Sök i Ratio Lex

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37

1888-03-19 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1888:37, Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

1

N:o 37.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen i fråga om beredande

af tryggad besittningsrätt åt innehafvarne af

vissa ä kronans utarrenderade egendomar befintliga lägenheter;

gifven Stockholms slott den 19 Mars 1888.

I underdånig skrifvelse den 12 Maj 1886 har Riksdagen anhållit,

att Kong]. Maj:t ville låta utreda, om och i hvad mån de å kronans

utarrenderade jordbruksegendomar bosatte lägenhetsinnehafvare, hvilka

före tillämpningen af Kongl. kungörelsen den 10 November 1882 angående

förändrade grunder för förvaltningen af kronans domäner uppfört

och bebodde dem sjelfva tillhöriga byggnader, kunde beredas någon

tids tryggad besittning af de lägenheter, de innehade, samt till Riksdagen

afgifva de förslag, som af denna utredning kunde föranledas.

Efter att i anledning häraf hafva hört vederbörande, vill Kongl.

Maj:t, under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden

för denna dag, härmed föreslå Riksdagen att medgifva:

att då Kong], Domänstyrelsen vid pröfning af arrendeförslag å

kronoegendom, som blifvit efter 1889 års början uppgjordt, finner lägenhetsinnehafvare,

som å egendomen bebor honom sjelf tillhöriga, före

den 1 Januari 1883 uppförda byggnader, kunna utan men för egendomens

skötsel vid lägenheten bibehållas, Domänstyrelsen må ega bland

arrendevilkoren intaga sådana bestämmelser, hvarigenom lägenhetsinnehafvaren

och hans hustru förbehålles att mot utgörande till arrendator!!

af afgäld, som i sammanhang härmed af Domänstyrelsen varder faststäld,

qvarbo å lägenheten till arrendeperiodens slut, om de så länge

lefva och Domänstyrelsen ej under arrendetiden på grund af deras

uppförande eller underlåtenhet att utgöra afgälden finner anledning dem

Bill. till Piksd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 18 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

genom uppsägning från lägenheten skilja, äfvensom att Domänstyrelsen

jemväl må ega att beträffande sådan lägenhet, hvilken Domänstyrelsen

anser för egendomen, hvarå den finnes, medföra gagn, meddela så

beskaffad! stadgande, att lägenhetens bibehållande till arrendeperiodens

utgång göres oberoende af innehafvarens frånfälle eller lägenhetens

öfverlåtande på annan person.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

8

Utdrag af ''protokollet öfver finans ärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 19

Mars 1888.

Närvarande:

Hane Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

EHRENSVÅRD,

Statsråden: Lovén,

Friherre von Otter,

von Krusenstjkrna,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Lönegren.

Chefen för finansdepartementet Statsrådet Friherre von Essen

anförde:

»1 22:dra punkten af nådiga kungörelsen den 10 November 1882,

angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner,

stadgas, att arrendator ej eger att utan Domänstyrelsens medgifvande

borttaga å egendomen befintliga torp eller anlägga nya, och

att arrendator ej heller eger att utan Domänstyrelsens medgifvande

pålägga egendomens torpare afgäld eller besvär utöfver hvad som vid

egendomens uppskattning blifvit af uppskattningsnämnden bestämdt.

Den tryggade besittningsrätt och det skydd mot oskäligt hårda

kontraktsvilkor, som genom dessa bestämmelser hlifvit beredda, sträcker

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konyl. May.ts Nåd. Proposition N:o 37.

sig endast till innehafvare af sådana torp, hvilka tillkommit i författningsenlig

