Sök i Ratio Lex

Kongl. Maj:ts nåd. prop. rita 1, om statsverket 1889

700 sidor, varav 664 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 664 av 700 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1889:1, Kongl. Maj:ts nåd. prop. rita 1, om statsverket 1889

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. rita 1, om statsverket 1889.

KONGL. MAJ:TS

NÅDIGA

PROPOSITION

TILL

H i k 8 d a g e n

angående statsverkets tillstånd och behof;

Gifven Stockholms slott den 14 Januari 1889.

Jemlik! grundlagens bud afgifver Kongl. Maj:t härmed nådig proposition

angående statsverkets tillstånd och behof.

Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod

af statsverkets inkomster.

Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver

finansärenden för den 12 innevarande månad*) lem nar närmare upplysning,

och under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kongl. Maj:t,

att statsverkets inkomster för år 1890 upptagas sålunda:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”.

Bih. till Riksd. Prut. 1889. l;a Sami. l:a Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

Ordinarie inkomster:

Grundskatt........................................................................... kronor 4,185,000: —

Kyrkotionde................ w 250,000:

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål...................... » 300,000:

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfan
teriet

........ ;) 51,000:

Trosspassevolansafgift....................................... ® 26,000:

Tillfälliga rotevakansafgifter................. » 68,000: —

Soldatvaka nsafgift............................................................... w 110,000:

Båtsmansvakansafgift ........................................................ » 305,000:

Arrendemedel...................................................................... B 2,700,000:

Mantalspenningar......................................................... » 665,000:

Bötesmedel........................ ” 240,000:

Kontrollstämpelmedel ........................................................ ® 25,000:

Fyr- och båkmedel ........................................................... )f 1,200,000:

Telegrafmedel..................................................................... ® 1,260,000:

Jernvägstrafik medel................................................-......... >} 6,500,000:

Skogsmedel ..................................-..................................... ” 2,000,000:

Extra uppbörd............................. " 100,000:

säger 19,985,000: —

Bevillningar:

Tullmedel ................................................................... kronor 36,000,000: —

Postmedel......................................-................................... 6,900,000:

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter » 350,000: —

Stämpelmedel ...............................................—.................... ''* 3,600,000:

Bränvinstillverkningsskatt ................................................ » 15,000,000:

Hvitbetssockertillverkningsafgift........................................ » 350,000:

Bevillning af fast egendom samt af inkomst ................ » 3,700,000: ■

säger 65,900,000: —_

summa kronor 85,885,000: —

Kongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda

protokoll öfver finansärenden för den 12 innevarande

månad:

att såsom tillgång vid förevarande statsreglering

Transport kronor 85,885,000: —

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o /, om statsverket 1889.

Transport kronor 85,885,000: —

å statsregleringen för år 1886 samt reservationer å

anslag till torrläggning af vattensjuka marker............ » 1,638,000: —

att såsom tillgång vid statsregleringen jemväl må

upptagas och beräknas af öfverskottet å 1888 års

statsreglering ...... » 3,944,000: —

samt att af riksbankens vinst för år 1888 må anvisas

för statsverkets behof till utbetalning vid den

tid under år 1890, som af Riksdagen bestämmes...... » 1,300,000: —

hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla

beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till............ kronor 92,767,000: —

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till Kongl. hof- och slottsstaterna.

Nu gällande riksstat upptager såsom årliga eller ständiga utgifter:

för Kongl. hofstaten .......... ........................................... kronor 1,214,900: —

» » slottsstaten .................................................... » 123,100: —

tillsammans kronor 1,338,000: —

Häruti föreslår Kongl. Maj:t icke någon ändring.

Andra hufvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i

nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,814,700

kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med det beslut, som innefattas i bilagda

statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden den 12 innevarande

månad*), föreslå Riksdagen beträffande

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Andra Hufvudtiteln”.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kong1. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1889.

Fångvården:

[1.] att det såsom aflöning åt direktören vid förra straffängelset i

Varberg i gällande lönestat uppförda belopp, 3,300 kronor, inå derifrån

uteslutas och bestämda anslaget till fångars vård och underhåll följaktligen

minskas med motsvarande belopp;

[2.] att Riksdagen, med godkännande af de i omförmälda statsrådsprotokoll

angifna aflöningsförmåner för 1 vaktmästare, 1 förste konstapel

och 15 konstaplar vid läns- och kronofängelserna äfvensom vilkoren för

åtnjutande af de med nämnda befattningar förenade förmåner, måtte medgifva:

[3.] att bestämda anslaget till fångars vård och underhåll må ökas

med sammanlagda beloppet af de för nämnde betjente föreslagna löner

och tjenstgöringspenningar, 10,550 kronor; och

[4.] att förslagsanslaget till fångars vård och underhåll må minskas

med enahanda belopp, 10,550 kronor;

kommande, i händelse ofvan nämnda framställningar bifallas, det bestämda

anslaget, som nu utgör 490,800 kronor, att upptagas till 498,050

kronor, och förslagsanslaget, nu uppgående till 1,159,200 kronor, att utgöra

1,148,650 kronor;

[5.] att Riksdagen måtte medgifva, att den uti 1882 års faststälda aflöningsstat

för en del af bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna

förekommande benämning å 200 af de i staten upptagna befattningar:

»konstapel vid straffängelserna» må förändras till: »konstapel vid centralfängelse

eller tvångsarbetsanstalt».

Slutsumman af de å ordinarie stat till fångvården uppförda anslag

skulle enligt ofvan gjorda förslag komma att minskas med 3,300 kronor

eller från 1,784,500 kronor till 1,781,200 krono!’.

Öfriga ordinarie anslag:

[6.] I fråga om dessa har Kong!. Maj:t icke att föreslå någon annan

förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, anslaget till

skrifmaterialier och expenser, ved m. m. höjes med 36 kronor från nuvarande

beloppet 64,112 kronor till 64,148 kronor.

Hufvudtitelns ordinarie anslag skulle enligt Kongl. Maj:ts förslag

minskas med 3,264 kronor och sålunda för år 1890

utgöra .................................................................................. kronor 3,811,436: —

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

Extra anslag.

Under åberopande af de beslut, som innefattas i ofvan nämnda statsrådsprotokoll,

vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att dels bevilja såsom

extra anslag för år 1890:

[7.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och tre militäre ledamöter

........................................................................................ kronor 5,000: —

[8.] för nya lagberedningen............................................ » 40,000: —

[9.] till understöd åt förbättringskolonien vid Hall,

att användas till afbetalning å koloniens kapitalskuld

samt, i den mån Kongl. Maj:t, uppå framställning af Styrelsen

för Föreningen till minne af Konung Oscar I och

Drottning Josefina, kan finna skäligt medgifva, till gäldande

af ränta å samma skuld ............................................ » 15,000: —

[10.] dels ock medgifva, att besparingar å nya lagberedningens

anslag vid 1888 års slut till belopp af

5,686 kronor 50 öre må användas till ersättning för förskott,

som Statskontoret utbetalt till eu i statsrådsprotokollet

omnämnd komité,

samt, till ersättande af utaf Statskontoret förskotterade

belopp för utarbetande af statistisk utredning i

afseende å utvidgad politisk rösträtt äfvensom för afskrifters

anskaffande af vissa i statsrådsprotokollet angifna

domstolars intecknings- och öfriga småprotokoll,

å extra stat för år 1890 anvisa............................................ » 15,564: —

_tillsammans kronor 75,564: —

Eu jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten

för år 1889 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

1889.

ordinarie anslag 3,814,700

extra » 270,000

1890.

— 3,811,436

75,564

— således minskning kr. 3,264

— således minskning kr. 194,436

—

summa kronor 4,084,700

— 3,887,000

— således minskning kr. 197,700

—

Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i

gällande riksstat till årliga eller ständiga ufgifter anvisade 613,800

nu

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. May.ts nåd. grop. n:o /, om statsverket 1889.

kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda

statsrådsprotokoll öfver utrikesdeparlementsärenden den 12 innevarande

månad*), föreslå,

att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas att utgå

emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras

användande och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:

Kabinettskassans utgifter:

[1.] departementschefen, Ministern för

utrikes ärendena................................................ kronor

[2.] utrikesdepartementet........................ »

[3.] ministerstaten .................................. »

[4.] militärattachéer ................................. »

[5.] skrifmaterialier, expenser och extra

utgifter..................... M

24,000: —

27,495: —

345,000: —

8,400: —

45,955: — 450,850: —

Kousulskassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet ........................ kronor

[7.] konsulsstaten................................... »

[8.] skrifmaterialier, expenser och extra

utgifter...................*........................................ »

10,00.0: —

130,370: —

19,630: — 160,000: —

summa kronor 610,850: —

Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris .......... ....................... .... kronor 2,950: —

tillsammans kronor 613,800: —

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 12 innevarande

månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja:

[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater».... kronor 4,500: —

Vid jemförelse med 1889 års riksstat finnas slutsummorna å anslagen

under denna hufvudtitel vara oförändrade.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kong}. Maj:ts nåd. prop. mo /, om statsverket 1889.

Fjerde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i

1889 års riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant......................... kronor 18,375,350: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter....................................................................... » 817,000: —

ersättningar............................ »__693,400: —

tillsammans kronor 19,885,750: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll

öfver landtförsvarsärenden den 12 innevarande Januari*),

föreslå Riksdagen, beträffande

Indelta annans befälsaflöning:

[1.] att, vid bifall till de under anslaget till

»kavalleriet» gjorda framställningar, anslaget till indelta

arméns befälsaflöning, nu kronor 4,177,276: —

må med........................................ » 930,145: —

minskas till

kronor 3,247,131

Ersättning för störtade eller skadade nummerhästar vid

indelta kavalleriet:

[2.] att, vid bifall till de under anslaget till

»kavalleriet» gjorda framställningar, låta nu ifrågavarande

anslag, kronor 4,000, från riksstaten utgå.

Indelta arméns och Yermlands fältjägarecorps’

vapenöfningar:

[3.] att anslaget till indelta arméns och Vermlands

fältjägarecorps’ vapenöfningar,

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde lintvudtiteln*’.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kong!. Majsts nåd. prop. n:o T, om statsverket 1889.

nu.................................................. kronor 1,322,300: —

må, vid bifall till de under anslaget

till »kavalleriet» gjorda

framställningar, med ................. » 490,000: —

minskas till ............................... kronor 832,300: —

.Lifgardet till häst:

[4.] att, vid bifall till meranämnda under anslaget

till »kavalleriet» gjorda framställningar, låta anslaget

till Lifgardet till häst, nu kronor 146,345, från riksstaten

utgå.

Kronprinsens husarregemente:

[5.] att, vid bifall till de under anslaget till

»kavalleriet» gjorda framställningar, låta anslaget till

Kronprinsens husarregemente, nu kronor 186,985, från

riksstaten utgå.

Yermlands fältjägarecorps:

[6.] att, med uteslutande från Vermlands fältjägarecorps’

stat af den deri nu upptagna lön till en

mönsterskrifvare, 300 kronor, låta å staten uppföra

aflöning till en regeinentsintendent med 2,800 kronor,

samt sålunda höja anslaget, nu kronor 138,070, med kronor

till kronor 140,570.

Kavalleriet:

[7.] att, med godkännande af den i statsrådsprotokollet

framlagda plan till kavalleriets förändrade

organisation äfvensom af de uppgjorda förslagen till

stater för kavalleriets befälspersonal och vederlikar,

medgifva, att rote- och rusthållen vid indelta kavalleriet

må, i mån af nuvarande ryttares afgång, sättas_

Transport kronor

2,500

2,500

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

Transport kronor

på vakans mot erläggande, såsom vakansafgift, af ett

belopp, motsvarande de i lagen af den 5 Juni 1885

rustnings- och roteringstungan vid indelta kavalleriets

olika regementen och corpser åsätta värden,

och mot skyldighet för rust- och rotehållaren att vid

vakanssättningen utan ersättning till kronan aflemna

deri för numret Renande hästen äfvensom att under

öfvergångstiden vid förefallande behof underhålla en

kavallerihäst mot samma ersättning och på enahanda

vilkor, som för andre fodervärdar bestämmes;

att, till genomförande i den ordning, Kongl.

Maj:t förordnar, af kavalleriets nya organisation, anvisa,

utöfver inflytande vakansafgifter, ett ordinarie

reservationsanslag af................................................ »

med rätt för Kongl. Maj:t att jemväl af vakansafgifterna

till kommande år reservera hvad, som ej för

löpande utgifter tages i anspråk;

att, vid bifall härtill, omförmälda anslagsbelopp

må under titel »Kavalleriet, reservationsanslag» uppföras

i riksstaten näst efter anslaget till Vermlands

fältjägarecorps; samt

att vakanssättningen skall fortfara, så länge anslaget

anvisas och Kongl. Maj:t bibehålies vid rättigheten

att, för genomförande af kavalleriets nya organisation,

förfoga öfver inflytande vakansafgifter eller

ett deremot svarande belopp.

Fästningsartilleribataljonen å Vaxholm Oskar

Fredriksborg:

[8.] att anslaget till fästningsartilleribataljonen å

Vaxholm Oskar Fredriksborg, nu kronor 86,400, må

med.................................................

ökas till kronor 103,137;

att anslaget må för framtiden benämnas »Vaxholms

artillericorps»; samt

att de besparingar, som under 1890 kunna å de

för artillericorpsen afsedda medel beredas, må af

2,500:

2,940,250:

16,737:

Bih. till Rik$d. Prål. 18811. ha Samt. ha Afd.

Transport kronor 2,959,487:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

Transport kronor

Kong]. Maj:t disponeras för bestridande af uppsättningskostnader

och öfriga med organisationens genomförande

förenade utgifter.

Trängen:

[9.] att, med godkännande af i statsrådsprotokollet

angifna grunder för organisation af en trängbataljon

å Karlsborg jemte hvad som föreslagits beträffande

personalens aflöning, till genomförande af

den del af bataljonens organisation, som skall ega

rum under år 1890, anvisa 150,000 kronor;

att medgifva, att de besparingar, som under uppsåttningstiden

kunna å omförmälda, för den nya trängbataljonen

afsedda medel beredas, må af Kongl. Maj:t

disponeras för bestridande af uppsättningskostnader

och öfriga med organisationens genomförande förenade

utgifter; samt

att dels låta ordet »reservationsanslag» utgå från

titeln å nuvarande anslag till trängen, dels ock, vid

bifall till hvad som föreslagits om uppsättande af en

andra trängbataljon, under samma anslagstitel såsom

reservationsanslag uppföra nyss omförmälda belopp

med......................................................................................

Värfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning:

[10.] att anslaget till värfvade garnisonstrupper- ,

nas rekrytering och aflöning, nu kronor 893,732:

må, under förutsättning af bifall

till de under anslaget till »kavalleriet»

gjorda framställningar,

minskas med................................ ” 122,498:

till................................................... kronor 771,234: —

Transport kronor

2,959,487:

150,000:

3,109,487:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n: 1, om statsverket 1889.

Transport kronor 3,109,487: —

Remontering och skoning m. in. för värfvade kavalleriets,

artilleriets, fortifikationstruppernas och

trängens hästar:

[11.] att, vid bifall till de under anslaget till

»kavalleriet» gjorda framställningar, minska anslaget

till remontering och skoning m. m. för värfvade

kavalleriets, artilleriets, fortifikationstruppernas och

trängens hästar, nu.................... kronor 143,792: —

med.................................................. » 79,745: —

till................. kronor 64,047: —

äfvensom, derest denna framställning godkännes,

från anslagets titel utesluta orden »värfvade kavalleriets».

Lega för hästar till artilleriets, fortifikationstruppernas

och trängens exercis:

[12.] att anslaget till lega för hästar till artilleriets,

fortifikationstruppernas och trängens exercis,

nu kronor 66,700, må med............................................ » 2,520: —

höjas till kronor 69,220.

Fouragering af artilleriets, värfvade kavalleriets,

fortifikationstruppernas och trängens hästar:

[13.] att anslaget till fouragering af artilleriets,

värfvade kavalleriets, fortifikationstruppernas och

trängens hästar, nu....................... kronor 615,000: —

må, vid bifall till de under anslaget

till »kavalleriet» gjorda

framställningar, minskas med...... » 338,000: —

till..................................................... kronor 277,000: —

äfvensom att, derest detta förslag godkännes, ur

anslagets titel må utgå orden »värfvade kavalleriets».

Transport kronor 3,112,007: —

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

Transport kronor 3,112,007:

Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena:

[14.] att anslaget till mathållning för manskapet

vid garnisonsregementena, nu., kronor 1,132,000: —

må, vid bifall till de under anslaget

till »kavalleriet» gjorda

framställningar, minskas med.... »____180,000: —

till................................................. kronor 952,000: —

Gotlands nationalbeväring:

[15.] att anslaget till Gotlands nationalbeväring,

nu..................................................... kronor 201,997: —

må, vid bifall till den under anslaget

till »lega för hästar till

artilleriets, fortifikationstruppernas

och trängens exercis» gjorda

framställning, minskas med......... »___2,520: —

till.................................................... kronor 199,477: —

Aflöning till stamtrupp vid Blekinge bataljon:

[16.] att, med godkännande af de i statsrådsprotokollet

omförmälda grunder för organisation af

en stamtrupp vid Blekinge bataljon jemte hvad deri

föreslagits beträffande personalens aflöning, bevilja

till stamtruppens uppsättning äfvensom underhållet

af densamma vid volontärskolan ett årligt anslag af » 99,000:

att, vid bifall härtill, detta anslagsbelopp jemte de

redan å bataljonens stat till volontärers aflöning uppförda

5,292 kronor 50 öre, sistnämnda belopp i den

mån det för ändamålet varder disponibelt, må få

under benämning: »aflöning till stamtrupp vid Blekinge

bataljon, reservationsanslag» uppföras under

fjerde hufvudtiteln näst efter anslaget till stamtrupp

vid Vesternorrlands bataljon; samt ________ _________________

Transport kronor 3,211,007:

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

Transport kronor 3,211,007: —

att de besparingar, som under uppsättningstiden

kunna å anslaget uppkomma, må få af Kongl. Magt

disponeras för bestridande af uppsättnirigskostnader

och öfriga med organisationens genomförande förenade

utgifter.

Volontärskolor:

[17.] att, vid bifall till hvad i statsrådsprotokollet

under detta anslag föreslagits äfvensom till de under

anslaget till »kavalleriet» gjorda framställningar, minska

detta anslag, nu............................. kronor 285,000: —

med................................................. » 10,000: —

till.................................... kronor 275,000: —

Försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens

departement:

[18.] att anslaget till försvarsverket till lands

i allmänhet, eller arméförvaltningens departement,

nu................................................. kronor 2,334,600: —

må, vid bifall till de under anslaget

till »kavalleriet» gjorda

framställningar äfvensom till

den i statsrådsprotokollet omnämnda,

af rusthållarne vid 2:dra

lifgrenadierregementet gjorda

ansökan om efterskänkande af

de från dem nu utgående bidrag

till regementets exercis
ammunition,

minskas med. ..... » 167,429: —

till................................................ kronor 2,167,171: —

Beklädnad och utredning m. in. för indelta infanteriet,

Yermlands fältjägarecorps och Jemtlands hästjägarecorps:

[19.] att, derest förslaget om uppförande bland

statsverkets ordinarie inkomster af de från rusthållarne

Transport kronor 3,211,007:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

Transport kronor 3,211,007: —

vid berustade infanteriet utgående afgifter till bekostande

af" nämnda infanteris beklädnads- och remtygspersedlar

äfvensom de under anslaget till »kavalleriet»

gjorda framställningar vinna Riksdagens godkännande,

anslaget till beklädnad och utredning m.

m. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps

och Jemtlands hästjägarecorps, nu kronor 385,583,

må ökas med..................................................................... » 41,897: —

till 427,480 kronor; samt

att, vid bifall till förslaget om kavalleriets förändrade

organisation, anslaget för framtiden må benämnas

»Beklädnad och utredning m. m. för indelta

infanteriet och Vermlands fältjägarecorps».

Anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-,

remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar vid

det berustade kavalleriet:

[20.] att, vid bifall till de under anslaget till »kavalleriet»

gjorda framställningar, låta anslaget till anskaffande

och underhåll af beklädnads-, bevärings-,

remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar

vid det berustade kavalleriet, nu kronor 205,000, från

riksstaten utgå.

Byggnader och sängkläder på mötesplatserna, m. m.:

[21.] att anslaget till byggnader och sängkläder

på mötesplatserna m. m., nu_______ kronor 165,000: —

må, vid bifall till de under anslaget

till »kavalleriet» gjorda framställningar,

minskas med.............. » 17,000: —

till..................................................... kronor 148,000: —

Salpeteruppköp:

[22.] att från 1890 års anslag till salpeteruppköp

må, under vilkor att anslaget icke öfverskrides,

Transport kronor 3,252,904: —

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1889.

15

„ Transport kronor 3,252,904: —

ytterligare i och för inköpet af Åkers krutbruk anvisas

en summa af 21,600 kronor.

Garnisonskoinmendering i Karlskrona:

[23.] att, vid bifall till de under anslaget till »aflöning

till stamtrupp vid Blekinge bataljon» gjorda

framställningar, dels anslaget till garnisonskommendering

i Karlskrona, kronor 99,000, må ur 1890 åi-s

riksstat utgå, dels ock de behållningar, som under

innevarande år kunna å sistnämnda anslag uppkomma,

användas till enahanda ändamål som blifvande reservationer

å anslaget till aflöning till stamtrupp

vid Blekinge bataljon.

Ålderstillägg:

[24.] att två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,

må från fjerde hufvudtitelns anslag till ålderstillägg

få tilläggas regementsintendenterne att utgå,

det första efter 5 och det andra efter 10 års väl

vitsordad tjenstgöring i befattningen.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets

afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

[25.] att detta anslag, som nu är upptaget till

kronor 4,313, må ökas med............................................ » 13: —

till 4,326 kronor.

Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t ingen

förändring.

^Suinma kronor 3,252,917: —

Transport summa kronor 3,252,917: —

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

Transport summa kronor 3,252,917:

Härifrån afgå:

genom

minskning i anslaget till indelta arméns be
-

fälsaflöning............. - kronor

uteslutande af anslaget

till ersättning för störtade

eller skadade nummerhästar

vid indelta

kavalleriet....................... »

minskning af anslaget

till indelta arméns och

Vermlands fältjägarecorps’

vapenöfningar.... »

uteslutande af anslaget

till lifgardet till häst.... »

uteslutande af anslaget

till Kronprinsens husarregemente.

...................... »

minskning af anslaget

till värfvade garnisonstruppernas

rekrytering

och aflöning................... »

minskning af anslaget

till remontering och

skoning m. m. för värfvade

kavalleriets, artilleriets,

fortifikat.ionstruppernas

och trängens

hästar .............................. »

minskning af anslaget

till fouragering af artilleriets,

värfvade kavalleriets,

fortifikationstruppernas

och trängens

hästar .................... »

minskning af anslagettill

mathållning för manskapet

vid garnisonsregementena.

.................. »

930,145: —

4,000:

490,000:

146,345:

186,985:

122,498:

79,745: —

338,000: —

180,000:

Transport kronor 2,477,718: — kronor 3,252,917:

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1888.

Transport kronor 2,477,718: — kronor 3,252,917:

genom minskning af anslaget

till Gotlands nationalbeväring,

.........................

» minskning af anslaget

till volontärskolor.........

» minskning af anslaget

till försvarsverket till

lands i allmänhet eller

arméförvaltningens departement

.......................

» uteslutande af anslaget

till anskaffande och underhåll

af beklädnads-,

bevärings-, remtygssamt

häst- och sadelmunderingspersedlarvid

det berustade kavalleriet

» minskning af anslaget

till byggnader och sängkläder

på mötesplatserna

m. m.........................

» uteslutande af anslaget

till garnisonskommendering

i Karlskrona......

» 2,520: —

» 10,000: —

» 167,429: —

» 205,000: —

» 17,000: —

» 99,000: — » 2,978,667:

hvadan förhöjningen utgör ............................................ kronor 274,250:

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat.................................. » 19,885,750:

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till................................................... kronor 20,160,000:

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 12 innevarande

Januari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t vidare, att Riksdagen

må under denna hufvudtitel på extra stat anvisa:

Bill. till RiJcsd. Prof. 1889. l:a Sami. l:a Afd.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

[26.] för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de

värnpligtiges inskrifning och redovisning

m. m...........................................................

kronor

77,500: —

[27.]

till

anskaffning af fältartillerimateriel—.......

))

200,000: —

ras/]

»

anskaffning af fästningsartillerimateriel

))

200,000: —

[29.]

))

anskaffning af infanteriammunitions- vagnar.........................................................

))

30,000: —

[30.]

))

förändring af arméns nuvarande gevär

och karbiner..............................................

))

400,000: —

[31.]

»

Karlsborgs fästningsbyggnad...................

))

150,000: —

1 32. |

))

batteribyggnaderna å Rindö....................

))

20,000: —

L33.J

»

anskaffning och komplettering af fält- ingeniörmateriel.........................................

»

44,000: —

[34.]

))

reseunderstöd åt officerare och inten- denturtjenstemän .......................................

))

9,000: —

[35.]

))

fortsättande af generalstabens topogra- fiska arbeten ..............................................

»

60,000: —

[36.]

))

skarpskytteväsendets och skjutskicklig- hetens befrämjande--................................

»

45,000: —

tillsammans

kronor

1,235,500: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1889 års

riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

1889. 1890.

ordinarie anslag 19,885,750: — 20,160,000: — således ökning kronor 274,250: —

extra » 777,650: — 1,235,500: — » » » 457,850:

summa kronor 20,663,400: — 21,395,500: — således ökning kronor 732,100: —

Femte hufvudtiteln,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i

nu gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

kontant................................................................................ kronor 6,010,994: 25

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................ » 75,905: —

ersättningar................................................................ » 26,404: —

tillsammans kronor 6,113,303: 25

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver sjöförsvarsärenden den 12 i denna månad*), föreslå

beträffande:

Aflöning för flottans kårer och stater:

[1.] att det i nu gällande riksstat till aflöning

för flottans kårer och stater anvisade anslag å 1,379,734

kronor må förhöjas med det för år 1890 till förändrad

organisation af sjömanskåren erforderliga belopp ...... kronor 66,000: —

eller till 1,445,734 kronor;

[2.] att hvad af anslaget till ersättning för vakanta

rusthållsnummer i Blekinge län och Södra

Möre härad af Kalmar län icke redan på grund af

1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas

bland tillgångarne till aflöning för flottans kårer och

stater må likasom föregående år för fyllande af behofvet.

under denna anslagstitel under år 1890 användas;
[3.

] att i öfrigt ett anslag af 50,000 kronor må

å extra stat för år 1890 anvisas att gemensamt med

anslaget till aflöning för flottans kårer och stater

redovisas;

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna;

[4.] att de på reservationsanslaget till beklädnad

åt sjömans- och skeppsgossekårerna framdeles uppkommande

besparingar må användas äfven till betäckande

af den brist, som, innan anslaget erhållit reservationsanslags

natur, å detsamma uppkommit;

Transport kronor 66,000: —

‘) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte lmfvudtiteln”.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o i, om statsverket 1889.

Transport kronor 66,000: —

Lindring i rustnings- och roteringshesvären:

[5.] att förslagsanslaget till lindring i rustningsoch

roteringshesvären för år 1890 nedsättes från

120,000 kronor till 100,000 kronor;

Anslagen till durclimarschkostnader samt till rese- och

traktamentspenningar:

[6.] att i riksstaten för år 1890 anslaget till

durchmarschkostnader må nedsättas med 4,000 kronor

eller från 26,000 kronor till 22,000 kronor, samt anslaget

till rese- och traktamentspenningar förhöjas

med ett denna nedsättning motsvarande belopp eller

från 19,000 kronor till 23,000 kronor;

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna:

[7.] att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna

erforderliga penningeanslag må

upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af

titeln fyr- och båkmedel beräknats eller till 1,200,000

kronor, och följaktligen anslaget, med inberäkning af

deri ingående friheter och ersättningar, utföras med

1,200,409 kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsätter,

att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel uppkommande

öfverskott fortfarande må såsom hittills

få användas för de med anslaget afsedda ändamål.

[8.] I afseende å öfriga under femte hufvudtiteln

i riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl.

Maj:t icke att föreslå annan förändring, än att till

jemnande af anslagens slutsumma anslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. in. nedsättes med

3 kronor 25 öre eller från 46,965 kronor 25 öre till

46,962 kronor.

Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag

utgör således ..................................................................... 7» 66,000: —

hvarifrån böra afräknas nedsättningarne i anslagen:

Transport kronor 66,000: —

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

21

Transport kronor 66,000: —

till lindring i rustnings- och

roteringsbesvären ............................ kronor 20,000: —

och till skrifmaterialier och expenser,

ved m. rn. .......................... »____3: 25 » 20,003: 25

då anslagsförhöjningen utgör ......................................... kronor 45,996: 75

Lägges härtill slutsumman af femte hufvudtitelns

ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat................ » 6,113,303: 25

skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

Kongl. Maj:ts förslag uppgå till............................ kronor 6,159,300: —

Extra anslag.

Förutom ofvan begärda extra anslag för genomförande under år 1890

af löneregleringen för flottan ........................................ kronor 50,000: —

vill Kongl. Majt härmed föreslå, att Riksdagen måtte

bevilja till:

[9.] fortsättande af pansarbåten Götas byggnad » 945,000: 49

[10.] anskaffande af två 2:a klassens minbåtar.... » 210,000: —

[11.] artillerimateriel.................... » 200,000: —

.[12.] syftstationer vid Karlskrona ...... » 24,000: —

[13.] minväsendets utveckling .............................:.. » 10,182: 04

[14.] sjelfgående minor ........................... » 45,000: —

[15.] löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan » 1,860: —

äfvensom att Riksdagen ville:

[16.] dels medgifva, att den besparing å 14,416

kronor 48 öre, som uppkommit på anvisningen från

vakansafgifterna för åren 1884 och 1885 till iståndsättande

af skeppsholmsbron i Stockholm, måtte få

användas till ersättning åt Ingeniören C. Jehander

för utförda, i kontraktet med honom icke afsedda,

men nödvändiga arbeten vid jernvägsbyggnaden mellan

flottans varf i Karlskrona och Karlskrona—Vexiö jernväg,

dels ock för samma ändamål anvisa.................... » 13,957: 47

tillsammans kronor 1,500,000: —

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den linnes i 1889 års

riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

1889. 1890.

ordinarie anslag 6,113,303:25 6,159,300:— således ökning kronor 45,996:75

extra » 1,017,296:75 1,500,000:— » » » 482,703:25

summa kronor 7,130,600: — 7,659,300: — således ökning kronor 528,700: —

Sjette hufvudtiteln,

innefattande anslagen till civildepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken linnes i nu

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................. kronor 4,657,253: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................ » 9,290: —

ersättningar............................................ » 10,206: —

tillsammans kronor 4,676,749: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver civilärenden den 12 innevarande månad *), föreslå beträffande
-

Kommerskollegium:

A. Kommerskollegium.

[1.] att Riksdagen må dels, på det att Kongl.

Maj:t må komma i tillfälle att med samma belopp

som för innevarande år tilldela Kommerskollegiets

ledamöter samt dess i stat uppförde embets- och

tjensteman, med undantag af fyra kanslister, tillfällig

löneförbättring under år 1890, på extra stat för år

1890 anvisa 7,640 kronor;

dels ock medgifva, att intill slutet af år 1890, i

den mån sådant är erforderligt för bestridande af

‘) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette hufvudtiteln”.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1889.

göromålen inom Kollegiet eller för beredande åt bemälde

embets- och tjensteman samt åt Kollegiets

vaktbetjening af samma atlöningsförmåner, som andra

med dem likstälde tjensteman och betjente åtnjuta,

af Kongl. Maj:t må för ändamålet disponeras de aflöningsbelopp,

som äro i Kommerskollegiets stat anvisade

ej mindre för en advokatfiskalstjenst, än äfven

för andra ledigblifna eller ledigblifvande befattningar

inom Kollegiet, i afseende å hvilka indragning kan

ega rum eller förändring eljest vidtagas;

B. Patentbyrån.

[2.] att Riksdagen må medgifva, att afgifterna

för patent och för registrering af varumärken må

användas till bestridande af de utgifter, hvilka betingas

af tillämpning under år 1890 af förordningen

angående patent och lagen om skydd för varumärken;

Rikets ekonomiska kartverk:

[3.] att Riksdagen må, utöfver det å riksstatens

sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska kartverk

uppförda ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma

hufvudtitel på extra stat för år 1890 anvisa till

fortsättande af de ekonomisk-geografiska kartarbetena

i Norrbottens län 31,000 kronor och för de ekonomiska

kartarbetena i öfriga delar af riket 45,000

kronor, eller tillsammans 76,000 kronor, äfvensom

medgifva, att möjligen uppstående behållningar å

båda anslagen må användas äfven till bestridande af

utgifter för det topografiska kartverket;

Landsstaterna i länen:

[4.] att, på det att Stensele länsmansdistrikt må

kunna delas i två distrikt och en särskild länsman

sålunda anställas inom Tärna kapellförsamling, af
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

löningsbelopp, som blifver tillgängligt till följd af

anbefald reglering af länsmansdistrikten i Vestmanlands

län, må användas till inrättande af en ny länsmanstjenst

inom Vesterbottens län;

[5.] samt att penningeanslaget under »landsstaterna

i länen» må höjas med det belopp, hvartill

afkastningen af fyra indragna boställen och en indragen

löningsjord är i stat beräknad, eller................ kronor

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget

till »landsstaterna i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)»

att höjas från 2,643,582 kronor till

2,646,992 kronor;

Landtforuksstyrelsen:

[6.] att Riksdagen må, med godkännande af det

i statsrådsprotokollet intagna förslaget till stat för

en landtbruksstyrelse äfvensom af de vilkor och förbehåll,

som blifvit föreslagna för åtnjutande af deri

upptagna löneförmåner, medgifva att i riksstaten

under sjette hufvudtiteln näst efter anslaget till vägoch

vattenbyggnadsstaten uppföres under benämningen

»landtbruksstyrelsen» ett anslag af ................................

Glästgifvares friheter:

[7.] att, med bifall till enligt statsrådsprotokollet

ifrågasatta utbyten af ränteersättningar mot bestämda

årliga belopp, det under anslaget till »gästgifvares

friheter» i kolumnen »anvisning i kontant»

uppförda belopp, 7,172 kronor, höjes med ett till

3,675 kronor jemnadt belopp eller till 10,847 kronor

och deremot det å samma anslag i kolumnen

»indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag,

ersättningar» uppförda belopp, 5,639 kronor,

minskas med i jemnt tal 3,975 kronor eller till 1,664

kronor;

3,410

29,300

Transport kronor

32,710

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om, statsverket 1889.

Transport kronor

kommande i följd häraf anslaget till »gästgifvares

friheter» att minskas från 19,446 kronor till 19,146

kronor eller med 300 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk ocli landtmanna
näringar:
[8.

] att Riksdagen, under förutsättning att behållna

afkastningen af den staten tillhöriga, till landtbruksinstitutet

vid Ultuna anslagna fasta egendom

varder till statsverket redovisad, må

dels, med godkännande af det i statsrådsprotokollet

intagna förslaget till stat för nämnda landtbruksinstitut,

äfvensom af de vilkor och förbehåll,

som blifvit föreslagna för åtnjutande af deri upptagna

löneförmåner, höja det å sjette hufvudtiteln

under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk

och landtmannanäringar» uppförda anslag till

Ultuna landtbruksinstitut från 20,000 kronor till

47,000 kronor eller med.................................................. »

dels ock medgifva

att besparingar, som å det i nämnda stat till

»institutets öfriga utgifter» uppförda belopp under

ett år uppkomma, må användas till bestridande af

utgifter under ett kommande år, samt

att Kongl. Maj:t må under en tid af fem år ega

att vidtaga de ändringar i aflöningsstaten, som för

genomförande af institutets förändrade organisation

kunna erfordras, med vilkor att hvarken faststälda

aflöningsbelopp eller aflöningsstatens slutsumma öfverskrides;
kommande,

i händelse af bifall till hvad i afseende

å anslaget till Ultuna landtbruksinstitut föreslagits,

anslaget till »undervisninganstalter för jordbruk

och landmannanäringar (deraf ett förslagsanslag

å 15,000 kronor till understöd åt landtmannaskolor)»

att ökas från 190,400 kronor till 217,400 kronor.

Transport kronor

32,710

27,000

59,710

Bill. till Rilcsd. Prot. 1889. l:a Sami. l:a Afd.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts nåd. prop. «:o 7, om statsverket 1889.

Transport kronor

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna
näringar:
[9.

] att Riksdagen må, med godkännande af de

enligt statsrådsprotokollet föreslagna förändringar i

afseende å dispositionen af anslaget till »befrämjande

i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar», höja

nämnda anslag från nuvarande beloppet, 45,450 kronor,

till 60,000 kronor eller med.................................. »

Fiskerinäringens understöd:

[10.] att Riksdagen må, med godkännande af de

enligt statsrådsprotokollet föreslagna förändringar i

dispositionen af anslaget till »fiskerinäringens understöd»,

höja nämnda anslag från dess nuvarande belopp,

17,600 kronor, till 42,000 kronor eller med................ »

Skiften och afvittringar:

[IL] att Riksdagen må dels för år 1890 bevilja

förhöjning i styresmannens för storskiftesverket i

Kopparbergs län årsarfvode med 400 kronor; dels

medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna af

tjensten under år 1890 för afvittringslandtmätare i

Yesterbottens och Norrbottens län samt de storskifteslandtmätare

i Kopparbergs län, hvilka åtnjuta

arfvode efter taxa, kunna komma att understiga 2,500

kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och

3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten

åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjensteman

godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken;

dels för år 1890 åt föredragandena af afvittringsärendena

i Vesterbottens och Norrbottens län

samt till skrifbiträde åt dem bevilja en tillökning af

400 kronor i det åt hvarje af dem anslagna belopp;

dels ock bevilja tillfällig förhöjning i styresmannens

Transport kronor

59,710: —

14,550: —

24,400: —

98,660: —

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:r 1, om statsverket 1889.

Transport kronor

för afvittringsverket i Vesterbottens län årsarfvode

för år 1890 med 200 kronor,

[12.] samt att, till bestridande af kostnaderna för

storskiftes- och afvittringsverken under år 1890, för

samma år utöfver ordinarie anslaget, 63,000 kronor,

på extra stat anvisas 72,000 kronor.

Hästafvelns förbättrande:

[13.] att det under reservationsanslaget till »hästafvelns

förbättrande» uppförda särskilda anslag till

prisbelöningar för hästar må höjas från 35,000 kronor

till 50,000 kronor eller med.................................... »

kommande i följd häraf anslaget till »hästafvelns

förbättrande» att i sin helhet höjas från 94,620 kronor

till 109,620 kronor.

Aflösning af Sclieldetullen:

[14.] att förslagsanslaget till »aflösning af Scheldetullen»,

26,500 kronor, må ur riksstaten uteslutas.

Skrifmaterialier och expenser, ved in. in.:

[15.] att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,

detta anslag minskas från 117,873 kronor

till 117,531 kronor eller med 342 kronor.

Summa ökning kronor

Om till förestående ökning lägges de ordinarie

anslagens nuvarande slutsumma kronor 4,676,749: —

efter afdrag ej mindre af

de föreslagna ininskningarne

å anslagen till

gästgifvares friheter och

till skrifmaterialier och

expenser, ved m. m., än

Transport kronor 4,676,749: — kronor

98,660: —

15,000: —

113,660: —

113,660: —

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

Transport kronor 4,676,749: — kronor 1 13,660: —

äfven af det numera obehöfliga

anslaget till aflösning

af Scheldetullen,

tillsammans ..................... » 27,142: —

således............................................................................... » 4,649,607: —

komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå

till.......................................................................... kronor 4,763,267: —

Extra anslag.

Förutom ofvan begärda extra anslag, nemligen:

under punkten 1, till tillfällig löneförbättring

för Kommerskollegium.................... kronor 7,640: —

under punkten 3, till fortsatt bearbetande

af rikets ekonomiska kartverk .......... » 76,000: —

under punkten 12, till fullföljande af storskiftes-

och afvittringsarbetena.........» 72,000: —

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

bevilja till:

[16.] handhafvande af kontroll å försäkringsan
stalterna.

....................... » 4,500: —

[17.] bestridande af kostnaderna för kartritning

vid grufkartekontoret........... » 2,500: —

[18.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser» » 15,000: —

[19.] anslag till uppehållande af en häradsskrif- •

varetjenst inom Jemtlands län................ » 2,500: —

[20.] aflöning in. m. åt särskild polisstyrka på

landet .................................... » 50,000: —

[21.] anordnande af högre undervisning i mejerihushållning

vid Alnarps landtbruksinstitut

........ » 5,000: —

[22.] bidrag till bestridande af kostnaderna för

allmänna landtbruksmöten .................... » 5,000: —

Transport kronor 240,140: —

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

Transport kronor

[23.] prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten

för husdjur, redskap, maskiner

m. in............... .................................... »

[24.] bidrag till underhåll af sju kemiska stationer

för jordbrukets och näringarnes

behof............... .................................... »

[25.] understöd åt frökontrollanstalter................ »

[26.] de geologiska undersökningarne................. »

[27.] anställande af en andre instruktör i husslöjd

och en elev......................................

[28.] bidrag till upprätthållande af väfskolan i

Borås och till aflönande af en andre lä
-

rare vid samma skola.............................. »

[29.] beredande åt alster af svensk industri och

svenska näringar af afsättning i främmande

länder............. »

[30.] bergsskolorna i Filipstad och Falun......... »

[31.] anordnande af fabriksinspektion_________________ »

[32.] gäldande af kostnader i följd af länsmansboställets

Wähla N:o 3 deltagande i ett

sjösänkningsföretag...................... »

[33.] ersättning för åtskilliga utaf Statskontoret

förskottsvis bestridda utgifter................. »

[34.] bidrag för anläggning af nya samt förbättring

eller omläggning af backiga eller

eljest mindre goda vägar................. »

[35.] understödjande af brobyggnader och mindre

hamnbyggnader samt upprensning af åar

och farleder........................ »

[36.] understödjande, medelst anslag utan åter
-

betalningsskyldighet, af torrläggning utaf

sådana vattensjuka marker, som, utan

att kunna med fördel odlas, sprida frostskador

öfver omgifvande nejd................ »

Vidare anmärkes här:

[37.] att enligt 1886 års Riksdags beslut blifvit

för 1890 beviljade till understödjande,

Transport kronor

29

240,140: —

10,000: —

28,000: —

10,000: —

89,200: —

4,000: —

4,800: —

20,000: —

14,000: —

21,000: —

5,128: —

30,465: —

600,000: —

100,000: —

50,000: —

1,226,733:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1889.

Transport kronor 1,226,733: —

medelst lån, af enskilda jernvägsardäggningar

1,000,000 kronor.

[38.] att till odlingslånefonden skola under år

1890 af Riksgäldskontor, i mån af behof,

öfverlemnas medel till så stort belopp,

som jemte de till fonden ingående

annuiteter å odlingslån karl erfordras

till fyllande af högst 1,000,000 kronor.

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen

att till utgående under år 1890

anvisa

å riksstatens sjette hufvudtitel:

[39.] till utförande af nya byggnader och anläggningar

vid statens jern vägstrafik.............. » 550,000: —

deraf till fortsättande af Malmö stations

utvidgning 250,000 kronor

samt vidare:

[40.] till anskaffande af ny rörlig materiel vid

statens trafikerade jernvägar ett belopp

af 1,000,000 kronor*)

och

[41.] till fortsättning af arbetena å stambanan

norr om Sollefteå 4,000,000 kronor*).__

tillsammans kronor 1,776,733: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1889 års

riksstat upptagen, och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

1889. 1890.

ordinarie anslag 4,676,749:— 4,763,267

extra anslag 1,563,251:— 1,776,733

— således ökning....kronor 86,518

— » » » 213,482

—

summa kronor 6,240,000: — 6,540,000

— således ökning.... kronor 300,000

—

'') Se vidare härnedan »statsverkspropositionen» pag. 55 och 60.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

31

Sjunde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i

nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 14,653,260: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde ....................''.................... » 6: —

ersättningar................................................................ » 5,234: —

tillsammans kronor 14,658,500: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda

statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 12 innevarande månad* *),

föreslå, beträffande

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

[1.] att Riksdagen må å staten för finansdepartementets

afdelning af Kongl. Maj:ts kansli för eu

bankinspektör uppföra lön 3,200 kronor och tjenstgöringspenningar

1,800 kronor med enahanda ålderstillägg,

som äro bestämda för kanslisekreterare, och

i sammanhang härmed förklara, att den nu tillförordnade

tjensteinnehafvaren, om han å befattningen

erhåller fullmakt, eger att i och för ålderstillägg få

räkna sig till godo den tid, han innehaft förordnande

att bestrida befattningen;

äfvensom att, för beredande af godtgörelse åt

amanuens och tillfälliga biträden å finansdepartementets

bankbyrå, höja det nu å departementets stat

uppförda anslag till amanuenser, vikariatsersättning,

renskrifning m. in., 9,000 kronor, med 2,000 kronor

till 11,000 kronor,

hvarigenom anslaget till departementets afdelning

af Kongl. Maj:ts kansli skulle ökas med _____________________ kronor 7,000: —

eller från 62,400 kronor till 69,400 kronor.

Transport kronor 7,000: —

*) Se bil- till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

Transport kronor

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering:

[2.] att förslagsanslaget till kostnader för allmänna

bevillningens uttaxering, 75,000 kronor, höjes

till 140,000 kronor eller med ........................................ »

Postverket:

[3.] att Riksdagen, dels med beviljande af årliga

pensioner för förre eldaren och maskinisten Per Conrad

Landergren å 400 kronor, för förre matrosen

och långlotsen Daniel August Jansson å 300 kronor

samt för postföraren Alban Anderssons enka Carolina

Falk och postföraren Carl August Widmarks enka

Anna Stina Agulin å 100 kronor till hvardera, att

utgå så länge bemälda enkor lefva ogifta, äfvensom

af årliga understöd för postföraren Anderssons minderåriga

barn, sonen Albert Julius samt döttrarna

Olivia Maria och Anna Sofia å 50 kronor till hvardera,

att utgå till fylda femton år, med rätt för

samtliga dessa personer att uppbära de föreslagna

pensionerna och understöden från och med innevarande

år, dels och med godkännande af öfriga

enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden för

den 12 innevarande Januari tillstyrkta ändringar i

postverkets stater äfvensom af de bestämmelser, som

i fråga om upphörande af särskildt hushyresbidrag

till vissa postbetjente samt om postbetjentes pensionering

enligt samma protokoll föreslagits, måtte för

år 1890 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,

till 6,720,000 kronor, att utgå direkt af

postmedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater skulle

ökas med.........................................................................—

Telegrafverket:

[4.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt

ofvannämnda protokoll öfver finansärenden till-_

Transport kronor

7,000: —

65,000: —

315,000: —

387,000: —

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1889.

Transport kronor

styrkta ändringar i telegrafverkets utgiftsstater, under

Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater

göra de jernkningar, som kunna finnas af behofvet

påkallade, må såsom reservationsanslag, att

utgå direkte af telegrafmedlen, till telegrafverket för

år 1890 anvisa enahanda belopp, 1,260,000 kronor,

hvartill telegrafinkomsterna för året blifvit beräknade,

samt tillika medgifva, att det öfverskott, som

kan å telegrafinkomsterna uppstå, må af Kongl. Maj:t

användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling och

förbättring; blifvande härigenom anslagets slutsumma

i riksstaten ökad med-...................................-................. »

Tullverket:

[5.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt

ofvannämnda protokoll öfver finansärenden föreslagna

förändringar i tullverkets stater, må bestämma

anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma

svarande belopp af 2,533,000 kronor, att

såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen; hvarvid

uppstår en ökning i anslagets nuvai’ande belopp af »

Skogsväsendet:

[6.] att Riksdagen — under förutsättning att, på

sätt i ofvan åberopade protokoll öfver finansärenden

angifvits, godtgörelse för skogsstatens förvaltningsåtgärder

å ecklesiastika skogar och häradsallmänningar

kommer statsverket till godo, och att vissa,

jägmästarne nu tillkommande extra ersättningar upphöra

att utgå eller, der de utgöras af enskilde, indragas

till statsverket — må godkänna den i berörda

protokoll föreslagna stat för skogsförvaltningen i

orterna och de vilkor för den nya aflöningens åtnjutande,

hvilka i sammanhang dermed tillstyrkts;

att Riksdagen härjemte må besluta, att de till

jägmästare anslagna boställen, hvilka Kongl. Maj:t

Transport kronor

387,000: —

60,000: —

80,000: —

527,000: —

Bill. till Riksd. Prat. 1889. l:a Sami. l:a Afd.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1889.

Transport kronor

icke finner böra för ändamålet eller eljest för skogsväsendet

bibehållas, skola till statsverket indragas

den 14 Mars 1891, dock med iakttagande dels att

indelningshafvare må, om han så önskar, under sin

återstående tjenstetid och med fardagsrätt enligt §

62 i den för skogsstaten nu gällande instruktion,

för sig eller sterbhus fortfarande såsom löneförmån

åtnjuta sitt boställe emot det afdrag å den kontanta

lönen, som efter uppskattning kan blifva bestämdt,

dels ock att staten, då den från vederbörande indelningshafvare

eller hans sterbhus öfvertager boställe,

efter värdering vid syn jemväl öfvertager sådana

å bostället befintliga, indelningshafvaren tillhöriga

åbyggnader, som vid synen anses vara för

bostället nyttiga;

att Riksdagen vidare må medgifva, att, derest

löneregleringen icke kan omedelbart i alla dess delar

genomföras, uppkommande behållningar å de nya aflöningarne

må af Kongl. Maj:t disponeras för bestridande

af afiöningen för å gammal stat qvarstående

löntagare;

att för regleringens genomförande

dels det bestämda anslaget för skogsstaten höjes

med 34,915 kronor till 447,208 kronor;

dels för ålderstillägg åt skogsstaten uppföres ett

förslagsanslag å 84,400 kronor;

samt att anslaget till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet höjes

med 172,685 kronor till 386,992 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhåller denna

uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten..... kr. 447,208: —

» statens skogs
skolor.

............. » 24,500: — kronor 471,708: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten .... » 84,400: —___

Transport kronor 556,108: — kronor

527,000:

527,000:

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

Transport kronor 556,108: — kronor

reservationsanslag:

till skogsinstitutet kr. 21,300: —

» enskilda skogs- a

undervisningen » 8,600: —

»> kronoskogarnes

förvaltning och

befrämjande af

skogsväsendet i

allmänhet........ » 386,992: — kronor 416,892: —

Summa kronor 973,000: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet

i dess helhet skulle ökas med........................................ »

och föreslår Kong!. Maj:t i sammanhang härmed

Riksdagen att medgifva, att de medel, som influtit

eller hädanefter inflyta för försäljning jeralikt nådiga

brefvet den 18 Maj 1888 af åtskilliga kronoegendomar

och enligt samma nådiga bref skola inlevereras till

Riksgäldskontoret för att användas för inköp af skogbärande

eller till skogsbörd tjenlig mark, må för sådant

ändamål af Kongl. Maj:t disponeras och följaktligen

på Kongl. Maj:ts reqvisition från Riksgäldskontoret

utbetalas.

Kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter:

[7.] att, under förutsättning att å staten för finansdepartementets

afdelning af Kongl. Maj:ts kansli

varder uppförd aflöning för en bankinspektör samt

erforderliga medel anvisade för amanuens och tillfälliga

biträden åt honom, förslagsanslaget för kontrollen

vid enskilda banker och kreditanstalter å högst

12,000 k-ronor nedsättes med 3,000 kronor eller till

högst 9,000 kronor, deraf 4,000 kronor att användas

till arfvode för en assistent åt bankinspektören;_

Transport kronor

527,000: —

292,000: —

819,000: —

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:t nåd. prap. n:o .1, om statsverket 1889.

Transport kronor 819,000: —

Ålderstillägg:

[8.] att förslagsanslaget till ålderstillägg, 30,800

kronor, höjes till 45,000 kronor eller med ................ » 14,200: —

Postafgift©© för tjenstebref och dylika försändelser:

[9.] att förslagsanslaget till postafgifter för tjenstebref

och dylika försändelser, 250,000 kronor, höjes

till 400,000 kronor eller med ...................................— » 150,000: —

Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon

förändring.__

Summa kronor 983,200: —

Härifrån afgår ofvan angifna minskning i anslaget

till kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter

............................................................................. »_3,000: —

hvadan förhöjningen utgör........................................ kronor 980,200: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat ................................ » 14,658,500: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till................................................. kronor 15,638,700: —

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll

öfver finansärenden den 12 innevarande Januari, att under denna

hufvudtitel må å extra stat beviljas till:

[10.] ersättning för af Statskontoret gjorda förskott kronor 118,270: —

[11.] genomförande af Öfverintendentsembetets nya

organisation............................................................................ >> • 500: —

[12.] ombyggnad af länsresidensets i Malmö vestra

flygel........................................................................................ » 18,000: —

Transport kronor 136,770:

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:t$ nåd. pr ap. n:o 1, om statsverket 1889.

37

Transport kronor 136,770: —

[13.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande

af doinängöromålen hos länsstyrelserna................ » 45,000: —

[14.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag.

.......................... » 22,030: —

[15.] skogsodlingens befrämjande ............................... » 25,000: —

[16.] strömrensningar i gränselfvarne mot Finland » 27,500: —

[17.] anläggande af telefonledningar 750,000 kronor,

att utgå under fem år, hvaraf under år 1890 skulle

anvisas att utgå en femtedel eller.................................... » 150,000: —

tillsammans kronor 406,300: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten

för år 1889 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

188S. 1889.

ordinarie anslag 14,658,500: — 15,638,700: —således ökning kronor 980,200: —

extra__»_536,500: — 406,300:— » minskning » 130,200: —

summa kronor 15,195,000: —■ 16,045,000: —således ökning kronor 850,000: —

Åttonde Hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken linnes i nu

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................. _________________________________________________- kronor 10,693,678: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde.........

............................... »

253,190: —

ersättningar_______________________________

............................... »

525,341: —

tillsammans kronor

11,472,209: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver ecklesiastikärenden för den 12 innevarande månad*), föreslå

beträffande

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde Iiufvudtiteln.”

s. 38 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majits nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

38

Kleresistaten:

[L] att i följd af förändring till bestämdt belopp

af ersättningar för tionde, anslagen åt fattiga

prestenkor, anvisningen i kontant, nu 10,819 kronor,

må höjas med 9,813 kronor till 20,632 kronor samt

anslaget »indelning och dermed jemförlig anvisning,

på förslag: ersättningar», för närvarande beräknadt.

till 346,900 kronor, nedsättas med motsvarande belopp,

9,813 kronor, eller till 337,087 kronor, hvarvid

anslagsrubrikens slutsumma blifver oförändrad;

Universiteten:

[2.] att, enligt i statsrådsprotokollet närmare angifven

specifikation, förhöjning på ordinarie stat i de

till samlingar och inrättningar vid universitetet i

Upsala utgående anslag må beviljas med-------------------- kronor

[3.] att de belopp, som enligt i statsrådsprotokollet

angifna grunder erfordras för ålderstillägg åt

vaktbetjeningen vid universitetet i Upsala, må, sedan

dertill användts en å normallönerna besparad summa

af 250 kronor, utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag:

ålderstillägg;

[4.] att för ombildning af prosektorsbefattningen

i zootomi vid universitetet i Upsala till en extra

ordinarie professur i jemförande anatomi, med skyldighet

för innehafvaren att såsom prosektor tjenstgöra

vid zootomiska laboratoriet, må beviljas på ordinarie

stat........-................................................................... »

med rätt för extra ordinarie professorn, af hvilkens

aflöning 3,000 kronor böra utgå såsom lön och

1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, att erhålla

ålderstillägg enligt de för extra ordinarie professorer

i allmänhet bestämda grunder;

[5.] att till tre fasta docentstipendier vid universitetet

i Upsala, ett för hvardera af teologiska och__

Transport kronor

12,218:

1,000

13,218

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

Transport kronor

medicinska fakulteterna samt filosofiska fakultetens

humanistiska sektion, må på ordinarie stat beviljas ... »

[6.] att till årligt arfvode åt en amanuens vid

histologiska institutionen i Lund må beviljas............. »

[7.] att förhöjning af årsanslaget till materielen

för fysiologiska institutionen vid universitetet i Lund

må beviljas med................................................................ »

[8.] att för upprättande af en ordinarie professur

i geografi och statskunskap vid universitetet i Lund

må beviljas ......................................................................... »

deraf 4,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor

såsom tjenstgöringspenningar;

[9.] att konservatorn vid zoologiska museet i

Lund och trädgårdsmästaren vid botaniska institutionen

derstädes må ega att efter fem års väl vitsordad

tjenstgöring, räknadt från och med året näst

efter deras antagning till befattningarne, åtnjuta hvardera

ett ålderstillägg af 400 kronor, att utgå af åttonde

hufvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg;

[10.] att till tre fasta docentstipendier vid universitetet

i Lund, ett för hvardera af teologiska, juridiska

och medicinska fakulteterna, må på ordinarie

stat beviljas........ ............................................................. »

afseende punkterna 2—10 förhöjning af anvisningen

i kontant till universiteten från nuvarande

beloppet, 656,201 kronor, med 29,718 kronor eller

till 685,919 kronor;

Karolinska mediko-kir inpiska institutet:

[11.] att, under vilkor att det på allmänna indragningsstaten

anvisade anslag för en personlig

extra ordinarie professur i histologi vid institutet

upphör att utgå, må på ordinarie stat beviljas .......... »

deraf 3,000 kronor till arfvode åt eu prosektor,

» 1,000 » » aflöning » » preparator,

» 500 » » arfvode » » amanuens;

13,218= —

4,500: —

500: —

1,000: —

6,000: —

4,500: —

4,500: —

Transport kronor 34,218: —

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

Transport kronor 34,218

[12.] att till förändring af nuvarande extra ordinarie

professuren i rätts- och statsmedicin vid institutet

till en ordinarie professur i samma ämne må

beviljas................................................................................ 1,500

så att ordinarie professorns aflöningsförmåner

må blifva 6,000 kronor, deraf 4,500 kronor såsom lön

och 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

[13.] att till tre i’örliga docentstipendier vid institutet,

deraf ett stipendium å 1,500 kronor och två

hvardera å 1,000 kronor, må på ordinarie stat beviljas

..............................................................................-..... M 3,500

[14. | att till årligt arfvode åt kanslerssekreteraren,

under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor, må

på institutets ordinarie stat beviljas............................. » 750

[15.] att förhöjning af institutets ordinarie anslag

till bibliotekarie, sekreterare och kamrerare må beviljas

med .......... ......................................................*........ M 500

afseende punkterna 11—15 förhöjning åt institutets

ordinarie anslag från nuvarande beloppet,

145,950 kronor, med 10,750 kronor eller till 156,700

kronor;

Allmänna läroverken:

[16.] att Riksdagen må medgifva, att enligt de

närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna lämpligt

föreskrifva, af reservationerna å anslagen till allmänna

läroverken må användas ett belopp af högst

15,000 kronor årligen till understöd åt enskilda läroverk

;

Folkundervisningen:

[17.] att, för lärares och lärarinnors vid folkskolelärareseminarierna

uppflyttning i högre lönegrad enligt

gällande bestämmelser, anslaget till samma semi-_____

Transport kronor 40,468

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. May.ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1889.

Transport kronor

narier, hvilket för närvarande utgör 289,825 kronor,

må ökas till 297,025 kronor, eller med........................ »

[18.] att förslagsanslaget till befrämjande af folkundervisningen

bland de i rikets nordligare trakter

bosatta finnar, nu 12,000 kronor, må höjas till 25,000

kronor, eller med .............................................................. »

[19.] att förslagsanslaget för bidrag till aflönande

af lärare i slöjd vid folkskolorna, nu 25,000 kronor,

må höjas till 75,000 kronor, eller med......................... »

De tekniska läroverken:

[20.] att till inrättande af ett särskild! lektorat

i husbyggnadskonst vid tekniska högskolan må beviljas

ett ordinarie anslag af_.......................................... »

deraf 1,700 kronor såsom lön och 800 kronor

såsom tjenstgöringspenningar;

[21.] att för upprättande vid tekniska skolan i

Stockholm af en särskild maskinyrkesskola må till

aflöningsförmåner åt föreståndare och lärare enligt

fördelning, som af Kongl. Maj:t i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med i statsrådsprotokollet angifna

grunder godkännes, beviljas på ordinarie stat............ »

[22.] att till utvidgning, på sätt i statsrådsprotokollet

närmare förmäles, af undervisningen i tekniska

skolans i Stockholm nuvarande afdelningar må på

ordinarie stat beviljas ...................................................... »

deraf 1,750 kronor till tekniska afton- och söndagsskolan,

» 250 » till tekniska skolan för qvin
liga

lärjungar, och

» 250 » till byggnadsyrkesskolan;

[23.] att till anordnande vid tekniska skolan i

Stockholm af en undervisningskurs för utbildande af

teckningslärare må beviljas ett ordinarie anslag af_... »

[24.] att Riksdagen må medgifva, att till förhöjning

af arfvodet åt bibliotekarien vid tekniska skolan

Transport kronor

Bih. till Riksd. Prot 1889. l:a Sami. l:a Afd.

40,468: —

7,200: —

13,000: —

50,000: —

2,500: —

6,000: —

2,250: —

1,500: —

122,918: —

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

Transport kronor

i Stockholm må användas ett numera obehöfligt

predikantsarfvode å 300 kronor; samt

att till förhöjning af anslaget för underlärares

aflöning samt anslaget till inventariers inköp och

underhåll äfvensom för anordnande af kemiska laborationer,

allt vid tekniska skolan i Stockholm, må,

enligt i statsrådsprotokollet närmare angifven fördelning,

beviljas på ordinarie stat...................................... »

[25.] att för upprättande i Eskilstuna af en fackskola

för finare smides- och metallindustri må beviljas

ett ordinarie anslag af -......................................... »

afseende punkterna 20—25 förhöjning af de tekniska

läroverkens ordinarie anslag från nuvarande

beloppet, 370,400 kronor, med 21,650 kronor eller till

392,050 kronor.

Y eterinärimdervisningen:

[26.] att förhöjning af veterinärinstitutets i Stockholm

ordinarie anslag till diverse utgifter må beviljas

med ........................................................................... »

kommande härigenom anslagen till veterinärundervisningen,

nu 45,500 kronor, att uppgå till

50,500 kronor;

Y etenskapsakademien:

[27.] att Riksdagen må medgifva, att ett på akademiens

stat uppfördt anslag å 1,050 kronor till

akademiens fysiker i stället må användas såsom bidrag

till bestridande af den under akademiens inseende

stälda meteorologiska centralanstaltens årliga

utgifter för väderlekstelegram m. in.;

Lasaretts underhåll:

[28.] att, med uteslutande ur riksstaten af det

under rubrik »indelning och dermed jemförlig anvis-_

Transport kronor

122,918: —

5,400: —

4,000: —

5,000: —

137,318: —

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

Transport kronor

ning, på förslag: ersättningar» uppförda anslag, 1,500

kronor, anvisningen i kontant må höjas från 40,803

kronor till 42,061 kronor, eller med jernnt................. »

deraf såsom indelningsersättning till Veckholms

kyrka och hospital samt hospitalssysslomannen 1,072

kronor 57 öre och till Veckholms församlings folkskoleväsende

185 kronor 22 öre;

kommande härigenom anslagstiteln i dess helhet

att minskas med 242 kronor;

J»

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks

utgifvande:

[29.] att detta anslag må höjas från nuvarande

beloppet, 24,000 kronor, till 30,000 kronor eller med »

Skrifmaterialier och expenser, ved in. in.:

[30.] att detta förslagsanslag, nu 22,763 kronor,

må höjas med..................................................................... »

till 23,156 kronor.

summa kronor 144,969: —

Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln

i riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl.

Maj:t icke att föreslå någon förändring.

Om från de sålunda föreslagna tillökningarne af
-

drages en här ofvan ifrågasatt minskning af............... » 1,500: —

skulle förhöjningen utgöra ....................... kronor 143,469: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat.................................. » 11,472,209: —

skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

Kongl. Maj:ts förslag uppgå till ............................ kronor 11,615,678: —

137,318: —

1,258: —

6,000: —

393: —

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,

vill Kongl. Maj:t, på sätt omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden

vidare innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja, i

afseende å

Riksarkivet:

[31.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana

skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets

historia,................................................................. kronor 3,000: —

[32.] till fullbordande af en tillbyggnad för riksarkivet

............................................................................. » 75,000: —

Kongl. biblioteket:

[33.] till inredning af en källare i biblioteksbyggnaden.

.................................................................................. » 11,850: —

Nationalmuseum:

[34.] till vård, underhåll och tillökning af statens

konstindustriella samlingar................. »

Lifrustkammaren:

[35.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna

in. in.................................................................... »

Domkapitlens expeditioner:

[36.] till löneförbättring åt tjenstemännen vid

dessa expeditioner........................................ »

Kyrkor:

[37.] till fortsättande af restaureringsarbetena å

Upsala domkyrka............ »

4,000: —

5,800: —

3,716:

70,000: —

Transport kronor 173,366: —

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. -prof. n:o 1, om statsverket 1889.

Transport kronor

till fortsättande af restaureririgsarbetena å Skara

domkyrka.................................................................. ......,. »

[38.] till bidrag vid restaurering af Flöda församlings

gamla kyrka i Södermanlands län................. »

med vilkor att församlingen ansvarar för kyrkans

framtida underhåll;

Universiteten:

[39.] till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala

» » matematiska » » »

[40.] till lärare i tyska, franska och engelska

språken vid universitetet i Upsala.................................

[41.] till fortsättande af arbetena för förändring

af Carolina-rediviva-byggnaden i Upsala .....................

[42.] Äfven föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att,

på det en laboratorstjenst i experimentel fysik och

en observatorsbefattning i astronomi vid universitetet

i Upsala må kunna med ordinarie innehafvare förses,

bevilja för hvardera befattningen 3,000 kronor årligen,

att utgå intill dess adjunktslöner blifva härför tillgängliga,

samt för ändamålet anvisa för år 1890.......

äfvensom

[43.] att, på det en extra ordinarie professur

inom juridiska fakulteten i Lund må kunna tillsättas,

bevilja ett anslag af 4,000 kronor årligen, att

utgå intill dess adjunktslöner blifva härför tillgängliga,

samt för ärjdamålet anvisa för år 1890_______________

1 enlighet med ofvannämnda protokoll öfver

ecklesiastikärenden föreslår Kongl. Maj:t vidare Riksdagen

att på extra stat bevilja

[44.] till det språkvetenskapliga seminariet i Lund

» » matematiska » » »

[45.] till anställande vid universitetet i Lund under

sex år af lärare i tyska, franska och engelska språken

enligt de närmare bestämmelser, som af Kongl. Maj:t

meddelas, 36,000 kronor, deraf att utgå under år 1890

))

»

))

))

))

))

))

))

»

Transport kronor

45

173,366: —

35,000: —

6,000: —

3,000: —

1,500: —

6,000: —

50,000: —

6,000: —

4,000: —

2,950: —

1,500: —

6,000: —

295,316: —

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

Transport kronor

[46.] till särskilt arfvode åt docenten vid universitetet

i Lund Sven Söderberg, under i statsrådsprotokollet

angifvet vilkor, ...................................................... »

[47.] såsom personligt lönetillägg för år 1890 åt

vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund

August Jakob Theodor Palm.......................................... »

[48.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket

i Lund................................................... »

[49.] till fortsättande af arbetena å en byggnad

för botaniska institutionen vid Lunds universitet...... »

samt i afseende å

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[50.] till arfvode åt en amanuens vid institutets

gynekologiska klinik.........................................................

[51.] till arfvode åt en amanuens vid institutets

kemiska laboratorium........................................................

[52..] till en pediatrisk klinik å Kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn................................

till en pediatrisk poliklinik i Stockholm, under i

statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,.........................

[53.] till utförande af teckningar i vetenskapliga

ändamål vid institutet_______________________________________________________

»

»

»

»

))

Allmänna läroverken:

[54.] till löneförbättring åt lärarne vid dessa läroverk,

efter samma grunder som för innevarande år, »

[55.] till resestipendier åt lärare i främmande

lefvande språk.................................................................... »

[56.] till arfvoden åt extra lärare.......................... »

Högre lärarinneseminariet:

[57.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor

vid seminariet, efter samma grunder som för innevarande

år,...............................................

295,316: —

2,000: —

500: —

1,500: —

18,000: —

900: —

900: —

1,800: —

2,800: —

1,500: —

336,975: —

6,000: —

40,000: —

4,000: —

Transport kronor 712,191:

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

Transport kronor

Pedagogierna:

[58.J till löneförbättring åt lärare vid de en- och

tvåklassiga pedagogierna, efter samma grunder som

för innevarande år,..........................................................

Folkundervisningen:

[59.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor

vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt

teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden

åt musiklärare vid dessa seminarier, efter

samma grunder som för innevarande år,...................... »

[60.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar

vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag

af statsmedel,..................................................................... »

De tekniska läroverken:

[61.] till understöd, på det i statsrådsprotokollet

omförmälda vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och

till bestridande af kostnader för deras inspektion .... »

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[62.] för tillfällig löneförbättring åt provinsialläkare

..................................................................... „

[63.] till arfvode för granskning af hospitalens

räkenskaper ......................... »

[64.] till uppehållande i Stockholm af eu poliklinik

för tandsjukdomar................................................ »

Y eterinärnndervisningen:

[65.] till veterinärinstitutet i Stockholm ............. »

Transport kronor

712,191: —

8,750: —

33,300: —

15,000: —

35,000: —

20,000: —

1,200: —

4,000: —

5,000: —

834,441: —

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kong1. Majds nåd. prop. n:o i, om statsverket 1889.

Transport kronor

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[66.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden

vid ordnandet och vården af de under akademiens

inseende stälda samlingar samt till aflöning

åt vaktbetjening................................................................ 8

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar m. m.................-........................ 8

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker

och andra märkvärdiga föremål i statens historiska

museum m. m. ................................................................- 8

Naturhistoriska riksmuseum:

[67.] till inköp och insamling af naturalier vid

museets afdelning för arkegoniater och fossila växter,

till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af

andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter »

[68.] till vård, underhåll och förkofran af museets

etnografiska samling..........................-..................... 8

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

[69.] till uppehållande af undervisningen vid tre

läroanstalter för öfveråriga döfstumma........................ 8

[70.] till en blindskola i Vexiö ............................. »

[71.] till en handtverksskola i Kristinehamn för

blinda.................................................................................. 8

[72.] till tryckning af blindskrifter........................ »

till understöd åt blindlärareelever .............. »

Seraflmerlasarettet i Stockholm:

[73.] för lasarettets om- och tillbyggnad m. m. »

Hospitalsvården:

[74.] till fullbordande af byggnadsarbetena å

asylen vid Lunds hospital ........................—................ ”

834,441: —

4,000: —

3,200: —

2,000: —

2,000: —

4,000: —

49,200:’ —

11,000: —

9,400: —

2,500: —

1,200: —

135,000: —

310,750: —

Transport kronor 1,368,691: —

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kongl. May.ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1889.

Transport kronor 1,368,691: —

[75.] till uppförande af ett, hospital å Pitholmen

i närheten af Piteå 965,200 kronor, deraf att utgå

under år 1890.......................... » 120,000: —

[76.] till understöd åt det i Jerfsö socken inrättade

sjukhem för spetelske, under i statsrådsprotokollet

omförmäldt vilkor,........................................ » 14,000: _

Diverse anslag:

[77.] till svenska fornskriftsällskapet.................... » 2,000: —

[78.] till beredande af religionsvård åt svenske

sjömän in. fl. i utländska hamnar................................. » 10,000: —

[79.] till nordiska museet............. » 16,000: —

[80.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften

»Nyare bidrag till kännedom om de svenska

landsmålen och svenskt folklif».............. ....................... » 3,150: —

[81.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften

»Acta mathematica»........................... » 4,000: _

[82.] till understöd för fortsatt utgifvande af

»Nordisk familjebok»......................................................... » 5,000: _

[83.] till understöd, på de i statsrådsprotokollet

angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar,

som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,______ » 20,000: —

[84.] till fortsättande af precisionsnivelleringsarbeten

i södra och mellersta Sverige, underhåll och

tillsyn af vattenhöjdmätriingsstationer m. in. .............. » 12,700: —

[85.] till ersättning för af statskontoret förskottsvis

utbetalda belopp................................................ » 5,781: —

Summa kronor 1,581,322: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1889 års

riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1890

föreslagen, utfaller sålunda:

1889: 1890:

ordinarie anslag 11,472,209: — 11,615,678: — således ökning kronor, 143,469: —

extra, » 1,374,391:— 1,581,322:— » » » 206,931: —

summa kronor 12,846,600:-— 13,197,000: — således ökning kronor 350,400: —

Bill. till Rihsd. Prof. 1889. lista Sami. l:a Afd. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1889.

Nionde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

No gällande riksstat upptager för denna stat kontant 1,314,302 kronor;

föreslår Kongl. Maj:t beträffande anslagstitlarne:

Bidrag till folkskolelärares pensionering:

[1.] att, på det vederbörande pensionärer i folkskolelärarnes

pensionsinrättning, folkskolelärarnes

enke- och pupillkassa samt lärarnes vid elementarläroverken

enke- och pupillkassa må kunna få pensionerna

kostnadsfritt sig tillsända, det såsom bidrag

till folkskolelärares pensionering beviljade anslag,

357,427 kronor, må höjas till 359,773 kronor, eller

med......................................-............-.........-........................ kronor 2,346:

samt att af nämnda anslag må användas dels

1,000 kronor såsom missräkningspenningar åt den vid

folkskolelärarnes pensionsinrättning anstälde kassör

och bokhållare dels 1,400 kronor till förhöjning af

pensionsinrättningens anslag för extra biträden, renskrifning

in. in.; samt

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare

vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier

in. in.:

[2.] att det såsom bidrag till pensionering af

enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,

pedagogier, seminarier in. m. anvisade belopp, 68,816

kronor, må minskas med 65 kronor till 68,751 kronor.________

Transport kronor 2,346;

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

Transport, kronor 2,346: —

Vadstena krigsmansluiskassa:

[3.] att anslaget till Vadstena krigsmanshuskassa,

244,025 kronor, måtte i riksstaten för år 1890 minskas

med värdet af de till kassan återgångna afgälderna

åt hemmanen Qfverby n:o 2 Ostergården och Ryckelsby,

i jemnt krontal utgörande 385 kronor, till 243,640

kronor.

Om från den under rubriken bidrag till folk- skolelärares pensionering föreslagna anslagsförhöjning,

2,346 kronor, dragés summan af de föreslagna ned- sättningarne under anslagsrubriken bidrag till pen- sionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna

läroverk, pedagogier, seminarier in. m., kronor 65: —

och å anslaget till Vadstena krigsmans- huskassa_________________________________________________ » 385: —

))

450: —

kommer förhöjningen å pensionsstaten att varda________

så att staten, för närvarande upptagen till....................

kronor

»

1,896: —

1,314,302:

skulle komma att sluta på ett belopp af...................

kronor

1,316,198: —

Allmänna indragningsstaten:

För allmänna indragningsstaten är i nu gällande

riksstat anvisadt:

kontant....................................

ersättning för indragen indelning in. m., på förslag....

kronor

»

1,599,698: —

6,400: —

tillsammans

kronor

1,606,098: —

Beträffande denna stat föreslår Kongl. Maj:t enligt bilagda statsrådsprotokoll*);
[4.

] att underofficeren vid kronoarbetscorpsen Claes Adolf Emil Uggla

må från och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från

underofficersbefattningen vid kronoarbetsstationen å Tjurkö, under sin återstående

lefnad å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af

600 kronor;

[5.] att afiidne Direktören vid kronohäktet-i Ystad Carl Erik Thorssons

minderåriga barn Erik Konrad, Anna Abrahamina, Signe Margot, Betty Hildur

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hnfvudtiteln”.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket. 1889.

och Lilly Wilhelmina må uppföras å allmänna indragningsstaten till åtnjutande

af ett årligt understöd af 60 kronor hvardera, att utgå från och

med innevarande år intill dess de hvart för sig uppnått 18 år;

[6.] att Löjtnanten vid Svea artilleriregemente Herman Rudolf Liedholm

må från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked varder honom

beviljadt, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära

eu årlig pension af 1,000 kronor;

[7.] att Sergeanten vid Jemtlands fältjägarecorps Por Johan Wenzel Liljefelt

må från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked varder

honom beviljadt, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 510 kronor;

[8.] att läraren vid navigationsskolan i Vestervik Olof Offerinan må från

och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked Irån sin

lärarebefattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 1,500 kronor;

[9.] att Kamereraren i landtbruksakademien Carl Selin må berättigas att

från och med år 1890 årligen under sin lifstid från allmänna indragningsstaten

uppbära 1,050 kronor;

[10.] att Häradsskrifvaren i Norra Roslags fögderi af Stockholms län

Gustaf Fredrik Tranéus må från och med månaden näst efter den, hvarunder

han med pension från Civilstatens pensionsinrättning erhåller afsked

från häradsskrifvaretjensten, under sin återstående lifstid ä allmänna indragningsstaten

åtnjuta fyllnadspension till så stort belopp, att detta tillsammans

med pensionen från nämnda inrättning kommer att utgöra 2,000 kronor,

eller 800 kronor årligen;

[11.] att Landskcmtoristen i Vesterbottens län Georg Gustaf Lundmark

må från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked från landskontoristtjensten

varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,000 kronor;

[12.] att Landskontoristen i Hallands län Anders Petter Hansson må från

och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från landskontoristtjensten

varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta pension till så stort belopp, att detta tillsammans

med det understöd från Civilstatens pensionsinrättning, hvartill han är berättigad,

kommer att uppgå till 700 kronor, eller 475 kronor årligen;

[13.] att Kommissionslandtmätaren i Elfsborgs län Otto Fredrik Beckmarck

må från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked

från tjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta pension till så stort belopp, att detta tillhopa med det understöd

från Civilstatens pensionsinrättning, hvartill han är berättigad, kommer att

uppgå till 1,350 kronor, eller 900 kronor årligen;

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kongl. Muj:ts nåd. prop. n:o I, om statsverket 1889.

[14.] att en hvar af nedannämnde vid storskiftes- och afvittringsverken

anstälde tjensteman må, dock med vilkor att rätt till pension såsom

kommissionslandtmätare ej må honom tillkomma, från och med månaden

näst efter den, hvarunder han, i följd deraf att hans befattning vid storskiftes-

eller afvittringsverket blifver öfverflödig, erhåller afsked från nämnda

verk, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

årlig pension till följande belopp:

a) Storskifteslandtmätaren i Kopparbergs län Edvin

Theofil Didrikson...................................................................... kronor 2,000: —

b) Afvittringslandtmätaren i Norrbottens län Claes Wilhelm

Holmström........................................................................_ » 2,000: —

och c) Afvittringslandtmätaren i sistnämnda län Magnus

Alsterlund...................... ........................................................... » 1,600: —

[15.] att distriktsingeniören vid statens jernvägsbyggnader, Majoren vid

väg- och vattenbyggnadscorpsen m. in. Herman Emanuel Lundboi’gs enka

Maria Wilhelmina Lundborg, född Löhinan, må, så länge hon förblifver enka,

från allmänna indragningstaten åtnjuta en årlig pension till belopp af 600

kronor att utgå från och med 1889 års ingång;

[16.] att Förste aktuarien i Statistiska Centralbyrån filosotie doktorn

John August Constantin Hellstenius’ enka Hilda Sofia Charlotta Hellstenius,

född Carlson, må, så länge hon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension till belopp af 400 kronor att utgå från och

med ingången af år 1889;

[17.] att materialvakten vid statens jernvägsbyggnader Carl M. Carlson

må från och med månaden näst efter den, hvarunder han entledigas från

anställning vid statens jernvägsbyggnader, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 500 kronor;

[18.] att läraren i trädgårdsskötsel vid folkskolelärareseminariet i Linköping

Carl Johan Dahlberg må från och med månaden näst efter den, i hvilken

afsked från nämnda befattning honom beviljas, under sin återstående lifstid

å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,000 kronor;

[19.] att Mediko-filosofie kandidaten Johan Adolf Wilhelm Hägerstrand

må från och med 1889 års början under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 600 kronor;

[20.] att Vaktmästaren vid Chalmers’ tekniska läroanstalt i Göteborg

Anders Alexander Andersson må från och med månaden näst efter den, i

hvilken han erhåller afsked från sin befattning, å allmänna indragningsstaten

åtnjuta pension till belopp af 500 kronor årligen;

[21.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1890 anvisas ett anslag

af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t

kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1889.

sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst

men derifrån erhållit afsked före år 1867;

[22.] att följande tjensteman på Statskontorets gamla stat, nemligen

Bokhållaren Fredrik Torda samt Kammarskrifvarne Friherre Sten Gustaf Lodvig

af Wetterstedt och Johan Elias Enoch Montlian, må å allmänna indragningsstaten

öfverflyttas med rätt att derifrån årligen uppbära, Torén ett belopp

af 2,200 kronor samt Friherre af Wetterstedt och Montlian hvardera

ett belopp af 1,600 kronor, dock att, derest någondera af dem framdeles

skulle vinna befordran till annan tjenst å rikets stat, det å indragningsstaten

för honom uppförda anslag skall minskas med ett belopp, svarande

mot den nya aflöningen, eller, om denna uppgår till samma eller högre

belopp, upphöra att utgå;

[23.J att förre Kamererare!) vid de Kongl. teatrarne Gustaf Fredrik Törner

må från och med månaden näst efter den, hvarunder han frånträder anställning

vid Kongl.] operan, under sin återstående lifstid uppbära en årlig

pension från allmänna indragningsstaten af 2,000 kronor.

[24.] Vidare föreslår Kongl. Maj:t, att, för vinnande af jemn slutsumma

å de ordinarie anslagen under hufvudtiteln, det kontanta anslaget till allmänna

indragningsstaten må höjas med 504 kronor eller från 1,599,698

kronor till 1,600,202 kronor, då med inberäkning af den under anslaget

ingående ersättning för indragen indelning m. m., hvilken ersättning hädanefter

bör på grund af pensionstagares med fleres afgång uppföras med

ett från 6,400 till 600 kronor minskadt belopp, an
-

slagets slutsumma blir....................................................... kronor 1,600,802: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten............ » 1,316,198: —

blir slutsumman af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

Kongl. Maj:ts förslag ......................................''......... kronor 2,917,000: —

Extra anslag.

I fråga om extra anslag under denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t,

[25.] att å extra stat för år 1890 må anvisas ett kreditiv af 1,375,000

kronor att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen

pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan

att afstå det för året densamma tillkommande vederlag för de till

statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i en
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889. 55

lighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående;
äfvensom

att hvad af de till pensioneringen under år 1889 anslagna

medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering användas.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den tinnes i riksstaten

för år 1889 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

1889. 1890.

ordinarie anslag 2,920,400

extra » 1,325,000

- 2,917,000

— 1,375,000

— således minskning kronor 3,400

— » ökning » 50,000

_

summa kronor 4,245,400

- 4,292,000

— således ökning kronor 46,600

—

♦

De under

alltså:

de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1890 utgöra

T

hufvudtiteln:

Ordinarie

1,338,000

: Extra:

Summa:

1,338,000

11

))

3,811,436

— 75,564

3,887,000

in

))

613,800

— 4,500

— 618,300

IV

))

20,160,000

— 1,235,500

— 21,395,500

v

))

6,159,300

— 1,500,000

— 7,659,300

VI

))

4,763,267

— 1,776,733

— 6,540,000

VII

))

15,638,700

— 406,300

— 16,045,000

VIII

))

11,615,678

— 1,581,322

— 13,197,000

IX

))

2,917,000

— 1,375,000

— 4,292,000

summa kronor

67,017,181

7,954,919

74,972,100

Derjemte föreslår Kongl. Maj:t, med åberopande

omförmälda protokoll öfver finansärenden den

innevarande Januari*), att Riksdagen må, utaf de

till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens

redan trafikerade jernvägar och till fortsättning

af arbetena å stambanan norr om Sollefteå, som

af

12

anslag

Transport kronor 74,972,100:

’) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

Transport kronor 74,972,100: —

Kongl. Maj:t i sammanhang med regleringen af utgifterna

under sjette hufvudtiteln föreslagit Riksdagen

att för nästkommande år bevilja, till utgående

under år 1890 utom hufvudtitlarne anvisa:

till anskaffande af ny rörlig materiel vid

statens redan trafikerade jernvägar kronor 500,000: —

och till fortsättning af arbetena å stambanan

norr om Sollefteå.............................kronor 1,500,000:* — - 2,000,000: —

De Riksgäldskontorets utgifter, hvilka Kongl. Maj:t

jemlikt nyssberörda protokoll, anser böra i riksstaten uppföras,

äro:

riksdags- och revisionskostnader samt af
löningar

m. m., förslagsvis,............ kronor 614,200: —

annuiteter å de fonderade statslånen samt rän*

tor å öfrig statsskuld kronor 12,200,620: —

efter afdrag af de till

Riksgäldskontor ingående

rånte- ochka
pjtalaf

betalningar » 2,47 4,520: —

förslagsvis,............................................ kronor 9,726,100: — 10,340,300: —

Derjemte bör i staten uppföras:

dels till betäckande af den i rikshufvudboken för år 1887 bok
-

förda brist i st.atsregleringen för samma år........... kronor 4,754,000: —

dels ock det belopp, som enligt 1888 års Riksdags

beslut bör för år 1890 afsättas till byggnadsfonden

för riksdags- och riksbankshus................................... » 250,000: .—

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare, under åberopande

af nyss nämnda protokoll, att

afsätta för inlösen af skattefrälseräntor m. in------ kronor 100,000: —

samt att anvisa till förstärkande af statsverkets kassa
förlagsfond.

............................................................... »__350,600:

Summan af dessa belopp.................................. kronor 92,767,000: —

utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka således

uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets disponibla tillgångar för år

1890 här ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Riksstat för å

Bill. till Rikud. Prof. 1889. l:a Sami. l:a Afd.

r 18 9 0.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1889.

Riksstat

Kronor.

Tillgångar och inkomster:

OcLisponeradt öfverskott å 1886 ärs statsreglering och reservationer å

anslag till torrläggning af vattensjuka marker...........................—

Af öfverskottet ä 1888 års statsreglering................................................

Statsverkets inkomster:

ordinarie inkomster....................................................... 19,985,000;

bevillningar.................................................................... 65,900,000 j

1.638.000

3.944.000

85,885,000

Af riksbankens vinst för år 1888............................................................! 1,300,000

Summa kronor] 92,767,000

s. 59 Kontrollera mot PDF

Korujl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om. statsverket 1889.

59

för år 189 0.

Utgifter:

hll betäckande af brist i 1887 ars statsreglering.

Utgifter för är 1890:

att utgå från Statskontoret:

II

III »>

IV >,

V

VI

VII

VIII ,,

IX

Utom hufvudtitlarne.

Ordinarie anslag.

Extra anslag.

Summa.

. 1,338,000

—

1,338,000

. 3,811,436

75,564

3,887,000

613,800

4,500

618,300

. 20,160,000

1,235,500

21,395,500

6,159,300

1,500,000

7,659,300

4,763,267

1,776,733

6,540,000

15,638,700

406,300

16,045,000

11,615,678

1,581,322

13,197,000

2,917,000

1,375,000

4,292,000

—

2,000,000

2,000,000

67,017,181

9,954,919

—

att utgå från Riksgäldskontor et:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.,

förslagsvis........................................................................ 614,200

annuiteter å de fonderade statslånen samt

räntor å öfrig statsskuld......................... 12,200,620

efter afdrag af de till Riksgäldskontoret

ingående rånte- och kapitalafbe
talningar

.................................................... 2,474,520

förslagsvis, ................................,............................... 9,726,100

Afsättning till byggnadsfonden för riksdags- och riksbankshus..............

Afsättning till inlösen af skattefrälseräntor in. in.................................

Till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond.....................

Kronor.

4,754,000

76,972,100 i

10,340,300

250.000 |

100.000

350,600

Summa kronor

92,767,000

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.

Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas

i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 12 innevarande Januari*),

att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1890 de

i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder _i afseende å

dispositionen af besparingarne å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.

Utgifter utom riksstaten.

Beträffande slutligen de under sjette hufvudtiteln omförmälda, till utgående

under år 1890 äskade anslag dels till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens

redan trafikerade jernvägar och dels till fortsättning af arbetena å stambanan norr

om Sollefteå, föreslår, jemlikt nyss nämnda statsrådsprotokoll*), Kongl. Maj:t, som,

enligt hvad här ofvan blifvit förmäldt, ansett af det förstnämnda anslaget,

1.000. 000 kronor, ett belopp af 500,000 kronor och af det senare anslaget,

4.000. 000 kronor, ett belopp af 1,500,000 kronor böra anvisas att utgå å riksstaten

utom hufvudtitlarne, att återstoden af nyssberörda två anslagsbelopp, nemligen

till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar

500,000 kronor och till fortsättning af stambanan norr om Sollefteå 2,500,000

kronor, eller tillsammans 3,000,000 kronor, hvilka böra bestridas af upplånta

medel, må anvisas att utgå från Riksgäldskontoret.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen

sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas;

och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och

ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Stockholm 1889. Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilag or

tin

Kong! Maj:ts

nådiga proposition

om statsverket år 1889.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen.

Utgifterna å I—IX hufvudtitlarne.

Finansplanen.

Propositionens justering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

3

Inkomstberäkningen.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför hans Maj:t Konungen

i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari 1889.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,

Statsråden: Herr Loven,

Friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

Friherre Åkerhielm.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen anhöll att

få underställa Kongl. Maj:ts ompröfvande de delar af statsregleringen vid nu instundande

riksdag, som rörde beräkningen af statsverkets tillgångar för de behof,

hvilka vid ifrågavarande statsreglering borde fyllas, dervid Departementschefen,

efter att hafva anmält Statskontorets den 6 December nästlidet år afgifna berättelse

om statsverkets tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse finnes detta

protokoll bilagd under Litt. A, vidare yttrade:

Enligt hvad Statskontoret redan i skrifvelse den 28 Augusti sistlidet år

anmält, är af öfverskottet å 1886 års statsreglering ännu odisponeradt ett belopp

af 1,530,505 kronor 31 öre. Rörande förhållandet med denna återstod torde

det tillåtas mig anföra följande.

1886 års

statsreglering

m. m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Vid uppgörandet af statsregleringen för år 1889 förelåg från 1886 och föregående

årens statsregleringar ett öfverskott af 4,718,191 kronor. Som emellertid

till följd af den jemlikt nådigt bref den 13 Juli 1887 medgifna nedsättning med

tio procent i en del af 1886 års till statsverket ingående arrenden jemte den enligt

nådigt bref den 11 påföljande November föreskrifna eftergift i desåkallade

skilnadsarrendena, en mot dessa nedsättningar svarande afkortning å 1886 års

arrendeafgifter måste komma att ega rum i 1887 års rikshufvudbok, undantogs från

disposition vid statsregleringen för år 1889 af 1886 års öfverskott ett belopp af

250,207 kronor 32 öre, motsvarande afkortningarnes till 250,000 kronor beräknade

men, för vinnande af jemn slutsumma å det till disposition föreslagna öfverskottet,

till nyssnämnda siffra jemkade belopp.

Vidare får jag i minnet återkalla, hurusom dåvarande Chefen för Finansdepartementet,

då han den 25 April 1887 vid uppgörande af statsregleringen för

år 1888 yttrade sig angående 1886 års statsreglering, fäste uppmärksamheten

derå, att hela öfverskottet för sistnämnda år icke kunde tagas i anspråk för en

blifvande statsreglering. I nämnda öfverskott inginge nemligen den debiterade

tillverkningsskatten för bränvin, som qvarliggande å nederlag icke blifvit till disposition

anmäldt och för hvilket skatten följaktligen icke i verkligheten influtit.

Beloppet af tillverkadt bränvin, som icke åtgått för inhemsk förbrukning, hade från

år 1883, sedan hvilken tid icke någon nämnvärd utförsel egt rum, betydligt ökats»

så att statsverkets fordran för ogulden tillverkningsskatt vid slutet af år 1886

utgjorde ej mindre än 3,944,368 kronor 9 öre, som inginge bland statsverkets

bokförda tillgångar. Att skatten för allt inom landet tillverkadt bränvin genast

efter tillverkningen debiterades såsom en statsverkets fordran, för hvilken valuta

komme att inflyta endast i den mån, som bränvinet, enligt hvad med största

delen naturligtvis ock inträffat, från nederlag uttoges för disposition inom landet,

medförde emellertid den olägenhet, att, i händelse en del bränvin ej blefve förbrukadt

inom landet utan komme att exporteras, skatten, hvilken upptagits i räkenskapen

såsom en tillgång, affördes och således aldrig komme att inflyta i statens

kassor; och då det vore att förvänta, att marknad utom landet måste sökas

för den ständigt växande myckenhet bränvin, hvarmed tillverkningen öfverstege

förbrukningen, måste staten hålla sig beredd på ett sådant afdrag i sina

beräknade tillgångar. Departementschefen antydde derföre lämpligheten att vid

disposition af öfverskotten för år 1886 tillse, det afkortning af den genom flerårig

debitering uppkomna tillgången finge fördelas på mer än ett år och icke

ensamt drabba 1887 års bokslut.

I skrifvelse den 21 April 1887 hade Departementschefen erinrat Statskontoret

derom, att det dittills begagnade sättet för bokföring af bränvinstillverkningsskatten

i statens räkenskaper kunde af nyss antydda anledning blifva vilseledande

vid beräkningen af statens tillgångar, samt fästat uppmärksamheten

på vigten för framtiden af en förändrad anordning af bokföringen, så att ifråga
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 5

varande skatt icke i räkenskaperna förekomme såsom en statsinkomst med större

belopp, än hvarmed den verkligen inflöte.

Statskontoret, som enligt nådiga brefven den 8 Februari och den 5 Juli

1884 undfått bemyndiganden att i afseende å länens räkenskaper meddela erforderliga

föreskrifter, uttalade i dess under den 6 December 1887 afgifna berättelse

angående statsverkets inkomster och förvaltning, att öfvergången till det förändrade

bokföringssättet borde ske redan i rikshufvud boken för år 1887, dervid det förut

uppgifna beloppet af debiterad tillverkningsskatt för bränvin å nederlag, 3,944,368

kronor 9 öre, borde afkortas å nämnda års inkomst af bränvinstillverkningsskatten.

I afseende å detta belopp erinrade Statskontoret, att nämnda fordran för bränvinstillverkningsskatt

uppkommit med 2,664,070 kronor 10 öre redan före år 1886 och

således ingått i de under 1888 och föregående årens riksstater disponerade öfverskott

å 1885 och föregående årens statsregleringar och med återstoden, 1,280,297

kronor 99 öre, under år 1886.

Detta sistnämnda belopp inginge således, enligt hvad Departementschefen

vid föredragning den 12 Januari 1888 af statsregleringen för år 1889 erinrade,

i den beräknade behållningen å 1886 och föregående årens statsreglering, och

borde alltså denna behållning ej för en blifvande statsreglering disponeras till

större belopp, än som efter afdrag af den under år 1886 debiterade men vid

årets slut %guldna bränvinstillverkningsskatten, 1,280,297 kronor 99 öre, återstode.

I fråga om Statskontorets uttalade afsigt ''att i 1887 års rikshufvudbok å

nämnda års inkomst af bränvinstillverkningsskatt afkorta det belopp, hvartill

statsverkets före år 1887 uppkomna fordran för ogulden tillverkningsskatt uppginge

eller 3,944,368 kronor 9 öre, anförde vid nyssberörda tillfälle Departementschefen,

att, då, enligt den af Departementschefen förut lemnade redogörelse för

det sannolika resultatet af samma års statsreglering, inkomster och utgifter ansåges

komma att ungefärligen uppväga hvarandra, den nämnda afkortningen, om

den utan vidare verkstäldes i 1887 års räkenskaper, således skulle komma att

deruti tillskapa en brist till ungefär motsvarande belopp, ehuru afkortningen föranledts

af förhållanden, som rörde en föregående tid. Till förekommande af ett

sådant vilseledande bokslut. ansåg Departementschefen någon särskild åtgärd böra

vidtagas.; Hvad anginge den del af omförmälda fordran, hvilken uppkommit under

år 1886, hade Departementschefen, såsom nyss blifvit nämndt, redan vid beräkningen

af samma års öfverskott frånräknat beloppet deraf med 1,280,297 kronor

99 öre, som således vore att påräkna för det nu ifrågavarande ändamålet. Beträffande

det återstående beloppet, 2,664,070 kronor 10 öre, hade Statskontoret

anmärkt, att detsamma, som uppkommit före år 1886, ingått i de enligt 1888

och föregående årens riksstater disponerade öfverskott å 1885 och föregående

årens statsregleringar. Å riksstaterna för åren 1884—1888 vore emellertid till

förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond anvisade 3,165,264 kronor, i hvilket

belopp förenämnda 2,664,070 kronor 10 öre skäligen kunde anses hafva ingått.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Med afseende härå och på i öfrigt anförda skäl ansåg Departementschefen, att

till betäckande af den brist i 1887 års inkomst af bränvinstillverkningsskatt,

som genom afkortning derå af sistnämnda summa föranleddes, ett motsvarande

belopp borde omföras från kassaförlagsfonden.

I öfverensstämmelse med de af Chefen för Finansdepartementet sålunda

uttalade åsigter föreslog Eders Kongl. Maj:t i den till 1888 års Riksdag aflåtna

nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof Riksdagen att medgifva,

att till ersättande af den afkortning å statsverkets inkomst af bränvinstillverkningsskatt

för år 1887, som uppkomme genom uteslutande af redan bokförd

fordran från föregående år för ogulden dylik skatt, finge omföras:

från behållningen från år 1886............................................ kronor 1,280,297:9 9.

motsvarande det belopp, hvartill sådana fordringar under

nämnda år tillkommit,

och från statsverkets kassaförlagsfond ............................ „ 2,664,070: io.

eller det belopp, hvartill de före år 1886 tillkomna fordrin
garne

af ifrågavarande slag uppginge. _

Tillsammans kronor 3,944,368: o9.

Detta Eders Kongl. Maj:ts förslag vann emellertid icke Riksdagens godkännande.

*

Under erinran att, sedan samma förslag för Riksdagen framlagts, Riksdagen

beslutat dels att höja bränvinstillverkningsskatten från 40 öre till 50 öre för

hvarje liter bränvin af normalstyrka dels ock att dittills gällande skatt af 40 öre

litern finge erläggas ej mindre för det bränvin, som vid den tid, då den förhöjda

afgiften trädde i kraft, redan vore disponerad!, än äfven, så vida betalning erlades

före den 1 Oktober 1888, för det bränvin, som vid den tid, då den förhöjda

tillverkningsafgiften trädde i kraft, obeskattadt qvarlåge å brännerinederlag eller

allmänt bränvinsnederlag, anförde nemligen Riksdagen i underdånig skrifvelse den

15 Maj 1888, att af anförda förhållande antagligen måste blifva en följd, att

egare af bränvin, som vid tiden för Riksdagens berörda beslut obeskattadt qvarlegat

å nederlag, för att undvika att erlägga skatt efter den högre skattesatsen,

före den 1 Oktober nästlidet år komme att uttaga bränvinet och för detsamma

skatta, eller, med andra ord, att statsverkets ifrågavarande fordran för ogulden

tillverkningsskatt, mot hvad förut skäligen kunnat antagas, komme att åtminstone

till största delen inflyta,

Vid sådant förhållande ansåg Riksdagen det visserligen kunna sättas i

fråga att öka det belopp af öfverskott å statsregleringarne för 1886 och föregående

år, som Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att vid statsregleringen

för år 1889 använda, med de 1,280,297 kronor 99 öre, som vid samma öfverskotts

beräkning afdragits, men, då nödig varsamhet ansågs påkalla bifall till

Eders Kongl. Maj:ts berörda förslag, och enär, om beloppet lemnades utan af
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7

seende vid då förestående statsreglering, detta ej medförde annan verkan, än att

detsamma komme att stå till en blifvande Riksdags disposition, hvilket syntes

så mycket lämpligare, som öfverskott å 1887 års statsreglering antagligen ej

blefve att tillgå, hade Riksdagen ej ansett sig böra afvika från Eders Kongl.

Maj:ts förslag beträffande ifrågavarande öfverskotts beräkning och användande.

Hvad åter anginge Eders Kongl. Maj:ts förslag om ersättande af den afkortning

å statsverkets inkomst af bränvinstillverkningsskatt för år 1887, som

uppkomme genom uteslutande af redan bokförd fordran från föregående år för

ogulden dylik skatt, hade Riksdagen funnit sitt omförmälda beslut angående

bränvinstillverkningsskatten otvifvelaktigt medföra den verkan, att någon åtgärd

i berörda syfte ej dåmera kunde anses erforderlig; och anmälde på grund häraf

Riksdagen, att Eders Kongl. Maj:ts förslag om ersättande af afkortning å statsverkets

inkomst af bränvinstillverkningsskatt för år 1887 medelst omföring från

behållningen för år 1886 af 1,280,297 kronor 99 öre och från statsverkets kassaförlagsfond

af 2,664,070 kronor 10 öre ej föranledt till någon Riksdagens åtgärd.

Då Riksdagen sålunda väl bifallit Eders Kongl. Maj:ts förslag derom, att

från disposition vid statsregleringen för år 1889 måtte af 1886 års öfverskott

undantagas ett belopp af 1,280,297 kronor 99 öre, motsvarande det belopp,

hvartill fordringar för ogulden bränvinstillverkningsskatt under år 1886 tillkommit,

men deremot icke godkänt Eders Kongl. Maj:ts tillika framstälda förslag att

använda nämnda belopp till ersättande af den afkortning å statsverkets inkomst

af bränvinstillverkningsskatt för år 1887, som uppkomme genom uteslutande af

statsverkets redan bokförda fordran till motsvarande belopp för ogulden dylik

skatt, framgår häraf, att, på sätt ock Riksdagen i dess nyssberörda underdåniga

skrifvelse erinrat, ifrågavarande belopp fortfarande är odisponeradt och kan an
-

vändas vid statsregleringen för år 1890.

Om till ifrågavarande odisponerade belopp.................... kronor 1,280,297: 9 9

lägges det belopp af 1886 års öfverskott, hvilket, enligt hvad

jag förut anfört, såsom motsvarande beräknad afkortning å

1886 års arrendeafgifter, lemnats odisponeradt vid statsregleringen

för år 1889, eller................................................................ „ 250,207: 3 2

förefinnes alltså till disposition vid statsregleringen för" år

1890 ett odisponeradt öfverskott å statsregleringen för år

1886 till sammanlagd! belopp af................................................ kronor 1,530,505: 31.

I Statskontorets berättelse af den 6 sistlidne December omförmäles vidare,

att utaf de för åren 1885, 1886 och 1887 med 100,000 kronor för hvartdera

året anvisade anslag till understödjande medelst anslag utan återbetalningsskyldighet

af torrläggning utaf sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna

med fördel odlas, sprida frostskador öfver omgifvande nejd, är odisponeradt ett

belopp af ........................................................................................ kronor 108,165: —

som kan för 1890 års statsreglering disponeras.

Transport kronor 108,165: —

s. 8 Kontrollera mot PDF

1887 års

statsreglering.

8 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 108,165: —

Lägges härtill nyssnämnda odisponerade öfverskott å

statsregleringen för år 1886 ........................................................ „ 1,530,505: 3i

uppkommer ett belopp af............................................................ kronor 1,638,670: si,

hvilket jag hemställer måtte få under benämning odisponeradt öfverskott å statsregleringen

för år 1886 samt reservationer å anslag till torrläggning af vattensjuka

marker i jemnadt tusental upptagas bland tillgångarne för 1890 års statsreglering

med 1,638,000 kronor.

I fråga om resultatet af 1887 års statsreglering har Statskontoret redan

i underdånig skrifvelse den 28 Augusti 1888 varit i tillfälle anmäla, att å statsverkets

inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått en nettobrist

af ............................................................................................ kronor 5,003,803: o i

hvarifrån dock borde afräknas:

öfverskott från myntverket för år 1887, enligt nådiga brefvet

den 5 Maj 1882........................................ kronor 21,000: —

af postverkets reserverade medel................ ,, 176,444: 6 5

odisponerade behållningar å en del extra

statsanslag, enligt särskilda nådiga bref „ 52,663:3 6

dito å dito till följd af anslagens upptagande

i riksstaten till jemnt krontal ............ „ '' 2: 58 250,110: 4 8

så att bristen i sin helhet endast uppginge till .................... kronor 4,753,692: 6 3.

Förenämnda belopp af postverkets reserverade medel utgör, enligt hvad

Statskontoret i dess omförmälda underdåniga skrifvelse tillkännagifvit, öfverskott

utöfver de såsom tillgång för 1888 och 1889 årens statsregleringar i samma års

riksstater anvisade dylika medel, hvilket öfverskott uppkommit derigenom, att,

sedan Generalpoststyrelsen jemlikt nådiga brefvet den 4 Juni 1886 i Statskontoret

lyftat hvad som erfordrades till fyllande af Styrelsens kassaförlag till

1,000,000 kronor, vid öfverlemnande till Statskontoret under år 1887 af 1886 års

öfverskottsmedel användts en del af detta kassaförlag, hvilket vid 1887 års

utgång uppgick till 870,056 kronor 88 öre, deruti inbegripet det under samma

år uppkomna och kassaförlaget tillagda öfverskott å postmedlen, 46,501 kronor

43 öre.

Statskontoret har vidare erinrat, att bristen i 1887 års statsreglering till

hufvudsakligaste delen uppkommit genom de i samma års rikshufvudbok verkstälda

afkortningarne dels af statsverkets fordran för skatt å bränvin, som vid

1886 års slut var qvarliggande å nederlag, och dels af den jemlikt nådiga brefvet

den 13 Juli 1887 medgifna nedsättning med tio procent i en del af 1886 års till

statsverket ingående arrenden jemte den enligt nådiga brefvet den 11 derpåföljde

November föreskrifna eftergift i de så kallade skilnadsarrendena. Förstnämnda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 9

afkortning, som måste vidtagas vid öfvergången från och med år 1887 till den

af mig förut omförmälda förändrade bokföring af bränvinstillverkningsskatten,

uppgår, såsom jag jemväl förut haft tillfälle meddela, till ett belopp af 8,944,368

kronor 9 öre. Afkortningen å arrendemedlen, i Statskontorets berättelse af den

6 December 1887 beräknad i jemnadt tal till 250,000 kronor och i den nådiga

propositionen angående statsverkets tillstånd och behof den 14 Januari 1888 af

förut anfördt skäl upptagen till 250,207 kronor 32 öre, har enligt räkenskaperna

belöpt sig till 265,043 kronor 18 öre.

Om från förutnämnda nettobrist.................................... kronor 4,753,692: 5 3

afdrages sammanlagda beloppet af nyssberörda afkortningar,

eller........................................................................................ „ 4,209,411: 27

visar sig, att den i öfrigt å 1887 års statsreglering uppkomna

bristen uppgår till................................................ kronor 544,281: 2 6.

Till betäckande af hela den i 1887 års räkenskaper bokförda brist, utgörande,

enligt hvad nyss blifvit sagdt, 4,753,692 kronor 53 öre, måste emellertid

tillgång vid statsregleringen för år 1890 beredas, dervid bristsumman till erhållande

af jemnt tusental i riksstaten torde få upptagas till 4,754,000 kronor.

Beträffande statsregleringen för år 1888 hafva, så vidt hittills kan vara

kändt eller beräkneligt, följande öfverskott och brister uppstått:

Jernvägstrafikmedel, för år 1888 beräknade till 6,000,000 kronor, hafva in
-

flutit med 6,800,000 kronor och således öfverstigit beräkningen

med ........................................................... kronor 800,000: —

Skogsrnedel, hvilka för år 1888 beräknats till 1,600,000

kronor, hafva lemnat en inkomst af 2,067,115 kronor 19

öre, hvadan öfverskottet i jemnt tal belöpt sig till ............ „ 467,000: —

Tullmedlen, beräknade till 29,000,000 kronor, hafva

utgjort 37,718,638 kronor 67 öre och således lemnat ett

öfverskott i jemnt tal af............................................................ )( 8,718,000: —

Bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter

äro beräknade till 300,000 kronor och kunna antagas

för år 1888 lemna ett öfverskott af........................................ „ 17,000:_

Stämpelmedel, i 1888 års riksstat beräknade till

3,400,000 kronor, kunna, med ledning af förhållandena

under föregående år, för år 1888 antagas uppgå till åtminstone

3,600,000 kronor, hvadan ett öfverskott torde

vara att påräkna till belopp af ................................................ „ 200,000:__

B/h. till Rilcsd. Frot. 1889.

1 Samt. 1 Afd.

Transport kronor 10,202,000: —

2

1888 års

statsreglering.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 10,202,000: —

Bränvinstillverkningsskatt, i riksstaten upptagen till

13,000,000 kronor, har influtit med 14,377,014 kronor 4 öre.

Efter afdrag af medgifven restitution för bränvin, som göres

till förtäring obrukbart för att användas för tekniskt eller

vetenskapligt ändamål, och hvilken restitution kan antagas

uppgå till omkring 277,000 kronor, skulle alltså uppstå ett

öfverskott i jemnt tal af............................................................

Hvitbetssockertillverkningsaf''gift har influtit med öfver

544.000 kronor. I riksstaten för år 1888 beräknad till endast

200.000 kronor har denna statsinkomst således lemnat ett

öfverskott af i rundt tal ...........................................................

Bevillning af fast egendom samt af inkomst är beräknad

för år 1888 till 3,500,000 kronor. Med ledning af

förhållandena under åren 1885—1887 torde denna bevillning

kunna antagas för år 1888 lemna en inkomst af omkring

3.700.000 kronor, hvadan äfven å denna titel är att påräkna

ett öfverskott af............................................................................

och, då i öflig t de å eu del inkomsttitlar uppkommande

öfverskott kunna antagas ungefärligen''motsvara de brister,

som ä andra inkomsttitlar tilläfventyrs uppstå, torde alltså

öfverskottet af inkomster kunna beräknas till ........................ kronor 11,846,000: —

Vidkommande bristerna å förslagsanslagen, sä torde

desamma, utöfver de på en del anslag möjligen uppkommande

öfverskott, kunna beräknas till...........................• ...... „ 2,500,000: —

och efter detta afdrag kan alltså öfverskottet å 1888

års statsreglering beräknas till ................................................ kronor 9,346,000: —

Alltsedan den statsreglering, som förelädes 1881 års Riksdag, har vid

uppgörande af statsregleringen för det budgetår, som följt näst efter hvarje

Riksdags sammanträde, det förfarande iakttagits, att befintligt öfverskott å statsregleringen

för det år, som närmast föregått Riksdagens sammanträde, icke tagits

i beräkning. Grunden för detta förfarande har varit att söka dels deruti, att de

beräkningar, hvilka ligga till grund för kalkylen öfver det senaste årets öfverskott,

ej ansetts ega den tillförlitlighet, som för sådant fall är af nöden, dels ock

deruti, att tillvaron af ett odisponeradt öfverskott ansetts egnad att bereda

större trygghet med afseende på resultatet af det löpande årets reglering.

Jag underkänner icke betydelsen af dessa skäl, om än vigten af det förstnämnda

af dem i senare tider förringats genom lättheten att på telegrafisk väg

erhålla så pass noggranna underrättelser rörande de belopp, hvarmed statens

vigtigaste inkomsttitlar under sista delen af det förflutna året influtit, att en i

det närmaste tillförlitlig kalkyl öfver statsregleringens resultat under detta år lätt

1,100,000: —

344,000: —

200,000: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. n

nog låter sig uppgöra; men jag anser likväl af mig redan antydda särskilda

förhållanden påkalla, att nyss angifna regel icke vid uppgörandet af statsregleringen

för år 1890 i hela sin vidd bör komma till tillämpning. Jag har redan

omförmält, att af bristen å 1887 års statsreglering, 4,753,692 kronor 53 öre,

största delen eller 3,944,368 kronor 9 öre uppkommit derigenom, att i 1887 års

rikshufvudbok afkortats kronans under 1886 och föregående år uppkomna fordran

för ogulden bränvinstillverkningsskatt. Då nämnda afkortning berott af förhållanden,

som uppkommit redan före år 1887, har Eders Kong], Maj:t redan tillförene

såsom sin åsigt uttalat, att ersättning borde beredas för den verkställa

afkoitningen å statsverkets inkomst af bränvinstillverkningsskatt för nämnda år,

och af Riksdagens uttalanden i ämnet torde framgå, att denna åsigt äfven delats

af Riksdagen. I fråga om sättet för beredande af denna ersättning hafva olika

meningar förekommit, i det, såsom jag redan erinrat, Eders Kongl. Maj:t förelagt

1888 års Riksdag förslag om afkortningens ersättande medelst omföring, dels

från 1886 års öfverskott af 1,280,297 kronor 99 öre, motsvarande det fordringsbelopp,

som under år 1886 uppkommit, och dels från statsverkets kassaförlagsfond

af 2,664,070 kronor 10 öre eller det belopp, hvartill de före år 1886 uppkomna

fordringarne uppgått, hvaremot Riksdagen, som antagit statsverkets ifrågavarande

fordran för ogulden bränvinstillverkningsskatt komma att till följd af

den utaf Riksdagen beslutade förhöjning i tillverkningsskatten åtminstone till

största delen inflyta, vid sådant förhållande funnit någon åtgärd i syfte att ersätta

merberörda afkortning ej vara erforderlig. Detta Riksdagens uttalande

måste anses innebära, att Riksdagen ansett ersättning för den afkortade bränvinstillverkningsskatten

böra beredas af det belopp, hvarmed skatten till följd af

den förändrade lagstiftningen verkligen komme att inflyta, Att den af Riksdagen

i detta afseende påräknade verkan af den förhöjda tillverkningsskatten ej

heller uteblifvit, torde inhemtas deraf, att, medan den 2 Januari 1888 å nederlag

qvarlåg obeskattadt bränvin till belopp af 11,162,447,8 liter, qvantiteten obeskattadt

nederlagsbränvin den 1 Oktober samma år nedgått till 2,935,152,6 liter, beroende

denna nedgång derpå, att egarne af bränvinet, till undvikande af den med

sistnämnda dag inträdande skatteförhöjningen för nederlagsbränvin, dessförinnan

uttagit detsamma till disposition. Visserligen kan berörda skatteinbetalning icke

anses hafva tillfört staten en med skattens belopp ökad inkomst, då densamma

naturligen måste föranleda dertill, att under den följande tiden en väsentligen

minskad myckenhet bränvin kommit att anmälas till beskattning, ett förhållande,

som ock framgår deraf, att tillverkningsskatten, som år 1887 inbragte 12,698,136

kronor, är 1888, oaktadt skatteförhöjningen och den deraf framkallade beskattningen

af å nederlag liggande bränvin, icke uppgått till högre belopp än 14,377,014

kronor 4 öre. Nu anförda förhållande kan emellertid icke förringa riktigheten af

det faktum, att den i 1887 års räkenskaper afkortade skatten verkligen under

år 1888 influtit; och någon betänklighet mot den i sig sjelf naturliga och af

s. 12 Kontrollera mot PDF

Ordinarie

inkomster.

12 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Riksdagen, enligt hvad jag nyss anfört, äfven förutsatta åtgärden att till ersättande

af den genom skattens afkortning uppkomna brist använda det belopp,

hvarmed skatten sedermera influtit, kan så mycket mindre förefinn as, som 1888

års statsreglering med full visshet kommer att, utöfver det belopp, som för

nyssnämnda ändamål disponeras, lemna ett betydligt öfverskott att användas vid

uppgörande af statsregleringen för år 1891.

Jag hemställer alltså, att af öfverskottet å 1888 års statsreglering ett belopp,

motsvarande statsverkets i 1887 års rikshufvudbok afkortade fordran för

ogulden bränvinstillverkningsskatt, 3,944,368 kronor 9 öre, måtte, i jemnadt tusental

upptaget till 3,944,000 kronor, få tagas i beräkning för 1890 års statsreglering.

Vidkommande beräkningen af statsverkets inkomster för år 1890 har jag

först att omförmäla en af Statskontoret i dess underdåniga berättelse af den 6

sistlidne December gjord framställning i fråga om sättet för redovisningen af de

afgifter, som det åligger rusthållare vid rusthållsinfanteriet att till statsverket

erlägga i ersättning för upphörd skyldighet att utgöra vissa utredningspersedlar.

Vid 1885 års riksdag beslutades, att statsverket från och med år 1886

skulle öfvertaga den rusthållare vid rusthållsinfanteriet åliggande skyldighet att

anskaffa och underhålla beklädnads-, bevärings- och remtygspersedlar, under vilkor

att till staten med eganderätt samtidigt öfverlemnades af rusthållarne anskaffade

motsvarande persedlar till det antal och det skick, som för godkännande

vid generalmönstring erfordrades, och att rusthållarne för besvärets upphörande

erlade en årlig ersättning af 20 kronor af hvarje rusthållsnummer, att af Eders

Kongl. Maj:t för persedlarnes anskaffande och underhåll användas.

Af det vid den till nyssnämnda Riksdag aflåtna nådiga proposition angående

statsverkets tillstånd och behof fogade utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden

den 12 Januari 1885 inhemtas, att, då vid afsutna kavalleriet de

rusthållare, som erlade vakansafgift, enligt redan gällande bestämmelser vore befriade

från skyldighet att anskaffa och underhålla de vanliga rusthållspersedlarne

för de vakanta numren, kunde berörda afgift icke ifrågakomma för sådana nummer,

så länge de vore vakanta, utan måste anses vara inbegripen i vakansafgiften;

varande, enligt 5 § i lagen den 5 Juni 1885 angående lindring i rustnings-

och roteringsbesvären, vederbörande rusthållares samtycke till omförmälda

förändring gjordt till vilkor, för att de skulle komma i åtnjutande af den lindring

med 30 procent af rustningsbesvärets uppskattade värde, som från och med år

1886 i allmänhet egde rum.

Enligt hvad Statskontoret anmält, uppgå de effektiva rusthållen vid rusthållsinfanteriet

till ett antal af 2,545, deraf dock 7 ännu icke ingått på ofvannämnda

förändring.

Genom nådigt bref den 22 Oktober 1886 behagade Eders Kongl. Maj:t för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 13

ordna, att uppbörden af ifrågavarande afgifter, hvilka komme att disponeras och

redovisas af Arméförvaltningens Intendentsdepartement, skulle försiggå på det

sätt, att desamma innehölles vid utbetalning af vederbörande rusthåll tillkommande

rustningsunderstöd och lindringsbelopp, samt att sammanlagda beloppet

af de sålunda innehållna afgifterna derefter skulle i vederbörande landtränteri

Arméförvaltningen tillhandahållas i den ordning, som i nådiga brefvet den 3 Juli

1885 angående förändring i sättet för verkställande af utbetalningar från landtränterierna

för Arméförvaltningens räkning vore föreskrifven i fråga om eljest för

Förvaltningens räkning till ränterierna inflytande medel; och har Statskontoret,

enligt bemyndigande i nyssberörda nådiga bref, i skrifvelse af den 21 December

1886 till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande meddelat om medlens upptagande

i fögderiernas räkenskaper och desammas verificerande i öfrigt erforderliga

föreskrifter.

Ifrågavarande afgifter hafva hittills hos Arméförvaltningen redovisats under

det å riksstatens fjerde hufvudtitel uppförda reservationsanslag till anskaffande

och underhåll af beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar

vid det berustade kavalleriet och det berustade infanteriet.

Vid 1888 års riksdag blefvo, med anledning af Eders Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, ur titeln till detta anslag uteslutna orden “det berustade

infanteriet" af orsak, att den afgift, rusthållarne vid det berustade infanteriet till

kronan erlade såsom ersättning för det upphörda åliggandet att sjelfve anskaffa

och underhålla soldatens beklädnads- och beväringspersedlar, vore afsedd att utgöra

fullständig godtgörelse för kronans utgifter i och för öfvertagandet af persedelvården,

samt att vid sådant förhållande anslagets titel vore vilseledande och

utgjorde ett bestämdt hinder för den eljest synnerligen önskvärda, af Arméförvaltningen

å Intendentsdepartementet förordade åtgärden, att under det nya anslaget

till beklädnad och utredning m. m. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarekår

och Jemtlands hästjägarekår, som af Eders Kongl. Maj:t hos Riksdagen

äskades och af Riksdagen äfven uppfördes i riksstaten från och med år

1889, upptaga och redovisa rusthållarnes vid rusthållsinfanteriet ifrågavarande

afgifter.

Riksdagens beslut att såsom tillgång för anskaffande och underhåll af rusthållspersedlarne

vid rusthållsinfanteriet anvisa de afgifter, rusthållarne skola erlägga,

har, enligt hvad Statskontoret erinrar, till följd, att de för nämnda ändamål

erforderliga medelstillgångar komma Arméförvaltningens Intendentsdepartement

tillhanda först året näst efter det, för hvilket de utgifter, till hvilkas godtgörande

afgifterna äro afsedda, blifvit bestridda. Med afseende härå och då det skulle

leda till en ej oväsentlig förenkling i redovisningen, om berörda afgifter, i stället

för att såsom nu ingå till Arméförvaltningen, Ange redovisas bland den allmänna

kronouppbörden, får jag, efter samråd med Chefen för Landtförsvarsdepartementet,

i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t ville, på sätt ock Statskontoret

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

tillstyrkt, föreslå Riksdagen, att bland statsverkets ordinarie inkomster måtte i

riksstaten, näst efter inkomsttiteln “kavalleriregementenas hästvakansspanmål“,

upptagas eu rubrik: af gifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet med

belopp, som, beräknadt efter 20 kronor för hvarje af de effektiva numren vid

rusthållsinfanteriet, skulle utgöra 50,900 kronor men, för erhållande af jemnt tusental

å slutsumman af statsverkets inkomster och med fästad t afseende å antagligheten,

att flere eller färre af de rusthållare, som ännu icke ingått på den ifrågavarande

förändringen, kunna komma att göra detta inom den närmare framtiden,

torde kunna upptagas till 51,000 kronor.

Enligt hvad jag inhemtat, är Chefen för Landtförsvarsdepartementet, under

förutsättning af nådigt bifall till denna min hemställan, sinnad att vid föredragning

af de frågor, som röra reglering af fjerde hufvudtitelns stat, göra framställning

derom, att kostnaderna för anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-

och remtygspersedlarne vid rusthållsinfanteriet måtte få utgå af anslaget

till “beklädnad och utredning in. m. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarekår

och Jemtlands hästjägarekår", för ändamålet förhöjdt med ett den beräknade

statsinkomsten, 51,000 kronor, motsvarande belopp.

Hvad angår statsverkets ordinarie inkomster i öfrigt får jag, med hänvisning

till Statskontorets berättelse, hemställa, att desamma, med undantag af fyroch

båkmedel samt skogsmedel, må upptagas till de af Statskontoret föreslagna

belopp.

Fyr- och båkmedlen, som under en följd af år i riksstaterna beräknats till

1,200,000 kronor, hafva, enligt hvad Statskontoret anmält, belöpt sig för år 1885

till 1,350,504 kronor, för år 1886 till 1,307,263 kronor och för år 1887 till 1,321,853

kronor, med afseende hvarå, och då samma medel för år 1888 beräknats uppgå

till 1,438,263 kronor 14 öre, Statskontoret ansett fyr- och båkmedlen böra i riksstaten

för år 1890 upptagas med ett till 1,300,000 kronor förhöjdt belopp. Ehuru

den inträffade stegringen i den ifrågavarande inkomsttitelns afkastning otvifvelaktigt

i och för sig skulle utgöra tillräcklig grund för den föreslagna förhöjningen,

föreligga dock andra skäl, hvilka enligt min tanke för närvarande göra en sådan

förhöjning mindre rådlig. Fyr- och båkafgiften, hvilken, såsom bekant, utgör eu

å sjöfartsnäringen lagd beskattning, har hittills disponerats uteslutande för sjöfartens

egna behof, i det femte hufvudtitelns anslag till lots- och fyrinrättningen

med lifräddningsanstalterna i riksstaten upptagits till enahanda belopp med inkomsttiteln

fyr- och båkmedel, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att för de med

anslaget afsedda ändamål använda de å nyssnämnda inkomsttitel uppkommande

öfverskott. Då det icke lärer böra ifrågasättas att för statens allmänna behof

använda någon del af ifrågavarande af sjöfartsnäringen utgående afgifter, skulle

följden af en förhöjning i beräkningen af inkomsttiteln alltså varda en motsvarande

förhöjning i omförmälda anslag under femte hufvudtiteln. En dylik anslagsförhöjning

synes mig emellertid å ena sidan mindre behöflig, då ju öfverskottet å den

s. 15 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 15

beräknade inkomsten af fyr- och båkmedlen i allt fall kommer det med anslaget

afsedda ändamål till godo, men å andra sidan äfven olämplig, vid det förhållande

att, innan längre tids erfarenhet blifvit vunnen rörande varaktigheten af den inträdda

stegringen i fyr- och båkmedlen, öfverskottet öfver det hittills beräknade

beloppet icke torde böra i stat disponeras såsom tillgång för mera stadigvarande

behof, hvarjemte möjligen vid fortsatt stegring af ifrågavarande inkomsttitel fråga

om nedsättning i afgiftens belopp framdeles torde komma under öfvervägande.

Efter samråd med Chefen för Sjöförsvarsdepartementet finner jag mig derföre böra

förorda, att inkomsttiteln fyr- och båkmedel bibehålies vid sitt nuvarande belopp,

1.200.000 kronor.

Skogsmedlen äro af Statskontoret beräknade till 1,700,000 kronor eller

100.000 kronor utöfver det belopp, hvartill de upptagits i innevarande års stat.

Då jag, i samband med det förslag till reglering af skogsstaten, som torde fä föreläggas

Eders Kongl. Maj:t vid behandlingen af de till sjunde hufvudtiteln hörande

delar af statsregleringen, har för afsigt föreslå, dels att de afgifter för virkesutsyning

å vissa skogar i Kopparbergs och de norrländska länen, hvilka jägmästarne

för närvarande ega uppbära, af enskilde, skola i stället erläggas till statsverket

och ingå bland skogsmedlen, dels ock att godtgörelse efter vissa grunder skall

komma statsverket till godo och redovisas bland skogsmedlen för de till skogsskötseln

hörande förrättningar, som af skogsstaten utföras å flertalet ecklesiastika

skogar och å de häradsallmänningar, hvilka stå under skogsstatens omedelbara

vård, samt den tillökning i skogsmedlen, som häraf kan förväntas uppstå, blifvit

beräknad till lägst 72,500 kronor, hemställer jag, under förutsättning af bifall till

hvad jag i berörda hänseenden kommer ^tt föreslå, att beräkningen af skogsmedlen

i 1890 års stat måtte, utöfver den af Statskontoret föreslagna förhöjning, till

en början ytterligare ökas med nyssnämnda belopp, 72,500 kronor. Men härtill

kommer äfven, att, sedan Statskontorets berättelse afgafs, Eders Kongl. Maj:t

den 7 sistlidne December godkänt upprättadt aftal angående upplåtelse på tolfårig

afverkningsrätt af ett större virkesparti inom Norra och Södra Lycksele revir.

