Angående ändring af gällande stadgande^ till förekommande af öfverdrifven afverkning å ting skog inom Vesta bottens och Norrbottens lån
10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1888:16, Angående ändring af gällande stadgande^ till förekommande af öfverdrifven afverkning å ting skog inom Vesta bottens och Norrbottens lån
Dokumentets text
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition No 16.
11
N:o 16.
Kongl. Maj.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående ändring af
gällande stadgande^ till förekommande af öfverdrifven afverkning
å ting skog inom Vesta bottens och Norrbottens lån;
gifven Stockholms slott den 31 december 1887.
På sätt bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden utvisar, bär
Kongl. Maj:t funnit vissa ändringar påkallade i de genom kongl. förordningarne
den 29 september 1874 och den 23 juni 1882 meddelade stadganden
till förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog i de delar af
Vesterbottens och Norrbottens län, hvilka icke höra till lappmarken; och
då, i sammanhang med de sålunda ifrågasatta ändringarne, gällande stadganden
uti ifrågavarande hänseende synts Kongl. Maj:t lämpligen böra i en
författning sammanföras, vill Kongl. Maj:t, med åberopande af nämnda statsrådsprotokoll,
föreslå Riksdagen att, till efterrättelse inom de delar af Vesterbottens
och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken, räknadt från den
dag, Kongl. Maj:t bestämmer, för sin del antaga följande förslag till
Förordning
angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog
inom. Vesterbottens och Norrbottens län.
§ 1.
Barrträd, som, efter hvad här nedan i § 2 sägs, är att anse såsom
undermåligt, må icke i form af rundt, biladt eller sågadt virke, till in
-
12
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 16.
eller utländsk ort skeppas eller i fartyg- inlastas eller vid lastageplats till
inlastning uppläggas och ej heller till plank, bräder eller annat dylikt försågas
eller intagas inom såginrättning, i sågränna eller inom område, som
begagnas till sågplats eller sågbacke vid såginrättning af hvad beskaffenhet
som helst, allt vid påföljd att virket tages i beslag och dömes förbrutet, så
framt icke, på sätt i § 3 stadgas, vederbörligt tillstånd är gifvet till trädets
utverkning för skeppning eller sågning. Dock vare hemmansegare eller åbo
ej förment att, äfven utan sådant tillstånd, af hemmanets skog, till oundgängligt
husbehof, låta vid gården såga och använda undermåligt virke.
§ 2.
Mom. 1. Såsom undermåligt anses träd, som afverkadt ej håller i
genomskärning minst 21 centimeter på ett afstånd af 4,t:> meter från storändan.
Vid sagde mått får ej barken inberäknas.
Mom. 2. Af träd, som lemnar mer än en sågstock, må trädets öfre
del eller toppstocken ej hänföres till undermåligt virke och såsom sådant tagas
i beslag, der det tydligen visar sig eller ådagalägges, att det virke är taget
af träd, som ej är undermåligt, eller af träd, som är med vederbörligt tillstånd
för skeppning eller sågning afverkadt.
Mom. 3. Sparre, som är bilad så, att ursprungliga tjockleken vid
4,r:> njeters längd ej kan utrönas, skall, för att icke anses undermålig, hålla
i omkrets, vid sagda längd från storändan, minst 59 centimeter, ifall sparren
är bilad till skarp kant, men eljest minst 62 centimeter, samt i förhållande
derefter, om längden är mindre.
Mom. 4. I afseende på virke, som redan är sågadt, då det anträffas,
skall hvad ofvan är stadgadt ega tillämpning endast ifall lagligen styrkas
kan, att varan tillkommit af träd, som är undermåligt och till hvars afverkande
för sågning eller skeppning ej meddelats vederbörligt tillstånd.
Mom. 1. Är skog af beskaffenhet, att för dess ordentliga skötsel och
vård fordras utverkning af undermåligt virke, må egare, som vill låta det
virke skeppas eller sågas, anmäla sig hos vederbörande revirförvaltare, hvilken
åligger verkställa den undersökning af skogen, som.af omständigheterna påkallas.
