreståndare finner skäl bestämma.
60
Åttonde hufvudtiteln.
[29.] Vid 1886 ärs Riksdag begärdes och beviljades förhöjning i årsan
Fystilla
insti- slaget till materiel vid den fysiska institutionen i Lund. Det akademiska
tUtLund. 1 konsistoriet hade då jemväl begärt anslag för en gång af 15,000 kronor
till förbättring och tillökning af institutionens instrumentsamling. Men
med afseende derpå, att medel måste begäras för så många andra för
universitetet angelägna behof, fann Eders Kongl. Maj:t icke lämpligt
att då föreslå beviljandet af nämnda extra anslag. Konsistorium har nu
förnyat sin anhållan om utverkande af detta anslag och dervid åberopat
en af institutionens föreståndare ingifven skrifvelse af följande innehåll:
Den instrumentsamling, som institutionen egde, anskaffades till
hufvudsaklig del åren 1840 och 1857 och innehöll en för sin tid god
undervisningsmateriel. Men sedan dess hade med vetenskapens ovanligt
hastiga framsteg de tekniska hjelpmedlen helt naturligt undergått betydande
förändringar. Med institutionens lilla årsanslag hade ej varit
möjligt att väsentligen öka instrumentsamlingen, och detta så mycket
mindre, som en icke obetydlig del af samma årsanslag tagits i anspråk
för de experimentela öfningar, som nu i många år varit i bruk. Dessa
öfningar hade naturligtvis också vållat en stark slitning af de apparater,
som vid dem varit användbara, så att endast af detta skäl vore nödigt
att upphjelpa instrumentsamlingen. En liten samlad summa, som uppkommit
genom den äldre lokalens brist på utrymme för nya apparater,
hade nu blifvit använd för anskaffande af åtskilliga nödvändiga inredningsartiklar
i de nya laboratorierna och till löpande utgifter under
sistförflutna år.
Ehuru fysiska institutionen nu blifvit hugnad med en ny rymlig
och ändamålsenlig byggnad, vore det uppenbart, att dermed ej mycket
vunnits, om nödvändig redskap för arbetet derinom saknades. Att
gifva en bestämd förteckning på de apparater, som vore mest önskvärda,
hade det emot sig, att inom de delar af vetenskapen, der utvecklingen
vore som starkast, nya konstruktioner af apparater följde
ganska tätt på hvarandra, hvadan man icke gerna ville bestämma sitt
val förr, än man vore färdig att köpa. För att emellertid visa, att den
begärda summan visst icke vore för stor, behöfde blott hänvisas till
följande förteckning å apparater och deras pris:
gasmaskin med två dynamomaskiner och tillbehör...... kronor 8,500: —
kronometer................................................................................... » 1,000: —
flera observations-pendelur...................................................... » 600: —
vågar och vigtsatser.................................................................. » 800: —
apparater för ljusanalys ........................................................ » 1,000: —
Åttonde hufvudtitelu.
61
mikroskop, prismer, linser m. fl. ingredienser till optiska
instrument............................................................... kronor 1,100: —
galvanometriska instrument ................................................... » 1,500: —
afläsningstuber............................................................ » 1,500: —
summa kronor 16,000: —
I denna förteckning funnes ändock icke upptagen någon af de
väl behöfliga apparater, som afsåge värme och ljud m. m. Den först
nämnda apparaten skulle användas såväl vid föreläsningar som vid
praktiska arbeten och saknades säkerligen icke i någon högre fysikalisk
undervisningsanstalt. De öfriga vore hufvudsakligen afsedda för laboratorii-studierna
och behöfdes der dagligen, somliga i flera exemplar,
såsom ur, observationstuber, galvanometrar o. s. v.
Då ifrågavarande anslag synes vara för institutionen väl behöfligt,
får jag i underdånighet tillstyrka, att hos Riksdagen måtte göras nådig
framställning derom, att för anskaffande af instrument för den fysiska
institutionen i Lund må på extra stat för år 1888 anvisas ett belopp af
15,000 kronor.
Med anledning af en utaf det akademiska konsistoriet i Lund
gjord underdånig anmälan om det fortfarande behofvet af arfvoden åt
extra biträden vid universitetsbiblioteket, för hvilket ändamål Riksdagen
på extra stat för hvartdera af åren 1886 och 1887 anvisat 1,500 kronor,
tillstyrker jag Eders Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen att jemväl för
år 1888 på extra stat bevilja 1,500 kronor till arfvoden åt extra biträden
vid nämnda bibliotek.
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Till beredande af arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologiska
klinik hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte, i likhet
med hvad under de senare åren egt rum, föreslå, att jemväl för år
1888 på extra stat anvisas ett belopp af 900 kronor.
Under åberopande af hvad i punkten 7 här ofvan anförts hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till betäckande
af brist för åren 1886 och 1887 å institutets så kallade allmänna materialanslag
på extra stat bevilja ett belopp af 12,000 kronor. I
I fråga om uppehållande af klinisk ixndervisning i pediatrik har
lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet gjort två framställningar,
för hvilka jag anhåller att här få i ett sammanhang redogöra.
[30.]
Universitetsbiblioteket
i
Lund.
[3L]
Arfvode åt
en amanuens.
[32.]
Betäckande
af krist å
anslag.
[33, 34.]
Kliniker för
barnsjukdomar.
62 Åttonde hufvudtiteln.
Vid 1886 års Riksdag anvisades, på Eders Kong!. Maj:ts framställning,
till en medicinskt-pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn ett extra anslag för innevarande år af 1,800
kronor, hvaraf 900 kronor voro afsedda till arfvode åt en amanuens och
900 kronor till aflöning åt eu sjuksköterska samt till sjuklokalernas rengöring
m. in. I den redogörelse, som af lärarekollegiet lemnades angående
behofvet af denna klinik, och hvilken redogörelse låg till grund
för Eders Kong-1, Maj:ts framställning hos Riksdagen, erinrade lärarekollegiet,
bland annat, hurusom det vore synnerligen vigtigt, att det
rikhaltiga material, nämnda sjukvårdsanstalt erbjöde, särskild! af sjuka
inom den mera framskridna barnaåldern, hvilka nästan alls icke vore representerade
vid allmänna barnhusets klinik, tillgodogjordes den kliniska
undervisningen. Sedan sjukvårdsanstaltens styrelse numera medgifvit
förlängning tills vidare af det institutet lemnade tillståndet att vid anstalten
hålla pediatrisk klinik mot samma vilkor som förut och med
ömsesidig uppsägningstid af ett hälft år, har lärarekollegiet anhållit,
att för fortsatt uppehållande af ifrågavarande klinik vid nämnda sjukvårdsanstalt
måtte jemväl för år 1888 anvisas enhanda anslag eller
1,800 kronor.
Den andra af lärarekollegiets framställningar är af följande innehåll:
Allt sedan år 1851 hade i samband med allmänna barnhuset i
Stockholm varit anordnad en särskild ''poliklinik, å hvilken kostnadsfri
läkarevård lemnats sjuka barn, boende utom barnhuset. Ursprungligen
afsedd för de i hufvudstaden utackorderade barnhusbarnen, kom denna
anstalt snart att utsträcka sin verksamhet äfven till andra sjuka barn
inom hufvudstaden, och det dröjde ej länge, innan den omfattades af allmänhetens
allt mer stigande förtroende. Enligt en ur barnhusets årsberättelser
gjord sammanställning dels af antalet sjuka barn, som under
åren 1854—1883 besökt denna poliklinik, och dels af antalet besök, som
under samma tid derstädes gjorts af ifrågavarande sjuka barn, framginge,
att det förra antalet uppgått till 43,766 och det senare till omkring
179,600.
Toge man härvid i betraktande, att med denna institution städse
afsetts att lemna ej blott medicinska föreskrifter rörande de ditförda
barnens sjukbehandling utan äfven noggranna hygieniska föreskrifter
rörande barnens vård i allmänhet, så läge det i sakens natur, att en
sådan, tusentals barn omfattande verksamhet varit af mycket stor vigt
för sjuk- och helsovården inom barnaåldern i hufvudstaden och medelbart
i vida kretsar deromkring. Men denna omfattande verksamhet
hade också häft en annan icke mindre ingripande betydelse genom det
Åttonde liufvudtiteln. 63
material, den lemnat den medicinska undervisningen och den medicinska
forskningen på detta vigtiga område. Ingenstädes i vårt land hade
nemligen så rikliga tillfällen som å denna poliklinik erbjudit sig att
studera barnaålderns mångfaldiga och skiftande sjukdomsformer på
deras mest olika stadier. Polikliniken, å hvilken nästan alla vårt lands
nuvarande läkare under sin studietid tjenstgjort, hade derigenom lemnat
en mägtig insats i hela vår nuvarande läkarebildning, och med visshet
kunde påstås, att i saknad af denna poliklinik den vigtiga gren af
medicinen, som pediatriken utgjorde, aldrig skulle ernått den utveckling,
den nu hos oss egde, och att utan en sådan poliklinik undervisning
i barnsjukdomarna vid institutet icke kunde i våra dagar meddelas
i den omfattning och på det sätt, som vetenskapens nuvarande
ståndpunkt kräfde.
Ett förhållande hade emellertid inträffat, som gjorde, att den ofvan
omförmälda polikliniken i sin förutvarande form måste upphöra. Det
torde nemligen icke vara tänkbart att förlägga polikliniken till det aflägse
vid Norrtull sgatan n:r 14 i eu ännu föga bebygd utkant af Stockholm
belägna nya barnhuset, utan att på samma gång det med polikliniken
afsedda ändamålet skulle så godt som förfelas. Skulle polikliniken fortfarande
kunna ega bestånd och göra samma nytta som den hittills gjort,
så vore det nödigt, att den blefve förlagd i en tätare befolkad trakt,
helst en fattig sådan. Med erkännansvärdt tillmötesgående hade val
barnhusdirektionen, för att ej framkalla en alltför häftig rubbning i bestående
förhållanden, lemnat ett anslag för en gång af 3,000 kronor till
bestridande af de mest trängande utgifterna för en pediatrisk poliklinik
under år 1886. Derigenom och genom af Stockholms stad lemnadt bidrag
hade för nyssnämnda år möjliggjorts upprättandet af en dylik institution
i samma trakt af staden, der det gamla barnhuset var beläget.
Men direktionen hade bestämdt förklarat sig efter samma års slut icke
vidare komma att medverka för detta ändamål, som icke kunde anses
ligga inom det egentliga området för barnhusets verksamhet.
Redan under år 1885 förevar, med anledning häraf, inom lärarekollegiet
fråga om vidtagande af åtgärder till beredande af statsanslag
för upprättande af en ny pediatrisk poliklinik för institutet. Med hänseende
emellertid till denna anstalts dubbla mål att å ena sidan gagna
barnsjukvården i Stockholm och å den andra bilda ett nödvändigt
underlag för den medicinska undervisningen, ansåg sig lärarekollegiet
icke kunna med hopp om framgång framställa anspråk på statsbidrag
förr än det visat sig, i huru stor omfattning staden vore villig att, med
hänseende till de förmåner densamma af en dylik institution komme
64 Åttonde hufvudtiteln.
att åtnjuta, för sin del bidraga till dess underhåll. Till följd häraf aflåta
till Stockholms stads helsovårdsnämnd en skrifvelse, hvaruti på
grund af upprättade kostnadsförslag, slutande för lokalens ordnande
å 2,860 kronor och för anstaltens årliga underhåll å 5,576 kronor, begärdes,
att det förstnämnda beloppet i dess helhet och det senare, till
livilket staten syntes böra bidraga med hälften, till den återstående delen,
eller med 2,800 kronor, måtte af staden beviljas. På helsovårdsnämndens
tillstyrkan anslogo ock stadsfullmägtige det för lokalens ordnande
äskade beloppet och stälde jemväl för år 1886 erforderliga medel till
nämndens förfogande för anstaltens underhåll. Innan lärarekollegiet
erhöll officiel del af det fattade beslutet, var likväl tiden så långt framskriden,
att någon framställning i ärendet till 1886 års Riksdag ej
kunde ifrågasättas.
Då nödvändigheten af en poliklinik för barnsjukdomar ur undervisningens
synpunkt vore till fullo ådagalagd genom hvad ofvan anförts,
då ett fullt ändamålsenligt ordnande af polikliniken särskild!, ur denna
vigtiga synpunkt icke kunde påräknas, med mindre statens understöd
för densamma vore att emotse, och då Stockholms stadsfullmägtige
genom gillande af lielsovårdsnämndens ofvan omförmälda förslag ganska
tydligt angifvit, att staden äfven komme att för framtiden lemna penningbidrag
till den ifrågasatta anstalten, har lärarekollegiet hemstält,
att för uppehållande i hufvudstaden från och med år 1888 af en poliklinik
för barnsjukdomar, hvilken skulle förestås af karolinska institutets
lärare i pediatrik, måtte från och med samma år beviljas ett årligt anslag
af 2,800 kronor.
Enligt hvad jag inhemtat hafva stadsfullmägtige beviljat bidrag
för innevarande år till polikliniken med 2,800 kronor, under vilkor
att staten till polikliniken tillskjuter samma belopp som kommunen.
Under åberopande af hvad jag förut anfört angående den pediatriska
kliniken vid kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, och
med afseende å hvad lärarekollegiet nu anfört beträffande polikliniken,
får jag i underdånighet tillstyrka, det Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1888 anvisa:
till en medicinskt-pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas vård
-
anstalt för sjuka barn................................................... kronor 1,800: —
till en poliklinik för barnsjukdomar.................................... » 2,800: —
Allmänna läroverken.
[35.] Den af Eders Kongl. Maj:t den 14 sistlidne februari beslutade
Tillfällig nådiga proposition angående ändrade bestämmelser med afseende på de
löneförbätt
ring.
Åttonde liufvudtiteln.
65
allmänna läroverken och pedagogierna, hvilken proposition icke hann
att af Riksdagen före dess upplösning behandlas, innefattade, bland
annat, förslag till förbättring af lärarnes aflöning. Då Eders Kongl.
Maj:t den 22 innevarande april förklarat, att ny proposition ej skall till
den näst sammanträdande Riksdagen aflåtas, torde i stället blifva af
nöden att för år 1888 bereda lärarne tillfällig löneförbättring, på sätt
under flera år egt rum. Jag tillstyrker fördenskull Eders Kongl. Maj:t
att föreslå Riksdagen att för beredande åt lärarne vid de allmänna läroverken
af löneförbättring för år 1888, att utgå efter samma grunder
som den för innevarande år beviljade, anvisa enahanda belopp, som det
för ändamålet i 1887 års riksstat uppförda, eller 330,975 kronor.
Vidare får jag i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att äfven för år 1888 bevilja ett extra anslag
af 6,000 kronor, att af Eders Kongl. Maj:t disponeras till stipendier för
lärare i främmande lefvande språk vid de allmänna läroverken för att
i utlandet studera tyska, franska eller engelska språken.
Likaledes hemställer jag, att Eders Kong]. Maj:t täcktes till arfvoden
åt extra lärare vid de allmänna läroverken af Riksdagen på extra
stat för år 1888 äska enahanda belopp, som under flera föregående år
erfordrats, eller 40,000 kronor.
Ärendet angående ny byggnad för nya elementarskolan i Stockholm
blef icke färdigt till föredragning så tidigt, att det kunde inför
Eders Kongl. Maj:t anmälas den 12 sistlidne januari i sammanhang med
öfriga anslagsfrågor, utan behagade Eders Kongl. Maj:t den 14 februari
detta år besluta aflåtande af särskild nådig proposition rörande anslag
till uppförande af ny byggnad för nämnda skola. Denna proposition
hann dock ej att till Riksdagen före dess upplösning aflemnas. Då ärendet
tillhör åttonde liufvudtiteln, torde särskild proposition ej böra vidare
ifrågakomma, utan frågan nu af mig ånyo inför Eders Kong]. Maj:t
anmälas i sammanhang med öfriga under nämnda hufvudtitel erforderliga
anslag.
Sedan många år tillbaka hafva klagomål försports öfver de betänkliga
och för undervisningen högst menliga olägenheter, hvaraf nya
elementarskolan i Stockholm lider med afseende på beskaffenheten af sin
lokal. Skolans direktion har ock redan år 1872 och sedermera under
åren 1873, 1876 och 1879 till Eders Kong]. Maj:t inkommit med framställningar
om beredande af medel till skolhusets ombyggnad enligt
Bill. till Biksd. prof. 1887. B. 1 sand. 1 afä. 9
[36.]
Besestipen
dier.
[37.]
Arfvoden åt
extra lärare.
[38.]
Ny byggnad
för nya elementarskolan
i Stockholm.
66 Åttonde hufvudtiteln.
uppgjöi-dä förslagsritningar. Dessa framställningar hafva dock af åtskilliga
skäl ej ledt till någon åtgärd. Då direktionen emellertid funnit
berörda olägenheter år för år blifva allt större och ansett erhållandet
af eu bättre lokal såsom ett vilkor för skolans fortsatta framgångsrika
verksamhet, har direktionen uti skrifvelse den 28 september 1883 gjort
förnyad framställning i ämnet och dervid anfört hufvudsakligen följande:
I anledning af det stora antalet inträdessökande höjdes år 1862
skolans lärjungeantal från 200 till 300, af hvilka dock ungefär en tredjedel
måste inrymmas i eu förhyrd, på andra sidan om skolgården belägen
lokal i huset n:r 1 vid Östra Beridarebansgatan. Det vore i första
rummet denna, af skolans lägre klasser begagnade lokal, som vållade
de ofvannämnda olägenheterna. Förste stadsläkaren i Stockholm och
den vid skolan anstälde mönstringsläkaren, hvilka på direktionens anmodan
besigtigat denna lokal ur sanitär synpunkt, hade derom afgifvit
det yttrande, att rummen i allmänhet vore trånga och öfverbefolkade,
att de saknade den för skolungdom i synnerhet erforderliga luftvexling
och ljus, samt att de vore i hög grad osunda och alldeles icke motsvarade
de anspråk, man i vår tid stälde på en offentlig undervisningsanstalt.
Och efter en på uppdrag af Stockholms stads helsovårdsnämnd
verkstäld undersökning af luftvexlingsanordningarna i hufvudstadens
skolor hade förrättningsmännen, dåvarande sundhetsinspektören doktor
E. Almqvist och lektorn vid tekniska högskolan O. E. Westin, uttalat
det omdöme, att ifrågavarande skolrum vore i hygieniskt hänseende de
sämsta af de lokaler, som begagnades för Stockholms läroverk, och
borde ju förr desto hellre utbytas mot andra tidsenligare. Ett par af
dessa, alla å nedre botten belägna, rum beräknades lemna hvarje lärjunge
endast respektive 179 och 154 kubikfot luft, under morgonbönen
till och med endast 117 kubikfot. Luftvexlingen försigginge endast
genom s. k. dragrutor i fönstren, hvilka i allmänhet icke kunde hållas
öppna under lektionerna, i följd hvaraf luften i rummen vanligen kändes
mer eller mindre förskämd. Den naturliga belysningen i åtminstone
två af rummen vore sådan, att under de mörkare vinterdagarne lampor
måste nyttjas äfven under den ljusaste delen af dagen. Tre af rummen
läge omedelbart invid den starkt trafikerade Ostra Beridarebansgatan
och fyra befunne sig under generalstabens litografiska anstalts
tryckeri. Från dessa två håll förorsakades ett buller, hvaraf både lärare
och lärjungar i hög grad lede, och hvilket stundom vore så starkt,
att undervisningen endast med största svårighet kunde försiggå. Rummens
inbördes läge vore ock synnerligen olämpligt för en skollokal,
enär ett af dem måste tjena såsom gen om gångsrum till tre af de öfriga.
Åttonde liufvudtiteln.
67
Samma rum hade en långsträckt och oregelbunden form, som gjorde
en öfverblick af de i rummet församlade lärjungarne omöjlig. De
ifrågavarande förhyrda lokalerna, huru olämpliga de än befunnes, vore
dock för närvarande alldeles oumbärliga, ty det vore omöjligt att på
ett icke alltför stort afstånd från skolhuset anskaffa någon till skollokal
för 100 lärjungar användbar lägenhet, försedd med eu gård, tillräckligt
stor till lekplats.
Delningen af skolans lärjungar på två fräta hvarandra skilda afdelningar
medförde naturligen icke ringa svårigheter, i synnerhet vid
disciplinens uppehållande och rektors öfvervakande af det hela, svårigheter,
som blifvit ännu större derigenom, att under de senare åren
tredje klassen icke kunnat i sin helhet förläggas till någondera afclelningen,
utan måst fördelas på begge.
Nya elementarskolans egentliga lärohus, n:r 2 vid Vestra Beridarebansgatan,
hvilket hus på statens bekostnad uppförts, vore ej heller
fullt lämpligt och tillräckligt. Den i detta hus befintliga gymnastiksalen
vore för liten för sitt ändamål. Men ännu värre vore, att den måste begagnas
till dagligt samlingsrum och förvarande af ytterplagg för alla
de lärjungar, som undervisades i detta hus, emedan något annat rum
för dessa ändamål icke funnes. Följden häraf vore, att golfvet i detta
rum ständigt nedsmutsades och rummet fyldes med tjockt dam, hvilket
särskildt under de gymnastiska öfningarna måste inverka skadligt på
ungdomens andedrägtsorganer. Denna sal måste derför snarare betraktas
såsom en förstuga eller tambur än såsom en gymnastiksal.
Direktionen hade också, förnämligast af denna anledning men äfven
emedan gymnastiksalens läge omedelbart invid fem läsrum, till hvilka
äfvensom till ett sjette den utgjorde den enda genomgången, omöjliggjorde
gymnastiköfnings hållande samtidigt med lektioner i dessa rum,
sedan år 1880 sett sig nödsakad att öfverflytta skolans hela gymnastikundervisning
till gymnastiska centralinstitutet, oaktadt de ganska stora
olägenheter, som följde af en sådan anordning.
Särskildt rum för teckningsundervisningen saknades. För denna
undervisning hade derför måst användas stora samlings- och öfverläsningssalen,
hvilken icke i ringaste mån vore inredd för sådant ändamål.
Härigenom vållades svårigheter af flera slag, och teckningslärarens upprepade
klagomål öfver missförhållandena hade ock förmått direktionen
att söka någon utväg till deras afhjelpande. Lyckligtvis läge tekniska
skolans hus i omedelbar närhet till nya elementarskolans, och genom
tillmötesgående af styrelsen för den förra hade under vissa timmar i
veckan upplåtits en af dess ritsalar, der en del af nya elementarskolans
68
Åttonde liufVudtiteln.
teckningslektioner finge hållas. Denna anordning, som vant följd sedan
år 1881, medförde likväl åtskilliga icke obetydliga svårigheter. Disciplinen
blefve i den främmande lokalen och under lärjungarnes gång från
den ena till den andra mer eller mindre svår att öfvervaka; en del af
teckningsmaterielen måste förvaras på ett ställe, en del på ett annat,
och stundom måste delar deraf flyttas från det ena stället till det andra;
och för den del af teckningsundervisningen, som försigginge i den gamla
skollokalen, qvarstode de gamla olägenheterna. Dessutom kunde naturligtvis
det gjorda medgifvandet när som helst återtagas, och fara vore
äfven för handen att så komme att ske.
Bland öfriga brister och olägenheter, hvarmed lärohuset vore behäftadt,
kunde i korthet nämnas: att särskilt musikrum saknades; att
de för de naturhistoriska, fysikaliska och kemiska samlingarna och för
lektioner i dessa ämnen afsedda rummen dels vore för små och mörka,
i synnerhet efter uppbyggandet af tekniska skolans hus, dels måste, till
stort men för samlingarnas bevarande, dagligen användas till lektioner
äfven i andra ämnen; att läsrummens antal äfven för öfrigt vore för
litet, så att ganska ofta ett eller annat läslag måste hafva sin lektion i
stora öfverläsningssalen, hvilket aldrig borde ifrågakomma; att lärarnes
samlingsrum och rektors expeditionsrum — begge entresolerade — vore
för små, låga och mörka, det förra derför också omöjligt att begagna
vid kollegiets sammanträden, hvilka liölles i ett af läsrummen; samt
att skolans växande bokförråd vore i behof af ökadt utrymme.
Till afhjelpande af dessa missförhållanden föreslog direktionen i
ofvanberörda skrifvelse, likasom förut, till- och påbyggnad af skolhuset.