Af den härför betingade köpeskillingen, 2,201,144 kronor, antages, enligt hvad

Domänstyrelsen meddelat mig, minst 225,000 kronor komma att inflyta under år

1890. Om än, med hänsyn till denna virkesförsäljning och i afvaktan på fortgången

af skogsuppskattningarne å de nybildade kronoparkerna, den vanliga årsafverkningen

i de nämnda två reviren under något eller några år skulle komma

att minskas, anser likväl Domänstyrelsen, i betraktande af inkomsternas ökning

från andra lappmarksrevir inom Vesterbottens län, skogsmedlen från detta län

för år 1890 med all säkerhet kunna beräknas till ett med minst 200,000 kronor

ökadt belopp. Äfven från kronoskogar inom andra delar af riket påräknas en

icke obetydligt ökad afkastning, i anseende hvartill och med hänsyn jemväl till

inträffad förbättring i träkonjunkturerna Domänstyrelsen ansett antagligt, att

skogsmedlen år 1890 komma att uppgå till omkring 2,200,000 kronor. Då emeller
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

tid årsafverkningens storlek i någon mån är beroende af kontraktsinnehafvare,

torde försigtigheten bjuda, att skogsmedlen, inberäknadt nyssnämnda ersättningar

till statsverket för skogsstatens förrättningar i vissa fall till beräknadt belopp af

72,500 kronor, icke uppskattas till högre belopp än 2,000,000 kronor, med hvilken

siffra jag alltså hemställer, att inkomsttiteln skogsmedel må i riksstaten för år

1890 upptagas.

Beträffande telegrafmedlen har Telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse den

9 sistlidne November meddelat, att desamma, hvilka beräknats för år 1888 till

1,275,000 kronor och för år 1889 till 1,200,000 kronor, under år 1887 uppgått

till 1,229,859 kronor 54 öre men för år 1888, på grund af en ganska betydlig

tillväxt i telegrafkorrespondensen, förnämligast den utländska, antagligen komrne

att uppgå till minst 1,800,000 kronor. Under erinran att det inländska telegramportot,

som nästlidet år utgjort en krona för telegram om högst femton ord med

ökning af tjugufem öre för hvarje påbörjadt femtal ord derutöfver, från och

med år 1889 komrne att väsentligen förändras, i det jemlikt nådiga kungörelsen

den 5 Oktober sistlidet år nämnda porto skulle från och med innevarande års

början utgöra femtio öre för telegram om högst tio ord med tillägg af fem öre

för hvarje Överskjutande ord, har Telegrafstyrelsen anfört, att det icke vore

möjligt att på förhand med någon säkerhet beräkna, hvilken inverkan på inkomsten

den beslutade portonedsättningen komrne att medföra. Vid jemförelse med

hvad förhållandet varit i åtskilliga främmande länder och särskildt i England

och Norge, der förändringar i det inländska telegramportot senast blifvit vidtagna,

och der portonedsättningen visserligen till en början verkat, minskning i inkomsten

men denna snart nog, och redan innan utgången af det första året efter det lägre

portots införande, växt till samma belopp som före portonedsättningen eller ännu

mera, skulle det, enligt Telegrafstyrelsens mening, icke vara oegentligt att beräkna

telegrafverkets inkomster för år 1890 till samma belopp som det, hvartill

de för år 1888 med säkerhet ansåges komma att uppgå. Men, då det icke vore

osannolikt, att tillfälliga förhållanden inverkat till åstadkommande af den anmärkningsvärda

stegring i telegrafkorrespondensen, som nästlidet år egt rum, och då

alltså icke med visshet kunde påräknas, att samma gynsamma förhållanden skulle

fortfara äfven under innevarande år och det nästkommande, har Telegrafstyrelsen

likasom Statskontoret föreslagit, att telegrafverkets inkomster måtte för år

1890 beräknas till 1,260,000 kronor, i hvilken hemställan jag instämmer.

Bevillningar. Vid Statskontorets beräkning af bevillningarne, som upptagits till samman
lagdt

belopp af 65,900,000 kronor, har jag intet att erinra utan hemställer, att

desamma må i riksstaten för år 1890 uppföras till de af Statskontoret föreslagna

belopp.

Inkomster- Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1890 må med de

naSningtal1 belopp, jag nu föreslagit, få i statsverkspropositionen upptagas i den ordnings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 17

följd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med-den vanliga fördelningen i

ordinarie inkomster och bevillningar, torde det tillåtas mig att, likasom vid föregående

tillfällen egt rum, låta här inflyta en gruppering af dessa inkomster, som

bättre än den sedvanliga uppställningen lemnar en öfversigt af dessa inkomsters

olika natur ur finansiel synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad

art.

Denna öfversigt angifver såsom

Statsverkets inkomster:

A. Inkomster, som ej utgöra skatter:

arrendemedel........................................................ kronor 2,700,000: —

skogsmedel...-......................................................... „ 2,000,000: —

jernvägstraflkmedel ............................................ „ 6,500,000: —

postmedel ............................................................ „ 6,900,000: —

telegrafmedel........................................................ „ 1,260,000: —

bötesmedel............................................................ „ 240,000: —

extra uppbörd .................................................... „ 100,000— 19,700,000: —

B. Skatter:

a) allmänna:

tullmedel ................................ kronor 36.000.000: —

br änvinstillverkningsskatt....

hvitbetssockertillverknings
afgift.

...................................

stämpelmedel ........................

mantalspenningar ................

bevillning af fast egendom

samt af inkomst................

15,000,000: —

350,000: —

3,600,000: —

665,000: —

3,700,000: — 59,315,000: —

b) af viss fastighet:

grundskatt ............................ „ 4,185,000:

kyrkotionde............................ „ 250,000:

kavalleriregementenas häst
vakansspanmål

................ „ 300,000:

afgifter för persedelunderhållet

vid rusthålls
infanteriet.

........................... „ 51,000:

Transport kronor 4,786,000:

Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Samt. 1 Afl.

59,315,000:

19,700,000: —

B

s. 18 Kontrollera mot PDF

Riksbankens

vinstmedel.

18 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet

Transport kronor

trosspassevolansafgift............ „

tillfälliga rotevakansafgifter „

soldatvakansafgift ................ „

båtsmansvakansafgift............ „

4,786,000: — 59,315,000: —

26,000: - 68,000: —

110,000: —

305,000: — 5,295,000: -

19,700,000: -

c) särskilda afgifter:

fyr- och båkmedel ................ „ 1,200,000: —

kontrollstämpelmedel............ „ 25,000: —

bevillningsafgifter för särskilda

förmåner och rättig- -

heter.................................... _l5*?’00?! ~ 1,575,000: - 66,185,000: -

Summa kronor 85,885,000: —

Vid uppgörandet af statsregleringen för åren 1887 och 1889, då statsverket

disponerade öfver ovanligt rikliga tillgångar för utgifternas betäckande, togs ingen

del af den å Riksbankens rörelse uppkomna vinst i anspråk för statsverkets

behof, men i öfrigt har under en längre följd af år bankovinsten fördelats sålunda,

att hälften deraf i jemnadt belopp disponerats för statsverkets utgifter,

medan återstående delen stälts till bankens eget förfogande. Då det skäl, som

vid nyssnämnda tillfällen föranledt undantag från den i allmänhet följda regeln,

nu ej förefinnes, torde såsom tillgång för statsutgifternas bestridande under nu

ifrågavarande statsregleringsperiod böra påräknas ungefär hälften af Riksbankens

vinst för nästlidet år. Vinsten i sin helhet har, enligt eu från bankofullmägtige

mig meddelad uppgift belöpt sig till 2,664,498 kronor 8 öre. Jag hemställer

följaktligen, att Eders Kongl. Maj:t må hos Riksdagen göra framställning derom,

att af Riksbankens vinstmedel för år 1888 må anvisas för statsverkets behof,

att utbetalas vid den tidpunkt under år 1890, Riksdagen bestämmer, ett belopp,

som i rundt tal torde sättas till 1,300,000 kronor.

Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit, till slutsum
-

man af statsverkets ofvan beräknade inkomster ................ kronor 85,885,000:_

lägges

det af mig såsom odisponeradt öfverskott å statsregleringen

för år 1886 samt reservationer å anslag till torrläggning

af vattensjuka marker beräknade belopp................ ,, 1,638,000:_

af öfverskottet å 1888 års statsreglering .................... „ 3.944,000:_

samt förenämnda belopp af Riksbankens vinstmedel

för år 1888 .................................................................................... „ 1,300,000: —

så erhålles för statsregleringen år 1890 en tillgång afl....... kronor 92,767,000: —

s. 19 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 19

De af föredragande Departementschefen sålunda i afseende

å beräkningen af statsverkets ofvan omförmälda tillgångar

och dermed sammanhängande ämnen gjorda hemställanden

och förslag, i hvilka Statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla.

Ex protocollo:

Gr. Wilh. Smerling.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

1

Bil. Litt. A.

Till Konungen.

Jemlik! gällande instruktion åligger det Statskontoret att årligen

före den 15 December till Eders Kong!. Maj:t afgifva berättelse om

statsverkets inkomster under det sistförflutna året jemte förslag till

deras beräknande vid nästföljande statsreglering med hvad mera, som

kan tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen

till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof; och får StatsBili.

till Puksd. Prof. 1S89. 1 Sami. 1 Afd. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

kontoret berörda nådiga föreskrift för innevarande år härmed i underdånighet

fullgöra.

Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkstält

granskning af 1887 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver

statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under samma år;

och Statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet i den

berättelse angående statsverkets tillstånd under nämnda år, hvilken

före revisionsförrättningens början blifvit af detta embetsverk afgifven

och sedermera till revisorerna öfverlemnad. Jemlikt föreskrift i 39 §

af Riksdagsordningen skola räkenskaper och öfriga statsverket rörande

handlingar för Riksdagens statsutskott hållas tillgängliga för verkställande

af den granskning, som vid fullgörande af bemälda utskotts

åliggande att utreda och uppgifva statsverkets tillstånd och behof må

vara erforderlig.

Beträffande undsättningsfonden afgifver Statskontoret särskild

underdånig berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna

fond genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas

statsutskottet tillhanda.

Hvad angår statsverkets inkomster för år 1890, har Statskontoret

ansett desamma böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a) utvisar

och, enligt hvad tabellen litt. b) ådagalägger, för denna beräkning i

allmänhet lagt till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp,

hvil ka åter äro hemtade från de för samma år afslutade rikshufvudböckerna.

Vid upprättandet af förslaget till inkomstberäkningen

har för öfrigt afseende blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna

varit i jemnt stigande eller fallande, dels på de vid vissa

titlar förekommande särskilda förhållanden, för hvilka Statskontoret

får här nedan i underdånighet närmare redogöra.

Ordinarie inkomster.

Grundskatt. Denna statsinkomst, som, enligt hvad Statskontoret

i sin den 6 December sistlidet år afgifna underdåniga berättelse förmält,

för år 1886 rätteligen belöpt sig till 4,124,615 kronor, har för

år 1887 uppgått till 4,140,203 kronor.

Uti Kongl. förordningen den 11 September 1885 är förordnadt,

bland annat, att skattefrälseräntor och kronotionde, som innehades

under enskild eganderätt, samt arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld

kronoegendom skulle, derest anbud derom af vederbörande egare

s. 3 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

3

framstäldes inom ett år från kungörelsens utfärdande, för statsverkets

räkning på vissa vilkor inlösas, samt att inlösta räntor och kronotionde

skulle med iakttagande af de beräkningsgrunder, som gälde för utgörande

af kronans räntor och tionde näst före utfärdandet af Kongl.

kungörelsen den 11 Maj 1855 angående de i ordinarie räntan ingående

persedlars omsättning och förenkling, omsättas enligt föreskrifterna i

nämnda kungörelse och Kongl. förordningen den 23 Juli 1869 samt

till statsverket utgöras för tiden från räntornas och kronotiondens

indragning, hvarvid för desamma skulle gälla enahanda bestämmelser

som för annan till staten utgående grundskatt; varande vidare uti

nådiga kungörelsen - den 13 Juli 1887 stadgadt, att den genom förstberörda

förordning den 11 September 1885 bestämda inlösen af skattefrälseräntor

och af kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt,

skulle fortfarande ega rum, derest vederbörande egare, som ville

begagna sig af denna inlösen, derom gjorde anmälan inom utgången

af år 1888.

Under antagande att skattefrälseräntor vid innevarande års utgång

skulle vara inlösta för åtminstone 3,000,000 kronor, samt att statsverkets

behållna inkomst af dylika räntor komme att uppgå åtminstone

till 60,000 kronor, blef inkomsttiteln grundskatt i riksstaten för år

1889 upptagen med ett inkomsten för år 1886, ökad med nyssnämnda

60,000 kronor, motsvarande belopp, eller i jemnadt tal 4,185,000

kronor.

Enligt hvad Statskontoret inhemtat, har under tiden till och med

den 26 sistlidne November granskning egt rum af till Kammarkollegium

inkomna anbud om inlösen af skattefrälseräntor in. in., hvilkas slutsumma

dervid exakt uträknats till 2,970,552 kronor, och utgjorde ungefärliga

lösesumman för skattefrälseräntor, om hvilkas inlösen anbud vid

nämnda tidpunkt blifvit gjorda, men då ej ännu granskats, 3,486 kronor.

Jemte förmälan härom samt att i inkomsten af grundskatten för

år 1887 ingått inlösta frälseräntor till belopp af omkring 10,000 kronor,

hemställer Statskontoret, att ifrågavarande statsinkomst måtte med oförändradt

belopp af 4,185,000 kronor uti riksstaten för år 1890 upptagas.

Kyrkofonden är i riksstaten för år 1889 beräknad till 250,000

kronor och har utgjort:

år 1885 ..................................................................... kronor 244,437: —

„ 1886 ..................................................................... „ 241,764: —

„ 1887 ........................................................................ „ 233,636: —

eller i medeltal för dessa tre åren............................. ,, 239,946: —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Vexlingarne i beloppet af inkomsten är beroende af markegången,

hvarefter kyrkotionde]!, undantagandes den mindre del deraf, som

debiteras i Blekinge samt Göteborgs och Bohus län och derstädes löses

efter bestämda lägre pris, utgår. Till hufvudsakligaste delen tillfaller

denna afgift landskyrkorna, hvarförutan någon del är disponerad för

universitetet i Lund med flera inrättningar, och beräkningen af densamma

är för statsregleringen af ringa vigt, helst uppkommande brist

i inkomsten alltid i det närmaste motsvaras af besparing å de under riksstatens

åttonde hufvudtitel vid åtskilliga anslagsrubriker i kolumnen

för »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag, friheter och

kyrkotionde» uppförda belopp. Sådan besparing å kyrkotiondeanslagen

har för år 1887 uppstått med omkring 28,000 kronor; och hemställer

Statskontoret, att kyrkofonden måtte med oförändrad! belopp, 250,000

kronor, i riksstaten för år 1890 upptagas.

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål, som på grund af nådiga

beslut den 27 December 1873 och den 30 Januari 1874 årligen, intilldess

annorlunda kan varda förordnadt, af rusthållen vid det afsutna

kavalleriet erlägges med 139,658 kubikfot 4 kannor spanmål, hälften

råg och hälften korn, är i riksstaterna för innevarande och nästkommande

år beräknad till 300,000 kronor.

Inkomsten, som är beroende af vexlande markegångspris, har

utgjort:

för år 1885 ........................................................................ kronor 307,174: —

„ „ 1886...................................................................... „ 296,568: —

„ „ 1887......................................................................... „ 276,992: —

och således under dessa år varit i fallande; men då densamma under

ett af dessa år öfverstigit den senast antagna beräkningen och i medeltal

för alla tre åren belöpt sig till 293,578 kronor, eller till ett belopp,

som icke i någon väsentlig mån understiger denna beräkning, anser

Statskontoret, att ifrågavarande inkomsttitel bör upptagas äfven i riksstaten

för år 1890 med 300,000 kronor.

Trosspassevolansafgiften, i 1889 års likasom i innevarande och

flera föregående års riksstater beräknad till 26,000 kronor, har för år

1887 utgjort 26,480 kronor. Någon förändring i den senast gjorda

beräkningen torde icke böra ifrågakomma.

Tillfälliga rotevakansafgifter, beräknade i 1888 års riksstat till

63,000 kronor och uti riksstaten för år 1889 med ett till 68,000 kronor

förhöjdt belopp, hafva för år 1887 uppgått till 72,726 kronor. I

denna inkomsttitel innefattas, utom afgifter af rusthåll och rotar för

uraktlåten rekrytering, jemväl de vid början af år 1878 till statsverket

tills vidare indragna afgifterna af åtskilliga till underofficerares aflöning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5

förut anslagna vakanta rusthåll och rotar. För sistlidet år hafva dessutom

i räkenskaperna under denna titel upptagits vakansafgifter af

sådana rotar vid båtsmanshållet, hvilka under år 1887, jemlikt Kong!,

kungörelsen den 13 Juli samma år angående båtsmanshållets sättande

på vakans, fått sig vakanssättning medgifven; kommande afgifterna

för dylika rotar att för tiden från och med året näst efter det, hvarunder

vakanssättningen medgifvits, i räkenskaperna redovisas under

titeln »båtsmansvakansafgift». Beloppet af utgifter af vakanssatta båtsmansrotar,

som för år 1887 ingått under nu ifrågavarande inkomsttitel,

utgör 796 kronor 80 öre.

Då inkomsten af tillfälliga rotevakansafgifter för år 1887 icke i

någon afsevärd mån öfverstigit den senast antagna beräkningen, anser

Statskontoret, med hänsyn jemväl dertill att den utaf avgifter för

uraktlåten rekrytering bestående delen af inkomsten är vexlande, denna

inkomsttitel böra med oförändradt belopp upptagas i riksstaten för år

1890, eller med 68,000 kronor.

Solclatvahmsafgiften är i innevarande års riksstat beräknad till

106.000 kronor, men blef i riksstaten för år 1889, med afseende å tillökning

i antalet af sådana rotar, som tillkommit i följd af ökad rotering,

uppförd med ett till 110,000 kronor förhöjdt belopp; och anser

Statskontoret någon förändring i denna beräkning icke böra för det

närvarande ega rum.

Båtsmansvakansafgift. Denna inkomsttitel innefattar afgifter af

städernas båtsmanshåll, af sex båtsmansrotar på Visingsö och nio rotar

i Södra Möre härad af Kalmar län, af nya båtsmansindelningen i

Blekinge, af den nya ordinarie båtsmansroteringen, af utsockne frälsehemman

i Halland, samt af de på tioårig vakans satta rusthållen i

Blekinge och Södra Möre härad och är i riksstaten för år 1889 beräknad

till 260,000 kronor.

Vid 1887 års riksdag beslutades, att då varande båtsmanshållet

skulle sättas på vakans samt de derigenom inflytande vakansafgifter,

beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären

den 5 Juni 1885 bestämda belopp, ingå bland statsverkets inkomster;

dock finge vakanssättningen under öfvergångstiden till den i

sammanhang dermed beslutade organisationen af en sjömanscorps icke

ega rum med mera än eu åttondedel af dåvarande effektiva rotar

årligen. Den tillökning i båtsmansvakansafgiften, som med anledning

häraf vore att påräkna, har antagits komma att uppgå för år 1888 till

45.000 kronor och för år 1889 till 90,000 kronor.

Enligt den för år 1887 afslutade rikshufvudboken har ifrågavarande

inkomst för nämnda år belöpt sig til! 172,739 kronor, hvilken

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

summa, med tillägg af den, efter hvad här ofvan är nämndt, för år 1889

påräknade tillökning, 90,000 kronor, ungefärligen motsvarar den för

sistberörda år antagna beräkningen; och torde, med afseende å den

ytterligare tillökning i båtsmansvakansafgiften, som, till följd af båtsmansliållets

sättande på vakans, kan vara att påräkna för år 1890, denna

tillökning beräknad på enahanda sätt som för åren 1888 och 1889,

eller till 45,000 kronor, inkomsttiteln »båtsmansvakansafgift» i riksstaten

för år 1890 upptagas med ett från 260,000 kronor till 305,000

kronor förhöj dt belopp.

Arrendemedel. Denna inkomst har, enligt rikshufvudböckerna,

belöpt sig för år 1886 till 3,076,685 kronor och för år 1887 till

2,762,639 kronor.

I öfverensstämmelse med 1887 års Riksdags beslut täcktes Eders

Kongl. Maj:t uti nådigt bref den 13 Juli samma år förordna, bland

annat, att arrendatorerna af kronans utarrenderade egendomar skulle,

med vissa undantag, å arrendeafgiften för då sistförflutna arrendeår

åtnjuta eftergift med tio procent, att afdragas å den del af arrendebeloppet,

som då vore obetald, eller, der arrendeafgiften blifvit till

fullo gulden, uppbäras kontant, att afkortas å 1886 års arrendemedel.

Vidare blef under den 11 derpå följde November i nåder förklaradt,

att den, hvilken arrenderat kronoegendom under sådana förhållanden,

att han enligt nyssberörda nådiga bref varit berättigad till nedsättning

i arrendeafgiften, derest han fortfarande innehaft egendomen, men i

anseende till kontraktets förverkande blifvit skild från arrendet, skulle

ega att å den honom och hans löftesmän till betalning åliggande skilnaden

mellan det utfästa och nuvarande arrendet njuta afdrag med tio

procent, beräknade å det utaf honom utfästa arrendet, derest nye arrendatorn

ej vore berättigad till nedsättning, men å den nämnda skilnaden,

om nye arrendatorn egde njuta afdrag å sitt arrende.

Den sålunda medgifna eftergiften i 1886 års arrenden har, enligt

hvad Statskontoret i underdånig skrifvelse den 28 sistlidne Augusti

angående riksbokslutet för år 1887 anmält, uppgått till 265,043 kronor

18 öre, hvilket belopp blifvit, efter räkenskaperna, i sistnämnda års

rikshufvudbok afkortadt å arrendemedlen för samma år. Med iakttagande

häraf visar sig, att statsverkets behållna inkomst af arrendemedlen

för år 1886 rätteligen uppgått till endast 2,811,641 kronor 82

öre samt deremot för år 1887 utgjort 3,027,682 kronor 18 öre.

Bland statsverkets arrendemedel debiteras s. k. »skilnadsarrenden»

till ej obetydligt belopp. Dessa skilnadsarrenden hafva uppkommit

derigenom, att ett stort antal arrendator’ nödgats, merändels i följd

af bristande möjlighet att ställa förnyad borgen för arrendeskyldighe
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 7

terna, när den förut aflemnade löftesförbindelsen utlöpt, frånträda sina

ai-renden, samt att de egendomar, som af dem innehafts på arrende,

derefter för den återstående kontraktstiden upplåtits på nytt arrende,

med förbindelse för förre arrendatorn att till kontraktstidens slut erlägga

det belopp, hvarmed den nya arrendeafgiften understigit det af

honom utfästa arrendebeloppet. Sedan genom nådig kungörelse den

13 Juli 1887 rättighet medgifvits vissa kronans arrendatorer att uppsäga

sina arrenden till upphörande den 14 Mars 1889, har Eders

Kongl. Maj:t jemlikt nådigt bref den 22 December förstnämnda år

funnit godt förklara, att af berörda kungörelse följde, att för egendom,

i afseende hvarå den i kungörelsen medgifna uppsägningsrätten begagnats,

arrende icke borde efter den 14 Mars 1889 utgå med högre

belopp, än som vid ny utarrendering af egendomen betingats, och

således skilnadsarrende af föregående innehafvare icke vidare utgöras;

och är sedermera af innevarande års Riksdag enligt skrifvelse den 11

sistlidne Maj, med bifall till ett af Eders Kongl. Maj:t derom afgifvet

förslag, förklarad!, att utgifvande af skilnadsarrende för kronoegendom,

med afseende hvarå rätt till arrendets uppsägning enligt Kongl. kungörelsen

den 13 Juli 1887 egt rum, men icke begagnats, må för den

tid af arrendeperioden, som den 14 Mars 1889 återstår, förutvarande

arrendator efterskänkas, så vidt icke kontraktets förverkande föranledts

af vanhäfd.

Enligt hvad ofvan nämnts hafva statsverkets arrendemedel för

år 1887 influtit med 3,027,682 kronor 18 öre. En af Domänstyrelsen

den 11 sistlidne Maj hit öfverlemnad förteckning upptager under år

1887 i afseende å kronans arrenden vidtagna förändringar, hvilka

kunna antagas medföra en minskning uti innevarande års inkomst i

förhållande till» föregående årets med omkring 25,000 kronor. Den i

högstberörda nådiga kungörelse den 13 Juli 1887 medgifna uppsägningsrätt

har, efter hvad Statskontoret inhemta!,, begagnats af 602 kronoarrendatorer.

Angående den minskning i arrendeinkomsterna för följande

år, som häraf kan blifva en följd, är Statskontoret för det närvarande

icke i tillfälle att meddela någon upplysning. Då emellertid

inkomsttiteln arrendemedel är i riksstaten för år 1889 upptagen med

2,700,000 kronor, eller med ett belopp, som med omkring 327,000

kronor understiger inkomsten för år 1887, samt det af Riksdagen beslutade

efterskänkande af vissa s. k. skilnadsarrenden så mycket

mindre kan komma att medföra någon afsevärd minskning i inkomsten,

som af hittills debiterade dylika arrenden endast en ytterst ringa del

influtit, anser sig Statskontoret sakna anledning att föreslå någon förändrad

beräkning af ifrågavarande statsinkomst, utan hemställer, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Inkomstberäkningen:. Statskontorets skrifvelse.

densamma måtte i riksstaten för år 1890 upptagas med oförändradt

belopp af 2,700,000 kronor.

Mantalspenningar ne, i innevarande års riksstat beräknade till

650.000 kronor, äro i riksstaten för år 1889 upptagna med ett till

665.000 kronor förhöjdt belopp samt hafva för år 1887 uppgått till

665,777 kronor; lärande desamma få i riksstaten för år 1890 upptagas

med det belopp, hvartill de för år 1889 beräknats, eller med 665,000

kronor.

Bötesmedel. I innevarande likasom uti nästkommande års riksstat

upptagen med 240,000 kronor, har denna statsinkomst utgjort:

för år 1885

1886

1887

11

11

V

11

kronor 232,344: —

„ 297,276: —

„ 235,088: —

Enligt hvad Statskontoret i ofvanberörda berättelse den 6 December

sistlidet år anmält, innefattades i 1886 års uppbörd 48,495 kronor

59 öre, utgörande kronans andel i böter samt ersättning för bränvinstillverkningsskatt

m. m., som genom Allbo häradsrätts utslag den 8

Januari 1886 ådömts eu person för undansnillande af bränvin från

skatt. Efter afdrag af denna summa återstå af 1886 års uppbörd

248,780 kronor; hemställande Statskontoret, att inkomsttiteln Bötesmedel

måtte äfven i riksstaten för år 1890 beräknas till 240,000 kronor.

Kontrollstämpelmedlen hafva i medeltal för åren 1885—1887 uppgått

till 23,517 kronor, hvilken summa endast obetydligt understiger

den senast antagna beräkningen, uti hvilken någon förändring alltså

icke torde böra ega rum, utan inkomsttiteln i 1890 års riksstat upptagas

med oförändradt belopp af 25,000 kronor.

Fyr- och båkmedel äro för år 1889 beräknade till 1,200,000 kronor

och hafva belöpt sig:

för år 1885 till

1886

1887

ii

11

11

11

11

11

kronor 1,350,504: —

„ 1,307,263: —

„ 1,321,853: —

Under innevarande år intill den 1 dennes har denna inkomst,

efter hvad Statskontoret inhemtat, utgjort 1,391,882 kronor 7 öre och

skulle, i händelse samma uppbörd komme att för December månad debiteras

som under motsvarande tid af det nästförflutna året, för innevarande

år uppgå till 1,438,263 kronor 14 öre. Vid sådant förhållande

och då inkomsten från och med år 1885 öfverstigit 1,300,000 kronor,

,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

9

anser Statskontoret, att Fyr- och. båkmedlen kunna för år 1890 i riksstaten

med sistnämnda belopp, 1,300,000 kronor, upptagas.

Telegrafmedel. Denna statsinkomst är i .riksstaten för år 1889

upptagen med 1,200,000 kronor och har, enligt hvad Statskontoret inhemta!,

af Telegrafstyrelsen för år 1890 beräknats till 1,260,000 kronor,

hvilken summa i bilagda tabell uppförts.

Jernvägstrafihnedél. Jemlik! eu från Jernvägsstyrelsen erhållen

uppgift kan nettobehållningen å trafikmedlen för år 1890 antagas till

6,500,000 kronor, hvadan jemväl denna summa blifvit i nyss omförmälda

tabell upptagen.

Skogsmedlen hafva i riksstaterna för tiden från och med år 1886

beräknats till 1,600,000 kronor och äro äfven i riksstaten för år 1889

upptagna med detta belopp.

Inkomsten har utgjort:

Enligt från Domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets

skogsmedel under innevarande års tvenne första qvartal uppgått till

1,758,697 kronor 73 öre, och skulle, i händelse skogsmedelsuppbörden

under fjerde qvartalet komrne att motsvara uppbörden under samma tid

af sistlidet år, statsverkets skogsmedel för år 1888 således uppgå till

mera än 2,070,000 kronor.

Efter hvad Statskontoret, inhemta!, äro sådana aftal om afverkning

å kronans skogar träffade, att anledning finnes att antaga, det inkomsten

för följande åren kommer att öfverstiga den senast godkända

beräkningen. En förhöjning af denna beräkning torde alltså böra ega

rum. Då emellertid denna statsinkomst beror af förhållanden, som icke

på förhand med någon säkerhet kunna förutses, synes förhöjningen ej

böra ske med högre belopp än 100,000 kronor och inkomsttiteln skogsmedel

således för år 1890 beräknas till ett mot ofvannämnda medeltal

nära svarande belopp af 1,700,000 kronor; hemställande Statskontoret,

att denna summa måtte i riksstaten uppföras.

Extra uppbörd. Denna inkomsttitel, som omfattar flera mer eller

mindre tillfälliga inkomster, är uti riksstaten för år 1889 beräknad till

100,000 kronor. Efter afdrag från uppbörden för år 1885 dels af 5,355

kronor, som influtit till följd af 1883 års Riksdags beslut om indragit*

A. till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 2

för år 1885

„ „ 1886

„ „ 1887

. kronor 1,733,711: —

1,690,441

1,652,220: —

1,685,393: —

eller i medeltal för dessa tre åren

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

ning till statsverket af en vid läroverket i Askersund befintlig fond,

samt dels af behållningen, 131,470 kronor 73 öre, vid 1884 års slut å

den från och med år 1885 till statsverket indragna landshöfdingelöneregleringsfonden

utgör inkomsten:

för år 1885 .............................................................. kronor 112,212: —

och då densamma belöpt sig

för år 1886 till ........................................................ ,. 140,608: —

„ „ 1887 „ „ 183,428: —

blifver medeltalet för dessa tre åren........................... ,, 145,416: —

Uti uppbörden för år 1886 ingå hyresmedel för veterinärinrättningens

f. d. hus, enligt Kongl. brefvet den 10 april 1885, för tvenne

år, eller för åren 1885 och 1886 med omkring 8,000 kronor för hvarje

år, hvarförutan under denna inkomsttitel redovisade observationsmedel

år 1886 influtit med mera än 25,600 kronor, mot endast 8 å 9,000

kronor under hvart och ett af det närmast föregående och det nästderpåföljda

året. Bland inkomsterna under denna titel för år 1887

ingå, bland annat, expropriationsmedel, som de båda föregående åren

influtit med omkring 16,000 kronor årligen, till ett sammanlagd! belopp

af 63,437 kronor 68 öre samt, på grund af Kongl. brefvet den 29

Oktober 1886, af intressenterna i arbetsföretaget för sänkning af Oppmannasjön

och utrifning af vattenverk vid Bäckaskogs kungsgård med

26,265 kronor 60 öre inbetald ersättning för kungsgården af företaget

tillskyndade förluster och olägenheter.

Jemte förmälan härom hemställer Statskontoret, att, då inkomsten

under förevarande titel är till hufvudsakligaste delen af tillfällig beskaffenhet,

någon förhöjning i den senast antagna beräkningen icke

måtte, med anledning deraf att inkomsten under de sistförfluten åren

öfverstigit denna beräkning, vidtagas, utan att inkomsttiteln “extra

uppbörd44 med öförändradt belopp, 100,000 kronor, i riksstaten för år

1890 upptages.

Bevillningar.

Tullmedlen hafva enligt räkenskaperna utgjort:

för år 1885

,, ,, 1886

1887

11 V

eller i medeltal för dessa tre åren

kronor 33,123,190: —

32,147,858: —

30,637,506: —

31,969.518: —

ii

ii

ii

s. 11 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 11

Med anledning af de utaf innevarande års Riksdag vidtagna väsentliga

ändringar i hittills gällande tullagstiftning har Eders Kongl.

Maj:t. under den 18 sistlidne Juni faststält ny tulltaxa, att lända till

efterrättelse från och med den 1 derpå följde Juli och enligt hvilken

nya eller förhöjda tullar blifvit åsätta ett stort antal artiklar, af hvilka

import förekommer.

På sätt i Riksdagens skrifvelse den 15 sistlidne Maj angående

beräkningen af statsverkets inkomster förmäles, hafva de nya eller förhöjda

tullsatserna beräknats lemna omkring 13,150,000 kronor. Härifrån

borde dock dragas dels afgifterna för sådana eljest tullpligtiga

varor, som, utan att tull för desamma erlägges, från Norge inkomma,

uppgående till omkring 750,000 kronor, dels ock beslutade tull-lindringar

å kaffe, oljor m. m., hvilka af Riksdagen beräknats till 2,750,000 kronor.

Af de åsätta tullarne antogs följa en icke obetydlig minskning i

importen, hvarför Riksdagen fann nödig försigtighet bjuda att icke beräkna

de ökade inkomster, som ändringarne i tulltaxan kunde medföra,

till mer än 7,500,000 kronor; och då Riksdagen på anförda grunder

vidare ansåg sig ej böra beräkna tullinkomsterna af dittills gällande

tullsatser till högre belopp än det af Statskontoret i ofvanberörda berättelse

föreslagna, eller 28,500,000 kronor, blefvo tullmedlen för år

1889 beräknade till 36,000,000 kronor.

Enligt meddelande från Genei''altullstyrelsen har den debiterade

tulluppbörden från innevarande års början intill den 1 December uppgått

till 34,974,658 kronor 50 öre. Då uppbörden under innevarande

månad med säkerhet kan antagas uppgå åtminstone till samma belopp

som under December månad sistlidet år, eller till 1,761,090 kronor 99

öre, skulle tulluppbörden för år 1888 belöpa sig till minst 36,735,749

kronor 49 öre.

Oaktadt de beslutade tullförhöjningarne, såsom ofvan nämnts, trädt

i kraft först den 1 sistlidne Juli, skulle årets debiterade tulluppbörd

således komma att öfverstiga det belopp, hvartill den beräknats uppgå

lör år 1889. Med afseende likväl dels derå att ofvan omförmälda tulllindringar

å kaffe, oljor m. m. först med ingången af nästkommande

år vinna tillämplighet samt dels å den minskning i importen, som af

Riksdagen antagits blifva en följd af tullförhöjningarne, lärer någon

förändring i ofvanberörda beräkning nu icke höra ifrågasättas; hemställande

Statskontoret alltså, att inkomsttiteln “tullmedel41 måtte i riksstaten

för år 1890 upptagas med oförändradt belopp af 36,000,000

kronor.

Postmedlen äro, på sätt Statskontoret inhemta!, för år 1890 af

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Generalpoststyrelsen beräknade till 6,900,000 kronor, hvadan denna

summa blifvit å bilagda tabell uppförd.

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter hafva, med

afdrag af upphörda afgifterna för gåfva, testamente, fideikommiss, arf

och fynd, utgjort:

för år 1885 .......................................-........................ kronor 328,945: —

„ „ 1886 ................................................................ „ 314,171: —

samt belöpt sig:

för år 1887 till .......................................................... » 317,973.

Med afseende å 1887 års Riksdags beslut om förhöjning af bevillningsafgiften

af bankbolag med sedelutgifningsrätt från två till tre

kronor för hvarje tusen kronor af det högsta belopp af bankens sedlai,

som på en gång under nästföregående året varit utlemnade i rörelsen,

blef denna inkomsttitel, som i 1888 års riksstat är uppförd med 300,000

kronor, i riksstaten för nästkommande år beräknad till. 350,000 kronor;

lärande densamma äfven för år 1890 få beräknas till sistnämnda

belopp, eller 350,000 kronor.

Stämpelmedel äro uti innevarande års riksstat uppförda med

3,400,000 kronor.

Inkomsten har utgjort:

för år 1885

1886

1887

11

11

11

11

kronor 3,625,956: —

„ 3,814,859: —

„ 3,727,086: —

Uti ofvanberörda berättelse af den 6 December sistlidet år anförde

Statskontoret, att den under tiden intill 1886 års utgång inträffade

tillökning i denna statsinkomst till en väsentlig del torde hafva

uppkommit genom stämpelafgift vid beviljade lagfarter å fast egendom,

hvaraf försäljningar i stort antal under senaste åren egt rum, samt

att, om än vid förändrade förhållanden en något minskad inkomst kunde

vara att emotse, Statskontoret dock, vid det förhållande att stämpelmedlen

(stämpelmedel och stämpelafgift för spelkort) sedan år 1882

vant i stigande och redan år 1884, tillsammans med den från och med

påföljda år mot stämpel utbytta testamentsbevillningen,. öfverstigit

3,500,000 kronor, ansåg denna inkomsttitel böra med ett till 3,500,000

kronor ökadt belopp i riksstaten för år 1889 uppföras, och blef den af

Statskontoret sålunda föreslagna beräkningen gillad.

Under år 1887 hafva stämpelmedlen öfverstigit den senast antagna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

13

beräkningen med ej mindre än 227,086 kronor. Ehuru denna omständighet

till ej ringa del torde vara föranledd af det förhållande, som,

enligt hvad ofvan är berördt, antagits utgöra orsaken till den under

föregående år uppkomna tillökningen, anser Statskontoret dock, att, då

ifrågavarande statsinkomst icke under något af de trenne sistförfluten

åren understigit 3,600,000 kronor, stämpelmedlen böra i riksstaten för

år 1890 upptagas med ett till 3,600,000 kronor förhöjdt belopp.

Bränvinstillverkningsskatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen

i riket utgjort i jemnt tal:

ar

11

1883

1884

1885

1886

1887

liter

33,081,939

35,310,799

38,400,683

38,171,077

34,454,382

35.883,776.

utgörande medeltalet för femårsperioden ..................

En från Finansdepartementets kontroll-och justeringsbyrå erhållen

uppgift utvisar, att innevarande års tillverkning intill den 1 i denna

månad uppgått till ........................................................... liter 24,314,753,6

och om härtill lägges tillverkningen under December

månad sistlidet år............................................................

skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal

5,229,043

komme att motsvara tillverkningen för samma månad

innevarande år, detta års tillverkning blifva ........... liter 29,543,796,6.

Å nederlag qvarliggande obeskattadt bränvin uppgick enligt uppgifter

från ofvannämnda byrå:

den 1 December 1887 till ................................... liter 9,247,133

den 2 Januari innevarande år till .................... „ 11,162,447,8

och den 1 dennes till .............................................. „ 5,454,322*4.

Den till statsverket kontant influtna tillverkningsskatten för till

förbrukning från brännerier och allmänt nederlag utlemnadt bränvin

utgjorde:

år 1883 ...................................................... kronor

„ 1884 ..........................

„ 1885 ............................. ”

„ 1886 ............................................................. ”

ii 1887 ............................... kronor 12,701,534: 5 2

efter afdrag af under året restituerade

öfverlevereringar för föregående

år ........................................._ „ 3,398: 2o

eller i jemnt krontal......................................................... 12,698.136:

11,626,756

13,907,435

14,900,546

14,035,002

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Genom nådig kungörelse den 28 sistlidne Mars har Eders Kongl.

Maj:t förordnat, bland annat, att för bränvin, tillverkadt inom landet,

skäll efter afdrag af två procent, som äro skattefria, tillverkaren påföras

skatt med 50 öre för hvarje liter af normalstyrka samt att denna

förhöjning af bränvinstillverkningsskatt skulle träda i kraft den 3 April

1888, dock med iakttagande att dittills gällande skatt af 40 öre för

litern finge erläggas ej mindre för det bränvin, som vid den tid, då

den förhöjda skatten trädde i kraft, redan vore disponerad^ än äfven,

så vida betalning erlades före den 1 Oktober 1888, för det bränvin,

som vid tiden för den förhöjda tillverkningsskattens trädande i kraft

obeskattadt qvarlåge å bränvinsnederlag eller allmänt nederlag..

Enligt från ofvannämnda byrå meddelad upplysning har tillverkningsskatt

blifvit under innevarande år intill den 1 dennes erlagd:

för 26,006,865,7 liter å 40 öre med ............ kronor 10,402,746: 27

Under förutsättning att lika myckenhet bränvin

blefve under innevarande månad beskattad

som under samma månad sistlidet år, eller

3,133,736 liter, skulle inkomsten för December

månad komma att utgöra..................................• n_1,566,868:

och för innevarande år belöpa sig till .................. kronor 14,211,356: 9 7,

hvarifrån dock bör dragas beloppet af den i Kongl. förordningen den

13 Juli 1887 medgifna restitution för bränvin, som göres till förtäring

obrukbart för att användas för tekniskt eller vetenskapligt ändamål,

och hvilken restitution, enligt hvad det vid den nådiga propositionen

till Riksdagen den 13 Maj 1887 med förslag till nyssnämnda förordning

bifogade utdrag af samma dags protokoll öfver finansärenden gifver

vid handen, kan beräknas till mera än 272,000 kronor.

Uti underdåniga berättelsen den 6 December sistlidet år ansåg

Statskontoret bränvinstillverkningsskatten icke böra i riksstaten för år

1889 uppföras till högre belopp än 12,500,000 kronor, motsvarande

efter 40 öres skatt pr liter en förbrukning af omkring 31,400,000 liter.

Den omständighet, att bränvinet genom ofvanomförmälda skatteförhöjning

blifvit fördyradt, torde emellertid förorsaka minskning i förbrukningen

deraf. Med fästadt afseende såväl derå som å den inom

landet allt mer tilltagande nykterhetsrörelsen fann Riksdagen sig icke

kunna beräkna för år 1889 en större konsumtion än af 30,000,000 liter,

motsvarande en skatt af 15,000,000 kronor.

å 50 öre

4,483,485,4

„ 2,241,742: 7 0

kronor 12,644,488: 97.

eller för 30,490,351,1 liter

s. 15 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 15

Den under år 1887 inbetalda skatten motsvarar en förbrukning

af något mera än 31,700,000 liter.

Enligt hvad ofvan anförts skulle skatt kunna antagas under innevarande

år blifva inbetald för mera än 33,600,000 liter. Att sistnämnda

qvantitet skulle blifva under detta år förbrukad, kan emellertid ej med

säkerhet antagas, helst otvifvelaktigt är, att en del af det före den 1

Oktober å nederlag qvarliggande bränvinet blifvit, sedan skatt å 40

öre på liter derför erlagts, ånyo efter sistnämnda dag å nederlag iufördt.

Vid sådant förhållande och då i allt fall den med skatteförhöjningen

afsedda verkan, eller bränvinets fördyrande och deraf föranledda

minskad förbrukning deraf, ännu icke kunnat göra sig gällande, anser

Statskontoret sig icke nu böra ifrågasätta någon förändring i den senast

antagna beräkningen af denna statsinkomst, utan hemställer, att

bränvinstillverkningsskatten måtte i riksstaten för år 1890 upptagas

med oförändradt belopp af 15,000,000 kronor.

Hvitbetssockertillverkningsafgiften, i innevarande års riksstat beräknad

till 200,000 kronor, är i riksstaten för år 1889 uppförd med

250,000 kronor och har uppgått:

för år 1885 till.................................................... kronor 384,263: —

» » 1886 „ ......................................................... „ 323,020: —

„ „ 1887 „ ....................................................... „ 346,282: —

eller i medeltal för dessa tre åren till ..................... „ 351,188: —

Enligt uppgift från nyssnämnda byrå har denna afgift under

innevarande år intill den 1 dennes inbragt ......... kronor 421,265: 12

och under antagande att inkomsten för December

månad detta år kommer att uppgå till enahanda

belopp som för nämnda månad sistlidet år, eller ... „ 93,947:12

skulle uppbörden för innevarande år belöpa sig till kronor 515,212:24.

En förhöjning af beräkningen af denna statsinkomst synes sålunda

böra ega rum, och får Statskontoret i detta afseende hemställa, att inkomsttiteln

»Hvitbetssockertillverkningsafgift» måtte för år 1890 beräknas

till samt i riksstaten för samma år uppföras med ett medeltalet

för åren 1885—1887 nära motsvarande belopp af 350,000 kronor.

Bevillning af fast egendom samt af inkomst har enligt rikshufvudböckerna

utgjort:

för år 1885

„ „ 1886

,. „ 1887

kronor 3,836,142: —

„ 3,741,670: —

„ 3,739,472: —

11

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Till följd af den med år 1885 vidtagna förändring i tiden för

räkenskapernas afsilande kunde ej, på sätt i Statskontorets oftanämnda

underdåniga berättelse den 6 December sistlidet år förmälts, i 1885 års

rikshufvudbok redovisas för andra afkortningar å statsverkets inkomster

än dem, som egt rum under tiden mellan uppbördsårets början

den 1 Maj och kalenderårets slut den 31 December, då räkenskaperna

afslutades. Om det först genom de under följande året afgifna summariska

räkningarne bekantgjorda förhållandet med afkortningarne å

1885 års debiterade uppbörd och å densamma uppkomna restantier

ingå i beräkningen, visar sig, att ifrågavarande bevillning för nämnda

år influtit med 3,751,552 kronor 65 öre.

Ifra gavarande bevillning är i riksstaten för år 1889 beräknad till

3.600.000 kronor. Inkomsten har under hvart och ett af de tre sistförflutna

åren öfverstigit denna beräkning med belopp, vexlande mellan

139.000 och 151,000 kronor; och anser Statskontoret denna inkomsttitel

kunna i riksstaten för år 1890 upptagas med ett till 3,700,000

kronor förhöj dt belopp.

Beträffande resultatet af 1887 års statsreglering är af Statskontoret

i underdånig skrifvelse den 28 sistlidne Augusti anmäldt, att å

statsverkets inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått

en nettobrist af ......................................................... kronor 5,003,803: Öl

hvarifrån dock borde afräknas:

öfverskott från myntverket för år

1887, enligt Kongl. brefvet den

5 Maj 1882, ................................ kronor 21,000: —

af postverkets reserverade medel

....................................................... „ 176,444: 55

odisponerade behållningar å eu del

extra statsanslag, enligt särskilda

Kongl. bref, ............................... „ 52,663: 3 5

dito å dito till följd af anslagens

upptagande i riksstaten till jemnt

* krontal ..................................''.......... „________________________2:58 250,110:48

så att bristen i sin helhet endast uppginge till kronor 4,753,692: 53.

Vidare blef i samma underdåniga skriivelse förmäldt, att bristen

i 1887 års statsreglering till hufvudsakligaste delen uppkommit genom

de i samma års rikshufvudbok verkstälda afkortningarne af statsverkets

s. 17 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 17

fordran för skatt å bränvin, som vid 1886 års slut var qvarliggande

å.nederlag, samt af den jemlikt Kongl. brefvet den 13 Juli 1887 medgifna

nedsättning med tio procent i en del af 1886 års till statsverket

ingående arrenden jemte den enligt Kongl. brefvet den 11 derpå följde

November föreskrifna eftergift i de s. k. skilnadsarrendena; att dessa

afkorta in gar uppgått, den förstnämnda till 3,944,368 kronor 9 öre och

den sistnämnda till 265,043 kronor 18 öre;

att, om från ofvannämnda brist.............................. kronor 4,753,692: 5 3

afdrages sammanlagda beloppet af nyssberörda af
kortningar,

eller .......................................................... „ 4,209,411: 2 7

den i öfrigt å 1887 års statsreglering uppkomna

bristen visade sig hafva uppgått till ........................ kronor 544,281: 2 6-

att af öfverskott å föregående årets eller 1886 års statsreglering ännu

vore. odisponeradt ett belopp af 1,530,505 kronor 31 öre, samt att behållningen,

enligt 1887 års rikshufvudbok, å fonden för reserverade

medel vid .1887 års utgång .................................... kronor 9,041,812:78

utvisade vid jemförelse med de såsom tillgångar

för 1888 och 1889 årens statsregleringar i samma

års riksstater gjorda anvisningar:

i 1888 års riksstat:

öfverskott å statsregle
ringen

för år 1885...... 8,493,000: —

dito från postverket ... 300,000: — 8,793,000: —

i 1889 års riksstat:

öfverskott af stat.sregleringen för år

1886 och föregående år samt öfverskott

från postverket........................... 3,472,000: —

Summa kronor 12,265,000: —

en. statsbrist, till belopp motsvarande skilnaden emellan

bristen i 1887 års statsreglering.................. 4,753,692:53

och den odisponerade andelen af öfverskott

å statsregleringen för år 1886 ................... 1,530,505:31

eller af .............................................................................. kronor 3,223,187: 2 2

Summa kronor 12,265,000: —

Bih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami 1 Afd.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Utaf de för åren 1885, 1886 och 1887 med 100,000 kronor för

hvardera året anvisade anslag till understödjande medelst anslag utan

återbetalningsskyldighet af torrläggning utaf sådana vattensjuka marker,

som, utan att kunna med fördel odlas, sprida frostskador öfver omgifvande

nejd, äro odisponerade:

i gg5 ......................................... kronor 23,560: —

1886 ........................................ » 29,810:-

„ „ „ „ 1887 ......................_................... -71--

utgörande sammanlagda beloppet af de å dessa an
slag

sålunda uppkomna reservationer .................. kronor 108,165.-

hvilken summa kan för en blifvande statsreglering disponeras.

af anslaget för år

ii ii

Stockholm den 6 December 1888.

Underdånigst:

ADB. ANDERSON.

AUG. HÄGGBLADH.

L. W. RIBEN. C. DRAKE.

Föredragande.

C. Kinberg.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

19

Bil. Lilt. a.

Statsverkets inkomster.

Kronor.

Ordinarie inkomster.

Grundskatt...............................................................................

4,185,000

Kyrkotionde.....„......................................................................

250,000

Kavalleriregementenas bästvakansspanmål...................

300,000

—

Trosspassevolansafgift............................................................

26,000

Tillfälliga rotevakansafgifter...............................................

68,000

Soldatvakansafgift .............................................................

110,000

—

Båtsmansvakansafgift ...........................................................

305,000

—

Arrendemedel.........................................................................

2,700,000

665,000

—

Mantalspenningar......................................................''..........

—

Bötesmedel...............................................................................

240,000

—

Kontrollstämpelmedel ............................................................

Fyr- och båkmedel...............................................................

25,000

■—

1,300,000

—

Telegrafmedel.......................................................................

1,260,000

—-

Jernvägstrafikmedel ...............................................................

6,500,000

—

Skogsmedel .............................................................................

1,700,000

—

Extra uppbörd ........................................................................

100,000

—

Säger

19,734,000

—

Bevillningar.

Tullmedel .............................................................................

36,000,000

—!

Postmedel .............................................................................

6,900,000

—

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättig- heter ..............................................................................

350,000

Stämpelmedel ...........................................................................

3,600,000

Bränvinstillverkningsskatt ..................................................

15,000,000

—

Hvitbetssockertillverkningsafgift .......................................

350,000

—

Bevillning af fast egendom samt af inkomst ..............

3,700,000

—

Säger

65,900,000

—

Summa

85,634,000

—

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Statsverkets

Ordinarie inkomster.

Beräknad i

riksstaten för

år 1889.

Ränta..................................... ...........................

___

Tionde.................................... ........................

-- -

Grundskatt ........................... ......................

4,185,000

Kyrkotionde........................... .. . ...........................

250,000

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål..................... ..............

800,000

Trosspassevolansafgift ..........................................................

26,000

Tillfälliga rotevakansafgifter ............................................................

68,000

Vakansafgifter af nyroterad jord.......................................................

— —

Rotevakansafgifter af insockne frälsehemman i Halland............

— —

Vakansafgifter af bergslag ................................................................

- -

Soldatvakansafgift.................................................................................

110,000

Båtsmansvakansafgift............... ............................

260,000

Båtsmansbeklädnadsmedel................................................................

- -

Arrendemedel................................ .............................

2,700,000

Bergverkstionde .................. ......................

— —

Mantalspenningar ...................................................................................

665,000

Bötesmedel ..............................................................................................

240,000

Kontrollstämpel medel..........................................................................

25,000

Fyr- och båkmedel ..............................................................................

1,200,000

Telegrafmedei ............... .. ...............

1,200,000

Jernvägstrafikmedel.............................................................................

6,000,000

Skogsmedel..........................................................................................

1,600,000

Extra uppbörd...................................................................................

100,000

Säger

18,929,000

Bevillningar.

Tullmedel .............................................................................................

36,000,000

Postmedel.................................................................................................

6,580,000

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter.........

350,000

Stämpelmedel.................... . .....

3,500,000

Bränvinstillverkningsskatt ..............................................

15,000,000

Hvitbetssockertillverkningsafgift . .........................

250,000

Bevillning af fast egendom samt af inkomst................................

3,600,000

Säger

65,280,000

Summa

84,209,000

s. 21 Kontrollera mot PDF

inkomster.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

21

Bil Litt. b.

Enligt räkenskaperna

Statskontorets

för år 1885.

för år 1889.

för år 1887.

Medium.

11 beräkning

för år 1890.

4,358,635

__

1,638,232

- -

---- -

j__

— —

4,064,979

4,140,203

- -

4,185,000

---

241,764

233,636

250,000

307,174

296,568

276,992

293,578

300,000

26,483

26,483

26,480

26,482

26,000

72,554

71,590

72,726

72,290

68,000

132,522

- ---

_ _

18,512

- -

_ _

21,192

- ----

- -

___

—

110,610

102,781

----

110,000

51,138

203,271

172,739

142,383

305,000

48,666

- -

__ _

3,297,514

3,076,685

2,762,639

3,045,613

2,700,000

14,622

14,238

13,990

14,283

736,832

667,269

665,777

689,959

665,000

232,344

297,276

235,088

254,903

240,000

27,868

21,649

21,034

23,517

25,000

1,350,504

1,307,263

1,321,853

1,326,540

1,300,000

1,325,127

1,246,528

1,229,860

1,267,172

1,260,000

7,000,000

5,700,000

5,200,000

5,966,667

6,500,000

1,733,711

1,652,220

1,685,393

1,690,441

1,700,000

249,038

140,608

183,428

191,025

''ioo''ooo

22,642,668

1 9,139,001 ;

18,344,619

— —

19,734,000

1

33,123,190

32,147,858

1

30,637,506

31.969,518

36,000,000

6,019,858

6,097,913

6,287,650

6,135,140

6,9004)00

334,649

317,313

317,973

323,312

350,000

3,625,956

3,814,859

3,727,086

3,722,634

3,600,000

15,395,069

15,315,300

8,753,768

13,154,712

15,000,000

384,263 1

323,020

346,282

351,188 1

350,000

3,836,142

3,741,670

3,739,472

3,772,428 ]

3,700,000

62,719,127

61,757,933

53,809,737

— —

65,900,000

85,361,795

80,896,934 |

72,154,356

— —

85,634,000

Bih. till Riksd. Brok 1889. 1 Sami 1 Afd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utgifterna.

Första hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver ftnansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari

1889.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Buren svärd,

Statsråden: Herr Lovén,

Friherre von Ötter,

von Krusen stjern a,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

Friherre Åkerhielm.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen anförde

vidare:

Beträffande regleringen af första hufvudtiteln hemställer jag, att i propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof må för denna hufvudtitel

beräknas enahanda belopp, som nu finnes å ordinarie stat dertill anvisadt,

eller 1,338,000 kronor.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1889. 1 Sand. 1 Afd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Första hufvudtiteln.

Hvad departementschefen sålunda föreslagit täcktes,

enligt det öfriga statsrådets tillstyrkande, Hans Maj:t

Konungen i nåder gilla.

Ex protocollo:

G. Willi. Smerling.

STOCKHOLM, ISÅAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1889.

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Andra hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott Lördagen den

12 Januari 1889,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,

Statsråden: Herr Lovén,

Friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

Friherre Åkerhielm.

Departementschefen Statsrådet Örbom föredrog de frågor, som rörde regleringen

af andra hufvudtitelns stat, och yttrade dervid beträffande:

Ordinarie anslag.

Fångvården.

Enligt nu gällande riksstat utgöra anslagen under denna titel:

Fångvårdsstyrelsen ............................................................................. 59,500:_

Fångars vård och underhåll:

Bestämdt anslag ................................................... 490,800: —

Förslagsanslag ...................................................... 1,159,200:— 1,650,000: —

Transport 1,709^500:”^

Bih. till Likså. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra hufvudtiteln.

Transport 1,709,500: —

Ålderstillägg för en del vid Fångvårdsstyrelsen och fångvården an
stälde

embets- och tjensteman, förslagsanslag .......:................... 45,000: —

Vård och underhåll af läns- och kronohäkten, reservationsanslag...... 30,000: —

Kronor 1,784,500: —

I fråga om anslaget till Fångvårdsstyrelsen och reservationsanslaget för

vård och underhåll af läns- och kronohäkten har jag ej att föreslå någon förändring.

[1.] Beträffande det bestämda anslaget till fångars vård och underhåll före
aftöne^för

kommer, att> enligt hvad Fångvårdsstyrelsen meddelat, Direktören vid förra straffdirelctörsbe-

fängelset i Varberg, Löjtnanten i armén Frey Bogren — hvilken efter nämnda

^vid1 förra fan§elses indragning på grund af Styrelsens förordnande bestridt direktörsbefattstrafängehet

ningen vid länsfängelset i Mariestad och derunder, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts

i Varberg. besiut den 9 Januari 1882 och den 25 Juli 1884, fortfarande fått uppbära det å

straffängelsets i Varberg stat uppförda löneanslag för direktören, utgörande i lön

och arfvode tillsammans 3,300 kronor, mot det aflöningen för direktörsbefattningen

i Mariestad statsverket besparats — aflidit den 19 Januari 1888 och att

följaktligen förutnämnda löneanslag 3,300 kronor kan indragas.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att

det såsom aflöning åt direktören vid förra straffängelset i Varberg i gällande lönestat

uppförda [belopp 3,300 kronor må derifrån uteslutas och bestämda anslaget

till fångars vård och underhåll följaktligen med motsvarande belopp minskas.

[2.] De vid fångvården anstälde fanjunkare, underofficerare, vaktmästare och

AförlenSdelt andra tm betjeningen hörande personer uppburo till och med år 1882 sina

betjente vid löner af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, men i anledning af nådig

fångvården. proposition j ämnet, föranledd af en utaf Fångvårdsstyrelsen gjord framställning,

faststälde nämnda års Riksdag ny lönestat för 5 fanjunkare, 30 underofficerare,

17 vaktmästare vid länsfängelserna, 16 förste konstaplar vid läns- och kronofängelserna,

200 konstaplar vid straffängelserna, 150 konstaplar vid läns- och

kronofängelserna samt 58 fånggevaldiger, hvarjemte Riksdagen beslöt att lönerna

för dessa tjenstebefattningar skulle öfverföras från förslagsanslaget för fångars

vård och underhåll till det bestämda anslaget. Jemväl föreskrefvos, dels i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad i andra likartade fall stadgas och dels

särskildt med afseende på fångvårdens behof, vissa vilkor för åtnjutande af de

nya löneförmånerna, hvarförutom bestämdes att den pensionsrätt å allmänna

indragningsstaten, som i följd af lönernas uppförande å ordinarie stat tillkomme

dessas innehafvare, skulle inträda vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjenstår,

derest löntagaren minst 20 år innehaft ordinarie tjenst på fångvårdens stat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

3

Under erinran hurusom Fångvårdsstyrelsen i den underdåniga framställning,

som föranledde ofvan omförmälda proposition till 1882 års Riksdag, framhållit

vigten deraf att, till vinnande och bibehållande i fångvårdens tjenst af en

duglig bevakningspersonal, lönerna för denna uppfördes å ordinarie stat, men att,

då, särskild t hvad vaktkonstaplarne anginge, icke någon af dessa borde erhålla

ordinarie anställning, innan han efter någon tids tjenstgöring aflagt nöjaktiga

prof på duglighet och lämplighet i tjensten, Fångvårdsstyrelsen i sitt då afgifna

förslag till lönestat upptagit aflöning endast för en del af ifrågavarande betjente,

har nu Styrelsen vidare anfört, att under tillämpningen af 1882 års lönestat

behof visat sig af någon tillökning i antalet af de å densamma anvisade lönerna.

Under det nemligen denna stat upptog^ löner till 17 vaktmästare, 16 förste

konstaplar och 150 konstaplar vid läns- och kronofängelserna, hvilket sistnämnda

slags betjente år 1882 utgjorde 168, eller 18 utom de å staten uppförda, vore

för närvarande vid dessa fängelser anstälde 18 vaktmästare af den klass, som i

staten afsåges, samt 17 förste konstaplar och 177 konstaplar, deribland icke inräknade

7 konstaplar, som blifvit anstälde vid de med vissa länsfängelser förenade

tvångsarbetsanstalter.

Detta förhållande, som hufvudsakligen förorsakats af tillökning i bevakningspersonalen

vid det tillbyggda kronohäktet å Långholmen samt anställande

af två konstaplar vid det nya kronohäktet i Pajala, hade, fortsätter Fångvårdsstyrelsen,

haft till följd, att de vid läns- och kronofängelserna anstälde betjente

icke i den mån, som ursprungligen varit afsedd, kommit i åtnjutande af de fördelar,

som vore förenade med anställning å ordinarie stat. Då vid dessa fängelser

årligen afginge omkring 10 konstaplar, men antalet af de utom riksstaten

erforderliga utgjorde 27, kunde en tid af flera år åtgå, innan på försök anstäld

konstapel, som visat sig duglig för tjensten, vunne anställning å ordinarie stat.

En ändamålsenlig rättelse härutinnan skulle vinnas genom uppförande å sådan

stat af löner till ytterligare 15 konstaplar vid läns- och kronofängelserna,

hvarigenom försökstiden för dylik konstapel kunde nedsättas till omkring ett år.

Vidkommande den vaktmästaretjenst och den förste konstapelstjenst, till hvilka,

enligt hvad ofvan vore anfördt, aflöning utginge från förslagsanslaget, tilläte

Styrelsen sig framhålla att, då till dylika tjenstår endast kunde befordras sådana

personer, som aflagt nöjaktiga prof på duglighet i fångvårdens tjenst, anledning

saknades att icke uppföra jemväl nämnda två tjenstår å ordinarie stat.

Med stöd af hvad sålunda anförts, har Styrelsen hemstält att å bestämda

anslaget till fångars vård och underhåll måtte anvisas löner, enligt förut gällande

grunder, till, utom de å anslaget förut uppförda, ytterligare 1 vaktmästare,

1 förste konstapel och 15 konstaplar vid läns- och kronofängelserna, samt att

det belopp, hvarmed i följd häraf det bestämda anslaget behöfde ökas, måtte dit

öfverföras från förslagsanslaget.

Instämmande i hvad Fångvårdsstyrelsen sålunda hemstält och under

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra hufvudtiteln.

erinran att den rätt till pension å allmänna indragningsstaten, som i följd af nu

ifrågasatta befattningars uppförande å ordinarie stat skulle tillkomma dessa befattningars

innehafvare, utan särskild föreskrift lärer på grund af 1882 års Riksdags

beslut blifva beroende af enahanda vilkor, som då stadgats i fråga om

pensionsrätt för innehafvarne af de i nämnda års aflöningsstat upptagna tjenstebefattningar,

tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, såsom tillägg till den af 1882 års Riksdag faststälda aflöningsstat fölen

del af bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna, godkänna följande

aflöningsförmåner för vid läns-

och kronofängelserna anstälde:

1 vaktmästare:

lön.....................................

........................................... 500: —

tjenstgöringspenningar......

............................................ 300: —

800: —

1 förste konstapel:

lön....................................

.............................................. 450: —

tjenstgöringspenningar......

............................................. 300: —

750: —

1 konstapel:

lön......................................

.............................................. 350: —

tjenstgöringspenningar .. ..

........................................ 250: —

600: —

14 dito:

lön...................................

............................................... 4,900: —

tjenstgöringspenningar......

........................................... 3,500: —

8,400: —

Kronor 10,550: —

med förklarande, att innehafvarne af dessa tjenstebefattningar ega uppbära två

ålderstillägg, hvartdera å 50 kronor, det ena efter fem, det andra efter tio års

tjenstgöring; äfvensom att, för åtnjutande af de med befattningarne förenade

förmåner, skola gälla enahanda vilkor och förbehåll, som föreskrifvits för innehafvare

af lön å 1882 års stat;

Höjning af bestämda anslaget till fångars vård och underhåll må ökas med sam
bestämda

an- manlagda beloppet af förenämnda löner och tjenstgöringspenningar 10,550 kroslaget

till fän- nor. sam^

gars vard och

underhäll.

. N

Minskning af

förslagsanslaget

Ull fångars

värd och

underhåll.

.. t5.]

Ändring af

rubrik i 1882

års aflöningsstat.

att förslagsanslaget till fångars vård och underhåll må minskas med den

föreslagna nya lönestatens belopp 10,550 kronor. I

I sammanhang med framställningen om öfverförande å ordinarie stat åt

nyss omförmälda tjenstebefattningar har Fångvårdsstyrelsen fäst uppmärksamheten

derå, att, sedan Eders Kongl. Maj:t i nådigt bref den 19 Mars 1888 medgifvit,

att centralfängelset i Landskrona finge förändras till en tvångsarbetsanstalt, den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

5

i 1882 års aflöningsstat för 200 af deri upptagna befattningar använda benämning

“konstapel vid straffängelserna“ borde förändras, så att densamma omfattade

jemväl konstapelsbefattningarne vid Landskrona tvångsarbetsanstalt, hvilka befattningars

innehafvare samtlige blifvit försedda med konstitutorial till löner å

förenämnda aflöningsstat.

Med anledning häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen, att den uti 1882 års faststälda aflöningsstat för en del af bevakningspersonalen

vid fångvårdsanstalterna förekommande benämning å 200 af de i staten

upptagna befattningar: “konstapel vid straffängelserna“ må förändras till:

“konstapel vid centralfängelse eller tvångsarbetsanstalt1-''.

Vidare har Fångvårdsstyrelsen hemstält att framställning måtte göras till

Riksdagen om höjande af förslagsanslaget för ålderstillägg med 3,000 kronor;

men denna hemställan har jag ansett mig sakna skäl att tillstyrka.

Bifallas mina här ofvan gjorda framställningar, kommer:

bestämda anslaget till fångars vård och underhåll, som nu

utgör 490,800 kronor och som skall minskas med 3,300

kronor men ökas med 10,550 kronor, att uppgå till........ kronor 498,050: —

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, som nu utgör

1,159,200 kronor, men som skall minskas med 10,550 kronor,

att upptagas till .......................................................... ., 1,148,650: —

samt

fångvårdsanslaget i sin helhet, som för närvarande uppgår

till 1,784,500 kronor, att utgöra..................................... „ 1,781,200: —

utvisande en nedsättning af 3,300 kronor eller samma belopp, hvartill direktörsaflöningen

vid indragna straffängelset i Varberg uppgått.

Öfrsga ordinarie anslag.

Beträffande dessa har jag icke att föreslå någon annan förändring än att, JO.]

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget till skrifmaterialier ^

och expenser, ved m. in. höjes med 36 kronor från nuvarande beloppet 64,112 skrifmateriakronor

till 64,148 kronor. her m'' m''

Extra anslag.

I öfverensstämmelse med hvad under föregående år egt rum, hemställer [7.]

jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska att på extra stat för år Krigshofrät1890

måtte anvisas 5,000 kronor till arfvoden åt Krigshofrättens ordförande och

tre militära ledamöter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra hufvudtiteln.

Då sistlidet års Riksdag beviljade enahanda anslag till Krigshofrätten för

innevarande år, framstälde Riksdagen tillika den anhållan, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes vid utarbetande af förslag till ny rättegångsordning låta till behandling

företaga jemväl frågan om Krigshofrättens indragning eller ombildning.

Med anledning häraf anser jag mig böra erinra, att Eders Kongl. Maj:t

genom nådigt bref den 25 Maj 1888 anbefält Nya Lagberedningen att, när framdeles

ifrågakomme att utarbeta förslag till ny domstolsförfattning, i sammanhang

dermed taga under öfvervägande frågan, huruvida Krigshofrätten borde indragas

eller ombildas, äfvensom att Eders Kongl. Maj:t med hänsyn härtill den 31 sistlidne

December beslutat, att krigshofrättsrådsembetet, hvilket den 28 nästföregående

September genom dåvarande innehafvarens afgång blifvit ledigt, icke skulle

för närvarande återbesättas, utan tills vidare och intilldess annorlunda blefve bestämdt

upprätthållas på förordnande.

Likaledes hemställer jag, att till bestridande af kostnaderna för Nya Lagberedningen

under år 1890 må begäras samma belopp, som för innevarande år

finnes i sådant afseende anvisadt, eller 40,000 kronor.

Beredningen har angående sin verksamhet under år 1888 afgifvit en redogörelse,

som, för att komma till Riksdagens kännedom, torde få biläggas detta

protokoll.

[9.1 Hos Eders Kongl. Maj:t har styrelsen för Föreningen till minne af Konung

Monienmd 0iäcar 1 och Drottning Josefina, enligt Föreningens uppdrag, anhållit, att till fortHall.

satt förräntande och afbetalning å den skuld, Föreningen måst ikläda sig för erforderliga

anordningar vid sin å egendomen Hall inrättade uppfostringsanstalt för

ungdom, som hemfallit åt gröfre brott och vanart, Eders Kongl. Maj:t täcktes

hos Riksdagen utverka ett anslag för år 1890 till enahanda belopp, som förhvartdera

af åren 1884—1889 blifvit Föreningen såsom understöd beviljadt, eller 15,000

kronor.

Till upplysning så väl om användandet af de för år 1888 till ifrågavarande

ändamål anvisade statsmedel som angående Föreningens verksamhet samt dess

och kolonien Halls ekonomiska ställning, har styrelsen åberopat af Föreningens

revisorer och styrelsen afgifna berättelser angående förvaltningen under senaste

räkenskapsåret från och med den 1 Juli 1887 till den 1 Juli 1888.

Innan jag går att närmare redogöra för innehållet i dessa berättelser, torde

det tillåtas mig erinra om följande förhållande.

Vid beviljande af understödet åt kolonien Hall för innevarande år, 15,000

kronor, uttalade Riksdagen tillika den önskan, att, om möjligt, hela beloppet

måtte användas till afbetalning af koloniens kapitalskuld. Detta Riksdagens beslut

meddelades Föreningens styrelse medelst nådig skrifvelse den 25 Maj 1888,

och i samma skrifvelse stälde Eders Kongl. Maj:t ofvanberörda, af Riksdagen an
-

[8.]

Nya Lagberedningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra hufvndtiteln.

7

slagna medel till styrelsens disposition, att användas till afbetalning af koloniens

kapitalskuld vid nämnda års slut.

Sedermera har emellertid Föreningens styrelse gjort hemställan om ändring

i sistberörda bestämmelse, i syfte att vinna rättighet att använda berörda anslag

jemväl till räntebetalning. I underdånig skrifvelse den 29 Oktober 1888 har

nemligen styrelsen, under erinran hurusom styrelsen, då hon i skrifvelse den 25

November 1882 första gången gjorde framställning om understöd åt kolonien

Hall för betäckande af dess dåvarande skuld 140,000 kronor, åberopat en uppgjord

amorteringsplan, enligt hvilken, medelst ett årligt anslag å 15,000 kronor

till skuldens förräntande och amortering, densamma skulle kunna år 1895 blifva

till fullo gulden, vidare anfört, att det för 0mförmälda ändamål af 1883 års och

följande årens Riksdagar beviljade anslag- enligt hvad Föreningens räkenskaper

utvisade, blifvit i vida större mån, än amorteringsplanen förutsatte, användt, till

kapitalafbetalningar, i det nemligen Föreningens skuld, som, om den ursprungliga

planen följts, skolat år 1888 utgöra 91,799 kronor 9 öre, i stället nedbringats

till ett belopp af 74,779 kronor 25 öre, men att emellertid en del af anslaget

blifvit användt och äfven för den närmaste framtiden, om än alltjemt med

något minskade belopp, måste användas till ränteliqvider, såvida egendomen Hall

och kolonien skulle upprätthållas i ett tillfredsställande skick; i anledning hvaraf

och med hänsyn särskildt dertill att i följd af de besparingar, styrelsen i alla

rigtningar sökt göra, oafvisliga behof af reparationer ä egendomen Halls och

derunder lydande torpens byggnader gjort sig alltmera gällande, styrelsen anhölle,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes medgifva, att det af Riksdagen för år 1889

till kolonien Hall beviljade anslag ä 15,000 kronor, hvilket i främsta rummet

borde användas till afbetalning af koloniens kapitalskuld, Ange, i den mån Föreningens

öfriga tillgångar icke kunde anlitas till betalning af ränta å koloniens

skuld, jemväl utgå till gäldande af denna ränta.

Till denna styrelsens framställning har Eders Kongl. Maj:t genom beslut

den 21 December 1888, på grund af hvad i ärendet förekommit och med hänsyn

särskildt till innehållet i förut omförmälda revisionsberättelse,lemnat nådigt bifall.

Af berörda berättelse, liksom af den utaf Föreningens styrelse afgifna,

framgår att, i öfverensstämmelse med styrelsens ofvan anförda uppgifter, Föreningens

skulder, som vid räkenskapsårets början utgjorde 85,779 kronor, under

året minskats med 10,999 kronor 75 öre eller till 74,779 kronor 25 öre, äfvensom

att af det för år 1888 af Riksdagen anvisade anslag, 15,000 kronor, ett belopp af

10,651 kronor 40 öre blifvit användt till kapitalafbetalning och återstoden 4,348

kronor 60 öre till räntebetalningar.

Föreningens tillgångar utgjorde vid räkenskapsårets slut:

egendomen Hall .................................................................................. 146,300: —

byggnader å egendomen ................................................................. 142,484: so

Transport 288,784: 80

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra hufvudtiteln.

Transport 288,784: 80

inventarier och förråd........................................................................ 63,850: 21

fordringar och kassa ............................................................................ 834: 46

Kronor 353,469: 47

Elevernas antal uppgick den 30 Juni 1888 till 149, hvaraf 53 från Stockholms

stad och 96 från 20 särskilda län. Kostnaden för hvarje elev under året

har utgjort 305 kronor 14 öre, eller något lägre belopp än under nästföregående

år, då den uppgick till 305 kronor 40 öre. År 1876—1877 utgjorde årskostnaden

452 kronor 95 öre. För framtiden torde densamma kunna än ytterligare

nedbringas till följd deraf, att antalet elever kommer atty ökas. Detta antal

har på grund af Eders Kongl. Maj:ts beslut den 25 Juli 1884 förut varit inskränkt

till 150, och för en hvar af dessa 150 elever, för såvidt de varit å kolonien

till vård och uppfostran intagne på grund af domstols beslut eller på ansökan

af polis- eller kommunalmyndighet, har kolonien från fångvårdsanstalternas

besparingskassor erhållit bidrag med 50 öre om dagen. Under sistlidet år har

emellertid Föreningens styrelse, under åberopande deraf, att genom de anordningar,

som vid kolonien under senare åren vidtagits, plats der kunde beredas

för ytterligare 25 elever utan olägenhet vare sig i pedagogiskt eller sanitärt hänseende,

samt att genom en sådan koloniens utvidgning, hvilken icke skulle medföra

någon afsevärd ökning af förvaltningskostnaderna, koloniens ekonomiska

ställning, till följd af de förökade elevafgifterna, komme att blifva fördelaktigare,

hemstält att antalet elever vid kolonien måtte för år 1888 få ukas med 25 och

kolonien berättigas att jemväl för dessa bekomma bidrag från fångvårdsanstalternas

besparingskassor med 50 öre för hvarje elev. Denna hemställan har Eders

Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 13 April 1888 bifallit, med åläggande för

Föreningens styrelse att tillse att, om tillökningen i elevantalet utöfver 150 ovilkorligen

skulle befinnas kräfva förhöjning i förvaltningskostnaden, dennakostnad jemte

öfriga utgifter för det högre elevantalet icke i något fall finge öfverstiga den förökade

inkomst,som genom ifrågavarande anordning tillflöte kolonien.— Af revisorernas berättelse

framgår, att det ökade antal elever utöfver 150, som till följd af berörda nådiga

medgifvande å kolonien intagits efter den 1 Maj 1888, från hvilken dag medgifvandet

skulle gälla, icke föranledt någon ökad förvaltningskostnad, äfvensom

att, enligt det särskilda konto, som, på grund af Eders Kong], Maj:ts derom

meddelade föreskrift, blifvit upplagdt i koloniens räkenskaper för nämnda elever,

afgifterna för dem jemte bidragen från fångvårdens besparingskassor öfverstigit

utgifterna, hvadan tillökningen i elevantalet varit för kolonien ekonomiskt fördelaktig.

Likasom för nästföregående år har jemväl för det senast förflutna en af

Eders Kongl. Maj:t utsedd revisor deltagit i granskningen af koloniens räkenskaper

och förvaltning. Han har, jemte en annan af revisorerna, i revisionsberättelsen

vitsordat, att vid egendomen Hall allt befunnits i god ordning och att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln. 9

intet annat vore att anmärka, än att jordegendomens åbyggnader syntes vara i

behof af någon förbättring.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms län har, med tillkännagifvande

att landshöfdingen vid inspektionsbesök å kolonien funnit dess

verksamhet fortgå på ett mycket tillfredsställande sätt, vitsordat koloniens förtjeustfulla

ledning samt, under instämmande i revisorernas anmärkning angående

behofvet af förbättring å koloniens åbyggnader, framhållit angelägenheten deraf,

att kolonien för den närmare framtiden kunde disponera medel till afhjelpande

af nämnda behof och att koloniens egna tillgångar ej behöfde för hårdt anlitas

till förräntande af koloniens skuld, utan att bidrag dertill kunde, hksom förut,

påräknas af statsanslag.

Jemväl Fångvårdsstyrelsen har tillstyrkt Föreningens ifrågavarande framställning.

Af hvad sålunda förekommit anser jag det framgå, att för uppehållande

på ändamålsenligt sätt af kolonien Halls verksamhet under år 1890 erfordras för

nämnda år enahanda understöd af statsmedel, som för innevarande och föregående

år beviljats. Att ett dylikt anslag skulle kunna användas uteslutande

till afbetalning å koloniens kapitalskuld, är visserligen icke sannolikt, men om

och i hvad mån det behöfver tagas i anspråk jemväl för räntebetalning torde

dock svårligen kunna med full visshet afgöras, innan, efter utgången af nu

löpande räkenskapsår, resultatet af koloniens förvaltning under samma år blifvit

genom behörigt bokslut utrönt.

På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att för år 1890 anvisa ett belopp af 15,000 kronor till

understöd åt förbättringskolo nien vid Hall, att användas till afbetalning å koloniens

kapitalskuld samt, i den mån Eders Kongl. Maj:t, uppå framställning af

Föreningens styrelse, kan finna skäligt medgifva, till gäldande af ränta å

samma skuld.

[10.]

Statskontorets

förskotter.

Slutligen har jag att anmäla frågan om ersättande af åtskilliga af Statskontoret

utbetalta förskott.

Enligt en vid Statskontorets beräkning angående statsverkets inkomster

för 1890 fogad förteckning, har Statskontoret förskottsvis utbetalt följande belopp,

att till ersättande hos Riksdagen anmälas, nemligen:

till bestridande af återstående kostnader för utarbetande

af statistisk utredning i afseende å utvidgad politisk rösträtt,

enligt nådiga brefvet den 13 April 1888 .......................... kronor 7,563: 38

samt till komitén för utarbetande af förslag till lagar

angående solidariska bolag oeh aktiebolag samt med demjemförliga

föreningar för ekonomisk verksamhet, enligt nådiga bref
Transport

kronor 77563: 38

Bill. till Biltsd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra hufvudtiteln.

Transport kronor 7,563: 38

ven den 30 December 1885, den 14 Februari och den 31

December 1887 samt den 12 Januari och den 6 Juli 1888 ... . „ 11,639: 45

Vidare har Statskontoret, på grund af nådiga brefvet

den 24 Augusti 1888, till gäldande af kostnaden för anskaffande

åt rådstufvurätternas i Sundsvall och Umeå samt Medelpads

östra domsagas arkiv af erforderliga afskrifter utaf de hos

Svea Hofrätt förvarade renoverade exemplar af nämnda underdomstolars

intecknings- och öfriga småprotokoll, hvilka vid de

under sistlidet år i Sundsvall och Umeå timade eldsvådor

blifvit förstörda, utbetalt till Svea Hofrätts disposition ..... „ 8,000: —

Summa kronor 27,202: 83

I öfverensstämmelse med hvad förut egt rum, anser jag den besparing,

som, enligt hvad från Statskontoret meddelats, förefinnes å Nya Lagberedningens

anslag för år 1888 till ett belopp af 5,686 kronor 50 öre, lämpligen böra användas,

i den mån densamma förslår, till gäldande af kostnaden för ofvan omförmälda

komité; och då återstående beloppet af denna kostnad, 5,952 kronor 95

öre, kan bestridas af besparingarna å ordinarie anslagen under andra hufvudtiteln,

erfordras till godtgörande af de för öfriga omförmälda ändamål gjorda förskott

allenast ett belopp af 15,563 kronor 38 öre.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels medgifva att besparingar å Nya Lagberedningens anslag vid 1888 års

slut till belopp af 5,686 kronor 50 öre må användas till ersättande, så långt det

förslår, af förskottet till förut omnämnda komité;

dels å extra stat för år 1890 anvisa ett till 15,564 kronor jemnadt belopp

till godtgörande af de för öfriga ofvan omförmälda ändamål förskjutna utgifter.

Hvad föredragande Departementschefen sålunda hemstält,

och deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade

Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle utdrag

af detta protokoll expedieras till Finansdepartementet för

behörigt iakttagande vid uppsättandet af Kongl. Maj:ts nådiga

proposition angående statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

11

Till Konungen.

I öfverensstämmelse med föreskriften i den för Nya Lagberedningen faststälda

instruktion får Beredningen härmed i underdånighet afgifva redogörelse

för sina arbeten under innevarande år.

Vid årets början har det i sistlidet års arbetsredogörelse omförmälda förslag

till Lag angående ändring i vissa delar af strafflagen jemte dertill hörande

motiv af Beredningen enligt nådigt uppdrag blifvit till trycket befordradt.

På sätt i Beredningens arbetsredogörelse för år 1887 meddelades, har

Beredningen genom nådiga brefvet den 28 Oktober samma år erhållit i uppdrag

att efter det revisionen af strafflagens straffbestämmelser blifvit afslutad utarbeta

förslag till Lag angående bevisning inför Rätta. Med anledning häraf blef

vid Beredningens sammanträden under tiden till den 1 Juli innevarande år upprättadt

ett preliminärt förslag till de kapitel i nämnda lagförslag, hvilka omfatta:

bevisning i allmänhet, eget erkännande, vittnen och skriftliga bevis. I detta

arbete har undertecknad Afzelius, hvilken enligt erhållet uppdrag i Högsta Domstolen

föredragit ett af särskilda komiterade utarbetadt förslag till ny sjölag,

icke tagit del förr än med ingången af Maj månad.

Sedan Eders Kongl. Maj:t i nådig remiss den 25 sistlidne Maj infordrat

Nya Lagberedningens yttrande angående Riksdagens i skrifvelse den 7 nästförutgångne

April gjorda anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huruvida ej 6 kap. strafflagen borde så ändras, att deraf tydligt framginge att

den, hvilken blifvit förvunnen till sådan delaktighet i brott, hvarom förmäldes i

8 kap. 10 § af nämnda lag, måtte kunna kännas skyldig att gälda den genom

brottet åstadkomna skada, har Beredningen efter sommarferiernas slut förehaft ''

detta ämne och den 19 sistlidne September angående detsamma afgifvit under

dånigt yttrande.

Derefter har nämnda förslag angående bevisning inför Rätta af Beredningen

upptagits till fortsatt handläggning samt preliminärt förslag till öfriga

kapitel, nemligen om sakkunnige och parts ed, blifvit upprättadt. Beträffande

partseden har Beredningen med afseende å de väsentligen skiljaktiga meningar

angående lämpligaste sättet att ordna detta institut, hvilka vid den föregående

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lmfvudtiteln.

behandlingen af frågan yppats, ansett sig böra uppgöra alternativa förslag till

lagbestämmelser.

Det preliminära förslaget till Lag angående bevisning inför Rätta har derefter

blifvit af Beredningen vid gemensamma sammanträden ånyo genomgånget

och delvis omarbetadt.

Presidenten Herr K. J. Berg har jemlikt Eders Kongl. Maj:ts den 26

Februari 1883 honom gifna förordnande fortfarande tagit del i Beredningens förhandlingar.

Ledamoten i Beredningen Häradshöfdingen J. G-. Horney har under December

månad af sjukdom varit förhindrad att taga del i Beredningens arbeten.

Underdånigst

L. ANNERSTEDT.

K. G. CARLSON. JOHAN WOLD. IVAR AFZELIUS.

Stockholm den 31 December 1888.

STOCKHOLM, ISÅAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1889.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 januari 1889.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,

Statsråden Herr Lovén,

Friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

'' o

Friherre Akeriiielm.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen

af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1890 och yttrade:

Med afseende å kabinettskassans utgifter är behofvet, jemlikt Eders Ivongl.

Maj:ts beslut den 31 nästlidne december, beräknadt till 638,700 kronor för de

förenade rikena tillsammans, hvaraf 12/17 böra, enligt vedertagen proportion,

bestridas af svenska statsmedel med 450,850 kronor, eller samma belopp som

af senaste Riksdag beviljades.

.Af de härunder ingående anslag är löneanslaget till departementschefen,

ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i nu gällande

riksstat, eller 24,000 kronor.

Samma förhållande egen rum med anslaget till utrikesdepartementet, som

alltså upptagits till 27,495 kronor.

Bih. till Rikad. Prof. 1889. 1 Samt. 1 Afd.

Kabinetts

kassan.

[1.]

[2.]

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje hufvudtiteln.

[3.]

[4.]

[5.]

Konsu/s
kassan.

[6.]

[7.]

[8.]

[9.]

[10.]

Under anslagen till ministerstaten, militärattachéer samt skrifmaterialier,

expenser och extra utgifter förekommer ingen ändring.

Hvad konsulskassan angår, upptaga beräkningarne ett likaledes oförändradt

anslagsbehof af 280,000 kronor för Sverige och Norge tillsammans,

deraf Sverige skulle, såsom hittills, bestrida 4/7 med 160,000 kronor.

De särskilda rubrikerna utgöras af:

utrikesdepartementet uppfördt med oförändradt belopp af 10,000 kronor;

konsulsstaten, för hvilken upptages 130,370 kronor eller 4/7 af det belopp

(228,150 krono!’), som återstår sedan från den beräknade totalutgiften för båda

rikena, 469,150 kronor, blifvit dragen den beräknade inkomsten af konsulatafgifter

utaf svenska och norska fartyg äfvensom af expeditionsafgifter, 241,000

kronor; samt

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, uppförda till 19,630 kronor.

Under utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena, uppföres understöd

åt svenska kyrkan i Paris med oförändradt belopp af 2,950 kronor.

Ä tredje hufvudtiteln finnes uppfördt endast ett extra anslag, nemligen

för utgifvande af »Sveriges traktater».

Utgifvarens senaste redogörelse innehåller följande om arbetets fortskridande

under nästlidna år:

»Öfver min verksamhet som redaktör af traktatverket under år 1888 får

jag äran härmed vördsamt afgifva redogörelse.

Sedan under förra hälften af året tredje och fjerde häftena af verkets

fjerde del af trycket utkommit, och denna del dermed blifvit fullständigt afslutad,

har jag dels kompletterat det för längre tid tillbaka samlade materialet

till verkets tredje del, till hvilken den största mängden af akterna varit att

söka i utlandet, dels redigerat och till tryckning förberedt det femte bandet,

dels slutligen äfven samlat material för följande delar, omfattande hela det

sjuttonde århundradet. Arbetet har under året kunnat väsendtligen utföras i

svenska riksarkivet, ehuru, som jag i föregående redogörelser anmärkt, ännu

betydliga luckor finnas, hvilka måst fyllas från främmande arkiv. För detta,

ändamål har jag under årets lopp besökt arkiven i Köpenhamn, fatbeck,

Rostock, Stralsund, Stettin, Danzig och Berlin. Derunder har jag hunnit att

nu afsluta genomforskningen af det stora hanseatiska arkivet i fatbeck, hvilket

haft att till traktatverket lemna ett högst betydligt antal af vigtiga urkunder.

Äfvenså torde de bidrag, hvilka arkiven i Rostock, Stralsund, Stettin och

Danzig hafva att lemna, blifvit af mig hemtade. Till statsarkivet i Berlin

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

3

medförde jag en förteckning på hvad vårt eget riksarkiv eger af brandenburgpreussiska

traktater, för att genom jemförelse finna hvad som hos oss saknades.

Dervid befunnos lakunerna i riksarkivets samling vara så talrika, att jag icke

ansåg mig böra i Berlin qvarstanna under en så lång tid, som skulle erfordrats

för att erhålla afskrifter af de hos oss felande urkunderna; utan inskränkte

jag mig till att uppgöra en fullständig förteckning öfver dessa handlingar,

för att sedermera genom preussiska statsarkivet af dem bekomma

bestyrkta kopior. Om tillmötesgående i detta afseende erhöll jag af statsarkivets

t. f. chef benäget löfte. Äfven från riksarkivet i Haag och statsarkivet

i Amsterdam äro några akter att begära. I danska geheimearkivet

torde ännu ett personligt besök vara nödvändigt, men kan antagas varda

det sista.

Slutligen har jag att nämna, att den samtidigt började tryckningen af

den tredje och femte delen kommer att under det nu ingångna året oafbrutet

fortgå. Början af femte delen är ämnad att utkomma först. Den

tredje delen, hvilken jag af särskilda skäl ämnar att utgifva, icke häftevis,

utan på en gång i sin helhet, kommer att i likhet med första och andra delen

hafva ett omfång af mer än fyrtio ark, men torde, såvida tryckeriet presterar

tillräcklig arbetskraft, ändock kunna vara färdig mot slutet af året.»

På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i

underdånighet hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen för år 1890 äska de anslag

under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet

med hvad föregående år egt rum utarbetade tablå, som torde böra fogas vid

denna dags protokoll såsom bilaga A;

att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet

samt med samma rätt till deras användande och under

enahanda vilkor som hittills;

och att utdrag af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd den

14 och 31 nästlidne december rörande den för de förenade rikena gemensamma

utrikesbudgeten måtte såsom bilagor B. och C. åtfölja protokollet öfver

denna föredragning.

Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande

behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det

föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för

år 1890 samt af hvad Herr Ministern för utrikes ärendena

i öfrigt hemställt och föreslagit, befalla, att afskrift af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje hufvudtiteln.

detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas

för att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts

nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd

och behof.

ex protocollo

C. G:sön Fleetwood.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje hufvudtiteln.

Bil. A.

Ordinarie anslag.

Kabinettskassans utgifter.

Departementschefen, Ministern för utrikes

ärendena................................................

Utrikesdepartementet..................................

Ministerstaten..............................................

Militärattachéer...........................................

Skrifmaterialier, expenser och extra ut- gifter......................................................

Riksstaten

1889.

Förslag till

Riksstat

1890.

Norges andel

i utrikes- budgeten

1890.

Sveriges och

Norges ge- mensamma

utrikesbud- get 1890.

a

kronor.

24,000

27,495

345,000

8,400

45,955

b

kronor.

24,000

27,495

345,000

8,400

45,955

C

kronor.

11,455

143,750

3,600

29,045

d (b + c)

kronor.

24.000

38,950

488,750

12.000

75,000

Säger

450,850

450,850

187,850

638,700

Konsulskassans utgifter.

Utrikesdepartementet..................................

10,000

10,000

7,500

17,500

Konsulsstaten .... .....................

131} 685

130,370

97,780

228,150

Skrifmaterialier, expenser och extra ut-

gifter..............................................—.....

18,315

19,630

14,720

34,350

Säger

160,000

160,000

120,000

280,000

Summa

610,850

610,850

307,850

918,700

Utgifter som bestridas af svenska statsverket

allena.

Svenska kyrkan i Paris.............................

2,950

2,950

Säger

2,950

2,950

Summa

613,800

613,800

Extra anslag.

För fortsatt utgifvande af »Sveriges

Traktater»...............................................

4,500

4,500

Säger

4,500

4,500

Summa

618,300

618,300

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje liufvudtiteln.

7

Anmärkningar.

(Till kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/17 och Norge med ä/n- Anslagen till ministerstaten

och militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas

utan hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.

(Sverige bestrider allena löneanslaget till departemenisehefen, men för vinnande af ofvan angifna

l-J proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans

utgifter är Norges bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.

Till en del af konsul skassans utgifter påräknas de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifterna

utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (ang. beräkningen af dessa,

se sid. 9—10 här nedan). Resten af utgifterna bestrides af statsanslag, till hvilka Sverige

bidrager med 4/7 och Norge med 3/7. Anslagen under konsulskassan må fritt användas,

allenast med den inskränkning lönestaten för utrikesdepartementet betingar.

(Hela utgiften för konsulsstaten 1890 utgör 469,150 kr. (se sid. 14 rad 12 uppifrån), men då inkomsten

af konsulat- och expeditionsafgifterna 1890 beräknas till 241,000 kr., utföres här

i kolumnen d endast skilnaden 228,150 kr. Minskningen för 1890 beror derpå, att ett

belopp af 2,300 kronor öfverförts till anslagsrubriken 8, skrifmaterialier, expenser och extra

utgifter. */j af nämnda belopp är i rundt tal 1,315 kr., hvarmed således Sveriges bidrag

minskats på anslagsrubriken 7 och ökats på anslagsrubriken 8.

<S Se anmärkningen under 7.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje hufvndtiteln.

Bil. B.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd ä Stockholms

slott den 14 december 1888.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,

Hans Excellens Norske Herr Statministern Stång,

Statsråden Herr Lovén,

Friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

Akerhielm,

Haugland,

SCHJÖTT.

l:o.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog ett af honom uppgjordt

förslag till de förenade rikenas utrikesbudget för år 1890 och anförde dervid:

Beräkningen öfver kabinettskassans utgifter upptager samma slutsumma som för

åren 1886—1889 eller kr. 638,700, af hvilken, enligt den vedertagna proportionen 12 till 5,

falla på Sveriges andel kr. 450,850 och på Norges kr. 187,850.

Utgiftsförslaget för kabinettslcassan omfattar enligt beräkningen:

ministern för utrikes ärendena............................ kr. 24,000

utrikesdepartementet.............................-........... » 38,950

ministerstaten.................................-................ » 488,750

militärattachéer................................................ » 12,000

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter ......... » 75,000

eller tillsammans kr. 638,700

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lnifvudtiteln.

9

Konsulslcassans inkomst af konsulatafgifter har för 1889 beräknats till kr. 224,500

enligt följande uppställning:

Afgifter från Antwerpens distrikt................ kr.

» » Archangels » »

''» » Barcelonas » »

» » Bilbaos » „

» » Genuas » »

» » Håvres » „

» » Helsingfors’ » »

» »'' Köpenhamns » »

» » Leiths » »

» » Lissabons » ........... ......____ „

» » Londons » »

» » Lybecks » »

» » Rigas » »

» » Bio de Janeiros » »

11.500

1.500

8,000

2.500

1.500

20,000

5.000

16,000

16.500

6.500

114,000

7.000

6.000

8.500

Summa kr. 224,500: —

Enligt de från vederbörande konsulat inkomna uppgifter motses en minskning för

1890 för hvartdera af Antwerpens och Barcelonas distrikt af kr. 1,500 samt för Bilbao

af kr. 500, men då deremot ökning kan påräknas för London af kr. 3,000, för hvartdera

af Håvres och Lybecks distrikt af kr. 2,000, för Riga af kr. 1,000 samt för hvartdera

af Archangels och Genuas distrikt af kr. 500, blir slutsumman jemlikt följande beräkning

kr. 230,000 eller kr. 5,500 mera än som för år 1889 beräknades.

Konsulatafgifterna beräknas sålunda för 1890 till följande belopp:

Från Antwerpens distrikt _____________________________ kr.

» Archangels

Barcelonas

Bilbaos

Genuas

Håvres

Helsingfors’

Köpenhamns

Leiths

Lissabons

Londons

Lybecks

Rigas

Rio de Janeir

ros »

10,000

2,000

6,500

2,000

2,000

22,000

5.000

16,000

16,500

6.500

117,000

9.000

7.000

8.500

hvaraf med ledning af 1887 års

belöpa på svenska och kr. 154,000 eller 6v

Bih. till Rilcsd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd.

Summa kr. 230,000: —,

iffror i runda tal kr. 76,000 eller 33 procent antagas

procent på norska fartyg.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Tredje hufvudtiteln.

Uppbörden af expeditionsafgifter kan jemlikt konsulernes meddelanden beräknas

under innevarande år uppgå till ungefärligen samma belopp som år 1887, hvadan anledning

till ändring i den för 1889 skedda beräkning icke synes vara för handen, utan

torde konsulskassans inkomster af expeditionsafgifter äfven för år 1890 kunna upptagas

till kr. 11,000. På grund af 1887 års uppbörd kunna expeditionsafgifterna i runda tal

beräknas till omkring kr. 3,900 eller 35,5 procent för svenska ärenden, kr. 6,800 eller

62 procent för norska ärenden och kr. 300 eller 2,5 procent för sådana ärenden, hvilka

äro att betrakta såsom för båda rikena gemensamma.

Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter------------------------- kr. 230,000

samt af expeditionsafgifter----------------------------------------------.....------------- » 11,000

lägges statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd al år

utgått och jemväl för 1889 blifvit beviljade, nemligen kr. 160,000 från Sverige

och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans ----------------------------------------- » 280,000

skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela................... kr. 521,000

eller kr. 5,500 mera än som för år 1889 beräknades.

Beträffande härefter konsulskassans utgifter, bland hvilka bidraget till utrikesdepartementet

upptages med oförändrade belopp kr. 17,500, förblir rubriken löner och

arfvoden oförändrad.

Icke heller i afseende å anslagen till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet

ifrågakommer någon ändring.

I anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet uppstår en ökning

genom tilläggandet, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 26 sistlidne oktober, af ett

årligt anslag å kr. 4,000 till konsulatet i San Francisco.

Under rubriken pensioner har kunnat afföras ett belopp af kr. 800, motsvarande

den pension, som uppburits af framlidne generalkonsul Testas numera jemväl aflidna

enka.

För skrifmaterialier, expenser och extra utgifter beräknas för 1889 ett belopp af

kr. 32,050. Till denna titel och särskildt. till rubriken »diverse utgifter» torde, enligt

förut följd praxis, böra föras det öfverskott af kr. 2,300, som uppkommer, då från det

sammanlagda belopp af kr. 6,300, som uppstår dels genom ökningen i konsulskassans

inkomster med kr. 5,500, dels genom minskningen i utgifter för pensioner af kr. 800,

dragés den ökade utgiften af kr. 4,000 under anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet.

Slutsumman för konsulskassans utgifter för 1890 blir kr. 521,000 eller kr. 5,500

mera än för 1889.

Konsulskassans utgifter år 1890 skulle alltså omfatta:

utrikesdepartementet_______________________________________________________________________- - -..... 17,500

konsulsstaten

a) löner och arfvoden ......................................................... 332,400

b) anslag till kontorskostnader mot redovisning ...................... 55,000_

Transport 387,400 17,500

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvndtiteln.

11

Transport 387,400 17,500

c) anslag till kontorskostnader utan redovisning ______________________ 70,500

d) pensioner ____________________________________________________________________11,250 469,150

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter-.............................................. 34,350

Summa utgifter kr. 521,000

Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen.

En sammanställning af beräkningarne för 1889 och 1890 skulle hafva följande

utseende:

Inkomster:

statsverkets bidrag........................................

konsulatafgifter.............................................

cxpeditionsafgifter_________________________________________

1889

280,000

224,500

11,000

1890

280,000

230,000

11,000

ökning

5,500

minskning

Summa kr.

515,500

521,000

5,500

—

Utgifter;

1. utrikesdepartementet ...............................

1889

17,500

1890

17,500

ökning

minskning

2. konsulsstaten

a) löner och arfvoden ___________________________

332,400

332,400

—

b) anslag till kontorskostnader mot redo-

visning............................................

55,000

55,000

c) anslag till kontorskostnader utan redo-

visning............................................

66,500

70,500

4,000

—

d) pensioner_________________________________________

12,050

11,250

800

3. skrifmaterialer, expenser och extra utgifter

32,050

34,350

2,300

—

Summa kr.

515,500

521,000

6,300

800

De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande af

möjligen bristande inkomster skulle behöfva begäras af Storthinget, anser jag böra i likhet

med föregående år beräknas till kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 24,000 för

konsulskassan. För Sveriges del lärer Eders Kongl. Maj:t vilja af Riksdagen begära

samma dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar, som hittills varit medgifven.

Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig

uppgjorda förslag och beräkningar infordra Kongl. Norska Regeringens betänkande.

Till denna af det sammansatta statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkta hemställan

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder lemna bifall.

ex protocollo

Hj. Tauvon.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje hnfvudtiteln.

Bil. C.

Utdrag af ''protokollet öfver utrikesdeparternentsärenden, liället inför

Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms

slott den 31 december 1888.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,

Hans Excellens Norske Herr Statsministern Stång,

Statsråden Herr Boven,

Friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

Friherre Åkerhielm,

Haugland,

SCHJÖTT. 1

1 ro.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet förslaget

till de förenade rikenas gemensamma utrikesbudget för 1890 samt Kongl. Norska

Regeringens den 27 innevarande månad deröfver afgifna underdåniga betänkande.

Herr Ministern anförde:

Som Kongl. Norska Regeringen icke haft någon erinran att göra mot de gjorda

beräkningarna, får jag i underdånighet föreslå, att Eders Kongl. Maj:t måtte med gillande

af desamma, hvilka böra denna dags protokoll biläggas, besluta att af Riksdagen

och Storthinget begära de för utgifternas bestridande nödiga anslag, att utgå efter den

för de förenade rikenas bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion såväl

för kabinettskassan som för konsulskassan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hnfvudtiteln.

IB

Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna som

till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i de båda

rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,

att af Riksdagen måtte för år 1890 begäras 450,850 kronor till kabinettskassan och

160.000 kronor till konsulskassan att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt

med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittills,

och att af Storthinget måtte för budgetterminen 1 juli 1889—30 juni 1890 äskas

187,850 kronor till kabinettskassan och 120,000 kronor till konsulskassan förutom hvad

i konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma

period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af

36.000 kronor, hvaraf 12,000 kronor för kabinettskassan och 24,000 kronor för konsulskassan.

Uti hvad Herr Ministern för utrikes ärendena sålunda hemställt och föreslagit, för
o

7

enade sig det sammansatta statsrådets öfriga ledamöter,

och behagade Hans Maj:t Konungen detsamma i nåder gilla

och bifalla.

ex protocollo

C. G:son Fleetwood.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje hufyudtiteln.

Sveriges och Norges gemensammma utrikesbudget

för år 1890.

Sverige.

Norge.

Tillsammans.

I.

Kabinettskassan:

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1.

Ministern för utrikes ärenden _____________________

24,000

24,000

2.

Utrikesdepartementet.................................

27,495

11,455

38,950

3.

Ministerstaten___________________________________________

345,000

143,750

488,750

4.

Militärattachéer________________________________________

8,400

3,600

12,000

5.

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...

45,955

29,045

75,000

Summa kronor

450,850

187,850

638,700

IT.

Konsulskassan:

6.

7.

Utrikesdepartementet.................................

Konsulsstaten... .. __________________ 469,150

10,000

7,500

17,500

afgår hvad som häraf beräknas kunna

bestridas af inflytande konsulat- och

-

expeditionsafgifter__________________________ 241,000

130,370

97,780

228,150

8.

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...

19,630

14,720

34,350

Summa kronor

160,000

120,000

280,000

Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1890.

Kronor.

1. Ministern för utrikes ärendena_______________________________________ _______ 24,000

2. Utrikesdepartementet__________________________________________________________ 38,950

3. Ministerstaten.

a. Traktamenten:

Beskickningen i Berlin:

Envoyé Extraordinär och Ministre

Plénipotentiaire........................... 48,000

Legationssekreterare........................ 6,000 54,000

Transport 54,000

62,950

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

15

Transport 54,000

Beskickningen i Briissel ock Haag:

Ministre Plénipotentiaire_____________________________ 20,000

Beskickningen i Konstantinopel:

Åtnjuter fri bostad, samt uppbär 1 it* • , t>i '' • , ,• •

från konsuiskassan 10,000 kr. \ IVlmistre rlempotentiaire...............

Åtnjuter fri bostad, samt uppbär \ ta

från konsuiskassan 2,000 kr. j i-JrOgnillD-------------------------------------

] 0,000

4,000

14,000

Beskickningen i Köpenhamn:

Envoyé Extraordinär och Ministre

Plénipotentiaire..................... 36,000

Legationssekreterare........................ 5,000 4^000

Beskickningen i London:

Envoyé Extraordinär och Ministre

Plénipotentiaire_____________________ 60,000

Legationssekreterare______ ______ 8,000 68 000

Beskickningen i Madrid:

Ministre Plénipotentiaire............................. 22,000

Beskickningen i Paris:

Envoyé Extraordinär och Ministre

Plénipotentiaire ........................ 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i S:t Petersburg:

Envoyé Extraordinär. och Ministre

Plénipotentiaire___________________________ 60,000

Legationssekreterare_______________________ 8,000 68,000

Beskickningen i Bom:

Envoyé Extraordinär och Ministre Plénipotentiaire

............................................... 29,000

Beskickningen i Washington:

i6^oookr.samt11konsufaaifgiåer!} Envoyé Extraordinär och Ministre

Plénipotentiaire___________________________ 16,000

Legationssekreterare_______________________ 6,000

22,000

62,950

Transport 406,000

62,950

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje hufvudtiteln

Transport 406,000

Utskickning en i Wien:

Envoyé Extraordinär och Ministre Plé
nipotentiaire__________________________________

40,000

Legationssekreterare..-....................... 6,000 46,000

b. Expektanslön_______________________________________________

c. Pensioner____________________________________________________

4. Militärattachéer:

1 Militärattaché................................................

1 d:o ................................................

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser_________________________

b. Ekiperingspenningar_____________________________________

c. Hemliga utgifter__________________________________________

d. Ofriga extra utgifter ....................-...............

452,000

4,800

31,950

6,000

6,000

24.500

10,000

14,000

26.500

Summa kronor

62,950

488,750

12,000

75,000

638,700

Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för år 1890.

Inkomster:

Kronor.

Svenska statsverkets bidrag-------------- ------------------------------------- 160,000

Norska statsverkets bidrag..................................................... 120,000

Konsulatafgifter, förslagsvis:

inom Antwerpens konsulsdistrikt..................... 10,000

» Archangels » 2,000

» Barcelonas » 6,500

» Bilbaos » 2,000

» Genuas » 2,000

» Havres » 22,000

» Helsingfors’ » 5,000

» Köpenhamns » 16,000

» Leiths » 16,500

» Lissabons » 6,500

» Londons » 117,000

» Lybecks » 9,000

» Rigas » —----------------- 7,000

» Rio de Janeiros » ..................... 8,500 230,000

Expeditionsafgifter, förslagsvis.............................. 11,000 241,000

Summa kronor 521,000

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

17

U tgifter:

6. Utrikesdepartementet

7. Konsulsstaten:

Uppbär konsulatafgifter.

Jern för ministerstaten.

D:o D:o.

Uppbär konsulatafgifter samt

åtnjuter fri bostad.

Uppbär konsulatafgifter.

a. Löner och arfvoden:

Antwerpen, Generalkonsuln, lön _________ 13,000

Archangel, » « ........- 12,000

Barcelona, » » 12,000

Bilbao, Konsuln, » 9,000

Genua, Generalkonsuln, » 10,000

Hamburg, » » 8,000

Havre » « 14,500

Yicekonsuln, » 4,500 19,000

Bordeaux, » » 6,000

2:ne ålderstillägg 1,000 7,000

Helsingfors, Generalkonsuln, lön --------- 15,000

Konstantinopel, Ministre Plénip. » 10,000

Drogman, » 2,000

Konsulatsekreteraren, » 6,000 18,000

Köpenhamn, Generalkonsuln, » 15,000

Yicekonsuln, » 4,500

ålderstillägg 500 20,000

Helsingör, Yicekonsuln, » 3,900

2:ne ålderstillägg 1,000 4,900

Leith, Konsuln lön .....— 16,000

Lissabon, Generalkonsuln, » 15,000

London » » 24,000

Yicekonsuln, » 10,000

Kanslisten, » 6,000

En kontorist, » 5,000

» » » _ 4,000 49,000

Cardiff, Vicekonsuln, » 8,000

Liverpool, » » 9,000

ålderstillägg 500 9,500

Newcastle, Vicekonsuln, » 9,000

2:ne ålderstillägg 1,060 10,000

West Hartlepool, Kontoristen, lön _________ 5,000

Lybeck, Generalkonsuln, » ....... 12,000

1.7,500

Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd.

Transport 272,400

17,500

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje hufvudtiteln.

Transport 272,400

Newyork, Vicekonsuln, lön _________ 6,000

Riga, Konsuln, » 9,000

Rio de Janeiro, Generalkonsuln, » _________ 17,000

I lönen ingår ersättning för 1 Shanghai, Vicekonsuln, » 12,000

resor inom ditnktet. J “ 7

Uppbär konsuiatafgifter; jern-1 Washington, Generalkonsuln, » 16.000 332,400

för ministerstaten. J o

b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:

Antwerpen________________________________________ 4,500

Archangel................. 2,000

Barcelona............... 2,000

Bilbao........................ 2,000

Genua_______________ 2,000

Havre....................... 4,000

Helsingfors.......... 4,000

Köpenhamn......... 4,500

Leith ___________ 6,000

Lissabon............. 4,000

London_________________________ 11,000

Lyheck_____________ 2,000

Riga_____________ 3,000

Shanghai------------- LOPP 55,000

c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:

Alexandrin------------- 3,500

Alger...___________ 3,000

Bordeaux---------------- 2,000

Buenos Ayres________________ 4,000

Cardiff....______ 4,000

Dardanellerna______________________ 500

Gibraltar______________________________________________ 2,000

Hamburg________________ 2,000

Havana__________________________ 3,000

Japan..._________________ 4,000

Kiel..___________________ 1,500

Liverpool...................................................:----- 5,000

Marseille___________________________ 1,500

Melbourne__________ 6,000

Montevideo_____________________ 2,000

Neapel.................................................—....... 3,000

17,500

Transport 47,000 387,400 17,500

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

Transport 47,000

Newcastle________._______________________________________________ 4,000

Newyork--------------------------------------------------------- 6,000

Pirseus.............................................................. 1,000

Rio de Janeiro__________ 4,000

Rom................................................................ 3,000

San Francisco________________________ 4,000

Tanger.---------------- 1,500

387,400

70,500

19

17,500

d. Pensioner:-------------------------------------------------------------- 11,250 469,150

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser______________________________________ 6,500

b. Konsulernes embetsutgifter_______________________________________ 15,500

c. Diverse utgifter ______________________________________________________ 12,350 34 350

Summa Kronor 521,000

Stockholm 1889. Kong!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms

slott den 12 Januari 1889.

Närvarande:

Hans excellens, herr statsministern, friherre Bildt,

Hans excellens, herr ministern för utrikes ärendena, grefve Eiirensvård,

Statsråden: herr Lovén,

friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

Örbom,

friherre Åkerhielm.

_ Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anhöll i underdånighet

att fa underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om

reglerandet af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år

1890 och att i sammanhang dermed få föredraga följande, till Kongl.

Maj:t inkomna framställningar i de delar, som icke förut blifvit inför

Kongl. Maj:t anmälda:

_ generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga

skrifvelse den 15 november 1888 angående arméförvaltningens artilleridepartements

behof af statsanslag under år 1890;

Bih. till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Fjerde hufvudtitelii.

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse

den 15 november 1888 angående nämnda departements medelsbehof

under år 1890 jemte chefens för fortifikationen dervid fogade

underdåniga skrifvelser samma dag om extra ordinarie anslag till fortifikationsbehof

för år 1890 äfvensom för anskaffning och komplettering

af fältingeniörmateriel;

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse

den 9 november 1888 om departementets behof af statsmedel

för år 1890;

t. f. generalintendentens den 19 sistlidne oktober afgifna förslag

till afhjelpande af vissa brister inom intendenturcorpsen jemte arméförvaltningens

den 8 sistlidne december deröfver afgifna utlåtande;

arméförvaltningens å civila departementet underdåniga skrifvelse

den 8 december 1888 angående behofven under år 1889 å de under

departementets förvaltning stälda anslag;

transsumt af statskontorets underdåniga berättelse den 6 december

1888 om statsverkets inkomster jemte förslag till deras beräknande

för år 1890 m. m.;

chefens för generalstabens topografiska afdelning underdåniga

skrifvelse den 21 november 1888 angående behofvet af medel för de

topografiska arbetena under år 1890; samt

inspektörens för kavalleriet den 6 december 1886 afgifna yttrande

öfver ett inom landtförsvarsdepartementet utarbetadt förslag till förändrad

organisation af kavalleriet.

Departementschefen yttrade derefter:

»Lika med mina företrädare i embetet har jag icke kunnat undgå

att iakttaga, det inom vårt nuvarande härväsende förefinnas många och

betydande brister, som måste afhjelpas, derest landet i händelse af

yttre fara skall kunna med hopp om framgång upptaga striden för sitt

sjelfbestånd. Då emellertid reformarbetet är af den omfattning, att

det icke kan på en gång bringas till slut, har jag, oafsedt förslaget

till uppsättande af en andra trängbataljon, hvarom jag längre

fram blifver i tillfälle att vidare yttra mig, ansett nu instundande

riksdag böra underställas endast sådana mera betydande frågor rörande

landtförsvaret, hvilkas lösning låter sig genomföras utan

ökande af de för närvarande från fjerde hufvudtiteln utgående anslag.

Af dylik beskaffenhet äro förslagen till reqvisitions- och liästanskaffning

slag av, om hvilkas antagande Eders Kongl. Maj:t den 21

sistlidne december, på min underdåniga föredragning, beslutat till Riksdagen

aflåta nådig proposition, förslagen till uppförande af nytt kasernetablissement

i Malmö och förläggande till Östersund af en afdelning utaf

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Fjerde Imfvudtiteln.

Svea artilleriregemente, hvilka, såsom icke berörande statsregderingen för

år 1890, jag ej ansett mig böra i detta sammanhang föredraga, samt

slutligen förslagen till förändrad organisation af kavalleriet och till uppsättande

i Blekinge af särskild stamtrupp, hvilka förslag i dag komma att under

vederbörliga anslagstitlar å riksstaten af mig omständligare behandlas.

Samtliga dessa förslag afse frågor, som länge väntat på sin lösning,

och deras slutliga antagande måste, sedan arbetet för försvarets förstärkande

numera ledts in på de partiella reformernas väg, i sin mån

betecknas såsom ett närmande mot det föresätta målet.»

Under tillkännagifvande vidare, att vid den nu förestående statsregleringen

af departementschefen icke åsyftades andra ändringar i de

för närvarande utgående ordinarie anslagen än som här komme att af

honom särskild! omförmälas, anförde departementschefen beträffande de

Ordinarie anslagen:

Indelta arméns befälsaflöning.

[1.]

Med hänvisning till mitt yttrande under anslaget till »kavalleriet» Förminskning

hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, af detta anslag.

att, vid bifall till de derunder gjorda framställningar,

medgifva, att anslaget till indelta

arméns befälsaflöning nu ......... kr. 4,177,276: —

må med ................................................... » 930,145: —

minskas till.........................................kr. 3,247,131: —

Ersättning för störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet.

Under hänvisning till mitt nyssnämnda yttrande hemställer jag,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att, vid bifall till de under anslaget till »kavalleriet»

gjorda framställningar, låta nu ifrågavarande anslag

kr. 4,000 från riksstaten utgå.

[2-]

Uteslutande

från riksstaten

af detta anslag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Fjerde liufvudtitelii.

Indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar.

.. [3-] .

Förminskning Under hänvisning till nyss omförmälda yttrande hemställer jag,

anslag. att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att anslaget till indelta arméns och Vermlands

fältjägarecorps’ vapenöfningar, nu kr. 1,322,300: —

må, vid bifall till de under anslaget

till »kavalleriet» gjorda framställningar,

med.......................... » 490,000: —

minskas till ........................................ kr. 832,300: —

[4-]

Uteslutande

Lifgardet till häst.

Under hänvisning till berörda yttrande hemställer jag, att Eders

från nksstaten j^or)gp Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

af detta

anslag.

att, vid bifall till meranämnda under anslaget

till »kavalleriet» gjorda framställningar, låta anslaget

till lifgardet till häst, nu ..................... kr. 146,345: —

från riksstaten utgå.

[5.]

Uteslutande

Kronprinsens husarregemente.

af detta

anslag. Riksdagen,

Under hänvisning till omförmälda yttrande under anslaget till

jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

från riksstaten ))kavaUeriet» hemställer

att, vid bifall till de under nyssnämnda anslag

gjorda framställningar, låta anslaget till kronprinsens

husarregemente, nu ................................. kr. 186,985: —

från riksstaten utgå.

Vermlands fältjägarecorps.

[6.]

Förhöjning af Sedan Eders Kongl. Maj:t vid 1880 års riksdag föreslagit, att, i

detta anslag, sammanhang med förändring och indragning i befälsstyrkan vid Vermlands

fältjägarecorps, en regementsintendentstjenst skulle å corpsens

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Fjerde hufvudtiteln.

stat uppföras, men . Riksdagen förklarat sig icke kunna bifalla hvad

Eders Kongl. Maj:t i berörda afseenden äskat, återupptogs frågan om

inrättande vid nämnda corps af en regementsintendentsbefattning utaf

arméförvaltningen å artilleri-, intendents- och civila departementen i

dess underdåniga skrifvelse den 4 November 1884. Arméförvaltningen

erinrade dervid, att, då, vid 1875 års lönereglering för indelta armén,

regementsintendentstjensterna uppfördes å sagda armés aflöningsstater

för att möjliggöra genomförandet af en sedermera verkstäld förändring

i hushållningssättet inom hären, Vermlands fältjägarecorps i detta

hänseende förbigicks af den grund, att, enligt det samtidigt med löneregleringsfrågan

föreliggande organisationsförslaget, nämnda trupp vore

afsedd att indragas. Till handhafvande af förvaltningen derstädes,

hvilken vore fullt jemförlig med den vid indelt corps, funnes till följd

deraf, på sätt armeförvaltningen anmärkte, ej tillgänglig någon särskild

tjensteman utom regementskommissarien, med anledning hvaraf

befattningen med aflöningen blifvit ålagd auditören, utan att, såsom

före löneregleringen varit fallet, någon särskild ersättning derför vore

honom å stat beredd; och hade likaledes såsom följd deraf Eders

Kongl. Maj:t funnit sig böra förklara att, tills vidare och intill dess

regementsintendent kunde komma att vid corpsen tillsättas, förvaltningen

vid densamma skulle handhafvas på sätt som varit stadgadt,

innan de nya bestämmelserna om förändrad förvaltning vid den öfriga

armén utfärdades. Arméförvaltningen hemstälde derföre, att Eders

Kongl. Maj.t täcktes pa nytt hos Riksdagen väcka förslag om uppförande

å Vermlands fältjägarecorps’ stat af en regementsintendentsbefattning.

Eders Kongl. Maj:t fann likväl den underdåniga framställningen

då ej böra till någon åtgärd föranleda.

I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 19 sistlidne Oktober

angående vissa bristers afhjelpande vid intendenturcorpsen har t. f.

generalintendenten anyo understält Eders Kongl. Maj:ts bepröfvande

frågan, om ej regementsintendentsbefattning bör vid Vermlands fältjägarecorps

inrättas. Sedan denna fråga sist förevar, har, enligt hvad

t. f.^ generalintendenten erinrar, utöfver den omständigheten, som af

arméföi valtningen å artilleri-, intendents- och civila departementen i

dess nyss omförmälda yttrande åberopats, ett ytterligare skäl för godkännande

af den ofta gjorda framställningen tillkommit, i det genom

det nya beklädnadsreglementets fastställande förvaltningen blifvit friare

och i följd deraf ansvaret för förvaltningsorganen vid trupperna större,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Fjerde hnfyudtiteln.

så att behofvet af duglige och vane intendenturtjenstemän vid hvarje

regemente och corps nu gjorde sig än mera kännbart.

Arméförvaltningen har i sitt ofvannämnda, öfver t. f. generalintendentens

förslag afgifna yttrande tillstyrkt bifall till förslaget i denna

del och dervid hufvudsakligen anfört, att en regementsintendents anställande

vid Vermlands fältjägarecorps fortfarande måste anses vara

af högsta behof påkalladt, helst angeläget vore att vid denna corps,

som för närvarande i afseende å förvaltningen intoge eu undantagsställning,

dess förr ju hellre bereda tillämpning åt de förvaltningsformer,

som innefattades i förvaltningsreglementet den 9 April 1880

med dit hörande författningar och hvilka ensamma möjliggjorde ett

nöjaktigt ordnande och kontrollerande af persedelförvaltningen.

De ofta upprepade framställningar i denna rigtning, som gjorts af

förvaltningsmyndigheterna, lära nogsamt ådagalägga, att ett verkligt

behof här föreligger, som måste afhjelpas; och då, oafsedt de skäl för

förslaget, som jag redan nämnt, förvaltningsdirektion med dess för

staten mera betryggande former för förvaltningen kan vid corpsen

träda i verksamhet endast under den förutsättning, att regementsintendent

vid densamma anställes, och det dessutom synes mig ytterligt

olämpligt att, på sätt nu måste ega rum vid Vermlands fältjägarecorps,

anförtro penning- och persedel-uppbörd åt samma person, hvilket missförhållande

genom inrättandet af regementsintendentsbefattningen kunde

upphöra, har jag ansett mig böra understödja det nu af t. f. generalintendenten

gjorda förslag; dervid och då den för regementsintendenter

bestämda lön uppgår till 2,800 kronor, men på sätt arméförvaltningen

å civila departementet i sitt ofvannämnda utlåtande den 8 sistlidne

December erinrar, å corpsens stat finnes uppförd aflöning till en mönsterskrifvare

300 kronor, som nu, efter mönsterskrifvarens afgång,

kan ur staten uteslutas, ökningen i staten på det hela skulle komma

att utgöra 2,500 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att, med uteslutande från Vermlands fältjägarecorps’

stat af den deri nu upptagna lön till en mönsterskrifvare,

300 kronor, låta å staten uppföra aflöning

till en regementsintendent och sålunda höja anslaget

nu........................................................ kr. 138,070

med .................................................................... » 2,500

till............................................................ kr. 140,570.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

7

Kavalleriet.

Redan år 1885 yttrade dåvarande statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

i sitt anförande till statsrådsprotokollet för den

12 Januari nämnda år, att man börjat allt allmännare inse, det indelningsverket

icke är någon lämplig organisationsgrund för kavalleriet.

Han ansåg emellertid, att en ombildning af detta vapen borde ifrågakomma

först sedan de åtgärder vidtagits i och för artillerivapnets utveckling,

till hvilka förslag samma år förelädes Riksdagen. På sätt

Eders Kong!. Maj:t i trontalet vid 1887 års riksdag tillkännagaf, har

emellertid sedan dess förslag till ombildning af det indelta rytteriet

varit under utarbetande; och torde nu tiden vara inne för dess framläggande,

sedan 1888 års riksdag beviljat medel till afhjelpande af en

del utaf de mest påfallande bristerna i artillerivapnets organisation.

De erinringar, som af dåvarande chefen för landtförsvarsdepartementet

i hans ofvannämnda anförande framstäldes beträffande indelta

kavalleriet, gälde dels manskapets utbildning, dels hästarnes fältduglighet.

Gifvet är att, då de senare årens framsteg inom vapenteknikens

område, hvilka satt artilleriet och infanteriet i tillfälle att i hög

grad öka sin verkningsförmåga, blott till ringa del kommit kavalleriet

till godo, sistnämnda vapen endast genom en omsorgsfullare utbildning

af manskapet och förbättring af hästmaterielen kunnat bibehålla

sin ställning gent emot de förra och sätta sig i stånd att lösa sina

allt mer försvårade uppgifter. Också har de flesta staters kavalleri

under denna tid gjort stora framsteg, just i omförmälda båda afseenden,

under det att vårt, i sin helhet betraktadt, genom bristerna i den

nuvarande organisationen varit hindradt att följa samma väg.

Det svenska indelta kavalleriets befäl har visserligen med både

nit och skicklighet arbetat på vapnets utveckling och äfven i en del

tjenstegrenar, såsom i den egentliga exercisen, uppnått resultat, hvilka,

med fästadt afseende på den korta öfningstiden, äro förtjenta af allt

erkännande. Men i andra ännu vigtigare grenar af tjensten har, trots

befälets osparda möda och duglighet, de hinder, som sjelfva organisationen

uppställer, varit sådana, att endast få och obetydliga framsteg

kunnat för märkas.

Särskildt i afseende på den vigtiga bevaknings- och rekognosceringstjensten

kan det indelta rytteriet icke längre anses motsvara de

anspråk, den nutida krigskonsten ställer på kavallerivapnet. Under de

100 dagar pågående rekrytmötena hinner sällan mera än den förbere
-

[7-]

Uppförande

af ett nytt

anslag med

denna benämning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Fjerde hufviidtiteln.

dande teoretiska instruktionen i fälttjenst inhemtas, och under det

korta regementsmötet, 20 dagar, måste tiden hufvudsakligen egnas åt

vidmakthållandet af en nöjaktig manöverfärdighet hos sqvadronerna.

För att uppnå ett godt resultat i fråga om fälttjensten, hvilken, särskildt

hvad kavalleriet angår, hvars manskap derunder ofta lemnas att

sköta sig sjelfva, fordrar en hög individuel utbildning hos såväl karl

som häst, måste rekryten fullständigt utbildas i årslånga skolor, liksom

äfven befälet endast genom längre tids ständig tjenstgöring kan

förvärfva sig den nödiga praktiska dugligheten deri. Den indelta organisationen

kan emellertid svårligen förenas med de för en dylik utbildning

af befäl och manskap erforderliga långa öfningarne, och öfningstidens

utsträckning skulle dessutom medföra ej mindre ökade kostnader

för statsverket, för hvilkas bestridande öfningsanslaget och en

del andra anslag måste betydligt höjas, än äfven ökad tunga för rusthållarne,

under hvilken benämning jag i detta mitt anförande för korthetens

skull städse kommer att innefatta jemväl rotehållarne vid Jemtlands

fältjägarecorps.

Denna olägenhet kan endast afhjelpas genom en förändrad organisation,

i hvilken staten sjelf besörjer rekryteringen och i den mån

tillgångarne medgifva fastställer tjenstgöringstiden till det för utbildningen

lämpligaste måttet. Det är också endast genom en förändrad

organisation af det indelta kavalleriet, som en annan, ännu större,

men först efter en mobilisering i ögonen fallande olägenhet vid det

nuvarande rekryteringssättet kan aflägsnas. Då den indelte ryttarens

medeltjenstetid nu uppgår till ej mindre än 18 år, så är, då han lemnar

tjensten, med få undantag värnpligtsåldern längesedan öfverskriden.

Stadgandet i 34 § nya värnpligtslagen, som för dem, hvilka haft anställning

vid härens stam, utsträcker tjenstskyldigheten i beväringen

till och med det 32:dra lefnadsåret och som, hvad angår de värfvade

trupperna, är egnadt att vid krigsutbrottet tillföra armén ett betydligt

tillskott af vapendugligt folk, blifver sålunda i det hela betydelselöst för

kavalleriet, och regementena löpa fara att vid mobilisering icke ega

tillgång på någon öfvad reserv. Men utan en sådan göra depoterna

föga nytta och omöjligheten att hålla liniesqvadronerna kompletta måste

derigenom redan under krigets allra första skeden komma att framträda.