Finnes dervid slik afverkning vara med grunderna för en god skogshushållning
öfverensstämmande, då må, der ej laga hinder eljest möter, tillstånd
af förrättningsmannen gifvas till afverkning för skeppning eller sågning;
dock att träd, som vid storändan håller 15 centimeter eller mera i
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
13
genomskärning, ej må afföras, innan det genom förrättningsmannens försorg
blifvit med kronomärke stämpladt. Vill egaren sig till säkerhet hafva virke
jemväl af mindre dimensioner stämpladt, vare dertill berättigad.
Horn. 2. Varder sådan förrättning begärd före den 1 juni, skall, der
så ske kan och skogsegaren det äskar, undersökningen och utstämplingen
företagas i sammanhang med de utsyningsförrättningar ä kronans skogar, som
under året förekomma. Verkställes förrättningen i sådan ordning, åligger
det revirförvaltaren att, om möjligt, vid förrättningens slut eller i annat fall
genast efter det alla utsyningsförrättningar under året inom socknen böra
vara afskräde, tillställa sökanden eller dess ombud mot bevis men utan lösen
skriftligt instrument öfver utsyningen. Företages förrättningen särskild^ bör
syneinstrumentet aflemnas, innan förrättningsmannen från stället afreser. Underrättelse
om tiden, inom hvilken besvär böra vara hos kongl. domänstyrelsen
ingifna, för att kunna till pröfning upptagas, skall i syneinstrumentet meddelas.
Mom. 3. Angående undermåligt virke, som till följd af föreläggande
vid laga skifte varder afverkadt, skall, der egaren vill låta det virke skeppas
eller sågas, gälla i tillämpliga delar hvad här ofvan är stadgadt.
Mom. 4. Vill jordegare för skogsmarks uppodling till åker eller ängfälla
skog med rätt att för skeppning eller sågning annorledes än för husbehof
använda det undermåliga virke, som för ändamålet behöfver afverkas,
göre derom anmälan hos vederbörande revirförvaltare, hvilken det åligger
att, så snart sådant i sammanhang med de årliga utsyningsförrättningarne ä
kronans skogar lämpligen kan ske, å den uppgifna. odlingsmarken anställa
besigtning till utrönande af dess läge, storlek, beskaffenhet och tjenlighet
till odling samt derefter till Kongl. Ma.j:ts befallningshafvande i länet insända
besigtningsinstrumentet med uppgift å den tid, som anses för odlingens
fullbordande erforderlig, jemte det yttrande i öfrigt, hvartill besigtningen kan
föranleda. Önskar jordegare att, utan afbidande af dylik utsyningsförrättning,
vinna handläggning af ärendet, ege han antingen för besigtning af
marken påkalla skyndsam åtgärd af vederbörande revirförvaltare eller kronobetjent,
hvarefter denne med ärendet vidare förfar i den ordning ofvan stadgas,
eller ock låta odlingsmarken besigtigas af två trovärdige män samt insända
deras öfver besigtningen afgifna intyg jemte ansökning i ärendet till
endera af nämnde tjensteman, som har att med eget yttrande befordra ansökningen
till Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning.
Finner Kongl. Maj:ts befallningshafvande det tillämnade odlingsföretaget
vara af beskaffenhet, att utverkning af undermåligt virke för skeppning eller
sågning bör medgifvas, meddele Kongl. Maj:ts befallningshafvande dertill
tillstånd med utsättande af viss tid, inom hvilken vid vite, som Kongl. Maj:ts
befallningshafvande egen bestämma, odlingen skall vara fullbordad; skolande
14
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 16.
underrättelse om Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut i ärendet meddelas
revirförvaltaren för jordegarens förständigande. Beträffande stämpling
åt virke, till hvars afverkning tillstånd sålunda erhållits, förhålles på sätt i
mom. 1 och 2 af denna § stadgas.
§ 4.