Detta förslag afstyrktes af öfverintendentsembetet, dels emedan husets
höjd skulle blifva större, än gällande b3^ggnadsordning för hufvudstaden
medgåfve, dels af andra skäl. Embetet erhöll då genom nådigt bref
den 14 mars 1884 befallning att inkomma med förslag till de åtgärder,
som utan allt för stora kostnader kunde vidtagas i afseende å denna
byggnad, för att de öfverklagade missförhållandena måtte så långt ske
kunde afhjelpas. Till följd häraf uppgjorde öfverintendentsembetet ett
förslag, innefattande, jemte reparationer å det nuvarande skolhuset,
dettas förlängning genom tillbyggnad norrut emot Hötorget, hvilket förslag
funnits utförbart, ehuru dermed vore förenade åtskilliga af embetet
angifna svårigheter och olägenheter. Embetet uttryckte dock i det utlåtande,
som åtföljde förslaget, den mening angående denna byggnadsfråga,
att, om äfven möjlighet förefunnes att aflägsna de hinder, hvilka
stälde sig i vägen för ett ändamålsenligt anordnande af nya elementarskolans
hus på dess nuvarande plats, embetet likväl ansåge olämpligt
Åttonde hufvudtiteln.
69
att genom då ifrågavarande eller något annat dyrbart byggnadsföretag
motverka ett ändamålsenligt bebyggande för det allmännas räkning, då
sådant varder af behofvet påkalladt, af den med föga värdefulla åbyggnader
nu försedda norra hälften af qvarteret Beridarebanan, samt att följaktligen
den enda tillfredsställande lösningen af förevarande fråga syntes
vara att å någon för ändamålet tillgänglig kronans tomt, exempelvis å
den åt veterinärinstitutet tillförne upplåtna tomten i qvarteret Edelman
mindre å Ladugårdslandet, uppföra eu helt och hållet ny byggnad med
erforderligt antal rum jemte gymnastiklokal samt försedd med lekplats,
hvartill nyssnämnda tomt med en areal af 55,319 qvadratfot lemnade
tillräckligt utrymme.
Med anledning af detta yttrande anbefaldes öfverintendentsembetet
och skolans direktion att, efter ytterligare utredning, afgifva
gemensamt utlåtande angående uppförande af nya lokaler för skolan å
tomten i qvarteret Edelman mindre samt om de dermed förenade kostnader.
Till följd häraf öfverlemnade embetet och direktionen, som funnit
tomten, om ock ej fullt motsvarande alla vår tids fordringar å en dylik
byggnadsplats, dock vara i hufvudsak för ändamålet lämplig, eskissritning
öfver den tillämnade skolhusbyggnaden med hvad dertill hörde
äfvensom kostnadsförslag, slutande å 500,000 kronor. Efter det direktionen
i en ytterligare skrifvelse framhållit angelägenheten deraf, att
byggnadsfrågan snarast möjligt blefve bragt till ett lyckligt slut, samt
Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 1 oktober 1886 anbefalt
öfverintendentsembetet att, efter samråd med direktionen, på grund af
nyssnämnda eskissritning uppgöra fullständiga ritningar och detaljeradt
kostnadsförslag till uppförande å ifrågavarande tomt af ny byggnad för
skolan, alternativt med och utan rektorsbostad, hafva sådana ritningar
och kostnadsförslag blifvit af öfverintendentsembetet öfverlemnade.
Enligt dessa ritningar är hufvudbyggnaden afsedd att uppföras
vid Strandvägen och Grefgatan. Skolrum och salar äro förlagda mot
öster och söder. De egentliga skolrummen finnas i bottenvåningen och
en trappa upp, laboratorier, rit-, skrif- och sängrum två trappor upp.
Stora salen och hufvudtrappan hafva, så vidt tomtens form medgifvit,
förlagts centralt. Salen har tillräckligt antal sittplatser för lärare och
lärjungar, hvarjemte för allmänheten finnes utrymme dels å de breda
sidogångarne, dels å två läktare med bakåt stigande golf och bänkar.
Jordvåningen, som nedåt Strandvägen har full vånings höjd, är der använd
till bibliotek, rum för kartor, frukostrum, eldare- och portvaktsrum;
i öfrigt utgöres den af källare för bränsle m. m. Ilufvudingången
är från Strandvägen, men äfven från Grefgatan finnes ingång till stora
70
Åttonde hufvudtiteln.
trappans nedra förstuga. Uppvärmning och ventilation äro beräknade
efter professor J. E. Cederbloms varmluftssystem medelst eldning i
källarevåningen. Gymnastikbyggnaden, i hvilken enligt det ena alternativet
rektorsbostad är inrymd, är förlagd vid Riddaregatan. I följd af
markens stora stigning, nära 22 fot, skulle de två gårdarne läggas högre
än Strandvägen, den södra 12 fot och den norra 17 fot öfver tomtens
sydvestra hörn. Om rektorsbostad skall inrymmas i gymnastikbyggnaden,
minskas den större gården betydligt. Af detta och annat skäl har direktionen
förordat alternativet n:r 1, utan rektorsbostad. — Kostnaden
för det hela, inberäknadt inhägnad och gårdarnes planering, uppgår enligt
förslaget till 464,000 kronor med rektorsbostad och till 449,000 kronor
utan sådan.
Af hvad direktionen anfört är tydligen ådagalagd t, att nya elementarskolans
nuvarande lokaler äro otillräckliga och olämpliga. De
väckta förslagen att afhjelpa detta genom på- eller tillbyggnad af skolhuset
synas, efter de al'' öfverintendentsembetet häremot gjorda erinringar,
icke vara att förorda. Deremot är den kronan tillhöriga tomten i qvarteret
Edelman mindre vid Strandvägen fullt tillräcklig för uppförande
derstädes af en ny byggnad för skolan, på samma gång tomten lemnar
erforderligt utrymme för skolungdomens lekar och öfningar i det fria.
Nya elementarskolan intager en alldeles särskild ställning bland
de allmänna läroverken. Den upprättades år 1828 för att pröfva den nya
organisation och det nya undervisningssätt, som förordades af majoriteten
inom den år 1825 tillsatta s. k. stora uppfostringskomitén. Under
de 20 första åren af dess verksamhet var anslaget till densamma blott
uppfördt på extra ordinarie stat, och den inrymdes under denna tid i
några rum, som af landtbruksakademien upplätos åt densamma. Sedan
emellertid skolan år 1849 förklarats skola utgöra ett bland statens allmänna
elementarläroverk, beviljade 1853 — 1854 års Riksdag 50,000 riksdaler
banko till uppbyggande af det läroverkshus, skolan ännu innehar.
Vid sitt tillstyrkande af detta anslag framhåller statsutskottet särskild^
att skolordningens allmänna föreskrifter om lårohusens byggnad och
underhåll icke äro tillämpliga på nya elementarskolan.
Denna skolans egendomliga ställning har tydligen sin grund i dess
mål, hvilket enligt nådiga stadgan för densamma af den 14 augusti
1856 är att vara en ständig, i hufvudstaden förlagd profskola, hvarest
förbättringar i lärosättet må kunna, med afseende på elementarundervisningens
fortgående utveckling, försökas. Med anledning häraf har
äfven Riksdagen 1859 — 1860 beviljat nämnda skolas rektor en hyresersättning
af 500 riksdaler, som af 1877 års Riksdag höjdes till 1,000
Åttonde hufvudtiteln. 71
kronor. Det torde derför kunna anses såsom afgjordt, att det åligger
staten att för detta läroverk bekosta lärohus och rektorsbostad.
Hvad åter angår behofvet af en särskild profskola, der erfarenhet kan
vinnas angående verkningarna af föreslagna nya anordningar och metoder
för undervisningens meddelande eller den praktiska uppfostrans
tillgodoseende, så är tydligt, att på ett område, inom hvilket teorien
ännu icke vunnit den utbildning och tillit, att det kan anses rådligt att
ensamt öfverlemna sig åt dess ledning, måste en anstalt af detta slag
vara af utomordentlig betydelse. Derigenom kan man nemligen bespara
undervisningsväsendet i dess helhet månget experiment med skenfagra
förslag, som i praktiken icke hålla hvad teorien lofvat. Och der eu i
sig god anordning eller metod blifvit föreslagen, men som icke blifvit
så i detalj genomarbetad, att den icke vid utförandet stöter emot på
ett och annat ställe, kan den vid ett dylikt läroverk fullkomnas samt
genom utarbetande af läroböcker och anskaffande af undervisningsmateriel,
som för den samma äro erforderliga, så förberedas, att den sedan
utan svårighet och missgrepp kan införas vid öfriga läroverk. Ej sällan
händer äfven att, om en anordning eller metod väl i det hela är mindre
lämplig, den dock innehåller något moment, hvari den har företräde
framför den, som eljest är i bruk; och då man genom att praktiskt
försöka densamma kommit till insigt häri, kan man upptaga det goda
och låta det öfriga fara.
Det bästa beviset för gagnet af en anstalt af nu berörda slagtorde
emellertid nya elementarskolans egen historia vara. Ty onekligt
är, att vårt skolväsen genom dess verksamhet erhållit många lifvande
impulser, som blifvit till nytta både på undervisningssättets, disciplinens
och lärobokslitteraturens områden, ehuru man måste erkänna, att den
nya anordning och metod, för hvilkas profvande den företrädesvis inrättades,
nemligen den fria flyttningen och vexelundervisningen, icke
visat sig vara egnade att vid rikets öfriga läroverk tillämpas.
Beträffande slutligen nödiga medel till åstadkommande af den
ifrågasatta nybyggnaden för nya elementarskolan, synas mig sådana
åtminstone till en del kunna beredas genom användande af besparingar,
som under de senare åren uppstått å anslagen till allmänna läroverken,
och anhåller jag att här få redogöra för dessa besparingar och den utredning
angående desamma, hvilken blifvit verkstäld på grund af Riksdagens
i skrifvelse den 17 maj 1886 derom gjorda anhållan. Med anledning
af nyssnämnda skrifvelse anbefalde Eders Kongl. Maj:t genom
nådigt bref den 4 juni samma år statskontoret att inkomma med upplysning
om det belopp, hvartill reservationerna å anslagen till allmänna
72 Åttonde hufvudtiteln.
läroverken under år 1885 uppgått, och med utredning å Indika särskilda
poster inom dessa anslag reservationer till afsevärda belopp uppkommit
under nämnda år samt åren 1883 och 1884. Till fullgörande häraf har
statskontoret i skrifvelse den 16 november 1886 meddelat:
att, enär reservationerna å anslagen till allmänna läroverken uppgingo
vid 1885 års slut, enligt den afslutade rikshufvudboken för nämnda
år, till 403,353 kronor 4 öre och vid 1884 års utgång, enligt samma
års hufvudbok, till 264,642 kronor 77 öre, skilnaden mellan dessa summor,
eller 138,710 kronor 27 öre, måste anses utgöra det belopp, hvartill
reservationerna å förenämnda anslag under år 1885 uppgått;
att en del af dessa besparingar uppkommit å normallönerna vid de
läraretjenster, som under längre eller kortare tider af dessa år stått
lediga, och å de för beredande af ålderstillägg åt lärarne anvisade
medel;
att särskildt för de lärare, hvilka förordnats att bestrida rektorsbefattning
vid allmänt läroverk och i sådan egenskap egt att såsom
arfvode uppbära den för nämnda befattning anslagna lön, besparing
egt rum af det ålderstillägg, som tillkommit desse rektorer i egenskap
af ordinarie lärare, uppgående denna besparing för år 1883 till 38,500
kronor, för år 1884 till 34,000 kronor och för år 1885 till 35,000 kronor;
att ifrågavarande reservationer under åren 1883—1885 betydligt
mindre tagits i anspråk till arfvoden åt vikarierande lärare än förut
varit fallet, dels till följd af nådig föreskrift, att den från och med år
1883 å extra stat beviljade löneförbättring åt rektorer, lektorer, adjunkter
och kolleger endast skulle utgå för verklig tjenstgöring och vid ordinarie
lärares tjenstledighet användas såsom bidrag till aflöning åt deras vikarier,
dels ock till följd deraf att en fjerdedel af den för öfningslärarne
jemväl å extra stat beviljade löneförbättring blifvit, med tilllämpning
af stadgandet i kongl. cirkuläret den 12 juli 1872, vid tjenstledighetstillfällen
använd såsom bidrag till vikariernas aflönande;
att till vikariearfvoden och oförutsedda behof, för hvilket ändamål
år 1882 anordnats 142,053 kronor 61 öre, utgifterna sedermera uppgått
till mindre belopp, nemligen:
år 1883 till ...................................................... kronor 106,217: 72
» 1884 » ...................................................... >■ 102,859: 11
» 1885 » ...................................................... » 107,744: 79;
samt att de belopp, tillsammans 118,044 kronor 93 öre, hvarmed det
å extra stat beviljade anslaget till löneförbättring åt lärare för åren
1883—1885 bidragit till vikariers aflönande, skolat, om samma anslag ej
funnits anvisadt, drabba ordinarie staten för de allmänna läroverken.
Åttonde hufvudtiteln. 73
Slutligen liar statskontoret upplysningsvis meddelat, att, på grund
af särskilda utaf Eders Kongl. Maj:t meddelade föreskrifter, statskontoret
under år 1886 intill den dag, då den underdåniga skrifvelsen afläts,
från reservationerna å staten för allmänna läroverken anordnat ett sammanlagdt
belopp af 103,234 kronor 88 öre, för hvilken utgift tillgång
dock antagligen förefunnes å de reservationer, som under nämnda
år å anslagen till allmänna läroverken dels redan uppkommit dels vore
att förvänta, hvadan någon minskning i de uppkomna reservationerna
icke för år 1886 syntes vara att emotse.
Derest inom den närmaste framtiden en omorganisation af de
allmänna läroverken kommer att ske i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de grunder, för hvilka jag den 14 sistlidne februari inför Eders
Kongl. Maj:t redogjorde, skulle visserligen deraf fordras särskilda åtgärder,
hvilkas kostnader borde bestridas af reservationerna å anslagen till de
allmänna läroverken. Men det synes mig icke kunna betviflas, att dessa
reservationer derutöfver lemna tillgång att af dem använda ett belopp
af 200,000 kronor såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för den
föreslagna byggnaden.
Jag hemställer för den skull, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att till uppförande af ny byggnad för nya elementarskolan
å den kronan tillhöriga tomt i qvarteret Edelman mindre, i
hufvudsaklig enlighet med af öfverintendentsembetet uppgjorda ritningar,
bevilja ett anslag af 449,000 kronor och medgifva, att af denna summa
ett belopp af 200,000 kronor må under år 1888 utgå af befintliga reservationer
å anslagen till allmänna läroverken.
Högre lärarinneseminariet.
För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet
af tillfällig löneförbättring jemväl för år 1888, att utgå efter samma
grunder som den för innevarande år beviljade, tillstyrker jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1888 på extra stat anvisa
enahanda belopp som hittills, eller 4,000 kronor.
[39.]
Tillfällig
löneförbätt
ring.
Pedagogierna.
Under åberopande af hvad jag i punkten 35 anfört om löneförbättring
åt lärarne vid de allmänna läroverken hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra nådig framställning derom, att
Bill. till Riksd. prof. 1887. It. 1 sand. 1 afd. 10
[40.]
Tillfällig
löneförbätt
ring.
74 Åttonde hufvudtitelu.
för beredande af tillfällig löneförbättring åt lärare vid de en- och tvåklassiga
pedagogierna må för år 1888 på extra stat anvisas ett belopp
af 8,750 kronor.
Folkundervisningen.
[41.] På Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställningar har Riksdagen
LrZe/mbiim.'' under flei.''a år beviljat årliga anslag för tillfällig löneförbättring åt lärare
åt lärare vid och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt teckf°Urarle-''
nin&slärare. för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare vid
seminarierna, dessa seminarier. I likhet med hvad sålunda egt rum hemställer jag,
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till beredande af
nämnda löneförbättring och arfvoden jemväl för år 1888, enligt samma
grunder som för år 1887 blifvit bestämda, på extra stat anvisa ett belopp
af 33,300 kronor.
[42.] Under åberopande af hvad jag i punkten 11 här ofvan anfört hem
UiiiöjT*Tå
sta^er Ja£b Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för
foiitskoie- anordnande af undervisning i slöjd vid folkskolelärareseminarier anvisa
lärarescmi- på extra stat för år 1888 ett belopp af 5,000 kronor.
[43.] Till understöd åt mindre bemedlade, vare sig manliga eller qvin
vSunglrvfd
1]£a larjungar vi(I sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsfolkhögskolor.
medel, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att jemväl för år 1888 på extra stat anvisa ett belopp af 15,000 kronor.
De tekniska läroverken.
[44.] Sedan under åtskilliga år till understöd åt lägre tekniska yrkes
ffrTutf1
skolor anvisats årligen 25,000 kronor, men detta belopp befunnits otillsiui''yritessito-
Vekligt äskade Eders Kongl. Maj:t af 1886 års Riksdag till understöd
i°r rn. m. åt sådana skolor och till bestridande af kostnader för deras inspektion
ett. extra anslag för år 1887 af 35,000 kronor. I anledning häraf beviljade
Riksdagen för berörda ändamål omförmälda belopp, dock med
vilkor att det bidrag, som af dessa medel komme att utbetalas till understöd
åt lägre teknisk yrkesskola, icke finge öfverstiga hvad vederbörande
kommun i kontant tillsköte för skolan. Detta vilkor godkändes
af Eders Kongl. Maj:t, som den 4 juni 1886 lät utfärda nådig kungörelse
angående understöd åt dessa skolor för innevarande år. Vid
pröfning den 11 sistlidne februari af de . i ämnet inkomna ansökningar
täcktes Eders Kongl. Maj:t bevilja 26 skolor understöd med tillhopa
31,900 kronor.
Åttonde hufvudtiteln. 75
Då det af 1886 års Riksdag anvisade belopp, 35,000 kronor, fortfarande
är för berörda ändamålet erforderligt, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1888 härtill
under nämnda vilkor på extra stat bevilja 35,000 kronor.
Medicinalstyrelsen med dithörande stater.
Med anledning af medicinalstyrelsens uti skrifvelse den 27 september
1886 gjorda framställning tillstyrker jag i underdånighet, det
Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att för beredande af
tillfällig löneförbättring såsom tjenstgöringspenningar åt provinsialläkare
jemväl för år 1888 anvisa på extra stat enahanda belopp som för innevarande
år, eller 20,000 kronor.
I sin förenämnda skrifvelse den 27 september 1886 angående
medicinalverkets behof har medicinalstyrelsen förnyat sin förut gjorda
underdåniga framställning, att till arvode för granskning af hospitalens
räkenskaper måtte beredas ett ordinarie anslag af 1,200 kronor i stället
för det sedan flera år utgående extra anslaget å samma belopp.
Under åberopande af de skäl, som till närmast föregående Riksdagar
blifvit i ämnet anförda, finner jag mig dock äfven nu föranlåten
allenast i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1888 bevilja ett anslag af 1,200 kronor
till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper.
Enär, på sätt medicinalstyrelsen i sin förberörda skrifvelse den 27
september 1886 anmält, vid den i hufvudstaden inrättade poliklinik för
tandsjukdomar såväl patienternas som de studerandes antal ökats under
år 1886, eller det andra året af poliklinikens verksamhet, och anstalten
under den tid densamma fortgått tillvunnit sig ökadt förtroende samt
visat sig motsvara det afsedda ändamålet, tillstyrker jag, i öfverensstämmelse
med bemälda styrelses derom gjorda underdåniga hemställan,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat äfven
för år 1888 anvisa ett belopp af 4,000 kronor för uppehållande under
samma år af ifrågavarande poliklinik.
V eterinärundervisningen.
Sedan Eders Kongl. Maj:t den 4 juni 1886 godkänt samma års
Riksdags beslut i afseende å veterinärinrättningen i Skara, har direktionen
öfver denna inrättning uti skrifvelse den 23 oktober 1886 under
-
[45.]
Tillfällig
löneförbättring
åt provinsialläkare.
[46.]
Arfvode för
granskning af
hospitalens
räkenskaper.
[47.]
Poliklinik
för tandsjukdomar.
[48.]
Veterinärinrättningen
i Skara.
[49-j
Aif voden för
vård af akademiens
samlingar
m. m.
76 Åttonde hufvudtiteln.
dånigst anhållit, att som till följd af nämnda beslut inrättningen komme
att upphöra såsom undervisningsanstalt för utbildande af veterinärer,
efter det redan antagne elever afslutat sin kurs, och då med anledning
häraf nya elever hädanefter icke finge antagas, samt eu klass redan
afgått under år 1886, och eu klass komme att afgå under innevarande
år, hvarigenom en lärare kunde undvaras från den 1 instundande juli,
och motsvarande lön, 2,000 kronor, inbesparas, jemte det att de till
eleverna utgående premiemedel borde, i likhet med hvad för år 1887
blifvit beslutadt, för år 1888 minskas med 500 kronor, såsom extra anslag
till inrättningen för sistnämnda år måtte anvisas ett belopp af 9,900
kronor; till hvilken framställning medicinalstyrelsen uti deröfver infordradt,
den 22 sistlidne november afgifvet utlåtande tillstyrkt bifall.
Med anledning häraf och under erinran att det till veterinärinrättningen
för år 1887 anvisade extra anslag utgör 12,400 kronor, hemställer
jag, det Eders Kongl. Magt behagade föreslå Riksdagen att för
uppehållande af undervisningen vid veterinärinrättningen i Skara bevilja
för år 1888 ett extra anslag af 9,900 kronor.
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.
Med anledning af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens
i underdånig skrifvelse den 29 september 1886 gjorda anhållan hemställer
jag, att, enär de extra anslag å tillsammans 9,200 kronor, som
för ändamål, tillhörande akademiens verksamhet, blifvit för innevarande
liksom för flera föregående år beviljade, äro för samma ändamål jemväl
framgent behöfliga, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
för år 1888 bevilja enahanda anslagsbelopp, nemligen:
till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet
och vården af de under akademiens inseende
stälda samlingar samt till aflöning åt vakt
betjening
.............................................................................. kronor 4,000: —
till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar, m. m.......................................................... » 3,200: —
samt till utgifvande af planschverk öfver fornsaker
och andra märkvärdiga föremål i statens historiska
museum, m. m................................................................... » 2,000: —-
tillhopa kronor 9,200: —
Åttonde hufvudtitelu.
77
Naturhistoriska riksmuseum.
Vid föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 11 januari
1886 a f ärenden rörande regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel erinrade jag i underdånighet, hurusom, sedan i
anledning af Riksdagens år 1884 fattade beslut professorn A. G. Nathorst
blifvit anstäld såsom intendent vid en ny afdelning af naturhistoriska
riksmuseum, omfattande arkegoniater och fossila växter, samt
medel anvisats för inredning af lokal åt denna nya afdelning, Eders
Kongl. Maj:t, efter särskilda framställningar af vetenskapsakademien,
dels. den SO januari 1885 beviljat ett belopp af 2,000 kronor för de
till ifrågavarande afdelning hörande samlingarnas första ordnande samt
inköp af mikroskop m. m., dels ock den 30 december samma år anvisat
2.000 kronor till bestridande af de med arbetena vid afdelningen under
år 1886 förenade utgifter. I nådig proposition till sistnämnda års Riksdag
täcktes Eders Kongl. Maj:t äfven föreslå, att för inköp och insamling
a,f naturalier vid berörda afdelning, till arbetsbiträden derstädes
och till bestridande af andra med arbetena vid afdelningen förbundna
kostnader måtte beviljas en förhöjning med 2,000 kronor i det till riksmuseum
utgående ordinarie anslag till materiel, till inköp af sällsynta
föremål och till vetenskapligt biträde vid samlingarnas ordnande.
Vid behandlingen af denna nådiga framställning anmärkte Riksdagen,
att, då den afdelning af riksmuseet, om hvilken här vore fråga,
vore af en mera tillfällig beskaffenhet, enär aflöning åt intendenten vid
densamma endast beviljats åt honom personligen, alla anslag till afdelningen
endast borde beviljas på extra stat. Beträffande det äskade
beloppet ansåg Riksdagen en nedsättning i detsamma utan olägenhet
kunna ske med 1,000 kronor, och således endast 1,000 kronor behöfva
beviljas. Om utöfver detta belopp medel för den nya afdelningen erfordrades,
syntes det Riksdagen, att dessa borde beredas från riksmuseets
botaniska institutions andel i det till materielen m. m. vid
museet anvisade anslag, enligt 1885 års statsliggare, å 19,450 kronor,
af hvilken institution den nu ifrågavarande nya afdelningen närmast
vore att anse såsom en för tillfället utbruten del. I enlighet med denna
uppfattning anvisade Riksdagen på extra stat för år 1887 ett belopp af
1.000 kronor såsom tillfällig förhöjning i naturhistoriska riksmuseets
ofvanberörda anslag.
Med anledning af den utgång frågan sålunda fick aflåta riksmuseets
samtliga intendenter till vetenskapsakademien en skrifvelse med
[50.]
Museets afdelning
för
arkegoniater
och fossila
växter.