Under krig skulle armén med nuvarande organisation af kavallerivapnet

sålunda inom kort komma att lida brist på kavalleri till

obotlig skada ej mindre för infanteriet, som måste öfvertaga den tröttande

bevakningstjensten, än äfven för den högsta ledningen, hvilken,

i saknad af snabba och säkra underrättelser om fienden, måste blifva

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Fjerde liufvudtiteln.

osäker och svag. Eu förändrad organisation, byggd på en kortare

tjenstetid för ryttaren och såsom följd deraf en lifligare omsättning af manskapet,

medgifver deremot icke blott ordnandet af mot behofvet svarande

depöter, utan äfven uppsättandet af reservsqvadroner, Indika efter

någon tids förlopp måhända skulle kunna bringa kavalleriet till en styrka

större än den, hvarmed det ursprungligen ryckt i fält.

Under nuvarande förhållanden kan ej heller hästmaterielen hållas

i ett skick, som motsvarar tidens fordringar. Den på rusthållarne

beroende remonteringen är ojemn. Dressyren är brådstörtad och innan

den afslutats samt den unge hästens krafter utvecklats, återvänder den

till rusthållet, för att der vårdas mellan mötena. Med en förändrad

organisation åter kan staten öfvertaga remonteringen, hästen kan erhålla

en fullständig dressyr, och hans krafter kunna, innan han undandrages

vård af dertill fullt lämpade personer, hinna utvecklas under en

flerårig ständig tjenstgöring. Och om än tillgångarna icke medgifva, att

under den förändrade organisationen alla hästar förblifva i tjenst mellan

vapenöfningarna, så torde dock, genom ett rationel utackorderingssystem,

lika god vård kunna beredas dem af hästarne, hvilka ej stå

under omedelbar uppsigt af statens organer, som nu i de flesta fall

är att påräkna.

Innan jag öfvergår till redogörelsen för detaljerna af det förslag

till ny organisation af kavalleriet, som jag har att framlägga, anhåller

jag emellertid att först få något uppehålla mig vid två betänkligheter

i fråga om den föreslagne organisationen, som utan tvifvel förtjena

det allvarligaste öfvervägande, men som dock ej torde vara af beskaffenhet

att, då fördelarna och olägenheterna vägas emot hvarandra,

betaga densamma ett afgjordt företräde framför den nuvarande.

Den första rörer möjligheten att med de ifrågasatta formerna för

rekryteringen hålla kavalleriets manskapsstyrka fulltalig.

Vid de nu varande värfvade kavalleriregementena komme förhållandena

att blifva oförändrade och de kunna alltså lemnas alldeles

utom räkningen. Vid de indelta deremot skulle den årliga rekrytkontingenten,

som hittills i medeltal varit 5 å 6 man per sqvadron,

småningom höjas till 16 man. Årliga behofvet vid samtliga dessa

regementen blefve alltså 450 man mer än nu, ett antal, som dock i

förhållande till rikets folkmängd icke synes alltför betydligt, helst den

Bill. till Bifall. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afcl. 1 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Fjerde hufvudtitcln.

årliga rekrytkontingenten endast långsamt skulle tillväxa. Det ökade

rekrytbehofvet synes mig för den skull icke innebära någon fara, att

det svenska kavalleriet i dess förändrade organisation icke skulle

kunna hållas komplett; och äfven det indelta aflöningssättet, som med

den förändrade organisationen skulle komma att upphöra, torde icke

hafva öfvat det inflytande i riktning af rekryteringens underlättande,

som man är böjd att tillägga detsamma.

I afsigt att utröna nämnda aflöningssätts betydelse för rekryteringen,

har min närmaste företrädare från de indelta kavalleriregementena

och corpserna infordrat uppgifter om manskapets bostadsförhållanden

år 1887, uppstäda enligt det af 1880 års landtförsvarskomité

använda formulär. En jemförelse mellan dessa uppgifter och

dem, som lemnats af landtförsvarskomitén i enahanda afseende, gifver

tydligen vid handen att redan nu en sträfvan att öfvergå till det

kontanta aflöningssättet förefinnes och att under den korta tidrymd

af 7 år, som förflutit sedan landtförsvarskomitén infordrade sina uppgifter,

en afsevärd förändring i denna riktning egt rum; och dervid

måste ytterligare ihågkommas, att förändringen kunnat visa sig verksam

endast på ett jemförelsevis ganska inskränkt område.

Redan 1880 funnös nemligen i Jemtland inga torp och så godt

som inga i Skåne; i hela sistnämnda landskap var antalet bebodda

torp, som nu är 15, år 1880 29. Då sålunda af nämnda uppgifter

inhemtas, att af indelta kavalleriets 3,203 effektiva ryttarenummer år

1880 1,304 voro försedde med torp och år 1887 1,253, är det hufvudsakligen

endast tre af indelta kavalleriets 8 bataljoner, som af den

sålunda inträffade minskningen beröras. Men det är icke blott sjelfva

torpens antal som minskats, antalet fall, då de icke bebos af sina

ryttare, har i ännu högre grad nedgått. 1880 voro 949 torp bebodda

af sina ryttare, medan antalet 1887 sjunkit till 775 eller V4 af hela

antalet. På sju år hafva alltså 174 ryttare afflyttat från torpen för att

på annat håll söka sin utkomst.

Deraf kan emellertid icke dragas den slutsats, att manskapet

blifvit mindre bofast, tvärtom; medan 1880 antalet ryttare utan stadigbostad

uppgick till 264, hade denna kategori 1887 sjunkit till 188.

Från 1880 till 1887 har deremot antalet ryttare, hvilka äro lagstadde

tjenare, ökats från 334 till 352, antalet af dem, som ega egen bostad,

från 749 till 840, antalet, som arrendera jord, från 179 till 208, och

antalet af dem, som bo hos föräldrar, hvilka ega eller arrendera jord,

från 241 till 326. Samtidigt med den fortgående minskningen i antalet

torp och den sig stegrande benägenheten hos ryttarne att ej

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Fjerde hufvudtiteln.

bebo dem har alltså en afgjord förökning af de mera stabila elementen

bland de indelte ryttarne egt rum.

Det synes mig också sannolikt, att så skall i ännu i högre grad

blifva fallet, när ryttaren direkt af staten erhåller sin aflöning. Den

som redan eger ett hem, vare sig eget eller hos föräldrar, kan då

söka anställning som ryttare, utan att, såsom nu är fallet, blifva beroende

af numrets rusthållare; och troligen kommer ett vida större

antal än nu att söka lagstadd tjenst, då ju meningen är, att ryttaren

efter genomgångna skolor skulle vara försäkrad att icke såsom nu

inbeordras till de flera olika kommenderingar, som förekomma vid

kavalleriet, utan i regeln blott inkallas till tjenstgöring vid de årliga,

en gång för alla till sin varaktighet bestämda regements- eller repetitionsöfningarne.

Skulle emellertid mot all förmodan någon gång inträffa att vakanser

till större antal uppkomma, följer deraf ingalunda, att den föreslagna

organisationen kan anses i allvarligare mån rubbad. Då tjenstetiden

beräknats till 6 år men värnpligtstiden för dem, som varit anstälde

vid härens stam, är 12 år, skulle alltså, under förutsättning att konjunkturerna

för rekryteringen under en jemförelsevis så lång tidrymd

som den sistnämnda vore så ofördelaktiga, att derunder den årliga

rekrytkontingenten endast uppnådde hälften af den normala styrkan,

sqvadronerna det oaktadt i de utbildade ryttare, som lemnat tjensten,

ega material att mobiliseras till enahanda styrka, som nu är bestämd.

Det torde dessutom vara föga sannolikt, att för rekryteringen ogynsamma

konjunkturer af den varaktighet, som nyss antagits, någonsin

kunna förekomma.

Den andra betänkligheten afser möjligheten att mot det beräknade

priset 100 kronor per år få de för skolorna obehöfliga hästarne utackorderade

under tiden mellan vapenöfningarna.

Det måste medgifvas, att detta sätt att underhålla de ej i tjenst

varande hästarne här i landet ännu så föga kommit i bruk, att det

icke är möjligt att bilda sig något omdöme om dess verkningar. Vid

kronprinsens husarregemente tillämpas det emellertid sedan 1886 års

början; och ehuru det derstädes gifvit axdedning till åtskilliga erinringar,

måste dock ihågkomma^, att regementets hästar dessförinnan

utfodrats på kronans stall året om och att naturligtvis jemförelse!!

med detta sätt att underhålla hästarne måste utfalla ofördelaktigt för

utackorderingssyst.emet. Enligt de bestämmelser, som för den vid

nämnda regemente förekommande utackordering äro gällande, erlägges

en bestämd penningeersättning af 33 öre per dag till fodervärden,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Fjerde hufvud titeln.

som derutöfver icke är berättigad vare sig att erhålla sitt kontrakt

förnyadt eller att för framtiden blifva egare till hästen.

På dessa vilkor har man lyckats att i Danmark med sin mindre folkmängd

utackordera hästar till samma antal, som för genomförande af

den ifrågasatta förändrade organisationen af svenska kavalleriet är erforderligt.

Och dock äro vilkoren i fråga om hästens inställande i

Danmark ogynsammare för fodervärden, än som hos oss behöfde

blifva fallet.

De danska rytteriregementena hafva nemligen under olika tider

af året ett vexlande antal hästar i tjenstgöring, så att fodervärden

måste vara beredd på att lemna hästen ifrån sig än för kortare, än

för längre tider af året. Plös oss deremot kunde fodervärden vara

försäkrad mot att få aflemna den under annan tid än vid de årligen

återkommande repetitionsöfningarne.

I Österrike-Ungern är utackorderingssystemet för landtvärn srytteriets

hästar ordnadt på ett annat sätt, hvars resultat der utfallit särdeles

gynsarnt, och som torde vara värdt att äfven hos oss försökas

jemsides med det hittills använda, till dess erfarenheten hunnit ådagalägga

hvilket tillvägagående bäst lämpar sig för våra förhållanden.

Enligt detsamma utlemnas hästen efter afslutad utbildning, vanligen

vid en ålder af 7 år, till en fodervärd, hvilken åtager sig att utan

ersättning föda och vårda hästen, samt om skötseln befinnes tillfredsställande,

är berättigad att efter 6 års förlopp erhålla densamma såsom

enskild egendom. Som lätt tinnes, öfverensstämma dessa grunder för

utackorderingen med dem som 1883 föreslogos hos oss, och fördelarne

dervid äro att dels fodervärden sjelf göres intresserad för den bästa

möjliga vård af hästen, och dels hästens utackordering ej varar så

länge, att hans tjenstbarhet derunder kan i högre grad lida men.

Olägenheterna åter bestå i den oftare återkommande remonteringen, och

har systemet, af denna orsak, hos oss ej ännu kunnat underkastas

prof. Intet synes mig emellertid hindra, att det kan tillämpas jemväl

här i landet. Då den årliga foderlegan för utackorderad häst, som i

kostnadsberäkningarne för den förändrade organisationen upptages till

100 kronor, med dessa grunder för utackorderingen besparas, lärer,

äfven om någon del deraf afses att liksom i Österrike användas till

pris åt de fodervärdar, som skött sina hästar väl, återstoden lemna

tillgång till täckande ej mindre af kostnaden för den ökade remonteringen

än äfven af den förlust, som uppkommer derigenom att försäljningssumman

för kasserade eller störtade nummerhästar icke tillfaller

staten.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 13

Ett utackorderingssystem, fotadt på dessa grunder, torde i hvarje

fall kunna inäta sig med det nu hos oss tillämpade sättet för nummerhästarnes

uppfödande. I intresse för hästens omsorgsfulla skötsel bör

en foderväf, som har utsigter att efter några års förlopp blifva egare

af densamma, icke stå efter rusthållare!!, som likaledes i tanken, att

hästen tillfaller honom, då den utrangeras, och att han sjelf står risken

för sjukdom och olyckshändelse, har det förnämsta motivet att ej vanvårda

den. I vissa afseenden torde nämnda utackorderingssystem till

och med vara att föredraga. Oafsedt att personer, som visat sig

olämpliga som fodervärdar eller ej lemna nödiga garantier för hästens

vård, kunna vid förnyad inackordering förbigås, är det endast med en

person, som staten med ett dylikt system har att göra, under det antalet

delegare i ett rusthåll ofta är ganska betydligt; hvarjemte, i motsats

mot hvad nu är fallet, hästen vid utackordering kan genom att

fråntagas trodskande foderväf! skyddas mot ständig vanvård.

I de land, der utackordering tillämpats, har utöfvandet af den

nödiga kontrollen uppstält de största svårigheterna. För denna torde

emellertid hos oss särdeles lämpliga organ erbjuda sig i sqvadronsbefälet.

Det är nemligen meningen att i den nya organisationen, åtminstone

hvad angår rusthållskavalleriregementena, bibehålla sqvadronsområdena

och sqvadronschefernes dermed förbundna ansvarighet för

vården af de inom områdena uppstälda nummerhästarne. Derigenom

uppstå visserligen transportkostnader för marschen från sqvadronssamlingsstället

till mötesplatsen, men å andra sidan varder, på sätt

jag redan antydt, med en dylik anordning kontrollen lättare och verksammare,

hvarförutom utackorderingen i och för sig torde befordras.

Fodervärdarne nödgas nemligen i sådan händelse att endast jemförelsevis

korta sträckor framföra hästarne, då de skola inställas till eller

afhemtas från repetitionsöfningarne.

Fullt enahanda anordningar har man visserligen icke tänkt sig för

lifgardet till häst, kronprinsens husarregemente och Jemtlands hästjägarecorps.

För förstnämnda regemente, som endast skulle hafva 100 hästar

utackorderade, har ett enda område ansetts vara tillräckligt, inom

hvithet en särskildt beordrad officer emellertid skulle bestrida de göromål,

som vid öfriga regementen åligga sqvadronscheferne; och hvad

angår kronprinsens husarregemente och Jemtlands hästjägare corps, vid

hvilka truppförband, i följd af lokala förhållanden, nödigt antal sqvadronsområden

icke kan bildas, har beräknats, att en de] af hästarne

skulle utfodras i depot. Ätt dock kontrollen öfver vården af dessa

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Fjerde liufvndtitelii.

regementens hästar med en dylik anordning blefve lika verksam, lärer

lätt inses.

I öfrigt torde en jemförelse emellan de nuvarande sqvadronsområdena

och de föreslagna, hvilka särdeles i det mellersta Sverige äro ej

så obetydligt utvidgade, i och för sig gifva ökadt stöd åt antagandet,

att ett utackorderingssystem, vare sig det ordnas såsom för närvarande

vid kronprinsens husarregemente eller efter det österrikiska mönstret,

har goda utsigter att kunna genomföras. De nya områdena komma i

regeln att omfatta, i södra Sverige något öfver 20,000 och i mellersta

Sverige något öfver 50,000 innevånare — städernas befolkning oberäknade

—; och inom hvarje område skulle blott 55 hästar utackorderas,

under det att inom de nuvarande sqvadronsområdena 96—98

hästar äro uppstälda; och äfven om man, i syfte att underlätta utackorderingen,

nödgas medgifva hästens användande till lättare körslor, så

sker härigenom ingen förändring i nu bestående förhållanden. Dylik

tillåtelse har nemligen redan lemnats rusthållarne. Förglömmas bör ej

heller, att utackorderingssystemet icke kommer att genast i hela sin

vidd tillämpas utan endast så småningom i mån af den nya organisationens

gradvisa genomförande. Befolkningen och befälet hinner sålunda

att blifva väl förtroligt med detsamma, innan den slutliga, mera

omfattande användningen deraf kan ifrågakomma; och då nuvarande

rusthållare, enligt förslaget, skulle tillförbindas att under hela öfvergångstiden,

som beräknats att räcka 24 år, till utfodring och vård

mottaga en kavallerihäst, är fullkomlig trygghet beredd att utackorderingen

under de första åren skall låta verkställa sig.

Skulle emellertid vid tillämpningen ett dylikt sätt för underhållet

af de tjenstfria hästarne icke visa sig motsvara de förhoppningar, man

ansett sig berättigad fästa dervid, återstår alltid utvägen att vid blifvande

utarrendering af statens jordegendomar uppgöra kontrakt om

inrättande derstädes af hästdepöter för de hästar, åt hvilka nöjaktig

utackordering ej kunnat beredas. Utgifterna per häst skulle, med en

sådan anordning af depöterna, sannolikt komma att ställa sig lägre än

som eljest enligt kostnadsberäkningarne för kavalleriets förändrade organisation

antagits för häst, som underhålles i depot, eller 200 kronor;

och äfven om detta icke blefve händelsen och utackorderingen lemnade

så mot all förväntan ogynsamma resultat, att exempelvis endast hälften af

det beräknade antalet hästar kunde utackorderas, komme ändå den ökade

utgiften för statsverket icke att uppgå till mera än den i förhållande

till totalkostnaden obetydliga summan af 115,000 kronor, utgörande,

efter eu beräkning af 1,150 hästar, skilnaden emellan den antagna

s. 15 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 15

kostnaden, om de utackorderas, och den, som beräknats för deras utfodring

i depot.

Jag anser mig alltså hafva grundad! skäl att antaga, det underhållet

af do tjenstfri hästarne icke heller skall med den nya ordningen

vålla någon olägenhet af svårare beskaffenhet.

Då Jag nu öfvergår till en närmare redogörelse för detaljerna af

kavalleriets tilltänkta förändrade organisation, torde till eu början böra

tagas i öfvervägande, huruvida i sammanhang med förändringarna beträffande

rekryteringen och remonteringen en omgestaltning jemväl af

kadrerna bör ega rum.

Ett likformigt och efter härens allmänna indelning afpassadt ordnande

af dessa har länge varit ett önskningsmål, och efter rusthållets

ställande på vakans torde inga hinder för dess uppirående möta. Skånska

husar- och dragonregementena, hvilka vid mobilisering lämpligen

bilda en kavallerifördelning, synas mig dervid böra bibehålla sin nuvarande

indelning i 2 bataljoner, helst, vid det förhållande att regementena

med en dylik indelning kunna åtnöja sig med något mindre

staber, en ej obetydlig besparing deraf blifver en följd. Öfriga regementen

och corpser åter, hvilka äro afsedda att ''tilldelas hvar sin

arméfördelning, bilda 1 bataljon. Och då dessa bataljoner alla hafva

samma uppgift, böra de ock vara af lika styrka och alla indelas i 5

sqvadroner, en indelning, som hos oss är häfdvunnen samt i flere af

Europas större militärstater länge varit antagen och bestått profvet.

Till vinnande af denna likhet i styrka torde alltså från kronprinsens

husarregemente, som för närvarande utgöres af sex sqvadroner, en

sqvadron böra öfverflyttas till lifgardet till häst, som endast har fyra,

och Jemtlands hästjägarecorps utsvälla till en fullständig bataljon. Lifregementets

dragon- och husarcorpser samt Smålands husarregemente,

som redan, nu bestå af 5 sqvadroner, blifva oförändrade. Kavalleriet

skulle sålunda komma att bestå af 2 regementen om 2 bataljoner och

6 regementen om 1 bataljon, eller tillsammans 10 bataljoner och 50

sqvadroner.

I fråga om officerarne föreslår jag inga betydande förändringar utöfver

dem, som betingas af kavalleriets nya indelning och sättet för remonteringen.

Officerskadrernas fördelning på de olika regementena och corpserna,

sådan jag tänkt mig densamma, framgår af bifogade förslag till

Kadrerna.

Officerarne.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Civilmilitära

personalen.

16 Fjerde hufVudtiteln.

stater, bilagorna iris 1—4. Nu gällande stater för de mindre indelta regementena

hafva i allmänhet lagts till grund för förslagen. Dock har

jag ansett, att öfverstelöjtnantsbeställningarne och eu af adjutantsbeställningarne

vid de mindre regementena kunna indragas, men att

deremot för de större regementena ytterligare en majorsbeställning är

af nöden; och då vidare, med den förändrade organisationen, samtliga

hästar till ett årligt antal af omkring 500 komma att direkt för kronans

räkning inköpas och vid sådant förhållande befattningen såsom

ordförande i remonteringskommissionen synts mig vara af den vigt,

att den bör besättas med en ständig innehafvare, som kan egna sin

tid odelad åt de dermed förenade bestyr, har jag i förslagen upptagit

aflöning åt en öfverstelöjtnant, som är afsedd att vara ordförande i

nämnda kommission. Med dessa förändringar skulle officersbeställningarne

vid svenska kavalleriet komma att uppgå till 219, eller samma

antal som hitintills.

Ej heller i fråga om officerarnes aflöning förutsätter jag andra

förändringar än dem, som äro en gifven följd af de förändrade tjenstgöringsförhållandena.

Vid lifgardet till häst, der allt befäl fortfarande

skulle förblifva i ständig tjenstgöring, är alltså ingen förändring härutinnan

föreslagen. För öfriga regementen hafva de grunder, som för

närvarande äro gällande i fråga om officerarnes vid det indelta kavalleriet

aflöning, tagits till norm. Dock hafva tjenstgöringspenningarne

bibehållits endast för regementsofficerarne, regementsqvartermästarne

och sqvadronscheferne, hvilka fortfarande komma att under hela året

tagas i anspråk för expeditioirsgöromål samt rekrytering och tillsyn af

de utackorderade hästarne. För ryttmästarne af 2:dra klassen och

samtlige subalternofficerare, hvilka antagas komma att under tiden

emellan repetitionsöfningarne vara fria från expeditionstjenst, hafva ej

tjenstgöringspenningar utan endast dagaflöning under 40 dagar uppförts

i förslagen till stater. Den skenbara minskning i inkomst för desse

tjenstemän, som häraf blifver en följd, torde emellertid uppvägas af

den dagaflöning, som under den ökade tjenstgöringen vid skolsqvadronen

kommer dem till del.

Med afseende å den civilmilitära personalen äro följande förändringar

föreslagna: att regementspastors- och auditörsbefattningarne antagits

skola, på sätt redan år 1883 föreslogs, förvaltas endast på förordnanden

mot arfvoden, att en förste bataljonsläkarebefattning utbytts mot en regementsläkarebefattning,

under det att 5 förste bataljonsläkarebefattningar

förvandlats till andre bataljonsläkarebefattningar, att för regementsintendenten

beräknats dagaflöning under hela året, att för samtliga regementen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtitein. 17

med undantag af lifgardet till häst en förrådsförvaltare uppförts, att de nu

till regements- och bataljonsveterinärerne utgående häst- och furagepenningarne

uteslutits samt att regementsstallmästarebefattningarne indragits.

Hvad den föreslagna förändringen i de 5 förste bataljonsläkarnes ställning

angår, torde minskningen i lön motvägas af den ökade dagaflöning,

som kommer att tillfalla dessa tjensteman, hvillca antagits skola vara

i tjenstgöring året om. Förändringen i veterinärernes aflöningsförmåner

beror derpå att, sedan med den nya organisationen alla hästar

komma att stå till statens omedelbara disposition och sålunda kunna

användas äfven till andra ändamål än att göra den för numret Renande

karl beriden, behof icke vidare förefinnes för veterinärerne att vara

försedde med egne tjenstehästar. Indragningen slutligen af stallmästarebefattningarne

har synts så mycket mindre betänklig, som redan

nu denna befattning vid flera regementen förestås mot arfvode af eu

dertill kommenderad officer samt med den förändrade organisationen

och den ökade utbildning i ridning, som numera, efter det ridskolan i

20 år varit i verksamhet, kommer kavalleriofficerarne till del, hinder icke

lärer möta att vid samtliga regementen och corpser inom officerscorpsen

finna personer väl lämpade att leda remonternas dressyr. För de

öfriga föreslagna förändringarne lärer någon särskild motivering ej

erfordras.

Under officer arnes antal, nu 199, föreslås att jemnas till 200 med

lika fördelning på sqvadronerna, så att på hvar och en skulle komma

1 fanjunkare och 3 sergeanter, liksom för närvarande vid indelta kavalleriet.

I fråga om underofficerarne vid lifgardet till häst är ingen

förändring föreslagen vare sig beträffande aflöningen eller tjenstgöringen.

Den dem tillkommande beklädnadsersättning är emellertid för

vinnande af likformighet förslagsstaterna emellan uppförd å regementets

stat. Rörande aflöningen åt underofficerarne vid öfriga regementen

hafva nu gällande stater för de indelta regementena och corpserna

tagits till norm med den förändring, att åt fanjunkaren anslagits ration

för en nummerhäst mellan vapenöfningarna. Afsigten härmed är, att

fanjunkaren, som fortfarande skulle hafva skyldighet att utan särskild

reseersättning biträda sqvadronschefen i tjensten inom sqvadronsområdet,

må för de erforderliga resorna hafva tillgång på en häst. Skulle

en eller annan fanjunkare icke vilja åtaga sig att för rationsersättningen

underhålla hästen, möter intet hinder att insätta den vid skolsqvadronen,

der underhållet mot den besparade rationsersättningen kan

ega rum. För den minskning i inkomster, som genom förlusten af

nummerlönen uppkommer för underofficerarne, torde full ersättning

Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft. 3

Under
officerarne.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Trumpetare.

Korporaler.

Yolontärer.

Nummer
styrkan.

Fjerde lmfvudtitejLn.

vara beredd i den ökade dagaflöning, som under tjenstgöringen vid

skolsqvadronerna kommer dem till del.

Antalet stabstrumpetare har ansetts kunna något minskas, så att

endast 2 stabstrumpetare i stället för fem skulle komma på hvar bataljon.

I antalet sqvadronstrumpetare, för närvarande 2 vid hvarje

sqvadron, föreslås deremot ingen ändring. Minskningen i sin helhet

uppgår alltså till 24. I aflöningen föreslås ingen annan ändring än

att, såsom följd af den förändrade organisationen, nummerlönen indrages.

Då emellertid spelets antal minskats och särskildt anslag till

musikens underhåll föreslagits att utgå i stället för de nu till musikkassorna

ingående vakansafgifterna af indragna nummer, torde antagligen

ersättning för den mistade nummerlönen från dessa kassor kunna

beredas trumpetarne.

Antalet korporaler af alla grader föreslås till 6 för hvarje sqvadron,

på sätt redan nu vid indelta kavalleriet är fallet.

Volontärer i nummer hafva icke ansetts böra i den nya organisationen

ingå såsom eu särskild klass af manskap. Vid den omsorgsfullare

utbildning, som med den förändrade organisationen skulle komma

regementenas hela manskapsstyrka till del, är en dylik anordning

öfverflödig; och hvad officersaspiranterne angår, lära de såsom hittills

böra anställas såsom volontärer utom nummer.

Kavalleriets nummerstyrka enligt nuvarande organisation blifver,

när den nu beslutade uppsättningen af för hästläkare och hingsthållning

vakanta nummer blifvit fullbordad, 4,376 man och 4,574 hästar. Sedan

343 underofficerare och trumpetare gjorts beridne, äro sålunda under

nuvarande förhållanden icke mindre än 145 ryttare oberidne och följaktligen

vid mobilisering att betrakta endast såsom en reserv. Att i den

nya organisationen, som, på sätt jag redan visat, kommer att lemna

tillräckliga reserver, afse en särskild del af fredsstyrkan till samma

uppgift lärer emellertid vara ändamålslöst. Fredsstyrkan af manskap

under den förändrade organisationen synes mig derför böra motsvara

det antal hästar, förhållandena medgifva att i fred underhålla. Hvad

detta åter angår, har jag, då afsigten med den föreslagna förbättrade

organisationen icke är att öka fredsstyrkan utan fastmera att bereda

tillfälle till en bättre utbildning af vapnet och lättade utvägar att mobilisera,

icke ansett skäl vara för handen att deri föreslå annan förhöjning

än som erfordras för att erhålla ett jemt hundratal. Antalet

synes mig alltså böra bestämmas till 4,600 eller 92 per sqvadron; och

då vid hvarje sådan beräknas 1 häst för läkare, veterinär eller stabstrumpetare,

2 för sqvadronstrumpetarne och 4 för underofificerarne,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Fjerde Imf vildt! teln.

blifver alltså antalet för manskapet disponibla hästar 85, eller för hela

kavalleriet 4,250. Kavalleriets fredsstyrka af manskap skulle alltså

komma att utgöra nyssnämnda summa och lemnas i bilagan n:o 5 eu

närmare jemförelse mellan den nuvarande och den tilltänkta styrkan.

Liksom kavalleriets fredsstyrka sålunda skulle, med en lämpligare

fördelning, i det hela blifva oförändrad, är det icke heller min afsigt

att föreslå någon utsträckning af regementsmötena. Den enskilda utbildningen,

som i nuvarande organisation lemnat mest öfrigt ätt önska,

måste nemligen i främsta rummet tillgodoses; men dertill fordras, att

så stor styrka som möjligt hålles i ständig tjenstgöring, hvarigenom

den ytterligare fördel äfven vinnes, att de årliga rekrytkontingenterna

blifva större och tjenstetiden kortare, så att tillgången på uttjent, men

vid mobilisering fortfarande värnpligtig!, manskap ökas.

I sjelfva verket torde också, om åt systemet att permittera manskapet

och utackordera hästarne gifves för stor utsträckning, ej oväsentliga

olägenheter uppstå. Utom det att ett sådant system i förhållande

till det ernådda resultatet måste ställa sig dyrt, kan både en försvårad

rekrytering och en sämre vård af hästarne deraf blifva en följd.

Vid lifgardet till häst erfordras i ständig tjenstgöring i och för

garnisonstjensten en styrka af 300 man utom korporaler. Vid öfriga

regementen har den i ständig tjenstgöring varande styrkan föreslagits

att utgöra så stort antal, som låter förena sig med nödvändigheten att

hålla kostnaderna inom nuvarande gränser, eller till 155 man per bataljon,

15 korporaler oberäknade.

Denna ständigt tjenstgörande styrka komme att blifva hvarje bataljons

skolsqvadron; och då den första utbildningen synes mig böra

fortgå under två år samt andra årsklassen i följd af dödsfall och annan

afgång kan beräknas att blifva omkring 6 procent mindre än den första,

komme den första årsklassen, som representerar det årliga rekrytbehofvet,

att utgöra 80 och den andra 75 man.

Bataljonens fredsstyrka har ofvan antagits skola utgöra 425 man.

För att fylla denna styrka erfordras alltså utöfver de båda första årsklasserna

270 man, utgörande, om i öfverensstämmelse med förut i enahanda

afseende gjorda beräkningar, en årlig afgång af 4 procent antages,

fyra årsklasser, den tredje om 72, den fjerde om 69, den femte om

66 och den sjette om 63 man. Manskapet torde alltså i regeln böra

tjena i 6 år, deraf 2 år i skolorna och 4 år utan annan tjenstgöringsskyldighet

än deltagande i regementsmötena.

Då tjenstetiden ej är längre, synes det mig mest betryggande för

rekryteringen, att tjensteaftalet redan från första början sättes att om
-

Den ständigt

tjenstgörande

styrkan.

Manskapets

tjenstetid.

Tjensteaftalets

längd.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Manskapets

löneförmåner.

Utbildningen.

20 Fjerde hnfrudtiteln.

fatta hela denna tid. Skulle erfarenheten visa, att den tillfälliga afgången

ej blifver så stor, som beräknats, må afsked kunna beviljas i förväg

eller tiden för tjensteaftalet nedsättas till 5 år för en del af manskapet;

en utväg, som torde blifva nödvändig jemväl för att bereda tillfälle att

rekapitulera med korporaler, när dylik rekapitulation finnes vara för

tjensten nyttig. Blifver åter afgången större än som beräknats, så

måste till fyllande af nummerstyrkan rekapitulation med lämplige ryttare

ega rum. Skulle slutligen den bestämda rekrytkontingenten icke kunna

erhållas, så måste såväl rekapitulation ega rum som äfven erforderligt

antal manskap ur de äldre årsklasserna qvarhållas i ständig tjenstgöring,

så att skolsqvadronen alltid kommer att utgöra den faststälda numerären,

hvilket för öfningarnas regelbundna gång och hästarnes tillbörliga

utbildning är nödvändigt.

Hvad lifgardet till häst angår, vid hvilket regemente, i följd af

den något olika tjenstgöringen, särskilda anordningar lära vara af nöden,

torde tjensteaftalet böra lämpas efter de vid detta regemente rådande

förhållandena.

Manskapets löneförmåner synas mig i allmänhet böra, med de

modifikationer, till hvilka den nu föreslagna organisationen föranleder,

utgå enligt de grunder för aflöning af manskapet vid de värfvade

regementena, hvilka Eders Kongl. Maj:t redan den 12 januari 1885

vid underdånig föredragning af frågan om reglerandet af utgifterna

under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1886 i hufvudsak godkänt

och som derefter, hvad angår kronprinsens husarregemente, blifvit

till efterrättelse faststäldt genom nådiga brefvet den 4 december 1885.

Ryttarens första utbildning är, såsom jag redan nämnt, afsedd att

vara 2 år och att försiggå vid skolsqvadronen; och har jag för att

ådagalägga skilnaden emellan den utbildning, som med den förändrade

organisationen skulle komma hvarje karl till del, och den nuvarande,

låtit utarbeta hosföljande bilaga n:o 6, ur hvilken bland annat framgår

att medeltalet öfningsdagar per man för närvarande utgör 367, men

framdeles skulle komma att utgöra 879.

Förslag öfver den vid skolsqvadronerna tjenstgörande styrka finnes

i bilagan n:o 7. I öfrigt förutsätter jag, att befäl och spel skulle, utöfver

de årliga regementsmötena i 20 (lagar, jemväl inkallas till särskilda

kortare öfningar. Då dagaflöning i staterna fortfarande upptages

för 40 dagar, eller 20 dagar mera än som antages åtgå till regementsmöten,

men nyssnämnda öfningar icke äro afsedda att räcka fullt 20

dagar, förefinnes alltså tillgång till bestridande af portionsersättning

åt underbefäl och spel under ifrågavarande öfningar, och kunna de dervid

göras beridne på hästar från skolsqvadronen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Fjerde Imfrudtiteln.

Utbildningen af sjukvårds- och hofslagareryttare antages komma

att tills vidare ske utom regementena. Behofvet för hvarje skolsqvadron

är 1 af förra och 2 af senare slaget, och äro de vid

skolsqvadronerna anstälde beställningsmän af detta slag, hvilka antagas

vara fullt utbildade, inräknade i skolsqvadronernas faststälda styrka,

der de upptagas i stället för de ryttare af 2:a årsklassen, som äro kommenderade

till den speciela utbildningskursen, för hvilken kostnaden,

på sätt jag nedan kommer att föreslå, skulle liksom hittills bestridas

af särskilda anslag.

Hvad kostnaderna angår, sådana de torde komma att gestalta sig,

sedan den föreslagna förändrade organisationen af kavalleriet blifvit

fullständigt genomförd, har jag i bil. n:o 8 låtit upprätta en förteckning

öfver sådana, som jag ansett böra gäldas af det nya anslaget

till kavalleriet, om hvars uppförande i riksstaten jag - här nedan

kommer att göra hemställan. De grunder, på hvilka beräkningarne

fotats, hafva undergått granskning i arméförvaltningen och äro af den

godkända.

Hvad beträffar sättet för gäldande af dessa kostnader, är det, som

jag redan antydt, icke min mening att föreslå äskandet af några ökade

anslag. De belopp, hvartill kostnaden för kavalleriet, så väl det indelta

som det värfvade, för närvarande uppgår, äro tillsammans med

de inflytande vakansafgifterna tillräckliga att täcka den erforderliga

slutsumman 4,112,000 kronor.

Enligt beräkningar, som till sin riktighet kontrollerats af arméförvaltningen,

har nemligen under de senare åren från nedannämnda anslagstitlar

i riksstaten i medeltal till kavalleriet utgått:

l:o från anslaget till indelta arméns befälsaflöning enligt gällande

stater......................................................................................... kr. 930,145: —

2:o från anslaget till indelta arméns och Vermlands

fältjägarecorps’ vapenöfningar................ » 490,000: —

3:o från anslaget till värfvade garnisonstruppernas

rekrytering och aflöning .................................................... » 122,498: —

4:o från anslaget till remontering och skoning

m. m. för värfvade kavalleriets, artilleriets och forti
fikationstruppernas

hästar ................................................ » 79,745: —

5:o från anslaget till fouragering af artilleriets,

värfvade kavalleriets och fortifikationstruppernas hästar » 338,000: —

Transport kr. 1,960,388; —

Kostnaderna.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Fjerde hufvndtiteln.

Transport kr.

6:o från anslaget till mathållning för manskapet

vid garnisonsregementena ................................................... »

7:o från anslaget till volontärskolor........................ »

8:o från anslaget till försvarsverket till lands i

allmänhet eller arméförvaltningens departement ......... »

9:o från anslaget till beklädnad och utredning

in. m. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps

och Jemtlands hästjägarecorps .......^................................. »

10:o från anslaget till byggnader och sängkläder

in. ro. å mötesplatserna......................................................... »

Följande anslag, hvilka uteslutande afse kavalleriet,

äro dessutom disponibla att användas till detta vapen:

l:o anslaget till ersättning för störtade eller skadade

nummerhästar vid indelta kavalleriet.................... »

2:o anslaget till lifgardet till häst .......................... »

3:o anslaget till kronprinsens husarregemente ... »

4:o anslaget till anskaffande och underhåll af

beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt häst- och

sadelmunderingspersedlar vid det berustade kavalleriet »

1,960,388: —

180,000: —

60,000: --

171,429: —

9,103: —

17,000: —

4,000: —

146,345: —

186,985: —

205,000: —

Summa kronor 2,940,250: —

Som tinnes af bilagan n:o 15 utgöra vidare de rusthållsvakansafgifter,

som vid öfvergångstidens slut äro att påräkna, kr. 1,171,750. Dessa summor

tillsammans kr. 4,112,000 motsvara den ofvan beräknade kostnaden

och torde de summor, som från riksstatens olika titlar hitintills utgått

till kavalleriet, under öfvergångstiden böra sammanföras till ett nytt

anslag med titel »kavalleriet», som, på sätt förut vid uppsättande af

nya trupper varit vanligt, tillsammans med de inflytande vakansafgifterna

erhåller karakteren af reservationsanslag och som sedermera

efter öfvergångstidens slut åter uppdelas på riksstatens olika titlar.

Och torde af sig sjelf förstås, att alla till indelta kavalleriet från riksstatens

anslag nu utgående kostnader, såsom t. ex. ersättning för stör;

tade och skadade nummerhästar vid detsamma, fortfarande skulle under

hela öfvergångstiden från det nya anslaget bestridas.

Utom ifrågavarande utgiftsposter förekomma emellertid äfven några

mindre, som jag ej ansett skäl intaga i ofvannämnda beräkning af den

grund, att de dels svårligen kunna till sina belopp fullt noggrant bestämmas,

dels bestridas från anslag af sådan beskaffenhet, att en utbrytning

derifrån af beloppen i fråga ej är nödvändig och understundom

s. 23 Kontrollera mot PDF

Fjerde Iiufyudtiteln. 23

svår att verkställa. Dessa kostnader, tivilka jag derföre anser fortfarande

böra utgå på samma sätt som hittills äro:

Ålderstillägg för regementsveterinärer;

Kostnaden för utbildningskurser för sjukvårds- och hofslagarer

jttare;

Servis och kaserninventariers underhåll vid lifgardet till häst;

Underhåll af de byggnader, som stå under fortifikationsdepartementets

vård;

Underhåll af beväringspersedlar vid lifgardet till häst och kronprinsens

husarregemente;

Ved och ljus för lifgardet till häst samt etablissementen i Helsingborg

och Malmö; samt

Inqvarteringsersättning vid lifgardet till häst.

Till enahanda kategori torde jemväl böra räknas den nya utgift,

som kan uppkomma för beredande af inqvarteringsersättning och servis

åt sådan militär och civil militär personal vid skolsqvadronerna, åt hvilken

inqvartering in natura icke kan anskaffas. Någon ökad kostnad

för förslagsanslaget till inqvartering uppstår deraf icke, då, i följd af

den förändrade organisationens antagande, i kostnaden för inqvarteringsersättning

åt kronprinsens husarregemente besparingar uppstå till

belopp af omkring 9,000 kronor, eller fullt ut den summa, som i nyssnämnda

afseende kan erfordras.

Slutligen beder jag, medan kostnadsfrågan ännu är på tal, få erinra,

att utgifterna för transporter i ofvannämnda öfverslag öfver kostnaderna

för kavalleriet beräknats så högt, att af beloppet kan beredas

tillgång såväl till transport medelst särskildt dertill kommenderad! manskap

af utackorderade hästar mellan mötesplatserna och lämpliga samlingsställen

inom sqvadronsområdena, som ock till gäldande af ersättning

för resor emellan dessa orter åt det till de årliga vapenöfningarna

inkallade manskapet.

Då förhållandena icke medgifva, att redan nu förslag till bestämmelser

föreläggas Eders Kongl. Maj:t, hvarigenom vakanssättningen

för rusthållarne göres obligatorisk, i den mån afgång af ryttare för

vederbörande nummer eger rum, är det ej heller min mening, att den

plan för öfvergången till den nya organisationen, för hvilken jag nu

går att redogöra, skall en gång för alla till ledning för kommande

krigsstyrelser fastställas. Sjelfva naturen af den förändring, som är i

Plan till öfvergång

till den

nya organisationen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Medlens fördelning.

24 Fjerde lnifvudtiteln.

fråga, och som medför att den gamla organisationen en följd af år

kommer att fortfara jemsides med den nya för att slutligen alldeles

uppgå i densamma, gör nödvändigt, att krigsstyrelsen lemnas någon

frihet att, inom gränsen af de anslag som för förändringens genomförande

ställas till dess förfogande, lämpa sina anordningar efter de

olika förhållanden, som under den långa öfvergångstiden kunna uppstå.

Å andra sidan torde emellertid vakanssättningen i och för sig, till följd

af de många obehag och oberäkneliga kostnader, som äro förenade

med utgörande af rusthållstungan in natura, vara så fördelaktig, att

antagligen endast ett fåtal rusthållare skola underlåta att, när tillfälle

dertill yppas, begagna sig af anbudet att i stället betala en bestämd

årlig penningeafgift. Och i hvarje fall lära, derest så skulle erfordras,

utvägar icke saknas, hvarigenom längre fram under öfvergångstiden

vakanssättningen kan, utan kränkning af rusthållarnes rätt, göras obligatorisk.

Planen för öfvergången utgår alltså, hvad indelta kavalleriet beträffar,

från den förutsättningen, att hvarje nummer, i mån af ryttarens

afgång, sättes på vakans. Och lärer af sig sjelf förstås, att vakansafgifterna

beräknas till de genom lagen den 5 juni 1885 angående

lindring i rustnings- och roteringsbesvären en gång för alla faststälda

belopp.

Vakansafgiften för ett nummer skulle sålunda komma att utgöra:

vid lifregementets dragoncorps ............................................. kronor 350: —

» lifregementets husarcorps ................................................ » 350: —

» Smålands husarregemente ............................................ » 320: —

» skånska husarregementet ................................................ » 300: —

» skånska dragonregementet .........''.................................... » 300: —

» Jemtlands hästjägarecorps............................................. » 300: —

De närmare detaljerna af planen inhemtas af följande redogörelse:

På sätt jag redan yttrat, torde de medel, hvaröfver krigsstyrelsen

under öfvergångstiden kommer att förfoga, få, i den mån de ej för

löpande utgifter tagas i anspråk, år ifrån år reserveras för att efter

behof användas till organisationens genomförande. Då kostnaden under

vissa perioder af öfvergångstiden kan komma att öfverstiga de årligen

påräkneliga tillgångarne, under det att andra perioder antagligen skola

lemna öfverskott, är det i sjelfva verket endast genom en dylik anordning,

som det öfver hufvud varder möjligt att, utan idkeligt rubbande

af riksstaten och utan Riksdagens besvärande med en minutiös

s. 25 Kontrollera mot PDF

Fjerde liuiVudtiteln. 25

pröfning af detaljbestämmelser, förmedla öfvergången till den nya

organisationen.

De tillgångar som för det uppgifna ändamålet komma att stå till

krigsstyrelsens disposition, torde alltså blifva dels ett årligen med lika

belopp utgående anslag, dels ock de allt jemt stigande bidragen från

vakanta rusthåll. Utgifterna åter varda dels sådana, som allt ifrån

början måste utgå med ständigt samma belopp, dels ock sådana, som

stiga i den mån organisationen fortskrider.

Det anslag, som är afsedt att träda i stället för de från flera olika

titlar i riksstaten till kavalleriet för närvarande utgående utgiftsbelopp,

skulle, såsom jag redan antydt, komma att uppgå till 2,940,250 kronor.

Bland de konstanta utgifterna märkas åter i främsta rummet aflöningsstaterna.

Dessa uppgå för närvarande till 1,263,475 kronor, under

det att motsvarande siffra enligt den förändrade organisationen utgör

endast 1,189,336 kronor. Skilnaden är icke betydlig och då det utan

tvifvel kan komma att dröja en jemförelsevis lång tid, innan de föreslagna

förändringarne i lönestaterna hinna genomföras, synes mig lämpligt,

att det afdrag å det för genomförande af den föreslagna organisationen

disponibla belopp, som bör göras för lönestaternas slutberäknas

att under hela öfvergångstiden utgå med förstnämnda

Om från ofvannämnda ....................................................... 2,940,250 kr.

dragés omförmälda belopp ......................................................... 1,263,475 »

återstå ................................................................................................ 1,676,775 kr.

För att emellertid erhålla den summa, som häraf kan användas till

bestridande af de i mån af organisationens fortgång växande utgifterna,

måste derifrån vidare dragas öfriga konstanta utgifter, för hvilka närmare

redogörelse lemnas i bilagan n:o 9.

Som Eders Kongl. Maj:t finner, utgöras dessa dels af några mindre

betydande för samtliga regementena utgående utgiftsposter af särskild

natur, dels af kostnaderna för repetitionsöfningarne vid nuvarande indelta

regementen, hvilka, då regementena äro afsedda att under hela

öfvergångstiden utgöra samma styrka, som sammandrages till dylika

öfningar under ständigt lika tid, måste fortfarande komma att utgå

med enahanda belopp, dels slutligen ock af kostnaderna för de båda

nuvarande värfvade regementena.

Hvad dessa sistnämnda angår, har jag, för vinnande af nödig

enkelhet och öfversigtlighet, beräknat desamma som om den förändrade

organisationen redan från och med öfvergångstidens första år vore

Bih. till Bibel. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afl. 1 Hiift. 4

summa,

belopp.

Aflönings
staterna.

Öf riga konstantautgifter.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Fjerde ImfVudtiteln.

genomförd, ehuru, såsom jag straxt kommer att nämna, någon öfvergångstid

torde böra beräknas jemväl för dessa regementen och, hvad

särskildt kronprinsens husarregemente beträffar, det synes mig lämpligt

att, intill dess uppsättning af de nya sqvadronera^ vid Jerntlands hästjägarecorps

tager sin början, låta detsamma bibehålla någon styrka i

ständig tjenstgöring utöfver den, som är afsedd för den vanliga skolsqvadronen.

För denna styrka, som jag anser böra utgöra omkring 130 man och

lika många hästar, är emellertid i bil. n:o 16, hvilken lemnar en summarisk

redogörelse för kostnaderna under hela öfvergångstiden, eu

särskild tilläggskostnad af 80,000 kronor beräknad, så att nu ifråga
-

varande beräkningar icke häraf beröras.

Då från ofvannämnda ....................................................... kr. 1,676,775

dragés den i bil. n:o 9 beräknade slutsumma..................... » 946,775

återstår ett belopp af ................................................................ kr. 730,000,

utgörande den summa, som jemte vakansafgifterna skulle vara till krigsstyrelsens

förfogande för bestridande af de kostnader, som, i den mån

organisationen fortskrider, komma att ökas.

Ofvergången från den nuvarande till den föreslagna förändrade

organisationen torde, hvad lifgardet till häst angår, blifva ganska lätt

och icke kräfva lång tid för att genomföras.

Nämnda regemente har för närvarande 392 effektive manskapsnummer

och torde, ehuru antalet nummer i sin helhet kommer att höjas

till 425, den ständigt tjenstgörande styrkan förblifva i det närmaste

densamma. Hästantalet, som nu är 384, skulle genom öfverförande

från kronprinsens husarregemente af 76 hästar ökas till 460, af Indika

100 skulle utackorderas.

Vid kronprinsens husarregemente skulle något större förändringar

komma att ske; regementet har för närvarande 588 effektive manskapsnummer,

deraf omkring 300 i ständig tjenstgöring. De senares antal

skulle minskas med omkring 130, och permittenternes med omkring 33.

Antalet nummerhästar är nu 537, af hvilka 1 skulle indragas och 76

öfverflyttas till lifgardet till häst. 165 hästar skulle utackorderas eller

ungefär samma antal som 1887, medan 295 förblefve i tjenstgöring

eller i depot.

Som jag redan antydt, anser jag denna omgestaltning ej böra ega

rum alltför hastigt, utan först i samband med tillämpningen af regementets

nya stat och med uppsättningen af nya sqvadroner vid Jemt
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Fjerde Inifvudtiteln. 27

lands hästjägarecorps. Och har jag förut redogjort för de särskilda

anordningar, som med anledning deraf synas mig erforderliga.

De beräkningar, som ligga till grund för planen till öfvergång

utgå, i fråga om de indelta regementena, från förutsättningen af en

24-årig öfvergångstid.

Det indelta manskapet uppnår visserligen först efter en tjenstetid

af 30 år pensionsåldern och, då afskedande af manskap, innan denna

ålder uppnåtts, i allmänhet icke kan ifrågakomma utan rusthållarens

och ryttarens medgifvande, borde rätteligen öfvergångstiden beräknas

att fortfara nyssnämnda antal år. Sedan emellertid den öfvervägande

delen af manskapet blifvit antagen efter de nya bestämmelserna, enligt

hvilka någon rätt till pension ej ifrågakommer, torde hinder icke

möta att låta pensionsåldern för de på gammal stat qvarstående inträda

redan efter 25 tjensteår; och har jag, vid sådant förhållande

och då vid den förändrade organisationens tillämpning de dåvarande

första årets rekryter redan tjenstgjort någon tid, ansett mig kunna

beräkna öfvergångstiden att vara i 24 år.

Som de nummer, hvilka varit indragna till sqvadronshästläkare

och hingsthållning, för närvarande äro under uppsättning, kan någon

siffra, som exakt angifver de nuvarande indelta regementenas nummerstyrka

vid tiden för öfvergången till den nya organisationen, icke erhållas

utan har den beräknats att i medeltal utgöra 90 man och 97

hästar vid hvarje sqvadron, motsvarande 450 man och 485 hästar vid

hvarje bataljon samt 180 man och 194 hästar vid Jemtlands hästjägarecorps.

Såsom lätt inses, måste utaf den sålunda beräknade manskapsstyrkan

under det första öfvergångsåret lika stort antal komma att

afgå som hitintills, hvaremot under de följande åren samma antal

måste minskas, i den mån stammen af indelt manskap aftager; och

bilda alltså de siffror, som utvisa afgången under alla öfvergångsåren,

en fallande serie.

Ett försök att visa, huru denna kommer att gestalta sig, är gjordt

i bil. n:o 10, och ehuru den faktiska afgången naturligtvis kan komma

att mycket afvika från de siffror, som i serien uppstälts, torde dock

på grund deraf beräkningar med temlig tillförlitlighet kunna göras

öfver kostnaderna under öfvergångstiden. Skulle afgången af indelt

manskap blifva större och öfvergången alltså komma att försiggå

hastigare än beräknats, så blifva kostnaderna visserligen något olika

fördelade på de olika åren, men torde dock ej öfverstiga de tillgängliga

medlen.

De indelta

regementena

samt skolsqvadronerna

under öfvergångstiden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Fjerde hnfrudtiteln.

För beräkning af skolsqvadronernas styrka under öfvergångstiden

måste man emellertid känna ej blott afgången af ryttare på gammal

stat utan äfven huru många af de enligt de nya bestämmelserna anvärfde

ryttare kunna antagas skola årligen lemna tjensten. Nyss omförmälda

bilaga n:o 10, som lemnar upplysning jemväl i detta afseende,

utgår från den förutsättningen, att tjenstetiden i regeln blifver 6 år,

och att en årlig afgång under denna tid af i medeltal 4 procent

eger rum.

Vid tillämpning af dessa grunder för beräkningarna kommer öfvergångstiden

att sönderfalla i 5 temligen skarpt begränsade perioder,

den första omfattande det första öfvergångsåret, då skolsqvadronerna

utgöras af endast en årsklass, den andra, omfattande det 2:a till och

med det 6:e öfvergångsåret, då väl två årsklasser äro kommenderade

till skolorna, men antalet anvärfde rekryter väsentligen bestämmes af

det äldre indelta manskapets afgång, den tredje, omfattande 7—12

åren, då till följd af den afgång i större skala utaf ryttare, anvärfde

efter de nya bestämmelserna, hvilken då tager sin början, antalet till

skolsqvadronerna kommenderade rekryter betydligt ökas, den fjerde,

omfattande 13 — 18 åren, under hvilka förhållandena af nyss angifna

anledning likaledes komma att förete ett starkt afbrott mot näst föregående

period och slutligen den femte, under hvilken den fullständiga

uppsättningen af Jemtlands hästjägarecorps beräknats ega rum.

Bil. n:o 11, som redogör för skolsqvadronernas styrka under de olika

perioderna, är uppstäld enligt dessa grunder och har, till undvikande

af onödig vidlyftighet, för hvarje period antalet vid skolsqvadronerna

närvarande manskap ansetts utgöra medeltalet af det manskap, som

enligt bil. n:o 10 under hvarje år af perioden bör till skolsqvadronerna

kommenderas, hvarjemte på det att tjenstebref hvilket antages börja

den 1 November, må kunna sammanfalla med budgetåret, utbildningstiden

de två första åren antagits blifva något kortare än den normala.

Under första öfvergångsåret förutsättes nemligen det enligt de nya

grunderna anvärfda manskapet komma att inkallas vid årets början,

ehuru det räknar sin tjenstetid från närmast föregående 1 November;

och på samma sätt antages 2:a årgången skola inkallas först vid början

af andra öfvergångsåret.

Med dessa förutsättningar till utgångspunkt har i bil. n:o 12 ett

öfverslag gjorts öfver skolsqvadronernas kostnad under hela öfvergångstiden.

Den ringa ökning deri, som under det sista året af hvarje period

kan komma att ega rum, derigenom att en större årsklass träder i

s. 29 Kontrollera mot PDF

Fjerde lmfvudtiteln. 29

tjenst den 1 November, har dervid ej tagits i beräkning; och då vidare

underofficerares och spels dagaflöning uppgår till samma belopp som

beräknade kostnaden för manskapets beklädnad, samt beloppet af korporalernas

dagaflöning är för ringa för att vara af någon betydelse i

en approximativ beräkning af denna omfattning, hafva kostnaderna för

underofficerarne, spel och korporaler beräknats lika som för de menige.

Slutligen har beträffande första öfvergåugsåret iakttagits, att ett

antal indelt manskap och hästar derunder måste antagas inkallade till

fullgörande af sitt andra rekryt- och remontmöte; och har, då nämnda

antal enligt de för beräkningarne i förslaget antagna grunder uppgår

till 48 man och hästar per bataljon, samt rekryt- och remontskolorna

för närvarande pågå i det närmaste ett tredjedels år, i stället en tredjedel

af antalet, 16 man per bataljon, beräknats att utöfver skolsqvadronernas

normala styrka under detta år vara i ständig tjenstgöring.

Hvad volontärskolan angår, torde af sig sjelf förstås, att, då den

har till uppgift att ytterligare utbilda manskap, som redan erhållit

någon öfning, den under första öfvergångsåret måste fortgå på samma

sätt som hitintills.

På sätt jag redan yttrat, torde, då ryttare afgår, numret, under

förutsättning af rusthållarnes bifall, böra sättas på vakans. I enlighet

med 1882 års landtförsvarskomités förslag lärer rusthållaren dervid

böra aflemna nummerhästen till kronan och tillförbindas att, om så

erfordras, under öfvergångstiden mottaga den aflemnade eller annan

häst till utfodring på rusthållet mot samma ersättning, som derför vid

utackordering på vanligt sätt erhålles. På lika sätt förutsätter jag,

att kronan öfvertager hästarne för alla vid öfvergångstidens början

karlvakanta nummer äfvensom att, i den mån upprättade vakanskontrakt

tilländagå, förnyelse af kontrakten icke bör ifrågakomma utan

vakansafgiften erläggas enligt de för den förändrade organisationen

gällande föreskrifter.

.Bil. n:o 13, i hvilken redogöres för hästarnes afgång och tillkomst

under öfvergångstiden vid de indelta regementena och corpserna, utgår

från dessa förutsättningar och lemnas i bil. n:o 14 en beräkning af

kostnaden för remontering och utackordering under öfvergångstiden.

Beloppet af vakansafgifter, som under förutsättning att hvarje

rusthållsnummer sättes på vakans, i den mån de derför Renande ryktande

afgå, under öfvergångstiden kommer att tillflyta statsverket, angifves

i bil. n:o 15. Slutligen göres i bil. n:o 16 en sammanfattning

af alla kostnaderna under hvart och ett af öfvergångsåren. Af sistnämnda

bilaga framgår visserligen, att under de första perioderna år
-

Hästarne.

Yakans
afgifterna.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Fjerde lmfvudtiteln.

ligen ej obetydliga behållningar komma att uppstå, men jag beder att

dervid få erinra dels att behållningarne endast äro beräknade, och sålunda

i verkligheten kunna komma att ej uppgå till de antagna höga

beloppen, dels ock att åtskilliga af kavalleriets nuvarande etablissement

äro i det skick, att om- eller nybyggnad inom kort tid erfordras.

Så har fråga redan länge förevarit om nybyggnad af de för

lifregementets husarcorps och kronprinsens husarregemente afsedda

etablissement, och utvidgning samt delvis ombyggnad af skånska dragonregementets

och Jemtlands hästjägarecorps’ etablissement torde

jemväl blifva af nöden. Till dessa byggnadsarbeten, som eljest skulle

erfordra särskilda anslag, synas mig reservationerna i anslaget till

kavalleriet kunna lemna tillgång. Derjemte måste tillgångar finnas till

betäckande af den möjligen mot öfvergångstidens slut uppkommande

brist, hvarförutom nödig försigtighet krafvel1, att, då för utgifter af så

vexlande beskaffenhet som manskapets och hästarnes underhåll inga

förslagsanslag komma att stå till krigsstyrelsens förfogande, utvägar

finnas att fylla de anslagsbehof, som i följd af prisförhöjning eller

andra oberäkneliga omständigheter kunna uppkomma.

Under hänvisning till hvad jag redan yttrat under anslagen till

»indelta arméns befälsaflöning», »ersättning för störtade eller skadade

nummerhästar vid indelta kavalleriet», »indelta arméns och Vermlands

fältjägarecorps’ vapenöfningar», »lifgardet till häst» och »kronprinsens

husarregemente» samt med förbehåll att framdeles under vederbörliga

anslag få göra de ytterligare framställningar, som af mina ofvan gjorda

förslag påkallas, hemställer jag alltså för närvarande att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att, med godkännande af den utaf mig framlagda

plan till kavalleriets förändrade organisation,

äfvensom af de uppgjorda, i bilagorna n:is 1—5

upptagna förslagen till stater för kavalleriets befälspersonal

och vederlikar, medgifva, att rot- och rusthållen

vid indelta kavalleriet må, i mån af nu varande

ryttares afgång, sättas på vakans mot erläggande,

såsom vakansafgift, af ett belopp, motsvarande de i

lagen af den 5 Juni 1885 rustnings- och roteringstungan

vid indelta kavalleriets olika regementen och

corpser åsätta värden, och mot skyldighet för rustoch

rothållaren att vid vakanssättningen utan ersättning

till kronan aflemna den för numret Renande

hästen äfvensom att under öfvergångstiden vid före
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Fjerde hufvudtiteln.

fallande behof underhålla en kavallerihäst mot samma

ersättning och på enahanda vilkor som för andra

fodervärdar bestämmas;

att, till genomförande i den ordning Kong],

Maj:t förordnar, af kavalleriets nya organisation, anvisa,

utöfver inflytande vak ans avgifter, ett ordinarie

reservationsanslag af 2,940,250 kronor med rätt för

Kongl. Maj:t att jemväl af vakansafgifterna till kommande

år reservera hvad som ej för löpande utgifter

tages i anspråk;

att, vid bifall härtill, omförmälda anslagsbelopp

måtte under titel »Kavalleriet, reservationsanslag»

uppföras i riksstaten näst efter anslaget till Vermlands

fältjägarecorps; samt

att vakanssättningen skall fortfara, så länge anslaget

anvisas och Kongl. Maj:t bibehålies vid rättigheten

att, för genomförande af kavalleriets nya organisation,

förfoga öfver inflytande vakansafgifter eller

ett deremot svarande belopp.

Fäsiningsariilleribataljonen å Vaxholm Oskar Fredriksborg.

. [S.]

Sedan 1888 års Riksdag, med godkännande af de utaf Eders ökning af

Kongl. Maj:t föreslagna grunder för organisation af en fästnings- detta anslat

artilleribataljon å Vaxholm Oskar Fredriksborg, till genomförande af

den del af bataljonens organisation, som enligt uppgjord och Riksdagen

förelagd plan skulle ega rum under innevarande år, anvisat, utöfver

de för Svea artilleriregementes 3 fästningskompanier och 1 fästningskompani

vid Göta artilleriregemente jemte befäl samt till arfvoden

åt kommendant och placemajor å Vaxholm Oskar Fredriksborg då anslagna

medel, sammanlagdt 152,418 kronor 23 öre, dels af reservartilleriets

anslag 10,400 kronor och dels såsom nytt anslag 86,400

kronor, tillsammans 249,218 kr. 23 öre, lärer nu återstoden af det

belopp, som för organisationens genomförande erfordras, böra af Riksdagen

för år 1890 äskas.

Enligt det förslag öfver den årliga totalkostnaden för bataljonen,

som åtföljde Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition i ämnet, erfordrades,

sedan bataljonen blifvit i sin helhet uppsatt, ett belopp af 265,954

kronor 85 öre; och som, på sätt jag nyss erinrat, af nämnda belopp

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

F,jerde hufvudtiteln.

en summa af tillsammans 249,218 kronor 23 öre är för ändamålet

disponibel, utgör alltså skilnaden mellan........................... kr. 265,954: 85.

och.................................................................................................. » 249,218: 23.

kr. 16,736: 62.

eller i jemnt krontal 16,737 kronor det belopp, hvarmed det nu i riksstaten

uppförda anslag till bataljonen bör ökas.

Då vidare samma anslag, sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt

bref den 2 sistlidne november förordnat, att bataljonen skall benämnas

Vaxholms artillericorps, torde böra erhålla en derefter lämpad förändrad

benämning samt den Eders Kongl. Maj:t för närvarande medgifna

rättighet att för bestridande af uppsättningskostnader och öfriga med

organisationens genomförande förenade utgifter förfoga öfver de besparingar,

som kunna å de för fästningsartilleribataljonen afsedda medel

beredas, lärer böra åt Eders Kongl. Maj:t inrymmas jemväl för 1890,

under hvilket år bataljonens uppsättning först kan afslutas, hemställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att anslaget till fästningsartilleribataljonen å Vax
-

holm Oskar Fredriksborg, nu............ kr. 86,400: —

må med................................................... » 16,737: —

ökas till...................................................... kr. 103,137: —;

att anslaget må för framtiden benämnas »Vaxholms

artillericorps», samt

att de besparingar, som under 1890 kunna å de

för artillericorpsen afsedda medel beredas, må af

Eders Kongl. Maj:t disponeras för bestridande af

uppsättningskostnader och öfriga med organisationens

genomförande förenade utgifter.

Trängen.

[9.]

Angående

ökning af

detta anslag.

I min underdåniga skrifvelse den 10 december 1883 framlade jag

i min dåvarande egenskap af generalintendent plan till ordnande af

arméns trängväsende, afseende uppsättande af en trängbataljon för

hvarje af arméns fördelningar, hvarjemte jag hemstälde att under

år 1885 två dylika bataljoner måtte uppsättas.

Jag erinrade dervid, hurusom det oafvisliga behofvet af trängens

ordnande på ett tillfredsställande sätt redan länge varit erkändt. Detta

hade synnerligen varit fallet allt sedan kriget mellan Tyskland och

s. 33 Kontrollera mot PDF

Fjerde Imfvudtitelii. 33

Frankrike åren 1870—71 ådagalagt såväl de stora fördelarne och nödvändigheten

af att vid utbrytande krig kunna hastigt försätta en armé

i fullt mobilt stånd som ock att ett bland de hufvudsakliga vilkoren

härför vore ett redan under fredstid ändamålsenligt ordnadt trängväsende.

Jag anförde i fråga derom särskildt hvad den komité, hvilken

den 14 April 1874 afgaf utlåtande rörande det sedermera till 1875

års Riksdag afgifna härordningsförslaget, i förevarande ämne yttrat

och ^ som jag här tillåter mig återupprepa, »Då», säger komitén, »en

armé icke kan förflytta sig utan de medel, som fordras för uppehållandet

af dess tillvaro såsom sådan, är det uppenbart, att ett ordnadt

trossväsende eller en träng är ett bland de väsentligaste vilkoren för

härens, verksamhetsförmåga, och lika nödvändigt som det är, att soldaten

i ledet öfvas, lika oundgängligt är det ock att trängsoldaten inläres

i de åligganden, lian måste känna, på det den stridande delen

af hären. aldrig af brist på hvad den behöfver för sitt uppehälle, sin

fortskaffning, sina sjukas vård in. m. måtte urståndsättas att kraftigt

och såsom härförarens tanke angifver uppträda mot fienden. Ekonomiska

skäl . och ett skyldigt afseende på statsverkets utgifter få således

icke hindra ordnandet af härens träng redan på fredsfot. I vårt

land med dess stora vidd, glesa befolkning och ringare tillgångar, i

förhållande till andra stater, är en ordnad träng om möjligt ännu nödvändigare

än annorstädes. Härtill kommer att hvad söm vid krigets

utbrott fordrar längsta tiden och största arbetet att sätta i fullständigt

skick är just trängen, äfven då en sådan finnes i fredstid inrättad.

Att i behofvets stund från intet skapa en sådan, dertill kan man numera

aldrig hoppas att få tillräcklig tid».

Jag åberopade vidare, hurusom den s. k. trängkomitén, hvilken

erhållit uppdrag att åstadkomma en fullständig utredning rörande trängens

lämpligaste organisation med afseende särskildt å svenska förhållanden,

i sitt den 21 Juni 1877 afgifna underdåniga utlåtande föreslagit,

att vid hvarje arméfördelning skulle uppsättas en trängbataljon

om 2 kompanier, hvarigenom vunnes den för mobiliseringens skyndsamhet

högst vigtiga fördel, att hvarje arméfördelning kunde sjelfständigt.

mobilisera sin träng, äfvensom att hvad trängkomitén sålunda

föreslagit blifvit tillämpadt såväl af 1882 års landtförsvarskomité, som

i. det till. 1883 års Riksdag framlagda härordningsförslaget. Då slutligen

dertill komme, att under dåvarande förhållanden svenska arméns

trång kunde organiseras först vid krigsutbrottet, att den dervid komme

att bestå af en del befäl och stammanskap, som måste uttagas från

de stridande trupperna, utan att för sina blifvande åligganden vid

Bih. till Riksd. Frat. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Fjerde hufviultiteln.

trängen hafva erhållit någon föregående utbildning, samt för öfrigt af

beväring, hvilken lika litet erhållit någon den ringaste förberedelse i

trängmanskapets åligganden, att de stridande trupperna genom uttagandet

af befäl och underbefäl åt trängen måste vidkännas en betänklig

minskning af sin redan förut alltför knappa befälskader, samt att,

då det för trängen behöfliga talrika beväringsmanskapet, vid frånvaron

af sjelfständiga trängbataljoner, måste vid mobilisering först sändas

till regementenas samlingsplatser för att utrustas och derifrån sedermera

fortskaffas till trängens mobiliseringsort, häraf vid mobiliseringen

förorsakades en tidsförlust, som vore desto mera skadlig i samma män

manskapet för sin tjenstgöring vid trängen saknade nödig förberedelse,

förklarade jag mig anse enda medlet till afhjelpande af dessa ofördelaktiga

förhållanden vara att. redan i fredstid inom hvarje arméfördelning

uppsätta dels eu kader af trängbefäl och trängtrupp åtminstone

af den storlek, som vore erforderlig för att vid mobilisering besätta

de vigtigaste befäls- och underbefälsbefattningarne samt de manskapsplatser,

Indika erfordrade en mera drifven detaljutbildning, dels ock

ett trängförråd, innehållande, förutom sjukvårdsförnödenheter och fordon

in. m. för fördelningen, jemväl beklädnads- och utredningspersedlar

till den för trängen afsedda beväring, hvilken dessutom borde redan

i fredstid vid nämnda vapen erhålla sin utbildning.

Då varande statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet,

som ansåg frågan böra göras till föremål för en framställning till

Riksdagen, förklarade i sitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 9

Januari 1884, att han i likhet med mig ansåge önskligt, att den föreslagna

uppsättningen af trängen till en början kunde omfatta 2 bataljoner.

Då likväl, fortsatte han, fråga vore om ett för den svenska

armén hitintills främmande truppslag, om hvilken nödig praktisk erfarenhet

med hänsyn till våra förhållanden kunde vinnas först under

sjelfva uppsättningen, kunde ifrågasättas, om icke den första uppsättningen

af rent praktiska skäl borde inskränkas till en bataljon; och

då han fann sig böra tillstyrka denna inskränkning i mitt förslag,

skedde det, såsom departementschefen uttryckligen tilläde, endast under

förutsättning att så väl den andra som äfven de öfriga, enligt

departementschefens åsigt, väl behöfliga bataljonerna inom kort skulle

komma till stånd och att man vid deras uppsättning skulle kunna på

ett för trängen i dess helhet gagneligt sätt tillgodogöra sig den då om

truppslaget redan vunna erfarenhet.

Som bekant blef Eders Kongl. Maj:ts, i öfverensstämmelse med

den sålunda af departementschefen uttalade åsigt, till 1884 års Riksdag

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Fjerde lmfvudtiteln.

aflåtna nådiga proposition på det sätt bifallen, att Riksdagen på extra

stat anvisade de för uppsättande af en trängbataljon erforderliga medel,

hvarefter följande Riksdag uppförde samma anslagsmedel på ordinarie

stat.

Den erfarenhet rörande betydelsen för armén af sjelfständigt organiserade

trängtrupper, som vunnits sedan den första trängbataljonen

uppsattes, skulle, ehuru förvärfvad på ett jemförelsevis inskränkt område

och under fredstjenstgöring, ensam för sig utgjort tillräcklig

maning för mig att nu påyrka fullföljandet af den 1885 påbegynta

organisationen af trängen. Af de iakttagelser, Eders Kongl. Maj:t

sjelf varit i tillfälle göra vid de senaste båda fälttjenstöfningarne, i

hvilka den nyuppsatta trängbataljonen deltagit, torde otvetydigt framgå,

att genom dess medverkan icke allenast sanitetstj ensten vunnit mycket

i rigtning af en ändamålsenligare och för fältförhållanden bättre afpassad

sjukvård, än äfven att truppernas förplägning kunnat, utan

ökade kostnader för statsverket, försiggå på ett vida mera fältmässigt

och operationerna betryggande sätt än förut.

Ett ökadt stöd för min åsigt om nödvändigheten att icke låta

denna fråga hvila har jag emellertid vunnit i det betänkande, som

komitén för afgifvande af förslag till reglemente för sjukvården i fält

den 6 sistlidne mars afgifvit. Den framhåller med mycken styrka,

hurusom frågan att gifva den militära sjukvården en förbättrad organisation,

med hvilken fråga behofvet af ökadt antal trängtrupper står

i det oupplösligaste samband, snart sagdt under hela detta århundrade

stått på dagordningen, och sålunda varit föremål för krigsstyrelsens

uppmärksamhet icke endast på senare tider, sedan man börjat ifrågasätta

hållbarheten af de grunder i allmänhet, på hvilka landets försvar

nu är bygdt, utan långt dessförinnan, medan ännu arméns organisation

i öfrigt ansågs någorlunda motsvara sitt ändamål. Så har sedan 1810

icke mindre än 11 officiella förslag i detta syfte sett dagen utan att,

oafsedt eu del partiella förbättringar och den nyss omnämnda uppsättningen

af en första trängbataljon, leda till åsyftad påföljd. Frågan är

fortfarande i det skick, att åt densammas lösande måste egnas ett

oaflåtligt arbete, derest ej i farans stund de dystra minnena från Sveriges

krig i seklets början skola återupplifvas, och komiterade anse

sig såsom slutord kunna uttala, att de under fortgången af sitt arbete

allt mera befästats i sin öfvertygelse om den tvingande nödvändig
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Fjerde imfvudtitelu.

heten af att armén förses med behöflig! antal redan i fred organiserade

trängbataljoner, som i förening med intendenturen skola hafva till

uppgift att värna om dess nödvändigaste lifsvilkor, förplägnaden och

sjukvården.

Jag anser mig alltså nu böra hos Eders Kongl. Maj: t väcka förslag

om uppsättande af ytterligare en trängbataljon; och ehuru jag,

beträffande det slutligen erforderliga antalet dylika bataljoner, fortfarande

vidblifver de åsigter, jag år 1883 i min dåvarande egenskap

af generalintendent uttalat, eller att, utan en trängbataljon för hvarje

af arméns fördelningar, nödig trygghet icke kan vinnas för ett fullt

ändamålsenligt ordnande af förplägnaden och sjukvården i fält, synes

mig dock, som om krigsstyrelsen med den ståndpunkt, försvarsfrågan

i vårt land för närvarande intager, skulle under den närmaste

framtiden kunna inskränka sina bemödanden till att få upprättade sammanlagdt

tre sådana bataljoner, eller en för hvarannan af arméns fördelningar.

Utan tvifvel skall med denna styrka mobiliseringen af trängen

komma att erbjuda väsentliga svårigheter, då under sådana förhållanden

många ganska vigtiga befattningar vid densamma måste besättas

med otillräckligt utbildadt beväringsmanskap. Emellertid torde, under

förutsättning att tre trängbataljoner finnas, den till alla fördelningarne

hörande, för trängen afsedda beväring, kunna, i motsats till hvad som

nu eger rum, undergå sin beväringsexercis vid trängvapnet, hvilket

alltid måste vara en stor fördel; och bristen på stammanskap vid

trängtrupperna kan, derest förslaget till förändrad organisation af

kavalleriet utaf Riksdagen godkännes, till någon del fyllas af uttjente,

men ännu i värnpligtsåldern varande kavallerister.

Att åter inskränka trängbataljonernas antal till färre än tre

anser jag icke möjligt. Komitén för afgifvande af förslag till reglemente

för sjukvården i fält, som äfven medgifver, att med en

trängbataljon på hvar annan fördelning behofyet af sjukvårdspersonal

kan vid mobilisering åtminstone nödtorftigt tillgodoses, ådagalägger

att vid fördelningar, som ej till sitt förfogande skulle hafva

åtminstone V2 trängbataljon, infanteriet ensamt måste endast för sjukvårdens

behof i medeltal ifrån hvarje regemente aflemna 1 officer,

11 underofficerare, 17 korporaler och 19 menige. Då dertill lägges

behofvet af trängtrupper och fältförvaltningspersonal, som under enahanda

förhållanden för hvarje regemente komme att utgöra omkring

3 officerare samt 20 underbefäl och menige, så att åtgången af befäl

och stammanskap sammanlagdt blefve 4 officerare och 67 underbefäl

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Fjerde Iiufvudtiteln.

och menige, inses lätt, att truppenheternas organisation skulle under

dylika förutsättningar blifva betänkligt rubbad, helst redan förut stammens

fåtalighet i förhållande till den beväringsstj^rka, som erfordras

för regementenas försättande på krigsfot, städse anmärkts som en af

de största bristerna i infanterivapnets nuvarande organisation; och hvad

kavalleriet angår, skulle under nuvarande förhållanden olägenheterna

af den förutsatta fåtaligheten utaf trängtrupperna blifva om möjligt

ännu större. Då nemligen detta vapen skulle nödgas till trängen aflemna

ett proportionsvis lika stort antal befäl och stammanskap som

infanteriet, men luckorna i dess liniebataljoner icke kunna fyllas af

beväringsmanskap och någon reserv i öfrigt icke står detsamma till

buds, skulle, oafsedt försvagandet af kadrerna, en minskning i dess

stridbara st}U’ka inträda såsom direkt följd af nämnda ofullständighet i

trängtruppernas organisation.

Den trängbataljon, om hvars uppsättande nu är fråga, synes mig

böra förläggas till Karlsborg, hvarest erforderliga förrådsbyggnader

redan finnas och, enligt hvad chefen för fortifikationen upplyst, nödigt

kasernutrymme kan beredas för en jemförelsevis mindre kostnad; och

torde tillgång dertill äfvensom till kostnaden för uppförande af en

stallbyggnad kunna erhållas i besparingarne å det blifvande anslaget,

öfver hvilka Eders Kongl. Maj:t, på sätt förut varit vanligt vid organisation

af nya trupper, lärer höra inrymmas rätt att under uppsättningen

förfoga för bestridande af de utaf organisationens genomförande

föranledda utgifter.

Hvad angår rum åt den blifvande bataljonens befälspersonal, torde

väl, då inga enskilda bostäder inom fästningens område stå att erhålla,

en särskild, för bataljonen afsedd befälsbyggnad böra, i likhet med

hvad som redan skett i fråga om de å fästningen förlagda artillerioch

ingeniörtrupper, på statens bekostnad uppföras; men då jag för

vinnande af likformighet emellan den förutvarande och den nya trängbataljonens

stater ansett mig böra beräkna inqvarteringsersättning jemväl

åt den nya bataljonens befälspersonal och denna ersättning, derest

staten anskaffar inqvartering in natura, kommer att besparas, lärer den

del af kostnaden för nämnda byggnad, som ej täckes af de under uppsättningstiden

upplöpande besparingarne å de till bataljonen anslagna

medel, lämpligen kunna bestridas från inqvarteringsanslaget i den mån

besparingar tillföras detsamma.

Beträffande den blifvande bataljonens organisation och kostnaderna

för densamma sluter jäg mig helt och hållet till de förslag derutinnan,

som legat till grund för uppsättningen af den nuvarande trängbataljo
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Fjerde hufvudtiteln.

nen, med hvilken den nya sålunda skulle i alla afseenden så till personalens

antal som till aflönings- och tjenstgöringsförhållanden varda

likstäld. Närmare redogörelse för den sålunda föreslagna organisationen

innefattas i bil. n:o 17, som öfverensstämmer med den vid 1884 års

riksdag framlagda kostnadsberäkning öfver den nuvarande bataljonen

endast med de förändringar, som betingas dels deraf, att den nuvarande

trängbataljonen sedan dess fått sig tilldelad en 2:dre bataljonsläkare,

dels ock deraf att inqvarteringskostnaderna med afseende å den nya

bataljonens förläggningsort kunnat beräknas efter de grunder, som för

inqvarteringsersättning i landsorten äro gällande.

Kostnadsberäkningen slutar vid sådant förhållande på 197,789 kronor

52 öre.

Då jag- emellertid ej finner erforderligt, att hela den afsedda styrkan

redan under år 1890 uppsättes, har jag låtit upprätta bifogade

kostnadsberäkning, bil. n:o 18, utvisande den personal, som jag anser

böra under nämnda år antagas. Denna kostnadsberäkning slutar på

150,000 kronor, hvilket alltså är den summa, som för år 1890 lärer

böra af Riksdagen för ändamålet äskas; och torde, i enlighet med tillvägagåendet

då nuvarande trängbataljon uppsattes, det sålunda erforderliga

anslaget till en början böra med hela sitt belopp såsom reservationsanslag

uppföras under anslaget till trängen för att framdeles, sedan

anslaget i dess helhet blifvit beviljadt och uppsättningen fullbordats,

uppdelas å de särskilda anslagstitlar i riksstaten, hvarunder anslagsmedlen

med afseende å de olika behof, hvarför de äro afsedda, böra

hänföras.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört och då slutligen det

nuvarande anslaget till trängen är i detta års riksstat upptaget såsom

reservationsanslag, men detsamma numera, sedan derifrån utgå endast

aflöningsmedel, torde böra, i likhet med alla öfriga så beskaffade anslag,

få karakter af allmänt anslag, hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att, med godkännande af ofvan angifna grunder

för organisationen af en trängbataljon å Karlsborg

jemte hvad som föreslagits beträffande personalens

aflöning, till genomförande af den del af bataljonens

organisation, som enligt hvad förut blifvit nämndt,

skulle ega rum under år 1890, anvisa 150,000 kronor;

att medgifva, att de besparingar, som under uppsättningstiden

kunna å omförmälda för den nya trängbataljonen

afsedda medel beredas, må af Eders Kongl.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Fjerde hufvudtiteln.

Maj:t disponeras för bestridande af uppsättningskostnader

och öfriga med organisationens genomförande

förenade utgifter; samt

att dels låta ordet reservationsanslag utgå från

titeln å nuvarande anslaget till trängen, dels ock, vid

bifall till hvad som föreslagits om uppsättande af en

andra trängbataljon, under samma anslagstitel såsom

reservationsanslag uppföra nyssnämnda belopp.

Värfvatie garnisonstruppernas rekrytering och aflöning.

Under åberopande af mitt anförande under anslaget till »kavalleriet»

hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att anslaget till värfvade garnisonstruppernas rekrytering

och aflöning nu..................... kr. 893,732: —

må, under förutsättning af bifall till

de under anslaget till »kavalleriet»

gjorda framställningar, minskas med » 122,498: —

till............................................................... kr. 771,234: —

Remontering och skoning m. m. för värfvade kavalleriets, artilleriets,

fortifikatäonstruppernas och trängens hästar.

Under åberopande af mitt nyss omförmälda yttrande hemställer jag,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att, vid bifall till de under anslaget till »kavalleriet»

gjorda framställningar, minska anslaget till remontering

och skoning in. m. för värfvade kavalleriets,

artilleriets, fortifikationstruppernas och trängens

hästar, nu........................

med...................................

....................... kr. 143,792: —

........................ » 79,745: —

till.......................................

..................... kr. 64,047: —,

■ Och torde, derest denna framställning vinner

Riksdagens godkännande, från anslagets titel böra

uteslutas orden »värfvade kavalleriets».

[10.]

Minskning af

detta anslag.

. [il-]

Minskning af

detta anslag.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Fjerde hufvmltiteln.

Lega för hästar till artilleriets, fortifikationstruppernas och trän gens exercis.

[12.]

ökning af Enligt hvad arméförvaltningen å intendentsdepartementet i sin

detta anslag, ofvannämnda underdåniga skrifvelse erinrar, finnes å anslaget till Gotlands

nationalbeväring under rubriken »diverse anslag» anvisadt till

lega för exercishästar vid nationalbeväringens artilleri ett belopp af

2,520 kronor, som dock enligt den för år 1888 gällande öfvergångsstat

för nationalbeväringen, i anseende till den pågående omorganisationen

af beväringstrupperna, utgår med endast 1,520 kronor; och då,

enligt arméförvaltningens å nämnda departement åsigt, det skulle vara

ändamålsenligt, att denna medelsanvisning sammanfördes med det under

samma departements förvaltning stälda anslaget till lega för hästar till

artilleriets, fortifikationstruppernas och trängens exercis, dit densamma

på grund af sin beskaffenhet egentligen hör, har intendentsdepartementet,

efter samråd med arméförvaltningens civila departement, under

hvars medelstillgångar sagda anvisning nu ingår, föreslagit en öfverflyttning

från anslaget för Gotlands nationalbeväring till nu ifrågavarande

anslag af omförmälda hästlegningsmedel, dock under förutsättning,

att det ursprungligen för ändamålet afsedda beloppet 2,520 kronor

kunde varda disponibelt.

Jag finner denna framställning väl grundad; och som Eders Kongl.

Maj:t i den under den 31 sistlidne december faststälda öfvergångsstat

för Gotlands nationalbeväring bestämt, att för ifrågavarande ändamål

skall för framtiden utgå det i normalstaten för nationalbeväringen dertill

uppförda belopp 2,520 kronor, hemställer jag, under förbehåll att

framdeles vid anslaget till Gotlands nationalbeväring få göra den ytterligare

framställning, som häraf påkallas, det Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen,

att anslaget till lega för hästar till artilleriets, fortifikationstruppernas

och trängens exercis

nu ............................................................... kr. 66,700: —

må med........................................................ » 2,520: —

höjas till ..................................................... kr. 69,220: —

s. 41 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvudtiteln.

41

Fouragering af artilleriets, värfvade kavalleriets, fortifikationstruppernas

och trängens hästar.

Under åberopande af mitt anförande under anslaget till »kavalleriet»

hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen,

att anslaget till fouragering af artilleriets, värfvade

kavalleriets, fortifikationstruppernas och trängens hästar,

nu....................................................... kr. 615,000: —

må, vid bifall till de under anslaget

till kavalleriet gjorda framställningar,

minskas med............................................ » 338,000: —

till................................................................. kr. 277,000: —;

Och torde, derest detta förslag vinner Riksdagens

godkännande, ur anslagets titel böra utgå orden

»värfvade kavalleriets».

Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena.

Under åberopande af mitt mera nämnda anförande vid anslaget till

»kavalleriet» hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen,

att anslaget till mathållning för manskapet vid

garnisonsregementena, nu .............. kr. 1,132,000: —

må, vid bifall till de under anslaget

till »kavalleriet» gjorda framställningar,

minskas med.......................... » 180,000: —

till............................................................. kr. 952,000: —.

Gotlands nationalbeväring.

Under åberopande af mitt anförande vid anslaget till »lega för hästar

till artilleriets, fortifikationstruppernas och trängens exercis» hemställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

Bih. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 A/d. 1 Jläft. 6

[13.]

Minskning af

detta anslag.

[14.]

Minskning af

detta anslag.

[15.]

Minskning af

detta anslag.

s. 42 Kontrollera mot PDF

[16.]

Anslag till

stamtrupp vid

Blekinge

bataljon.

42 Fjerde hufvudtlteln.

att anslaget till Gotlands nationalbeväring,

nu.................................................................. la’. 201,997: —

må, vid bifall till den under omförmälda

legningsanslag gjorda framställning,

minskas med ..................... » 2,520: —

till.............................................................. kr. 199,477: —

Aflöning till stamfrupp vid Blekinge bataljon.

Då Kongl. Maj:t i nådig proposition till 1871 års riksdag angående

landt-försvarets ordnande föreslog, att flottans marinregemente skulle

från sjö- till landtförsvaret öfverflyttas och att i sammanhang dermed

de för nämnda regemente utgående anslag skulle, i den män medlen

genom regementets indragning, blefvo disponibla, ingå till statsverket,

skedde det under uttrycklig förutsättning, at.t Riksdagen i stället anvisade

nödiga medel till genomförandet af den jemväl föreslagna förändringen

i artilleriets organisation och att auslagsbeloppet sålunda

fortfarande komme landtförsvaret till godo. Nämnda framställning utgjorde

dessutom en integrerande del af det förslag till hela landtförsvarets

omorganisation, hvilket då förelädes Riksdagen och som i sina

hufvudgrunder gick ut derpå att, med indelningsverkets bibehållande,

söka utjemna de redan befintliga infanteriregementenas styrka och i

de provinser, der sådana saknades, uppsätta nya, så att öfverallt skulle

förefinnas en kärna af stamtrupp, kring hvilken ortens värnpligtige

vid mobilisering skulle kunna sluta sig. Hvad särskildt angår den

provins, Blekinge, i hvilken marinregementet var förlagdt, föreslog

Kong!. Maj:t att, genom öfverflyttande från Kalmar regemente »af 85

inom Konga härad af Kronobergs län förlagda rotar samt i öfrigt medelst

från Södra Möre härads och Blekinge båtsmanskompanier till landtförsvaret

öfverflyttade 915 man, derstädes bilda ett infanteriregemente

om 1,000 nummer, eller samma styrka som landets öfriga infanteriregementen.

Som bekant blef väl Kongl. Maj:ts förslag om artilleriets omorganisation

af Riksdagen i hufvudsak antaget, liksom Riksdagen äfven

lemnade sitt bifall till framställningen om marinregementets indragning,

men de öfriga förslagen och särskildt de, som afsågo åtgärders vidtagande

för upprättande af stam trupp i alla rikets provinser, lemnades

utan afseende. Blekinge blef alltså fortfarande utan stamtrupp, ett

förhållande, som ur militärisk synpunkt så mycket mera måste be
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Fjerde hnfvudtiteln.

klagas, som, oafsedt svårigheten att utan eu sådan på tillfredsställande

sätt ordna utbildningen af provinsens värnpligtige och mobiliseringen

af dess stridskrafter, någon till garnison i den vigtiga vapenplatsen

Karlskrona särskild! afsedd trupp derigenom icke kom att finnas. Sistnämnda

olägenhet befanns så stor, att redan påföljande år åtgärder

ansågos nödiga för dess afhjelpande. Uppå hemställan af dåvarande

statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet, föreslog nemligen

Kongl. Magt i nådig proposition till 1872 års riksdag, att anslaget till

marinregementet, som i dåvarande riksstat vore uppfördt till ett belopp

af 248,228 kronor 42 öre, men som, enligt föregående Riksdags beslut,

skulle, i den mån det genom regementets indragning blefve disponibelt,

ingå till statsverket, måtte ställas till Kongl. Maj:ts förfogande att

till erforderligt belopp användas för upprätthållande af garnison i

Karlskrona, intill dess detta behof blefve på annat sätt uppfyldt.

Riksdagen biföll denna framställning på det sätt, att hvad af anslaget

under åren 1872 och 1873 blefve disponibelt fick af Kongl.

Magt användas för nämnda ändamål, och blef detta medgifvande sedermera

årligen för hvarje statsreglering förnyadt, till dess år 1885 anslaget,

som då utgick med 165,000 kronor, delades så att af detsamma

ett belopp, utgörande 99,000 kronor, under benämning »garnisonskommendering

i Karlskrona» i riksstaten uppfördes såsom reservationsanslag

och återstoden bibehölls åt marinregementet. Sedan 1872

har också en särskild garnisonskommendering till Karlskrona utgått

från armén och hafva kontingenter från lista och 2:dra militärdistrikten

blifvit turvis dertill använda.

Det är emellertid icke endast i fråga om ordnandet af fredstjenstgöringen,

som saknaden af stamtrupp i Blekinge på ett synnerligen

kännbart sätt gör sig märkbar. 1 händelse af mobilisering skulle förhållandena

i brist af eu sådan gestalta sig ännu ofördelaktigare. Då

nemligen det icke kan ifrågasättas att för försvaret af den vigtiga

vapenplatsen Karlskrona, som redan i krigets första stadier kan blifva

föremål för de fiendtliga angreppen, taga i anspråk Blekinge bataljon

med dess nuvarande sammansättning, måste under nuvarande förhållanden

af fältarméns bataljoner en afses att bilda stam åt Blekinge

beväring vid försvaret af nämnda plats. Blefve alltså stamtrupp i

Blekinge upprättad, skulle för den skull vinnas, icke allenast att åt

provinsens försvarsväsende gåfves den fasthet, befintligheten af en

väl och tidsenligt öfvad stamtrupp måste medföra, utan äfven att

behofvet af detacheringar från fältarmén minskades.

Krigsstyrelsen har också ständigt haft sin uppmärksamhet fästad

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Fjerde hufvudtitcln.

på denna brist i landets försvarsväsende, och i alla de förslag till

försvarets omorganisation, som sedan 1871 tid efter annan förelagts

Riksdagen, har man försökt att på ett eller annat sätt afhjelpa densamma.

Visserligen medgaf Riksdagen år 1886 i sammanhang med

den då beslutade omorganisationen af beväringstrupperna, att, i den mån

för ändamålet anvisade medel blefve disponibla, 60 volontärer fingo

vid Blekinge bataljon liksom vid hvardera af de båda öfriga beväringsbataljonerna

å fastlandet anställas, och ehuru onekligen ej så litet dermed

blifvit vunnet, torde dock lätteligen inses, att en så fåtalig stamstyrka

ej kan göra till fyllest. Hvad Vesternorrland angår, blef också

redan följande år stamstyrkan som bekant höjd till 300 man.

Under sådana förhållanden ligger tanken att, med begagnande af

det nu till garnisonskommendering i Karlskrona i riksstaten uppförda

anslagsbelopp, upprätta en särskild stamtrupp för Blekinge nära till

hands; och då flottan, i följd af den omorganisation af dess stamtrupp,

som år 1887 beslöts, numera är i stånd att öfvertaga garnisonstjenstgöringen

i Karlskrona, synes mig lämpligt, att åtgärder för

förslagets genomförande redan för nästinstundande Riksdag föreslås.

Kommer såsom följd deraf den garnisonstjenstgöring i nämnda stad,

hvilken, såsom ofvan är nämndt, hitintills bestridts af lista och 2:dra distriktens

trupper, att upphöra, blifver visserligen rekrytbildningen vid

desamma, åt hvilken under den långa kommenderingen till Karlskrona

mycken tid kunnat egnas, i viss mån mindre fullständig; men det

måste härvid ihågkommas, att ett sådant tillfälle till mera omsorgsfull

rekrytutbildning icke står de öfriga distriktens trupper till buds och

att sålunda enda följden af indragningen utaf garnisonskommenderingen

till Karlskrona i detta afseende skulle blifva, att arméns samtliga

indelta infanteriregementen i fråga om rekrytutbildningen likstäldes;

och förglömmas må ej heller, att flera gånger och särskildt vid riksdagen

år 1885 klagomål försports öfver den olägenhet och tunga,

denna kommendering förorsakade det kommenderade manskapet och

såsom följd deraf jemväl vederbörande rot- och rusthållare.

Den tilltänkta stamtruppen synes mig böra organiseras i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de grunder, som äro antagna för den

af 1887 års Riksdag beslutade organisationen af stamtruppen vid VesterNorrlands

bataljon. Stamtruppen skulle alltså utgöras af volontärer

och utbildningen försiggå i tvååriga skolor, afsedda att hvardera räcka

IOV2 månader, eller den del af året som återstår, sedan D/2 månad

frånräknats, såsom upptagen af mötena vid bataljonen; och skulle till 2:dra

årets skola beordras omkring 50 % af det antal, som genomgått lista årets.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Fjerde hufvudtiteln.

Äfven aflöningen skulle bestämmas efter enahanda grunder och

sålunda komma att utgöras af:

Lega,

som utgår med 40 kronor för hvardera af de 2 första tjensteåren och

80 kronor under de följande;

Lön,

som utgår under kommendering med 10 kronor för hvarje månad; samt

Arfvode,

som utgår, dels under kommendering med 15 kronor till distinktionskorpral,

10 kronor till korpral och 5 kronor till vice korpral, dels ock

under de tider, vederbörande korpraler ej äro inkallade till tjenstgöring,

med hälften af nyssnämnda belopp.

Hvad antalet volontärer i första årsklassen angår, hvilket antal,

med de föreslagna organisationsgrunderna, är bestämmande ej mindre

för bataljonens fredsstyrka än äfven för den stam af vid bataljonen

utbildadt folk, som vid mobilisering skulle återfinnas inom de värnpligtiges

tolf klasser och som sålunda komme att utgöra bataljonens

mobiliserbara styrka af fullt utbildadt manskap, torde hänsyn böra

tagas uteslutande till för handen varande tillgångar. Jag ifrågasätter

nemligen ej att, utöfver ofvan angifna i riksstaten redan uppförda

99,000 kronor, för bataljonens uppsättning något anslag af Riksdagen

bör begäras, men å andra sidan torde krigsstyrelsen med skäl kunna

påräkna, att beloppet, som är af ordinarie anslags natur, i sin helhet

blifver för ändamålet tillgängligt, helst min mening är att icke allenast

volontärernes aflöning utan äfven samtliga kostnader för deras utbildning,

underhåll och beklädnad under den tid, de vistas vid skolorna,

skulle bestridas från nämnda medel.

Jag har med dessa förutsättningar till utgångspunkt låtit utarbeta

dels denna beräkning af antalet volontärer af olika årsklasser vid Blekinge

bataljons stam trupp:

Uti 1. årsklassen 90 volontärer.

))

2.

D

84

»

))

3.

))

80

»

))

4.

))

77

i)

»

5.

)>

74

»

»

6.

»

72

»

7.

))

70

»

»

8.

))

67

»

»

9.

»

63

>>

»

10.

»

59

»

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Fjerde hufvud titeln.

Uti 11. årsklassen 53 volontärer.

12. )) 48 J> 837

dels denna beräkning af beloppet lönemedel, som för stamtruppen

erfordras:

Lega: 174 man å 40 kr.............................................. 6,960: —

326 » å 80 kr.............................................. 26,080: — gg q^q. _

Lön: 150 man i IOV2 månader å 10 kr..................................... 15,750: —

Arvode: 1) under skolorna i IOV2 månader för:

3 distinktionskorpraler å 15 kr.......... 472: 50

4 korpraler å 10 kr................................. 420: —

10 vicekorpraler å 5 kr............................ 525: — j 4^7. gQ

2) disponibilitetsarvoden i IOV2 månader för:

5 distinktionskorporaler å 7: 50 ......... 393: 75

12 korporaler å 5 kr.................................. 630: —

26 vicekorporaler å 2: 50 ........................ 682: 50 j yQg. 25

Summa kronor 51,913: 75.

dels slutligen ock denna beräkning öfver kostnaderna för volontärskolan:
a)

Aflöning för befäl m. m.

1 kapten, kompanichefsarvode.................................... 600: —

1 3> dagaflöning å 3 kr. i 315 dagar............ 945: —

4 subalternofficerare, dagaflöning å 2 kr. i 315

dagar........................................................................ 1,260: —

1 regementsläkare, dagaflöning å 3 kr. i 315 dagar 945: —

4 sergeanter, d:o å 0,40 i » » 504: —

2 spel d:o å 0,40 i » » 252: —

1 sjukvårdssoldat d:o å 0,25 i » » 78: 75 4 gg^. 7g

b) En man i tjenst vid volontärskolan kostar årligen

(utom aflöningen):

Medikamentspenningar ................................... 2: 25

Kommunionpenningar...................................... — 05

Servis.................................................................... 8: —

Kaserninventariers underhåll ........................ 2: 50

315 portioner å 55 öre ................................. 183: 25

315 beklädnadsdagar å 33 öre..................... 103: 95 gpQ. _

152 man kosta alltså ........................................................................ 46,800: —

c) Diverse utgifter.................................................................... 994: —

Summa kronor 52,378: 75.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Fjerde hnfrn dtiteln.

Af dessa beräkningar framgår, att en årlig rekrytkontigent af 90

man kan antagas, och skulle alltså fredsstyrkan, med bibehållande af

samma proportion emellan denna och första åldersklassen, som lagts till

grund för beräkningen af stamtruppen vid Vesternorrlands bataljon,

kunna bestämmas till 500 man. Antalet fullt utbildadt manskap i

samtliga årsklasser skulle vidare, alltjemt under antagande att förut

begagnade beräkningsgrunder visa sig rigtiga, komma att utgöra omkring

837 man.

Hvad angår den slutliga fördelningen af anslagsbeloppet 99,000

kronor på riksstatens olika titlar, lärer, i öfverensstämmelse med förut

tillämpade grundsatser, endast volontärernes aflöningsmedel böra uppföras

under det nya anslaget, som lämpligen torde böra benämnas

»aflöning till stam trupp vid Blekinge bataljon» och erhålla sin plats i riksstaten

näst efter motsvarande anslag till Vesternorrlands bataljon.

Då nämnda medel uppgå till ................................................ 51,913: 75,

men derifrån dock böra dragas..................................................... 5,292: 50,

utgörande det belopp, som vid 1886 års riksdag anvisats

till aflöning åt volontärer vid Blekinge bataljon, blefve

alltså återstoden ................................................................................. 46,621: 25,

det belopp, som utjemnadt till 46,622 kronor under nyss angifna be
-

nämning skulle, sedan uppsättningen blifvit afslutad, såsom nytt anslag

i riksstaten uppföras.

Återstående 52,378 kronor, utgörande beräknade kostnaden för

volontärernas utbildning, beklädnad och underhåll, torde deremot, vid

blifvande fördelning af anslaget å riksstatens olika titlar, lämpligen böra

läggas till anslaget till volontärskolor, å hvilket anslag ifrågavarande

utgifter, i öfverensstämmelse med hvad som redan är stadgadt beträffande

de volontärer vid bataljonen, som enligt 1886 års Riksdags beslut

få antagas, torde böra för framtiden anvisas.

Slutligen lärer medgifvande af Riksdagen böra äskas, att ej mindre

de under innevarande år å anslaget till garnisonskommendering i

Karlskrona uppkommande reservationer än äfven hvad af de för stamtruppen

afsedda medel, som under uppsättningstiden ej för sitt egentliga

ändamål tages i anspråk, må, i likhet med hvad förut vid uppsättning

af nya trupper varit medgifvet, få af Eders Kongl. Maj:t

disponeras för bestridande af uppsättningskostnader och öfriga med

organisationen förenade utgifter; och torde af sådan anledning det nya

anslaget till aflöning af stamtrupp vid Blekinge bataljon till en början

böra uppföras såsom reservationsanslag med enahanda belopp, som nu

utgår till garnisonskommenderingen i Karlskrona.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Fjerde lmfvudtitelu.

Förbehållande mig att under sistnämnda anslag få göra den ytterligare

framställning, som af nådigt bifall till mitt förslag betingas,

hemställer jag alltså för närvarande, att Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen,

att, med godkännande af ofvannämnda grunder

för organisationen af en stamtrupp vid Blekinge bataljon

jemte hvad som föreslagits beträffande personalens

aflöning, bevilja till stamtruppens uppsättning

äfvensom densannnas underhåll, in. m. vid volontärskolan

ett årligt anslag af 99,000 kronor;

att, vid bifall härtill, detta anslagsbelopp jemte

de redan å bataljonens stat till volontärers aflöning

uppförda 5,292 kronor 50 öre, sistnämnda belopp i

den mån det för ändamålet varder disponibelt, må

få under benämning »aflöning till stamtrupp vid Blekinge

bataljon, reservationsanslag» uppföras under

fjerde hufvudtiteln näst efter anslaget till aflöning

till stamtrupp vid Vesternorrlands bataljon;

samt att de besparingar, som under uppsättningstiden

kunna å anslaget uppkomma, må få af Eders

Kongl. Maj:t disponeras för bestridande af uppsättningskostnader

och öfriga med organisationens genomförande

förenade utgifter.

Volontärskolor.

De utgifter, som bestridas från detta förslagsanslag, hafva till följd

af flera samverkande omständigheter efter hand så stigit, att anslaget,

som för närvarande utgår med 285,000 kronor och för år 1887 öfverskreds

med 49,694 kronor 11 öre, för år 1888 kommer att öfverskridas

med ett belopp, som i rundt tal beräknats till 92,000 kronor.

På sätt Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, har Eders Kongl.

Maj:t visserligen, i syfte att så vidt möjligt begränsa utgifterna å anslaget,

nyligen anbefalt en betydlig inskränkning i antalet till volontärskolan

å Karlsborg kommenderade volontärer, men då denna åtgärd icke

kan annat än menligt inverka på den för det indelta infanteriets tjenstduglighet

synnerligen vigtiga volontärinstitutionen och önskligt vore, att

dylika mått och steg för framtiden kunde undvikas, synes mig ökad

tillgång å anslaget böra beredas åtminstone med det belopp, hvarmed

detsamma för år 1887 i rundt tal öfverskridits; och som anslaget, vid

s. 49 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtitchi. 49

bifall till de under anslaget till »kavalleriet» gjorda framställningar, skulle

minskas med 60,000 kronor, men jag nu ifrågasatt eu höjning af 50,000

kr., hemställer jag alltså, att Edeås Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att, vid bifall till hvad jag här ofvan föreslagit

äfvensom till nyssnämnda under anslaget till »kavalleriet»

gjorda framställningar, minska detta anslag,

nu ....................................................................... 285,000 kr.,

med skilnaden emellan omförmälda belopp 10,000 »

till ..................................................................... 275,000 kr.

Försvarsverket till lands i allmänhet, eller arméförvaltningens departement.

Vid bifall till de under anslaget till »kavalleriet» gjorda framställningar

skulle detta anslag, som för närvarande utgår med ett belopp

af 2,334,600 kronor, komma att minskas med 171,429 kronor till

2,163,171 kronor.

Uti en från rusthållarne vid 2:dra lifgrenadierregementet inkommen

underdånig ansökning, som för närvarande är öfverlemnad till

arméförvaltningen å artilleridepartementet och kammarkollegium med

anmodan till dessa embetsverk att deröfver afgifva underdånigt utlåtande,

är emellertid ifrågasatt, att det bidrag, årligen uppgående till

omkring 4,000 kronor, som för närvarande från rusthållen erlägges

till bekostande af regementets exercisammunition, må för framtiden

upphöra att utgå; och som, derest Eders Kongl. Maj:t, efter skedd utredning

af frågan, varder sinnad att, med bifall till den underdåniga

framställningen, aflåta nådig proposition i ämnet till Riksdagen, möjlighet

torde böra vara beredd att ersätta arméförvaltningen den minskning

i de för anskaffande af ammunition tillgängliga medel, som deraf

kan blifva en följd, lärer redan nu förhöjning med nyss omförmälda

belopp af anslaget till försvarsverket till lands i allmänhet, eller arméförvaltningens

departement, böra vilkorligt äskas.

Den minskning i anslaget, som ifrågasättes, skulle fördenskull

endast komma att utgöra skilnaden emellan 171,429 kronor och 4,000

kronor, eller 167,429 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att anslaget till försvarsverket

till lands i allmänhet, eller arméförvaltningens

departement, nu ...... kr. 2,334,600: -

må, vid bifall till de under anslaget

Bih. till Rilcsd. Prof. B889. / Samt. 1 A/d. 1 Käft.

[18.]

Minskning af

detta anslag.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Fjerde hufvudtiteln.

till »kavalleriet» gjorda framställningar

äfvensom till ofvannämuda af

rusthållarne vid 2:dra lifgrenadierregementet

gjorda ansökan om efterskänkande

af de från dem nu utgående

bidrag till regementets exercisammunition,

minskas med............ kr. 167,429: —•

till................................................................ kr. 2,167,171: —

Beklädnad och utredning m. m. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägare[19.

] corps och Jemtlands hästjägarecorps.

Ökning af ... . .

detta anslag. Vid bifall till de under anslaget till »kavalleriet)) gjorda framställningar

skulle detta anslag, som nu utgår med 385,583 kronor,

minskas med 9,103 kronor till 376,480 kronor.

Då emellertid Eders Kongl. Maj:t förut i dag, på föredragning af

statsrådet och chefen för finansdepartementet, beslutat föreslå Riksdagen

att de från rusthållarne vid berustade infanteriet utgående avgifter

till bekostande af beklädnads- och remtygs-persedlar vid nämnda

infanteri skola med ett belopp af 51,000 kronor upptagas bland statsverkets

ordinarie inkomster, lärer motsvarande summa också böra uppföras

å utgiftssidan, der densamma lämpligen torde kunna erhålla sin

plats under nu ifrågavarande anslag, tillsammans med hvilket omförmälda

afgifter redan af arméförvaltningen redovisas.

Med afdrag af 9,103 kronor, hvarmed anslaget, på sätt ofvan

blifvit nämndt, skulle vid bifall till förslaget om kavalleriets förändrade

organisation komma att minskas, blefve alltså ökningen 41,897 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj :t täcktes föreslå Riksdagen,

att, derest förslaget om uppförande bland statsverkets

ordinarie inkomster af de från rusthållarne

vid berustade infanteriet utgående afgifter till bekostande

af nämnda infanteris beklädnads- och remtygspersedlar

äfvensom de under anslaget till »kavalleriet»

gjorda framställningar vinna Riksdagens godkännande,

anslaget till beklädnad och utredning m. m.

för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och

Jemtlands hästjägarecorps, nu............ kr. 385,583: —

må ökas med........................................... » 41,897: —

till ............................................................. kr. 427,480: —

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Fjerde hufvudtiteln.

och torde, vid bifall till förslaget om kavalleriets

förändrade organisation, anslaget för framtiden böra

benämnas »Beklädnad och utredning m. m. för indelta

infanteriet och Yermlands fältjägarecorps».

Anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-. remtygs-, samt hästoch

sadelmunderingspersedlar vid det berustade kavalleriet.

[20.]

Under åberopande af mitt anförande vid anslaget till »kavalleriet» Afförande från

hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, dettfanslag*

att, vid bifall till de under sistnämnda anslag

gjorda framställningar, låta anslaget till anskaffande

och underhåll af beklädnads-, bevärings-, remtygssamt

häst- och sadelmunderingspersedlar vid det berustade

kavalleriet, nu.......................... kr. 205,000: —

från riksstaten utgå.

Byggnader och sängkläder på mötesplatserna m. m.

[2E]

Under åberopande af mitt anförande vid anslaget till »kavalleriet» Minskning af

hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, detta anslag
att

anslaget till byggnader och sängkläder på

mötesplatserna m. m., nu.................... kr. 165,000: —

må, vid bifall till de under anslaget

till »kavalleriet» gjorda framställningar,

minskas med ................................... » 17,000: —

till................................................................. kr. 148,000: —

Salpeteruppköp.

[22.]

Sistlidne års Riksdag biföll på det sätt Eders Kongl. Maj:ts till utgående från

densamma gjorda framställning om inköp för statens räkning af Åkers dettt® a“rsll?®

krutbruk, att Riksdagen för inköp af krutbruket och inlösen af der ningsbelopp.

befintliga kruttillverkningsmaterialier m. m. beviljade 92,592 kronor och

deraf för innevarande år anvisade 21,960 kronor under vilkor, bland

andra, att det beviljade beloppet skulle utgå af det å riksstatens fjerde

hufvudtitel uppförda förslagsanslag å 50,000 kronor till salpeteruppköp

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Fjerde lmfvudtiteln.

och att detta anslag icke finge öfverskridas under något af de år, under

Indika liqvider i och för omförmälda inköp och inlösen skulle af

anslaget utgå.

Då emellertid i det af Riksdagen beviljade belopp 92,592 kronor

ingick, förutom den af administratorerne för nuvarande egarens af

krutbruket, enkan N. Rönqvists bo, begärda köpesumma, 86,760 kronor,

jemväl räntor å de delar af köpeskillingen, som enligt det Riksdagen

förelagda förslaget till öfverenskommelse icke genast skulle

gäldas, har Eders Kongl. Maj:t, på min underdåniga framställning, ansett

det böra tillses, om icke till undvikande af dessa ränteutgifter

köpesumman skulle hunna vid tillträdet, som hade blifvit föreslaget

att ega rum den 2:dra i denna månad, få i sin helhet utbetalas, samt

af sådan anledning genom nådigt bref den 31 maj 1888 uppdragit åt

generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet att af administratorerne

infordra yttrande, huruvida de voro villige att omförmälde den 2 Januari

mottaga hela det i förslaget till öfverenskommelse fordrade köpeskillingsbeloppet;

och har, sedan från administratorerne ingått jakande

svar, Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 12 sistlidne oktober,

jemte det Eders Kong!. Maj:t bemyndigat generalfälttygmästare!! och

chefen för artilleriet att afsluta köpet, uppdragit åt statskontoret att,

mot ersättning framdeles af de medel, Riksdagen kunde för ändamålet

anvisa, på reqvisition tillhandahålla generalfälttygmästaren hvad som,

utöfver de af Riksdagen för år 1889 anvisade 21,960 kronor, för inköpet

erfordrades med högst 64,800 kronor.

I stället för 70,632 kronor, som, derest öfverenskommelsen kommit

till stånd på de ursprungligen föreslagna och af Riksdagen i dessa

afseenden godkända köpevilkoren, skulle åtgått för gäldandet af de

delar utaf köpeskillingen, till hvilkas betalande Riksdagen ej anvisat

medel, erfordras alltså nu endast 64,800 kronor; och då denna summa

lämpligen torde böra, på sätt vid aflåtandet af propositionen om inköpet

förutsattes, gäldas på tre år, hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,

att från 1890 års anslag till salpeteruppköp må,

under vilkor att anslaget icke öfverskrides, ytterligare

i och för inköpet af Åkers krutbruk anvisas en summa

af 21,600 kronor.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 53

Garnisonskommendering i Karlskrona.

Under åberopande af mitt anförande vid anslaget till »aflöning till

stamtrupp vid Blekinge bataljon» hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,

att, vid bifall till de under sistomförmälda anslag

gjorda framställningar, dels anslaget till garnisonskommendering

i Karlskrona må ur 1890 års riksstat

utgå, dels ock de behållningar, som under innevarande

år kunna å anslaget uppkomma, må användas

till enahanda ändamål som blifvande reservationer

å anslaget till aflöning till stamtrupp vid Blekinge

bataljon.

ÅlderstiSlägg.

Efter genomförande af 1875 års lönereglering för arméns befäl

och civilstat visade sig ganska snart, att åt regementsintendenterne

blifvit tillmätta löneförmåner, som ingalunda motsvarade de vigtiga

med uppbördsmannaansvar förbundna göromål, som af dem fordrades

och hvilka genom de för den ekonomiska förvaltningen sedermera

faststälda reglementen blifvit närmare bestämda.

Redan i sina underdåniga skrivelser den 8 november 1878 och

den 2 december 1879 rörande behofvet af statsanslag för åren 1879

och 1880 fäste arméförvaltningen å civila departementet Eders Kongl.

Maj:ts uppmärksamhet på denna omständighet, dervid arméförvaltningen

hufvudsakligen anförde, att ett drygt ansvar ålåge regementsintendenterne

i deras dubbla ställning af uppbördsmän för alla de

medel, hvilka för regementenas och deras beväringsmanskaps flerfaldiga

behof utginge, och kontrollanter öfver stamtruppens och beväringsmanskapets

persedelförråd, att det derföre ur det allmännas intresse vore

nödigt tillse, det nämnde tjensteman bereddes en aflöning tillräcklig

för deras betryggande emot ekonomiskt obestånd, äfven om de både

familj att underhålla, att det särskild!, till kronans säkerhet vore nödigt,

att regementsintendenterne icke finge med denna befattning förena

någon annan allmän eller enskild syssla eller utöfva någon affärsverksamhet;

samt att med afseende å dessa omständigheter regementsintendenternes

aflöning tydligen borde rättas efter de för kassaförvaltare

i allmänhet i jemförlig ställning tillämpade grunder, dervid

[23.] .

Afförande ur

rikestaten af

detta anslag.

. [24]-

Alderstillägg

till regementsintendenterne.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Fj erde hufrudtiteln.

emellertid förekomme, att regementsintendenterne genom sin befattning

såsom både ständiga ledamöter i förvaltningsdirektionerna och dessa

direktioners verkställande ombud måste med uppbördsmannens egenskaper

förena ett icke ringa mått af insigt och erfarenhet i flera andra

rigtningar, helst framgången af direktionernas verksamhet till

stor del vore beroende på regementsintendenternes duglighet.

Dåvarande statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet,

som ansåg de af arméförvaltningen åberopade förhållanden böra föranleda

framställning till Riksdagen om löneförhöjning åt regementsintendenterne,

hemstälde i sitt anförande till statsrådsprotokollet för

den 9 Januari 1880, att den ifrågasatta löneförbättringen måtte beredas

dem på det sätt, att, jemte det den fasta lönen, som vore lika med kaptenslöner

af första klassen, äfvensom den deraf beroende pensionsrätten

bibehölles oförändrade, regementsintendenterne tillädes, vid indelta

armén dagaflöning å 3 kronor under vapenöfningstiden samt

tjenstgöringspenningar uppgående till 400 kronor vid rusthåll- och

900 kronor vid rothållsregementena, samt vid värfvade armén ett arfvode

af 600 kronor, motsvarande det arfvode som bestås kompani-,

sqvadrons- och batterichef vid värfvad trupp.

Eders Kongl. Maj:ts i enlighet med denna underdåniga hemställan

till 1880 års Riksdag aflåtna nådiga proposition i ämnet blef emellertid

icke af Riksdagen bifallen.

Den erfarenhet om befogenheten af den gjorda framställningen,

som derefter vanns, var emellertid af sådan beskaffenhet, att jag i

min dåvarande egenskap af generalintendent ansåg mig böra återupptaga

frågan. Med anledning af den utgång frågan fått vid 1880 års

riksdag höll jag emellertid före, att den åsyftade löneförbättringen åt

regementsintendenterne borde dem beredas på annat sätt.

I underdånig skrifvelse den 3 december 1885 förklarade jag mig

anse frågan om beredande åt regementsintendenterne af mot deras

arbete svarande löneförmåner vara af stor vigt, synnerligast som på

dess afgörande berodde, huruvida vid armén skulle kunna qvarhållas

sådana mera duglige intendenturtjenstemän, som erhållit en fullständigare

utbildning och derigenom voro af största nytta för armén.

Vid löneförmånernas bestämmande borde dock, yttrade jag, beaktas

de olika befordrings-, åldersgräns- och pensionsförhållanden, som gälde

för å ena sidan officerare och å andra sidan regementsintendenterne.

Under det att en officer i allmänhet först vid omkring 44 års ålder

nådde befordran till kompani-, sqvadrons- eller batteri-chefstjensten,

hvilken han vore berättigad lemna mot åtnjutande af pension efter

s. 55 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 55

uppnådda 50 lefnads- och 30 tjensteår, tillträdde deremot regementsintendenten

vid betydligt lägre ålder sin befattning, vid hvilken han

sedan, derest han önskade bibehålla sin pensionsrätt, måste förblifva

intill fylda 60 lefnadsår. Det vore derföre, enligt min då uttalade

åsigt, ^ icke under början af sin tjenstetid, som regementsintendenten

vore illa lottad i afseende å löneförmåner, hvilket ock framginge deraf,

att den nuvarande lönen visat sig ega nog lockelse att förmå lämplige

officerare med omkring 10 års tjenstetid att efter genomgången

utbildningskurs söka regementsintendentsbefattningar. I den mån tjenstetiden

förlängdes, framträdde åter skälen för löneförhöjningen i sin

fulla styrka, och det syntes mig kunna ifrågasättas, om icke den regementsintendenterne

beredda förmån att få qvarstå i tjensten till fyllda

63 år mer än uppvägdes af olägenheten att de för erhållande af pension

voro skyldige tjena qvar till 60 års ålder med en lön föga öfverstigande

pensionen.

. Exempel hade också gifvits, att regementsintendent, som erhållit

nådigt tillstånd att såsom officer qvarstå i regemente eller corps,

återgått till kompanichefsbefattning på stat i ändamål att förr erhålla

pensionoch det vore också helt naturligt, att det för en tjensteman

med insigt uti affärslifvets förhållanden, såsom en regementsintendent,

i många fall skulle vara af vigt att ej allt för sent, medan han ännu

vore i^ full kraft, kunna afgå med pension. Jag förmenade alltså, att

syftemålet att genom bättre löneförmåner förmå regementsintendenterne

qvarstå i sina befattningar lättast och ändamålsenligast skulle

ernås, om åt dem bereddes ålderstillägg på det sätt, att de komme i

åtnjutande af ett dylikt a 500 kronor efter 5:te och af ett andra å

samma belopp efter 10:de tjensteåret.

. Genom nådigt beslut den 30 December 1885 förklarade sig emellertid

Eders Kongl. Maj:t anse någon åtgärd i förevarande lönefråga

icke för det dåvarande lämpligen kunna vidtagas.

I sitt förenämnda yttrande öfver t. f. generalintendentens den 19

sistlidne oktober afgifna förslag angående vissa bristers afhjelpande

vid intendenturcorpsen har arméförvaltningen nu för tredje gången

väckt ^ fråga om löneförhöjning åt regementsintendenterne, dervid helt

och hållet anslutande sig till det förslag, jag i min ofvan omförmälda

underdåniga skrifvelse den 3 december 1885 framstält.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Fjerde hufvud titeln.

De åsigter, jag såsom generalintendent i denna fråga uttalat, kan

jag icke frångå och torde de skäl härför, som af mig och arméförvaltningen

åberopats och för hvilka jag ofvan redogjort, vara af den

beskaffenhet, att någon ytterligare motivering af nödvändigheten att åt

regementsintendenterne bereda någon löneförbättring icke lärer erfordras.

Ensamt den omständigheten, att regementsintendenterne, hvilka,

åtminstone hvad indelta armén angår, mera tagas i anspråk för sin

tjenstebefattning än lönekamraterne i kaptensgraden, icke såsom de äro

i åtnjutande af tjenstgöringspenningar och dagaflöning under mötena,

på samma gång deras utsigter till befordran, i följd af Riksdagens

vägran att godkänna Eders Kongl. Maj:ts upprepade gånger gjorda framställningar

om inrättande af de för arméns hushållning och mobilisering

ytterst vigtiga fältintendentsbefattningarne, äro stängda och deras rätt

till pension inträder 10 år senare än motsvarande rätt för kaptenerne,

skulle i mina ögon utgjort tillräckligt skäl för den ifrågasatta löneförbättringen;

och då dertill kommer statens uppenbara intresse att

få regementsintendenternes för den militära ekonomien i hög grad

maktpåliggande befattningar väl rekryterade, hvilket utan jemförlighet

i löneförmåner med motsvarande andra befattningar vid armén i längden

lärer blifva omöjligt, synas mig alla skäl såväl ur billighets- som

ändamålsenlighetssynpunkt tala för detta förslag.

I fråga om den förhöjning i anslaget till ålderstillägg, som vid

bifall till nämnda förslag skulle erfordras, anmärker arméförvaltningen

å civila departementet i sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den

8 sistlidne december, att anslagets natur af förslagsanslag medgifver

att låta anstå med förhöjningen intill riksdagen närmast efter den

tidpunkt, då aflöningsförbättringen trädt i kraft och då det erforderliga

beloppet också kan säkrare bestämmas; hvadan och då i alla fall,

efter genomförandet i en nära framtid af arméns veterinärstats nya organisation,

en reglering af anslaget behöfver anställas, arméförvaltningen

ansett sig kunna uppskjuta att i detta hänseende afgifva något förslag.

Jag finner detta af arméförvaltningen föreslagna uppskof med bestämmandet

af anslagets förhöjning vara lämpligt och hemställer alltså

för närvarande, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

medgifva,

det två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, må

från fjerde hufvudtitelns anslag till ålderstillägg få

tilläggas regementsintendenterne att utgå det första

efter 5 års och det andra efter 10 års väl vitsordad

tjenstgöring i befattningen.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtitelil.

57

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning af

Kong). Fvlaj:ts kansli,

hvilket nu är upptaget till ........................................................ kr. 4,313: —

torde böra, för jemnande al'' slutsumman å hufvudtitelns

anslag, ökas med........................................................................... » 13: —

till..................................................................................................... kr. 4,326: —

[25.]

Jemkning af

detta anslag.

Fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra nu kr. 19,885,750: —

De af mig ifrågasatta nya och tillökningarne i

förut befintliga ordinarie anslag, efter afdrag af

anslag, som anses kunna ur riksstaten afföras, samt

af föreslagna nedsättningar i åtskilliga anslag, uppgå

tillsammans till 274,250 kronor; och skulle således

de ordinarie anslagen genom tillägg af detta

belopp.................................................................................... » 274,250: —

komma att höjas till ........................................................ kr. 20,601,000: —

Extra anslag.

Då jag nu öfvergår till de extra anslag, som jag under förevarande

statsregleringsperiod anser erforderliga, beder jag få påpeka, att beloppet

af dem visserligen öfverstiger de enahanda anslag, som begärts

för innevarande år, men att deremot anslagsfordringarne på extra stat

under de flesta öfriga föregående år af senaste tioårsperiod afsett högre

belopp än som nu är i fråga. Det är nemligen endast tre af dem,

som i detta hänseende förete lägre siffra; och utsträckes jemförelsen

till en längre period, t. ex. till den period af 14 år, som omfattar budgeterna

för åren 1876 —1889, skall det till och med visa sig, att medeltalet

på extra stat till fjerde hufvudtitelns behof beviljade anslag öfverstiger

hvad jag anser böra för år 1890 på dylik stat äskas. Som Eders

Kongl. Maj:t längre fram finner, är det nemligen endast 1,235,500 kronor,

hvartill beloppet af för ifrågavarande år behöfliga extra anslag synes

mig höra uppgå, under det att medeltalet af Riksdagen beviljade

extra anslag under fjerde liufvudtiteln för nämnda 14 år utgör 1,407,711

kronor.

Bill. till Rihsd. Prot. 1889. 1 Sami 1 Afl 1 Hiift.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Fjerde hnfvudtiteln.

[26.]

Anslag för

tillämpning a

nya värnpligtslagens

föreskrifter.

[27.J

Anslag till

fältartillerimateriel.

Tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges

inskrifning och redovisning m. m.

Sedan sistlidne års Riksdag'' afslagit Eders Kongl. Maj:ts framställning,

att förevarande anslagsbelopp 77,500 kronor, från hvilket utgår

dagaflöning till befälet vid beväringstrupperna äfvensom erforderliga

arfvoden till de i kompaniområdena anstälde afdelningsområdesbefälhafvarne,

skulle uppföras på ordinarie stat, lärer ett återupptagande

af berörda förslag för närvarande icke böra ifrågasättas.

Lika med arméförvaltningen å civila departementet i dess ofvannämnda

underdåniga skrifvelse den 8 sistlidne december hemställer jag

alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter

i fråga om de värnpligtiges inskrifning och

redovisning m. m. på extra stat för år 1890 bevilja

ett belopp af 77,500 kronor.

Årtilleribehof.

Fältartillerimaieriel.

Till ny fältartillerimateriel har hitintills af Riksdagen beviljats

4,400,000 kronor af det belopp 4,600,000 kronor, som för anskaffning

af sådan materiel beräknats vara erforderlig.

Den anskaffning af återstående materiel m. m., som erfordras för

att fältartilleriet skall blifva fullständigt ordnadt och som bör ega rum

under år 1890, utgöres, enligt hvad generalfälttygmästare!! och chefen

för artilleriet i sin förenämnda underdåniga skrifvelse anmäler, af följande,

för hvilken kostnaden blifvit beräknad till nedanstående belopp:

Rid- och anspannspersedlar för 3 batterier å 30,000

kronor................................................................................... kr. 90,000: —

Ammunition för........................................................................ » 37,000: —

2 st. hela artilleriammunitionskolonner, ändring af vagnar,

rid- och anspannspersedlar med tillbehör å

8,500 kronor....................................................................... » 17,000: —

56 st. packvagnar med tillbehör å 1,000 kronor............ » 56,000: —

Summa kr. 200,000: —;

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Fjerde liufvudtitelii.

och skulle, på sätt i generalfälttygmästarens underdåniga memorial

af den 15 november 1887 omnämndes, det nya fältartilleriet med dess

tillbehör af staber, batterier och artilleriammunitionskolonner jemte tillhörande

ammunitions- och utredningspersedlar in. in. efter ifrågavarande

anskaffning befinna sig i fullständigt och ordnadt skick.

Generalfälttygmästaren hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes på extra stat för år 1890 i och för anskaffning af ny /altartillerimateriel

af Riksdagen äska ett belopp af 200,000 kronor.

Härtill får jag tillstyrka nådigt bifall.

Fästningsartillerimateriel.

Uti min företrädares anförande till statsrådsprotokollet för den

12 januari 1888'' är redogjordt för behofvet af fästningsartillerimateriel

i och för bestyckning af de tre fästningar, som genom artilleriets försorg

skola förses med erforderlig artillerimateriel. Kostnaderna derför

hafva beräknats till sammanlagdt 5,949,031 kronor, deraf för Karlsborg

3.618.000 kronor, för Vaxholm Oskar Fredriksborg 2,070,031 kronor

och för Oskarsvärn 261,000 kronor. Häraf har hitintills beviljats

975.000 kronor, så att återstående anslagsbehofvet i rundt tal utgör

4.950.000 kronor; och fäster generalfälttygmästaren i sitt ofvannämnda

underdåniga memorial uppmärksamheten derpå, att med de små belopp,

50.000 kronor årligen, Riksdagen under de senare fyra åren beviljat

för ifrågavarande ändamål, en så lång tidrymd skulle åtgå för den återstående

anskaffningen, att ur försvarets synpunkt stora olägenheter

måste deraf uppkomma. Enligt hvad han anmäler, är bestyckningen

å de vigtiga fästningarne Vaxholm Oskar Fredriksborg och Oskarsvärn

i det skick, att, derest förhållandena skulle föranleda deras försättande

i försvarstillstånd, försvaret i artilleristiskt hänseende skulle, hvad förstnämnda

fästningar angår, blifva särdeles bristfälligt och, beträffande

den sistnämnda, alldeles omöjligt. Han hemställer för den skull, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes på extra stat för år 1890 af Riksdagen äska

till förbättring och tillökning af bestyckningen å Vaxholm—Oskar

Fredriksborg............................................. kr. 100,000: —

......................................... » 50,000: —

........................................ » 50,000: —

» bestyckning å Karlsborg...