Undermåligt ostämpladt virke är ej underkastadt beslag, såvida tydligen
visar sig eller styrkes, att afverkningen skett innan förbud för skeppning
och sårning af sådant virke varit för orten stadgadt; och skall sådant
virke i den ordning, bär ofvan sägs, med kronomärke förses, der egaren till
sin säkerhet det äskar.
§ 5.
Jordegare vare ej pligtig att för utsyning eller stämpling, hvarom
i §§ 3 eller 4 sägs, vidkännas annan kostnad än godtgörelse till förrättningsmannen
för den tid förrättningen å stället upptager, i hvilket afseende jordegaren
skall erlägga såsom arfvode för hvarje dag 5 kronor äfvensom förse
förrättningsmannen med kost och husrum eller gifva ersättning derför.
Dylik utsyning eller stämpling ä skog, indelad till ordnad hushållning
enligt plan, som blifvit af domänstyrelsen eller förra skogsstyrelsen godkänd,
verkställes utan kostnad för jordegaren, der tjensteåtgärden afser virke, som
enligt planen är bestämdt att afverkas.
För sådan af skogstjensteman eller kronobetjent verkstäld besigtning,
hvarom i § 3 mom. 4 fönnäles, åligger det jordegaren att till förrättningsmannen
utgifva godtgörelse, som utgår till skogstjensteman, när han verkstält
förrättningen i samband med årsutsyningen ä kronans skogar, med dagtraktamente
enligt gällande resereglemente under den tid förrättningen varar, men
eljest med reseersättning och dagtraktamente enligt samma reglemente.
§ 6.
Rätt att i beslag taga virke, som bör anses förbrutet, tillkomme allmän
åklagare, tjensteman och betjente vid skogsstaten samt tullstatens tjensteinän,
desse sistnämnde inom hamn och lastageplats; men rättighet att utföra
åtal i sådana mål ege endast allmän åklagare och jägeribetjening, på sätt
gällande författningar stadga, skolande förty tulltjensteman, som gjort beslag,
derom göra anmälan hos allmän åklagare eller jägeritjensteman.
15
Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition No 16
§ 7.
Medel, som inflyta genom försäljning af virke, som enligt denna författning
är beslag underkastadt, fördelas sålunda, att en tredjedel tillfaller
kronan och två tredjedelar åklagaren; dock att, derest annan behörig person
verkstält beslaget, denne skall af åklagareandelen undfå hälften.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott
tillhandahållas;’ och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Gast. Tamm.
16
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o IG.
Utdrag
af ''protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 december
1887.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Themptander,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Loven,
von Stötjern,
friherre von Otter,
Hammarskjöld,
von Krusenstjerna,
friherre Tamm,
friherre Peyron.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Tamm anförde:
»Enligt nådiga förordningarne den 29 september 1874 och den 23
juni 1882 angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning å
ungskog inom Norrbottens och Vesterbottens län är för de delar af nämnda
län, som ej höra till lappmarkerna, i allmänhet förbud stadgadt att för
skeppning eller sågning annorledes än för husbehof använda undermåligt virke,
hvarmed, enligt förstnämnda förordning förstås träd, som, afverkade hålla
mindre än 7 decimaltum på 16 fots afstånd från storändan. Undantag från
detta allmänna förbud är medgifvet endast för det fall att skog, efter undersökning
af vederbörande revirförvaltare, finnes vara af beskaffenhet, att för
dess ordentliga skötsel och vård undermåligt virke bör afverkas, då revirförvaltaren
egen att, der laga hinder icke eljest möter, meddela tillstånd till
afverkning för skeppning eller sågning. Virket får derefter fritt fällas och
afföras, dock hvad angår träd, som vid storändan håller 5 decimaltum eller
mera i genomskärning, endast med vilkor att detsamma förut blifvit genom
revirförvaltarens försorg med kronomärke stämpladt.