ordning. I underdånig skrifvelse af den 12 Maj 1886 har

Riksdagen fästat uppmärksamheten derpå, att å statens utarrenderade

egendomar äfven finnas lägenhetsinnehafvare, hvilka å egendomarne

uppfört egna bostäder och odlat mark kring bostäderna, utan att i allmänhet

kunna åberopa laglig rätt till besittningen af den mark, de

bebygt och brukat, samt att den omständighet, att dessa lägenhetsinnehafvare

i god tro under en följd af år innehaft och nedlagt arbete på

denna mark, innebure giltig anledning till att åt dem i någon mån

bereddes skydd i deras af markens fortfarande besittning beroende

ekonomiska ställning. Denna klass af torpare kunde äfven antagas vara

så talrik, att omsorgen om densamma syntes böra vara en för det allmänna

vigtig angelägenhet. Riksdagen hade visserligen icke förbisett,

att genom legalisering för någon viss tid af dessa torpares besittning

af de lägenheter, de utan laglig rätt innehade, vissa olägenheter skulle

kunna uppstå, men om det ifrågasatta skyddet i besittningen, afseende

allenast dem bland ifrågavarande lägenhetsinnehafvare, som före tillämpningen

af nådiga kungörelsen den 10 November 1882 bebygt sina lägenheter,

icke komme att medföra ständig besittningsrätt, utan endast

omfatta en jemförelsevis kortare tid, eller tiden under lägenhetsinneliafvarnes

och deras hustrurs lifstid, borde berörda, småningom försvinnande

olägenheter icke tilläggas allt för stor betydelse. Om tillika vid

lägenhetsinnehafvarnes qvarsittande å lägenheterna alltid fastades det

vilkor, att de skulle erlägga sina utskylder i rätt tid samt icke göra

sig skyldiga till olaglighet och förargelseväckande uppförande, skulle

derigenom beredas ett skydd för att arrendatorerne ej blefve mycket

besvärade af de qvarboende lägenhetsinnehafvarne.

På grund af hvad Riksdagen sålunda anfört anhöll Riksdagen,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, om och i hvad mån de å

kronans utarrenderade jordbruksegendomar bosatta lägenshetsinuehafvare,

hvilka före tillämpningen af ofvanberörda nådiga kungörelse den

10 November 1882 uppfört och bebodde dem sjelfva tillhöriga byggnader,

måtte kunna beredas någon tids tryggad besittning af de lägenheter,

de innehade, samt till Riksdagen afgifva de förslag, som af bemälda

utredning kunde föranledas.

öfver denna Riksdagens skrifvelse har Domänstyrelsen den 30

sistlidne December afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och dervid

tillika öfverlemnat inhemtade yttranden i ämnet från Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande i rikets samtliga län.»

Efter att hafva redogjort för innehållet af dessa utlåtanden, yttrade

departementschefen vidare:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 5

»Af länsstyrelserna hafva de i Södermanlands, Vennlands och

Jemtlands län afstyrka vidtagandet af åtgärder i det af Riksdagen antydda

syfte, enär det ifrågasatta medgifvandet ansetts komma ej mindre

att medföra åtskilliga olägenheter för arrendatorerne och skada för

egendomarne genom skogsåverkan in. in. än äfven att verka nedtryckande

på arrendevärdena. Länsstyrelsen i Kalmar län har visserligen

ansett eu lagbestämmelse i det angifna syftet hvarken lämplig

eller ens behöflig, men dock medgifvit, att ömmande fall kunna förekomma,

då skydd för lägenhetsinnehafvare vore påkalladt och lämpligen

borde beredas. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesternorrlands

län har allenast anmält, att någon kronan tillhörig utarrenderad

jordegendom numera ej finnes inom länet. Öfriga länsstyrelser hafva

deremot biträdt Riksdagens framställning och afgifvit förslag till de

vilkor och begränsningar, under hvilka tryggad besittningsrätt borde

de ifrågavarande lägenhetsinnehafvarne medgifvas, dervid visserligen

för åtskilliga län, hvarest allenast ett ringa fåtal lägenheter af omförmälda

slag uppgifvits förekomma, åtgärden icke ansetts af något större

behof påkallad. Inom andra län åter förekomma dylika lägenheter till

ett ganska betydligt antal, sålunda inom Jönköpings län 301, inom

Kronobergs län 278 och inom Malmöhus län 366, hvarjemte inom

Kristianstads län ett mycket stort antal lägenheter af detta slag lärer

förefinnas, med afseende hvarå den föreslagna lagstiftningsåtgärden för

dessa landsdelar förmenats ega icke ringa betydelse.

För egen del har Domänstyrelsen anfört, att då sådana lägenheter,

som afsåges i Riksdagens skrifvelse, icke blifvit i författningsenlig

ordning anlagda, utan tillkommit genom indelningshafvares öfverskridande

af sina rättigheter såsom boställshafvare eller med tillåtelse af

arrendator i strid mot 8 kapitlet 5 § Byggningabalken eller möjligen

utan något slags medgifvande, Styrelsen hittills vid upprättande af arrendekontrakt

å kronoegendom ansett sig ej böra taga någon hänsyn till de

å egendomen befintliga lägenheter af ifrågavarande slag, utan endast

i arrendekontraktet infört, jemte förbud mot backstugas uppförande, en

allmän föreskrift, att så beskaffad byggnad, som vid arrendets början

kunde å egendomen förefinnas, borde vid dåvarande innehafvarens afflyttning

eller eljest vid hans frånfälle bortskaffas från egendomen. Blott

i ytterst få fall, då vid arrendeuppskattning af vederbörande förrättningsmän

särskildt talande skäl derför anförts, hade Styrelsen i arrendekontraktet

intagit stadgande!! i syfte att inskränka arrendatorns fria

dispositionsrätt med afseende å lägenheter af förevarande beskaffenhet.