» )> å Oskarsvärn.

Summa kr. 200,000: —

[28.]

Anslag till

fästningsartillerimateriel.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

[29.]

Anslag till

infanteriammunitions''

vagnar.

Fjerde hufvudtiteln.

Jag anser denna framställning synnerligen behjertansvärd. Särskilt

nödvändigheten att tillse, det bestyckningen å Vaxholm Oskar

Fredriksborg varder så snart som möjligt bragt i tidsenligt skick, synes

mig icke nog kunna af krigsstyrelsen betonas; och då numera anslag

till positionsartillerimateriel icke vidare erfordras, hemtar jag äfven

deraf anledning att ifrågasätta anslagets utgående med det af generalfälttygmästaren

föreslagna belopp.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Magt, i enlighet med hvad

generalfälttygmästare!! föreslagit, täcktes på extra stat för år 1890 af

Riksdagen äska

till förbättring och tillökning af bestyckningen å Vaxholm

Oskar Fredriksborg .................

till bestyckning å Karlsborg.......................

» » å Oskarsvärn.....................

................... kr.

100,000: —

..................... »

50,000: —

..................... ))

50,000: —

Summa kr.

200,000: —

Infanteriammunitionsvagnar.

På sätt vid flera föregående tillfällen inför Eders Kongl. Maj:t

blifvit- anmäldt, uppgår ursprungligen beräknade kostnaden för dels

nyanskaffning af ammunitionsvagnar för infanteritrupperna och dels förändring

af gamla dylika med dertill hörande rid- och anspannspersedlar

för ammunitionskolonnernas behof till ett belopp af 239,112 kronor.

Sedan Riksdagen för ändamålet beviljat tillsammans 111,000 kronor

af det erforderliga beloppet, utgör nu återstående behofvet 129,112

kronor.

I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse anmäler generalfälttygmästaren

och chefen för artilleriet, att under förutsättning, att Eders

Kongl. Maj:t täckes inom kort fastställa ett förändradt gevär med förminskad

kaliber och dertill hörande ammunition, anskaffning af 87 st.

infanteriammunitionsvagnar af ny modell, med hvilken anskaffning hitintills

dröjts i afvaktan på antagandet af ny infanteriammunition, kan

under år 1890 påbörjas; och skulle, enligt hvad generalfälttygmästare!!

likaledes anmäler, de nya vagnarne, hvilka äro afsedda att öfverlemnas

till infanteriet och kavalleriet, för att tillhöra dessa vapens stridsträng,

utbytas mot redan befintliga 87 st. infanteriammunitionsvagnar af äldre

modell, hvilka efter någon mindre förändring skulle i sin ordning tilldelas

infanteriammunitionskolonnerna.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Fjerde hufvudtiteln.

Generalfälttygmästaren, som anser af mycken vigt att det erforderliga

antalet infanteriammunitionskolonner snarast möjligt varder färdigt

och att infanteriets och kavalleriets stridsträng bringas uti ett

någorlunda fullständigt skick, hemställer alltså, att Eders Kong!. Magt

täcktes för anskaffande af infanteriammunitionsvagnar på extra stat för

år 1890 af Riksdagen äska ett belopp af 30,000 kronor.

På sätt jag under följande anslagstitel kommer att nämna, är jag betänkt

att nu väcka fråga om antagande af eu ny gevärsmodell; och då jag

jemväl delar generalfälttygmästarens uppfattning om nödvändigheten att

så vidt möjligt påskynda anskaffningen af infanteriammunitionsvagnar,

får jag tillstyrka bifall till generalfälttygmästarens berörda hemställan.

Förändring af arméns nuvarande gevär och karbiner.

Infanteriets förseende med tidsenliga skjutvapen har såsom bekant f^ndr!ngaf

under de senaste åren å nyo utgjort föremål för krigsstyrelsernas om- arméns gevär

sorg i de flesta europeiska länder, och hafva, sedan Tyskland år 1884 och karbiner''

antagit en ny gevärsmodell, flera stater, såsom Danmark, Frankrike,

Italien, Portugal, Österrike, icke allenast faststält nya modeller för infanterigevär

utan äfven, i likhet med Tyskland, med synnerlig ifver

bedrifvit anskaffning af nya eller förändring af förut befintliga eldhandvapen.

Då svenska arméns gevär med sin stora kaliber 12,17 in. m.

den största af de europeiska gevärens, och sin till följd deraf olämpliga

ammunition redan förut med afseende på verkningsförmågan stått

långt efter öfriga länders gevär, inses lätt, att under nuvarande förhållanden

frågan om vårt infanteris förseende med dugliga eldvapen

måste i ännu högre grad tilldraga sig krigsstyrelsens uppmärksamhet.

Också har, sedan denna fråga under mera än 10 år varit föremål för

komitéers och skjutkommissioners arbeten, den pröfning af försöksgevär,

tillverkade inom landet, som, enligt Eders Kong!. Maj:ts befallning,

under åren 1887 och 1888 i större omfattning egt rum vid trupp,

ledt till sådana resultat, att frågan om fastställande af ny gevärsmodell

äfven för svenska armén inom den allra närmaste framtiden kan vänta

sin lösning.

Under den tid af mera än 21 år, som förflutit sedan vårt nuvarande

infanterigevär antogs, hafva flera länder, såsom Frankrike, Italien,

Tyskland och Österrike, faststält tvenne nya gevärsmodeller, åtskilliga

mer eller mindre betydande förändringsmodeller oberäknade, och jemväl

såsom följd deraf med stora kostnader anskaffat två nya omgångar

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Fjerde hufvudtiteln.

vapen för sina arméer, eller åtminstone förändrat de förut anskaffade

gevären. Vårt land, som icke ansett sig böra följa de stora staternas

exempel härutinnan, kan alltså i hvarje fall räkna sig till godo såsom

besparade de kostnader, hvilka dylika förändringar skulle hafva medfört.

Att längre undanskjuta denna frågas lösning torde emellertid icke vara

rådligt.

I ofvannämnda underdåniga skrifvelse från generalfälttygmästare!!

är densamma också upptagen till behandling. De förbättringar af

infanterigevären, som nu för tiden anses erforderliga, bestode, yttrar

generalfälttygmästare!!, dels uti eu förminskning, så långt sig göra

låter, af kalibern, äfvensom anskaffningen af en dertill hörande kraftig

patron, och dels uti förändring af mekanismen för åstadkommande vare

sig med eller utan repeterinrättning af hastigare eldgifning. Båda dessa

förändringar vore till stor del oberoende af hvarandra. Hos oss hade

förändringen af kalibern och anskaffandet af en ny patron i förening

med vissa förbättringar å den nu antagna remingtonmekanismen ansetts

vara det främsta målet för försöken, under det att frågan om

den lämpligaste mekanismen visserligen blifvit uppmärksammad, men

dock vore af beskaffenhet att dess afgörande kunde uppskjutas till dess

erfarenheten från utlandet och egna försök lemnat mera tillfredsställande

resultat än hvad hitintills varit förhållandet.

Efter omfattande försök med flera olika kalibrar hade man nu,

fortsätter generalfälttygmästaren, funnit, att eu kaliber af 8 mm. fullt

tillfredsstälde tidens fordringar och hade äfven kraftiga patroner till

pipor af denna kaliber blifvit vid ammunitionsfabriken tillverkade.

Samma kaliber vore redan antagen i flera länder, såsom Belgien, Danmark,

Frankrike, Portugal och Österrike, och syntes på väg att äfven

i flera andra stater varda godkänd. De fördelar, som ernåddes genom

eu dylik förminskning af kalibern med dertill hörande patron, vore

större träffsäkerhet, större bestrykande bana för manshögt mål och

såsom följd deraf större oberoende af fel i afståndsbedömningen vid

skjutning på längre håll, längre skottvidd^’ samt slutligen möjligheten,

till följd af patronens minskade vigt, att föröka den enskilda karlens

och ammunitionsfordonens ammunitionsutrustning.

Af en jemförelse i nu omförmälda afseenden mellan 8 mm. försöksgevär

och 1867 års gevär, uppgjord på grund af försöksskjutningar

vid Rosersberg, framginge följande. Träffsäkerheten kunde anses dub
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Fjerde lmfnidtiteln. 63

helt så stor med 8 mm. geväret som med 1867 års gevär; den bestrykande

banan eller det afstånd, inom hvilket, med ståndsigtet och

oberoende af fel i afståndsbedömningen, en stående man kunde träffas

vore åtminstone 30 proc. större för de nya gevären; för längre afstånd,

öfverstigande 500 meter, vore de bestrukna styckena genom kaliberförminskningen

fördubblade, hvilket för masselden vore af största betydelse.

Hvad slutligen tillökningen i ammunitionsutrustningen för den

enskilde karlen eller för ammunitionsfordonen anginge, blefve denna

visserligen med 8 mm. geväret ej så stor som man haft skäl antaga,

men detta berodde derpå, att patronerne till 1867 års gevär, såsom

mindre kraftiga än nu för tiden ansåges erforderligt, vore relativt lätta

för ett gevär åt så stor kaliber. Emellertid kunde, under förutsättning

af samma belastning för karl och fordon, 20 proc. flera 8 mm. patroner

medföras än patroner hörande till det jemväl prof underkastade s. k.

Jarmansgeväret af 10,15 mm. kaliber.

Hvad vidare beträffade frågan om ändamålsenligaste mekanismen

för åstadkommande af en hastigare eldgifning, hade försök, som under

flera år dels enskildt dels i trupp anstälts så väl med förändrade remingtonmekanismer

som med nya mekanismer vare sig med eller utan

repetitionsinrättniug, gifvit vid handen, att de förändrade remingtonmekanismerna

medfört snabbare eldgifning och kraftigare utdragning

af de tomma patronhylsorna än den ursprungliga mekanismen, hvaremot

några afgörande resultat med de nya mekanismerna hitintills ej

blifvit vunna; och anser generalfälttygmästaren anledningen dertill vara

till stor del att söka i den omständigheten, att man ännu ej, vare sig

här i landet eller i allmänhet i utlandet, bestämdt syntes kunna angifva

fordringarne _ på dylika mekanismer i eldtaktiskt hänseende. Tyskland

hade visserligen år 1884 bestämt sig» för en repetermekanism, men

säkerligen förmåtts dertill af tvingande politiska skäl och mekanismen

betraktades redan nu som mindre ändamålsenlig. Enahanda torde, enligt

generalfälttygmästarens åsigt, förhållandet inom kort blifva med

det franska Lebelgevärets mekanism af liknande konstruktion. I Ryssland

försöktes väl ännu repetermekanismer af olika slag men något

afgörande syntes ej nära förestående. Endast den i Österrike antagna

repetermekanismen, afsedd för laddning med ett helt patronpaket för

hvarje gång, syntes erbjuda åtskilliga fördelar.

Generalfälttygmästaren anser emellertid, på sätt som framgår af

den redogörelse för hans yttrande, som jag redan lemnat, att frågan

om öfvergång till en liten kaliber med derför afsedd lämplig patron i

främsta rummet bör afgöras. Det kunde, yttrar han vidare, sedan en

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Fjerde lmlVudtiteln.

dylik öfvergång skett, visserligen synas önskvärdt, att arméns kela behof

af eldvapen med liten kaliber fyldes genom anskaffning af nya

gevär med den mekanism och laddningsinrättning som efter så vidt

möjligt påskyndade försök kan befinnas lämplig, men dylika försök och

en sådan stor nyanskaffning kräfde icke allenast lång tid utan äfven

anslagsbelopp, som under nuvarande förhållanden icke vore att påräkna.

En förändring af 1867 års gevär till vapen med liten kaliber kunde

deremot, enligt hvad i sådan rigtning utförda försök gåfvo vid handen,

innan kort taga sin början och kostnaden för en sådan förändring af

arméns nuvarande gevär uppginge ej till mera än en fjerdedel af priset

för motsvarande antal nya repetergevär. Den med skäl hos oss värderade

remingtonsmekanismen kunde dessutom med en dylik anordning tills

vidare bibehållas och det behöfde ej dröja allt för länge, innan armén

vid mobilisering kunde erhålla ett gevär, som, om än ej i eldhastighet

under ett bestämdt tidsmoment likstäldt med de nyaste vapnen, dock

under fortsatt eldgifning vore dem i detta afseende föga underlägset

och fullt jemförligt med dem såväl i ballistiskt hänseende som i fråga

om lätthandterlighet och patronutrustning.

Hvad angår frågan om antalet vapen, som genom en sådan förändring

af 1867 års gevär erliålles, upplyser generalfälttygmästare!!,

att enligt gjorda beräkningar arméns hela behof ej kan på detta sätt

fyllas, utan att ett visst antal nya gevär äfven måste i sinom tid anskaffas;

och anser generalfälttygmästaren, att dessa böra vara af den

mest tidsenliga modell. Under den tid, som anslagstillgångarne toges

i anspråk för den ifrågastälda förändringen af 1867 års gevär, kunde

emellertid, enligt hvad generalfälttygmästaren anmärker, valet och

pröfningen af den nya gevärsmodellen, som borde fa samma kabbel

och konstrueras för samma patroner som förändringsmodellen, försiggå

i lugn och med tillgodogörande af utlandets erfarenhet. Gevären

af förändringsmodellen lcomme sålunda att till en början vara afsedda

för fältarmén och depöterna och kunde sedermera, i den mån de aflöstes

af vapen utaf nya modeller, öfverflyttas till de för landstormen och

såsom reserv beräknade förråden.

Skulle en dylik förändring af infanterigevären komma till stånd,

föreslår generalfälttygmästaren vidare, att äfven specialvapnen erhålla

karbiner af motsvarande förändringsmodell med samma kaliber och

patroner.

Beträffande kostnaderna för den tilltänkta förändringen, anmärker

generalfälttygmästaren, att det antal gevär och karbiner af nuvarande

modeller, som skulle kunna förändras, icke kan för närvarande med

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Fjerde liufvudtiteln.

noggrannhet angifvas, såsom beroende af den olika grad af slitning,

i hvilken vapen, som varit utlemnade till begagnande, befinna sig och

att säkra uppgifter kunna erhållas blott successive, i den mån som

dessa vapen inlemnas till förändring. Utan allt för stort fel anser han

sig dock kunna antaga, att 200,000 gevär och 20,000 karbiner äro i

det skick att de kunna förändras. Kostnaden för materialier och arbete

vid förändringen är vidare beräknad för gevär till 14 kr. och för karbiner

till 13 kronor 25 öre per styck; och då dertill kommer kostnaderna

för erforderlig förändring af byggnaderna vid gevärsfaktoriet

och för nya maskiner och verktyg derstädes, som beräknats till 91,000

kronor, enahanda kostnader vid ammunitionsfabriken, som beräknats

till 124,000 kronor, och slutligen kostnaderna för felande gevärs- och

karbinremmar samt bajonettbaljor, uppgående till ungefär 116,000

kronor, blefve alltså hela utgiftssumman:

för materialier och arbetskostnad för 200,000 gevär kr. 2,800,000

» » » » » 20,000 karbiner »

» förändringar in. in. vid gevärsfaktoriet.................. ))

» förändringar in. m. vid ammunitionsfabriken ))

» gevärs- och karbinremmar samt bajonettbaljor ... »

265.000

91,000

124.000

116.000

Summa kr. 3,396,000

Generalfälttygmästare!! anser slutligen förändringen af vapnen

kunna, under förutsättning att den verkställes vid kronans faktori,

lämpligen så ordnas, att 300,000 kronor blifva erforderliga under första

året och att hela förändringen försiggår på 8 år; och finner han nödigt

för åstadkommande under första året af de afsedda arbetena, att 100,000

kronor af det beräknade kostnadsbeloppet anvisas i förskott för inköp

af maskiner och verktyg till gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken

samt till anskaffande af pipämnen.

Han hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för förändring af arméns nuvarande gevär och karbiner till

vapen af liten kaliber, enligt den modell, som af Eders Kongl. Maj:t

kan varda faststäld, bevilja en summa af 3,396,000 kronor äfvensom

att häraf anvisa 300,000 kronor att utgå på extra stat under år 1890.

På sätt jag redan antydt, finner jag frågan om anskaffande af

förbättrade gevär åt armén icke längre kunna undanskjutas. Dels har

Bih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami, 1 Afd, 1 Haft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Fjerde hufmdtiteln.

sedan 1867, då gällande gevärsmodell faststäldes, utvecklingen af

vapentekniken varit sådan, att arméns gevär i sin nuvarande sammansättning

i intet afseende kunna uthärda jemförelse med eldhandvapnen

i de flesta europeiska länder, dels synes, åtminstone i fråga om den

lämpligaste kalibern, enighet bland de sakkunnige nu mera vara vunnen;

och då hinder icke möter att, med bibehållande af de dyrbaraste

delande af de redan befintliga gevären, genom utbyte af pipan

bringa dem i ett skick, som hvad de väsentligaste fordringarne på ett

tidsenligt fältgevär angår icke lemnar något öfrigt att önska, torde eu

utväg vara funnen att för relativt måttliga kostnader bringa denna

länge på dagordningen stående fråga till sin slutliga lösning.

Jag instämmer alltså i det hela uti de af generalfälttygmästare!!

uttalade åsigter. Endast beträffande tiden för den afsedda förändringens

af gevären afsilande samt beloppet af det för år 1890 erforderliga

anslaget är jag af skiljaktig mening. Frågan om anskaffande af

tidsenliga gevär åt svenska armén har nu så länge varit undanskjuten,

i afvaktan på den bästa möjliga lösning deraf, att det icke synes mig

lämpligt att numera, sedan enighet om lösningen vunnits, låta den af

generalfälttygmästare!! föreslagna tid af 8 år förgå, innan armén försetts

med gevär af den förändrade modellen. Jag ifrågasätter visserligen

icke, att, på sätt flerestädes egt rum, genom upptagande af lån

sätta länsstyrelse!! i stånd att med all kraft verkställa förändringen,*

men arbetet derför synes mig dock böra drifvas i den omfattning,

statens tillgångar samt förhållandena vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken

medgifva; och då ett belopp af 400,000 kronor lärer, utan

att öfriga kraf på budgeten eftersättas, kunna för år 1890 för ändamålet

anslås samt, enligt hvad generalfälttygmästare! för mig anmält,,

hinder icke möter att, under förutsättning att ett större belopp af anslaget

än från början beräknats användes till inköp af de erforderliga

maskinerna in. ni. vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken, på

ändamålsenligt sätt under år 1890 tillgodogöra sig det af mig ifrågasatta

större beloppet, synes mig också lämpligt att denna summa redan

under nämnda år kommer att stå till krigsstyrelsens förfogande.

Slutligen och då Riksdagen upprepade gånger och senast i sin

underdåniga skrifvelse den 13 maj 1879 angående regleringen af utgifterna

under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1880 förklarat sig

anse en fråga af så vidt omfattande betydelse med hänseende till de

deraf föranledda kostnader, som bestämmandet af ny g*evärsmodell,

icke böra definitivt algöras, innan Riksdagen derom erhållit kännedom,

beder jag få nämna, att, enligt hvad generalfälttygmästaren anmält,

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Fjerde hufvud titeln.

förslag till ny gevärsmodell i hufvudsaklig anslutning till de af honom

i hans ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse uttalade åsigter inom

den allra närmaste framtiden kommer att af honom till Eders Kongl.

Maj:ts fastställelse inlemnas, och att äfven jag, efter under hand tagen

kännedom af densamma, är beredd att förorda dess antagande.

Med stöd af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså att

Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen,

att för förändring af arméns nuvarande gevär

och karbiner till vapen af liten kaliber enligt den

modell, som af Eders Kongl. Magt framdeles kan

varda faststäld, bevilja ett belopp af 3,396,000 kronor

och deraf till utgående på extra stat under år 1890

anvisa 400,000 kronor.

Fortifikationsbehof.

Karlsborg.

I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse erinrar chefen för fortifikationen

att han under en följd af år i de underdåniga memorialen

angående behofvet af anslag för landets fasta försvar framhållit dels

vigten af att bedrifva Karlsborgs fästningsbyggnad med större kraft, än

de under de senare åren beviljade knappa anslagen medgåfve, och sin

derpå grundade åsigt om nödvändigheten af årsanslagets uppförande

till minst 200,000 kronor, dels ock angelägenheten att så fort som

möjligt påbörja befästningsarbetena å Vaberget; och som dessa skäl,

enligt chefens för fortifikationen åsigt, fortfarande qvarstå till sin fulla

vigt och betydelse, hemställer han, sedan 1888 års Riksdag till förberedande

arbeten å sistnämnda plats anvisat 50,000 kronor, att Eders

Kongl. Magt behagade för Karlsborgs fästningsbyggnad af Riksdagen

äska ett extra anslag för år 1890 af 200,000 kronor, deraf 50,000

kronor skulle afses till fortsättande af de förberedande arbetena å

V aberget.

[31.]

Anslag till

Karlsborgs

fästningsbyggnad.

Lika med mina närmaste företrädare i embetet och chefen för

fortifikationen, anser jag bedrifvandet af befästningsarbetena å Karls
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

[32.]

Anslag till

batteribyggnader

å Bind*

ön.

[83.]

Anslag till

anskaffning

m. m. af fältingeniörmaterielen.

68 Fjerde hufvudtiteln.

borg med relativt små årsanslag i stort sedt vara en misshushållning,

då arbetet derigenom, till förökande af åtskilliga år efter år under arbetets

fortgång med enahanda belopp utgående kostnader för administration

och dylikt, onödigt förlänges. Jag skulle derför varit beredd

att understödja chefens för fortifikationen förslag i fråga om anslagets

belopp, derest ej hänsynen till andra vigtiga försvarsändamål, som jemväl

böra tillgodoses, nödgade mig att deruti ifrågasätta någon minskning;

och då vidare det synes mig lämpligt att åt Eders Kongl. Maj:t

lemuas afgörandet efter framdeles sig företeende förhållanden, huru de

beviljade medlen skola fördelas emellan arbetena å Karlsborgs befästningar

och å Vaberget, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes

till Karlsborgs fästningsbyggnad, arbetena ä Vaberget deri inberäknade, på

extra stat för år 1890 af Riksdagen äska ett belopp af 150,000 kronor.

Befästningariie i Stockholms skärgård.

Till utförande af de uti chefens för fortifikationen underdåniga skrifvelse

den 11 november 1886 omnämnda batteribyggnader å Rindön, för

. hvilka kostnaderna beräknades till 60,000 kronor, har Riksdagen, under

anmälan att enligt dess åsigt ifrågavarande arbeten kunde utan olägenhet

fördelas på tre år i stället för två, som af Eders Kongl. Maj:t

föreslagits, beviljat för åren 1888 och 1889 tillsammans 40,000 kronor;

och hemställer nu chefen för fortifikationen i sin ofvannämnda underdåniga

skrifvelse den 15 sistlidne november, att Eders Kongl. Maj:t

behagade af Riksdagen, för afsilande af nämnda batteribyggnader, på

extra stat för år 1890 äska ett anslag af 20,000 kronor.

Till denna underdåniga hemställan får jag tillstyrka nådigt bifall.

Anskaffning och komplettering af fältingeniörmaterielen.

I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne november

angående extra ordinarie anslag i och för anskaffning och komplettering

af fältingeniörmaterielen erinrar chefen för fortifikationen,

att af den tekniska materiel, som erfordras för ingeniörstruppernas

utrustning i fält, hittills anskaffats bärbara verktyg till i det närmaste

erforderligt antal äfvensom samtliga vid en mobilisering påräknade

6 st. krigsbryggeekipager, hvarjemte fälttelegrafmaterielen under lop
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufviidtiteln. 69

pet af innevarande år blifver fullständigt kompletterad för erforderliga

4 afdelningar;

att anskaffningen af de bärbara verktygen skett under åren 1887

och 1888 för medel, som af Eders Kongl. Maj:t särskilt anvisats;

att Riksdagen under de senare åren anvisat till anskaffande af ett

nytt krigsbryggeekipage och kompletterande af de äldre samman!agdt

67,000 kronor och till fälttelegrafmaterielens kompletterande 49,500

kronor; samt

att kostnaderna för de med anledning af berörda anskaffning erforderliga

arbeten, deri inbegripet förfärdigandet af en mängd nya

pontoner, kunnat nedbringas till de angifna låga siffrorna af den anledning,

att vagnar, rid-, anspanns- och stall-persedlar in. m. dylikt utförts

i ingeniörbataljonernas egna verkstäder och med eget folk.

Det återstår emellertid ännu, enligt hvad chefen för fortifikationen

vidare anmäler, att för ingeniörtrupperna anskaffa en del materiel,

hvilken för deras fältutrustning är lika nödvändig, nemligen

1) fordon med verktyg och redskap för fältingeniörkompaniernas

behof;

2) teknisk utredning för de ingeniörstaber, som skola finnas vid

högqvarteret, fördelningarne och sjelfständiga brigader; samt slutligen

3) de för manskapets utbildande i depöterna behöfliga fordon med

materiel.

Kostnaden för denna materiel beräknas af chefen för fortifikationen

uppgå till:

för 4 fältingeniörkompaniers tränger, hvardera medförande

å 6 fordon 250 kg. sprängämnen jemte antändningsmedel,

2 farkoster af stålplåt, circa 250 verktyg

för jord-, sten- och gröfre trä-arbeten, en fältsmedja

samt en del verktyg och tågvirke för broslagning,

reservammunition och sjukvårdsmateriel m. m., å

21,500 kronor ......................................................................... kr. 86,000: —

för 6 reservsprängvagnar, medförande spräng- och

antändningsämnen att ersätta förbrukningen i l:sta

linien å 2,350 kronor............................................................... » 14,100: •—

för ingeniörstabernas utredning ................................. » 9,900:

för depöternas utredning, bestående af 8 fältingeniörfordon

och 4 fälttelegraffordon med materiel... » 36,000: —

Summa kr. 146,000: —,

hvartill komma

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Fjerde lmfvudtiteln.

för fältparkens tidsenliga ombildande till en mobil

skanstygskolonn, medförande å 18 fordon 2 stabsutredningar,

144 landttorpedos, circa 1,500 km. sprängämnen

jemte antändningsmedel, omkring 2,300 verktyg

för jord-, sten- och gröfre träarbete, 2 fältsmedjor

m. m. omkring ......................................... ...................... kr. 22,500: —;

så att totalkostnaden för anskaffning och komplettering

af den fältingeniörmateriel, som nu erfordras

för ingeniörtruppernas och stabernas försättande

på krigsfot, skulle uppgå till............................................... kr. 168,500: —.

Hvad rörer sättet för anskaffningen af denna materiel, fäster chefen

för fortifikationen uppmärksamheten derpå att, oafsedt de råämnen, som

äro afsedda att föras å vagnarne, hvilka ej heller ingå i beräkningar ne,

det ej låter sig göra att uppskjuta dermed till krigsberedelsen utan att

äfventyra, att ingeniörtrupperna skola nödgas rycka i fält mycket ofullständigt

utrustade och urståndsatte att fullgöra dem tillhörande åligganden.

Anskaffningen kräfde nemligen, yttrar han, en icke obetydlig

tid, icke allenast hvad anginge vagnar samt rid- och anspanns-persedlar,

utan äfven beträffande sjelfva verktygen, hvilka måste vara af särskilda

modeller, lätthandterliga och starka, men ändock lätta, så att

deras transporterande icke toge i anspråk onödigtvis stort utrymme

eller dragkraft. Vidare funnes tillika ett ekonomiskt skäl, som talade

för att medel redan nu blefve anvisade till anskaffande af denna materiel.

Derest anskaffningen finge fördelas på en viss följd af år, kunde

nemligen en stor del af materielen tillverkas vid ingeniörbataljonernas

egna verkstäder och med eget folk. Detta anskaffningssätt, som med

så stor fördel användts för den sista krigsbrygge- och fälttelegrafmaterielen,

medförde ej allenast ett billigare pris utan tillika fördelen

af att kontrollen öfver tillverkningen blefve skarpare och att således ett

bättre materiel erhölles, hvarförutom ingeniörbataljonernas handtverkssoldater

derigenom bereddes en synnerligen god öfning. Derest arbetena

utfördes på detta sätt, beräknades kostnaderna i det hela kunna

nedsättas med 15 procent och för fältparken med ända till 25 procent

och sålunda komma att nedgå till 141,000 kronor; och anser chefen

för fortifikationen materielens tillverkning med detta förfaringssätt

kunna på 3 eller högst 4 år medhinnas.

Slutligen tillkännagifver chefen för fortifikationen, att en ytterligare

kostnadsnedsättning skulle vinnas, om'' till fortifikationen finge

öfverlemnas att till ingeniörverktygsvagnar förändras de af arméns

timmermansvagnar, som för infanteriet möjligen skulle komma att

s. 71 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufVudtiteln. 71

vid en förändrad fältutrustning blifva obehöfliga. Besparingen kunde,

under antagande att vagnarnes förändring blefve utförd å fortifikationens

verkstäder, beräknas till 340 kronor per vagn eller om, såsom

chefen för fortifikationen hade anledning antaga, 26 st. timmermansvagnar

på detta sätt kunde erhållas, till i rundt tal 8,800 kr., hvarigenom

hela anskaffningskostnaden nedbragtes till 132,200 kronor.

Chefen för fortifikationen hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes i och för anskaffning och komplettering af fältingeniörmaterielen

hos Riksdagen äska antingen ett anslag af 141,000 kronor att fördelas

på 3 år med 47,000 kronor för ett hvar af åren 1890, 1891 och

1892, eller, för så vida Eders Kongl. Maj:t pröfvar lämpligt att ingeniörtrupperna

för uppgifna ändamålet utan särskild kostnad öfvertaga

26 st. af infanteriets timmermansvagnar, ett anslag af 132,200

kronor att likaledes fördelas på tre år, med 44,000 kronor för hvardera

af åren 1890 och 1891 samt 44,200 kronor för 1892.

Jag finner denna chefens för fortifikationen framställning grundad

på goda skäl; och som under flera af de senare åren till ingeniörmateriel

utgått anslag till ungefär enahanda belopp som nu af chefen

för fortifikationen ifrågasättes, anser jag mig kunna understödja densamma,

hvadan och då Eders Kongl. Maj:t genom generalorder den

30 sistlidne november befalt, att 26 st. af infanteriets timmermanstrossvagnar

skola till fortifikationen öfverlemnas för att till ingeniörsv

erkty gs v agnar förändras, jag tillstyrker, att Eders Kongl. Maj:t må

föreslå Riksdagen,

att till anskaffning och komplettering af fältingeniörmateriel

bevilja 132,200 kronor och deraf på

extra stat för år 1890 anvisa 44,000 kronor.

Diverse behof.

Reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän.

Till bestridande af kostnaden för officerares utsändande till främmande

länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet

och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas

[34.]

Anslag till

reseunderstöd

åt officerare

m. fl.

s. 72 Kontrollera mot PDF

[35.]

Anslag till

de topografiska

arbetena.

[36.]

Anslag till

skarpskytteväsendets

och

skjutskicklighetens

befrämjande.

72 Fjerde liufvudtiteln.

under anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor till

främmande länder för utbildning i sitt yrke, har under en lång följd

af år anslagits på extra stat ett belopp af 9,000 kronor. På det tillfälle

jemväl måtte beredas att genom utsändande af tjensteman vid

intendenturen till främmande stater tillgodogöra intendenturen den der

vunna erfarenheten i hvad till en armés hushållning hörer, höjdes anslaget

vid 1883 års riksdag till 12,000 kronor, men har från och med

år 1885 utgått med sitt förra belopp.

Jag hemställer,

att för år 1890 må till reseunderstöd åt officerare

och intendenturtjenstemän äskas ett extra anslag å enahanda

belopp 9,000 kronor, med rättighet för Eders

Kong! Maj:t att få under ett följande år använda

hvad af anslaget kan under året besparas.

Generalstabens topografiska arbeten.

Af chefen för civildepartementet har jag inhemtat, att han, i

öfverensstämmelse med förhållandet flera föregående år, har för afsigt

framlägga förslag derom, att extra anslagen för de ekonomiska kartverken

anvisas för år 1890 till enahanda belopp som utgå för ar 1889,

samt att möjligen uppstående behållningar å dessa anslag må, liksom

förut, äfven under år 1890 användas till bestridande af utgifter för det

topografiska kartverket; och som, vid bifall dertill, olägenheterna af

det nu till topografiska kartverket utgående otillräckliga årsanslaget

något utjemnas, har jag ansett ifrågavarande anslag kunna bibehållas

vid samma belopp som under innevarande och närmast föregående ar,

och får jag derför, i öfverensstämmelse med hvad chefen för generalstabens

topografiska afdelning i sin förenämnda underdåniga skrifvelse

jemväl föreslagit, hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föieslå

Riksdagen,

att till fortsättande af de topografiska arbetena bevilja

för år 1890 ett extra anslag till samma belopp,

som nu för ändamålet utgår, eller 60,000 kronor.

Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.

Som Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, nedsatte 1887 ais

Riksdag extra anslaget till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens

befrämjande, hvilket under åren 1886 och 1887 utgått med 90,000

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Fjerde kufvudtiteln.

kronor, till Hälften eller 45,000 kronor. Jag anser mig sakna skäl att

nu påyrka anslagets höjning till förut beviljade belopp, utan Hemställer,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att för ändamålet på extra stat för år 1890 anvisa

samma belopp, som nu derför utgår, eller 45,000

kronor.

Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda

i afseende å regleringen af utgifterna under

riksstatens fjerde bufvudtitel yttrat, tillstyrkt och

bemstält täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkande

af statsrådets öfrige ledamöter, i nåder bifalla

och gilla, med befallning tillika att utdrag af detta

protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas

till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga

proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd

och behof.

Ex protocollo

O. E. Pauli.

M. till Piksd. Prat. 1889.

1 Sami.

1 Afd. 1 Raft.

10

s. 75 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln,

75

Bil. nio 1.

Förslag till Stat för Lifgardet till häst.

Kronor.

öre

Kronor.

öre.

Staben.

1 öfverste och sekundchef, lön ......................................................

6,000

—

dagaflöning ä 5 kr.................................................................

1,825

—

lönetillägg för 3 tjenstehästar å 400 kr.....................................

1,200

—

furageersättning å 1 kr. om dagen för hvarje häst........................

1,095

—

10,120

1 major, lön ...............................................................................

3,500

—

dagaflöning ä 4 kr...................................................................

1,460

—

lönetillägg för 3 tjenstehästar ...................................................

1,200

—

furageersättning ....................................................................

1,095

—

7,255

1 regemeirtsqvartermästare, lön ......................................................

1,800

—

dagaflöning å 8 kr..................................................................

1,095

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar ...................................................

800

—

furageersättning .....................................................................

730

—

4,425

_

1 adjutant, lön ...............:..........................................................

900

—

dagaflöning å 2 kr.......;...........................................................

730

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar ...................................................

800

—

furageersättning .........:...........................................................

730

—

3,160

1 regementspastor, arvode ............................................................

—

—

1,000

—

1 auditör, arvode .........................................................................

—

—

1,200

—

1 regementsläkare, lön...................................................................

2,800

—

dagaflöning å 4 kr. :.................................................................

1,460

—

4,260

1 andre bataljonsläkare, lön............................................................

900

—

dagaflöning å 2 kr...................»..............................................

730

—

1,630

_

1 regementsintendent, lön ............................................................

2,800

—

dagaflöning å 3 kr...................................................................

1,095

—

3,895

_

1 regementsveterinär, lön (förutom ålderstillägg) ..............................

1,800

—

dagaflöning å 3 kr..................................................................

1,095

—

2,895

—

Transport] - j

-|

39,840

-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Fjerde hufyudtiteln.

1 bataljonsveteririär, lön ...........................

dagaflöning å 2 kr...............................

1 sadelmakare, lön...................................-

1 pistolsmed, lön......................................

1 stabstrumpetare, lön, jemte portion .........

dagaflöning å 40 öre ...........................

lönetillägg ..........................................

beklädnad ..........................................

1 d:o d:o...............................................

Sqvadronsstaten.

1 ryttmästare af l:a klassen, lön ...............

dagaflöning ä 3 kr...............................

lönetillägg för 2 tjenstehästar ...............

furageersättning ..................................

4 d:0 d:o ..............................................

1 ryttmästare af 2:a klassen, lön ...............

dagaflöning å 3 kr........:.......................

lönetillägg för 2 tjenstehästar ...............

furageersättning ..................................

5 arvoden till sqvadrönschefer å 600 kr.......

1 löjtnant af l:a klassen, lön .....................

dagaflöning å 2 kr...............................

lönetillägg för 2 tjenstehästar ...............

furageersättning .................................

4 d:o d:o ................................................

1 löjtnant af 2:a klassen, lön.....................

dagaflöning ä 2 kr..............................

lönetillägg för 2 tjenstehästar ...............

furageersättning .................................

1 d:o d:o ................................................

1 underlöjtnant, lön ................................

dagaflöning å 2 kr...............................

Kronor.

öre.

Kronor.

öre

Transport

—

—

39,840

—

900

—

730

—

1,630

_

—

—

700

—

—

—

600

—

360

—

146

—

36

—

250

—

792

_

—

—

792

—

2,800

1,095

—

800

—

730

—

5,425

_

—

—

21,700

—

1,800

—

1,095

—

800

--

730

—

4,425

_

- ''

—

3,000

—

1,200

—

730

—

800

—

730

—

3,460

_

—

—

13,840

—

900

—

730

—

•

800

—

730

—

3,160

_

—

—

3,160

—

600

—

730

—

Transport

1,330

—

102,524

—

s. 77 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufyudtiteln.

77

Kronor.

öre.

Kronor.

''''

öre.

Transport

1,330

_

102,524

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar ...................................................

800

—

furageersättning ......................................................................

730

—

2,860

_

4 d:o eko ...................................................................................

—

—

11,440

—

1 arvode till en stallmästare .........................................................

--

—-

800

—

1 fanjunkare, lön, jemte portion......................................................

720

—

dagaflöning å 1 kr...................................................................

365

—

beklädnad ..............................................................................

250

—

1,335

_

4 d:o d:o....................................................................................

—

—

5,340

—

1 sergeant af l:a klassen, lön, jemte portion.....................................

360

—

dagaflöning å 40 öre ...............................................................

146

—

lönetillägg..............................................................................

36

—

beklädnad .............................................................................

250

—

792

14 d:o d:o.....................................................................................

—

—

11,088

—

1 sqvadronstrumpetare, lön, jemte portion .......................................

240

—

dagaflöning å 40 öre ........................................................,......

146

—

lönetillägg.............................................................................

36

—

beklädnad ............................................................................

250

—

672

9 d:o d:o ........................................„............................''..............

—

—

6,048

—

1 distinktionskorpral, arvode ................................................ ........

-—

—

180

—

4 d:o d:o ..................................................................................

--

—

720

—

1 korpral, arvode .......................................................................

—

—

120

—

9 d:0 d:o .......................................................................

—

—

1,080

—

1 vicekorpral, arvode ...................................................................

■-

—

60

—

14 d:o d:o .....................................................................

—

—

840

—

Summa

—

-1

145,899

—

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Fjerde hiifvudtiteln

Bil. n:o 2.

Förslag till Stat för Lifregcmeiitets dragon- och husar-corpser, Smålands

och Kronprinsens husarregementen samt Jemtlands hästjägarccorps.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Staben.

1 öfverste och (sekund-)chef, lön ...................................................

6,000

—

tjenstgöringspenningar.............................................................

1,500

—

dagaflöning å 5 kr. i 40 dagar...................................................

200

—

lönetillägg för 8 tjenstehästar å 400 kr....................................

1,200

—

furageersättning å 1 kr. om dagen för hvarje häst........................

1,095

—

9,995

—

1 major, lön ..............................................................................

3,500

—

tj enstgöringspénningar..............................................................

500

—

dagaflöning ä 4 kr. å 40 dagar ...............................................

160

—

lönetillägg för 3 tjenstehästar .................... .............................

1,200

—

furageersättning .....................................................................

1,095

—

6,455

—

1 regementsqvartermästare, lön .....................................................

1,800

—

tj enstgöringspénningar..............................................................

400

—

dagaflöning å 8 kr. i 40 dagar...................................................

120

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar ..................................................

800

—

furageersättning ....................................................................

730

—

3,850

_

1 adjutant, lön .........................................................................

900

—

dagaflöning å 2 kronor i 40 dagar .............................................

80

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar ....................................................

800

—

furageersättning ....................................................................

730

—

2,510

_

1 regementspastor, arvode ............................................................

--

—

600

—

1 auditör, arvode ........................................................................

—

—

1,000

—

1 regementsläkare, lön .................................................................

2,800

—

dagaflöning å 4 kr. i 40 dagar...................................................

160

—

2,960

_

1 andre bataljonsläkare, lön............................................................

900

—

dagaflöning å 2 kr. i 40 dagar.................................................

80

—

980

_

1 regementsintendent, lön...............................................................

2,800

—

dagaflöning å 3 kr. i 365 dagar ................................................

1,095

—

3,895

—

Transport

32,245

—

s. 79 Kontrollera mot PDF

Fjerde lmfvudtiteln.

79

Kronor.

öre.

Kronor.

Öro.

Transport

32,245

—

1 regementsveterinär, lön (förutom ålderstillägg) ......... ....................

1,800

—

dagaflöning å 3 kr. i 40 dagar...................................................

120

—

1,920

—

1 bataljonsveterinär, lön ......................................................... .....

900

—

dagaflöning å 2 kr. i 40 dagar...................................................

80

—

980

—

1 sadelmakare, lön, jemte portion under vapenöfningarna.....................

400

—

dagaflöning å 40 öre i 40 dagar ...............................................

16

—

416

—

1 pistolsmed, lön, jemte portion under vapenöfningarna .....................

400

—

dagaflöning å 40 öre i 40 dagar ................................................

16

—

416

—

1 förrådsförvaltare (till hans aflöning} .............................................

—

—

1,360

—

1 stabstrumpetare, lön, jemte portion under vapenöfningarna ...............

360

—

dagaflöning å 40 öre i 40 dagar ...............................................

16

—

beklädnad ..............................................................................

120

—

496

1 d:o d:o ....................................................................................

—

—

496

—

Sqvadronsstaten.

1 ryttmästare af l:a klassen, lön ...................................................

2,800

—

tjenstgöringspenningar......... .....................................................

400

—

1

dagaflöning å 3 kr. i 40 dagar...................................................

120

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar ...................................................

800

—

furageersättning .....................................................................

730

—

4,850

_

4 d:o d:o ...................................................................................

—

—

19,400

_

1 ryttmästare af 2:a klassen, lön ...................................................

1,800

—

dagaflöning å 3 kr. i 40 dagar...................................................

120

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar ..................................................

800

—

furageersättning ....................................................................

730

—

3,450

_

1 löjtnant af l:a klassen, lön .........................................................

1,200

—

dagaflöning å 2 kr. i 40 dagar.............,.....................................

80

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar ...................................................

800

—

furageersättning ....................................................................

730

—

2,810

_

4 d:o d:o ....................................................................................

---

—

11,240

1 löjtnant af 2:a klassen, lön .......................................................

900

—

dagaflöning å 2 kr. i 40 dagar...............................................

80

—

Transport

980

—

80,079

—

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Fjerde hufvudtiteln.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Transport

980

—

80,079

—

lönetillägg för 2 tjensteliästar ...................................................

800

—

furageersättning ....................................................................

730

—

2,510

—

1 d:o d:o ....................................................................................

—

—

2,510

—

1 underlöjtnant, lön .....................................................................

600

—

dagaflöning å 2 kr. i 40 dagar...................................................

80

—

lönetillägg för 2 tjensteliästar ...................................................

800

—

furageersättning .....................................................................

730

—

2,210

—

4 d:o d:o ....................................................................................

—

8,840

1 arvode för en stallmästare .........................................................

—

—

800

—

1 fanjunkare, lön, jemte portion under vapenöfningarna och ration för

en nummerhäst mellan vapenöfningarna.......................................

720

—

tj enstgöringspenningar..............................................................

300

—

dagaflöning å 1 kr. i 40 dagar...................................................

40

—

beklädnad ..............................................................................

150

—

1,210

—

4 d:o d:o ....................................................................................

—

—

4,840

—

1 sergeant af l:a klassen, lön, jemte portion under vapenöfningarna......

360

—

tj enstgöringspenningar................................,..............................

200

—

dagaflöning å 40 öre i 40 dagar ................................................

16

—

beklädnad ..............................................................................

120

—

696

—

14 d:o d:o .................................................................................

—

—

9,744

—

1 sqvadronstrumpétare, lön, jemte portion under vapenöfningarna.........

240

—

dagaflöning å 40 öre i 40 dagar ................................................

16

—

beklädnad ..............................................................................

120

—

376

—

9 d:o d:o ....................................................................................

—

—

3,384

—

1 distinktionkorpral, arvode ill månader å 7 kr. 50 öre ..................

82

50

» il » å 15 kr............................

15

—

97

50

4 d:0 d:o ....................................................................................

—

—

390

—

1 korpral, arvode i 11 månader å 5 kr...........................................

55

—

»il » ä 10 kr...........................................

10

—

65

—

9 d-.o d:o ....................................................................................

—

585

—

1 vicekorpral, arvode i 11 månader å 2 kr. 50 öre ...........................

27

50

» i 1 » å 5 » ....................................

5

—

32

50

14 d-.o d:o....................................................................................

—

—

455

—

Summa

—

-

118,824

—

s. 81 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvud ti teln.

81

Bil. n:o 3.

Förslag till Stat för Skånska husar- och dragon-regementena.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Staben.

1 öfverste och chef, lön....................................................

6,000

_

tjenstgöringspenningar .............................................

1,500

—

dagaflöning å 5 kr. i 40 dagar...................................................

200

—

lönetillägg för 3 tjenstehästar å 400 kr.................................

1,200

—

furageersättning å 1 kr. om dagen för hvarje häst........................

1,095

—

9,995

1 öfverstelöjtnant, lön ....................................................

4,000

—

tjenstgöringspenningar............................................ ... .

600

—

dagaflöning ä 4 kr. i 40 dagar...................................................

160

—

lönetillägg för 3 tjenstehästar ..................................................

1,200

—

furageersättning ..... ..............................................

1,095

—

7,055

1 major, lön ........................................................

3,500

tjenstgöringspenningar .........................................................

500

—

dagaflöning å 4 kr. i 40 dagar...................................................

160

—

lönetillägg för 3 tjenstehästar ............................................

1,200

—

furageersättning ..............................................

1,095

—

6,455

1 d:o d:0 .................................................

6,455

1 regementsqvartermästare, lön ..............................

1,800

—

tjenstgöringspenningar ............................................

400

—

dagaflöning ä 3 kr. i 40 dagar...................................

120

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar ..................................

800

—

furageersättning ..........................................

730

—

3,850

1 adjutant, lön ......................................

900

dagaflöning å 2 kr. i 40 dagar................................

80

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar ...............................

800

—

furageersättning ................................................

730

—

2,510

_

1 d:o d:o..............................................

2,510

Transport

_

__

38,830

—

Bill. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Äfd. 1 Raft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Fjerde lnifvudtiteln

Kronor.

5re.

Kronor.

5re.

Transport

—

—

38,830

—

1 regementspastor, arvode..............................................................

——

—

600

—

1 auditör, arvode .........................................................................

—

—

1,000

—

1 regementsläkare, lön.................................................................

2,800

—

dagaflöning å 4 kr. i 40 ''dagar.................................................

160

—

2,960

_

1 förste bataljonsläkare, lön..........................................................

1,800

—

dagaflöning å 3 kronor i 40 dagar .............................................

120

—

1,920

—

1 andre bataljonsläkare, lön...........................................................

900

—

dagaflöning å 2 kr. i 40 dagar...................................................

80

—

980

-1-

1 regementsintendent, lön .............................................................

2,800

—

dagaflöning å 3 kr. i 365 dagar ................................................

1,095

—

3,895

—

1 regementsveterinär, lön (förutom ålderstillägg) ..............................

1,800

—

dagaflöning å 3 kr. i 40 dagar...................................................

120

—

1.920

—

1 batalj onsveterinär, lön ...............................................................

900

—

dagaflöning å 2 kr. i 40 dagar...................................................

SO

—

980

_

2 d:o d:o ....................................................................................

—

—

1,960

—

1 sadelmakare, lön, jemte portion under vapenöfningarna.....................

400

—

dagaflöning å 40. öre i 40 dagar ................................................

16

—

416

—

1 pistolsmed, lön, jemte portion under vapenöfningarna .....................

400

—

dagaflöning å 40 öre i 40 dagar ...............................................

16

—

416

—

1 förrådsförvaltare (till hans aflöning) ....................................... .....

—

—

1,360

—

1 stabstrumpetare, lön, jemte portion under vapenöfningarna...............

360

—

dagaflöning å 40 öre i 40 dagar ................................................

16

—

beklädnad ..............................................................................

120

—

496

—

3 d:o d:o ...................................................................................

—

—

1,488

—

Sqvadronsstaten.

1 ryttmästare af T.a klassen, lön ...................................................

2,800

—

tj enstgöringspenningar...............................................................

400

—

dagaflöning å 3 kronor i 40 dagar .............................................

120

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar ..................................................

800

—

furageersättning ....................................................................

730

—

4,850

—

9 d:o d:o ...................................................................................

—

—

43,650

—

Transporl

1-

| 107,721

—

s. 83 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvndtitcln

83

Kronor.

öre.

Kronor.

öro.

Transport

—

—

107,721

—

1 ryttmästare af 2:a klassen, lön ..................................................

1,800

—

dagaflöning å 3 kr. i 40 dagar...................................................

120

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar .................................................

800

—

furageersättning .....................................................................

730

-

3,450

_

1 d:o d:o ....................................................................................

—

—

3,450

—

1 löjtnant af l:a klassen, lön .........................................................

1,200

—

dagaflöning å 2 kr. i 40 dagar...................................................

80

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar ...................................................

800

—

furageersättning ......................................................................

730

—

2,810

__

9 d:o d:o ...................................................................................

—

—

25,290

—

1 löjtnant af 2:a klassen, lön .........................................................

900

—

dagaflöning å 2 kr. i 40 dagar..................................................

80

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar ..................................................

800

—

furageersättning ....................................................................

730

—

2,510

_

3 d:0 d:o ....................................................................................

—

—

7,530

—

1 underlöjtnant, lön .....................................................................

600

—

dagaflöning å 2 kr. i 40 dagar...................................................

80

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar ..................................................

800

—

furageersättning .....................................................................

730

—

2,210

_

9 d:o d:o ....................................................................................

—

—

19,890

—

2 arvoden för stallmästare å 800 kr.............................................

—

—

1,600

—

1 fanjunkare, lön, jemte portion under vapenöfningarna och ration för

en nummerhäst mellan vapenöfningarna.....................................

720

—

tjenstgöringspenningar ............................................................

300

—

dagaflöning å 1 kr. i 40 dagar...................................................

40

—

beklädnad ..............................................................................

150

—

1,210

_

9 d:o d:o ...................................................................................

—

—

10,890

—

1 sergeant af l:a klassen, lön, jemte portion under vapenöfningarna.....

360

—

tjenstgöringspenningar...............................................................

200

—

dagaflöning å 40 öre i 40 dagar ...............................................

16

—

beklädnad .............................................................................

120

—

696

_

29 d:o d:o ..................................................................................

—

—

20,184

—

Transport

—-

—

209,441

—

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Fjerde hafTudtiteln

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Transport

—

—

209,441

—

1 sqvadronstrumpetare, lön, jemte portion under vapenöfningarna.........

240

—

dagaflöning å 40 öre i 40 dagar ................................................

16

—

beklädnad ..............................................................................

120

—

376

—

19 d:o d:o...................................................................................

——

—

7,144

—

1 distinktionskorpral, arvode i 11 månader å 7,50 kr........................

82

50

» il » å 15 » ........................

15

—

97

50

9 d:o d:o ...................................................................................

—

—

877

50

1 korpral, arvode i 11 månader å 5 kr..........................................

55

—

» i 1 » å 10 » ..........................................

10

—

65

—

19 d:o d:o....................................................................................

—

—

1,235

—

1 vicekorpral, arvode i 11 månader å 2,50 kr.................................

27

50

» i 1 » å 5 » .................................

5

—

32

50

29 d:o d:o....................................................................................

—

—

942

50

Summa | --

—

220,211

—

s. 85 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvud titeln

85

Bil. n:r 4.

Förslag till Stat för Kavalleriet.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Lifgardet till häst........................................................................

145,899

Lifregementets dragoncorps............................................................

—

—

118,824

—

» husarcorps ...........................................................

—

—

118,824

—

Smålands husarregemente...........................................

—

—

118,824

—

Skånska husarregementet....................................

—

—

220,211

—

» dragonregementet ........................................

—

—

220,211

—

Kronprinsens husarregemente ...............f..............

—

—

118,824

—

Jemtlands hästjägarecorps ....................................

—

—

118,824

—

1 öfverstelöjtnant, ordförande i remonteringskommissionen, lön............

4,000

—

—

—

tjenstgöringspenningar ......................................

600

lönetillägg för 3 tjenstehästar ..........................

1 200

furageersättning ................................

1,095

—

6,895

5 veterinärstipendiater, arvoden å 400 kr........................................

—

—

2,000

—

Summa

—

—

1,189,336

—

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Fjerde hufvudtiteln

Bil. n:r 5.

Förslag öfver

N. enligt nya staten, fr. enligt gamla staten, sedan uppsättning

Regementets

eller corpsens

N:o.

Öfverstar.

Öfverstelöjtnanter.

g

SP.

o"

i-i

Ryttmästare I. kl.

1 Ryttmästare II. kl. ;

Regementsqv. -mästare.

Adjutanter.

Löjtnanter I. kl.

Löjtnanter II. kl.

Un deri öj tn an ter.

Summa

officerare.

W

©

aq

a>

3

CD

ö

►5

sa

GO

O

•-i

O

O

er?

o

2

CD

3

ro

p:

P

CD

l:o Bataljonsläkare.

2:e Bataljonsläkare.

Regementsveterinärer.

j Batalj onsveterinärer.

I.

N.

i

_

1

5

i

i

i

5

2

5

22

l

1

—

i

i

i

G.

i

i

1

4

i

i

2

4

4

4

23

l

1

i

—

i

i

II.

1ST.

i

_

I

5

i

i

1

5

2

5

22

1

1

—

i

i

i

G.

i

i

1

5

i

i

2

5

2

5

24

1

1

i

—

i

i

III.

N.

i

_

!

5

i

i

1

5

2

5

22

1

1

—

i

i

i

G.

i

i

1

5

i

i

2

5

2

5

24

l

1

i

—

i

i

IV.

U.

i

_

1

5

i

i

1

5

2

5

22

l

1

—

i

i

i

Gr#

i

i

1

5

i

i

2

5

2

5

24

1

1

i

—

i

i

V.

N.

i

i

2

10

2

i

2

10

4

10

43

1

1

i

i

i

3

G.

i

i

1

10

2

i

2

10

4

10

42

1

1

i

i

i

3

VI.

N.

,

i

2

10

2

i

2

10

4

10

43

1

I

i

i

i

3

G.

i

i

1

10

2

i

2

10

4

10

42

l

1

i

i

i

3

VII.

N.

i

1

5

1

i

1

5

2

5

22

1

1

—

i

i

1

G.

i

i

1

6

1

i

2

6

6

6

31

l

1

i

i

i

1

VIII.

N.

i

_

1

5

1

i

1

5

2

5

22

l

I

—

i

i

1

G.

_

i

_

2

_

i

_

2

1

2

9

—

—

i

—

i

1

Summa j

8

*)

3

10

50

10

8

10

50

20

50

*)

210

8

8

2

8

8

12

Gr#

7

8

7

47

9

8

14

47

25

47 219

7

7

8

3

8

12

*) 1 öfverstelöjtnant, ordförande i rom onteringsk ommission en, med 3 hästar.

''*) **) Deraf 145 obericlne.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvudtiteln

87

Kavalleriets styrka

egt rum af vakanta nummer för hästläkare och hingsthållning.

Auditörer.

Handtverkare.

Eörrådsförvaltare.

Eegementsintendcnter.

Samma

civilmilitäre.

Fanjunkare.

Sergeanter''.

S limma

underofficerare.

Stab strumpetare.

U1

kQ

P

Pu

O

3

N

P

3

»Ö

o

e-t-

P

H

P

Summa

trumpetare.

si

<-i ET.

a

3 v?

O o

P 3

t»

Korpraler.

Vicekorpraler.

Menige.

S amma

manskap.

Hästar.

Officers-

Nummer-

i

2

—

i

9

5

15

20

2

10

12

5

10

15

395

425

46

460

i

2

—

i

9

4

17

21

8

8

16

4

16

24

348

392

49

384

i

2

i

i

10

5

15

20

2

10

12

5

10

15

395

425

46

460

i

2

i

i

11

5

15

20

5

10

15

5

10

15

430

460

51

495

L

2

i

i

10

5

15

20

2

10

12

5

10

15

395

425

46

460

1

2

i

i

11

5

15

20

5

10

15

5

10

15

425

455

51

490

1

2

i

i

10

5

15

20

2

JO

12

5

10

15

395

425

46

460

1

2

i

i

11

5

15

20

5

10

15

5

10

15

425

455

51

490

I

2

i

i

13

10

30

40

4

20

24

10

20

30

790

850

90

920

1

2

i

i

13

10

30

40

10

20

30

10

20

30

860

920

87

990

]

2

i

i

13

10

30

40

4

20

24

10

20

30

700

850

90

920

1

2

i

i

13

10

30

40

10

20

30

10

20

30

860

920

87

990

1

2

i

i

10

5

15

20

2

10

12

5

10

15

395

425

46

460

1

2

—

i

10

6

24

30

7

12

19

6

18

30

534

588

65

537

1

2

i

i

10

5

15

20

2

10

12

5

10

15

395

425

46

460

—

1

i

—

5

2

6

8

_

4

4

2

4

6

174

186

19

198

8

16

7

8

85

50

150

200

20

100

120

50

100

150

3,950

4,250

*)

459

4,600

7

15

G

7

83

47

1521 199

50

94

144

47

108

165

4,056

4,376

460

4,574

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

fjerde hutVudtiteln

Bil. n:o 6.

Tabell, utvisande ryttarens utbildning vid indelta kavalleriet

bbildningskategori. |

En approbera»!

rekryt.

Utbildningstid,

i dagar.

Ryttare intill

vunnen kompetens

för befordran till

vicekorpral.

Utbildningstid,

i dagar.

Approberade

ryttare,

årlig öfning.

Utbildningstid,

i dagar.

Under de 6 första

tjensteåren för

ryttare i

allmänhet.

Utbildningstid,

i dagar.

1 rekrytmöte .......

100

Rekrytutbildning...

220

Sqvadronsmöte till

Rekrytutbildning ..

220

1 d:o .......

100

1 remont- eller re-

fot..................

3

årlig öfning, 5 år

1 regementsmöte...

20

krytmöte .........

100

Regementsmöte.....

20

(1 sqvadronsmöte

Summa

220

1 regementsmöte...

20

14/s9 af befälsmöte

till fot afgår) ...

127

©

Kavalleriskolan.....

100

i 10 dagar .....

Summa

347

o

Summa

440

e/89 af möto för fält-

cö

-4-S

Hd

fl

Tillkommer stundom:

1 remont- eller re- krytmöte .........

1 regementsmöte...

100

20

arbeten i 10 dagar

6/s9 af skjutmöte i

8 dagar...........

*

Summa

2,8

26

Summa

120

Totalsumma

560

för 11 % af styr-

kan.

fl

©

Eekrytskola.........

365

Rekrytskola .........

365

Regementsmöte.....

20

Rekrytskola.........

365

O

*-+3

Underbefälsskola ...

365

Underbefälsskola ...

365

CD

•2''3

Summa

730

Ärlig öfning, 4 år

80

5 &

ce o

för allt manskap.

Summa

810

ce &

MS*

-u

''fl

©

s. 89 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln

89

och enligt den föreslagna nya organisationen af kavalleriet.

Under de 6 första tjenste- åren för ryttare med

utsigt till befordran.

Utbildningstid,

i dagar.

Volontär vid indelta

kavalleriet

(antages tjena 3 år).

Utbildningstid,

i dagar.

Öfning i medeltal ofter

6 års tjenst.

Utbildningstid,

i dagar.

Ryttare, som erhållit under-

Rekrvtmöte.....................

100

En indelt sqvadron, 89 man,

befälsutbilcbiing:

Regementsmöte...............

20

11 % af styrkan:

antingen a):

Kavalleriskolan ...............

300

3 volontärer å 490 ......

1,470

Årlig öfning, 2 år i 35 dagar

70

7 ryttare med underbefäls-

Summa

490

utbildning å 544 .........

3,808

27,413

Rekryt- och underbefälsut-

440

104

79 ryttare å 347 ............

O

Årlig öfning, 4 ar............

Kan tillkomma:

Kavalleriskolan, 2:a året

300

Summa

32,691

Summa

544

Medeltal

367

eller b):

Rekryt- och underbefälsut- bildning .....................

560

Årlig öfning, 3 år............

78

Summa

638

Ryttare, som erhållit befor-

9 man af 10 å 810 .........

7,290

1,500

dran till korpral:

1 man af 10 å 1,500........

10 % af styrkan:

Summa

8,790

Rekrytskola.....................

365

Medeltal

879

Underbefälsskola..............

365

Ständig tjenst, 2 år.........

730

Årlig öfning, 2 år............

40

Summa

1,500

Bih. till Rikad. Prof. 1889. 1 Samt. 1 Afd. 1 Haft.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Fjerde hufvudtiteln.

Bil. n:o 7.

Förslag öfver kavalleriets ständigt tjenstgörande styrka.

Truppförband.

Officerare af staben.

Ryttmästare.

Subaltern officerare.

Civilmilitäre.

Fanjunkare.

Sergeanter.

Trumpetare.

Korpraler (1. dist.- korpraler).

Vicekorpraler.

<rh

p"

9

o 5''

• o

o 3,

Sfs

sr *) **

p

p p°

Summa manskap.

Hästar,

officers-

nummer-

1 skolsqvadron .....................

i

‘)6

3)2

3)7

2

7

8

4)155

170

14

180

8 skolsqvadroner.....................

8

48

5)12

56

16

56

64

1,240

1,360

112

1,440

Lifgardet till bäst..................

4

6)6

7)12

9

5

15

12

s)15

15

300

330

46

360

Samma

4

15

G6

23

5

■ 78

SO

78

87

1,695

1,860

172

1,980

*) deraf en tjenstgörande tillika såsom stallmästare.

2) 1 veterinär och 1 läkare.

3) deraf 1 expeditionsliafvande.

4) deraf 1 sjukvårds- och 2 hofslagare-ryttaro.

5) vid Skånska husar- och dragonregementena tjenstgöra samma civilmilitäre vid 2 skolsqvadroner,

6) deraf 1 utöfvar tillsynen å regementets utackorderade hästar.

7) deraf 1 tjenstgörande tillika såsom stallmästare.

8) deraf 5 distinktionskorpraler.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fjerde liufVudtiteln.

Öl

Bil. n:o 8.

Kostnadsförslag för kavalleriets nya organisation.

1) Dagaflöning i 325 dagar till skolsqvadronernas personal:

Kronor.

öro.

Kronor.

öre.

för 9 ryttmästare å 3 kr...............................................................

8,775

—

» 54 subalternofficerare å 2 kr.......................................................

35,100

—

» 63 sergeanter å 40 öre ..............................................................

8,190

—

» 18 trumpetare h 40 öre ...........................................................

2,340

—

» 7 andra bataljonsläkare å 2 kr................................................

4,550

—

» 7 bataljonsveterinärer å 2 kr...................................................

4,550

—

63,505

2) Tilläggsarvode för skolsqvadronernas korpralor i 11 månader:

63 korporaler ä 5 kr. i månaden......................................................

3,465

—

72 vicekorporaler å 2: 50 i månaden ................................................

1,980

—

5,445

_

3) ''Kommenderingstillägg:

10 sjukvårdsryttare å 2 kr. i 12 månader..........................................

240

_

23 hofslagare- » å 3 » » 12 » ..........................................

828

—

27 » » å 3 » » 1 » ..........................................

81

—

1,149

_

4) Medikamentspenningar:

4,250 man å 2: 25 kr. årligen.........................................................

—

—

9,562

50

5) Kommunionpenningar:

4,250 man å 5 öre årligen..............................................................

•-

—

212

50

6) Servis: *)

3,825 man å 8 kronor årligen ......................................................

_

_

30,600

_

7) Kaserninventariers underhåll:*)

3,825 man å 2: 50 kr. årligen .......................................................

8) Underhåll af etablissementen:

efter 21/2 % af de nu under intendentsdepartementets'' vård stående bygg-

9,562

50

nader, värderade till omkring 1,200,000 kr.....................................

•--

—

30,000

—

9) Underhåll af beväringspersedlar............................................

(Utgå för Lifgardet till häst och Kronprinsens husarer såsom hittills.)

—

—

15,000

—

10) Musikens underhåll............................................................

—

—

10,000

—

Transport

—

-|

175,036

50

f) Servis och kaserninventariers underhal vid Lifgardet till hast utgå såsom hittills.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Fjerde hufvudtiteln

Kronor.

Öre.

Kronor.

Öre.

Transport

_

_

175,036

50

11) Simning och medikament^'':

1,980 hästar i ständig tjenstgöring å 10 kr. årligen ...........................

19,800

—

275 » i depot å 6 » » ..........................

1,650

—

2,345 » utackorderade (underofficers-) å 2 kr. årligen ..................

4,690

—

26,140

_

12) Hästutrustningspersedlar, ä 10 öre per dag:

1,980 hästar i 345 dagar ...............................................................

68,310

—

4,600 » i 20 » ...............................................................

9,200

—

77,510

13) Beklädnad:

1,860 man i 345 dagar å 40 öre......................................................

256,680

—

4,250 » i 20 » å 50 » ......................................................

42,500

—

299,180

_

14) Manskapets aflöning:

1,860 man å 160 kr. årligen...........................................................

297,600

—

2,390 » å 90 » » ...........................................................

215,100

—

512,700

15) Remontering: (jomto uppbörd för kasserade och döde hästar)

4,600 hästar å 65 kr. årligen .........................................................

—

—

299,000

—

16) Transportkostnader............................................................

—

—

20,594

75

17) Portioner ä 55 öre:

1,973 man i 345 dagar ..................................................................

374,376

75

4,591 » i 20 » .................................................................

50,501

—

424,877

75

18) Rationer ä 1 kr.

1,980 hästar i 345 dagar ...............................................................

683,100

—

4,600 » i 20 » ...............................................................

92,000

—

775,100

19) Hästars underhåll mellan vapenöfningarna:

45 underofficershästar å 345 kr. årligen .......................................

15,525

—

2,300 utackorderade hästar å 100 kr. årligen ....................................

230,000

—

275 hästar i depot å 200 kr. årligen ............................................

55,000

—

300.525

. 20) Ved och ljus.....................................................................

—

—

12,000

—

Summa

2,922,664

—

Lönestaterna

1,189,336

—

Kavalleriets totalkostnad

4,112,000

—

Amu.

Anslagen 1—5 antagas framdeles blifva införda i staterna.

» 6—15 » » » reservationsanslag.

» 16—19 » » » förslagsanslag.

» 20 » » » s. k. allmänt anslag.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Fjerde hiifviidtiteln

93

r

Bil. n:o 9.

Konstanta utgifter

under öfvergången till kavalleriets nya organisation.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Dagailöning vid skolsqvadronerna i 325 dagar:

för 7 andre bataljonsläkare å 2 kr..............................................

4,550

—

» 7 batalj onsveterinärer ä 2 kr.................................................

4,550

—

9,100

Kommenderingstillägg, se bil. nar 7 ................................................

___

_

1,149

_

Medikamentspenningar » » ................................................

—

—

9,562

50

Kommunionpenningar » » ............

--

—

212

50

Servis » »

30 000

Kaserninventariers underhåll, se bil. n:r 7....................................

__

9,562

50

Underhåll af etablissementen » »

30 000

» » beväringspersedlar » » ....................................

15,000

» » musiken » » ..................

10 000

Ved och ljus » »

12,000

För Lifgarde! till bäst och Kronprinsens husarregemente.

Manskapets aflöning 500 man å 160 kr., 850 man å 90 kr.............

111,500

—

Remontering 920 hästar å 65 kr. ..

59,800

—-

Skoning och xnedikamenter, 540 hästar å 10 kr., 110 hästar å 6 kr.,

270 hästar å 2 kr........................................................

6,600

—

Rationer å 1 kr. för 545 hästar i 345 dagar, 920 hästar i 20 dagar ...

206,425

—

Hästutrustningspersedlar å 10 öre för 545 hästar i 345 dagar, 920

hästar i 20 dagar........

20,642

50

Portioner å 55 öre för 541 man i 345 dagar, 916 man i 20 dagar

112,730

75

Beklädnad för 500 i 845 dagar ä 40 öre, för 850 man i 20 dagar

å 50 öre.............................

77,500

—

Utackordering för 265 hästar å 100 kr.....

26,500

—

Utfodring i depot för Ilo hästar å 200 kr........................................

22,000

—

Aflöning vid Kronprinsens husarers skolqvadron.................................

6,650

—

650,348

25

Transport! -

—

777,534

75

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Fjerde hufvudtiteln.

Kronor.

öre.

Kronor.

..

ore.

Transport

—

—

777,534

75

Förutvarande indelta regementens repetitionsöfningar:

i 20 dagar: Beklädnad å 50 öre för 3,400 man.................................

34,000

—

» » Portioner å 55 öre för 3,672 man.................................

40,392

—

» » Kationer å 1 kr. för 3,680 hästar .................................

73,600

—

» » Utrustning ä 10 öre för 3,680 hästar..............................

7,360

—

155,352

_

Transportkostnader (till summans jemnande) .................,..................

—

—

13,888

25

Summa

—

-| 946,775

—

s. 95 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvudtitelii,

95

Bil. n:o 10.

Tabell,

utvisande manskapets

på gammal och ny stat afgång och tillkomst vid de

indelta kavalleriregementena.

År.

En bataljon på, 450

nummer.'')

6 bataljoner.l)

Jemtlands häst- jägareeorps.1 2)

Summa.

Afgång

Tillkomst.

Afgång

Tillkomst.

Afgång

j-3

P?

o

3

03

Afgång

Tillkomst.

gammal

stat.

ny stat.

gammal

stat.

3

03

P

e-t-

gammal

stat.

ny stat.

gammal

stat.

ny stat.

i3)............

29

29

174

174

ii

11

214

214

2...............

28

i

29

168

6

174

ii

—

11

207

7

214

3...............

27

2

29

162

12

174

10

i

11

199

15

214

4..............

26

3

29

156

18

174

9

i

10

191

22

213

5...............

25

4

29

150

24

174

9

i

10

184

29

213

6...............

24

5

29

144

30

174

9

i

10

177

36

213

7...............

23

30

53

138

180

318

8

12

20

169

222

391

8.............

22

31

53

132

186

318

8

12

20

162

229

391

9..............

21

32

53

126

192

318

8

13

21

155

237

392

10...............

20

33

53

120

198

318

7

13

20

147

244

391

11...............

18

34

52

108

204

312

7

14

21

133

252

385

12...............

17

35

52

102

210

312

7

14

21

126

259

385

13...............

15

52

67

90

312

402

7

21

28

112

385

497

14 ..............

15

53

68

90

318

408

6

22

28

in

393

504

15...............

15

53

68

90

318

408.

6

22

28

in

393

504

16...............

15

54

69

90

324

414

6

22

28

in

400

511

17...............

15

54

69

90

324

414

6

22

28

in

400

511

18...............

14

55

69

84

330

414

6

23

29

104

408

512

19...............

13

60

73

78

360

438

6

70

76

97

490

587

20...............

13

60

73

78

360

438

6

71

77

97

491

588

21...............

11

62

73

66

372

438

6

72

78

83

506

589

22...............

11

62

73

66

372

438

6

72

78

83

506

589

23...............

11

62

73

66

372

438

5

74

79

82

508

590

24...............

11

62

73

66

372

438

5

74

79

82

508

590

25...............

11

69

80

66

414

480

5

75

80

82

558

640

1) Då bataljonens styrka vid öfyergångstidens början oj kan exakt bestämmas, antages den vara för

alla lika, 450 man.

2) För Jemtlands hästjägarecorps antagos styrkan på samma grunder till 180 man.

s) Afgång och tillkomst äro i tabellen uppförda på det år, under hvilket de utöfya inflytande på kostnaderna,

ehuru de i sjelfya yerket inträffa året förut, afgången yid generalmönstring, tillkomsten den 1 november.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Fjerde hufvndtiteln

Bil. n:o 11.

Förslag öfver skolqvadronernas vid de indelta regementena styrka

under öfvergångstiden.

<

Truppförband.

Ryttmästare.

Subaltern-

officerare.

Sergeanter.

Ul

CD

Korpraler.

Menige.

gf

fl

I

Period.

1 bataljon.............................................

—

2

3

1

3

45

52

2 d:o y...........................................

—

4

6

2

6

90

104

1 regemente på 2 bataljoner ..................

1

3

5

1

6

90

102

I.

1 d:o d:0 ...................

1

3

5

1

6

90

102

Jemtlands hästjägarecorps .....................

—

1

2

1

2

19

24

Summa

2

13

21

6

23

334

384

1 bataljon.............................................

1

3

4

1

4

56

65

2 d:o .............................................

2

6

8

2

8

112

130

1 regemente på 2 bataljoner ..................

1

5

5

1

8

112

126

II.

1 d:o d:o ..................

1

5

5

1

8

112

126

Jemtlands hästjägarecorps .....................

—

1

2

1

2

20

25

Summa

5

20

24

6

30

412

472

1 bataljon.............................................

1

4

5

1

8

102

116

6 d:0 .............................................

6

24

30

6

48

612

696

in.

Jemtlands hästjägarecorps .....................

—

2

3

1

3

40

47

Summa

7

30

38

8

59

754

859

1 bataljon.............................................

1

5

6

1

10

131

148

6 d:o .............................................

6

30

36

6

60

786

888

IT.

Jemtlands hästjägarecorps........................

1

3

4

1

4

54

63

Summa

8

38

46

8

74

971

1,099

1 bataljon.............................................

1

6

7

2

12

141

162

6 d:o .............................................

G

36

42

12

72

846

972

y.

Jemtlands hästjägarecorps........................

1

6

7

2

12

151

172

Summa

8

48

56

16

96

1,138

1,306

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fjerde hnfrudtitelii.

91

Bil. n:o 12.

SJeolqvadronernas Kostnad under öfrergångstiden.

Kronor.

öre.

Kronor.

Öre.

I. Perioden.

Dagaflöning i 325 dagar för 2 ryttmästare å 3 kr.........................

1,950

_

” i » » » 13 subalternofficerare å 2 kr................

8,450

—

Aflöning för 214 man å 160 kr. årligen .......................................

34,240

—

1 man med häst, portion i 345 dagar å 55 öre..............................

189

75

beklädnad i 345 dagar å 40 öre ........................

138

—

ration « » å 1 kr............................

345

—

hästutrustning i 345 dagar å 10 öre ..................

34

50

skoning och medikamenter.................................

10

—

transportkostnader.............................................

2

75

720

_

383 beridne å 720 kr................................................................

275,760

—

Summa

321,120

—

II. Perioden.

Dagaflöning för 5 ryttmästare .........................................

4,875

__

» » 20 subalternofficerare .............................

13,000

_

Aflöning för 442 man ..........................................

70,720

_

472 man och hästar...................................................................

339,840

—

Summa

428,435

—

III. Perioden.

Dagaflöning för 7 ryttmästare .................................

6,825

_

» » 30 subalternofficerare ........................

19,500

_

Aflöning för 813 man ........................................

130,080

_

859 man och hästar ...................;...........................................

618,480

—

Summa

774,885

—

Bih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 A/d. 1 Iläft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Fjerde liiifvudtiteln

Kronor.

öre.

IV. Perioden.

Dagaflöning för 8 ryttmästare ....................................................................

7,800

—

» » 38 subalternofficerare ............................................................

24,700

—

Aflöning för 1,045 man.................................................................................

167,200

—

1,099 man och hästar .................................................................................

791,280

—

Summa

990,980

—

V. Perioden.

Dagaflöning för 8 ryttmästare .....................................................................

7,800

—

» » 48 subalterner ........,............................................................

31,200

—

Aflöning för 1,234 man .............................................................................

197,440

—

1,806 man och hästar .................................................................................

940,320

—

Summa

1,176,760

—

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Fjerde hufvudtiteln

Bil. n:o 13.

Tabell, utvisande liästarnes afgång och tillkomst, remontering

År.

En bataljon på 485 hästar.1)

6

bataljoner.1)

>

er?

po

s

crq

Tillkomst.

Befintliga.

Remonter.

CO

r?

CD

►Q

tf

►1

O

tf

Utackorderade.

Afgång 3).

Tillkomst.

Befintliga.

Remonter.

Skolsqvadron.4)

Utackorderade.

Rusthålls-

w

O

tf

tf

tf

C»

W

tf

CO

r+-

fctf

tfo

Kronans

Rusthålls-

1

Kronans

w

CD

tf"

JCO

CD

Kronans

1......

31

31

454

31

48

—

31

—

186

186

2,724

186

288

_

186

_

2......

30

30

424

61

45

3

42

19

180

180

2,544

366

270

18

252

114

3......

29

29

395

90

42

6

44

46

174

174

2,370

540

252

36

264

276

4......

28

28

367

118

39

9

45

73

168

168

2,202

708

234

54

270

438

5......

27

27

340

145

36

12

47

98

162

162

2,040

870

216

72

282

588

6......

2G

26

314

171

34

14

48

123

156

156

1,884

1,026

204

84

288

738

7......

25

25

289

196

31

17

100

96

150

150

1,734

1,176

186

102

600

576

8

24

24

265

220

29

19

101

119

144

144

1,590

1,320

174

114

606

714

9......

23

23

242

243

26

22

103

140

138

138

1,452

1,458

156

132

618

840

10......

22

22

220

265

24

24

104

161

132

132

1.320

1,590

144

144

624

966

11......

19

19

201

284

22

26

105

179

114

114

1,206

1,704

132

156

630

1,074

12......

18

18

183

302

20

28

106

196

108

108

1,098

1,812

120

168

636

1,176

13......

16

16

167

318

18

30

139

179

96

96

1,002

1,908

108

180

834

1,074

14.....

16

16

151

334

17

31

140

194

96

96

906

2,004

102

186

840

1,164

15......

16

16

135

350

15

33

141

209

96

96

810

2,100

90

198

846

1,254

IG......

16

16

119

366

13

35

142

224

96

96

714

2,196

78

210

852

1,344

17......

16

16

103

382

12

36

142

240

96

96

618

2,292

72

216

852

1,440

18......

15

15

88

397

10

38

143

254

90

90

528

2,382

60

228

858

1,524

19......

14

10

74

407

9

39

157

250

84

60

444

2,442

54

234

942

1,500

20......

14

10

60

417

7

40

158

259

84

60

360

2,502

42

240

948

1,554

21......

12

9

48

426

6

41

159

267

72

54

288

2,556

36

246

954

1,602

22......

12

9

36

435

5

42

159

276

72

54

216

2,610

30

252

954

1,656

23......

12

9

24

444

4

43

160

284

72

54

144

2,664

24

258

960

1,704

24......

12

8

12

452

2

44

161

291

72

48

72

2,712

12

264

966

1,746

25......

12

8

—

460

—

46

180

275

72

48

—

2,760

—

276

1,080

1,650

1) Ha bataljonens styrka vid öfvergångstidens början ej kan exakt bestämmas, antages den vara för alla lika,

2) För Jemtlands hästjägarecorps antages styrkan på samma grunder till 194 hästar.

s) Afgång och tillkomst äro i tabellen uppförda på det år, under hvilket de utöfva inflytande på kostnaderna,

4) Under rubriken »skolsqvadron» äro beräknade kronans hästar, utom rusthållsremonter, som indragas till

s. 101 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufrudtitelu,

101

och ntackordering vid de indelta kavalleriregementena.

J e m tl

ands fräs

tjägarecorps

• 2)

Summa.

>

Crq

f»0

a

crq

Tillkomst.

Befintliga.

liemonter.

Xfl

K

O

CO

►O

-4

SO

&

tf

o

tf

Utackorderade.

>•

crq

pso

tf

CK3

Tillkomst.

Befintliga.

Itemonter.

Skolsqvadron.4)

Utackorderade.

W

tf

«■+■

Po

m

Kronans

W

c

CO

c+-

fcJ1

Po

03

Kronans

Busthålls-

Kronans

W

c

rf

tf-

soo

CO

t

w

tf

O

tf

SO

tf

CD

12

12

182

12

18

—

—

—

229

229

3,360

229

354

217

12

12

170

24

17

2

17

7

222

222

3,138

451

332

23

311

140

11

11

159

35

16

3

17

18

214

214

2,924

665

310

45

325

340

10

10

149

45

15

4

17

28

206

206

2,718

871

288

67

332

539

10

10

139

55

14

5

18

37

199

199

2,519

1,070

266

89

347

723

10

10

129

65

13

6

18

47

192

192

2,327

1,262

251

104

354

908

9

9

120

74

12

7

41

33

184

184

2,143

1,446

229

126

741

705

9

9

in

83

11

8

41

42

177

177

1,966

1,623

214

141

748

875

9

9

102

92

10

9

42

50

170

170

1,796

1,793

192

163

763

1,030

8

8

94

100

9

10

42

58

162

162

1,634

1,955

177

178

770

1,185

8

8

86

108

8

11

43

65

141

141

1,493

2,096

162

193

778

1,318

8

8

78

116

8

11

43

73

134

134

1,359

2,230

148

207

785

1,445

8

8

70

124

7

12

59

65

120

120

1,239

2,350

133

222

1,032

1,318

7

7

63

131

6

13

60

71

119

119

1,120

2,469

125

230

1,040

1,429

6

6

57

137

6

13

60

77

118

118

1,002

2,587

in

244

1,047

1,540

6

6

Öl

143

5

14

60

83

118

118

884

2,705

96

259

1,054

1,651

6

6

45

149

4

15

61

88

118

118

766

2,823

88

267

1,055

1,768

6

6

39

155

4

15

61

94

in

in

655

2,934

74

281

1,062

1,872

6

44

33

199

3

23

170

29

104

114

551

3,048

66

296

1,269

1,779

6

44

27

243

3

27

170

73

104

114

447

3,162

52

307

1,276

1,886

6

44

21

287

2

32

171

116

90

107

357

3,269

44

319

1,284

1,985

6

44

15

331

1

36

172

159

90

107

267

3,376

36

330

1,285

2,091

5

43

10

374

1

40

172

202

89

106

178

3,482

29

341

1,292

2,190

5

43

5

417

—

44

172

245

89

99

89

3,581

14

352

1,299

2,282

5

43

—

460

—

46

180

275

89

99

—

3,680

—

368

1,440

2,200

485 hästar.

ehuru do i sjelfva verket inträffa året förut, afgången vid generalmönstring, tillkomsten den 1. november.

6 månaders dressyr.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Fjerde hufvudtiteln

Bil. n:o 14.

Tabell, utvisande kostnaden för remontering och inackordering.’

A r.

Kemonter att inköpa

å 700 kronor.

Att utackordera för

100 kronor.

Summa

kostnad.

Antal.

Kostnad.

Antal.

Kostnad.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1.......

2 .........

23

16,100

140

14,000

30,100

3 .........

45

31,500

340

34,000

65,500

4 .........

67

46,900

539

53,900

100,800

5 .......

89

62,300

723

72,300

134,600

6 .........

104

72,800

908

90,800

163,600

1 7 .........

126

88,200

705

70,500

158,700

| 8 .........

141

98,700

875

87,500

186,200

| 9 .........

163

114,100

1,030

103,000

217,100

10 .........

178

124,600

1,185

118,500

243,100

! 11.........

193

135,100

4,318

131,800

266,900

12.........

207

144,900

1,445

144,500

289,400

13 .........

222

155,400

1,318

131,800

287,200

14 .........

230

161,000

1,429

142,900

303,900

15 ........

244

170,800

1,540

154,000

324,800

16 .........

259

181,300

1,651

165,100

346,400

17 .........

267

186,900

1,768

176,800

363,700

18 .........

281

196,700

1,872

187,200

383,900

19 .........

296

207,200

1,779

177,900

385,100

20 .........

307

214,900

1,886

188,600

403,500

21 .........

319

223,300

1,985

198,500

421,800

22

.........

330

231,000

2,091

209,100

440,100

23 .........

341

238,700

2,190

219,000

457,700

24 ........

352

246,400

2,282

228,200

474,600

s. 103 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufVudtiteln

103

Bil. n:o 15.

Tabell, utvisande inflytande vakansafgifter, årligen.

0

År.

å

N:o II,

350 kr.

N:o III,

å 350 kr.

N:o IV,

å 320 kr.

N-.o V,

å 300 kr.

N:o VI,

å 300 kr.

N:o VIII,

k 300 kr.

Summa

afgifter

i kr.

Vakanser.

Afgifterna.

Kr.

&

v

cz>

hl

Afgifterna.

Kr.

Yakanser.

Afgifterna.

Kr.

Yakanser.

Afgifterna.

Kr.

Yakanser.

Afgifterna.

Kr.

| Vakanser.

Afgifterna

Kr.

i

31

10,850

31

10,850

31

9,920

62

18,600

62

18,600

12

3,600

72,420

2

61

21,350

61

21,350

61

19,520

122

36,600

122

36,600

24

7,200

142,620

3

90

31,500

90

31,500

90

28,800

180

54,000

180

54,000

35

10,500

210,300

4

118

41,300

118

41,300

118

37,760

236

70,800

236

70,800

45

13,500

275,460

5

145

50,750

145

50,750

145

46,400

290

87,000

290

87,000

55

16,500

338,400

6

171

59,850

171

59,850

171

54,720

342

102,600

342

102,600

65

19,500

399,120

7

196

68,600

196

68,600

196

62,720

392

117,600

392

117,600

74

22,200

457,320

8

220

77,000

220

77,000

220

70,400

440

132,000

440

132,000

83

24,900

513,300

9

243

85,050

243

85,050

243

77,760

486

145,800

486

145,800

92

27,600

567,060

10

265

92,750

265

92,750

265

84,800

530

159,000

530

159,000

100

30,000

618,300

11

285

99,750

285

99,750

285

91,200

570

171,000

570

171,000

108

32,400

665,100

12

304

106,400

304

106,400

304

97,280

608

182,400

608

182,400

116

34,800

709,680

13

321

112,350

321

112,350

321

102,720-

642

192,600

642

192,600

124

37,200

749,820

14

338

118,300

338

118,300

338

108,160

676

202,800

676

202,800

131

39,300

789,660

15

355

124,250

355

124,250

355

113,600

710

213,000

710

213,000

138

41,400

829,500

16

372

130,200

372

130,200

372

119,040

744

223,200

744

223,200

145

43,500

869,340

17

389

136,150

389

136,150

389

124,480

778

233,400

778

233,400

152

45,600

909,180

18

406

142,100

400

142,100

406

129,920

812

243,600

812

243,600

159

47,700

949,020

19

423

148,050

423

148,050

423

135,360

846

253,800

846

253,800

166

49,800

988,860

20

440

154,000

440

154,000

440

140,800

880

264,000

880

264,000

173

51,900

1,028,700

21

454

158,900

452

158,200

452

144,640

904

271,200

904

271,200

179

53,700

1,057,840

22

467

163,450

404

162,400

464

148,480

928

278,400

928

278,400

185

55,500

1,086,630

23

480

168,000

476

166,600

476

152,320

952

285,600

952

285,600

190

57,000

1,115,120

24

493

172,550

488

170,800

488

156,160

976

292,800

976

292,800

195

58,500

1,143,610

25

505

176,750

500

175,000

500

160,000

1,000

300,000

1,000

300,000

200

60,000

1,171,7501

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Fjerde hufvudtiteln

Bil. n:o 16.

Summariskt kostnadsförslag årligen, i tusental kronor.

Ä r.

Aflöning

för

permitten-

ter.

Skol-

sqvadro-

nerna.

Bil. 12.

Hästames

underhåll

m. m.

Bil. 14.

Tilläggs- kostnad

för Kron- prinsens

husar- regemente

Summa

kostnad.

Disponibla

medel.

Öfver-

skott.

(volontär-

skola)

1..................................

60

321

—

80

461

802

341

2..................................

—

428

30

80

538

873

335

3..................................

16

))

66

))

590

940

350

4..................................

33

»

101

»

642

1,005

363

5..................................

49

»

135

»

692

1,068

376

6..................................

65

))

164

»

737

1,129

392

7..................................

47

775

159

80

1,061

1,187

126

8................................

61

))

186

))

1,102

1,243

141

9..................................

75

n

217

))

1,147

1,297

150

10.................................

88

n

243

»

1,186

1,348

162

11..................................

100

n

267

»

1,222

1,395

173

12..................................

112

»

289

»

1,256

1,440

184

13..................................

101

991

287

80

1,459

1,480

21

14..................................

in

»

304

»

1,486

1,520

34

15..................................

121

»

325

n

1,517

1,560

43

16..................................

131

»

346

»

1,548

1,599

51

17..................................

141

»

364

»

1,576

1,639

63

18..................................

150

»

384

»

1,605

1,679

74

19..................................

143

1,177

385

1,705

1,719

14

20..................................

153

»)

404

1,734

1,759

25

21..................................

161

»

422

1,760

1,788

28

22..................................

170

»

440

1,787

1,817

30

23..................................

178

»

458

1,813

1,845

32

24..................................

187

»)

475

1,839

1,874

35

Summa reservationer

3,543

s. 105 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

105

Bil. n:o 17.

Förslag och kostnadsberäkning

för en trängbataljon om 2 kompanier, med en nummerstyrka vid hvarje

kompani af 120 korpraler, spel och soldater.

1

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Lön, dagaflöning in. in.

Militärstaten.

1 major (bataljonschef), lön ........................................

.......... 4,000: -

dagaflöning 365 dagar å 4 kr................................

.......... 1,460

—

lönetillägg för 1 tjenstehäst..................................

.......... 400

—

fourageersättning å 1 kr. per dag.........................

.......... 365

—

6,225

__

1 adjutant (löjtnant af 2. klassen), lön .........................

.......... 900

—

dagaflöning 365 dagar å 2 kr..............................

.......... 730

—

1.630

—

1 kapten af 1. klassen, lön .........................................

.......... 2,800

—

dagaflöning 365 dagar å 3 kr .............................

.......... 1,095: -

3,895

_

2 d:o d:o ..................................................................

7,790

-

1 kapten af 2. klassen, lön...........................................

.......... 1,800: -

dagaflöning förslagsvis i 30 dagar å 3 kr..............

.......... 90: -

1,890

_

1 d:o d:o .................................................................

1,890

—

2 arfvoden till kompanichefer å 600 kr.........................

1 löjtnant af 1. klassen, lön........................................

.......... 1,200

:

1,200

—

dagaflöning förslagsvis i 97 dagar å 2 kr..............

.......... 194

—

1,394

—

1 löjtnant af 1. klassen, lön........................................

.......... 1,200

—

dagaflöning 30 dagar å 2 kr................................

.......... 60

—

1,260

_

2 d:o d:o ..................................................................

2,520

—

1 löjtnant af 2. klassen, lön........................................

.......... 900: -

dagaflöning 365 dagar å 2 kr..............................

.......... 730: —

1,630

_

1 löjtnant af 2. klassen, lön ........................................

.......... 900: —

dagaflöning 30 dagar å 2 kr.................................

.......... 60

—

960

—

transport

32,284

—

Bih. till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami 1 A/d. 1 Häft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

fjerde hufvudtitelu,

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

transport

32,284

—

1 underlöjtnant, lön.........................................

..................... 600: —

dagaflöning 365 dagar ä 2 kr.....................

..................... 730: -

1,330

_

1 d:o...........................................................

1,330

—

1 underlöjtnant, lön.........................................

..................... 600: —

dagaflöning 97 dagar å 2 kr.....................

..................... 194: -

794

_

1 underlöjtnant, lön.........................................

..................... 600: —

dagaflöning BO dagar ä 2 kr.....................

..................... 60: —

660

_

1 fanjunkare, lön............................................

.................... 720: —

dagaflöning 365 dagar å 1 kr.....................

..................... 365: -

beklädnadsersättning................................

..................... 200: -

portionsersättning 365 dagar å 62 öre........

..................... 226: 30

1,511

30

2 d:o.............................................................

3,022

60

1 fanjunkare, lön ............................................

..................... 720: -

dagaflöning 97 dagar å 1 kr. ....................

..................... 97: -

beklädnadsersättning................................

..................... 200: —

portionsersättning 97 dagar ä 62 öre...........

..................... 60: 14

1,077

14

1 fanjunkare, lön ............................................

..................... 720: —

dagaflöning 30 dagar å 1 kr.....................

..................... 30: —

beklädnadsersättning................................

..................... 200: —

portionsersättning 30 dagar ä 62 öre...........

..................... 18: 60

968

60

1 sergeant af 1. klassen, lön.............................

..................... 360: —

lönetillägg .............................................

..................... 12: —

dagaflöning 365 dagar å 40 öre.................

..................... 146: -

beklädnadsersättning................................

..................... 200: —

portionsersättning 365 dagar å 62 öre........

..................... 226: 30

944

30

4 d:o d:o ......................................................

3,777

20

1 sergeant af 1. klassen, lön.............................

.................... 360: —

lönetillägg.............................................

..................... 12: —

dagaflöning 242 dagar å 40 öre.................

..................... 96: 80

beklädnadsersättning................................

..................... 200: -

portionsersättning 242 dagar å 62 öre........

..................... 150: 04

818

84

1 sergeant af 1. klassen, lön.............................

..................... 360: —

lönetillägg...............................................

.................... 12: -

. dagaflöning 97 dagar ä 40 öre .................

..................... 38: 80

transport 410: 80

48,517

98

s. 107 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtitelii.

107

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

transport 410: 80

48,517

98

beklädnadsersättning.......................................

.............. 200: -

portionsersättning 97 dagar k 62 öre ................

.............. 60: 14

670

94

1 d:o d:o ..............................................................

670

94

1 sergeant af 1. klassen, lön....................................

.............. 360: —

lönetillägg......................................................

.............. 12: -

dagaflöning 30 dagar å 40 öro ........................

.............. 12: —

beklädnadsersättning.......................................

.............. 200: -

portionsersättning 30 dagar ä 62 öro .................

.............. 18: 60

602

60

•

6 d:o d:o ..............................................................

3,615

60

1 sergeant af 2. klassen, lön.....................................

.............. 240: —

lönetillägg .....................................................

.............. 12: -

dagaflöning 365 dagar ä 40 öre.........................

.............. 146: —

beklädnadsersättning........................................

.............. 200: -

portionsersättning 365 dagar k 62 öre ................

.............. 226: 30

824

30

5 d:o d:o ..............................................................

4,121

50

1 sergeant af 2. klassen, lön.....................................

.............. 240: —

lönetillägg ....................................................

.............. 12: -

dagaflöning 242 dagar å 40 öre.........................

............. 96: 80

beklädnadsersättning.......................................

.............. 200: —

portionsersättning 242 dagar å 62 öre................

.............. 150: 04

698

84

1 d:o d:o .............................................................

698

84

1 sergeant af 2. klassen, lön.....................................

............. 240: —

lönetillägg .....................................................

............. 12: —

dagaflöning 97 dagar å 40 öre .........................

............. 38: 80

beklädnadsersättning........................................

............. 200: -

portionsersättning 97 dagar å 62 öre .................

............. 60: 14

550

94

1 d:o d:o ..............................................................

550

94

1 sergeant af 2. klassen, lön.....................................

............. 240: —

lönetillägg .....................................................

............. 12: —

dagaflöning 30 dagar ä 40 öre .........................

............. 12: —

beklädnadsersättning........................................

............. 200: —

portionsersättning 30 dagar å 62 öre .................

............. 18: 60

482

60

4 d:o d:o ...............................................................

1,930

10

1 stabstrumpetare, lön..............................................

............. 360: —

lönetillägg .....................................................

............. 12: -

transport 372: —|

63,936

42

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Fjerde hnfvudtiteln

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

transport 372: —

63,938

42

dagaflöning 365 dagar å 40 öre..............

....................... 146: —

beklädnadsersättning ............................

........................ 200: —

portionsersättning 365 dagar å 62 öre .....

........................ 226: 30

944

30

1 stabstrumpetare, lön ...............................

........................ 360: —

lönetillägg...........................................

........................ 12: —

dagaflöning 30 dagar a 40 öre.................

........................ 12: -

beklädnadsersättning ..............................

........................ 200: —

portionsersättning 30 dagar ä 62 öre........

........................ 18: 60

602

60

Civilstaten.

1 regementsläkare, lön .................................

......................... 2,800: -

dagaflöning 365 dagar ä 4 kr. .................

......................... 1,460: -

4,260

_

1 förste bataljonsläkare, lön ..........................

......................... 1,800: —

dagaflöning 365 dagar ä 3 kr..................

........................ 1,095: -

2,895

_

1 andre bataljonsläkare, lön ..........................

........................ 900: —

dagaflöning 365 dagar ä 2 kr..................

.......i................ 730: —

1,630

_

1 regementskommissarie, lön..........................

........................ 1,800: -

dagaflöning 365 dagar å 3 kr.................

........................ 1,095: —

2,895

_

1 bataljonsveterinär, lön................................

........................ 900: -

dagaflöning 365 dagar å 2 kr..................

........................ 730: -

1,630

_

1 förrådsförvaltare *), lön..............................

1,800

—

1 handtverkare af 1. klassen, lön ..................

700

—

O

O

rÖ

o

rb*

iH

700

—

1 handtverkare af 2. klassen, lön ..................

500

—

1 d:o d:o d:o ..................

500

—

82,993

32

Arfvoden.

till 1 bataljonspredikant ..............................

400

—

» auditörsbiträde.......................................

500

—

900

Särskilda anslag.

medikamentspenningar för 240 man, korpraler,

spel ocli soldater å 2,25 kr.

540

—

kommunionpenningar » 240 » »

» ä 5 öre...

12

—

transport

552

—

83,893

32

'') Anm. Förrådsförvaltaren åtnjuter dessutom ett ålderstillägg af 300 kr. att såsom arfvode utgå efter

5:te tjensteåret.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

109

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

transport

552

—

82,893

32

skrifmaterialier m. m. ...

500

—

bataljonens skolor samt undervisnings- ech gymnastikmateriel .

400

—

praktiska öfningar.........

2,000

—

musikinstrumenters anskaffande och underhåll ...........

250

—

3,702

_

Inqvartering.

1 major å 435 kr..........

435

—

3 kaptener å 165 kr.......

495

—

6 subalternofficerare k 100 kr. 50 öre ....................

603

—

1 regementsläkare å 435 kr.....................................

435

—

1 förste bataljonsläkare k

165 kr..............................

165

—

1 andre d:o ä

100 kr. 50 öre....................

100

50

1 regomentskommisarie ä

165 kr..............................

165

—

1 bataljonsveterinär å 100 kr. 50 kr.........................

100

50

2,499

Aflöning och arfvotlen m. in. för manskap.

aflöning: 73 man i 12 månader ä 10 kr. i månaden ...

... 8,760

—

53 » i 8

» å 10 »

... 4,240

—

5 » i 4

» å 10 » ...

... 200

—

109 » i 1

» å 10 »

... 1,090

—

14,290

_

arfvodcn: 8 distinktion skorpraler i 12 månader k 15 kr.

i månaden 1,440

—

2 d:0

i 8 » ä 15

»

240

—

2 d:o

i 4 » å 7,50

»

60

—

4 korpraler

i 12 » å 10

»

480

—

1 d:o

i 8 » å 10

»)

80

—

4 • d:o

i 4 » k 10

»

160

—

11 d:o

il » k 10

»

no

—

1 d:o

i 4 » k 5

»

20

—

4 d:o

i 8 » ä 5

»

160

—

11 d:o

i 11 » å 5

O

605

—

3 vice korpraler

i 12 » k 5

»

180

—

32 d:o

il » å 5

))

160

—

32 d:o

i 11 » ä 2,50

»

880

—

2 trumpetare

i 12 » ä 3

»

72

—

1 d:o

i 4 » å 3

»

12

—

''

transport 4,659

14,290

—

90,094

32

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Fjerde hufvudtiteln

Kronor.

<5.

Kronor.

1

Ö.

transport 4,659: —

14,290

—

90,094

32

arfvoden: 1 trumpetare i 1 månad ä 3 kr. i månaden

O.

............ o: —

1 d:o i 8 » ä 1,50 »

............ 12: -

1 d:o i 11 » ä 1,50 »

............ 16: 50

4,690

50

lega: 136 man å 80 kr.........................................

............ 10,880: —

104 » ä 40 » .........................................

............ 4,160: —

15,040

—

kommendcringstillägg .............................................

500

—

34,520

50

Beklädnad och underhåll ju. m.

beklädnad: 73 man i 365 dagar å 33 öre per dag .....

............ 8,792: 85

53 » i 242 » å 33 » » » .....

............ 4,232: 58

5 » i 97 » å 33 » » » .....

............ 160: 05

109 » i 30 » a 33 » » » .....

............ 1,079: 10

14,264

58

underhåll; 73 » i 365 •> å 62 » » » .....

............ 16,519: 90

53 » i 242 » å 62 » » » .....

............ 7,952: 12

5 » i 97 » å 62 » » » .....

............ 300: 70

109 » i 30 » ä 62 » » >> .....

............ 2,027: 40

26,800

12

sängkläder och servis för 240 man a 9 kr..................

2,160

—

sjukvårdspersedlar ..................................................

200

—

underbefälsskole-distinktionsteeken och diverse utgifter,

förslagsvis ............

250

—

43,674

70

Hästar.

40 stamhästar: remontering, skoning och medikamenter

å 80 kr................

3,200

—

utfodring 365 dagar å 1 kr. per dag ..

14,600

—

30 legda hästar: lega, skoning och medikamenter å 90 kr.......................

2,700

-

utfodring 30 dagar å 1 kr. per dag ..

900

—

21,400

_

Kaserneringskostnader.

underhåll af kasern med kaserngård, sotning, brandredskap, renhållning m. m.

6,000

—

ved och ljus............................................................

1,500

—

kaserninventariers underhåll för 240 man å 2,50 kr. ...

600

—

8,100

—

S u in m a

—

—

197,789

52

s. 111 Kontrollera mot PDF

Fjerde lmfvudtitelii

111

Bil. n:o 18.

Stat för en tränglbataljoii för år 1890.

•

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Lön in. in. åt officerare, underofficerare och civilpersonal.

Militärstatm.

1 major (bataljonschef), lön ..........................................

........ 4,000: —

lönetillägg för 1 tjenstehäst................;....................

........ 400: —

furageersättning å 1 kr. per dag...............................

........ 365: —

4,765

_

1 adjutant (löjtnant af 2. klassen), lön....,........................

900

—

1 kapten af 1. klassen, lön............................................

2,800

—

1 d:o d:o ....................................................................

2,800

—

1 kapten af 2:a klassen..................................................

1,800

—

2 arvoden till kompanichefer å 600 kr...........................

1,200

—

1 löjtnant af l:a klassen ...............................................

1,200

—

1 d:o d:o ...................................................................

1,200

—

1 löjtnant af 2:a klassen, lön .........................................

900

—

1 d:o d:o ...............................................

900

—

1 underlöjtnant, lön .....................................................

600

—

1 d:o d:o ....................................................................

600

—

1 fanjunkare, lön...........................................................

.......... 720: —

beklädnadsersättning ...............................................

.......... 200: -

920

_

2 d:o d:o ....................................................................

1,840

—

1 sergeant af l:a klassen, lön.........................................

.......... 360: —

lönetillägg..............................................................

.......... 12: —

beklädnadsersättning ..............................................

.......... 200: —

572

_

3 d:o d:o ............................................................

1,716

—

1 sergeant af 2:a klassen, lön.........................................

......... 240: —

lönetillägg.............................................................

......... 12: -

beklädnadsersättning ...............................................

......... 200: —

452

_

4 d:o d:o .....................................................................

1,808

—

transport

26,973

-1 !

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Fjerde hufVudtiteln

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

transport

26,973

—

1 stabstrumpetare, lön............................................................. 360: —

lönetillägg.......................................................,................ 12: —

beklädnadsersättning ......................................................... 200: —

572

Civilstaten.

1 regementsläkare, lön ...................................................................•••••

2,800

—

1 andre bataljonsläkare, lön..................................................................

900

-

1 regementskommissarie, lön ...............................................................

1,800

—

1 bataljonsveterinär, lön .....................................................................

900

—

1 förrådsförvaltare, lön..........:.............................................................

1,800

—

1 handtverkare af l:a klassen, lön..................................-......................

700

—

1 d:o d:o ...........................................................''..............................

700

—

1 handtverkare af 2:a klassen, lön.........................................................

500

—

1 d:o d:o ..........................................................................................

500

—

38,145

—

Dagaflönlng.

för major och regementsläkare 4 kr., kapten och regementskommissarie 3 kr.,

andre bataljonsläkare, adjutant, löjtnant och underlöjtnant samt batal- jonsveterinär 2 kr., fanjunkare 1 kr., sergeant och stabstrumpetare

40 öre, samtlige under 365 dagar...................................................

--

—

16,425

—

Portion till underbefäl in. fl.

Portion ä 62 öre beräknas förslagsvis för 3 fanjunkare, 9 sergeanter och

1 stabstrumpetare under 365 dagar, tillsammans..............................

—

—

2,941

90

Arvoden.

till en bataljonspredikant.....................................................................

405

—

till auditörsbiträde.............................................................................

500

—

900

—

Särskilda anslag.

Medikamentspenningar för 120 man, korpraler, spel och soldater å 2,25 kr.

270

—

Kommunionpenningar för 120 man k 5 öre.............................................

6

—

Skrifmaterialier m. m........................................................................

500

Bataljonens skolor samt undervisnings- och gymnastikmateriel ..................

400

—

Praktiska öfningar...........................................................................■•••

2,000

—

Musikinstruments anskaffande och underhåll ........................................

250!—

3,42€

transport | -

!-

| 61,837|90

s. 113 Kontrollera mot PDF

Fjerde lmfvudtiteln

113

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

transport;

—-

—

61,837

90

Aflöning och arvoden ni. in. för manskap.

Aflöning: 120 man i 12 mån. å 10 kr. i månaden .................................

Arvoden: 4 distinktionskorpraler i 12 mån. ä 15 kr. i mån.......... 720: —

14,400

—

8 korpraler i 12 » å 10 » ......... 960: —

1,680

_

8 vice korpraler i 12 » å 5 » ......... 480: —

2 trumpetare i 12 » » 3 » ......... 72: —

552

_

Lega: 120 man å 40 kr......................................................................

4,800

—

21,432

Beklädnad och underhåll m. m.

Beklädnad: 120 man i 365 dagar ä 33 öre per dag...........................

14,454

—

Underhåll: 120 » i 365 » å 62 » » ............................

27,156

—

Sängkläder och servis för 120 man å 9 kr..............................................

1,080

—

Sjukvårdspersodlar.............................................................................

200

—

Underbefälsskoledistinktionstecken och diverse utgifter..............................

250

—

43,140

Hästar.

40 stamhästar: remontering, skoning och medikamenter å 80 kr................

3,200

—

Utfodring: 365 dagar å 1 kr. per dag...................................................

14,600

—

17,800

Kaserneringskostnader.

Underhåll af kasern och kaserngård, sotning, brandredskap, renhållning m. m.

4,290

10

Yed och ljus ....................................................................................

1,200

—

Kaserninventariers underhåll för 120 man å 2,50 kr...............................

300

—

5,790

10

Summa kronor j

- 1

-1

150,000

—

Eib. till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.

15

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Femte hufvudtiteln.

Protokoll öfver sjöför svar särenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott den

12 Januari 1889.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,

Statsråden: herr Boven,

friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

Örbom,

friherre Akerhielm.

_ Departementschefen, statsrådet friherre von Otter, anmälde i underdånighet

frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel

för år 1890 och föredrog härvid tillika marinförvaltningens underdåniga

skrifvelse!’:

den 28 september 1888 angående de ordinarie anslagen samt behofvet

af extra anslag för förstnämnde år; samt

den 14 september 1888 i anledning af ingeniören C. Jehanders

ansökan om ersättning för oförutsedda arbeten å jernvägsanläggningen

till varfvet i Carlskrona;

hvarefter departementschefen yttrade följande beträffande:

Bih. till Ilifad. Prot. 1889. 1 Sami. 1 A/d.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Femte Imf vild ti tel n.

[1-3.]

Aflöning för

flottans kårer

och stater.

Ordinarie anslag.

Aflöning till flottans kårer och stater.

Till aflöning för flottans kårer och stater äro för innevarande år

anvisade:

dels det härför å ordinarie stat uppförda anslag kr. 1,379,734: —

dels det till ersättning för vakanta rusthållsnummer

i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län

likaledes å ordinarie stat uppförda anslag..................... » 114,000: —

dels ock å extra stat till genomförande af senast

beslutade lönereglering för flottan ................................. »_50,000: —

eller tillhopa kr. 1,543,734: —

Härutöfver erfordras för den de] af nya sjömanskåren, som under

år 1890 skall uppsättas, 66,000 kronor, hvarmed det ordinarie anslaget

till aflöning alltså bör förhöjas. Med anledning häraf och under åberopande

af hvad jag i fråga om förevarande anslag anförde till protokollet

den 12 januari 1888 rörande regleringen af utgifterna under

femte hufvudtiteln för innevarande år får jag underdånigst hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att det i nu gällande riksstat till aflöning för flottans kårer och

stater anvisade anslag å................................................... kr. 1,379,734: —

må förhöjas med det för år 1890 till förändrad

organisation af sjömanskåren erforderliga belopp...... » 66,000: —

eller till kr. 1,445,734: —;

att hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i

Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund

af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne

till aflöning för flottans kårer och stater, måtte likasom t öregående år

för fyllande af behofvet under denna anslagstitel under år 1890 användas;

att i öfrigt ett anslag af 50,000 kronor måtte å extra stat för år

1890 anvisas att gemensamt med anslaget till aflöning för flottans kårer

och stater redovisas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

3

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga proposition

medgaf senaste Riksdag att till minskande af den sedan år 1880 balanserade

bristen å detta anslag, som då var »förslagsanslag högst», men

numera har reservationsanslags natur, skulle få användas uppkomna och

uppkommande besparingar för åren 1887, 1888 och 1889. I följd häraf

har bristen minskats med 1887 års besparingar och utgjorde derefter

14,139 kronor 68 öre; men då det ej kan med visshet påräknas att

öfverskotten å anslaget för år 1888 och innevarande år skola uppgå

till sistnämnda belopp, har marin förvaltningen föreslagit, att Eders Kongl.

Magt täcktes hos Riksdagen äska, jemte anslagets uppförande i staten

till samma belopp som för innevarande år, medgifvande att till utjemnande

af återstoden af berörda brist må, i den mån sådant varder erforderligt,

få användas jemväl den besparing, som under år 1890 må

kunna på anslaget beredas. Då det emellertid kan anses ovisst, huruvida

äfven med användande af uppkommande besparingar till och med

år 1890 bristen bäfver tillfullo betäckt, hemställer jag, att till undvikande

af ytterligare framställning till Riksdagen i fråga om betäckandet

af denna brist Eders Kongl. Maj:t täcktes nu föreslå Riksdagen:

att de på ifrågavarande reservationsanslag framdeles uppkommande

besparingar må användas äfven till betäckande af den brist, som, innan

anslaget erhållit reservationsanslags natur, å detsamma uppkommit.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Det härför under femte hufvudtiteln uppförda förslagsanslag, för

närvarande utgörande 120,000 kronor, hvilket, sedan den af Eders

Kongl. Maj:t med Riksdagen beslutade vakanssättningen af båtsmanshållet

blifvit fullständigt genomförd, kommer att upphöra, enär lindringen

för vakanssatta rotar skall utgå medelst afkortning å vakansafgiften,

bör för år 1890, i likhet med föregående år, minskas med hänsyn till

den beräknade vakanssättningen under året med omkring en åttondedel

af ursprungliga anslagsbeloppet 162,000 kronor eller i jemnt tusental

med 20,000 kronor, och jag hemställer fördenskull,

att förslagsanslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären

för år 1890 nedsättes från 120,000 kronor till 100,000 kronor.

[4.]. _

Beklädnad åt

sjömans- och

skeppsgossekårerna.

[5.]

Lindring i

rustnings- och

roteringsbesvären.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Femte hufvudtiteln.

Flottans nybyggnad

och

underhåll.

Flottans nybyggnad och underhåll.

I fråga om detta anslag har inarinförvaltningen i förstberörda

skrifvelse upprepat sin förut gjorda underdåniga framställning angående

behöfligheten af ett ordinarie anslag till flottans nybyggnad och underhåll,

hvilket kunde lemna tillräckliga medel för fartygsmaterielens uppbringande

till och oafbrutna bibehållande i ett tidsenligare och för försvaret

kraftigare skick än som läte sig göra med de ovissa tillgångar,

hvilka kunde genom tid efter annan beviljade extra ordinarie anslag

beredas, samt, i enlighet härmed och under åberopande af sjöförsvarskomiténs

utlåtande i afseende härå, föreslagit att Eders Kongl. Maj:t

måtte hos Riksdagen äska uppförande i riksstaten af ordinarie anslaget

till flottans nybyggnad och underhåll med ett belopp ökadt till 3,200,000

kronor deraf 1,900,000 kronor för flottans nybyggnad enligt af sjöförsvarskomitén

föreslagna certer, kostnaden för nybyggda fartygs artilleri-

och minutredning inbegripen, 100,000 kronor för minväsendet i

öfrig! samt 1,200,000 kronor för flottans underhåll; hvarjemte, med afseende

på möjligheten att Eders Kongl. Maj:t icke skulle finna skäl

att hos Riksdagen göra proposition om det förhöjda ordinarie anslaget,

förvaltningen såsom alternativ hemstält beträffande flottans nybyggnad

och underhåll att, oaktadt behofvet af den vid 1886 års riksdag begärda

förhöjning af ordinarie anslaget för detta ändamål till 1,440,300

kronor qvarstode, Eders Kongl. Maj:t måtte för år 1890 äska anslagets

uppförande i riksstaten till samma belopp som år 1889.

I öfverensstämmelse med den mening jag förut i denna fråga

uttalat, biträder jag till alla delar marin förvaltningens åsigt om det

stora gagnet såväl i ekonomiskt som praktiskt hänseende af ett fast,

påräkneligt och någorlunda tillräckligt anslag för fartygsmaterielens

utveckling och försättande i ett tidsenligt skick; och jag skulle

desto mindre tvekat att tillstyrka nådigt bifall till marinförvaltningens

framställning härom, som denna icke i sig innebär någon, i förhållande

till ändamålets stora vigt, afsevärd tillökning i de uppoffringar för sjöförsvaret,

som hittills såsom extra anslag af Riksdagen under skilda

tidsperioder beviljats. Enligt de i detta hänseende af marinförvaltningen

lemnade uppgifter utgjorde nemligen under tiden från 1873—1878

anslagen till fartygsbyggnader, artillerimateriel och minväsendet, hvilka

båda sistnämnda behof skulle vara inbegripne i det förhöjda ordinarie

anslaget till flottans nybyggnad och underhåll, i medeltal 1,703,899

s. 5 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

5

kronor 47 öre och för tiden 1883—1887 ett belopp af 1,672,046 kronor

14 öre och således under de första af dessa tidsperioder allenast 296,100

kronor 53 öre och under den senare perioden 327,953 kronor 86 öre

mindre än den anslagsförhöjning af 2,000,000 kronor marinförvaltningen

nu ifrågasatt. Men då för närvarande statsverkets tillgångar icke lära

medgifva ens så stora anslagsbelopp som ofvan anförde medeltal af

beviljade extra anslag, synes mig den tidpunkt icke vara förhanden,

då den föreslagna förändringen i fråga om anslag till fartygs nybyggnad,

huru vigtig och angelägen den än må vara, kan med hopp om

framgång ifrågasättas; och jag nödgas fördenskull för närvarande inskränka

mig till den hemställan att, jemlikt marinförvaltningens senare

alternativ, någon förändring i afseende å det ordinarie anslaget till

flottans nybyggnad och underhåll för år 1890 icke må ega rum.

Anslagen till durchmarschkostnader samt till rese- och

traktamentspenningar.

I enlighet med den af Riksdagen godkända planen för sjömanskårens

organisation och på grund deraf beräknade förändringar i en

del anslag under femte hufvudtiteln har marinförvaltningen hemstält,

att anslaget till durchmarschkostnader, som för år 1889 upptagits till

26,000 kronor, måtte i riksstaten för år 1890 nedsättas till 22,000

kronor samt anslaget till rese- och traktamentspenningar, hvilket i 1889

års riksstat uppförts med 19,000 kronor, förhöjas i 1890 års stat med

ett berörda nedsättning motsvarande belopp eller till 23,000 kronor;

och får jag tillstyrka, att framställning i enlighet härmed göres hos

Riksdagen.

[6.]

Durchmarschkostnader

m. m.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

Då inkomsten af fyr- och båkmedel för nu ifrågavarande stats- [7.]

regleringsperiod beräknats liksom för innevarande år till 1,200,000 Lots; oc.h fyrkronor,

lärer penningeanslaget till lots- och fyrinrättningen med lifrädd- medlåwddningsanstalterna

böra i riksstaten upptagas till enahanda belopp och ningsanstalföljaktligen

anslaget, med inberäkning af deri ingående friheter och terna''

ersättningar, utföras med 1,200,409 kronor, under förutsättning derjemte

att de å förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott fortfarande

må såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Femte hufvudtiteln.

[8-]

Skrifmaterialier

och

expenser m. m.

[9-10.]

Far tygs - materiel.

Öfriga anslag.

I afseende på öfriga ordinaiie anslag under femte hufvudtiteln har

jag icke att föreslå annan förändring än att, till jemnande af ordinarie

anslagens slutsumma (se bilagda förslag till stat), anslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m. nedsättas med 3 kronor 25 öre eller

från 46,965 kronor 25 öre till 46,962 kronor.

Extra anslag.

Förutom en del icke oväsentliga anskaffningar m. m., som af vederbörande

myndigheter vid flottans stationer blifvit anmälda, men med

livilkas tillgodoseende marinförvaltningen ansett tillsvidare delvis kunna

anstå, har nämnda embetsverk för år 1890 anmält följande behof:

ar

Till löneregleringens genomförande.................................

» pansarbåten Götas fullbordande ..............................

» 2 minbåtar med full utredning...............................

» artill erimateriel...............................................................

y> rörliga minförsvaret (sjelfgående minor)...............

» fasta minförsvaret (reservmateriel m. in.)..........

)) » )) (syftstationer) ..i........................

» » » (diverse materiel) Oaxen .....

» » » (minväsendets utveckling)

» nytt tyghus i Carlskrona .......................................

» kajbyggnad vid Stockholms station 86,400 kronor,

deraf för år 1890.........................................-.........

» kruthus å Bergholmen................................................

kr.

49

50.000

1,440,000

352,000

532,100

45.000

55.000

24.000

84.000

15.000

109,930

45,000: —

42,500:

Summa kr. 2,794,530: 49.

Likasom under de närmast föregående åren medgifver statsregleringen

icke heller för år 1890 uppförandet af samtliga de begärda

anslagsbeloppen, och nödgas jag derföre, huru vigtigt det än är att

samtliga ofvan anförda behof snarast möjligt blifva tillgodosedda, nu

inskränka anslagsfordringarne till de angelägnaste. Härvid komma,

förutom de under titeln aflöning till flottans kårer och stater här ofvan

upptagna till löneregleringens genomförande oundgängliga 50,000 kronor,

i främsta rummet:

Fartygsmateriel.

Till fullbordande af den under byggnad varande pansarbåten Göta,

hvartill Riksdagen beviljat 2,868,000 kronor och för åren 1888 och 1889

s. 7 Kontrollera mot PDF

Femte lmfvudtiteln.

7

anvisat tillhopa 1,427,999 kronor 51 öre har, såsom nyss är nämdt,

marinförvaltningen hemstält att återstoden 1,440,000 kronor 49 öre

måtte för år 1890 af Riksdagen anvisas, dervid framhållande huru maktpåliggande

det är, att arbetet med detta fartygs byggande måtte kunna

oafbrutet fortgå, så att detsamma kunde vara fullt färdigt under loppet

af år 1890.

Enligt det med Motala mekaniska verkstads aktiebolag afslutade

kontrakt skall fartyget vara färdigt att från verkstaden levereras den

15 november 1889, och erfordras till godtgörande af hela det sålunda

utförda arbetet ett belopp af 1,422,000 kronor, eller nästan hela den

summa som Riksdagen anvisat för pansarbåten Göta intill nämnda års

utgång; men, så framt fartygets levererande från verkstaden skall vid

den kontraherade tiden och till det kontraherade priset kunna ega rum,

erfordras jemväl att den vertikala bepansringen å torn och citadell dessförinnan

blifvit fastsatt, enär denna bepansring icke kan insättas sedan

fartygets däck, sidor och skott blifvit af verkstaden fullbordade, med

mindre än att kostbara uthuggningar verkställas, hvilket naturligtvis

skulle icke obetydligt öka kostnaden för fartyget.

Äfvenledes bör en del af den vertikala bepansringen å fartyget

inpassas och fästas medan detsamma står på stapelbädden, enär, vid det

förhållande att skeppsdockorna i Sverige sakna erforderliga lyftkranar,

arbetet härmed ytterligare skulle försvåras och fördyras, derest det

skulle i docka utföras.

Vidare måste så väl 25,4 cm kanonerna, hvilkas förfärdigande

kräfver aderton månader, som lavettagen till dessa kanoner redan

i år beställas, såvidt icke fartyget skall en längre tid efter dess

fullbordande få vänta på sin bestyckning, hvarförutom genom lavettagens

anskaffande i behörig tid vinnes, dels att man undviker att för

nämnda lavettages insättning behöfva rifva hvad som redan är fullbordadt,

dels att man kan, genom att röra stora kanontornet med de

till lavettagen hörande hydrauliska maskiner, afprofva de delar af tornvridningsmekanismen,

som skola af Motala verkstad utföras, och dels

slutligen att kostnaden för anskaffning och stufning af ballast å fartyget

minskas, då detta för propellermaskinernas afprofvande måste

nedtryckas till det i kontraktet härför bestämda djupgåendet.

Till ernående af de fördelar och förekommande af de olägenheter,

som här ofvan blifvit anförda, deribland hufvudsakligast ökad kostnad och

försenad komplettering af fartyget med dess tillbehör, har Eders Kongl.

Maj:t, på marinförvaltningens hemställan, befalt dels marinförvaltningen

att af omhänder hafvande medel dels ock statskontoret att af dess

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Femte hufvud titeln.

tillgångar förskjuta de belopp, som under åren 1889 och 1890 kunna

oundgängligen erfordras i och för ifrågavarande vigtiga anskaffningar.

Ehuru sålunda, såsom af marinförvaltningen anförts, den icke anvisade

delen af det beviljade anslaget eller 1,440,000 kronor 49 öre

blifver erforderlig, för den händelse fartyget skall vara fullfärdigt år

1890, torde dock, under förutsättning att de belopp, som under år 1890

erfordras utöfver hvad Riksdagen nu må anvisa, kunna förskottsvis från

statskontoret erhållas, med nedanstående anslagsbehof under ifrågavarande

statsregleringsperiod kunna anstå nemligen:

Till artilleriinventarier, minor, minutskjutningsapparater och elektriska

lysapparater ...................................................................... kr. 314,000: —

» ankare, kettingar, båtar, skeppare- och timmermansinventarier,

hvilka kunna för profresa lånas

från andra fartyg ........................................................... )) 74,000: —

» 4 st. 15 c.m. kanoner, som äro bestälda vid Bofors,

men för hvilka liqvid enligt leverantörens

medgifvande enligt kontrakt får anstå intill dess

att dertill nödiga medel af Riksdagen anvisas...... » 72,000: —

samt

» lavettage för 15 c.m. kanonerna................................ x> 35,000: —

Summa kr. 495,000: —,

hvarigenom det för år 1890 för fortsättande af pansarbåten Götas

byggnad erforderliga beloppet nedbringas till 945,000 kronor 49 öre.

Redan bland de för år 1889 erforderliga anslag upptog marinförvaltningen

352,000 kronor till anskaffande af 2 första klassens minbåtar

jemte tillhörande minutredning och! bestyckning, men då det belopp,

som för samma år kunde för sjöförsvarets behof å extra stat afses,

icke medgaf upptagandet af ett dylikt anslag, nödgades jag ur min

hemställan om extra anslag för nämnda år utesluta detsamma.

Marinförvaltningen har nu, med framhållande deraf att det antal

minbåtar vi ega är långt ifrån tillräckligt för vårt försvar, förnyat sin.

framställning i detta hänseende; och ehuru förhållandena i fråga om

tillgången på medel för extra anslag äro föga gvnsammare nu än sistlidet

år, och om jag än med hänsyn härtill finner mig föranlåten att

föreslå någon nedsättning i det för ifrågavarande ändamålet föreslagna

anslagsbeloppet, anser jag det likväl icke kunna vidare anstå med att

hos Riksdagen begära medel till fortsatt anskaffande af en för vårt

försvar så vigtig och värdefull materiel som minvapnet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Femte Imfvudtiteln.

9

Vid de tid efter annan förnyade försök, som af de större sjömakterna

blifvit anstälda med minbåtar, synes man, så vidt officiela rapporter

meddela, i allmänhet hafva kommit till den slutsats, att dessa

fartyg för användande vid strid i öppen sjö böra vara af icke obetydligt

större dimensioner än de hittills brukliga, såframt det skall

blifva möjligt att äfven under sjögång, som i de flesta fall lärer vara

att förvänta, med någorlunda träffsäkerhet kunna afskjuta deras minor

och besättningarne under längre vistande ombord icke skola af öfveransträngning

och dålig medfart blifva mer eller mindre otjenstbara. Till

och med sjelfva fartygen hafva försatts, ur tjenstbar! skick, då de varit

utsatta för vågornas våldsamhet.

Sålunda innehålla i nu berörda hänseende afgifna rapporter och

meddelanden angående franska och engelska flottornas manövrer sistförflutna

sommar följande:

från Frankrike: »Den rol torpedobåtarna tagit i dessa manövrer

tyder i Frankrike på eu stigande misstillit till detta vapens värde

såsom del i en sjögående offensiv eskaders sammansättning och

visar att torpedobåtarne mer och mer betraktas såsom ett uteslutande

defensivt vapen, lämpligt att bidraga vid försvar af hamnar och kuster»;

och

från England, bland annat: att utaf den ena opererande eskaderns

sex torpedobåtar endast en kom oskadad fram till bestämmelseorten,

hvaremot alla de andra hade antingen sina panntuber läck eller voro

i öfrigt i sådant tillstånd att de voro otjenstbara; samt att en torpedobåt,

200 fot lång och 23 fot bred — således omkring dubbelt så stor

som våra l:a klassens minbåtar — rullade och arbetade så våldsamt,

att icke en man ombord undgick sjösjuka och endast de bäste kunde

göra tjenst, omvexlande vid ratten och vid lä reling, under det flere

blefvo allvarsamt skadade i följd af fartygets våldsamma rörelser,

äfvensom att på den korta resan i Engelska kanalen den fina och

komplicerade maskinen lidit så mycket, att den måste undergå reparation.