17
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
Författningen raedgifver deremot icke att för odlingsändamål afverka
virke till skeppning eller sågning. Enligt hvad handlingarne i ett hos Eders
Kong! Maj:t den 26 maj 1887 handlagdt mål utvisa, hade ock, sedan inom
Vesterbottens län utstämpling af undermåligt virke för odling och rödjning
hlifvit hos vederbörande jägmästare begärd, denne funnit sig förhindrad att
medgifva den begärda utstämplingen på den grund, att skogens beskaffenhet ej
påkallade utverkning- åt sådant virke. Domänstyrelsen, hvarest skogens egare
anförde besvär, lemnade med åberopande af förordningen den 23 juni 1882 besvären
utan afseende, men i det underdåniga utlåtande, som, efter det talan
fullföljts hos Eders Kongl. Maj:t, af domänstyrelsen afgafs, anförde styrelsen: att
det för jordegare i Vesterbottens och Norrbottens kustland utan tvifvel medförde
olägenhet att, då för skogsmarks uppodling till åker eller äng undermåligt
virke måste fällas, detta virke icke finge användas på det för jordegaren
fördelaktigaste sätt, vare sig genom sågning eller skeppning; men att likväl,
derest för undvikande af sådan olägenhet författningen skulle tolkas så, att
undermåligt virke ä så kallade odlingsland finge på jordegarens ansökning för
skeppning eller sågning utstämplas, missbruk vore att befara, Indika kunde
till ej oväsentlig del äfventyra författningens ändamål, enär i saknad af föreskrift,
om skyldighet för jordegare att efter erhållen utstämpling fullgöra
odlingsarbetet, uppgift om tillämnad odling med afl sannolikhet ofta komme
att tagas till förevändning för att åtkomma skog, hvilken författningen åsyftat
skydda för afverkning. Domänstyrelsen hemstälde på grund häraf, att till
nådiga förordningen den 29 september 1874 måtte fogas ett sådant tillägg,
att derigenom, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som vore stadgadt
i § 5 af nådiga förordningen den 27 juni 1866 om dispositionsrätten öfver
skogen å vissa af nybyggen uppkomna skattehemman, sådant detta lagrum
lydde enligt nådiga förordningen den 20 april 1883, vederbörande länsstyrelser
erhölle befogenhet att, efter pröfning i hvarje särskildt fall, för odlingsändamål
medgifva undermålig skogs afverkning för skeppning eller sågning, emot
förbindelse för jordegaren att inom viss utsatt tid fullborda odlingen vid vite,
som länsstyrelsen egde bestämma.
Eders Kongl. Maj:t fann val, emot författningens uttryckliga innehåll,
ändring icke kunna ske i domänstyrelsens öfverklagade beslut, men anbefalde
genom nådig remiss den 26 sistlidne maj Sine befallningshafvande i Vesterbottens
och Norrbottens län att, efter vederbörande landstings hörande, afgifva
underdånigt utlåtande öfver domänstyrelsens hemställan om tillägg till
förordningen den 29 september 1874; och hafva med anledning häraf numera
underdåniga utlåtanden inkommit, deruti såväl Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
som landstingen enstämmigt förordat berörda hemställan.
Bih. till Riksd. Prof. 1888. 1 Sand. 1 Åfä. 7 Höft.
3
18
Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
Med den för Norrbottens län utfärdade och sedermera äfven inom
Vesterbottens län tillämpade skogslagen har afsetts att förekomma den förödande
afverkning af skog och särskildt ungskog, som egt rum i de ifrågavarande
orterna. Då man i detta syfte förbjudit all annan afverkning af
yngre skog, än den, som sker för husbehof eller som påkallas af en ändamålsenlig
skogshushållning, synes mig dock ett väl starkt och knappast från
början afsedt ingrepp hafva skett i den enskilde jordegarens dispositionsrätt
öfver sin egendom. Om än mångenstädes inom landet odlingen kan sägas
hafva mer än tillbörligt inkräktat på skogarne, kan det efter min uppfattning,
särskildt i de delar af landet, hvarom här är fråga, icke anses befogadt.