78 Åttonde hufvudtiteln.
hemställan om åtgärders vidtagande, på det att museets afdelning för
arkegoniater och fossila växter måtte erhålla ytterligare medel i öfverensstämmelse
med hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit. Vidkommande det
ifrågavarande anslagets belopp hänvisade intendenterna till den år 1884
af professorerna G. Lindström, V. B. Wittrock och A. G. Nathorst,
efter akademiens uppdrag, verkstälda utredning, enligt hvilken för
arbetena vid afdelningen förslagsvis beräknats årligen åtgå 1,000 kronor
till inköp och insamling af naturalier (nu lefvande och fossila växter),
600 kronor till arbetsbiträden m. m. samt 400 kronor till diverse utgifter
(glasburkar, sprit, pappaskar, växtpapper, kataloger, preparatglas,
kemikalier o. s. v.). Erfarenheten från afdelningen hade också ådagalagt,
att det ifrågavarande anslaget icke kunde sättas lägre än 2,000
kronor. Bokslutet för år 1885 visade, att afdelningens utgifter under
det året belöpt sig till 2,039 kronor 20 öre, hvarjemte vetenskapsakademien
förskotterat 300 kronor för inköpta samlingar. Såsom af
meddelande från akademiens kamrerare framginge, visade afdelningens
konto den 1 september 1886, att då endast 189 kronor 96 öre af årets
anslag å 2,000 kronor återstode, hvadan äfven 1886 års bokslut antagligen
komme att, uppvisa någon brist, vid sidan af hvilken dessutom
funnes en skuld på 200 kronor för eu inköpt mossamling. Under dessa
begge år hade på grund af anslagens knapphet ej ett enda utländskt
växtfossil kunnat inköpas, ehuru sådana vid flera tillfällen varit till
jemförelse behöfliga. Af allt detta ansågo intendenterna vara tillräckligt
ådagalagdt, att, om anslagsbeloppet sattes lägre än 2,000 kronor, det
med afdelningen åsyftade ändamålet icke kunde uppnås. I samband
härmed erinrades i berörda skrifvelse derom, att, enligt gällande instruktion,
det åligger intendenten ej blott att underhålla och vårda utan äfven
att genom köp och byte föröka de under hans inseende stälda samlingarna.
Det vore i öfrigt tydligt, att intendentens verksamhet måste i
hög grad inskränkas genom ett allt för knapphändigt tilltaget anslag,
hvarför afsigten med hans anställande under sådana förhållanden endast
delvis kunde realiseras.
Angående den af Riksdagen uttalade förmodan, att nödiga medel
för den nybildade afdelningen skulle kunna erhållas från den botaniska
institutionen, anförde intendenterna, att den summa af 4,000 kronor,
som utgjorde denna institutions andel i naturhistoriska riksmuseets statsanslag,
blifvit faststäld på en tid, då botaniska afdelningens samlingar
så godt som uteslutande utgjordes af pressade växter eller så kallade
herbarier. Till dessas underhåll och förökande hade nämnda summa
äfven visat sig fullt tillräcklig. Men då det på senare tid, för att åt
-
Åttonde hufvudtiteln. 79
minstone i någon. män söka följa vetenskapens allmänna utveckling
befunnits nödvändigt att anlägga en särskild morfologisk-anatomisk
samling, der värdefullare växtföremål förvarades på ett ändamålsenligare
om också dyrare sätt, nemligen uti glaskärl, innehållande sprit eller
andra förvaringsvätskor, hade berörda summa endast med svårighet och
med iakttagande af största_ sparsamhet kunnat räcka till. Under de
sista åren hade den botaniska afdelningens räkenskaper stundom till
visat en brist af ett eller annat hundratal kronor. Vid detta
förhållande funno intendenterna det påtagligt, att denna institution alldeles
icke kunde lemna något bidrag till underhåll af museets afdelning
för arkegoniater och fossila växter.
Största delen af ifrågavarande afdelnings samlingar utgjordes af
• s^en*n8’a,ri hvilka dels varit förenade med den palasontologiska
afdelnmgen dels, och hufvudsakligen, varit magasinerade eller förvarade
hos enskilda personer, hvarför de sålunda först genom den nya afdelliingens
upprättande . kommit till användning. Endast arkegoniaterna
hade förut förvarats inom den botaniska institutionen, der de likväl på
grund af så väl bristande utrymme som bristande medel måst till ej
oväsentlig del hållas magasinerade. Riksmuseets afdelning för arkegoniater
och fossila växter kunde således icke anses såsom endast utbruten
ur någon af de öfriga afdelningarna, enär de samlingar, af hvilka den
företrädesvis utgjordes, förut till stor del varit otillgängliga och derför
hvarken föranledt särskild! arbete eller särskilda utgifter.
\ etenskapsakademien, som till fullo vitsordat de af intendenterna
sålunda lemnade upplysningars öfverensstämmelse med de verkliga förhållandena,
har i underdånig skrifvelse den 15 sistlidne september
anfört, att akademien icke kunde föreställa sig, att Riksdagen skulle
vägi a att anvisa nödiga. medel för vidmagthållande af verksamheten
vid en institution, som Riksdagen sjelf stiftat genom beviljande af lön
åt professorn Nålborst och som under denne utmärkte föreståndares
nitiska vård och verksamhet lofvade att på ett framstående sätt gagna
vetenskapen och hedra fosterlandet. Vetenskapsakademien har derför
på det varmaste förordat, att Eders Kongl. Majrt måtte till Riksdagen
aflåta nådig proposition om förhöjande med 2,000 kronor af det omförmälda
ordinarie anslaget till naturhistoriska riksmuseet, hvilken anslagsföi
höjning uteslutande borde komma afdelningeii för arkegoniater
och fossila växter till godo. &
Efter hvad sålunda blifvit upplyst, lärer det svårligen kunna bestridas,
att, derest den nybildade afdelningen af museet skall kunna
medföra åsyftadt gagn, densamma, så länge den hålles i verksamhet,
[51.]
Byggnader
för Mindinstitutet.
[52.]
Uppehållande
af blindinstitutets
verksamhet
in. in.
80 Åttonde hufvudtiteln.
måste förfoga öfver ett särskilt anslag af minst 2,000 kronor om året.
Med afseende på hvad Riksdagen anfört beträffande ifrågavarande anslags
natur, finner jag mig emellertid för närvarande endast böra i underdånighet
tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1888 anvisa ett belopp af 2,000 kronor för
inköp och insamling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning
för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes
och till bestridande af andra med arbetena vid afdelningen förenade
utgifter.
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.
I anledning af en utaf direktionen öfver institutet för blinda gjord
underdånig framställning tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att af det år 1885 till nya byggnader åt institutet för
blinda beviljade anslag, 415,600 kronor, hvaraf för åren 1886 och 1887
anvisats tillsammans 300,000 kronor, anvisa återstoden, 115,600 kronor,
att utgå under år 1888.
Då den nya byggnad, som är afsedd att användas för blindinstitutet,
under år 1888 komine att tagas i besittning för sitt ändamål,
och dermed institutet från de mera provisoriska förhållanden, hvarunder
det hittills verkat, borde gifvas en mera fast ställning och organisation,
anbefalde Eders Kongl. Maj:t den 4 juni 1886 direktionen öfver
institutet för blinda att, bland annat, afgifva förslag dels till definitiv
lönestat för institutets personal, att tillämpas från och med år 1888, dels
ock angående de öfriga anordningar, som kunde finnas nödiga, då institutet
inflyttar i ny lokal.
Med anledning häraf har direktionen i afgifvet yttrande af den 29
sistlidne september till en början meddelat, att för närvarande utginge
följande aflöningsbelopp:
till direktor ................................................................................. kronor
» 3 ämneslärare, hvar och en 1,500 kronor, ........... »
)> 5 arbetslärare och lärarinnor, hvar och en 1,000
kronor,...........................................................................
» gymnastikläraren ............................................................... )}
)> musikläraren...................................................................... })
v räkenskapsförare!! och sekreteraren...........................
transport kronor 15,400: —
4,000:
4,500:
5,000
900
500
500
Åttonde hufvudtiteln.
81
transport kronor 15,400: —
till läkare och sjukvård ......................................................... » 900: —
» vaktmästare och portvakt jemte vårdare och tjenste
personalen
tillsammans .......................................... »_2,025: —
summa kronor 18,325: —
Direktionen har vidare i sitt nämnda yttrande erinrat, dels att
Eders Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med hvad 1886 års Riksdag
på Eders Kongl. Maj:ts förslag medgifvit, förklarat, att ålderstillägg
skulle för år 1887 tillkomma
direktor och två ämneslärare, hvardera med 500
kronor,............................................................................. kronor 1,500: —
samt tre arbetslärare och lärarinnor, hvardera med
250 kronor,.................................................. »_750: —
summa kronor 2,250: —
dels ock att de af Eders Kongl. Maj:t utsedde komiterade för afgifvande
af förslag till blindundervisningens ordnande i det af dem den 17
december 1880 afgifna betänkande föreslagit följande aflöningsstat för
institutet:
till direktor ................................................................................ kronor 5,000:
» 4 lärare, 1,500 kronor för hvardera, ...................... » 6,000:
» 6 arbetslärare och lärarinnor, lönen öfver hufvud
beräknad till 1,200 kronor för hvardera, » 7,200:
» en gymnastiklärare..........................................*................ » 1,200:
för musikundervisning ............................................................ » 1,200:
till en räkenskapsförare och sekreterare ........................ )> 750:
» en vaktmästare .................................................................. » 800:
» en portvakt........................................................................... )> 800:
» läkare och för sjukvård................................................... » 1,500:
» vårdare- och tjenstepersonalen tillsammans........... »_2,500:
summa kronor 26,950
hvarjemte komiterade föreslagit, att ålderstillägg måtte tillerkännas
direktor och en hvar af ämneslärarne med 500 kronor efter fem års och
ytterligare 500 kronor efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring samt
hvar och eu af arbetslärare och lärarinnor med 300 kronor efter 5 års
och ytteidigare 300 kronor efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring.
Direktionen har derefter i omförmälda yttrande anfört, att, då blindinstitutet
hitintills varit afsedt för emottagande af allenast 60 lärjungar,
Ilih. till Biksd. prof. 1887. B. 1 samt. 1 afd.
11
82 Åttonde hufvudtiteln.
men det nya institutet vore beräknadt inrymma minst 100 lärjungar,
lärarnes antal och lönevilkor måste i någon mån höjas, och då komiterade
syntes direktionen hafva visat fullgiltiga skäl för det af dem afgifna
förslag till aflöningsstat, och detta förslag just afsåge ett institut med
100 lärjungar, hemstälde direktionen, att institutets aflöningsstat måtte
bestämmas i enlighet med komiterades förslag, samt att såväl direktor
som lärare och lärarinnor måtte komma i åtnjutande af ålderstillägg
enligt samma förslag, dock med den ändring, att, då för år 1887 ålderstilläggen
för arbetslärare och lärarinnor blifvit bestämda till 250 kronor
i stället för af komiterade föreslagna 300 kronor, ålderstilläggen för
sistnämnda lärare och lärarinnor torde fortfarande böra utgå med det
redan bestämda beloppet.
Enligt det nu afgifna förslaget till ny aflöningsstat skulle således
aflöningarna utgöra tillhopa .............................................. kronor 26,950: —
För närvarande uppgå de till............................................ » 18,325: -
hvadan alltså tillämpningen af den nya staten skulle
påkalla en ökad utgift af............................................. )> 8,625: —
Då emellertid institutets flyttning ej komme att ega rum förr än
under sommaren år 1888, och den utvidgade verksamhet, institutet i
följd deraf komme att utöfva, således ej skulle taga sin början förr än
under senare hälften af nämnda år, ansåg direktionen, att med tillämpningen
af den nya staten kunde anstå till den 1 juli 1888, hvarigenom
hälften af tillökningen i staten, eller 4,312 kronor 50 öre, för samma
år skulle inbesparas.
Beträffande öfriga anordningar, som kunde blifva erforderliga vid
det nya institutet, stode de i nära sammanhang med åtskilliga andra
ännu oafgjorda och synnerligen vigtiga frågor, såsom om obligatorisk
undervisning för alla inom skolåldern i landet varande blinda barn, om
beloppet af årsafgifter för hvarje uti institutet intagen lärjunge samt
den säkerhet, som borde ställas för afgifters erläggande, och de bidrag
dertill, som borde lemnas af landsting och vederbörande kommuner,
m. m. Direktionen hemstälde derför, att med afgifvande af öfriga förslag
måtte få anstå, helst något ökadt anslag för institutets ekonomi
icke torde blifva erforderligt för år 1888, då antagligen ej alla platser
i det nya institutet komme att genast upptagas.
Då blindinstitutet för närvarande åtnjöte:
på ordinarie stat
på extra stat ......
kronor 21,000: —
» 21,000: —
Åttonde hufvudtiteln.
83
och för år 1888, utöfver hittills utgående utgifter, erfordrades:
för tillämpning af den föreslagna nya aflöningsstaten kronor 4,312: 50
samt för ålderstillägg............................................................... )> 2,250: —
eller tillsammans kronor 6,562: 50
liemstälde direktionen, att jemte ofvan omförmälda å ordinarie stat uppförda
belopp, 21,000 kronor, måtte på extra stat för år 1888 för blindinstitutet
anvisas ett jemnadt belopp af 27,600 kronor.
Den af komiterade föreslagna och af direktionen nu i hufvudsak
tillstyrkta staten skiljer sig från den hittills tillämpade genom högre
aflöning för direktorn, något större antal lärare, ökad personal och
kostnad för elevernas vård och institutets ekonomiska bestyr samt bestämmelser
om ålderstillägg för direktor och lärare, hvilka bestämmelser
döck redan blifvit godkända att tillämpas för innevarande år,
och hvilkas billighet derför torde få anses redan vara erkänd. Att en
lägre aflöningsstat än den komiterade föreslagit hittills varit gällande,
har naturligtvis haft sin orsak deruti, att institutet icke kunnat emottaga
mera än omkring 60 elever, i stället för 100, såsom komiterade tänkt
sig, och hvilket senare antal skall i institutets nya byggnad emottagas.
Den förökning i arbetskrafter och kostnad för undervisning, ekonomiska
bestyr m. in., som tillämpning af den nya staten skulle medföra, synes mig
derför hafva goda skäl för sig. Väl är det icke osannolikt, att, såsom
direktionen äfven antydt, lärjungeantalet icke genast kommer att uppgå
till ICO. Men äfven om det till en början skulle stanna derunder, är
det uppenbart, att de ekonomiska bestyren i den utom staden belägna
stora lokalen fordra icke så litet mera arbete än i den gamla.
Hvad undervisningen beträffar, blir den till en början utan tvifvel, mera
besvärlig än hvad komiterade tänkt sig. Enligt deras förslag skulle ett
blindinstitut emottaga elever, som redan genomgått en blindskola och
således erhållit den första undervisningen. Innan denna anordning kan
fullt genomföras, måste det vara institutets pligt att, i den mån behof
göres och utrymmet medgifver, emottaga äfven sådana elever, som
egentligen hafva sin plats i en blindskola. Men derigenom fordrar
undervisningen mera tid, än om den endast skulle afse mera försigkomna
elever.
Hvad slutligen angår aflöningen åt direktorn, torde den af komiterade
föreslagna svårligen kunna anses för hög, om man betänker,
hvilken omfattande och mångartad verksamhet han har att utöfva, och
de stora fordringar, densamma ställer på hans duglighet och arbetsförmåga.
Direktor, som väsentligen har att bära omsorgen för den ut
-
84
Åttonde hufvudtiteln.
[53.]
Tryckning af
k lind skrift er
711. 711.
[54, 55.]
Blindskola i
Vexiö och
handtverksskola
i Brist
ine hamn
för blinda.
bildning af blindlärareelever, som äfven framdeles bör institutet ombetros,
skall nemligen icke blott ordna och leda undervisningen, den
intellektuel så väl som den praktiska, vid institutet och sjelf verksamt
deltaga åtminstone i den förra, utan honom åligger derjemte att handhafva
en vidlyftig ekonomisk förvaltning. Dit hör, såsom komiterade
erinra, att draga försorg om lärjungarnes beklädnad o''ch föda äfvensom
att anskaffa och vårda ej mindre den för ämnesundervisningen nödiga
materielen än äfven redskap och råämnen för arbetsundervisningen, att
tillhandahålla nödig arbetsmateriel jemväl åt dem, som utträdt ur blindinstitutet,
att ombesörja tryckning af särskilt för blinda afsedda böcker,
att tillse, det sådana göras tillgängliga äfven för de inom landets olika
delar spridda blinda, att öfvervaka försäljningen af inom institutet
förfärdigade arbeten samt att med omsorg följa lärjungarnes uppfostran
äfven på de tider, som ej äro anslagna åt den egentliga undervisningen.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, med godkännande af ofvan intagna aflöningsstat å tillhopa
26,950 kronor, att tillämpas från och med den 1 juli 1888, samt under
medgifvande att ålderstillägg till direktor, lärare och lärarinnor må utgå
efter af direktionen tillstyrkta bestämmelser, bevilja för uppehållande
af institutets verksamhet ett extra anslag för år 1888 af 27,600 kronor.
I öfverensstämmelse med direktionens öfver institutet förblinda
underdåniga framställning får jag tillstyrka Eders Kongl. Magt att föreslå
Riksdagen att äfven för år 1888, i likhet med föregående år, å extra
stat anvisa: till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor samt till understöd
åt blindlärareelever 1,200 kronor.
Under de senaste åren har Riksdagen på extra stat anvisat till en
blindskola i Vexiö 11,000 kronor och till en handtverksskola i Kristinehamn
för blinda 7,000 kronor. På det att dessa skolors verksamhet
må kunna fortsättas äfven under år 1888, och då icke någon anledningfinnes
att för nämnda år göra ändring i de hittills beviljade anslagsbeloppen,
får jag, i öfverensstämmelse med inkomna framställningar från
skolornas styrelser, tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för år 1888 på extra stat anvisa enahanda belopp, nemligen
11,000 kronor till en blindskola i Vexiö och 7,000 kronor till eu
handtverksskola i Kristinehamn för blinda.
Åttonde hufvudtiteln.
85
Till uppehållande af undervisningen vid de i Vadstena, Skara [5g ]
och Bollnäs inrättade tillfälliga läroanstalter för öfveråriga döfstumma Läroanstaierfordras
för år 1888, i enlighet med förut uppgjord och framlagd beräkning,
för hvarje af de tre anstalterna 16,400 kronor, eller tillsam- stumma.
mans 49,200 kronor; och får jag alltså i underdånighet hemställa, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande under
år 1888 af undervisningen vid nämnda tre läroanstalter anvisa ett
extra anslag för samma år af 49,200 kronor.
Hospitalsvården.
I skrifvelse den 17 maj 1886 angående regleringen af utgifterna [57.]
under riksstatens åttonde hufvudtitel anmälde Riksdagen, att densamma famnad
i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts proposition anvisat på extra stat
för år 1887 ett belopp af 52,300 kronor till uppförande af en byggnad
vid Nyköpings hospital; och anförde Riksdagen tillika, att, efter granskning
af uppgjorda ritningar och kostnadsförslag för nämnda byggnad,
Riksdagens uppmärksamhet fästs derå, att, då behofvet af ökadt antal
sjukplatser vid hospitalen ingalunda kunde anses blifva tillfredsstäldt
ens efter fullbordandet af de hospitalsbyggnader, som dels redan vore
under utförande och dels blifvit hos Riksdagen ifrågasatta, skäl syntes
vara för handen att taga i öfvervägande, huruvida icke den nu ifråga
stälda
byggnaden, som vore afsedd att bereda plats för 24 sjuke, lämpligen
borde i stället för endast en våning med frontespis uppföras i
fulla två våningar, hvarigenom 42 patienter skulle kunna mottagas, genom
hvilken förändring hela byggnadssumman komme att höjas blott
till 71,564 kronor 34 öre samt kostnaden för hvarje sjukplats nedbringas
från 2,179 kronor 33 öre till 1,703 kronor 90 öre.
Medicinalstyrelsen, som erhållit nådig befallning att inkomma med
den utredning och det förslag, hvartill Riksdagens framställning i detta
ämne kunde föranleda, har uti skrifvelse den 27 september 1886 anfört,
bland annat, att det ursprungliga förslaget, såsom ock närmare framginge
af styrelsens skrifvelse den 20 maj 1885, hufvudsakligen afsåge att inom
Nyköpings hospital bereda, hvad hospitalet till stort men för sjukvården
hittills saknat, nemligen platser för lugna patienter och konvalescenter,
samt att medicinalstyx-elsen med afseende på de dryga kostnaderna, som
fordrades för uppförande af de redan beslutade och föreslagna angelägnare
hospitalsbyggnaderna å andra orter i riket, icke ansett sig då
böra i vidsträcktare mån, än som skedefe, taga statens medel i anspråk
för utvidgning af Nyköpings hospital; men att, då obestridligt vore,
86 Åttonde hufvudtiteln.
att tillgången på sjukplatser vid hospitalen, äfven sedan de redan beslutade
hospitalsbyggnaderna blifvit fullbordade och för sjukvården öppnade,
ändock icke fullt tillgodosåge det kraf, som ett allt mer och mer
stegradt tillopp af inträdessökande på hospital stälde på sinnessjukvården
inom landet, hvarje åtgärd, som äfven i ringare mån bidroge att
afhjelpa bristen, vore för denna sjukvård önskvärd och välsignelsebringande,
hvadan ock medicinalstyrelsen för sin del ansett sig böra förorda
ofvanberörda, af Riksdagen framstälda förslag och på grund deraf låtit
sin biträdande arkitekt uppgöra ritningar och kostnadsförslag till en
sådan utvidgning af Nyköpings hospital, som i Riksdagens förenämnda
skrifvelse afsåges.
Af dessa ritningar och kostnadsförslag, som öfverlemnats till
Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, inhemtas, att genom den nu
ifrågavarande förändringen vinnes utrymme för ytterligare sex isoleringsrum
(celler), två sjukrum, hvartdera för sju platser, samt korridor,
hvarförutom ofvanpå öfre våningen inredes en vind. På sådant sätt
beredes plats för 20 sjuke utöfver det ursprungliga förslaget, och sjukplatsantalet
i nya byggnaden uppbringas derigenom till 44; hvadan
alltså, om dessa platser sammanräknas med de i öfriga, hospitalet tillhörande
byggnader befintliga 70 platser, sjukplatsernas antal vid Nyköpings
hospital derefter kommer att uppgå till 114. Kostnadsförslaget
åter ställer sig sålunda, att, då kostnaden för byggnad i en våning
med frontespis uppgår till 52,304 kronor 34 öre, tillkomma för byggnadens
fullbordande efter det nya förslaget 13,000 kronor samt vidare,
i stället för de i ursprungliga förslaget till uppvärmning och ventilation
beräknade 4,240 kronor, för central värmeledning och ventilation 8,000
kronor och för tillökning af vattenledning jemte en vattenreservoar
2,500 kronor; och framgår häraf, att den föreslagna utvidgningen kan
verkställas till den af Riksdagen angifna summan, 71,564 kronor 34
öre. Då det nu föreliggande förslaget upptager ytterligare två sjukplatser,
nedbringas härigenom kostnaden för hvarje sjukplats till 1,626
kronor 46 öre.
I enlighet härmed har medicinalstyrelsen i underdånighet hemstält
om anvisande, utöfver det för innevarande år beviljade anslag,
52,300 kronor, af 19,264 kronor 34 öre för anordnande enligt de nya
ritningarna och kostnadsförslaget af den beslutade nybyggnaden vid
Nyköpings hospital i två våningar i stället för en våning med frontespis.
Mot nyssnämnda ritningar och kostnadsförslag har öfverintendentsembetet,
efter företagen granskning, enligt förmälan i skrifvelse
den 12 oktober nästlidna år icke funnit skäl till någon anmärkning.
Åttonde hufyudtiteln. 87
På grund af hvad sålunda förekommit tillstyrker jag, det Eders
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att utöfver det för innevarande
år för ändamålet anvisade extra anslag, 52,300 kronor, bevilja på
extra stat för år 1888 ett belopp af 19,265 kronor för uppförande af
omförmälda nybyggnad vid Nyköpings hospital.
Till anordnande af en asyl för sinnessjuke invid och i samband
med Lunds hospital beviljade den under nästlidna år församlade Riksdagen
på Eders Kongl. Maj:ts proposition ett anslag af 1,181,750 kronor
och anvisade deraf på extra stat för år 1887 ett belopp af 200,000
kronor. Medicinalstyrelsen, som erhållit uppdrag att gå i författning
om byggnadsarbetets verkställande jemlikt derför faststälda ritningar
och i öfrigt meddelade bestämmelser, bar uti skrifvelse den 27 september
1886 underdånigst anhållit, att dels för fortsättningen af de
grundläggnings- och jordschaktningsarbeten, hvilka äro afsedda att utföras
under innevarande år, dels för murning, inläggning af bjelklag,
verkställande af åtskilliga timmermans- och snickeriarbeten, såsom förfärdigandet
af dörrar, fönsterkarmar o. s. v., af Riksdagen måtte för
år 1888 äskas ett anslag af 360,000 kronor.
