Sök i Ratio Lex

Angående ersättning i vissa fall åt värnpligtige för inställelse vid inskrifning sförrättning ar och samlingsplatser-

1888-03-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1888:34, Angående ersättning i vissa fall åt värnpligtige för inställelse vid inskrifning sförrättning ar och samlingsplatser-

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

I

N:o 34.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ersättning

i vissa fall åt värnpligtige för inställelse vid inskrifning

sförrättning ar och samlingsplatser-, gifven Stockholms

slott den 19 mars 1888.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden

för denna dag vill Kongl Maj:t föreslå Riksdagen att

medgifva:

att till värnpligtig, hvilken för inställelse vid inskrifningsförrättning.

eller, vid färd till de årliga vapenöfningarna, för inställelse å

samlingsplats i hemorten har att från hemvistet tillryggalägga mera

än ö mil och förut icke gjort sig skyldig till förfallolös utevaro från

dylik förrättning eller vapenöfning, vid hvilken han varit pligtig infinna

sig, må för så väl fram- som återresan från anslaget till beväringsmanskapets

vapenöfningar få utbetalas godtgörelse med 50 öre

för hvarje öfverskjutande mil.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Hj. Palmstierna.

Pih till Riksd. Prof.. 1888. 1 Samt. 1 Afä. 17 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 19

mars 1888.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Bergström,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

Lönegren.

19:o.

Departementschefen statsrådet friherre Palmstierna föredrog i ett

sammanhang dels Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Vesterbottens

län underdåniga skrifvelse den 9 december 1887 om ersättning åt beväringsmän

från Lycksele och Åsele tingslag samt Malå socken för

inställelse vid samlingsplats i hemorten under marsch till öfningsmötena,

dels ock Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Norrbottens län

skrifvelse den 5 januari innevarande år om godtgörelse åt inskrifningsskyldige

värnpligtige från Enontekis lappmarks socken vid inskrifnings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 34.

förrättning utom nämnda socken, äfvensom arméförvaltningens den 23

december 1887 och den 25 januari 1888 öfver dessa framställningar

afgifna underdåniga utlåtanden.

Departementschefen yttrade dervid:

»Enligt gällande författningar åligger det beväringsmän att utan

ersättning från det allmännas sida inställa sig vid inskrifningsförrättningar

äfvensom vid de så kallade samlingsplatserna i hemorterne,

der de mottagas af vederbörande befäl för att sedan i samlad trupp

afföras till de olika regementenas öfningsplatser. Uppenbart är emellertid,

att med den olikhet i de administrativa områdenas storlek, som

i vårt land är rådande, denna skyldighet måste i synnerligen olika

grad komma att tynga på landets värnpligtiga befolkning. Under det

att i södra och mellersta Sverige knappast någon ort torde finnas, der

afståndet från en sockens olika delar till den gemensamma samlingsplatsen,

hvilken i regeln också är den, hvarest inskrifningarne förrättas,

betydligt öfverstiger en vanlig dagsmarsch, är förhållandet helt

annat i de nordliga provinserna. Särskildt lappmarkssocknarne, hvilkas

befolkning såsom bekant, innan den nya värnpligtslagen trädde i kraft,

var fritagen från all värnpligtsskyldighet, äro i detta afseende uti en

synnerligen ogynsam ställning.

Det är dessa omständigheter, som behjertats af Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i de båda nordligaste länen och som manat

dem att göra de framställningar, för Indika jag nyss redogjort. Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har dervid fäst sig

vid ett enstaka fall. För att, i öfverensstämmelse med gällande bestämmelser,

så vidt möjligt bespara vederbörande värnpligtig^ längre

resor hade nemligen 1887 års inskrifningsförrättning för Enontekis

lappmarks sockens värnpligtige blifvit utsatt att förrättas i det aflägsna

Soppero; och hade kostnaden för inskrifningsnämndens sammanträde

derstädes uppgått till omkring 300 kronor, under det att endast en

inskrifningsskyldig hade att från nämnda socken inställa sig vid förrättningen.