Men om således minbåtar af hittills i allmänhet brukliga dimensioner

föga lämpa sig för strid i öppen sjö och vid angrepp på främmande

lands kuster, ett förhållande som för de mindre sjömakterna,

hvilka uteslutande afse att värna eget land, är till stor fördel; så äro

likväl dessa fartyg förträffliga vid ett sådant försvar af egen kust, då

de der hafva erforderligt skydd och smult vatten.

Utaf de slag af minbåtar, vi för närvarande ega, hafva utan tvifvel

de af första klassen, med fästadt afseende på deras förflyttande till

Bih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Åfd. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Femte Imfvudtiteln.

LH-]

Artilleri
materiel.

olika delar af vår långsträckta kust, på grund af deras större rymlighet,

sjöduglighet och fart, i de flesta fall äfven för våra förhållanden

ett afgjordt företräde framför de mindre eller de af 2:a klassen och äro

synnerligen för strid i hafsbandet obestridligen att föredraga framför de

senare; men å andra sidan hafva äfven dessa 2:a klassens minbåtar —

såsom varande lättare att för fienden dölja bakom de talrika klipporna

och skären i våra skärgårdar, till hvilkas försvar deras verksamhet hufvudsakligen

om än icke uteslutande torde komma att inskränka sig, —- under vissa förhållanden äfven sina företräden, och då desamma vanligen

äro åtföljda af sina respektive depöt-fartyg undanrödjas derigenom

de väsentligaste olägenheterna hos dem. Då härtill kommer att de

äro en tredjedel billigare än l:a klassens, anser jag att vi böra

söka tillegna oss ett ökadt antal af denna mindre typ såväl som af

den större.

På grund af hvad sålunda är anfördt hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t behagade för år 1890 af Riksdagen till fartygsmateriel äska:

för fortsättande af pansarbåten Göta ................................. kr. 945,000: 49

» anskaffande af två 2:a klassens minbåtar .................. » 210,000: —

Artillerimateriel.

I fråga om den för fartygen erforderliga artillerimateriel har marinförvaltningen

anfört följande:

»Den af marin förvaltningen under föregående år uppgifna bristen

uti erforderlig artilleri- och utredningsmateriel för flottans fartyg enligt

faststälda bestyckningsförslag har med de af Riksdagen för ändamålet

beviljade medel endast till ringa del kunnat fyllas. Väl har med andra

medel kunnat anskaffas en mindre del af denna materiel, men å andra

sidan har, hvad särskild! angår ammunition och projektiler, behofvet

deraf ökats genom tillkomsten af nya vapen. En del af den behöfliga

ammunitionen, t. ex. 38 m.m. och 25 m.m. patroner, kan ej för närvarande

inom landet erhållas och torde vid ett krigsutbrott öfverhufvud

icke kunna anskaffas i rätt tid. Behofvet i detta afseende utgör enligt

varfschefernas, handlingarna åtföljande uppgifter 10,219 st. patroner

till 38 m.m. maskinkanon och 146,127 st. patroner till 25 m.m. kulspruta.

Anskaffningen af denna myckenhet, som, på en gång verkstäld,

skulle medföra en allt för betydlig utgift, torde ej böra ske på samma

år men kan icke på obestämd tid uppskjutas.

De senaste genomgripande förändringarna i sjökrigsmaterielen hafva

s. 11 Kontrollera mot PDF

Femte hnfvucltiteln.

11

medfört ett ökadt behof af snabbskjutande mindre kanoner,''hvilka redan

på långa håll kunna utöfva en kraftig verkan ej blott emot minbåtar

och obetäckt manskap utan äfven mot obepansrade fartyg. Med detta

slags pjeser, ofta till betydande antal, äro i de flesta andra mariner

nästan alla fartyg bestyckade. Jemväl hos oss är angeläget att af dylika

kanoner anskaffa flera än dem, vi redan ega. Marinförvaltningen

anser fördenskull, att i anslagsbehofvet för 1890 jemväl bör upptagas

medel för uppköp af 8 st. snabbskjutande kanoner.

Genom nådigt bref den 7 Maj 1885 har Eders Kongl, Maj:t förordnat,

att en femtedel af det i staten för arméförvaltningens artilleridepartement

å: anslaget för försvarsverket till lands i allmänhet

uppförda belopp till kruttillverkning årligen skall afses för flottans

behof. Denna femtedel har under en följd af år utgjort 8,000 kronor.

Långt ifrån att med detta belopp flottans krutförråd kunnat uppbringas

till hvad det enligt gällande föreskrifter bort innehålla, har beloppet

ej varit tillräckligt att fylla hvarje års behof af krut, isynnerhet som

dels de många olika slag af krut, som för flottans bakladdningskanoner

ersatt det förut till samtliga kanoner begagnade styckekrutet, äro ej

obetydligt dyrare än detta, dels skjutöfningarna på senare åren betydligt

ökats. På marinförvaltningens anhållan har derför Eders Kongl. Maj:t

vid några tillfällen hos Riksdagen äskat extra ordinarie anslag för anskaffning

af krut. Det oaktadt har bristen i krutförrådet ökats så, att den,

jemväl sedan genom nådiga brefvet den 18 sistlidne Maj nedsättning

skett uti den myckenhet krut förrådet skall innehålla, för närvarande

efter senaste anskaffningspris motsvarar ett belopp af 58,292 kronor

69 öre. Till att ersätta det krut, som hvarje år förbrukas, och så småningom

utjemna nyssnämnda brist i krutförrådet har marinförvaltningen

beräknat utom förberörda 8,000 kronor ett belopp af 18,000 kronor

årligen vara erforderligt.»

Med afseende härå har marinförvaltningen ansett nedannämnda an
-

slag för år 1890 vara erforderliga nemligen till:

6 st. 65 man. kanoner med lavetter........................... kr. 12,000: —

800 » 65 m.m. projektiler............................................. » 4,000: —

2,000 » 12 c.m. granater m/T9.......................................... » 30,000: —

2,000 » 38 m.m. patroner med massiv projektil......... » 17,000: —

2,000 » » » » » granat » ......... » 16,000: —

8 » snabbskjutande kanoner (57 m.m.) med lavetter.

................................................................... » 62,000: —

3 » 25 m.m. 4-pipiga kulsprutor............................. » 15,600: —

Transport kr. 156,600: —

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Femte hiifru dtiteln.

Transport kr. 156,600: —

8 st. 25 m.m. 2-pipiga kulsprutor ......................... j> 40,000: —

15,000 » » y> patroner ............................................. » 30,000: —

krut ............................................................................................. » 18,000: —

Summa kr. 244,600: —

Till skjutförsök och inskjutning af kanoner, hvartill Riksdagen år

1885 anvisat 20,000 kronor, bär marinförvaltningen, under anförande

att detta anslag varit till särdeles stor nytta med hänsyn till de mångahanda

försök, hvartill artillerimaterielens alltjemt fortgående utveckling

gifvit anledning, samt blefve af särskild vigt för utvecklingen af den

inhemska fabrikationen af stålprojektiler, ansett ett anslag af 10,000

kronor för år 1890 vara erforderligt.

Likaså har förvaltningen beträffande artillerimateriel för fästningarna

framhållit behofvet att för fästningen Kungsholmen anskaffa dels snabbskjutande

kanoner, dels skydd för betjeningen vid 27 c.in. kanonerna

på fästningens vallar, åtminstone mot elden från snabbskjutande pjeser,

dels ock tre stycken kanoner, kraftigare än fästningens nuvarande.

Denna sistnämnda anskaffning har marinförvaltningen ansett mest maktpåliggande

af de för fästningarne erforderliga och fördenskull föreslagit,

att medel måtte äskas för dess verkställande under år 1890, hvarvid

kostnaden beräknats sålunda:

3 st. 32 c.m. kanoner ......................................................... kr. 180,000: —

3 » » lavettage........................................................ » 75,000: —

150 » projektiler ..................................................................... » 22,500: •—

Summa kr. 277,500: —

Sammanlagda beloppet af de utaf marinförvaltningen ifrågasatta

extra anslag till artillerimateriel skulle alltså utgöra:

till anskaffning af artillerimateriel och utredning för

redan befintliga fartyg...................................................... kr. 244,600: —

för skjutförsök och inskjutning af kanoner ..................... » 10,000: —

till anskaffning af artillerimateriel för Kungsholms fästning.

............................. » 277,500: —

Summa kr. 532,100: —

Härförutom skulle det, enligt hvad chefen för marinförvaltningens

artilleriafdelning hos mig anmält, vara af synnerlig vigt att, om anslag

äskas till de snabbskjutande kanonerna, äfven samtidigt erhålla medel

till patroner för dessa, enär sådana icke kunna inom landet tillverkas;

och skulle, efter nämnde chefs beräkning, behöfliga 1,900 st. sådana

patroner erfordra ett anslag af 42,000 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

13

Af redan anfördt skäl nödgad att till det aldra oungängligaste inskränka

de föreslagna anslagsbeloppen, liar jag ansett endast följande

kunna äskas för år 1890 nemligen:

till

8

st.

25 m.m. 2-pipiga kulsprutor ...........

.......... kr.

40,000

15,600

—

»

3

»

d:o 4- )) d:o ...........

.......... ))

—

»

6,000

»

d:o patroner till d:o ...........

......... »

12,000

—

»

2,000

38 m.m. » ......................................

......... »

16,500

—

»

6

»

snabbskjutande kanoner (57 m.m.)

med

lavetter .....................................................

.......... »

46,400

—

5)

1,900

»

patroner till d:o ..................................

.......... »

42,000

—

))

skjutförsök och inskjutning af kanoner.............

......... »

10,000

—

))

krut ...

.......... »

17,500

—

Summa kr. 200,000: —

Fasta minförsvaret.

Af de utaf marinförvaltningen anmälda behof för det fasta minförsvaret,

tillhopa uppgående till en kostnad af 178,000 kronor, torde

utan allt för stor olägenhet kunna anstå med anskaffning dels af reservmateriel

och inventarier för minering af stora och vestra inloppen till

Carlskrona, dels till anskaffande af erforderlig minmateriel för minering

af segellederna vid Oaxen i Södertelje skärgård.

Deremot anser jag att med anläggning af syftstationer (.för minspärrningar

i vestra inloppet till Carlskrona äfvensom med anvisning

af medel till minväsendets utveckling icke bör anstå.

Bland de minspärrningar, som hittills blifvit definitivt beslutade,

och för hvilka nödigt försvar finnes anordnadt, äro de vid stora inloppet

till Carlskrona samt vid Fårösund i så fullständigt skick, som

under fredstid kan anses nödigt; till komplettering af anordningarne

för de vid Oscar Fredriksborg och Vaxholm afsedda minspärrningarne

äro erforderliga medel anvisade och arbetet nära afslutadt, hvaremot

medel ännu saknas till anläggande af syftstationer vid vestra inloppet

till Carlskrona, och då den för detta inlopp anskaffade minmateriel

och de vidtagna dyrbara anordningarne i öfrigt endast ofullständigt

motsvara sitt ändamål så länge syftstationerna saknas, är det af

vigt, att dylika snarast möjligt anläggas. Kostnaden för desamma,

hvilka måsfe vara. så bombfria som möjligt och lemna utrymme för

syftinstrument och andra apparater samt för befäl och manskap till

skötande deraf, beräknas till ................................................. kr. 24,000: —

[12.]

Syftstationer

vid Carlskrona.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Femte hufvudtiteln.

[13-]

Minväsendets

utveckling.

[14.]

Sjelfgående

minor.

Till minväsendets utveckling har marinförvaltningen begärt 15,000

kronor, och ehuru anslag för ändamålet icke kan helt och hållet undvaras,

såvidt man icke skall blifva i saknad af medel för bekostande

af ständigt pågående försök och experimenter med minor och batterier,

instrument, tändrör och olika sprängämnen m. m., anser jag likväl det

föreslagna beloppet kunna nedsättas till hvad i allmänhet visat sig för

nämnda ändamål behöflig! eller omkring 10,000 kronor, hvilket belopp

till jemnande af extra ordinarie anslagens slutsumma torde ökas till

10,182 kronor 04 öre.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen

äska anvisande af anslag på extra stat för år 1890

till syftstationer vid vestra inloppet till Carlskrona...... kr. 24,000: —

samt

» minväsendets utveckling...................................................... )> 10,182: 04.

Rörliga minförsvaret.

Till erhållande af en full utredning af sjelfgående minor till redan

befintliga minbåtar begärde marigförvaltningen för år 1889 ett anslag

af 90,000 kronor, hvilket belopp Eders Kongl. Maja likväl på anförda

skäl ansåg kunna på två år fördelas, hvarföre endast hälften af nämnda

belopp eller 45,000 kronor äskades af Riksdagen, som äfven beviljade

detta anslag. Under anförande att marinförvaltningen ingalunda förbisett

det oundgängliga behofvet af två utredningar af sjelfgående minor,

men att förvaltningen icke för närvarande ansåge sig böra ifrågasätta

större anvisning för rörliga minförsvaret än återstående hälften af förstberörda

belopp, 45,000 kronor, hvars anvisande för år 1890 dock vore

så mycket angelägnare, som detta vigtiga behof icke kunde utan tidsutdrägt

afhjelpas, har förvaltningen föreslagit, att 45,000 kronor måtte

af Riksdagen begäras för år 1890 till anskaffning af sjelfgående minor.

Då för att fylla behofvet af en minutredning för närvarande erfordras

— förutom 6 st. 38 cm sjelfgående minor till pansarbåten

Göta, hvartill medel äro inbegripna i det till nämnda fartygs anskaffande

redan beviljade anslag —• 2 st. 38 cm och 4 st. 35 cm dylika

minor, får jag underdånigst hemställa att Eders Kong]. Maj:t, på det

att förenämnda brist måtte åtminstone i det närmaste kunna afhjelpas,

behagade till Riksdagen göra nådig framställning i enlighet med detta

marinförvaltningens förslag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Femte liufvndtiteln.

15

Löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan.

Med anledning af Eders Kong].. Maj:ts till nästlidne års Riksdag

gjorda framställning om förbättring af de vid sjökrigsskolan anstälde

lektorers löneförmåner beslöt Riksdagen dels medgifva att, till löneförbättring

åt lärarne vid sjökrigsskolan, af kadetternas terminsafgifter,

så vidt de dertill lemnade tillgång, finge användas ett belopp af 1,300

kronor, dels ock för samma ändamål anvisa ett extra anslag å 1,860

kronor för år 1889.

Då behofvet af förbättrade aflöningsförmåner för sjökrigsskolans

lärare qvarstår oförminskadt, men »någon utsigt att för närvarande och

innan en definitiv reglering af aflöningen för lärarne vid de allmänna

läroverken kommit till stånd få den medgifna aflöningsförbättringen

för. sjökrigsskolans lärare uppförd på ordinarie stat, såsom Eders Kongl.

Maj:t nästlidne år begärde, svårligen lärer förefinnas, hemställer jag,

att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till löneförbättring

åt lärarne vid sjökrigsskolan må, utöfver de 1,300 kronor, som

enligt Riksdagens medgifvande nästlidne år få dertill användas, anvisas

för år 1890 ett extra anslag af 1,860 kronor.

Jernvägsförbindelsen mellan flottans varf i Garlskrona och

Carlskrona—Wexiö jernväg.

För åstadkommande af jernvägsförbindelse mellan flottans varf i

Carlskrona och Carlskrona—Wexiö jernväg beviljade 1884 och 1885

årens Riksdagar tillsammans 215,000 kronor och, sedan Eders Kongl.

Maja den 31 oktober 1884 faststält ritningar öfver nämnda jernvägsförbindelse,

infordrade marinförvaltningen anbud å jernvägsbyggnadens

utförande. Med anledning häraf ingaf, bland andre, ingeniören C.

Jehander sådant anbud, hvilket antogs, hvarefter med honom den 5

juni 1885 afslöts kontrakt, hvari han åtog sig jernvägsarbetet, som

enligt ritningarne fördelats i tre delar: södra delen, mellersta delen och

norra delen mot en betalning af 72,000 kronor för den södra, 127,000

kronor för den mellersta och 12,000 kronor för den norra delen; hvarförutan

han skulle erhålla 3,500 kronor i händelse broar och vägöfvergångar

till bredden ökades från 24 till 36 fot, hvilket äfven skett.

Sedermera blef utförandet af deri norra delen af jernvägsbyggnaden,

[15.]

Löneförbättring

åtlärarne

vid sjökrigsskolan.

[16.]

Jernvägen till

varfvet i Carlskrona.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Femte hnfvudtiteln.

som omfattade indragandet af spåret på Carlskrona—Wexiö järnvägsstation

och dess sammanbindning med sistnämnda jernväg, öfverlåtet. åt

Carlskrona—Wexiö j’ernvägsbolag i öfverensstämmelse med härom i

kontraktet med Jehander gjordt förbehåll, hvaremot Jehander verkstält

jernvägsbyggnaden i öfriga delar mot den derför betingade godtgörelsen

af 202,500 kronor; och hafva vid i föreskrifven ordning skedd besigtning

af arbetet besigtningsmännen afgifvit det utlåtande, »att den af

ingeniören Jehander för Kong!, flottans räkning verkstälda jernvägsbyggnad

är utförd på ett i allo kontraktsenligt samt synnerligen omsorgsfullt,

solidt, prydligt och berömvärdt sätt», hvadan densamma af

besigtningsmännen godkändes.

Nu har Jehander uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld underdånig

ansökning — under anförande, att han enligt kontraktet hade att följa

dervid fogade beskrifning och ritningar, hvilka han jemväl lagt till

grund för den kostnadsberäkning, som upprättats för hans inlemnade

anbud, samt att han saknade anledning antaga annat förhållande än att

ritningarne till alla delar, äfven i afseende å grundbergets läge, motsvarade

verkliga terrängförhållandena; men att det emellertid visat sig

att å sträckningen mellan Prinsgatan och södra ändan af stora tunneln

grundberget i verkligheten befunne sig betydligt lägre än ritningarne

utvisade, så att nödvändighet uppstått att i stället för en mindre jordschaktning

göra en högst betydlig sådan med höga stödjemurar och

fyllning bakom dessa, hvarigenom en högst betydligt ökad kostnad,

af Jehander beräknad till 28,373 kronor 95 öre, till följd af ritningarnes

missvisning för honom uppkommit — i underdånighet anhållit det Eders

Kongl. Maj:t täcktes bereda honom godtgörelse för kostnaden för ofvanberörda

oförutsedda och i hans kontrakt ej ingående arbete.

Öfver denna underdåniga ansökning har marinförvaltningen, efter

att i ärendet hafva hört ej mindre varfschefen och öfriga vederbörande

vid flottans station i Carlskrona än äfven väg- och vattenbj^ggnadsstyrelsen,

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och deri anfört:

att, sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 31 oktober

1884 faststält ritningar öfver ifrågavarnde del af jernvägen mellan

skeppsvarfvet i Carlskrona och Carlskrona—Wexiö jernväg, marinförvaltningen

infordrat från, bland andre, sökanden anbud å jernvägsbyggnadens

utförande, hvarvid meddelats, att till ledning för anbudets afgifvande

skulle tjena det för slag skontrakt med tillhörande beskrifning och

ritningar, som funnes att hos marinförvaltningen tillgå; och att, efter det

sökanden afgifvit anbud, med honom den 5 juni 1885 afslutits kontrakt,

hvari han åtagit sig att utföra jernvägsbyggnaden enligt högstberörda

s. 17 Kontrollera mot PDF

Femte lmfyudtitehl.

17

nådiga bref och kontraktet jemte dervid fogade beskrifning och ritningar

litt. A och B, af hvilka den förra angaf, i enlighet med hvad den

före anbudens infordrande verkstälda undersökningen angående grundbergets

läge gifvit vid handen, att grundberget å den sträcka, som afses

i den underdåniga ansökningen, vore beläget på ett djup af 8,5

fot under jordytan;

att vid arbetets utförande grundberget befunnits ligga betydligt

djupare, hvilket föranledt ökadt arbete med jordschaktning samt med

uppförande af stödjemurar å ömse sidor om jernvägsspåret;

att, i afseende å anledningen till ritningens felaktighet i omförmälda

del, stationsbyggmästarens handlingarna bifogade yttrande innehölle,

att vid ofvannämnda undersökning, som verkstälts medelst upptagande

i marken af tre gropar, i den mellersta af dessa på en bottenyta

af 12 qvadratfot och på förberörda djup påträffats hvad man antagit

vara berg, men som sedermera befunnits vara en sten med en

öfre yta af 60 å 70 qvadratfot;

att vid nu angifna förhållanden marinförvaltningen ansåge sökanden

berättigad till ersättning för det arbete, han i och för jernvägsbyggnadens

fullbordande nödgats utföra utöfver hvad lian vid anbudets afgifvande

och afsilande af kontraktet haft anledning att beräkna; och

att då dels stationsbyggmästaren vitsordat, att sökandens uppgift på

skilnaden mellan de utförda arbetena och de å ritningarna antydda är

till qvantiteten riktig, dels ock väg- och vattenbyggnadsstyrelsen funnit,

att de af sökanden upptagna pris för de olika arbetena ej vore för

högt beräknade, marinförvaltningen ansåge ersättningen böra utgå med

det af sökanden begärda belopp 28,373 kronor 95 öre.

På grund häraf och då tillgång saknades å det af Riksdagen för

ifrågavarande jernvägsbyggnad beviljade anslag, samt icke heller eljest

medel funnes å femte hufvudtiteln att tillgå för ändamålet, har marinförvaltningen

i underdånighet hemstält:

att Eders Kongl. Maj:t täcktes, till beredande af den sökta ersättningen,

hos Riksdagen äska ett extra ordinarie anslag å nyssnämnda

belopp.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och blifvit utredt samt

då ingeniören Jehander på grund af lydelsen i det med honom upprättade

kontrakt icke kan anses pligtig att vidkännas ifrågavarande

ökade kostnad för jernvägsbyggnaden, anser jag ersättning till det af

Jehander fordrade belopp böra honom beredas.

Till en del af denna ersättning finnes tillgång genom användande

af den besparing å 14,416 kronor 48 öre, som uppkommit å den ansa.

till Utfall. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afä. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Femte hufVudtiteln.

visning från influtna vakansafgifter för åren 1884 och 1885, Riksdagen

år 1887 medgaf för iståndsättande af skeppsholmsbron i Stockholm;

i följd hvaraf det för ifrågavarande ändamål behöfliga extra anslag

skulle kunna inskränkas till 13,957 kronor 47 öre; och får jag alltså

hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att till ersättning åt ingeniören C. Jehander för utförda, i kontraktet

med honom icke afsedda men nödvändiga arbeten vid jernvägsbyggnaden

mellan flottans varf i Carlskrona och Carlskrona—Wexiö

jernväg måtte dels få användas den besparing å 14,416 kronor 48 öre,

som uppkommit på anvisningen från vakansafgifterna för åren 1884

och 1885 till iståndsättande af skeppsholmsbron, dels beviljas såsom

extra anslag för år 1890 13,957 kronor 47 öre.

Hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet sålunda

i afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens

femte hufvudtitel äfvensom i öfrigt yttrat och hemstält

täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af

statsrådets öfrige ledamöter, i nåder gilla, med befallning

tillika att afskrift af detta protokoll skulle till

finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid författandet

af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof.

In fidem

F. Wrangel.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Femte hufmdtiteln,

19

F ö r s 1 a g

till

Stat

för Femte liufvndtiteln år 1890.

Anvisning

i kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning

på förslag.

Summa.

Summa

summarum

Sjöförsvarsdepartementet.

Friheter.

Ersättningar.

Departementet och öfverstyrelsen.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Departementschefen ....................................

Departomentota afdelning af Kongl. Maj:ts kansli

17,000

—

—

—

■—

—

17,000

—

samt kommandoexpeditionen .....................

26,800

—

—

—

—

—

26,800

—

Marinförvaltningen.......................................

38,600

—

—

—

—

—

38,600

—

Sgr

82,400

—

_

—

--

—

82,400

—

82,400

—

Flottans personal.

Aflöning för flottans kårer och stater:

nuvarande anslag ............... 1,379,734: —

Tillkommer:

till fortsättning af sjömans-

kårens uppsättande ......... 66,000: —

1,445,734

_

_

1,445,734

32,000

Ålderstillägg, förslagsanslag ........................

32,000

—

—

—

.——

—

—

Pensionering af reservbefäl, förslagsanslag, högst

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,

6,400

—

—

—

—

—

6,400

reservationsanslag..........................

287,500

452,450

287,500

452,450

Naturaunderhåll, förslagsanslag ..................

_

_

_

_

—

_

Båtsmansindelningen...................................

Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Ble-

—

—

75,500

—

26,400

101,900

länge län och Södra Möre härad af Kalmar

län......................................

114,000

114,000

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, för-

slagsanslag.............................................

100,000

—

—

—

—

—

100,000

—

Sgr

2,438,084

—

75,500

—

26,400

—

2,539,984

—

2,539,984

—

Flottans materiel.

Flottans nybyggnad och underhåll, reservations-

anslag ...................................................

1,200,000

—

—

—

—

—

1,200,000

—

1,200,000

—

Transport

—

—

- |_

—

—

—

3,822,384

—

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Femte liufVudtiteln

Indelning och dermed

Anvisning

i kontant.

jemförlig anvisning

pa förslag.

Samma.

Summa

summarum.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Transport

—

—

—

—

—

—

•—

—

3,822,384

—

Diverse anslag-.

Flottans öfningar, reservationsanslag ............

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad

670,000

—

—

—

-"

—

670,000

—

och ersättning derför, förslagsanslag .........

Undervisningsverken:

72,400

—

—

72,400

“

Sjökrigsskolan........................... 31,040: —

Skeppsgosseskolan ..................... 8,780: —

39,820

60,000

39,820

60,000

Sjökarteverket, reservationsanslag..................

Stipendier åt sjöofficerare under anställning i

—

—

—

—

—

—

utländsk tjenst eller kommendering utrikes...

15,000

—

—-

—

—

—

15,000

—

Durchmarschkostnader, reservationsanslag ......

22,000

—

—.

—

—

—

22,000

Sjukvård ...................................................

39,000

—

—

—

—

—

39,000

—

Diverse behof.............................................

19,175

—

-—--

—

—

—

19,175

—

Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för-

23,000

—

—

23,000

“

slagsanslag.............................................

46,962

-

—

—

—

—

46,962

—

Extra utgifter.............................................

12,500

—

—

—

—

—

12,500

—

Sgr

1,019,857

—

—

—

—

—

1,019,857

—

1,019,857

—

Summa för sjöförsvaret

4,740,341

—

75,500

—

26,400

—

—

—

4,842,241

—

Handeln.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal-

terna, reservationsanslag..........................

1,200,000

—

450

—

4

—

1,200,409

—

Undervisningsanstalter för sjöfart..................

94,650

—

—

—

—

—

94,650

—

Nautisk-meteorologiska byrån........................

Alderstillägg för personalen vid undervisnings-

9,000

9,000

anstalterna för sjöfart och föreståndaren vid

nautisk-meteorologiska byrån, förslagsanslag

13,000

13,000

_

Summa för handeln

1,316,650

—

405

—

4

—

1,317,059

—

1,317,059

—

Summa för femte hufvudtiteln

6,056,991

—

75,905

26,404

—1 -

—

6,159,300

—

s. 21 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln,

21

Kronor.

Ö.

Extra ordinarie anslag.

Till genomförande under år 1890 af löneregleringen för flottan..................................

50,000

—

» fortsättning af pansarbåten Götas byggnad.......................................................

945,000

49

» anskaffande af två 2:a klassens minbåtar.......................................................

210,000

—

» artillerimateriel ..........................................................................................

200,000

—

» syftstationer vid Carlskrona..........................................................................

24,000

—

» minväsendets utveckling ................................................................................

10,182

04

» sjelfgående minor ........................................................................................

45,000

—

» löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan ...................................................

1,860

—

» jern vägsförbindelsen mellan flottans varf i Carlskrona och Carlskrona—Vexiö jernväg

13,957

47

Summa

1,500,000

—

luft. till Riksä. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd.

4

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms

slott den 12 januari 1889.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,

Statsråden: herr Boven,

friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

Örbom och

friherre Åkerhielm.

3:o.

. Departementschefen statsrådet von Krusenstjerna anhöll i underdånighet

att fa underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om

reglerandet af utgifterna under riksstadens sjette hufvudtitel samt yttrade

härvid beträffande anslagstitlarne:

Bill. till Eiksd. Prof. 1889. 1 Sami. l~Afcl. 1 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sjette lmfvudtiteln.

[1-]

Tillfällig löneförbättring

för kommerskollegium.

Rätt att disponera

lediga

löner vid

kollegium.

Kommerskollegium.

A) Koinmerskollegiuni.

Under flera föregående år liar Riksdagen, uppå framställning af

Eders Kong! Maj:t, dels på det att Eders Kongl. Maj:t måtte komma

i tillfälle att tilldela kommerskollegiets ledamöter samt dess i stat uppförde

embets- och tjensteman!, med undantag af fyra kanslister, tillfällig

löneförbättring med tjugo procent af de i stat faststälda lönerna, på

extra stat anvisat derför nödiga medel, dels ock medgifvit att aflöningsbelopp,

som vore i kollegiets stat anvisade ej mindre för en advokatfiskalstjenst

än äfven för andra ledigblifna eller ledigblifvande befattningar''inom

kollegiet, i afseende å Indika indragning kunde, ega rum

eller förändring eljest vidtagas, finge af Eders Kongl. Maj:t disponeras,

i den mån sådant vore erforderligt för bestridande åt göromålen inom.

kollegiet eller för beredande åt bemälde embets- och tjensteman åt

samma aflöningsförmåner, som andra med dem likstälde tjenstemän

åtnjöte.

Framställning torde böra göras att Riksdagen måtte fatta enahanda

beslut äfven för år 1890. Dock med en ändring. Riksdagens medgifvande

i fråga om disposition åt aflöningsbelopp gäller, som sagdt,

endast kollegiets embets- och tjenstemän, men icke dess vaktbetjening.

Då emellertid betjeningen, lika väl som embets- och tjenstemännen,

synes ega grundadt anspråk att få åtnjuta enahanda löneförmåner som

vederlikarne i andra centrala embetsverk, torde Riksdagens samtycke

böra utverkas dertill att berörda medgifvande utsträckes att omfatta

äfven kollegiets vaktbetjening.

Häraf skulle visseriigen blifva en följd att, då de belopp, livilka på

grund af Riksdagens beslut angående tillfällig löneförbättring och disposition

af indragna löner varit för Eders Kongl. Maj:t tillgängliga, till

förbättrande af embets- och tjenstemännens lönevilkor, redan nu icke

förslå för att bereda åt dem samma aflöningsförmåner, som andra med

dem likstälde tjenstemän åtnjuta — härtill skulle för innevarande år

erfordras 15,000 kronor, under det att berörda belopp uppgå sammanlagdt

till 14,240 kronor — desamma naturligtvis skulle blifva ännu

mera otillräckliga, derest från de disponibla aflöningsbeloppen jemväl

skulle bestridas lönetillskott åt vaktbetjeningen, men jag föreställer mig

att den nödiga fyllnadssumman — obetydlig för statsverket, men ej för

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sjette liufvudtiteln.

den enskilde statstjenaren — skulle kunna, utan budgetens betungande,

beredas från samma fond, derifrån redan eu del af aflöningen till vissa

kollegiets tjensteman utgår, eller manufakturförlagslånefonden.

Jag hemställer således att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att

dels, på det att Eders Kongl. Maj:t må komma i tillfälle att med

samma belopp som för innevarande år tilldela kommerskollegiets ledamöter

samt dess i stat uppförde embete- och tjenstemän, med undantag

af fyra kanslister, tillfällig löneförbättring under år 1890, på extra stat

för år 1890 anvisa 7,640 kronor,

dels ock medgifva att intill slutet af år 1890, i den mån sådant är

erforderligt för bestridande af göromålen inom kollegiet eller för beredande

åt bemälde embete- och tjenstemän samt åt kollegiets vaktbetjening

af samma aflöningsförmåner, som andra med dem likstälde tjenstemän

och betjente åtnjuta, af Eders Kongl. Maj:t må för ändamålet disponeras

de aflöningsbelopp, som äro i kommerskollegiets stat anvisade

ej mindre för en advokatfiskalstjenst än äfven för andra ledigblifna

eller ledigblifvande befattningar inom kollegiet, i afseende å hvilka

indragning kan ega rum eller förändring eljest vidtagas.

B) Patentbyrån.

Beträffande patentbyråns ekonomiska förhållanden under år 1888

har dess tillförordnade byråchef meddelat att byråns inkomster under

nämnda år utgjort:

utgifter för 803 patentansökningar (deraf 4 obetalda) kronor 39,950: —

årsafgifter för patent............................................................ )) 25,105: —

afgifter för 207 registreringsansökningar ..................... )) 8,280: ■—-

för försålda publikationer .................................................. )> 1,595: 75

summa kronor 74,930: 75

samt att byråns utgifter, hvilka dock, då räkenskaperna ännu icke

afslutats, ej kunde med full noggrannhet uppgifvas, under samma år

uppgått till närmare 66,000 kronor, af hvilket belopp de vigtigaste

posterna utgjordes af aflöningar och arfvoden 29,107 kronor 50 öre,

byråns publikationer 21,544 kronor 63 öre, återstälda patent- och registreringsafgifter

4,805 kronor, utgifter för byråns bibliotek 3,468

kronor 74 öre, renskrifning 2,814 kronor 75 öre samt bidrag till upp
-

[2-]

Angående

disposition

af patent- och

varumärkesafgifter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sjette hufvud titeln.

rätthållande af patentunionens internationela byrå i Bern 1,505 kronor

98 öre.

För år 1887 belöpte sig patentbyråns inkomster till 61,238 kronor

50 öre och dess utgifter till 59,502 kronor 8 öre. Antalet patentansökningar

år 1887 utgjorde 661, antalet registreringsansökningar 203.

Årsafgifter för patent samma år uppgingo sammanräknade till 18,845

kronor.

Patentbyråns inkomster hafva sålunda äfven under år 1888 ej

obetydligt stigit.

I likhet med hvad för innevarande år är bestämdt, tillstyrker jag

i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

medgifva,

att afgifterna för patent och för registrering af varumärken må

användas till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tillämpning

under år 1890 af förordningen angående patent och lagen om skydd

för varumärken.

Rikets ekonomiska kartverk.

[3.] I underdånig skrifvelse den 21 november 1888 har afdelnings
riketsSeko-

c^e^en generalstabens topografiska afdelning, i sammanhang med

nomiska kart- afgifvande af förslag till inkomst- och utgiftsstater för de ekonomiska

verk- kartverken för innevarande år, tillika gjort framställning om de anslag,

som för kartarbetenas bedrifvande under år 1890 erfordras.

Enligt afdelningschefens förslag till stater för innevarande år,

hvilka blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststälda den 30 november 1888,

skulle kostnaderna under år 1889 belöpa sig:

för det allmänna ekonomiska kartverket, som har att kartlägga

södra och mellersta delarne af riket, till 63,700 kronor, och

för Norrbottens läns ekonomiska kartverk till 31,900 kronor.

De tillgångar, som för dessa utgifter kunna påräknas, äro

för mellersta och södra delarne af riket:

beräknad behållning från år 1888 2,000 kronor, anslag på ordinarie

stat 6,000 kronor, anslag på extra stat 45,000 kronor, under

anslaget till landtmäteristaten besparade 24 andre-landtmätarelöner

21,600 kronor samt förslagsvis beräknad inkomst för under år 1888

försålda kartor och beskrifningar 100 kronor, eller tillhopa 74,700

kronor; och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sjette Imfvudtiteln.

5

för Norrbottens län:

motsedd behållning från år 1888 700 kronor, anslag på extra stat

31,000 kronor och förslagsvis beräknad inkomst genom försäljning

under år 1888 af kartor och beskrifningar 200 kronor, eller tillhopa

31,900 kronor.

På grund af Riksdagens medgifvande har Eders Kong]. Maj: t sistnämnda

dag förordnat att det till 11,000 kronor beräknade öfverskottet

å tillgångarna för det allmänna ekonomiska kartverket må användas

till bestridande af utgifter för det topografiska kartverket.

De anslag, hvilka för fortsättande af de ekonomisk-geografiska

kartarbetena i Norrbottens län samt de ekonomiska kartarbetena i öfriga

delar af riket böra för år 1890 af Riksdagen äskas, hafva af afdelningschefen

ansetts böra bestämmas till samma belopp, som under en

följd af år af Riksdagen beviljats. Likaledes har afdelningschefen

föreslagit att jemväl för år 1890 den behållning, som å ifrågavarande

anslag kan komma att uppstå, må få, i mån af behof, användas till

bestridande af utgifter för de topografiska kartarbetena.

Till hvad afdelningschefen sålunda föreslagit har kommissionen

för de allmänna kartarbetena tillstyrkt nådigt bifall.

Af hvad afdelningschefen i sin underdåniga skrifvelse den 21 november

1887 angående anslagsbehofvet för år 1889 anfört — hvarför

utförligt redogjordes i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12

januari 1888 under denna anslagstitel — framgår nödvändigheten

af att de nuvarande anslagen till de ekonomiska kartverken fortfarande

utgå med oförminskadt belopp, oaktadt under de senare åren

å ifrågavarande anslag besparingar kunnat beredas, hvilka kommit

det topografiska kartverket till godo. Det erinrades i berörda skrifvelse

att dessa besparingar tillkommit i afsigt att dermed bestrida

kostnaderna för åtskilliga för alla de allmänna kartverken gemensamma

och grundläggande arbeten, hvilka det ålåge den topografiska afdelningen

att utföra och hvilka eljest icke skulle kunnat verkställas utan förhöjning

i de för det topografiska kartverket anvisade anslag eller

utan att den topografiska afdelningens egna fältarbeten skulle i betänklig

grad åsidosättas. Dessa besparingar hade sålunda sin grund i

nödvändigheten att åstadkomma en till minskning i utgifterna ledande

samverkan mellan de olika kartverken och sålunda i möjligaste grad

befrämja alla kartverkens jemnsidiga och skyndsamma fortgång, och

den omständigheten att dylika besparingar hittills ansetts böra beredas

å de ekonomiska kartverkens anslag för att tillgodokomma de topo
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sjette hufVudtiteln.

grafiska arbetena uteslöte icke möjligheten af att framdeles ett motsatt

tillvägagående kunde behöfva anlitas.

Endast genom att sålunda besparingar å de ekonomiska kartverkens

anslag få användas för de topografiska arbetena kan det nuvarande

missförhållandet mellan beloppen af de särskilda kartverkens

anslag utjemnas, utan att i mån af de för olika år vexlande anslagsbehofven

det ena kartverkets anslag behöfver höjas och det andras i

motsvarande grad minskas.

Såsom jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari

1888 under denna anslagstitel erinrade, har af förste landtmätaren J.

E. Nyström blifvit väckt ett förslag rörande landtmäterikårens organisation,

hvilket förslag äfven berör det ekonomiska kartverket och de

derför behöfliga anslag. Sedan öfver detta förslag yttranden afgifvits

af samtliga länsstyrelserna, har förslaget under sistlidne oktober månad

remitterats till landtmäteristyrelsens utlåtande, hvilket dock ännu

icke hunnit afgifvas. Jag är sålunda icke nu i tillfälle att inför Eders

Kongl. Maj:t kunna anmäla detta ärende och kan följaktligen icke

heller vid beräknande af de medel, som nu böra af Riksdagen äskas

för de ekonomiska kartverken, taga hänsyn till de förändringar, som

tilläfventyrs kunde af nämnda förslag föranledas.

Med erinran att de besparade andre-landtmätarelönerna fortfarande

äro för de ekonomiska kartverken att påräkna, hemställer jag, på

grund af hvad ofvan blifvit anfördt, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen

att, utöfver det å riksstatens sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska

kartverk uppförda ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma

hufvudtitel på extra stat för år 1890 anvisa till fortsättande af de

ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens län 31,000 kronor

och för de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket 45,000

kronor, eller tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva att möjligen

uppstående behållningar å båda anslagen må användas äfven till

bestridande af utgifter för det topografiska kartverket.

Landsstaterna i länen.

[4.] Inom Tärna kapellförsamling, som för närvarande tillhör Stensele

Användande länsmansdistrikt af Vesterbottens län, har alltsedan år 1879 varit analänsmansiörT

stäld en extra länsman, till hvilkens aflönande medel anvisats af det

till inrättande extra stat uppförda anslaget till särskild polisstyrka å landet.

af en ny läns- 1 A

manstjenet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sjette Inifvudtiteln.

Nu liar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens

län uti underdånig skrifvelse den 15 juni 1888 gjort framställning om

anvisande af lön åt en ordinarie länsman inom nämnda kapellförsamling.

Med erinran att kapellförsamlingen, som utgjorde gränssocken

emot Norge och beboddes såväl af en bofast befolkning som af nomadiserande

lappar, vid 1886 års slut hade en folkmängd af 961 personer,

kringspridda på en yta af omkring 39,5 qvadratnymil, har Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande till stöd för ifrågavarande framställning anfört

att behofvet af en länsman derstädes för hvarje år blefve allt

större, dels emedan samfärdseln med Norge vore i tillväxt och sannolikt

komme att än vidare utvecklas, då den nu under arbete varande

vägen mellan Mo i Norge och Umbugtens fjellstuga, belägen omkring

3/io mil från riksgränsen, antagligen under loppet af innevarande år

blefve färdig, dels ock i följd af de stridigheter, som under de senare

åren uppstått mellan nomadlapparne å ena sidan och den bofasta befolkningen

såväl i Sverige som i Norge å den andra och för hvilkas

biläggande biträde af länsman ofta erfordrades. Jemväl för utmätningar

och andra verkställighetsåtgärder samt för brotts beifrande och

upptäckande vore en särskild länsman behöflig. Då länsmannen i

Stensele distrikt, hvilken dessa tjensteåtgärder eljest skulle tillhöra,

vore bosatt i Stensele kyrkoby, belägen 13 mil från Tärna och omkring

20 mil från riksgränsen, vore det uppenbart att denne icke

kunde på ett tillfredsställande sätt uppehålla länsmansgöromålen i

Tärna, hvartill komme att utmätningsförrättningarna lätteligen kunde

blifva ruinerande för gäldenären genom de drjrga resekostnaderna

för länsmannen. Då inkomsterna för den extra länsmannen i Tärna

församling, som vore den fattigaste inom länet och troligen en af de

fattigaste i riket, nästan uteslutande utgjordes af det arfvode, han

egde uppbära, eller 1,200 kronor för år, samt häraf skulle gäldas

icke blott utskylder till staten och kommunen, utgörande åtminstone

10 procent af arfvodet, utan äfven kostnaderna för de resor, hvilka

länsmannen åtminstone två gånger om året måste, i egenskap af

allmän åklagare, företaga till tingen vid Lycksele, beläget 23 mil

från Tärna, hvilka kostnader för hvarje resa kunde beräknas till

minst 110 kronor, förutsåge Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

helst en extra länsman icke hade att påräkna ålderstillägg eller kunde

vinna delaktighet i civilstatens pensionsinrättning, att det komme att

blifva förenad!; med svårighet att få ifrågavarande befattning uppehållen

på samma vilkor som nu. Den nuvarande inneliafvaren af be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

[5.]

Höjning i anslaget

till

följd af indragning

af

landsstatsboställen.

8 Sjette liufvudtitcln.

fattningen hade ock, med åberopande af sin långa tjenstetid, aflöningens

knapphet och de obetydliga extra inkomsterna, hos Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande hemstält att åtgärder måtte vidtagas för

anordnande af en ordinarie länsmanstjenst inom församlingen.

Till följd af nådig remiss hafva kammarkollegium och statskontoret

i detta ärende afgifvit utlåtande den 14 december 1888 och dervid,

med öfverlemnande af uppgift å folkmängden i och arealen af

de nuvarande länsmansdistrikten inom Vesterbottens läns lappmarksfögderi,

anfört att, ehuru folkmängden i den nordligt belägna och af

naturen föga gynnade Tärna kapellförsamling sedan början af år 1882,

då fråga om inrättande af en länsmanstjenst derstädes utgjorde föremål

för Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, icke väsentligen ökats

och ännu betydligt understege medeltalet af folkmängden i länsmandistrikten

inom fögderi et, embetsverken likväl, med hänsyn till den

stora ytvidd, Stensele länsmansdistrikt omfattade (enligt nyssnämnda

uppgift 66,53 qvadratmil), samt de beaktansvärda skäl, Eders Kongl.

Majrts Befallningshafvande i öfrigt anfört, ansåge sig böra tillstyrka

att till lön åt eu länsman i nämnda kapellförsamling måtte få användas

ännu odisponeradt lönebelopp, som blifvit eller blefve tillgängligt i följd

af redan beslutade indragningar af länsmanstjenster inom Gotlands och

Vestmanlands län.

Genom hvad i ärendet förekommit, synes mig befogenheten af

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes framställning vara till fullo

ådagalagd; och då medel till den nya länsmanstjenst, som sålunda bör

inrättas, kunna utan anslagsförhöjning beredas af lönebelopp, som

blifva lediga i följd af den genom nådiga brefvet den 8 februari

1878 föreskrift^ reglering af länsmansdistrikten i Vestmanlands län,

hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att, på det att Stensele länsmansdistrikt må kunna delas i två

distrikt och en särskild länsman sålunda anställas inom Tärna kapellförsamling,

aflöningsbelopp, som blifver tillgängligt till följd af anbefald

reglering af länsmansdistrikten i Vestmanlands län, måtte få användas

till inrättande af en ny länsmanstjenst inom Vesterbottens län.

Vidare får jag i underdånighet anmäla att, enligt hvad statskontoret

i sin berättelse angående statsverkets tillstånd och behof meddelat,

följande landsstatsboställen till statsverket indragits, utan att ersättning

till vederbörande tjensteman ännu blifvit å anslaget till »landsstaterna

i länen» uppförd:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sjette liufvudtiteln.

länsmansbostället i Lysings distrikt af Östergötlands län, 1 mantal

Norrö n:r 1;

länsmansbostället i Norra Möre härads södra distrikt af Kalmar

län, 3/8 mantal Förlösa n:r 5;

landssekreteraren i Hallands län anslagna löningsjorden n:r 51 i

Halmstads stads vestra gärde;

häradsskrifvarebostället i Vartofta fögderi af Skaraborgs län, 1

mantal Kyrkebohl n:r 1; och

kronofogdebostället i Östersysslets fögderi af Vermlands län, 1

mantal Södra Wee n:r 1.

På grund häraf torde, på sätt statskontoret hemstält, Eders Kongl.

Maj:t behaga föreslå Riksdagen

att penningeanslaget under »landsstaterna i länen» måtte höjas

med det belopp, hvartill afkastningen af nämnda indragna boställen

och löningsjord är i stat beräknad, eller 3,410 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till »landsstaterna i

länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,643,582

kronor till 2,646,992 kronor.

Härefter yttrade departementschefen:

Innan jag öfvergår till öfriga ordinarie anslagstitlar, i afseende å

hvilka jag ämnar ifrågasätta någon förändring, tillåter jag mig att i

underdånighet göra eu framställning, som föranleder uppförande i riksstaten

af en ny anslagst.itel, benämnd

Landtbruksstyrelsen.

Sedan, till följd deraf att vid 1888 års riksdag den då hvilande frågan

om ändring i regeringsformen, i syfte att ett nytt departement, benämndt

landtbruks-, industri- och handelsdepartementet, skulle inrättas, genom

kamrarnes skiljaktiga beslut förfallit, och möjligheten att vid Eders

Kongl. Maj:ts rådsbord få näringarna representerade genom en, uteslutande

ur sådan hänsyn, utsedd departementschef sålunda tills vidare

undanskjutits, torde det vara min pligt tillse, huruvida icke näringarnas

befogade kraf på en lämplig statsadministration kan på annat sätt

tillgodoses.

Bih. till Riksd. Prat. ]889. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft
-

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sjette hufvudtiteln.

Hvad härvid först beträffar handeln och de näringar, med hvilka

kommerskollegium har att sig befatta, lärer det vara Eders Kongl.

Maj:t nogsamt bekant, hurusom under snart sagdt hela detta århundrade

frågan om kollegiets omorganisation stått på dagordningen. Men

ännu har icke något af de olikartade förslagen derom lyckats tillvinna

sig ett öfvervägande bifall. Ännu i dag synas åsigterna härutinnan

lika skiljaktiga och jag tror det derföre vara lämpligast att låta denna

fråga någon tid hvila, på det att derunder meningarna må hinna stadga

sig och erhålla bestämdare form och uttryck. Hvad deremot angår

vår vigtigaste näring, jordbruket med dertill hörande binäringar, så

torde alla vara ense derom att de former, hvari den centrala statsadministrationen

i afseende härå verkar, ingalunda äro tillfredsställande.

Den utöfvas egentligen af landtbruksakademiens förvaltnings komité,

hvilken institution, från början af sin tillvaro afsedd för helt andra

ändamål, af omständigheternas makt och till följd af bristen på någon

annan lämplig administrativ myndighet nödgats öfvertaga eu myckenhet

rena embetsmannagöromål, som hvarken öfverensstämma med komiténs

organisation eller det sätt, hvarpå dess verksamhet utöfvas.

Landtbruksakademiens förvaltningskomité består af akademiens

direktör, de sex föredragandena å akademiens särskilda afdelningar

samt akademiens sekreterare och kamrerare. För handläggning af

mål och ärenden, hvilka i följd af Kongl. Maj:ts särskilda förordnanden

till komitén öfverlemnas, skall, enligt akademiens instruktion, komitén

förstärkas med två för kunskap och erfarenhet i det egentliga landtbruket

utmärkte ledamöter, utsedde för tre år i sänder. Dix-ektören

förordnas af Kongl. Maj:t, sekreteraren, kamreraren och öfrige ledamöter

i komitén utses af akademien. Förvaltningskomiténs beslut

bestämmas efter pluralitetens mening och vid lika röstetal är ordförandens

röst afgörande. Komitén är skyldig att på kallelse af direktören

sammanträda, så ofta förefallande ärenden dertill föranleda; men

som akademien ej har ordinarie sammankomst under tiden från och

med juni till och med augusti och under den öfriga tiden af året ej

oftare än en gång i månaden, är det tydligt att det stundom kan vara

förenadt med ej ringa svårighet att få komiténs ledamöter samlade

under mellantiderna.

Af hvad jag nu nämnt torde framgå att komiténs sammansättning

och arbetssätt vålla att den endast i ringa mån kan uppfylla de anspråk,

som böra ställas på ett embetsverk, och då komitén i allt fall i

dess egenskap af vår enda centralmyndighet för jordbruket uträttat

mycket för dess utveckling, har detta skett, kan man säga, icke med

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sjette hufvudtiteln.

stöd utan i trots af denna myndighets organisation. Oafsedt det egendomliga

deri att en institution, med hvars medlemmars tillsättning Kongl.

Maj:t icke har något att skaffa — utom hvad angår akademiens direktör

— skall utöfva tillsynen öfver statsanstalter och till och med tillsätta

af staten aflönade tjensteman, är det uppenbart att den strängt kollegiala

formen för ärendenas behandling och det långa afbrottet för

hvarje år i komiténs arbeten måste motverka den kontinuitet, jemnhet

och kraft, som äro nödvändiga för de administrativa funktioner, hvilka

komitén fått sig anförtrodda. Och dessa äro af ej ringa omfattning.

Under förvaltningskomiténs tillsyn och administrativa myndighet höra

de med statsmedel understödda landtbruksskolorna, landtmannaskolorna

och mejeriskolorna, kemiska stationerna, mejeristationerna och frökontrollanstalterna,

vidare statens landtbruksingeniörer och landtbruksstipendiater,

undervisande — eller, såsom de numera skola benämnas, instruktörerna

— i boskapsskötsel, i mejerihushållning och. i husslöjd,

undervisaren i ullkultur och schäferiskötsel, fiskeriintendenten och dennes

båda assistenter samt undervisaren i fiskodling äfvensom, enligt särskilda

af Eders Kongl. Maj:t för hvarje af de senare åren meddelade

beslut, en entomolog, som bär att lemna råd och upplysningar om åtgärder

till förekommande af skadliga insekters härjningar, samt fiskerioch

mejeriagenterna. Af sådana finnas för närvarande anstälde en

fiskeriagent i Berlin och en mejeriagent i Manchester.

Komiténs befogenhet i afseende å nämnde tjensteman är utstakad

genom särskilda nådiga bref och reglementen. Sålunda har komitén i

allmänhet att för hvarje år fastställa plan för deras arbeten och kontrollera

att dessa behörigen utföras, åligganden, som, i synnerhet hvad

landtbruksingeniörerna angår, numera, sedan deras antal vuxit till 20,

medföra ej ringa omtanke och besvär. Fiskeriintendenten med de honom

underlydande assistenterna intager dock en sjelfständigare ställning i

förhållande till komitén. Landtbruksingeniörerna tillsättas af chefen för

civildepartementet, men de öfrige tjenstemännen antagas af komitén.

Hvad mejeriskolorna och mejeristationerna beträffar tillkommer det

komitén, bland annat, att fastställa undervisningsplaner, uppgöra aftal

med föreståndarne samt vaka öfver att undervisningen behörigen handhafves.

Öfver landtbruks- och landtmannaskolorna, kemiska stationerna

och frökontrollanstalterna utöfvar komitén hufvudsakligen en kontrollerande

myndighet, men har äfven att fastställa taxor för de vid kemiska

stationerna och frökontrollanstalterna förekommande undersökningar

äfvensom metoderna för de kemiska analysernas och fröanalysernas

utförande in. m. Af stadgarne för de båda landtbruksinstituten synes

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sjette hufvudtiteln.

att jemväl dessa i viss mån utgöra föremål för komiténs uppmärksamhet.

Komitén har vidare att uppgöra förslag till fördelning af de

medel, som äro anvisade till husslöjdens befrämjande; och enligt

nådiga brefvet den 6 maj 1881 har komitén fått sig uppdragen förvaltningen

af fonden för svenska hornboskapens och fårafvelns förädling.

Afkastningen af denna fond, som för närvarande uppgår i kapital

till omkring 122,000 kronor, användes till prisbelöningar för ladugårdar

och schäferier samt till låneunderstöd för inköp från utlandet

af behöfliga och lämpliga afvelsam-, sedan vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott vitsordat behofvet af de afsedda inköpen

och vederhäftigheten af den för lånets återbetalning stälda säkerhet

blifvit behörigen styrkt.

Vid öfvervägande huru den ifrågavarande statsadministrationen

lämpligast bör anordnas, synes först böra undersökas, om densamma

kan förläggas till något redan bestående embetsverk. I sådant afseende

har ifrågasatts, om ej inom domänstyrelsen skulle kunna inrättas en

särskild afdelning för behandling af förevarande ärenden. Men detta

skulle enligt min tanke vara mindre lämpligt. Derigenom skulle chefen

för domänstyrelsen komma att betungas af en myckenhet ärenden,

som ovilkorligen måste draga hans uppmärksamhet från det ändamål,

som afsågs med domänstyrelsens inrättande, nemligen en kraftig öfverförvaltning

för statens domäner. Fråga har äfven varit på tal att inrätta

eu särskild byrå inom civildepartementet, men med den mängd

ärenden, som redan hvila å detta departement, skulle det blifva för

departementschefen omöjligt att egna tillbörlig tid och omsorg åt alla

de detaljer, som komrne att utgöra föremål för en dylik byrås verksamhet;

och om man med anledning deraf skulle vilja lägga afgöranderätten

i vissa fall hos byråchefen, hade man att motse samma anmärkningar

mot en sådan anordning, som dem, hvilka från flera håll framstäldes

emot det för senaste riksdag framlagda förslaget till organisation

af ett departement för landtbruk, industri- och handel i hvad

samma förslag afsåg att hos byråcheferna lägga sjelfständig beslutanderätt

i åtskilliga frågor. Det återstår sålunda, så vidt jag kan

finna, endast att söka anordna en särskild fristående myndighet för

behandling af ifrågavarande ärenden.

Denna myndighet skulle sålunda i första rummet komma att öfvertaga

förvaltningskomiténs statsadministrativa befogenhet jemte alla dermed

förenade åligganden. Äfven fiskerinäringen — med undantag,

åtminstone tills vidare, af nordsjöfisket, för livilket helt olika förhållanden

gälla — torde böra utgöra föremål för detta embetsverks om
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sjette hufYiidtiteln.

sorger, och till följd deraf bör äfven fiskeriintendenten ställas i närmare

förbindelse med samma embetsverk än hvad för närvarande är

förhållandet mellan honom och förvaltningskomitén.

Det nya embetsverket borde vidare kunna öfvertaga den chefen

för civildepartementet för närvarande tillkommande befogenhet att utnämna

statens landtbruksingeniörer äfvensom den förberedande granskningen

af handlingar rörande lån från odlingslånefonden, hvilken granskning

nu är förlagd till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och der verkställes

af en för sådant ändamål särskild aflönad extra byråingeniör.

För afgifvande sedermera af underdånigt utlåtande i ärende af dylik

art kunde den nya styrelsen sammanträda med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

hvarvid ärendet borde föredragas af den byråingeniör,

som verkstält granskningen.

Då inom det af mig tänkta embetsverket ej gerna kunde ifrågakomma

till behandling ärenden, som berörde enskild rätt, och det ofta

kunde vara af vigt att ärendena blefve med snabbhet handlagda och

afgjorda, synes det mig fördelaktigast att beslutanderätten inom det

nya embetsverket lägges hos en enda person, och att till hans biträde

anställas sakkunnige föredragande med rättighet och skyldighet att vid

ärendes föredragning yttra sin mening och, om den ej öfverensstämmer

med chefens, till protokollet afgifva densamma skriftligen. I enlighet

härmed skulle i spetsen för ifrågavarande embetsverk, som lämpligen

kan benämnas landtbruksstyrelsen, ställas en af Kongl. Maj:t utsedd chef

med titel öfverdirektör och närmast under honom såsom föredragande

likaledes af Kongl. Magt utnämnde tekniskt bildade tjensteman. En

af dessa med titel fiskeriinspektör skulle föredraga fiskeriärenden samt

i öfrigt utöfva enahanda verksamhet, som för närvarande tillkommer

fiskeriintendenten, hvars befattning deremot i sådant fall kunde indragas.

Ofriga ärenden synas kunna till handläggning och föredragning fördelas

på två tjenstemän, benämnde byråingeniörer, hvilka jemväl skulle

kunna biträda chefen med verkställande af föreskrift^ inspektioner.

Huru ärendena skola mellan byråingeniörerna fördelas lärer böra genom

en af Eders Kongl. Maj:t utfärdad instruktion närmare bestämmas med

hänsyn till de särskilda ärendenas mängd och beskaffenhet. Derest

sjelfva medelförvaltningen af fonden för. svenska hornboskapens och

fårafvelns förädling, på sätt jag en gång förut ifrågasatt, förlägges till

statskontoret, hvilket torde låta sig göra utan tillökning i dess arbetskrafter,

samt vidare förande af protokoll inom styrelsen inskränkes till

de fall, då skiljaktig mening vid ett ärendes afgörande förekommer

eller chefen eljest finner anledning förordna att protokoll skall föras,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sjette hufradtiteln.

torde någon ytterligare ordinarie tjensteman ej erfordras än en sekreterare

med åliggande att uppsätta och. expediera styrelsens beslut och

skrivelser samt handhafva registrator- och arkivariegöromålen; och

synes utnämningen af denna tjensteman lämpligen böra åt styrelsen

anförtros. För ärendenas behöriga gång blifver det vidare nödigt att

medel anvisas till extra biträden, vikariatsersättningar och expenser.

Efter jemförelse med de i allmänhet under senare åren bestämda

aflöningsförmåner, har jag uppgjort följande förslag till

Stat

för

Landtbruksstyrelsen.

Tjenst-

Lön.

göringspen-

Summa.

ningar.

Öfverdirektören och cliefen..............

5,000

2,000

7,000

Fiskeriin spektören..........................

3,000

—

1,500

—

4,500

—

Efter fem år kan lönen

(höjas med 500 kronor och

1 byråingeniör ..............................

3,000

—

1,500

—

4,500

—

1 d:o ..............................

3,000

—

1,500

—

4,500

—

(efter tio år med ytterit

1 sekreterare .................................

1,800

—

1,200

—

3,000

—

gare 500 kronor.

1 vaktmästare................ ..............

Till extra biträden, vikariatsersättning

500

300

800

Efter fem år kan lönen

höjas med 100 kronor; och

skall, om vaktmästaren i

sådan egenskap åtnjuter fri

bostad, lönen, så länge den- na förmån qvarstår, min- skas med 150 kronor.

och expenser ............................

--

—

—

—

5,000

—

Summa

—

—

—

29,300

Då någon anledning, hvad ifrågavarande embetsverk angår, icke

förefinnes att afvika från hvad vid senare regleringar i allmänhet

stadgats vare sig såsom vilkor för aflöningarnas åtnjutande eller i

fråga om tjenstemännens rätt till semester eller eljest, föreställer jag

mig att följande vilkor och förbehåll böra meddelas för åtnjutande af

de i staten uppförda löneförmånerna, nemligen:

att embets- eller tjensteman vid landtbruksstyrelsen skall vara underkastad

den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sjette hufvudtiteln.

åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af

styrelsen eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, äfvensom, derest

i en framtid verkets ställning inom förvaltningen så förändras, att styrelsen

ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligtad

att, med bibehållande af den tj en stegrad och aflöning, han

innehar, efter den nya arbetsordningen sköta de med tjensten förenade

göromål;

att med embete eller tjenst i landtbruksstyrelsen icke må förenas

annan tjenst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan

tjenstebefattning, med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet

af tjenstgöringen i verket;

att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar få

uppbäras endast för den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort

eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit från

tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära

hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag

helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan

förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar,

afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller

eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras i följd af embetsresor

eller för beredande af semester tjensteman af lägre grad skall vara

skyldig att, om han förordnas till högre befattning inom verket, densamma,

mot åtnjutande i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna

tjenstgöringspenningar men eljest af deremot svarande belopp

i stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än

tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af tjenst i samma lönegrad är medgifven, tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren

mera än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt

sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjenst, dock att

härvid icke må föras honom till last den tid han åtnjutit semester, och

för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem år

på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena som den

andra förhöjningen angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas

förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den

stadgade tjenståldern blifvit uppnådd; börande i fråga om ålderstillägg

åt fiskeriinspektören, om till denna befattning nuvarande fiskeriinten
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sjette lnifvudtiteln.

denten utnämnes, tillgodoräknas honom den tid, lian såsom fiskeriintendent

tjenstgjort;

att embets- eller tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnads- och

minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension

å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller

styrelsen, der det tillkommer denna att afskedet utfärda, dock obetaget

att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas kunna i tjensten på tillfredsställande sätt gagna

det allmänna och kan finnas villig i densamma qvarstå; samt

att semester må, när sådant utan hinder för göromålens behöriga

gång kan ega rum, åtnjutas af styrelsens chef, fiskeriinspektören samt

byråingeniör under en och en half månad samt af sekreteraren en månad

årligen.

Staten för landtbruksstyrelsen skulle enligt mitt förut afgifna förslag

komma att sluta på en summa af 29,300 kronor; men anslagen till

statsverkets utgifter skulle dock icke behöfva att med motsvarande belopp

förhöjas. Såsom jag redan nämnt, skulle inrättandet af det nya

embetsverket föranleda att fiskeriintendentens befattning komme att

indragas. Då för denna befattning är å anslaget till »fiskerinäringens

understöd» anvisadt dels såsom arfvode ett belopp af 4,000 kronor och

dels såsom ersättning för resekostnader en summa af högst 1,500 kronor

för år, skulle detta anslag kunna minskas med nämnda belopp, tillhopa

5,500 kronor; hvaremot ersättningen till fiskeriinspektören för dennes

resor, likasom jemväl reseersättningar till öfrige tjensteman inom styrelsen,

bör, i likhet med hvad förhållandet i allmänhet är i afseende å

andra dylika ersättningar åt tjenstemän under civildepartementet, bestridas

från sjette hufvudtitelns förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar.

Från sjette hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg

böra ock ålderstilläggen till landtbruksstyrelsens tjenstemän utgöras.

Någon förhöjning i dessa båda anslag synes dock icke häraf behöfva

föranledas. Derest landtbruksstyrelsen kommer till stånd, torde vidare en

del af de till landtbruksakademien eller dess förvaltningskomité nu utgående

anslagsbelopp kunna indragas. De sex föredragandena å akademiens

särskilda afdelningar åtnjuta för närvarande hvardera årligen af

statsmedel 350 kronor och af akademiens egna medel 450 kronor, sekreteraren

af statsmedel 4,000 kronor och af akademiens medel 1,000 kronor,

kamreraren af statsmedel 1,050 kronor och af akademiens medel 450 kronor,

notarien af statsmedel 1,700 kronor och af akademiens medel 300 kronor

samt bibliotekarien och kanslisten af statsmedel 1,300 kronor och af

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sjette hufriultiteln.

akademiens medel 300 kronor. Derjemte utgå af statsmedel till akademiens

vaktbetjening och för bestridande af renskrifningskostnader tillhopa 300

kronor för år. Sammanlagda beloppet af dessa statsverkets årliga bidrag

utgör sålunda 10,450 kronor. Genom landtbruksstyrelsens inrättande

komme förvaltningskomitén att befrias från samtliga dess statsadministrativa

bestyr; och vid sådant förhållande har jag förestält mig att af statsverkets

nyssnämda årliga bidrag fortfarande bör bibehållas allenast det

belopp, som erfordras till sekreterarens aflöning, och att derutöfver

till akademiens förfogande endast behöfver anvisas en summa af 1,000

kronor såsom ersättning för de kostnader, hvilka kunna tillskyndas akademien

för afgifvande af anbefalda utredningar och utlåtanden till Kongl.

Maj:t. Jag föreställer mig nemligen att akademien eller komitén allt

framgent behöfver af Kongl. Maj:t anlitas såsom en rådgifvande korporation

i frågor af mera omfattande betydelse rörande jordbruket eller dess

binäringar, likasom akademien äfvenledes fortfarande skall omhänderhafva

vården och förvaltningen af experimentalfältet. Återstoden 5,450

kronor skulle deremot årligen besparas och i följd deraf anslaget till

»befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar», hvarifrån

de nu nämnda bidragen hittills utgått, kunna minskas med hela detta

belopp. Då till landtbruksstyrelsen skulle komma att förläggas den

förberedande granskningen af handlingar rörande lån från odlingslånefonden,

kan äfven den sedan flera år inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för sådan granskning anstälde extra byråingeniören undvaras

och det till arfvode åt honom å extra stat uppförda beloppet 3,000

kronor indragas.

Sammanlagda summan af de utaf mig nu angifna anslagsnedsättningar,

som skulle blifva en följd af landtbruksstyrelsens inrättande,

utgör 13,950 kronor, och då landtbruksstyrelsens stat slutar å 29,300

kronor, skulle hela den årliga anslagsförhöjningen, som det nya embetsverket

kräfver, ej öfverstiga 15,350 kronor; dervid dock bör bemärkas

att, såsom jag nyss nämnt, reseersättningen till flskeriinspektören

kommer att bestridas från anslaget till rese- och traktan)entspenningar.

Någon vidare indragnings- eller öfvergångsstat blifver icke heller

erforderlig än att landtbruksakademiens nuvarande kamrerare, Carl

Selin, hvilken är född den 16 januari 1817 och sedan den 1 april 1872

bestridt kamrerarebefattningen, synes böra beredas godtgörelse från

allmänna indragningsstaten för det belopp, 1,050 kronor, hvaraf han

går i mistning, om statens bidrag till landtbruksakademien och förvaltningskomitén

inskränkes på sätt jag ifrågasatt.

Det nu framlagda förslaget till organisation af en landtbruksBih.

till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

[6.]

Anslag till en

landtbruksstyrelse.

Kamreraren C.

Selina uppförande

åindragningsstat.

[7-]

Utbyte af

indelningsersättningar

mot bestämda

anslag m. m.

18 Sjette liufyudtitelii.

styrelse tillika med hvad jag i sammanhang dermed anfört anhåller jag

härmed att i underdånighet få underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning;

och om detsamma vinner Eders Kongl. Maj:ts gillande, tillåter jag mig

hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande af det uppgjorda förslaget till stat fölen

landtbruksstyrelse äfvensom af de vilkor och förbehåll, som blifvit

föreslagna för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner, medgifva att

i riksstat.en under sjette hufvudtiteln näst efter anslaget till väg- och

vattenbyggnadsstaten uppföres under benämningen »landtbruksstyrelsen»

ett anslag af 29,300 kronor,

och att kamreraren i landtbruksakademien Carl Selin berättigas att

från och med år 1890 årligen under sin lifstid från allmänna indragningsstaten

uppbära 1,050 kronor.

I händelse hvad sålunda blifvit hemstäldt i fråga om landtbruksstyrelsen

varder bifallet, kunna, såsom jag förut nämnt, indragningar

vidtagas å anslaget till »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»

med 5,450 kronor och å anslaget till »fiskerinäringens

understöd» med 5,500 kronor; och torde jag få vid dessa anslag och

i sammanhang med öfriga frågor, som under dem till behandling förekomma,

härom göra hemställan.

Gästgifvares friheter.

Sedan af de under denna anslagstitel förekommande ersättningar

för indragna rånte- och tiondeanslag, om hvilkas utbytande mot bestämda

årliga belopp statskontoret uti sitt den 31 December 1883 i

ämnet afgifna utlåtande gjort underdånig framställning, samtliga, med

undantag allenast af ersättningarna inom Jemtlands och Vesternorrlands

län, blifvit af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen pröfvade, får jag, då

jemväl de frågor, som angå ersättningarna inom nämnda två län, numera

kommit i det skick, att de kunna Eders Kongl. Maj:t underställas,

härmed redogöra för hvad under skriftvexlingen rörande dessa ersättningar

blifvit hufvudsakligen anfördt.

Beträffande ersättningarna inom Jemtlands län inhemtas af handlingarna

i ärendet:

att länet i afseende å skjutsväsendet af ålder varit indeladt i tre

samfälligheter, nemligen:

l:o) provinsen Jemtland,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sjette hufvudtiteln.

2:6) Sveqs tinqslaq och! • • tt • i

o { tt i i / i provinsen Herieadalen,

3:o) Hede tingslag j r J 7

hvartill under senare tiden tillkommit en fjerde samfällighet,

nemligen:

4:o) Ytter Högdals socken, hvilken jemlikt nådiga brefvet den 13

November 1863 blifvit från Gefleborgs till Jemtlands län Överflyttad;

att från det under anslaget till gästgifvares friheter såsom anvisning

i kontant i riksstaten uppförda belopp beviljats, dels löner för

gästgifvare i Herjeådalen enligt nådiga brefvet den 17 Mars 1841 med

tillhopa 442 kronor 25 öre, dels ock till understöd för uppehållande

af gästgifveriet vid Malmagens by i Jemtland enligt nådiga brefvet

den 23 Februari 1858 300 kronor eller tillsammans 742 kronor 25 öre,

samt att från det under samma anslag i kolumnen »indelning och dermed

jemförlig anvisning, på förslag, ersättningar» uppförda belopp utbetalas

dels ersättning för till statsverket indragna räntor, som sedan äldre tider

anvisats från Vesternorrlands län såsom understöd för gästgifverierna

i provinsen Jemtland, dels ersättning för en från gästgifveriet i Bräcke

i Jemtland indragen penningeränta, dels ersättning för gästgifverierna i

Herjeådalen anslagna, numera indragna penningeräntor inom Jemtlands

län, dels ock ersättning för såväl penninge- som persedelräntor, som

indragits från gästgifverihållningen inom Ytter Högdals socken;

att nu omförmälda ersättningar för åren 1878—1887 i medeltal

uppgått till följande belopp, nemligen:

för räntorna från Vesternorrlands län.................................... kr. 1,225: 24

och för de från Jemtlands läns gästgifverier i öfrigt indragna

räntor ............................................................................ » 92: 47

tillsammans kr. 1,317: 71;

samt att de till gästgifverierna inom länet anslagna medel från och

med år 1881 sålunda disponerats, att—jemte det gästgifveriet i Bräcke

tilldelats 13 kronor 12 öre såsom ersättning för den derifrån indragna

penningeränta — sedan utaf det hvardera af ofvan nämnda samfälligheter

tillkommande belopp utbetalts ersättning till dem, som öfvertagit skjutsning

vid sådana inom samfälligheten belägna skjutsanstalter, der entreprenad

icke kunnat åvägabringas, möjligen befintligt öfverskott fördelats

mellan statsverket och landstinget i förhållande till hvarderas andel i

kostnaden för skjutsentreprenaderna.

Enär ofvan berörda anslag till Malmagens gästgifveri af Rikets

Ständer vid 1856—1858 årens riksmöte beviljats för uppehållande af

gästgifverihållning invid en nyanlagd väg till riksgränsen mot Norge

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sjette hufvudtiteln.

att årligen utgå med vilkor att anslaget skulle upphöra, om och när

förändrade omständigheter gjorde detsamma umbärligt, ansåg statskontoret

det icke vara med Rikets Ständers beslut förenligt att anslaget,

såsom nämndt är, fördelades mellan statsverket och landstinget.

Jemväl i öfrigt ansåg statskontoret en utredning böra åvägabringas,

huruvida sådana förhållanden inom Jemtlands län förefunnes, på grund

hvaraf landstinget kunde anses fortfarande böra komma i åtnjutande af

någon del af de i penningar eller räntor för gästgifverierna beviljade

anslag, eller om någon del deraf, såsom icke vidare erforderlig för de

med anslagen ursprungligen afsedda ändamål, kunde indragas. I följd häraf

behagade Eders Kongl. Maj:t den 23 Oktober 1884 anbefalla kammarkollegium

att, efter vederbörandes hörande, afgifva underdånigt utlåtande,

huruvida landstinget kunde vara berättigadt att fortfarande

uppbära någon del af de till gästgifverierna inom länet under anslaget

»gästgifvares friheter» anvisade understöd i penningar eller indelningar.

Sedan detta utlåtande inkommit och dermed tillika öfverlemnat.s

underdåniga yttranden af Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande i

Jemtlands län och Jemtlands läns landsting, samt statskontoret jemväl afgifvit

underdånigt utlåtande i ärendet, var jag den 22 Juni nästlidna år

i tillfälle att inför Eders Kongl. Maj:t anmäla dessa frågor, och tillåter

jag mig nu, hvad först beträffar det till Malmagens gästgifveri anvisade

understöd, i underdånighet erinra, hurusom, dels kammarkollegium anfört

att, då understödet vore gifvet med ofvan nämnda vilkor samt

gästgifverihållningen vid Malmagen blifvit för regleringsperioden 1886—

1888 upplåten till entreprenör mot ett årligt ersättningsbelopp af 700

kronor, som icke obetydligt understege entreprenadbeloppen vid en del

andra gästgifverier i Herjeådalen, anslaget syntes numera kunna indragas,

dels ock statskontoret sig utlåtit, att ifrågavarande anslag så

mycket mindre kunde anses för det dermed af Rikets Ständer afsedda

ändamål vidare behöfligt, som anslaget icke till någon del användes till

understödjande af Malmagens gästgifveri och de besparingar, som statsverket

till godo uppkommit under åren 1881 —1886 ensamt å det kontanta

anslaget till gästgifvarne i Herjeådalen jemte anslaget till Malmagen,

för hvart och ett af dessa år med undantag af året 1883 till beloppet

öfverstigit sistnämnda anslags belopp. På grund häraf täcktes Eders

Kongl. Maj:t förklara, att omförmälda till Malmagens gästgifveri anvisade

anslag å 300 kronor skulle med utgången af år 1888 upphöra att utgå.

hivad beträffar frågan om rätt för Jemtlands läns landsting att i

öfrigt uppbära någon del af anslagen till gästgifverierna i länet, hade

uti ofvan berörda underdåniga utlåtanden anförts hufvudsakligen:

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sjette hufvudtiteln.

af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län: att

den disposition af anslagen, som, på sätt ofvan nämnts, nu egde rum,

synts Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vara med rättvisa och

billighet mera öfverensstämmande än medlens utbetalande till entreprenörerna

vid de gästgifvener, för hvilka anslagen ursprungligen varit

afsedda, emedan desse icke ansetts vara berättigade till högre ersättning,

än de betingat sig vid entreprenadauktionerna, dervid anslagen

icke tagits i beräkning; att på grund häraf oqh i betraktande af de

stora kostnader, landstinget finge vidkännas för skjutsväsendet, som i

Jemtlands län vore ojemförligt mera betungande än i öfriga län, anslagen

fortfarande borde få disponeras, på sätt hittills skett; samt att

skäl till indragning af anslagen så mycket mindre förefunnes som det

inträffat att anslagen icke varit tillräckliga för betäckande af kostnaderna

för skjutsen, der entreprenad icke kunnat åvägabringas;

af kammarkollegium: att de ifrågavarande ränteanslagen äfvensom

det enligt nådiga brefvet den 17 mars 1841 beviljade statsanslaget till

gästgifverierna i Herjeådalen icke till beskaffenheten skilde sig från

de statens anslag, som gästgifverierna i andra delar af riket åtnjöte;

att 3 § i stadgan angående skjutsväsendet berättigat Jemtlands läns

landsting att till ersättning åt dem, som öfvertagit skjutsning vid sådana

inom länet befintliga skjutsanstalter, der entreprenad icke kunnat åvägabringas,

använda erforderliga andelar af dessa anslag, som af statsverket

godtgjordes; och att den anmärkta fördelningen af öfverskotten

mellan statsverket och landstinget icke ländt det förra till förfång; samt

af statskontoret: att en af statskontoret uppgjord sammanställning

af samtliga ifrågavarande anslag för åren 1881 —1886, anslaget till Malmagens

gästgifveri inberäknadt, samt utgifter och besparingar derå

utvisade följande förhållanden:

År.

Anslag

Summa.

Stats-

verkets

utgift.

Besparing å:

Summa.

Anvis- ning i

kontant.

Iudelnings-

ersättning.

Anvis- ning i

kontant.

Indelnings-

ersättning.

fr.Y ester- norrlauds

län.

fr. Jomt- lancls lan.

fr. Yester- norrlands

län.

fr. Jemt- lands län.

1881...............

742.25

1,233.19

93.40

2,068.84

1,592.92

475.92

2,068.84

1882...............

742.25

1,272.80

93.99

2,109.04

1,679.30

429.74

—

—

2,109.04

1883..............

742.25

1,284.52

93.79

2,120.56

1,368.58

294.39

457.59

—

2,120.56

1881...............

742.25

1,253.02

93.17

2,088.44

890.06

480.7 5

651.08

66.55

2,088.44

1885...............

742.25

1,215.20

91,18

2,048.69

1,585.55

416.19

—

46.95

2,048.69

1886..............

742.25

1,199.70

91.io

2,033.0 5

1,231.36

445.64

291.57

64.4 8

2,033.05

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sjette lnifvudtiteln.

att häraf framginge att anslagen under de senare åren icke varit

till hela beloppet för ändamålet behöfliga, utan att ej ringa del deraf

kunnat statsverket besparas; att af den från Vesternorrlands län utgående

ersättningen för från gästgifverier i provinsen Jemtland indragna

räntor sådana besparingar likväl uppkommit endast under åren 1883,

1884 och 1886, hvaremot under de öfriga år, redogörelsen omfattade,

ersättningen behöft användas till och äfven varit otillräcklig för bestridande

af kostnaderna för skjutsens uppehållande vid skjutsanstalter

inom provinsen, der entreprenad icke kunnat åvägabringas, så att exempelvis

under ett af dessa år dessa kostnader uppgått till 2,545 kronor,

under det att det för samma år tillgängliga ersättningsanslaget belöpt

sig till endast 1,233 kronor 19 öre; att deremot å det kontanta anslaget,

442 kronor 25 öre, till gästgifvarne i Herjeådalen för hvart och

ett af åren 1881 —1886 och å de inom Jemtlands län utgående indelningsersättningarna

för åren 1884, 1885 och 1886 uppstått besparingar,

hvaruti dock äfven inginge de för Malmagens by afsedda 300 kronor;

att emellertid de kostnader, till bestridande hvaraf ifrågavarande anslaganvisats,

vore inom de särskilda samfälligheterna mycket vexlande;

samt att, på grund häraf och med afseende å hvad kammarkollegium

anfört, hvarken någon indragning af de till gästgifverier na inom Jemtlands

län utgående indelningsersättningar och af det med 442 kronor

25 öre till gästgifvarne i Herjeådalen beviljade statsanslag eller förändring

i sättet för dessa medels användning torde böra ega rum.

Deremot ansåg statskontoret att en icke oväsentlig förenkling i

liqvid och redovisning skulle ernås, om omförmäld a indelningsersättningar

blefve, der de vore på medelmarkegång beroende, utbytta mot

bestämdt anslag, hvilket syntes lämpligen kunna beräknas efter medium

af de sistförfluten tio årens medelmarkegångspris med tillagd forsellön

för spanmålen; och behagade med anledning häraf Eders Kongl. Maj:t

vid ärendets föredragning den 22 juni nästlidna år anbefalla Sin Befallningshafvande

i Jemtlands län att från vederbörande infordra yttranden,

huruvida de vore villige ingå på de efter årligt medelmarkegångspris

utgående ersättningarnas utbytande mot ett efter nämnda

grunder bestämdt anslag.

Med anledning häraf har Jemtlands läns landsting förklarat sig

villigt att ingå på det ifrågasatta utbytet; Och får jag, som på grund af

hvad i ämnet blifvit anfördt anser någon ytterligare indragning af de

till gästgifverierna i länet utgående indelningsersättningar och andra

statsanslag, än som redan skett i afseende å anslaget till Malmagens

gästgifveri, icke böra ega rum och någon förändrad användning af dessa

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sjette Imfvudtiteln. 23

medel ej böra föreskrifvas, för min del tillstyrka att ett dylikt utbyte

åvägabringas.

Efter det anslaget till Malmagens gästgifveri blifvit indraget och

derest nyss omförmälda utbyte af ränteersättningar kommer till stånd,

skulle bidraget från anslaget till »gästgifvares friheter» för gästgifverihållningen

i Jemtlands län komma att utgöras af:

det kontanta anslaget till gästgifverierna i Herjeådalen kr. 442: 25

godtgörelse till gästgifverierna i provinsen Jemtland för

de från Vesternorrlands län utgående indelningsersätt
-

ningarna ....................................................................................... » 1,225: 24

godtgörelse till gästgifveriet i Bräcke för indragen indelning

......................................................................................... » 13: 12

godtgörelse till gästgifverihållningen i Herjeådalen, Ytter

Högdals socken inbegripen, för indragen indelning ... » 79: 35

tillsammans kr. 1,759: 96;

och torde till följd af omförmälda åtgärder å ena sidan beloppet af

den under anslagstiteln »gästgifvares friheter» förekommande anvisning

i kontant böra ökas med skilnaden emellan medelvärdet för åren

1878 —1887 af de till gästgifverihållningen i Jemtlands län utgående

indelningsersättningar, 1,317 kronor 71 öre, och 300 kronor, motsvarande

det indragna anslaget till Malmagens gästgifveri, eller med 1,017

kronor 71 öre, och å andra sidan det under samma anslagstitel i

kolumnen »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag, ersättningar»

uppförda belopp böra minskas med förstnämnda belopp, 1,317

kronor 71 öre.

Inom Vesternorrlands län utgå ersättningar för såväl persedel- som

penningeräntor till 43 gästgifverier. Häruti är jemväl inberäknad ersättning

till Åsele gästgifveri inom Vesterbottens län. Innehafvarne

af dessa gästgifverier hafva alla, med undantag af gästgifvarne i Borgsjö

och Hafverö, förklarat sig villige att i utbyte mot dem efter medelmarkegång

hittills tilldelade ersättningar taga bestämda årliga belopp,

beräknade efter medeltalet af de vid yttrandenas afgifvande senast

förflutna tio årens medelmarkegångspris med tillagd forsellön. Då

emellertid innehafvare!! af gästgifveriet i Fjellsjö förklarat sig bifalla

ett dylikt utbyte allenast under vilkor att det årliga beloppet icke

sattes lägre än den af honom sist uppburna ersättningen, 19 kronor

59 öre, men ifrågavarande årliga belopp enligt i statskontoret verkstäld

uträkning skulle uppgå till endast 18 kronor 63 öre, lärer frågan

om denna ersättnings utbytande mot visst årligt belopp, likasom ena
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sjette hufvudtiteln.

hända frågor rörande gästgifverierna i Borgsjö och Hafverö, icke kunna

för närvarande till någon åtgärd föranleda.

I afseende å öfriga af nu ifrågavarande gästgifverier torde deremot

det ifrågasatta utbytet böra genomföras, och utgöra för dem de

årliga bestämda ersättningsbeloppen enligt ofvan angifna beräkningsgrund

följande:

Penningar.

Forsellön.

Persedlar- nes värde.

Summa

ersättningens

värde.

Kr.

öre.

Er.

öre.

Er.

öre.

Er.

öre.

Gästgifveriet i Njurunda socken........................

17

57

—

82

71

20

89

59

■i >i Timrå » ........................

17

57

—

82

71

20

89

59

» ii Hässjö u ........................

17

57

—

82

71

20

89

59

» Tima » ........................

17

57

—

82

71

20

89

59

•i ii Stöde i> ........................

17

57

—

82

71

20

89

59

■i u Dito » ........................

9

15

__

42

37

08

46

65

■i ii Torp ii ........................

17

57

—

82

71

20

89

59

■i ii Selångers » ........................

17

57

—

82

71

20

89

59

■i » Säbrå (Häggdånger) socken .........

17

57

—

82

71

20

89

59

» n Säbrå socken ........................

17

44

—

82

71

20

89

46

ii. ii Högsjö i> ........................

17

44

—*

82

71

20

89

46 |

■i » Gudmundrå » ........................

14

53

—

68

59

33

74

54

i> ii Ytterlännäs » ........................

11

63

—

54

47

47

59

64

ii ii Torsåkers » ........................

8

72

—

41

35

60

44

73

>» »> Boteå » ........................

9

45

—

44

38

56

48

45

■i » Sånga >i ........................

9

45

—

44

38

56

48

45

» >i Bjertrå » ........................

10

17

—

48

41

52

52

17 ;

» » Skogs ii ........................

17

44

—

82

71

20

89

46 j

■i » Nora » .......................

4

36

—

20

17

80

22

36

i* ii Sollefteå » ........................

13

08

—

61

53

40

67

09

»> » Långsele » ........................

7

99

—

37

32

63

40

99

i) >i Eds ii ........................

5

81

—

27

23

73

29

81

■i ii Graninge » ........................

4

36

—

20

17

80

22

36

■i i'' Besele » ........................

4

36

—

20

17

80

22

36

ii i> Adals Lidens » ........................

4

36

—

20

17

80

22

36

i> ii Junsele » ........................

2

18

—

10

8

90

11

18

>i -i Hellgums >■ ........................

10

17

—

48

41

52

52

17

Transport

—

—

—

—

—

—

1,650

41

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvud titeln.

25

Penningar.

Eorsellön.

Pérsedlar- nes värde.

Summa

ersättningens

värde.

Er.

öre.

Kr.

öre.

Kr.

öre.

Kr.

Öre.

Transport

—

—

—

—

—

—

1,650

41

Gästgifveriet

i Edsele

)>

5

81

—

27

23

73

29

81

»

» Ram sele

...

26

—

34

29

66

37

26

»

» Nordingrå

» ...

8

72

—

41

35

60

44

73

»

» Ullångers

» ...

17

44

—

82

71

20

89

46

»

“ Vibyggcrå

»

17

44

—

82

71

20

89

46

»

» Nätra

» ...

17

44

—

82

71

20

89

46

))

» Sidensjö

»

17

44

—

82

71

20

89

46

»

» Anundsjö

»

17

44

—

82

71

20

89

46

))

» Själovads

»

17

44

—

82

71

20

89

46

»

» Dito

))

17

44

—

82

71

20

89

46

»

» Arnäs

»

17

44

—

82

71

20

89

46

»

» Grundsunda

» ...

17

44

—

82

71

20

89

46

»

» Asele

))

17

44

—

82

71

45

89

71

i

Summa kronor

2,657

06

Sammanlagda beloppet af dessa ersättningar, 2,657 kronor 6 öre,

torde följaktligen böra öfverfljttas från kolumnen »indelning och dermed

jemförlig anvisning, på förslag, ersättningar» till kolumnen »anvisning

i kontant».

På grund af livad jag sålunda anfört, tillstyrker jag i underdånighet

att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, med bifall till nu ifrågasatta utbyten af ränteersättningar mot

bestämda årliga belopp, det under anslaget till »gästgifvares friheter»

i kolumnen »anvisning i kontant» uppförda belopp, 7,172 kronor, höjes

med ett till 3,675 kronor jemnadt belopp eller till 10,847 kronor och

deremot det å samma anslag i kolumnen »indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag, ersättningar» uppförda belopp, 5,639 kronor,

minskas med i jemnt tal 3,975 kronor eller till 1,664 kronor;

kommande i följd häraf anslaget till »gästgifvares friheter» att minskas

från 19,446 kronor till 19,146 kronor eller med 300 kronor.

Bill. till Pikså. Prof. 1889. 1 Sami 1 Afl. 1 Haft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sjette hufvudtiteln.

[8]

Höjning af

-anslaget till

Ultima landtbruksinstitut

m. m.

Undervisningsanstalter för jordbruk och

landtmannanäringar.

Sedan af de förslag, som rörande organisationen af rikets landtbruksläroverk

afgifvits af eu af Eders Kongl. Maj:t den 20 oktober

1882 tillsatt komité, de delar, som afse landtmannaskolor och lägre

landtbruksskolor, blifvit af Eders Kongl. Maj:t afgjorda, återstå till

behandling förslagen rörande landtbruksinstituten och de med dessa

förenade högre mejeriskolorna.

Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, gälla för närvarande

för hvartdera af rikets båda landtbruksinstitut särskilda stadgar, ehuru

dessa i väsentliga delar med hvarandra öfverensstämma. Stadgarna för

institutet vid Ultuna faststäldes den 8 maj 1868, hvarefter ändringar

deri vidtagits den 10 april 1874 och den 28 januari 1876. För institutet

vid Alnarp utfärdades den 25 februari 1859 stadgar, som sedermera

den 2 april 1869 i vissa delar ändrats.

Ofvanbemälde komiterade hafva deremot ansett att för begge instituten

samma stadgar borde blifva gällande och att endast undantagsvis

vid anordnande af en eller annan mindre väsentlig detalj särskilda

omständigheter, sådana som institutets läge och dylikt, borde berättiga

till mindre afvikelser från den faststälda planen för institutens verksamhet.

I afseende å de grunder, hvarå organisationen af landtbruksinstituten

enligt komiterades åsigt borde hvila, hafva komiterade anfört

bland annat:

att, då den undervisning i jordbrukets praktiska handläggning, som

hittills vid instituten meddelats, icke kunde, såsom ock af erfarenheten

bekräftats, bibringa eleveima de för deras blifvande verksamhet

erforderliga kunskaperna, förhållandena borde så ordnas att, jemte det

såsom oeftergifligt vilkor för inträde vid instituten stadgades förutgånget

allvarligt deltagande i de vid ett landtbruk förefallande göromålen, undervisningen

i hvad vid instituten kallats landtbrukspraktik derifrån

uteslötes och instituten förvandlades till uteslutande teoretiska läroanstalter;
att,

då det för undervisningen vore en ytterst beaktansvärd fördel

att stundligen ega tillgång till ett åskådningsmateriel af den stora vigt

och betydelse, som ett landtbruk måste vara för eu blifvande landtbrukare,

de med instituten förenade landtegendomarne borde utgöra en del

af sjelfva institutet fortfarande som hittills samt uteslutande betraktas

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sjette hufvudtitelii.

såsom ett för läroverken tillgängligt undervisningsmateriel; men att

likväl vissa förändrade anordningar i fråga om sambandet mellan läroverket

och jordbruket borde vidtagas;

att nemligen institutets föreståndare, som för närvarande vore på

en gång chef för läroverket och förvaltare af egendomen, borde befrias

från sistnämnda uppdrag, hvilket i stället borde anförtros åt en särskild

person, som under styrelsens öfverinseende hade att sjelfständigt förvalta

egendomen;

att vidare, i olikhet mot hvad för närvarande vore fallet, då jemte

de för instituten anvisade statsanslag och de utgifter, som af eleverna

erlades, jemväl den behållna afkastningen af egendomarne disponerades

för läroverkens räkning, läroverken borde i afseende å ekonomien

fullständigt skiljas från egendomarne, i följd hvaraf alla med läroverkens

upprätthållande förenade utgifter borde bestridas af statsverkets

medel och inflytande elevafgifter, medan egendomarnes behållna afkastning

borde redovisas till statsverket; samt

att hvarken den vid Ultuna nu förlagda agrikulturkemiska försöksanstalten

eller de vid begge instituten nu befintliga landtbruksskolor,

eller de så kallade lägre kurserna, vidare borde der bibehållas.

Öfver komiterades förslag afgåfvos underdåniga utlåtanden af styrelsen

för Ultuna landtbruksinstitut den 15 september 1885, af styrelsen

för institutet vid Alnarp den 17 oktober samma år och af landtbruksakademiens

förvaltningskomité den 20 februari 1886.

Af dessa myndigheter har förstnämnda styrelse emot ofvan omförmälda

hufvudgrunder icke haft annat att erinra än dels att, ehuru

styrelsen ansåge undervisning i så kallad landtmannapraktik eller jordbruksarbeten

icke böra vara obligatorisk, tillfälle till deltagande i dylika

arbeten borde stå öppet för de elever, som sådant önskade, dels

ock att, fastän nu gällande stadgande att vid landtbruksinstituten landtbruksskolor

alltid skulle finnas upphäfdes, dylik skola likväl skulle

kunna dit förläggas, och att i sådant fall institutets styrelse jemväl

skulle vara styrelse för landtbruksskolan.

Deremot har styrelsen för institutet vid Alnarp icke blott motsatt

sig den nu vid Alnarp befintliga landtbruksskolans borttagande, utan

äfven afstyrkt såväl den föreslagna tudelningen af föreståndareskapet

för institutet som ock jordbrukets skiljande från läroverket. I följd

häraf har styrelsen ock, med erkännande af värdet af åtskilligt af hvad

komiterade i fråga om undervisningen föreslagit, afstyrkt det organisationsförslag,

som komiterade uppgjort.

För sin del har förvaltningskomitén, jemte det komitén instämt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sjette hufViultiteln.

med Ultunastyrelsen i fråga om undervisningen i jordbruksarbeten

samt om landtbruksskolorna vid instituten, i öfrigt icke haft något

annat att emot de af komiterade föreslagna, ofvan omförmälda hufvudgrunderna

anmärka än att komitén, lika med styrelsen för institutet

vid Alnarp, af styrk t fördelningen af föreståndareskapet i två chefsbefattningar.

Det förslag till stadgar för landtbruksinstituten, som komitén

tillika med förslag till stat för dessa läroverk till Eders Kong!. Maj:t

öfverlemnat, är således i öfrigt, hvad ofvan antydda hufvudgrunder

angår, öfverensstämmande med det af komiterade uppgjorda.

Härefter har styrelsen för institutet vid Alnarp uti särskild underdånig

skrifvelse, med förmälan att mellan de båda landtbruksinstitutens

ställning, behof och uppgifter förefunnes en betydlig olikhet, som borde

tagas i betraktande vid deras omorganisation, afgifvit ett förslag till

omorganisation af Alnarps landtbruksinstitut. Detta förslag, vid hvars

upprättande styrelsen säger sig hafva till utgångspunkt begagnat förvaltningskomiténs

nyssberörda utlåtande likväl med tagen hänsyn till

särskilda för Alnarps verksamhet bestämmande förhållanden, skiljer sig

dock väsentligen från hvad förvaltningskomitén föreslagit, så till vida

som styrelsen nu, liksom då styrelsen afgaf sitt förra utlåtande i ämnet,

ansett att den egendom, vid hvilken institutet är förlagdt, bör, såsom

hittills, arrenderas af institutet, för hvars behof följaktligen egendomens

behållna afkastning bör användas samt att landtbruksskolan bör vid

institutet bibehållas.

Slutligen har uti underdånig skrifvelse den 26 september 1888

styrelsen för institutet vid Ultima, med åberopande bland annat af institutets

trängande behof af ökade inkomster, såvida institutets verksamhet

skulle kunna fortfarande uppehållas, hemstält att landtbruksakademiens

förvaltningskomités ofvan omförmälda förslag, genom hvars

antagande de svårigheter, hvaraf institutet lede, skulle väsentligen afhjelpas,

måtte, såvidt det afsåge institutet vid Ultima, i dess helhet af

Eders Kongl. Maj: t godkännas, äfven om förslaget på grund af förhållanden

vid institutet vid Alnarp icke komme att genomföras vid det

sistnämnda.

Af det redan anförda täcktes Eders Kongl. Maj:t finna att ganska

väsentliga meningsskiljaktigheter i fråga om den lämpligaste organisationen

af landtbruksinstituten råda emellan de myndigheter, som i

ärendet yttrat sig. Detta synes mig gifva vid handen — hvad jag

ock funnit bekräftadt af hvad institutens styrelser i öfrigt anfört — att

en fullständig likformighet emellan de båda instituten näppeligen kan

åvägabringas, utan att afsevärda olägenheter uppstå för det ena eller

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Sjette hnfvudtiteln.

andra institutet. Vid sådant förhållande och då det, på sätt Ultunastyrelsen

med styrka framhållit, är synnerligen önskvärd! att frågan om organisationen

af detta institut erhåller en snar lösning, synes mig den omständigheten,

att frågan om organisationen af institutet vid Alnarp

ännu icke nått derhän att den kan till afgörande företagas, icke böra

utgöra hinder att nu till pröfning upptaga frågan ,pm institutets vid

Ultima organisation. Att sistnämnda fråga särskild! för sig behandlas,

hindrar naturligtvis icke att, när frågan om Alnarp företages, öfverensstämmelse

i organisationen af de båda instituten åstadkommes i alla

de delar, der sådant med fördel och utan olägenheter kan ske.

Jag anhåller sålunda att nu få underställa Eders Kongl. Maj:ts

pröfning de frågor, som röra Ultuna landtbruksinstitut och böra föranleda

framställning till Riksdagen.

Såsom redan blifvit antydt, är för närvarande den undervisning,

som meddelas eleverna vid institutet, dels teoretisk dels praktisk. Förutom

den högre elevskolan finnes, såsom jag ock redan anmärkt, äfven

en lägre lärlingsskola, afsedd att bibringa dem, som deri vinna inträde,

en för blifvande arbetsförmän och brukare af mindre hemman afpassad

teoretisk och företrädesvis praktisk yrkesbildning. Såsom bidrag till

upprätthållande af begge dessa lärokursers verksamhet utgår af det å

riksstatens sjette hufvudtitel uppförda anslaget till »undervisningsanstalter

för jordbruk och landtmannanäringar» ett årligt anslag af 20,000

kronor. Derjemte påräknas till utgifternas bestridande jemväl elevafgifter,

hvilka, enligt hvad af ofvanbemälde komiterades betänkande

inhemtas, i medeltal för de sex räkenskapsåren 1877 — 1882 uppgingo

till något öfver 28,000 kronor årligen, afgifterna för kosthåll m. m. deri

inberäknade. Vidare beräknas lärlingarnas arbete bland inkomsterna

med belopp, som för nämnda sex år i årligt medeltal utgjorde omkring

5,000 kronor. Slutligen får till utgifternas bestridande användas behållna

afkastningen af den egendom, Ultuna kungsladugård med underlydande,

inom Upsala län, vid hvilken institutet är förlagdt.

Vid sidan af de ofvan nämnda två undervisningskurserna finnes

ock vid institutet anordnad en mejeriskola, afsedd för utbildning af

manliga mejerister. Till denna skolas upprätthållande anvisas 5,000

kronor af det anslag å 10,000 kronor, som Riksdagen årligen plägar å

extra stat bevilja för anordnande af högre undervisning i mejerihushållning

vid landtbruksinstituten.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sjette hufvudtiteln.

Slutligen linnes, såsom redan blifvit antydt, vid Ultuna förlagd en

agrikulturkemisk försöksanstalt, till hvars uppehållande ett belopp af

4,500 kronor utgår af det å sjette hufvudtiteln uppförda anslag till »befrämjande

i allmänhet af jordbruk och lan d t in an n a n är i ngar».

Sammanlagda beloppet af de statsanslag, som för närvarande utgå

till institutet (den agrikulturkemiska försöksanstalten inberäknad), utgör

således 29,500 kronor.

Såsom jag redan nämnt, hafva komiterade föreslagit den icke oväsentliga

förändring i landtbruksinstitutens uppgift att den undervisning

i landtmannaavbeten, som nu derstädes meddelas, skulle komma att

upphöra och instituten sålunda uteslutande afse elevernas teoretiska

utbildning. På de skäl, komiterade i sitt betänkande (sidd. 244—246)

anfört, och då hvarken landtbruksakademiens förvaltningskomité eller

styrelserna för de båda instituten afstyrkt upphörandet af den obligatoriska

undervisningen i dylika arbeten, anser jag någon betänklighet icke

böra möta emot landtmannaarbetenas uteslutande från de obligatoriska

undervisningsämnena. De böra dock, såsom två af nämnda myndigheter

yrkat, upptagas såsom ett fakultativt ämne, så att tillfälle till

deltagande deri beredes de elever, som sådant önska.

Komiterades förslag att de för närvarande vid instituten befintliga

lägre landtbruksskolorna eller #lärlingskurserna skulle från instituten

skiljas kan jag för min del ej biträda. Hvad Ultuna angår håller jag

före att, på sätt en reservant bland komiterade äfvensom Ultunastyrelsen

föreslagit, visserligen nu gällande stadgande att vid institutet landtbruksskola

alltid skall finnas må upphäfvas, men att landtbruksskola

väl må kunna förläggas på samma plats som institutet, om sådant af

vederbörande myndigheter pröfvas lämpligt och gagneligt.

Emot upphörande af den agrikulturkemiska försöksanstalten synes

icke vara något att invända.

Deremot bör den högre mejeriskolan bibehållas såsom en särskild

afdelning af institutet. Dess upphörande har icke heller blifvit ifrågasatt.

I afseende å syftemålet med denna skola hafva dock olika

meningar uttalats, i det att komiterade velat förvandla densamma

till en företrädesvis teoretisk undervisningsanstalt, medan såväl styrelsen

för institutet som landtbruksakademiens förvaltningskomité förordat

att framgent liksom hittills praktisk öfning i mejeriarbeten der

bör förekomma. För min del förenar jag mig i detta afseende med

nämnda myndigheter.

Jag har ansett nödigt förutskicka dessa antydningar om, huru institutets

uppgift bör fattas, innan jag nu ingår på frågan om den lärare
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Sjette hufvudtiteln.

personal, som bör vid institutet anställas, samt huru och till hvilka

belopp tillgångar till uppehållande af institutets verksamhet böra anvisas.

Härvid förekommer först frågan, huruvida den nuvarande anordningen

att afkastningen af den egendom, vid hvilken institutet är förlagdt,

användes till uppehållande af läroverket, fortfarande bör bibehållas,

eller huruvida, på sätt både komiterade, styrelsen för Ultuna

landtbruksinstitut och landtbruksakademiens förvaltningskomité förordat,

samtliga de för läroverket erforderliga medel böra bestridas af dertill

anvisade statsanslag och inflytande elevafgifter, samt egendomens

behållna afkastning i stället redovisas till statsverket. Till stöd för

det senare af dessa alternativ hafva komiterade anfört att den sammanblandning

af läroverkets och egendomens ekonomi, som nu egde

rum, föranledde, såsom erfarenheten nogsamt bestyrkte, att läroverket

i många fall blefve lidande, enär utgifterna för läroverket år efter år

vore lika eller åtminstone föga vexlande, under det att inkomsterna

från egendomen till en ej oväsentlig grad vore beroende på årsväxten

och andra förhållanden; enligt komiterades mening vore det sjelfkärt

att det ej vore med god ekonomi förenligt att låta gifna utgifter vara

beroende på obestämda inkomster. Styrelsen för institutet har också

i sin skrifvelse af den 26 september 1888 kraftigt framhållit angelägenheten

af att den af komiterade föreslagna förändringen vidtoges. Till

stöd härför har styrelsen särskildt framhållit att, medan egendomens

afkastning under tiden V? 1878—3% 1883 uppgått i medeltal till öfver

16,000 kronor om året, utgjorde det årliga medeltalet för tiden V7

1883—3V12 1887 ej ens 8,000 kronor och särskildt året 1887 hade slutat

med en brist på omkring 1,300 kronor. Enligt styrelsens tanke vore

det derföre blott eu tidsfråga, när det skulle blifva för styrelsen omöjligt

att hålla institutets verksamhet uppe.

Hvad sålunda till stöd för en förändrad anordning blifvit anfördt

synes mig särdeles beaktansvärdt. Der inkomsterna, ehuru vexlande,

dock öfver hufvud taget äro tillräckliga för bestridande af de utgifter,

för hvilka de äro afsedda, medför den nuvarande anordningen vid landtbruksinstituten

icke några afsevärda olägenheter; men med en så väsentlig

och stadigvarande minskning i de påräknade inkomsterna, som vid

Ultuna visat sig, måste det i längden vara omöjligt att så reglera

utgifterna att de kunna med de tillgängliga medlen bestridas. Jag tvekar

derföre icke att tillstyrka att den af komiterade föreslagna förändrade anordningen

genomföres vid Ultuna. Derest denna förändring beslutas,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sjette hufvudtiteln.

lärer Eders Kongl. Maj:t vilja efter vederbörande myndigheters hörande

meddela de föreskrifter, som för redovisningen till statsverket af egendomens

behållna afkastning erfordras.

I fråga om föreståndareskapet vid institutet hafva, såsom redan blifva

nämndt, komiterade föreslagit att detsamma skulle delas och att, i

olikhet mot hvad nu är fallet, läroverket och egendomen finge hvar

sin chef; och skulle till chef för läroverket förordnas någon af de der

anstälde lektorerna. Komiterade hafva i afseende härå anfört att den

nuvarande organisationen stälde på institutets föreståndare fordringar,

hvilka vore hardt när omöjliga att uppfylla. Befriades åter läroverkets

föreståndare från egendomens förvaltning, hvilken vore fullt tillräcklig

att i och för sig taga en persons tid och krafter i anspråk, borde både

undervisningen och egendomsförvaltningen derpå vinna. Medan nu

föreståndarebefattningen ovilkorligen måste beklädas af en person, som

gjort sig känd för så framstående praktisk duglighet att förvaltningen

af den stora institutsegendomen kunde läggas i hans händer, behöfde

man, om den antydda förändringen vidtoges, vid utseende af läroverkets

föreståndare endast taga i betraktande lärareduglighet och de

för en läroverkschef nödiga egenskaperna, hvaremot egendomsförvaltningen

kunde anförtros åt en erfaren jordbrukare. Häremot har af

tre ledamöter af Ultunastyrelsen, hvilka i denna fråga uttalat en från

styrelsens utlåtande den 15 september 1885 skiljaktig mening, blifvit

genmäldt, att den förmenta omöjligheten att finna personer, hvilka förenade

de egenskaper, som fordrades af en chef för läroverket och förvaltare

af egendomen, icke vore af erfarenheten bestyrkt; att det

kunde betviflas att chefskapet vid läroverket skulle blifva bättre tillgodosedt,

om läroverkschefen komme att, såsom komiterade föreslagit,

utses bland de vid läroverket anstälde lektorerna, vid hvilkas tillsättande

lärareduglighet måste ställas i främsta rummet; att det vore

olämpligt att hufvudämnet vid ett landtbruksinstitut, landthushållningsläran,

öfverlemnades åt en lektor i jordbrukslära, som icke vore i

tillfälle att stödja sina föreläsningar på egna rön och åtgärder inom

jordbruksyrket; att då det äfven för lärarens i jordbrukslära egen utveckling

vore af största vigt att han kunde lefva med och i sjelfva jordbruksyrket,

denne lärare ensamt af denna grund borde vara den, som

hade att ansvara för egendomens förvaltning; samt att, då det skulle

komma att bero på tillfällighet, hvilken af institutets lärare komme att

på grund af sin personlighet anses böra företrädesvis anställas som

chef för läroverket, det vore att befara att undervisningens tendens

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Sjette hufvudtiteln.

komme att ledas in på riktningar, som omsider mer och mer afveke

från hufvud syfte t, landthushållningsläran. Äfven Alnarpsstyrelsen har

framhållit åtskilliga olägenheter, som skulle följa af den föreslagna

förändringen. Uti hvad emot denna blifvit anfördt har äfven förvaltningskomitén

instämt med erinran särskildt att åtskiljandet af läroverkets

och landtbrukets ekonomi kunde på tillfredsställande sätt genomföras

utan en splittring af den myndighet, som skulle hafva den omedelbara

ledningen af institutets angelägenheter sig anförtrodd. Och då

styrelsen för institutet vid Ultima nu anhållit att förvaltningskomiténs

förslag måtte i dess helhet vid Ultima genomföras, har således äfven

denna styrelse numera frånträdt sin förra uppfattning i denna fråga.

För min del finner jag, med erkännande att hvad komiterade anfört

icke saknar all betydelse, likväl de skäl, som åberopats emot komiterades

förslag, så beaktansvärda att jag icke kan tillstyrka den föreslagna

förändringen, utan anser chefskapet för läroverket och egendomens

förvaltning böra fortfarande vara förenade hos samma person.

För närvarande äro vid institutet anstälde följande lärare:

1 föreståndare, tillika lärare i jordbrukslära och landtbrukets ekonomi,

1 lärare i agrikulturkemi och geologi, tillika föreståndare för den kemiska

försöksanstalten,

1 » i mejerilära och husdjursskötsel,

1 » i skogshushållning, landtmäteri, linearteckning och trädgårds
skötsel,

1 » i veterinär, anatomi och fysiologi.

1 » i oorganisk kemi och laborationer, tillika assistent vid kemiska

försöksanstalten,

1 » i mejerikemi och laborationer,

1 » i kameralistik,

1 » i botanik och zoologi,

1 » i fysik,

1 » i byggnadskonst.

Till lärarne böra ock räknas inspektören, hvilken undervisar i det

mekaniska åkerbruket, och kamreraren, som meddelar undervisning i

bokhålleri.

Förvaltningskomiténs förslag upptager följande lärare:

1 direktör (föreståndare för institutet), tillika hufvudlärare i jordbrukslära,

5 lektorer, nemligen:

Bill. till Rihd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Sjette lmfvudtiteln.

1 i fysik samt maskin- och byggnadskrav

1 i kemi och geologi,

1 i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel,

1 i husdj urslära,

1 i mejerilära.

4 adjunkter, nemligen:

1 i jordbruk slära,

1 i fysik samt maskin- och byggnadskrav

1 i kemi och geologi,

1 i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvårdslära.

2 extra lärare, nemligen:

1 i skogshushållning,

1 i nationalekonomi samt ekonomisk och kommunal rätt.

Bland lärarne upptagas jemväl egendomens inspektor och kamrerare,

hvilka skulle undervisa, den förre i betingslära och kndtbruksredskapens

användande in. m. samt den senare i landtbruksbokhålleri.

Dessutom upptages i läroverkets stat en bibliotekarie.

Från detta förslag skiljer sig det af komiterade uppgjorda allenast

deruti att det senare i stället för direktören och 5 lektorer upptager

6 lektorer, af hvilka en utses till direktör; att det väsentliga uti den

undervisningsskyldighet, som enligt förvaltuingskomiténs förslag skulle

åligga inspektören, i komiterades förslag, som icke upptager någon

inspektor, i stället tillhör förvaltaren af egendomen (intendenten);

samt att komiterades förslag upptager allenast 3 adjunkter, i det

att någon adjunkt i jordbrukslära der icke förekommer. Dessa

skiljaktigheter äro dock uteslutande beroende af den olika åsigt om

föreståndareskapet vid institutet, som gjort sig gällande hos komiterade

och hos förvaltningskomitén. Med afseende å de göromål, som enligt

förvaltuingskomiténs förslag komma att åligga direktören, såsom på

en gång styresman för läroverket, förvaltare af egendomen och lärare

i landthushållning, har nemligen förvaltningskomitén ansett nödigt att

till hans biträde anställes dels en adjunkt i jordbrukslära, dels ock eu

inspektor, som på det sätt skulle ersätta den af komiterade föreslagna

intendenten att han, jemte öfvertagande af dennes undervisningsskyldighet,

skulle under direktörens

domens skötsel.

Enligt förvaltningskomiténs förslag till stadgar skulle direktören

förordnas af Kong! Maj:t efter ansökning och af styrelsen upprättadt

förslag samt lektorer och adjunkter utnämnas af styrelsen medelst fan
-

ledning ombesörja detaljerna af egen
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Sjette liufvudtiteln.

makt. Extra lärare och bibliotekarie skulle, liksom ock inspektor och

kamrerare, hvilka komme att hufvudsakligen sysselsättas vid egendomens

skötsel, antagas af styrelsen.

Det af förvaltningskomitén sålunda uppgjorda förslaget rörande

den för läroverket erforderliga personalen synes mig i hufvudsak kunna

godkännas, dock med två förändringar. Först och främst synes mig

undervisningen i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel icke vara af den

betydelse och omfattning att för dessa ämnen en lektor behöfver anställas,

utan torde undervisningen deruti lämpligen kunna ombesörjas af

en adjunkt. Och för det andra torde icke för tillgodoseende af undervisningen

i fysik samt maskin- och byggnadslära både en lektor och

en adjunkt vara behöfliga, Visserligen besörjas de åligganden, som

skulle komma att tillhöra desse begge lärare, för närvarande af tre

olika lärare. Men det är att märka att två af desse allenast äro extra

lärare med en jemförelsevis inskränkt undervisningsskyldighet och att

den tredje jemväl har att besörja undervisningen i skogshushållning

och trädgårdsskötsel. Jag anser alltså att lektorn i botanik, zoologi

och trädgårdsskötsel bör utbytas mot eu adjunkt samt att adjunkturen

i fysik samt maskin- och byggnadslära bör utgå.

I afseende å aflöningsbeloppen har Ultunastyrelsen i sin ofta

nämnda skrifvelse af den 26 september 1888, med förmälan att institutets

ringa tillgångar nödgat styrelsen att åt lärareplatserna anslå löner,

som tilltagits så knappt att det borde tillskrifvas de nu varande lärarnes

oegennytta och kärlek till sitt kall att institutet fortfarande egde

till sitt förfogande dugliga och nitiska lärarekrafter, föreslagit att

aflöningen åt institutets lärare och tjensteman måtte bestämmas i

enlighet med det förslag till stat, som bifogats landtbruksakademiens

förvaltningskomités utlåtande öfver komiterades betänkande, och hvithet

i hufvudsak öfverensstämmer med komiterades förslag; dock har

styrelsen hemstält om det tillägg till hvad förvaltningskomitén föreslagit,

att af direktörens och lektorernas aflöning en tredjedel skulle

utgöra tjenstgöringspenningar och att lektorerna skulle ega rätt till

ålderstillägg — bestämmelser, hvilka, så vidt lektorerna angår, förekommo

redan i komiterades förslag, men som, antagligen oafsigtligt,

uteslutits ur förvaltningskomiténs förslag till stat.

Enligt styrelsens hemställan skulle aflöningen utgöra för direktören

(af läroverkets medel) 5,000 kronor, deraf en tredjedel tjenstgöringspenningar,

för lektor 3,000 kronor, deraf tjenstgöringspenningar

1,000 kronor, jemte tre ålderstillägg så att aflöningen kunde komma

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sjette lmfYiidtitcln.

att stiga till 4,500 kronor, för adjunkt 2,000 kronor, för inspektören

såsom lärare 1,000 kronor, för kamreraren såsom lärare 750 kronor och

såsom bokförare vid läroverket 750 kronor, tillhopa 1,500 kronor samt

för bibliotekarien 300 kronor, hvarjemte i aflöning åt extra lärare beräknats

tillsammans 1,500 kronor. Direktören, lektorerna, adjunkterna,

inspektören och kamreraren skulle derjemte åtnjuta förmånen af fri

bostad.

De sålunda föreslagna aflöningarna synas mig vara skäliga. Lektorerna

komma härigenom att åtnjuta ungefärligen samma aflöningsförmåner

som lektorerna vid de högre allmänna läroverken, för hvilka

lägsta lönegraden för närvarande jemväl utgör 3,000 kronor. Att för

adjunkterne ålderstillägg icke föreslagits synes ock vara befogadt, då

dessa platser snarast böra betraktas såsom öfvergångsplatser till andra

bättre aflönade befattningar.

Jag ifrågasätter sålunda icke andra förändringar i afseende å de af

styrelsen föreslagna aflöningarna än att dels tjenstgöringspenningarne

föi direktören böra afrundas till jemnt tal, dels ock aflöningen jemväl

för adjunkterna bör — hvilket ock af komiterade föreslagits —- delas i lön och tjenstgöringspenningar.

Aflöningen för lärarepersonalen, så organiserad som jag ofvan förordat,

skulle sålunda komma att, lektorernas ålderstillägg oberäknade

uppgå till 29,300 kronor.

Det af styrelsen förordade förslaget till stat upptager, förutom aflöningarna

och en till 450 kronor beräknad utgift för kost åt jourhafvande

läraren, följande utgiftsposter:

Stipendiater och frielever:

2 stipendiater å 300...........................

Kost m. m. till d:o å 550 .............

4 frielever vid institutet ..................

1 frielev vid mejeriafdelningen .....

Betjening:

2 vaktmästare å 600............

Ved till d:o å 100 ................

600: —

1,100: —

2,200: —

550: —

4,450: —

. 1,200: —

200: —

Transport

1,400: —

5,850: —

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sjette liufvadtiteln.

37

Undervisning:

Transport 5,850: —

Böcker och undervisningsmateriel ........................... 2,000

Kemiska laboratoriet ................................. 1,500

Mejerilaboratoriet ....................................... 1,000

Anatomisalen ................................................ 300

Botaniska laboratoriet och trädgården 1,000

Försöksfältet ............................................. 1,000

2,800:

2,000:

Underhåll:

af läroverksinventarier............................

J> möbler till elevrummen ...................

Städning af undervisningssalarne .......

Uppvärmning och belysning af d:o...

Byggnaders underhåll.

500

500

500

800

3,000

Underhåll af park och renhållning af gård 500

Kontor sutgifter:

Postporto och skrifmaterialier......

Annonser .............................................

Bidrag till egendomens postbud...

Stallet:

Utfodring af 3 par hästar ............................

Amortering af d:o å 75 kronor för häst.

Underhåll af vagnar in. m.............................

3 drängar...................................................

Ved till d:o.....................................................

Läkarevård och medicin ......................

För oförutsedda utgifter .......................

— 2,300: —

~ 3,500: —

300

....... 600

—

150

—

...... 1,500

...... 450

—

300

...... 1,500

—

... . 240

—

6,800: —

5,800: —

1,050: —

3,990

400

535

Summa kronor 24,425

Emot denna beräkning, som är fullkomligt lika med den af förvaltningskomitén

uppgjorda och jemväl med några oväsentliga afvikelse!’

öfverensstämmer med hvad komiterades förslag till stat upptager, har

jag icke något att erinra. Läroverkets utgifter skulle således sammanlagdt

komma att beräknas till 54,175 kronor.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sjette hufvudtiteln.

Till utgifternas bestridande böra i främsta rummet påräknas de

afgifter, som skola erläggas af eleverna och hvilka af styrelsen, lika

med förvaltningskomitén, beräknas på följande sätt:

Undervisningsafgift af 36 elever vid landtbruksafdelningen å

100 kronor...................................................................................... 3,600

Hyresbidrag af d:o å 75 kronor ..................................................... 2,700

Undervisningsafgift af 5 mejerielever å 100 kronor.................. 500

Hyresbidrag af d:o__å 75 » .................. 375

eller sammanlagdt kronor 7,175

Det belopp, som behöfver med statsmedel fyllas, utgör således

enligt mitt förslag 47,000 kronor. Då institutets nuvarande statsanslag,

såsom jag redan erinrat, utgöra tillhopa 29,500 kronor, skulle således

för genomförande af det af mig förordade förslaget erfordras ett ökadt

statsanslag af 17,500 kronor. Denna tillökning bör åstadkommas på

det sätt att, jemte det att ej mindre det under senare åren på extra

stat anvisade anslaget å 5,000 kronor för anordnande af högre undervisning

i mejerihushållning vid institutet än äfven det under anslagstiteln

»befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» uppförda

anslag å 4,500 kronor till agrikulturkemiska försöksanstalten vid

Ultima upphör att utgå, det under anslagstiteln »undervisningsanstalter

för jordbruk och landtmannanäringar» uppförda anslag till institutet,

20,000 kronor, ökas med ett belopp, motsvarande nyssnämnda summor,

17,500 kronor, 5,000 kronor och 4,500 kronor, eller med 27,000 kronor.

Det bör härvid väl bemärkas att ökningen i institutets anslag under

vanliga förhållanden till ej oväsentlig del kommer att motvägas af egendomens

behållna afkastning, som hädanefter skulle ingå bland statsverkets

inkomster.

I den ofvan uppgifna anslagstillökningen äro icke inberäknade ålderstilläggen,

hvilka lära böra utgå af sjette hufvudtitelns förslagsanslag till

ålderstillägg, hvilket icke i följd deraf torde behöfva höjas.

Med åberopande af hvad jag ofvan anfört, föreslår jag att Riksdagen

förelägges följande

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sjette hufVudtiteln.

39

Stat

för

landtbruksinstitutet vid Ultuna.

•

Tjenst-

"

Lön.

göling

3pen-

Summa.

Aflöning’.

nmgar.

[ 1 direktör (såsom styresman för läro-

verket och. lärare)........................

3,500

—

1,500

—

5,000

—

Efter fem år kan lönen

j 1 lektor .......................................

2,000

—

1,000

—

3,000

—

] höj as med 500 kr., efter

[.tio år med ytterligare 500

3 d:o .......................................

6,000

—

3,000

—

9,000

—

J kr. och efter femton är yt- terligare med 500 kr.

1 1 adjunkt ....................................

1,400

—

600

—

2,000

—

3 d:o ....................................

4,200

—

1,800

—

6,000

Extra lärare, arfvoden..................

—

-

--

—

1,500

—

1 bibliotekarie, arfvode ..................

—

—

—

—

300

—

1 1 inspektor, såsom lärare, arfvode ...

1 kamrerare, arfvode såsom lärare 750,

—

__

•

—

1,000

—

såsom bokförare vid läroverket 750

—

—

—

—

1,500

—

Aflöning summa kronor

—

—-

—

29,300

—

Till institutets öfriga utgifter

i den mån dessa icke kunna genom in- flytande elevafgifter eller andra till- gängliga medel bestridas ...............

17,700

Summa kronor

—

_

i

47,000

—

Anm. Direktören, lektorerna, adjunkterna, inspektören och kamreraren åtnjuta jemväl fri bostad.

Den närmare dispositionen af nyssberörda 17,700 kronor äfvensom

af elevafgifterna m. m. torde böra bestämmas genom den stat, som

Eders Kongl. Maj:t lärer vilja för institutet fastställa.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Sjette hufvudtiteln.

Då de utgifter, för hvilka sistnämnda anslagsbelopp är afsedt, af

naturliga skäl kunna vara ganska vexlande för olika år, torde Riksdagens

medgifvande böra äskas dertill att besparingar derå, som kunna

under ett år uppkomma, må användas till bestridande af utgifter under

ett kommande år.

Likaledes torde, då svårighet tilläfventyrs kan möta att på en gång

genomföra den förändrade organisationen, Riksdagens medgifvande böra

begäras att Eders Kongl. Maj:t må under en tid af fem år ega att

vidtaga de afvikelser i aflöningsstaten, som för genomförande af institutets

förändrade organisation kunna erfordras, med vilkor att hvarken

faststälda aflöningsbelopp eller aflöningsstatens slutsumma öfverskrides.

I likhet med andre civile tjensteman böra äfven de lärare vid institutet,

hvilkas aflöning fördelas i lön och tjenstgöringspenningar, jemlikt

Riksdagens medgifvande i skrifvelse den 18 Maj 1877 ega att efter

uppnådda 65 lefnads- och 35 tjensteår uppbära pension å allmänna indragningsstaten

med lönens fulla belopp. Dock synes mig för direktören

en modifikation i vilkoren vara påkallad. Då till denna befattning

ofta torde komma att utses en praktisk jordbrukare, som under

längre tid förvaltat större jordbruk och redan uppnått en mognare

ålder innan han inträder i statens tjenst, torde, såvidt denne skall

kunna komma i åtnjutande af pension, när hans krafter icke längre äro

tillräckliga för den ansvarsfulla platsens behöriga uppehållande, den

för direktören erforderliga tjenstetiden böra inskränkas till 25 år.

För åtnjutande af de föreslagna aflöningsförmånerna torde, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad för andre civile tjenstemän är

stadgadt, böra föreskrifvas följande vilkor och förbehåll:

att lärare eller annan tjensteman vid institutet skall vara underkastad

den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,

som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af institutet

eller eljest kan varda stadgad;

att med direktörs- eller lektorsbefattning vid institutet icke må

förenas annan tjenst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller

annan tjenstebefattning, med mindre den befinnes icke vara hinderlig

för fullgörandet af tjenstgöringen vid institutet;

att tjensteinnehafvare må uppbära tjenstgöringspenningar eller

arfvode endast för den tid, han verkligen tjenstgjort; skolande för dela

tid tjensteinnehafvaren åtnjutit tjenstledighet, dessa aflöningsförmåner

utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära

hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Sjette hufvudtiteln.

helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan

förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar,

afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller

eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall tjensteman af lägre grad skall vara skyldig

att, om han förordnas till högre befattning vid institutet, densamma,

mot åtnjutande af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar,

bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af tjenst i samma grad är medgifven, tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren

mera än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt

sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjenst, för andra

förhöjningen efter ytterligare fem år på samma vilkor och för tredje

förhöjningen under enahanda vilkor efter ytterligare fem år, under

iakttagande, hvad hvarje af dessa förhöjningar angår, att den högre

aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter

det, den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd; börande löntagaren

härvid tillgodoräknas den tid, han före den nya statens utfärdande kan

hafva tjenstgjort vid institutet i lärarebefattning, som i afseende å

omfånget af undervisningsskyldigheten är med hans nya befattning

jemförlig; samt

att direktör, lektor eller adjunkt skall, då han uppnått 65 lefnadsår

samt direktör 25 och lektor eller adjunkt 35 tjensteår, vara förpligtad

att med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från

tjensten afgå, Kong!. Maj:t eller institutets styrelse, der det tillkommer

denna att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå,

derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten

på tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig i

densamma qvarstå.

Slutligen har jag att tillkännagifva att styrelsen för institutet vid

Ultuna jemväl gjort framställning om anslag dels till nya dels till förändring

af gamla byggnader vid institutet — anslag, som styrelsen anser

vara erforderliga, äfven om någon ny organisation af institutet ej skulle

ifrågakomma. Men då den nu föreslagna organisationen upptager en

lektorsbefattning mindre än styrelsen förutsatt, och denna nedsättning

i lärarnes antal verkar minskning i behofvet af lärarebostäder, anser

jag redan af denna anledning en ytterligare utredning af denna fråga

vara af nöden, innan den företages till afgörande.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1889. 1 Sami. / Afd. 1 Haft.

G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Sjette liufvudtiteln.

Med åberopande af hvad af mig sålunda blifvit anfördt, hemställer

jag i underdånighet att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

att Riksdagen, under förutsättning att behållna afkastningen af den

staten tillhöriga, till landtbruksinstitutet vid Ultima anslagna fasta egendom

varder till statsverket redovisad, må

dels, med godkännande af det af mig uppgjorda förslaget till stat

för nämnda landtbruksinstitut äfvensom af de vilkor och förbehåll, som

blifvit föreslagna för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner, höja

det å sjette hufvudtiteln under anslagstiteln »undervisningsanstalter

för jordbruk och landtmannanäringar» uppförda anslag till Ultima landtbruksinstitut

från 20,000 kronor till 47,000 kronor eller med 27,000

kronor;

dels ock medgifva

att besparingar, som å det i nämnda stat till »institutets öfriga

utgifter» uppförda belopp under ett år uppkomma, må användas till

bestridande af utgifter under ett kommande år, samt

att Kongl. Maj:t må under en tid af fem år ega att vidtaga de

ändringar i aflöningsstaten, som för genomförande af institutets förändrade

organisation kunna erfordras, med vilkor att hvarken faststälda

aflöningsbelopp eller aflöningsstatens slutsumma öfverskrides;

kommande, i händelse af bifall till hvad i afseende å anslaget till

Ultuna landtbruksinstitut föreslagits, anslaget till »undervisningsanstalter

för jordbruk och landtmannanäringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000

kronor till understöd åt landtmannaskolor)» att ökas från 190,400 kronor

till 217,400 kronor.