I enlighet härmed hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att till fortsättande af byggnadsarbetena å Lunds
asyl anvisa på extra stat för år 1888 ett anslag till belopp af 360,000
kronor.
Eders Kongl. Majrts befallningshafvande i Gefleborgs län bar i
skrifvelse -den 1 oktober 1886 på begäran af länets landsting underdånigst
anhållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
äfven för år 1888 bevilja ett anslag af 7,500 kronor såsom statsbidragåt
det inom Jerfsö socken befintliga sjukhem för spetelske under enahanda
vilkor, som Riksdagen tillförne fäst vid beviljandet af dylikt
bidrag.
Med anledning häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att jemväl för år 1888 bevilja ett extra anslag
af 7,500 kronor till understöd åt sjukhemmet i Jerfsö socken, under
vilkor att 4,000 kronor dertill af landstinget anvisas för samma år och
att spetelske sjuke äfven från andra län än Gefleborgs varda till vård
å anstalten mottagne, så långt utrymmet derstädes sådant medgifver.
[58.]
Lunds asyl.
[59.]
Sjukhemmet i
Jerfsö för
spetelske.
88
Åttonde hufvudtiteln.
[60, 61.]
Svenska förnskriftsällskapet
och
religionsvärd
åt svenske sjömän
m. fl. i
utländska
hamnar.
[62.]
Nordiska
museet.
Diverse anslag.
I likhet med hvad under de sist förflutna åren skett och af samma
skäl, som då förekommit i fråga om särskilda anslag dels till svenska
fornskriftsällskapet dels ock till beredande af religionsvård åt svenske
sjömän i utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande
landsmän, torde Eders Kongl. Maj:t behaga föreslå Riksdagen att jemväl
för år 1888 på extra stat anvisa:
till svenska fornskriftsällskapet .................................... 2,000 kronor,
och till beredande af religionsvård åt svenske sjömän
m. fl. i utländska hamnar................................................... 10,000 »
Styrelsen för det nordiska museet har i skrifvelse den 25 september
1886, med åberopande af senaste Riksdags beslut om anvisande
af extra årsanslag å 16,000 kronor till museet, anhållit, att till Riksdagen
måtte aflåtas framställning om beviljande jemväl för år 1888 af
enahanda anslag för ifrågavarande museum.
Derefter har vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien i underdånig
skrifvelse den 23 november 1886, med förmälan, bland annat,
att det inträffat, att, utan akademiens vetskap, kyrkliga föremål blifvit
förenade med nordiska museets samlingar, och att det jemväl händt, att
offentliga myndigheter till nyssnämnda museum öfverlemnat grupper af
föremål, hvilka varit statens tillhörigheter och derför bort åtminstone i
främsta rummet erbjudas åt staten, hemstält, att, i händelse för nordiska
museet fortfarande äskades statsanslag, dervid måtte fästas sådana vilkor,
som kunde finnas nödiga för iakttagande af de med statens historiska
museum förbundna intressen.
Styrelsen för nordiska museet, hvilken anbefalts att häröfver afgifva
utlåtande, har i anledning häraf, med öfverlemnande af en förteckning
å de föremål, nordiska museet såsom gåfva eller deposition
emottagit från församlingar i riket, anfört, att en mängd af de i museets
samlingar befintliga kyrkliga föremål hade museet förvärfvat af
enskilda personer, samt att museet visserligen inköpt åtskilliga kyrkornas
tillhörigheter af församlingarna sjelfva, men först sedan församlingarna
erhållit vederbörligt tillstånd att afhända sig dem; och har
styrelsen tillika förklarat, att, så länge den nuvarande lagstiftningen i
ämnet vore oförändrad, styrelsen skulle underställa Eders Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning hvarje anbud om gåfva eller deposition af kyrkliga
föremål, hvilket styrelsen kunde komma att emottaga från församlingar
i riket.
Åttonde huftudtiteln, 89
^ Eif ter hvad sålunda förekommit hemställer jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes, i likhet med hvad förut egt rum, föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1888 anvisa ett belopp af 16,000
kronor, att ställas till styrelsens för nordiska museet förfogande för att
enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande ändamål.
Med anledning af en utaf docenten J. A. Lundell gjord ansökning [63.]
om fortfarande anslag för den af honom utgifna tidskriften »Nyare bi- urskrift fö
drag _ till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif» anser
jag mig böra hemställa, att Eders Kongl. Majt behagade föreslå
Riksdagen att jemväl för nästkommande år ställa till Eders Kongl.
Maj:ts förfogande ett extra anslag till samma belopp, som vid flera föregående
Riksdagar anvisats, eller 3,150 kronor, att, på de vilkor Eders
Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma, användas till understöd för utgifvande
äfven under år 1888 af nämnda tidskrift.
Hos Eders Kongl. Maj:t har redaktören af tidskriften »Acta ma- [64.]
thematica», professorn G. Mittag-Leffler, underdånigst anhållit, att ena- tidskriften
banda belopp, eller 4,000 kronor, hvilket för innevarande år beviljats *1£«£?**
såsom understöd för utgifvande af nämnda tidskrift, måtte för fortsatt
utgifvande af tidskriften jemväl under år 1888 sökanden beredas;
och hai sökanden, särskild! med afseende på den af 1886 års Riksdag
uttalade önskvärdheten deraf, att en utredning måtte ega rum, huruvida
och i hvilken män, med hänsyn äfven till från andra håll påräkneliga
bidrag, ett ytterligare fortsatt understöd af statsmedel för tidskriften
kunde vara erforderligt, anfört bland annat:
att omkostnaderna för de fullständigt utkomna 8 första banden
belöpt sig till.............................................................................. kronor 64,453: —
men inkomsterna, deribland inberäknade statsbidrag
från Sverige, Norge och Danmark äfvensom pre
-
numerationsmedel, endast till.
38,993:
hvadan alltså utgifterna öfverstigit inkomsterna med kronor 25,460: —
hvilken brist blifvit betäckt genom enskild teckning vid företagets
början;
att bland prenumerationsmedlen inginge statsbidrag äfven från
Tyskland och Frankrike, enär dessa länder understödde tidskriftens utgifvande
genom att prenumerera på ett betydligt antal exemplar;
Bill. till JRilcsd. prot. 1887. B. 1 sand. 1 afd.
12
90 Åttonde hufvudtiteln.
att, derest det nu ifrågavarande anslaget äfven framgent blefve
beviljadt, inkomsterna för framtiden kunde årligen
beräknas till................................................................................ kronor 13,000: —-
men utgifterna till..................................................................... » 16,000: —
så att hvarje år sannolikt skulle uppstå en brist af kronor 3,000: —
för hvilken brist sökanden vore beredd att sjelf ansvara;
men att, om svenska statens bidrag upphörde eller minskades, han
såge sig nödsakad att nedlägga tidskriften.
Derjemte har sökanden erinrat, att en granskning af de kostnader,
som åtgått för offentliggörande af svenska författares arbeten i
tidskriften, gåfve vid handen, att dessa kostnader bestigit sig till 9,668
kronor, eller ungefärligen samma belopp, 10,000 kronor, som till 1886
års slut erhållits i bidrag af svenska statsmedel. Då härtill lades, att
nästan hela utgiftssumman, 64,453 kronor, blifvit i Sverige utbetald
till svenska tryckerier, svenska redaktionsbiträden, postporto in. m.,
vore tydligt att en stundom förspord uppfattning, att svenska statens
bidrag kunde anses såsom tryckningshjelp åt utländske författare, alldeles
saknade grund.
Vetenskapsakademien, som erhållit nådig befallning att inkomma
med utlåtande häröfver, har med skrifvelse den 8 nästlidne december
till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat och såsom uttryck för sina egna
åsigter åberopat ett i ämnet inhemtadt yttrande af sina ledamöter professorn
I). G. Lindhagen och lektorn Matths Falk, hvilka, i betraktande
af de utaf sökanden andragna förhållanden, och då ostridigt vore, ej
mindre att denna tidskrift, hvars utgifvande blifvit framkalladt af ett stort
vetenskapligt behof, hittills på ett synnerligen förtjenstfullt sätt uppfylt,
sin bestämmelse att vara ett internationelt organ för den matematiska
vetenskapens utveckling, och att den jemväl i sådan egenskap tillvunnit
sig allmänt erkännande och förtroende af samtidens förnämsta mathematici,
än äfven att densamma i väsentlig mån verkat upplifvande
på det matematiska studiet inom Sverige, på det lifligaste förordat den
gjorda ansökningen; tilläggande bemälde sakkunnige att, om det svenska
bidraget komme att förvägras, och till följd deraf tidskriften, efter att
hafva blifvit under en följd af år på ett förtjenstfullt sätt i Sverige
redigerad och utgifven, helt plötsligt upphörde, sådant säkerligen skulle
i utlandet framkalla en egendomlig föreställning om våra svenska för,
hållanden.
Härjemte anser jag mig böra omnämna, att genom utrikesdepartementet
blifvit till mig öfverlemnade skrifvelse!'' från åtskilliga af ut
-
Åttonde hiifvudtiteln. 91
landets yppersta mathematici såsom professorerna Weierstrass i Berlin
och Schering i Göttingen, m:r Bertrand, medlem af franska akademien
och ständig sekreterare i Academie des Sciences, jemte flera andra framstående
franska och italienska vetenskapsmän, hvilka alla uttalat synnerligen
lofordande omdömen om »Acta mathematica» och varma välönskningar
för dess fortsatta utgifvande.
Efter dessa upplysningar och under åberopande af hvad jag förut
inför Eders Kongl. Maj:t i ämnet anfört, tillstyrker jag, det Eders Kong].
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1888 anvisa ett belopp
af 4,000 kronor, att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna
för utgifvande under samma år af tidskriften »Acta mathematica» till
professorn Mittag-Lefflers förfogande utbetalas.
Till 1886 års Riksdag gjorde Eders Kongl. Maj:t framställning,
att såsom understöd för utgifvande af »Nordisk familjebok» måtte beviljas
ett extra anslag af 25,000 kronor och deraf anvisas 5,000 kronor
att utgå under år 1887, med vilkor, dels att förläggaren af nämnda
arbete, Gernandts boktryckeriaktiebolag, utfäste sig att så fort ske
kunde och om möjligt före 1890 års slut hafva, enligt den hittills följda
planen för arbetet, försatt detsamma i fullbordadt skick, dels ock att,
enligt de närmare bestämmelser Eders Kongl. Maj:t kunde komma att
meddela, 300 exemplar af arbetet skulle aflemnas till ecklesiastikdepartementet.
Riksdagen biföll denna framställning men förklarade tillika, att
Eders Kongl. Maj:t härigenom icke vore förhindrad att med afseende
på den föreslagna skyldigheten för utgifvaren att till ecklesiastikdepartementet
aflemna visst antal exemplar af arbetet besluta de förändringar,
som för arbetets spridning till så vidsträckta kretsar som möjligt kunde
finnas lämpliga.
Sedan förläggaren, enligt utfärdad skriftlig handling, såsom vilkor
för statsunderstödets erhållande åtagit sig att om möjligt inom
nämnda tid hafva, enligt den hittills följda planen, försatt verket i fullbordadt
skick samt att emot en i anledning af statsanslaget nedsatt
ersättning af 15 kronor för hvarje exemplar, omfattande de redan färdiga
första nio delarne af verket, och 5 kronor för hvarje följande del,
innehållande femtio tryckark, förutom betalning för frakt och efterkrafsafgift,
i den mån de hunne blifva färdiga inpacka och på billigaste sätt
försända till vederbörande reqvirenter de exemplar af »Nordisk familjebok»,
som kunde blifva för dem bestämda, till ett antal af högst 500
exemplar, med skyldighet för förläggaren att, om nämnda antal exem
-
[65.]
Nordisk
familjebok.
[66.]
Föreläsning
skurser
för arbetsMasten.
92 Åttonde hufvudtitelii.
plar ej blefve reqvirenter tillerkända, aflemna till ecklesiastikdepartementet
algiftsfritt så många exemplar, som motsvarade hälften af det
antal, hvarmed reqvirenternas exemplar understege 500, har Eders
Kongl. Maj:t den 29 sistlidne oktober godkänt berörda vilkor och bemyndigat
chefen för ecklesiastikdepartementet dels att på lämpligt sätt
offentliggöra, att bibliotek vid universiteten, stiftsbibliotek, sockenbibliotek
och. andra bokförråd, högre och lägre skolor, vare sig för manlig
eller qvinlig ungdom, arbetareinstitut äfvensom andra undervisningseller
bildningsanstalter, hvillca önskade att emot ofvan omförmälda nedsatta
pris .förvärfva sig exemplar af »Nordisk familjebok», skulle före
den 1 april innevarande år härom hos ecklesiastikdepartementet göra
anmälan, dels ock att efter nämnda tidpunkt bestämma, hvilka bland
de sålunda anmälda anstalterna må af prisnedsättningen komma i åtnjutande.
Till åtlydnad häraf utfärdade jag den 30 oktober 1886 cirkulär
till universitetskanslern, Eders Kongl. Majrts befallningshafvande, domkapitlen
in. fl. myndigheter. Något öfver 150 ansökningar hafva till
departementet inkommit, deraf 74 afse socken- och folkskolebibliotek
samt arbetareföreningar.
Jag. får. nu i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att af ofvanberörda
extra anslag må anvisas ytterligare 5,000 kronor att utgå under år 1888.
På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade Riksdagen år 1886
ett extra anslag för år 1887 åt 15,000 kronor, att användas till understöd
åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser
för arbetsklassen, dock under följande vilkor:
att. det understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening,
icke får öfverstiga 3,000 kronor för år räknadt;
att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika mycket som staten;
att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager
föreståndare och lärare;
att. föreläsningarna ordnas .regelbundet, visst antal timmar i veckan
under lem till åtta månader och i väl afpassade kurser;
att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel;
-
Åttonde hufvudtiteln. 93
att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blifva förbjudna; samt
att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta sig
de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Eders Kongl. Maj:t pröfvas
nödiga eller lämpliga.
Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts den 4 juni 1886 i ämnet
utfärdade kungörelse inkommo från skilda delar af riket ansökningar
om bidrag från detta anslag. Enligt dessa ansökningar äskades af
statsmedel sammanlagdt 18,400 kronor.
Då Eders Kongl. Magt den 31 december 1886 förehade ansökningarna
till pröfning, beviljades för år 1887 understöd till sammanräknadt
belopp af 15,000 kronor. I anseende till anslagets otillräcklighet
kunde flera anstalter, såsom t. ex. Lunds arbetareinstitut och Ystads
föreläsningsanstalt, ej erhålla något understöd.
Då jemväl vid föregående tillfällen bidrag äskats till större belopp
än det beviljade årsanslaget, 15,000 kronor, och således behof af
anslagets förhöjning numera synes bestämdt ådagalagdt, hemställer jag,
det Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen att för år 1888''bevilja
ett extra anslag af 20,000 kronor, att under enahanda vilkor, som
nyss nämnts, användas för ifrågavarande ändamål.
Till fortsättande af påbörjade precisionsnivelleringsarbeten i södra
och mellersta Sverige enligt uppgjord plan erfordras för nästkommande
år ett belopp af 9,000 kronor, hvarjemte för underhåll och tillsyn af
de fyra der inrättade vattenhöjdmätningsstationerna m. in. under samma
år beräknats åtgå tillhopa 1,700 kronor, eller enahanda belopp, som af
Riksdagen anslagits till detta ändamål för innevarande år. Med anledning
häraf hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1888 bevilja 10,700
kronor, deraf 9,000 kronor till fortsättande af berörda precisionsnivelleringsarbeten
samt 1,700 kronor för underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna
in. m.
Hvad föredragande departementschefen i ofvanberörda
hänseenden hemstält och föreslagit täcktes
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets
öfrige ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika
Bill. till Riksd. prof. 1887. B. 1 sand. 1 afd. 13
[67.]
Precisionsnivelleringsarpeten
m. in.
94
Åttonde hufvmltiteln.
att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas, till ledning vid författandet af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.
Ex protocollo:
Carl Tornerhielm.
Stockholm, tryckt hos Å. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1887.
Nionde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 April
1887.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Sedan de till åttonde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på föredragning
af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll departementschefen,
Statsrådet Friherre Tamm att få anmäla de frågor, som
rörde regleringen af
nionde hufvudtiteln,
innefattande pensions- och indragningsstaterna.
Bill. till Riksd. Prof. 1887. B. 1 Smil. 1 Afd.
1
2
Nionde hnfvndtiteln.
[!•]
Pension för
Magasinsförvaltaren
och Sjukhusinspektören
G. Lindström.
[2.]
Pension för
Vaktmästaren
C. F.
Cedervall.
[3.]
Gratifikationer
åt f. d.
landtvärnsman.
Hvad föret, angick
pensionsstaten,
anmälde departementschefen, att anledning icke förekommit att ifrågasätta
någon förändring i afseende å de anslag, som funnos uppförda
å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptoge 1,313,030 kronor.
Beträffande derefter
indragningsstaten
erinrade departementschefen om Kongl. Majrts på nedannämnda departements
föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af
följande framställningar, nemligen:
på landtför svar sdepartementets föredragning:
(se bil. i vid detta prot. pag. 8)
att Magasinsförvaltaren och Sjukhusinspektoren vid Gotlands
nationalbeväring Gustaf Lindström må från och med månaden näst
■ efter den, i hvilken han erhåller afsked, under sin återstående lifstid
åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till ett belopp, motsvarande
hans nuvarande lön vid nationalbeväringen, eller 540 kronor
årligen;
(so bil. 2 vid detta prot. pag. 10)
att för Vaktmästaren vid Generalstaben Carl Fredrik Cedervall
må å allmänna indragningsstaten uppföras en pension af 600 kronor,
att af Cedervall under hans lifstid årligen åtnjutas med beräkning från
och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från nämnda
vaktmästarebefattning;
(se bil. 3 vid detta prot. pag. 12)
att till gratifikationer åt de från 1808 och 1809 årens krig qvarlefvande
landtvärnsman, som si g derom anmäla, må för år 1888 å allmänna
indragningsstaten anvisas ett belopp af 1,550 kronor;
Nionde hufvudtiteln.
3
(se bil. 4 vid detta prot. pag. 14)
att åt Regementsläkaren vid Smålands husarregemente Per Johan
Danielson Aschan må å allmänna indragningsstaten uppföras en årlig pen
hvarunder
han erhåller
sion, att från och med månaden näst efter den.
afsked från regementsläkaretjensten, under hans återstående lifstid utgå
med så stort belopp, att den, tillsammans med den från
sionskassa honom tillkommande pension af 600
kronor, eller med 2,200 kronor;
[4-]
Pension åt
Regementsläkaren
vid
Smålands
husarreae
armeus
pen - mente P.j.D.
kronor, utgör 2,800 Aschan.
(se bil. 5 vid detta prot. pag. 17)
att för Mönsterskrifvarne vid lifregementets husarcorps Olof [5.]
Westblad och vid Kronobergs regemente Alexander Reinhold Palm må ^ierskrit
å allmänna indragningsstaten uppföras årliga pensioner af 800 kronor för TamZo.
den förre och 400 kronor för den senare, att utgå från ingången af Westblad och
månaden näst efter den, i hvilken en hvar af dem erhåller afsked från A'' R'' “
mönsterskrifvarebefattningen, äfvensom att Riksdagen må medgifva, att
innehafvandet af dessa pensioner ej må utgöra hinder för Westblad
och Palm att uppbära den fyllnadspension, hvartill de på grund af
nådiga brefvet den 9 Februari 1858 kunna blifva berättigade;
på sjöförsvar sdepartementets föredragning:
(se bil. 6 vid detta prot. pag. 21)
att Materialförvaltaren vid flottans station i Carlskrona Johatl [6.]
Hugo Aspegren må från och med månaden näst efter den, hvari han Material0-1''
med pension ur amiralitetskrigsmanskassan från tjensten afgår, under sin förvaltaren
återstående lifstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta fyllnadspen- Aspe~
sion till så stort belopp, att detta, tillsammans med pensionen från 9rm
nämnda kassa, utgör 3,200 kronor, eller 1,425 kronor årligen;
på civildepartementets föredragning:
(se bil. 7 vid detta prot. pag. 25)
att Öfverståthållare i Stockholm må förklaras berättigad att från [7.]
och med månaden näst efter den, då han efter 65 lefnadsår och minst f.fnsj?nsr^ti
35 tjensteår, deraf minst 10 år såsom landshöfding eller öfverståthål- hållare i
lare, från embete! afgått, under sin återstående lifstid å allmänna in- Stockholm.
dragningsstaten uppbära årlig pension af 6,000 kronor;
(se bil. 8 vid detta prot. pag. 28)
att Landskanslisten i Vermlands län Carl Rutger Stiegler må [8.]
från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked håll lands- handskarn
kanslist!)ensten varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid åt- Msten c. it.
Stiegler.
4 Nionde hufvudtiteln.
njuta från allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp
motsvarande lians lön, ålderstillägget inberäknadt, eller 1,000 kronor;
(se bil. 9 vid detta prof. pag. 31)
[''*■] o Landskanslisten i Norrbottens län Frans Gustaf Bucht må
LandskJm- oc^ me(^ månaden näst efter den, i hvilken lian med pension från
listen f. g. civilstatens pensionsinrättning afgår från tjensten, under sin återstående
’,uhl'' lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten pension till så stort belopp,
att detta,, tillhopa med pensionen 450 kronor från nämnda inrättmng,
uppgår till hans nuvarande lön med ålderstillägg, 1,000 kronor,
eller 550 kronor årligen;
(se bil. 10 vid detta prot. pag. 34)
} [40-] afl Stationsingeniören vid statens jernvägsbyggnader Anders Erik
Pc^Z,!t ^fuiel Rudelius’ enka Julia Rudelius, född Behm, må berättigas från
ingeniören A. allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp af 400
Um’enkt att utgå från och med Augusti månad år 1886, så länge hon
förblifver enka;
på ecklesiastikdepartementets föredragning:
(se bil. II vid detta prot. pag. 37)
[H-] att Lektorn vid allmänna läroverket i Östersund Karl Henrik
Lektorn jo. må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked var
H.
Bmndt. der honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta eu årlig pension af 3,000 kronor;
(se bil. II vid detta prot. pag. 38)
[12.] att Lektorn vid allmänna läroverket i Kalmar Frans Oskär Bir
LMoTJf.
9er Svahn må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked
O. B. Svahn, varder honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 2,625 kronor;
(se bil. II vid detta prof. pag. 40)
[13.] att Kapellmästaren vid universitetet i Lund Wilhelm Theodor
Kapeiimästa- Gnosspelius må från och med månaden näst efter den, i hvilken han
ren w. T. erhåller afsked från kapellmästarebefattningen, under sin återstående
Gnosspélms. lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,600
kronor;
(se bil. II vid detta prot. pag. 41)
[14-] att läraren i musik vid allmänna läroverket i Kalmar Andsrs Johan
MusiMäm- löhäNSSOn må från och med månaden näst efter den, i hvilken han
ren A. J.
Johansson.
Nionde hufvudtitoln. 5
erhåller afsked från nämnda lärarebefattning, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till belopp
af 1,000 kronor;
(se bil. II vid detta prot. pag. 42)
att Teckningsläraren vid allmänna läroverket i Visby Johan Gustaf [H-]
Löfvengren må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked 1Teckningsvarder
honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indrag- läraren ,/. G.
ningsstaten åtnjuta en årlig pension af 900 kronor; Löfvengren.
(se bil. It vid detta prot. pag. 43)
att öfverläraren vid gymnastiska centralinstitutet, Professoren [16.]
Hjälmar Fredrik Lings enka losefina Ling. född Rolf, må, så länge Fp?Tj°r
hon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig ren°K°F.
pension af 600 kronor, att utgå från och med år 1887; '' Lings enka.
(se bil. II vid detta prot. pag. 45)
att Provinsialläkaren Carl Daniel Lindskogs enka Maria Elisabeth [17.]
Lindskog, född Lund, må, så länge hon enka förblifver, från allmänna Pension för
indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp af 600 kronor, att
utgå från och med år 1887; samt Lindskogs''
enka.
(se bil. II vid detta prot. pag 46)
att å allmänna indragningsstaten må för år 1888 anvisas ett an- ris.]
slag af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Understöd åt
Maj:t kan finna g-odt meddela, användas till understöd af högst 250 ^nde^olkkronor
åt sådane äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skolelärare.
skott sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.