Till undvikande för framtiden af ett dylikt missförhållande

föreslår Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som anser lämpligast

att inskrifningsförrättningen för Enontekis lappmarkssocken tills vidare

utsättes till ort belägen utom socknens gräns, det värnpligtige derifrån

må, så länge inskrifningsförrättningen hålles utom socknen, berättigas

att för hvarje mil af vägen från sockengränsen till inskrifningsorten

och tillbaka åtnjuta reseersättning med 2 kronor.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län gör

framställning om något mera generella stadganden i detta hänseende.

Han upplyser, bland annat, att Öhrträsks sockens värnpligtige hafva

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 34.

sin samlingsplats i Bjurholm och de, som tillhöra Mala socken, i Bjursele

by, att samlingsplatserna för värnpligtige från de fyra lappmarkssocknarne

Lycksele, Sorsele och Stensele jemte Tärna kapellförsamling

är Lycksele, under det att värnpligtige från öfriga socknar inom Lycksele

och Åselo lappmarks tingslag, Fredrika, Asele, Wilhelmina och

Dorothea hafva sin samlingsplats i Fredrika, att afståndet från Ohrträsk

till Bjurholm visserligen är endast 3 mil, men att från Malå till Bjursele

by är 6,6 mil, att våglängden från samlingsplatsen i Lycksele till

Stensele kyrka utgör 9,3 mil, till Tärna kyrka 22,5 mil, till aflägsna^

trakter i Tärna 27 mil, till Sorsele kyrka 14,5 mil och till det under

Sorsele lydande kapellaget Gantsträsk 23 mil, samt att från Fredrika

kyrka till Åsele är 5,6 mil, till Dorothea 11 mil, till Risbäcks kapell

i sistnämnda socken nära 19 mil, till Wilhelmina 12,4 mil och till de

inom samma socken belägna kapellagcn Fatmomakke och Dikanos 24

mil. Åtskilliga beväringsmän skulle alltså behöfva tillryggalägga ända

till 50 mil för färden till och från vederbörlig samlingsplats; och då

dertill kommer, att ifrågavarande färder oftast måste företagas under

sjelfva källossningen, då en resa i dessa trakter erbjuder de största

svårigheter, finner Eders Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande

all billighet tala för, att ersättning för inställelsen må beredas de

värnpligtige, som tillhöra nyssnämnda socknar, och föreslår i sådant

afseende, att de af dem, som bo på längre afstånd än 5 mil från samlingsplats,

må vid färd till sådan erhålla godtgörelse med 40 öre för

hvarje Överskjutande mil.

Som jag redan antydt, anser jag syftet med dessa framställningar

synnerligen beaktansvärdt. Då emellertid förhållanden likartade med

dem, på livilka Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i de båda

nordligaste länen stödja sina förslag, torde förefinnas jemväl inom flera

af rikets öfriga län, synes mig de föreskrifter i ämnet, som kunna

komma till stånd, böra erhålla giltighet för hela landet. Att dervid,

på sätt Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län

föreslagit, något visst afstånd bör bestämmas, som värnpligtig vid färder

af ifrågavarande slag har att tillryggalägga utan ersättning, torde så

mycket snarare falla af sig sjelf, som någon förändring i hithörande

bestämmelser icke egt rum genom den nya värnpligtslagens trädande

i kraft, och skyldigheten att på egen bekostnad inställa sig vid inskrifningsförrättning

och samlingsplats sålunda icke är någon nyhet i

vår lagstiftning. Jemväl i fråga om måttet af detta afstånd är jag

ense med Eders Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande. Med vår

landtbefolknings vanor torde en dagsmarsch för en gång om 5 mil

icke vara någon sällsynthet och om såsom regel fastställes, att värn
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34. 5

pligtig skall vara skyldig utan godtgörelse inställa sig vid inskrifningsförrättning