Såsom jag redan erinrat, bör deremot det under anslagstiteln »befrämjande

i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» uppförda

anslaget till agrikulturkemiska försöksanstalten vid Ultuna, 4,500 kronor,

uteslutas, hvarjemte af det hittills å extra stat anvisade anslaget

för anordnande af högre undervisning i mejerihushållning vid Ultuna

och Alnarps landtbruksinstitut, 10,000 kronor, endast 5,000 kronor för

år 1890 blifva behöfligu.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

[9.]

Höjning af

anslaget.

Under denna anslagstitel finnes för närvarande uppfördt ett ordinarie

anslag af 45,450 kronor. Häraf äro till ständiga utgifter anvi
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Sjette hufvudtiteln.

sade 43,050 kronor, i följd hvaraf för tillgodoseende af mera tillfälliga

behof allenast ett belopp af 2,400 kronor är tillgängligt.

Till Eders Kongl. Maj:t hafva nu inkommit åtskilliga framställningar,

hvilka torde nödvändiggöra en förhöjning af detta anslag.

Så har styrelsen för allmänna svenska föreningen för odling och

förädling af utsäde anhållit att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen

göra framställning om beviljande till föreningen af ett anslag

för tre år af 15,000 kronor årligen.

Till stöd för denna framställning har styrelsen anfört att nämnda

förening, som gjort till sin uppgift att i första hand arbeta för frambringande

och spridande af fullgoda utsädesvaror inom landet för att

dermed dels bana väg för en mera rationel och lönande sädesodling

här i landet och dels möjliggöra den export på utlandet, som ett förbättradt

svenskt utsäde med säkerhet borde kunna påräkna, icke nöjt

sig med att genom jemförande försök framdraga de för våra förhållanden

mest passande varieteter af sädesslagen och af dessa genom renodling

uppdraga säkra stammar, utan gått ett steg längre och upptagit

ett systematiskt förädlingsarbete, afseende att genom omsorgsfullt urval,

korsning och andra vetenskapliga hjelpmedel alstra nya och i ett

eller annat afseende ännu bättre varieteter. För detta ändamål hade

föreningen tagit i sin tjenst vetenskapligt utbildade fackmän, hvilka efter

en bestämd plan, efter allt att döma framgångsrikt, arbetade för att

på detta område vinna resultat, liknande dem, hvilka redan länge inom

den högre trädgårdsskötseln förelegat. Till företagets betryggande

hade vid föreningens bildande år 1886 åstadkommits en garantiförening,

bestående af 32 personer, hvilka för en tid af fem år förbundit sig att

årligen tillskjuta 5,000 kronor. Dessutom hade Eders Kongl. Maj:t

samma år beviljat föreningen ett anslag af 5,000 kronor. Ett år 1887

utgånget upprop om understöd af rikets hushållningssällskap hade ock

lyckats tillförsäkra föreningen dylikt understöd från 15 hushållningssällskap,

hvilkas ombud tillika med den ursprungliga styrelsen nu utöfvade

den högsta ledningen af föreningens verksamhet.

Emellertid hade arbetena, ehuru de omfattade blott de vanliga sädesslagen

och fortfarande vore till största delen förlagda till föreningens

centralanstalt på Svalöf, så tillvuxit att omkostnaderna vida öfverstege

föreningens egna tillgångar. Föreningen hade derför sett sig nödsakad

att i slutet af år 1887 hos Eders Kongl. Maj:t ånyo begära ett understöd

af allmänna medel, hvilket ock blifvit föreningen beviljadt med 10,000

kronor.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Sjette hufvudtiteln.

Såsom ett oundgängligt vilkor för en fruktbringande tillämpning

af resultaten af föreningens verksamhet framstälde sig dock nödvändigheten

att inom olika delar af landet anställa samtidiga jemförande försök

för att utröna, dels hvilka sorter, som bäst lämpade sig för olika

trakter samt olika förhållanden, och dels inom hvilka landsdelar hvarje

sädesslag hos oss nådde sin högsta utbildning. Utom de försök, som

sålunda för detta ändamål komme att anställas inom alla de hushållningssällskaps

områden, från hvilka bidrag utlofvats, vore det emellertid

äfven nödigt att åtminstone på två ställen i landet, ett i östra och

ett i vestra Sverige, anlägga större försöksfält, liknande dem, som på

Svalöf för varietetsjemförelserna utlagts. Vid sidan af de förnämsta

och mest magtpåliggande arbetena med sjelfva förädlingen, hvilken

tydligtvis fortfarande måste blifva förlagd till centralanstalten på Svalöf,

der den sakkunniga personalen, samlingarna och öfriga nödiga

hjelpmedel funnes att tillgå, skulle härigenom åstadkommas en serie

försök, som direkt skulle för landets skilda delar afgöra användbarheten

och värdet af de resultat, som framginge af de vetenskapliga arbetena.

I föreningens arbetsplan hade allt ifrån första början äfven ingått

jemförande försök med och förädling af våra gräs- och öfriga foderväxter.

Om man betänkte, hvilken vigtig rol dessa växter spelade i

våra dagars jordbruk, och särskildt erinrade sig att vissa delar af vårt

land vore kända för att frambringa gräs- och klöfverfrö af utmärktaste

beskaffenhet, borde man också medgifva att noggranna systematiska

försök för ett faktiskt ådagaläggande af dessa våra fröslags öfverlägsenhet

samt för pröfvandet af olika. arters odlingsvärde och vissa kulturmetoders

företräden skulle fylla ett länge kändt behof.

I förlitande på det stöd, som föreningen genom hushållningssällskapens

anslutning och ett hastigt stigande medlemsantal erhållit,

samt i den förhoppning att nödiga anslag ej heller från det allmännas

sida skulle uteblifva hade föreningen också redan påbörjat denna nya

gren af sin verksamhet och från 1888 års början anstält ännu ett

vetenskapligt biträde samt utlagt försöksfält med klöfverarter och andra

baljväxter, hvarjemte försök i större skala till instundande vår förberedts.

Ehuru efter blott två och ett hälft års arbeten ännu inga helt nya

varieteter kunnat frambringas, hade likväl en väsentlig förbättring af

åtskilliga äldre dylika genomförts, och en konstant borstlös varietet af

den svenska hvithafren vore man redan nu på god väg att kunna framlägga.

Elitsädena på årets försöksfält hade också utmärkt sig på ett särdeles

i ögonen fallande sätt framför de vanliga stammarne af samma vane
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Sjette hufvudtiteln.

teter. Ehuru största svårigheten på ett så nytt verksamhetsfält som

detta varit att fastställa bestämda principer för urvalet och möjliggöra

dessas systematiska tillämpning, hade likväl i detta afseende redan så

mycket blifvit uträttadt, att föreningen på 1888 års utställning i Köpenhamn

kunnat framlägga en hel serie apparater och preparat, afseende

en noggrann bestämning af kärnornas storlek och mjölighet eller

glasighet, hafrens tunnskalighet, axets exakta sammansättning och dermed

stråets fasthet m. m. — en samling, som ådragit sig alla fackmäns

synnerliga uppmärksamhet och erkännande. De utstälda profven af

föreningens förbättrade utsäden i det strängt sorterade skick, hvari

de hittills levererats, hade också tillhört det yppersta, som i denna väg

funnits på hela utställningen.

Ån mera upplysande vore emellertid de skörderesultat, som med

dessa utsäden redan vunnits. Med undantag för några ännu ej fullständigt

acklimatiserade hvetesorter, som af den sista förödande vintern

på många ställen förstörts, hade de hittills i vårt land utförda försöken

nära nog genomgående krönts med en oväntadt god framgång, som

gjort efterfrågan vida större, än som med nu varande tillgång kunnat

fyllas. Ett särskildt beaktande förtjente också de från utlandet ingångna

berättelserna öfver talrika der föranstaltade försök. Dessa berättelser

ådagalade nemligen att de af föreningen levererade utsädena

ansenligt öfverträffat icke blott tidigare från vårt land utgångna dylika

utan också de respektive ländernas egna produkter, hvilkas afkastning

de öfverskridit med det dubbla och mera, under det att äfven volymvigten

betydligt ökats.

För ett fullständigt tillgodogörande af förädlings- och försöksarbetena

fordrades jemväl de förbättrade utsädenas spridning bland allmänheten,

hvarför också i föreningens plan inginge att söka åstadkomma

en väl ordnad och strängt kontrollerad försäljning af utsäde. En sådan

hade också allt från hösten 1886 pågått, ehuru den hittills varit förenad

med ganska stora svårigheter i följd af brist på fullt tidsenliga

och för ändamålet särskildt inrättade magasin, men ännu mera på

grund deraf att tillgången på förbättradt utsäde ännu icke varit så

stor, att det blifvit möjligt att för försäljningens ledning anställa särskilda

personer. Föreningens styrelse hade emellertid ansett i första

hand vigtigt att få försöks- och förädlingsverksamheten tillfredsställande

ordnad samt anstaltens tillvaro fullt betryggad. Sedan nu

dessa arbeten kommit i full gång, skulle dock med det snaraste äfven

utsädesförsäljningen på ett i allo ändamålsenligt och betryggande sätt

ordnas samt dess ekonomi fullkomligt skiljas från försöksanstaltens

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Sjette liufvudtiteln.

och särskildt för sig kontrolleras. Omkostnaderna för densamma hade

för öfrigt ej heller hittills bestridts af föreningens medel utan helt och

hållet lagts på varornas eget konto.

Försöks- och förädlingsarbetena hade hittills i hufvudsak utförts

på den enskild person tillhöriga egendomen Svalöf, hvarjemte en del

sorter dels af brist på utrymme dels också för undvikande af korsningodlats

på några andra större gårdar i Skåne och Halland. Magasin

och andra förvaringsrum samt plats för arbetena inomhus hade också

hittills tillhandahållits af egaren af Svalöf. Enär det vore ett önskningsmål

af största vigt att föreningen kunde förvärfva egen jord och

egna byggnader, hade genom den enskilda offervilligheten föreningen

beredts tillfälle att inköpa 25 tunnland lämplig jord vid Svalöf, hvarjemte

för den af de ständiga ledamöternas afgifter bildade byggnadsfonden

ett hus anskaffats, hvilket tillsvidare kunde inrymma samlingar

och arbeten.

I främsta rummet vore dock för föreningen nödvändigt att

uppbringa sina årliga inkomster till en sådan höjd, att de medgåfve

de redan pågående arbetenas fullföljande och utveckling i den

skala, som af deras egen beskaffenhet betingades. Redan nu hade

föreningens verksamhet tagit i anspråk större summor än de, som för

närvarande stode föreningen till buds. Med upptagandet af jemförande

försök inom olika delar af landet och af arbeten med jemväl foderväxter

och gräs måste påtagligen föreningens nuvarande tillgångar visa sig

än mindre tillräckliga. Ett vid föreningens ansökning fogadt förslag till

utgiftsstat för de följande åren — hvilket förslag upptager de beräknade

utgifterna till 32,000 kronor samt inkomsterna till medlemsafgifter,

7,000 kronor, och bidrag af hushållningssällskapen, 10,000 kronor, jemte

ett påräknadt statsbidrag af 15,000 kronor — angåfve nemligen behofvet

af så stora summor, att det knappast kunde vara att vänta det föreningen

äfven med anlitande af hushållningssällskapens anslag och den

lifligaste anslutning från allmänhetens sida skulle kunna på egen hand

fylla detsamma.

Det vore ock af största vigt att, om något understöd kunde blifva

föreningen beviljadt, det blefve henne tillförsäkradt för flera år på en

gång. Utom det att verksamhetens orubbade fortgång i det hela förutsatte

att de tillgängliga inkomsterna kunde på förhand någorlunda

beräknas, vore det nemligen icke tänkbart att för blott kortare tid

kunna anställa de framstående fackmän, af hvilka föreningen oundgängligen

vore i behof. Då dessutom de af garantiföreningens medlemmar

utfästa bidragen omfattade ännu tre år, vore just denna tidrymd

s. 47 Kontrollera mot PDF

Sjette liufvudtitehi. 47

för ytterligare fasta anslags erhållande ur flera synpunkter synnerligen

lämplig.

Då föreningens arbeten afsåge ingenting mindre än ett väsentligt

höjande af den svenska jordens afkastning genom både qvantitativt

och qvalitativt ökade skördar, ansåge föreningen att genom upprätthållandet

af hennes verksamhet ett betydelsefullt understöd i sjelfva

verket skulle lemnas hela vårt lands jordbruk.

Uti utlåtande, som landtbruksakademiens förvaltningskomité afgifvit

öfver den framställning, för hvars innehåll jag nu redogjort, har

komitén tillstyrkt att det sökta statsanslaget måtte beviljas.

Dessutom har föreningen i en särskild ansökning hemstält att Eders

Kongl. Maj:t täcktes bevilja föreningen, hvilken, såsom redan blifvit

antydt, af Eders Kongl. Maj:t erhållit ett anslag för år 1888 af 10,000

kronor, ett förnyadt anslag till samma belopj} för betryggande af föreningens

verksamhet under innevarande år. Jemväl till denna anhållan

har landtbruksakademiens förvaltningskomité förordat bifall, med förmälan

att, enligt hvad akademiens sekreterare efter verkstäld inspektion

vitsordat, föreningens verksamhet blifvit ledd på ett mycket förtjenstfullt

sätt.

Vidare har svenska mosskultur för eningen i en till Eders Kongl. Maj:t

ingifven skrift anhållit att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att bevilja dels ett anslag af 10,000 kronor för en gång till upprättande

af en mosskulturförsöksanstalt, dels ock till denna anstalts underhåll

m. in. ett årligt anslag af 20,000 kronor.

Föreningen anför i detta afseende att, ehuru Eders Kongl. Maj:t

och Riksdagen redan genom inrättande af odlingslånefonden erkänt betydelsen

af eu uppodling af vårt lands mossar, dermed likväl ej vore

tillräckligt sörjdt för mosskulturens befrämjande. Det saknades nemligen

ännu här i landet en anstalt, hvilken, såsom den i Tyskland för

detta ändamål inrättade försöksanstalten, kunde genom vetenskapliga

och praktiska försök fastställa de bästa metoderna för mossarnes uppodlande.

En sådan anstalt borde derföre inrättas med uppgift hufvudsakligen

att kemiskt och fysikaliskt undersöka olika mossjordarter, att

anställa vetenskapliga experiment för utredande af alla de frågor, som

rörde mossjordens uppbringande till bördighet, samt att föranstalta och

öfvervaka utförandet af olika kulturförsök på skilda ställen i landet.

Anstalten syntes lämpligen kunna förläggas i Jönköping, enär denna

stad vore på nära håll o.mgifven af stora mosstrakter samt jemväl hade

ett i förhållande till rikets södra och mellersta delar centralt läge. Anstaltens

personal borde till en början bestå af en vetenskapligt bildad,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Sjette hufvudtiteln.

praktiskt duglig föreståndare, som vore särskilt framstående i kemi, en

assistent, en kulturingeniör och en laboratoriedräng. Kostnaderna för

en dylik anstalts inrättande kunde beräknas till 10,000 kronor för en

gång, och de årliga utgifterna för dess framtida underhåll ansåges, enligt

en i ansökningen intagen beräkning, komma att uppgå till 20,000 kronor.

Jag tillåter mig att i anledning af denna framställning erinra att,

sedan landtbruksakademiens förvaltningskomité, i syfte att genom försök,

som borde anställas i olika delar af landet, vinna erfarenhet rörande

mossodlingarnas rätta behandling m. m., hos Eders Kongl. Maj:t hemstält

om beviljande af ett anslag att användas dels till aflöning af en

mosskulturinspektör, som skulle såväl besörja anordningen och ledningen

af nämnda försök som äfven tillhandagå allmänheten med råd

och upplysningar angående användningen och skötseln af de odlade

moss- och myrmarkerna, dels ock till bestridande af de utgifter, som

kunde erfordras för upprättande af försöksfält i olika delar af landet

och utförande derå af mosskulturförsök, Eders Kongl. Maj:t den 13

juli 1887 stält till komiténs förfogande ett anslag af 5,000 kronor

att för ändamålet användas.

Uti underdånigt utlåtande, som landtbruksakademiens förvaltningskomité

afgifvit öfver mosskulturföreningens nu förevarande framställning,

har komitén till en början anmält att under år 1888 mosskulturförsök

blifvit, under ledning af en såsom mosskulturinspektör anstäld

person, verkstälda på tio egendomar i tio af rikets län och att å samtliga

dessa försöksstationer genom inspektörens försorg såväl af mossjorden

som af underliggande alf tagits prof, hvilka öfverlemnats till

akademiens laboratorium för att der undersökas och analyseras. I

afseende å den föreliggande framställningen har komitén vidare anfört

att komitén icke hittills haft anledning frångå sin tillförene uttalade

öfvertygelse att de svenska jordbrukarnes behof af ledning vid tillgodogörandet

af sina moss- och myrmarker, åtminstone för den närmaste

framtiden, borde kunna på ett tillfredsställande sätt fyllas genom

de redan träffade anordningarna samt att den vetenskapliga bearbetningen

af hithörande spörsmål bäst skedde vid akademiens agrikulturkemiska

laboratorium, hvadan komitén ansåge något behof icke företinnas

att skapa en ny, för våra förhållanden så kostsam anstalt som

den ifrågasatta och att i allt fall en dylik åtgärd först borde ifrågakomma,

om och när bestämd erfarenhet vunnits att de nu vidtagna

anordningarna vore otillräckliga eller olämpliga.

Förvaltningskomitén har derföre icke ansett sig kunna tillstyrka

bifall till mosskulturföreningens ansökning, men deremot hemstält att

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Sjette hufvudtiteln.

Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska ett årligt anslag af

5,000 kronor att ställas till komiténs förfogande för anställande af

mosskulturförsök å försöksfält i landets olika delar under ledning och

kontroll af en dertill af komitén utsedd mosskulturinspektör, hvarjemte

komitén, enär det sålunda ifrågasatta anslaget icke komme att utfalla

förr än år 1890, uti särskild skrifvelse anhållit att Eders Kongl. Maj:t

måtte för de ifrågavarande försökens fortsättande under innevarande

år af tillgängliga medel anvisa 5,000 kronor.

Hvad förvaltningskomitén uti berörda utlåtande anfört har mosskulturföreningen

uti en sedermera till Eders Kongl. Maj:t ingifven

skrift sökt bemöta.

Vidare har landtbruksalcademien hemstält om anslag dels för inrättande

vid akademiens experimentalfält af en försöksgård för växtkultur,

dels ock för tillgodoseende af vissa andra behof vid akademiens

institutioner.

Hvad beträffar det ifrågasatta anslaget till en försöksgård, har

.akademien öfverlemnat en framställning af dess agrikulturkemist professor

L. F. Nilson, hvilken deruti anfört att, enär de gödslingsförsök,

som i syfte att utreda kulturväxternas olika behof af gödselämnen

i jorden och det inflytande, hvart och ett af dem utöfvade

på växtligheten, tillförene utförts å fria fältet, visat sig icke lemna

tillfredsställande resultat, utan det härför funnits nödigt att försöken

anordnades på små, skarpt begränsade parceller, hade kulturförsöken

vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska laboratorium under de

senare åren utförts i fristående glascylindrar. För fullföljande af redan

påbörjade försök rörande särskildt den i vårt land i mägtiga aflagringar

förekommande kalirika fältspatens lämplighet såsom gödningsämne å mossjord

erfordrades emellertid en annan försöksmateriel än laboratoriet nu

disponerade, nemligen större parceller, på sidorna begränsade af i

jorden nedsänkta, i båda ändar öppna zinkcylindrar, i hvilka jordmånen,

året om utsatt för klimatets inflytande, finge under vanliga i naturen

rådande förhållanden inverka på de gödselämnen, med hvilka den uppblandats.

Jemväl andra försök skulle möjliggöras genom dylika i

jorden nedsänkta cylinderparceller. Professor Nilson föresloge derföre

anläggandet af ett antal dylika zinkcylinderparceller. Vidare vore

Önskvärdt att ett skyddshus af jern och glas uppfördes, under hvilket

de ofvan nämnda fristående kulturkärlen, placerade å vagnar, löpande

på lätt flyttbara jernvägsspår, kunde hastigt finna skydd vid annalkande

oväder, befarad frost eller rådande storm. Dessutom tarfvades

särskilda anordningar för upplag af jord, som vore afsedd att anBih.

till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Sjette hufvudtiteln.

vändas vid försöken, samt för jordens preparering Hela kostnaden för

försöksgårdens inrättande skulle uppgå till 12,500 kronor. Härjemte

erfordrades vid laboratoriet bland annat ett belopp af 500 kronor årligen

för anskaffande af jordprof m. in.

För sill del har landtbruksakademien ansett professor Nilsons

förslag väl grundadt och synnerligen behjertansvärdt. Akademien

har härvid särskild! erinrat att i alla de länder, der folkets bildningsgrad

och landtbrukets utveckling nått någon betydligare höjd, gjordes

nu de största ansträngningar att följa med tidens växande kraf på

vetenskapliga institutioner till jordbruksnäringens gagn. Så hade t. ex.

Danmark år 1883 med eu kostnad af ej mindre än 100,000 kronor

inrättats ett s. k. »landökonomisk Forsögslaboratorium», som till

sin uppgift närmast motsvarade akademiens agrikulturkemiska laboratorium,

''och till den af denna institution ledda försöksverksamheten

hade anslagits ett årligt belopp af 46,000 kronor förutom aflöning

åt chefen och laboratorieföreståndaren.

Den andra af landtbruksakademiens ofvan omförmälda framställnin-,

gar går bland annat, derpå ut att till underhåll och inköp af materiel

in. m. vid den växtfysiologiska anstalten måtte anvisas 1,200 kronor

årligen samt att det nu till försök vid akademiens jordegendom utgående

anslaget måtte höjas till 4,500 kronor eller med 1,500 kronor,

hvilken förhöjning vore afsedd att tillgodokomma landtbruksafdelningen

vid experimentalfältet.

Utan att nu ingå i bedömande af i hvad mån de sålunda begärda

anslagsbeloppen böra beviljas, anser jag dock att de gjorda framställningarna

häntyda på ett oafvisligt behof af ökade anslag för jordbruksnäringens

befrämjande. För vissa af de behof, som skulle med

de ifrågasatta anslagen tillgodoses, har, såsom blifvit antydt, Eders

Kongl. Maj:t redan förut af tillgängliga medel beviljat tillfälliga statsbidrag

till icke obetydliga belopp. Men de å sjette hufvudtiteln besparade

medel, hvilka kunna af Eders Kongl. Maj:t för tillfälliga behof

disponeras, hafva nu så minskats, att derifrån icke — utan att andra

lika berättigade och vigtiga kraf åsidosättas, och möjligen icke ens,

om dessa kraf finge stå tillbaka — kan beredas tillgång till fyllande

af'' de anslagsbehof för jordbruksnäringens befrämjande, som vid närmare

pröfning finnas böra af staten tillgodoses. Jag anser derföre en

förhöjning af det anslag, som är afsedt till denna närings befrämjande,

vara i hög grad af behofvet påkallad — en förhöjning, som dock

torde för närvarande kunna inskränkas till omkring 25,000 kronor.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Sjette liufvudtiteln.

Såsom jag redan under anslagstiteln »Landtbruksstyrelsen» anmärkt,

blifva dock, derest hvad jag under nämnda anslagstitel hemstält

bifalles, af de belopp, som å nu förevarande anslagstitel äro anvisade

till landtbruksakademiens förvaltningskomités ledamöter, tjenstemän och

vaktbetjening, tillhopa 10,450 kronor, allenast 4,000 kronor till sekreterarens

aflöning och 1,000 kronor, såsom ersättning för de kostnader,

hvilka kunna tillskyndas akademien för afgifvande af anbefalda utredningar

och utlåtanden till Eders Kongl. Maj: t, vidare behöfliga. Återstående

beloppet, 5,450 kronor, varder således för andra ändamål disponibelt.

Likaledes kommer, i händelse af bifall till hvad jag hemstält

under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»,

det belopp, 4,500 kronor, som å nu förevarande anslagstitel

är anvisadt till den agrikulturkemiska försöksanstalten vid Ultuna landtbruksinstitut,

icke vidare att utgå. Derest af nyssnämnda 10,450 kronor

allenast ofvanberörda 4,000 kronor och 1,000 kronor anvisas att framdeles

utgå samt anvisningarne å återstoden, 5,450 kronor, äfvensom å

nyssberörda 4,500 kronor, eller tillhopa 9,950 kronor, utan minskning

af anslagstitelns slutsumma från anslagstiteln uteslutas—hvarom jag härmed

hemställer — och nämnda 9,950 kronor sålunda blifva tillgängliga

för tillgodoseende af andra behof, som med denna anslagstitel afses, skulle

för inrymmande å anslagstiteln af ofvan nämnda 25,000 kronor densammas

slutsumma behöfva höjas med allenast 15,050 kronor, och slutsumman

komme att blifva 60,500 kronor, hvilket belopp dock torde böra afjemnas

till 60,000 kronor, hvarigenom ökningen inskränkes till 14,550 kronor.

Emot den sålunda ifrågasatta förhöjningens uppförande å ordinarie

stat skulle tilläfventyrs kunna invändas att, ehuru ett behof af''ökadt

anslag för närvarande och uppenbarligen icke allenast för ett enstaka

år förefinnes, det likväl ingalunda vore säkert att ett dylikt behof äfven

framgent komme att göra sig gällande. Häremot tillåter jag mig

dock erinra att med den betydelse, jordbruket såsom vårt lands modernäring

eger, och med den starka utveckling, hvari denna näring befinner

sig, det för visso kan antagas att nya behof och nya berättigade anspråk

på understöd för dess befrämjande skola framträda.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillstyrker jag att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande af de utaf mig föreslagna förändringar i

afseende å dispositionen af anslaget till »befrämjande i allmänhet af

jordbruk och landtmannanäringar», höja nämnda anslag från nuvarande

beloppet, 45,450 kronor, till 60,000 kronor, eller med 14,550 kronor.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Sjette Imf?udtiteln.

Fiskerinäringens understöd.

Vid denna anslagstitel har jag att i underdånighet anmäla behofvet

af tillökning i det under titeln anvisade anslag.

Anslaget till fiskerinäringens understöd utgör enligt riksstaten

17,600 kronor, hvaraf 13,900 kronor äro disponerade för aflöningar åt

de under landtbruksakademiens förvaltningskomité lydande fiskeritjenstemän

samt till andra utgifter af mera stadigvarande art, så att allenast

3,700 kronor återstå för tillgodoseende af mera tillfälliga behof.

Af dessa 3,700 kronor anvisades för år 1888 till bestridande af aflöning

och reseersättning för en fiskeritillsyningsman i Gotlands län samt

arfvode åt hans biträden 750 kronor, till arfvode och båtlega åt tillsyningsmannen

vid fiskerierna i Göteborgs och Bohus län, förutom hvad

af andra tillgängliga medel dertill beviljats, 1,150 kronor, till Gefleborgs

läns hushållningssällskap för inköp af laxdrifgarn 800 kronor samt för

anställande af tillsyningsmän för ordnande och kontrollerande af fiskerihandteringen

inom Blekinge län 1,000 kronor. Hela anslaget har sålunda

för år 1888 blifvit till fullo disponerad!.

Förevarande anslag, som utgick med 18,600 kronor ifrån år 1864

intill år 1884, då det i följd af öfverföring till annat anslag af dittills

å anslaget anvisade ålderstillägg minskades till sitt nuvarande belopp,

har emellertid, såsom väl kan inses, icke varit tillräckligt för tillgodoseende

af fiskerinäringens kraf på understöd från statens sida. Eders

Kong! Maj:t har nemligen vid flera tillfällen måst från andra tillgängliga

medel inom sjette hufvudtiteln bereda understöd åt denna näring. Jag

erinrar i sådant afseende, hurusom Eders Kongl. Maj:t år 1873 för undersökningar

rörande de olika sillrasernas lek i Kattegatt och öfriga med

sillfisket vid vestkusten sammanhang egande förhållanden dels beviljat

4,700 kronor till anskaffande af en lämplig farkost m. m., dels ock åt

doktor A. W. Ljungman, hvilken hade i uppdrag att verkställa berörda

undersökningar, anslagit ett arfvode, som intill år 1880 utgick med

2,000 kronor för år, men derefter för hvarje af åren 1880—1883

höjdes till 3,200 kronor. Dessutom hafva åt doktor Ljungman särskilt

beviljats tillhopa 5,200 kronor för studier rörande sillens

vräkning och beredning till handelsvara samt för fortsatt bearbetning,

komplettering och utgifvande i tryck af det af honom under

hans föregående undersökningar samlade material. Vidare har Eders

Kongl. Maj:t åren 1873 och 1874 stält till Stockholms läns hushållningssällskaps

förfogande 1,400 kronor att användas till försök

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Sjette hufvudtiteln.

med strömmingsfiske medelst drifgarn och laxfångst medelst ref i

länets skärgård. Åt professor F. A. Smitt hafva under olika år

beviljats tillhopa 9,500 kronor för undersökningar rörande sillen och

särskildt för anställande af fiskeförsök med drifgarn. För dylika försök

anvisades åren 1882 och 1883 åt hushållningssällskapet i Gefleborgs

län tillsammans 1,000 kronor. För undersökningar rörande

strömmingsfisket utmed Gotlands kuster hafva under åren 1882 —1884

beviljats tillhopa 3,000 kronor. Till understöd åt fiskare i Blekinge

län för anskaffande af ny fiskredskap i stället för den, som genom

storm gått för dem förlorad, beviljades år 1879 ett anslag af 1,000

kronor. Under en följd af år har derjemte anvisats bidrag till bestridande

af arfvode åt en fiskeritillsyningsman i Hallands län, hvarjemte

år 1887 ett anslag af 450 kronor beviljades för meddelande åt

fiskare i nämnda län af handledning i bättre fiskemetoder. Under år

1888 beviljades 500 kronor till fiskeritillsyningsmannen i Hallands län,

800 kronor såsom bidrag till aflöning åt de af Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande i Norrbottens län tillsatta fiskeritillsyningsmän inom

Torneå elfs flodområde, 850 kronor till arfvode och båtlega åt tillsyningsmannen

vid fiskerierna i Göteborgs och Bohus län, utom hvad af

anslaget till fiskerinäringens understöd för ändamålet beviljades, vidare

400 kronor för bekostande åt åtta fiskeritillsyningsmän och undervisare

i fiskodling af resa till och från utställningen i Köpenhamn, äfvensom

2,000 kronor att af förste fiskeriassistenten Filip Trybom användas för

att under sillens lektid samma år verkställa undersökningar om vestkustsillens

lekplatser.

Med afseende derå att anslaget till fiskerinäringens understöd visat

sig för sitt ändamål otillräckligt, anmodade jag i skrifvelse den 30 sistlidne

juni landtbruksakademiens förvaltningskomité att, efter utredning

af de behof, som med anslaget borde tillgodoses, inkomma med förslag

i fråga om det belopp, hvarmed anslaget skäligen borde förhöjas. I

följd af detta uppdrag infordrade förvaltningskomitén yttrande i ämnet

från fiskeriintendenten. Denne tjensteman har dervid framhållit åtskilliga

för fiskeriernas ordnande erforderliga åtgärder, som hittills icke

blifvit tillgodosedda, men för hvilka anslag vore af behof påkallade.

Bland dessa åtgärder ställer fiskeriintendenten i främsta rummet

åstadkommande af en nutidens fordringar motsvarande årlig redogörelse

för fiskets förlopp och afkastning — med andra ord en fiskeristatistik

— såsom både af praktisk vigt för dem, som ville inlåta sig på fiskeriföretag,

och grundläggande för de åtgärder, som från statens eller

enskilda korporationers sida vidtoges för näringens befrämjande. Äfven

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Sjette liufvudtiteln.

kunde många för ett rätt bedömande af fiskeförhållandena vigtiga

frågor icke på annat sätt än genom fleråriga iakttagelser öfver

fiskets gång m. m. få sin vetenskapliga förklaring. Frågan härom vore

för öfrigt icke ny. I det af chefen för statistiska centralbyrån uppgjorda

utkast till plan för Sveriges officiela statistik inginge äfven

statistik öfver fiskerierna och Riksdagens år 1871 församlade revisorer

hade anmärkt att, bland andra icke ovigtiga delar af statistiken, som

ännu icke inginge i de offentliga redogörelser, som genom det statistiska

trycket meddelades, äfven vore redogörelse för fiskerinäringen. Hvad

hittills gjorts för anskaffande af en dylik statistik hade hufvudsakligen

skett genom de med understöd af hushållningssällskap eller landsting

tillsatte fiskeritillsyningsmännen, men, då anslagen härtill numera flerstädes

indragits, hade behofvet att få saken ordnad på fastare grund

blifvit allt mera oafvisligt. Åstadkommandet af en samtidig, ordnad

fiskeristatistik borde, enligt fiskeriintendentens åsigt, göras alldeles oberoende

af fiskeritillsynen. Erfarenheten hade visat att uppgifter i

ämnet kunde mycket väl erhållas af fiskare eller andra på platserna

bosatta och med förhållandena förtrogna personer, blott någon liten

ersättning för deras besvär kunde erbjudas dem. Åberopande erfarenhet

från Malmöhus och Kristianstads län, antoge fiskeriintendenten att

30, 50, 75 å 100 kronor, allt efter distriktens omfattning, skulle blifva

tillfredsställande arfvoden för insamlande af fiskeristatistiska uppgifter

från fiskeplatserna inom landet, så snart inga nämnvärda resor kunde

komma att för insamlandet af uppgifterna blifva nödiga. Enligt hvad

fiskeriintendenten beräknade, skulle uppgifter öfver hafsfisket kunna

erhållas för 10,200 kronor, öfver fisket i laxelfvarna för 1,500 kronor

och öfver fisket i insjöarne för 2,200 kronor, tillhopa 13,900 kronor,

hvartill skulle komma kostnaderna för tryckning af formulär och af

sjelfva berättelsen m. m., 1,700 kronor, så att hela kostnaden kunde

beräknas till 15,600 kronor. Då emellertid en och annan jemkning i

den beräknade summan möjligen kunde göras och bidrag till kostnaderna

för uppgifternas insamlande möjligen kunde från vissa län fortfarande

erhållas, ansåge fiskeriintendenten 15,000 kronor tillsvidare blifva för

ändamålet tillräckliga.

Bland andra åtgärder till fiskerinäringens fromma har fiskeriintendenten

äfven framhållit dels ordnande af tillsynen öfver fisket och

fiskestadgarnas efterlefnad, dels upprättande af en mindre fiskodlingsanstalt

med tillhörande dammar, afsedd för kläckning och uppfödande

af laxöring med flere mindre laxfiskar eller andra fiskarter, som kunde

passa att hållas i dammar, äfvensom för acklimatiseringsförsök med

s. 55 Kontrollera mot PDF

Sjette Iiufyudtiteln. 55

närslägtade utländska fiskarter, som möjligen vore förtjenta att införas

här i landet.

Landtbruksakademiens förvaltningskomité har för sin del bland de

af fiskeriintendenten framhållna anslagsbehofven hufvudsakligen fäst

sig vid dem, som afse åstadkommandet af en ordnad fiskeristatistik

och ordnandet af tillsynen öfver fisket och fiskestadgarnas efterlefnad.

Med tillkännagifvande att komitén icke hade något att erinra vid

den af fiskeriintendenten gjorda utredningen, har komitén dervid med

hänsyn till fiskerinäringens allmänna intresse såsom sin mening uttalat

att, om endast ett af dessa båda önskningsmål kunde tillgodoses,

fiskeristatistiken då borde sättas i främsta rummet. I detta afseende

har komitén särskilt erinrat att det utan en tillförlitlig statistik

öfver de särskilda fiskenas gång och utfall näppeligen vore möjligt att

komma till någon bestämd och på verklig erfarenhet grundad öfvertygelse

beträffande verkningarna af de åtgärder (såsom föreskrifter för

ynglets skyddande in. in.), som redan vidtagits eller framdeles kunde

anses böra sättas i verket för fiskerinäringens befrämjande.

Men äfven från andra håll hafva framställningar om ökadt anslag

till understödjande af fiskerinäringen blifvit gjorda.

I underdånig skrifvelse den 6 sistlidne november har Eders Kongl,

Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge lön anfört hurusom, för att den

vigtiga fiskerinäringen skulle få ett framtida bestånd och blifva för

näringsidkaren mera inkomstbringande, dess utöfvande borde på flerahanda

sätt ordnas och underhjelpas genom det allmännas mellankomst.

Näringen hade hittills nästan fått sköta sig sjelf, ty statens utgifter

för dess främjande hade inskränkt sig till högst obetydliga belopp,

knappast nämnvärda i förhållande till näringens stora vigt och betydelse.

De bestämmelser, som vore gifna för fiskeriernas utöfvande in. in.,

efterlefdes icke så noggrannt som vederborde af brist på nödig och

lämplig kontroll. Väl hade några få tusental kronor årligen af statsverkets

medel utanordnats hufvudsakligen»till aflönande af ett otillräckligt

antal fiskeritjenstemän, men dessas krafter försloge icke att följa

och verksamt ingripa i näringens utveckling, och genom de tillfälliga

mindre anslag, hvilka beviljats till spridda ändamål, hade näringen i

sin helhet icke blifvit på långt när fullständigt ordnad eller i synnerlig

mån kunnat främjas.

Åtskilliga af Eders Kongl. Maj:t:s Befallningshafvande närmare

omförmälda åtgärder borde derföre för detta ändamål vidtagas.

Med sin underdåniga framställning afsåge emellertid Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande för närvarande endast att dels få åstad
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Sjette ImfVudtiteln.

kommen en underlättad kontroll å fiskena i allmänhet och å de större

eller fiskena ute på hafvet i synnerhet, dels och i sammanhang

dermed få försöksfisken med nya redskap och efter nya metoder anordnade.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande trodde dessa syftemål

kunna i icke ringa mån uppnås, derest statsverket kunde under

de egentliga fisketiderna April—November bekosta utrustning af ett

eller flera fartyg, till exempel kanonbåtar, hvilka, i likhet med hvad

under loppet af flera år skett vid vestkusten, lemnade biträde vid fiskenas

utöfning, medhade en undervisare att verkställa försöksfisken,

tillsåge att fiskena lagligen bedrefves, afhölle obehöriga fiskare från

intrång i fiskevattnen samt jemväl å sådana orter, der det kunde anses

nödigt, tillsåge att svenske fiskare icke obehörigen trakasserades i sitt

yrke, hvarförutom dessa fartyg kunde inom de orter, der tillsyningsmän

å fiskena vore tillsatta, blifva ett ofta nödigt bistånd vid fullgörandet

af deras åligganden. Med erinran att åtskilliga främmande länder

för antydda ändamålet plägade utrusta lämpliga fartyg och att,

hvad särskildt Danmark beträffade, från dess marin tre ångfartyg

och två segelfartyg årligen utrustades för ändamålet, hemstälde Eders

Kongl. Maj:t-s Befallningshafvande alltså att ett eller flera kronofartyg

måtte utrustas för att under lämpliga årstider användas till kontroll och

bistånd vid fiskeriernas utöfvande.

Vidare har styl''elsen för föreningens till Bohuslänska fiskeriernas

främjande kr etsafdelning i Göteborg gjort framställning om beredande

af anslag för praktiskt-vetenskapliga undersökningar rörande

hafsfiske! i Skagerack, Kattegatt och Öresund. Dylika undersökningar

vore nödvändiga för fiskets rationela bedrifvande och för att

göra fisket i möjligaste mån vinstgifvande ej allenast för den enskilde,

utan äfven för landet i dess helhet. I sådant syfte hade t. ex.

Norge under en lång följd af år lemnat anslag åt två stipendiater för

undersökning rörande sill- och torskfiskena, och i Storbritannien, Tyskland,

Förenta staterna, Holland, Italien, Finland, Ryssland, Danmark

och Sverige hade sådana undersökningar varit anordnade och delvis

af respektive stater bekostade. Derigenom hade ock flera frågor blifvit

vetenskapligt utredda och utredningen gifvit uppslag till en rationel

och mera vinstgifvande fiskebedrift. Emellertid hade i nästan alla

nämnda land, särskildt i dem, der fiskerinäringen vore af en jemförelsevis

stor nationalekonomisk betydelse, bland fackmän yrkats på vidlyftigare,

planmässigt utförda och under en längre följd af år fortsatta biologiska

undersökningar och deremot svarande större anslag från statens sida.

I Danmark hade nästlidna år hos regeringen gjorts framställning i samma

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Sjette hufvudtiteln.

riktning, och i Sverige hade alltsedan sillen hösten 1877 började gå

till vid vestkusten bland fackmän visat sig ett dylikt sträfvande, ehuru

omständigheterna hade hittills icke medgifvit några undersökningars

utförande i större omfång. Det vore i främsta rummet af vigt att

lära känna sillens naturhistoria och de fysiska förhållanden, som hade

inflytande på sillens lefnadsvanor; och detsamma gälde äfven våra andra

mer inkomstbringande hafsfiskar, företrädesvis laxen och flundrefiskarna.

Undersökningarna borde, enligt styrelsens åsigt, ledas och

utföras icke från en fast kuststation utan från en rörlig station, från

fartyg, möjligen en fiskejakt, samt utföras fullt planmessigt, alltid med

praktiskt resultat i syfte, under alla årstider och under flera år, exempelvis

lem å råd. Med anledning häraf anhåller styrelsen att Eders

Kongl. Maj:t täcktes hos nästkommande Riksdag äska ett anslag af

50,000 kronor att utgå med 10,000 kronor årligen under åren 1889—

1893 för praktiskt-vetenskapliga hafsfiskeundersökningar i Skagerack,

Kattegatt och Öresund.

Till sitt syfte i visst samband med sist omförmälda framställning

står en annan, afgifven till mig af professor m. m. Otto Torell. För

att de löftesrika forskningar rörande vår vestkustsills naturhistoria, som

företagits i ändamål att finna de stora lekplatserna för denna sill, må kunna

bära full frukt, fordras, enligt professor Torells uppfattning, oundgängligen

att de förrättas med långt mera betydande hjelpmedel än de, som innevarande

år vid de ofvan omförmälda af förste fiskeriassistenten Trybom

företagna stått till buds. Ty för främjandet af ifrågavarande fiske hade under

nu pågående sillfiskeperiod ganska ringa blifvit från det allmännas sida

åtgjordt och de synnerligen vigtiga resultat, som vunnits genom professor

Smitts och assistenten Tryboms undersökningar under åren 1880—

1888, hade för staten och Hallands läns hushållningssällskap sammanlagdt

ej medfört större utgift än 17,000 kronor, medan deremot åren

1752—1787 staten för samma ändamål offrat tillsammans 635,000 kronor

och sillfisket ansetts vara ett ärende af den betydelse att ett särskilt

utskott för dess skull fanns vid riksdagarna. Vid fullföljandet

af sillfiskeundersökningen vid vår vestkust vore det af största nytta

att ega tillgång till ett för ändamålet afsedt fartyg, om hvars anskaffande

också professor Torell i sin skrifvelse framstält förslag. Ehuru

vid de föreslagna forskningarna naturligen uppmärksamheten hufvudsakligen

borde riktas på sillen, dess vandringar och vanor, borde

samtidigt iakttagelser verkställas beträffande flera andra ur ekonomisk

synpunkt ytterst vigtiga fiskar, såsom flundror, makrill och ål, hvilka

likaledes vore vandringsfiskar och om hvilkas lefnadsförhållanden mycBih.

till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Sjette hufvudtiteln.

ket ännu återstode att utreda. Äfvenledes skulle utan tvifvel talrika

rön blifva gjorda, hvilka egde rent vetenskapligt intresse, och att detta

syfte, hvilket med en obetydlig extra uppoffring samtidigt kunde tillgodoses,

vore väl värdt understöd från det allmännas sida ådagalade,

bland annat, de expeditioner, som på statens bekostnad utförts i Skagerack,

Kattegatt och Östersjön åren 1877, 1878 och 1879. Uppsökandet

och kartläggningen af bohussillens lekplatser vore visserligen

det mål, som i första rummet ifrågasattes, men i enlighet med

lemnade antydningar skulle det för undersökningarna afsedda fartyget

äfven få liknande uppgifter, som tillkomme de i Skottland och England

redan inrättade »flytande biologiska stationerna». Besinnade man

att norrmännen jemte det stora sillfisket utanför egna kuster skapat

sig ett nytt vid Island, der de under innevarande årtionde erhållit en

fångst af 2,500,000 kronors värde under ett enda år, medan nu pågående

bohuslänska fiske före perioden 1887—1888 intet år inbragt i

första hand ens 800,000 kronor; att holländarne, hvilkas fiske började vid

Shetlandsöarne, 1881 i Nordsjön fångade sill för nära 3,000,000 kronor,

samt att skottarne sjelfve under de senare åren förmått bringa

denna näring till en mera än 300 gånger ökad afkastning utanför

nämnda ögrupp, torde det ej vara förmätet antaga att äfven ett svenskt

drifgarnsfiske skulle kunna utvecklas, då vestkustsillens lekplatser blefve

uppdagade. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har professor

Torell hemstält om vidtagande af åtgärder till fortsättande af undersökningarna

rörande vårt sillfiske och beredande för detta ändamål af

penningemedel dels till inköp och utrustning af ett ångfartyg, dels till

ett belopp af 15,000 kronor om året för att med hjelp af detta fartyg

kunna på ett fruktbringande sätt utföra ofvannämnda arbeten.

Ytterligare hafva i en till Eders Kongl. Maj:tstäld, med ett nittiotal

underskrifter försedd skrift åtskilliga fiskare m.Jl. inom Hallands län anhållit

att Eders Kongl. Maj:t efter vederbörlig utredning täcktes uti nådig

proposition till näst sammanträdande Riksdag begära att Riksdagen ville

ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande nödiga medel för att genom

dels anslag dels lån på billiga vilkor upphjelpa och utveckla fiskerinäringen.

I denna framställning framhålles, hurusom fiskarena, för att

kunna söka sillen på längre afstånd från kusterna och under största

delen af året drifva fiske, vore i behof af större och bättre båtar samt

än mera redskap än den, hvaröfver de förfogade. Derförutan vunne

fiskarena ej lön för sin möda och fara vore för handen att fiskerinäringen

ginge tillbaka i stället för att utvecklas. Då länets hushållningssällskap

icke vidare syntes kunna lemna nödiga bidrag till full
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Sjette hufvudtiteln.

följande af fiskets började utveckling, vände sig sökandena till Eders

Kongl. Maj:t, dervid erinrande om de förutsättningar, som borde förefinnas

för att fisket skulle kunna på fullt tillfredsställande sätt drifvas.

Skyddade hamnar vore af nöden; de befintliga hamnarne vore dels

otillräckliga för behofvet, dels af sådan beskaffenhet, att de icke kunde

anses motsvara sitt ändamål. Det erfordrades större drifgarns- och

sumpbåtar samt tillgång till en eller flere ångbåtar för fiskebåtarnes

bogsering och forsling af lefvande fisk. Fiskarena måste äfven hafva

redskap af god beskaffenhet och tillräcklig myckenhet. För afsättningens

tryggande borde anordnas salterier, hvilket emellertid icke gerna

kunde inom länet åstadkommas med mindre än att derför bereddes

tillgång till lån på billiga vilkor. Vidare måste en förening till försäkring

af båtar och redskap åstadkommas och en verksam sådan

kunde icke bringas till stånd, utan att genom anslag af staten en grundfond

kunde bildas tillräckligt stor för att med räntan deraf täcka

de första oundgängliga utgifterna. Fisket, som nu idkades af flera

tusen personer och ansåges årligen inbringa ungefär åtta millioner

kronor, torde, om det genom nödig hjelp från staten väl tillsåges

och vårdades, kunna lemna utkomst åt långt flera samhällsmedlemmar

än nu vore fallet; och utan sådan hjelp kunde näringens sunda utveckling

icke vinnas.

Slutligen har jag att anmäla ännu en framställnfng, som berör

fiskerinäringens intressen. Doktor A. W. Ljungman, hvilken, såsom

jag redan antydt, med bidrag af statsmedel verkstält undersökningar

rörande sillfisket vid vestkusten, har nemligen i skrift af den 16 sistlidne

maj, med förmälan att han till följd af mellankommande hinder

ännu icke kunnat utgifva två af honom i en år 1886 afgifven berättelse

bebådade uppsatser rörande det bohuslänska hafsfiske!, men sedan år

1883 utgifvit bohuslänsk fiskeritidskrift, anhållit att, då för fullbordandet

af det af honom påbörjade arbetet ännu fordrades stora utgifter

och flera års ansträngningar, han måtte erhålla understöd med

4,000 kronor under hvardera af åren 1888—1890 för den fortsatta

bearbetningen och kompletteringen genom nya undersökningar och

resor samt utgifvandet i tryck af under föregående fiskeriundersökningar

samladt material och inhemtad erfarenhet.

Dessa framställningar antyda ett behof att genom rikligare anslag

af statsmedel söka understödja och befrämja den för vårt land så vigtiga

fiskerinäringen. Betydelsen af denna näring särskildt med afseende

å den utveckling, hvaraf den, på rätt sätt omhägnad, kunde

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Sjette hufvudtiteln.

vara mäktig, torde i allmänhet icke vara till fullo insedd. För vårt

land med dess geografiska läge är den en naturlig förvärfskälla för en

talrik befolkning och den lemnar redan i dess närvarande skick en

afkastning af så afsevärd storlek, att den kan hafva skäliga anspråk

på att af staten mera än hittills skett tillgodoses. Till ledning för

bedömandet af fiskerinäringens värde för vårt land samt denna närings

nuvarande afkastningsförmåga skall jag tillåta mig anföra några

statistiska data, hemtade dels ur komiterades för afgifvande af förslag

till ny fiskeristadga betänkande i ämnet, dels ur fiskeriintendenten

R. Lundbergs »Meddelanden rörande Sveriges fiskerier» samt fiskeritillsyningsmännen

i Göteborgs och Bohus samt Hallands län A. H.

Malms och F. Tryboms senast afgifna årsberättelser. Hvad först

beträffar sill-, strömmings- och skarpsillfiskena, torde afkastningen af

desamma för hela riket kunna beräknas till 3,170,000 kronor, hvaraf

omkring 680,000 kronor ansetts falla ensamt på Bohuslän. Af sistnämnda

summa åter beräknas afkastningen af storsillfisket till omkring

660.000 kronor och af skai''psillfisket till omkring 20,000 kronor. Afkastningen

af annat hafsfiske än sill- och strömmingsfisket, laxfisket och ålfisket

med håmmor (d. v. s. hufvudsakligast torsk-, koljé- och flundrefisket)

uppskattas för hela riket till 2,100,000 kronor, hvaraf komma

särskildt på Bohuslän omkring 1,270,000 kronor, på Halland cirka

135.000 kronor, på Malmöhus län nära 290,000 kronor och på Gotland

ej fullt 115,000 kronor. För ålfisket med håmmor vid kusterna

af rikets södra och östra län anses en totalsumma af 240,000

kronor ej vara för hög. Vidkommande afkastningen af laxfiskena anser

fiskeriintendenten densamma för närvarande ej kunna uppgifvas,

men att den i medeltal torde uppgå till 600,000 å 700,000 kronor årligen.

Af fiskerikomitén beräknades denna afkastning till 625,000

kronor och torde nu kunna anslås till 650,000 kronor. Insjöfisket

slutligen är i sin helhet af fiskerikomitén uppskattadt till 2,000,000

kronor. Sammanslås dessa siffror, angifva de en årlig afkastning af

de svenska fiskerierna af 8,160,000 kronor. Till jemförelse härmed

må framhållas att värdet af Danmarks fisken, för hvilkas befrämjande

danska regeringen nyligen begärt ett anslag af nära 300,000

kronor, år 1885 beräknades till omkring 6 millioner kronor.''

Ehuru jag delar den allmänna uppfattning, som funnit sitt uttryck

i omförmälda underdåniga framställningar, att nemligen, mera än hittills

skett, från statens sida åtgärder böra vidtagas för tillgodoseende

af fiskerinäringens intressen, kan det likväl icke komma i fråga att

för alla de behof, som i samma framställningar blifvit framhållna, nu

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Sjette lmfrudtiteln.

äska anslag. Åtskilliga af de uppgifna anslagsbehofven tarfva uppenbarligen

en närmare utredning innan de definitivt pröfvas. Men då redan

nu anslaget till fiskerinäringens understöd är otillräckligt för tillgodoseende

af sådana behof, hvilka redan blifvit af Eders Kongl. Maj:t

pröfvade och för hvilka medel annorledes än från detta anslag hittills

beredtö, samt otvifvelaktigt en stor del af nu gjorda framställningar

vid slutlig pröfning komma att finnas vara synnerligen beaktansvärda,

men å andra sidan hufvudtitelns besparingar, från hvilka dylika anslagsbehof

eljest skulle kunnat tillgodoses, numera, såsom jag förut erinrat,

uppgå till så ringa belopp att derifrån något afsevärdt understöd åt

ifrågavarande näring icke kan beredas, anser jag en förhöjning af anslaget

böra ega rum med ett belopp, som bör tilltagas så pass stort

att väsentligt understöd derigenom kan för framtiden beredas fiskerinäringen.

Jag föreställer mig att för detta ändamål anslagsförhöjningen

icke bör sättas lägre än till 30,000 kronor.

Såsom jag under anslagstiteln »Landtbruksstyrelsen» anmärkt, blifva,

i händelse af bifall till hvad jag under nämnda anslagstitel hemstält, de

belopp, som under nu förevarande anslagstitel äro anvisade dels såsom

arfvode till en fiskeri!ntendent, 4,000 kronor, dels såsom ersättning

till resekostnader åt denne tjensteman, 1,500 kronor, eller tillhopa

5,500 kronor icke vidare under denna anslagstitel behöfliga. Derest

dessa anvisningar, utan minskning af anslagstitelns slutsumma, från anslagstiteln

uteslutas — hvarom jag nu tillåter mig att framställa

förslag — och deras belopp sålunda blifver för andra ändamål disponibelt,

skulle den erforderliga tillökningen i anslagstitelns slutsumma

blifva 24,500 kronor och slutsumman komma att uppgå till 42,100 kronor,

hvilket belopp dock lämpligen torde kunna afjemnas till 42,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts tillstyrker jag Eders Kongl.

Maj:t att föreslå Riksdagen

att, med godkännande af de af mig föreslagna förändringar i

dispositionen af anslaget till fiskerinäringens understöd, höja nämnda

anslag från dess nuvarande belopp, 17,600 kronor, till 42,000 kronor

eller med 24,400 kronor.

Skiften och afvittringar.

De stater för storskiftes- och afvittringsverken i Kopparbergs,

Vesterbottens och Norrbottens län, som af Eders Kongl. Maj:t den

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Sjette liufvudtitelii.

kronor 58,000.

» 36,000.

» 90,400.

93,000.

54,600.

101,300.

7 December 1888 faststäldes för innevarande år, sluta å ett sammanlagdt

belopp af 184,400 kronor, hvaraf belöpa på

Kopparbergs län........................................................

Vesterbottens » .........................................................

Norrbottens » .......................................................

Staterna för år 1888 slutade å 248,900 kronor,

hvaraf för

Kopparbergs län........................................................

Vesterbottens » ......................................................

Norrbottens » .........................................................

Staternas slutsumma för innevarande år understiger således slutsumman

för år 1888 med 64,500 kronor, men öfverstiger de för året

till storskiftes- och afvittringsverken anslagna medel, 153,000 kronor,

med 31,400 kronor, till hvars betäckande dock förefinnes behållning

å anslagen till ifrågavarande arbeten från föregående år.

✓ Beträffande behofvet af anslag för storskiftes- och afvittringsverken

för år 1890 har landtmäteristyrelsen, efter granskning utaf de från

länsstyrelserna i förenämnda län inkomna uppgifter, uti underdånig

skrifvelse den 15 November 1888 anfört och hemstält:

att landtmäteristyrelsen, lika med Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande

i Kopparbergs län, i anseende till minskadt behof af extra

landtmätare för arbetena inom Särna socken och Idre kapellag samt

till följd af det under år 1889 väntade fullständiga afslutandet af storskiftet

i Elfdalens socken, uppskattade ifrågavarande behof för länet

till 48,000 kronor eller 10,000 kronor mindre än det för år 1889 beräknade

beloppet;

att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens län,

under antagande att åtskilliga afvittringsarbeten komme att återstå till

år 1890 och att Eders Kongl. Maj:t komme att i nåder bifalla den

framställning, som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande gjort derom

att afvittring finge öfvergå jemväl provisionelt skattlagda byar, hemman

och lägenheter, belägna ofvan kulturgränsen, uppskattat kostnaderna

för afvittringen i länet under år 1890 till 46,500 kronor eller

samma belopp, hvartill Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit

utgiftsstaten för år 1889; men att då landtmäteristyrelsen ansett

sig böra föreslå den sistnämnda statens belopp till 36,000 kronor och

svårighet torde möta att vid de nu påbörjade afvittringarna till 1890

års utgång sysselsätta de i länet nu anstälde afvittringslandtmätarne,

samt afvittring ofvan kulturgränsen, äfven om den blefve af Eders

Kongl. Maj:t i nåder beslutad före sistnämnda tid, hvarken syntes vara

s. 63 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln. 63

särdeles brådskande eller lämpligen kunna verkställas af två af de nu

inom länet anstälde afvittringslandtmätarne i anseende till den enes

framskridna ålder och den andres sjuklighet, landtmäteristyrelsen hölle

före att det ifrågavarande behofvet för år 1890 utan olägenhet kunde

inskränkas till 30,000 kronor eller 6,000 kronor mindre, än styrelsen

föreslagit för år 1889;

att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län uppskattat

behofvet af anslag för afvittringen inom länet till 85,000 kronor

eller 5,400 kronor mindre, än för år 1889 beräknats; och att enär

afvittringslandtmätarnes antal antagligen måste minskas åtminstone med

en landtmätare, landtmäteristyrelsen häruti instämde.

Landtmäteristyrelsen föreslår sålunda att kostnaderna för storskiftes-

och afvittringsverken under år 1890 må beräknas för

Kopparbergs län till............................................... 48,000 kronor.

Vesterbottens » » 30,000 »

Norrbottens » » 85,000 »

summa 163,000 kronor.

Enligt en i statskontorets riksboksslutsbyrå upprättad, landtmäteristyrelsens

underdåniga skrifvelse bifogad kalkyl skulle, under förutsättning

att den för år 1888 faststälda statens utgiftsbelopp blefve till

fullo användt och att ingen utgift derutöfver egde rum, behållningen å

anslagen för »skiften och afvittringar» vid 1888 års utgång komma att

uppgå till 86,867 kronor 63 öre; men då, enligt landtmäteristyrelsen

tillhandakomna uppgifter från vederbörande och särskilda nådiga bref,

åtskilliga utgifter, hvilka tillhöra 1887 års arbeten, återstått att under

år 1888 betala och blifvit i räkenskapen för sistnämnda år afförda till

sammanlagdt belopp af 26,883 kronor 25 öre samt, såsom förut blifvit

nämndt, 31,400 kronor tagas i anspråk för utgifter under innevarande

år, bör berörda behållning minskas med tillhopa 58,283 kronor 25

öre, hvadan allenast 28,584 kronor 38 öre skulle återstå vid 1889 års

utgång. Landtmäteristyrelsen antager emellertid, hvad ock af vederbörande

vitsordats, att kostnaderna för arbetena under år 1888, i anseende

till ogynsam väderlek och afgång af åtskillige afvittringslandtmätare,

i det hela komma att betydligt understiga den faststälda utgiftsstaten

för samma år, hvadan styrelsen anser att af förenämnda

behållning 28,000 kronor kunna med säkerhet påräknas såsom tillgång

för 1890 års arbeten; och då hela anslagsbehofvet för samma år är

beräknadt till 163,000 kronor samt det ordinarie anslaget för skiften

och afvittringar utgör 63,000 kronor, föreslår styrelsen att derutöfver

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Sjette lrafvudtiteln.

måtte af Riksdagen begäras ett extra anslag för år 1890 af 72,000

kronor eller 18,000 kronor mindre än som blifvit beviljadt för år 1889.

Sedan en följd af år har Eders Kongl. Maj:t årligen föreslagit och

Riksdagen medgifvit förhöjningar i aflöningsbeloppen för visse tjensteman

vid storskiftes- och afvittringsverken. I sin ofvanberörda underdåniga

skrifvelse har nu landtmäteristyrelsen ansett förnyad nådig proposition

om dessa aflöningsförhöjningar icke vara erforderlig. Styrelsen

har till stöd härför anfört dels ätt, såvidt nu kunde förutses, alla storskifteslaudtmätarne

inom Kopparbergs län under år 1890 komme att

arbeta efter taxa, dels att särskild föredragande för afvittringsärendena

inom Vesterbottens län icke syntes vara erforderlig efter 1889 års utgång,

dels ock att Eders Kongl. Maj:t egde att inom de af Riksdagen

beviljade anslagsbeloppen förordna om de arfvoden, som borde tillkomma

tjenstemännen vid storskiftes- och afvittringsverken. Då storskiftet

i Elfdalens socken — den enda socken inom Kopparbergs län,

hvarest ännu finnas anstälde storskifteslandtmätare med bestämda årsarfvoden

— med säkerhet hinner fullständigt afslutas före utgången af

år 1889, förfaller naturligtvis frågan om aflönings förhöj ning för år

1890 åt de storskifteslandtmätare, hvilka icke åtnjuta arfvode enligt

taxa. Deremot kan jag icke i öfrigt tillstyrka någon afvikelse från

hvad Eders Kongl. Maj:t i ifrågavarande hänseende sedan åtskilliga år

tillbaka plägat föreslå Riksdagen, då frågan huruvida en särskild föredragande

för afvittringsärenden i Vesterbottens län vore obehöflig efter

1889 års slut, i hvilken fråga Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i länet icke varit i tillfälle att yttra sig, icke redan nu kan afgöras

samt Eders Kongl. Maj:t allt hitintills ansett Riksdagens samtycke

böra begäras till de löneförhöjningar, om hvilka nu är fråga och emot

hvilkas beviljande äfven för år 1890 landtmäteristyrelsen, med ofvan

anmärkta undantag, icke gjort någon erinran.

Då jag i afseende å beloppet af de för år 1890 erforderliga anslag

till storskiftes- och afvittringsverken icke har något att erinra

emot hvad landtmäteristyrelsen föreslagit, hemställer jag alltså att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

1 1 _ 11 __ £ 1 OOA V 1 1 * ^ j?" 1— m * r. txr», r> ri %-v. nnn Ann -f/lv ni ATI

för storskiftes-lor alvittrmgsianatmatare i vesterDOttens och i>orrL>oii,t>ns mu salm u«

verket, in. m. gtorskifteslandtmätare i Kopparbergs län, hvilka åtnjuta arfvode efter

taxa, kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem, som tillhöra

första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund af ålder

skiftesverket i Kopparbergs län årsarfvode med 400 kronor; att medhafva.

, att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1890

Höjning i årsarfvodet

för

s. 65 Kontrollera mot PDF

Sjette lm fynd ti tel n. 65

i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjenstemän godtgöras

af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken; att för år 1890 åt

föi ediagandena af afvittringsärendena i Vesterbottens och Norrbottens

län samt till skrifbiträde åt dem bevilja en tillökning af 400 kronor i

det åt hvarje af dem anslagna belopp; samt att bevilja tillfällig förhöjning

i styresmannens för afvittringsverket i Vesterbottens län årsarfvode

för år 1890 med 200 kr.,

dels ock att, till bestridande af kostnaderna för storskiftes- och

afvittringsverken under år 1890, för samma år utöfver ordinarie anslaget,

63,000 kronor, på extra stat anvisa 72,000 kronor.

Hästafvelns förbättrande.

Uti det underdåniga betänkande med förslag till förändrade anordningar

i afseende å statens stuteriinrättningar, som af eu särskild!

i nåder förordnad komité afgifvits'' den 13 oktober 1886 och

hvilket betänkande jag fått vid två föregående tillfällen i olika delar

anmäla, bär komitén ansett uppsättande af ett statens stuteri med

större dimensioner än det vid Ottenby vara ett eftersträfvansvärdt önskningsmål,

ehuru komitén, hvars uppdrag endast omfattade nu utgående

anslag, funnit sig, då ett dylikt stuteri skulle fordra ett ökadt statsanslag,

sakna befogenhet att framlägga förslag i ämnet; och då komitén,

såsom kändt är, under förhanden varande förhållanden ansett sig

böra föreslå indragning af våra båda stuterier, det vid Ottenby och

det vid Flyinge, har detta skett icke utan stora betänkligheter och under

uttalande af den åsigt, att vårt lands hästafvel ännu icke intoge

den höga ståndpunkt, att denna kunde anförtros uteslutande åt privatindustriens

omvårdnad äfven under skydd af ett mera genomfördt premieringssystem.

Eders Kong], Maj:t har visserligen ansett komiténs förslag

om indragning af Ottenby stuteri icke för närvarande böra till

någon åtgärd föranleda, men deremot, på de af komitén anförda skäl,

funnit sig böra besluta _ att stuteriet vid Flyinge skulle upphöra och

derstädes finnas endast liingstdepöt, och härigenom har frågan om ökadt

anslag till prisbelöningar af hästar, som redan i och för sig är värd

en synnerlig uppmärksamhet, erhållit en större betydelse än hittills.

I detta afseende yttrar förenämnda komité:

»Om det under alla förhållanden är af vigt för hästafvel att uppmuntra

till hingsthållning, att utmärka framstående afvelsdjur samt att

Bill. till Riksd. Prof. 1889. / Smal. 1 Afd. 1 Haft. 9

[12-]

Anslag till

storskiftes-och

afvittringsverken.

[13.]

Höjning af

anslaget till

prisbelöningar

för hästar.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Sjette lmfvudtiteln.

hålla egare af sådana skadeslösa för de uppoffringar, deras användande

till afvel ofta medför, så blifver detta så mycket nödvändigare, då staten

upphör med de afvelsinrättningar, der man sökt underhålla och

tillgodogöra sig en ädel och god afvelstam, afsedd att trycka sin prägel

på landets hästafvel. Det blifver derför i den närmaste framtiden

af nöden att till premieringsnämndernas disposition ställa så stora anslag,

att dessa icke se sig nödsakade att utesluta värdefulla djur från

premier, hvartill de kunna finnas berättigade. Särskild! för goda moderston

kan premieringens vigt och till så högt belopp som möjligt ej

nog framhållas.

Med de framsteg, som premieringen under de sista åren gjort,

har anslaget redan nu visat sig otillräckligt, och årligen måste ett ej

ringa antal godkända djur i brist på medel uteslutas från premier.

Komitén anser derför, att ett höjande af detta anslag icke allenast är

särdeles behöflig! utan äfven i full öfverensstämmelse med premieringssystemets

idé, nemligen att, så länge det tillämpas, hålla jemna steg

med hästafvelns utveckling, ty blott genom att uppmuntra alla, som

deraf gjort sig förtjenta, ''kan detta system så småningom uppfostra

den hästuppfödande allmänheten till den kunskap om hästen, det intresse

för hästafvel!! och det förtroende till denna afvel som affär betraktad,

hvilka framkalla den privatindustri, som utan statsbidrag kan

uppehålla landets hästafvel.»

Komitén har derföre hemstält, att Eders Kongl. Maj:t ville taga i

nådigt öfvervägande, om icke det nuvarande anslaget till prisbelöningar

för hästar, 35,000 kronor, borde ökas, företrädesvis för premiering af

goda moderston, med ett belopp, som komitén ansett icke böra sättas

lägre än till 15,000 kronor.

Det är denna fråga jag nu anhåller få underställa Eders Kong!.

Maj ris bedömande.

Kavalleriinspektören, som i ärendet blifvit hörd, har i underdånigt

utlåtande såsom sin åsigt uttalat, att hästafvel bäst befrämjas derigenom

att staten tillhandahåller nödigt antal lämpliga hingstar och allmänheten

håller stobesättningen samt derigenom att, för åstadkommande

och bevarande af värdefulla moderston, dessa af staten premieras

med så stora belopp, att den enskilde hästuppfödaren finner med

sin fördel förenligt att till afvel behålla det goda moderstoet och icke

frestas att sälja detsamma. Erfarenheten från alla hästproducerande

länder t. ex. Hannover och Ostpreussen visade, säger kavalleriinspektören,

vigten af detta system, och i dessa länder kunde ett godt och

ädelt modersto knappast köpas till något pris. Kavallerinspektören

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Sjette hufrudtiteln.

tiar på grund deraf förordat statens premiering af moderston med

så stort belopp, som tillgångarna medgifva.

Efter nådig remiss har stuteriöfverstyrelsen derefter öfverlemnat

infordradt yttrande af stuterikommissionen, hvilken ansett att ett synerligt.

verksamt medel till hästafvelns förbättrande otvifvelaktigt skulle

åstadkommas, derest stuteriöfverstyrelsen genom större anslag till prisbelönande

af hästar bereddes möjlighet att utdela ökade premier, synnerligast

för utmärkta moderston, hvilka derigenom säkrast komme att

användas såsom afvelsdjur, samt förty hemställt om aflåtande af nådig

proposition till Riksdagen om höjande af det nuvarande anslaget till

prisbelönande af hästar från 35,000 kronor till 50,000 kronor.

För egen del har stuteriöfverstyrelsen såsom eget yttrande åberopat

hvad af stuterikommissionen blifvit anfördt.

Den stora betydelse, premieringssystemet eger för hästafvelns befrämjande

har redan blifvit erkänd af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen,

och jag torde således icke behöfva att derom vidare yttra mig;

dock må det tillåtas mig att till bevis på det intresse, hvarmed systemet

omfattas af allmänheten, få nämna, att årligen inom flera underdistrikt

inträffat, att landstings eller hushållningssällskaps bidrag till premieringen

varit större än att af statsanslaget kunnat tillskjutas motsvarande

belopp, hvaraf följt att förstnämnda bidrag icke kunnat i sin helhet

tagas i anspråk för ändamålet. Sålunda hade år 1888 landsting och

hushållningssällskap anvisat tillhopa 48,200 kronor, under det att af

statsmedel endast 34,650 kronor kunde anslås.

Under åberopande af de utaf komitén anförda och af myndigheterna

biträdda skäl, och då de af komitén lemnade uppgifter angående

otillräckligheten af det nuvarande anslaget, 35,000 kronor, vinna

stöd af det utaf mig nyss vidrörda förhållandet mellan de af landsting

och hushållningssällskap erbjudna belopp och statsanslaget, äfvensom

deraf att landets häststock ökats (under åren 1880—84 utgjorde

den i medeltal 468,465 emot 428,169 under åren 1861—1865), tillstyrker

jag således i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen

att det under reservationsanslaget till »hästafvelns förbättrande))

uppförda särskilda anslag till prisbelöningar för hästar må höjas från

35,000 kronor till 50,000 kronor eller med 15,000 kronor;

kommande i följd häraf anslaget till »hästafvelns förbättrande» att

i sin helhet höjas från 94,620 kronor till 109,620 kronor.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Sjette lmfVudtiteln.

[14.]

Uteslutande

in* riksstaten

af förslagsanslaget

till

Scheldetullens

aflösning.

[15.]

Skrifmaterialier

m. m.

Aflösning af Scheldetullen.

Vid 1869 års riksdag uppfördes under denna anslagstitel ett förslagsanslag

af 26,500 kronor, från hvilket skulle utgå den genom traktater

med Belgien af den 26 Juni och den 16 Juli 1863 bestämda och

dittills från handels- och sjöfartsfonden utbetalda summa för aflösning

af Scheldetullen, 36,835 francs årligen i 25 år, sista gången den

1 Januari 1890; och genom nådigt bref den 23 November 1869 anbefaldes

statskontoret att i medlet af december månad hvarje år från

och med år 1870 till och med år 1889 uppköpa en den 1 derpåföljande

Januari i Bruxelles till ordres af dervarande svenska beskickning

betalbar vexel å 36,835 francs.

Med erinran att ifrågavarande förslagsanslag efter ingången af år

1890 icke vidare är för ändamålet behöfligt, har statskontoret i dess underdåniga

berättelse af den 6 December 1888 angående statsverkets tillstånd

och behof hemstält att detsamma vid den nu förestående statsregleringen

måtte ur riksstaten uteslutas.

I anledning häraf hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen

att förslagsanslaget till »aflösning af Scheldetullen», 26,500 kronor,

må ur riksstaten uteslutas.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande

år finnas å sjette hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå

någon annan ändring, än att förslagsanslaget till

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma minskas med 342 kronor eller

från 117,873 kronor till 117,531 kronor.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Sjette hufvudtiteln.

Sjette hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå

för innevarande år till ................................................ kronor 4,676,749: —

Vid bifall till de af mig framstälda förslag

om höjning i anslagen:

till landsstaterna i länen med., kronor 3,410: —

)) undervisningsanstalter för

jordbruk och landtmanna
näringar.

.............................. » 27,000: —

» befrämjande i allmänhet af

jordbruk och landtmanna
näringar.

................................ » 14,550: —

)) fiskerinäringens understöd » 24,400: —

» hästafvelns förbättrande ... » 15,000: —

samt om uppförande under anslagstiteln

landtbruksstyrelsen

af ett anslag af............ » 29,300: —

Summa ökning kronor 113,660: —

äfvensom om minskning i anslagen

:

till gästgifvares friheter med... » 300: —

)) skrifmaterialier och expenser,

ved m. m................... » 342: —

samt om uteslutande af anslaget

till Scheldetullens aflösning.

..................................... » 26,500: —

Summa minskning kronor 27,142: —

skulle de ordinarie anslagen höjas med................. kronor 86,518: —

eller till ......................................................................... kronor 4,763,267: —

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Sjette hufYudtiteln.

[16.].

Kontroll å

försäkringsanstalterna.

[17.]

Angående

anslag för

kartritning

vid grufkartekontoret.

Extra anslag.

I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras utöfver

de redan omförmälda anslagen, 7,640 kronor till tillfällig löneförbättring

för kommerskollegium, 76,000 kronor till rikets ekonomiska kartverk

och 72,000 kronor till fullföljande af storskiftes- och afvittringsarbetena,

anförde departementschefen beträffande

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

Enligt gällande lagstiftning äro de in- och utländska försäkringsanstalter

af olika slag, som inom riket drifva försäkringsrörelse, underkastade

kontroll i vissa hänseenden från statens sida.

För att bereda tillgång till de härför inom civildepartementet erforderliga

arbetskrafter har Riksdagen för hvarje af åren 1887, 1888

och 1889 å extra stat beviljat ett belopp af 4,500 kronor.

Då det hittills af Riksdagen för ifrågavarande ändamål anvisade

anslag äfven för nästkommande år är behöflig! till oförminskadt belopp,

hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, för handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna, för år 1890

på extra stat anvisa till Eders Kongl. Majrts förfogande ett belopp af

4,500 kronor.

Kommerskollegium.

Med anledning af Eders Kongl. Majds framställningar har Riksdagen

såväl för nästlidna som för innevarande år på extra stat anvisat

ett anslag af 2,500 kronor till bestridande af kostnader för kartritning

vid kommerskollegiets grufkartekontor.

Jag har redan förut, senast i mitt yttrande till statsrådsprotokollet

för den 12 januari 1888, tillåtit mig erinra att den kartritning, som

numera skall vid grufkartekontoret utföras, betingas af föreskrifterna

i de nya bergsförfattningarna om grufkartors och kompletteringsarbetens

insändande till bergsöfverstyrelsen, hvars grufkartekontor åligger att

å kartorna inlägga kompletteringsblad, samt att behofvet af arbets
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Sjette hufvttdtiteln.

biträden inom kontoret för verkställande af kartritning sålunda icke är

tillfälligt, utan alltjemt fortfarande. Kommerskollegium har också i

underdånig skrifvelse den 23 sistlidne oktober gjort framställning att

Eders Kongl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd för anvisande äfven för år

1890 af ett anslag för ändamålet till samma belopp som hittills.

Då, på sätt kollegium ock yttrat, med visshet kan antagas att

arbetet med komplettering af de till grufkartekontoret inkomna grufkartor

framdeles kommer att ökas, kan någon minskning af anslaget

icke ifrågakomma; och jag hemställer derföre att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen

att för år 1890 på extra stat anvisa ett anslag af 2,500 kronor

till bestridande af kostnader för kartritning vid grufkartekontoret.

Öfverståthållareembetet.

Under eu följd af år har Riksdagen på extra stat anvisat ett anslag

af 15,000 kronor för utgifvande af tidningen »Polisunderrättelser)), utgifvande

Då behofvet af denna tidnings fortsatta utgifvande syntes vara af P.°t1tia“”^er''

stäldt utom allt tvifvel samt någon minskning i det årliga anslaget

dertill ej kunde ske, såvida det med tidningen åsyftade ändamål skulle

vinnas, har öfverståthållareembetet i underdånig skrifvelse den 31 nästlidne

oktober gjort framställning att Eders Kongl. Maj:t täcktes för

tidningens fortsatta utgifvande af Riksdagen för år 1890 äska samma

belopp, som hittills beviljats.

Med anledning häraf hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen

att äfven för år 1890, till utgifvande under samma år af »Polisunderrättelser))

, på extra stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

Den af Eders Kongl. Maj:t beslutade sammanslagningen af andra [19.]

och tredje fögderierna af Upsala län till ett fögderi har ännu icke Anslag tm en

kunnat genomföras, hvad häradsskrifvaretjenst-erna beträffar, till följd

deraf att ingen af nämnda fenster blifvit ledig. Då aflöningsbelopp landa län.

sålunda icke finnes att tillgå för att, i enlighet med 1883 års Riksdags

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Sjette hufvudtiteln.

medgifvande, användas till aflöning åt häradsskrifvaren i det, enligt

Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 22 juni 1883, nyinrättade fögderi

inom Jemtlands län, hemställer jag i underdånighet att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, för uppehållande af en häradsskrifvaretjenst inom Jemtlands län

under år 1890, må för samma år, i likhet med hvad för detta år skett,

på extra stat anvisas ett belopp af 2,500 kronor.

[20.]

Särskild

polisstyrka på

landet.

För någon tid sedan hade jag tillfälle att anmäla de framställningar,

som från Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen inkommit

om delaktighet i det anslag å 50,000 kronor, som Riksdagen

för innevarande år beviljat till aflöning och underhåll af särskild

polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena påkallas, äfvensom

till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande

eller gripande. Såsom Eders Kongl. Maj:t behagade erinra

sig, öfverstego de belopp, som af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

begärdes, sammanlagdt den af Riksdagen beviljade summan.

Jag tillstyrker derföre att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att

jemväl för år 1890 ställa till Eders Kongl. Maj ds förfogande

ett extra anslag af 50,000 kronor att användas till aflöning och underhåll

af särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena

påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt

förbrytares efterspanande eller gripande.

Bifalles detta, lärer Eders Kongl. Majd, såsom förut skett, vilja

förständiga vederbörande länsstyrelser att, hvad beträffar anslagets användande

till särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis tilldelas

kommuner, Indika sjelfva vilja lemna motsvarande tillskott, eller

der landsting eller enskilde äro villige att för ändamålet bidraga, samt

att undantag härifrån endast må medgifvas i särskilda fall, då behofvet

af förstärkt polisuppsigt finnes oafvisligt och bidrag till bestridande af

kostnaderna derför icke kan erhållas.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

Såsom jag förut i dag vid anmälan af de ordinarie anslagen haft

tillfälle anföra, komme den ene af de båda byråingeniörer, hvilka

skulle anställas i den ifrågasatta nya landtbruksstyrelsen, att besörja

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Sjette Irafvudtitelii.

deri granskning af vattenaflednings- och odlingsplaner, som hittills egt

ruin inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och för hvars verkställande

en särskild extra byråingeniör för närvarande finnes derstädes anstäld

med ett arfvode af 3,000 kronor. Detta arfvode är anvisadt på extra

stat.

Under förutsättning att förslaget om landtbruksstyrelsen blifver

af Riksdagen bifallet, varder den ifrågavarande extra byråingeniören

ej vidare behöflig, och erfordras således ej framställning om anvisande

af anslag för arfvode åt honom.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna
näringar.

Med hänvisning till hvad jag under denna anslagstitel vid behandling

af de ordinarie anslagen anfört, tillstyrker jag att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, för anordnande af högre undervisning i mejerihushållning vid Alnarps

landtbruksinstitut, för år 1890 anvisa å extra stat ett anslag af

5,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna
näringar.

Med biträdande af hvad landtbruksakademiens förvaltningskomité

uti underdånig skrifvelse den 14 september 1888 hemstält, tillstyrker

jag att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att å extra

stat för år 1890 anvisa

såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten

5,000 kronor, och

till prisbelöningar vid sådana möten för husdjur, redskap och maskiner

samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster

10,000 kronor.

Såsom bidrag .till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnas behof beviljade Riksdagen år 1888 på extra stat för

innevarande år ett anslag af 4,000 kronor för hvarje station eller tillhopa

Bih. till Pilcsd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 10

[21.]

Anslag till

anordnande af

högre undervisning

i

mejerihushållning.

[22.]

Allmänna

landtbruks
möten.

[23.]

Prisbelöningar

vid allmänna

landtbruksmöten.

[24.]

Agrikulturkemiska

stationer.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Sjette hufvudtiteln.

28,000 kronor. De sålunda beviljade anslagen åtnjutas af stationerna

i Kalmar, Halmstad, Skara, Örebro, Yesterås, Jönköping och Hernösand.

Med anledning deraf att Riksdagen vid anmälan den 11 maj 1888

om nämnda anslags beviljande framhöll behöfligheten af åtskilliga föreskrifter,

ledande till fastare organisation, större jemnhet i fråga om afgifter

och bättre kontroll samt framför allt mera enighet i afseende på de metoder,

som för undersökningarna begagnas, tillåter jag mig erinra attEders

Kongl. Magt den 18 maj sistlidna år faststält förnyadt reglemente för

de med statsmedel understödda kemiska stationerna. Deri stadgas, bland

annat, att stationernas föreståndare äro skyldige att i afseende på de

arbetssätt och de undersökningsmetoder, som vid berörda undersökningar

skola användas, äfvensom i fråga om analysattester m. m. ställa

sig till noggrann efterrättelse de föreskrifter, som varda af landtbruksakademiens

förvaltningskomité meddelade. Enligt hvad jag inhemta!,

är komitén, som i början af 1888 utfärdade sådana föreskrifter

för frökontrollanstalterna, sysselsatt med utarbetandet af dylika äfven för

de kemiska stationerna, och lära dessa föreskrifter komma att inom

kort utfärdas.

I nyss berörda underdåniga skrifvelse har komitén hemstält att

till ofvan uppräknade stationer måtte jemväl för år 1890 äskas enahanda

anslag. Sedermera hafva i sistlidne november och december månader till

Eders Kongl. Magt inkommit underdåniga framställningar om statsbidrag

jemväl till kemiska stationer i Gefle och Kristianstad. Men då

förvaltningskomitén, hvilken genom särskilda nådiga remisser anbefalts

att öfver dessa framställningar afgifva underdåniga utlåtanden, ännu icke

hunnit yttra sig öfver den senare af dessa framställningar och komiténs

utlåtande rörande det begärda anslaget till stationen i Gefle — i

hvilket utlåtande anslagets beviljande afstyrkes •— inkommit först den

4 i denna månad, är jag icke i tillfälle att nu underställa nämnda framställningar

Eders Kongl. Maj:ts pröfning, utan inskränker mig — med

tillkännagifvande att jag icke har någon förändring att föreslå vare

sig i beloppet af de till förstnämnda sju stationer nu utgående anslag

eller i de för anslagens åtnjutande stadgade vilkor — att hemställa att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, såsom bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnas behof — inom de orter, der landsting eller hushållningssällskap,

hvart för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta

laboratorium och bekosta lokal för detta jemte bostad och liyresmedel

för kemist och assistent samt bekosta aflöningen till desse och

laboratoriet]enaren äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets under
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Sjette hufvudtiteln.

håll samt till inköp af böcker och inventarier för stationens behof —

på extra stat för år 1890 anvisa ett anslag af 4,000 kronor för hvarje

station eller tillhopa 28,000 kronor.

Till understöd åt frökontrollanstalter har Riksdagen för hvarje af

åren 1887, 1888 och 1889 beviljat ett extra anslag af 10,000 kronor.

Det för år 1888 beviljade anslaget har, såsom Eders Kongl. Maj:t

behagade erinra sig, blifvit genom nådiga bref den 10 februari och den

11 maj 1888 till fullo disponerad!, sedan aderton ansökningar om understöd

till sammanlagdt 11,000 kronor inkommit.

För innevarande år hafva ansökningar om dylika understöd ännu

icke till civildepartementet inkommit. Men sannolikt är att de belopp,

som för detta år komma att af vederbörande begäras, icke skola understiga

den af Riksdagen beviljade anslagssumman.

Vid detta förhållande lärer anslag äfven för år 1890 böra äskas

med oförminskadt belopp, hvarom ock landtbruksakademiens förvaltningskomité

i sin om förmälda skrifvelse af den 14 september 1888

gjort framställning.

På grund häraf och då jag icke har anledning att ifrågasätta någon

ändring i de för åtnjutande af understöd från detta anslag gällande

vilkor, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att

på extra stat för år 1890 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

anvisa ett anslag af 10,000 kronor, för att med högst 1,000 kronor

för hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,

som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,

understödjas med minst samma belopp som statsbidraget och

hvilka anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende

på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Eders Kong].

Maj:t fastställas.

Uti underdånig skrifvelse den 19 november 1888 har chefen för

Sveriges geologiska undersökning afgifvit förslagsberäkning öfver de

under år 1890 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga

medel.

Denna beräkning upptager utgifterna till 89,700 kronor.

Häraf är beräknadt för:

Aflöningen.

Löner, arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden... kronor 53,350.

Transport kronor 53,350.

[25.]

Frökontroll
anstalter.

[26].

Geologiska

undersök
ningarna.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Sjette hufyTidtiteln.

Transport kronor 53,350.

Fältarbetena.

Rese- och traktamentsersättning, verktyg, reparationer

och fraktkostnad m. m.................................................... » 19,000.

Byräaj''delning en.

Inventarier, arbetsmateriel in. in........................................ » 2,000.

Biblioteket och samlingarna.

Böcker, kartor och samlingar ............... » 2,000.

Kart- och boktrycket.

Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatser, ritning

af originalkartor m. m................................................... » 12,000.

Värme och diverse utgifter.

Omkostnader ..................................................................... » 1,350,

summa kronor 89,700.

Till bestridande af utgifterna är att påräkna:

behållning af sålda kartor m. m. omkring....................... » 500,

hvadan det belopp, som enligt förslagsberäkningen härutöfver

erfordras för år 1890, utgör......................... kronor 89,200,

eller 1,700 kronor mera än för innevarande år anvisats.

De skiljaktigheter, som förefinnas mellan denna utgiftsberäkning

och den stat, som för år 1889 blifvit af Eders Kongl. Maj:t för undersökningen

faststäld, äro dels att aflöningen för år 1890 upptagits 1,400

kronor högre än i staten för år 1889, beroende, enligt hvad chefen

för undersökningen upplyst, derpå att, utöfver förut utgående ålderstillägg,

ytterligare sådana å tillhopa 1,000 kronor måste beräknas för

två geologer, hvilka jemlikt nådiga brefvet den 16 juni 1875 blifva

med 1890 års ingång dertill berättigade, samt att utgiftsposten »ersättning

till tillfälliga biträden», hvilken i 1889 års stat minskats från

4,500 kronor till 4,100 kronor för att bereda medel för uppflyttande

af den dittills vid undersökningen anstälde biträdande geologen till

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Sjette hufvudtiteln.

geolog, ansetts böra år 1890 höjas till sitt förra belopp, dels ock att

utgifterna för biblioteket och samlingarna, som af samma anledning i

1889 års stat minskats med 300 kronor, af chefen ansetts böra för år

1890 beräknas till samma belopp som för år 1888.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 12 januari 1888

anmälde jag, i afseende å den i Riksdagens skrifvelse den 7 maj 1886

omnämnda frågan om förändring i skalan för utgifning af vissa geologiska

kartor, att kommissionen för de allmänna kartarbetena nyss

inkommit med en skrifvelse från chefen för Sveriges geologiska undersökning,

hvilken deri föreslagit att åt de utredningar, som rörande

berörda fråga påginge, ännu måtte få egnas någon tid, och att kommissionen,

som ansåge de försök och utredningar, som dittills blifvit

verkstälda, icke vara tillfyllest för att derpå grunda ett slutligt omdöme

och som sålunda funne sig på frågans dåvarande ståndpunkt

icke kunna förorda någon förändring i de för geologiska kartverkets

utarbetande och utgifning gällande bestämmelser, hemstält att de praktiska

försöken måtte få fortsättas, på sätt undersökningens chef föreslagit.

Jag tillåter mig vidare erinra att Eders Kongl. Maj:t vid

föredragning af detta ärende den 18 maj 1888 funnit, godt bifalla kartverkskommissionens

hemställan samt att försöken derefter fortgått

under sistlidna år i sammanhang med undersökningens öfriga arbeten.

Då resultaten af de sålunda fortsatta försöken ännu icke föreligga,

lärer någon ändring i de hittills följda förslagsberäkningarna icke

kunna nu ifrågakomma.

På grund af det anförda hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen

att, för fortsättande under år 1890 af de geologiska undersökningarna

och utgifvande af derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,

bevilja ett extra anslag för samma år. till belopp af 89,200

kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

År 1877 beslöt Riksdagen med anledning af en af Eders Kongl.

Maj:t gjord framställning — jemte det Riksdagen medgaf att första

gradens aflöning för undervisare i husslöjd finge utgöra 2,000 kronor

och att aflöningen finge efter innehafvarens af en sådan beställning

väl vitsordade tjenstgöring under en tid af fem år, räknadt från och

med året näst efter det, då han blifvit antagen, ökas med 500 kronor

[27.]

En andre

instruktör

i husslöjd

och en elev,

s. 78 Kontrollera mot PDF

[28.]

Väfskolan i

Borås.

78 Sjette hufvudtiteln.

och således utgå med 2,500 kronor samt vidare höjas efter fem års

sådan tjenstgöring till 3,000 kronor och efter ytterligare fem års enahanda

tjenstgöring till 3,500 kronor — att, för anställande, utöfver

den redan förut befintlige undervisaren i husslöjd, hvars aflöning var

uppförd å ordinarie stat, af ytterligare eu. undervisare i husslöjd och

en elev, på extra stat för år 1878 bevilja ett anslag af 3,000 kronor,

hvaraf 2,000 kronor beräknades för undervisaren.

Sedan jemväl för de följande åren anslag för ifrågavarande ändamål

till oförändradt belopp beviljats, föreslog Eders Kongl. Maj:t vid

1884 års riksdag att för år 1885 anslaget måtte höjas till 3,500 kronor,

på det att andre undervisaren Wilhelm Nordin, hvilken den 13 december

1878 antagits till befattningen och på grund af hvad landtbruksakademiens

förvaltningskomité om hans tjenstgöring vitsordat

gjort sig förtjent att redan från och med år 1884 tillgodonjuta ålderstillägg

med 500 kronor, måtte kunna komma i åtnjutande af lönetillökning.

Sedan anslaget med anledning deraf höjts till 3,500 kronor,

har detta belopp derefter hvarje följande år af Riksdagen beviljats.

Nu har landthruksakademiens förvaltningskomité i underdånig

skrifvelse af den 13 oktober 1888, med vitsordande att Nordin städse

med nit och skicklighet samt på ett berömvärdt sätt fullgjort sina

tjensteåligganden, anmält Nordin till erhållande af ytterligare ett ålderstillägg

från och med innevarande år.

Komiténs framställning har visserligen inkommit för sent för att

hemställan om ålderstillägg åt Nordin för innevarande år lämpligen

kan hos Riksdagen göras, men synes med fullt fog böra föranleda till

dylik hemställan för år 1890. För sådant ändamål erfordras anslagets

förhöjning med 500 kronor.

Således och med underdånig erinran att, enligt det af Eders Kongl.

Maj:t för innehafvarne af nu ifrågavarande tjenstebefattningar den 14

december sistlidna år faststälda reglemente, undervisarne i husslöjd hädanefter

skola benämnas instruktörer, tillåter jag mig hemställa att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1890 bevilja till anställande af en andre

instruktör i husslöjd och en elev, hvilken bör åtfölja en af instruktörerna

i husslöjd för att af denne handledas och utbildas, så att han må kunna

såsom lärare i husslöjd användas, 4,000 kronor.

Under denna anslagstitel hemställer jag vidare att Eders Kongl.

Maj:t täcktes, i likhet med hvad förut egt rum, föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1890 bevilja såsom bidrag till upprätthål
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Sjette hufvud titeln.

lande af väfskolan i Borås — med vilkor att från Elfsborgs läns landsting

eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften af

statsanslaget — 3,800 kronor, och såsom bidrag till aflönande afl en

andre lärare vid samma skola 1,000 kronor, under vilkor att enahanda

belopp varder för ändamålet från nämnda läns landsting eller eljest

tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

Vid de två senaste riksdagarne beviljades på extra stat för hvartdera

af åren 1888 och 1889 ett anslag af 20,000 kronor att af Eders

Kongl. Maj:t användas för att åt alster af svensk industri och svenska

näringar bereda afsättning i främmande länder.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 12 januari 1888

redogjorde jag för hvad kommerskollegium, efter samråd med landtbruksakademiens

förvaltningskomité, föreslagit rörande användandet af

det för år 1888 beviljade anslaget. I hufvudsaklig öfverensstämmelse

med berörda förslag behagade Eders Kongl. Maj:t den 15 februari

1888 förordna dels att en agent skulle för ett år anställas i Norra

Tyskland för att derstädes söka befrämja afsättning af produkter af

den svenska fiskerinäringen och att denne agent skulle ega åtnjuta

ett arfvode af högst 5,000 kronor, dels ock att en reseagent, hvilkens

arfvode i ett för allt ej finge öfverstiga 15,000 kronor, skulle utsändas

till Indien, Kina och andra Ostasiatiska länder samt, der så pröfvades

lämpligt, äfven till Australien för att undersöka, huru inom berörda

länder afsättning af svenska produkter skulle kunna på förmånligaste

sätt beredas och verkställas.

Vid anmälan den 31 maj 1888 af Riksdagens beslut angående beviljande

af ifrågavarande anslag för innevarande år behagade Eders Kongl.

Maj:t meddela kommerskollegium en liknande befallning att rörande

anslagets användande afgifva förslag, som lemnats kollegium i afseende

å anslaget för år 1888. Det sålunda infordrade yttrandet har dock

ännu icke afgifvits, i följd deraf, såsom mig meddelats, att kollegium

afvaktat vissa upplysningar från Sveriges allmänna exportförening.

Då, på sätt jag i mitt omförmälda yttrande framhöll, vinnande af

eu ökad afsättning i utlandet af vårt lands produkter är ett i min tanke

särdeles eftersträfvansvärdt mål, till hvars uppnående staten icke bör

underlåta att i sin mån medverka, måste jag anse synnerligen önskvärdt

att anslag för ifrågavarande ändamål jemväl för år 1890 beviljas.

[29.]

Anslag till

främjande

af svenska

alsters afsättning

i utlandet.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Sjette hufvudtiteln.

Jag har förut i dag, på sätt punkten 1 ro af detta protokoll utvisar,

inför Eders Kongl. Maj:t anmält att styrelsen för Sveriges

allmänna exportförening inkommit med en framställning om vidtagande

af vissa åtgärder i syfte att utbilda agenter för befrämjande af vår

export på utlandet, och att styrelsen i sådant hänseende — jemte

det styrelsen såsom en förberedande åtgärd för befrämjande af undervisningen

i våra handelsskolor föreslagit att Eders Kongl. Maj:t

måtte uppdraga åt en sakkunnig man att i utlandet taga kännedom

om dervarande dylika anstalter — ifrågasatt, såsom en för utbildande

af duglige handels- eller exportagenter i utlandet synnerligen förmånlig

åtgärd, att stipendier måtte anslås åt unge män, som önskade att i

utlandet förvärfva sig erforderliga kunskaper i handelsyrket. Men då

Eders Kongl. Maj:t ansett nödigt att närmare utredning åstadkommes angående

handelsundervisningens tillstånd i vårt land samt om och i sådant

fall hvilka åtgärder tilläfventyrs må böra vidtagas för denna undervisnings

höjande, och förty anbefalt verkställandet af en dylik utredning,

måste med pröfningen af frågan om beviljande af medel för det af

exportföreningens styrelse omförmälda ändamål anstå.

Jag inskränker mig sålunda för närvarande att hemställa att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att jemväl för år 1890 på extra stat anvisa ett anslag af 20,000 kronor

att af Eders Kongl. Maj:t användas för att åt alster af svensk industri

och svenska näringar bereda afsättning i främmande länder.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

[30.]

Bergsskolorna

i Filipstad

och Falun.

Jag tillstyrker i underdånighet nådig framställning till Riksdagen

att, i likhet med hvad under nästlidna och liera föregående år varit

förhållandet,

under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill hörande

skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år 1890 fortsätta

sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills,

hvarom Eders Kongl. Maj:t torde vilja genom inspektion af sakkunnig

person sig förvissa, å extra stat för samma år anvisa ett belopp af

14,000 kronor, att till brukssocietetens fullmägtige i jernkontoret utbetalas.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Sjette hufyudtitelii.

81

Anordnande af fabriksinspektion.

Eders Kongl. Maja har förut denna dag, på sätt detta protokoll

under punkten 2:o utvisar, beslutat genom nådig proposition inhemta

Riksdagens yttrande öfver ett uppgjordt förslag till förordning angående

åtgärder för skyddande af arbetares lif och helsa i arbetet.

Med erinran att enligt detta förslag inspektörer borde förordnas för

att tillhandagå näringsidkarne med upplysningar och råd i fråga om

dylika åtgärder och för att öfvervaka förordningens efterlefnad, samt

att, på sätt jag vid föredragning af berörda ärende yttrat, kostnaderna

för anordnande af denna inspektion kunde beräknas komma att uppgå

till 21,000 kronor om året, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen

att, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för år 1890

anvisa ett anslag af 21,000 kronor.

Gäldande af vissa kostnader för ett boställes deltagande

i ett sjösänkningsföretag.

Uti en af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län

insänd skrift har länsmannen i Askers härad af nämnda län Carl Emil

Flodqvist i underdånighet anhållit att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos

Riksdagen göra framställning att staten måtte gälda de kostnader, som

belöpte sig på det sökanden å lön anslagna bostället Wähla n:o 3, 1

mantal, i Stora Mellösa socken, för boställets deltagande i sjöarne

Hjelmarens och Qvismarens sänkning.

Sedan i anledning häraf underdånigt utlåtande afgifvits af kammarkollegium

och statskontoret, anhåller jag nu att få underställa detta

ärende Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.

Redan år 1884 gjorde dåvarande länsmannen i ofvannämrida distrikt

N. G. Sahlin hos Eders Kongl. Maj-.t ansökning i likartad! syfte,

men genom nådigt bref den 19 Mars 1886 fann Eders Kongl. Maj:t

Sahlins framställning icke till någon åtgärd föranleda.

Af handlingarna i sist omförmälda ärende inhemtades, att länsmannen

Sahlin år 1863 sökt och vunnit delaktighet för ifrågavarande boställe

i det för ofvannämnda sjöars sänkning bildade bolag; att vid den uppskattning

af bostället, som år 1878 egt rum för bestämmande af det

Bth. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. I Afl. 1 Haft. 11

[31.]

Anordnande

af fabriksinspektion.

[32.]

Gäldande af

vissa kostnader

för länsmansboställets

Wähla

n:o 3 deltagande

i ett

sjösänkningsföretag.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Sjette hufvudtiteln.

afdrag’ å lönen, boställshafvaren borde vidkännas, bostället upptagits

att enligt år 1842 faststäldt laga skifte inom Wähla by innehålla 29

tunnland 23,628 kappland åker, 53 tunnland 30,641 kappland äng och

12 tunnland 7,766 kappland betesmark eller tillhopa 95 tunnland 30,035

kappland, hvaraf åkern till ej ringa del samt ängen och betesmarken

vore besvärade af vatten; att bostället enligt den till grund för sjösänkningen

företagna uppskattning skulle ingå i företaget med 63 tunnland

8,3 kappland eller 354 qvadratref 25 qvadratstänger, hvilken jordrymd

uppskattats att i det skick, den befann sig före sjösänkningen,

motsvara 129 qvadratref 56,35 qvadratstänger och efter sänkningens

fullbordan 239 qvadratref 18,66 qvadratstänger; samt att enligt gjord

beräkning bostället följaktligen, om för detsamma icke tagits del i

sjösänkningen, skulle af ofvannämnda 354 qvadratref 25 qvadratstänger

få behålla omkring 191 qvadratref eller 34 tunnland, men afstå omkring

163 qvadratref 25 qvadratstänger eller 29 tunnland vattenfri

mark, som sålunda skulle utgöra vinsten deraf att bostället deltoge i

sjösänkningen.

Uti det utlåtande, kammarkollegium år 1885 afgaf öfver Sahlins

ansökning, yttrade kollegium att kronan för vinnande af godtgörelse

för alla de utgifter, som kronan skulle ådraga sig genom deltagande

i sjösänkningen, enligt gällande bestämmelser endast hade den utväg

att genom ny uppskattning få boställets afkastning höjd och på boställshafvarens

kontanta lön innehålla motsvarande belopp; men att då

ännu någon tid åtginge, innan någon afkomst af den tillvunna jorden

kunde beräknas, kollegium icke tilltrodde sig att för det dåvarande

uttala något omdöme i hvad mån kronan kunde påräkna att hållas

skadeslös för sina utgifter. På grund häraf ansåg kollegium det icke

vara med det allmännas rätt och fördel förenligt att kronan inginge i

sjösänkningsföretaget för bostället.

Sedan emellertid Sahlin aflidit, förrättades den 1 augusti 1887 afoch

tillträdessyn å bostället emellan hans sterbhus och Flodqvist, hvilken

efterträdt Sahlin i tjensten. Vid denna syn yrkade sterbhusdelegarne

att, enär Sahlin för boställets deltagande i sjösänkningen under åren

1881—1886 till sjösänkningsbolaget inbetalt 3,124 kronor 26 öre och

uttaxeringen för år 1887 belöpte sig till 657 kronor 74 öre samt i

diknings- och gräfningskostnad för den genom sjösänkningen förbättrade

marken dessutom utgifvits 620 kronor 2 öre, Flodqvist måtte

åläggas att gälda dessa belopp, tillhopa 4,402 kronor 2 öre; och genom

synerättens utslag blef också Flodqvist förpligtad att till afträdarne

utgifva sistnämnda belopp, mot vilkor att afträdarne inbetalte den å

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Sj ette Imfvudtiteln.

bostället belöpande uttaxeringen för år 1887; dock skulle jemlik! förordningen

den 6 juli 1849 om deltagande i vattenafledningsföretag för

boställen och annan staten tillhörig jord det Flodqvist till utgifvande

ådömda beloppet från och med den 14 mars 1888 fördelas på 20 år

sålunda, att, om Flodqvist före utgången af dessa 20 år afträdde bostället,

han egde att af sin efterträdare för de då återstående åren

åtnjuta ersättning med 220 kronor 10 öre för hvarje år.

Till stöd för nu förevarande ansökning har Flodqvist åberopat att

de dnrga utgifter, som konnne att för boställets deltagande i sjösänkningen

uttaxeras och hvilka från och med år 1888 uppginge till sammanlagdt

19,164 kronor 6 öre, måste orsaka sökandens ekonomiska ruin,

så vida icke staten trädde emellan. Då sökanden hade att vidkännas

afdrag å lönen för boställsafkastningen med 560 kronor, samt den

årliga uttaxeringen till sjösänkningen uppginge till i medeltal 715 kronor

68 öre, så visade sig att, då de 4,402 kronor 2 öre, som han ålagts

att till länsmannen Sahlins sterbhus gälda, jemte derå belöpande ränta

fördelades på 20 år, sökanden hade att med boställets afkastning bestrida

en årlig utgift af 1,627 kronor 84 öre. Då den uppodlade

jorden vid sökandens tillträde af bostället utgjorde omkring 51 tunnland,

skulle således, för att bostället skulle bära sig för boställshafvaren,

hvarje odladt tunnland lemna honom eu behållning af 31 kronor

91 öre, hvilket vore en orimlighet att ifrågasätta, och äfven när den

ännu icke odlade ängsmarken blefve uppodlad, komme i allt fall

den afkastning, som borde beräknas för att de antydda utgifterna skulle

täckas, att utgöra 19 kronor 44 öre för hvarje tunnland. Det borde

dessutom anmärkas att sökanden vid omförmälda syn jemväl blifvit

förpligtad att vid bostället uppföra nya byggnader, uppskattade till en

kostnad af omkring 1,750 kronor, för inrymmande af skörden från den

genom sjösänkningen torrlagda ängsmarken.

Enligt en af kammarkollegium och statskontoret meddelad öfversigt

skulle de utgifter, som innehafvaren af ifrågavarande boställe hade

att vidkännas i följd af sjösänkningen, utgöra

a) för hvarje af åren 1888 —1895: enligt af-ochtillträdessynen kr. 220: 10

nytt bidrag, utgörande enligt embetsverkens beräkning i

medeltal för dessa år........................................................ » 726: 25

tillhopa kronor 946: 35

b) under hvarje af åren 1896—1907: enligt synen.............. kr. 220:10

amortering af statslånet............................................................. j> 712: 55

tillhopa kronor 932: 65

c) under hvarje af åren 1908—1914: amortering af statslånet kr. 712:55.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Sjette hufrudtiteln.

Lägges till dessa slutsiffror det afdrag till belopp af 560 kronor,

som boställshafvaren har att å sin lön vidkännas, visar sig att, för att

icke boställets innehafvande skall blifva förlustbringande för boställshafvaren,

erfordras eu behållen afkastning af bostället af respektive 1,506

kronor 35 öre, 1,492 kronor 65 öre och 1,272 kronor 55 öre.

Uti den underdåniga skrifvelse, hvarmed Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i Örebro län insändt Flodqvists ansökning, har Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande yttrat att, om ock boställets genom

sjösänkningen ökade värde och afkastning finge anses fullt uppväga

såväl ifrågavarande utgifter som kostnaderna för det torrlagda områdets

uppodling, så vore likväl dessa utgifter och kostnader så stora,

att de icke syntes kunna bäras af sökanden, hvilken icke sjelf tecknat

sig som deltagare i sjösänkningsföretaget och således icke sjelf bringat

sig i den svåra ställning, hvaruti han befunne sig. Det syntes följaktligen

kunna anses billigt och äfven med statens fördel öfverensstämmande

att staten här, liksom i likartade fall förut skett, mellankomme

och försköte de genom sjösänkningen uppkomna, å bostället

belöpande kostnaderna. Om efter sjösänkningen ny uppskattning af

boställsafkastningen verkstäldes, kunde staten på sådant sätt återfå

sitt utlägg.

Uti det utlåtande, kammarkollegium och statskontoret öfver Flodqvists

ansökning afgifvit, hafva embetsverken — med erinran att, sedan

kammarkollegium år 1885 yttrade sig öfver Sahlins ofvan omförmälda

ansökning, frågan så till vida kommit i förändradt skick, att jemte det

ny indelningshafvare tillträdt bostället, ej mindre kostnaderna för boställets

deltagande i sjösänkningen numera vore till beloppet väsentligen

bestämda, än äfven den tid närmat sig, då jordförbättringen kunde

för bostället tillgodogöras — vidare anfört att, äfven om sökanden med

laga verkan kunde för bostället afsåga sig delaktighet i sjösänkningen

och sjösänkningsbolaget förmås godtgöra honom hans bidrag till företaget,

hvilket embetsverken saknade tillfälle att bedöma, så borde likväl,

enär uppenbart vore att torrläggning af omkring 63 tunnland

odlingsbar mark skulle för framtiden lända bostället till fördel samt

kostnader derför äfven nedlagts, för hvilka sjösänkningsbolaget icke

kunde affordra^ ersättning, en tanke på afsägelse af delaktighet i företaget

icke blifva för den föreliggande frågan bestämmande; att understöd

från det allmännas sida till sökandens utgifter i följd af sjösänkningen

både syntes vara billigt och med hänsyn till boställets framtida

nytta icke behöfde vara förspildt; att embetsverken i sådant hänseende

förestälde sig att sökanden borde beredas ersättning för det belopp,

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Sjette hufvudtiteln.

4,402 kronor 2 öre, honom vid af- och tillträdessynen ålagts till företrädarens

sterbhus gälda, samt för första årets sjösänkningsbidrag, beräknadt

till ofvan uppgifna medeltal, 726 kronor 25 öre; samt att embetsverken

förty och enär antagas kunde att bostället, en gång befriadt

från den betungande sjösänkningskostnaden, skulle för framtiden

bereda statsverket ersättning för de utlägg, som nu komme att göras,

hemstälde att ett anslag af i jemnadt tal 5,128 kronor för en gång

måtte ställas till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i länet förfogande

och af bemälda embetsmyndighet utbetalas till gäldande af

såväl den Sahlins sterbhusdelegare tillagda kostnadsersättningen som

äfven en åttondedel af de på bostället för åren 1888—1895 belöpande

sjösänkningskostnaderna.

Jag tillåter mig slutligen ätt erinra dels att, sedan Riksdagen uppå

enskild motion för ändamålet stält ett förslagsanslag till Eders Kongl.

Maj:ts förfogande, Eders Kongl. Magt genom nådigt bref den 20 april

1883 behagat förklara att kronan skulle för f. d. liospitalshemmanet

Rynninge och åtskilliga indragna militieboställen i Örebro län ingå i

ifrågavarande sjösänkningsföretag, dels ock att den nu föreliggande

frågan i följd af enskild motion år 1888 varit föremål för Riksdagens

behandling, men att, sedan statsutskottet, med erkännande att den i

ämnet väckta motionen syntes behjertan svärd, likväl hemstält att, enär

frågor af dylik beskaffenhet borde i första hand underställas Eders

Kongl. Maj:ts pröfning, motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd

föranleda, denna hemställan blifvit af Riksdagen bifallen.

För min del anser jag synnerligen behjertansvärda skäl föreligga

att bereda Flodqvist, hvilken, såsom ock Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

påpekat, icke sjelf ingått såsom delegare i sjösänkningsföretaget

och dymedelst orsakat den bekymmersamma ställning, hvari

han såsom innehafvare af bostället uppenbarligen måste komma att

befinna sig, någon lindring i de dryga utgifter, som han i följd af

sjösänkningen är nödsakad att vidkännas. Det af kammarkollegium

och statskontoret framstälda förslag synes mig i sådant afseende vara

billigt; och jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att, för gäldande af vissa på länsmansbostället Wälila n:o 3 i Askers

härad aj Örebro län belöpande kostnader för boställets deltagande i sjöarne

Hjelmarens och Qvisrnarens sänkning, på extra stat för år 1890 anvisa

ett belopp af 5,128 kronor.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Sjette hufvudtiteln.

[33.]

Ersättning för

af statskontoret

gjorda

förskott.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda embetsverk förskjutit

följande belopp, hvilka torde böra till ersättande af Riksdagen anmälas,

nemligen:

godtgörelse för afkomst af boställe, som enligt nådiga brefvet

den 31 maj 1878 innehafvare af länsmanstjenster, hvarmed boställen

varit förenade, egt undfå i anledning deraf att företrädarne åtnjutit

fardagsår ............................................................................ kronor 4,144: 37;

till Elfsborgs, Yesternorrlands och Vesterbottens

läns landtränterier på grund af särskilda nådiga bref

den 29 juni 1888 anordnad godtgörelse för derifrån

förskjutna understöd till brandskadade vid Lilla Edet,

samt i Sundsvall och Umeå jemte den i närheten af

sistnämnda stad belägna lastageplatsen Holmsund... )) 12,000: —;

arfvoden samt rese- och traktamentsersättning

åt ledamöterne och sekreteraren i den af Eders

Kongl. Maj:t tillsatta komité för utarbetande af förslag

till föreskrifter i fråga om upphandlingar, leveranser

och entreprenader för statens räkning, kostnad

för tryckning af komiténs betänkande in. m.... » 14,320: 34.

Summa kronor 30,464: 71.

Eders Kongl. Maj:t har visserligen vid några föregående tillfällen

af sjette hufvudtitelns allmänna besparingar anvisat godtgörelse för

sådana förskott, som den första af dessa poster afser. Men dessa

besparingar äro numera så anlitade, att tillgång derå icke utan åsidosättande

af andra berättigade kraf kan beredas till gäldande af det nu

ifrågavarande förskottet.

I anledning af de omförmälda förskotten till Elfsborgs, Vesternorrlands

och Vesterbottens läns ränterier erinrar jag att, sedan städerna

Sundsvall och Umeå, den invid sistnämnda stad belägna lastageplatsen

Holmsund samt platsen Lilla Edet inom förstnämuda län den

25 sistlidne juni förhärjats af ödeläggande eldsvådor, Eders Kongl.

Magt den 29 i samma månad behagat bemyndiga Eders Kongl. Maj:ts

vederbörande Befallningshafvande att till lindrande af nöden bland de

brandskadade af statsmedel använda, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i de två norrländska länen hvardera 5,000 kronor och Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs län 2,000 kronor. Redan

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Sjette hufvudtiteln.

den 26 juni hade dessutom, efter det landshöfdingen i Vesternorrlands

län och länsstyrelsen i Vesterbottens län genom telegram begärt understöd

af lifsmedel till nödens lindrande, på föranstaltande af civildepartementet

genom enskild person inköpts och afsändts diverse lifsmedel

att dels kostnadsfritt utdelas bland de brandskadade, dels emot

betalning tillhandahållas dem, till Sundsvall för ett belopp af 13,716

kronor 39 öre och till Umeå för 12,691 kronor 29 öre, assuranskostnad

i begge fallen inbegripen; och den 29 i samma månad anbefaldes statskontoret

att af omhänderhafvande medel utbetala godtgörelse för de i

följd deraf uppkomna kostnaderna med tillhopa 26,407 kronor 68 öre.

Ehuru jemväl det sålunda förskjutna beloppet till den del, detsamma

icke kan betäckas genom medel, som influtit för emot betalning

tilläfventyrs utlemnade lifsmedel, lärer böra till ersättande af

Riksdagen anmälas, kan likväl framställning derom icke nu göras, enär,

enligt hvad statskontoret anmält, detta embetsverk icke ännu är i tillfälle

att uppgifva, med hvilket belopp ersättning för förskottet kan

erhållas genom sålunda influtna medel.

Hvad beträffar den tredje posten, för hvilken ersättning nu ifrågasättes,

erinrar jag att den ifrågavarande komitén uppå min hemställan

tillsattes af Eders Kongl. Maj:t den 27 juni 1887, enär visserligen till

följd af en Riksdagens anhållan arbeten sedan längre tid pågått för

omarbetande af gällande föreskrifter rörande upphandlingar och entreprenader

för landt- och sjöförsvaret, men i öfrigt nästan inga eller

ytterst knapphändiga bestämmelser voro meddelade om upphandlingar

och entreprenader för statens räkning samt det var af vigt att dylika

upphandlingar, leveranser och entreprenader ordnas ur hufvudsakligen

enahanda synpunkter och särskilt med hänsyn till att ej mindre staten

beredes största möjliga trygghet än ock de inhemska näringsidkarnes

intressen tillgodoses i så vidsträckt mån som förhållandena det medgifva.

Den åsyftade anhållan af Riksdagen innehålles i 21 punkten af

Rikets Ständers skrifvelse den 5 oktober 1860 angående reglering af

utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel.

Med anledning af hvad jag nu anfört hemställer jag att Eders

Kongl. Maj:t, med tillämpning af grundsatsen om anslags bestämmande

till jemnt tal af kronor, behagade föreslå Riksdagen

att, till betäckande af omförmälda, af statskontoret förskottsvis bestridda

utgifter, anvisa ett extra anslag af 30,465 kronor.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Sjette hufrudtiteln.

[34.]

Anläggning

m. m. af vägar.

[35.]

Brobyggnader

och mindre

hamnbyggnader

m. m.

Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande

kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I underdånig- skrifvelse af den 6 november 1888 bär väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen afgifvit generalförslag rörande beloppen af de

anslag, som styrelsen ansåge böra af Riksdagen äskas för år 1890 till

understödjande af allmänna väg- och vattenbyggnadsarbeten.

Beträffande först anslaget till anläggning af nya samt förbättring

eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar, har styrelsen,

med anmälan att ofvan nämnda dag funnes i styrelsens arkiv

inneliggande flera planer till dylika arbetsföretag än som kunde med

de för innevarande år för ändamålet anvisade medel bringas till utförande,

hemstält att, enär såväl nya väganläggningar som förbättringar

af gamla vägar mångenstädes vore mycket behöfliga samt det förty

icke vore att emotse någon minskning i beloppet af de statsbidrag,

som till dylika arbeten komme att begäras, samma belopp, som för

innevarande år dertill af Riksdagen anvisats, måtte jemväl för år 1890

beviljas; och tillstyrker jag med anledning häraf att Eders Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1890 ställa till Eders Kongl.

Maj:ts förfogande,

till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af

backiga eller eljest mindre göda vägar, 600,000 kronor.

Till understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader

samt upprensning af åar och farleder har Riksdagen under flera är

anvisat ett belopp af 100,000 kronor. Nu, liksom tillförene skett, har

styrelsen ifrågasatt en förhöjning af detta anslag. Men ehuru jag erkänner

att hvad styrelsen till stöd härför anfört icke saknar sin betydelse,

anser jag likväl icke fullt giltig anledning förefinnas att för

närvarande vidtaga någon förhöjning af anslaget. Jag tillstyrker alltså

att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska att till Eders

Kongl. Maj:ts förfogande må för år 1890 anvisas,

till understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader samt

upprensning af åar och farleder, 100,000 kronor.

Det anslag, som årligen plägar af Riksdagen beviljas till understödjande,

medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af torrläggning

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Sjette hufvudtiteln.

af sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna med fördel odlas,

sprida frostskador öfver omgifvande nejd, blef vid 1888 års Riksdag

för innevarande år bestämdt till 50,000 kronor. Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ansett anledning. icke förefinnas att nu ifrågasätta

någon förhöjning i detta anslag, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t

behagade föreslå Riksdagen att för år 1890 till Eders Kongl. Maj:ts

förfogande ställa,

till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af [36-]

torrläggning utaf sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna med ningaforetag.

fördel odlas, sprida frostskador öfver omgifvande nejd, 50,000 kronor.

Bland de nu gällande, i Riksdagens skrivelser den 27 april 1881

(n:r 69) och den 11 juni 1883 (n:r 67) intagna vilkoren för erhållande

och tillgodonjutande af bidrag af de medel, hvarom i nästföregående

tre punkter är fråga, förekommer äfven den bestämmelsen att de

arbetsföretag, för hvilkas utförande statsbidrag beviljats, skola vara

påbörjade senast under loppet af året näst efter det, hvarunder medlen

blifvit af Riksdagen anvisade, vid påföljd, om det försummas, att det

beviljade beloppet reserveras till Riksdagens förfogande. Ett statsbidrag,

som t. ex. beviljas från de medel, som 1888 års Riksdag

anvisat för år 1889, skall således indragas till statsverket, derest icke

arbetsföretaget påbörjas före slutet af år 1889. Varder statsbidraget

icke af Eders Kongl. Maj:t beviljadt förrän närmare slutet af året —

hvilket särskildt ofta är fallet med bidrag till frostminskningsföretag,

då ansökning derom inkommer under årets senare hälft — måste företaget,

huru kort tid än återstår till årets slut, ovilkorligen före

samma års utgång påbörjas, såvida vederbörande skola få åtnjuta det

beviljade understödet. I olikhet häremot finnes för odlingslånen endast

stadgadt att det kontrakt, som om arbetets utförande upprättas

mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och intressenterna i företaget,

skall innefatta förbindelse för dessa att påbörja och fullborda arbetet

inom viss bestämd tid och att, om arbetet icke inom bestämd tid

fullbordats, det skall ankomma på Eders Kongl. Maj:t att inställa

utbetalningen af lånet och återfordra hvad deraf kan hafva uppburits.

Att ofvan antydda bestämmelse kan vålla betydande olägenheter

torde vara uppenbart. I anledning häraf och med erinran att den

för odlingslån gällande bestämmelsen icke visat sig medföra någon olägenhet,

har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i underdånig skrifvelse

den 4 innevarande januari hemstält att sist antydda stadgande äfven

Bih. till Rihd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 A/d. / Haft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Sjette Inifvudtiteln.

måtte blifva gällande i fråga om andra med statsbidrag understödda

arbeten. Då en förändring, som möjliggör utsträckning af den i Riksdagens

omförmälda skrifvelser stadgade tiden för arbetenas påbörjande,

synes af behof påkallad, tillstyrker jag att åt inom. 11 af de i Riksdagens

skrifvelse den 27 april 1881 (n:r 69) stadgade vilkoren måtte

gifvas följande ändrade lydelse:

»De arbetsföretag, för hvilkas utförande statsbidrag beviljats, böra

vara påbörjade inom tid, som i det om företagets utförande upprättade

kontrakt eller afKongl. Maj:t särskilt blifvit bestämd; kommande,

då arbetet icke påbörjats inom den sålunda bestämda tidens förlopp,

det beviljade beloppet att reserveras till Riksdagens disposition.))

1 öfrigt har jag icke anledning att ifrågasätta någon ändring

i de nu gällande vilkoren för åtnjutande af statsbidrag från ifrågavarande

medel.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t, i afseende å vilkoren

för erhållande och tillgodonjutande af ofvan omförmälda statsbidrag

samt angående kontrollen derå att faststälda planer varda vid arbetenas

utförande följda, måtte föreslå Riksdagen att bibehålla de allmänna

vilkor och bestämmelser, hvilka nu äro gällande och finnas intagna i

Riksdagens skrifvelser den 27 april 1881 (n:r 69) och den 11 juni 1883

(n:r 67), dock med den af mig bär ofvan föreslagna ändring.

I sammanhang härmed torde jag böra erinra

[37.]

Lån till enskilda

jernvägar.

att, enligt 1886 års Riksdags beslut, blifvit för år 1890 beviljade

till understödjande, medelst lån, af enskilda jern vägsanläggningar

1,000,000 kronor; samt

[38.] att, enligt 1888 års Riksdags beslut, skola till odlingslånefonden

0dfondenDe'' unc^er hvarje af åren 1889 —1893 ej mindre ingå de till statskontoret

inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven af riksgäldskontoret, i mån

af behof, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till

fonden ingående annuiteter kan erfordras till fyllande af högst 1,000,000

kronor årligen.

Statens järnvägstrafik.

I underdånig skrifvelse den 7 december 1888 har jern vägsstyrelsen

gjort framställning om aflåtande till Riksdagen af proposition angående

anslag för år 1890 dels till nya byggnader och anläggningar vid sta
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Sjette liufvudtiteln.

tens jernvägar, dels ock till anskaffande af ytterligare rörlig materiel

vid de redan trafikerade statsbanelinierna.

livad angår anslagsbehofvet för nya byggnader och anläggningar

föreslår styrelsen dels att till fortsättande af arbetena för Malmö stations

utvidgning — för hvilka arbetens påbörjande Riksdagen för innevarande

år beviljat ett anslag af 150,000 kronor — måtte för år 1890

anvisas 350,000 kronor, dels att Eders Kongl. Maj:t måtte dessutom

äska ett anslag af 300,000 kronor att användas för följande arbeten,

för hvilka vid hvarje post den beräknade kostnaden är angifven, nemligen

vid

Storlien: spårförlängning åt vester i sammanhang med

kolbåsens flyttning längre bort från banhall och stationshus

för att i någon mån minska eldfaran för sistnämnda byggnader

...................................................................................................... 5,000: —

Kälarne: utläggning af sidospår till Ansjön samt uppförande

af sågverk derstädes......................................................... 12,000: —

Ändamålet med nämnda anläggning är, enligt hvad

styrelsen upplyst, dels att vid Ansjöns strand kunna

upphemta det virke, som nu å flottleder söker sig väg

till kusten, och draga transporten deraf till jernvägen,

dels att vid berörda sjö vid spårets ändpunkt uppsätta

ett sågverk, hvartill jernvägen redan eger maskinerierna,

och i detta försäga eu del af det för jernvägens

behof erforderliga virke, hvarigenom kostnaderna

för anskaffning af detta kunde betydligt nedbringas.

I den angifna summan ingår kostnaden för

spåret med 4,400 kronor och för sågverket med dertill

hörande torkhus med 7,600 kronor.

Staf re: utläggning af föreningsspår med vexlar för

underlättande af vagnvexlingen och trafiken med det närbelägna

sågverket.............................................................................. 1,200: _

Nyhem: utläggning af sidospår till Idsjön för uppsamling

af timmer från denna sjö och flera dermed sammanhängande

vattendrag, hvithet timmer nu till följd af

bristen å sådant spår flottas genom Gimån dels till Ljungan

och dels till Holmsjön för att sedan å Österströms

jernväg föras till Indalselfven ...................................................... 22,000: —

Genom här föreslagna anordning kan, upplyser

styrelsen, jemväl det. timmer, som nu upphemtas vid

Transport 40,200: —

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Sjette hufvudtiteln.

Transport 40,200: —

sjön Grötingen mellan Bräcke och Nyhem samt vid

Nyhems station, uppfordras vid Idsjön, hvarigenom

kostnaderna för timmeruppfordringen skulle förminskas.

Ange: utvidgning af det nu otillräckliga spårsystemet 4,700: —

uppförande af ett lamphus och oljerum af sten för

minskande af eldfaran i det af trä uppförda stationshuset,

der lampor och oljor nu förvaras............................................... 1,500: —

Erikslund: utvidgning af sparsystemet, som visat sig

otillräckligt vid de stora timmertransporterna å tvärbanan 4,000: —

Sundsvall: d:o d:o d:o ....................................... 9,400: —

Hudiksvall: dubbelspår, erforderliga vid vissa delar

af hamnen............................................................................................ 10,000: —

För närvarande finnes, enligt hvad styrelsen upplyst,

blott ett spår, hvarå samtidigt skola pågå last
-

ning och lossning af vagnar samt förflyttning af

lastade och tomma vagnar.

Uppförande af kolbås samt ved- och kokesbodar,

som för närvarande icke finnas å stationen ........................... 4,000: —

Kinstaby: utvidgning af spårsystemet, som är otillräckligt

för virkestrafikens skötande .......................................... 2,400: —

Heby: tillbyggnad af godsmagasinet och anläggning

af en lastkaj, båda erforderliga för den växande rörelsen 3,200: —

Vittinge: utvidgning af det otillräckliga spårsystemet 2,000: —

Tomteboda: uppförande af godsmagasin och lastkaj

för att vid stationen kunna sköta styckegodstrafik, som nu

af brist derpå icke kunnat der anordnas ............................... 3,200: —

Karlberg: tillbyggnad af betjeningsbostaden för att

bereda rum åt en stationskarl, som nu, i brist på närbelägen

bostad, till olägenhet för tiensten nödgas bo vid

Norrtull................................................................................................... 2,300: —

Stockholms norra: uppförande af en tillbyggnad till

reparationsverkstaden samt ett ångpannehus för beredande

af ökadt utrymme i verkstaden och för insättning af reservångpanna

..................................................................................... 16,000: —

För närvarande användas, enligt hvad styrelsen

meddelat, tre lokomotivstallrum till verkstad för hjulreparationer

samt snickare- och kopparslagarearbeten.

Stockholms central: uppförande af snickeri- och ved
Transport

102,900: —

s. 93 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

Transport

bodar, som för närvarande äro inrymda i stationshusets

källare, men för eldfaran böra derifrån aflägsnas.................

