Sök i Ratio Lex

Med förslag till lagar angående handelsregister, firma och prokura samt angående tillägg till 15 kap. Handelsbalken

1887-04-15 · 69 sidor, varav 64 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 64 av 69 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1887 B:2, Med förslag till lagar angående handelsregister, firma och prokura samt angående tillägg till 15 kap. Handelsbalken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

1

N:o 2.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

lagar angående handelsregister, firma och prokura samt

angående tillägg till 15 kap. Handelsbalken; Gifven

Stockholms slott den 15 April 1887.

Sedan en komité blifvit tillsatt med uppdrag, bland annat, att utarbeta

förslag till författning om handelsregister, firma och prokura samt bemyndigats

att med komiterade, som för samma ändamål utsetts i Norge och Danmark,

sammanträda, för att söka åstadkomma så vidt möjligt öfverensstämmande lagförslag

inom de tre rikena, hafva de särskilda ländernas komiterade fullgjort detta

uppdrag. Öfver det svenska förslaget har Kommerskollegium, efter vederbörandes

hörande, äfvensom, Högsta Domstolen afgifvit utlåtande, hvarefter och sedan, med

anledning af hvad Domstolen anfört, inom Justitiedepartementet förslag uppgjorts

till lag angående tillägg till 15 kap. Handelsbalken, Högsta Domstolen jemväl

öfver detta förslag blifvit hörd; och vill Kongl. Maj:t, med bifogande af Statsrådets

och Högsta Domstolens i ämnet hållna protokoll, till Riksdagens godkännande

jemlikt 87 § Regeringsformen öfverlemna närlagda förslag till lagar angående

handelsregister, firma och prokura samt angående tillägg till 15 kap. Handelsbalken.

*

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse

välbevågen.

OSCAR.

«

Nils von Steyern.

tält. till Itiksd. Prof. 1887. B. 1 Samt. 1 Afd. 2 Höft.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Förslag

till

Lag angående handelsregister, firma och prokura.

Härigenom förordnas som följer:

I Kap.

Om handelsregister.

1 §•

För Stockholm skall hos Öfverståthållareembetet, för annan stad hos magistraten,

eller, der sådan ej finnes, hos vederbörande stadsstyrelse, och för landsbygden

hos Konungens Befallningshafvande föras handelsregister för inskrifning af

de anmälanden, om hvilka i denna lag förmäles eller hvilkas intagande i registret

kan varda annorledes föreskrifvet.

2 §•

Anmälan till handelsregistret skall göras skriftligen och vara åtföljd af

stadgade afgifter för registreringen och dess kungörande. Aflemnas anmälan genom

ombud eller insändes den mod posten, skall underskriften vara af vittnen styrkt.

3 §•

«

Har den anmälande icke iakttagit de föreskrifter, som finnas för hvarje

särskildt fall stadgade, eller innehåller anmälan annat än som enligt lag må i

registret intagas, skall registrering vägras.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

3

Vägras registrering, skall registreringsmyndigheten ofördröjligen hålla sökanden

tillhanda eller, om han uppgifvit fullständig adress, till honom med posten

öfversända skriftlig underrättelse om beslutet med skälen derför.

Är sökanden med beslutet missnöjd, ege han att vid talans förlust innan

klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag deröfver anföra besvär hos

Konungens Befallningshafvande, om beslutet meddelats af magistrat eller stadsstyrelse,

och mot Konungens Befallningshafvandes beslut hos Konungen.

4 §•

Den myndighet, hos hvilken handelsregistret föres, skall ofördröjligen låta

kungöra innehållet af anmälan, som i registret intages, så väl i allmänna tidningarna

som ock i den stads tidning, der myndigheten har sitt säte eller, om flera tidningar

der utgifvas, i den af dessa, der allmänna påbud för staden vanligen meddelas.

Utgifves ej tidning i staden, skall kungörelsen införas i den tidning i

länets residensstad, der allmänna påbud för denna stad vanligen meddelas. Bilaga

till anmälan skall ej kungöras.

En samling för hela riket af de i allmänna tidningarna kungjorda anmälanden

skall genom det allmännas försorg efter hand befordras till trycket och förses

med register för hvarje år.

5 §■

Närmare föreskrifter om handelsregistrens förande, de i 4 § stadgade kungörelser,

afgifterna för registreringen och för dess kungörande samt tid och sätt

för utgifvande af den i nämnda § omförmälda samling meddelas af Konungen.

6 §•

Förmenar någon, att en i handelsregistret verkstäld inskrifning länder honom

till förfång, må talan om registreringens upphäfvande föras vid allmän underrätt.

7 §•

Det som i enlighet med denna lag blifvit infördt i handelsregistret och

kungjordt i ortstidningen skall anses hafva kommit till tredje mans kännedom,

der ej af omständigheterna framgår, att han hvarken haft eller bort hafva kunskap

derom.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blifvit eller bort

blifva anmäldt, icke med laga verkan åberopas mot annan än den, som visas hafva

derom haft vetskap.

2 Kap.

Om firma.

t .

8 §•

Hvar, som vill idka handel eller annan näring, med hvars utöfvande följer

skyldighet att föra handelsböcker, vare pligtig att till införande i handelsregistret

anmäla det namn, hvarunder han ämnar bedrifva sin rörelse och som han vid

dervid förekommande underskrifter ämnar teckna. Sådant namn kallas firma.

För aktiebolag, hvarmed förstås sådant bolag, som på grund af gällande lagar

om aktiebolag erhållit Konungens stadfästelse å sin bolagsordning, skall anmälan

om firma göras, ändå att bolaget ej är pligtigt att föra handelsböcker.

För aktiebolag och annat med särskild styrelse försedt bolag åligger det

styrelsen, men i handelsbolag, hvarmed förstås sådant bolag, som omförmäles i

15 kap. Handelsbalken, hvarje bolagsman, att ansvara för anmälningsskyldighetens

fullgörande.

Från nu stadgade anmälningsskyldighet undantagas fartygsredare och rederier,

som ej äro aktiebolag, så ock enskilda banker med rätt att utgifva egna

banksedlar.

9 §•

i

1. Enskild näringsidkares firma skall innehålla hans tillnamn med eller

utan förnamn. Ej må i firman intagas något, som antyder att firman innehafves

af ett bolag eller att innehafvarens ansvar är begränsadt.

2. Firma för handelsbolag skall, då icke alla bolagsmännen äro i firman

namngifna, innehålla namnet å minst en af dem med ett tillägg, som antyder,

att flera bolagsmän finnas. I handelsbolags firma må ej intagas namn å annan

person än bolagsman, ej heller något som antyder begränsning af bolagsmans

ansvar.

3. Aktiebolags firma skall utmärka bolagets egenskap af aktiebolag.

4. Idkas rörelse af flera personer i bolag under annan form än i mom. 2

och 3 sägs, skall firman utmärka rörelsens beskaffenhet. Ej må sådan firma innehålla

personnamn.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

5

10 §.

Ej må någon i sin firma obehörigen intaga annans namn eller namnet å

annans fasta egendom. I firma må ej angifvas företag, som icke står i förbindelse

med innehafvarens rörelse, ej heller må firma, som angifver visst slag af rörelse,

bibehållas oförändrad, sedan en väsentlig förändring af rörelsen egt rum.

Firma skall tydligt skilja sig från andra för samma kommun förut i handelsregistret

intagna, ännu bestående firmor. Den som vill anmäla firma, hvari hans

namn ingår, skall förty, om samma firma redan är intagen i registret för annan

näringsidkare inom samma kommun, genom tillägg till sitt namn eller annorledes

tydligt skilja sin firma från den äldre firman.

11 §•

Enka, som fortsätter sin aflidne mans rörelse, så ock man, som fortsätter

hustruns före eller under äktenskapet drifna rörelse, må begagna firman oförändrad.

Enskild näringsidkares arfvinge, så ock flere sterbhusdelegare, som skola i handelsbolag

fortsätta enskild näringsidkares rörelse, ege samma rätt, derest den aflidne

medgifvit det eller, om han aflidit utan att hafva annorlunda förordnat, hans samtlige

sterbhusdelegare äro derom ense.

12 §.

Inträder någon såsom delegare i enskild näringsidkares eller handelsbolags

rörelse, må firman fortfarande begagnas oförändrad. Lag samma vare, om delegare

utträder ur handelsbolag, dock att hans namn icke må i firman qvarstå, med

mindre han sjelf medgifvit det eller, om han aflidit utan att hafva annorlunda

förordnat, hans samtlige sterbhusdelegare dertill samtyckt.

13 §.

Firma må icke öfverlåtas i andra än de här ofvan förutsatta fall; enskild

näringsidkare eller handelsbolag dock obetaget att vid rörelsens öfverlåtande till

enskild näringsidkare eller handelsbolag medgifva den nye egaren att nyttja firman

med ett tillägg, som visar att öfverlåtelse egt rum.

14 §.

Är genom aftal bestämdt, att rättighet att teckna handelsbolags firma endast

tillkommer flere bolagsmän i förening, böra desse verkställa firmateckningen så,

att de jemte firman underskrifva sina namn.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Vid firmäteckning för aktiebolag eller rörelse, som i 9 § 4 mom. sägs,

böra de, som äro berättigade att teckna firman, jemväl underskrifva sina namn.

15 §.

Sättes rörelse under förvaltning af syssloman (liqvidatorer, administratörer)

med rätt för dem att teckna firman, eller fortsattes enskild näringsidkares rörelse

af sterbhusdelegare, enligt hvad för viss tid är medgifvet, bör firmateckningen ske

på sådant sätt, att det ändrade förhållandet deraf framgår.

16 §•

Anmälan om firma skall, innan näringens utöfvande börjas, ske för rörelse,

som drifves i Stockholm, hos Öfverståthållareembetet och- för rörelse i annan stad

hos stadens magistrat eller, der sådan ej finnes, hos vederbörande stadsstyrelse,

och om rörelsen drifves å landet, hos Konungens Befallningshafvande i länet. Drifves

rörelsen i flera kommuner, skall anmälan ske till handelsregistret för den

kommun, der hufvudkontoret är beläget.

För aktiebolag eller annat med särskild styrelse försedt bolag skall anmälan

om firma göras till registret för den ort, der styrelsen har sitt säte.

Inrättas afdelniugskontor med sjelfständig förvaltning (filial) i annan kommun,

än der hufvudkontoret är beläget eller bolagsstyrelse har sitt säte, skall anmälan

till registret för den kommun ske innan firman får der begagnas. Filial för rörelse,

som har hufvudkontoret utom riket, anses såsom fristående rörelse, för hvilken anmälan

skall göras af den, som förestår rörelsen.

Anmälan, hvarom i denna § förmäles, skall vara underskrifven af alla anmälningsskyldige.

17 §•

I enskild näringsidkares anmälan skall uppgifvas utom firman:

1) den anmälandes fullständiga namn och hans hemvist;

2) rörelsens allmänna beskaffenhet;

3) kommunen, der rörelsens hufvudkontor, eller, om anmälan afser afdelningskontor,

detta är beläget.

18 §.

I handelsbolags anmälan skall uppgifvas utom firman:

1) samtlige bolagsmäns fullständiga namn och deras hemvist;

2) rörelsens allmänna beskaffenhet;

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

3) kommunen, der rörelsens hufvud kontor, eller, om anmälan afser afdelningskontor,

detta är beläget: och

der ej hvar bolagsman för sig skall hafva rätt att teckna firman,

4) hvilken eller hvilka bland dem sådan rätt tillkommer, samt huruvida

rättigheten endast kan utöfvas af flere i förening.

19 §.

I aktiebolags anmälan skall uppgifvas utom firman:

1) dagen för bolagsordningens antagande och för Konungens beslut om fastställelse

å densamma;

2) det slag af rörelse bolaget skall drifva;

3) kommunen, der styrelsen har sitt säte eller, om anmälan afser afdelningskontor,

detta är beläget;

4) det tecknade aktiekapitalets storlek och fördelning i aktier;

5) huruvida aktierna äro stälda på viss man eller innehafvaren;

6) huruvida aktierna äro till fullo inbetalda, och, om så ej skett, när dylik

inbetalning kan påfordras;

7) huruvida tillkännagifvanden för aktieegarne skola intagas i tidning och,

om så skall ske, i hvilken eller hvilka;

8) styrelsens medlemmars fullständiga namn och deras hemvist;

9) hvilken eller hvilka bland dessa äro berättigade att teckna firman.

Vid anmälan skola såsom bilagor fogas bolagsordningen, Konungens beslut om

fastställelse derå samt bevis om val af styrelse.

20 §.

Hvad i 19 § är stadgadt angående anmälan af aktiebolags firma gälle

äfven i tillämpliga delar om anmälan af firma för rörelse, som i 9 § 4 mom. sägs.

21 §.

1. Sker ändring i något förhållande, hvarom inskrifning skett i handelsregistret,

eller inträffar något af de i 15 § omtalade fall, skall anmälan derom

så fort ske kan göras i den ordning, som stadgats för anmälan om firma; dock

att ändring af hemvist icke behöfver anmälas. Har i andra fall, än nu är sagdt,

ändring skett i bolagsordning, som afses i 19 eller 20 §, skall jemväl dagen för

beslutet härom samt för Konungens stadfästelse anmälas och ett exemplar af

ändringen och stadfästelsen bifogas.

2. Då rörelse upphör, åligge anmälningsskyldigheten den, som vid den

tiden utöfvade rörelsen eller var delegare i densamma, eller, då fråga är om

aktiebolag eller annat med särskild styrelse försedt bolag, var ledamot i bola
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

gets styrelse. Vid enskild näringsidkares död åligge anmälningsskyldigheten

sterbhusdelegarne. Upphör handelsbolag i följd af delegares död, åligge anmälningsskyldigheten.

utom de öfrige bolagsmännen, jemväl den aflidnes sterbhusdelegare.

I fråga om annan ändring än rörelsens upphörande åligge anmälningsskyldigheten

en hvar, som efter ändringen utöfvar eller är delegare i rörelsen,

eller,'' då fråga är om aktiebolag eller annat med särskild styrelse försedt bolag,

är ledamot i bolagets styrelse.

3. Flyttas rörelse från en kommun till en annan, eller sker ändring i

sjelfva firman, skall tillika fullständig firmaanmälan göras.

4. Har genom lagakraftvunnen dom blifvit förklarad^ att anmälan icke

bort intagas i registret eller att något förhållande, hvarom inskrifning skett,

ändrats eller upphört, skall på begäran af någondera parten anteckning derom

ske i registret. Underrättelse om sådan anteckning skall så kungöras, som i 4

§ sägs.

5. Inträffar konkurs, skall underrättelse om den offentliga stämningen

samtidigt med kungörelsen derom genom rättens eller domarens försorg afsändas

till registreringsmyndigheten för att inskrifvas i handelsregistret. Sådan anteckning

skall afföras, då gäldenären visar, att han eger få den afträdda egendomen

till sig återstäld, eller att konkursen eljest är att anse för afslutad.

22 §.

Då firma anmäles, skall en hvar, som är berättigad att teckna firman, på

samma gång egenhändigt inskrifva firmateckningen i handelsregistret eller i ett

särskildt bihang till detta, så vida icke teckningen verkstälts å anmälningsskriften

och blifvit af vittnen styrkt. På enahanda sätt skall förfaras, då anmälan sker

derom, att någon blifvit berättigad att teckna förut anmäld firma.

23 §.

Försummas anmälan, som ofvan föreskrifves, eller har, efter det registrering

af firma vägrats eller upphäfts, den anmälningsskyldige försummat göra

ny anmälan, då skall enskild näringsidkare, bolagsman, ledamot i bolagsstyrelse

eller annan, som till sådan förseelse gjort sig skyldig, straffas med böter från och

med fem till och med etthundra kronor.

24 §.

Förseelse, som i föregående § är med ansvar belagd, skall åtalas hos polisdomstol

i den ort, der den ifrågavarande rörelsen drifves, om särskild sådan domstol

är der inrättad, men eljest hos poliskammare eller, om poliskammare icke fin
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 2.

9

nes, vid allmän domstol; och galle i fråga om klagan öfver domstols eller poliskammares

beslut i dessa mål hvad i allmänhet är angående besvär i brottmål

stadgadt.

Böter, som ådömas enligt 23 §, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas

fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

3 Kap.

Om prokura.

25 §.

Har innehafvaren af en i handelsregister införd firma meddelat viss man

fullmagt, som uttryckligen förklaras vara prokura, eller har han annorledes utmärkt

någon såsom sin prokurist, ege denne att, i allt hvad till bedrifvande

af hufvudmannens rörelse hörer, handla å hans vägnar och teckna hans firma;

dock må prokuristen ej afhända hufvudmannen hans fasta egendom eller medgifva

inteckning deri, med mindre han blifvit dertill uttryckligen bemyndigad.

Skriftlig prokura innefattar behörighet för prokuristen att sjelf eller genom

ombud föra hufvudmannens talan inför domstolar och andra myndigheter, så ock

att å hans vägnar ingå förlikning.

26 §.

Prokura må meddelas flera personer på sådant sä.tt, att den endast kan

begagnas af dem gemensamt (kollektivprokura).

27 §.

Den behörighet, som jemlikt 25 § tillkommer prokurist, kan icke med laga

verkan mot tredje man, som är i god tro, inskränkas till viss tid eller annorledes

begränsas.

28 §.

Prokurist bör vid firmans tecknande dertill foga ett tillägg, som utmärker

prokurauppdraget (per procura, p. p. eller annan förkortning af dessa ord)

Bill. till RiJcsd. Prof. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd. 2 Htift. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

och derjemte underskrifva sitt namn. I afseende å kollektivprokura skall iakttagas

hvad angående antalet underskrifter blifvit vid prokurans meddelande bestämdt.

29 §.

Prokurist må icke öfverlåta prokuran å annan person.

30 §.

Prokura kan när som helst återkallas. Hufvudmannens död medför ej

prokurans upphörande.

31 §.

Prokura må, om den ej innehåller annan begränsning eller annat förbehåll

än som medgifvits i 25 eller 26 §, af hufvudmannen anmälas till det handelsregister,

i hvilket firman inskrifvits.

Då prokura anmäles, skall prokuristen på samma gång egenhändigt teckna

firman och sin underskrift i handelsregistret eller i ett särskildt bihang till detta,

så vida ej teckningen verkstälts å anmälningsskriften och blifvit af vittnen styrkt.

32 §.

Ändring eller återkallelse af anmäld prokura skall anmälas till handelsregistret.

33 §.

Genom denna lag upphäfvas:

förordningen den 28 Juni 1798 angående hvad bolag iakttaga böra, som under

s. k. firma eller särskildt antagen handteckning vilja handels- och fabriksrörelse

idka;

förordningen den 30 Maj 1879 angående tillägg till gällande föreskrifter om

aktiebolag;

5 och 21 §§ i lagen angående bankaktiebolag den 19. November 1886, så

ock hvad i 39 § af samma lag stadgas om anmälan hos rätten af förändring i

bankaktiebolags ordning och förändringens kungörande; samt

hvad i 1 § af förordningen angående aktiebolag den 6 Oktober 1848 före
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

skrifves om anmälan kos rätten af bolagsordning ock Konungens beslut om fastställelse

derå äfvensom af förändring i bolagsordningen.

Af Konungen stadfäst bolagsordnings anmälande till handelsregistret skall

medföra enahanda verkan som anmälan bos rätten enligt 10 § i förordningen angående

aktiebolag och 14 § i lagen angående bankaktiebolag.

Hvad i 6 § af lagen angående bankaktiebolag föreskrifves om styrkande

att kungörelse om bolaget skett och att uppgift å de personer, hvilka utgöra bolagets

styrelse, äfvensom å dem, hvilka ega att underskrifva bolagets förbindelser,

blifvit i allmänna tidningarna införd, skall anses fullgjordt, då styrkt blifvit, att

kungörelse om bolagsordningens och uppgifternas anmälan till handelsregistret skett

i öfverensstämmelse med 4 § i denna lag.

34 §.

Denna lag skall vara till efterlefnad gällande från och med den 1 Januari

1888.

Föreskrifterna i lagen afse jemväl näring, som utöfvas då lagen träder i

kraft; dock att firma för dylik näring må, om den brukats före lagens utfärdande,

intagas i handelsregistret, ändå att den icke är så beskaffad, som i 9 och 10 §§

föreskrifves. Den i 8 § stadgade anmälningsskyldighet skall för sådan näring, vid

bot som i 23 § sägs, fullgöras inom sex månader sedan lagen trädt i kraft, oberoende

af anmälan, som förut kan hafva egt rum på grund af förordningen den 28

Juni 1798, den 6 Oktober 1848 eller den 30 Maj 1879 eller lagen den 19 November

1886.

Förslag

till

Lag angående tillägg till 15 kap. Handelsbaiken.

Härigenom förordnas som följer:

Hafva delegare i bolag, hvarom i 15 kap. Handelsbaiken sägs, sins emellan

öfverenskommit, att endast någon eller några af dem, eller endast några eller alla

i förening, må handla å bolagets vägnar; och sluter någon, med vetskap derom,

aftal med bolagsman, som icke är behörig att för bolaget handla, vare det aftal

ej för bolaget bindande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartements ärenden^ hållet

inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms

slott Fredagen den 6 Februari 1885,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptånder,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Statsråden: LovÉN,

VON Steyern,

Friherre VON Ol’TER,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusen stjern a,

Friherre Tamm.

Under erinran att Kommerskollegium den 5 sistlidne December erhållit

nådig befallning att inkomma med underdånigt utlåtande öfver det af särskilde

komiterade utarbetade förslag till lag angående handelsregister, firma och prokura,

anmälde föredragande departementschefen Statsrådet von Steyern, att Kommerskollegium

uti underdånig skrifvelse den 31 sistlidne Januari — med öfverlemnande

af infordrade yttranden i ämnet från Stockholms handels- och sjöfartsnämnd, handelsoch

sjöfartsnämnderna i Göteborg, Malmö, Gefle och Sundsvall, Stockholms fabriksförenings

fullmägtige samt fullmägtige för handelsföreningen i Göteborg — för egen

del i ärendet sig utlåtit; och hemstälde föredraganden i underdånighet, att Kongl.

Maj:t behagade för det ändamål, 87 § Regeringsformen omförmäler, öfver ifrågavarande,

vid detta protokoll fogade förslag inhemta Högsta Domstolens underdåniga

utlåtande

Till denna, af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lemna bifall.

Ex protocollo

Th. Wilh. Malm.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kon fl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

13

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj:ts

Högsta Domstol Tisdagen den 11 November 1885.

Första rummet:

Närvarande:

Justitieråden: OLIVECRONA,

TON SEGEBADEN,

Ahlgren,

ÖRBOM,

Åbergsson.

Justitieråden Rabe och Lindhagen, hvilka öfvervarit föredragningen af nedan

omförmälda lagärende, voro af sjukdom hindrade att i dess slutliga behandling

deltaga.