och samlingsplats under förutsättning, att derför erforderlig

marsch kan fullgöras på en dag, torde naturligtvis något afseende icke

kunna fästas dervid, att marschen är något längre eller kortare. Deremot

synes mig ersättningen, när sådan kommer i fråga, böra sättas

något högre än Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens

län föreslagit. Jag hemställer att den må höjas till 50 öre. Äfven

med detta belopp måste den beväringsman, som önskar komma i åtnjutande

af ett dagtraktamente utaf 1 krona 50 öre, motsvarande den

marschaflöning, som vid marschen från samlings- till öfningsplatsen

under vissa förhållanden kommer honom till de], Tärdas 3 mil om dagen

eller mera än tågande trupp i regeln tillryggalägger, då eu längre,

flera dagar fortgående marsch är i fråga. Slutligen torde af lätt insedda

skäl böra stadgas, att värnpligtig, som förut förfallolöst uteblifvit

från inskrifmngsförrättning eller vapenöfning, dervid han haft

skyldighet inställa sig, icke må komma i åtnjutande af den ersättning,

som nu ifrågasatts.

Kostnaden för den tilltänkta anordningen torde icke blifva betydlig.

Enligt senast föreliggande uppgifter utgjorde befolkningen i

samtliga ofvannämnda lappmarkssocknar inom Vesterbottens län 22,386,

och då riksmedeltalet för värnpligtige i första årsklassen de senare

åren utgjort 0,9 0 procent af hela befolkningsstocken, skulle alltså i

rundt tal inom dessa socknar förefinnas 200 värnpligtige i nämnda

klass. Af dessa torde emellertid omkring 60 komma på socknarne

Lycksele, Fredrika och Öhrträsk, hvilkas värnpligtige enligt de föreslagna

bestämmelserna sannolikt icke skulle komma i åtnjutande af

någon ersättning. Äfven under antagande att medeltalet mil utöfver 5,

som de återstående 140 skulle hafva att tillryggalägga till den för dem

bestämda samlingsplats, der, såsom jag redan nämnt, äfven inskrifningen

i regeln förrättas, utgör likaledes 5, ett medeltal, som i och Lusig

torde vara temligen högt, då befolkningen i de längst bort belägna

socknarne är mycket gles, skulle alltså hela ersättningen för inskrifningsförrättning-en

komma att uppgå till. 700 kronor och för de båda

öfningsmötena till 1,400 eller sammanlagdt 2,100 kronor. I Norrbottens

län, hvars lappmarksbefolkning är ännu glesare än den i Vesterbottens

län, torde en jemförelsevis vida mindre summa behöfva tagas

i anspråk, och äfven om inom Jemtlands, Kopparbergs och Vermlands

län en och annan socken förefinnes, på hvilkas värnpligtige de ifrågasatta

bestämmelserna må kunna vinna tillämpning, lärer dock kunna

antagas, att hela ersättningsbeloppet ej skall komma att uppgå till tre

gånger den summa, som jag för Vesterbottens län angifvit. I rundt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

tal torde alltså 6,000 kronor kunna anses härtill erforderliga, och lärer

vara sjelffallet, att summan, derest mitt förslag varder antaget, anvisas

till utgående från förslagsanslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar.

Då emellertid nu gällande föreskrifter i fråga om beväringsmanskapets

dagaflöning och den särskilda marsch aflöning, som i vissa fall

till samma manskap utgår, understälts Riksdagens pröfning, torde dess

samtycke till nu ifrågasatta bestämmelser äfven böra inhemtas.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition

till Riksdagen af den lydelse, bilagan I till detta protokoll angifver,

täcktes föreslå Riksdagen att medgifva:

att till värnpligtig, hvilken för inställelse vid inskrifningsförrättning

eller, vid färd till de årliga vapenöfningarne, för inställelse å

samlingsplats i hemorten har att från hemvistet tillryggalägga mera

än 5 mil och förut icke gjort sig skyldig till förfallolös utevaro från

dylik förrättning eller vapenöfning, vid hvilken han varit pligtig infinna

sig, må för så väl fram- som återresan från anslaget till beväringsmanskapets

vapenöfningar få utbetalas godtgörelse med 50 öre för

hvarje Överskjutande mil.

Till hvad departementschefen sålunda hemstält

behagade Hans Maj:t Konungen, uppå statsrådets öfriga

ledamöters underdåniga tillstyrkan, lemna nådigt

bifall.

Ex protocollo

Carl Heijkenslcjöld.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.