Stockholm, Stadsgården: utvidgning af spårsystemet,

erforderlig för skötandet af dervarande trafik........................

Södertelje; nedläggning af en vagnvåg, erforderlig

för vågning af vagnslastgods, som icke kan i magasinet vägas

Stjernhof: förlängning af godsmagasinet, som är otillräckligt

.................................................................................................

Göteborg: tillbyggnad af ilgodsexpeditionens lokal, som

visat sig vara otillräcklig för rörelsens skötande och

obeqväm för allmänheten .............................................................

A vestra stambanan: anskaffning af jord för och uppsättande

af snöskärmar på flera sträckor invid banan för

att vintertiden söka förekomma snöns hopande i drifvor å

sjelfva banan och deraf uppkommande hinder för tågen ...

Charlottenberg: utvidgning af spårsystemet för vinnande

af utrymme för vagnars uppställande och för vagn
vexlingar

............................................................................................

Arvika: uppförande af en fristående vattenkran med

erforderlig ledning för underlättande af lokomotivens

vattentagning och påskyndande af tågens expedierande å

stationen................................................................................................

Hessleholm: tillbyggnad af stationshuset, hvars väntsal

redan länge varit för liten ............................................................

ändring af Kristianstad—Hessleholms jernvägs

inledande å stationen för erhållande af ett behöfligt ökadt

spårutrymme .....................................................................................

Lund: fullföljande af det påbörjade spårsystemets utvidgning

...............................................................................................

För lokomotivstall vid följande stationer beräknas:

vid Katrineholm 3 st., jemte inköp af jord, framdragning

af spår och nedläggning af vändskifva.............................

)) Krylbo 4 st.................................................................................

» Sundsvall 2 st. ...........................................................................

Stallen upplyser styrelsen vara erforderliga dels

till följd af tillökning i lokomotivens antal, dels för

att kunna vidtaga lämpliga anordningar af tågen.

Diverse arbeten ................................................................................

Summa kronor

93

102,900: —

3,300: —

6,000: —

2,000: —

900: —

12,000: —

39,600: —

2,400: —

3,500: —

6,000: —

6,000: —

8,000: —

52,000: —

22,000: —

13,000: —

20,400: —

300,000: —

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Sjette Im fvud ti teln.

I afseende å Malmö stations utvidgning tillåter jag mig erinra att

enligt den plan derför, som styrelsen framlagt i sin underdåniga skrifvelse

den 12 december 1887 och för hvilken jag redogjorde i mitt

yttrande till stadsrådsprotokollet den 12 Januari 1888, kostnaderna

för uppförande af nya samt förändring af redan befintliga byggnader

beräknades till 733,100 kronor samt för spårläggning m. m. till 150,400

kronor, hvadan hela kostnaden skulle uppgå till 883,500 kronor förutom

ersättning till Malmö stad för flyttning af ett våghus, 15,000

kronor.

I den underdåniga skrifvelse af den 11 maj 1888, deruti Riksdagen

anmälde sitt beslut att bevilja anslag för påbörjande af stationens utvidgning,

anhöll Riksdagen tillika om en utredning af den framlagda

planen för utvidgningen i syfte att, utan rubbning i det föreslagna

spårsystemet, söka nedbringa de ifrågasatta kostnaderna för byggnaderna;

och vid föredragning den 31 i samma månad af Riksdagens

omförmälda skrifvelse behagade Eders Kongl. Maj:t anbefalla jernvägsstyrelsen

att verkställa den af Riksdagen begärda utredningen.

I anledning häraf har nu styrelsen i sin ofvanberörda skrifvelse —

med anmälan att styrelsen enligt lemnadt nådigt bemyndigande upprättat

kontrakt dels med Malmö stad om förvärfvande af den för stationens

utvidgning erforderliga jord, dels ock med Malmö—Billesholms

jernvägsaktiebolag om besörjande genom statsbanans försorg af berörda

jernvägs trafik vid Malmö och Arlöfs stationer, hvilken anordning,

såsom redan i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari

1888 omförmäldes, var vid planens uppgörande afsedd — anmält att

resultatet af den anbefalda och verkstälda utredningen visat att genom

något förenklad konstruktion af banhallen och till följd af lägre prisberäkning

i till styrelsen afgifna anbud å arbetenas utförande kostnaderna

nu kunde beräknas lägre än i det förut framlagda förslaget,

på sätt följande tablå utvisade:

Beräknad kostnad i

För uppförande af ett trevånings stationshus för ankommande resande och

med bostäder i de öfra våningarna...................................................

1887 års

förslag.

1888 års

förslag.

200,000

188,000

För banhallen ...................................................................................

314,000

287,000

» godsexpeditionshus ........................................................................

32,000

32,000

» godsmagasin .................................................................................

155,000

134,000

« ändring af lokomotivstallflygeln .....................................................

22,100

22,100

» » af gamla godsmagasinet......................................................

10,000

10,000

Summa kronor

733,100

673,100

s. 95 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvud titel n. 95

En minskning i den beräknade kostnaden af icke mindre än 60,000

kronor både alltså vunnits.

Om till slutsumman enligt det senaste förslaget, 673,100 kronor,

lägges. ofvan uppgifna kostnad för spårläggning m. m., 150,400 kronor,

visar sig sålunda att stationens utvidgning skulle komma att tillsammans

kosta 823,500 kronor förutom kostnaden för våghusets flyttning.

Vidare antör styrelsen att stationshusets förändring från trevåningstill

envåningshus visserligen skulle enligt beräkning komma att medföra

en ytterligare minskning i anläggningskostnaden af 80,000 kronor,

men att styrelsen ansåge sig icke kunna tillstyrka en sådan åtgärd af

skäl, dels att det för tjenstens skötande vore af vigt att stationsföreståndaren

och linieförvaltningsbefälet bodde å stationen eller i dennas

omedelbara närhet, dels ock att någon pekuniär vinst för statsverket

icke skulle uppkomma genom de två våningarnas uteslutande vid husets

uppförande, emedan hyrorna för bostäder åt de tjensteman, som

skulle komma att bebo de nämnda två våningarna, vore större än räntan

på den inbesparade anläggningskostnaden. De ifrågavarande hyrorna

uppginge nemligen för närvarande till 5,720 kronor, och af hittills

vunnen erfarenhet torde anledning icke saknas för det antagandet att

de framdeles komme att ytterligare stegras. Att husets utseende äfven

skulle komma att lida af en sådan förändring torde icke kunna undvikas,

och jemväl till detta skäl syntes någon hänsyn böra tagas vid

frågans afgörande.

Sedermera har på min begäran generaldirektören och chefen för

jernvägsstyrelsen i en till mig aflemnad promemoria meddelat vissa

ytterligare upplysningar i ärendet.

I denna promemoria yttras att beräkningar, som verkstälts rörande

ifrågasatt ytterligare nedsättning af de beräknade kostnaderna för banhall,

antingen genom uppförande af sådan i två spann i stället för ett,

eller ock banhalls utbytande emot skärmtak endast öfver personplattformarne,

utvisade att, medan

banhall öfver 4 jernvägsspår och 3 personplattformar i ett spann

skulle kosta ...................................................................................... kr. 287,000,

så skulle

banhall d:o d:o i två spann med jernkolonner å mellersta

plattformen kosta................................................................ » 281,700,

skärmtak öfver personplattformarne af jern med takfönster

och murade ytterväggar ................................................ » 197,000,

d:o d:o af trä och papp med d:o d:o............................. » 147,800.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Sjette hufradtiteln.

Vidare yttras att användande i stället för heltäckt banhall af skärmtak

— af hvilka det sist upptagna alternativet, af trä med papptak, såsom

bland annat stridande emot Malmö stads byggnadsordning, icke syntes

böra ifrågakomma — skulle komma att medföra väsentliga olägenheter.

De skulle nemligen vid nederbörd i förening med blåst lemna

blott ett otillräckligt skydd för resande och för transportföremål, som

vid plattformarne i- och urlastades tågen, samt icke något skydd för

den vid stationen såväl nattetid som vissa tider å dagen uppstälda

dyrbara persontågsmaterielen, hvars underhållskostnad härigenom i betydlig

grad skulle onödigtvis ökas, likasom ock kostnaderna komme

att förstoras för snöskottning, renhållning och öfrigt underhåll af de

platser, för hvilka eu banhall, men icke skärmtak lemnade skydd.

Dertill komme ock att plattformarne skulle, för takens uppbärande och

för anordnande af stuprör till regnvattens afledande, blifva belamrade

med pelare till olägenhet för de resande och för tågexpeditionen.

Af alla dessa skäl ansåge sig generaldirektören böra på det lifligaste

afstyrka att skärmtak skulle i stället för banhall användas.

I fråga om valet mellan banhall i ett eller i två spann erinras i

promemorian att kostnaderna för anordnande af banhall i två spann,

till följd af de vid denna konstruktion erforderliga pelare och grundläggningen

för desamma, uppgå i det närmaste till samma belopp som

för uppförandet af banhallen endast i ett spann. Med anledning häraf

och till undvikande af de olägenheter, som vore förenade med pelares

anbringande å mellersta personplattformen och svårigheten att undanskaffa

snö och is å brutna tak, hade styrelsen ansett banhallen böra

uppföras i ett spann.

Huru de anslag, som för innevarande år beviljats och för år 1890

af jernvägsstyrelsen ifrågasatts, vore afsedda att användas, framgår af

följande i omförmälda promemoria meddelade tablå:

s. 97 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvutltiteln.

97

Beliöfliga byggnader och arbeten.

»—_-

Beräknade

Anslagens fördelning.

kostnader.

1889.

1890.

1891.

Trevånings stationshus för ankommande re- sande ...................................................

188,000

135,000

53,000

Banhall i ett spann .................................

287,000

—

32,215

254,785

Godsmagasin med expeditionshus ...............

166,000

25,000

141,000

Ändring af lokomotivstallets vestra flygel.....

22,100

22,100

!

D:o gamla godsmagasinet ...............

10,000

—

—

10,000

Utvidgning och förändring af sparsystemet

och bangården.......................................

111,935

80,000

31,935

Utvidgning och förändring af lastkajer .......

4,800

4,800

—

—

Gas- och vattenledning, dränering och sten- sättning m. m. ....................................

20,000

3,100

9,850

7,050

Oförutsedda utgifter .................................

13,665

—

—

13,665

Flyttning af Malmö stads våghus ...............

15,000

15,000

—

—

Summa kronor

838,500

150,000

350,000

338,500

Hvad särskilt angår arbetena för år 1890 meddelar generaldirektören

att den för stationshuset beräknade summan afsåge grundläggning

samt husets uppförande och täckning. För dessa ändamål erfordrades

visserligen ej mera än ett belopp af 127,221 kronor, men då

för inredningen, som visserligen skulle verkställas först år 1891, redan

under år 1890 borde anskaffas erforderligt virke, på det att detta

måtte hinna torka innan det användes, måste redan för år 1890 för

stationshuset beräknas ett kostnadsbelopp af 135,000 kronor.

- Slutligen upplyses i promemorian att det för banhallen för innevarande

år beräknade beloppet afsåge endast grundläggningen, hvarjemte

framhålles att godsmagasinet med expeditionshuset samt utvidgningen

och förändringen af spårsystemet borde för rörelsens obehindrade

gång fullbordas redan år 1890.

Hvad angår anskaffande af ytterligare rörlig materiel har styrelsen

i sin ofvanberörda skrifvelse hemstält att Eders Kongl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen att för detta ändamål för år 1890 bevilja ett anslag af

1,500,000 kronor.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Sjette lmfvudtiteln.

Styrelsen erinrar i afseende härå först att styrelsen i underdånig

skrifvelse den 22 december 1885 hos Eders Kongl. Maj:t hemstälde

om äskande för inköp af ny rörlig materiel af anslag till sammanlagdt

1,500,000 kronor att utgå med eu tredjedel under hvardera af åren

1887, 1888 och 1889, samt att afsigten med berörda hemställan var

att afhjelpa det missförhållandet att den reparationsbehöfvande materielen

ej på långt när kunde i den mån, som erfordrades, undvaras i

trafiktjensten för att intagas i verkstäderna.

Sedan styrelsen vidare erinrat att vid aflåtande af styrelsens sistberörda

skrifvelse ända till 3,000 gods- och 140 personvagnar vore

utsatta för att i brist på nödig reservmateriel i förtid förslitas, yttrar

styrelsen i afseende å det nu ifrågasatta anslaget följande:

»Sedan Riksdagen beviljat det äskade beloppet och för 1887 deraf

anvisat 500,000 kronor, för Indika äfven sk3mdsamt anskaffades materiel,

inträdde en märkbar förbättring i det omnämnda missförhållandet mellan

materielen i trafik och dess reserv, och vid 1887 års slut kunde konstateras,

att rostlängderna nedgått från 3,000 till 1,500 vid godsvagnarna

och från 140 till 100 vid personvagnarna.

Emellertid öppnades bandelen Kilafors—Söderhamn och förestod

öppnandet af bandelen Ljusdal—Hudiksvall för trafik, och det blef

nödvändigt att till dessa linier förlägga en betydlig mängd godsvagnar

samt flera lokomotiv. Med afseende på detta förhållande hade styrelsen

i underdånig skrifvelse af den 12 december 1886 hos Eders Kongl.

Maj:t gjort underdånig framställning om äskande hos Riksdagen af

ytterligare anslag till rörlig materiel. Beloppet häraf ansåg sig styrelsen

emellertid då med hänsyn till landets tryckta ekonomiska ställning böra

sätta så lågt som möjligt, och vid den noggranna utredning, i hvilken

styrelsen i nämnda skrifvelse redogjorde för otillräckligheten af de för

de norrländska bandelarnes materiel disponibla medlen, framhöll styrelsen

väl icke särskilt att, då hon bland de tillgängliga medlen äfven

inberäknade hela det ofvan anförda beloppet, 1,500,000 kronor, oafkortadt,

hon sålunda vore nödgad att afse både från ett vidare anskaffande

af reservmateriel och från användandet af den redan anskaffade

till dess egentliga ändamål, från den stund de nämnda norrländska

banorna skulle komma att i hela dess utsträckning trafikeras, men

underlät styrelsen ej deremot att uttryckligen beteckna de beräknade

tillökningarna af materielen såsom de lägsta möjliga. Sålunda blef det

för den norrländska trafikens upprätthållande behöfliga och i berörda

skrifvelse af den 12 december 1886 begärda tillskottet satt så lågt

som 500,000 kronor. Af detta belopp beviljade Riksdagen emellertid

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Sjette hufvudtiteln.

endast 250,000 kronor, och, utom denna minskning i påräknade medel

för rörlig materiel, måste styrelsen vidkännas ännu en reduktion af

samma art. Det visade sig nemligen att försäljningen af de inköpta

norrländska banornas materiel inbragte 260,000 kronor mindre än hvad

som af styrelsen beräknats, änskönt styrelsen sjelf i sin kalkyl ej infört

den ursprungligen förslagsvis upptagna summan 730,000 kronor till

högre belopp än 600,000 kronor.

Efter öppnandet af utfartsvägen till Hudiksvall måste styrelsen

alltså möta den dermed förknippade ökningen i trafiken med en materiel,

som dels i sjelfva verket understeg den i trafik behöfliga till

den mängd, som motsvarades af de bristande beloppen 250,000 och

260,000 eller tillsammnns 510,000 kronor, dels saknade den reserv, som

under 1887 anskaffats till värde af 500,000 kronor, men som nu måste

inberäknas i den effektiva materielen. Att ett sådant förhållande skulle

blifva särdeles brydsamt, insåg styrelsen väl och underlät ej heller att

i sin skrifvelse af den 12 december 1887 antyda detta, men styrelsen

kunde vid det tillfället ej framställa tydliga bevis på materielens otillräcklighet,

utan endast förmodanden, då dels försäljningen af den smalspåriga

materielen ej ännu försiggått, dels möjligheten förefanns att

1888 års trafik skulle visa snarare minskning än höjning af den under

1 887 rådande, och ansåg sig vid sådant förhållande ej kunna göra underdånig

hemställan om ytterligare anslag för 1889 för tillökning af materielen.

Men året 1888 medförde en höjning i trafiken af ända till

10 procent mot föregående år, och oaktadt styrelsen lät sig angeläget

vara att föranstalta om fullgörande i största möjliga mån redan under

innevarande år af den för 1889 års medel bestälda materielens leverans,

så har dock det nu tilländagångna året på bestämdaste sätt visat,

att den erhållna disponibla materielen varit otillräcklig och att vid

skötandet af trafiken deraf föranledts många ekonomiska förluster af de

slag, som brist på rörlig materiel aldrig underlåter att framkalla.

Så har den förbättrade ställningen af förhållandet mellan reparationsmässiga

och för reparation disponibla vagnar åter försämrats och

visar nu så stora rester som 1,700 gods- och 120 personvagnar. Vidare

har under vissa tider bristen på dragkraft varit synnerligen känbar,

oaktadt materielen så ansträngts att t. ex. på femte trafikdistriktet under

juli månad 58 lokomotiv uträttat lika stor tjenst, som under normala

förhållanden kräfver 78 maskiner. Under sommarmånaderna hafva

vagnar saknats för verkställande af jernvägens koltransporter, hvilket

medfört extra kostnader för kolens mottagande och provisoriska uppläggande,

och äfvenså har vagnbrist försvårat verkställande på lämpliga

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Sjette hufvudtiteln.

tider af de för banans underhåll nödvändiga transporterna. Den ökade

stationstjensten har måst skötas på ett dyrare sätt med tenderlokomotiv

i stället för med sådana utan tendrar in. in.

Att ett bestämdt behof af en rätt betydlig tillökning i materielen

nu föreligger är sålunda ådagalagdt, och styrelsen måste anse det oundgängligt,

att denna brist oförtöfvadt ersättes, så väl med afseende på

möjligheten att tillgodose trafikens kraf, som för att ej i förtid förslita

materielen. Det är väl att beakta, att den ersättning för försliten

materiel, som jernvägen af trafikmedel har att bestrida, redan nu uppgår

till 260,000 kronor per år, och det är styrelsens pligt att ej försumma

att taga de mått och steg, som erfordras för att denna summa

ej må växa fortare och i större omfång än nödvändigt är.

I enlighet med hvad nu anförts kan det oundgängliga behofvet af

ökning af materielen på följande sätt beräknas:

l:o). För att mängden af reparationsbehöflig

materiel, som ej kan för ändamålet

tagas ur trafik, må kunna nedbringas

åtminstone i samma mån som under

år 1887 egde rum, erfordras i öfverensstämmelse

med styrelsens underdåniga

skrifvelse af den 22 december 1885

3 lokomotiv .................................... för kr. 150,000: —

15 personvagnar...................................» » 150,000: —

70 godsvagnar .......................................» » 140,000: —

vagnsaxlar med hjul ...........................» » 60,000: — jfr gQQ qqq. _

2:o) För att uppnå det minimum af

effektiv trafikmateriel, som beräknats i styrelsens

underdåniga skrifvelse af den 12

december 1886, behöfves den materiel, som

återstår af de i nämnda skrifvelse anförda

3 lokomotiv och 505 godsvagnar till värde

af 1,100,000 kronor, sedan derifrån dragits

den, som anskaffats för de beviljade 590,000

kronor, nemligen 3 lokomotiv och 216

godsvagnar således

290 godsvagnar........................................................................ » 510,000: —

3:o) Så önskvärd! det än vore att

styrelsen kunde förfoga öfver en i alla

Transport kr. 1,010,000: —

s. 101 Kontrollera mot PDF

Sjette liufyudtiteln. 101

Transport kr. 1,010,000: —

hänseenden tillräcklig materiel, för att tillgodose

hvarje tillökning af trafiken, så

fordrar dock osäkerheten om fortfarandet

för längre tid af den märkliga förhöjning

af 10 procent, som i detta afseende det

nu tilländagångna året utvisar, en viss försigtighet

från styrelsens sida, och hon anser

sig derföre höra endast successive och

ej på en gång göra underdånig framställning

om anskaffande af medel för berörda

ändamål. Det minimum af nyanskaffning,

som till en början erfordras, finner sig

styrelsen — med hänvisning till den ofvan

berörda bristen på lokomotiv samt af transportvagnar

för jernvägens egna behof under

senaste sommaren — böra upptaga till

7 lokomotiv ..............................................kr. 350,000: —

50 godsvagnar med axlar och hjul » 140,000: — pr 49(^000:

eller hela den för materielens förstärkning erforderliga

summan till .................................................................. kronor 1,500,000: —»

Ehuru jag, med afseende å hvad af jernvägsstyrelsen och dess

chef blifvit anfördt, icke tror det vara med trafikens och det allmännas

rätt förstådda intresse förenligt att genomföra de ifrågasatta inskränkningarna

i afseende å stationshuset och banhallen vid Malmö station,

i syfte att söka nedbringa kostnaderna derför ännu mera än genom

den af styrelsen senast framlagda plan skett, och således har

att vid bedömande af anslagsbehofvet för år 1890 utgå från de af

styrelsen senast uppgjorda kostnadsberäkningarna, anser jag likväl

att ett så stort anslag, som styrelsen för ändamålet ifrågasatt,

icke är för år 1890 erforderligt. Genom ett uppskof med stationshusets

uppförande och täckande till år 1891 vållas nemligen icke någon

afsevärd olägenhet, då huset icke är afsedt att göras färdigt och upplåtas

till begagnande förr än sistnämnda år samt godsrörelsen i allt

fall kan redan under år 1890 ordnas så, som enligt planen är afsedt.

Angeläget är endast att redan under år 1890 grunden för detsamma

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

[39.]

Nya byggnader

ra. m. vid

statens jernvägar.

[40.]

Ny rörlig

materiel vid

statens jenivägar.

[41.]

Anslag till

fortsättning af

arbetena å

stambanan

norr om

Sollefteå.

Sjette hnfvudtiteln.

lägges, enär ett års uppskof dermed måste vålla att husets färdigbyggande

fördröjes till år 1892. Då enligt hvad jag inhemtat grundläggningen

beräknas kosta omkring 35,000 kronor, synes alltså det för

nästkommande år för stationshuset beräknade beloppet, 135,000 kronor,

kunna nedsättas med 100,000 kronor. Det af jern vägsstyrelsen begärda

anslaget för Malmö stations utvidgning kan alltså för år 1890 bestämmas

till 250,000 kronor eller 100,000 kronor mindre än styrelsens förslag

upptager.

Emot hvad styrelsen i öfrigt i afseende å anslag för nya byggnader

och anläggningar hemstält har jag icke något att erinra.

Deremot torde icke ett så stort anslag, som styrelsen begärt till

anskaffande af rörlig materiel, vara oundgängligen erforderligt redan

för år 1890. Väl erkänner jag till fullo vigten af hvad styrelsen till

stöd för sin framställning anfört. Men då några synnerligen afsevärda

olägenheter icke torde uppstå, om med anskaffande af någon del af

den utaf styrelsen såsom behöflig ansedda materielen komme att anstå

till år 1891, anser jag mig icke nu böra förorda högre anslag för ändamålet

än 1,000,000 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1890

anvisa

dels å riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande af vy a byggnader

och anläggningar vid statens jernvägstrafik, 550,000 kronor, deraf till fortsättande

af arbetena för Malmö stations utvidgning 250,000 kronor,

dels ock ytterligare, till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens

redan trafikerade jernvägar, 1,000,000 kronor;

Och torde Eders Kongl. Maj:t behaga, uppå föredragning af chefen

för finansdepartementet, besluta angående sättet för anskaffande af sistberörda

medel0).

Statens jernvägsbyggnader.

Med anledning af eu utaf Eders Kongl. Maja afiåten proposition

beslöt 1886 års Riksdag byggandet af en stambana genom öfre Norrland

från Sollefteå eller lämplig punkt i dess närhet öfver Skorped

*) Se bil. till statsverkspropositionen: »Finansplanen».

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Sjette lmfvmltiteln.

till Vännäs; och sedan Eders Kongl. Maj:t den 7 mars 1887 förordnat

om denna banas sträckning till Skorped samt Riksdagen år 1888 bifallit

Eders Kongl. Maj:ts proposition derom att banan i dess fortsättning

till Vännäs skulle framdragas öfver Anundsjö, Björna, Trehörningsjö och

Nyåker, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att närmare förordna om de orter,

banan skulle genomgå, är sålunda sträckningen af hela banan Sollefteå

—Vännäs åtminstone till sina hufvuddrag bestämd. Deremot har ännu

icke något beslut fattats om banans fortsättande norr om Vännäs. Såsom

en förberedande åtgärd derför behagade emellertid Eders Kongl.

Maj:t den 23 april 1888 anbefalla väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

hvilken då ännu utöfvade den ledning af och tillsyn öfver statens jernvägsbyggnader,

som från och med den 1 oktober 1888 öfverflyttats

på jernvägsstyrelsen, att låta verkställa undersökningar för banans fortsättande

Irån Vännäs till Öfver-Luleå (Boden) i den sträckning att

linien, utgående från Vännäs eller någon punkt i närheten och vester

derom, framdroges på ett afstånd af omkring fem mil från kusten och,

så vidt görligt vore, komme att närma sig de mera betydande punkterna

i denna del af landet eller Degerfors, Jörn och Elfsbyn. Tillika

och enär det vore åt vigt för en jemförelse mellan den sålunda ifrågasatta

linien och den tillförene uppgångna, närmare kusten belägna

sträckningen att denna senare ånyo undersöktes, uppdrogs åt styrelsen

att låta verkställa en dylik förnyad undersökning för att söka åstadkomma

möjliga förbättringar af sistnämnda linie. De sålunda anbefalda

undersökningarna hafva nu egt rum.

Ehuru jag först framdeles -—- antagligen under loppet af nu instundande

Riksdag — blifver i tillfälle att underställa Eders Kongl.

Maj:ts pröfning frågan om stambanans fortsättande norr om Vännäs,

har jag ansett mig böra förutskicka dessa erinringar, då jag nu inför

Eders Kongl. Maj:t anmäler frågan om beviljande af anslag för år

1890 till fortsättande af arbetena å den redan beslutade stambanan till

Vännäs.

I underdånig skrifvelse den 11 december 1888 har jernvägsstyrelsen

hemstält att Eders Kongl. Maj:t måtte för berörda ändamål af

Riksdagen äska ett anslag af 4,000,000 kronor.

Till en början meddelar styrelsen i denna skrifvelse rörande de

ofvan omförmälda undersökningarna att dessa ledt till det resultat att

den inre linien öfver Degerfors, Jörn och Elfsbyn visade en längd af

endast 296 kilometer och eu byggnadskostnad af omkring 13,5 millioner

kronor, medan den yttre linien öfver Storkågeträsk och Lill-Pite

upptoge en längd af 305 kilometer med en byggnadskostnad af om
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Sjette lmfvudtiteln.

kring 15,5 millioner kronor. I de sålunda uppgifva summorna hade

dock icke inberäknats kostnaderna för inköp af rullande materiel och

lösen af erforderlig jord. Begge linierna vore beräknade att utgå från

eu punkt ungefär 4 kilometer vester om Vännäs och att till slutpunkt

erhålla Bodens station å Luleå—Ofotens jernväg.

Vidare framhåller styrelsen fördelarne och vigten af att arbetet å

banan i sin helhet kornme att bedrifvas med större skyndsamhet samt

yttrar i detta afseende att för den norrländska statsbanan skulle

sammanknytningen med sistnämnda jernväg, som enligt den faststälda

planen skulle vara färdig vid utgången af år 1891, medföra en väsentligen

större trafik genom tillgängligheten å ena sidan af de rika

naturalstren vid Luleå-Ofotenbanan och å andra sidan af Vesterbottens

och Norrbottens rikliga kolskogar. Det vore också fördelaktigt och

ekonomiskt klokt att begagna sig af de ännu rådande gynsammare

arbetskonjunkturerna för att med större kraft bedrifva arbetsföretaget.

Staten vore redan nu i besittning af tillräcklig arbetsmateriel för att

utan särskilda kostnader kunna i större omfång än hittills utsträcka arbetet;

och en sådan utsträckning skulle icke i den nuvarande organisationen

medföra rubbningar för arbetets ledning och förvaltning, utan

tvärtom fördelaktigt inverka på de administrativa omkostnaderna i

dessas förhållande till arbetsresultatet. Slutligen vore det ock af vigt

att genom ett påskyndande af arbetet desto snarare söka göra fruktbringande

det för norra stambanans byggande redan nedlagda, betydliga

kapitalet.

Styrelsen anför vidare att med redan beviljade statsanslag kunde

arbetet så bedrifvas, att den uppåtgående stambanan vid utgången af

år 1889 vore färdig till Anundsjö station, belägen omkring 82 kilometer

från Långsele; och, om den kortaste och billigaste af de begge

undersökta linierna lades till grund för beräkningarna, skulle vid denna

tidpunkt återstå af den uppåtgående stambanan från Långsele till Boden

en längd af 425 kilometer, hvarför kostnaderna, oberäknadt rörlig materiel

och jordlösen, blifvit på grund af nu gällande material- och arbetspriser

beräknade till omkring 20 millioner kronor.

Då sträckan Vännäs—Boden, om den inre linien följes, på sätt

Ofvan förmäles, ansetts kosta 13,5 millioner kronor, framgår af den nu

meddelade uppgiften att kostnaden för den redan beslutade, omkring

130 kilometer långa bansträckan mellan Anundsjö och Vännäs beräknas

till 6,5 millioner kronor.

Med beviljande af ett årligt anslag, som vore tillräckligt att fullborda

minst 80 kilometer jernväg för hvarje år, skulle enligt styrel
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln. 105

sens beräkning sålunda för färdigbyggande af stambanan genom öfre

Norrland intill Bodens station å Luleå—Ofotenbanan erfordras ungefär

fem år, och banan sålunda kunna antagas vara fullbordad vid utgången

af år 1894.

På grund af hvad styrelsen anfört har styrelsen slutligen såsom

sin åsigt framhållit att stambanans byggande till Öfver-Luleå, på sätt

styrelsen nu antydt, så att arbetena kunde i sin helhet vara afslutade

redan vid utgången af år 1894, skulle vara till fördel såväl för landets

stora järnvägsnät som särskildt för de landsdelar, Indika genom banan

sattes i förbindelse med det öfrina Sverige.

O O

Jag har redan förut vid flera tillfällen haft anledning att inför

Eders Kongl. Maj:t framhålla den stora betydelsen, särskildt ur politisk

och strategisk synpunkt, af stambanans snara fortsättande norrut;

och j ern v ägs styrelsen har uti sin nu anmälda underdåniga skrifvelse

framhållit att det jemväl ur synpunkten af jernvägarnes afkastningsförmåga

och byggnadskostnadernas nedbringande vore fördelaktigt, om

arbetena kunde bedrifvas med större skyndsamhet än med nu utgående

anslag kan ske. Af styrelsens skrifvelse framgår också att arbetenas

bedrifvande med ett årligt anslag af 4 millioner kronor icke komme

att föranleda rubbning i den nuvarande organisationen af arbetets ledning

och förvaltning.

På grund af hvad nu blifvit anfördt hemställer jag att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, till fortsättning af arbetena a stambanan norr om Sollefteå, bevilja

för år 1890 ett anslag af 4,000,000 kronor; lärande Eders Kongl. Maj:t

vilja, uppå föredragning af chefen för finansdepartementet, besluta om

sättet för anskaffande af härtill nödiga medel*).

Hvad föredragande departementschefen i ofvan

berörda hänseenden hemstält och föreslagit täcktes

Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets

öfrige ledamöter, i nåder gilla med befallning tillika

att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet

öfverlemnas till ledning vid författandet af

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo:

___ Aug. Alströmer.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: »Finansplanen».

Bih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Samt. 1 Åfd. 1 Haft.

14

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Sjunde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari

1889.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvärd,

Statsråden: Herr Lovén,

Friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

Friherre Åkerhielm.

Sedan de till andra, tredje, fjerde, femte och sjette hufvudtitlarne

hörande frågor blifvit af vederbörande departementschefer föredragna, anhöll

departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen att få anmäla

de frågor, som tillhörde regleringen af sjunde hufvudtiteln, samt anförde

dervid beträffande anslagstitlarne:

Bill. till Rilcsd. Vrot. 1889. 1 Smil. 1 Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sjunde hufvudtiteln.

Ordinarie anslag.

Departementets afdelning af Kong!. Maj:ts kansli.

fl.] Af skäl, som jag torde få närmare utveckla i sammanhang med

fetsafddnirec^0Sörelse för anslagsbehofvet under rubriken »för kontrollen vid en6af

Kong!.9 skilda banker och kreditanstalter», anser jag mig böra förorda, att bankMaj:ts

inspektören må uppföras såsom ordinarie tjensteman å staten för Finansdepartementets

§ afdelning af Eders Kongl. Maj:ts kansli. Arfvodet till

bemälde tjensteman utgår för närvarande af nyssnämnda anslag med

belopp, som enligt nådiga brefvet den 31 Maj nästlidna år blifvit bestämdt

till 5,000 kronor. Angeläget är, att den med ifrågavarande befattning,

hvars behöriga handhafvande är af synnerlig vigt för landets

bankväsende, förenade aflöning varder så afpassad, att den någorlunda

må motsvara de kraf å ej mindre grundlig insigt i praktiska bankvärf än

embetsmannaskicklighet, som å befattningens innehafvare måste ställas.

I detta afseende synes mig det nuvarande arfvodet väl knappt tilltaget.

Då bankinspektören med sin inspekterande verksamhet förenar

egenskapen af chef för bankbyrån inom Finansdepartementet, skulle

visserligen kunna ifrågasättas att bereda honom samma aflöning, som

för öfriga byråchefer inom departementet är bestämd, men då å andra

sidan de till bankbyrån hörande ärenden, ehuru ofta synnerligen maktpåliggande,

dock äro till antalet väsentligen färre än de till öfriga byråer

hörande, eger icke full jemförlighet rum mellan de ifrågavarande slagen af

byråchefsbefattningar. Den önskvärda förbättringen i bankinspektörens

aflöningsförmåner synes mig deremot lämpligen kunna beredas sålunda,

att, med bibehållande af den nuvarande afföningen 5,000 kronor, hvilken

torde böra fördelas i lön 3,200 kronor och tjenstgöringspenningar 1,800

kronor, honom tillädes förmånen af två ålderstillägg, hvardera å 500

kronor, att tillträdas det ena efter fem och det andra efter tio års tjenstgöring,

på sätt för kanslisekreterare är bestämdt. Då i öfrigt genom bankinspektörsbefattningens

uppförande å Finansdepartementets stat å denna

befattning komme att varda tillämpliga de genom nådiga kungörelsen den

12 Juli 1878 stadgade vilkor för åtnjutande af de nya löneförmånerna

för, bland andra embetsverk, bemälda departement, komme bankinspektören

äfven att beredas förmånerna af pension till lönens belopp samt

af semester.

Billigheten torde fordra, att, i enlighet med hvad i likartade fall

förut medgifvits, den nu tillförordnade tjensteinnehafvaren, som erhållit

nådigt förordnande å befattningen den 19 Mars 1888, må, i händelse han

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufyudtiteln.

3

erhåller fullmakt å samma befattning, ega att i och för beräknande af

ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han innehaft nyssberörda förordnande,

k hvarom förklarande'' torde böra äskas af Riksdagen.

I sammanhang härmed anser jag mig äfven böra föreslå, att den

del af anslaget för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,

som disponerats till godtgörelse åt amanuens och tillfälliga biträden å

bankbyrån, eller 2,000 kronor, må öfverflyttas till Finansdepartementets

stat och sammanföras med det å departementets stat uppförda anslag

till amanuenser, vikariatsersättning m. m., hvilket anslag, för närvarande

bestämdt till 9,000 kronor, derigenom skulle ökas till 11,000 kronor.

Under förutsättning af bifall till hvad jag sålunda hemstält skulle,

utom ålderstilläggen, som utgå af särskildt anslag å hufvudtiteln, för

departementet erfordras ett ökadt anslag af 7,000 kronor, hvadan det

nu för departementets afdelning af Eders Kongl. Maj:ts kansli i staten upptagna

anslag, 62,400 kronor, skulle höjas till 69,400 kronor. Härvid är

att erinra, att, såsom jag redan framhållit, den föreslagna aflöningen för

bankinspektören, ålderstilläggen oberäknade, är lika med den för närvarande

bestämda, ehuru denna utgår af det å sjunde hufvudtiteln uppförda

anslag för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter.

Med afseende å hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj :t täcktes föreslå Riksdagen

att å staten för Finansdepartementets afdelning af Eders Kongl. Maj ds

kansli för en bankinspektör uppföra lön 3,200 kronor och tjenstgöringspenningar

1,800 kronor med enahanda ålderstillägg, som äro bestämda

för kanslisekreterare, och i sammanhang härmed förklara, att den nu

tillförordnade tjensteinnehafvaren, om han å befattningen erhåller fullmakt,

eger att i och för ålderstillägg få räkna sig till godo den tid, lian

innehaft förordnande att bestrida befattningen;

äfvensom att, för beredande af godtgörelse åt amanuens och tillfälliga

biträden å Finansdepartementets bankbyrå, höja det nu å departementets

stat uppförda anslag till amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning

m. m., 9,000 kronor, med 2,000 kronor till 11,000 kronor.

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering.

Å förslagsanslaget till kostnader för allmänna bevillningens uttaxe- [2.]

ring, i riksstaten för innevarande år uppfördt med 75,000 kronor, hafva Kostnader

utgifterna uppgått, år 1885 till 138,953 kronor 30 öre, år 1886 till levilinTngens

133,163 kronor 64 öre, och år 1887 till 140,084 kronor 76 öre. Med ^taxering.

afseende härå och då de under denna rubrik utgående utgifter icke äro

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sjunde liufvudtiteln.

[3.]

Postverket.

af beskaffenhet att kunna nedbringas, hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen *

att höja förslagsanslaget till kostnader för allmänna bevillningens

uttaxering, 75,000 kronor, med 65,000 kronor till 140,000 kronor.

Postverket.

De för innevarande år af Eders Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstater

för postverket upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten..............................

...................... kronor

2,563,200

—

öfvergångsstaten...............................

..................... )>

8,400

—

indragningsstaten ...........................

................... )J

7,540

—

pensionsstaten...............................

................ ))

79,415

—

omkostnad sstaten ...........................

...................... )J

3,620,500

—

oförutsedda utgifter........................

..................... ))

83,000

—

afkortningar och restitutioner m.

m............... »

42,945

—

Summa kronor

6,405,000

—.

I den underdåniga skrifvelse af den 26 November 1888, som innefattar

Generalpoststyrelsens förslag till stater för postverket för år 1890,

har Styrelsen till en början beträffande

Aflöning sstaten,

med tillkännagifvande att antalet till Generalpoststyrelsen inkomna mål,

som, oberäknad! vissa redogörelser och reqvisitioner med mera dylikt,

år 1885 belöpte sig till 11,776, uppgått år 1886 till 11,974, år 1887 till

12,676 samt under tiden från och med nästlidet års början till och med

den 31 sistlidne Oktober till 10,534, anfört, att, ehuru myckenheten och

mångfalden af de postverkets centralförvaltning åliggande göromål med

fog skulle kunna tala för någon tillökning af Generalpoststyrelsens ordinarie

personal, Styrelsen dock ansett sig nu icke böra i afseende å de

särskilda aflöningsanslagen till nämnda förvaltning föreslå annan ändring,

än att anslaget till vikariatsersättning samt arfvoden åt extra biträden

hos Styrelsen m. to., hvilket å aflöningsstaten för såväl år 1888

som innevarande år förslagsvis upptagits till 50,000 kronor, måtte, enär

utgifterna derå under tiden från den 1 Juli 1887 till den 30 Juni 1888

uppgått till omkring 52,000 kronor, höjas med 5,000 kronor eller till

55,000 kronor.

Beträffande benämningarne å vissa hos Generalpoststyrelsen å dess

kameralbyrå anstälde tjenstemän har Styrelsen anmält, att i det under
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sjunde linfvudtiteln.

5

dåniga förslaget till stater företagits den förändring, att de två tjensteman,

som förut varit upptagne under benämningarne »Förvaltare af

postverkets frimärkesförråd» och »Förrådsintendent» uppförts såsom »Intendenter»,

den ene vid frimärkesförrådet och den andre vid persedellörrådet;

hvarjemte »Förvaltaren af postverkets hufvudkassa» upptagits

under benämningen »Kassör».

Generalpoststyrelsen har vidare anmält, att, jemlikt Eders Kongl.

Majds och Riksdagens år 1884, i sammanhang med reglering af postanstalternas

vaktbetjening, fattade beslut om indragning efter hand af

de återstående vaktmästarebefattningänne vid postanstalterna och deras ersättande

med vaktbetjentbefattningar enligt ny stat, antalet qvarstående

vaktmästare af andra lönegraden nu bör till följd af en vaktmästares

afgång minskas från det i 1889 års stat upptagna antal 25 till 24 och

i stället antalet »andra vaktbetjente» vid postanstalterna ökas från 784

till 735.

Då aflöningen för vaktmästare af andra lönegraden är bestämd

till 700 kronor, medan lönen för vaktbetjent utgör 500 kronor, uppstår

härigenom en minskning i anslagen a aflöningsstaten med 200 kronor.

1 enlighet med uppgjord beräkning rörande de belopp, som för år

1890 böra utgå å anslaget till ålderstillägg, har Generalpoststyrelsen

hemstält, att detta anslag, i senast fastställa stat förslagsvis uppförd!

till 156,200 kronor, måtte höjas med 75,400 kronor eller till 231,600 kronor

; beroende denna betydliga tillökning till väsentligaste delen derå, att

på grund af Eders Kongl. Maj ds, i öfverensstämmelse med Riksdagens

beslut, den 30 Maj 1884 meddelade förklarande att vaktbetjent vid postanstalt,

som tillträdde lön efter den samtidigt faststälda nya staten, skulle

ega att efter lem års väl vitsordad ordinarie tjenstgöring uppbära 100

kronors ålderstillägg till lönen, dock att tidpunkten för detta ålderstilläggs

åtnjutande icke i något fall finge vidtaga förr än fem år efter utgången

af år 1894, något mer än 600 af de vid postanstalterna anstälde ordinarie

vaktbetjente antoges komma i åtnjutande af ålderstillägg från 1890

års början, hvardera med 100 kronor.

Anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente och till hushyresbidrag

för en del betjente är i staten för år 1889 förslagsvis upptaget till 17,500

kronor, med hvilket belopp anslaget alltsedan år 1880 varit uppfördi.

Med tillkännagifvande att de under denna anslagstitel utgående utgifterna,

som år 1887 belöpt sig till nära 29,900 kronor, under första hälften af

år 1888 uppgått till något mer än 14,700 kronor, har Generalpoststyrelsen,

so in med hänsyn till den fortgående stegringen i posttrafiken ansåge

någon minskning i utgifterna till arfvoden åt extra vaktbetjente

icke vara att förvänta under åren 1889 och 1890, hemstält, att detta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sjunde liufvudtiteln.

anslag måtte i 1890 års stat höjas till 30,000 kronor, hvilket innebure

en tillökning af 12,500 kronor.

I sammanhang härmed har Generalpoststyrelsen emellertid gjort

framställning om upphörande för framtiden af de å sistnämnda anslag

utgående särskilda hushyresbidrag. Dylika bidrag hafva sedan år 1861

utgått till en del af de i Stockholm och Göteborg stationerade vaktbetjente.

På framställning af Generalpoststyrelsen, som i anseende till

den drygare lefnadskostnaden och i synnerhet de högre hyrorna i nämnda

städer funnit svårighet möta att kunna derstädes anställa lämpliga och

säkra postiljoner, blef nemligen nyssberörda år stadgadt, att till hvarje

af de i Stockholm och Göteborg stationerade ordinarie och extra postiljoner,

beräknade till högst 20, finge, utom öfriga löneförmåner, utgå en

hyresersättning af 75 riksdaler. Då numera Generalpoststyrelsen enligt

§ 36 mom. 3 i den för Styrelsen gällande instruktion vid bestämmande,

inom stadgadt maximibelopp, af dagtraktamente till vaktbetjent,

ordinarie eller extra ordinarie, eger taga hänsyn ej blott till de mera

eller mindre ansträngande göromål, som åt vaktbetjent uppdragas, utan

ock till öfriga förekommande omständigheter samt Styrelsen dessutom

jemlikt § 16 mom. 6 i instruktionen är i tillfälle att, när sådant finnes

behöflig!, för betjente, tjenstgörande vid jernvägsposten, förhyra rum å

öfverliggningsort, har Styrelsen ansett anledning saknas för bibehållande

af ifrågavarande särskilda hyresbidrag. Då likväl, för den händelse

Eders Kongl. Maj:t godkände Generalpoststyrelsens berörda framställning,

de vaktbetjente, som vid tidpunkten, då Eders Kongl. Maj:ts beslut i

ämnet kunde varda meddeladt, redan uppbure sådant hyresbidrag, icke

borde, under oförändrade omständigheter i öfrig!, frånkännas bidraget,

har Styrelsen icke ansett sig böra för år 1890 föreslå någon förändring

i förevarande anslags benämning.

Till hvad Generalpoststyrelsen sålunda hemstält likasom till de

föreslagna höjningarna å sistberörda anslag samt å anslagen till vikariatsersättning

samt arfvoden åt extra biträden hos Styrelsen in. m. äfvensom

ålderstillägg, anser jag mig böra tillstyrka bifall.

I öfrigt har Generalpoststyrelsen beträffande aflöningsstaten icke

föreslagit någon förändring.

Beträffande

öfver gångsstaten

har Generalpoststyrelsen anmält, att, sedan postmästaren vid postkontoret

å Drottningholm L. A. Bottiger den 18 Maj 1888 aflidit, nämnda

postkontor blifvit i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens år

1873 fattade beslut indraget *■ och från och med den 1 sistlidne Juni er
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufrudtiteln.

7

satt med poststation; i följd hvaraf anslagen å denna stat blifvit minskade

med det belopp, 1,000 kronor, som varit å staten upptaget såsom

aflöning till postmästaren å Drottningholm, eller från 8,400 kronor till

7,400 kronor.

I anslagen under

Indragning sstaten

förekommer, enligt hvad Generalpoststyrelsen meddelat, icke anledning

till annan ändring, än att anslaget till aflöning åt postiljoner, som

icke vidare är o tjenstbar a, men ännu ej blifvit berättigade till pension

från civilstatens pension sinrättning, i följd af afgång kan från senast faststälda

belopp, 2,100 kronor, minskas till 1,000 kronor eller med 1,100

kronor. Anslagen under denna stat kunna således nedsättas från 7,540

kronor till 6,440 kronor.

I fråga om

Pensionsstaten

dödsfall från denna stat böra afföras de

anmäler Generalpoststyrelsen,

att i följd af inträffade

pensioner, som utgått

Ii 11 f. d. kontorsskrifvaren J. H. Dahlgren ..................

,, ,, postmästaren O. B. Ljungqvist...........................

„ ,, ,, S. A. Hollberg ........................

„ aflidne postdirektören Vejlanders dotter Lovisa ...

äfvensom att, enär dels aflidne postiljonen

Nils Adam Olofssons son Gustaf Olof, för hvilken ett

anslag af 50 kronor varit å denna stat uppfördt, att

åtnjutas till fylda 15 år, under innevarande år uppnår

nämnda ålder, samt dels vaktbetjenten Carl Joset Snells

enka Charlotta Sned, född Öster, hvilken, så länge hon

lefde ogift, egde åtnjuta ett årsunderstöd af 150 kronor,

ingått nytt äktenskap, ytterligare bör å staten afföras

ett belopp af ........................................................................

kronor

1,800:

900:

1,800:

75:

200:

eller tillhopa kronor 4,775:

men att deremot å staten böra uppföras de pensioner, som blifvit

beviljade, efter det Generalpoststyrelsen senast afgaf förslag till stater,

dock med undantag af den pension, som tilldelats numera aflidne förre

vaktbetjenten P. G. Hultqvist; utgörande dessa pensioner:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sjunde liufyudtiteln.

för f. d. postmästaren C. Benedictsson.................. kronor

» » » O. F. Dalman.................... »

» » » C. L. Giertz ........................ »

» » vaktbetjenten L. J. Eriksson ................. »

Summa kronor

900: —

1,650: —

2,400: —

200: —

5,150: —.

Genom Eders Kongl. Maj ds nådiga kungörelse den 6 December

1878 angående vilkoren för åtnjutande af de från 1879 års början faststälda

nya löneförmåner för Generalpoststyrelsen hafva bestämmelser

i fråga om pensionsåldern för Styrelsens tjensteman meddelats. Vidare

har genom nådigt bref den 4 Juni 1886 såsom vilkor för rnedgifna förbättrade

löneförmåner för 2:dra, 3:dje, 4:de, 5:te och öde klassernas postförvaltare

samt kontrollörer och postexpeditörer stadgats, bland annat,

att dylik tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnadsår och minst 35

år varit i statens tjenst, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom

pension från tjensten afgå, Eders Kongl. Majd eller Generalpoststyrelsen,

der det tillkommer Styrelsen att afskedet utfärda, dock obetaget att låta

med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas

kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och

kan finnas villig att i densamma qvarstå; hvarjemte i sammanhang härmed

förklarats, dels att dylik pension skall utgå af postmedel, i den mån

den afskedade posttjenstemannen icke enligt gällande bestämmelser eger

att erhålla pension från civilstatens pensionsinrättning, dels ock att hvad

sålunda föreskrifvits skall ega tillämpning äfven å de postförvaltare af

lista klassen, som hädanefter utnämnas.

Under erinran härom har Generalpoststyrelsen påpekat, hurusom

emellertid för postverkets betjente ej finnas några särskilda föreskrifter

i fråga om pensionsåldern. Genom nådiga brefvet den 1 Juni 1877 har

visserligen medgifvits, att, oberoende af hvad gällande stadganden innehålla

om rätt till pension å allmänna indragningsstaten, civile embetsed!

tjensteman samt betjente, hvilkas aflöning på grund af reglering, som

skett vid 1876 och 1877 årens Riksdagar eller vid följande Riksdagar

kunde ega rum, är fördelad i lön och tjenstgöringspenningar, i allmänhet

skola vara berättigade att, då de uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjensteår,

vid afskedstagande! från tjensten å allmänna indragningsstaten undfå

pension till lönens hela belopp, men dessa bestämmelser äro icke tilllämpliga

på postverkets betjente, enär desse dels icke åtnjuta pension

från allmänna indragningsstaten och dels till större delen icke hafva

sina löneförmåner fördelade i lön och tjenstgöringspenningar. Hittills

hafva derför i fråga om pensionsålder och pensionsbelopp för postbetjente

tillämpats de äldre bestämmelser, på grund af hvilka civile tjensteman

s. 9 Kontrollera mot PDF

I

Sjunde liufvudtiteln. 9

och betjente voro berättigade att erhålla afsked med lönens bibehållande

såsom pension antingen vid fylda 70 år och minst 30 års oafbruten tjenstetid

eller ock vid 65 års ålder, då efter vid pass 40 års tjenstgöring deras sjuklighet

eller försvagade helsotillstånd genom laglig läkareattest bestyrktes.

Då det emellertid för posttjenstens behöriga bestridande vore synnerligen

önskvärdt, att postbetjente tidigare, än hvad på grund af nyssberörda

äldre bestämmelser kunde ega rum, vore i tillfälle att afgå från

sina sysslor med pension motsvarande lönebeloppet, har Generalpoststyrelsen

hemstält, att enahanda bestämmelser, som enligt ofvan omförmälda

nådiga bref den 4 Juni 1886 i detta afseende gälla för posttjenstemän,

måtte meddelas jemväl i fråga om postverkets vaktbetjentes pensionering.

Då med hänsyn till beskaffenheten af den tjenstgöring, postverkets

betjente i allmänhet äro underkastade, en pensionsålder af 70 år obetingadt

måste anses för hög, torde den nedsättning i denna ålder, som

nu föreslagits, vara af behofvet synnerligen påkallad, hvarför Generalpoststyrelsens

framställning synes mig böra vinna godkännande, så

mycket mer som densamma endast afser att för postverkets betjente

bereda likställighet med civile tjensteman och betjente i allmänhet.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Generalpoststyrelsen

Jiemstält, torde alltså böra stadgas,

att postverkets betjente må ega att, da de uppnått 65 lefnadsoch

minst 35 tjensteår, vid afskedstagandet från sina befattningar undfå

pension till lönens hela belopp;

att ej mindre de, som, efter det bestämmelse i nyssberörda hänseende

blifvit af Eders Kong!. Maj:t utfärdad, antagas till ordinarie vaktbetjente

vid postverket, än äfven de redan antagne vaktbetjente, som

åstunda komma i åtnjutande åt berörda pensionsförmån, skola vara

förpligtade att, då de uppnått nämnda lefnads- och tjensteålder, med

oafkortad lön såsom pension från befattningen afgå, Generalpoststyrelsen

dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt

gagna det allmänna och kan finnas villig att i befattningen qvarstå;

samt att dylik pension skall utgå af postmedel, i den mån den

afskedade postbetjenten icke enligt gällande bestämmelser eger att erhålla

pension från civilstatens pensionsinrättning.

Jag bör erinra derom, att det stora flertalet bland postverkets betjente

eller de s. k. »andra vaktbetjente» vid postanstalterna enligt de

föreslagna bestämmelserna komme att i pension undfå hela det belopp,

de under sin ordinarie tjenstgöring uppburit från postverkets aflöningsstat

eller 500 kronor, om ålders tillägg ej åtnjutits, och eljest 600 kronor, samt

att till öfriga vaktbetjente, Indika alla, under det de äro i tjenstgöring,

Bill. till Riksd. Prof. 188!). 1 Sand. 1 Afd. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sjunde hufvudtiteln.

uppbära aflöning jemväl under titeln »tjenstgöringspenningar», pensionen

skulle, allteftersom vaktbetjent under sin tjenstetid erhållit högsta möjliga

ålderstillägg till lönen eller ej, komma att utgöra: till förste vaktmästaren

hos Generalpoststyrelsen, hvilken ej kan undfå ålderstillägg,

800 kronor, till annan vaktmästare hos Styrelsen 600 eller 500 kronor samt

till »vaktmästare» vid postanstalterna, hvilka i mån af afgång ersättas af

»andra vaktbetjente», följande belopp: de tvänne af första lönegraden,

hvilka båda åtnjuta högsta ålderstillägg, 750 kronor hvardera, och de

af andra lönegraden, af hvilka icke finnes någon, som ej fått sig till erkändt

åtminstone första ålderstillägget, högst 675, lägst 600 kronor.

I sammanhang med uppgörande af nu föreliggande statsförslag har

Generalpoststyrelsen afgifvit yttrande angående två särskilda, till Styrelsen

remitterade underdåniga ansökningar, deri förre eldaren och andre maskinisten

Per Conrad Landergren samt (orre matrosen och långlotsen

Daniel August Jansson, hvilka båda varit anstälde å postverkets ångfartyg,

sökt komma i åtnjutande af pension från postverket.

Per Conrad Landergren, hvilken är född den 4 April 1839 samt

sedan år 1858 tjenstgjort dels som eldare och dels som andre maskinist

å postångfartygen Polhem, Sofia och Öland, lider enligt läkares intyg af

vattusot och kronisk njursjukdom samt är till följd deraf oförmögen till

arbete. Med vitsordande att Landergren i tjensten städse visat flit och

duglighet samt skickat sig troget och väl, har postverkets biträde i frågor

rörande sjöpostföringen, marindirektören J. L. Frykholm, i ett till Generalpoststyrelsen

afgifvet yttrande hemstält, huruvida icke, då Landergren

till följd af styrkt obotlig sjukdom icke längre förmådde arbeta i sitt

yrke eller nämnvärdt bidraga till sitt uppehälle utan nödgades anlita

fattigvården, Landergren kunde beredas något understöd, då han, »dödssjuk

och utblottad», afginge från postångaren Öland.

Åberopande hvad sålunda i fråga om Landergren förekommit, har

Generalpoststyrelsen hemstält, att Landergren, hvilken under den tid,

han tjenat postverket, hufvudsakligen tjenstgjort vid den för såväl befäl

som manskap synnerligen ansträngande och helsan undergräfvande vinterpostföringen

mellan Gotland och fastlandet, måtte uppföras å postverkets

pensionsstat till åtnjutande från och med innevarande års början af ett

årligt understöd af 400 kronor eller samma belopp, som från 1886 års

början åtnjutits af förre matrosen å postångfartyget Sofia J. F. Nilsson.

Daniel August Jansson, hvilken är född den 9 Oktober 1834 och

under omkring 22 år tjenstgjort såsom matros och långlots ombord å

postångfartygen Polhem och Sofia dels i postverkets och dels under åren

1885—1886 samt 1886—1887, då vinterpostföringen mellan Gotland och

fastlandet besörjts af ångfartygsaktiebolaget Vestervik—Libau, i nämnda

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sjunde liiifvndtiteln.

11

bolags tjenst, har enligt läkares intyg under den tid, han tjenstgjort å

ångfartygen Polhem och Sofia, ådragit sig en kronisk strup- och lungkatarr

med emfysem, hvarför han, som dessutom förlorat synförmågan

på det ena ögat, redan vore i viss grad beröfvad sin arbetsförmåga och,

enär ofvan berörda sjukdom vore obotlig, sannolikt inom en ej aflägsen

framtid komrne att blifva helt och hållet urståndsatt att genom arbete

bidraga till sitt uppehälle. Beträffande Janssons tjenstgöring har maskinisten

å postångfartyget Öland, August Åhman, hvilken under åren 1858

—1884 tjenstgjort å ångfartygen Polhem och Sofia, i ärendet hörd, lemnat

det vitsord, att Jansson alltid skött sin befattning med säker punktlighet,

förenad med ett städadt uppförande.

På grund af hvad sålunda i afseende å Jansson förekommit, har

Generalpoststyrelsen hemstält, att Jansson i likhet med ofvan bemälde

Landergren måtte uppföras å postverkets pensionsstat till åtnjutande från

och med innevarande års början af ett årligt understöd, hvilket Styrelsen

dock, med hänsyn dertill att Jansson tjenstgjort vid vinterpostföringen

under en kortare tidrymd än Landergren, ansett böra bestämmas

till ett belopp af allenast 300 kronor.

Generalpoststyrelsen har vidare hemstält,

att, sedan postförarne Alban Andersson och Carl August Widmark,

hvilka enligt med Generalpoststyrelsen afslutade kontrakt haft till åliggande

att året om fortskaffa post fram och åter, Andersson mellan Strömstads

postkontor och den 0,8 mil derifrån å ön Tjernö belägna Tjernö

poststation, samt Widmark mellan Torö poststation i Stockholms län

och Landsorts 1,5 mil derifrån belägna poststation, under fullgörande af

den dem sålunda åliggande postföringsskyldighet och vid försök att inom

föreskrifven tid med post uppnå bestämmelseorten, genom drunkning omkommit,

Andersson den 12 och Widmark den 26 Februari 1888, deras

i behöfvande omständigheter efterlemnade enkor, Carolina Andersson,

född Falk, och Anna Stina Widmark, född Agulin, äfvensom makarne

Anderssons minderåriga barn, sonen Albert Julius, född den 16 Februari

1887, samt döttrarne Olivia Maria, född den 6 September 1875, och Anna

Sofia, född den 3 Maj 1881, måtte från och med innevarande års början

tilläggas, de båda enkorna hvardera en årlig pension af 100 kronor,

att utgå så länge de lefva ogifta, samt hvart och ett af makarne Anderssons

barn ett årligt understöd åt 50 kronor, att utgå till fylda femton år.

Då Generalpoststyrelsens berörda hemställan, likasom de gjorda

framställningarne om årligt understöd åt Per Conrad Landergren och

Daniel August Jansson, synas mig synnerligen behjertansvärda och i

öfrig! äro öfverensstämmande med hvad i liknande fall förut medgifvits,

anser jag mig, under erinran att Eders Kongl. Maj:t den 13 April nästlidet

år tilldelat enkorna Andersson och Widmark tillfälliga understöd

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sjunde lnifrudtitcln.

med 200 kronor åt den förra och med 100 kronor åt den senare äfvensom

den 17 Augusti samma år tillagt Landergren dylikt understöd med

200 kronor samt med tillkännagifvande, att enligt inhemtade upplysningar

hvarken Landergren eller Jansson vidare innehafva anställning å

något fartyg, böra till ifrågavarande framställningar tillstyrka bifall.

Hvad angår

Omkostnadsstaten,

föreslår Generalpostyrelsen,

dels att följande anslag måtte höjas, nemligen anslaget till uppbördsoch

frimärkesprovision med 10,000 kronor från 280,000 till 290,000 kronor,

anslaget till förhyrande af de för postverket erforderliga lägenheter samt till

bestridande af utgifterna för posthusens underhåll m. m. med 10,000 kronor

från 100,000 till 110,000 kronor, anslaget till expensutgifter med

25.000 kronor från 325,000 till 350,000 kronor, anslaget till traktamenten

för tjenstemän i jernvägspostkupé med 15,000 kronor från 225,000

till 240,000 kronor, anslaget till postbetjentes beklädnad och beväring med

5.000 kronor från 60,000 till 65,000 kronor, anslaget till postföringskostnad

vid befordran å jernväg med 150,000 kronor från 1,050,000 till 1,200,000

kronor, anslaget till postföringskostnad vid befordran å landsväg och inom

postanstalternas områden samt för landtbr ef bäring med 10,000 kronor

från 700,000 till 710,000 kronor, anslaget för sjöpostf''äringen mellan

Sverige och England med 1,000 kronor från 2,000 till 3,000 kronor samt

anslaget för godtgörelse till främmande postverk med 30,000 kronor

från 30,000 till 60,000 kronor;

dels ock att anslaget till inköp och underhäll af inventarier samt

anslaget för sjöpostföringen mellan Sverige och Danmark måtte minskas,

det förra med 25,000 kronor från 100,000 till 75,000 kronor och det

senare med 8,000 kronor från 20,000 till 12,000 kronor.

Då utgifterna å anslaget till postföringskostnad vid befordran å

jernväg, som, enligt hvad Generalpoststyrelsen meddelat, i runda tal uppgått

1885 till 964,300 kronor, 1886 till 1,002,400 kronor samt 1887 till

1,093,100 kronor, under tiden från den 1 juli 1887 till den 30 juni 1888

stigit till ett belopp af 1,189,900 kronor, samt Generalpoststyrelsen med

iastadt afseende å de ytterligare utvidgningar i jernvägspostförbindelserna,

som dels redan inträdt efter utgången af sistlidne Juni månad dels vidare

komme att inträda under tiden intill 1890 års slut, icke ansett berörda

anslag för sistnämnda år kunna sättas lägre än till 1,200,000 kronor,

torde den betydliga höjningen af detta anslag icke kunna undvikas;

och får jag, som ej har något att erinra mot öfriga af den alltjemt

växande posttrafiken föranledda tillökningar i anslagsbeloppen, tillstyrka

bifall till de förändringar i anslagen under omkostnadsstaten, som af

Generalpoststyrelsen föreslagits.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufviidtiteln.

13

Med hänsyn dels till postsparbankens behof af förskott från postverket,

i hvilket afseende från 1888 års början till den dag, statsförslaget

afgafs, ett belopp af 59,000 kronor tagits i anspråk, och dels till förestående

utgifter för nybyggnad af det nedbrunna posthuset i Sundsvall

har Generalpoststyrelsen hemstält, att anslaget till oförutsedda utgifter, i

1889 års stat upptaget till 83,000 kronor, måtte höjas med 7,000 kronor

eller till 90,000 kronor.

Mot hvad Generalpoststyrelsen sålunda hemstält, har jag icke något

att erinra.

Beträffande anslaget till afkortningar och restitutioner m. rn., derå utgifterna

under tiden från den 1 Juli 1887 till den 30 Juni 1888 utgjort

omkring 30,900 kronor, har Generalpoststyrelsen, jemväl för vinnande

af jemnare slutsumma å utgiftsstaterna, vidtagit den förändring, att anslaget

minskats med 7,025 kronor från 42,945 kronor till 35,920 kronor.

Sammanställas de nu tillstyrkta ändringarne i postverkets stater,

visar det sig,

att under aflöning sstaten ökning komme att ega rum med följande

belopp:

Ökning, Minskning.

i aflöningsanslaget till Generalpoststyrelsen

för förhöjning

af anslaget till vikariatsersättning

samt arfvoden åt

extra biträden m. m. med kronor 5,000: —

i anslaget till vaktbetjente för beredande

af lön till 1 vaktbetjent,

som komme att ersätta

1 indragen vaktmästare,

med ........................... ,, 500: —

i dito till ålderstillägg med......... ,, 75,400: —

i dito till arfvoden åt extra vaktbetjente

och till hushyresbidrag

för en delbetjentemed ,, 12,500: —

kronor 93,400: —

hvaremot minskning skulle

uppkomma genom uteslutande

ur staten af 1 vaktmästarebe
fattning

med lön af.................... ,, 700: —

så att alltså aflöningsstaten på det

hela skulle växa med kronor....................................... 92,700: —

att å öfvergång sstaten minskning komme att

Transport kronor 92,700: —

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sjunde hufviidtitelu.

Ökning.

Transport kronor 92,700:

ega ram genom indragning af det derunder uppförda

belopp till aflöning åt postmästaren å Drottningholm

........................................................... kronor

att å indragning sstaten minskning komme att

ega ram i det å denna stat uppförda belopp till aflöning

åt postiljoner, som icke vidare äro tjenstbar

men ännu ej blifvit berättigade till pension från

civilstatens pensionsinrättning, med........... kronor

att å pensionsstaten skulle tillkomma:

af Eders Kongl. Maj:t beviljade

nya pensioner........................ kronor 5.150: —

föreslagna understöd för förre

eldaren Landergren, förre

matrosen Jansson, enkan

Andersson med tre barn

samt enkan Widmark, tillhopa.

........................................ ,, 1,050: —

kronor 6,200: —

hvaremot i följd af pensionsoch

understödstagares afgång

komme att besparas................... ,, 4,775: —

så att alltså ökning i denna stat

komme att ega rum med kronor................................ 1,425:

att under omkostnadsstaten ökning komme att

ega rum:

i anslaget till uppbörds- och fri
märkesprovision

med ......... kronor 10,000: —

i dito till förhyrande af de för

postverket erforderliga lä- genheter samt till bestri- dande af utgifterna för post- husens underhåll m. m. med

„ 10,000: -

i dito till expensutgifter med......

„ 25,000: —

i dito till traktamenten för tjen- stemän i jernvägspostkupé

med..........................................

,, 15,000: —

i dito till postbetjentes bekläd- nad och beväring med ......

„ 5,000: —

Transport kronor 65,000: — 94,125: -

Minskning.

1,000:

1,100:

- 2,100:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sjunde liufvudtltelu

15

Transport

i anslaget till postföringskostnad

kronor

65,000;

vid befordran å jernväg med

i dito till postföringskostnad vid

befordran å landsväg och

inom postanstalternas om- råden samt för landtbref-

150,000:

bäring med .........................

i dito för sjöpostföringen mel-

10,000:

lan Sverige och England med

i dito för godtgörelse till främ-

>>

1,000:

mande postverk med .........

>>

30,000:

kronor 256,000: —

hvaremot minskning skulle uppkomma:

i anslaget till inköp och underhåll

af inventarier med

kronor ............... 25,000: —

i dito för sjöpostföringen

mellan

Sverige ocliDan
markmed

kronor 8,000: — 88,000:__

Ökning.

94,125: —

så att alltså under omkostnadsstaten

skulle uppstå en ökning

på det hela af kronor........................................ 223,000: —

att anslaget till oförutsedda utgifter

komme att ökas med kronor .................. 7,000: —

samt att slutligen anslaget till afkortning

ar och restitutioner m. in. komme att

minskas med kronor ....................................

Minskning.

2,100: -

7,025: —

tillhopa kronor 324,125: — 9,125: —

En ökning på det hela komme således att ega rum med kronor 315,000;

Och skulle staternas slutsummor blifva följande:

aflöningsstaten................................................................ kronor 2,655,900

öfvergångsstaten......................................................... „ 7,400

indragningsstaten ......................................................... ,, 6,440

pensronsstaten................................................................. ,, 80,840

omkostnadsstaten....................................................... „ 3,843,500

oförutsedda utgifter...................................................... ,, 90,000

afkortningar och restitutioner m. m........................ ,, 35,920

tillsammans kronor 6,720,000

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sjunde liufvudtiteln.

[4-]

Telegraf
verket.

Då postverkets inkomster för år 1890 blifvit beräknade till 6,900,000

kronor, skulle alltså dessa komma att öfverstiga utgifterna med 180,000

kronor.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå,

att Riksdagen, dels med beviljande af årliga pensioner för förre

eldaren och maskinisten Per Conrad Landergren å 400 kronor, för förre

matrosen och långlotsen Daniel August Jansson å 300 kronor samt för

postföraren Alban Anderssons enka Carolina Falk och postföraren Cai''1

August Widmarks enka Anna Stina Agulin å 100 kronor till hvardera,

att utgå så länge bemälda enkor lefva ogifta, äfvensom afårliga understöd

för postföraren Anderssons minderåriga barn, sonen Albert Julius

samt döttrarna Olivia Maria och Anna Sofia‘å 50 kronor till hvardera,

att utgå till fylda femton år, med rätt för samtliga dessa personer att

uppbära de föreslagna pensionerna och understöden från och med innevarande

år, dels ock med godkännande af öfriga nu tillstyrkta ändringar

i postverkets stater äfvensom af de bestämmelser, som i fråga

om upphörande af särskiidt hushyresbidrag till vissa postbetjente samt

om postbetjentes pensionering föreslagits, måtte för år 1890 bestämma

postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 6,720,000 kronor, att

utgå direkt af postmedlen.

Telegrafverket.

Sedan sistlidne Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket,

slutande å 1,260,000 kronor, att gälla under år 1889, med rätt för

Eders Kongl. Maj:t att i dessa stater göra de jemkningar, som kunde

finnas af behofvet påkallade, hafva under den 28 Juli 1888 stater för

telegrafverket blifvit faststälda för innevarande år, dervid någon förändring

i de af Riksdagen antagna staterna icke egt rum.

De sålunda nu gällande staterna upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten .................................................................. kronor 910,700: —

öfvergångsaflöningsstaten ........................................... „ 8,120: —

pensions- och understödsstaten................................... ,, 82,580: —

underhållsstaten .................................................... „_258,600: —

Summa kronor 1,260,000: —

I underdånig skrifvelse den 9 sistlidne November har Telegrafstyrelsen

afgifvit. förslag till stater för telegrafverket under år 1890

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sjunde luifvudtiteln.

17

och dervid hemställ om nedan omförmälda ändringar i innevarande

års stater:

l:o. Aflöning s staten.

Under anförande att telegrafkorrespondensen vid Luleå station

under de senare åren så betydligt ökats, att telegramexpeditionernas

antal derstädes, hvilket år 1883 utgjorde endast 13,307 med en

portouppbörd af 9,303 kronor, år 1887 uppgått till 19,334 med en

portouppbörd af 17,171 kronor och under nästlidet års nio första

månader till icke mindre än 19,618 emot 14,927 under samma tid af

år 1887, af hvilken anledning den ordinarie personalen vid ifrågavarande

station måst förstärkas med extra biträden, har Telegrafstyrelsen,

jemte erinran att åtskilliga andra stationer, såsom Karlstad, Skellefteå,

Söderhamn, Vestervik, Vesterås och Ystad, hvilkas föreståndare redan

länge tillhört första kommissarieklassen, numera vore, hvad korrespondensens

omfattning vidkomme, underlägsna stationen i Luleå, förmält

sig anse billigt och rättvist, att äfven den sistnämnda stationens

föreståndare, som nu tillhörde andra kommissarieklassen, med fästadt

afseende å vigten af hans uppbörds- och redovisningsansvar, erhölle

samma aflöningsförmåner som hans vederlikar vid nyss uppräknade

stationer.

Genom en sådan förändring skulle det nu bestämda antalet

af första klassens kommissarier, med aflöning af 3,000 kronor, ökas

från 29 till 30 och af andra klassens kommissarier, med aflöning af

2,700 kronor, minskas från 24 till 23, samt en ökad utgift till belopp

af 300 kronor uppstå.

Med afseende derå att allt sedan upphörandet af de optiska telegrafstationerna

i Stockholms södra skärgård, för hvilka Dalarö utgjorde

föreningspunkten med det elektriska telegrafnätet i riket, göromålen

vid den bibehållna elektriska telegrafstationen derstädes varit af mindre

omfattning och telegramportoinkomsten dersammastädes ringa, har det,

enligt hvad Telegrafstyrelsen anmäler, länge varit ett önskningsmål

för Styrelsen att genom indragning af kommissarietjensten vid denna

station, tillhörande tredje löneklassen, och användande af personal med

lägre aflöning, åstadkomma minskning i utgifterna för nämnda station.

Telegrafstyrelsen har derför ansett vidtagande af åtgärd i detta syfte

icke längre böra uppskjutas och detta oaktadt den ifrågavarande befattningen

ännu ej är ledig.

Den nuvarande innehafvare!! af kommissarietjensten, Wilhelm Hjalmar

Lagerheim, åtnjuter i kontant aflöning 2,600 kronor, deraf 2,400 kroBih.

till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sjunde linfvudtiteln.

nor utgå såsom tredje klassens normala kommissarieaflöning och 200 kronor

utgöra ett å aflöningsstaten under rubriken “särskilda anslag14 upptaget

belopp, hvilket jemlikt nådiga brefvet den 2 Juni 1876, i sammanhang

med indragning af den optiska telegrafstationen å Dalarö, blifvit Lagerheim

personligen för hans återstående tjenstetid tillagdt. Med tillkännagifvande

att Lagerheim, som redan uppnått pensionsåldern, men

icke haft skyldighet att vid nämnda ålders inträdande från tjensten

afgå på grund deraf, att han dessförinnan afsagt sig förmånen af fyllnadspension

af telegrafmedel, är berättigad att efter erhållet afsked

erhålla pension från telegrafverkets pensionsinrättning till belopp af

1,800 kronor, hemställer Telegrafstyrelsen, att då Lagerheim i anseende

till sin numera framskridna lefnadsålder icke lämpligen kan, efter

indragning af kommissarietjensten i Dalarö, förflyttas till tjenstgöring

annorstädes i samma tjenstegrad, Lagerheim måtte å öfvergångsaflöningsstaten

för år 1890 uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid

af skilnaden mellan hans nuvarande aflöning, 2,600 kronor, och

den nyss nämnda pensionen, 1,800 kronor, eller af 800 kronor.

Om detta belopp, med tillägg af den till 900 kronor uppgående

aflöningen för den nya telegrafistbefattning, som skulle ersätta kommissarietjensten,

eller tillhopa 1,700 kronor, fråndrages Lagerheims nuvarande

aflöning, 2,600 kronor, utgör återstoden eller 900 kronor det

belopp, som till eu början genom ifrågavarande åtgärd skulle komma

att för telegrafverket besparas.

Såsom föreståndare för telegrafstationen i Nederkalix är i gällande

stat upptagen eu kommissarie af tredje klassen med aflöning till belopp

af 2,400 kronor. Ehuruväl telegrafkorrespondensen vid denna station

icke är af lika ringa omfattning som i Dalarö, anser likväl Telegrafstyrelsen,

att telegrafgöromålen jemväl å stationen i Nederkalix kunna

utan olägenhet ombesörjas af en telegrafist, och, då kommissarietjensten

i Nederkalix för närvarande är ledig, möter intet hinder för densammas

indragning.

Genom den föreslagna indragningen af kommissarietjensterna vid

stationerna i Dalarö och Nederkalix, för hvilka båda tjenster sammanlagda

aflöningen ulgör 4,800 kronor, kornme det nuvarande antalet af

tredje klassens kommissarier att nedsättas från 19 till 17.

Telegrafstyrelsen anmäler vidare, att, ä fortsatt tillämpning af

den utaf Eders Kongl. Maj:t och Rikdagen godkända regleringsplanen

att, för besparings skull, der sådant utan olägenhet låter sig göra,

utbyta assistenttjenster mot telegrafistbefattningar, två assistenttjenster,

hvardera med 1,600 kronor i aflöning, kunna indragas, hvarigenom

antalet af tjenstemän inom denna grad komme att nedsättas från 110

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sjunde lmfvudtiteln.

19

till 108, äfvensom att, under förutsättning af bifall till ofvan omförmäla

af Styrelsen förordade åtgärd, att å telegrafverkets öfvergångsaflöningsstat

öfverflytta kommissarien Lagerheim, det för Lagerheim

under rubriken “särskilda anslag11 uppförda personliga arfvode å 200

kronor komme att bortfalla;

men att till ersättande af ofvanberörda till indragning föreslagna

två kommissarie- och två assistentbefattningar måste uppföras fyra nya

telegrafisttjenster, hvardera med 900 kronor i aflöning, hvarigenom

nuvarande antalet telegrafister komme att ökas från 175 till 179.

Enligt de af Telegrafstyrelsen ifrågasatta förändringar i aflöningsstaten

skulle denna stat å ena sidan ökas genom kommissarietjenstens

i Luleå uppflyttning från andra till första aflöningsklassen med 300

kronor samt genom tillkomsten af fyra nya telegrafistbefattningar med

3,600 kronor, eller sammanlagdt med 3,900 kronor, men å andra sidan

minskas med följande belopp:

indragning af 2 kommissariebefattningar........................ kronor 4,800: —

,, ,, 2 assistent!jernstör..................................... „ 3,200: —

,, ,, det personliga arfvodet åt kommissarien

Lagerheim................................................. „ 200: —

eller med................................................................................ kronor 8,200: —

kommande sålunda eu minskning på det hela att uppstå

med.................................................................................... kronor 4,300: —

och aflöningsstatens slutsumma att nedgå till 906,400 kronor.

Beträffande

2:o. Öfvergångsaflöningsstaten

har jag redan haft tillfälle att i sammanhang med redogörelse för förslaget

om indragning af kommissariebefattningen i Dalarö omnämna

Telegrafstyrelsens förslag om ökning af denna stat för år 1890 med

ett belopp af 800 kronor.

Under

3:o. Pensions- och under stödsstaterna

föreslår Telegrafstyrelsen ingen annan ändring än, att, då telegrafverkets

inkomster, i innevarande års stat upptagna till 1,200,000 kronor,

blifvit för år 1890 beräknade till 1,260,000 kronor, statsbidraget

till telegrafverkets pensionsinrättning, hvilket skall motsvara fem procent

af telegrafverkets portoinkomst, måtte från det nu i staten upptagna

beloppet, 60,000 kronor, ökas med 3,000 kronor eller till 63,000

kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sjunde liufvudtiteln.

[5.]

Tullverket.

4:o. Underhållsstaten.

906,400

8,920

85,580

259,100

För afrundande af utgiftsstaternas slutsumma föreslår Telegrafstyrelsen,

att förslagsanslaget till “diverse utgifter11 måtte ökas med

500 kronor och således för år 1890 upptagas till 11,600 kronor.

Med iakttagande af sålunda föreslagna ändringar skulle de särskilda

staterna för år 1890 utvisa följande summor:

aflöningsstaten ................................................................. kronor

öfvergångsaflöningsstaten ...........................................

pensions- och understödsstaterna .............................. „

underhållsstaten .............*.................................................

kronor 1,260,000: —

eller samma belopp, hvarå 1889 års stat för telegrafverket slutar.

Då statsverkets inkomst af telegrafmedel för innevarande år allenast

beräknades till 1,200,000 kronor, måste till betäckande af telegrafverkets

utgifter, i den mån dessa icke kunde bestridas med verkets egna inkomster,

för år 1889 äskas ett extra anslag å 60,000 kronor. För år

1890 har Eders Kongl. Maj:t emellertid på Telegrafstyrelsens hemställan

beräknat telegralmedlen till 1,260,000 kronor, motsvarande de föreslagna

staternas slutsumma, hvarföre nyssberörda extra anslag för nästkommande

år varder obehöfligt.

Som jag icke finner anledning till erinran vid de af Telegrafstyrelsen

föreslagna ändringar i utgiftsstaterna för telegrafverket, hemställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå,

att Riksdagen, med godkännande af de omförmälda ändringarne

i telegrafverkets stater, under Eders Kongl. Maj:t förbehållen rätt att

i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet

påkallade, må såsom reservationsanslag, att utgå direkte af telegrafmedlen,

till telegrafverket för år 1890 anvisa enahanda belopp, 1,260,000

kronor, hvartill telegrafinkomsterna för året blifvit beräknade, samt

tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å telegrafinkomsterna

uppstå, må af Eders Kongl. Maj: t användas för telegrafverkets tidsenliga

utveckling och förbättring.

Tullverket.

Generaltullstyrelsen, som i underdånig skrifvelse den 10 sistlidne

November afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1890, har dervid

beträffande

*

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sjunde liufvudtiteln.

21

Aflöning sstaten

först förmält, att, sedan inspektorstjensten i Valdemarsvik genom förre

innehafvarens befordran nästlidet år blifvit ledig, fråga uppstått om

indragning af berörda tjenst samt densammas ersättande med eu uppsyningsmansbefattning;

och, då omfånget och beskaffenheten af de med

berörda inspektorstjenst numera förenade göromål synts Styrelsen medgifva

den ifrågasatta förändringen, har Styrelsen, som emellertid förordnat,

att tjensten skall tills vidare lemnas obesatt och uppehållas

af vikarie, hemstält, att antalet inspektorstjenster måtte minskas med

eu, eller från 10 till 9, men i stället åt eu uppsyningsman i staten

uppföras lön 900 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och ålderstillägg

300 kronor samt antalet uppsyningsman med 900 kronors lön

sålunda ökas från 36 till 37.

Vidare har Generaltullstyrelsen gjort framställning om förhöjning

i det å aflöningsstaten uppförda anslag till vikariatsersättning, extra

biträden m. m. vid lokaltullförvaltningen, för närvarande upptaget till ett

belopp af 113,900 kronor. De under nästlidet år vidtagna genomgripande

förändringar i landets tullagstiftning hafva t.ydligtvis i hög grad ökat

göromålen inom tullverket samt nödvändiggjort så väl användande af

ett betydligt antal extra biträden vid de flesta större tullplatserna som ock

anordnande af extra bevakning å flera ställen af norska gränsen samt,

i större utsträckning, vid riksgränsen mot Finland. Då användandet

af extra biträden, som redan förut måst i icke obetydlig utsträckning

anlitas, likväl icke får sträckas för långt, och den redan anordnade

provisoriska gränsbevakningen anses böra så väl ytterligare förstärkas

som ock, åtminstone delvis, uppföras å ordinarie stat, komma, enligt

Generaltullstyrelsens mening, de inträdda nya förhållandena otvifvelaktigt

inom en ej aflägsen framtid att påfordra en betydlig tillökning

af den ordinarie tullpersonalen. Styrelsen har dock icke ansett sig

böra göra några framställningar i sådant syfte, innan en längre tids

erfarenhet beträffande de skedda förändringarnes inverkan på göromålens

mängd och gång äfvensom om lämpligaste sättet för ordnandet

af nyssberörda bevakning vunnits. Emellertid måste de oundgängliga

behofven af förstärkta arbetskrafter inom verket på samma sätt som

hittills tillgodoses, hvilket förutsätter, att tillräckliga medel för den

använda extra personalens aflönande finnas till Styrelsens förfogande.

Styrelsen meddelar, att i följd af den stora omfattning, i hvilken,

enligt hvad nyss blifvit antydt, anlitandet af extra biträden vid lokalförvaltningen,

redan innan nuvarande förhållanden inträda varit behöflig!,

Styrelsen under de senast förflutna fem åren sett sig nödsakad

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sjunde hufvudtiteln.

att, med begagnande af den Styrelsen genom nådigt bref den 24 Maj

1878 tillerkända rätt, utöfver förut omförmälda anslag till vikariatsersättning,

extra biträden in. m., 113,900 kronor, för det med samma

anslag afsedda ändamål af besparingarne å ordinarie aflöningsstaten

använda:

1883 .......................................................................................... kronor 30,093:85

1884 ...................................................................................... „ 34,599: 50

1885 ..................................................................................... „ 39,570:75

1886 ...................................................................................... „ 53,292:83

1887 ..................................................................................... „ 49,997:67

Då dessa besparingar, sådant oaktadt, visat ej obetydliga öfverskott,

skulle någon anledning att befara brist på disponibla medel för

godtgörande af extra biträden, äf ven om dessa komme att i betydligt

större omfattning än förut användas, icke vara för handen, för så vidt

samma besparingar kunde påräkna framdeles komma att uppgå till

närmelsevis lika stora belopp som under de senast förflutna åren.

Detta kan emellertid, enligt Styrelsens åsigt, ej antagas blifva förhållandet.

Besparingarna hafva nemligen till större delen uppkommit

derigenom, att lediga tjenster vid kustbevakningen, som varit umbärliga,

af Styrelsen med stöd af nådiga brefvet den 31 December 1875

lemnats tills vidare obesatta, och komma således att för framtiden högst

betydligt minskas, derest, såsom Styrelsen förutser, berörda tjenster

inom kort måste återbesättas.

Med hänsyn härtill och till den af Styrelsen redan påpekade, jemväl

af trafikens kraf i hög grad påkallade nödvändigheten att, intilldes

tillökning i den ordinarie personalen vinnes, använda extra biträden

i ännu större omfattning än förut, hemställer Styrelsen, att nyssberörda

anslag till vikariatsersättning, extra biträden m. in., måtte varda förhöjdt

icke blott med ett belopp, motsvarande hvad under år 1887 för

det med anslaget afsedda ändamål måst af besparingar användas eller

i runda hundratal 49,900 kronor, utan äfven derutöfver, för godtgörande

af kostnader, föranledda af det ökade behofvet af extra biträden, med

36,200 kronor. Någon närmare utredning beträffande det belopp, hvartill

sistberörda kostnader må komma att uppgå, förmäler sig Styrelsen

icke vara i tillfälle att lemna, men anser desamma i intet fall komma

att understiga den för deras bestridande föreslagna höjning uti ifrågavarande

anslag, hvilket, derest hvad Styrelsen föreslagit vunne bifall,

komme att bestämmas till jemnt 200,000 kronor.

Hvad Generaltullstyrelsen i afseende å aflöningsstaten föreslagit,

synes mig böra vinna godkännande. Gifvet är, att de under nästlidet.

år genomförda förändringarne i tullbeskattningen med dels nya, dels

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sjunde lmfvudtiteln.

23

höjda tullsatser å eu mängd varuslag måste framkalla ej mindre

ökad t arbete för personalen å tullplatserna än äfven nödvändigheten

af skärpt gränsbevakning. Rådligt är äfven, att redan i början af de

nja tullsatsernas tillämpning bevakningen i de gränstrakter, der frestelse

till smuggling lättast kan tänkas uppstå, göres så verksam, att derigenom

i möjligaste mån må förebyggas uppkomsten af vanor i detta

hänseende, hvilka, en gång inrotade, städse visat sig svåra att öfvervinna.

Behofvet af ökad personal för tullverket lärer emellertid, på

sätt .Generaltullstyrelsen ock föreslagit, till dess närmare erfarenhet

blifvit vunnen angående omfånget och beskaffenheten af de ökade

göromålen, lämpligen böra tillgodoses genom användande i utsträckt

omfattning af extra biträden. Styrelsens i sådant syfte framstälda

förslag om ökning i anslaget till vikariatsersättning, extra biträden

m. m. vid lokaltullförvaltningen lärer ock så mycket mindre vara

egnadt att ingifva betänklighet, som den ökade utgiften för tulladministrationen

ju varder rikligen ersatt af förhöjd tullinkomst för statsverket;

och torde Eders Kongl. Maj:t, sedan erfarenhet vunnits om den

utsträckning, hvari för särskilda orter ökadt behof af tullpersonal må

förefinnas, varda i tillfälle att för en kommande riksdag framlägga

ett mera detaljeradt förslag i ämnet.

I händelse af bifall till hvad sålunda i afseende å aflöningsstaten

blifvit föreslaget, skulle denna stats slutsumma komma att ökas med

skilnaden mellan de belopp, hvarmed anslaget till vikariatsersättning,

extra biträden m. in. inom lokaltullförvaltningen skulle höjas eller tillhopa

...............................................................,..................... kronor 86,100: —

och det belopp, hvarmed aflöningen för en inspektor

......................................... kronor 1,900: —

öfverstiger aflöningen åt en uppsyningsman

med 900 kronors lön

och tjenstgöringspenningar 300

kronor ......................................... „ 1,200: —_„_ 700: —

eller med kronor 85,400: —

och statens slutsumma sålunda blifva 1,778,300 kronor.

Generaltullstyrelsen meddelar vidare, att

Ofvergångsaflöningsstaten,

för år 1889 beräknad till 31,060 kronor, genom derå uppförda personers

afgång minskats med 2,090 kronor till 28,970 kronor; samt att å

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sjunde luifvudtiteln.

Indragningsstaten,

som för år 1889 upptagits till 38,830 kronor, uppstått en minskning

af 3,410 kronor, i följd hvaraf denna stats slutsumma komme att

utgöra 35,420 kronor.

I öfriga stater ifrågasätter Styrelsen ej annan förändring än, att

till jemnande af staternas slutsumma det å omkostnadsstaten uppförda

förslagsanslaget till diverse utgifter måtte höjas med 100 kronor, samt

sistnämnda stat sålunda ökas från 211,410 kronor till 211,510 kronor.

Med iakttagande af sålunda föreslagna ändringar skulle tullverkets

stater för år 1890 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten ............................................................. kronor 1,778,300:

öfvergångsaflöningsstaten........................................... „

ålderstilläggsstaten..................................................... „

indragningsstaten .......................................................... ,,

pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente.

....................................................................... „

pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjen
tes

i fattigdom efterlemnade enkor och barn ,, 31,800

omkostnadsstaten ........................................................ „ 211,510

28,970

220,000

35,420

227,000: —

Summa kronor 2,533,000: —

eller 80,000 kronor mer än det belopp, hvarå 1889 års stat slutar.

De af Generaltullstyrelsen föreslagna ändringar i aflöningsstaten

har jag redan förordat; och då de ifrågasatta ändringarne i öfriga stater

icke gifva anledning till någon erinran, tillstyrker jag, att Eders

Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen

att, med godkännande af de utaf Generaltullstyrelsen föreslagna

förändringar i tullverkets stater, bestämma anslaget för tullverket till

ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,533,000 kronor, att

såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen.

Skogsväsendet.

[6.]

För skogsväsendet är å ordinarie

stat för år 1889 uppfördt:

STcogsvusen-

dels bestämdt anslag:

tidt

för skogsstaten ........................

kronor 412,293: —

„ statens skogsskolor...........

24,500:— 436,793: —

Transport kronor 436,793: —

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

25

Transport kronor 436,793: —

dels reservationsanslag:

för skogsinstitutet .................. „ 21,300: —

enskilda skogsundervisnin
gen

...................................... „ 8,600: —

„ kronoskogarnes förvalt
ning

och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet.

........................ „________214,307: — 244,207:—.

tillsammans kronor 681,000: —.

Dessutom är å extra stat för samma år anvisadt för

kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet ................................... n 99,000: .

så att, oberäknad!, det å 1889 års stat jemväl uppförda

extra anslag å 25,000 kronor till skogsodlingens

befrämjande, hela anslaget för skogsväsendet

i innevarande års stat utgör................. kronor 780,000:—.

I underdånig skrifvelse den 30 Oktober 1884 afgaf Domänstyrelsen

förslag till förändrad reglering af skogsstaten. Hufvuddragen i

detta förslag voro:

att, de nu endast för viss tid förordnade skogsinspektörerne, hvilkas

verksamhet är i hufvudsak inskränkt till att utöfva kontroll, hvar inom

sitt distrikt, öfver det sätt, hvarpå der anstälde skogstjenstemän och

betjente fullgöra sina åligganden, skulle ersättas med fast tillsatte

öfverjägmästare, hvilka borde ställas i spetsen för skogslorvaltningen,

hvar inom sitt tjenstgöringsområde, och erhålla ett verkligt chefskap

öfver dervarande skogspersonal; i sammanhang hvarmed åtskilliga

ärenden, hvilka hittills dragits under den centrala styrelsens pröfning,

skulle öfverlemnas till öfverjägmästarnes afgörande;

att den egentliga skogsförvaltningen i orterna skulle såsom hittills

besörjas af jägmästarne men gifvas en större omfattning derigenom,

att, till skogsvårdens befrämjande å civila och ecklesiastika boställen

samt utarrenderade kronoegendomar, all skogsodling å dessa egendomar

öfvertoges af skogsstaten och jemväl ledningen af afverkningen

derstädes i vidsträcktare mån än nu vore fallet öfverlemnades åt jägmästare;
att,

med bibehållande af skogsinspektörernes eller öfverjägmästarnes

antal oförändradt, det nuvarande antalet jägmästarebefattningar

skulle, i samband med en förändrad reglering af reviren, minskas, men

deremot skogsbetjeningen ökas;

Bill. till Rihsd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2g Sjunde hufvudtiteln.

att, med hänsyn ej mindre till den ansenliga tillökning i göromål,

hvilken, sedan skogsstaten senast reglerades, för denna stat uppstått

i följd af statsskogarnes genom afvittring och köp mer och mer

ökade ytvidd samt utfärdade nya författningar om skogsväsendet, än

äfven till det ytterligare arbete, de nu ifrågasatta förändringarne komme

att för skogstjenstemännen medföra, förbättrade aflöningsförmåner skulle

beredas skogspersonalen i dess helhet; samt

att härvid, hvad angick jägmästarne, under den fasta aflöningen

borde inbegripas äfven godtgörelse för vissa extra ersättningar, hvilka

hittills af jägmästarne åtnjutits men nu borde upphöra att utgå eller,

der desamma erlagts af enskilde, indragas till statsverket.

Domänstyrelsen förutsatte härvid, att af de ökade tillgångar, som

erfordrades för genomförande af en dylik reglering, en del skulle tillskjutas

af de ecklesiastika boställena, samt hemstälde — under erinran

att den hittills af statsverket ensamt aflönade skogsstaten redan nu

vore starkt anlitad för de ecklesiastika skogarnes vård och, om Styrelsens

förslag vunne godkännande, komme att ytterligare derför tagas

i anspråk — att af den andel i de ecklesiastika skogarnes behållna

afkastning, hvilken nu tillfölle presterskapets löneregleringsfond, hälften,

beräknad att för år uppgå till lägst 40,000 kronor, måtte indragas till

statsverket.

Öfver denna hemställan inhemtades yttranden af rikets domkapitel

samt Kammarkollegium och Statskontoret, hvarvid flertalet af dessa

myndigheter väl erkände såsom billigt, att staten erhölle någon ersättning

för sina åtgärder till de ecklesiastika skogarnes vård, men likväl

afstyrkte bifall till Domänstyrelsens framställning, under åberopande

att den andel af de berörda skogarnes afkastning, som, i enlighet med

1863 års Riksdags beslut, genom nådiga förordningen den 29 Juni

1866 angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket anslagits

till presterskapets löneregleringsfond i syfte att åstadkomma en

tillfredsställande reglering af presterskapets aflöning, fortfarande och

för en längre framtid vore för detta ändamål behöflig; hvarförutom anmärktes,

att de ifrågavarande medlens disponerande på det sätt, Domänstyrelsen

ifrågasatt, erfordrade medgifvande af allmänt kyrkomöte.

Då detta ärende den 11 December 1885 inför Eders Kong! Maj:t

anmäldes, yttrade dåvarande Chefen för Finansdepartementet, att han

för sin del vore med Domänstyrelsen fullt ense om befogenheten deraf,

att det arbete, som skogsstaten nedlade på de ecklesiastika boställsskogarne,

icke borde lemnas utan godtgörelse från samma skogars afkastning,

men, i betraktande af hvad öfriga vederbörande myndigheter

anfört, likväl ansåge sig icke kunna förorda, att en dylik godtgörelse

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

27

skulle utgå under den form, Domänstyrelsen föreslagit, eller så, att

viss andel af de ifrågavarande skogarnes afkastning skulle tillfalla

statsverket, för att af detta användas såsom bidrag till skogsstatens

aflöning; att det deremot syntes med allt skäl kunna ifrågasättas, att,

när å ecklesiastikt boställes skog genom skogsstaten utfördes arbete,

hänförligt till skogsskötsel!!, detta arbete blefve ersatt i enahanda ordning

som öfriga omkostnader för skogens skötsel och således, lika

med dessa, gäldades af inflytande skogsförsäljningsmedel, innan någon

del deraf tillfölle vare sig boställshafvaren eller presterskapets lönereglermgsfond;

att en sådan anordning pa intet sätt bolde kunna anses

stridande mot de för dispositionen af de ecklesiastikä boställsskogarnes

afkastning nu gällande grunder, hvilka uttryckligen innehölle, att af

denna afkastning i främsta rummet skulle gäldas kostnaden för skogens

skötsel; samt att, när å boställe af ifrågavarande slag afkastnmgen

icke öfverstege husbehofvet och således icke lemnade tillgång till

ersättande af skogsstatens åtgärder för skogsskötsel, någon betänklighet

icke borde möta att för detta ändamål anlita de ecklesiastika boställenas

skogsfond, med hvars bildande just varit asyftadt att utveckla

skogsvården å sådana ecklesiastika boställsskogar, hvilka icke sjelfva

förmådde att derför bestrida omkostnaderna.

Departementschefen erinrade vidare, att, derest de asigtei, han

sålunda uttalat, godkändes, och i öfverensstämmelse dermed en del af

den inkomst för skogspersonalen, Domänstyrelsen beräknat såsom fast

aflöning, ansåges böra ersättas med godtgörelse i en eller annan foim

för särskilda förrättningar, hvilkas antal och omfattning komme att

vexla betydligt för olika orter, en väsentlig omarbetning af regleringsförslaget

måste ega rum, vid hvilken jemväl borde tagas i öfvervägande,

om och i hvad män skogsstatens förvaltningsåtgärder å en del andra

allmänna skogar, från hvilka afkastningen icke inginge till statsverket,

kunde böra af skogsafkastningen godtgöras. f rån eu sådan omarbetning

ansåg Departementschefen likväl böra undantagas den del af förslaget,

som anginge skogsbispektörerne, enär desse, hvilka icke hade

någon omedelbar befattning med skogsvården, följaktligen icke berördes

af frågan, huruvida förrättningar af ifrågavarande art borde särskildt

ersättas, samt särskilda anledningar syntes Departementschefen

påkalla, att pröfningen af regleringsförslaget i denna del icke blefve

undanskjuten; och behagade Kders Ivongl. Maj:t på Departementschefens

hemställan förklara Domänstyrelsens omförmälda underdåniga

framställning i fråga om bidrag från de ecklesiastika skogarnes afkastning

till skogsstatens aflönande icke föranleda vidare åtgärd samt

anbefalla Domänstyrelsen att, i öfverensstämmelse med de af Chefen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sjunde hnfvudtiteln.

för Finansdepartementet angifna grunder, utarbeta nytt förslag till lönereglering

för revirförvaltarne och skogsbetjeningen.

Förslag till reglering af skogsinspektörsbefattningarne blef derefter,

särskildt för sig, förelagdt Riksdagen i den nådiga proposition,

som den 14 Januari 1886 afgafs angående statverkets tillstånd och

behof, men blef icke af Riksdagen bifallet, då regleringen af de nämnda

befattningarne syntes Riksdagen kunna utan synnerlig olägenhet uppskjutas,

till dess tillfälle blefve beredt att på en gång pröfva och afgöra

frågan om reglering af skogsstaten i dess helhet. Med anmälan

härom tillkännagaf Riksdagen i underdånig skrifvelse den 11 Maj 1886,

att Riksdagen funnit det på pröfning beroende förslaget om ersättning

åt staten för vården af ecklesiastika boställsskogar, sådant detsamma

i statsrådsprotokollet den 11 December 1885 blifvit af föredragande

Departementschefen till sina hufvuddrag angifvet, vara förtjent af stor

uppmärksamhet, dock att vid blifvande pröfning af detsamma, sedan

detaljerna hunnit utarbetas, synnerligt afseende borde fästas derå, att

församlingarnes rätt att från nämnda skogar erhålla virke till byggnader

samt reparationer å boställen och kyrka tillräckligt tillgodosåges;

och behagade Eders Kongl. Maj:t, efter föredragning af Riksdagens

berörda skrifvelse, den 4 Juni 1886 gifva Domänstyrelsen befallning

att vid afgifvande af det nya förslaget till lönereglering för revirförvaltarne

och skogsbetjeningen taga i öfvervägande hvad Riksdagen

sålunda anfört samt dervid jemväl utlåta sig, huruvida i följd deråt

eller eljest någon ändring kunde anses påkallad i det förslag till reglering

af de nuvarande skogsinspektörsbefattningarne, som varit Riksdagen

förelagdt.

Till fullgörande af de föreskrifter, som den 11 December 1885

och den 4 Juni 1886 blifvit Domänstyrelsen meddelade, afgaf bemälda

Styrelse den 15 November 1886 underdånigt utlåtande och förslag,

h vil ket, tillika med det förut omförmälda regleringsförslaget af den 30

Oktober 1884, den 25 April 1887 understäldes Eders Kongl. Maj:ts

pröfning.

Vid ärendets underdåniga föredragning sistnämnda dag erinrade

dåvarande Chefen för Finansdepartementet först om innehållet af nu

gällande stat för skogsväsendet.

Denna stat upptager 9 skogsinspektörer, 85 jägmästare eller revirförvaltare

och 211 kronojägare, fördelade på följande sätt:

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

29

Skogsin-

Jäg-

Krono-

spektörs-

mästare-

jägare-

fenster.

tjänster.

tjenstår.

Norrbottens distrikt

Norrbottens

län

1

14

56

Vesterbottens ,,

Vesterbottens

11

11

1

9

31

Jemtlands „

Jemtlands

1

4

12 i

Södra Norrlands ,,

Vesternorrlands

Gefleborgs

11

11

1 1

5

4

13

7

Kopparbergs

11

4

10

Bergslags „

Vermlands

11

11

1

4

_

Örebro

2

3

Vestmanlands

11

3

- i

Upsala

11

4

5 !

Stockholms

11

1

i !

Ostra distriktet

Södermanlands

11

1

3

4

Östergötlands

11

4

5

Gotlands

11

1

—

1

Skaraborgs

11

1

5

21

Vestra ,,

Elfsborgs

11

1

4

16

Göteborgs och

Bohus ,,

)

1

1

|

Kalmar

7?

|

3

8

Smålands distrikt

Jönköpings

V

1

3

3

l

Kronobergs

11

J

2

2

Hallands

11

1

6

Södra distriktet

Blekinge

Christianstads

11

V

1

1

’ 2

6

Malmöhus

11

1

1

Summa

9

85

211

Aflöningen, fördelad med tre fjerdedelar i lön och en fjerdedel i

tjenstgöringspenningar, är bestämd:

för skogsinpektörerne i Norrbottens och Södra Norrlands distrikt

till 4,800 kronor,

„ öfrige skogsinspektörer till 3,800 kronor,

,, jägmästare till 1,500 kronor med tillägg efter 10 år af 500

kronor, efter 15 år af ytterligare 500 kronor och efter 20

år af nya 500 kronor,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sjunde hufvudtitelu.

kronor 1,000

för kronojägare i de sex nordligaste länen till 600 kronor, inberäknad

hyresersättuing af 50 kronor, hvilken ersättning

hänföres till lönen, så att af aflöningen i öfrigt 400 kronor

beräknas såsom lön och 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

samt

,, kronojägare i rikets öfriga län 500 kronor.

Från tillämpningen af denna lönestat eger likväl ett undantag

rum i afseende å skogsinspektören i södra Norrlands distrikt, hvilken

innehar sin befattning på grund af äldre konstitutorial och uppbär den

till befattningen hörande aflöning, fördelad med 4,000 kronor i lön och

800 kronor i tjenstgöringspenningar. Äfven bör jag erinra derom, att

1888 års Riksdag på framställning af Eders Kong! Maj:t medgifvit, att

till förhöjning i aflöningen för skogsinspektören i Vesterbottens distrikt

finge af uppkommande besparingar å det bestämda anslaget till skogsstaten

från och med den 1 Juli samma år, intill dess skogsstaten blefve

definitivt reglerad, användas ett belopp af 1,000 kronor för år läknadt.

Skogsinspektörerne, jägmästarue och, i de sex nordligare länen,

kronojägarne åtnjuta derjemte resepenningar, utgörande för

skogsinspektörerne i Norrbottens och södra Norrlands

distrikt ............................

i Vesterbottens, Jemtlands och

Bergslagsdistrikten..................

i öfriga distrikten .......................

i Norr-och Vesterbottens distrikt

i öfriga delar af Norrland och

Kopparbergs län ....................

i det öfriga landet ........................

samt för kronojägare i de sex norra länen ..............•

I hufvudsak är skogsstatens nuvarande organisation grundad på

den reglering, som egde rum vid 1874 års riksdag och stadfästades

genom nådiga brefvet den 5 Juni samma år. Sedan dess har väl, hufvudsakligen

under de närmast följande åren, någon mindre tillökning

egt rum i personalen, men aflöningsvilkoren hafva icke ungergått någon

förändring. Under tiden har dock statens skogsväsende vunnit en

ganska betydande utveckling. Kronoparkernas areal, som år 1874 utgjorde

1,538,285,30 hektar, uppgick vid 1887 års utgång till 3,386,964,45

hektar; och statsverkets kontanta inkomster af skogarne — oberäknadt

afkastningen af utarrenderade hemman och lägenheter — hvilka åren

1870—1874 i medeltal utgjorde 7 75,515 kronor 19 öre och för året

1874, taget för sig, uppgingo till 820,064 kronor 5 öre, hafva under

de följande fem åren influtit i medeltal för år med 959,447 kronor 58 öre

dito

dito

jägmästarne

dito

dito

750

600

600

500

200

100.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sjunde liufvudtitein.

31

och under åren 1880—1885, likaledes i medeltal, med 1,706,210 kronor

63 öre. För år 1885 uppgingo skogsmedlen till 1,733,710 kronor 55

Öre, för år 1886 till 1,711,211 kronor 61 öre, för år 1887 till 1,685,392

kronor 72 öre och för år 1888 till 2,067,115 kronor 19 öre.

Under anförande att ökningen af kronoskogarnes areal och stegringen

i statsverkets inkomster af skogarne tydligt nog ådagalade, i hvilken

grad det arbete, som ålåge skogsstaten, under de senare åren ökats,

samt att, om således redan i närvarande förhållanden anledning otvifvelaktigt

förelåge att förbättra de i allmänhet mycket svaga löneförmåner,

hvaraf skogsstatspersonalen vore i åtnjutande, detta blefve i än högre

grad påkalladt, om de förändringar i skogsförvaltningen och skogsst.

atens organisation, hvilka Domänstyrelsen stält i samband med eu

åsyftad löneförbättring, skulle komma till stånd, yttrade dåvarande

Departementschefen vid ärendets föredragning den 25 April 1887 vidare

följande, hvilket jag anhåller att här få i minnet återkalla:

“Bland sålunda ifrågasatta förändringar torde i främsta rummet,

såsom berörande hela skogsstaten, böra tagas i betraktande hvad Domänstyrelsen,

såsom förut blifvit antydt, föreslagit beträffande skogsodling

och afverkning å boställen och utarrenderade kronoegendomar.

Styrelsen har i fråga härom framhållit, hurusom för bibehållande och

förökande af de allmänna skogarnes afkastningsförmåga vore af synnerlig

vigt, att den skogsodling, som erfordrades å dessa skogar, blelve

på ett fullt ändamålsenligt sätt verkstäld, men att oaktadt de föreskrifter

i fråga om beredande af skogsåterväxt, hvilka meddelades vid

fastställandet af indelningsplaner för skogarne å statens till boställen

upplåtna eller utarrenderade egendomar, det icke kunde påräknas, att

derstädes erforderliga skogsodlingsarbeten, hvilka i allmänhet påkallade

fackmannens omdöme och erfarenhet, skulle leda till åsyftadt resultat,

så länge dessa arbetens utförande vore öfverlemnadt åt indelningshafvare

och arrendatorer. Ett ingripande härutinnan från skogsförvaltningens

sida hade derför synts Domänstyrelsen af högsta behof påkalladt.

Enahanda vore äfven förhållandet i afseende på afverkningen å dylika

skogar, hvilken icke heller kunde anses tillräckligt reglerad genom

föreskrifter vid skogsindelningen; och särskildt erfordrades större urskiljning,

än som i allmänhet kunde påräknas hos boställshafvare och

arrendatorer, när i följd af skogens beskaffenhet eller af annan anledning

berednings-, blädnings- och röjningshuggningar eller hjelpgallring

borde ega rum. Med hänsyn till den betydande skada, som förorsakades

af illa utförda skogsodlingar och afverkningar, har Domänstyrelsen

ansett, att all skogsodling å de till civila eller ecklesiastika boställen

eller till utarrenderade egendomar hörande skogar och således

opaginerad Kontrollera mot PDF

g2 Sjunde hufvudtitein.

äfven å dem, hvilka icke blifvit strida under skogsstatens omedelbara

förvaltning, borde besörjas af denna stat, samt att jemväl afverkningen

å dylika skogar, i den mån denna icke redan, i följd deraf att boställets

afkastning öfverstege husbehofvet eller särskilda föreskrifter vid skogens

upplåtelse lemnats, vore beroende af föregången ^stämpling, borde

regleras genom skogsstatens åtgärder, vare sig genom utsyning eller

genom lämpliga anvisningar.

Fördelarne ur skogsvårdens synpunkt af en sådan anordning äro

påtagliga, och Domänstyrelsens förslag härom har också redan vid

ärendets behandling den 11 December 1885 tillvunnit sig Eders Kongl.

Maj:ts gillande, endast med den modifikation i fråga om skogar, hviska

brukas af indelningshafvare, att skogsstatens ingripande vid afverkningen,

utöfver hvad redan eger rum, eller i de fall då afverkningen sker

endast för husbehof, icke borde ifrågakomma, enär derigenom föi

boställshafvarne skulle vållas mycken omgång och understundom verkliga

olägenheter, som icke kunde undgå att menligt inverka på förhållandet

mellan skogsstaten och boställenas innehafvare.

I det regleringsförslag, som af Domänstyrelsen afgafs den 30

Oktober 1884, utgick Styrelsen från den förutsättning, att kostnaden

för skogsodling å de ifrågavarande egendomarne, utöfver skogsstatens

åtgärder för ändamålet, skulle å ecklesiastika och civila boställen, der

skogs afkastning en öfverstege husbehofvet, såsom hittills, enligt § 24 af

förordningen den ''29 Juni 1866 angående hushållningen med de allmänna

skogarne i riket, bestridas af afkastningen, innan fördelning

deraf egde rum emellan boställshafvaren, å ena, och presterskapets

löneregleringsfond eller statsverket, å den andra sidan; å ecklesiastika

skogar, der afkastningen icke lemnade öfverskott, gäldas af de ecklesiastika

boställenas skogsfond; samt å civila boställen, kräkas afkastning^

icke öfversköte husbehofvet, äfvensom å utarrenderade kr ono eg end omar, så

vidt icke arrendator!! genom kontrakt om skogsarrende berättigats att

afyttra skogens afkastning och hade skyldighet att vidkännas kostnaderna

för skogsodling, af reservationsanslaget till skogsväsendet.

Hvad åter angick skogsstatens åtgöranden i fråga om såväl skogsodling

som afverkning, ansåg Domänstyrelsen någon kostnad derföi icke höra

drabba vare sig boställshafvare eller arrendatorer. De ökade utgiftei

för skogspersonalens såväl förstärkning som aflöning, hvilka måste blifva

eu följd af en anordning af nu anförd beskaffenhet, föranledde emellertid

Domänstyrelsen att upptaga frågan, huruvida icke de ecklesiastika

boställsskogarne borde lemna staten någon ersättning för den omvårdnad,

som genom skogsstaten egnades desamma, samt att i sådan syftning

gorå den framställning om bidrag till skogsstatens aflöning med viss

s. 33 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufyudtiteln. 33

andel af de nämnda boställenas behållna afkastning, för hvilken jag förut

redogjort.

Efter det beslut, Eders Kongl. Maj:t med anledning af denna

framställning fattat, har det ålegat Domänstyrelsen att uppgöra förslag

i syfte, att väl en dylik ersättning skulle komma statsverket till godo,

men icke under form af visst bidrag från de ecklesiastika boställenas

behållna afkastning utan såsom godtgörelse för de till skogsskötsel!!

å dessa boställen hänförliga arbeten, som af skogsstaten utföras. Domänstyrelsen

har i sitt senast afgifna utlåtande i detta hänseende anfört,

att, då de ecklesiastika boställsskogarne uppginge till ett antal af

2,513 och innehölle en areal af 326,084 hektar, skogstjenstemännens

och skogsbetjeningens tid komme att, företrädesvis i landets södra

och mellersta delar, i hög grad tagas i anspråk ej mindre för särskilda

skogsförrättningar och deraf föranledda resor än ock, hvad

tjenstemännen beträffade, genom omfattande expeditionsgöromål, såsom

för upprättande af årliga afverknings- och skogsodlings- med flera

förvaltningsförslag samt redovisningar m. m. Det hade derföre synts

Styrelsen önskligt och äfven varit i det förut afgifna regleringsförslaget

afsedt, att alla statsverkets utgifter för skogsstatens aflöning, i

hvad de belöpte på de ecklesiastika boställenas skogar, skulle inom

viss gräns ersättas af dessa boställens behållna skogsafkastning, hvaremot,

med tillämpning af de för regleringsförslagets omarbetning angifna

grunder, sådan ersättning icke torde kunna ifrågasättas i vidsträcktare

mån än för sådant arbete, som af revirförvaltare och kronojägare

genom särskild förrättning å stället utfördes och derför kostnaden

kunde viss skog efter rese- och traktamentsräkning påföras, utan

att åt statsverket på denna väg kunde beredas ersättning för skogsinspektörernes

och jägmästarnes åligganden i öfrigt, till följd hvaraf

de ecklesiastika skogarnes bidrag till skogsstatens aflöning måste blifva

väsentligt mindre, än hvad Domänstyrelsen förut beräknat.

Beträffande sättet för godtgörelsens beräknande för jägmästares

förrättningar å ifrågavarande skogar syntes det Styrelsen lämpligast,

att denna godtgörelse, i öfverensstämmelse med hvad i 1 och 4 §§ af

gällande taxa för skogsförrättningar den 12 November 1875 vore stadgadt,

utginge såsom reseersättning och dagtraktamente enligt gällande

resereglemente, med iakttagande att resorna till förrättningsställen i

samma ort, så vidt möjligt, företoges i sammanhang. För att vinna

upplysning om de belopp, hvartill ifrågavarande godtgörelse, sålunda

beräknad, kunde komma att uppgå inom de särskilda reviren, hade

uppgifter från vederbörande infordrats; men vid den granskning af

dessa uppgifter, som i samråd med inkallade skogsinspektörer egt rum

Bill. till Riksd. Frot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sjunde hufyndtiteln.

inom Domänstyrelsen, hade det visat sig, att det icke läte sig göra

att i förväg och för någon längre tid med tillförlitlighet beräkna beloppet

af berörda ersättningar. Om dessa, såsom i statsrådsprotokollet

för den 11 December 1885 blifvit antydt, skulle tillfalla jägmästarne

emot det att den för dem eljest ifrågasatta fasta aflöningen minskades

i mån, som ansåges motsvara den en hvar tillfallande ersättning, skulle

följaktligen äfventyras, att antingen jägmästarne genom för stor minskning

i aflöningen blefve lidande eller ock statsverket finge vidkännas

större utgifter för jägmästarnes lönande, än som, med hänsjm till dem

tillfallande inkomst från de ecklesiastika skogarne, vore tillbörligt.

För att undvika dessa olägenheter har Domänstyrelsen hemstält, att

regleringen af jägmästarnes aflöning måtte, såsom förut varit af Styrelsen

afsedt, få ske oberoende af den ersättning, som de ecklesiastika

skogarne komme att få vidkännas för jägmästarnes arbeten å dessa

skogar, samt att berörda ersättning, i stället att tillfalla jägmästarne,

finge direkt tillgoaoföras statsverket sålunda, att vid hvarje års bokslut

skulle af influtna skogsmedel från de ecklesiastika boställena, innan

fördelning af behållna afkastningen egde rum mellan vederbörande

boställshafvare och presterskapets löneregleringsfond, eller, om vid

dylikt boställe virkesförsäljning under året icke egt rum eller försäljningsmedlen

dertill vore otillräckliga, från de ecklesiastika boställenas

skogsfond till statsmedel omföras hvad som, efter behörig fördelning,

motsvarade kostnaden för de af jägmästare å berörda skogar under

året utförda arbeten, å hvilka för sådant ändamål jägmästarne skulle

hafva att till Domänstyrelsen ingifva på resereglementet grundade räkningar.

Med ledning af vederbörandes uppgifter har Domänstyrelsen

beräknat den summa, hvilken sålunda årligen skulle komma statsverket

till godo, till lägst 22,800 kronor.

I fråga åter om kronojägarnes förrättningar å de ecklesiastika

skogarne var i det ursprungliga förslaget afsedt, att kronojägarne till

någon förbättring i deras nuvarande inkomster skulle för dylika förrättningar

få uppbära dagarfvoden af 2 kronor 50 öre, hvilka arfvoden

dock, under den då gjorda förutsättningen att godtgörelse för skogsstatens

åtgöranden å dessa skogar skulle komma statsverket till godo

genom visst årligt tillskott af samma skogars behållna afkastning, antagits

böra utgå af reservationsanslaget till skogsväsendet. Domänstyrelsen

föreslår nu häri endast den ändring, att berörda dagarfvoden

skola, i stället att utgå från nyssnämnda anslag, påföras de ecklesiastika

skogarne såsom en utgift för skogsskötseln och utbetalas af inflytande

skogsförsäljningsmedel eller i förekommande fall af de ecklesiastika

boställenas skogsfond. Beloppet af den ersättning, som de

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sjunde liufyudtiteln.

35

ecklesiastika boställena eller dessa boställens skogsfond sålunda skulle

få vidkännas för kronojägarnes förrättningar, är, enligt hvad Domänstyrelsen

meddelar, af skogsinspektörerne beräknadt till omkring 10,000

kronor årligen.

Det vill synas mig, att hvad Domänstyrelsen sålunda föreslagit

i fråga om sättet för godtgörande af skogsstatens åtgöranden å de

ecklesiastika boställena innefattar en lycklig lösning af den uppgift,

som i detta hänseende varit Styrelsen förelagd. Hufvudsyftet med

ärendets återförvisning den 11 December 1885 eller att ersättning uti

ifrågavarande hänseende skulle komma staten till godo, icke genom

tillskott från de ecklesiastika boställenas behållna afkastning, utan i

form af godtgörelse för en hvar af de särskilda till skogsskötseln hänförliga

förrättningar, som genom skogsstatens försorg å berörda boställen

utföras, och således kunna utgå i enahanda ordning som öfriga

omkostnader för skogsskötseln, blir genom den anordning, Domänstyrelsen

föreslår, vunnet. Och att denna godtgörelse, der den belöper

på jägmästares förrättningar, skulle, i stället att, såsom i anförandet

till statsrådsprotokollet nyssnämnda dag var förutsatt, tillfalla jägmästarne

omedelbart, ingå till statsverket, för att användas vid skogsstatens

aflönande, synes desto lämpligare, som den grundsats, Domänstyrelsen

följt vid uppgörande af det föreliggande statsförslaget, att i

möjligaste mån inskränka jägmästarnes rätt till extra ersättningar, torde

få erkännas vara fullt riktig. Hvad Domänstyrelsen i den nu omhandlade

frågan hemstält anser jag mig derföre böra förorda, endast

med erinran att, derest boställshafvare skulle påfordra att sjelf få utföra

skogsodlingsarbete — hvilket dock knappast är att förmoda, då

omkostnaderna för odlingen i dylikt fall efter all anledning icke blefve

mindre — sådant icke lärer kunna nuvarande boställshafvare för nu

löpande skogsindelningsperiod förvägras, när fastställelsen å indelningsplanen

innehåller, att bostället bibehålies under boställshafvarens skötsel

och vård.

Bland de förslag, Domänstyrelsen framstäf af beskaffenhet att

inverka på regleringen af skogsstatens aflöning, förekommer vidare,

hvad särskild! angår skogsinspektörerne, den förändring, Styrelsen

ansett böra ega rum i desse tjenstemäns ställning och embetsåligganden.

Enligt Styrelsens förslag borde, såsom redan af mig anmärkts, skogsinspektörernes

verksamhet upphöra att, såsom hittills, vara hufvudsakligen

endast kontrollerande och en administrativ befogenhet tilläggas

innehafvarne af dessa befattningar, så att desse komma att bilda en

verklig mellanlänk mellan skogspersonalen i orterna och den centrala

styrelsen. Genom en -dylik förändring skulle icke blott ärendenas nu

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sjunde hufvudtiteln.

störa tryck på centralstyrelsen lättas, utan äfven skogsinspektörernes

erfarenhet och insigt göras mer fruktbärande för skogshushållningen.

I fråga om den utvidgade befogenhet, som borde tillkomma skogsinspektörerne

eller, såsom innehafvarne af deras befattningar efter förändringens

genomförande lämpligare borde benämnas, öfverjägmästarne,

har Domänstyrelsen särskild! framhållit,

att förutom de frågor angående virkesförsäljning, deri skogsinspektörerne

redan fått sig anförtjodt att besluta, åtskilliga andraärenden

förefunnes af beskaffenhet, att beslutanderätten deri med fördel

kunde från Domänstyrelsen öfverflyttas på skogsinspektörerne;

att de årliga förslag rörande såväl virkesförsäljningar och vilkoren

derför som äfven skogsodlingsarbeten och andra förvaltningsåtgärder,

hvilka hittills afgifvits af jägmästarne, i stället borde upprättas af

skogsinspektörerne med ledning af de uppgifter och framställningar,

som jägmästarne skulle hafva att för detta ändamål till dem afgifva;

att vidare granskningen af upprättade förslag till skogsindelningar,

hvilken hittills utförts inom centralstyrelsen af extra biträden, borde

öfverlemnas åt skogsinspektörerne, med skyldighet härvid för dem att,

der så erfordras, på stället undersöka förslagens lämplighet, genom

hvilken anordning granskningsarbetet skulle erhålla eu större betydelse

än nu, då detsamma i allmänhet måste inskränkas till en siffergranskning;

samt

att åt skogsinspektörerne äfven borde uppdragas att hafva inseende

öfver skogsstatsboställen och för skogsväsendet utarrenderade

fastigheter äfvensom att årligen till Styrelsen afgifva berättelse öfver

skogs- och jagtväsende!.

Då Domänstyrelsens förslag i denna del den 11 Januari 1886

inför Eders Kongl. Maj:t förekom till pröfning i sammanhang med

öfriga då behandlade frågor, hörande till statsregleringen för innevarande

år, yttrade dåvarande Chefen för Finansdepartementet, att det

syntes honom uppenbart, att en så beskaffad förändring i skogsinspektörernes

ställning, som Domänstyrelsen ifrågasatt, skulle för skogsväsendet

medföra väsentligt gagn, enär Domänstyrelsen derigenom

skulle befrias från en mängd detaljfrågor, hvilka nu onödigtvis upptoge

dess tid, och vid behandlingen af eu del andra ärenden genom

den föregående utredning, dessa undergått af skogsinspektörerne, erhålla

ett kraftigare stöd för sina åtgöranden, under det att skogsinspektörerne

i följd af den mer praktiska rigtning, som komme att

gifvas åt deras verksamhet, skulle vinna ökadt inflytande på skogsförvaltningen

i orterna och äfven blifva i tillfälle att, till gagn för det

allmänna, i större grad vidga sin egen erfarenhet, på samma gång

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufyndtiteln.

37

den lifligare förbindelse, hvilken kornme att ega rum mellan dem och

den underlydande skogsstaten, utan tvifvel skulle verksamt bidraga

till den senares utbildning i yrket.

Jag har härtill ingenting att tillägga och är för min del öfvertyg3^,

att, om Domäustyrelsens ifrågavarande förslag, hvilket redan i

nästlidet års statsverksproposition vunnit Eders Kong!. Maj:ts godkännande,

kommer till utförande, stora fördelar deraf skola tillskyndas

skogsväsendet.

Med hänsyn till jägmästarne har Domän styrelsen, såsom äfven i

det föregående blifvit antydt, i sitt regleringsförslag utgått, bland

annat, från den förutsättning, att jägmästarnes rätt till ersättning för

extra förrättningar borde inskränkas. Sålunda har Styrelsen ansett,

att rättigheten till särskild ersättning borde upphöra:

l:o vid afstämpling, på grund af nådiga brefvet den 9 December

1870, af kronans ekar och till master och spiror, användbar furuskog

å mark af krononatur, vare sig till enskildes behof eller till försäljning

för kronans räkning;

2:o vid utsyning af bok till husbehof å kronohemman eller boställe,

enligt nådiga brefvet den 12 April 1873;

3:o vid utsyning, jemlikt nådiga brefvet den 19 Augusti 1873,

af skadadt virke å allmänna hemmans skogar, hvilka ej blifvit till

ordnad hushållning indelade;

4:o vid utsyning och försäljning, enligt särskilda nådiga beslut,

af sådant virke, som å indelad skog till följd af eld- eller stormskada

måste skyndsamt tillgodogöras utan sammanhang med den ordinarie

skogsafverkningen;

5:o samt då — på grund af förordningen den 18 September 1874

angående utsyning och försäljning af skogsalster i Kopparbergs och de

norrländska länen samt nådiga brefvet den 26 Maj 1882, förordningen

den 29 Juni 1866 angående dispositionsrätten till skogen å vissa skattehemman,

nådiga brefvet sistnämnda dag angående dispositionen af vissa

öfverloppsmarker, stadgan den 30 Maj 1873 om afvittring i Vesterbottens

och Norrbottens läns lappmarker, nådiga brefvet den 27 Juni

1879 angående grunderna för afvittring och storskifte i Sårna socken

med Idre kapellag samt nådiga brefveu den 21 April 1882 och den

12 September 1884 angående grunderna för förvaltningen afPajala och

Arvidsjaurs allmänningar — utsyning i de sex nordligaste länen eger

rum åt dertill berättigade å kronohemman, nybyggen, stockfångstskogar,

upplåtna till privilegierade sågverk, oafvittrade skatte- och frälsehemman,

vissa afvittrade skattehemman med inskränkt dispositionsrätt öfver

skogen, hemman emot tillökning i mantal och ränta af öfverloppsmarker

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sjunde hufvudtiteln.

tillagda skogstrakter, med skogsränta belagda och sålda öfverloppsmarker,

skatte- och frälsehemman i Sårna socken med Idre kapellag

äfvensom i Vester- och Norrbottens läns lappmarker, samt vid storskifte

eller afvittring bildade allmänningar i de norra länen.

Ersättningen vid sådana förrättningar, som omförmälts under punkterna

2:o och 5:o, utgår med viss afgift, beräknad efter qvantiteten

och dimensionerna af det utsynade virket, och godtgöres af den, för

hvars räkning utsyningen sker; hvaremot ersättning för öfriga ifrågavarande

förrättningar uppbäres i form af reseersättning och dagtraktamente

enligt resereglementet samt gäldas, vid ekutstämpling af det

under sjunde hufvudtiteln uppförda anslaget till rese- och traktamentspenningar,

men eljest af de i följd af förrättningen inflytande virkesförsäljningsmedlen.

Af dessa ersättningar äro endast de, som uppbäras för ekutstämpling

samt för utsyningsåtgärder enligt punkten 5:o, af någon större

betydenhet. Statsverkets utgifter för ekutstämplingar uppgå, enligt

hvad Domänstyrelsen meddelat, till omkring 5,000 kronor årligen; och

de utsyningsafgifter, jägmästarne i de sex norra länen uppburit i de

fall, som berörts här ofvan under punkten 5:o, hafva under åren 1875

—1884 i medeltal för år utgjort något mer än 42,000 kronor samt

uppgingo år 1885 till 48,642 kronor 84 öre.