Sedan, enligt Högsta Domstolens beslut den 23 sistlidno April, det till Högsta

Domstolen för afgifvande af utlåtande öfverlemnade förslag till Lag angående handelsregister,

firma och prokura cirkulerat emellan Högsta Domstolens ledamöter, så

företogs nu detta ärende till slutlig behandling; varande exemplar af berörda förslag

bilagdt detta protokoll.

Justitierådet Olivecrona anförde: »Det torde tillåtas mig att först yttra

mig om förslaget i sin helhet och att i sådant afseende framställa följande anmärkningar.

»

»Komiterade, som haft till uppgift att utarbeta, så vidt möjligt, lika lydande

lagstadganden för Sverige, Norge och Danmark rörande handelsregister, firma och

prokura, hafva utan tvifvel, genom det af dem uppstäda, till utlåtande af Högsta

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Domstolen remitterade förslag till lag i nämnde ämnen, allvarligen sökt att ernå

det afsedda ändamålet. Men komiterade hafva sjefva öppet medgifvit (motiv. p. 12)

»att de olikheter, som Danmarks och Norges materiella bolagsrätt företer, jemförd

med Sveriges, och särskildt den omständighet, att å detta område i Sverige

finnas åtminstone delvis uttryckliga lagbestämmelser, under det att så icke

eger rum i de båda andra länderna, vållat komitén betydliga, svårigheter»;

och spåren af dessa svårigheter röja sig också mångenstädes, såsom att till allmänna

bestämmelser i ett slutkapitel måst hänvisas hvad som der icke lämpligen

eger plats, äfvensom att sjelfva redaktionen fått en anstrykning, som understundom

icke ljuder såsom svensk språkkonstruktion. Den vigtigaste delen af hela förslaget,

nemligen om firma och pr okur a, sammanhänger på det närmaste med lagstiftningen

rörande bolag, och, enligt mitt förmenande, hafva de många svårigheter,

som vid lagförslagets utarbetande trädt i dagen, i väsentlig grad sin grund deri,

att man begynt sitt lagstiftningsarbete i en origtig ordning, då man börjat att lagstifta

angående firma och prokura, innan man först skapat sig en fast basis för

den materiella bolagsrätten i en ny, tidsenlig lag angående bolag. Och då man

icke tilltrott sig att anordna en för de trenne nordiska rikena i sådant hänseende

likadan lag, förefaller det vara till föga gagn att anskaffa en särskild lag angående

firma och prokura, helst föreskrifterna härom, just i anledning af ofullständiga lagar

om bolag i det ena eller andra riket, icke kunnat blifva enahanda. Förslagets

första kapitel om handelsregister innehåller visserligen blott 4 §§, men af dessa

hafva endast två i de särskilda rikenas lagstiftningar kunnat bringas till öfverensstämmelse

med hvarandra. Och om man jemför de i det svenska förslaget upptagna

36 §§ med de 37 §§, som återfinnas i de norska och danska förslagen, så

inskränker sig likheten till 16 paragrafer, under det att olikheterna i större eller

mindre mån framträda i de återstående 21. Vid sådant förhållande synes den

eftersträfvade vinsten af det samarbete, som egt rum, i förhållande till de svårigheter,

som mött vid anordnandet af enahanda lagstadganden för de nordiska rikena,

belupit sig till ett resultat, som i legislativt hänseende icke torde kunna betraktas

såsom tillfredsställande.»

»En hvar, som förvärfvat sig närmare kännedom om den svenska privaträtten,

har säkerligen iakttagit, att icke någon del deraf är så ofullständig, så i

alla afseondon bristfällig, som just den, hvilken berör bolag. Då allmänna lagen

utarbetades i slutet af linie och början af 18:de århundradet, hade landets materiella

hjelpkällor endast i ganska ringa grad hunnit att tillgodogöras, och den förening

af kapital, som i våra dagar lyftat handel och industri till en så utomordentlig

utveckling och bringat företag till stånd, hvarom man fordom icke hade

någon aning, med andra ord: association af flere kapitalister i bolag, var då en

föga anlitad utväg för näringslifvets befrämjande. Deraf de torftiga stadgande!!

i 15 kapitlet Handelsbalken angående det slag af bolag, hvars hufvudsakliga

verksamhet består i handel i egentlig mening. Lagstiftaren ansåg sig säker
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

15

ligeu hafva gjort till fyllest, då han uppstälde såsom allmän grundsats, att i dylika

bolag bolagsmännen skulle stånda det strängaste ansvar eller vara solidariskt bundne

i sina rättsförhållanden till främmande personer, jemte det han dertill fogade

några enkla regler om bolagsmännens inbördes ställning till hvarandra. Lagstiftaren

kände likväl och omförmäler äfven i 11 kapitlet 1 § Ärfdaljalken en annan art

af bolag, nemligen med begränsad ansvarighet för delegarne, hvilken uppkommer då

arfvingar sluta aftal att lefva i bo oskifto, ett bolagsförhållande, som man i senare

tid benämnt intressentskap, men hvarom på anförda ställe lemnats ännu knapphändigare,

hufvudsakligen formella, föreskrifter. Bolag, stälde å ett visst antal lotter,

hvad numera kallas aktiebolag med begränsad ansvarighet, hade visserligen nästan

samtidigt med allmänna lagens trädande i kraft börjat komma i bruk, såsom kan

ses åt Kongl. Resolutionen på Assecurance Compagniets associationsregler af den 4

Juli 1739, deri det heter, bland annat, att »ingen subskribent förbinder sig att vara

vidare ansvarig än lör sin tecknade andel allena»; men lagstiftaren, som uppfattade

grunderna för detta slag af bolag såsom hufvudsakligen hörande till den lätt föränderliga

näringslagstiftningen, upptog derför icke något derom i 1734 års allmänna

lag; och det har dröjt ända till 1848 innan eu första, ehuru mindre fullständig,

lag gifvit någon stadga åt rättsbestämmelserna rörande denna nu mera så ytterst

vigtiga och framstående klass af bolag. Den svenska lagstiftaren har alltså visserligen

angifvit några hufvudsakliga rättsregler i allmänna lagen angående dels handelsbolag

(15 kap. Handelsbalken) och dels intressentskap (11: 1 Ärfdabalken), samt i

1848 års aktiebolagsförordning rörande aktiebolag. Men ju mera näringslifvet vunnit

i utsträckning och betydelse, desto känbarare hafva bristerna i den existerande lagstiftningen

rörande dessa tre slag af bolag framträdt. Och hvad handelsbolag vidkommer,

kunna luckorna i lagstiftningen derom ingalunda anses fylda genom de i

förordningarna af den 28 Juni 1798 och den 4 Maj 1855 intagna bestämmelser.

Ganska betydande intressentskap hafva emellertid drifvit och drifva ännu i dag

jerntillverkning och sågverksrörelse, grufvebrytning o. s. v., utan att lagstiftaren

sökt genom fasta rättsregler stadga de rättsförhållanden, som af dylika intressentskap

betingas. Stora Kopparbergs Bergslag med sina 1,200 fjerdeparter eller lotter,

Jernkontoret med sin betydande lånerörelse, de kommandit-bolag, som här i riket

förekommit, ehuru det i lag saknas alla föreskrifter om sådana bolag (utom i afseende

på enskilda sedelutgifvande banker), de bostads- och konsumtionsföreningar,

hvilka här och hvar i landet uppstått och om hvilka icke sällan tvifvel yppat sig

rörande deras rättsliga ställning, hänvisa alla på det tvingande behofvet af en ny

fullständig lagstiftning om bolag med dess särskilda arter. Erkänner man detta

behof — och jag antager att en hvar jurist villigt måste göra det — torde det

icke kunna nekas att det synes mindre lämpligt, ja måhända hinderlig! för en fullt

ändamålsenlig sådan lagstiftning att, såsom nu skett, börja med ett förslag till lag

angående firma, deri det förekommer stadganden om »annat bolag (än aktiebolag)

med begränsad! ansvar» (§§ 18 och 31), hvartill de norska och danska förslagen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

äfven räkna kommandit-bolag, innan man erhållit eu lag, som bestämdt angifver

grundreglerna för dylika bolag. Och såsom oformligt och förkastligt måste det,

enligt min uppfattning, betraktas att här i eu speciallag om firma vilja intaga

bland »allmänna bestämmelser» en definition på hvad som förstås med »annat bolag

med begränsad! ansvar än aktiebolag» — eu definition af delvis negativt bestämmande

art, som icke heller i öfrigt torde uthärda en närmare kritik, om en sådan

här vore på sin plats. Ett stöd för min här uttryckta åsigt om det olämpliga att

först stifta lag om firma innan man ännu derförut fått klara rättsbestämmelser

angående de särskilda slagen af bolag, finner jag i det förhållande att här, i Högsta

Domstolen, under den diskussion, som egt rum vid föredragningen af ifrågavarande

lagförslag, den mening uttalats, att ett lagförslag om firma borde gälla, utom för

aktiebolag, äfven för alla bolag, som icke äro stälda på aktier, och således äfven

för alla de faktiskt för närvarande existerande talrika intressentskap, deri delegarne

icke äro solidariskt ansvarige, under det att eu annan motsatt åsigt äfven funnit

försvarare.»

»Hvad särskild! förslagets tredje kapitel om prokura vidkommer, innehåller

detsamma föreskrifter, som stå i strid med befintliga stadganden i 18 kapitlet

Handelsbalken om sysslomannaskap och i 15 kapitlet Rättegångsbalken angående

rättegångsfullmagt. Men lämpliga bestämmelser om prokura synas mig svårligen

kunna i lag införas utan att man är beredd på en fullständig omarbetning af förstnämnda

kapitel af Handelsbalken, der eljest de onda rättsregler förekomma, som äro

tillämplige på rättsförhållanden mellan hufvudman och hans ställföreträdare, då den

senare sysslar på den förres vägnar.»

»Förslaget är dessutom ofullständigt, då deri icke, vare sig i början eller

i slutet, angifves hvilka lagrum skulle genom förslagets antagande upphäfvas; och

till följd af denna brist skulle sålunda lagtillämparen försättas i förlägenhet om hvad

som vore gällande eller icke gällande i de stycken, som lagförslaget afhandlar.»

»Af alla dessa skäl hemställer jag, för min del, att ifrågavarande lagförslag

icke varder föremål för proposition till Riksdagen. Oaktadt detta afstyrkande, vill

jag dock icke undandraga mig att vid den granskning af förslagets särskilda paragrafer,

som Högsta Domstolens ledamöter torde finna erforderlig, vid åtskilliga af

dessa paragrafer yttra mig.»

Justitierådet örbom yttrade: »Af den kritik Justitierådet Olivecrona under
kastat

förevarande förslag i dess helhet äfvensom af de anmärkningar, som inom

Högsta Domstolen blifvit framstälda vid detalj bestämmelser deri, lärer framgå att

samma förslag i väsentliga delar och särskild! hvad angår dess ställning till den

svenska lagstiftningen beträffande bolag och sysslomannaskap lider af oegentligheter

och brister, hvilkas afhjelpande faller utom området för den nu ifrågavarande lagstiftningsåtgärden.

1 ej ringa mån äro de antydda bristerna, särdeles hvad den

formella anordningen vidkommer, beroende på den hänsyn, hvartill det internationella

samarbetet i frågan otvifvelaktigt förpligta!. Olikheterna i de tre rikenas handels
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kong!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

17

och näringsrätt äfvensom administrativa anordningar äro emellertid så väsentliga, att

den stundom vunna öfverensstämraelsen i de särskilda förslagen mången gång är

endast skenbar, om ej rent af vilseledande. Hela den föreslagna inrättningen af

handelsregister saknar dessutom under nuvarande förhållanden all internationel betydelse

vare sig i fråga om firmaskydd eller eljest. Ett stadgande, analogt med

det i 16 § varumärkeslagen af den 5 Juli 1884 förekommande om inbördes skydd

för varumärken, hvilket utgjorde hufvudsakliga ändamålet med samarbetet vid sistnämnda

lags förberedande, finnes icke och kan ej finnas i afseende å firma och

handelsregister. Någon internationel samfärdsel såsom i fråga om vexelrörelsen förmedlas

ej heller genom förslaget. Så länge handelsrätten icke är gemensam eller

i någon mån öfverensstämmande i de tre rikena, måste derföre ordnandet af handelsregistreringen

och hvad dermed har gemensamhet ega ett allenast lokalt intresse

för hvarje rike.»

»På grund af här ofvan i korthet antydda förhållanden anser jag mig böra

uttala såsom min åsigt, att det vore ur svensk synpunkt önskligt samt i internationell

hänseende utan menlig påföljd, om det förevarande förslaget icke för närvarande

lades till grund för nådig proposition i ämnet till Riksdagen. Om och när

den oundgängliga och längre uppskof icke tålande reformen af den svenska handelsrättslagstiftningen,

i synnerhet beträffande bölagsrätten, kommer till företagande,

skall den nu föreliggande lagfrågan lösas enkelt och säkert, utan de förvecklingar

och kollisioner, som nu äro dermed förknippade. — Då, men ej förr, kan ock den

tillämnade inrättningen af ett handelsregister lemna praktiska resultat, motsvarande

de uppoffringar det allmänna skulle derför få vidkännas, äfvensom de ganska betungande,

men, som det vill synas, af näringsidkarne sjelfve ej fullt beaktade förpligtelser

med åtföljande besvär och kostnader, hvilka skulle för dem uppstå till

följd af den obligatoriska anmälningen af firma m. m.»

Vid härefter företagen granskning af förslagets särskilda bestämmelser framstäldes

följande anmärkningar:

1 Kap.

Om handelsregister.

1 §•

Då bland bestämmelserna i detta kapitel icke borde saknas åtminstone en

kortare antydan angående det territoriella område, som de af de särskilda myndigBih.

till Riksd. .Prof. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd. 2 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

heterna förda handelsregister skulle omfatta och hvarom upplysning eljest skulle

vinnas först i 14 §, hemstälde Justitieråden von Segebaden, Ahlgren och Aberqsson,

att redan här måtte stadgas, att handelsregister skall föras för Stockholms

stad hos Öfverståthållareemhetet, för annan stad hos magistraten eller, der sådan

icke finnes, hos vederbörande

Befallningshafvande.

Justitierådet Qrboni anförde: »Uti ett närmast i förslagets 1 § framträdande

men på författningens innehåll i öfrigt mycket inverkande hänseende, är jag af

principielt olika mening med förslagsställarne. Jag hyser nemligen den åsigt

att ändamålen med det föreslagna handelsregistret icke kunna fullständigt vinnas

annorledes än genom att, i likhet med hvad som skett , i 1884 års lag om skydd

för varumärken, uppdraga registreringen af firmaanmälningar m. m. åt en centralmyndighet

för hela riket. Rätten till skydd för firma hvilar väsentligen på samma

grund som enahanda rätt för varumärken och enligt 1, 4, 12 och 15 §§ i nämnda

lag äro ■ firma och varumärke i vissa hänseenden alldeles identiska. Lika litet i

det ena som i det andra fallet är affärslifvet hulpet med ett firmaskydd, som icke

sträcker sig utöfver de i förevarande paragraf föreslagna, mer eller mindre inskränkta

registreringsdistriktens trånga gränser. Särskildt gäller detta om stadsdistrikten,

der dock affärslifvet äfven för den kringliggande landsbygden i allmänhet är koncentreradt.

Det finnes t. ex. icke i det framlagda förslaget något som hindrar

eu person, boende i närheten af eu stad, att annektera en inom staden befintlig

persons firma och låta den senare registreras såsom sin egen hos den register i ngsmyndighet,

under hvilken landsbygden hörer. Derefter kan han, på sätt af förslagets

14 § framgår, utan vidare anmälan drifva sin rörelse i staden och huru

många andra kommuner som helst allenast han låter den mer eller mindre skenbara

ledningen af rörelsen bibehållas inom landskommunen, hvarvid han dock kan

uppgifva postadress inom staden. Inom samma affärsområde kunna således olika

personer använda samma behörigen men på olika ställen registrerade firma och

faran af missbruk i detta hänseende är desto större som, efter hvad jag framdeles

vid 8 § får tillfälle att närmare påpeka, lagstiftningen icke för närvarande eller

enligt förslaget lägger något hinder i vägen för den, som af en eller annan orsak

vill utbyta sitt eget namn emot en annans, för att under detta antagna namn

anmäla sig till firmaregistrering. Dylika uppenbara missbruk eller missförhållanden

är det väl den föreslagna lagens uppgift att söka förebygga. Skulle den ordna

registreringen så, att åtskilliga af de mest skriande missbruken kunna fortfara, är

det sannerligen svårt att inse hvartill hela den föreslagna apparaten med ty åtföljande

kostnader och besvär egentligen tjenar.»

»Genom att uppdraga registreringen åt en centralmyndighet varder firmaskyddet

effektivt för hela riket och missbruken förekommas helt och hållet. Dessutom

medför centralregistreringen andra väsentliga fördelar. Registreringen utföres

bättre och mera planmessigt samt kan lättare kontrolleras från det allmännas

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 2.

19

sida, särskiljandet af liknande firmor sker säkrare, större öfverskådlighet beredes,

upplysningar och bevis kunna lättare erhållas samt kostnaderna så väl för det

allmänna som för de enskilda kunna nedbringas till ett minimum. I synnerhet

blifva dessa fördelar påtagliga, om registreringsbestyret öfverlemnas åt samma

myndighet, som enligt varumärkeslagen redan har att registrera firman när den

tjenar såsom varumärke. Särskildt bör ock påpekas att mångskrifveriet i möjligaste

måtto inskränkes, då en enda myndighet och ej hundratals sådana få ifrågavarande

bestyr.»

»De skäl, som i förslagets motiv (pag. 14) anföras emot central- och för

lokalregistrering, synas mig ej öfvertygande. I främsta rummet åberopas den

»vidsträckta anmälningsskyldigheten», hvarmed torde menas att antalet af aumälningsskyldige

eller af fall, hvarom anmälan skall ske, är betydande. Uppenbart

lär emellertid vara att för hvarje enskild person är anmälningspligten hvarken

mer eller mindre betungande derföre att äfven andra personer äro underkastade

densamma. Föga mera afseende förtjenar det jemväl åberopade skälet att i vissa

trakter långa afstånd och mindre utvecklade kommunikationer skulle kunna vålla

betänkligt dröjsmål med registreringen, hvarvid särskildt påpekas olägenheten deraf

i fråga om återkallandet af registrerad prokura. Med anmärkning att enligt min

åsigt registrering af prokura ej bör lagstadgas, får jag dessutom erinra att, då

prokuran eger sin egentliga betydelse för det stora rörliga affärslifvet, de fall

måste blifva ytterst sällsynta, då prokura behöfver användas i dylika aflägsna

bygder, der säkerligen andra slag af sysslomanna- eller disponentfullmagter äro

till fyllest. Fullt hållbart är icke heller det anförda skälet att genom den föreslagna

anordningen möjlighet blifvit beredd att låta don vanliga, d. v. s. den i

1864 års näringsfrihetsförordning påbjudna anmälan uppgå i anmälan af firma.

Något sådant låter sig icke för närvarande lagligen göra, ty dessa båda anmälningar

förutsätta olika anmälningsskrifter, hvilka väl i regeln emottagas af samma myndighet,

men handläggas såsom skilda ärenden enligt olika grunder. I afseende

åter å hela den stora mängd af näringsidkare, som redan är i utöfning af rörelse,

då den nya lagen om skyldighet att anmäla firma träder i kraft, likasom i afseende

å alla framtida förändringar af anmäld firma till följd af dödsfall, öfverlåtelse,

rörelsens förändrande eller förflyttning till annan ort m. in., är det efter

min åsigt både enklare, billigare och säkrare för de anmälningspligtige äfvensom

för allmänheten mera betryggande att registreringen sker hos eu enda myndighet.

Olägenheterna af stora afstånd och bristfälliga kommunikationer undanrödjas säkerligen

helt och hållet, om, såsom på annat ställe förordas, det varder anmälningspligtige

tillåtet att i öfverensstämmelse med hvad som stadgas i 3 och 5 §§ varumärkeslagen

i betaldt bref till registreringsmyndigheten insända anmälningsskriften

och tillika myndigheten ålägges att, om fullständig adress uppgifvits, med posten

öfversända skriftligt intyg om anmälningens emottagande äfvensom, när registrering

vägrats, underrättelse derom. Men, äfven om någon ringa olägenhet qvarstode för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

vissa undantagsfall, hvilka torde reducera sig dertill att en eller annan person,

som i eu aflägsnare bygd ämnar börja landthandel, nödgas dröja dermed några

dagar eller veckor, beroende på postgången till hufvudstaden, torde det väl icke

vara lämpligt att hela det öfriga riket och särskild! de egentligen industriella

och handelsidkande bygderna gå miste om den anordning med centralregistrering,

som erbjuder öfvervägande fördelar, derest ett verkligt och ej blott otillräckligt

eller skenbart firmaskydd eftersträfvas.»

»I förslagets motiv andrages vidare såsom eu med centralregistreringen förknippad

olägenhet, att man ej med samma lätthet kan i den ort, der rörelsen

drifves, eller annan närbelägen ort taga kännedom om utseendet af namnunder
skrifterna

af dem, som ega att teckna eu firma. För min del kan jag dock ej

fatta i hvad män den å anmälningsskriften eller i registret befintliga underskriften

kan i och för sig utgöra hinder mot förfalskning af firmans namn. Likaväl kan

signaturen blifva eu vägledning för förfalskare som ett skydd för tredje man; och

hvad det beträffar att allmänheten skulle bereda sig en dylik trygghet genom att

i särskilda fall jemföra namnteckningarna, har jag svårt att tro, att affärsverlden

skulle vilja och kunna underkasta sig tidsutdrägten och besväret af en i regeln

gagnlös och stundom, derest firmatecknaren under tidens lopp något förändrat sin

stil, alldeles vilseledande granskning. Frågan huruvida förfalskning egt rum eller

icke lärer i allt fall vara beroende på andra omständigheter än den större eller

mindre öfverensstämmelse!! med signaturen å anmälningsskriften.»

»På här ofvan anförda grunder och då, hvad särskild! angår aktiebolags,

af Kongl. Maj:t faststälda firma, lokalregistrering synes onödig och otjenlig, anser

jag mig böra afstyrka den i 1 § föreslagna anordning af registreringsmyndigheten

och i stället förorda att registreringsbestyret öfverlemnas åt eu centralmyndighet,

helst densamma som fått sig uppdragen registrering af varumärken; och får jag

till antydning om förfarandets inrättning i sådan händelse allenast hänvisa till

följande paragrafer i varumärkeslagen, nemligen 2 §, 3 § 1 och 3 punkterna, 4 §

under 2 och 5 samt 5, 6, 10, 11 och 17 §§, hvilka i analoga eller tillämpliga

delar torde lemna erforderlig ledning i detta hänseende.»

Justitiorådet Olivecrona yttrade: »I hufvudsak instämmer jag i den af

Justitierådet Örbom uttalade mening om det olämpliga i det förslag, som innehålles

i § 1, hvarigenom mer än hundra särskilda myndigheter i riket skulle

komma att taga befattning med upprättandet af lika många särskilda handelsregister.