att ur skogsintressets synpunkt uppställa stadganden, Indika i afsevärd grad
för jordegaren försvåra möjligheten att för jordbruket tillgodogöra sig mark,
som är till odling tjenlig, och mången gång torde nödga honom att, mot sin
vilja, och till egen skada, för skogsbörd bibehålla dylik mark. Endast
undantagsvis och till någon ringa del torde det kunna inträffa, att å mark,
som är i fråga till uppodling, skogens afverkning anses erforderlig för skogsskötsel,
och att sålunda egaren får till försäljning disponera det undermåliga
virke, som för ändamålet måste fällas. Allt virke af sådan beskaffenhet,
som i öfrig! afverkas, måste han låta förfaras, så vidt han icke är i
tillfälle att använda detsamma för eget husbehof. Det är för att undanrödja
detta missförhållande och bereda odlaren en friare dispositionsrätt
öfver det för odlingen fäkta virket, som det nu föreliggande förslaget blifvit
framstäldt. Förslaget afser att, i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad
som genom nådiga förordningen den 20 april 1883 blifvit stadgadt i fråga
om odling ä sådana af nybyggen uppkomna skattehemman i Norrland och
Kopparbergs län, hvilkas egare åtnjuta endast en inskränkt dispositionsrätt
öfver hemmanens skog, göra den friare dispositionen öfver det för odlingen
fälda virket beroende deraf, att markens tjenlighet för odling blifvit genom
undersökning a stället utrönt och att vederbörande länsstyrelse derefter
funnit odlingsföretaget vara af beskaffenhet, att eu dylik friare disposition
bör medgifvas. Då härjemte, enligt förslaget., jordegaren skulle blifva skyldig
att inom viss förelagd tid, vid vite, fullborda odlingen, och det under sådant
förhållande icke torde vara att befara, att föregifvande att vilja verkställa
odling skulle komma att begagnas såsom medel att åtkomma skog, vill det
synas mig att en förändring i nu gällande stadganden i enlighet med domänstyrelsens,
af vederbörande landsting och länsstyrelser biträdda hemställan
icke borde möta betänkligheter.
En sådan förändring torde böra ske på det sätt, att
dels till § 3 af förordningen den 29 september 1874 angående åtgärder
Kongl. Maj.ts Nåd. "Proposition N:o 16.
19
till förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog inom Norrbottens
län fogas ett fjerde moment, så lydande:
Mom. 4. Vill jordegare för skogsmarks uppodling till åker eller äng
fälla skog med rätt att för skeppning eller sågning annorledes än för husbehof
använda det undermåliga virke, som för ändamålet behöfver afverka»,
göre derom anmälan hos vederbörande revirförvaltare, hvilken det åligger att,
så snart sådant i sammanhang med de årliga utsyningsförrättningarne å kronans
skogar lämpligen kan ske, å den uppgifna odlingsmarken anställa besigtning
till utrönande af dess läge, storlek, beskaffenhet och tjenlighet till
odling samt derefter till Kong! Maj:ts befallningshafvande i länet insända
besigtningsinstrumentet med uppgift å den tid, som anses för odlingens fullbordande
erforderlig, jemte det yttrande i öfrig!, hvartill besigtningen kan
föranleda. Önskar jordegare att, utan afbidande af dylik utsyningsförrättning,
vinna handläggning af ärendet, ege han antingen för besigtning af marken
påkalla skyndsam åtgärd af vederbörande revirförvaltare eller kronobetjent,
hvarefter denne med ärendet vidare förfar i den ordning ofvan stadgas, eller
ock låta odlingsmarken besigtigas af två trovärdige män samt insända deras
öfver besigtningen afgifna intyg jemte ansökning i ärendet till endera af
nämnde tjensteman, som har att med eget yttrande befordra ansökningen
till Kong! Mapts befallningshafvandes pröfning.