I dessa fall hade för Styrelsen varit bestämmande, att kronans fördel

icke i någon mån åsidosattes genom lägenheternas bibehållande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

Att förhållandet ofta komme att blifva annorlunda, om en tryggad

besittningsrätt i den omfattning Riksdagens skrifvelse förutsatte skulle

beredas lägenhetsinneliafvare, ansåge Styrelsen uppenbart och medgåfves

äfven i skrifvelsen. De obehag, för hvilka en arrendator kunde blifva

utsatt derigenom att å egendomen funnes bosatta personer, som han i

händelse af missämja ej egde från egendomen bortskaffa, vöre, såsom

några af länsstyrelserna framhållit, af mångahanda slag; och säkerligen

skulle, om å en egendom förefunnes ett större antal sådana lägenhetsinnehafvare,

detta verka afskräckande å spekulanter på arrendet. Då

emellertid af länsstyrelsernas utlåtanden syntes, att den klass af samhällsmedlemmar,

som nu afsåges, åtminstone i vissa län vore ganska

talrik, kunde det vara af vigt för det allmänna att äfven med någon

uppoffring i inkomster bereda till densamma hörande personer ett skydd,

hvarförutan de i många fall hotades af ekonomisk undergång. Styrelsen

tilläte sig likväl erinra, att då i nu gällande arrendekontrakt, med

undantag af det fåtal, hvarom förut nämnts, arrendatorernes rätt att

med lägenheterna förfara efter godtfinnande icke blifvit, inskränkt, de

stadganden till skydd för lägenhetsinnehafvarne, som af Riksdagens

skrifvelse kunde blifva eu följd, icke kunde tillämpas förr än i sammanhang

med nya arrendekontrakts utfärdande; och som de bestämmelser

i nämnda syfte, som i kontrakten komme att inflyta, måste grundas på

de upplysningar och utredningar, som vid arrendeuppskattningarne meddelades,

kunde hvad Riksdagen i detta ärende komme att besluta icke

blifva gällande i afseende på andra egendomar än sådana, för hvilkas

förnyade utarrendering arrendeuppskattning komme att ske efter tiden

för offentliggörandet af Eders Kong!. Maj:ts och Riksdagens beslut. Då

nu arrendeuppskattningarne vanligen skedde på våren och försommaren,

så att de flesta, om icke alla, dylika uppskattningar, som borde under

innevarande år förrättas, antagligen vore hållna, när beslut i ärendet

kunde vara att förvänta, och då dessutom eu viss tidpunkt borde bestämmas

för förändringens genomförande, syntes det Styrelsen såsom

ett uttryckligt förklarande vore erforderligt, att hvad i frågan komme

att beslutas skulle tillämpas vid de arrendevärderingar, som komme att

ega rum från och med år 1889.

Vid Riksdagens framställning i ämnet har emellertid Domänstyrelsen

gjort vissa erinringar.

Af riksdagsskrifvelsen syntes framgå, att det ifrågasatta skyddet

skulle komma alla innehafvare af sådana lägenheter, som deri åsyftades,

utan undantag till godo. Af en del hos Styrelsen pröfvade förslag

till egendomars utarrendering hade likväl inhemtats, att lägenheter

funnits å inegorna till verkligt hinder för egendomarnes ändamåls
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

enliga brukande eller ock haft sådant läge å andra delar af egendomarne,

att deras bibehållande skulle utgöra hinder för egendomarnes

förbättring genom nyodlingars verkställande. Då dylika lägenheter

vore egendomarne till verklig skada, ansåge Styrelsen det ifrågasatta

skyddet icke böra utsträckas jemväl till innehafvarne deraf, utan borde

dessa i sammanhang med egendomarnes förnyade utarrendering uppsägas

till afflyttning i laga ordning.