Att ett enda för hela Sverige existerande sådant register, anordnadt

af en centralmyndighet i hufvudstaden, hvartill den, hvilken registrerar varumärken,

synes mest passande, möjligen blefve af gagn, vill jag icke bestrida, derest detsamma

ändamålsenligt uppstäldes. Om ett utdrag deraf i tryck årligen publicerades,

kunde detsamma tjena affärsverlden såsom en allmän svensk handelskalender.

»

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

21

2 §•

Enär lagförslaget icke innehölle någon föreskrift om hvad som icke må i

handelsregistret intagas, samt en i öfrigt rigtig anmälan icke syntes böra förkastas

allenast derför, att den innehölle en eller annan öfverflödig uppgift, ansåg

Högsta Domstolen orden »eller förekommer i anmälan något, som ej må i

registret intagas» kunna uteslutas. Det läge i sakens natur, att i sjelfva registret

icke borde intagas annat än sådant, som enligt lagens föreskrifter må till registret

anmälas.

Som innehållet af denna paragraf hänförde sig till bestämmelser, hvilka

först längre fram i lagen meddelades, och vore af beskaffenhet, att kännedom om

nämnda bestämmelser deri förutsattes, ansågo Justitieråden Olivecrona och örbom,

att det i paragrafen meddelade stadgande lämpligare hade sin plats efter de bestämmelser,

hvilka dermed åsyftades.

3 och 4 §§.

Justitierådet Olivecrona anförde: »Skulle en centralregistreringsmyndighet

för hela riket i hufvudstaden anordnas, torde föreskrifterna om kungörandet af anmälningar

till handelsregistret böra undergå den ändring, att publikationen skall

ske utom i allmänna tidningar (Post- och Inrikes tidningar) äfven i den eller de

tidningar i orten, der länskungörelser pläga offentliggöras.»

Justitierådet örbom hänvisade till det af honom vid 1 § afgifna yttrande,

enligt hvilket kungörandet af registreringsanmälningar borde ordnas i enlighet med

6 § i varumärkeslagen.

2 Kap.

Om firma

5 §•

Justitierådet Olivecrona, som vid 2:dra och 3:dje kapitlen (§§ 5—30) om

firma och prokura åberopade hvad han redan anfört såsom skäl att afstyrka det

remitterade förslagets läggande till grund för proposition till Riksdagen, tilläde:

»Att enskilda personer, som vilja idka handel eller utöfva yrken, skola vara

pligtige att till handelsregistret uppgifva sina namn såsom firma, synes mig vara

utan allt gagn, så länge det står eu hvar fritt att, efter behag, förändra rätt
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 2.

skrifningen af sitt eget namn eller antaga nytt sådant och när som helst åter

ombyta detta. Det olämpliga i sådan anmälan, hvarom här och i §§ 1 och 15

säges, visar sig äfven deraf, att om en enskild näringsidkare väl anmält sig till

drifvande af handel eller näringsyrke, men sedermera icke brytt sig om någotdera,

så kommer likväl hans namn eller firma att qvarstå i handelsregistret och möjligen

hindra andre personer att begagna samma namn såsom firma.»

Justitierådet Örbom anförde: »För min del anser jag det vara ur rättslig

synpunkt både oegentligt och onödigt att enskild person, som idkar näringsyrke

ensam utan bolagsmän och med användande allenast af egna för- och tillnamn,

skall, såsom förslaget innehåller, vid ansvarspåföljd vara pligtig att anmäla dessa

namn, såsom om de utgjorde eu firma. För honom åtminstone borde dylik namnanmälan

icke vara obligatorisk utan endast fakultativ för den händelse, att han

ansåge sig behöfva firmaskydd för sitt namn. Då likväl den vidsträcktare anmälningsskyldigheten,

ehuru besvärlig och kostsam, icke synes väcka anstöt hos halldelsidkarne

sjelfva och för samhället i öfrigt är oskadlig, finner jag mig sakna

anledning att hemställa om ändring af förslaget derutinnan.»

Beträffande frågan huruvida skyldighet att anmäla firma skulle, såsom förslaget

innebar, åläggas far tygsrederier, erinrade Högsta Domstolen att föreskriften

angående viss firmas antagande syntes mindre väl lämpa sig för berörda näring,

då flertalet vid dess utöfvande ingångna förbindelser torde afslutas af fartygets

förare och häfta allenast vid fartyg och frakt, samt att dessutom en ganska vidsträckt

anmälningsskyldighet redan enligt nu gällande föreskrifter ålåge fartygsegare,

hvarigenom tillfälle bereddes allmänheten till erhållande af hufvudsakligen samma

upplysningar, som genom anmälan till handelsregistret skulle vinnas.

Derest någon anmälningsskyldighet, utöfver hvad sålunda vore föreskrifvet,

möjligen kunde finnas böra fartygsredare åläggas, syntes densamma stå i det samband

med de ämnen, som tillhöra sjölagens område, att frågan derom svårligen

torde kunna behandlas annat än i sammanhang med sagda ämnen.

På dessa grunder och enär det norska och danska förslaget undantagit rederirörelse

från de anmälningspligtiga yrkena och följaktligen den önskan, som

eljest kunde hysas att erhålla en lagstiftning, såvidt möjligt är, öfverensstämmande

med Norges och Danmarks, icke kunde åberopas såsom skäl för ifrågavarande föreskrifts

införande, hemstälde Högsta Domstolen, att fartygsredare och rederier

måtte från den föreslagna anmälningsskyldigheten undantagas, hvilket undantag

dock icke borde gälla för rederi, som är aktiebolag.

Vidare och då till förebyggande af de förvecklingar, som skulle uppkomma,

i händelse aktiebolag redan innan stadfästelse å dess bolagsordning af Kongl.

Maj:t meddelats blefve såsom sådant i handelsregistret antecknadt, men stadfästelse

sedermera uteblefve, det torde finnas nödigt att, såsom gällande i afseende å denna

lags samtlige föreskrifter angående aktiebolag, fastställa den grundsatsen, att aktiebolags

firma icke må till införande i handelsregistret anmälas förrän Kongl. Maj:ts

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kong!,. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

stadfästelse å bolagsordningen erhållits, hemstälde Högsta Domstolen, att för

sådant ändamål i denna § måtte meddelas ett uttryckligt förklarande derom, att

med aktiebolag åsyftades sådant bolag, som på grund af gällande lag om aktiebolag

erhållit Konungens stadfästelse å sin bolagsordning.

I afseende å redaktionen af denna paragraf erinrade Högsta Domstolen,

att, då vid eu rörelses bedrifvande äfven andra underskrifter förekomme än å »afhandlingar»,

detta ord bolde utbytas mot ett mera omfattande uttryck, och att då

i afseende å bolag, som icke är aktiebolag eller eljest försedt med särskild styrelse,

hvarje bolagsman skulle vara ansvarig för anmälningsskyldighetens fullgörande,

orden »ehvad det är enskild man eller bolag» i första stycket torde böra uteslutas

och i dess ställe ett tillägg fogas till andra stycket, utmärkande att det för andra,

än der nämnda bolag ålåge hvarje bolagsman att verkställa föreskrifven anmälan

af bolagets firma; äfvensom och då Högsta Domstolen, på sätt dess anmärkningar

i anledning af nästföljande paragraf närmare komme att utvisa, ansåg

alla do i förslaget förekommande särskilda bestämmelser rörande sådana bolag med

begränsad! ansvar, som icke äro aktiebolag, böra utgå, följaktligen äfven de i andra

stycket af denna paragraf efter »bolag» tillagda ord, som utmärka den begränsade

ansvarigheten, borde i öfverensstämmelse med nämnda åsigt uteslutas.

6 §•

I afseende å första stycket hemstälde Högsta Domstolen, att orden »slägtnamn

(borgerliga namn)» måtte utbytas mot »tillnamn», såsom ett egentligare uttryck

för hvad bestämmelsen afsåg att beteckna.

Då något!; giltigt, ..skäl icke torde kunna anföras för tillåtelsen att, i strid

mot hvad eljest vanligen vid underskrifter brukas, uti eff^uäkild näringsidkares

firma använda endast tillnamnet, utan det fast hellre vore mera öfverensstämmande

med grundsatsen att sanningen såvidt möjligt är bör vid firmas antagande göra

sig gällande, om bruket af tillnamn utan förnamn blefve förbjudet, ansåg Högsta

Domstolen att förslagets bestämmelse i första punkten borde ändras derhän, att

enskild näringsidkares firma skall innehålla hans tillnamn med åtminstone ett förnamn,

vare sig med eller utan förkortning.

I anledning af andra stycket kom under öfvervägande, huruvida den skilnad,

förslaget i denna och följande paragraf upptagit och i 31 § närmare utvecklat

emellan å ena sidan handelsbolag och å andra sidan sådant bolag med begränsad!

ansvar, som icke är aktiebolag, borde, sedan rederibolagen, såsom ofvan

är nämndt, ansetts böra från lagen undantagas, ändock qvarstå, hvarvid Justitieråden

von Segebaden, A/dgren, Örbom och Abergsson förenade sig om följande

yttrande:

Om man undantager rederibolag och enskilda banker med rätt att utgifva

egna banksedlar, af hvilka de förra enligt Högsta Domstolens åsigt och de senare

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

enligt det derutinnan af Domstolen gillade förslaget skulle från förevarande lag

uteslutas, har den svenska lagstiftningen stadgande!! endast angående två slag af

bolag för drifvande af handel eller annan näring, nemligen de bolag, som i 15

kap. Handelsbalken omförmälas, och aktiebolag. Lagstiftningen innehåller således,

med undantag för aktie- och rederibolag, inga bestämmelser vare sig angående

den form, under hvilken andra bolag med begränsadt ansvar skulle kunna bildas,

eller om andra förutsättningar, under hvilka ett sådant begränsadt ansvar skulle

förefinnas, eller om beskaffenheten af en sådan begränsning. Om man också icke

på grund af den ofullständiga utveckling, vår bolagsrätt hittills i lagstiftningen

vunnit, anser sig böra afstyrka detta förslags framläggande innan de antydda bristerna

först blifvit afhjelpta, torde det dock vara af vigt att tillse, att bestämmelser

icke inflyta i denna lag, hvilka sakna den grund i vår gällande lagstiftning,

förutan hvilken någon tillämpning af dem svårligen lärer kunna ega rum. Det torde

vara uppenbart, att då det icke kan åt delegarne i ett bolag öfverlåtas att, utan afseende

å arten af sin rörelse eller andra förhållanden, som må kunna på ansvarigheten

hafva inflytande, bestämma vidden af den ansvarighet, som mot dem skulle

kunna göras gällande, vore registreringsmyndigheten, i saknad af lagbestämmelser,

som uppdraga en bestämd gräns emellan handelsbolag och bolag med begränsadt

ansvar, utsatt för olösliga svårigheter vid den pröfning, henne åligger i fråga om

såväl beskaffenheten af det anmälda bolagets firma, som de uppgifter, bolaget

skulle vara pligtigt att meddela. Då dertill kommer, att förslaget, till följd af

svårigheten att i verkligheten uppdraga gränsen emellan handelsbolag och ifrågavarande

bolag med begränsadt ansvar, icke kunnat ålägga dessa senare att i sin

firma särskilt utmärka, att ansvarigheten är begränsad; då sålunda ingenting

skulle hindra ett dylikt bolag att, allenast rörelsens art utmärktes, i sin firma

begagna personnamn och sålunda till allmänhetens förvillande uppträda såsom solidariskt

ansvarigt bolag, utan att i sjelfva verket vara ett sådant; och då slutligen

i följd af ofvan antydda svårigheter ej heller handelsregistret skulle kunna lemna

tillförlitlig upplysning om verkliga förhållandet, ansågo Justitieråden tillräckliga skäl

förefinnas för att i denna lag upptaga endast två slag af bolag, nemligen aktiebolag

och bolag, som icke äro aktiebolag, att följaktligen såväl 18 och 31 §§ som

öfriga bestämmelser i förslaget, hvilka särskildt angå sådana bolag med begränsadt

ansvar, som icke äro aktiebolag, böra derur utgå och att deremot stadgandena

angående handelsbolag böra gälla hvarje bolag, som icke äro aktiebolag, i öfverensstämmelse

hvarmed förslaget alltså enligt bemälde Justitieråds åsigt borde i dessa

delar ändras.

o

Justitierådet Åberg sson, med hvilken Justitierådet Örbom instämde, yttrade

vidare: »Ehuru jag sålunda icke kunnat tillstyrka att mera än ett slag af bolag,

förutom aktiebolag, i denna lag upptages, har jag dock, med hänsyn till rådande

förhållanden här i landet och den vidsträckta frihet vid bildande af firma, som

hittills förefunnits, ansett ett undantag böra medgifvas från förslagets stadgande i

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

fråga om beskaffenheten af firma för bolag. Enligt förslaget skulle handelsbolagsfirma

och enligt Högsta Domstolens fleste ledamöters ofvan uttryckta åsigt firman

för hvarje annat bolag än aktiebolag innehålla namnet å minst eu af bolagsmännen,

således vara s. k. personfirma; men från berörda föreskrift synes dock undantag

kunna och böra göras till förmån för vissa till förädling af naturprodukter inrättade

verk, som vanligen stå i förening med produktionen af råämnena eller äro i besittning

af den mark, der dessa förefinnas eller framalstras, såsom bergverk, sågverk,

mejerier med flera, så att sådana bolag må, efter särskilt tillstånd af

Kongl. Maj:t, tillåtas begagna och låta registrera firma, upptagande benämningen

å det slag af rörelse, som drifves, i förening med namnet å det ställe, der rörelsen

utöfvas.»

8 §•

Justitierådet Örbom anförde: »Redan vid 1 § har jag erinrat derom att den

svenska lagstiftningen lider af eu betänklig brist på bestämmelser angående namnförändringar,

när antagandet eller användandet af annat eller annans namn icke

skett under omständigheter, som föranleda till tillämpning af 22 kap. 1, 7 eller 8

§§ strafflagen, eller ock 12 eller 13 § varumärkeslagen. Vid sidan af dessa rent

straffbara åtgöranden förekommer nemligen att ombyte af namn, d. v. s. vanligen

antagande af nytt tillnamn, men stundom äfven af både för- och tillnamn, eger

rum, utan att brottslig afsigt uppenbart föreligger. Att dylika fall äro ganska

allmänna framgår bland annat af de talrika annonser om namnförändringar, som

förekomma i Post- och Inrikes tidningar. Personen i fråga synes anse att genom

en dylik publikation all rättfärdighet är uppfyld och att det nya namnet derefter

är hans rätta namn, som lagligen må användas vid kyrko- och mantalsskrifning

m. m. d.»

»Uppenbarligen kunna dylika namnförändringar föranleda till betänkliga förvecklingar

i många hänseenden. Särskildt gäller detta i afseende å nu förevarande

lagstiftningsområde, derest det antagna namnet alldeles eller väsentligen liknar en

handels- eller fabriksidkares och följaktligen, användt såsom firma eller varumärke,

bibringar allmänheten origtig föreställning om innehafvarens person samt förskaffar

honom kunder och kredit, som han eljest oj skulle hafva erhållit. Om och i hvad

mån, hvad varumärken angår, sådant förfarande hemfaller under den i 12 § varumärkeslagen

intagna straffbestämmelsen för den, som obehörigen använder annans

namn eller firma såsom varumärke, är här ej stället att afgöra. Men om t. ex.

A. antager B:s tillnamn och använder det såsom firma i andra fall, såsom t. ex.

till skylt å sin handelsbod eller eljest i rörelse, hvartill han under det antagna

namnet utverkat sig tillstånd, är antagligen namnbytet legalt oåtkomligt.»

»Enligt hvad författarne af förevarande förslag sjelfva medgifva, innebär

förslaget, i saknad af lagstiftning om namnbyten, ej tillräcklig säkerhet mot missBih.

till Riksd. Prot. 1887 B. 1 Samt. 1 Afd. 2 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

bruk af ifrågavarande slag. Den nya firmalagen, som ej är behöflig emot den

hederlige näringsidkaren, hvilken naturligtvis sjelfmant undviker allt som kan leda

till namnförvexling, måste vara förnämligast rigtad emot missbruken, men skulle

således derutinnan väsentligen blifva en tom bokstaf. Vid sådant förhållande och

då saken blir ännu sämre om missbruken legaliseras genom de obehörigen antagna

namnens registrering i firmaregistret, hvartill särskild! 36 § lemnar tillåtelse, kan jag

ej biträda komiterades möjligen formelt rigtiga men materielt ohållbara åsigt, att

omförmälda brist på lagbestämmelser i ämnet tills vidare kan lemnas oafhulpen,

utan föranlåtes att hemställa det nödiga lagstiftningsåtgärder i omförmälda hänseende

vidtagas innan eller samtidigt med utfärdandet af ny firmalag.»

»Enligt hvad jag vid 1 § anfört, anser jag firmaskyddet icke böra vara inskränkt

inom kommunen, hvadan de i förevarande § befintliga bestämmelser i sådant

syfte böra utgå såsom olämpliga. Äfven om skyddet icke, såsom jag hemstält,

utsträckes till hela riket i sammanhang med registreringens öfverlemnande åt en

centralmyndighet, bör dock detta skydd åtminstone alltid gälla inom hela registreringsdistriktet*

detta må blifva större eller mindre. Registreringens uppställning

hos Konungens Befallningshafvande efter kommunerna inom länet ökar dessutom

besväret utan något gagn.»

Justitierådet Olivecrona instämde i det hufvudsakliga af hvad Justitierådet

Örbom anfört.

Hvad angår bestämmelsen att i firma ej må omnämnas företag, som ej angår

eller angått rörelsen, ansåg Högsta Domstolen redaktionen böra något förändras.

Den norsk-danska texten (»Ej heller maa et Firma indeholde nogen Angivelse af

Foretagender, der ikke staa eller have staaet i Förbindelse mod Forretningen»)

syntes bättre återgifva meningen. A ena sidan borde stadgandet icke blott afse

det första valet af benämning för firman, utan äfven häntyda på skyldigheten att vid

förändring af rörelsen äfven förändra firman, så att den icke på ett vilseledande

sätt angifver affärens beskaffenhet; men å andra sidan borde stadgandet formuleras

så, att firman icke behöfde förändras i andra fall, än då eu väsentlig förändring

af rörelsen egt rum, t. ex. då firmans innehafvare helt och hållet ombytt verksamhet

och upphört med den rörelse, som i firman angifves.

9-H §§•

Enär det icke torde vara skäl att, i händelse eu man öfvertager en rörelse,

som hans hustru under deras äktenskap börjat drifva, förmena honom att, om han

så önskar, begagna hennes firma, utan fast hellre samma grund synes förefinnas

för ett medgifvande i detta fall, som för tillåtelsen till firmans oförändrade begagnande

i fall en man fortsätter hustruns före äktenskapet drifna rörelse, hemstälde

Högsta Domstolen, att bestämmelsen härom måtte ändras derhän, att man, som fortsätter

hustrus före eller under äktenskapet drifna rörelse, må begagna firman oförändrad.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 2.

Derjemte yttrade Justitierådet Örbom, med hvilken Justitierådet Olivecrona

instämde: »De i dessa §§ meddelade föreskrifter om firmas öfvergång eller öfverlåtelse

stå icke i öfverensstämmelse med varumärkeslagens grunder för det fall,

då firma är registrerad så som varumärke. Särskildt eger en bestämd olikhet

rum emellan nämnde lags 8 § samt förslagets 11 §, föranledande dertill att vid

öfverlåtelse t. ex. af eu fabriksaffär den gamla firman, betraktad såsom varumärke,

kan öfverlåtas oförändrad men såsom benämning pa affären i dess helhet måste

förändras.»

»På detta förhållande, hvars verkningar för affärslifvet svårligen kunna vara

gagneliga, har jag ansett uppmärksamheten böra fästas på det att, om så finnes

nödigt, rättelse må ske.»

»Om betydelsen och tillämpningen af 9 —11 §§ får jag tillfälle att vidare

uttala mina åsigter vid 19 §, men anser mig böra erinra att, då sterbhusdelegare,

hvilka, på sätt 5 § i Kongl. förordningen den 18 Juni 1864 medgifver, fortsätta

rörelsen under ett år, dervid äro att anse såsom varande icke i »handelsbolag»

utan i bo oskifto, följaktligen i 9 § torde böra särskildt utmärkas att de ändock

under nämnda tid ega använda firman oförändrad.»

12 och 13 §§.

Då de här meddelade föreskrifter skulle kunna uppfattas såsom medförande

den, enligt hvad förslagets motiv utvisa, dermed icke afsedda materiella rättsverkan,

att en underskrift, som icke skett i öfverensstämmelse med nämnde föreskrifter,

skulle sakna bindande kraft, och då stadgandet, äfven om deråt gåfves eu

form, som i nämnda afseende uteslöte hvarje tvifvel, dock, i saknad af ansvar eller

annan påföljd för underlåtenhet att iakttaga detsamma, skulle innebära en ordningsföreskrift,

som icke stode i öfverensstämmelso med gällande lags grunder i

afseende å’ så väl handels- som aktiebolags firmateckning och följaktligen ej heller

borde i förevarande lag upptagas, funno Justitieråden Olivecrona, von Segebaden,

Ahlgren och örbom odessa §§ böra ur förslaget utgå.

Justitierådet Abergsson anförde: »I 15 kap. 2 § Handelsbalken stadgas,

att delegare i handelsbolag skola svara, en för alla och alla för en, till don handel

som för bolaget slutes. Samma § och 3 § i nämnda kapitel innehålla, att,

om försträckning lemnats bolagsmännen eller penningar anförtrotts bolaget, men

någon af bolagsmännen reser bort, blir fattig eller viker undan, fordringsegaren

kan hålla sig till de öfriga bolagsmännen. Dessa stadganden innebära, att samtlige

delegarne äro solidariskt ansvarige för bolagets förbindelser, men innehålla icke

föreskrift, huru bolagets förbindelser skola afslutas, huruvida ett aftal för att blifva

för bolaget förbindande skall vara å bolagets sida ingånget af samtlige delegarne

eller kan slutas af allenast en eller några delegare å bolagets vägnar. Det har

emellertid ansetts vara med lagens mening öfverensstämmande, att i ett handels
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 2.

bolag hvarje delegare är behörig att sluta handel och upplåna penningar för bolagets

räkning och att, derest bolagsmännen öfverenskommit om någon inskränkning

i den enes eller andres behörighet härutinnan, sådan öfverenskommelse icke medför

någon verkan mot tredje man. Om bolagsman, i strid mot delegarnes öfverenskommelse,

för bolagets räkning upplånar penningar af tredje man, som är i god

tro, blifver bolaget i dess helhet ansvarigt för låneförbindelsens infriande hos långifvaren,

och de öfrige bolagsmännen få, i händelse af förlust, vända sig med anspråk

på skadeersättning mot den delegare, som sålunda handlat i strid med bolagsmännens

sins emellan träffade öfverenskommelse (15 kap. 5 § Handelsbalken).»