Finner Kong!. Maj:ts befallningshafvande det tillämnade odlingsföretaget
vara af beskaffenhet, att afverkning af undermåligt virke för skeppning
eller sågning bör medgifvas, meddele Kongl. Maj:ts befallningshafvande dertill
tillstånd med utsättande af viss tid, inom hvilken vid vite, som Kongl.
Maj:ts befallningshafvande egen bestämma, odlingen skall vara fullbordad;
skolande underrättelse om Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut i ärendet
meddelas revirförvaltaren för jordegarens förständigande. Beträffande stämpling
af virke, till hvars afverkning tillstånd sålunda erhållits, förhålles på
sätt i mom. 1 och 2 af denna § stadgas.
dels § 5 af samma förordning, sådan denna § lyder enligt nådig förordning
den 23 juni 1882, erhåller följande förändrade lydelse:
Jordegare vare ej pligtig att för utsyning eller stämpling, hvarom i
§§ 3 eller 4 sägs, vidkännas annan kostnad än godtgörelse till förrättningsmannen
för den tid, förrättningen å stället upptager, i hvilket afseende jordegaren
skall erlägga såsom arfvode för hvarje dag 5 kronor äfvensom förse
förrättningsmannen med kost och husrum eller gifva ersättning derför.
Dylik utsyning eller stämpling å skog, indelad till ordnad hushållning
enligt plan, som blifvit af domänstyrelsen eller förra skogsstyrelsen godkänd,
verkställes utan kostnad för jordegaren, der tjensteåtgärden afser virke, som
enligt planen är bestämdt att afverkas.
20
Kongl. Maj.ts Nåd, Proposition N:o 16.
För sådan af skogstjensteman eller kronobetjent verkstad besigtning,
hvarom i § 3 inom. 4 förmäles, åligger det jordegaren att till förrättningsmannen
utgifva godtgörelse, som utgår till skogstjensteman, när han verkstält
förrättningen i samband med årsutsyningen å kronans skogar, med
dagtraktamente enligt gällande resereglemente under den tid förrättningen
varar, men eljest med reseersättning och dagtraktamente enligt samma
reglemente.
Då den förordning af den 23 juni 1882, som har afseende å afvridning
af ungskog inom Vesterbottens län, stadgar, att ofvan berörda för Norrbottens
län den 29 september 1874 utfärdade förordning med den ändring
deri, som vidtogs nyssnämnda den 23 juni 1882, skall tillämpas i de delar
af Vesterbottens län, som ej höra till lappmarken, skulle sålunda, i händelse
en ytterligare ändring nu sker i Norrbottenslagen, blifva nödvändigt att genom
en särskild förordning förklara denna ändring gällande äfven inom Vesterbottens
län; och man skulle då för framtiden få att uppsöka de uti ifrågavarande
hänseende gällande stadganden i fem särskilda författningar. Till
förekommande af de olägenheter, som en dylik anordning skulle medföra, har
det synts mig lämpligt, att, i sammanhang med den föreslagna ändringen i
Norrbottenslagen, de för båda länen meddelade bestämmelserna sammanföras
i en författning, hvilken torde böra benämnas: »förordning angående åtgärder
till förekommande af öfverdrifven aftorkning å ungskog inom Vesterbottens
och Norrbottens län»; lärande härvid dels de i författningen förekommande
mått böra utsättas i mete]- och centimeter, dels i § 3 mom. 2 af 1874 års
förordning förekommande ordet »Skogsstyrelsen» få utbytas mot »Domänstyrelsen»
och ordalagen i § 4 något förändras, hvarjemte stadgandet i § 8
af samma förordning synes lämpligen kunna uteslutas med rätt för Eders
Kong!. Maj:t att bestämma tiden, då de nya bestämmelserna skola träda
i kraft.»
Departementschefen uppläste härefter ett under nu angifven förutsättning
affattadt förslag till nådig proposition i ämnet till Riksdagen;
Och behagade Hans Maj:t Konungen, på departementschefens,
af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan,
förordna, att nådig proposition skulle till Riksdagen aflåtas
af den lydelse, bilagan — till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
Hans Wachtmeister.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1888.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.