Departementschefen, Statsrådet Friherre Tamm anförde härefter:
I öfverensstämmelse med de vilkor, under hvilka Eders Kongl. [19.]
Maj:t i nådig proposition till Riksdagen den 6 i denna månad före- Fyllnadsslagit,
att det nu bestående rättsförhållandet mellan kronan och Sala Grufvlingebergslag
. må upplösas, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes nXörf£Ä-??■
föreslå Riksdagen, att Grufveingeniören Albert Mortimer Gullbrandsson so»!"
må, under förutsättning att sådan öfverenskommelse mellan kronan och
Sala bergslag kommer till stånd, som omförmälda proposition afser,
förklaras berättigad att från och med månaden näst efter den, under
hvilken han erhåller afsked från nämnda befattning, utöfver den pension,
som kan tillkomma honom från civilstatens pensionsinrättning,
6
Nionde hufvudtiteln.
[20.]
Förhöjning i
priset å den
i äldre lön
ingående
spanmäl.
[21.]
Beloppet af
de ordinarie
anslagen &
nionde
hufvudtiteln.
[22.1
Kreditiv för
pensioneringen
vid armén.
från allmänna indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension till belopp af
900 kronor årligen.
Då, enligt hvad Statskontoret upplyst, riksmarkegångspriset å
spanmål åren 1884—1886 utgjort i medeltal 1 krona 95 öre kubikfoten,
motsvarande 12 kronor 28 öre för tunnan, eller 1 krona 78 öre
utöfver det värde, 10 kronor 50 öre för tunnan, hvartill spanmålen vid
1840 1841 års statsreglering beräknades, lärer den förhöjning i be
rörda
spanmålspris, som från allmänna indragningsstaten bör utgå till
sterbhusen efter dem, hvilka före vidtagande af nämnda statsreglering
beredt sina sterbhus rätt till begrafningshjelp, böra bestämmas till 1
krona 78 öre för tunnan.
Beträffande beloppet af förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten
har jag ej annan ändring att föreslå, än att, för vinnande af
jemn slutsumma å de ordinarie anslagen under hufvudtiteln, det kontanta
anslaget till nämnda stat må höjas med 400 kronor eller från
1,310,170 kronor till 1,310,570 kronor, då, med inberäkning af den under
anslaget utgående ersättning för indragen indelning m. m., 6,400 kronor,
anslagets slutsumma blir .................................. kronor 1,316,970:_
Lägges härtill anslaget till pensionsstaten... „ 1,313,030: —
skulle slutsumman af nionde hufvudtitelns ordinarie
anslag för år 1888 blifva .......................................... kronor 2,630,000: —
Extra anslag.
Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel bör vid statsverkspropositionens
affattande iakttagas Eders Kong]. Maj:ts den 22
sistlidne December på föredragning af landtförsvarsdepartementet (se
bil. 12. vid detta prot. pag. 47) fattade beslut att föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1888 anvisa ett kreditiv af 1,125,000 kronor,
att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen
pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för
pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgiftcrna, och dels
till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder
för sådana pensioners utgående,
Nionde Imfvudtiteln. 7
äfvensom att hvad af de till pensioneringen under år 1887 anslagna
medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering
användas.
Hvad departementschefen sålunda rörande nionde hufvudtiteln
hemstält biträddes af statsrådets öfrige ledamöter och blef af Hans
Mapt Konungen i nåder gilladt och godkändt; och behagade Hans
Maj:t Konungen, på statsrådets tillstyrkande, härjemte förordna, att
nu anmälda för statsregleringen erforderliga handlingar skulle tillställas
Riksdagens statsutskott.
Ex protocollo:
Axel Ädelgren.
8
Nionde hufvudtiteln: bil. 1.
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10
December 1886.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptandee,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Ottee,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Departementschefen anförde härefter i underdånighet:
[1] _ Militärbefälhafvaren på Gotland har insändt och förordat en under
Fmånnain-~
ansökning af Magasinsförvaltaren och Sjukhusinspektoren vid
dragnings- Gotlands nationalbeväring Gustaf Lindström, att han, som enligt anMagasins-
sökningen bilagda bevis är född den 5 September 1800 och således
förvaltaren numera uppnått en ålder af åttatiosex år samt under 60 år varit ändras
Selctoren Gotlands nationalbeväring dels såsom kanslist och dels såsom
lGPLdnd-n magasinsförvaltare och sjukhusinspektor, måtte, efter erhållet afsked,
ström. uppföras å rikets allmänna indragniugsstat med åtnjutande af sin nu
innehafvande lön 540 kronor årligen såsom pension.
9
Nionde hufviidtiteln: bil. 1.
Uti häröfver infordradt utlåtande har Statskontoret andragit:
att Lindström, såsom f. d. kronofogde i södra fögderiet af Gotlands
län, enligt nådiga brefvet den 20 Februari 1856 åtnjuter pension
från civilstatens pensionsinrättning till årligt belopp af''450 kronor;
. atL enligt hvad en bilagd skrifvelse från direktionen öfver arméns
pensionskassa utvisar, Lindström, hvilken, med stöd af 2:dra punkten
i 79 § af reglementet för nämnda kassa den 24 Augusti 1833, afsagt
sig delaktighet i pensionskassan för innehafvande befattning vid nationalbeväringen,
icke är berättigad att, efter erhållet afsked, från pensionskassan
undfå pension; samt
att pensionsrätt å allmänna indragningsstaten icke tillkommer
Lindström för ifrågavarande befattning.
Då vid sådant förhållande icke lärer kunna antagas, att Lindström,
derest pension icke beredes honom, afgår från sin befattning, men de
dertill anslagna medel äro afsedda att vid Lindströms afgång, då befattningen
skall indragas, användas för genomförande af Gotlands
nationalbevärings förändrade organisation, får jag, med hänsigt jemväl
till Lindströms höga ålder och långa tjenstetid, i underdånighet hemställa^
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att Lindström
ma från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked,
under sin återstående lifstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstateii
till ett belopp, motsvarande hans nuvarande lön vid nationalbeväringen,
eller femhundra fyratio kronor årligen.
Hvad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt och hvari
statsrådets öfrige ledamöter instämde behagade Hans Maj:t Konungen
i nåder bifalla; _ och skulle utdrag af detta protokoll meddelas Finansdepartementet
till iakttagande vid uppgörande af förslaget till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
Eugene Peyron.
Bih. till Riksd. Prof. 1887. B. 1 Sami 1 Afd.
9
10
Nionde hufvudtitelu: bil. 2.
[2-]
Pension å
allmänna indragningsstaten
för
Vaktmästaren
vid Generalstaben
C.
F. Cedervall.
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 19 November 1886.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Tiiemptandek,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Ryding föredrog
i underdånighet:
Chefens för Generalstaben underdåniga skrifvelse den 29 sistlidne
September, deri han anhållit, att Vaktmästaren vid Generalstaben
Carl Fredrik Cedervall, hvilken till följd af ålder och sjukdom numera
vore urståndsatt att förrätta sin tjenst, måtte beredas en årlig pension
å allmänna indragningsstaten till belopp af 750 kronor; varande dervid
af Chefen för Generalstaben upplyst och vitsordadt, att Cedervall,
hvilken enligt bifogade behöriga bevis vore född den 24 November
1818 och lede af kronisk njursjukdom och hjerthypertrofi, hvarigenom
han vore urståndsatt att förrätta sin tjenst, den 1 nästkommande Januari
komme att hafva varit i statens tjenst under 30 år och 1 månad, nemligen
såsom underkanonier 4 år och 1 månad, såsom fyrverkare 3 år
samt slutligen såsom vaktmästare vid topografiska corpsen och derefter
Nionde hufvudtiteln: bil. 2.
11
vid Generalstaben under sammanlagdt nära 23 år, samt att Cedervall
under denna sin tjenstetid städse med trohet och nit fullgjort sina
åligganden.
Departementschefen yttrade härvid:
Uti infordradt utlåtande har Arméförvaltningen å civila departementet
anfört, att, då Cedervalls aflöningsförmåner utgöras af ett kontant
arfvode å 750 kronor samt fri bostad och vedbrand, hvilka naturaförmåner
numera plägade å staterna uppskattas till 150 kronor, Cedervall
i sådant hänseende syntes Arméförvaltningen vara jemförlig med
de lägre vaktmästarne i Landtförsvarsdepartementets afdelning af Kongl.
Maj:ts kansli och i Arméförvaltningen, hvilkas aflöning utgår med 500
kronor i lön, 100 kronor såsom ålderstillägg derå och 300 kronor
tjenstgöringspenningar; samt att pensionen för Cedervall vid sådant
förhållande, enligt Arméförvaltningens åsigt, så mycket hellre borde
bestämmas till det belopp, som vore förbemälde vaktmästare i andra verk
medgifvet, eller 600 kronor årligen, som, derest Cedervalls kontanta
aflöning blifvit bestämd att, i likhet med hvad för dylika betjente
annorstädes eger rum, utgå såsom lön i stället för såsom arfvode,
Cedervall varit berättigad att enligt 1877 års pension sreglering för
armén erhålla pension från arméns pensionskassa och fyllnadspension
af statsverket till lönens hela belopp.
Då Cedervall under sin långa tjenstetid blifvit väl vitsordad och
den af Cedervalls åtgöranden oberoende omständigheten, att Cedervalls
aflöning blifvit bestämd att utgå icke såsom lön utan såsom arfvode,
icke rimligen bör föranleda dertill, att Cedervall, som af ålder och
sjukdom är urståndsatt att sig sjelf försörja, skall, efter det han egnat
större delen af sin kraftfulla ålder åt statens tjenst, på ålderdomen
lemnas utan allt understöd från det allmännas sida, får jag i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för Cedervall å allmänna inaragningsstaten uppföra en pension af
600 kronor, att af Cedervall under hans lifstid årligen åtnjutas med
beräkning från och med månaden näst efter den, då han erhållit afsked
från vaktmästarebefattningen vid Generalstaben.
Uppå underdånig tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter täcktes
Hans Maj:t Konungen härtill lemna nådigt bifall; och skulle utdrag af
detta protokoll till Finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid
uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
Eugene Peyron.
12
Nionde hufrudtiteln: bil. 3.
[3.]
Gratifikationer
ät f. d.
landtvärnsman.
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
December 1886.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Departementschefen, Statsrådet Ryding anförde härefter i underdånighet
:
•Till understöd åt de från 1808 och 1809 årens krig ännu qvarlefvande
landtvärnsmän har sist församlade Riksdag, uppå Eders Kongl.
Maj:ts framställning, för år 1887 anvisat ett belopp af 3,000 kronor.
Antalet understödstagare, som år 1885 utgjorde 11, har för år
1886 nedgått till 5, hvilka tilldelats gratifikationer med tillhopa 1,550
kronor, till hvilket belopp anslaget för år 1888 således torde kunna
nedsättas.
Jag hemställer derföre, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen att till gratifikationer åt de från 1808 och 1809 årens krig
Nionde Imfvn(ititeln: bil. 3.
13
qvarlefvande landtvärnsman, som sig derom anmäla, för år 1888 anvisa
å allmänna indragningsstaten ett belopp af 1,550 kronor.
Häri instämde statsrådets öfrige ledamöter.
Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad statsrådet
sålunda hemstält; och skulle utdrag af detta protokoll meddelas Finansdepartementet
till ledning vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
''tugene Peyron.
14
Nionde hufvudtiteln: bil. 4.
[4-]
Pension åt
Regementsläkaren
vid
Smålands
husarregemente
P. J.
T). Asehan.
Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför
Hans May.t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott
den 6 April 1887.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
18:o.
Departementschefen anförde härefter:
Vid underdånig föredragning den 11 sistlidne Februari af frågan
angående pension å allmänna indragningsstaten för Regementsläkaren
vid Smålands husarregemente P. J. Danielson Asehan yttrade jag
följande:
»Uti skrifvelse den 15 December 1886 har Chefen för Smålands
husarregemente öfverlemnat Regementsläkaren vid regementet m. m.
Per Johan Danielson Aschans underdåniga ansökning, att honom måtte,
i likhet med hvad regementsläkare tillförene beviljats, efter afskedet
beredas pension till belopp af 2,800 kronor, varande vid denna af
Nionde hufvudtiteln: bil. 4.
15
regementschefen förordade ansökning fogadt läkarebetyg, enligt hvilket
Aschan sedan omkring 12 år tillbaka lider af sockersjuka, som betingat
och fortfarande betingar en mycket betydlig nedsättning i arbetsförmågan.
Af den vid ansökningen jemväl fogade tjeusteförteckning inhemtas:
att Aschan, som är född den 25 Maj 1814, blef i statens tjenst anstäld
den 8 Februari 1841, då han utnämndes till bataljonsläkare vid Kronobergs
regemente; samt att han, som år 1848 utnämnts till provinsialläkare,
blifvit till sin nu innehafvande regementsläkaretjenst befordrad
den 16 Mars 1858.
Öfver denna ansökning har Statskontoret, efter att i ämnet hafva
hört direktionen öfver arméns pensionskassa, den 28 sistlidne Januari
afgifvit underdånigt utlåtande och dervid anfört: att nuvarande aflöning
för regementsläkare utgjorde lön 2,800 kronor och dagaflöning förslagsvis
240 kronor om året, eller tillsammans 3,040 kronor, samt att, enligt
senaste pensionsreglering för armén, pensionen härå, beräknad till 80
procent af lönen, uppginge till 2,240 kronor; att Aschan emellertid
qvarstode å gammal stat, hvartill han, såsom innehafvande fullmakt af
äldre datum än den 8 April 1862, varit berättigad, och hade, enligt
hvad regementschefen upplyst, under de senaste fem åren i aflöning
uppburit omkring 3,500 kronor årligen; att Aschan, enligt författningarna,
vore vid afsked från regementsläkarebefattningen berättigad till
endast 2,000 kronors pension, hvaraf 600 kronor från arméns pensionskassa
och 1,400 kronor från allmänna indragningsstaten; samt att, för
den händelse Aschan ingått på 1875 års lönestat, han skulle enligt
då gällande pensionsstadganden haft rätt till pension af 2,800 kronor
eller enahanda belopp, hvarom han nu gjort ansökning; och har Statskontoret
ansett sig kunna i underdånighet hemställa om så stor pension
å allmänna indragningsstaten för Aschan, att denna, tillhopa med pensionen
från arméns pensionskassa, komme att uppgå till det af honom
begärda belopp.
Med afseende å hvad sålunda förekommit och i betraktande af
dels Aschans långvariga och hedrande tjenstebana samt hans sjuklighet
och höga ålder, dels ock de kostnader för extra läkare, som
skulle förorsakas genom Aschans tjenstledighet under regementets
möten, under hvilka något biträde af honom numera icke torde kunna
förväntas, får jag underdånigst hemställa, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att åt Regementsläkaren Aschan å allmänna
indragningsstaten uppföra en årlig pension, att från och med månaden
näst efter den, hvarunder han erhåller afsked från regementsläkaretjensten,
under hans återstående lifstid utgå med så stort belopp, att
16
Nionde hufvudtiteln: bil. f.
den, tillsammans med den från arméns pensionskassa honom tillkommande
pension af 600 kronor, utgör 2,800 kronor, eller med 2,200
kronor.))
Med anledning af min sålunda gjorda hemställan förordnade Eders
Kong! Maj:t, som behagade bifalla hvad jag föreslagit, att proposition
i. ämnet af den lydelse, bilagan A. vid statsrådsprotokollet för den 11
sistlidne Februari utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas. Den nådiga
propositionen hann emellertid icke att till Riksdagen före dess upplösning
aflemna^, och får jag till följd deraf nu hemställa, att utdrag
åt detta protokoll må till Finansdepartementet öfverlemnas till ledning
vid uppgörande af det förslag till reglering af utgifterna under riksstadens
nionde hufvudtitel, som skall föreläggas den i Maj månad innevarande
år sammanträdande Riksdagen.
Hans Maj:t Konungen täcktes, uppå tillstyrkande
af statsrådets öfrige ledamöter, lemna nådigt bifall till
hvad Departementschefen sålunda hemstält.
Ex protocollo:
Emil Hallgren.
Nionde hufvudtiteln: bil. 5.
17
Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti statsrådet ä Stockholms slott
den 6 April 1887.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
19:o.
Departementschefen anförde slutligen:
Vid underdånig föredragning den 11 sistlidne Februari af frågan
angående pensioner å allmänna indragningsstaten åt Mönsterskrifvarne
vid lifregementets husarcorps O. Westblad och vid Kronobergs regemente
A. R. Palm yttrade jag följande:
»Hos Eder Kongl. Maj:t hafva Mönsterskrifvarne vid lifregementets
husarcorps Olof Westblad och vid Kronobergs regemente Alexander
Reinhold Palm uti hvar för sig gjorda underdåniga ansökningar
anhållit att från innevarande års ingång blifva öfverflyttade på
allmänna indragningsstaten med rätt att, utom den pension och fyllnadsBih.
till Riksd. Brok 1887. B. 1 Sami. 1 Afd. 3
[5.]
Pension för
Mönsterslcrifvarne
O. Westblad
och A. B.
Palm.
18
Nionde hufvudtiteln: bil. 5.
pension, hvartill de på grund af Kongl. brefvet den 9 Februari 1858
vore berättigade, för hvardera utgörande 300 kronor, få af statsverket
årligen uppbära, Westblad 800 kronor, motsvarande halfva afkastningen
af mönsterskrifvarebostället Hälleby N:ris 3 och 4, samt Palm 700
kronor, eller två tredjedelar af hans sammanlagda löneinkomster; och
är Palms ansökan af vederbörande militärmyndigheter tillstyrkt.
Af de ansökningarne bilagda handlingar inhemtas, att sökandena,
hvilka båda å sina beställningar innehafva fullmakter, åtnjuta följande
löneförmåner: Westblad kontant lön omkring 50 kronor och boställs
arrendemedel
1,600 kronor, eller tillsammans omkring 1,650 kronor,
samt Palm kontant lön omkring 150 kronor och boställsarrendemedel
906 kronor, tillsammans omkring 1,056 kronor.
Uti infordradt utlåtande har Arméförvaltningen å civila departementet,
vid den omständigheten att mönsterskrifvareaflöningen vid
innehafvares afgång indrages till statsverket, funnit antagandet af
Westblads anbud vara för detta fördelaktigt.
Hvad deremot Palm angår, fäster Arméförvaltningen Eders Kongl.
Maj:ts uppmärksamhet derpå, att vid nuvarande fallande arrenden
det kan befaras, att Palms aflöningsmedel, hvilka i boställsarrende och
kontant uppgå till endast omkring 1,050 kronor, icke kom me att motsvara
den pension af 1,000 kronor, Palm fordrar; och som Palm såsom innehafvare
af fullmakt icke kan utan eget begifvande eller laga dom skiljas
från sin tjenst, vid hvilket förhållande ett erbjudande af andra pensionsvilkor
än de begärda torde vara ändamålslöst, anser Arméförvaltningen
afseende å Palms anbud icke böra fästas.
Som Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra Sig, behandlades af Riksdagen
sistlidne år en liknande fråga.
Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift hade nemligen
Mönsterskrifvaren vid Vestgöta-Dals regemente L. A. R. Sandels, med
bifogande af vederbörliga intyg derom, att hans inkomster af mönsterskrifvarebefattningen
utgjort kontant lön 211 kronor 97 öre samt boställsarrendemedel
1,070 kronor, tillsammans 1,281 kronor 97 öre, anhållit
att blifva öfverflyttad på allmänna indragningsstaten mot erhållande
såsom pension af antingen två tredjedelar af sina sammanlagda
inkomster eller ock behållna afkastningen af bostället.
I mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet för den 18
December 1885 rörande denna fråga yttrade jag, att, då mönsterskrifvaretjensterna
voro öfverflödiga samt följaktligen de medel, som utginge
till aflönande af de qvarstående mönsterskrifvarne, utgåfvos icke för
att tillgodose något statens behof, utan endast för att uppfylla en af
staten genom fullmakts meddelande åtagen förpligtelse, jag funne det
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nionde hufvud titeln: bil. 5. 1<|
vara med kronans fördel öfverensstämmande, om åt Sandels kunde beredas
tillfälle att från tjensten afgå, dervid jag ansåg lämpligt, att Sandel
såsom pension erhölle ungefär två tredjedelar af sina sammanlagda
löneinkomster, eller i afrundadt tal 800 kronor.
Då likväl Sandels, i likhet med hvad för Westblad och Palm redan
är fallet, vore från och med den 1 April 1887 berättigad till 180
kronor pension från arméns pensionskassa samt 120 kronor fyllnadspension
af statsmedel, syntes mig dessa pensioner böra afräknas vid
bestämmande af det belopp, som skäligen borde tillerkännas Sandels
såsom pension från allmänna indragningsstaten.
Jag hemstälde alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för Sandels å allmänna indragningsstaten uppföra en årlig
pension af 500 kronor, att utgå från ingången af månaden näst efter
den, i hvilken han erhölle afsked från mönsterskrifvarebefattningen,
äfvensom medgifva, att innehafvandet af denna pension ej måtte utgöra
hinder för Sandels att uppbära den fyllnadspension, hvartill han på
grund af Kongl. brefvet den 9 Februari 1858 kunde blifva berättigad.
Sedan Eders Kongl. Maj:t täckts till Riksdagen aflåta nådig proposition
i enlighet med hvad jag sålunda hemställt, blef detta också
Riksdagens beslut.
Jag finner ej skäl att nu frånträda den uppfattning, som jag vid
föredragning af Sandels’ ansökan uttalade. Då, med vidhållande af
nyss. omförmälda grundsats i fråga om proportionen emellan lön och
pension för mönsterskrifvare, den Westblad tillkommande pension bör
bestämmas till 1,100 kronor, deraf 800 kronor på indragningsstat, eller
samma belopp, Westblad sjelf fordrar, lär naturligtvis, hvad Westblad
angår, någon tvekan icke kunna råda. Palms samtliga pensionsförmåner
åter skulle, alltjemt med bibehållande af den sålunda bestämda
proportionen emellan lön och pension, i rundt tal böra bestämmas till
700 kronor, deraf 400 kronor på indragningsstat, eller 300 kronor mindre
än han begär. Vid sådant förhållande kan visserligen inträffa, att
Palm qvarstår vid sin befattning. Det torde dock böra ihågkommas,
att Palm genom afskedstagandet befrias från all tjenstgöring, och
uppenbarligen måste denna omständighet, från hans sida sedt, vara af
någon vigt. Att föreslå uppförandet för Palm af pension å allmänna
indragningsstaten till det belopp, han begärt,- kan, på sätt Arméförvaltningen
anmärkt, blifva förlustbringande för statsverket, hvarförutom
den grundsats, som vid Sandels’ pensionering fått göra sig gällande
och hvilken äfven synes hafva giltiga skäl för sig, derigenom skulle
öfvergifvas.
Jag hemställer alltså, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks
-
20
Nionde hufvndtiteln: bil. 5.
dagen att uppföra för Mönsterskrifvarne Westbläd och Palm å allmänna
indragningsstaten årliga pensioner af 800 kronor för den förre och 400
kronor för den senare, att utgå från ingången af månaden näst efter
den, i hvilken en hvar af dem erhåller afsked från mönsterskrifvarebefattuingen,
äfvensom medgifva, att innehafvandet af dessa pensioner
ej må utgöra hinder för Westbläd och Palm att uppbära den fyllnadspension,
hvartill de på grund af Kong], brefvet den 9 Februari 1858
kunna blifva berättigade.»
Med anledning af min sålunda gjorda hemställan förordnade Eders
Kongl. Maj:t, som behagade bifalla hvad jag föreslagit, att proposition
i ämnet af den lydelse, bilagan Litt C. vid statsrådsprotokollet för den
11 sistlidne Februari utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.
Den nådiga propositionen hann emellertid icke att till Riksdagen
före dess upplösning aflemnas; Och får jag till följd deraf nu hemställa,
att utdrag af detta protokoll må till Finansdepartementet öfverlemnas
till ledning vid uppgörande af det förslag till reglering af utgifterna
under riksstatens nionde hufvudtitel, som skall föreläggas den i Maj
månad innevarande år sammanträdande Riksdagen.
Hans Maj:t Konungen behagade, uppå tillstyrkande
af statsrådets öfrige ledamöter, lemna nådigt
bifall till hvad Departementschefen sålunda hemstält.
Ex protocollo:
Emil Hallgren.
Nionde hufvudtiteln: bil. 6.
21
Utdrag af protokollet öfver sjö för sv ar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22
Oktober 1886.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steykrn,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Departementschefen, Statsrådet Friherre von Otter föredrog i
underdånighet
Departementschefen yttrade derefter:
5:o.