»på emellertid krediten, på samma gäng den kan vara en mägtig häfstång

för all slags affärsverksamhet, äfven medför de största vådor, i fall den icke begagnas

med klokt förutseende, torde det ofta inträffa, att personer, som bilda bolag i

fullt förtroende till hvarandras skicklighet i en viss affärsgren, men icke hafva

samma tillit till alla delegarnes förmåga såsom ledande finansmän, önska inskränka

hvarandras eller någonderas behörighet att handla å bolagets vägnar så, att endast

vissa delegare hvar för sig eller endast alla eller vissa delegare i förening blifva behöriga

att å bolagets vägnar anlita krediten (underteckna vexlar och reverser). Efter min

uppfattning hafva komitorade med nu föreliggande lagförslag afsett att bereda möjlighet

för handelsbolag att, med rättslig verkan gent emot tredje man, sålunda

inskränka sina delegares behörighet. Den inom bolaget träffade öfverenskommelsen

skulle, sedan den blifvit genom anmälan till handelsregistret kungjord, blifva jemväl

för tredje man gällande. Skyldigheten att anmäla öfverenskommelsen finnes

nemligen stadgad i förslagets 16 §. Försummas sådan anmälan kan öfverenskommelsen

icke mot tredje man åberopas (21 §). Från det ögonblick åter, då anmälan

skett och kungörelse derom ågått, skulle enligt sistnämnda paragraf bolagets

kreditgifvare anses ega vetskap om öfverenskommelsen.»

»Från kreditgifvarnes synpunkt synes visserligen denna anordning icke fullt

tillfredsställande. Om de efter den nya lagens införande skulle vara försäkrade mot

all risk uti ifrågavarande afseende, skulle de icke kunna afsluta en enda lånetransaktion

'' med handelsbolag eller öfvertaga ett sådant bolags vexel, utan att genom

efterforskning i handelsregistret förvissa sig, att den, som å bolagets vägnar

verkstälde upplåningen eller påtecknat vexeln, varit dertill behörig. Forskningen i

handelsregistret borde hvarje gång förnyas, eftersom ändring i en gång anmäldt

förhållande när som helst kan anmälas och inregistreras (19 §) och således en

bolagsman, som ena dagen varit behörig att teckna bolagets firma, eu annan dag

kan, till följd af mellankommen inskrifning i handelsregistret, sakna sådan behörighet.

I praktiken skulle det sannolikt komma att blifva förhållandet, åtminstone

affärsmän emellan, att kreditgifvaren i allmänhet förlitade sig på firmatecknarens

uppgift om sin behörighet, ja till och med på lösa antaganden härom, och hellre

löpte den härmed förenade risk att för betalnings utfående få hålla sig till firmatecknaren

ensam, än underkastade sig besvär och kostnader för iuhemtande af upp
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. 31aj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

lysningar ur handelsregistret. Endast den misstänkte, möjligen någon gång den

okände, komme att blifva tillbakavisad, men vore då i tillfälle att, genom att förskaffa

sig utdrag ur handelsregistret, styrka sin behörighet att teckna det uppgiga

bolagets firma. Hufvudsakligaste fördelen med den föreslagna rnordningen

skulle således vara, icke att bereda kreditgifvaren beqvämhet och trygghet, utan

att gifva handelsbolagen tillfälle att, med rättslig verkan mot tredje man, inskränka

sina delegares rätt till firmateckning.»

»Då emellertid jemväl det på föranstaltande af Stockholms handels- och

sjöfartsnämnd år 1877 upprättade lagförslag i ämnet, i hvars uppgörande, bland

andre, två framstående bankmän deltagit, utgår från grundsatsen, att behörigheten

att ens^m eller jemte annan teckna firma vinnes genom anmälan till handelsregistret,

som skulle ega vitsord i fråga om sådan behörighet,

då ingen af de kommersiella föreningar och nämnder, hvilka öfver nu föreliggande

förslag meddelat utlåtande, yttrat någon betänklighet mot förslagets grundprincip

i denna del,

och då den åsyftade anordningen kan ur rättsteoretisk synpunkt försvaras,

har jag för min del icke något att erinra deremot, att, i sammanhang med

den föreslagna lagen, varder, med ändring i hvad 15 kapitlet Handelsbalken innehåller

häremot stridande, stadgadt, att handelsbolag kan, med rättslig verkan mot

tredje man, genom inregistrerad öfverenskommelse inskränka sina delegares behörighet

att teckna firma, så att bolagets förbindelser eller vissa slag af bolagets förbindelser

kunna undertecknas endast af vissa delegare, hvar för sig eller i förening,

eller endast af alla delegarne i förening. Dock bör ett stadgande härom inflyta i

en särskild paragraf eller möjligen i en särskild lag, och icke, såsom i förslaget

skett, rättigheten för bolag att sålunda inskränka sina delegares rätt till firmateckning

antydas (12 och 16 §§) såsom redan varande i lag medgifven.»

»Men om. den nya lagen kommer att upptaga denna grundsats, synes mig,

såsom en nödvändig följd häraf, böra deri införas eu ordningsföreskrift i det syfte,

som med förslagets 12 § 1 mom. afses; och vill jag endast mot förslagets formulering

i denna del anmärka, att föreskriften bör göras mera allmängiltig, hvarigenom

skyldigheten att jemte bolagets firma underskrifva jemväl firmatecknarens

namn komme att ega rum i alla de fall, då delegare i handelsbolag träffat aftal

om inskränkning i deras rätt att teckna bolagets firma, således icke blott då signaturen

tillkommer endast vissa bolagsmän i förening, utan äfven då bolagets förbindelser

eller vissa slag af bolagets förbindelser kunna undertecknas, endast af

vissa delegare hvar för sig, eller endast af alla delegarne i förening.»

»En sådan ordningsföreskrift hör icke formuleras eller tydas så. att en förbindelse,

hvilken icke blifvit i öfverensstämmelse dermed underskrifven, skulle, oansedt

firmateckningen ostridigt eller bevisligen verkstälts af behörig person, sakna

giltighet. Det kan visserligen anmärkas att föreskriften skulle sakna betydelse, om

hvarken civil eller kriminel påföljd för underlåtenhet att åtlyda densamma blefve

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

stadgad, men å andra sidan erinras, att våra lagar innehålla många dylika nyttiga

anvisningar, Renande icke blott att ställa lagen sjelf i dess rätta ljus, utan äfven

att befordra en förståndig ordning, hvilken till följd af sin egen ändamålsenlighet

småningom öfvergår till allmän sedvänja, utan att bötesansvar behöfver anlitas.»

»Hvad aktiebolag beträffar hörer det jemväl till god ordning, att de, som

äro berättigade att teckna firman, tillika underskrifva sina namn, hvadan det i

2:dra mom. af 12 § föreslagna stadgande derom af mig lemnas utan anmärkning.»

»För min del lemnar jag 13 § utan anmärkning.»

14 §.

Då enligt af Justitiedepartementet införskaffade upplysningar alla köpingar i

riket med undantag af tvenne lära vara af stad fullkomligt oberoende och det förhållande,

hvari nämnda två köpingar stå till vissa stader, icke synes vara af beskaffenhet

att utgöra grundad anledning till meddelande i afseende å köpingar af

olika föreskrifter rörande stället för anmälan om firma, hemstälde Högsta Domstolen,

att sådan anmälan för rörelse, som drifves i köping, ehvad denna vore af

stad beroende eller icke, skall ske hos samma myndighet, som eger upptaga anmälan

om firma för rörelse, som drifves å landet. 0

Justitieråden Olivecrona, von Segebnclen, Alägren och Abergs son, den

förstnämnde under åberopande af hvad han vid 1 § angående eu centralregistreriugsmyndighct

yttrat, ansågo att för underlättande af det besvär, de ifrågasatta anmälningarna

komme att medföra, det borde kunna tillåtas den anmälningsskyldige

att, under förutsättning att hans underskrift vore af vittnen styrkt, med posten insända

sin anmälan till registreringsmyndigheten och att deremot i sådant fall den

rättighet förslaget medgifvit, att få anmälan för rörelse å landet genom kronofogde

eller annan särskildt förordnad person till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insänd,

skulle kunna undvaras.

Justitierådet Örbom yttrade: »I afseende å denna § hänvisar jag till hvad

jag redan vid 1 § anfört med erinran tillika att, äfven om registreringen ej uppdrages

åt eu enda myndighet utan åt flera, föreskrifter böra, i öfverensstämmelse

med varumärkeslagens 3 och 5 §§, meddelas om rätt att insända anmälan i betaldt

bref jemte af Kongl. Ma:jt stadgad afgift för registreringen och dess kungörande

samt om skyldighet för registreringsmyndigheten dels att, om fullständig adress

uppgifvits, med posten öfversända skriftligt intyg om ansökans emottagande och

dagen då det skedde, dels ock att, om registrering vägras, skriftligen delgifva sökanden

beslutet och skälen derför i nyssnämnda fall.»

Då Högsta Domstolen vid 5 § uttalat sin åsigt derom att aktiebolags firma

icke förr, än Kongl. Maj:ts stadfästelse å bolagsordningen vunnits, borde få till införande

i handelsregistret anmälas, ville Högsta Domstolen nu endast, med hänvisning

i öfrigt till nämnda yttrande, hemställa, att senare punkten af andra stycket

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kongl. Mcijds Nåd. Proposition N:o 2. 31

måtte utgå; och erinrade Högsta Domstolen i öfrigt att, om förslagets uppställning

af denna paragrafs bestämmelser skulle bibehållas, vore nödigt, att särskildt

föreskrift meddelades i andra stycket angående den anmälningsskyldighet, som borde

åligga jemväl aktiebolag eller annat med särskild styrelse försedt bolag, i händelse

filial af den i första stycket omförmälda beskaffenhet funnes i annan kommun, än

der bolagets styrelse hade sitt säte.

15 §.

Justitierådet Abergsson, med hvilken Justitieråden von Segebaden och Örbom

förenade sig, yttrade: »Af de vid förslaget fogade motiver inhemtas, att den i 15,

16 och 17 §§ föreskrift^ uppgift om rörelsens beskaffenhet är afsedd att utgöra

en vägledning vid bestämmande af vidden af firmatecknarens behörighet. Det skulle

icke blifva så lätt för en delegare i ett bolag att, med öfverskridande af sin rätt,

inlåta sig i affärer, som läge helt och hållet utom bolagets verksamhetsfält, då allmänheten

genom handelsregistret egde kännedom om beskaffenheten af bolagets

rörelse. Om man åter i uppgiften allt för mycket begränsade verksamhetsfältet,

antaga komiterade, att detta skulle leda till den föreställning, att tredje man vore

af en sådan till handelsregistret anmäld begränsning bunden. I följd häraf borde

enskild näringsidkare och handelsbolag icke tillåtas att meddela närmare uppgift

om sin rörelses beskaffenhet (t. ex. spanmålshandel, tvålfabrik), utan endast att

angifva rörelsens allmänna beskaffenhet eller den grupp af näringar, hvartill rörelsen

hörer, såsom handel, bankrörelse, fabriksdrift, hvaremot det läge i sakens natur

att aktiebolag finge lemna eu mera detaljerad uppgift.»

»Då en uppgift om den rörelse firman drifven är nödvändig för att registre
ringsmyndigheten

må kunna bedöma, om firman är anmälningsskyldig och till

inregistrering berättigad, och eu sådan uppgift till handelsregistret om rörelsens

beskaffenhet, vare sig denna uppgift är mera eller mindre detaljerad, icke kan hafva

någon rättslig verkan mot tredje man eller med hänsyn till giltigheten af de aftal,

firman genom behörig person ingår, samt giltig anledning således icke synes före
finnas

vare sig att förbjuda ett mera detaljeradt angifvande af rörelsens beskaffenhet

eller att meddela olika bestämmelser för olika kategorier af firmor, hemställer

jag att punkten 2 i 15, 16 och 17 §§ måtte erhålla likartad! innehåll, så att det

komme att åligga så väl enskild näringsidkare som bolag att vid anmälan af sin

firma meddela uppgift om den rörelse han (bolaget) ämnar drifva.»

Häri instämde Justitierådet Olivecrona, under hänvisning till hvad han anfört

vid 5 och 6 §§.

I afseende å o mom. hemstälde Justitieråden Olivecrona, von Segebaden,

Örbom och Abergsson, att ordalydelsen måtte förändras till följande: »kommunen,

der rörelsens hufvudkontor eller, om anmälan afser afdelningskontor, detta

är beläget»; och att motsvarande förändring måtte vidtagas i 16 §.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

16 §.

Justitieråden von Segebaden, Ahlgren och Örbom anmärkte hurusom ett

antagande af 4:de mom. hade till förutsättning en förändring af den i 15 kap.

Handelsbalken uttryckta grundsats om alla bolagsmäns ansvarighet för den handel,

som endera afslutar, en ansvarighet, som icke torde kunna genom aftal rubbas på

sätt här blifvit förutsatt, derest icke en lagförändring skedde, som medgåfve bolagsmännen

en rättighet i detta afseende. Då sådan lagförändring nu icke var ifrågasatt,

hemstälde Justitieråden att nämnda 4:de mom. måtte utgå ur förslaget.

Justitierådet Olivecrona, som i öfrigt förenade sig i denna hemställan, tilläde

för sin del, att det innehåll, som 4 mom. af 16 §:n företedde, utgjorde ett bevis

på vanskligheten att söka anordna eu ändamålsenlig lag angående firma, innan man

först erhållit en fullständig lag angående bolag.

Justitierådet Abergsson yttrade: »Under åberopande af hvad jag vid 12 §

anfört lemnar jag 16 § 4:o utan annan anmärkning, än att redaktionen torde jemka»

till öfverensstämmelse med det särskilda stadgande angående begränsning af bolagsmäns

rätt till firmateckning, som, enligt hvad jag förut yttrat, borde i lagen inflyta.»

17 §•

Då med den af Högsta Domstolen förut uttalade åsigt, att aktiebolag icke

borde anmälas förrän stadfästelse af dess bolagsordning vunnits, någon särskild anmälan

af stadfästelse:! icke skulle göras, hemstälde Högsta Domstolen, att de

derå syftande ord i 1 mom. och i slutet af denna § måtte uteslutas samt i dess

ställe bestämmelse meddelas om lemnande af uppgift angående dagen för Konungens

beslut om stadfästelse å bolagsordningen och om bifogande af samma beslut.

18 §.

Justitierådet Olivecrona, som åberopade hvad han vid början af föredragningen

af ifrågavarande förslag yttrat angående nödvändigheten att först skapa fasta

grunder för eu fullständig lag om bolag och dess särskilda arter, innan försök

gjordes med ny lagstiftning rörande firma, ansåg, för sin del, att denna § borde ur

förslaget uteslutas.

Högsta Domstolens öfrige ledamöter hänvisade till den af dem under

behandlingen af § 6 gjorda hemställan om uteslutande af förevarande stadgande.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

33

19 §.

2 stycket.

Då lydelsen af detta stycke, till följd af sammanföringen af de flera särskilda

fall, för hvilka bestämmelser skolat meddelas, blifvit alltför svårfattlig för att

kunna utan närmare förklaring förstås, bemstälde Högsta Domstolen att stycket

måtte i sin helhet undergå eu förändrad redaktion, i syfte att vinna större tydlighet

åt de meddelade bestämmelserna, om också dertill skulle erfordras ett utförligare

framställningssätt, än som nu begagnats.

19 §.

3 stycket.

Då, med afseende å stadgandet att firma skall skilja sig från andra för samma

kommun förut i handelsregistret intagna firmor, handelsregistret torde komma att

föras, äfven hvad landet beträffar, särskildt för hvarje kommun och det dessutom

svårligen läte sig göra att öfvervaka tillämpningen af berörda stadgande, med mindre

vid hvarje flyttning af rörelse från eu kommun till eu annan ny firmaanmälan

sker, hvilken, om den ej uppfyller lagens fordringar, kan afvisas, så länge icke dessa

blifvit iakttagna, hemstälde Högsta Domstolen, att fullständig firmaanmälan måtte

föreskrifvas i hvarje fall, då rörelse flyttas från en kommun till en annan, och att,

under denna förutsättning, sista punkten kunde uteslutas.

19 §.

4 stycket.

Enär det icke torde vara öfverensstämmande med de i allmänhet gällande

grundsatser för doms verkställighet och kunde åstadkomma betydliga förluster, om

en dom af här åsyftad beskaffenhet Ange i registret antecknas, innan den vunnit

laga kraft, fann Högsta Domstolen, att sådan anteckning borde få ske först efter

det domen vunnit laga kraft; hvarjemte och då fall kunde inträffa, då det äfven för

annan än parterna kunde hafva betydelse att sådan dom blefve antecknad, Högsta

Domstolen ansåg, att anteckning borde kunna ske, då begäran derom framstäldes,

ehvad detta göres af part eller annan person.

Bill. till Riksd. Prof. 1887. B. 1 Sami 1 Afd. 2 Höft.

o

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongi. Maj:ts . Nåd. Proposition JV:o 2.

19 §.

5 stycket.

Med afseende ej mindre derå, att de upplysningar angående inträffade konkurser,

som enligt gällande konkurslag meddelas, syntes till fyllest motsvara behofvet

i detta afseende, än ock å svårigheten för domaren att vid konkursens början

bedöma, huruvida, den, som blifvit försatt i konkurstillstånd, varit skyldig anmäla

firma eller icke, kemstälde Justitieråden Olivecrona, vört Segelnål en och Örbom

att detta stycke måtte uteslutas.

Justitierådet Örbom tilläde: »I sammanhang med denna § synes emellertid

äfven böra uppmärksammas de svårigheter i afseende å registrering af anmäld förändring

i firmaförhållaudet, som vid tillämpningen af_ 9—11 §§ uppstå för registreringsmyndigheten

och de anmälningsskyldige. Enligt dessa §§ jemförda med 2 och

19 § skall, när firmaförhållandet genom dödsfall, in- eller utträde af delegare, öfverlåtelse

eller dylikt undergått ändring, sådant genast anmälas och vidare skall, derest

icke i den af lagen bestämda ordning vissa rättsegande tillåtit firmans bibehållande

vid den gamla benämningen, ny firma antagas och anmälas till registrering.

Sålunda skall t. ex. vid dödsfall anmälan afse dels sjelfva dödsfallet, dels

utredning af den verkan dödsfallet medför till förändring af firman. Om de anmälningsskyldige

dervid förklara sig ämna fortsätta rörelsen under oförändrad firma,

måste de vid anmälan lagligen styrka, att tillåtelse dertill lemnats af alla dem, på

hvilkas medgifvande frågan enligt 9 § beror. Denna bevisning skall af myndigheten

pröfvas. Hvilken åtgärd skall då myndigheten vidtaga, om bevisningen eller anmälan

i öfrigt är otillfredsställande? Skall registreringen af anmälan i dess helhet

vägras — hvilkot 2 § synes antyda —• eller skall dödsfallet anmärkas men dess

inflytelse till firmans förändring tills vidare lemnas å sido? I båda fallen varder

registret vilseledande. Då förslaget synes derutinnan lemna myndigheterna och.allmänheten

utan tillräcklig ledning, torde ett förtydligande af dess mening vare sig

här eller annorstädes böra meddelas.»

Justitierådet Olivecrona, som hänvisade till hvad han yttrat vid §§ 1 samt

5 och 6, instämde i dessa af Justitierådet Örbom framstälda anmärkningar.

20 §.

Justitierådet Örbom, med hvilken Justitierådet Olivecrona förenade sig, yttrade:

»Stadgandet i denna § har enligt motiven till uppgift att bereda skydd mot

namnförfalskningar. Att stadgandet i sådant hänseende är alldeles värdelöst, synes

mig uppenbart och det torde följaktligen böra uteslutas, så vida det icke kan försvara

sin plats såsom ordningsföreskrift.»

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

35

21 §.

Justitieråden Olivecrona, von Segebaden och Örbom förenade sig om följande

yttrande:

»Af denna §:s lydelse, jemförd med komiterades motivering, framgår, att förslaget

afser att här uttala en bevisningsregel af genomgripande betydelse, den nemligen,

att eu hvar måste anses ega vetskap om det som registrerats och kungjorts,

och att han från följderna af en okunnighet derom icke kan freda sig, med mindre

af omständigheterna framgår, icke blott att han verkligen varit okunnig om det kungjorda

förhållandet, utan ock att han icke kunnat derom hafva kunskap. Ehuru

förslaget här använder uttrycket »bort hafva kunskap» och sålunda synes lemna

åt särskild pröfning att afgöra, huruvida någon såsom pligt ålegat att känna det

ifrågavarande förhållandet eller icke, torde dock af motiven med tillräcklig tydlighet

framgå, att han till sitt fredande endast eger åberopa faktiska förhållanden,

som gjort för honom omöjligt att förvärfva berörda kunskap. Men en föreskrift, som

med sådan stränghet vill genomföra en föreställning, som i de flesta fall skulle sakna

all motsvarighet i verkliga förhållandet, den nemligen att handelsregistrets innehåll

är för alla bekant, vore allt för mycket stridande emot den här i landet rådande

uppfattning om hvad med rättvisa och billighet är förenligt, för att kunna till

införande förordas. Till förmån för de näringsidkare, som i handelsregistret upptagas,

skulle ett sådant stadgande skapa icke blott en presumtion om vetskap,

hvilken genom bevisning om motsatsen kunde vederläggas, utan en sådan vetskap

skulle åläggas en hvar, köpman eller icke, såsom en pligt, från hvilken han endast

kunde befria sig så vida det i följd af särskilda omständigheter varit honom omöjligt

att fullgöra densamma. Utom detta torde det med skäl kunna ifrågasättas,

huruvida ett dylikt till bevisningsreglérna hörande stadgande, lösryckt från dessa,

har sin rätta plats i förevarande lag och fullgiltiga grunder synas således finnas för

eu hemställan om hela denna §:s uteslutande ur lagförslaget.»