De lägenhetsinnehafvare, som enligt Riksdagens skrifvelse skulle

komma i åtnjutande af den deri åsyftade förmån, vore sådana, som före

tillämpningen af nådiga kungörelsen den 10 November 1882 uppfört

och bebodde dem sjelfva tillhöriga byggnader. Härmed borde dock

enligt Domänstyrelsens mening ej förstås, att endast de personer, som

sjelfva låtit före den bestämda tiden å lägenheter af ifrågavarande slag

uppföra sina byggnader, skulle blifva delaktiga af skyddet, utan syntes

detta böra få anses lika mycket afsedt för dem, som genom köp eller

på annat sätt blifvit egare af de utaf dem bebodda byggnader och

hvilka ej kunde antagas vara i mindre grad än de ursprunglige egarne

för sin existens beroende deraf att lägenheterna finge bibehållas.

Riksdagens underdåniga skrifvelse antydde, att besittningsrätten

skulle utsträckas till lägenhetsinnehafvarnes lifstid. Genom intagandet

af en sådan bestämmelse i arrendekontraktet om en egendom skulle

föranledas den oformlighet, att då lägenhetsinnehafvares lifstid öfversteg

arrendetiden, hvilket ofta nog kunde inträffa, arrendekontraktet

komme att innehålla stadgande, som hade giltighet längre tid än den,

för hvilken kontraktet gälde; och ehuru derigenom visserligen några

olägenheter för arrendatorn icke komme att uppstå, skulle likväl vid

egendomens förnyade utarrendering det missförhållande uppkomma, att

Domänstyrelsen då vore bunden och icke kunde, om egendomen genom

odlingar och andra förbättringar undergått den förändring, att lägenhetens

borttagande vore för egendomens ändamålsenliga skötsel en nödvändighet,

uppsäga lägenhetsinnehafvarne till afflyttning. Styrelsen ansåge

af dessa skäl lägenhetsinnehafvarnes besittningsrätt icke böra i

arrendekontrakten dem tillförsäkras för längre tid än till arrendeperiodens

slut, om de så länge lefde, men Styrelsen likväl berättigas att,

derest lägenhetsinnehafvarnes lifstid skulle öfverstiga arrendeperioden,

då medgifva förlängd besittningsrätt, om sådant vid egendomens förnyade

utarrendering utan skada för egendomen kunde ske, och bestämma

vilkoren derför.

Bland de ifrågavarande lägenheterna funnes emellertid sådana, som

långt ifrån att vara egendomarne till skada tvärtom förhöjde deras

värde genom den inkomst de beredde direkt arrendatorn och indirekt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

kronan. Till sådana vore att hänföra industriela anläggningar, sommarbostäder,

en del lägenheter, likstälda med torp, och bebygga tomter

vid större jernvägsstationer m. in. I afseende å dessa slags lägenheter

borde icke allenast genom kontrakten beredas innehafvarne skydd mot

arrendator!!, utan ock för Domänstyrelsen vara angeläget, att lägenheterna

å egendomarne bibehölles oberoende deraf, att innehafvare doge

eller att eljest ombyte af innehafvare egde ruin. Att meddela särskilda

stadgande!! om dylika lägenheter syntes Styrelsen ej vara lämpligt eller

behöflig!, utan vore det enligt Styrelsens mening tillfyllest, att Styrelsen

bemyndigades att i arrendekontrakten bereda innehafvare af

lägenheterna sådan besittningsrätt under arrendetiden, att de blefve

oförhindrade att dem till annan öfverlåta.

Till förekommande deraf att arrendatorerne ej måtte varda för

mycket besvärade af de på egendomarne qvarboende lägenhetsinnehafvarne

hade i Riksdagens skrifvelse antydts, att vid dessas qvarsittande

alltid skulle fästas det vilkor, att de skulle erlägga sina utskylder i rätttid

samt icke göra sig skyldiga till olaglighet och förargelseväckande

uppförande. Flere af länsstyrelserna hade härförutom föreslagit ytterligare

vilkor för qvarsittandet, såsom att lägenhetsinnehafvare icke finge

göra sig saker till oloflig jagt, skogsåverkan eller annan olaglighet,

icke hysa främmande personer, icke anlägga eldfarlig inrättning i närheten

af hemmanets åbyggnader, icke göra sig förfallen till ansvar

för nesligt brott eller för mot arrendatorn föröfvad förbrytelse, ej företaga

något, som strede mot allmän ordning, in. m. Äfven Domänstyrelsen

funne dessa vilkor i allmänhet vara sådana, att öfverträdelse deraf

borde utgöra giltig anledning till innehafvarnes skiljande från lägenheterna,

men ausåge tillika, att vilkorens bestämmande borde helt och

hållet öfverlemnas åt Styrelsen.