Redan uti underdånig skrifvelse den 23 Maj 1885 har varfscliefen
vid flottans station i Carlskrona — med förmälan att Materialförvaltaren
derstädes m. m. Johan Hugo Aspegren sedan den 28 Januari
1882 varit af sjukdom hindrad att sin tjenst förätta och att, enligt
[6.]
Pension för
Materialförvaltaren
J.
H. Aspegren.
22
Nionde hufvudtiteln: bil. G.
bifogadt läkarebetyg, anledning icke förefunnes, att lian kunde återvinna
tjenstbarhet, äfvensom under åberopande af de med tjenstens
uppehållande genom vikarie förenade olägenheter — hemstält om Aspegrens
öfverflyttande på allmänna indragningsstaten med en årlig pension
af 3,200 kronor eller det belopp han nu uppbure i lön och ålderstiHägg,
men — sedan Statskontoret uti häröfver afgifvet utlåtande anmält,
att, enligt från direktionen öfver amiralitetskrigsmanskassan
lemnad upplysning, Aspegren icke inom den i nådiga brefvet den 22
Juni 1877 bestämda tid inkommit med anmälan om sin önskan att
komma i åtnjutande af pensionsrätt enligt de år 1876 faststälda grunder
för pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar,
hvilka grunder genom nyssnämnda nådiga bref förklarats skola från
och med 1878 tillämpas jemväl vid pensionering af personalen vid
flottans civilstat, och att han således icke heller för sin del på desamma
ingått, i följd hvaraf Aspegren icke kunde med tillämpning af 8:de
punkten i Kongl. kungörelsen den 24 November 1876 från tjensten
skiljas och dervid tilläggas pension från allmänna indragningsstaten —
fann Eders Kongl. Magt vid ärendets föredragning den 16 Oktober
1885, vid sålunda upplyst förhållande och i enlighet med Statskontorets
jemväl gjorda hemställan, varfschefens ifrågavarande framställning icke
böra vinna nådigt bifall.
Enär det likväl enligt varfschefens åsigt icke kunde vara med
kronans fördel öfverensstämmande, att dess i materialförrådet befintliga,
till nära 6 millioner kronor uppskattade egendom redovisades och
handhades af oansvariga personer, anhöll varfschefen uti embetsskrifvelse
den 17 derpåföljde November, med öfverlemnande af amiralitetskrigsmanskontorets
uppgift å den pension och fyllnadspension,
som Aspegren vore berättigad att efter afskedet uppbära från amiralitetskrigsmanskassan,
att Aspegren måtte från och med månaden näst
efter den, hvarunder han erhölle sökt afsked, under sin återstående
lifstid bekomma, utöfver de pensionsmedel, han vore berättigad att
utfå från nämnda kassa, ett så stort belopp, att det, tillsammans med
nyssberörda pensionsmedel, uppginge för år till 3,200 kronor.
Äfven öfver denna förnyade framställning blef yttrande infordradt
från Statskontoret, som uti skrifvelse den 14 December 1885, efter
redogörelse för de grunder, enligt hvilka pensionsrätt å allmänna
indragningsstaten tillkomme civile embets- och tjensteman i allmänhet,
anfört, att, ehuru Aspegren icke uppfylt- de för åtnjutande af sådan
pension föreskrifna vilkor, Statskontoret likväl — med afseende å det
Nionde hufvudtiteln: bil. 6.
23
öfver Aspegrens helsotillstånd afgifna intyg, som innehölle, att Aspegren
under en tid af mer än tre år varit behäftad med ett konstitutionelt
lidande (diabetes mellitus) i förening med rubbningar i själsverksamheten
(melancholia) och att anledning icke förefunnes, att han
kunde återvinna tjenstbarhet — ansåge sig, med afseende derjemte
fästadt å Rikets Ständers vid 1853—1854 årens riksdag meddelade förklarande
i fråga om obotlig ansedd lam, blind eller sinnessvag tjenstemans
skiljande från ordinarie beställning, böra hemställa om aflåtande
till Riksdagen af nådig framställning om pension för Aspegren å allmänna
indragningsstaten till belopp, motsvarande skilnaden emellan
hela den honom tillkommande pension, 3,200 kronor, och det belopp,
1,775 kronor, som han egde att ur amiralitetskrigsmanskassan uppbära,
eller 1,425 kronor;
Och behagade Eders Kongl. Maj:t, med bifall härtill, uti nådiga
propositionen till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof
den 14 Januari 1886 föreslå Riksdagen, att Materialförvaltaren Aspegren
måtte från och med månaden näst efter den, hvari han med
pension ur amiralitetskrigsmanskassan från tjensten afginge, under
sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten fyllnadspension
till så stort belopp, att detta, tillsammans med pensionen från
nämnda kassa, utgjorde 3,200 kronor, eller 1,425 kronor årligen;
men denna framställning blef endast på det sätt bifallen, att, såsom
af Riksdagens skrifvelse angående regleringen af utgifterna under
riksstatens nionde hufvudtitel den 16 Maj 1886 inhemtas, Aspegren
tillerkändes rätt att, efter erhållet afsked, åtnjuta från allmänna indragningsstaten
fyllnadspension till så stort belopp, att detta, tillsammans
med pensionen från amiralitetskrigsmankassan, utgjorde åttio procent
af hans nu innehafvande lön jemte ålderstillägg, 3,200 kronor, eller
785 kronor.
Nu har varfschefen uti embetsskrifvelse den 15 innevarande
Oktober, under anförande att Aspegren, på förfrågan huruvida han
ämnade begagna sig af den sålunda medgifna rättigheten, lemnat det
svar, att han ansåge sig icke kunna från tjensten afgå, med mindre
han i pension erhölle fulla 3,200 kronor, vid sådant förhållande samt
då det utaf varfschefen år 1885 åsyftade målet med Aspegrens förflyttning
på pensionsstat icke vunnits, men de skäl, som föranledt
den då gjorda framställningen, oförmiskade qvarstode, upprepat sin
förut gjorda anhållan angående pension för bemälde materialförvaltare;
och har fältläkaren vid stationen, Ofverfältläkaren m. m. M. Först uti
ett den 4 i samma månad afgifvet intyg förmält, att Aspegren under
nära fyra års tid varit af här förut omförmälda sjukdom hindrad att
24
Nionde hufvndtiteln: bil. 6.
sin tjenst förrätta samt att anledning icke törefunnes, att han kunde
återvinna tjenstbarhet.
Enligt hvad ofvan anmälts, har Materialförvaltaren Aspegren
funnit sig icke kunna afgå från tjensten mot åtnjutande af årlig pension
till belopp af endast åttio procent utaf innehafvande lön jemte ålderstillägg,
men då, såsom af läkarebetyget inhemtas, Aspegren icke. vidare
är tjenstbar och det icke kan vara med kronans fördel förenligt, att
ett så dyrbart förråd som materialförrådet vid Carlskrona station år
efter år skötes af oansvarige vikarier, får jag, på dessa skäl och i
betraktande af hvad för öfrigt i detta ärende omförmäldt blifvit,
underdånigst hemställa:
att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen medgifva,
att Materialförvaltaren Aspegren må från och med månaden näst etter
den, hvari han med pension ur amiralitetskrigsmanskassan från tjensten
afgår, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta fyllnadspension till så stort belopp, att detta, tillsammans med
pensionen från nämnda kassa, utgör 3,200 kronor, eller ett tusen fyrahundratjugufem
kronor årligen.
Hvad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt och hvari
statsrådets öfrige ledamöter instämde behagade Hans Maj:t Konungen
i nåder gilla; och skulle utdrag af detta protokoll meddelas Finansdepartementet
till iakttagande vid uppgörande af förslaget till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
Erik von Otter.
Nionde hufvudtiteln: bil. 7.
25
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans May.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 Decem
-
ber 1886.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Bichert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
2:o.
Departementschefen, Statsrådet von Krusenstjerna yttrade härefter:
Då år 1884 beslut fattades om landshöfdingelöneregleringsfondens
indragning till statsverket, föreskrefs i sammanhang dermed, att
landshöfding skulle ega att å allmänna indragningsstaten uppbära pension
af 6,000 kronor från och med månaden näst efter den, då han
efter 65 lefnadsår och minst 35 tjensteår, deraf minst 10 såsom landshöfding,
från embetet afgått.
Öfverståthållaren, hvilken med hänsyn till de med embetet förenade
åligganden är fullt jemförlig med landshöfding, eger likväl, jemBih.
till Bihsd. Prot. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd. 4
[7-]
Pensionsrätt
för öfverståthållare
i
Stockholm.
26
Nionde hiffvudtiteln: bil. 7.
likt nu gällande bestämmelser, icke åtnjuta pension till samma belopp
som landshöfding. Då rättelse synts mig böra beredas i detta missförhållande,
.har jag i ärendet inhemtat yttrande från Statskontoret.
Enligt hvad Statskontoret upplyst, uppgår öfverståthållarens årliga
kontanta aflöning, bestämd genom nådiga brefven den 2 Maj 1862 och
den 13 November 1863, till 18,000 kronor, hvaraf ena hälften, 9,000
kronor, utgår från statsverket under sjette hufvudtitelns anslag till
Öfverståthållareem betet och andra hälften från Stockholms stad med
dels 7,000 kronor såsom taffelpenningar och dels 2,000 kronor såsom
anslag till ved. Vidare har öfverståthållaren sig till boställe anvisadt
den Stockholms stad tillhöriga fastigheten med adressnummer 4 vid
Slottsbacken. Det af statsmedel utgående belopp är fördeladt
i lön.................................................................................. kronor 4,681: 4 5
„ taffelpenningar .............................................................. „ 2,001: —
„ lönetillökning................................................................ ,, 2,317: 5 5
Summa kronor 9,000: —
Då i afseende å öfverståthållares pensionsrätt ingenting finnes
särskilt stadgadt, lärer härom böra tillämpas hvad äldre pensionsförfattningar
innehålla rörande civile embets- och tjenstemäns rätt till
pension från allmänna indragningsstaten. Enligt dessa bestämmelser
skulle öfverståthållare, vid fylda 70 år och minst 30 års oafbruten
tjenstetid eller vid 65 års ålder efter vid pass 40 års tjenstgöring och
med intyg om försvagad helsa, ega att i årlig pension uppbära 80
procent af den från statsverket utgående lön jemte lönetillökning, 6,999
kronor, eller sålunda 5,599 kronor 20 öre.
Med åberopande af de utaf mig nu angifna förhållanden och då
de öfverståthållare tillkommande sammanlagda aflöningsförmånerna
öfverstiga för landshöfding bestämd aflöning, har Statskontoret i sitt
yttrande ansett skäl icke förekomma, att öfverståthållare skulle åtnjuta
lägre pension än landshöfding; och har Statskontoret tillika funnit det
icke kunna ifrågasättas, att någon pension skulle från Stockholms stad
tillkomma denne embetsman.
Landshöfdingarnes löner utgöra för närvarande, i Göteborgs och
Bohus län 17,000 kronor, i Malmöhus län 15,500 och i öfriga 22 län
13,000 kronor. Derjemte åtnjuta de rätt till bostad i länsresidensen
samt rätt att begagna de dertill hörande trädgårdar och park
-
Nionde hufvudtiteln: bil. 7.
27
anläggningar. Som, oaktadt olikheten i aflöningarnes storlek, pensionen
för samtlige landshöfdingarne är bestämd till enahanda belopp,
och då skilnaden emellan landshöfdingens i Göteborgs och Bohus län
samt öfverståthållarens aflöning icke är betydlig, anser jag mig icke
böra ifrågasätta, att pensionen för denne bestämmes högre än för landshöfding.
Lika med Statskontoret anser jag ock, att hela pensionsbeloppet
bör från statsverket utgå, emedan öfverståthållarens embetsåligganden
i väsentliga afseenden äro desamma som en landshöfdings. Af
sistnämnda skäl torde ock följa, att vilkoren för pensionens åtnjutande
skola vara desamma, dock att öfverståthållare, hvilken innehaft landshöfdingebeställning,
bör ega tillgodoräkna sig den tid, han såsom landshöfding
tjenstgjort.
Jag tillåter mig alltså hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen, att öfverståthållare i Stockholm förklaras berättigad
att från och med månaden näst efter den, då han efter 65 lefnadsår
och minst 35 tjensteär, deraf minst 10 år såsom landshöfding eller öfverståthållare,
från embetet afgått, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära årlig pension af 6,000 kronor.
Uti hvad föredragande departementschefen sålunda anfört och
hemstält instämde statsrådets öfrige ledamöter; och behagade Hans
Maj:t Konungen dertill lemna bifall samt förordnade,
att utdrag af detta protokoll skulle meddelas Finansdepartementet
till iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna
under riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
Pehr Thyselius.
28
Nionde hufvudtiteln: bil. 8.
[8.]
Pension för
Landskanslisten
C. It.
Stiegler.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 December
1886.
/
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Härefter föredrog departementschefen, Statsrådet von Krusenstjerna
i underdånighet:
3:o.
En af Landskanslisten i Vermlands län Carl Rutger Stiegler gjord,
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i nämnda län med underdånig
skrifvelse af den 10 nästlidne November öfverlemnad samt af läkareoch
prestbetyg jemte tjensteförteckning åtföljd underdånig ansökningom
beredande af pension åt Stiegler på allmänna indragningsstaten.
Af handlingarne inhemtades, att Stiegler, som vore född den 28
November 1843 samt antogs till extra ordinarie landskanslist i Januari
månad 1865 och konstituerades till landskanslist i Vermlands län den
28 Oktober 1872, i slutet af November månad 1882 träffats af ett slaganfall
(hsemorrhagia cerebri), till följd hvaraf lian sedermera varit oför
-
Monde hufvudtiteln: bil. 8.
29
mogen att förrätta sin tjenst, samt att enligt den 27 sistlidne Oktober
utfärdadt läkarebetyg ingen utsigt funnes, att Stiegler åter kunde blifva
tjenstbar.
Till denna ansökning hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
tillstyrkt bifall och dervid — jemte upplysning att Stiegler, som vore
gift, befunne sig i mycket svaga ekonomiska omständigheter — tillika
anfört, att det för tjenstens behöriga skötande vore af stor vigt, att
densamma innehades på ordinarie stat af en dertill fullt skicklig och
lämplig person, samt att det visat sig, att för tjenstens uppehållandegenom
vikarie det hittills varit nödigt att bereda särskilt anslag till
arfvode åt denne.
Efter härå erhållen nådig remiss hade Statskontoret inkommit
med underdånigt utlåtande af den 22 nästlidne November och deruti —
med erinran att Stiegler, i egenskap af landskanslist, enligt gällande
stat åtnjöte lön, 700 kronor, samt ålderstillägg derå, 300 kronor, beviljadt
genom nådiga brefvet den 19 Januari 1883, äfvensom tjenstgöringspenningar,
500 kronor, eller tillsammans 1,500 kronor — anfört, att,
ehuruväl Stiegler vore endast 43 år gammal och icke längre tid än
inemot 22 år varit anstäld i statens tjenst samt således icke hunnit
den lefnads- och tjensteålder, som enligt nådiga brefvet den 1 Juni
1877 erfordrades för hans öfverflyttande å indragningsstat till åtnjutande
af pension, Statskontoret likväl, med afseende å sökandens genom
läkarebetyget styrkta otjenstbarhet för framtiden och öfriga af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande anförda omständigheter, funne sig, jemväl
med hämtadt stöd af Rikets Ständers vid 1853—1854 års riksdag
meddelade förklarande i fråga om obotlig ansedd lam, blind eller
sinnessvag tjenstemans skiljande från ordinarie beställning i rikets
tjenst, böra hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att
Landskanslisten Stiegler måtte tillerkännas rättighet att från och med
månaden näst efter den, uti hvilken afsked från landskanslisttjensten
blefve honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension till belopp, motsvarande hans
lön, ålderstillägget inberäknadt, eller 1,000 kronor.
Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde statsrådet,
att Kongl. Maj: t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Stiegler finge
från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked från landskanslisttjensten
blefve honom beviljadt, under sin återstående lifstid
30
Nionde hufvudtiteln: bil. 8.
åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp,
motsvarande hans lön, ålderstillägget inberäknadt, eller 1,000 kronor.
Till hvad statsrådet sålunda hemstält behagade Hans Maj:t
Konungen i nåder lemna sitt bifall samt förordnade, att utdrag af
protokollet härom skulle öfverlemnas till Finansdepartementet för iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under
riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex. protocollo:
Pehr Thyselius.
Nionde hufvudtiteln: bil. 9.
31
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22
December 1886.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
VON StEYERN,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Chefen för Civildepartementet, Statsrådet von Krusenstjerna föredrog
i underdånighet:
l:o.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Norrbottens län i skrifvelse [9.]
den 23 sistlidne Oktober gjorda underdåniga framställning, att Kongl. ^^Lands
Maj:t måtte aflåta nådig proposition till Riksdagen för beredande af kanslisten
rätt för Landskanslisten i länet Frans Gustaf Bucht att, efter erhållet F''
afsked, å allmänna indragningsstaten uppbära årligen under sin återstående
lifstid det belopp, hvarmed honom från civilstatens pensionsinrättning
tillkommande pension, 450 kronor, understege den pension
af 1,000 kronor, han efter uppnådda 65 år skulle ega att från statsverket
uppbära, eller 550 kronor.
Af skrifvelsen vidfogade handlingar inhemtades, att Bucht, som
vore född den 12 Mars 1831, antogs den 8 Maj 1851 till e. o. lands
-
32
Nionde hufvudtiteln: bil. 9.
kanslist och konstituerades den 19 Mars 1856 till landskanslist i Norrbottens
län, samt att, enligt den 12 Oktober 1886 utfärdadt läkarebetyg,
Bucht, hvars hörselförmåga sedan många år tillbaka varit och
fortfarande vore i hög grad nedsatt, derjemte numera lede af skrifvarekramp
(graphospasmus) af sådan beskaffenhet, att han vore oförmögen
att sköta de till hans tjenst hörande göromål, samt att någon förbättring
från sjukdomen ej vore att förvänta.
Till stöd för den gjorda framställningen hade Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande anfört, att i följd af Buchts helsotillstånd han numera
alltjemt åtnjöte tjenstledighet, men det oaktadt, enär sjukdom
utgjorde anledningen dertill, vore berättigad att under ledighet bibehålla
sin lön, hvarföre Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke kunde
påräkna, att duglig vikarie skulle under någon längre tid åtaga sig
tjenstens bestridande emot den ringa ersättning, som derför kunde beredas;
att, då detta förhållande ovilkorligen måste lända till skada för
arbetet å landskansliet, det för göromålens behöriga gång vore nödvändigt,
att landskanslisttjensten blefve med annan ordinarie innehafvare
försedd; att Bucht, derest han nu toge afsked, väl, enär han uppnått
en ålder af öfver 55 år och innehaft sin tjenst under en tid af mer
än 30 år, vore berättigad till pension från civilstatens pensionsinrättning,
men att beloppet af denna pension, som utgjorde 450 kronor,
icke kunde fylla de nödvändigaste lefnadsbehofven för honom, som
vore gift och hade tvenne döttrar, hvilka njöte underhåll i föräldrahemmet;
samt att Bucht icke egde annan inkomst, än den han uppbud
från statsverket; hvarjemte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
vitsordat, att Bucht under den tid, hans krafter voro oförsvagade, med
synnerligt nit skött sin befattning samt ådagalagt, förutom en mindre
vanlig begåfning och skicklighet, stor arbetsförmåga.
Efter härå erhållen nådig remiss hade dels Statskontoret uti
underdånigt utlåtande den 15 sistlidne November, jemte tillkännagifvande
att Bucht i egenskap af landskanslist enligt gällande stat åtnjöte
lön, 700 kronor, jemte ålderstillägg derå, 300 kronor, beviljadt
genom nådiga brefvet den 17 Januari 1879, samt tjenstgöringspenningar,
500 kronor, eller tillsammans 1,500 kronor, förordat bifall till den
gjorda framställningen, dels ock direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning
uti underdånigt utlåtande den 10 innevarande December meddelat,
att Bucht, enär han fullgjort vilkoren för erhållande af pension
från nämnda inrättning, vore från och med månaden näst efter den,
då afsked från landskanslisttjensten blefve honom beviljadt, berättigad
att under sin återstående lifstid åtnjuta pension från inrättningens
tjenstemannafond i sjunde klassen till belopp af 450 kronor årligen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nionde liufvudtiteln: bil. 9. 3;?
Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde statsrådet,,
att Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Bucht finge
från och med månaden näst efter den, i hvilken han med pension från
civilstatens pensionsinrättning afginge från tjensten, under sin återstående
lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten pension till så stort
belopp, att detta, tillhopa med pensionen, 450 kronor, från nämnda inrättning,
uppginge till hans nuvarande lön med ålderstillägg, 1,000
kronor, eller sålunda femhundrafemtio kronor årligen.
Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad statsrådet
sålunda hemstält och befalde, att utdrag af detta protokoll skulle meddelas
Finansdepartementet till iakttagande vid uppgörande af förslag
till reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
*
Ex protocollo:
Carl G. Edman.
i>
Bih. till Biksd. Prot. 18S7. B,
1 Sami. 1 Afd.
I
[10]
Pension för
Stationsingeniören
A. E. D.
Rudelius’
enka.
\
34
Nionde liufyudtiteln: bil. 10.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 December
1886.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena'' Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Loven,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Departementschefen, Statsrådet von Krusenstjerna föredrog härefter:
-
54:0.
En af Väg- och Vattenbygnadsstyrelsen, på anhållan af Stationsingeniören
vid statens jernvägsbyggnader Anders Erik Daniel Rudelius’
enka Julia Rudelius, född Behm, uti underdånig skrifvelse den 28 December
1886 gjord framställning, att, enär Rudelius aflidit i följd af
öfveransträngning i tjensten, Kongl. Maj:t täcktes till instundande Riksdag
aflåta nådig proposition om en årlig pension åt hans enka till belopp
af 400 kronor; till stöd för hvilken framställning Styrelsen anfört,
Nionde hufvudtiteln: bil. 10.
35
att Rudelius allt sedan år 1872 varit anstäld vid statens jernvägsbyggnader
och under de senare tio åren tjenstgjort såsom stationsingeniör,
hvilken befattning han ock vid sitt frånfälle beklädde; att han under
dessa 14 år med nit och skicklighet samt till sina förmäns fulla belåtenhet
fullgjort sina tjensteåligganden; att hans krafter särskild^
tagits i anspråk vid tillsynen öfver den under 1886 års sommar verkstälda
spårförändringen å statsbanan Sundsvall—Torpshammar, som
bedrefs med en sådan skyndsamhet, att den lemnade honom föga tid till
hvila, hvadan ock hans död, som inträffade den 15 Juli nämnda år,
förorsakats af denna ytterst ansträngande tjenstgöring; samt att hans
• efterlemnade enka, som uppnått en ålder af 29 år, i anseende till sjuklighet
egde ringa utsigt att sjelf kunna bidraga till sitt uppehälle.
Af särskilda vid skrifvelsen fogade läkarebetyg inhemtades, dels
att Stationsingeniören Rudelius under sin tjenstgöring vid statens jernvägsbyggnader
ådragit sig ett hjernlidande (blödning eller bulnad),
som lång tid förlupit nästan utan symptomer, men omedelbart efter en
både till kropp och själ ytterst ansträngande tjenstgöring plötsligt förvärrats
och orsakat hans död, dels ock att enkan Rudelius vore sedan
flera år tillbaka behäftad med blodbrist i hög grad och allmän nervsvaghet
samt i öfrigt egde en svag kroppskonstitution; och hade tre personer
i en likaledes vid framställningen fogad skriftlig handling intygat,
att, enligt bouppteckningen efter Stationsingeniören Rudelius,
enkan Rudelius, efter afdrag af boets vid bouppteckningen befintliga
och sedermera tillkomna skulder, icke egde någon »kontant tillgång,
utan endast ett mindre för sitt behof erforderligt bohag, som icke
gåfve någon inkomst.
Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 30 December 1886
hade Statskontoret tillstyrkt bifall till förberörda underdåniga framställning,
dock att pensionen, som borde beräknas från och med nästlidne
Augusti eller månaden näst efter mannens död, endast skulle
utgå, så länge pensionären förblefve i enkestånd.
Med afseende derå att, på grund af hvad i ärendet förekommit,
det måste anses upplyst, att Stationsingeniören Rudelius’ död föranledts
af öfveransträngning i tjensten, och med hänsyn jemväl till öfriga
ömmande omständigheter hemstälde statsrådet, det Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen, att enkan Rudelius måtte berättigas från allmänna
indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp af 400 kro
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
%6 Nionde liufmdtiteln: bil. 10.
tror, att utgå från och med Augusti månad år 1886, så länge hon förblefve
enka.
Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad statsrådet
sålunda hemstält samt befalde, att utdrag af detta protokoll skulle
meddelas Finansdepartementet till iakttagande vid uppgörande af förslag
till reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel
Ex protocollo:
Aug. Alströmer.