Justitierådet Abergsson anförde: »Hufvudsyftet med inrättandet af ett handelsregister

synes vard, jemte beredande af firmaskydd, att allmänheten skall genom

handelsregistret, hvilket alltid är tillgängligt och hvars innehåll i föreskrifven ordning

kungöres, erhålla kännedom om vissa förhållanden, som kunna inverka på

bedömandet af firmas soliditet och ansvarighet för ingångna förbindelser. Men om

lagen i detta afseende skall anses hafva någon betydelse, måste kungörandet af de

till handelsregistret anmälda förhållanden antagas ske, icke blott för att tillfredsställa

allmänhetens nyfikenhet, utan i ändamål att medföra legal verkan. Den

lagliga verkan af kungörandet skulle icke vara något annat än att det kungjorda

förhållandet presumeras vara af alla kändt. Uteblifvet kungörande skulle hafva

till följd att förhållandet icke kunde antagas vara af allmänheten kändt, Om nu

så är, att lagen skall hafva denn^. rättsliga verkan, synes mig detta böra i lagen

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts A åd. Proposition N:o 2.

tydligen uttalas, på det att af densamma må klart framgå, att handelsregistret är

icke allenast ett nyfikenhetsregister, utan en urkund af rättslig betydelse. Till

följd häraf lemnar jag 21 § i förslaget utan anmärkning, med hemställan allenast,

att uttrycket: »Yppas tvist derom» måtte utbytas mot orden: »Beror tvistefrågas

afgörande deraf», eller något dylikt,

att orden: »i ortstidningen» uteslutas, då allmänhetens trygghet synes fordra,

att den rättsliga verkan af gjord anmälan icke inträder förr, än kungörandet fullständigt

genomgått de af lagen föreskrifna former,

samt att det i 21 § föreslagna stadgande flyttas till första kapitlet om

handelsregister, för att icke behöfva upprepas i kapitlet om prokura, i afseende

hvarå jag, lika med komiterade, anser stadgandet jemväl böra tillämpas.»

Denna § lemnades af Justitierådet Ahlgren utan annan anmärkning, än att

han lika med Justitierådet Abergsson ansåg det deri föreslagna stadgande böra

hafva sin plats i 1 kap.

22 §.

Då, hvad angår bolagsstyrelse, det egentligen är styrelsen i dess helhet, som

enligt 5 § har anmälningsskyldighet och hvilken således låtit försummelse af ifrågavarande

beskaffenhet komma sig till last, ehuru samtlige ledamöterne af styrelsen

böra vara för osådan försummelse ansvarige, hemstälde Justitieråd eu von Segebaden,

Ahlgren och Abergsson att paragrafen måtte gifvas följande förändrade lydelse:

»lörsummas anmälan, som ofvan föreskrifves, då skall enskild näringsidkare,

bolagsman, ledamot i bolagsstyrelse eller annan, som till sagda försummelse

gjoit sig skyldig, stiaffas med böter från och med fem till och med femhundra

kronor.»

o

Justitierådet Abergsson tilläde vidare: »Billigt hvad jag förut antydt synes

handelsregistrets uppgift vara, bland annat, att bereda skydd för innehafvare!! af

firma mot intrång af annan, som skulle vilja olofligen begagna samma firma. Detta

skydd skulle ligga deri, att, om någon till inregistrering anmälde firma, som icke

tydligt skilde sig från förut inskrifven, registrering komme att vägras. På det att

skyddet måtte blifva fullständigt, hemställer jag, huruvida icke ansvar bör stadgas

jemväl för det fall, att firma, som liknar förut inregistrerad firma, begagnas af

näringsidkare inom samma kommun, vare sig utan all anmälan eller efter det registrering

vägrats.»

Justitierådet Örbom anförde: »Att det skydd, som genom förslaget skulle

beredas åt firma, vare sig registrerad eller icke, är ytterst ringa, har jag redan

haft tillfälle att framhålla. Det är endast underlåtenheten att göra anmälan, som

enligt förslaget är straffbar, men icke den obehöriga annekteringen eller användningen

af en firma. Om t. ex. A. Andersson, under iakttagande af alla lagstadgade

formaliteter, anmäler sig ämna idka handel^under firma A. Andersson & Comp.,

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

men registrering vägras emedan en sådan firma förut finnes registrerad, kan anmälaren,

om han det oaktadt använder nyssnämnda firma, ej beläggas med straff

enligt förslaget. Jag förutsätter nemligen härvid att det ej gerna kan vara förslagets

mening att den omständighet att gjord anmälan till följd af formel brist

icke varder registrerad skall föranleda dertill, att anmälaren anses såsom den

der alldeles underlåtit att göra anmälan och följaktligen varder straffbar enligt 22''

§. Det särskilda firmaskydd, som uppgifves vara ett af förslagets ändamål, torde

således icke vara vunnet och, då vägrad registrering icke skall kungöras, erhåller

icke heller allmänheten ringaste varning derom att två lika benämnda firmor

finnas.»

»Eu annan fråga, som icke med önskvärd tydlighet besvaras i förslaget, är

den huruvida underlåtenheten allenast en gång är straffbar eller om nytt åtal och

ansvar kan, så länge underlåtenheten fortfar, gång på gång ega rum. Då enligt

grunderna för 4 kap. 2 och 3 §§ strafflagen den fortfarande underlåtenheten måsteutgöra

ej ett nytt brott utan allenast fortsättning af det förut bestraffade, lärer

nytt ansvar oj kunna ådömas med mindre särskild bestämmelse derom i lagen

införes.»

»Med erinran derjemte om angelägenheten af att redaktionen i afseende å

styrelseledamöters ansvarighet förtydligas, hemställer jag att de ofvan anmärkta

bristerna måtte afhjelpas; och får jag till ledning derutinnan i tillämpliga delar

hänvisa till 12 och 13 §§ varumärkeslagen äfvensom 18 § i förordningen om utvidgad

näringsfrihet den 18 Juni 1864.»

Justitierådet Olivecrona gillade den hufvudsakliga syftningen af Justitierådet

Örboms anmärkning vid denna §.

3 Kap.

Om prokura.

o

Justitierådet Abergsson yttrade: »I afseende å lagstiftningen angående prokura

synes mig det vigtigaste syftemålet vara, att prokuristens befogenhet eu gång

för alla i sjelfva lagen bestämmes och att uppdraget der göres så vidsträckt och

utan inskränkningar, som möjligt, på det att tredje man, då han inlåter sig i transaktioner

med prokuristen, icke må behöfva befara, att dennes hufvudman undandrager

sig följderna af prokuristens åtgörande. Prokuristen bör derföre anses vara

satt till generalfullmägtig för hufvudmannen i dennes egenskap af affärsman. Det

synes mig icke vara tillräckligt att stadga, att principalen är bunden af de aftal,

prokuristen sluter i det, som angår rörelsen. Prokuristen har att, utom afslutande

af aftal, vidtaga äfven andra åtgärder. Uttrycket aftal, som angår rörelsen,,

kan gifva anledning till svårlösta tvister, huruvida aftal, som blifvit af prokuristen

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

slutna, angå rörelsen eller icke. För min del föredrager jag de ordalag, som vid

beskrifning af prokuristens uppdrag blifvit begagnade i det på Stockholms handelsock

sjöfartsnämnds föranstaltande utarbetade lagförslag, enligt hvilket prokura innebär

bemyndigande för prokuristen att sköta principalens rörelse och teckna hans

firma, hvartill kunde läggas bestämmelsen, att han dervid eger handla med samma

befogenhet som principalen sjelf.»

»Det kan visserligen sättas i fråga huruvida principalen kan finnas benägen

att lemna ett så vidsträckt uppdrag, men jag anser detta med skäl kunna

åläggas honom såsom vilkor för tillgodonjutande af beqvämligheten att när som

helst kunna ställa sig i legal förbindelse med allmänheten genom ombud, utan att

behöfva vid hvarje tillfälle utställa fullmagt. Ej heller lärer någon affärsman till

prokurist antaga annan än den, till hvilken han hyser det mest oinskränkta förtroende.

Emellertid anser jag nödvändigt att i lagen bestämma, att handelsbolag

icke kan antaga prokurist, der ej alla bolagsmännen äro derom ense, likasom för

aktiebolag, hvilka hittills icke begagnat prokurister, torde, för den händelse det

anses vara af nytta att prokura äfven kan af sådant bolag meddelas, böra stadgas,

att prokurist kan af styrelsen antagas endast då bolagsordningen sådant medgifver.

»

»Vidare anser jag det vara af vigt, att anmälan om prokura till ömsesidig

båtnad göres obligatorisk. Derigenom att allmänheten i följd af sådan anmälan

erhåller kännedom om prokurauppdraget, beredes affärsrörelsen den lättnad, som

föranledes deraf, att prokuristen icke behöfver vid hvarje transaktion vara försedd

med sin fullmagt. Den, som afsluter ett aftal med annans prokurist, bör nemligen,

om han vill ega fullkomlig visshet, att principalen icke må kunna undandraga sig

affären, vara beredd att styrka, att den person, med hvilken han kontraherat,

verkligen vid det tillfället var den ifrågavarande firmans prokurist, således icke

blott att han blifvit dertill antagen, utan äfven att uppdraget icke upphört. Såvida

han icke skall vara reducerad till en ofta osäker vittnesbevisning, skulle han,

derest prokuran icke vore allmänligen kungjord, nödgas affordra prokuristen ett

exemplar af dennes fullmagt, ehuru visserligen denna försigtighet i praktiken icke

i allmänhet iakttages. Om åter en i viss form gjord anmälan till handelsregistret

göres identisk med prokuristfullmagt och ett sålunda anmäldt uppdrag förklaras,

såvidt på tredje mans rätt inverkar, gällande intill dess uppdragets återkallande

blifvit till handelsregistret anmäldt, eger allmänheten i den officiella urkunden förvarad

den bevisning, som, på sätt ofvan antydts, eljest kan i tvistiga fall blifva

svår att åstadkomma, likasom principalen, efter anmälan om återkallande af prokura,

i samma urkund eger bevisning derom, att allmänheten blifvit om återkallelse]!

underrättad.»

»För att närmare utveckla och åskådliggöra mina åsigter i detta ämne, tillåter

jag mig framlägga följande utkast till lagförslag angående prokura:

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

§•

39

»Enskild näringsidkare, så ock aktiebolags styrelse, då bolagsordningen det

medgifver, samt annat bolag, då samtlige delegarne äro derom ense, kan skriftligen

meddela viss man fullmakt eller förordnande att vara firmans prokurist.»

»Sedan anmälan till handelsregistret skett om antagande af prokurist, vare

det lika gilt, som om skriftlig prokura meddelats.»

§•

»Prokura innebär uppdrag för prokuristen att, med samma befogenhet som

hufvudmannen, sköta rörelsen och teckna firman; dock må han icke, utan särskildt

bemyndigande, afhända hufvudmannen fast egendom eller medgifva inteckning deri.

Prokurist eger, sjelf eller genom, ombud, föra hufvudmannens talan inför domstolar

och andra myndigheter, så ock å hans vägnar ingå förlikning.»

§•

»Prokura kan anförtros åt flere på sådant sätt att uppdraget endast må ut—

öfvas af dem gemensamt (kollektiv-prokura); dock bör denna inskränkning i prokuristernas

befogenhet, för att kunna åberopas mot tredje man, vara till handelsregistret

anmäld och i laga ordning kungjord.»

»I öfrigt kan prokuristens befogenhet icke med laga verkan mot tredje man

begränsas, vare sig till viss tid eller annorledes. Anmälan om sådan begränsning

må icke i handelsregistret intagas.»

§•

»Lika lydande med 26 § i komiterades förslag, rörande det sätt, hvarpå

prokurist bör å firmans vägnar meddela underskrift.»

§.

»Prokura kan när som helst återkallas; dock skall återkallelse!), för att

anses gällande mot tredje man, vara till handelsregistret anmäld och i laga ordning

kungjord.»

»Hufvudmannens död medför icke prokurans upphörande.»

»Då prokura meddelats eller återkallats, skall anmälan derom genast göras

till det handelsregister, i hvilket firman finnes inskrifven. Då anmälan sker om

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 2.

antagande af prokurist, skall anmälningsskriften underskrifvas för handelsbolag af

samtlige bolagsmännen och för aktiebolag af styrelsens samtlige medlemmar. Underskrift

å anmälan om antagande af prokurist skall alltid vara af vittnen styrkt.»

»Då prokura anmäles, skall prokuristen på samma gång egenhändigt teckna

firman och sin underskrift i handelsregistret eller i ett särskildt tillägg till detta,

så vida icke denna teckning verkstälts å anmälningsskriften och blifvit af vittnen

styrkt.»

§•

»I fråga om hvem anmälningsskyldigheten åligger och om ansvar för försummad

anmälan gäller hvad angående anmälan af firma är stadgadt.»

I detta yttrande instämde Justitierådet Ahlqren.

Justitieråden von ksegebaden och örbom förenade sig om följande anmärkningar:
-

Vid 23 §.

Enär hvad angick omfånget af det uppdrag, en prokurafullmagt skulle medföra,

den inskränkning i nämnda afseende, som förslaget innebär, i ty att hufvudmannen

skulle vara bunden af de aftal, prokuristen ingått, endast i händelse desamma

anginge rörelsen, sannolikt skulle hos dem, som med prokuristen komme i

förbindelse, föranleda en osäkerhet i afseende å hans behörighet, som, till men för

näringslifvet, skulle verka derhän att lagens ändamål i väsentlig mån förfelades,

funno Justitieråden sig böra hemställa, att prokuristens befogenhet icke blefve i

annan mån inskränkt, än såvida de af honom vidtagna åtgärder och rättshandlingar

icke med någon som helst handelsrörelse kunde ega gemenskap, och att således

prokuristen skulle ega att i allt hvad till handels och närings bedrifvande hörer

handla å sin hufvudmans vägnar och teckna hans firma; i sammanhang hvarmed

Justitieråden hemstälde, att i stället för att förslaget hufvudsakligen framhölle den

af redan befintlig lag tillräckligt tydligt angifna verkan, som prokuristens åtgärder

i afseende å hufvudmannen skulle medföra, den behörighet, som prokurauppdraget

skulle innebära, borde, såsom å detta ställe varande hufvudsak, med tydlighet och

fullständighet angifvas, dervid särskildt borde iakttagas, att aftals slutande icke

utgjorde mera än en del af de åtgärder, som komme att blifva föremål för en

prokurists verksamhet.

I betraktande af vigten af det uppdrag, prokuran innebure, ansågo Justitieråden

att prokura, för att i afseende derå skulle blifva gällande de bestämmelser

lagen innehölle, alltid skulle meddelas skriftligen, och att, ehuru det knappast vore

att förmoda, att prokura utfärdades för att gälla i innehafvarens hand, det likväl

till förekommande att så skedde borde i lagen föreskrifvas, att prokura skulle vara

stäld å viss person.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Vidare hemstälde Justitieråden, att uttrycket »med gäld belasta hans fasta

egendom» såsom icke fullt egentligt måtte utbytas mot orden: »med inteckning

belasta hans fasta egendom».

Beträffande senare stycket i denna §, ansågo Justitieråden ett stadgande af

denna beskaffenhet icke ligga inom området för förevarande lag, utan tillhöra rättegångsordningen.

Vid 25 §.

Då, i händelse behof förefinnes att göra en begränsning i det lemnade uppdraget,

det icke borde genom lagen tillåtas att för detta begagna en benämning,

som enligt lagen skulle hafva sin förnämsta betydelse deri att den uteslöte all sådan

begränsning, hemstälde Justitieråden, att orden, »som är i god tro» måtte utgå

och sålunda åt vederbörande öfverlåtas att för begränsade uppdrag välja en annan

form än prokuran.

Vid 26 §.

Af enahanda skäl, som vid 12 § föranledt en hemställan att samma §

måtte ur förslaget uteslutas, ansågo Justitieråden att jemväl den nu förevarande

boi''de utgå.

Vid 27 §.

\

Då, under förutsättning att, såsom vid 23 § blifvit hemstäldt, prokura alltid

komme att utfärdas till viss person, det stadgande, som här föreslagits, icke vore

erforderligt, hemstälde Justitieråden att denna § måtte under nämnda förutsättning

uteslutas.

Vid 29 och 30 §§.

På enahanda grunder, som vid 21 § anförts emot antagandet af den derstädes

föreslagna och enligt sista stycket af 30 § jemväl i fråga om återkallelse

af prokura tillämpade grundsats, angående verkan af de i handelsregistret införda

och kungjorda anteckningar, ansågo Justitieråden sig böra afstyrka, att en anmälan

om återkallelse skulle kunna medföra sådan verkan; och då, i händelse denna verkan

uteblefve, den väsentligaste förmånen af en prokuras införande i handelsregistret

komme att förfalla, hemstälde Justitieråden, att såväl 29 som 30 § under

nämnda förutsättning måtte utgå.

Justitierådet Olivecrona hänvisade till hvad han yttrat rörande förslaget i

sin helhet och ansåg olämpligt att först söka lagstifta angående prokura utan att

Bill. till Iiilcsd. Prof. 1887. B. 1 Samt. 1 Afd. 2 Iläft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

i sammanhang dermed något förslag framlades, som utvisade i hvad syftning man

tänkt sig att eu omarbetning af 18 kapitlet Handelsbalken om syssloman skulle

ega rum. För sin del gillade han att §§ 26—27 skulle, på sätt det föreslagits,

uteslutas, så mycket hellre som, enligt hans uppfattning, äfven öfrige §§ rörande

prokura borde likaledes ur förslaget försvinna.

4 Kap.

Allmänna bestämmelser.

Då de under detta kapitel föreslagna stadgande!!, med undantag af 31 §,

om hvars uteslutande ur förslaget Högsta Domstolen vid 5 § gjort hemställan, och

de i 36 § meddelade bestämmelser beträffande lagens trädande i kraft och tillämplighet

hvad redan befintlig näring angår, i öfrigt vore af den beskaffenhet, att de

hvar för sig så nära anslöte sig till innehållet af andra i förslagets föregående delar

meddelade bestämmelser, att de icke lämpligen borde derifrån skiljas, hemstälde

Högsta Domstolen, att lagen måtte inskränkas till de tre första kapitlen, hvarpå

36 §:s stadgande kunde följa utan särskild paragrafbeteckning.

32 §.

Denna §, såsom tillhörande det i 1 kap. afhandlade ämne, ansåg Högsta

Domstolen böra dit uppflyttas.

33 §.

Likaledes hemstälde Högsta Domstolen, att denna §, i hvilken borde bestämdt

uttalas, att klagan finge i besvärsväg föras emot der omförmälda beslut,

måtte förenas med 2 §.

34 §.

Då någon annan ansvarsbestämmelse icke i lagförslaget förekomme, än i

22 §, hemstälde Högsta Domstolen, att denna § måtte förenas med 22 §.

Vidare och då en bestämmelse om orten, der åtal skulle anhängiggöras, icke

torde böra saknas, ville Högsta Domstolen erinra derom, att eu sådan bestämmelse

borde införas, och ansåg att domstolen i den ort, der rörelsen drifves, borde

vara forum för omförmälda åtal.

35 §.

Då detta stadgande lämpligare borde följa omedelbart efter den föreskrift,

från hvilken detsamma utgör ett undantag, faun Högsta Domstolen stadgandet

böra flyttas till 5 §.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Slutligen fann Högsta Domstolen sig böra erinra derom, att det vore så

mycket nödvändigare att, innan detta förslag såsom proposition förelädes Riksdagen,

bestämmelser infördes om bvilka författningar genom den nya lagen skulle anses

uppbäfda eller ändrade, som derigenom betydelsen af vissa lagens stadganden

skulle tydligare framträda; och ansågo Justitieråden Olivecrona, von Segebaden

och örbom i nämnda afseende, att de i förslagets 36 § omförmälda förordningar

den 28 Juni 1798 och den 30 Maj 1879 borde förklaras upphäfda, att erforderliga

ändringar borde vidtagas i förordningen angående aktiebolag den 6 Oktober 1848,

samt att det vidare borde angifvas, att ändring skedde i de bestämmelser af 18

kap. Handelsbalken, som mot förevarande lag vore stridande, och, i fall senare

stycket af 23 § blefve bibehållet, jemväl i häremot stridande bestämmelser i 15

kap. Rättegångsbalken.

Justitieråden Alilgren och Abergsson instämde häri, utom hvad angick 18

kap. Handelsbalken och 15 kap. Rättegångsbalken, hvilka bemälde Justitieråd

ansågo icke behöfva omnämnas. Kapitlet om prokura vore en speciallag rörande

visst slag af syssloman, som icke stode i direkt strid med de allmänna stadgandena

angående sysslomanskap. Att prokuristen af lagen förklaras jemväl med hänsyn

till rättegångar vara principalens generalfullmägtig vore jemväl ett specialstadgande,

som icke stode i direkt strid med lagen om advokatfullmagter.

Ex protocollo

Otto Rooth.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsår enden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms

slott Fredagen den 3 December 1886,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern TlIEMPTANDEK,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrijn SVÄRD,

Statsråden: LovÉN,

VON Steyern,

Friherre VON Ottek,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen Statsrådet von Steyern anförde i underdånighet:

»I de förslag till lagar angående handelsregister, firma och prokura, som

utarbetats af komiterade från Sverige, Norge och Danmark, har i 16 § 4 mom.,

lika för alla tre rikena, intagits den bestämmelse, att då i handelsbolag (solidariska

bolag) icke hvarje bolagsman för sig skulle hafva rätt att teckna firman, bolaget

borde till handelsregistret anmäla hvem bland bolagsmännen sådan rätt tillkomme,

samt huruvida rättigheten endast kunde utöfvas af flere i förening. I sammanhang

härmed innehåller förslagens 12 § den ordningsföreskrift, att om genom aftal är

bestämdt, att rättighet att teckna handelsbolags firma endast tillkommer flere

bolagsmän i förening, desse böra verkställa firmateckningen så, att de jemte firman

underskrifva sina namn.

När Högsta Domstolen hördes öfver detta förslag, anmärktes att vår lag,

som i 15 kap. 2 § Handelsbalken stadgar, att bolagsmän svara, en för alla och

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

45

alla för en, till den handel, endera för bolaget sluter, ej medger något undantag

från nämnda regel, och att donna ovilkorliga ansvarighet icke torde, på sätt firmalagförslaget

förutsatte, kunna genom något aftal rubbas, derest icke en lagförändring

skedde, som medgåfve bolagsmännen eu rättighet i detta afseende.

Då en sådan rättighet, som i andra länders handelslagstiftning redan är

bolagsmän förbehållen och som upptagits i Lagberedningens förslag till Handelsbalk,

lärer inom handelsverlden anses synnerligen eftersträfvansvärd och icke mött

någon gensägelse bland dem, som yttrat sig öfver komiterades förslag, har jag,

dels af denna anledning och dels för att bereda möjlighet att genomföra firmalagförslaget

äfven i denna del, låtit inom Justitiedepartementet utarbeta förslag

till författning, som i det skick, hvari bolagslagstiftningen för närvarande befinner

sig, lämpligast torde böra erhålla formen af ett tillägg till 15 kap. IJandelsbalken.

Jag hemställer underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t täcktes jemlikt 87 § Regeringsformen

inhemta Högsta Domstolens yttrande öfver ifrågavarande förslag, som är

af följande lydelse:

Förslag

till

Lag angående tillägg till 15 kap. Handelsbalken.

Härigenom förordnas som följer:

Hafva delegare i bolag, hvarom i 15 kap. Handelsbalken sägs, sins emellan

öfverenskommit, att endast någon eller några af dem, eller endast några eller alla

i förening, må handla å bolagets vägnar; och sluter någon, med vetskap derom,

aftal med bolagsman, som icke är behörig att för bolaget handla, vare det aftal

ej för bolaget bindande.»

Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t, Konungen lemna nådigt bifall.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj:ts

Högsta Domstol Måndagen den 10 Januari 1887.

Första rummet.

Närvar and o:

Justitieråden: ÖLIVECRONA,

ÖSTERGREN,

Wedberg,

ÖRBOM,

Åbergsson,

Herslow,

Norberg.

Sedan, enligt Högsta Domstolens beslut den 14 December nästlidna år, det

till Högsta Domstolen för afgifvande af utlåtande öfverlemnade förslag till Lag

angående tillägg till 15 kap. Handelsbalkcn mellan Högsta Domstolens ledamöter

cirkulerat, så företogs nu detta ärende till slutlig behandling; varande berörda förslag

bilagdt detta protokoll.

Justitierådet Norberg yttrade:

Giltigheten af de grunder, hvarpå det föreslagna stadgandet hvilar, synes

mig otvifvelaktig. Med dessa grunder låta sig ock bestämmelserna i 15 kap. Handelsbalken

väl förenas. Föreskriften att bolagsmän ega svara, alla för en och en

för alla, till den andel, som för bolaget slutes, kan enligt min uppfattning icke

utgöra hinder för bolagsmännen att angående uteslutande befogenhet för en eller

flere bland dem att i större eller mindre omfattning handla för bolaget sins emellan

ingå öfverenskommelse, med den verkan att hvad sålunda blifvit dem emellan

aftaladt gäller äfven gent emot en hvar annan, som derom eger vetskap. Någon

häremot stridande lagtillämpning har hittills icke heller gjort sig gällande, så vidt

jag kunnat erfara; och frågan, huruvida till följd af transaktion, som i bolags

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

namn af dertill veterligen obehörig delegare inledts med annan person, bolaget må

böra vidkännas någon förpligtelse på annan grund än den nu ifrågavarande —

såsom t. ex. derför att affären kommit bolaget i mer eller mindre mån till godo,

— denna fråga synes mig icke vara berörd af det lagförslag, som nu föreligger.

Ur denna synpunkt kan alltså jag för min del visserligen icke finna det ifrågasatta

tillägget till Handelsbalken behöfligt; men då förslaget eger sin anledning i vissa

bestämmelser, som influtit i uppgjordt förslag till lag angående handelsregister,

firma och prokura, vid hvilka bestämmelser inom Högsta Domstolen anmärkts, att

de hade till förutsättning ett särskildt lagstadgande af nu ifrågavarande syfte, så

har jag icke vid förevarande förslag, hvars lydelse synes mig motsvara det afsedda

ändamålet, någon vidare erinran att framställa.

Justitierådet Herslow anförde:

Ehuru det i vår lag icke är på något ställe i tydliga ord stadgadt, att

hvarje delegare i ett enskilt handelsbolag eger behörighet att handla å hela bolagets

vägnar, har dock denna uppfattning, på grund af sagda bolags egen natur

och eu småningom utbildad praxis inom haudelsverlden, sedan längre tid tillbaka i

lagskipningen gjort sig gällande såsom eu allmänt erkänd och vedertagen regel.

För min del har jag emellertid aldrig förestält mig, att denna regel skulle vara

så ovilkorlig, att icke en emellan bolagsmännen träffad öfverenskommelse om inskränkning

af den enskilde delegarens behörighet i nämnda afseende medför gällande

verkan icke blott emellan bolagsmännen inbördes utan äfven mot tredje man, så

framt denne befinnes verkligen hafva egt vetskap om öfverenskommelseu. Icke heller

har, såvidt jag förnummit, eu motsatt åsigt framträdt i rättskipningen.

Då således den i förslaget uttalade grundsats, hvars rigtighet i och för sig

sjelf synes mig icke kunna bestridas, enligt min tanke redan eger giltighet och

tillämplighet inom vår rätt, har jag icke något att erinra deremot, att samma

grundsats medelst positiv lag ytterligare befästas; och har jag i afseende å redaktionen

ingen annan anmärkning, än att det förefaller mig såsom eu oegentlighet,

att den föreslagna lagen betecknas såsom tillägg till 15 kapitlet Handelsbalken, då

den regel, som genom det ifrågasatta stadgandet skulle modifieras, icke återfinnes

i nämnda kapitel och detta stadgande icke heller är afsedt att såsom en ny § eller

del af en redan befintlig sådan inrymmas i samma kapitel.

Med anledning af den i statsrådsprotokollet meddelade antydningen om ändamålet

för ifrågavarande lagförslag, anser jag mig böra särskildt framhålla, att hvad

jag ofvan yttrat icke innefattar något omdöme till förmån för försöket att på grundvalen

af vår lags nu gällande, torftiga och bristfälliga bestämmelser angående den

materiella bolagsrätten införa eu ordnad lagstiftning rörande handelsregister, firma

och prokura.

Justitierådet Örbom yttrade:

Det förevarande förslaget, betraktadt allenast såsom ett tillägg till nu gällande

lag i 15 kap. Handelsbalken, föranleder till eu början till den erinran från min

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

sida att det synes föga lämpligt och alls icke nödigt att — medan . den åt särskild

komité uppdragna revisionen och omarbetningen af bolagslagstiftningen i dess

helhet som bäst pågår — det ifrågavarande fragmentet deraf lösryckes ur sitt naturliga

sammanhang och göres till föremål för särskild lagstiftningsåtgärd.

Men då af Herr Departementschefens yttrande vid remissen af förslaget torde

framgå att närmaste och hufvudsakliga, om ej enda anledningen till förslagets framläggande

varit icke dess behöflighet i förhållande till nu gällande lag utan omsorgen

att möjliggöra genomförandet af vissa bestämmelser i 12 och 16 §§ af det

på Justitiedepartementets vidare handläggning beroende förslaget till lag angående

handelsregister, firma och prokura, anser jäg, som deltagit i det sistnämnda förslagets

granskning i Högsta Domstolen, mig pligtig att tillse huru det remitterade

förslaget skulle komma att ställa sig i förhållande till en förväntad ny lagstiftning,

öfverensstämmande med förslaget till firmalag.

Af sådan anledning får jag erinra derom att sistnämnda förslags 21 § innehåller

bestämmelser, hvilka, derest de godkännas, komma att åt det remitterade

förslaget i en väsentlig del gifva eu helt annan betydelse än det under nuvarande

lag eger. Denna § innebär i korthet att hvarje i firmaregistret intaget och på ett

visst föreskrifvet sätt kungjordt förhållande i regeln skall presumeras vara kändt

af tredje man äfven om faktiskt han saknat kännedom derom. Då en dylik prosumtion

är främmande för den nuvarande lagstiftningen, inträder sålunda det förändrade

förhållande i ty fall, att, medan enligt nu gällande lag endast den, som

bevisligen egt personlig vetskap derom att bolagsman, med hvilken hän kontraherat,

varit obehörig att handla för bolaget, anses hafva dervid varit in mala fide, deremot

enligt firmalagens 21 § ovilkorligen en hvar, som inlåtit sig i aftal med eu,

jemlikt tillkännagifvande i firmaregistret dertill obehörig bolagsman, skall anses

hafva afvetat obehörigheten och sålunda saknat god tro — om än denna hans goda

tro faktiskt är höjd öfver allt tvifvel.

Emot giltigheten af en dylik presumtion kunna såsom bekant befogade invändningar

göras. I den äldre Lagberedningens förslag till Handelsbalk 13 kap.

14 § — hvarifrån det remitterade förslaget synes vara hemtadt — förekommer

en uttrycklig föreskrift att vetskap om aftal, hvarigenom inskränkning gjorts i

solidarisk bolagsmans rätt att representera bolaget, icke må antagas för bovist

allenast deraf att aftalet blifvit på föreskrifvet sätt hos Rätten anmäldt samt i

allmänna tidningarna kungjordt; och denna föreskrift motiveras med angelägenheten

af att förekomma det missförhållande att tredje man eljest aldrig skulle kunna

anses vara i god tro i dylikt fall. På väsentligen enahanda grunder har ock vid

granskningen af förslaget till firmalag flertalet af de Högsta Domstolens ledamöter,

som afgifvit yttrande i ämnet, hemstält om 21 §:ns uteslutande ur förslaget.

Med hänvisning till hvad dervid anförts tillåter jag mig att nu tillägga

att den ifrågavarande presumtionen hvilar å den i praktiskt hänseende fullkomligt

ohållbara förutsättning att eu hvar samhällsmedlem — således icke endast köpmän —

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

49

skall städse kafva tillgång till ock kunna ordna, öfverskåda ock i minnet bevara

de tusentals i en följd af årgångar splittrade publikationerna ur ett efter min åsigt

föga ändamålsenligt anordnadt handelsregister sådant som det föreslagna. Ett dylikt

anspråk må visserligen kunna ställas å bankinrättningar ock större näringsidkare

men knappast på de smärre, kvilka, enligt hvad erfarenheten gång på gång utvisat,

i regeln äro okunniga till ock med om de första elementen i bokföring ock andra

för yrkel erforderliga kunskapsgrenar. Men rent af omöjligt är att förutsätta kännedom

om handelsregistret kos den stora allmänheten eller kos hvarje enskild landtman

eller varutillverkare, som t. ex. beköfver afyttra sina varor på kredit till någon

.handelsfirma. För bolagsmän, som icke hysa förtroende till hvarandra, är det visserligen

i högsta måtto beqvämt att helt enkelt genom en publikation i handelsregistret

skydda sig sjelfva för följderna af ett svek eller öfvergrepp från medbolagsmännens

sida; och då flertalet af de korporationer, som yttrat sig öfver firmalagförslaget, representerar

handelsintresset, är det lätt förklarligt att förslaget icke af dem mötts

med någon kritik.

Men medan alla fördelarne befinnas på kandelsklassens eller de registrerades

sida, hota olägenheterna och vådorna samhällets öfriga medlemmar utan någon fördel.

Tillämpad inom det lilla affärslifvet, som representeras af tusentals landthandlare

och deras vederlikar, kommer den ifrågavarande presumtionen antagligen

att sällan vara till afsedt gagn för samhället i dess helhet utan tvärtom af ohederliga

näringsidkare i bedrägliga syften missbrukas till lidande och rättsförlust för

okunniga och oerfarna. Att försök i denna rigtning ej skola saknas är desto sannolikare,

då firmalagens 21 § så godt som anvisar vägen derför och det slags bedrägeri,

som består deri att t. ex. en förutvarande delegare i eu firma eller en delägare

utan signatur utger sig för firmans behöriga representant och i sådan egenskap

tillnarrar sig varor på kredit mot en i firmans namn utfärdad skuldförbindelse,

åtnjuter det speciella skydd af nämnda § att den bedragne säljaren ovilkorligen

antages hafva egt vetskap om den mot firman rigtade transaktionens obehörighet

och, såsom saknande god tro, inför lagen betraktas snarare såsom medbrottslig

i än såsom offer för bedrägeriet.

Det är mig väl bekant att dylika bestämmelser gälla i Norge, Danmark och

annorstädes, men deraf lärer väl icke med någon nödvändighet följa att de passa för

vårt lands förhållanden eller att de ofvan antydda betänkligheterna äro ogrundade.

Äfven under förutsättning att firmarogistret skulle ega någon verklig internationel

betydelse för de nordiska folken — hvilket jag betviflar — synes hänsynen dertill

så mycket mindre böra i och för sig föranleda antagandet af den för vårt rättssystem

ej passande grundsatsen i omförmälda 21 §, då firmalagen ju i allt fall kan

utan densamma genomföras. För de norrmän eller danskar, som vilja göra affärer

med bolag i Sverige, måste det väl snarare vara en fördel än en olägenhet, om de

kunna göra detta i förlitande på sin faktiska goda tro och äro befriade från de

eljest oundgängliga kostnaderna och obehagen af att hålla och studera jemväl puBih.

till Riksd. Rrot. 1887. B. 1 Samt. 1 Afd. 2 Håft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kong!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 2.

blikationerna i det svenska registret. Den omständighet att ett fåtal svenskar f

enahanda fall icke skulle åtnjuta motsvarande fördel i Norge och Danmark utan

nödgades skaffa sig del af de norska och danska registren synes mig åtminstone ej?

innebära giltigt skäl att ålägga hela svenska allmänheten ett dylikt eljest onödigt

studium af sitt eget lands publikationer i ämnet.

En annan oegentlighet, som skarpt framträder då förslaget sammanställes med

firmalagen, torde ock böra påpekas. Förutnämnda 12 och 16 §§ i firmalagen

afse ej annan inskränkning i bolagsmans behörighet än beträffande rätten att teckna

firma (signatur) och således uppenbarligen endast skriftligen affattade eller åtagna

förbindelser. Det remitterade förslaget innefattar deremot jemväl alla andra inskränkningar,

såsom då bolagsman är betaget att under hvad form som helst muntligen

eller skriftligen ikläda bolaget förpligtelser eller ock hans behörighet begränsas

till en viss gren af rörelsen eller ett visst slag af affärer. Sistnämnda slag

af inskränkningar blifva icke synliga af firmaregistret och presumtionen i 21 § eger

icke tillämpning å dem lika litet som å aftal, hvilka obehörig bolagsman sluter

muntligen å bolagets vägnar utan användande af signatur. Det är lätt att insehvilka

förvecklingar, som vid sådant förhållande kunna uppstå. När sålunda t. ex.

den enligt registret obehörige muntligen af eu i faktisk god tro varande person köpt

eller reqvirerat varor men sedermera i liqvid lemnat accept å vexel eller räkning

med begagnande af firmans signatur, skulle aftalet kunna anses vara gilt men det

skriftliga fordringsbeviset varda ogilt.

Skulle nu — allt detta oaktadt — 21 § vinna godkännande, synes det vara.

af behofvet påkalladt att i viss mån modifiera den i det remitterade förslaget stadgade

påföljd att aftal, slutet med veterligen obehörig bolagsman, ovilkorligen är

utan verkan emot bolaget. Då vetskapen ej är faktisk utan allenast presumeras,- bör aftalet, om bolaget gjort sig detsamma till godo, gälla åtminstone så till vida

att bolaget skall godtgöra så mycket som svarar emot nyttan. Då en bestämmelse

i sådant syfte står i analogi med lagens grund i sista mom. af 3 § 18 kap. Handelsbalken

i gällande lag och förordas i Lagberedningens förslag till Handelsbalk 13 och

14 § i 13 kap. jemförda med 8 § i 14 kap. (se motiven sidd. 48 och 57), torde

närmare utveckling af skälen derför ej erfordras.

Af hvad jag ofvan anfört torde framgå att jag —- för den händelse att firmalagens

12 och 16 §§ icke. vinna godkännande — anser förslaget böra för närvarande

förfalla.

Justitierådet Östergren, som ansåg det med förevarande förslag åsyftade mål

icke på ett tillfredsställande sätt kunna ernås utan i sammanhang med en fullständig

omarbetning af hela lagstiftningen om bolag, erinrade mot förslagets stadgande,

att i händelse bolaget på grund af aftalet bekommit på kredit köpte varor

eller erhållit penningeförsträckning, men vägrade betala köpeskillingen eller återgälda

det försträckta, det syntes obilligt att bolaget skulle göra vinst genom

det af bolagsmannen slutade aftalet.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Justitierådet Olivecrona anförde:

Jag har alltid, vid tolkningen af 15 kapitlet Handelsbalken, varit af den åsigt,

att den i samma kapitel uttalade grundsats om alla bolagsmäns solidariska ansvarighet

för den handel, som endera af dem sluter, icke kan genom öfverenskommelse

dem sins emellan rubbas på ett sätt, som inverkar på tredje mans rätt.

Denna grundsats är en följd af det solidariska bolagets egen natur och fordran af

lika rättigheter för dem, som bära lika skyldigheter. Och för att upphäfva eller

modifiera denna grundsats är ett nytt uttryckligt lagstadgande utan tvifvel erforderligt.

Det nu föredragna förslaget till Lag angående tillägg till 15 kapitlet Handelsbalken

synes emellertid vara afsedt att bryta samma grundsats för att såmedelst

kunna bereda framgång åt det förut till utlåtande af Högsta Domstolen remitterade

förslaget till Lag angående handelsregister, firma och prokura. Men på sätt jag till

Högsta Domstolens protokoll för den 17 November 1885 redan yttrat, torde det

ingalunda vara gagneligt utan måhända tvärtom olämpligt att stifta ny lag angående

firma och prokura, innan man först skapat sig eu fast basis härför i en

tidsenlig fullständig lagstiftning om bolag och dess särskilda arter. Då, såsom bekant,

ett förslag till sådan lagstiftning är under bearbetning torde det vara så

mycket större skäl att afvakta resultatet deraf, på det att icke hvad nu möjligen

kan beslutas i afseende på ändring af förutnämnde kapitel i Handelsbalken råkar

i strid med eller blir till hinder för genomförande af de principer, som böra blifva

bestämmande vid en ny lagstiftning rörande bolag.

Då jag är af samma mening som Justitierådet Örbom i afseende på de af

honom uttalade betänkligheter och anmärkningar vid nu ifrågavarande förslag, instämmer

jag till alla delar i hvad han derom yttrat.

Justitieråden Wedberg och Abergsson lemnade förslaget utan anmärkning.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Utdrag af protokollet öfver justitiedeparternentsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott Lördagen

den 22 Januari 1887,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve EheensVÅRD,

Statsråden: LovÉN,

VON Steyern,

Friherre VON Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm,

Justitieråden: ÅHLGREN,

Åbergsson.

Departementschefen Statsrådet von Steyern anmälde i underdånighet det af

komiterade från Sverige, Norge och Danmark uppgjorda förslag till lag angående

handelsregister, firma och prokura jemte deröfver afgifna yttranden dels af Högsta

Domstolen och dels af Kommerskollegium, som innan dess utlåtande afgafs infordrat

utlåtanden i ämnet från handels- och sjöfartsnämnderna och andra handelskorporationer

i de större städerna.

Departementschefen anförde vidare:

»Sedan Riksdagen i skrifvelse den 9 Maj 1876 anhållit att Eders Kongl

Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för utarbetande af en fullständig handelslag för Sverige,- äfvensom egna omsorg deråt, att öfverensstämmelse, så vidt ske kunde, med motsvarande

norsk och dansk lagstiftning dervid åstadkommes, har det gemensamma,

lagstiftningsarbete, som på grund af nämnda skrifvelse kommit till stånd, redan.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Nio 2.

53

ledt till antagande år 1880 af vexellagar och år 1884 af lagar om skydd för varumärken,

hvilka lagar äro af lika innehåll för de tre rikena. Samma komiterade,- hvilka utarbetat förslag till sistnämnda lag, hafva sedermera jemväl afgifvit det förslag

till lag angående handelsregister, firma och prokura, som jag inför Eders Kongl.

Maj:t nu anmält.»

Efter att hafva redogjort för förslagets och de öfver detsamma afgifna yttrandens

innehåll, fortsatte Departementschefen:

»Det ämne, som sålunda upptagits till behandling, är visserligen icke af den

betydelse i internationell hänseende, som lagen om skydd för varumärken, i ty att

det af lätt insedda skäl ej kan komma i fråga att genom inskrifning i svenskt

handelsregister bereda skydd åt utländska firmor och tvärtom. Men detta hindrar

ej, att likhet i lagstiftning äfven i sådana fall, der ömsesidighet ej kan kräfvas eller

medgifvas, är för underlättande af den internationella samfärdseln af utomordentlig,

vigt, och att ordnandet af handelsregistren och hvad dermed har gemenskap följaktligen

icke eger allenast ett lokalt intresse för hvarje rike. Man inser lätt —

för att endast välja några några exempel — fördelarna deraf att våra köpmän i

främmande länders handelsregister finna upplysningar om samma förhållanden, om

hvilka de äro vane att söka kännedom i våra, att enahanda rättsliga verkan gifves

åt inskrifningarna i handelsregistren vare sig de skett i det ena eller det andra

landet, att till allmänhetens skyddande mot vilseledande firmabeteckningar samma

regler angående firmas bildande uppställas i olika länder, samt att öfverallt samma

bestämmelser gälla i fråga om det begrepp, som fästes vid prokuran, och den behörighet,

som tillkommer en prokurist, då det gäller att göra de aftal han sluter

eller de åtgärder, han i öfrigt vidtager, bindande för hufvudmannen.

Det måste derföre anses såsom ett godt resultat af det internationella lagstiftningsarbetet,

att man lyckats i allt väsentligt åstadkomma för alla tre rikena

öfverensstämmande lagförslag i det nu föreliggande ämnet.

Fördelarna af detta resultat förringas icke i någon mån deraf, att de tre

förslagen i vissa delar skilja sig från hvarandra. Jag kan icke tillmäta någon betydelse

åt den af en ledamot i Högsta Domstolen gjorda sammanställning af det

antal paragrafer i de särskilda lagarna, som kunnat bringas till fullständig öfverensstämmelse

med hvarandra, och det antal, som sins emellan företer vissa olikheter,

en sammanställning, som leder till det aritmetiska resultat, att det senare antalet

öfverstiger det förra. Oafsedt att denna jemförelse saknar bevisande kraft, då man

ej tillika upplyses om innehållet af de §§, som öfverensstämma — de kunde ju

tänkas innefatta lagarnas kärnpunkter — måste jag anse det såsom eu fördel, ja!

såsom ett oafvisligt vilkor för möjligheten att fortsätta det internationella arbetet,

att man ej äflas att utsträcka gemensamheten till sådana områden af den materiella

rätten, der samfärdselns fordringar kunna tillgodoses utan enhet i lagstiftningen

eller der olikhet i traditioner och vanor äfvensom i administrativa förhållanden ännu

hänvisar de särskilda rikenas lagstiftande myndigheter på skilda utvägar att lösa

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

föreliggande frågor. Huru vigtig den internationella synpunkten inom vissa delar af

handelsrätten än må vara, finnas dock andra, der den nationella bör vara den främsta

och förherskande, och detta i allt högre grad ju mer man närmar sig gränserna

för den allmänna privaträttens område. Jag skulle vara den förste att påyrka

det gemensamma lagstiftningsarbetets afbrytande, om jag funne det bedrifvas

så, att det nationella elementet i lagstiftningen icke komme till sin tillbörliga rätt.

Komiterade uppgifva sjelfve, att de största svårigheterna vid deras arbete

härrört af de olikheter, som Danmarks och Norges materiella bolagsrätt företer,

jemförd med Sveriges, och särskildt den omständighet, att å detta område i Sverige

finnas åtminstone delvis uttryckliga lagbestämmelser, under det att så icke eger rum

i de båda andra länderna. Dessa svårigheter, så vidt de inverkat på det internationella

arbetet, synas komiterade emellertid hafva på ett ganska lyckligt sätt

öfvervunnit. Hvad som i detta hänseende blifvit inom Högsta Domstolen anmärkt,

inskränker sig nemligen till de af en ledamot i Domstolen (sid. 14) anförda omständigheter,

att »till allmänna bestämmelser i ett slutkapitel hänvisats hvad som

der icke lämpligen eger plats, äfvensom att sjelfva redaktionen fått eu anstrykning,

som understundom icke ljuder såsom svensk språkkonstruktion». Den förra olägenheten

kan i det svenska förslaget fullständigt afhjelpas enligt den anvisning Högsta

Domstolens fleste ledamöter lemnat, och den senare, om hvars undanrödjande man

under ärendets fortsatta handläggning, såsom jag hoppas icke utan framgång, sökt

vinlägga sig, är uppenbarligen af beskaffenhet att kunna vidlåda hvarje arbete, der

resultatet skall i skriftlig form framläggas på olika men nära beslägtade språk —

och detta utan afseende på innehållet af det ämne, som förelegat till bearbetande.