Styrelsen kunde nemligen icke finna lämpligt, att genom mer

eller mindre detaljerad! tillägg till nådiga kungörelsen den 10 November

1882 eller eljest genom allmän författning vilkoren bestämdes för

lägenhetsinnehafvarnes qvarboende, enär dels lägenheternas tillvaro

grundade sig å en olaglighet och sådan icke borde genom allmän författning

erhålla ens sken af laglighet, dels besittningsrätten i allmänhet

vore afsedd att endast blifva öfvergående och icke för en längre

framtid beståndande. Enligt Styrelsens förmenande vore det ej ens

lämpligt, att vilkoren för besittningsrättens åtnjutande af Riksdagen

eller Eders Kongl. Maj:t faststäldes för att tjena Styrelsen till efterrättelse.

Skulle så blifva förhållandet, blefve följden, att frågan om en

lägenhetsinnehafvares skiljande från lägenheten skulle i de flesta fäll

blifva beroende på domstols pröfning med åtföljande tidsutdrägt och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd.- Proposition N:o 37.

kostnader såväl för kronan som arrendatorn och lägenhetsinnehafvaren.

Nödvändigt blefve ock i sådant fall, att särskilda kontrakt om besittningsrätten

med lägenhetsinnehafvarne af Domänstyrelsen eller annan

myndighet upprättades, en åtgärd, som enligt Styrelsens uppfattning

dels vore obehöflig och dels skulle föranleda till ett högst betydligt

ökadt arbete. Nu ifrågavarande vilkor vore dessutom afsedda att tjena

till skydd för arrendatorn mot lägenhetsinnehafvarne, men detta skydd

kunde beredas honom tillfyllest derigenom att Styrelsen förbehölles rätt

att, när till Styrelsens kännedom genom anmälan från arrendatorn eller

annan kommit, att lägenhetsinnehafvare gjort sig saker till lagbrott

eller förseelser af sådan beskaffenhet, att Styrelsen funne honom icke

längre böra få å egendomen qvarbo, derifrån låta uppsäga honom till

afflyttning, dock mot åtnjutande af i lag stadgad fardag, på det rådrum

måtte lemnas inuehafvaren att bortflytta sina byggnader.

De vilkor, som deremot oundvikligen påkallades af Riksdagens

skrifvelse, vore sådana, som beredde skydd för lägenhetsinnehafvaren

mot arrendatorns magtmissbruk, och i sådant afseende ansåge Domänstyrelsen

till förekommande af tvistigheter såväl mellan kronan och

arrendatorn som mellan denne och lägenhetsinnehafvaren vara nödigt,

att i arrendekontrakten lägenhetsinnehafvare förbehölles att under

arrendetiden hafva dem tillhöriga byggnader å egendomen qvarstående

och begagna de egoområden, som de vid arrendeperiodens ingående

innehade, mot utgörande till arrendatorn af den afgäld eller de dagsverken,

som Domänstyrelsen i kontraktet bestämde, med rätt för Styrelsen

att, när anledning dertill kunde förekomma, låta till afflyttning

uppsäga lägenhetsinnehafvare, utan att arrendatorn i sådant fall eller i

händelse någon af lägenhetsinnehafvarne skulle brista i utgörande af

sina utskylder eller onera till arrendatorn eller om någon af innehafvarne

skulle bortflytta utan förut skedd uppsägning å Styrelsens

sida egde att för den minskning i inkomst, som deraf blefve en följd,

erhålla afkortning i arrendet eller annan ersättning af kronan. Med

sådana stadganden borde å ena sidan lägenhetsinnehafvaren komma i

tillräckligt oberoende af arrendatorn och å andra sidan arrendatorn

icke äfventyra att nödgas på egorna hafva personer, som beginge olagligheter

eller förde ett förargelseväckande lefnadssätt eller störde grannsämjan

i större grad.

Gfifvet vore, att till ledning för de kontraktsbestämmelser, som

af Domänstyrelsen skulle komma att meddelas, vid arrendeuppskattningarne

å arrendelediga kronoegendomar noggranna upplysningar måste

förskaffas och meddelas om lägenheternas tillkomst in. in., men hvad

dervid skulle iakttagas borde icke, enligt Domänstyrelsens förmenande,

JBih. till llilcsd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 18 llåft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd.-Proposition N:o 37.

utgöra föremål för Eders Kongl. Maj:ts eller Riksdagens bestämmande,

utan borde på Domänstyrelsen ankomma att meddela till efterrättelse

de föreskrifter, som kunde vara erforderliga.