Nionde hufvudtiteln: bil. 11.
37
I
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17
December 1886.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans“Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Riciiert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Härefter föredrog Departementschefen, Statsrådet Hammarskjöld:
En af domkapitlet i Hernösand med förord öfverlemnad, af förmyndaren*
för Lektorn vid allmänna läroverket i Östersund Karl Henrik A''.
Brandt gjort underdånig ansökning om en årlig pension af minst tre H. Brandt.
tusen kronor för Brandt.
Af de till ärendet hörande handlingar inhemtades: att Brandt,
som vore född den 16 Februari 1829, år 1860 promoverats till filosofie
doktor; att han, efter att hafva under ett läsår^ tjenstgjort såsom vikarierande
lärare vid allmänna läroverket i Umeå, den 12 Juli 1861 utnämnts
till lektor i grekiska språket och teologi vid allmänna läroverket
i Östersund och bestridt denna befattning till och med vårterminen
38
Nionde hufvudtiteln: bil. II.
[lf]
Pension för
Lektorn F. O
B. Svahn.
1880, hvarefter han på grund af sjukdom åtnjutit och fortfarande åtnjöte
tjenstledighet; att Brandt under sin lektorstjenstgöring ådagalagt
stort nit och berömlig skicklighet; samt att, enligt ett den 12 Juni
1886 utfärdadt läkarebetyg, Brandt lede af kronisk sinnessjukdom jemte
betydligt nedsatt synförmåga och på grund häraf för all framtid'' vore
urståndsatt att fullgöra sin tjenst.
I infordradt utlåtande hade Statskontoret anfört, att Brandt visserligen
uppnått allenast 57 års ålder och varit i statens tjenst blott 26
år samt således ännu icke hunnit den lefnads- och ej heller den tjensteålder,
som enligt författaingarne vore stadgad såsom vilkor för den civile
embets- och tjensteman i allmänhet tillkommande pensionsrätt, men att,
då Brandt emellertid på sjunde året åtnjöte tjenstledighet för sjukdom
samt genom läkarebetyg styrkt blifvit, att Brandt vore urståndsatt att
sköta sin tjenst, Statskontoret ansåge sig, lika med domkapitlet, böra
till nådigt afseende förorda den gjorda framställningen om beredande
af pension åt Brandt; i hvilket afseende Statskontoret, med tillkännagifvande
att Brandts lön enligt gällande stat utgjordes af 2,500 kronor
jemte personella lönetilläg af 1,500 kronor, eller tillhopa 4,000 kronor,
i underdånighet hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta
proposition derom, att Brandt måtte tillerkännas rättighet att, efter det
afsked blefve honom beviljadt, åtnjuta en årlig pension, hvars belopp,
i öfverensstämmelse med hvad i flera likartade fall tillförene egt rum,
syntes icke böra bestämmas högre än tre fjerdedelar af hans nuvarande
lön, eller tre tusen kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit upplyst tillstyrkte statsrådet, att
Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning derom, att Brandt
må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom
beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af tre tusen kronor.
En af Lektorn vid allmänna läroverket i Kalmar Filosofie Doktorn
Frans Oskar Birger Svahn i underdånighet gjord ansökning, deruti Svahn,
'' med åberopande af bifogadt läkarebetyg om obotlig ögonsjukdom, anhållit,
att, på det han, som under de senaste sex åren åtnjutit tjenstledighet,
måtte sättas i stånd att begära afsked från sin befattning såsom
lektor i filosofisk propedevtik och modersmålet vid nämnda läroverk,
Kongl. Maj:t täcktes bereda honom rättighet att under sin återstående
lifstid såsom pension uppbära ett hans lön motsvarande belopp,
fl,500 kronor.
Nionde hufvudtiteln: bil. 11.
39
4
Af de till ärendet hörande kandlingarne inhemtades: att Svalin,
som vore född den 29 December 1833, utnämnts till docent i teoretisk
filosofi vid universitetet i Lund år 1863 och år 1867 befordrats till sin
nu innehafvande lektorsbefattning, samt att han, förutom uppdrag att
deltaga i komitéer och öfverläggning rörande läroverksfrågor, under
åren 1875—1879 innehaft förordnande såsom föreståndare för den teoretiska
profårskursen vid allmänna läroverket i Kalmar, hvarjemte Svahn
dels med understöd af allmänna medel företagit flera utländska resor i
pedagogiskt ändamål, dels ock idkat en ej obetydlig skriftställareverksamhet;
samt att i afseende å Svahns sjukdomstillstånd han, enligt ett
den 27 uästlidne Augusti utfärdadt läkarebetyg, vore blind på venstra
ögat och lede af betydligt nedsatt samt aftagande synförmåga på det
högra ögat, hvarigenom Svahn vore urståndsatt att läsa och att på
vederbörligt sätt såsom till exempel i afseende å kontroll utöfva lärarekallet.
Domkapitlet i Kalmar, som till Kongl. Maj:t öfverlemnat Svahns
ansökning med dertill hörande handlingar, hade i tillika afgifvet yttrande,
då af läkarebetyget nogsamt framginge, att Svahn vore och hädanefter
blefve för läroverket otjenstbar, samt med erinran om Svahns
allmänt kända nitiska och gagnande verksamhet i vetenskapens och
undervisningens tjenst, på grund hvaraf han måste anses hafva gjort
sig väl förtjent af den sökta förmånen, hvilken ock för honom vore
såsom vilkor för afskedstagande! oundgängligen nödvändig, enär han
förutom sin lön saknade egna medel till sitt och sin stora familjs underhåll,
tillstyrkt bifall till ansökningen.
I infordradt utlåtande hade Statskontoret anfört, att, ehuru Svahn
endast vore nära 53 år gammal och ej mera än 23 år varit anstäld i statens
tjenst samt han således ännu icke på långt när uppfylt de för
lärares pensionsrätt i afseende å lefnads- och tjensteålder föreskrifna
vilkor, Statskontoret likväl, då, enligt hvad af läkarebetyget framginge,
någon förhoppning ej förefunnes, att Svahn, som under flera år på grund
af ögonsjukdom åtnjutit tjenstledighet, någonsin skulle kunna i sin
tjenst åter inträda, samt i betraktande deraf att hans qvarstående vid
tjensten skulle menligt inverka på undervisningen vid läroverket, ansett
sig böra hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreslå Riksdagen,
att Svahn, hvilkens aflöning i egenskap af lektor utgöres af
lön 2,500 kronor och ålderstiljägg 1,000 kronor, eller tillhopa 3,500
kronor, måtte tillerkännas rättighet att, efter afskedstagande!, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension, hvars belopp, i
öfverensstämmelse med hvad i likartade fall tillförene egt rum, torde
bestämmas till tre fjerdedelar af sagda aflöning, eller 2,625 kronor.
40
Nionde hufvudtiteln: bii. 11.
[lo.]
Pension för
Kapellmästa
ren W. T.
Gnosspélius.
*
På grund af livad sålunda blifvit upplyst tillstyrkte statsrådet,
att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning derom, att
Svahn må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder
honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 2,625 kronor.
En af Kapellmästaren vid universitetet, i Lund Wilhelm Theodor
_ Gnosspélius i underdånighet gjord ansökning, att Kongl. Maj:t måtte
aflåta framställning till Riksdagen om beviljande af pension för Gnosspelius,
att efter afskedstagandet åtnjutas med ett belopp af 1,600 kronor
årligen, motsvarande 80 procent af den till 2,000 kronor uppgående
kapellmästarelönen.
Till stöd för berörda ansökning hade Gnosspélius åberopat, att
han, som uppnått 76 år och i 43 år varit i statens tjenst, numera i
följd af hög ålder och sjuklighet vore urståndsatt att uppfylla de anspråk,
som skäligen kunde ställas på kapellmästaren vid universitetet,
samt att någon pension icke funnes för nämnda befattning anslagen.
Af ansökningen bifogad styrkt meritförteckning inhemtades bland
annat: att Gnosspélius, som vore född den 28 December 1809, år 1841
undergått musikdirektörsexamen; att han tjenstgjort, såsom lärare i sång
och musik vid Linköpings lärdomsskola 1843—1846 samt vid Linköpings
gymnasium fått anställning 1844 såsom vikarierande och 1854
såsom ordinarie director musices, hvarjemte han sistnämnda år antagits
till organist vid domkyrkan i Linköping; samt att han den 28 Juni
1858 anstälts såsom kapellmästare vid universitetet i Lund, äfvensom
under tiden från den 2 Mars 1859 till den 7 Augusti 1878 varit lärare
i sång och musik vid allmänna läroverket i Lund; och utvisade ett
ansökningen bilagdt, den 13 Februari 1886 utfärdadt läkarebetyg, att
Gnosspélius, som en längre tid lidit af rheumatisk värk, sömnlöshet och
allmän svaghet, i anseende härtill och i följd af sin höga ålder vore
oförmögen att sin tjenst bestrida.
I ett af det mindre akademiska konsistoriet i Lund afgifvet underdånigt
yttrande hade konsistoriet tillstyrkt ansökningen och dervid,
med vitsordande af det nit och den skicklighet, Gnosspélius ådaglagt
i fullgörandet af sina åligganden, meddelat, att denne under eu längre
tid endast delvis förmått sköta sin befattning.
Jemväl kanslern för universitetet hade förordat ansökningen.
Statskontoret, hvars utlåtande i detta ärende genom nådig remiss
infordrats, hade från vederbörande begärt och erhållit uppgift om uni
-
Nionde hufvudtiteln: bil. 11.
41
versitetets reservfonds ställning samt yttrande, huruvida med afseende
å öfriga från fonden utgående utgifter tillgång kunde å fonden förefinnas
för bestridande af den ifrågasatta pensionen; och hade Statskontoret
härefter, jemte erinran att i den genom nådiga brefvet den
13 November 1885 faststälda stat för universitetet i Lund lönen för
en kapellmästare upptagits med 2,000 kronor, underdånigst anfört, att,
med hänsyn till hvad vitsordadt och styrkt blifvit angående Gnosspelius’
långvariga och nitiska tjenstgöring äfvensom hans oförmåga att
vidare bestrida sin tjenst samt vid det förhållande att, på sätt kanslern
meddelat, universitetets reservfond till följd af derå redan anvisade
utgifter saknade tillgång till den föreslagna pensionen, Statskontoret
ansåge sig böra tillstyrka bifall till ansökningen.
På grund af hvad sålunda förekommit hemstälde statsrådet, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att Gnosspelius må från och
med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked från kapellmästarebefattningen,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,600 kronor.
Eu af domkapitlet i Kalmar till Kongl. Maj:t insänd och dervid [14.]
till nådigt bifall förordad, af läraren i musik vid allmänna läroverket MusMärSL
derstädes Anders Johan Johansson i underdånighet gjord ansökning a. J. Jöhansom
aflåtande af nådig proposition till Riksdagen, att Johansson, hvilken
i anseende till ålder och sjuklighet vore oförmögen att sköta musiklärarebefattningen,
måtte vid afskedstagandet erhålla pension å allmänna
indragningsstaten till ett belopp af 1,000 kronor årligen.
Af de till ärendet hörande handlingar inhemtades: att Johansson
vore född den 7 Oktober 1817 och således 69 år gammal, samt att
han, som år 1859 antagits till syssloman vid domkyrkan i Kalmar,
varit anstäld i statens tjenst alltsedan den 16 Januari 1843, eller mer
än 43 år, under hvilken tid han tjenstgjort såsom sånglärare vid folkskolelärareseminarium
i Kalmar under 22^- år, eller till den 15 Juni
1865, och från den 26 Februari samma år innehaft anställning vid
allmänna läroverket i Kalmar dels såsom tillförordnad dels sedan år
1872 såsom ordinarie musiklärare, hvilken sistnämnda befattning Johansson
oafbrutet skött med undantag af de tre senaste åren, då han för
sjuklighet åtnjutit tjenstledighet; att, enligt ett den 25 sistlidne September
utfärdadt läkarebetyg, Johansson sedan flera år lede af strupkatarr
och rheumatism samt af den förminskning i krafter, som vore
Bill. till Riksd. Prot. 1887. B. 1 Samt. 1 Afd. 6
42
Nionde hufvudtiteln: bil. II.
vanlig vid hans ålder, i följd hvaraf Johansson vore olämplig och vissa
tider oförmögen att sköta sin tjenst; och hade domkapitlet vitsordat,
att sökanden nitiskt och pligttroget verkat i sina lärarebefattningar.
I infordradt utlåtande hade Statskontoret anfört, hurusom Johansson
visserligen uppfylt de genom nådiga brefvet den 12 November
1823 för civile tjensteman vid uppnådd 65 års ålder stadgade vilkor
för pensionsrätt å allmänna indragningsstaten, att efter vid pass 40 års
tjenstgöring deras sjuklighet eller försvagade helsotillstånd genom laglig
läkareattest bestyrktes, men att, då stadgandet i nådiga brefvet den
16 Mars 1858 angående lärarnes vid elementarläroverken pensionerande
enligt de för civile tjensteman gällande grunder hittills icke
tillämpats å öfningslärare vid dessa läroverk, nådig framställning till
Riksdagen torde ske i fråga om rätt för Johansson att vid afskedstagandet
undfå pension å allmänna indragningsstaten; i hvilket hänseende
Statskontoret, med tillkännagifvande att Johansson såsom musiklärare
vid Kalmar läroverk enligt gällande stat åtnjöte lön 750 kronor
och två ålderstillägg med 500 kronor, eller tillsammans 1,250 kronor,
hemstält, det Kong!. Maj:t täcktes uti nådig proposition till Riksdagen
föreslå, att sökanden må tillerkännas rättighet att, efter afskedstagande!,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till det af
honom begärda belopp, 1,000 kronor.
På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit hemstälde statsrådet,
att Kongl. Maj:t behagade hos Riksdagen göra framställning
derom, att Johansson må från och med månaden näst efter den, i hvilken
han erhåller afsked från sin befattning såsom lärare i musik vid allmänna
läroverket i Kalmar, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension till belopp af 1,000 kronor.
[15.] En af domkapitlet i Visby till Kongl. Maj:t insänd, af Tecknings
^Tedcninli-
läraren vid allmänna läroverket derstädes Johan Gustaf Löfvengren i
läraren j. G. underdånighet gjord ansökning, deri Löfvengren anhållit, att, som han
Löfvengren. nu Uppnådda 67 lefnads- och 23 tjensteår vore, på sätt ansökningen
bifogadt läkarebetyg utvisade, till helsa och krafter försvagad samt
lede af ögonsjukdom, till följd hvaraf han under de senaste sju åren
varit förhindrad att tjenstgöra, Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
göra framställning om beviljande åt honom för hans återstående lifstid
af en årlig pension af 900 kronor.
Domkapitlet hade i afgifvet yttrande förordat ansökningen och
dervid an dragit, att, då Löfvengren antagligen icke någonsin komme
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nionde hufyndtiteln: bil. II.
48
att återinträda i tjenst, det vore en synnerlig fördel för läroverket, om
tjensten blefve med ny innehafvare försedd, samt att, i anseende dertill
att Löfvengren åtnjöte lön i högsta lönegraden och arfvodet till
hans vikarie till större delen utginge af statsmedel, skulle, enligt en
utaf läroverkets rektor uppgjord, handlingarne bifogad uträkning, genom
beviljande af den sökta pensionen en årlig besparing af 283^ kronor
73 öre statsverket beredas under de närmast följande åren.
Uti infordradt utlåtande hade jemväl Statskontoret anfört: att,
enligt hvad handlingarne utvisade, Löfvengren vore född den 2 April
1819 och således öfver 67 år gammal; att han, som under många år
från början af 1840-talet innehaft anställning såsom lärare i teckning
vid enskilda läroverk i hufvudstaden, den 12 Augusti 1863 utnämnts
till teckningslärare vid allmänna läroverket i Visby och i denna egenskap
tjensthjon till slutet af vårterminen 1879, hvarefter han för sjukdom
åtnjutit tjenstledighet; att i afseende å Löfvengrens helsotillstånd
vore genom läkarebetyg, utfärdadt den 6 sistlidne September, styrkt,
att han lede af ögonsjukdom (conjunctivitis chronica) och allmän svaghet
samt till följd deraf vore oförmögen att fullgöra sina åligganden;
att stadgandet i nådiga skrifvelsen den 16 Mars 1858, att lärarne vid
allmänna läroverken skulle komma i åtnjutande af enahanda pensionsrätt
å allmänna indragningsstaten, som enligt då gällande författningar
tillkomme civile tjensteman, icke hittills tillämpats i afseende å öfningslärare
vid nämnda läroverk, och att i allt fall Löfvengren icke uppnått
den tjensteålder, som för berättigande till sådan pension erfordrades;
men att Statskontoret dock ansåge sig, med hänsyn till Löfvengrens
höga lefnadsålder och vitsordade oförmåga att sin befattning utöfva,
böra, jemte tillkännagifvande att lönen för lärare i teckning vid högre
allmänt läroverk utgör 1,000 kronor, hvartill för Löfvengren komme
ålderstillägg med 500 kronor, tillstyrka, att nådig framställning måtte
till Riksdagen aflåtas derom, att Löfvengren må öfverflyttas å allmänna
indragningsstaten med åtnjutande under sin återstående lifstid af pension
till det af honom begärda belopp af 900 kronor årligen.
Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde statsrådet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva, det Löfvengren
må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder
honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 900 kronor.
En af öfverläraren vid gymnastiska centralinstitutet, Professoren [16.]
Hjalmar Fredrik Lings enka Josefina Ling, född Rolf, i underdånighet Pension för''
1 ö Professoren
H. F. Lings
enka.
44
Nionde hufvudtiteln: bil. 11.
gjord ansökning om erhållande af pension till belopp af 600 kronor
årligen.
Till stöd för ansökningen hade sökanden åberopat dels sin aflidne
mans nära fyratioåriga anställning i rikets tjenst såsom under- och
öfverlärare vid nämnda institut, dels att hon vore i saknad af tillräckliga
medel till sin försörjning, dels ock sin sjuklighet.
Af de till ärendet hörande handlingarne inhemtades: att Professoren
Ling vid sin den 9 Mars 1886 timade död efterlemnat såsom sterbhusdelegare
bemälda enka, född den 22 Februari 1828, och tvenne döttrar;
att vid den 1 Juli 1886 hållet arfskifte efter den aflidne boets tillgångar,
som utgjort 9,620 kronor 33 öre, inberäknadt en osäker fordran å 886
kronor, fördelats emellan enkan och barnen, hvarvid den förra erhållit
5,050 kronor 67 öre, deraf dock 465 kronor 16 öre utgjorde andel i
berörda osäkra fordran; samt att, enligt ett af öfverläkaren vid Stockholms
hospital för sinnessjuke, e. o. Professoren F. J. Björnström den
31 Mars 1886 utfärdadt intyg, sökanden, som vårdats å hospitalet från
den 24 September 1884 till den 12 Februari 1885, sedan dess icke
fullt återvunnit sina psykiska krafter och såväl härigenom som till följd
af angifna kroppsliga lidanden antagligen för all framtid vore urståndsatt
att sig med arbete försörja.
Öfver ansökningen hörd, hade direktionen för gymnastiska centralinstitutet
i afgifvet yttrande förklarat sig, vid betraktande af såväl
Professoren Lings långvariga och nitiska tjenstgöring som den stora
förtjenst, han genom det systematiska utarbetandet af den del af hans
verldsberömde faders snillrika verk, som innefattades under den pedagogiska
gymnastiken, i det menskliga och fosterländska kulturarbetet
inlagt, samt vid besinnande af hans enkas med läkarebetyg fullt styrkta
både fysiska och psykiska oförmåga att sig sjelf försörja samt af hennes
ringa tillgångar, på det lifligaste tillstyrka bifall till ansökningen.
I infordradt utlåtande hade vidare Statskontoret anfört, att, då
Ling under en långvarig och nitisk tjenstgöring gjort sig väl förtjent
om fäderneslandet, samt hans enka, som vore urståndsätta att sig med
arbete försörja, icke egde tillgångar, tillräckliga för hennes försörjning,
samt icke innehade pension från någon af civilstatens pensionsinrättnings
fonder, Statskontoret i underdånighet hemstälde, att nådig proposition
måtte till Riksdagen aflåtas om beviljande åt sökanden af en
årlig pension af 600 kronor, att från och med nästkommande års början
utgå.
På grund af de i ärendet förekomna omständigheter tillstyrkte
statsrådet, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning
derom, att enkan Ling må, så länge hon förblifver enka, från allmänna
-
tionde hufvudtiteln: bil. 11.
45
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 600 kronor, att utgå från
och med år 1887.
En af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings län insänd
ansökning, deri Provinsialläkaren Carl Daniel Lindskogs enka Maria
Elisabeth Lindskog, född Lund, i underdånighet anhållit, det Kongl.
Maj:t måtte täckas till Riksdagen aflåta nådig proposition om beviljande
för sökanden och hennes sju omyndiga barn afen årlig pension till
belopp af sex hundra kronor; utvisande de vid denna ansökning bilagda
handlingarne bland annat: att Lindskog, som var född den 7
Augusti 1828, aflidit den 11 Oktober 1885 under en tjensteresa; att
han efter aflagda medicinska examina blifvit den 13 Mars 1863 anstäld
såsom extra provinsialläkare i Vrigstads distrikt samt, sedan distriktet.
förändrats till ordinäre provinsialläkaredistrikt, den 7 December
1866 erhållit nådig fullmagt såsom provinsialläkare derstädes; att han
efterlemnat jemte sökanden, som vore född den 24 Juni 1835, tio barn,
nemligen fem söner och fem döttrar, af livilka endast fyra numera
uppnått myndig ålder; samt att den efter Lindskog förrättade bouppteckning
angåfve en brist i boet af 12,040 kronor 23 öre, hvilken
brist, enligt hvad sedermera blifvit upplyst, i verkligheten vore ännu
större; och hade kronofogden i fögderiet äfvensom ortens representant
i Riksdagens andra kammare med flera personer inom provinsialläkaredistriktet
uti afgifvet intyg vitsordat, att Lindskog under sin mångåriga
verksamhet derstädes med oförtröttad! nit och skicklighet skött
sin befattning och städse med beredvillighet infunnit sig, då hans
läkarehjelp påkallats.
Efter erhållen remiss hade Medicinalstyrelsen, som inhemta!, att
beloppet af den enkan och barnen efter Provinsialläkaren Lindskog
från civilstatens enke- och pupillkassa tillkommande pension utgjorde
nio hundra kronor årligen, uti afgifvet utlåtande, på grund deraf att
Lindskog aflidit under en för utöfningen af sin tjenst företagen embetsresa
samt med afseende å det uppoffrande nit och den pligttrohet,
han städse ådagalagt i sin ansträngande och ansvarsfulla befattning,
och med hänsyn till den svåra ekonomiska belägenhet, hvari hans
enka och oförsörjda barn befunne sig, förordat bifall till den gjorda
ansökningen; och hade Statskontoret, som jemväl i ärendet afgifvit infordradt
utlåtande, lika med Medicinalstyrelsen tillstyrkt bifall till ansökningen.
Med afseende å hvad sålunda förekommit och under erinran att
[17.]
Pension för
Provinsialläkaren
G. B:
Lindskogs
enka.
46
Nionde liufyudtitelu: bil. il.
[18.]
Understöd åt
äldre behöfvande
folkskolelärare.
i likartad! fall Kongl. Maj:t till 1886 års Riksdag gjort framställning,
som blifvit af Riksdagen bifallen, hemstälde statsrådet, att Kongl.
Maj:t behagade föreslå Riksdagen, att enkan Lindskog må, så länge
hon enka förblifvei-, från allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension
till belopp af 600 kronor, att utgå från och med år 1887.
Vidare hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen, att, i likhet med hvad under flera föregående år
egt rum, å allmänna indragningsstaten måtte äfven för år 1888 anvisas
ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser,
Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela, användas till understöd af
högst 250 kronor åt sådane äldre behöfvande folkskolelärare, h vil ka
oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.
I denna hemställan förenade sig statsrådets öfrige ledamöter.
Hvad statsrådet beträffande de under punkterna —--upp
tagna
ärenden i underdånighet tillstyrkt och hemstält behagade Hans
Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla; och skulle protokolls utdrag
härom till Finansdepartementet öfverlemnas för behörigt iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
C. E. Blom.
Nionde hufvudtiteln: bil. 12.