Men derjemte — och detta säkerligen med större skäl — har framhållits att

ur rent svensk synpunkt förslaget tagit skada af den ofullkomlighet, hvaraf den

svenska bolagslagstiftningen lider. Nyss omförmälde ledamot i Högsta Domstolen,

yttrar, att den vigtigaste delen af hela förslaget, nemligen den som handlar om firma

och prokura, på det närmaste sammanhänger med lagstiftningen rörande bolag, och

att de många svårigheter, som vid lagförslagets utarbetande trädt i dagen, i väsentlig

grad haft sin grund deri, att man begynt sitt lagstiftningsarbete i eu origtig

ordning, då man börjat att lagstifta angående firma och prokura, innan man först

skapat sig en fast basis för den materiella bolagsrätten i en ny tidsenlig lag angående

bolag. Häri instämmer eu annan ledamot af Högsta Domstolen, tilläggande

att, om och när den oundgängliga och längre uppskof icke tålande reformen af den

svenska handelsrättslagstiftningen, i synnerhet beträffande bolagsrätten, kommer till

företagande, skall den nu föreliggande frågan lösas enkelt och säkert utan de förvecklingar

och kollisioner, som nu äro dermed förknippade.

Det medgifves gerna, att det varit vida lättare att åstadkomma eu nöjaktig

firmalag, om lagstiftningen angående bolag förut varit på ett tillfredsställande sätt

ordnad. Men det står ej alltid lagstiftaren till buds att välja sitt ämne med

samma frihet och ordna det i samma logiska följd som den vetenskapliga författa
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

55

ren. Lagstiftaren måste ofta gripa in der missförhållandena i det praktiska lifvefc

visat sig störst, och han skulle illa motsvara sin uppgift, om han ej vågade inlåta,

sig på ett dylikt ämne utan att först hafva från grund och botten r-eformerat dedelar

af den i öfrigt gällande rätten, på hvilka han hade att bygga. Och att

firmalagstiftningen hos oss befinner sig i det skick, att en omdaning, för att ej säga

nydaning af densamma, utgör en af den lagstiftande magtens mest trängande uppgifter,

derom vittnar den enhälliga mening, som i detta hänseende länge uttalats

af affärsmän och industriidkare och som gifvit sig ett uttryck i ett af Stockholms,

handels- och sjöfartsnämnd, d. v. s. af eu framstående målsman för desse affärsmän

och industriidkare, på egen hand utarbetadt, år 1877 till . Kongl. Maj:t ingifvet fullständigt

lagförslag i ämnet. Att Danmark och Norge, som i vida högre grad än

vi sakna till och med de enklaste grunderna för eu tidsenlig bolagslagstiftning, det

oaktadt haft firmalagar, det förra landet öfver tjugu år, det senare öfver tio år,,

utan att någon tvekan i dessa länder synes hafva uppstått om lämpligheten att lagstifta

i denna ordning, torde i sin mån vittna derom, att man ej behöfver förtvifla

om möjligheten att äfven hos oss åstadkomma en för nuvarande förhållanden tillfyllestgörande

firmalagstiftning. Visserligen har Eders Kongl. Maj:t, sedan Högsta Domstolen

afgaf sitt yttrande, tillsatt en komité med uppdrag att utarbeta förslag till

lagar angående solidariska bolag och aktiebolag samt med dem jemförliga föreningar

för ekonomisk verksamhet, men detta uppdrag är så vidt omfattande, att det ingalunda

är att hoppas, att under de närmaste åren något fullständigt resultat står att

vinna, allra minst i de delar af ämnet, der, såsom Högsta Domstolen anmärkt, bristerna

i gällande lag visat sig störst.

Ingår man nemligen närmare på frågan, i hvilka afseenden bristerna i nuvarande

bolagslagstiftning skulle lägga hinder i vägen för åvägabringande af en god

firmalag, hafva inom Högsta Domstolen uppgifvits hufvudsakligen två omständigheter.

Den ena, att 15 kap. Handelsbalken saknar medgifvande för delegare i solidariska

bolag att begränsa bolagsmäns rätt att teckna firma, är af den speciella art, att

den lämpligare afhandlas, när ordningen kommer till de §§ i förslaget, vid hvilka

anmärkningen är gjord.

Den andra är af mer allmän natur. Såsom bekant är, känner vår gällande

lagstiftning, om man undantager rederibolagen och enskilda sedelutgifvande banker,

endast två slag af bolag för drifvande af handel eller annan näring: handelsbolag

med solidarisk ansvarighet mellan delegarne enligt 15 kap. Handelsbalken och aktiebolag

med begränsad ansvarighet för delegarne till aktiens belopp. Under tidernas

lopp har emellertid bildat sig en mängd bolagsföreningar för ekonomisk verksamhet,

hvilka med all. visshet ej äro att hänföra till aktiebolag, men hvilka ock förete så

stora olikheter med handelsbolag enligt 1734 års lag, att det svårligen utan vidare

kan antagas såsom regel, att solidarisk ansvarighet råder mellan delegarne. Hit

äro att räkna åtskillige intressentskap för drifvande af bruksrörelse, bland hvilka

Stora Kopparbergs bergslag, inrättningar för bedrifvande af bank- eller förlagslåne
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 2.

rörelse såsom Jernkontoret, vidare hypoteksföreningar och hypotekskassor, sparbanker,

lifränte- och kapitalförsäkringsanstalter, brandförsäkringsanstalter, konsumtionsföreningar

m. fl. Någon allmän lagstiftning för dessa intressentskap eller föreningar

har ännu icke kommit till stånd. Emellertid kan firmalagstiftningen enligt

komiterades mening ej lemna dom åsido, utan att allt lör stor lucka uppstår äfven

i denna lagstiftning. Komitén upptager dem derföre såsom en särskild klass under

benämningen: »annat bolag med begränsad! ansvar än aktiebolag», och förklarar

detta uttryck i 31 § så, att dermed förstås under förordningen om aktiebolag ej

hänförlig förening af flera näringsidkare, hvilka icke äro så ansvarige som i 15

kap. 2 § Handelsbalken sägs. Komitén har dock med allt skäl tvekat att låta

dessa föreningar i sin firma utmärka, att medlemmarnas ansvarighet är begränsad

och derföre i 7 § endast föreslagit att firman skall utmärka det slag af rörelse,

bolaget drifver.

Högsta Domstolens fleste ledamöter hafva i anledning häraf erinrat (sid. 24),

att det torde vara af vigt att tillse att bestämmelser icke inflyta i firmalagen,

hvilka sakna den grund i vår gällande lagstiftning, förutan hvilken någon tillämpning

af dem svårligen lärer kunna ega rum. Det torde vara uppenbart, att då

det icke kan åt delegarne i ett bolag öfverlåtas att, utan afseende å arten af sin

rörelse eller andra förhållanden, som må kunna på ansvarigheten hafva inflytande,

bestämma vidden af den ansvarighet, som mot dem skulle kunna göras gällande,

vore registreringsmyndigheten, i saknad af lagbestämmelser, som uppdraga en bestämd

gräns mellan handelsbolag och bolag med begränsad! ansvar, utsatt för

olösliga svårigheter vid den pröfning, henne åligger i fråga om såväl beskaffenheten

af det anmälda bolagets firma, som de uppgifter, bolaget skulle vara phgtigt att

meddela. Då dertill kommer, att förslaget, till följd af svårigheten att i verkligheten

uppdraga gränsen mellan handelsbolag och ifrågavarande bolag med begränsad!

ansvar, icke kunnat ålägga dessa senare att i sin firma särskildt utmärka, att

ansvarigheten är begränsad; då sålunda ingenting skulle hindra ett dylikt bolag att,

allenast rörelsens art utmärktes, i sin firma begagna personnamn och sålunda till

allmänhetens förvillande uppträda såsom solidariskt ansvarigt bolag, utan att i

sjelfva verket vara ett sådant; och då slutligen i följd af ofvan antydda svårigheter

ej heller handelsregistret skulle kunna lemna tillförlitlig upplysning om verkliga

förhållandet, ansågo desse ledamöter tillräckliga skäl förefinnas för att i denna

lag upptaga endast två slag af bolag, nemligen aktiebolag och bolag, som icke äro

.aktiebolag, att följaktligen såväl 18 och 31 §§, som öfriga bestämmelser i förslaget,

hvilka särskildt angå sådana bolag med begränsadt ansvar, som icke äro aktiebolag,

böra derur utgå, och att deremot stadgandena angående handelsbolag böra

gälla hvarje bolag, som icke är aktiebolag, i öfverensstämmelse hvarmed förslaget

alltså enligt bemälde justitieråds åsigt borde i dessa delar ändras.

En ledamot, som ej deltagit i detta yttrande, synes vara af den mening, att

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

deri (»förmälda bristen i bolagslägstiftningen utgör ett bestämdt hinder för firmalagstiftningens

upptagande till behandling (sid. 15).

Man finner således, att Högsta Domstolens fleste ledamöter ansett dessa föreningar,

intressentskap m. fl. böra registreras såsom solidariska bolag. Detta möter

dock den stora betänkligheten, att allmänheten genom eu sådan registrering förledes

till det antagande, att dessa bolag verkligen äro solidariska, hvarigenom hos

dem förutsattes större säkerhet och soliditet än de kanske i verkligheten ega, och

detta sken af solidaritet ökas ännu mer deraf, att föroningarne enligt regeln för

handelsbolag skulle registreras under personfirma, som innehölle namn å minst eu

åt bolagsmännen. Visserligen är det så, att en enkel registreringsåtgärd ej är af

någon betydelse för den ansvarighet ett bolags medlemmar -i verkligheten ega;

denna är lika stor eller lika begränsad, antingen bolaget genom registreringsmyndighetens

åtgärd upptages i den ena eller den andra afdelningen af handelsregistret,

men då lagen rent af ålägger registreringsmyndigheten att upptaga ifrågavarande

föreningar bland de solidariska bolagen, ligger häri eu stark frestelse för

allmänheten att tro, att dessa verkligen äro solidariska och att derföre utsträcka

sina förbindelser med dem längre, än försigtighet^) eljest skulle medgifvit.

Två ledamöter i Högsta Domstolen, hvilka instämt deri, att föreningarna

hora registreras såsom handelsbolag, hafva dock, med åberopande af rådande förhållanden

här i landet och den vidsträckta frihet vid bildande af firma, som hittills

före funnits, ansett att från förslagets stadgande i fråga om beskaffenheten af

firma för bolag borde medgifvas ett undantag till förmån för vissa till förädling

af naturprodukter inrättade verk, som vanligen stå i förening med produktionen af

råämnena eller äro i besittning af den mark, der dessa förefinnas eller framalstras,

såsom bergverk, sågverk, mejerier m. fl., så att sådana bolag må, efter särskild!

tillstånd af Kongl. Maj:t, tillåtas begagna och låta registrera firma, upptagande benämningen

å det slag af rörelse, som drifves, i förening med namnet å det ställe,

der rörelsen utöfvas. Men alldeles samma skäl tala enligt mitt förmenande för

särskild registrering af firma för försäkringsanstalter, konsumtionsföreningar, sparbanker

m. fl., och då alla dessa föreningar följaktligen skulle registreras efter andra

regler än solidariska bolag, synes redan och ordningen i registret fordra, att

de upptagas i eu särskild afdelning af registret, utan att sammanblandas med de

solidariska bolagen. För min del kan jag ej finna någon våda deri, att man, efter

att hafva stadgat om firma för handelsbolag och aktiebolag, sammanförde de öfriga

under benämningen: rörelse, som af flere personer i bolag idkas under annan form

an dessa begge. Det är ingen fara, att till denna klass skulle hänföras några

aktiebolag, men deremot är det möjligt och ganska antagligt, att registreringsmyndigheten

i brist på tydliga bestämmelser komme att, i öfverensstämmelse med

vederbörande inskrifningssökandes önskan, dit hänföra vissa föreningar, livilkas ledamöter

verkligen äro solidariskt ansvariga. Men allmänheten lider ej derpå, att

Bill. till Kiksd. Prof. 1887. B. 1 Sarnl. 1 Afd. 2 Hälft. ’ 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

dessa bolagsföreningar genom sin plats i handelsregistret antagas vara icke solidariska;

allmänheten endast manas att inlägga större försigtighet i sina transaktioner

med dem. Förbjuder man derjemte uttryckligen sådana föreningar att begagna

personnamn i sin firma och föreskrifver att firman skall utmärka rörelsens beskaffenhet,

bör faran för allmänhetens förvillande kunna anses undanröjd.

I öfverensstämmelse härmed är 9 § affattad i det reviderade förslag till lag,

hvilket jag nu går att underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning. Derjemte hafva

nödiga förändringar vidtagits i de öfriga §§ af förslaget, som beröra ifrågavarande

slag af bolag.

Då jag nu öfvergår till eu redogörelse för de skiljaktigheter detta förslag i

öfrigt företer vid jemförelse med komiterades, bör jag först erinra, att sjelfva

dispositionen af lagens innehåll undergått åtskilliga förändringar i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de inom Högsta Domstolen uttalade åsigter. Så har en del

af komitéförslagots allmänna bestämmelser flyttats från 4 kap. till andra ställen i

lagen, nemligen §§ 32 och do till kap. 1, §§ 34 och 35 till kap. 2, der innehållet

af 34 § fått sin plats i en ny §, den 24:de, och innehållet af 35 § i § 8.

Vidare äro till 1 kap. öfverförda åtskilliga stadganden, som röra både firma och

prokura eller i allmänhet allt, som införes i handelsregistret, och hvilka komiterade

derföre, sedan de upptagit dem i andra kapitlet af sitt förslag, måst upprepa

i det tredje. Hit höra bestämmelserna att anmälan till handelsregistret skall ske

skriftligen och att underskriften skall vara bestyrkt, om anmälan inlemnas genom

ombud (14 och 29 §§), samt bestämmelsen om den rättsliga verkan, som tillkommer

anteckning i handelsregistret (21 och 30 §§).

1 kap. torde ej böra sakna en bestämd föreskrift derom, att man för att

få registrering upphäfd bör vända sig till domstol (se varumärkeslagens 10 §),

samt eu föreskrift huru förfaras skall, när registrering vägras (varumärkeslagens

5 §). ..... ..

För att ej öfver höfvan öka paragrafernas antal i 1 kap., är komitéförslagets

4 § sammanförd med samma förslags 3 §, med hvilken den ock till sitt innehåll

på det närmaste sammanhänger.

I fråga om de ändringar, som vidtagits i 1 § och ej redan blifvit omförmälda,

hänvisas till det af tre ledamöter i Högsta Domstolen vid denna § afgifna

yttrande.

Vid denna § hafva två af Högsta Domstolens ledamöter framstält en principiel

anmärkning. Den afser, att ändamålet med handelsregistren icke skulle kunna

fullständigt vinnas, så länge registren, såsom förslaget innebär, föras särskilt för

hvarje kommun, utan endast derigenom att, i likhet med hvad i fråga om varumärken

skett, registreringen af firmaanmälningar m. m. uppdrages åt en centralmyndighet

för hela riket, samt att affärslifvet vore föga hulpet med ett firmaskydd,

som ej sträcker sig öfver de i 1 § föreslagna, mer eller mindre inskränkta registreringsdistriktens

trånga gränser. Åberopande de i min tanke ganska goda skäl

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kongi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

59

komiterade häremot anfört (sid. 14), vill jag endast tillägga, att någon förvexling

svårligen bör kunna ske mellan lika firmor tillhörande personer, som äro bosatta

på skilda orter, då en affärsförbindelse knappast låter tänka sig utan kännedom

om den persons hemvist, med hvilken affären slutes. Om centralregistrering

verkligen ur affärslifvets synpunkt vore ett önskningsmål, synes det anmärkningsvärdt

att inom eu lagstiftning, som, utan att behöfva förryckas af andra hänsyn,

uteslutande har affärslifvets gagn och bästa till syfte, detta önskningsmål ej lyckats

göra sig gällande i något annat land än England, der dock dess uppnående möjliggjorts

endast derigenom, att blott ett ringare antal firmor och särskild! inga enskilda

köpmäns firmor der registreras. Hos oss skulle en lag, som, för att välja

ett exempel, tilläte endast en person i Sveriges rike att såsom handelsfirma begagna

namnet A. Pettersson, säkerligen visa sig omöjlig att handhafva. Också har

ingen af de handelsföreningar, hvilka yttrat sig öfver komiterades förslag, framstält

något kraf på registreringsområdenas utvidgande, ännu mindre på hela rikets sammanförande

till ett område. Från varumärkeslagen kan intet stöd hemtas för en

sådan åtgärd. Centralregistrering af varumärken är eu nödvändighet, om man vill

bereda varumärket det universella skydd inom hela den civiliserade handelsoch

affärsverlden, som är denna lagstiftnings, men icke firmalagstiftningens, yttersta

mål.

Vid komitéförslagets 2 § har Högsta Domstolen erinrat, att enär lagförslaget

icke innehölle någon föreskrift om hvad som icke må i handelsregistret intagas,

samt en i öfrigt rigtig anmälan icke syntes böra förkastas allenast derföre, att

den innehölle en eller annan öfverflödig uppgift, borde orden »eller förekommer i

anmälan något, som ej må i registret intagas» kunna uteslutas. Det läge i sakens

natur att i sjelfva registret icke borde intagas annat än sådant, som eldigt lagens

föreskrifter må till registret anmälas.

Det anmärkta förbudet är gifvet hufvudsakligen med afseende på prokuraregistrering.

Lagförslaget innehåller i denna del verkligen en föreskrift om något,

som icke må i handelsregistret intagas, nemligen en prokura, som innehåller begränsning

eller förbehåll, hvilka lagen ej uttryckligen medger. När en sådan

prokura anmäles, måste regeln blifva den, att dess inregistrering vägras, icke att

prokuran inregistreras utan en begränsning eller ett förbehåll, som kanske utgjort

det enda vilkoret, under hvilket den anmälande velat meddela prokuran. Man har

för öfrigt tänkt sig den föreskrift införd i en blifvande instruktion för registreringsmyndigheten,

att när eu anmälan innehåller ämnen, som ej få intagas i registret,

den som förer detta icke skulle genast vägra registreringen, utan först meddela

sig med anmälaren, så att denne må kunna få tillfälle att ändra sin anmälan.

Men att registreringsmyndigheten skulle få på eget bevåg utgallra hvad som ej får

införas och införa det öfriga, låter sig af anförda anledning ej göra. En omredigering

af texten, som bringar den i närmare öfverensstämmelse med den norsk—danska,

torde möjligen i någon mån undanrödja anledningen till Högsta Domstolens anmärkning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4t>0 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2-

I 4 § (komiténs 3 §) äro orden »i närmaste stad» utbytta mot »i länets

residensstad», hvilket uttryck ej lemnar rum för tvekan hvilken stad man afser.

Till följd af den ofvan anmärkta omflyttningen af åtskilliga delar af lagförslaget

har jag att redan här bemöta eu anmärkning, som af tre ledamöter i

Högsta Domstolen framstälts mot komitéförslagets 21 och 30 §§, hvilka återfinnas

i det nya förslagets 7 §. Desse ledamöter yttra (sid. 35): »Af denna paragrafs

lydelse, jemförd med komiteraaes motivering, framgår, att förslaget afser att bär

uttala en bevisningsregel af genomgripande betydelse, den nemligen, att eu hvar

måste anses ega vetskap om det som registrerats och kungjorts, och att häri

från följderna af eu okunnighet derom icke kan freda sig, med mindre af omständigheterna

framgår, icke blott att han verkligen varit okunnig om det kungjorda

förhållandet, utan ock att han icke kunnat derom hafva kunskap. Ehuru förslaget

här använder uttrycket -»bort hafva kunskap» och sålunda synes lemna åt särskild

pröfning att afgöra, huruvida någon såsom pligt ålegat att känna det ifrågavarande

förhållandet eller icke, torde dock af motiven med tillräcklig tydlighet

framgå, att han till sitt fredande endast egen åberopa faktiska förhållanden, som

gjort för honom omöjligt att förvärfva berörda kunskap. Men eu föreskrift, som

med sådan stränghet vill genomföra en föreställning, som i de flesta fall skulle

sakna all motsvarighet i verkliga förhållandet, den nemligen att handelsregistrets

innehåll är för alla bekant, vore alltför mycket stridande mot den här i landet

rådande uppfattning om. hvad med rättvisa och billighet är förenligt, för att kunna

till införande förordas. Till förmån för de näringsidkare, som. i handelsregistret

upptagas, skulle ett sådant stadgande skapa icke blott en prestation om vetskap,

hvilken genom bevisning om motsatsen kunde vederläggas, utan en sådan vetskap

skulle åläggas eu hvar, köpman eller icke, såsom eu pligt, från hvilken han endast

kunde befria sig så vida det i följd af särskilda omständigheter varit honom

omöjligt att fullgöra densamma. Utom detta torde med skäl kunna ifrågasättas,

huruvida ett dylikt till bevisningsreglerna hörande stadgande, lösryckt från dessa,

har. sin rätta plats i förevarande lag, och fullgiltiga grunder synas således finnas

för eu hemställan om hela denna paragrafs uteslutande ur lagförslaget.»

Två ledamöter hafva åter lemnat denna paragraf i hufvudsak utan anmärkning,

hvarvid den ene motiverat sin mening sålunda: »Hufvudsyftet med in
rättandet

af ett handelsregister synes vara, jemte beredande af firmaskydd, att

allmänheten skall genom registret, hvilket alltid är tillgängligt och hvars innehåll

i föreskrifvep ordning kungöres, erhålla kännedom om vissa förhållanden, som

kunna inverka på bedömandet af firmas soliditet och ansvarighet för ingångna förbindelser.

Men om lagen i detta afseende skall anses hafva någon betydelse,

måste kungörandet af de till handelsregistret anmälda förhållanden antagas ske,

icke blott för att tillfredsställa allmänhetens nyfikenhet, utan i ändamål att medföra

legal verkan. Den lagliga verkan af kungörandet skulle icke vara något

annat, än att det kungjorda förhållandet presumeras vara af alla kändt. Ute
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

61

blifvet kungörande skulle hafva till följd, att förhållandet icke kunde antagas

vara af allmänheten kändt. Om nu så är, att lagen skall hafva denna rättsliga

verkan, synes mig detta böra i lagen tydligen uttalas, på det att af densamma

må klart framgå, att handelsregistret är icke allenast ett nyfikenhetsregister, utan

eu urkund af rättslig betydelse».