Att en åtgärd, hvarigenom åt sådana lägenhetsinnehafvare å kronans

utarrenderade egendomar, hvilka icke för sitt innehaf kunna

åberopa någon laglig grund, körnare att beredas tryggad besittning

till deras lägenheter, måste ej mindre för vederbörande arrendatorer

än äfven för kronan medföra åtskilliga olägenheter är redan i Riksdagens

skrifvelse i ämnet framhållet och har af flertalet bland de hörda

myndigheterna blifvit ytterligare betouadt. Gent emot denna omständighet,

hvilken för öfrigt ligger i sakens natur, står dock å andra

sidan det sakförhållande, att, enligt hvad af åtskillige bland Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande blifvit upplyst, de ifrågavarande

lägenhetsinnehafvarne inom vissa landsdelar utgöra en ganska talrik

samhällsklass, hvars hela ekonomiska tillvaro är beroende af den fortfarande

besittningen af lägenheter, som i de flesta fall åtkommits och

innehafvas under en af bristande författningskunskap alstrad föreställning

om besittningens laglighet. Afgörandet om det ifrågasatta medgifvandet

må kunna lemnas synes mig derföre bero af en pröfning,

huruvida de omförmälda olägenheterna äro åt den betydenhet, att staten

derigenom må finna sig förhindrad att till lägenhetsinnehafvarne

taga den hänsyn, hvartill han såsom jordegare under andra förhållanden

bort känna sig af billighetsskäl manad. Af den i ärendet verkstälda

utredning torde Eders Kongl. Maj:t finna ådagalagdt, att en

ovilkorligt lemnad försäkran om tryggad besittningsrätt för samtliga

hithörande lägenhetsinnehafvare skulle på arrendeförhållandena i de

orter, der sådana lägenheter förekomma i större myckenhet, utöfva en

alltför menlig inverkan för att eu sådan försäkran bör kunna ifrågakomma.

Om deremot, på sätt Domänstyrelsen föreslagit, åt denna

styrelse uppdroges att pröfva och afgöra, i hvilka fall tryggad besittningsrätt

må utan allt för stort men för egendomens skötsel kunna

lägenhetsinnehafvare beredas, och denna besittningsrätt tillika ej göres

fastare, än att lägenhetsinnehafvare, som genom sitt uppförande visar

sig icke motsvara det tillmötesgående, som från statens sida blifvit

mot honom ådagalagdt, må kunna från lägenheten uppsägas, synas

mig de med åtgärden förenade olägenheter varda inskränkta inom ett

så begränsadt mått, att desamma icke böra tillmätas afgörande betydelse.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition R:o 37.

Då jag alltså finner mig böra tillstyrka, att tryggad besittningsrätt

må inom de af Domänstyrelsen angifna gränser de ifrågavarande

lägenhetsinnehafvarne beredas, hemställer jag i underdånighet, att Eders

Kongl. Maj:t ville, i enlighet med hvad Domänstyrelsen hemstält, i

nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva,

att då Domänstyrelsen vid pröfning af arrendeförslag å kronoegendom,

som blifvit efter 1889 års början uppgjordt, finner lägenhetsinnehafvare,

som å egendomen bebor honom sjelf tillhöriga, före den

1 Januari 1883 uppförda byggnader, kunna utan men för egendomens

skötsel vid lägenheten bibehållas, Domänstyrelsen må ega bland arrendevilkoren

intaga sådana bestämmelser, hvarigenom lägenhetsinnehafvaren

och hans hustru förbehålles att mot utgörande till arrendatorn af

afgäld, som i sammanhang härmed af Domänst3^relsen varder faststäld,

qvarbo å lägenheten till arrendeperiodens slut, om de så länge lefva

och Domänstyrelsen ej under arrendetiden på grund af deras uppförande

eller underlåtenhet att utgöra afgälden finner anledning dem

genom uppsägning från lägenheten skilja, äfvensom att Domänstyrelsen

jemväl må ega att beträffande sådan lägenhet, hvilken Domänstyrelsen

anser för egendomen, hvarå den finnes, medföra gagn, meddela så

beskaffadt stadgande, att lägenhetens bibehållande till arrendeperiodens

utgång göres oberoende af innehafvarens frånfälle eller lägenhetens

öfverlåtande på annan person.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,

bilagan litt. — — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hjalmar Retlig.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.