47
Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 22 December 1886.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Ryding anförde
i underdånighet:
Allt sedan år 1877, då Riksdagen, ined godkännnande i hufvudsak
af de utaf Eders Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelser för pensionering
af arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt om afgång
ur tjenst, å extra stat för år 1878 anvisade ett kreditiv af 900,000
k lön or, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med då faststälda pensionsbelopp, dels till fyllnadspensioner
i enlighet med de faststälda grunderna för sådana pensioners
utgående, har den beslutade pensioneringen kunnat upprätthållas utan
förhöjning i kreditivsumman. Uti nämnda förhållande, som haft sin
grund väsentligen deri, att Riksdagen redan år 1878 uppå Eders
Kongl. Maj:ts framställning medgaf och sedan fortfarande medgifva,
att hvad af det för hvarje år anvisade kreditiv kunde blifva oanvändt
. [22-]
Kreditiv för
pensioneringen
vid armén.
48
Nionde kufvudtiteln: bil. 12.
finge för det kommande året användas, har numera, i mån som de
nya stadgandena i allt vidsträcktare omfång vunnit tillämpning, eu
länge motsedd förändring inträdt. Uti underdånigt utlåtande den 15
sistlidne September upplyser direktionen för arméns pensionskassa, att
utgiftsbeloppet för år 1888, under beräkning af ökning i fyllnadspensionsstaten
enligt vedertagna grunder, kommer att uppgå till 1,262,000
kronor, under det att behållningen från år 1887 å de af Riksdagen
beviljade kreditiv då torde hafva nedgått till 112,000 kronor från 414,000
kronor, som den utgjorde vid innevarande års ingång; hemställande
direktionen med anledning deraf, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att bevilja omförmälda kreditiv för år 1888 till ett belopp
af 1,150,000 kronor, att utgå på enahanda vilkor, som hitintills
varit fallet.
Då den ifrågasatta ökningen, långt ifrån att öfverskrida de för
Riksdagen framlagda beräkningar, som lågo till grund för den nya
pensionsstatens fastställande, snarare stannar något efter hvad som
för pensioneringens genomförande efter de nya grunderna ansågs erforderligt
och i allt fall är en nödvändig följd af det beslut, som af
Riksdagen år 1877 fattades, lärer någon erinran i sak mot direktionens
förslag icke kunna göras. Enär emellertid utgifterna för pensioneringen,
enligt hvad de senare årens erfarenhet gifver vid handen, merendels
understigit beräkningarne, torde dock någon minskning i det belopp,
direktionen uppgifvit såsom för ändamålet erforderligt, utan olägenhet
kunna ega rum.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder
föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1888 anvisa ett kreditiv af 1,125,000 kronor,
att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet
för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och
dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända
grunder för sådana pensioners utgående,
äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen under år
1887 anslagna medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets
pensionering användas.
Nionde hufvudtiteln: bil. 12.
49
I denna departementschefens hemställan instämde statsrådets
öfrige ledamöter.
Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad statsrådet
sålunda hemstält; och skulle utdrag af detta protokoll meddelas Finansdepartementet
till ledning vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
O. E. Pauli.
Bih. till Riksd. Prof. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd.
t
Finansplanen: statsrådsprotokollet.
1
Finansplanen.
Utdrag af protokollet öfver jinansärenden, hållet inför Hans Makt
Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 25 April
1887.
N ärvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Loven,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Härefter yttrade departementschefen, Statsrådet Friherre Tamm:
De anslag, Eders Kongl. Maj:t på de särskilda departements- >Smnmanfattchefernas
föredragning besluta äska af Riksdagen för år 1888, utgöra
sålunda: hufvud
Bih.
till Bilsd. Prof. 1887. B. 1 Samt. 1 Afä. 1 tiilarne.
2
Finansplanen: statsrådsprotokollet.
Anslag utom
hufvudtitlarne.
Riksgälds
kontorets
stallning.
I hufvudtiteln: ordinarie: ....................................... kronor 1,338,000:
II .. ordinarie: kronor 3,814,700: —
extra:
11
in
11
ordinarie:
V
extra:
11
IV
11
ordinarie:
11
extra:
11
V
11
ordinarie:
11
extra:
11
VI
11
ordinarie:
11
extra:
11
VII
11
ordinarie:
11
extra:
11
VIII
11
ordinarie:
11
extra:
V
IX
11
ordinarie:
11
extra:
11
65,000
—
11
3,879,700: —
613,800
4,500
—
11
618,300: —
19,771,900
1,429,500
—
11
21,201,400: —
6,060,000
1,400,000
—
71
7,460,000: —
4,676,011
1,750,989
—
11
6,427,000: —
14,612,000
279,600
—
11
14,891,600: —
11,135,994
1,533,006
—
11
12,669,000: —
2.630.000
1.125.000
11
3,755,000: —
kronor 72,240,000: —
Härtill kommer det belopp till anskaffande
af ny rörlig materiel vid statens trafikerade jernvägar,
Eders Kongl. Maj:t i sammanhang med
regleringen af utgifterna under sjette hufvudtiteln
besluta föreslå Riksdagen att af det år 1886 för
ändamålet beviljade anslag å 1,500,000 kronor anvisa
till utgående under år 1888 utom hufvud
titlarne,
............................................................................ „ 500,000: —
Fullmägtige i Riksgäldskontor hafva i
skrifvelse den 11 December 1886, som under
Ditt. B. torde få biläggas dagens protokoll, lemnat
uppgift å de Riksgäldskontorets utgifter för
år 1888, hvilka böra i riksstaten uppföras; och
hafva Fullmägtige i skrifvelse den 31 sistlidne
Mars meddelat, att förhållanden, som rubbat nämnda
beräkningar, icke under tiden inträffat. Fullmägtiges
beräkning utvisar dessa siffror:
riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar
m. m., förslagsvis .............. kronor 613,625: —
Transport kronor 613,625: — kronor 72,740,000: —
Finansplan en: statsrådsprotokollet.
3
Transport kronor 613,625: — kronor 72,740,000: —
annuiteter å de fonderade statslånen
samt räntor å öfrig statsskuld
...... kronor 12,559,295: —
efter afdrag af
de till Riksgäldskontoret
ingående
rånte- och kapitalafbetal
ningar
......... „ 2,439,920: —
förslagsvis ........................... kronor 10,119,375:— 10,733,000: —
Summan af statsverkets utgifter för år 1888 uppgår
således till ........................................................... kronor 83,473,000: —
Statsverkets tillgångar för den förevarande statsregleringen äro
beräknade till................................................................. kronor 84,565,000: —
Efter afdrag af nyssnämnda utgiftssumma ,, 83,473,000: —
återstår ett belopp af.............................................. kronor 1,092,000: —
Till den fond för nytt riksdagshus, om hvars bildande beslut, på
Eders Kongl. Maj:ts framställning, fattades vid 1884 års riksdag, hafva
sedermera årliga afsättningar egt rum. Fonden, som förvaltas och förräntas
af Riksgäldskontoret, utgjorde den 3 sistlidne Januari 2,488,973
kronor 29 öre. Till ytterligare förstärkning af denna fond hemställer
jag, att af det till disposition nu befintliga öfverskott å 1888 års statsreglering
må afsättas 200,000 kronor.
I enlighet med Riksdagens derom fattade beslut förordnade Eders
Kongl. Maj:t genom kungörelse den 11 September 1885, att skattefrälseräntor,
kronotionde, som innehades under enskild eganderätt, samt arbetsoch
hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom skulle, derest anbud
derom af vederbörande egare framstå!des inom ett år från kungörelsens
utfärdande, för statsverkets räkning på vissa vilkor inlösas. Pröfningen
af inkommande anbud uppdrogs åt Kammarkollegium, som tillika
skulle ega att efter i författningen stadgade grunder bestämma beloppet
af den lösesumma, som i hvarje fall borde utgå. Samtidigt meddelades
åt Statskontoret föreskrift att af under händer varande medel förskjuta
och sedermera till ersättande anmäla de belopp, som för utskyldernas
eller besvärens inlösande kunde ifrågakomma att af statsverket gäldas;
och har sedermera sistlidet års Riksdag, på Eders Kongl. Maj:ts fram
-
Afsättning
till fond för
nytt riksdagshus.
Inlösen af
skattefrälseräntor
m. m.
Statsverkets
kassafärlags
fond.
Disposition
af besparingar
& hufvudtitlarne.
4 Finansplanen: statsrådsprotokollet.
ställning, för inlösen af skattefrälseräntor m. m. afsatt 800,000 kronor,
af hvilket belopp Statskontoret bemyndigats att, så långt detsamma
dertill lemnade tillgång, bestrida de till inlösen af berörda utskylder
förekommande utbetalningar. Enligt erhållen uppgift från Kammarkollegium
hafva inom den i ofvanberörda kungörelse föreskrifna tid
inkommit saluanbud till en beräknad sammanlagd lösesumma af 2,884,232
kronor 75 öre, och har granskning egt rum af anbud, hvilkas slutsumma
dervid exakt uträknats till ett belopp af 1,461,661 kronor. I
den nådiga framställning, som låg till grund för 1885 års Riksdags
beslut i detta ämne, förutsattes, att statens utgift för de ifrågavarande
utskyldernas inlösen skulle komma att uppgå till närmare 4,000,000
kronor och att denna utgift borde fördelas på flera års budgeter. Den
nyss meddelade uppgiften från Kammarkollegium synes gifva vid handen,
att vederbörande egare icke i den utsträckning, man förväntat, begagnat
sig af tillfället att till staten emot lösen öfverlåta utskylderna, och
att följaktligen statens utgift för ifrågavarande ändamål torde blifva
något mindre, än som beräknats. Äfven om den afsättning, som nu
torde böra ske till berörda utgifts bestridande, göres något mindre än
den, som egde rum vid sistlidet års riksdag, .torde det derföre kunna
påräknas, att tillgång till utgiftens fulla betäckande kan erhållas, utan
att afsättningarne utsträckas öfver flera års budgeter, än som vid den
första afsättningen varit afsedt. Jag tillstyrker alltså, att af öfverskotten
å 1888 års statsreglering må till inlösen af skattefrälseräntor
m. m. afsättas 700,000 kronor.
Med inberäkning af det vid 1886 års riksdag till statsverkets
kassaförlagsfond anvisade belopp af 237,000 kronor kommer denna
fond att vid slutet af innevarande år uppgå till 11,376,207 kronor 27
öre. Det har förut ansetts, att afsättningarne till kassaförlagsfonden
borde fortgå, till dess densamma uppnått ett belopp af minst 15,000,000
kronor. I enlighet härmed hemställer jag, att den del af det ofvan
beräknade öfverskottet för år 1888, som återstår efter frånräknande af
de föreslagna afsättningarne för nytt riksdagshus och till inlösen af
frälseräntor m. m., eller 192,000 kronor, må afsättas till statsverkets
kassaförlagsfond, hvilken, i händelse af bifall härtill, skulle vid 1888
års slut bestiga sig till 11,568,207 kronor 27 öre.
I sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag till
riksstat torde Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att vid statsregleringen
för år 1888 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj
Finansplanen: statsrådsprotokollet. 5
1841 angifva grunder i afseende å dispositionen af besparingarne å
liufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.
Utom de af föregående Riksdagar å Riksgäldskontoret anvisade
utgifter, att utgå under år 1888, hvilka finnas upptagna i Fullmägtiges
vidfogade förslagsberäkning för nämnda år och äro afsedda att bestridas
af upplånta medel, nemligen för bidrag till fonden för understödjande
af odling af sänka trakter, för inköp af jernvägen Hudiksvall—Näsviken
samt dess ombyggnad till bredspårig och utsträckande till norra
stambanan vid Ljusdal, för enskilda jernvägsanläggningars understödjande
genom lån och för särskildt låneunderstöd till Göteborg —
Hallands jernvägsaktiebolag, lära genom upplåning äfven böra betäckas
de anslag, Eders Kongl. Maj:t denna dag, på föredragning af Chefen
för Civildepartementet, beslutit att af Riksdagen äska dels till anskaffande
af ny rörlig materiel uteslutande för de norrländska statsbanelinierna
med 250,000 kronor, dels till fortsättning af arbetena å stambanan
norr om Sollefteå med 3,000,000 kronor; och hemställer jag
följaktligen, att Eders Kongl.''Maj:t måtte föreslå Riksdagen att anvisa
sistberörda två anslagsbelopp till utgående från Riksgäldskontoret.
Uppå statsrådets tillstyrkande behagade Hans Maj:t Konungen
bifalla hvad departementschefen sålunda hemstält och åt honom uppdraga
att, sedan han erhållit protokollsutdrag om hvad som efter de
öfriga departementens föredragning blifvit beslutadt med afseende å
statsregleringen, uppsätta och till justering inför Kongl. Maj:t anmäla
förslag till nådig proposition angående statsverkets tillstånd och behof
i enlighet med Kongl. Maj:ts nu i ämnet fattade beslut.
Ex protocollo:
Axel Adelgren.
Bill. till Piksd. Prot. 1887. B. 1 Samt. 1 Äfd.
2
Utgifter utom
rilcsstaten.
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 1
Bil. Litt. B.
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Finansdepartementet.
Med anledning af Eder skrifvelse den 2 nästlidne November
hafva Fullmäktige i Riksgäldskontoret låtit upprätta och få härmed till
Eder öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräkningar öfver Riksgäldskontorets
sannolika ställning vid slutet af hvartdera året 1886 och 1887
samt redan nu påräkneliga inkomster och utgifter år 1888.
I dessa beräkningar äro såsom vanligt ej upptagna inkomster,
utgifter och behållningar för de särskildt förvaltade fonderna, nemligen
jernvägshypoteksfonden, de fonderade statslånens liqvidations- och
amortissementsfonder samt fonden för nytt riksdagshus; och enär de
utgifter, som af upplåningen för jernvägshypoteksfonden föranledts,
böra med de till fonden ingående rånte- och kapitalbetalningar bestridas,
finnes i beräkningarne ej biand utgifterna uppförd den andel af annuiteterna
för 1875 och 1878 års statslån, som belöper å de återstående
obligationer af nämnda lån, genom hvilkas försäljning medel till utlåningen
från jernvägshypoteksfonden anskaffats och hvilkas valuta ännu
för fondens räkning användes.
Stockholm den 11 December 1886.
G. S. ÅKERHIELM.
C. v. STOCKENSTRÖM. PER SAMZELIUS. ALB. ANDERSON.
J. NORDENFALK. A. V. ÅBERGSSON. J. JOHANSSON.
Herman Wikblad.
/
Bih. till Rilsd. Prot. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd.
1
2 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets Inkomster och
Riksgäldskontorets kassabehållning den 9 December 3,713,975: 7 8
Kapitalfordran för tills vidare förräntade medel:
emot reverser eller depositionsbevis.
............................... 7,960,000: —
,, uppköpta räntebärande
obligationer.................. 1,425,550: — 9,385,550: —
Fordran af Riksgäldskontorets fonder ....................... 57,860: 31 13,157,386
Inkomster:
09
Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda
föremål anvisade låneunderstöd ...... .................. 1,535,600
Räntor å tills vidare förräntade medel.......................
35,000:
1,570,600
Summa kronor 114,727,986j09
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 3
Utgifter från och med den 9 December 1886 till årets slut.
Utgifter:
Förvaltningskostnader vid Riksgäldskontoret............ 4,500: —
Riksdags- och revisionskostnader .............................. 6,000: —
Kostnader för Riksdagens hus och bibliotek............ 3,000: —
Ränta å gamla 5-procentlånet, å konung Carl XIII:s
hemgiftskapital samt å Gröta kanals reparationsfond
.......................................................................... 9,153: 83
Vid 1879 års riksdag till utgående från Riksgäldskontor
anvisadt anslag å högst 4,000,000
kronor för inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby
jernväg, återstoden ................................................ 730: 31
Låneunderstöd för enskilda jern vägar:
vid 1881 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret
för år 1886 anvisade 1,000,000
kronor, återstoden ........................... 920,469: 0 6
vid 1884 års riksdag till Skåne—
Hallands och Mellersta Hallands
jernvägsaktiebolag för år 1886
anvisade, tillhopa............................ 781,836:— 1,702,305:06
Vid 1883 års riksdag anvisade medel till understödjande af odling
af sänka trakter:
1885 års anslag.........................................................................................
Beräknad behållning vid 1886 års slut .............................................
Summa kronor
22,653
83
1,703,035
37
503,839
12,498,457
14,727,986
34
55
09
/
4 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets
Beräknad behållning vid 1887 års början samt fordringar för tills
vidare förräntade medel ...................................................................
Inkomster:
12,498,457 55
Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade
låneunderstöd ........................................... 2,477,860: —
Afbetalningar å lån till undsättningar inom Kronobergs
och Kalmar län i anledning af 1868
års missväxt .......................................................... 1,120: —
Genom förräntande af innestående behållningar.. 150,000: —
Ersättning af statsverkets medel:
Motstående för år 1887 upptagna riksdags- och
revisionskostnader, aflöningarm. m. äfvensom
annuiteter å de fonderade lånen samt räntor
å öfrig statsskuld............................................... 13,075,980: —
efter afdrag af den för Riksgäldskontoret
under samma tid beräknade inkomst af
rånte- och kapitalinbetalningar..................... 2,628,980: —
Upplåning:
Obegagnad lånerätt för konvertering af 1876
års lån ......................................... 1,369,180: 45
efter afdrag af 1886 års amortering
enligt den för detta
lån faststälda
plan, f 14,900, efter
kronor 16 öre för 1 f............270,584: —■ 1,098,596: 45
amortermgs18
-
2,628,980!—
Transport
1,098,596:
45
10,447,0001-
25,574,437(55
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 5
Inkomster och Utgifter år 1887.
Utgifter:
Riksdags- och revisionslcostnader samt ajlöningar m. m..
riksdags- och revisionskostnader
kostnader för Riksdagens hus...
11 11 ii biblio
tek
löner,
arfvoden och expenser
vid Riksgäldskontoret ............
löner å indragnings- och pen
sionsstat
vid dito ...................
aflöning, resekostnad och expenser
för justitieombudsmannen
och hans expedition ......
Annuiteter och räntor:
till Hans Maj:t Konungen .........
anslag till ränta och amortissement
å nedannämnda fonderade
lån:
500,000: —
12,000: —
2,000: —
62,907:
50
14,917: 50
21,800: — 613,625:
300,000: —
1860 års
lån,
emot premie-
obligationer,
293,000: —
1872 års lån ...
1,203,860: —
1875 „
11 ••
1,720,000: —
1878 „
11 •••
1,191,924: 97
1880 „
11
5,573,502: —
1886 „
11 •••
1,815,017: 33 11,797,304:
ränta å motstående medgifna och
beräknade,
men ännu icke verk-
30
stälda upplåning 350,000: —
Transport 350,000:— 12,097,304:
3 0
613,625:
6 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Transport 1,098,596: 4 5
Vid 1886 års riksdag medgifven upplåning år
1887 för statens jernvägsanläggningar och låneunderstöd
för enskilda jernvägar.......................
För betäckande af utgifter från odlingsfonden:
1885 års anslag ............................. 503,839: 34
1886 års dito ............................. 725,300: —
1887 års dito .....*....................... 824,500: —
Summa kronor
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 7
Transport 350,000: —
ränta å gamla 5-procentlånet,
å konung
Carl XIILs hemgiftskapital
samt å
Göta kanals reparationsfond
........... 15,050: 7 0
12,097,304: 30 613,625:
365,050: 70
12,462,355: —jl3,075,980
1,000,000:
274,700
1,000,000
175,500
725,300:
Återleverering till Kongl. Statskontoret af derifrån till Riksgäldskontorets
förvaltning öfverlemnade kassabekållningar ............
Köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter .....................
t Vid 1883 års riksdag anvisade medel till understödjande af odling
af sänka trakter:
1886 års anslag.....................................
efter afdrag af för sistnämnda år
beräknade, till Kongl. Statskontoret
inflytande annuiteter
å odlingslån ....................................
1887 års anslag ....................................
efter enahanda afdrag......................
Vid 1885 års riksdag till utgående under år 1887 anvisade medel
för jernvägens mellan Hudiksvall och Näsviken inköp, ombyggnad
och utsträckning till norra stambanan vid Ljusdal
| Vid 1886 års riksdag för statens jernväg sbyggnader anvisade medel
för dr 1887 :
till arbetena å stambanan mellan Bräcke och Sollefteå 750,000: —
| till påbörjandet af stambanan Sollefteå—Skorped—
$ Vännäs............................................................................ 500,000: —
Låneunderstöd för enskilda jernväg ar:
vid 1886 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret för
är 1887 anvisade ......................................................
vid samma års riksdag såsom låneunderstöd för
år 1887 åt Göteborg—Hallands jernvägsaktiebolag
anvisade ..........................................................
[Beräknad behållning vid 1887 års slut
9,900,000
47,966
23
824,500: —
1,549,800
2,350,300
1,250,000
1,000,000: —|
1,034,000: —!
2,034,000
4,152,927
Summa kronorj34,360,973
11
34
8 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Förslagsfoeräkning öfver Riksgäldskontorets
! Beräknad behållning vid 1888 års början samt fordringar för
tills vidare förräntade medel ...........................................................| 4,152,927
Inkomster:
Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda
föremål anvisade låneunderstöd ........................... 2,388,800: —
I Afbetalningar å lån till undsättningar inom Kronobergs
och Kalmar län i anledning af 1868
års missväxt.............................................................. 1,120: —
j Genom förräntande af innestående behållningar...... 50,000: —
Ersättning af statsverkets medel:
Motstående för år 1888 upptagna riksdags- och revisionskostnader,
aflöningar m. in. äfvensom annuiteter å de fonderade
lånen samt räntor å öfrig statsskuld ............. 13,172,920: —
efter afdrag af den för Riksgäldskontoret under
samma tid beräknade inkomst af ränte
och
kapitalinbetalningar ...................................... 2,439,920: —
Upplåning till betäckande af motstående för år 1888 beräknade
utgift för odlingsfonden ................................................................
it
2,439,920
10,733,000
828,500
Transport j.l8,154,347jil|
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 9
Inkomster och Utgifter år 1888.
Annuiteter och räntor:
till Hans Maj:t Konungen...........
anslag till ränta och amortissement
å de fonderade lånen:
1860 års lån,
obligationer,
1872 års lån
1875
1878
1880
1886
300,000:
emot premie293,
000: —
...... 1,203,514: —
...... 1,720,000: —
...... 1,191,692: 97
..... 5,641,020: —
_ ...... 1,815,017: 33 11,864,244: 30
ränta å medgifven och beräknad,
men ännu icke verkstäld upplåning
........ 380,000: —
Transport 380,000:— 12,164,244: 30
Bill. till Riksd. Prof. 1S87. B. 1 Sami. 1 Åfd.
11
V
11
11
11
11
11
11
Utgifter:
|
j Riksdags- och revisionskostnader samt
aflöning ar m. ra.:
riksdags- och revisionskostnader
500,000: —
| kostnader för Riksdagens hus ...
12,000: —
„ „ „ biblio-
tek
2,000: —
löner, arfvoden och expenser vid
Riksgäldskontoret......................
62,907: 50
löner å indragnings- och pen-
-
sionsstat vid dito.................
14,917: 50
aflöning, resekostnad och expen-
ser för justitieombudsmannen
och hans expedition...............
21,800:— 613,625: —
613,625: —
2
10 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning
Transport
Summa kronor j 18,154,34 7
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 11
I
Transport 380,000: — 12,164,244: 30 613,625: —
Ränta å gamla 5-procentlånet,
å konung
Carl XIII:s hemgiftskapital
samt å
Göta kanals reparationsfond
............ 15,050: 70 395,050:7 0 12,559,295:_
Vid 1883 års riksdag anvisade medel till understödjande af odling
af sänka trakter:
1888 års anslag....................................................... 1,000,000: —
efter afdrag af för sistnämnda år beräknade, till
Kongl. Statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån
........................................................................ 171,500: —
Vid 1885 års riksdag till utgående under år 1888 anvisade medel
för jernvägen Hudiksvall—Näsviken, återstoden....................
13,172,920
828,500 —
273,000 —
Låneunderstöd för enskilda jernväg ar:
till Göteborg-Hallands jern vägsaktiebolag vid 1886 års riksdag
för år 1888 anvisade...................................... 1,034,000: —
I lån ur 1886 års fond, 5,000,000 kronor, för år
1888 anvisade ........................................................ 1,000,000: —
Beräknad behållning till 1888 års slut................................................
Summa kronor
2,034,000
1,845,927
(18,154,347
11
11
.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsverkspropositionens j rotering.
Protokoll öfver finans ärenden, hållet inför Hans Mafit Konungen
i statsrådet å Stockholms slott den 29 April 1887.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Departementschefen, Statsrådet Friherre Tamm uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade, af''statsrådet
enhälligt tillstyrkta beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och
behof.
Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagd t; och skulle i enlighet dermed omförmäida nådiga proposition
till Riksdagen aflåtas.
Bill. till Rilcsd. Prot. 1887. B. 1 Samt. 1 Afd.
In fidem protocolli
Axel Adelgren.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.