Då den fråga, som sålunda blifvit inom Högsta Domstolen väckt, utan tvifvel

är af internationel betydelse, har jag meddelat de framstälda anmärkningarna åt

Danska Justitieministern och Norska Justitiedepartementet med hemställan huruvida

det ej kunde anses för ändamålet med föreskriften i 7 § tillräckligt, att

inskrifningarna i handelsregistret presumerades vara kända af köpmän, hvilka

kunde antagas hafva ett särskildt intresse af att med uppmärksamhet följa förändringarna

i registret. Den Danska Justitieministern har förklarat det vara

omöjligt att för Danmarks räkning gå in på en sådan bestämmelse. Genom densamma

skulle göras eu ändring i hittills gällande dansk rätt, som icke visat sig

af behofvet påkallad, som skulle bringa reglerna om verkan af inskrifning i handelsregistret

i strid med hvad hittills gällt i alla länder, hvilka hafva handelsregister,

och som skulle framkalla en mängd svårlösta spörsmål. Det vore i sistnämnda

hänseende nog att hänvisa på de tvifvelsmål, som kunde förutsättas komma att

uppstå t. ex. när en person, som icke vore köpman, hade såsom fullmägtig begagnat

eu köpman, eller när två personer, af hvilka blott den ene vore köpman, vore

intressenter i ett företag, som ej kunde hänföras till handel, t. ex. en omfattande

skogsaffär. Härtill komme att en sådan förändring otvifvelaktigt skulle möta motstånd

från handelsståndets sida, der man, såsom det ville synas med fog, skulle

beklaga sig öfver eu anordning, hvarigenom inskrifning i handelsregistret väl skulle

kunna skydda vederbörande näringsidkare deremot, att någon, som förut haft rätt

att teckna hans firma eller vara hans prokurist, för framtiden ådrager honom förpligtelser

mot köpmän, men icke deremot att samme person ådrager honom lika

stora förpligtelser genom aftal med skogs- och landtbrukare eller genom aftal med

icke köpmän om fast egendom. Det vore mycket att beklaga, om förslagen i de

tre länderna skulle i denna vigtiga punkt skilja sig från hvarandra, ett resultat,

som i den inbördes samfärdseln mellan länderna närmast syntes blifva till skada

för svenske affärsmän. Det förutsattes nemligen, att äfven den, som icke är legalt

förpligtad till att hafva kännedom om handelsregistrets innehåll, dock skulle kunna

åberopa sig på detta innehåll till fördel för sig sjelf emot den, som gjort anmälan

till registret. Under denna förutsättning skulle eu dansk eller norrman, som trädde

i förbindelse med eu svensk affärsman, alltid kunna hafva det gagn af det svenska

registret, som detta öfverhufvud kunde bereda tredje man, och inskränkningen af

registrets rättsliga verkan skulle endast medföra olägenheter för den svenske affärsmannen.

Det Norska Justitiedepartementet har likaledes afböjt det ifrågasatta ändringsförslaget.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Jag kali under sådana förhållanden icke tillstyrka någon afvikelse från komiterades

förslag, helst detsamma i denna vigtiga punkt öfverensstämmer med den

tyska handelslagen. Så väl nu gällande norsk och dansk rätt som åtskilliga andra

länders lagstiftningar gå så långt i stränghet, att de tillägga anteckningarna i

handelsregistret ovilkorlig laga verkan mot en hvar, medan deremot förslaget

endast presumera!’, att det antecknade och kungjorda förhållandet kommit till

tredje mans kännedom, men tillåter honom att till sitt skydd anföra bevisning derom,

att han hvarken haft eller bort hafva kännedom om det registrerade. Då här

sättes i fråga, icke att ändra eu sedan gammalt i vår rätt gällande grundsats,

utan att åstadkomma ny lagstiftning på ett fält, der sådan hittills saknats och der

likhet med andra länders lagstiftning kräfves af den allt jemt tilltagande samfärdseln

med dessa, kan jag icke tillmäta Högsta Domstolens anmärkningar den

vigt de under motsatta förhållanden skulle egt. Att den här i landet rådande

uppfattningen om hvad med rättvisa och billighet vore förenligt icke skulle tillåta

att med vår lagstiftning förenades ett stadgande, som af andra länders lagstiftare

anses oumbärligt, har jag svårt att föreställa mig. Snarare skulle man känna

sig frestad att draga en slutsats i motsatt retning, då man erfar, att förslaget i

denna del vid granskning hos de kommersiella myndigheterna lemnats utan anmärkning,

och att det af Stockholms handels- och sjöfartsnämnd afgifna förslag, i

hvars utarbetande ej blott köpmän utan ock lagfarne män deltagit, velat utsträcka,

handelsregistrets vitsord ännu längre än man i det nu föreliggande förslaget vågat

göra. — Det bör för öfrigt oj förbises — hvad som ock blifvit inom Högsta

Domstolen erinradt — att handelsregistret icke är till endast för köpmännens

skull, utan ock för den stora allmänhetens beqvämlighet, enär det innehåller, på

ett ställe samladt, allt hvad allmänheten behöfver och måste veta för att kunna

inlåta sig i affärsförbindelse med en köpman. När lagen ålägger köpmannen såsom

eu pligt att på egen bekostnad tillhandahålla allmänheten dessa uppgifter,

bör den ock med skäl kunna fordra, att allmänheten verkligen af dem tager

vederbörlig de], så att ej köpmannen betungas med den ytterligare pligten att i

hvarje fall genom särskild bevisning styrka, att ett förhållande, hvarom registrering

skett, varit för hans medkontrahent bekant.

De vid komitéförslagets 5, 6 och 8 §§ af Högsta Domstolen samfäldt gjorda

erinringar, om hvilka jag ej redan yttrat mig, äro vid redaktionen af det nya förslagets

8, 9 och 10 §§ iakttagna, med undantag af anmärkningen vid 6 §, att

enskild näringsidkares firma borde innehålla åtminstone ett förnamn jemte tillnamnet.

Eu sådan föreskrift skulle förhindra användandet af sådana, icke så

sällsynt förekommande firmabeteckningar, som »Gyldendalska bokhandeln», »Lundeqvistska

bokhandeln» m. fl.

Vid 5 och 8 §§ i komiténs förslag hafva två justitieråd anmärkt, att det

vore utan allt gagn att förelägga enskilda personer, som vilja idka handel eller

utöfva yrken, att till handelsregistret uppgifva sina namn såsom firma, så länge

det står en hvar fritt att efter behag förändra rättskrifningen af sitt eget namn.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2. 63

■eller antaga nytt sådant och när som helst åter ombyta detta. Häremot erinras,

att denna frihet efter firmalagens antagande blir i hög grad inskränkt just för

köpmän, hvilka det icke längre blefve tillåtet att förändra sina namn så, att de

kunde förvexlas med andra köpmäns inom samma kommun. Att utsträcka reglementerandet

i detta ämne utöfver hvad som är för firmalagstiftningen nödvändigt,

vore en åtgärd, som säkerligen, ännu åtminstone, icke kunde tillvinna sig allmännare

bifall. Skulle vid tillämpningen af firmalagen behofvet af eu lag angående namnförändringar

träda uppenbart i dagen, då först synes den rätta tidpunkten vara

inne att åt denna lagstiftningsfråga söka gifva eu ändamålsenlig lösning.

Enär det icke torde vara skäl att, i händelse en man öfvertager en rörelse,

som hans hustru under deras äktenskap börjat drifva, förmena honom att, om han

så önskar, begagna hennes firma, utan fast hellre samma grund synes förefinnas

för ett medgifvande i detta fall, som för tillåtelsen till ''firmans oförändrade begagnande

i fall en man fortsätter hustruns före äktenskapet drifna rörelse, har i

enlighet med Högsta Domstoleus hemställan bestämmelsen härom i 11 § (komitéförslagets

9 §) ändrats derhän, att man, som fortsätter hustruns före eller under

äktenskapet drifna rörelse, må begagna firman oförändrad.

Hvad två justitieråd vid komitéförslagets 11 § anmärkt derom, att firmalagens

stadgande!! om öfverlåtelse af firma icke öfverensstämma med varumärkeslagens stadganden

i § 8 om öfverlåtelse af firma, som registrerats såsom varumärke, har ej föranledt

någon ändring i förslaget. Anmärkningen beror uppenbarligen på det antagande,

att firman skulle kunna med vanliga bokstäfver registreras såsom varumärke,

Detta är icke fallet. Firman får visserligen begagnas såsom varumärke och åtnjuter

i sådan egenskap skydd af lag, men den får ej registreras såsom varumärke, der

ej bokstäfverna utmärka sig genom en så egendomlig form, att märket kan anses

såsom figurmärke. Att öfverlåtelse af ett sådant varumärke, som helt och hållet

förlorat karakteren af firma, följer andra regler än öfverlåtelse af firma, och att följaktligen

t. ex. firman »Bomans efterföljare» får såsom varumärke begagna en figur,

der bokstäfverna i namnet Boman förekomma på ett konstrikt sätt sammanfogade,

bör icke kunna medföra några för affärslifvet menliga verkningar.

Såsom jag förut nämnt, har det anförts såsom eu oegentlighet i den föreslagna

lagen, att den på vissa ställen (komitéförslagets 12 § samt 16 § 4 mom.) förutsätter

tillvaron af en rättighet för delegare i solidariska bolag att begränsa bolagsmännens

behörighet att teckna firman. En sådan rättighet saknas emellertid enligt Högsta

Domstolens mening i vår nu gällande lagstiftning. För att afhjelpa den anmärkta

bristen har jag låtit utarbeta ett lagförslag angående tillägg till 15 kap. Handelsbalken,

hvilket vid granskning i Högsta Domstolen af dess fleste ledamöter lemnats

utan anmärkning. Under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t medgifver, att detta

lagförslag framlägges till Riksdagens godkännande, har jag ingen annan ändring att

föreslå i komitéförslagets 12 och 13 §§, än att uttrycken jemkas så, att det blir

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

uppenbart, att här endast är fråga om eu ordningsföreskrift, icke om stadgande af

ett vilkor för firmateckningens bindande kraft.

I öfverensstämmelse med hvad Högsta Domstolen anmärkt vid komiteförslagets

14 § har denna blifvit omredigerad till den lydelse det nya förslagets 16 § utvisar.

Det har dock nu mera ej ansetts behöfligt att uttryckligen förbehålla den anmälande

rätt att insända sin anmälan med posten, sedan en sådan rätt blifvit i allmänhet

medgifven genom Kongl. förordningen den 12 Juni 1885.

Komiterade hafva uttalat den mening, att anmälan om firma bör göras i

förening med den anmälan, som enligt förordningen den 18 Juni 1864 skall ske

angående utöfvande af näring. En sådan anordning skulle utan tvifvel lända till

beqvämlighet för de handelsidkande, och böra möjliggöras derigenom, att stadgandena

angående anmälan om näring förändrades till öfverensstämmelse med hvad som

nu föreslås angående anmälan om firma.

Då jag uppfattar uttrycket: »rörelsens allmänna beskaffenhet» i 15 § 2 mom.

och 16 § 2 mom. af komiterades förslag endast såsom en anvisning att rörelsen ej

bör i anmälan allt för snäft begränsas, har jag icke vidtagit någon ändring härutinnan

i enlighet med Högsta Domstolens anmärkning, hvaremot 3:dje mom. i samma

§§ ändrats på sätt Domstolen hemstält.

I komitéförslagets 17 och 19 §§ äro de af Högsta Domstolens samtlige ledamöter

föreslagna ändringar iakttagna endast med det undantag, att tillräckliga skäl

ej synts anförda för uteslutande i 19 § 4 stycket af orden »af någondera parten».

Deremot har ändring ej skett i 19 § 5 stycket i anledning af hvad tre justitieråd

anmärkt derom, att detta stycke måtte utgå. Underrättelse om näringsidkares konkurs

är eu af de vigtigaste upplysningar, som genom handelsregistret bör komma

till affärsverldens kännedom. Någon svårighet kan stadgandet ej vålla konkuisdomaren,

då underrättelsen till registret ej behöfver lemnas i andra fall, än då

cessionantens firma är i registret införd, något hvarom rätten eller domaren lätt kan

få kännedom. Den anmärkta svårigheten vid pröfningen kan för öfrigt ej vara

större än vid den alldeles lika beskaffade pröfning, som kan ifrågakomma på grund

af konkurslagens 4 §, jemförd med den U39:de.

Komiténs 22 § är omredigerad i enlighet med det förslag, som afgifvits af

tre ledamöter i Högsta Domstolen. Derjemte har man sökt tillmötesgå den af två

andra ledamöter uttalade önskan, att det måtte tydliggöras, att straffpåföljden inträder

äfven i det fall, att någon, efter att hafva gjort anmälan om firma men fått

registreringen deraf vägrad, eller efter det den för honom verkstälda firmaregistrering

blifvit upphäfd, likväl begagnar samma firma och underlåter att göra anmälan

om ny firma.

Det återstår att anföra de skäl, som förhindrat mig att fästa afseende vid

vissa af de inom Högsta Domstolen af olika ledamöter i olika riktningar framstälda

ändringsförslag i fråga om tredje kapitlets stadgande!! angående prokura.

Prokuran är ett uppdrag, som en köpman meddelar åt en annan person att

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. 65

i den förres namn och för hans räkning sluta aftal och i öfrigt vidtaga sådana åtgärder,

som höra till bedrifvande af hans rörelse, samt att för detta ändamål

teckna hans firma. Okänd utom handelsverlden, anses prokuran inom denna vara

rent af oumbärlig och har dels genom lagstiftningens tillhjelp, dels ock förnämligast

vid sidan af densamma genom handelsbruk utvecklat sig på ett sätt, som anses

företrädesvis egnadt att motsvara dess ändamål. Det inses lätt att här om

någonsin hgger magt uppå att icke genom lagstiftningen lägga hinder i vägen för

det utvecklingsarbete, hvarigenom man sträfva!'' att göra prokuran till en öfver hela

handelsverlden gemensam, på lika grunder byggd institution. Att komiterades förslag

i detta hänseende mött odeladt erkännande af de kommersiella auktoriteter

som med full erfarenhet om sakens praktiska betydelse yttrat sig öfver förslaget,

manar till den största försigtighet att ej genom allt för strängt reglementerande

stöta det gängse föreställnings- och förfaringssättet för hufvudet.

Huru många skäl än kunde tala derför, att ett så vigtigt uppdrag som jirokuran

gåfves i skriftlig form och för att vara gällande infördes i handelsregistret,

på sätt två af Högsta Domstolens ledamöter yrkat, har man derföre ej ansett sig

kunna lägga dessa band på de vedertagna handelsbruken, enligt hvilka hufvudmannen

är bunden vid de förpligtelse!, som ådragits honom äfven af den prokurist, hvilken

han val icke försett med skriftlig fullmagt, men hvilken han dock genom hela sitt

tillvägagående betecknat såsom prokurist. Lättheten att meddela prokura anses vara

en förmån för hufvudmannen, och äfven allmänheten har intresse deraf, att lagen

ej binder prokurans meddelande vid formaliteter, genom hvilkas underlåtande hufvudmannen

skulle kunna bereda sig utväg att förneka prokuristens befogenhet och undandraga

sig fullgörandet af de förbindelser denne ikläder honom. Allmänheten känner

S1§ tryggare, om den utan vidare kan förlita sig på en person, som uppenbarligen

handlar och behandlas såsom prokurist, utan att behöfva ängsligt efterforska, om

han eller hans hufvudman derjemte fullgjort vissa såsom vilkor för uppdragets giftighet

föresknfna formaliteter. Prokurans inskrifning i handelsregistret blir i alla

händelser nästan en nödvändighet för hufvudmannen, emedan han eljest saknar ett

osvikligt medel att återkalla eu prokura, när han ej längre har förtroende för prokuristen

eller eljest icke vill begagna honom såsom sitt ombud. När nemligen en

till registret anmäld prokura återkallas genom ny anmälan till registret, är detta

en åtgärd, som presumeras vara allmänheten bekant, och köpmannen är derföre fri

från de förbindelser prokuristen vidare kan honom ovetande ingå för hans räkning.

År prokuran ej intagen i registret, har hufvudmannen att i hvarje särskildt fall bevisa,

att den, med hvilken hans förre prokurist kontrahera^ haft vetskap om att

dennes uppdrag återkallats, eu bevisning, som man lätt finner erbjuda nästan oöfvervinneliga

svårigheter. Man vinner således genom komiténs förslag samma fördelar

som genom det inom Högsta Domstolen förordade, utan att utsätta sig för de olägenheter,

hvilka åtfölja detta.

Bih. till Biksd. Prof. 1887. B. 1 Smil. 1 Afd. 2 Häft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Mot den af två andra ledamöter yttrade mening, att prokuran borde vara

skriftligen affattad men ej få införas i handelsregistret, erinras att det i sådant fall

icke gåfves något medel att med fullt bindande verkan återkalla eu gifven prokura,

när prokuristen sjelf vore oredlig och tredskande.

Då prokuran inom handelsverlden allmänt uppfattas såsom en generalfullmagt,

och således en presumtion lins derför, att inga inskränkningar i fråga om tiden eller

annorledes äro vid prokuran fästade, har förbud meddelats att registrera prokura,.

hvari sådana inskränkningar förekomma, äfvensom det förklarats, att inskränkningarna

eller begränsningarna ej gälla mot den, som är i god tro, det vill säga mot den

som ej haft vetskap om desamma. Har åter någon med full kännedom om begränsningarna

det oaktadt inlåtit sig med prokuristen i aftal, som. ligga utom den i prokuran

betecknade gräns, torde det icke öfverensstämma med vanlig rättsuppfattning,

att han under åberopande af begränsningen undandroge sig sina förbindelser till

prokuristens hufvudman.

Deremot kan jag ej anse det rådligt att generalisera så, att prokuran skulle

berättiga förre innehafvare!! att i allt som rörer handel och näring, äfven eu annan

än den hufvudmannen drifver, handla å dennes vägnar. Mot det af några ledamöter

i Högsta Domstolen gjorda inkast om faran för allmänheten att inlåta sig med eu

prokurist, som icke kunde binda hufvudmannen i annat än det som angår hans

rörelse, kan uppställas den stora faran för en hufvudman att utställa eu prokura

med den risk, att prokuristen skulle på grund af fullmagten kunna afsluta affärer

af helt annan beskaffenhet än den, med hvilka hufvudmannen sysselsätter sig.

Erkännande rigtigheten af den anmärkning, att aftals slutande endast utgör

eu del af de åtgärder, som äro föremål för eu prokurists verksamhet, har jag låtit

redaktionen af 25 § i detta syfte undergå en förändring,

I en särskild §, den 33:dje, äro upptagna de författningar eller delar deraf,

som genom firmalagstiftningen skulle ändras eller upphäfvas.

Slutligen bar enligt Kommerskollegii förslag den tid, inom hvilken skyldighet

att anmäla firma för äldre näring skall fullgöras, blifvit utsträckt till sex månader

från det lagen trädt i kraft.

Såsom redan är antydt, förutsätter lagförslaget utfärdande af en instruktion

för den tjensteman, som hos Konungens Befallningshafvande, magistrat eller stedsstyrelse

skall föra registret. Afgifterna för registreringen böra af Eders Kongl.

Maj:t icke bestämmas högre, än att de betäcka de med registreringen och dess

kungörande, samt utgifvandet af den i 3 § föreskrifna samling förenade kostnader.

Under åberopande af hvad jag nu anfört, hemställer jag att Eders Kongl.- Maj:t täcktes jemlikt 87 § Regeringsformen föreslå Riksdagen att antaga i öfverensstämmelse

dermed utarbetade förslag till lagar angående handelsregister, firma

och prokura samt angående tillägg till 15 kap. Handelsbalken.»

Justitieråden Ahlgren och Abergsson åberopade i fråga om förslaget till lag om

handelsregister, firma och prokura sina i Högsta Domstolen vid granskning af nämnda

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

förslag afgifna yttranden, för så vidt förslaget icke blifvit i öfverensstämmelse med

dessa yttranden ändradt, och förmälde sig icke hafva något att erinra mot förslaget

om tillägg till 15 kap. Handelsbalken.

Hvad Departementschefen föreslagit täcktes Hans Maj:t

Konungen på hemställan af Statsrådets öfrige ledamöter i

nåder gilla; och skulle proposition till Riksdagen aflåtas i öfverensstämmelse

med bilagan B. vid detta protokoll.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

opaginerad Kontrollera mot PDF

138

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans May.t Konungen i Statsrådet å Stockholms

Slott Fredagen den 15 April 1887,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,

Statsråden: LOVÉN,

VON Steyern,

Friherre VON Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm,

Justitieråden: ÅHLGREN,

ÖRBOM.

Departementschefen Statsrådet von Steyern anförde:

»Den af Eders Kongl. Maj:t till sistlidna Riksdag aflåtna nådiga proposition

med förslag till lagar angående handelsregister, firma och prokura samt angående

tillägg till 15 kap. Handelsbalk^) hann icke af Riksdagen före dess upplösning

slutbehandlas. Emellertid hade Lagutskottet i anledning af propositiouen afgifvit

utlåtande, deri Utskottet, med tillstyrkande af densamma i hufvudsakliga delar,

endast förordat några mindre betydande redaktionsändringar i förstnämnda förslag

samt en nedsättning af de i samma förslags 23 § förekommande bötesbelopp, hvarigenom

dessa böters maximum skulle utgöra 100 i stället för 500 kronor, hvarjemte

Utskottet hemstält, att böterna måtte tillfalla kronan, i stället för att lika

fördelas mellan kronan och åklagaren. Då jag icke har något att mot dessa ändringsförslag

anmärka, hemställer jag, under åberopande i öfrigt af de vid den

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

69

senast i ämnet aflåtna propositionen fogade handlingar, hvilka torde få detta protokoll

biläggas, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, i öfverensstämmelse med förut omförmälda

nådiga proposition med de af Lagutskottet förordade ändringar i densamma,

föreslå Riksdagen att antaga förslag till lagar angående handelsregister,

firma och prokura samt angående tillägg till 15 kap. Handelsbalken.»

Justitierådet Ahlgren åberopade i fråga om förslaget till lag om handelsregister,

firma och prokura sitt i Högsta Domstolen vid granskning af nämnda

förslag afgifna yttrande, för så vidt förslaget icke blifvit i öfverensstämmelse med

detta yttrande ändradt, och förmälde sig icke hafva något att erinra mot förslaget

om tillägg till 15 kap. Handelsbalken.

Justitierådet Örbom åberopade i fråga om begge lagförslagen hvad han vid

deras granskning i Högsta Domstolen yttrat.

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter täcktes

Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad Departementschefen

hemstält; och skulle den nådiga propositionen erhålla den lydelse,

bilagan Å. vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

Bill. till Riksd. Prof. 1887. B,

1 Samt. 1 Afd. 2 Häft.

10

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.