I fråga särskildt om de sistberörda afgifterna har Domänstyrelsen

anmärkt, hurusom den inkomst, jägmästarne hemtade af desamma, i

hög grad vexlade inom olika revir och ingalunda alltid stode i ett

skäligt förhållande till det arbete, utsyningen medförde, i det att inom

revir, der skogarne, hvarå utsyningen egde rum, vore hvarandra närbelägna

eller utgjorde större sammanhängande områden, en betydlig

inkomst kunde lätt nog intjenas, under det att i andra revir med ogynsammare

förhållanden inkomsten, oaktadt utsyningsarbetet vore långt

mer betungande, blefve jemförelsevis ringa. Den omständigheten, a.tt

utsyningsafgiften utginge efter storleken af._den på utsyningsförrättaren

beroende afverkningen, syntes ock egnad att, då afgiften tillfälle förrättningsmannen,

rubba dennes opartiska ställning. Styrelsen har derföre

ansett af vigt, att de ifrågavarande utsyningsafgifterna icke vidare

komme att utgöra en inkomst för jägmästarne utan i stället ingå till

statsverket, under iakttagande likväl att vid regleringen af jägmästarnes

löneförmåner hänsyn toges till måttet af det arbete inom de olika

reviren, för hvilket samma avgifter varit afsedda att utgöra ersättning.

Med Domänstyrelsen är jag ense derom, att jägmästarne, likasom

skogspersonalen i allmänhet, böra i möjligaste män ersättas med en

efter deras arbete afpassad bestämd lön, och jag finner således icke

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sjunde liufvudtiteln.

39

något att erinra mot hvad Styrelsen i fråga om upphörande af nu omförmälda

extra ersättningar hemstält. Det torde här böra erinras, att,

äfven efter indragning af de nu nämnda extra ersättningarne, en del

sådana kommer att qvarstå; men, efter hvad jag inhemtat, afse dessa,

om ersättning för skogsindelningar, hvilka numera i allmänhet uppdragas

åt extra jägmästare, undantages, förrättningar, som mera sällan

förekomma och hvaraf någon afsevärd inkomst icke kan beredas.

Domänstyrelsen har vidare såsom grunder för den föreslagna

regleringen uppstält,

att rättigheten för jägmästaren att åtaga sig skogsförrättningar

åt enskilde borde begränsas i enlighet med de bestämmelser, Domänstyrelsen

borde ega att härom meddela; samt

att, i sammanhang med en förbättring i lönevilkoren, jägmästarnes

tjenstgöringsområden borde i de fall, der omständigheterna dertill föranledde,

något utvidgas och i följd deraf en minskning ega rum i jägmästarnes

antal;

men att deremot och med särskildt afseende på den utvidgade

befattning, som enligt Styrelsens ofvan omförmälda förslag borde uppdragas

åt skogsstaten i fråga om skötseln af boställenas och utarrenderade

egendomars skogar, en mera betydande ökning borde ega rum

i antalet kronojägare i de mellersta och sydligare delarne af landet.

Det förslag till stat för skogsförvaltningen i orterna, Domänstyrelsen,

utgående från nu angifna grunder, framstäf; i sin underdåniga

skrifvelse den 30 Oktober 1884 och hvithet Styrelsen, under förutsättning

att hvad nu hemstälts rörande sättet för godtgörande af skogsstaten

s åtgöranden å de ecklesiastika skogarne vunne godkännande,

oförändradt framlagt i det underdåniga utlålandet den 15 November

1886, upptager 9 öfverjägmästare, 74 jägmästare och 263 kronojägare.

Antalet öfverjägmästare skulle således blifva detsamma som nu

skogsinspektörernes, men deremot skulle någon jemkning ega rum i

öfverjägmästarnes tjenstgöringsområden, så att Jemtlands distrikt skulle

utvidgas med Vesternorrlands län och erhålla benämningen Mellersta

Norrlands distrikt; att till det distrikt, som nu benämnes Södra Norrlands,

skulle i stället för Vesternorrlands län läggas Kopparbergs län

och distriktet derefter kallas Gefle-Dala distrikt; samt att med Bergslagsdistriktet

skulle i stället för Kopparbergs län förenas Upsala län, och

det Ostra distriktet sålunda komma att inskränkas till Stockholms,

Södermanlands, Östergötlands och Gotlands län.

Af de nuvarande 85 jägmästarebefattningarne skulle, såsom eu

följd af ändringar i revirfördelningen, indragas 11, i det att Domänstyrelsen

ansett jägmästarnes antal kunna minskas med en inom hvart
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Sjunde liufvudtiteln.

derå af följande län, nemligen Norrbottens, Vesterbottens, Vesternorrlands,

Gefleborgs, Vermlands, Vestmanlands, Upsala, Södermanlands,

Östergötlands, Skaraborgs och Christianstads län.

Kronojägarnes antal skulle slutligen, på samma gång en förändrad

förläggning delvis egde rum af den nuvarande bevakarepersonalen,

ökas med 52, af hvilka för närvarande borde anställas 5 i Vermlands,

2 i Örebro, 6 i Vestmanlands, 3 i Upsala, 5 i Stockholms, 2 i Södermanlands,

5 i Östergötlands, 1 i Gotlands, 5 i Kalmar, 7 i Jönköpings,

6 i Kronobergs, 1 i Blekinge, 3 i Christianstads och 1 i Malmöhus län.

I den till sistlidet års Riksdag aflåtna proposition om statsverkets

tillstånd och behof föreslogs, med framhållande af det ansvarsfulla värf,

som komme att åligga innehafvarne af de tillämnade öfverjägmästarebefattningarne,

äfvensom att det för skogsinspektörerne nu stadgade

förbud att åtaga sig skogsförrättningar åt enskilde borde blifva gällande

äfven för öfverjägmästarne,

att en hvar af öfverjägmästarne skulle i aflöning erhålla 4,800

kronor, deraf 3,200 kronor såsom lön och 1,600 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

med rätt att efter intjenta fem år erhålla ålderstillägg

å 600 kronor;

samt att resepenningar, afsedda att motsvara de kontanta utgifterna

för fortskaffning och bostad under tjensteresor, skulle, med

någon jemkning i de belopp, som i detta hänseende utgått till skogsinspektörerne,

anvisas åt öfverjägmästaren i Norrbottens distrikt med

1,000 kronor, åt öfverjägmästarne i Vesterbottens, Mellersta Norrlands,

Gefle-Dala och Bergslagsdistrikten med 800 kronor till hvardera samt

för en hvar af öfverjägmästarne i östra, vestra, Smålands och södra

distrikten 700 kronor, allt för år räknadt.

Det var härjemte förutsatt, att, med hänsyn till den omfattande

skriftvexling, som komme att blifva förenad med öfverjägmästarebefattningarne,

och det arbete med granskning af skogsindelningsplaner. som

enligt regleringsförslaget skulle öfverflyttas på innehafvarne af dessa

befattningar, ett efter förhållandena i de särskilda distrikten lämpadt

årligt expensanslag skulle af reservationsanslaget till skogsväsendet

ställas till öfverjägmästarnes förfogande, att emot redovisning användas

till skrifbiträde och skrifmaterialier in. m.; och erinrade dåvarande

Chefen för Finansdepartementet, att de anslag, som för dylikt ändamål

kunde blifva anvisade vid den närmare pröfning af behofven i detta

hänseende, hvilken borde eg a rum vid fastställande af de årliga generalförslagen

för skogsväsendet, i det närmaste borde komma att uppvägas

genom besparing af medel, som hittills af reservationsanslaget till

skogsväsendet utgått för biträde vid indelningsplaners granskning i

s. 41 Kontrollera mot PDF

Sjunde lmfvudtiteln.

41

Domänstyrelsen och hvilka medel, efter denna gransknings öfverflyttande

på öfverjägmästarne, icke vidare blefve för sådant biträde erforderliga.

Aflöningen för jägmästare har Domänstyrelsen ansett böra bestämmas

till lägst 2,500 kronor, deraf 1,500 kronor i lön och 1,000

kronor i tjenstgöringspenningar, hvartill skulle komma tre ålderstillägg,

hvardera å 500 kronor, att uppbäras, det första efter 5 års, det andra

efter 10 års och det tredje efter 15 års väl vitsordad tjenstgöring. De

påfallande olikheter, som med hänsyn till tjenstgöringsområdets utsträckning,

kommunikationer, klimat och lefnadsomkostnader egde rum

mellan, å ena sidan, reviren i de sex norra länen och särskild! de

nordligare bland dessa, samt, å den andra, reviren i det öfriga landet,

äfvensom den betydande minskning i inkomst, som indragningen till

statsverket af utsyningsafgifterna i Kopparbergs och de norrländska

länen komme att medföra för revirförvaltare i dessa orter, uppgående

i vissa fall till 2,000 kronor och derutöfver för år, betingade emellertid,

att aflöningen för jägmästare i de sex norra länen i allmänhet

bestämdes något högre, än för de öfriga, och äfven att gradationer

vidtoges i de förres aflöning, lämpade efter olika ortförhållanden. Den

olikhet i löneförmåner, som häraf påkallades, borde efter Domänstyrelsens

åsigt lämpligast förläggas till tjenstgöringspenningarne; och har

Styrelsen på grund häraf föreslagit, att tjenstgöringspenningarne, afsedda

att för samtliga reviren i södra och mellersta delarne af landet, ett

revir i Kopparbergs och två revir i Gefleborgs län, eller tillsammans

41 revir, utgå med 1,000 kronor årligen, skulle, hvad angiuge öfriga

revir, bestämmas för 10 revir till 1,200 kronor, för 13 revir till 1,400

kronor och för 10 revir till 1,600 kronor.

Jemfördt med nuvarande förhållanden, innefattar Domänstyrelsens

förslag rörande jägmästarnes löneförmåner den förändring, att aflöningen

vid tjenstetillträdet skulle höjas i allmänhet med 1,000 kronor och

i de nordligare länen med belopp, vexlande från 1,000 till 1,600 kronor,

samt att de tre, redan nu jägmästarne tillkommande ålderstilläggen

skulle få tillträdas fem år tidigare, än nu är fallet. Förslaget i den

förra delen är, såsom redan torde framgå af det förut anförda, motiveradt

af de nuvarande löneförmånernas otillräcklighet, af tjenstegöromålens

alltjemt växande omfattning och den ytterligare ökning deri, som

inskränkningen i antalet jägmästaretjenster och skogsvårdens utvidgning

å boställen och utarrenderade egendomar måste komma att medföra,

samt vidare af den föreslagna begränsningen i jägmästares rätt

att utöfva enskild verksamhet äfvensom indragningen af åtskilliga

extra ersättningar och deribland de för jägmästarne i de norra länen

understundom ganska betydande utsyningsafgifterna. Till stöd för sin

Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Samt. 1 Afd. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Sjunde linfvudtiteln.

hemställan om ett tidigare inträdande af rättigheten till ålderstillägg

har Domänstyrelsen särskildt åberopat det förhållandet, att skogstjensteman

i regeln icke erhåller ordinarie tjenst förrän vid 36 års ålder och således

äfven med den nu föreslagna förändringen icke skulle i allmänhet

kunna påräkna att uppnå högsta jägmästareaflöning förrän vid 51 års ålder.

Jägmästarnes resepenningar föreslår Domänstyrelsen, med någon

jemkning af de nuvarande beloppen, för jägmästarne i 27 revir till

600 kronor, i 24 revir till 500 kronor, i 18 revir till 400 kronor, i 3

revir till 300 kronor, i 1 revir (Gotlands) till 200 kronor och i 1 revir

(Ölands) till 100 kronor.

I den fasta aflöningen för kronojägarne ifrågasätter Domänstyrelsen

icke annan förändring, än dels att förhållandet mellan lön och tjenstgöringspenningar

skulle något jemkas, så att den förra blefve lika för

alla kronojägare och, der ortförhållanden påkallade högre löneförmåner,

förhöjningen, i likhet med hvad som iakttagits rörande jägmästarne,

komme att falla på den del af aflöningen, som alltid uppbäres af den

verkligen tjenstförrättande, eller tjenstgörings- och resepenningarne, dels

ock att hyresersättning, som icke vidare borde hänföras till lönen utan

upptagas särskildt, skulle tilläggas alla kronojägare, hvilka icke innehade

boställen, med belopp, som kunde anses motsvara de fördelar af

boställslägenhet, hvilka icke plägade tagas i beräkning vid uppskattning

af krön ojägareboställes afkomst för bestämmande af det löneafdrag,

innehafvaren finge vidkännas, eller den fria bostaden och i

allmänhet äfven bränsle. I öfverensstämmelse härmed har Domänstyrelsen

föreslagit, att för kronojägare lönen måtte bestämmas till 400

kronor samt tjenstgöringspenningarne, om han är anstäld i något af

de sex nordligaste länen, till 150 kronor men eljest till 100 kronor,

att resepenningar måtte få uppbäras af kronojägare i de norrländska

samt Kopparbergs och Vermlands län med 100 kronor för år, äfvensom

att eu hvar kronojägare, som är i saknad af boställslägenhet, måtte

få uppbära hyresersättning med 100 kronor.

Någon annan tillökning i kronojägarnes löneinkomster skulle härigenom

icke åstadkommas, än dels att resepenningar, som hittills utgått

endast till kronojägare i de sex nordligaste länen, skulle tillkomma

äfven kronojägare i Vermlands län, dels att hyresersättningen för kronojägare,

hvilka redan uppbära sådan, komme att från det nuvarande beloppet,

50 kronor, höjas till 100 kronor och att dylik ersättning till

enahanda belopp skulle komma äfven de med boställslägenhet icke försedde

kronojägare till del, hvilka hittills icke varit af hyresersättning

i åtnjutande. Det vore emellertid, enligt hvad Domänstyrelsen framhållit,

af beliofvet påkalladt, att härutöfver någon ökning i inkomst

s. 43 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

43

bereddes kronojägarepersonalen. I detta syfte hade, på sätt redan omförmälts

i fråga om skogsstatens förrättningar å ecklesiastik skog,

kronojägare ansetts böra få uppbära dagarfvode med 2 kronor 50 öre,

då han efter jägmästares bestämmande leder utverkning, skogsodling

eller annat arbete å allmän skog, som icke står under skogsstatens

förvaltning; och, enär dylika förrättningar icke kunde i de nordligare

länen, der boställen och utarrenderade kronoegendomar vore färre till

antalet, förekomma i samma omfattning som i de sydligare, har Domänstyrelsen

funnit kronojägare i Kopparbergs och de norrländska länen

böra tilläggas enahanda dagarfvode af 2 kronor 50 öre, då han biträder

vid der förekommande utsyningsförrättning, för hvilken utsyningsafgift

erlägges af enskilde. Genom dessa dagarfvoden, hvilka,

när förrättningen egde rum å ecklesiastikt boställe, borde godtgöras

antingen af dettas afkastning eller af de ecklesiastika boställenas skogsfond

men eljest utgå af reservationsanslaget till skogsväsendet, skulle,

enligt i Domänstyrelsen gjord beräkning, on tillökning i inkomst beredas

kronojägarne, vexlande från lägre belopp intill högst 120 kronor årligen.

Förutom åtskilliga bland kronojägarne innehafva äfven en del

jägmästare boställen, hvilkas uppskattade afkastning afdrages å aflöningen.

Sedan emellertid under de senare åren en fortgående indragning

egt rum af jägmästareboställen, i den mån desamma genom boställshafvares

afgång blifvit. lediga, återstå för närvarande endast 14

dylika boställen, upplåtna åt indelningshafvare. Domänstyrelsen har

ansett, att vid den nu ifrågasatta löneregleringen äfven dessa boställen

borde till statsverket indragas, så vidt icke särskilda anledningar påkallade

deras bibehållande för skogsväsendet. En sådan anledning

vore, efter Domänstyrelsens åsigt, boställes belägenhet inom kronopark.

Det kunde nemligen icke undgå att menligt inverka på kronoparkens

skötsel och bevakning, om under dylikt förhållande boställe

indroges, och såsom eu följd af detsammas försäljning eller utarrendering

personer blefve inom parkens område bosatta, hvilka vore af skogsförvaltningen

oberoende. Ur denna synpunkt vore det angeläget, att

åt skogsväsendet bevarades boställena Kronosäter å Tierps kronopark

i Upsala län, Höje å Ombergs kronopark i Östergötlands län, Bergagården

å kronoparken Hunneberg i Elfsborgs län och Skäftekärr å

Böda kronopark i Kalmar län, å hvilka samtliga dessutom skogsskolor

vore inrymda, äfvensom löningsjorden Visingsborg å Visingsö ekplantering

i Jönköpings län. Vidare syntes äfven bostället Sillre N:o 6 i

Vesternorrlands län, ehuru icke beläget å kronopark, böra, såsom behöfligt

för den derstädes inrättade skogsskola, tills vidare bibehållas.

Af nu nämnda sex boställen borde emellertid Visingsborg, som på

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Sjunde liufyudtitelu.

grund af sin belägenhet vore olämpligt att användas såsom bostad för

revirförvaltaren, utarrenderas för skogsväsendet^ räkning, så att följaktligen

för det nuvarande ändamålet skulle fortfarande komma att användas

endast fem boställen, hvilka dock vid löneregleringens inträdande

borde undergå ny uppskattning för bestämmande af det löneafdrag,

boställshafvaren borde vidkännas.

Öfriga nu icke nämnda jägmästareboställen, tillsammans 8 till

antalet, har Domänstyrelsen ansett böra vid löneregleringen indragas

till statsverket, dock att en hvar af de nuvarande innehafvarne borde

få åtnjuta fardagsår enligt § 62 i den för skogsstaten nu gällande instruktion,

så att han följaktligen ej blefve skyldig afträda bostället

förrän vid midfastan året efter det, då löneregleringen trädde i tilllämpning,

samt vidare ega att, om han så önskade, under sin återstående

tjenstetid fortfarande innehafva bostället emot det afdrag å den

kontanta lönen, bostället vid ny uppskattning ansåges böra betinga;

hvarjemte, då indragning verkstäldes, samma förmån borde få åtnjutas,

som i andra dylika fall tillerkänts boställsinnehafvare, eller att lösen,

efter värdering, af staten erlades för sådana å bostället befintliga, afträdaren

tillhöriga åbyggnader, hvilka funnes vara för bostället nyttiga.

Bland de nuvarande kronojägarne innehafva 100 boställslägenlieter.

Med hänsyn till den svårighet, som för innehafvarne af dessa

krono] ägarebefattningar skulle möta att -i närheten af deras bevakningstrakter

förhyra lämplig bostad, har det synts Domänstyrelsen i allmänhet

vara oundgängligen af behofvet påkalladt, att dessa oftast obetydliga

boställen för sitt ändamål bibehållas. Vid den omreglering, som förestode

af bevakningstrakterna, och hvarvid det borde få bero af Domänstyrelsen

att, för så vidt nuvarande boställshafvares rätt icke deraf kränktes,

på lämpligt sätt fördela boställslägenheterna mellan bevakarne, vore

det visserligen antagligt, att, i följd af krono]ägarnes förändrade förläggning,

ett eller annat bevakareboställe icke blefve för ändamålet

vidare behöfligt eller användbart, men af samma skäl, som åberopats

i fråga om jägmästareboställena, borde indragning af sådant bevakareboställe,

då detsamma vore beläget å kronopark, icke ifrågakomma,

utan bostället äfven i sådant fall bibehållas för skogsväsendet, som då

lämpligen skulle kunna gorå sig detsamma till godo genom dess upplåtande

åt skogsarbetare under arrende eller såsom ersättning för skogsarbeten

och biträde vid skogsbevakning. Dispositionen af bevakareboställe,

som icke ansågs vidare kunna för dylikt ändamål användas,

borde i hvarje särskild! fall göras till föremål för Eders Kongl. Maj:ts

pröfning.

Då den nu ifrågsatta löneregleringen för skogsstaten icke afser

s. 45 Kontrollera mot PDF

Sjunde liufvudtiteln.

45

att höja kronojägarnes aflöning på stat i annat hänseende än genom

tilldelande af skälig hyresersättning åt dem, som ej innehafva boställslägenhet,

och. resepenningar åt några få krono]ägare, som förut icke

uppburit sådana, har Domänstyrelsen ansett ny uppskattning af kronoj

ägareboställes afkastning icke böra ske förrän vid inträffande ombyte

af indelningshafvare.

Beträffande det afdrag å aflöningen, innehafvare af boställe får

vidkännas, är det en antagen regel, att detta afdrag sker å sjelfva lönen.

Då emellertid af en eller annan kronojägare boställe innehafves af den

beskaffenhet, att uppskattade afkomsten deraf kan förutsättas vid ny

uppskattning komma att öfverstiga kronojägarelönen, har Domänstyrelsen

funnit det böra stadgas, att i dylikt fall, då öfverskottet lärer böra

afräknas å tjenstgörings- och resepenningarne, indelningshafvaren skall

under ledighet vara skyldig att, jemte afstående af de tjenstgöringsoch

resepenningar, han eger uppbära kontant, till vikarien utgifva hvad

som derutöfver erfordras till fyllnad i det belopp, hvartill tjenstgöringsoch

resepenningarne enligt stat böra uppgå.

Domänstyrelsen har i öfrigt, med hänsyn till det på inkomst af

boställe grundade löneafdraget för såväl jägmästare som kronojägare,

hemstält,

att, för bestämmande af dylikt löneafdrag, boställsafkomsten hädanefter

skall uppskattas i enahanda ordning, som eger rum vid arrendevärdering

för utbjudande på arrende af kronans jordbruksdomäner, med

skyldighet för vederbörande länsstyrelse att insända det vid förrättningen

förda protokoll jemte eget utlåtande till Domänstyrelsen, som

derefter skulle eg a att fastställa det belopp, hvartill boställsafkomsten

borde å aflöningen afgå;

att, intill dess afkomst af boställslägenhet blifvit på dylikt sätt

bestämd, löneafdraget skall, derest ej för särskildt fall annorlunda förordnas,

utgå med belopp, motsvarande boställslägenhetens afkastning

och ränta enligt nu gällande stat; samt

att på pröfning framdeles må bero, om och efter hvilken tid

ytterligare förnyad uppskattning af boställslägenhets afkastning bör

vid ombyte af indelningshafvare ega rum.

Hvad Domänstyrelsen föreslagit rörande skogsstatens så organisation

som aflöningsförmåner synes mig i allt väsentligt böra vinna

godkännande. Jemföres skogspersonalen enligt nu gällande stat med

samma personal enligt den af Styrelsen föreslagna staten, hvilken väl

upptager ett icke obetydligt ökadt, antal kronojägare, men å andra

sidan ganska väsentligt minskar antalet jägmästare, och fäster man

tillika behörigt afseende vid den betydande utveckling, skogsväsendet

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Sjunde hnfrudtiteln.

sedan åren 1874—1876, från hvilken tid den nuvarande staten i allt

hufvudsakligt räknar sin tillkomst, vunnit såväl hvad angår omfattningen

af de skogar, hvilka utgöra föremål för förvaltningen, som i fråga

om skogsvårdens intensitet, torde det icke kunna sägas annat, än att

det nu föreliggande förslaget inskränker skogspersonalen till det minsta,

som är möjligt med bibehållande af skogsstatens förmåga att fylla den

icke oväsentligt utvidgade uppgift, som enligt förslaget skulle komma

att tillhöra densamma. Och lika litet torde någon befogad anmärkning

kunna göras emot de ifrågasatta löneförmånerna, hvilka under de förutsättningar,

hvarifrån förslaget utgår, synas mig vara ganska måttliga.

Det är egentligen endast i ett hänseende, jag finner mig böra

tillstyrka en afvikelse från Domänstyrelsens förslag. Enligt detta hafva

nemligen de ålderstillägg, hvilka skulle tillkomma öfverjägmästare och

jägmästare, varit afsedda att i deras helhet tilläggas tjensteinnehafvarens

lön. En sådan anordning medför dock olägenhet i så måtto, att,

om lönen, såsom Styrelsen åsyftat, lägges till grund för beräkningen

af pension vid tjenstemans afgång, pensionen höjes utöfver hvad som

kan anses nödigt. Jag hemställer derföre, att, på samma sätt som

iakttagits med jägmästarnes nuvarande ålderstillägg, tre fjerdedelar af

de i den föreslagna nya staten upptagna ålderstillägg för öfverjägmästarne

och jägmästarne må hänföras till lönen samt eu fjerdedel anses såsom

tjenstgöringspenningar.

Det har vidare förefallit mig mindre lämpligt, att kronojägare

skulle innehafva boställe af den betydenhet, att afkomsten öfverstege

hans till 400 kronor föreslagna lön, då under sådant förhållande hans

uppmärksamhet möjligen skulle för jordbrukets skötande tagas i anspråk

mer, än som vore för tjensten nyttigt. Efter hvad jag inhemtat,

lärer det emellertid endast i några få undantagsfall kunna förväntas,

att kronojägareboställes afkomst skulle vid uppskattning kunna upptagas

till ett så högt belopp. När sådant inträffar, synes det mig böra

göras beroende af Eders Kongl. Maj:ts pröfning, huruvida bostället bör

för sitt ändamål bibehållas eller till statsverket indragas, och annan

utväg vidtagas för att bereda innehafvaren lämplig boställslägenhet.

I sammanhang med den ifrågastälda löneregleringen har Domänstyrelsen

äfven upptagit till behandling frågan om pensioneringen af

de till skogsstaten hörande tjenstemän och betjente, bland hvilka skogsinspektörerne

icke i denna sin egenskap utan endast såsom innehafvare

af de lägre skogsstatsbefattningar, hvartill de blifvit på ordinäre stat

utnämnde, ega pensionsrätt. Styrelsen anför härvid, att för skogspersonalens

bibehållande i tjenstedugligt skick vore nödvändigt, att så

tillräckliga pensioner bereddes skogstatens tjenstemän och betjente,

s. 47 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

47

att staten kunde hafva rätt att fordra deras afgång vid den ålder, då

deras tjenstbarhet kunde antagas vara i väsentlig grad förminskad.

För närvarande inträdde likväl skogspersonalens pensionsrätt å allmänna

indragningsstaten först vid uppnådda 70 lefnads- och 30 tjensteår eller,

i händelse af sjuklighet eller försvagadt helsotillstånd, vid 65 lefnadsoch

vid pass 40 tjensteår. Att vid så hög ålder nöjaktigt kunna sköta

de ansträngande åligganden, som tillhörde tjensten, vore påtagligen i de

flesta fall icke möjligt; och Styrelsen har derföre, med erinran att afvittringslandtmätare,

provinsialläkare och statens landtbruksingeniörer,

med hvilka skogstjenstemännen vore i afseende på tjenst.göringens ansträngande

beskaffenhet likstälde, förklarats pensionsberättigade vid 60

lefnadsår, föreslagit, att äfven skogstjenstemännen och skogsstatens

betjente måtte berättigas att vid uppnådda 60 lefnads- och 30 tjensteår

å allmänna indragningsstaten undfå pension till lönens fulla belopp,

med motsvarande skyldighet att vid sålunda hunnen pensionsålder från

tjensten afgå.

Denna fråga har, i hvad den angår öfverjägmästarnes pensionering,

redan vid aflåtande af statsverkspropositionen till 1886 års Riksdag

varit föremål för pröfning af Eders Kongl. Maj:t, som dervid ansåg

Domänstyrelsens framställning i detta hänseende böra godkännas, då

det under vanliga förhållanden icke vore att påräkna, att innehafvaren

af eu befattning, sådan som de föreslagna öfverjägmästarnes, skulle

efter uppnådd 60 års ålder vara i besittning af tillräcklig vigör för att

på ett för det allmänna gagnande sätt kunna uppfylla sina tjensteåligganden.

Detsamma torde i icke mindre grad böra anses gälla om

jägmästarne och bevakarne. De belopp, som, efter den af mig tillstyrkta

fördelning af de för tjenstemännen föreslagna ålderstillägg,

skulle, i händelse Domänstyrelsens framställning bifalles, i pension tillkomma

skogspersonalen, eller för öfverjägmästare lägst 3,200 och högst

3,650 kronor, för jägmästare lägst 1,500 och högst 2,625 kronor samt

för kronojägare 400 kronor, synas mig icke vara högre, än att desamma

kunna anses lämpligt afpassade efter befattningarnes betydenhet

och den dervid fästade aflöningen. Jag anser mig derföre böra förorda

hvad Domänstyrelsen i fråga om skogsstatens pensionering föreslagit.

Såsom vilkor för åtnjutande af de för skogspersonalen ifrågasatta

löneförmånerna torde, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad

Domänstyrelsen härutinnan hemstält, böra stadgas:

att innehafvare af befattning vid skogsstaten skall vara underkastad

såväl den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet och jemkning i

åligganden som ock den reglering af tjenstgöringsområde, som kan

varda föreskrifven;

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Sjunde luifvudtiteln.

att med ordinarie tjenst vid skogsstaten icke må förenas annan

tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, med undantag af befattning

vid skogsläroverk eller såsom domänintendent, och ej heller

annan tjenstebefattning, med mindre den finnes icke vara hinderlig

för fullgörande af tjenstgöringen vid skogsstaten, dock att tjensteman,

som vid den nya löneregleringens inträdande innehar tjenst utom skogsstaten,

må densamma bibehålla, så länge den icke är för tjenstgöringen

vid denna stat hinderlig;

att öfverjägmästare alldeles icke och jägmästare endast inom de

gränser, Domänstyrelsen bestämmer, eger åtaga sig skogsförrättningar

åt enskilde;

att de med hvarje befattning förenade tjenstgörings- och resepenningar

få uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen

tjenstgjort, men skola för den tid, han varit från tjenstgöring

befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära

hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag

helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskildt uppdrag, kan

förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgörings- och resepenningar,

afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras

eller eljest pröfvas skäligt;

att tidpunkten för åtnjutande af det öfverjägmästare tillerkända

ålderstillägg likasom det åt jägmästare medgifna första ålderstillägget

skall inträda fem år efter befattningens tillträdande, under vilkor att

innehafvaren under mer än fyra femtedelar af denna tid sjelf bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst, och att

hans tjenstgöring derunder varit af beskaffenhet att kunna väl vitsordas,

samt med iakttagande att den högre aflöningen ej får tillträdas

förr än vid början af kalenderåret näst efter det år, då den stadgade

tjensteåldern blifvit uppnådd; börande härvid öfverjägmästare tillgodoräknas

den tid, han före den nya statens utfärdande varit förordnad

till skogsinspektör, och jägmästare den tid, han likaledes före den nya

statens utfärdande enligt nådigt förordnande uppehållit skogsinspektörsbefattning

eller skogsinspektörs jägmästaretjenst eller jägmästaretjenst,

som under afbidan på skogsstatens omreglering icke blifvit med ordinarie

innehafvare besatt;

att andra ålderstillägget får af jägmästare tillträdas efter ytterligare

fem år och det tredje ålderstillägget efter nya fem år, allt under

enahanda vilkor, som gälla beträffande det första ålderstillägget;

att af ålderstillägg tre fjerdedelar skola räknas till lönen och eu

fjerdedel anses såsom tjenstgöringspenningar; samt

s. 49 Kontrollera mot PDF

Sjunde liufvudtiteln.

49

att skogstjensteman eller skogsbetjent skall, då han uppnått 60

lefnads- och minst 30 tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad lön

såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, Eders

Kong!. Maj:t eller Domänstyrelsen, der det tillkommer denna att afskedet

utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå, derest och

så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i tjensten

qvarstå.

Den af Domänstyrelsen föreslagna och af mig tillstyrkta staten

för skogspersonalen skulle erhålla följande utseende:

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa.

3,200

1,600

4,800 1

25,600

12,800

38,400 i

1,500

1,600

3,100

13,500

14,400

27,900

1,500

1,400

2,900

18,000

16,800

34,800

1,500

1,200

2,700

13,500

10,800

24,300

1,500

1,000

2,500

60,000

40,000

100,000

400

150

550

51,200

19,200

70,400

400

100

500

53,200

13,300

66,500

245,000

134,350

379,350

— —

— —

— —

— —

— —

— —

—

— —

— —

—

— —

— „

—

— —

_ —

'' ’*

1 Sami.

1 Afd.

379,350j

öfverjägmästare.

d:o

1

jägmästare ..

9

d:o

1

d:o

12

d:o

1

d:o

9

d:o

1

d:o

40

d:o

1

kr onoj ägare)

128

d:o /

1

d:o j

133

d:o

i de mellersta och

södra delarne

af landet.

Summa

Respenningar:

1 öfverjägmästare 1,000

4 d:o (800 kr.) 3,200

4 d:o (700 „ ) 2,800

27 jägmästare (600 „ ) 16,200

24 d:o (500 „ ) 12,000

18 d:o (400 „ ) 7,200

3 d:o (300 „ j 900

1 d:o (200 „_) 200

Transport 43,500:

Bih. till Riksd. Prof. 1889.

fter 5 år kan aflöningen

Ailöningen kan höjas efter

5 år med 500 kronor, efter

10 år med ytterligare 500

kronor och efter 15 år med

nya 500 kronor.

Der boställslägenhet saknas,

utgår hyresersättning med

100 kronor.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Sjunde hufvudtiteln

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa.

Transport 43,500: —

1 jägmästare (100 kr.) 100: —

134 kronojägare (100 „ ) 13,400: —

—

—

379,350

57,000

Hy reser sättning:

163 kronojägare (100 kr.) .........

- -

---

16,300

Summa kronor

— —

— —

452,650

Innehar jägmästare eller kronojägare boställe, skall boställets uppskattade afkomst afgå å indel- niDgshafvarens lön och, om boställsafkastningen öfverstiger denna, till öfverskj utande beloppet å tjenst- görings- och resepenuingarne, med skyldighet i sistnämnda fall för indelningshafvaren att under ledighet

till vikarien kontant utgifva hvad som erfordras till tjenstgörings- och resepenningarnes fyllande till de

i staten upptagna belopp.»

I öfverensstämmelse med de af dåvarande Chefen för Finansdepartementet

sålunda angifna grunder behagade Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen

afgifva förslag till lönereglering för skogsstaten. Detta förslag

blef emellertid icke af Riksdagen bifallet.

I underdånig skrifvelse den 7 Juli 1887 angående regleringen af utgifterna

under riksstatens sjunde hufvudtitel anförde nemligen Riksdagen:

att Riksdagen funnit Eders Kongl. Maj:ts framställning om lönereglering

för skogsstaten i flera delar innebära förbättringar i rådande

förhållanden beträffande förvaltningen af statens skogar men likväl ansett,

att i detaljerna en eller annan ändring och ytterligare utredning

erfordrades;

att sålunda den omständighet, att många revir, särskilt i rikets

mellersta och södra delar, funnes, der inkomsterna vore så små, att de

ej kunde anses stå i skäligt förhållande till förvaltningsutgifterna, synts

Riksdagen böra föranleda undersökning, huruvida icke en sammanslagning

af revir, som lemnade obetydliga eller inga inkomster, kunde ega

rum, så att reviren till vinnande af besparing, blefve större;

att i samma syfte borde utredas, huruvida icke en jemkning af

de föreslagna öfverjägmästaredistrikten kunde åstadkommas;

att, då vidare förekomme att några ecklesiastika boställsskogar

torde vara af församlingarna eller eljest upplåtna på sådant sätt, att

s. 51 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 51

fråga kunde uppstå, om någon ersättning kunde beräknas för arbete,

som af skogsstatstjenstemän eller betjente utfördes å dessa skogar, utredning

härutinnan syntes i vissa hänseenden vara af vigt, enär af det

antydda förhållandet vore beroende, i hvad mån staten kunde erhålla

godtgörelse för ifrågavarande del af skogsvården; samt

att Riksdagen, innan utredning i antydda hänseenden kunnat

åvägabringas, icke ansett sig kunna bifalla Eders Kongl. Maj:ts förslag

angående ny lönereglering för skogsstaten.

Riksdagens berörda underdåniga skrifvelse föredrogs inför Eders

Kongl. Maj:t den 13 Juli 1887, dervid tillika anmäldes särskilda underdåniga

framställningar af hemmansegare och kronohemmansåbor i Sorsele,

Stensele, Lycksele, Maki och Arvidsjaurs lappmarkssocknar, att

vid förestående reglering af skogsstatens löner nu stadgad godtgörelse

för skogsutsyning å hemmansskogar i lappmarken måtte upphöra eller

ock nedsättas, öfver hvilka framställningar Domänstyrelsen den 2 nästföregående

Maj afgifvit underdånigt yttrande; och täcktes Eders Kongl.

Maj:t anbefalla Domänstyrelsen att, efter utredning i de af Riksdagen

antydda hänseenden, utlåta sig rörande de förändringar, som af den

sålunda verkstälda utredningen eller eljest förändrade förhållanden

kunde påkallas i det förslag till lönereglering för skogsstaten, som

varit Riksdagen förelagdt, samt dervid jemväl meddela yttrande, huruvida

anledning kunde anses förefinnas att i det syfte, berörda underdåniga

framställningar afsåge, vidtaga någon ändring i fråga om de

afgifter, som utginge för skogsutsyningar i Kopparbergs och de norrländska

länen.

Sedan till Domänstyrelsen öfverlemnats, förutom nyssnämnda

underdåniga framställningar, två till Eders Kongl. Maj:t senare ingifna

underdåniga skrivelser från vissa af förut omförmälda hemmansegare

och kronohemmansåbor, innehållande återkallelse åt gjorda ansökningar

om nedsättning i utsyningsafgifterna, har Domänstyrelsen till åtlydnad

af Eders Kongl. Maj:ts nyssberörda befallning, efter verkstad utredning,

den 15 sistliden Oktober afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet.

Hvad först angår det af Riksdagen anmärkta förhållandet, att inkomsterna

i en del revir, särskildt i rikets södra och mellersta delar,

vore små och icke syntes stå i skäligt förhållande till förvaltningskostnaderna,

erinrar Do män styrelsen till en början, att de inkomster,

som inflyta under titel »statens skogsmedel», icke utgöra afl den afkomst,

de allmänna, under skogsstatens vård eller uppsigt stälda skogarne

lemna, alldenstund afkastning^! från en stor del af dessa skogar

inflyter under andra inkomsttitlar, såsom till vissa allmänna fonder,

eller tillfaller boställshafvaro, eller ock, såsom fallet är med afkastnin
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Sjunde hufvudtiteln.

gen af de betydliga häradsallmänningarne, tillgodonjutes af vissa kommuner.

Beträffande ej mindre boställsskogarne, hvilka i dessa landsdelar

till 2,229 ecklesiastika boställen omfatta 172,613,9 9 hektar och

till 356 civila boställen 16,928,4 8 hektar, än äfven skogarne till de för

statsverket utarrenderade egendomarne, hvilka skogar i samma orter

till 2,556 egendomar utgöra 194,382,35 hektar, åtgår vidare den väsentligaste

delen af skogsafkastningen för husbehof vid jordbruksegendomarne

och kan hvarken till qvantiteten angifvas eller i penningar

värderas. Det öfverskott, som kan afyttras, är af jemförelsevis obetydlig

storlek, ehuru särskildt hvad angår de utarrenderade egendomarne

inkomsterna för sålda skogseffekter år från år komma att

stegras, i den mån vid förnyad utarrendering skogarne, der dessa äro

af betydenhet, från arrendet undantagas för att ställas under skogsstatens

förvaltning.

En vid Domänstyrelsens förevarande skrifvelse fogad tablå öfver

de allmänna skogarnes utgifter och inkomster för år 1886, i hvilken

upptagits influtna medel till presterskapets löneregleringsfond och vissa

pastorats fonder samt de penningeandelar af skogsmedel, som tillkommit

boställshafvare, äfvensom den beräknade afkomsten åt häradsallmänningar,

som blifvit stälda under skogsstatens förvaltning, visar

emellertid, att utgifterna öfverstiga inkomsterna inom följande revir i

landets sydliga och mellersta delar, nemligen: Gotlands, Jönköpings,

Sunnerbo, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Bohus, Falbygds, Dalslands,

Marks och Svältornas. Inom de flestuo af dessa revir — af hvilka Blekinge

och Malmöhus skulle jemte Ahus revir sammanföras till två

revir samt Falbygds fördelas på angränsande —• fortgå nya skogsanläggningar,

hvilka, på samma gång de kräfva dryga utgifter för

skogsodlingen, jemväl påkalla jägmästarnes arbete i lika hög grad som

i de revir, der betydligare virkesförsäljningar kunna ske. Utmarkernas

till boställena i allmänhet spridda läge medför i samtliga orter

större arbete vid skogsförvaltningen, än om skogarne förekomme i

sammanhängande komplexer, och, äfven om genom nu bestämd afyttring

af eu del mindre kronoegendomar ett bättre förhållande härutinnan

kunde anses i någon mån ernås, varder, enligt Domäustyrelsens

mening, minskningen i arbete häraf ej särdeles betydlig och kommer

till fullo att ersättas af den skogsstatens verksamhet, som påkallas å

de genom inköp af mark vunna områden, hvadan Domänstyrelsen anser

den nu pågående afyttringen af mindre ■ kronoegendomar ej kunna

gifva anledning till vidare indragning af jägmästaretjenster än den redan

ifrågasatta.

Vederbörande skogsinspektörer, hvilkas yttranden af Domän
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

53

styrelsen infordrats, hafva ock, jemte framhållande deraf att en minskning

i det föreslagna antalet öfverjägmästaredistrikt icke kunde ega

rum, derest öfverjägmästarne skulle medhinna att på ett tillfredsställande

sätt fullgöra sina åligganden, enstämmigt uttalat den meningen,

att indragning af flera revir i laudets södra och mellersta delar än de

af Domänstyrelsen föreslagna eller sju stycken, icke läte sig göra, och

Domänstyrelsen har ansett denna minskning af jägmästarnes antal, samtidigt

med att skogsstatens tjensteåligganden skulle i betydlig grad ökas,

varda möjlig endast under förutsättning, att de ordinarie kronojägarnes

antal ökades, för närvarande med 52 stycken för nyss berörda landsdelar.

Hvad åter förhållandet mellan inkomster och utgifter inom reviren

i de norra orterna beträffar, öfverstiga de förra betydligt de senare,

om än för något år i följd af instäld virkesförsäljning, föranledd af

för låga auktionsanbud, inkomsterna i ett eller annat revir kunnat

synas obetydliga.

Beträffande derefter frågan om de ecklesiastika skogarne, så förutsattes

i Domänstyrelsens regleringsskrifvelse den 15 November 1886,

att godtgörelse för skogsstatens förrättningar å dessa skulle påföras afkastningen

utan afseende å sättet för boställenas tillkomst eller jordnatur,

för hvilken uppfattning Domänstyrelsen ansåg sig ega stöd i 1866 års

skogsordning, som i fråga om gäldandet af kostnaden för deras skötsel

icke gör någon åtskilnad i sådant afseende. Domänstyrelsen anser ock

otvifvelaktigt, att det i många fall skulle vid tillämpningen blifva orsak

till omgång och tvistigheter, om nyssnämnda godtgörelse skulle göras

beroende af jordnaturen, som i fråga om de ecklesiastika boställena stundom

är blandad och stridig. Af den utredning, Domänstyrelsen med ledning

af tillgängliga handlingar verkstält, i fråga om hvilka af dessa boställsskogar

kunna anses hafva tillkommit genom sammanskott eller inköp

af församlingarne eller genom donation och derföre äro att anse som

församlingarnes enskilda egendom, har framgått, att af samtliga ecklesiastika

boställsskogar, utgörande 2,895 stycken om 332,310,7 2 hektars

areal, 108 stycken eller endast omkring 3,7 3 procent om tillsammans

17,106 hektar hafva på nyssnämnda sätt tillkommit, af hvilka

40 stycken med 13,193 hektars utvidd lemna virkesöfverskott till försäljning,

men återstående 68 stycken om 3,912 hektar eller 2,3 procent

af samtliga boställsskogarne icke gifva afkastning utöfver husbehofvet.

Då godtgörelsen för jägmästarnes arbeten å ecklesiastika

skogar i dess helhet beräknats till 22,800 kronor, skulle alltså endast

3,7 3 procent af denna summa eller 850 kronor belöpa på de boställen,

som äro församlingarnes enskilda egendom, och 2,3 procent eller omkring

524 kronor på dem af dessa sistnämnda skogar, som icke lemna

virkesöfverskott till försäljning.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Sjunde hufvudtiteln.

Af sålunda anförda skäl och då de ecklesiastika boställenas skogsfond,

hvars tillkomst afsett skogsvårdens främjande å mindre boställsskogar,

utan afsevärd inverkan på fondens tillgångar kan bekosta förberörda

arbeten å dem af ifrågavarande skogar, som ej lemna virkesöfverskott

till försäljning, har Domänstyrelsen ansett hvad som i det

Riksdagen förelagda regleringsförslaget blifvit för de ecklesiastika boställsskogarne

i förevarande afseende föreslaget böra utan undantag

tillämpas å samtliga ecklesiastika boställsskogar och således äfven å

dem, som kunna anses vara församlings enskilda egendom.

Med afseende slutligen å den till Domänstyrelsens förnyade utlåtande

återremitterade frågan, huruvida anledning kunde anses förefinnas,

att i det syfte förut omförmälda underdåniga framställningar

från hemmansegare och kronohemmansåbor i vissa lappmarkssocknar

afsåge, vidtaga ändring i de afgifter, som utginge för skogsutsyningar

i Kopparbergs och de norrländska länen, har Domänstyrelsen inhemtat

yttranden från vederbörande skogsinspektörer äfvensom från Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens och Vesterbottens län,

hvilka myndigheter af skäl, att, då utsyningsafgifterna icke kunde

anses betungande, anledning saknades nedsätta desamma, helst om i

betraktande toges det omfattande arbete och de rese- och öfriga kostnader,

som i allmänhet vore med utsyningsförrättningarne och afverkniugskontrollen

förenade, afstyrkt, afseende å framställningarne, dervid

likväl Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län erinrat,

att, enär i fjelltrakterna vid vattendragens öfre lopp sågtimmer

endast betingade 25 å 40 öre i pris, en utsyningsafgift af 10 öre för

träd i dessa trakter syntes vara för hög. Eör egen del har Domänstyrelsen,

som funnit någon hufvudsaklig ändring af nuvarande bestämmelser

rörande ifrågavarande afgifter icke påkallad, likväl, med afseende

å hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens

län erinrat, ansett utsyningsafgiften böra nedsättas till hälften i trakter

ofvanför den vid afvittringen bestämda eller eljest provisionelt utstakade

s. k. odlings- eller fjellgränsen, hvilka trakter, der timmerutstämpling

endast med stor varsamhet eger rum, torde motsvara just

dem, som af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande afsetts i fråga

om det ringa skogsvärdet.

Utsyningsafgifterna, som, enligt hvad Domänstyrelsen tillförene

meddelat, för åren 1875—1884 i medeltal för år belöpte sig till något

mer än 42,000 kronor och för år 1885 uppgingo till 48,642 kronor

84 öre, hafva under år 1886 utgjort 49,349 kronor och under år 1887

ej mindre än 58,401 kronor. Äfven med den af Domänstyrelsen föreslagna

jemkning anser Styrelsen desamma böra för den närmaste tiden

s. 55 Kontrollera mot PDF

Sjunde liufvudtiteln.

55

upptagas till minst 47,000 kronor. Orsaken till nyss nämnda ökning

är, enligt hvad Domänstyrelsen meddelar, att söka i den omständigheten,

att afvittringen blifvit fullbordad i vissa lappmarkssocknar, och

att en närmare undersökning af skogstillgången å numera till sina

gränser bestämda hemmansområden kunnat vid utsyningsförrättningarne

efter hand ega rum, dervid utsyningsbeloppen i allmänhet ökats, ej

minst genom nödvändigheten att utstämpla af ålder eller annan orsak

skadad skog, som i annat fall skolat förfaras. Det med de senare

årens större virkesutsyningar förenade arbete har i allmänhet ej kunnat

verkställas af de ordinarie revirförvaltarne utan biträde af extra

jägmästare, hvilka senares arbete godtgjorts af de förre. Domänstyrelsen

anser otvifvelaktigt, att behofvet af sådana biträden fortfarande

kommer att göra sig gällande i de större reviren under den tid, som

följer närmast efter afvittringens successiva fullbordande i de särskilda

lappmarkssocknarne, hvadan, då enligt det Riksdagen år 1887 förelagda

regleringsförslaget utsyningsafgifterna, i stället för att tillfalla jägmästarne

skulle indragas till statsverket, och de biträdande extra jägmästarne

följaktligen vid regleringens genomförande måste för sitt

arbete godtgöras af statsmedel, den ökade inkomsten af utsyningsafgifterna

komme att för detta ändamål äfvensom för ökning af jägmästarnes

fasta aflöning samt för tillfällig skogsbevakning tagas i anspråk.

Såsom resultat af den verkstälda utredningen har Domänstyrelsen

ansett framgå:

att indragning af flere jägmästaretjenster, än i det Riksdagen år

1887 förelagda regleringsförslaget redan ifrågasatts, icke låter sig förena

med ett nöjaktigt handhafvande af statens skogsförvaltning, samt

att minskning eller jemkning af öfverjägmästarnes distrikt i följd häraf

ej heller låter sig verkställa;

att hvad i sammanhang med skogsstatens reglering blifvit föreslaget

i fråga om godtgörelse för nämnda stats arbete å de ecklesiastika

boställsskogarne jemväl bör gälla dem af dessa skogar, som genom

donation eller eljest äro att anse som församlings enskilda egendom,

men att, huru härutinnan än kan blifva beslutadt, denna fråga så litet

inverkar på skogsstatens reglering, att ändring i regleringsförslaget deraf

ej kan föranledas; samt

att anledning för närvarande icke förefinnes till annan ändring i

afgifterna för skogsutsyningar åt enskilde i Kopparbergs och de norrländska

länen än nyssberörda, af Domänstyrelsen föreslagna jemkning,

men att afgifterna äfven med denna jemkning böra upptagas till ett

något högre belopp än det förut antagna, 42,000 kronor, eller till

minst 47,000 kronor.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Sjunde liufrudtiteln.

Beträffande frågan om upphäfvande af eller nedsättning i de för

skogsutsyning å hemman i lappmarken för närvarande utgående utgifter,

hvilken fråga, som vid det förhållande, att dessa afgifter ansetts

böra indragas till statsverket och användas som tillgång vid löneregleringen

för skogsstaten, på det närmaste berör grunderna för

denna reglering, hafva till Eders Kongl. Maj:t inkommit ytterligare

framställningar, hvilka jag anhåller att få i underdånighet anmäla, innan

lag går att vidare yttra mig i regleringsfrågan.“

Departementschefen föredrog härefter dels särskilda af ledamoten

af Riksdagens Andra Kammare, häradshöfdingen A. Hygrell med underdånig

skrift af den 24 Maj nästlidet år till nådig pröfning öfverlemnade

petitioner från hemmansegare i Åsele, Fredrika, Lycksele,

Örträsks, Stensele och Sorsele socknar i Vesterbottens län, deruti anhållits,

att bestämmelserna i § 8 af gällande afvittringsstadga för lappmarkerna

den 30 Maj 1873 om inskränkning i dispositionsrätten öfver

hemmanen vid afvittring tilldelad skog måtte upphäfvas och den för

länets kustland gällande förordningen angående åtgärder till förekommande

af öfverdrifven utverkning af ungskog i stället tillämpas

för lappmarken, men att, derest detta yrkande icke kunde bifallas, nu

utgående utsyningsafgifter måtte upphöra eller åtminstone nedsättas,

dels ock en af Vesterbottens läns landsting i underdånig skrifvelse den

1 sistlidne Oktober gjord framställning, att till nästkommande Riksdagmåtte

aflåtas nådig proposition derom, att den s. k. Norrbottenslagen

skulle tillämpas jemväl i de delar af länets lappmarker, der afvittring

försiggått och vunnit fastställelse, med utstämplingstvångets upphäfvande

för nämnda delar af lappmarken;

öfver hvilka framställningar Domänstyrelsen på grund af särskilda

nådiga remisser sig yttrat.

Departementschefen anförde vidare:

»I § 8 af afvittringsstadgan för Vesterbottens och Norrbottens läns

lappmarker den 30 maj 1873 stadgas, att egare af frälse- och skattehemman

och lägenheter ej må öfver den vid afvittring tilldelade skogen

ega vidsträcktare dispositionsrätt, än enligt § 1 af nådiga förordningen

den 29 Juni 1866, angående dispositionsrätten öfver skogen å

vissa skattehemman, är egare af deri omförmälda hemman förunnad.

På grund af detta stadgande tillkommer hemmanets eller lägenhetens

egare ej annan rätt öfver hemmanets skog, än att han derifrån må

dels, utan utsyning, till husbehof hemta nödigt virke och bränsle och

dels, efter utsyning och stämpling af vederbörande skogstjenstemän,

fritt taga eller försälja hvad derutöfver kan, med bevarande för framtiden

af skogens bestånd, årligen afverkas.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Sjunde liufvudtiteln.

57

Genom nådigt bref den 18 September 1874 stadgades, att godtgörelse

för sådan utsyning, hvarom nyss blifvit nämndt, skulle till förrättningsmannen

tills vidare utgå med 10 öre för hvarje vid förrättningen

utsynadt bjelk- och sågtimmerträd och med enahanda belopp för

hvart fjerde lass af annat utsynadt virke, hvilket stadgande förmedelst

nådiga brefvet, den 26 Maj 1882 på det sätt ändrades, att synekostnaden

för träd om 30 centimeter och derutöfver i genomskärning vid brösthöjd

skulle beräknas till 10 öre och för träd af mindre storlek till 5 öre.

Dessa belopp skola likväl, der antalet utsynade träd vid syneförrättningen

öfverstiger 1,000 stycken, för Överskjutande antalet utgå endast

med hälften eller 5 och 2,5 öre för trädet.

Till stöd för de underdåniga framställningarne om upphäfvande

af nu lagstadgade inskränkning i dispositionsrätten öfver skogen å

hemman i lappmarken har hufvudsakligen anförts, att hemmansegarne,

stälda i beroende af skogstjenstemännen, hindrades att på ett rationel

och för sig förmånligt sätt handhafva sin skog samt att de nu bestämda

utsyningsafgifterna vore betungande och utgjorde en orättvis

beskattning.

Domänstyrelsen bär i ärendet inhemtat yttranden från vederbörande

skogstjenstemän samt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i Vesterbottens län. Förstnämnde tjensteman hafva hufvudsakligen

anfört, att nu gällande bestämmelser om dispositionsrätten öfver skogen,

såsom varande enda medlet för skogarnes bevarande, varit och

fortfarande vore af behofvet högeligen påkallade; att afverkningsrätten

till flertalet, hemmansskogar i lappmarken innehades dels på grund af

eganderätt, dels på grund af afverkningskontrakt utaf sågverksbolag

och trävaruhandlare, hvilka disponerade 91 21/j28 mantal eller nära tre

fjerdedelar utaf i Lycksele, örträsks, Stensele och Sorsele socknar befintliga

131 01/64 mantal med afverkningsbar skog försedda hemman

äfvensom hälften af befintliga hemman i Dorotea och Fredrika socknar,

tredjedelen af hemmanen i Asele socken samt ej obetydlig del af hemmanen

i Vilhelmina socken, oberäknad! i sist nämnda fyra socknar träffade

aftal om afverkningsrätt å viss tid; att då det i anseende till

dryga forslings- och flottningskostnader icke lönade sig att från lappmarkerna

utföra skogseffekter af mindre dimensioner än de i den s. k.

Norrbottenslagen till skeppning eller sågning medgifna och all afsättlig

skog utan hinder af denna lag alltså skulle kunna afverkas och

utdrifvas, det vore uppenbart, att nämnda lag saknade betydelse för

skyddande af lappmarkens skogar; samt att den åsyftade förändringen

i lagstiftningen skulle medföra orättvisa och förlust för alla dem, som

under förutsättning af i lag begränsad afverkningsrätt på viss tid sålt

Bih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Sjunde hufvudtiteln.

sina skogar, livilkas värde vid aftalets slut måste blifva betydligt mindre,

om de under afverkningstiden innehafts med fri dispositionsrätt,

än om de endast efter utsyning fått anlitas, hvaremot afverkningsrättsinuehafvarne

eller sågverksbolagen skulle tillskyndas en helt säkert till

millioner uppgående vinst.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens län har

ansett det med skäl kunna ifrågasättas, huruvida hemmansegarne, hvilka

petitionerat i eu sak, hvaraf andra skulle draga egentliga fördelen,

kunde anses mogna för den frihet uti dispositionsrätten till skogen,

som de påyrkade, då erfarenheten hittills visat, att en stor del af dem,

utan att skaffa sig kännedom om skogens värde, snart sagdt besinningslös

t och för en hel mansålder afyttra t sina först nyligen vid afvittringen

erhållna skogstillgångar. Vid första påseendet förefölle det visserligen

tilltalande, att hela länet finge lika skogslagstiftning, men denna

likformighet hade en mycket olika verkan, i det att i kustlandet, der

tillgången å gröfre skog vore obetydlig, skogsafverkningen i allmänhet

minskats, hvaremot inom lappmarken, som egde sparad timmerskog,

hvilken genom denna lag ej kunde skyddas, fritt spelrum skulle lemnas

åt en snabbt tilltagande utverkning, i synnerhet å skogar, som

försålts på viss tid. Då det framstälda förslaget skulle leda till den

långsamt växande skogens förstörande och dermed till lappmarkens

undergång, har Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande hemstält, att

detsamma måtte lemnas helt och hållet utan afseende.

För egen del har Domänstyrelsen erinrat derom, att, innan gällande

afvittringsstadga för lappmarkerna i Norrbottens och Vesterbottens

län af den 30 Maj 1873 utfärdades, Eders Kong]. Maj:t fann

godt höra Riksdagen med afseende å de bestämmelser i stadgans § 8,

som innefattade förut omförmälda inskränkningar i jordegarnes dispositionsrätt

öfver skogen å deras hemman och lägenheter, samt att i den

nådiga propositionen till Riksdagen såsom skäl för ifrågavarande bestämmelsers

införande i stadgan anfördes, att af omsorgen för allmänt

och enskildt väl i sammanhang med afvittringen i lappmarkerna med

nödvändighet påkallades åtgärder för betryggande af skogens bestånd,

äfvensom att genom dylik åtgärds vidtagande ingens rätt förnärmades.

Myndigheterna och den norrländska skogskomitén hade upplyst, att

allmogen i de två nordligaste länen i allmänhet besinningslöst förfogade

med sin skog, öfverdrefve afverkningen eller uppläte den genom

skogsköp på andra, samt att i lappmarken mer än annorstädes vore

nödigt sätta en gräns för missbruket af enskildes skogsafverkningsrätt,

enär jordbrukets bestånd och landets utveckling eljest skulle äfventyras.

Vid utredning af lappmarksinnebyggarnes på äldre författningar grun
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

59

dåde rättigheter hade derjemte framgått, att åboerna icke fått sig tillförsäkrad

någon rätt till erhållande af bestämda skogsområden eller

nyttjanderätt till skog utöfver husbehofvet. Enligt vid skattläggning

i lappmarkerna på grund af gammal häfd följd metod hade mantal och

ränta beräknats i förhållande endast till antalet kreatur, som vid lägenheten

utfodrades, utan afseende å något skogsområde vid lägenheten,

hvilket senare deremot enligt 1773 års metod tagits i beräkning vid skattläggning

i nedre landet. Ehuru på grund häraf afvittringen skulle

kunnat inskränkas till hemmanens inegor, såsom det säkraste och

enklaste sättet att undan förstörelse rädda lappmarkens skogar, ansågs

denna utväg icke lämplig, enär jordbruket i dessa trakter icke kunde

bestå utan understöd från skogen. Hufvudsakligen af detta skäl befaus

skogsanslag derföre böra medgifvas hemmanen i lappmarkerna, dervid

dock särskild! betonades, att det vore på Eders Kongl. Maj:ts

godtfinnande beroende, att, derest de enskilde skulle erhålla oinskränkt

dispositionsrätt öfver skogen, skogsområdenas storlek borde bestämmas

så, att skadan af denna rätts befarade missbruk måtte inskränkas till

minsta möjliga omfång — en utväg, som påtagligen skulle vara för

de enskilde mindre fördelaktig, än om större områden dem tilldelades

med förbehåll, som ledde derhän, att af skogen väl finge tagas så

mycket, som utgjorde dess naturliga afkastning, men icke något

derutöfver.

Dessa skäl, som Riksdagen år 1873 godkände och äfven senare,

nemligen åren 1878, 1880 och 1881, då motioner i enahanda syfte

som nu i fråga varande framställning väckts men afslagits, funnit eg a

fortfarande giltighet, hade ej heller enligt Domänstyrelsens åsigt genom

senare inträffade förhållanden rubbats eller förlorat sin kraft. Tvärtom

hade de upplysningar, skogstjenstemännen och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

meddelat om de i lappmarkerna på senare tider skedda

skogsköp, hvilka numera erhållit den omfattning, att flertalet af hemmansskogarne

vore i andras händer än den jordbrukande allmogens,

bekräftat hvad myndigheterna 1873 befarade, och sålunda gifvit ökad

vigt åt hvad som då föranledde statsmakternas beslut. Så framt det

med hemmanens skogsanslag afsedda ändamål eller jordbrukets understödjande

genom en uthållig skogsafkastning fortfarande fasthölles,

hvilket Domänstyrelsen för sin del lika med Eders Kongl. Maj:ts Befallninghafvande

ansåge vara af stor betydelse, vore för den skull nu

mer än någonsin af behofvet påkalladt, att, gällande skogslagstiftning

för lappmarken bibehölles oförändrad. Skulle emellertid, oafsedt detta

hemmansskogarnes hufvudändamål, desamma, betraktade uteslutande ur

affärssynpunkl, finnas böra frigifvas för afverkning, kunde likväl, enligt

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Sjunde hufvudtiteln.

hvad Domänstyrelsen förmenade, ej utan att vigtiga intressen äfventyrades

det vilkor eftergifvas, som i motiverna för § 8 i afvittringsstadgan

förknippades med eu oinskränkt dispositionsrätt, nemligen att

skogsområdenas storlek skulle bestämmas så, att faran för denna rätts

missbruk måtte inskränkas till minsta möjliga omfång, i hvilket afseende

områdena måste i väsentlig mån minskas, hvaraf åter följden blefve

en ny afvittringsåtgärd, som, vare sig den skedde på statsverkets eller

enskildes bekostnad, komme att medföra dryga utgifter.

Med framhållande att petitionärernas framställning om det s. k.

utsyningstvångets olägenheter, enligt hvad skogstjenstemännen och

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande visat, vore öfverdrifven och

obefogad, då i betraktande toges skogarnes ofvan nämnda ändamål, har

Domänstyrelsen tillkännagifvit, att, efter det den sedan 1884 på pröfning

beroende frågan om skogsstatens reglering blifvit afgjord, hvilken

reglering äfven berörde ordnandet af i fråga varande utsyningar åt

enskilde, det vore Domänstyrelsens afsigt att såväl i förberörda som i

andra i samband dermed stående afseenden utfärda reglementariska

föreskrifter äfvensom att hos Eders Kongl. Maj:t föreslå en del ändringar

i nuvarande bestämmelser, bland annat dels i fråga om utsyningarnes

verkställande i lappmarkerna för 2 eller 3 år i sender, hvarigenom

för resor mellan förrättningsställena skulle tagas i anspråk

mindre del af skogstjenstemännens tid, som då kunde användas till

noggrannare undersökning å skogen å hvarje förrättningsställe, dels

angående skogsinspektörs befogenhet att på ort och ställe meddela

föreskrifter eller vidtaga åtgärder för ändring i fråga om utsyningar

åt enskilde, som öfver dylik förrättning anmält missnöje, m. m.

Beträffande tillämpningen i lappmarkerna af den för ungskogens

skyddande i kustlandet gällande skogslag, biträder Domänstyrelsen hvad

skogstjenstemännen och Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande anfört.

Äfven om minimidimensionen för afverkningen bestämdes något

större, än som i nämnda lag stadgas, vore lappmarksskogarnes uppgift

af uthållig afkastning till understöd åt jordbruket derigenom icke skyddad.

Ur furstlig synpunkt syntes ock vara betänkligt, att skogarne

utan afseende å terrängförhållandena finge på sådant sätt afverkas. Vid

timmerblädning i synnerhet i lappmarkerna med deras kuperade, ofta för

hårda vindar utsatta lägen, måste, med hänsyn till såväl plantors som

redan uppväxt ungskogs trefnad och kortväxt, utgallringen rättas efter

lokala förhållanden, så att densamma blefve svagare i exponerade lägen,

starkare å skyddade lokaler med näringskraftig jordmån. I all

synnerhet skulle stora olägenheter af skogsafverkning utan iakttagande

häraf framträda i lappmarkens öfre trakter och tvifvelsutan föranleda

s. 61 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

61

till skogsgränsens tillbakaskridande. Vid de undersökningar af skogsväxtligheten

och i samband dermed stående frågor, som under de senare

åren egt rum i de norra orterna under ledning af direktören vid

skogsinstitutet, hade bekräftats, att, förutom köldens och den korta

vegetationstidens ofördelaktiga inflytande på trädens fröproduktion och

derigenom på skogsföryngringen, i all synnerhet vindarne från fjellen

verkade menligt på skogsväxligheten i lappmarken, samt att varsamhet

vid afverkning derför vore af nöden. Genom dessa undersökningar vore

ock konstateradt, att skogen växte mycket långsammare i de båda

nordligaste länen, isynnerhet i deras lappmarker, än i öfriga norrländska

län.

På grund af det anförda, hemställer Domänstyrelsen, att de underdåniga

framställningarne måtte lemnas utan afseende.

Med fästadt afseende å hvad i fråga om tillkomsten af lappmarkshemmanens

skogsanslag blifvit erinradt, kan den rättsliga befogenheden

af statens åtgärd att föreskrifva vissa inskränkningar i hemmansegarnes

dispositionsrätt öfver skogen icke betviflas. Då hemmansegarne

icke egt någon på författningar eller skattläggningar grundad rätt att

komma i åtnjutande af visst skogsanslag, men sådant icke desto mindre

blifvit dem tilldeladt af det uttryckligen uttalade skäl, att jordbruket

i dessa trakter icke kunde bestå utan understöd från skogen,

har det icke allenast varit befogadt, utan jemväl af grunden för skogsanslagets

tilldelande med nödvändighet påkalladt, att föreskrifter meddelats

i syfte att förebygga, det icke genom skogens utödande ändamålet

med tilldelningen eller jordbrukets understödjande komrne att för

framtiden! förfelas. Men om sålunda yrkandet om det s. k. utstämplingstvångets

upphäfvande icke med fog kan grundas på den förmenta orättvisa

mot hemmansegarne i lappmarken, som skulle ligga i de lagstadgade

inskränkningarne i deras dispositionsrätt öfver skogen, kan stöd

för samma yrkande ej heller hemtas från vunnen erfarenhet om inskränkningarnes

obehöflighet. Tvärtom synas mig de upplysningar, som af

vederbörande skogstjenstemän lemnats rörande det sätt, hvarpå en stor

del af jordegarne i nu ifrågavarande socknar disponerat öfver de för

understödjande af deras jordbruk afsedda skogstillgångar, innebära

talande vittnesbörd derför, att statens kontroll öfver den enskilda

skogshushållningen i lappmarkssocknarne fortfarande är af behofvet

påkallad. Då, enligt hvad upplyst blifvit, afverkningsrätten till flertalet

hemmansskogar i lappmarken förvärfvats af sågverksbolag och trävaruliaudlande,

och jordbruket i dessa trakter sålunda kan sägas hafva

blifvit i motsvarande mån för en lång framtid beröfvadt det såsom

oundgängligt ansedda stödet af tillräcklig tillgång på skog, bör det

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Sjunde hufvudtiteln.

åtminstone ligga staten om hjertat att tillse, att icke en återgång i en

framtid till bättre förhållanden i detta afseende omöjliggöres. Skulle

deremot, på sätt de enskilda petitionärerna äfvensom majoriteten inom

Vesterbottens läns landsting påyrkat, med upphäfvande af de i § 8 af gällande

afvittringsstadga innefattade bestämmelser, afverkningsrätten å lappmarksskogarna

frigifvas — hvilket faktiskt blefve förhållandet, äfven

om, på sätt jemväl föreslagits, tillämpningen af den s. k. Norrbottenslagen

utsträcktes till lappmarken, då, enligt hvad de hörda myndigheterna

vitsordat, sistnämnde lag i dessa trakter komme att sakna verklig

betydelse — kan med en till visshet gränsande sannolikhet befaras,

att de på afverkningsrätt upplåtna skogsområdena skola, då de en gång

till hemmanen återfalla, vara beröfvade så godt som all tillgång på

afverkningsbar skog. Mot den föreslagna lagstiftningsåtgärden har

ock en betydande minoritet inom landstinget inlagt en bestämd gensaga.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, anser jag mig bäst tillgodose

lappmarkens intressen, då jag i underdånighet hemställer, att

de underdåniga framställningarne om ändring i gällande bestämmelser

angående inskränkning i dispositionsrätten öfver skogen å hemman och

lägenheter inom Vesterbottens läns lappmark icke må till någon Eders

Kongl. Majt:s åtgärd föranleda. Då, under förutsättning af bifall härtill,

statens skogstjenstemän fortfarande skulle ega skyldighet att å

enskildes skogar i lappmarken utstämpla virke till afsalu, kan det icke

annat än anses billigt, att kostnaden för detta skogstjenstemännens

besvärliga och tidsödande arbete framgent som hittills af skogsegarne

godtgöres, och jag saknar derföre anledning att förorda bifall till merbemälde

petitionärers alternativt gjorda yrkande om afskaffande åt utsyningsafgifterna.

Deremot synes mig det af Domänstyrelsen, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med Eders Kongl. Majt:s Befallningshafvande i

Norrbottens län, framstälda förslag om nedsättning till hälften af utsyningsafgiften

i trakter ofvanom fjellgränsen vara förtjent af all uppmärksamhet,

likasom äfven, på sätt jemväl Domänstyrelsen erinrat, vissa

ändringar i gällande bestämmelser rörande dispositionsrätten öfver

skogen torde kunna vidtagas i syfte att, utan äfventyrande af statskontrollens

verksamhet, minska de olägenheter som för jordegaren

alltid i någon mån måste vara förbundna med denna kontroll. Jag

torde framdeles, sedan frågan om lönereglering för skogsstaten hos

Riksdagen förevarit till behandling, komma i tillfälle att för de sålunda

ifrågasatta ändringarne få påkalla Eders Kongl. Majt:s uppmärksamhet.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

63

Vid det af Eders Kongl. Maj:t för Riksdagen år 1887 framlagda

förslag till lönereglering för skogsstaten erinrade, såsom jag redan haft

tillfälle omförmäla, Riksdagen, enligt hvad dess underdåniga skrifvelse

den -7 Juli samma år utmärker, att utredning borde ega rum, dels

huruvida icke till vinnande af besparing sammanslagning af vissa revir

kunde eg a rum och i samma syfte jemkning af de föreslagna öfverjägmästaredistrikten

åstadkommas, dels ock i fråga om statens rätt att

beräkna ersättning för det arbete, som af skogsstatstjenstemän eller

betjente utfördes på sådana ecklesiastika boställen, som kunde anses

vara församlingarnes enskilda egendom. Jag har äfven redogjort för

resultaten af den af Domänstyrelsen på grund af nådig befallning i

antydda hänseenden verkstälda utredning; och torde, hvad först beträffar

frågan om jemkning i skogsstatstjenstemännens distrikt, Eders

Kongl. Maj:t finna genom nämnda utredning nöjaktigt ådagalagdt, att

någon ytterligare reduktion af distrikten, utöfver den, som redan iakttagits

i det Riksdagen förelagda regleringsföreslaget, icke utan men för

skogsadministrationen kan eg a rum. Jag saknar derföre anledning att

i detta afseende förorda någon ändring i det uppgjorda statsförslaget.

Beträffande åter frågan om statens rätt att fordra ersättning för

dess befattning med skogsvården å sådana ecklesiastika boställen, som

äro församlingarnes enskilda egendom, är jag ense med Domänstyrelsen

deruti, att, då, enligt § 22 i nådiga förordningen angående hushållningen

med de allmänna skogarne i riket den 29 Juni 1866, jemförd

med § 15 i samma förordning, regelbunden skogshushållning

skall införas å samtliga åt ecklesiastikstaten anslagna boställsskogar,

utan att skilnad dervid blifvit gjord mellan de fall, då boställena anslagits

af staten, och dem, då boställena donerats af församlingarne

eller af enskilde, och, enligt § 24 mom. 2 i åberopade författning, af

boställsskogs afkastning skall i främsta rummet gäldas kostnaden för

dess skötsel, hinder icke finnes för staten att beräkna godtgörelse för

de till skogsskötseln hörande arbeten, som af skogsstaten å dessa boställen

utföras, för så vidt nemligen boställets skogsafkastning öfverstiger

husbehofvet. Om boställsskogens afkastning icke lemnar öfverskott,

varder deremot förhållandet ett annat. För detta fall var i det

1887 års Riksdag förelagda regleringsförslaget förutsatt, att godtgöreisen

för skogsstatens åtgärder skulle utgå af de ecklesiastika boställenas

skogsfond. Härvid förekommer emellertid, att sådana ecklesiastika

boställen, som utgöra någon viss församlings enskilda egendom, icke

lemna bidrag till ifrågavarande fond. Då på Eders Kongl. Majtrs

framställning 1874 års Riksdag medgaf, att från ecklesiastika boställen

inflytande försäljningsmedel för vissa besparade skogstillgångar, som

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Sjunde lmfvudtiteln.

icke kunde anses tillhöra skogens reguliera årliga afkastning, skulle

få af Eders Kongl. Maj:t disponeras till bekostande af skogsindelning

och erforderliga skogsodlingsarbeten å andra ecklesiastika bostäilsskogar,

ansåg man sig nemligen icke kunna till ett för församlingen

främmande ändamål disponera öfver försäljningsmedel från skog å boställe,

som utgjorde församlings enskilda egendom, hvarföre från tilllämpning

af beslutet uttryckligen undantogos boställen af sistnämnda

slag. Den på grund af Eders Kong]. Maj:ts och Riksdagens nyssberörda

beslut bildade fond, som jemlikt nådigt bref den 31 Mars 1876 erhållit

benämningen »de ecklesiastika boställenas skogsfond», har i öfverensstämmelse

härmed ej heller ansetts kunna anlitas för bekostande af

skogsarbeten å boställen, som tillhöra församling under enskild eganderätt;

och det synes mig ej heller nu böra ifrågasättas att af fondens

tillgångar bestrida sådan kostnad för ifrågavarande boställen, för hvilka

delaktighet i fonden icke eger rum. Häraf uppkommer visserligen

den oegentlighet, att medan kronan i allmänhet ansetts böra ega att

tillgodoberäkna sig ersättning för de arbeten, som af skogsstaten utföras

å ecklesiastika boställen, ett undantag från denna regel skulle uppkomma

i fråga om sådana ecklesiastika boställen, hvilka utgöra viss

församlings enskilda egendom och hvilka icke lemna virkesöfverskott

till försäljning, men då, enligt hvad Domänstyrelsen upplyst, af samtliga

ecklesiastika boställen endast 68 med en skogsareal af sammanlagdt

3,912 hektar tillhöra ifrågavarande kategori, varder undantaget

icke af synnerlig betydenhet. Vid beräkningen af den inkomst, som

i godtgörelse till statsverket för jägmästarnes förrättningar å ecklesiastika

boställen må vara att i och för skogsstatens lönereglering påräkna,

bör emellertid från beloppet af denna inkomst, i det Riksdagen år

1887 förelagda regleringsförslaget upptaget till 22,800 kronor, afräknas

den del af detta belopp, af Domänstyrelsen beräknad till 524 kronor,

som belöper å sådana, viss församling under enskild eganderätt tillhörande

ecklesiastika boställen, hvilka ej lemna virkesöfverskott till

afsalu, och torde alltså den ifrågavarande inkomstposten få upptagas

med ett i jemnadt tal till 22,300 kronor nedsatt belopp.

I sammanhang med frågan om lönereglering för skogsstaten tiar

jag vidare att omförmäla en af 77 i Kopparbergs och de norrländska

länen anstälde kronojägare i underdånighet gjord framställning om löneförbättring,

deruti sökandena anhållit, att ålderstillägg af 200 kronor

dels efter fem års oförvitlig tjenstgöring, dels ock efter ytterligare

intjenta tio och femton år måtte dem förunnas. Domänstyrelsen har

öfver berörda framställning'' afgifvit infordradt underdånigt utlåtande

och dervid erinrat, att i de sex norra länen äro för närvarande an
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

65

stälde 129 kronojägare, h vilka enligt nu gällande lönestat för skogsstaten

hvardera åtnjuta, förutom 100 kronors resepenningar, en aflöning

af 600 kronor, fördelad i 450 kronors lön, derunder inbegripen 50

kronors hyresersättning, och 150 kronors tjenstgöringspenningar, hvilken

aflöning enligt det af Domänstyrelsen afgifna förslag till skogsstatens

reglering komme att ökas med 50 kronor genom förenämnda

hyresersättnings höjande till 100 kronor, hvarförutom för biträde vid

vissa utsyningsförrättningar åt enskilde skulle erhållas dagarfvode af

2 kronor 50 öre. Dessa arfvoden har Domänstyrelsen antagit komma

att uppgå till 50 å 100 kronor om året, hvadan en löneförbättring af

100 å 150 kronor enligt samma förslag skulle komma kronojägare till

del. Härutöfver har Domänstyrelsen nu icke ansett sig kunna föreslå

någon förhöjning i kronojägarnes aflöning, helst ökning i deras tjenstgöring

icke blifvit ifrågasatt och, der behof af större tillsyn öfver

afverkningar under vissa månader uppstode, hädanefter liksom hittills

tillfälliga bevakare borde anställas. Domänstyrelsen har derför ej ansett

sig kunna förorda nådigt bifall till den underdåniga framställningen.

Lika med Domänstyrelsen finner jag mig icke kunna förorda bifall

till petitionärernas framställning om löneförbättring i vidsträcktare

mån, än behofvet af sådan förbättring redan blifvit i det Riksdagen

år 1887 förelagda förslaget till stat för skogspersonalen tillgodosedt;

och, då jag ej heller i andra afseenden eger anledning föreslå någon

förändring i nämnda statsförslag, hemställer jag i underdånighet, att

detsamma måtte oförändradt föreläggas näst sammanträdande Riksdag.

Beträffande angelägenheten af den lönereglering för skogsstaten,

som i detta statsförslag innefattas, kan jag hänföra mig till de uttalanden,

som under ärendets föregående handläggning afgifvits så väl

af vederbörande myndigheter som af mina företrädare i embetet. Då

fråga nu är om en förbättring af de vilkor, hvarunder skogspersonalen

arbetar, må det endast tillåtas mig att med några ord erinra om den

mot äldre tiders förhållanden väsentligt förändrade ställning, skogsväsendet

numera intager i statens hushållning. Ännu i en från våra

dagar icke synnerligen aflägsen tidpunkt kunde statens betydande

skogstillgångar till följd af dåliga kommunikationer och låga värden

å skogsprodukter till stor del betraktas som ett dödt kapital. Förbättrade

afsättningsförhållanden, stegrade pris å trävarumarknaden samt

icke minst en insigtsfull, på rationela grunder fotad skogshushållning

hafva medfört en annan sakernas ordning. Skogsmedlen utgöra numera

en betydande inkomstpost i budgeten; i den mån skogstillgången

å enskildes egendomar förminskats genom en allt jemnt fortgående

misshushållning dermed, hafva statens i olika landsdelar spridda, omBih.

till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afä. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Sjunde liufvudtiteln.

fattande; skogsdomäner för inbyggarnes förseende med deras behof af

skogsprodukter erhållit ökad betydelse; och slutligen utgör det insigtsfull

sätt, hvarpå staten numera förvaltar sina skogar-, en välbehöflig

föresyn för enskilde skogsegare i vederbörande orter. I alla dessa

afseenden hafva betydande resultat redan blifvit uppnådda, men otvifvelaktigt

böra i det skede af stark utveckling, hvari skogsväsendet

nu befinner sig, ännu större kunna inom jemförelsevis kort tid vinnas.

Särskildt synes mig eu betydelsefull uppgift föreligga statens skogsförvaltning

på ett fält, som hittills endast i mera underordnad mån fallit

inom omfånget af dess verksamhet. Jag förmenar nemligen, att statens

skogsförvaltning skulle kunna på ett mera direkt sätt än hittills vinnlägga

sig om befordrandet af den enskilda skogsvården i riket. Om

nyttan och lämpligheten af statens ingripande genom lagstiftningsåtgärder

i denna skogsvård råda som bekant synnerligen delade meningar;

men äfven utan sådan lagstiftning kan staten genom att för billigt

pris tillhandahålla skogsfrö och plantor, genom att lemna handledning

vid skogssådd och skogsplantering och i allmänhet genom meddelande

af råd och upplysningar i fråga om skogshushållning kraftigt medverka

till vinnandet af målet, en förbättrad enskild skogshushållning. Staten

har redan beträdt denna väg genom att till biträde åt enskilde anställa

skogsingeniörer, men mera kan göras; och får jag längre fram i dag

i ett annat sammanhang tillfälle att något närmare utveckla mina tankar

i detta hänseende. Jag anhåller nu endast att få fästa uppmärksamheten

derpå, att med den utsträckning af skogspersonalens verksamhet,

som i sammanhang med och såsom följd af den föreslagna

löneregleringen skulle ega rum, ett icke ovigtigt steg i den af mig

antydda rigtningen skulle komma att tagas, i det nemligen derigenom

statens direkta skogsvård skulle komma att på ett mera effektivt sätt

än hittills utsträckas till skogar, som i visst afseende intaga eu mellanställning

mellan offentliga och enskilda, nemligen de betydliga skogsarealerna

å boställen och utarrenderade kronodomäner. Skogsstatens

uppsigt öfver vården af dessa skogar har visserligen alltid varit lagstadgad

och i senare tider har densamma derigenom, att dels hushållningsplaner

blifvit faststälda, dels äfven icke obetydliga områden blifvit

stälda under skogsstatens omedelbara vård, otvifvelaktigt blifvit mera

verksam; men först derigenom, att, på sätt nu föreslaget blifvit, skogsodling

och utverkning på de områden, som ännu befinna sig under

boställshafvares och kronoarrendatorers egen vård, ombesörjas af skogsstatens

personal, kan ett mera positivt innehåll sägas hafva blifvit

gifvet åt den skogsstaten lagligen tillkommande uppsigtsrätt.

Jag har med dessa korta antydningar endast velat erinra derom,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjunde hnfyndtiteln.

76

att skogsstatens ställning och uppgift redan nu är en annan och mera

omfattande, än den var ännu år 1874, då de nuvarande löneförmånerna

väsentligen faststäldes, och att denna stats uppgift i en framtid bör

kunna blifva ännu mera betydelsefull, om nödiga medel beredas för den

påbörjade utvecklingens ohämmade fortgång.

Från slutsumman å den föreslagna staten,

utgörande ......................................................................... kronor 452,650: —

skulle komma att afgå uppskattade afkomsten

af skogsstatens innehafvande boställen, hvilken

afkomst, i 1887 års förslag upptagen till 5,388

kronor, numera, sedan jägmästarebostället Löpdal

i Köpings revir, uppskattadt till en afkastning af

189 kronor, jemlikt nådigt bref den 13 Juli 1887

till statsverket indragits, torde, i följd af nämnda

indragning samt verkstälda nya uppskattningar af

kronojägareboställen, få upptagas till....................... ,, 5,442: —

då återstoden utgör ......................................................... kronor 447,208: —.

Medel erfordras vidare för att bestrida de ålderstillägg, hvartill

skogstjenstemän vid löneregleringens trädande i kraft kunna finnas

berättigade. Då det icke kan med visshet förutses, hvilka af de nuvarande

skogstjenstemännen komma att öfverflyttas å ny stat eller vinna

befordran till öfverjägmästare, och det följaktligen icke låter sig på

förhand beräkna, till hvilket belopp ålderstillägg vid statens första

tillämpning kunna komma att uppgå, torde, såsom ock i 1887 års

regleringsförslag var förutsatt, anslag till detta ändamål få uppföras

förslagsvis. Under förutsättning att samtliga skogsinspektörer blefve

anstälde såsom öfverjägmästare, beräknade Domänstyrelsen det för

ålderstillägg under år 1888 behöfliga beloppet sålunda:

ålderstillägg åt 9 öfverjägmäs

ture med 600 kronor ...

. kronor 5,400: —

dito

„ 42 jägmästare

„ 1,500 „ ....

„ 63,000: —

dito

„ 8 dito

„ 1,000 „ ....

„ 8,000: —

dito

„ 16 dito

„ 500 „ ....

„ 8,000: —

eller tillsammans

kronor 84,400: —

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Sjunde Iiufvndtiteln.

Sedan denna beräkning uppgjordes, hafva visserligen 2 skogsinspektörer

afgått och i deras ställe förordnats andra, som icke uppnått

den för erhållande af ålderstillägg föreslagna tjensteålder, hvarigenom

i berörda förslag, under förutsättning att samtliga skogsinspéktörer

anstäldes såsom öfverjägmästare, beräknade 9 ålderstillägg för

öfverjägmästare nu skulle under samma förutsättning kunna nedsättas

till 7, men, enär å andra sidan några af jägmästare under tiden intjent

den för ålderstilläggs erhållande föreslagna tid, saknar jag anledning

att nu ifrågasätta någon ändring i nyssnämnda beräkning.

Domänstyrelsen ifrågasatte i det regleringsförslag, som år 1887

utgjorde föremål för nådig pröfning, att å extra stat måtte uppföras

ett anslag af 15,000 kronor för att vid den nya löneregleringens

genomförande vara att tillgå, för den händelse att icke åt alla nuvarande

ordinarie skogstjenstemän skulle kunna beredas plats å den

nya staten. Då emellertid indragning är föreslagen endast af 11 jägmästaretjenster,

deraf för närvarande blott 5 förestås af ordinarie innehafvare,

och genom befordran till öfverjägmästarebefattningarne, emot

Indika de nuvarande med endast ett undantag på förordnande bestridda

skogsinspektörstjensterna skulle utbytas, åtskilliga jägmästaretjenster

torde blifva lediga, till hvilka en eller flere bland de för indragning

afsedda tjensternas innehafvare torde kunna finnas villige att öfvergå,

är det föga sannolikt, att icke samtlige nuvarande ordinarie skogstjenstemän

skulle finna användning i den nya organisationen. Det

synes mig derföre, att för det ändamål, hvartill det ifrågasatta extra

anslaget skulle vara att tillgå, bör tillräckligt blifva sörjdt, ifall Eders

Kongl. Maj:r, såsom ock skedde i det Riksdagen år 1887 förelagda förslaget,

begär Riksdagens medgifvande, att, derest den föreslagna regleringen

icke kan genast i alla sina delar genomföras, uppkommande

behållningar å de anvisade nya löneanslagen få användas för att bestrida

aflöningen för de tjensteman, hvilka kunna blifva qvarstående å

gammal stat.

Under förutsättning att hvad jag nu anfört vinner Eders Kongl.

Maj:ts godkännande, skulle för skogsstatens aflöning i enlighet med

det nu föreliggande förslaget komma att erfordras:

bestämdt anslag......................... kronor 447,208: —

till ålderstillägg, förslagsvis, „__________84,400:— kronor 531,608: —

i följd hvaraf och då det nu för skogsstaten anvisade

anslaget utgör ......................................... ,, 412,293: —

en förhöjning i anslaget blefve behöflig med......... kronor 119,315: —.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

69

Detta belopp utvisar emellertid icke den rätta kostnaden för

regleringen, hvilken i sjelfva verket kommer att ställa sig vida lägre.

Den berörda ökade utgiften skulle nemligen till en icke ringa del

komma att motvägas af de ökade inkomster, som genom åtgärder,

stälda i samband med regleringen, komme att tillflyta statsverket.

Sålunda skulle till statsverket komma att ingå:

dels de af jägmästarne förut uppburna afgifter för utsyningar i

Kopparbergs och de norrländska länen, som erläggas af enskilde och

Indika ansetts kunna lägst beräknas till..................... kronor 47,000: —

dels ock ersättning för jägmästarnes förrättningar

å ecklesiastika boställen med ett beräknadt

belopp af minst ............................................................... „ 22,300: —

Vid den återremis» af löneregleringsfrågan, i

hvad den afsåg jägmästarne och kronojägarne, hvilken

egde rum den 11 December 1885, fick Domänstyrelsen

sig äfven anbefaldt att taga i öfvervägande, om

och i hvad mån skogsstatens förvaltningsåtgärder

å sådana allmänna, ej ecklesiastika skogar, från hvilka

afkastning icke inginge till statsverket, kunde böra

statsverket af skogsafkastningen godtgöras. Domänstyrelsen

erinrade i anledning häraf i dess förut omförmälda

underdåniga skrifvelse af den 15 November

1886, att, hvad anginge kronohemman och nybyggen,

stockfångstskogar samt vissa skattehemman och öfverloppsmarker

i de sex norra länen, godtgörelse för

skogsstatens åtgärder derå redan vore beredd genom

de utsyningsafgifter, innehafvare af sådan jord erlade

och hvilka nu föreslagits att ingå direkt till staten;

att någon ersättning till staten icke syntes böra

ifrågasättas, der skogsstatens åtgärder i afseende å

skogshushållningen vore inskränkt till att endast hålla

kontroll deröfver, att faststäld skogsindelningsplan

efterföljdes; att, derest de skogar undantoges, med

hvilka ett dylikt förhållande egde rum, i öfrigt icke

förekomme andra än de till bergshandteringens understöd

anslagna och häradsallmänningarne, å hvilka

skogsstaten verkstälde förrättningar, utan att staten

i allmänhet af dessa skogar droge någon inkomst;

att, enligt de för bergverksskogarne gällande stadgande^

vederbörande innehafvare egde sjelf, med

Transport kronor 69,300: —

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Sjunde hufvndtiteln.

Transport kronor 69,300: —

iakttagande af hushållningsplan, förvalta skogen

men, om förvaltningen öfverlemnades till skogstjensteman,

vore skyldig att ersätta honom antingen

efter öfverenskommelse eller efter gällande taxa på

arfvode för skogsförrättningar; att, då i det närmaste

samtlige innehafvare af bergverksskogar begagnat

sig af rättigheten att sjelfve förvalta de åt dem

upplåtna skogarne, endast tre dylika skogar förvaltades

af skogsstaten, nemligen Sala silfververks

och Ofvansjö—Torsåkers bergslagsallmänningar — af

hvilka den förra numera är till statsverket indragen

och den senare till indragning ifrågasatt —- samt

Kengis bruks kolfångstskog i Pajala socken, der

bruksegarens nyttjanderätt vore inskränkt till utsyning

af skogsprodukter inom ett visst belopp,

medan den återstående och, sedan brukets jerntillverkning

numera blifvit väsentligen inskränkt,

hufvudsakliga afkastningen af skogen komme statsverket

till godo; att häradsallmänningarne utgjordes

af 9 i Norrbottens, 7 i Kopparbergs och Grefleborgs

län samt 99 i de sydligare länen; att å allmänningarne

i Norrbottens län afverkning för försäljning,

enligt särskilda nådiga föreskrifter, finge ske

endast efter utstämpling, hvarför afgift erlades och,

jemte öfriga dylika utsyningsafgifter, vore afsedd

att indragas till statsverket; att de i Kopparbergs

och Gefleborgs län befintliga allmänningarne eller

så kallade besparingsskogarne, hvilka vid afvittring

och storskifte bildats af en tredjedel af hemmanens

skogsanslag, i sjelfva verket vore socknemännens

enskilda egendom, vid hvilket förhållande och då

skogsstatens åtgöranden med hänsyn till dessa

skogar vore inskränkt till kontroll deröfver, att

den, enligt särskilda nådiga föreskrifter, endast intill

viss minimidimension medgifna afverkningsrätt å

samma skogar icke öfverskredes, ersättning till staten

i fråga om dessa skogar icke syntes böra ifrågakomma;

att, beträffande de öfriga eller egentliga

häradsallmänningarne, dessa af gammalt varit utan

Transport kronor 69,300: —

s. 71 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

71

Transport kronor 69,300: —

afgift stälda under skogsstatens vård, och först

genom skogsförordningen den 29 Juni 1866 medgifvits

allmänningsdelegarne att, med iakttagande af

hushållningsplan och under skogstjenstemans kontroll,

sjelfve handhafva allmännings förvaltning; att,

der allmänning sålunda stode under delegarnes egen

vård, någon godtgörelse till skogsstaten för endast

kontrollen icke borde ifrågakomma; att, under det

hittills endast 20 af 99 allmänningar öfvertagits af

delegarne till förvaltning, en föreskrift om ersättning

åt statsverket, då skogsvården handhades af

skogsstaten, antagligen skulle leda derhän, att flera

allmänningar öfvertoges af delegarne och i dylikt

fall måhända icke blefve lika omsorgsfullt skötta

som för -närvarande; samt att Domänstyrelsen af

detta skäl och då under de omkostnader, som enligt

§ 10 af ofvannämnda förordning borde gäldas af

häradsallmännings afkastning, icke syntes kunna

inbegripas ersättning för jägmästares förvaltningsåtgärder,

funne godtgörelse till statsverket icke

heller från dessa skogar böra ega rum.

Mot hvad Domänstyrelsen sålunda anfört, fann

vid regleringsförslagets underdåniga föredragning

dåvarande Departementschefen ej något att erinra,

utom för så vidt det rörde häradsallmänningarne i

de mellersta och sydligare delarne af landet. Departementschefen

ansåg det icke kunna bestridas, att, om

staten godtgjorde sig af de ecklesiastika boställsskogarnes

afkastning för den vård, staten genom

sina skogstjenstemän egnade dessa skogar, samma

skäl förefunnes att af häradsallmänningarnes afkastning

upptaga godtgörelse för skogsstatens förvaltningsåtgärder

å dylika skogar. Något hinder härför

syntes heller icke möta i det af Domänstyrelsen

åberopade stadgande, som tydligen afsåge, att alla

kostnader för skogsskötseln skulle afgå, innan allmännings

afkastning finge användas för delegarnes

räkning, och såsom föremål för ersättning särskildt

omnämnde »skogsodling» samt »öfriga af hushåll
Transport

kronor 69,300: —

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Sjunde hufrudtiteln.

Transport kronor 69,300: —

ningsplanen eller särskilda föreskrifter föranledda

kostnader». De kostnader, som komme att drabba

häradsallmänningarne för skogsstatens åtgärder,

blefve i öfrigt antagligen af jemförelsevis ringa betydenhet;

och, om delegarne deraf skulle finna

en anledning att sjelfve taga allmänning under sin

vård, såg departementschefen icke häri någon synnerlig

fara, då § 8 af skogsförordningen innehölle, att,

derest delegarne försummade allmänning^ skötsel,

öfver hvilken vederbörande skogstjensteinan hade att

hålla uppsigt, och rättelse icke skedde inom af Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förelagd tid, denna

myndighet egde förordna, att allmänningen åter skulle

ställas under skogsstatens vård och förvaltning.

På de af dåvarande Departementschefen anförda

skäl anser jag mig böra hemställa, att, då häradsallmänning

står under skogsstatens förvaltning, ersättning

för jägmästares förrättningar derstädes skola

godtgöras statsverket i enahanda ordning, som föreslagits

beträffande jägmästares förvaltningsåtgärder

å ecklesiastika skogar. Den inkomst, som häraf kan

påräknas, torde, enligt af Domänstyrelsen verkstäld

beräkning, komma att uppgå till 3,000 å 4,000 kronor

årligen. Beräknas det årliga beloppet till.................. ,, 3,200: —

skulle således genom de nu i sammanhang med

skogsstatens lönereglering ifrågasatta åtgärder en

direkt inkomst tillföras statsverket af.......................... kronor 72,500: —

hvilken summa ock ingått uti det belopp, hvarmed Eders Kongl. Maj:t

på mitt förslag täckts för år 1890 höja inkomsttiteln skogsmedel utöfver

hvad af Statskontor■■ beräknats.

Lägges till berörda summa å 72,500 kronor den besparing, som

skulle uppstå genom indragning af vissa utaf jägmästarne hittills åtnjutna

extra ersättningar, hvillra guldits af statsmedel och hvaraf särskildt

den från sjunde hufvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar

utgående godtgörelsen för ekutstämplingar är af betydenhet

samt för år beräknats till omkring 5,000 kronor, torde den ökade utgift,

som, för skogsstatens reglering på föreslaget sätt, skulle under

år 1890 drabba statsverket, icke komma att uppgå till mer än omkring

40,000 kronor. Det bör derjemte bemärkas, att i följd af det höga

antal tjensteår, flertalet af de nuvarande skogstjenstemännen uppnått,

s. 73 Kontrollera mot PDF

Sjunde liufvudtiteln.

73

utgifterna för ålderstillägg under den första tiden efter regleringen

komme att blifva betydligt större, än som under normala förhållanden

bör blifva fallet, i det att för ålderstillägg under år 1890 ett anslag

af 84,400 kronor ansetts behöfligt, medan, enligt hvad inom Domänstyrelsen

beräknats, medelsilfran å ålderstillägg enligt den föreslagna

nya staten icke bör för år öfverstiga 58,000 kronor. Slutligen kan äfven

härtill läggas, att till extra kronojägare af reservationsanslaget för skogsväsendet

förut utbetalts omkring 17,000 kronor, hvilken utgift hädanefter

ej komme att bestridas från detta anslag, enär de ordinarie kronojägarnes

antal efter regleringen ökas.

Innan jag öfvergår att yttra mig rörande öfriga anslagsbehof

under skogsväsendet, bör jag nämna, att i anledning af Riksdagens

erinran i skrifvelsen den 11 Maj 1886, att vid utarbetande af det nu

anmälda regleringsförslaget synnerligt afseende borde fästas derå, att

församlingarnes rätt att från ecklesiastika skogar erhålla virke till byggnader

och reparationer å prestgård och kyrka blefve tillräckligt tillgodosedd,

Domänstyrelsen i dess underdåniga skrifvelse den 15 November

samma år meddelat, hurusom Styrelsen redan i cirkulär den 16

Juni 1884 angående allmänna skogars indelning till ordnad hushållning

föreskrifvit, att, för iakttagande af församlingarnes rätt i berörda afseende,

viss skogstrakt skulle vid indelning å ecklesiastik skog, der så

ske kunde, reserveras. Styrelsen ifrågasatte vidare, att till de skogsstatens

förrättningar å ecklesiastika skogar, för hvilka kostnaden skulle

ersättas af nämnda skogars afkastning, äfven skulle hänföras sådana,

som ske för utsyning till kyrko- och prestgårdsbyggnadsskyldiges

virkesbehof; men, då de byggnadsskyldige redan under närvarande förhållanden

ega att få utsyning åt sig utan kostnad verkstäld, derest

utsyning hos jägmästaren begäres så tidigt, att denna kan ske i sammanhang

med öfriga ordinarie utsyningar för året, och det icke lärer

böra ifrågakomma att, derest de byggnadsskyldige försumma att i tid

anmäla behofvet af utsyning, med den då uppkommande utsyningskostnaden

belasta boställenas afkastning, torde Domänstyrelsens berörda

förslag icke böra föranleda till någon åtgärd.

Bih. till Biksd. Frot. 1889. 1 Sami. 1 Afd.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Sjunde lmfvudtiteln.

I detta sammanhang torde jag vidare böra erinra om Eders Kongl.

Maj:ts den 5 Oktober nästlidet år fattade beslut om införande af militära

öfningar för lärjungarne vid statens skogsläroverk.

Sedan fråga blifvit väckt om utbildande af lärlingarne vid statens

lägre skogsskolor och eleverna vid skogsinstitutet till reservunderbefäl

och reservbefäl vid armén, anmodade Chefen för Landtförsvarsdepartementet,

med öfverlemnande af en i frågan utarbetad promemoria,

Domänstyrelsen att häröfver afgifva underdånigt utlåtande. Efter att

hafva hört vederbörande skogsskoleföreståndare och direktören vid skogsinstitutet

afgaf Domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den 27 Februari

1888 det infordrade utlåtandet, deruti Styrelsen, som icke ansåg det

tillkomma sig att utreda, i hvad mån genomförandet af det ifrågavarande

förslaget komme att medföra gagn för försvarsväsendet, i öfrigt, under

framställande af anmärkningar vid vissa delar af förslaget, hufvudsakligen

anförde, att en militärisk utbildning af den beskaffenhet, förslaget

afsåge, icke ansåges komma att inverka ofördelaktigt på undervisningen

vid skogsläroverken, utan syntes vara egnad att i vissa afseenaen

främja lärjungarnes utveckling'' i praktisk rigtning.

Chefen för Landtförsvarsdepartementet öfverlemnade sedermera

till Finansdepartementet en med ledning af framstälda anmärkningar

omarbetad promemoria rörande det ifrågasatta införandet af militära öfningar

vid skogsläroverken. Af innehållet i detta förslag torde jag nu

allenast behöfva erinra derom, att förslaget, som var bygdt på den

förutsättning, att för erhållandet af fullständigt afgångsbetyg från lägre

skogsskola eller skogsinstitutet skulle erfordras att med nöjaktig skicklighet

hafva genomgått stadgade militära öfningar, i detta hänseende

kräfde af lärjunge vid lägre skogsskola sådana öfningar under 75 dagar,

fördelade på 2 år, med 60 dagar under det första och 15 under det

andra, samt af elev vid skogsinstitutet 105 dagars öfningar, fördelade på

3 år, med 30 dagar under första, 30 dagar under andra samt 45 dagar

under tredje året, förutom nio timmars praktisk och teoretisk militärundervisning

hvarje vecka under vintermånaderna. I nämnda öfningstider

voro inberäknade de lärlingarne och eleverna såsom värnpligtige

åliggande öfningar. Af lärlingarne vid skogsskolorna skulle öfningarne

fullgöras vid det regemente, inom hvars stånd vederbörande skogsskola

vore belägen, och af eleverna vid skogsinstitutet vid något af de båda

lifgardesregementena till fot. Utexaminerade skogslärlingar skulle benämnas

»underjägare)), i stamrullorna upptagas under denna titel och

afses att vid mobilisering och i krig användas såsom vice korporaler

intill 32 års ålder. Utexaminerade elever vid skogsinstitutet borde

åter af Eders Kongl. Maj.-t förordnas, om de anstäldes i skogsstatens

s. 75 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

75

tjenst, till »jägmästareassistenter» och, om de icke erhölle anställning i

nämnda tjenst, till »extra jägmästare». Äfven de sistnämnde skulle lyda

under skogsstatens instruktion med skyldighet att för tjenstgöring vid

nämnda stat x mån af behof vara till Domänstyrelsens disposition. Så

väl jägmästareassistenter som extra jägmästare skulle upptagas i stamrullorna

med dessa titlar och afses att vid mobilisering och i krig användas

såsom underlöjtnanter. De militära skyldigheterna borde åt

så väl de ena som de andra bibehållas, så länge de befunne sig i värnpligtsåldei-n,

och af dem, som vunne anställning i skogsstatens tjenst,

derutöfver, så länge deras anställning vid skogsstaten varade.

Derjemte ifrågasattes, huruvida icke lärlingarne vid de enskilda

skogsskolorna vid Skogshåll och Presterad borde åläggas enahanda öfningsskyldighet,

som blefve stadgad för lärlingarne vid statens lägre

skogsskolor.

Vid underdånig anmälan den 5 nästlidne Oktober af detta ärende

tillät jag mig erinra, att då de unge män, som utbildades till skogsbetjente

och skogstjenstemän i åtskilliga afseenden borde förvärfva sig

egenskaper, som hade mycket gemensamt med krigarens, såsom vana

att föra befäl, disciplin, fysisk uthållighet, skicklighet att använda skjutvapen,

örtkännedom m. m., staten, i den mån sådant utan menlig inverkan

på de blifvande skogstjenstemännens utbildning för sitt egentliga

lefnadskall eller utan olägenhet för skogsadministrationen kunde

ske, borde tillgodogöra sig de omförmälda egenskaperna genom att åt

skogspersonalen gifva eu sådan utbildning, att den vid härens ställande

på fältfot kunde användas som reservbefäl och reservunderbefäl vid

hären och framför allt vid landstormen; samt att det syntes så mycket

mindre obilligt, att staten af lärlingarne och eleverna vid skogsläroverken

utkräfde en sådan skyldighet, som staten genom den kostnadsfria

undervisningen för deras egentliga lefnadskall beredde dem väsentliga

förmånei-, och dela militära utbildningen, som skulle komma dem

till del, äfven om den kräfde något längre tid än den, som enligt värnpligtslagen

skulle bibringas hvarje svensk krigsduglig man, i allt fall,

på sätt ej mindre skogsläroverkens förståndare än äfven Domänstyrelsen

vitsordat, komme att öka elevernas duglighet för sitt fack. På

grund af hvad sålunda blifvit erinradt och då det mått af militärisk

öfning, som enligt omförmälda promemoria skulle bibringas skogslärlingarne

och eleverna, vore det minsta, som för ändamålet kunde

ifrågasättas, täcktes Eders Kongl. Maj:t besluta, att, såsom vilkor för

erhållandet af fullständigt afgångsbetyg från vare sig någon af statens

skogsskolor eller skogsinstitutet, skulle för de lärlingar och elever, som

hädanefter vid läroverken inskrefves, fordras att hafva med nöjaktig

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Sjunde hufrudtiteln.

skicklighet genomgått de militära öfningar, som i promemorian för

hvardera slaget af läroverk upptoges; och anbefaldes Domänstyrelsen

att med ledning af de i öfrigt i promemorian föreslagna bestämmelser

afgifva förslag till de förändringar i gällande stadgar för de allmänna

skogsläroverken af den 13 April 1886, som af den .sålunda stadgade

öfningsskyldigheten kunde påkallas.

Rörande vissa i omförmälda promemoria föreslagna bestämmelser

i afseende på skogslärlingarnes och skogselevernas anställande såsom

volontärer vid särskilda regementen samt aflöning och andra ersättningar

åt derb under öfningstiderna, förklarade sig Eders Kongl. Maj:t

vilja framdeles besluta på föredragning af Chefen för Landtförsvarsdepartementet.

Å de föreslagna föreskrifterna i fråga om utexaminerade

skogslärlingars och skogselevers tjenstgöringsskyldighet ej mindre i

militäriskt hänseende än äfven i vissa afseenden i skogsstatens tjenst,

deras benämning m. m., äfvensom om utsträckning af öfningsskyldigheten

till lärjungar vid de enskilda skogsskolor, som åtnjuta statsunderstöd,

behagade Eders Kongl. Maj:t tillåta mig att i sammanhang med

frågorna om ny lönereglering för skogsstaten samt om anslagsbehofven

för skogsväsendet för år 1890 få ånyo påkalla Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet,

och utbedjer jag mig att till frågan om militära öfningar

för lärjungarne vid nyssnämnda enskilda skogsskolor få återkomma vid

anmälan af gjorda framställningar om anslag för den enskilda skogsundervisningen.

Vidkommande de utexaminerade skogslärlingarnes och skogselevernas

militära tjenstgöringsskyldighet var, såsom jag nyss erinrat,

i promemorian förutsatt, att denna tjenstgöringsskyldighet skulle för

utexaminerade skogslärlingar äfvensom för sådana utexaminerade skogselever,

som icke erhölle anställning i skogsstatens tjenst, fortvara, så

länge de befunne sig i värnpligtsåldern eller intill fylda 32 år, men för

de elever, som blefve vid skogsstaten anstälde, derutöfver, så länge

denna anställning varade. Domänstyrelsen, som icke haft något att

erinra vid förslaget om den ifrågavarande skogspersonalens militära

skyldighet intill värnpligtsålderns utgång, har deremot beträffande den

föreslagna tiden för de egentliga skogstjenstemännens militära skyldighet

anmärkt, att, om denna utsträcktes till hela den tid, anställningen

i skogsstaten varade, komme i mobiliseringsfall och krigstid skogsadministrationen

i orterna att ligga helt och hållet nere, hvarjemte,

utom det att freqvensen till de svagt aflönade skogsstatsbefattningarne

till skada för kårens tjensteduglighet kunde minskas, det syntes vara

alltför betungande för skogsstatens medlemmar, att, utöfver deras hufvudsakliga

uppgift, dem pålades eu helt annan, på deras lefnadsförhållan
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

77

den så djupt ingripande som möjlig krigstjenst ända till pensionsåldern.

Styrelsen har derföre hemstält, att ifrågavarande militära skyldighet,

om densamma ansåges böra utsträckas öfver tiden för allmän värnpligt,

dock måtte upphöra efter fylda 45 år.

Jag bestrider icke, att, derest afsedt vore att vid mobilisering

eller i krig använda skogsstatstjenstemännen som reservbefäl vid hären,

fog i mycket kunde finnas för de af Domänstyrelsen uttalade farhågor.

Enligt hvad jag inhemtat, påräknar likväl krigsstyrelsen allenast, att

de militäriskt utbildade skogstjenstcmännen, likasom äfven skogsbetjente,

skulle i förekommande fall kunna anlitas såsom befäl och underbefäl

vid landstormen, hvarom äfven uttryckligt stadgande borde meddelas.

Då sålunda den militära tjenstgöringen för hvar och en komme att inskränkas

till försvaret af hemorten, torde grund ej vidare förefinnas

för farhågan, att skogsadministrationen i orterna vid krigstillfälle komme

att alldeles ligga nere, likasom ej heller en så väsentligt begränsad

militär tjenstgöringsskyldighet kan anses komma att verka afskräckande

för dem, som eljest önska inträda i skogsstatens tjenst. Dock finner

äfven jag, lika med Domänstyrelsen, någon inskränkning af den föreslagna

tiden för skogsstatstjenstemännens militära skyldighet önsklig,

men, då det från Domänstyrelsen infordrade förslag till ändringar i

stadgarne för skogsläroverken ännu icke inkommit, och det synes mig

lämpligt, att frågan om skogspersonalens militära öfnings- och tjenstgöringsskyldighet

i hela dess vidd samtidigt förekommer till definitivt afgörande,

hemställer jag, att med pröfning af de föreslagna nya bestämmelserna

rörande utexaminerade skogslärlingars och skogselevers tjenstgöringsskyldighet

m. m. må anstå,intill dess nyssberörda utlåtande inkommit.

Domänstyrelsen har i särskild underdånig skrifvelse af den 15

Oktober nästlidet år gjort framställning i fråga om anslagsbehofven

för skogsväsendet år 1890.

Beträffande anslagen till statens skogsskolor och för skogsinstitutet

ifrågasätter Domänstyrelsen icke någon förändring.

Från anslaget för den enskilda: skog sundervisning en, 8,600 kronor,

utgå för närvarande bidrag med 3,800 kronor till enskilda skogsskolan

vid Presterud i Vermlands län på de i nådiga brefvet den 10 December

1875 bestämda vilkor; med enahanda belopp för uppehållande af undervisningen

vid Skogshålls skogsskola i Södermanlands län, på sätt nådiga

brefvet den 13 Juli 1887 stadgar; samt med 1,000 kronor för aflöning,

enligt nådiga brefven den 18 December 1874 och den 24 Juli

1885, till en lärare i skogshushållning vid Gotlands folkhögskolas

%

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Sjunde hufvudtiteln.

landtbrukskurs. Hvad angår skogsskolan vid Skogshåll, som tillförene

underhållits af Södermanlands läns hushållningssällskap, bör jag erinra,

att densamma numera så till vida är en statens skola, som, efter det

hushållningssällskapet förklarat sig icke kunna längre än till utgången

af Oktober månad år 1887 underhålla densamma, staten jemlikt nyssberörda

nådiga bref den 13 Juli 1887 öfvertagit skolan, mot det hushållningssällskapet

förbundit sig att under tre år från och med den 1

Januari 1888 kostnadsfritt för staten tillhandahålla för skolan lämplig lokal.

Domänstyrelsen har hemstält, att för ifrågavarande ändamål enahanda

anslag med det för innevarande år utgående må äskas äfven för

år 1890; och har dessutom Vermlands läns landsting i en af Eders

Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i länet med underdånig skrifvelse

den 28 sistlidne December insänd framställning anhållit om fortsatt

understöd af statsmedel med 3,800 kronor årligen under ytterligare

två år, räknadt från den 1 November 1889, till skogsskolan vid Presterud.

Jag har vid hvad sålunda blifvit hemstäldt intet att erinra,

men, då de skäl, som föranledt Eders Kongl. Maj:ts beslut om införande

af militära öfningar vid statens skogsläroverk, äfven synas mig eg a

giltighet i fråga om de af statsmedel väsentligen underhållna skogsskolorna

vid Skogshåll och Presterud, helst en utsträckning af öfningsskyldigheten

till lärjungarne äfven vid dessa skolor skulle tillföra ortförsvaret

en afsevärd förstärkning af reservunderbefäl, anser jag mig

böra förorda, att Eders Kongl. Maj:t, derest Riksdagen anvisar de för

ifrågavarande skolor afsedda medel, må föreskrifva, att lärjungarne vid

Skogshålls skogsskola skola vara underkastade samma militära öfningsskyldighet

som lärlingarne vid statens skogsläroverk, äfvensom för beviljandet

af anslaget till Presteruds skogsskola såsom ytterligare vilkor

jemte de nu gällande uppställa, att lärlingarne vid skolan likaledes

underkastas nu sagda öfningsskyldighet.

Derest det af mig förordade förslag till ny reglering af skogsstaten

vinner godkännande, lärer skäl ej vidare förefinnas att fördela

anslagen till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet på ett ordinarie reservationsanslag och ett extra ordinarie

anslag, på sätt Riksdagen åren 1887 och 1888 med hänsyn till den

då ännu sväfvande regleringsfrågan beslutat, utan torde dessa medel

böra sammanföras till ett reservationsanslag å ordinarie stat.

I sitt den 30 Oktober 1884 afgifna underdåniga förslag angående

reglering af skogsstaten erinrade Domänstyrelsen, att vid förslagets

genomförande utgifterna från denna del af reservationsanslaget komme

att ökas, hufvudsakligen genom kostnader för den skogsodling å utarrenderade

kronoegendomar och å smärre civila boställen, som för

s. 79 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

79

närvarande ålåge arrendatorer och boställshafvare, för dagarfvoden åt

kronojägare vid dessa och vissa andra arbeten å allmänna skogar äfvensom

för expensanslag till de nio öfverjägmästarne; och har Styrelsen

beräknat dessa utgifter till omkring 49,000 kronor, hvarifrån dock borde

afräknas de besparingar å anslaget, som å andra sidan genom regleringen

uppstode i nu utgående arfvoden för extra förrättningar, till extra

kronojägare ro. m., och hvilka besparingar kunde upptagas till 24,000

kronor, hvadan den för nyss nämnda ändamål behöfliga ökningen i anslaget

komme att uppgå till omkring 25,000 kronor.

Härtill kommer emellertid, på sätt Domänstyrelsen erinrat, att

under senaste åren, sedan reservationer ej vidare funnits att tillgå, betydliga

inskränkningar uti utgifterna för statsskogarnes skötsel varit

nödvändiga, så att exempelvis för år 1888 af skogstjenstemännen föreslagna

arbeten till kostnadsbelopp af omkring 40,000 kronor måst eftersättas.

Med afseende härå och då skogsväsendets fortgående utveckling

kräfver, att en del arbeten, såsom torrläggning af vattensjuk mark,

skogsanläggning å hittills kala trakter, anordnande af flottleder och

vägar å de större kronoparkerna i de nordligaste länen m. m., i större

utsträckning bedrifvas, samt de nu till ej ringa omfattning skeende inköpen

af mark till bildande af kronoparker föranleda nya utgifter, föreslår

Domänstyrelsen, att reservationsanslaget för kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet må höjas till

386,992 kronor.

Det kan icke undvikas, att med den omfattning, statens skogsförvaltning

nu eger, och med den snabba utveckling, som kännetecknar

densamma, kostnaderna för denna administrationsgren måste snart sagdt

med hvarje år stegras. I bredd med denna ökning i administrationskostnaden

har emellertid gått en alltjemt ökad afkastning, i hvilket

afseende jag torde få erinra derom, att skogsmedlen enligt Eders Kongl.

Maj:ts beslut blifvit för år 1890 förslagsvis beräknade till 2,000,000

kronor eller 400,000 kronor högre än det i riksstaten för år 1889 upptagna

belopp. Riksdagen har ock genom att — på extra stat — bevilja

de åren 1887 och 1888 äskade förhöjningar i reservationsanslaget

visat sig behjerta angelägenheten deraf, att icke genom otillräcklig

tillgång under ifrågavarande, för de egentliga skogsarbetena afsedda

anslag skogsväsendets jemna utveckling må hämmas. Den förhöjning

i reservationsanslaget, som nu af Domänstyrelsen förordas, är till en

del föranledd af förslaget till skogsstatens reglering och till den återstående

delen så mycket mer af behofvet påkallad, som i det af Eders

Kongl. Maj:t den 7 sistlidne December faststälda generalförslag öfver

de utgifter för skogsväsendet under år 1889, för hvilka reservations
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Sjunde liufyudtiteln.

anslaget och det för enahanda ändamål dermed beviljade extra anslaget

äro afsedda, måst tagas i anspråk den sista återstoden af reservationerna

under ifrågavarande anslagstitel.

Enligt Domänstyrelsens förslag, hvilket jag tillstyrker, skulle

nyssnämnda i 1889 års stat uppförda extra anslag å 99,000 kronor

varda för år 1890 obehöfligt, och den verkliga nu föreslagna förhöjningen

under anslagstiteln komma att utgöra 73,685 kronor, deraf omkring

25,000 beräknats för utgifter, som följa af de i sammanhang

med regleringsförslaget ifrågastälda förändrade anordningar beträffande

skogsskötseln å vissa kronans egendomar, och återstoden, eller 48,685

kronor, för i öfrigt ökad kostnad för skogsförvaltningen. Det belopp,

hvarmed det i ordinarie stat uppförda reservationsanslaget för skogsväsendet,

214,307 kronor, skulle höjas, motsvaras alltså af summan af

förenämnda extra anslag, 99,000 kronor, och den förordade verkliga

anslagsförhöjningen, 73,685 kronor, då slutsumman skulle utgöra 386,992

kronor.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att — under förutsättning att, på sätt här ofvan angifvits, godtgörelse

för skogsstatens förvaltningsåtgärder å ecklesiastika skogar

och häradsallmänningar kommer statsverket till godo, och att vissa,

jägmästarne nu tillkommande extra ersättningar upphöra att utgå eller,

der de utgöras af enskilde, indragas till statsverket — godkänna nu

föreslagen stat för skogsförvaltningen i orterna och de vilkor för den

nya aflöningens åtnjutande, hvilka i sammanhang dermed tillstyrkts;

att härjemte besluta, att de till jägmästare anslagna boställen,

hvilka Eders Kongl. Maj:t icke finner böra för ändamålet eller eljest

för skogsväsendet bibehållas, skola till statsverket indragas den 14

Mars 1891, dock med iakttagande dels att indelningshafvare må, om

han så önskar, under sin återstående tjenstetid och med lardagsrätt

enligt § 62 i den för skogsstaten nu gällande instruktion, för sig eller

sterbhus fortfarande såsom löneförmån åtnjuta sitt boställe emot det

afdrag å den kontanta lönen, som efter uppskattning kan blifva bestämdt,

dels ock att staten, då den från vederbörande indelningshafvare

eller hans sterbhus öfvertager boställe, efter värdering vid syn

jemväl öfvertager sådana å bostället befintliga, indelningshafvaren tillhöriga

åbyggnader, som vid synen anses vara för bostället nyttiga;

att vidare medgifva, att, derest löneregleringen icke kan omedelbart

i alla dess delar genomföras, uppkommande behållningar å de nya

s. 81 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

81

aflöningarne må af Eders Kongl. Magt disponeras för bestridande af

aflöningen för å gammal stat qvarstående löntagare;

att för regleringens genomförande

dels höja det bestämda anslaget för skogsstaten med 34,915 kronor

till 447,208 kronor;

dels för ålderstillägg åt skogsstaten uppföra ett förslagsanslag å

84,400 kronor;

samt att höja anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet med 172,685 kronor till 386,992

kronor;

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla denna uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten.............................. kronor 447,208: —

„ statens skogsskolor............... ,, 24,500: — kronor 471,708:_

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten .................................... „ 84,400: —

reservationsanslag:

till skogsinstitutet...................... kronor 21,300: —

,, enskilda skogsundervisnin
gen.

.................................. „ 8,600: —

,, kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet...... ,, 386,992: — ^ 416,892:_

Summa kronor 973,000: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet

skulle ökas med 292,000 kronor, hvarvid likväl är att märka, att det

nu å sjunde hufvudtiteln uppförda extra anslag för kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, 99.000

kronor, ej vidare skulle erfordras.

Beträffande skogsväsendet rörande förhållanden anhåller jag slutligen

att få erinra derom, att, enligt hvad Riksdagen i underdånig

skrifvelse den 7 Mars nästlidet år anmält, Riksdagen med bifall till eu

af Eders Kongl. Maj:t gjord framställning medgifvit,

att vid inträffande arrendeledighet af sådana söder om Norrland

belägna, under förvaltning af Domänstyrelsen stälda och för statsverkets

räkning utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemna mer

än 200 kronor men icke utöfver 400 kronor, det må bero af Eders

Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Samt. 1 Afd. 11

opaginerad Kontrollera mot PDF

[7-]

För kontrollen

vid enskilda

banker

och kreditanstalter.

g2 Sjunde liufvudtiteln.

Kongl. Maj:t att, efter omständigheterna i hvarje fall, förordna, huruvida

egendomen fortfarande bör för kronan bibehållas eller till större

eller mindre del försäljas; samt

att, der Eders Kongl. Maj:t pröfva!- försäljning böra ega rum,

densamma må ske i den ordning och under de vilkor, som enligt

nådiga brefvet den 29 Maj 1874 gälla för försäljning af mindre hemman

och lägenheter, med iakttagande derjemte af de särskilda bestämmelser,

Eders Kongl. Maj:t kan finna lämpligt att, i allmänhet eller i

vissa fall, för försäljningen meddela;

dock under vilkor att de genom försäljningen inflytande medel

skola användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig

mark; hvilka medel borde inlevereras till Riksgäldskontor och der

bokföras på sätt nu är stadgadt angående köpeskillingarne för de

kronoegendomar, som säljas enligt nådiga brefvet den 29 Maj 1874;

och har hvad Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen sålunda beslutat

genom nådigt bref den 18 Maj 1888 till efterrättelse meddelats.

Som i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen enligt underdånig

skrifvelse den 24 Maj 1877 medgifvit i fråga om de medel, som inflyta

vid försäljning af kronoegendomar enligt nådiga brefvet den 29

Maj 1874, Eders Kongl. Maj:t torde böra ega rätt att för det afsedda

ändamålet disponera äfven de nu ifrågavarande medlen, men uttryckligt

stadgande härom icke influtit i det senast för Riksgäldskontoret utfärdade

reglemente, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t

ville föreslå Riksdagen att medgifva,

att de medel, som influtit eller hädanefter inflyta för försäljning

jemlikt nådiga brefvet den 18 Maj 1888 af åtskilliga kronoegendomar

och enligt samma nådiga bref skola inlevereras till Riksgäldskontoret

för att användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig

mark, må för sådant ändamål af Eders Kongl. Maj:t disponeras och

följaktligen på Eders Kongl. Maj:ts reqvisition från Riksgäldskontoret

utbetalas.

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter.

Med anledning deraf att det från och med år 1889 åligger hvarje

enskild sedelutgifvande bank att godtgöra kostnaden för det ombud,

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eger hos banken anställa, föreslog

Eders Kongl. Maj:t i den till 1888 års Riksdag aflåtna nådiga

propositionen angående statsverkets tillstånd och behof, att förslags
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Sjunde liufyudtiteln. 83

anslaget för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter, högst

16,000 kronor, måtte nedsättas till högst 12,000 kronor, deraf 7,000

kronor att användas till arfvoden åt dem, hvilka förordnas att inom

Finansdepartementet biträda med berörda kontroll och med handläggning

af ärenden rörande enskilda banker och kreditanstalter, och 5,000

kronor att användas till arfvoden åt ombud vid sådana inrättningar.

I underdånig skrifvelse af den 15 Maj 1888 angående reglering

af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel anförde Riksdagen

i berörda fråga och efter omnämnande af en inom Riksdagen väckt

motion om anvisande af ett förslagsanslag af 50,000 kronor årligen

till aflöning åt bankinspektörer i hvarje län, som skulle hafva till skyldighet

att minst en gång hvarannan månad inspektera hvarje sedelutgifvande

bank eller aktiebank eller sparbank inom länet samt om

dessa inspektioner lemna fullständiga rapporter till bankinspektionsbyrån

i Finansdepartementet, uppstäda efter en förut bestämd plan, och

detaljerade, att den kontroll vid de enskilda bankinrättningarne, som de

allmänna ombuden hade att utöfva, hufvudsakligen afsåge månatlig inventering

af kassan och verificering af den rapport öfver ställningen,

som bankerna hade att till Finansdepartementet och Eders Rongl.

Maj:ts Befallningshafvande insända, äfvensom, hvad anginge de sedelutgifvande

bankerna, granskning och vård af grundfondssäkerheterna

samt kontrollering af sedelutgifningsrätten. Dertill komme beträffande

ett särskildt aktiebolag den skyldighet, som ålåge det hos bolaget anstälda

ombud, att kontrollera och deltaga i förvarandet af den pant,

bolaget hade att ställa för sina utelöpande obligationer. Bankinspektören

åter ålåge, bland annat, att, när så af departementschefen förordnades,

på ort och ställe förrätta särskilda undersökningar af enskilda

bankers ställning och deröfver till departementschefen afgifva berättelse.

Då den kontroll, som ålåge ombuden hos de enskilda bankinrättningarne,

icke syntes tillräckligt omfattande för att kunna förebygga

möjliga oregelbundenheter i bankverksamheten, samt den mångfald af

löpande göromål, bankiuspektören hade att förvalta, ej lemnade honom

tid att annat än undantagsvis företaga sådana inspektioner, som kräfde

längre uppehåll å något ställe, ville det enligt Riksdagens mening

synas, som borde anslaget för ifrågavarande ändamål snarare ökas än

minskas, helst behofvet af ökad kontroll påvisades genom ständigt

återkommande beklagliga tilldragelser; och ju större understöd staten

lemnade åt dylik kontroll, desto större möjlighet blefve staten beredd

att, åtminstone i vidsträcktare mån, än nu vore fallet, tillse, att bankverksamheten

vore ordnad och bedrefves på ett sätt, som motsvarade

allmänhetens förtroende; men Riksdagen hade emellertid icke ansett

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Sjunde hufvudtiteln.

sig, P& enskild motionärs yrkande och utan närmare, af Eders Kong!.

Maj:t verkstäld utredning om sättet för anordnande af en mera omfattande

inspektion, böra förorda ett högre anslag, än det Eders Kongl.

Maj:t pröfvat kunna vara för ändamålet tillfyllestgörande; utan hade

Riksdagen, med afslag å nyss omförmälda motion, bifallit hvad Eders

Kongl. Maj:t i ämnet föreslagit.

Detta Riksdagens uttalande syftar uppenbarligen på behöfligheten

af en förstärkning af den personal, som står till chefens för Finansdepartementet

förfogande vid utöfvandet af den honom åliggande kontroll

öfver bankinrättningarne.

Denna tanke är icke ny. Till statsrådsprotokollet den 30 Januari

1884 yttrade nemligen dåvarande chefen för Finansdepartementet, bland

annat, följande:

»De ärenden, som tillhöra den afdelning af departementets expedition,

som förestås af bankinspektören, hafva under senare tider tillvuxit

icke obetydligt, särskildt hvad angår granskningen af nya bolagsordningar

och reglementen eller förslag till ändringar i förut gällande

dylika för de många kreditanstalter, hvilka numera uppkommit

och hvartill hänföras ej blott sedelutgifvande banker och aktiebanker

jemte de så kallade foikbankerna utan ock landt- och stadshypoteksföreningar,

pantbanker med flere. Denna granskning kräfver juridiska

insigter och vanlig tjenstemannaförfarenhet, under det att för den vigtiga

del af bankinspektörens befattning, som afser inspektioners verkställande

i bankerna, fordras, så vida den skall på ett tillfredsställande

sätt handhafvas, praktisk kännedom om bankärendens handläggning

och vana vid räkenskapers bedömande. Att finna en person, som hos

sig förenar de egenskaper, hvilka sålunda måste tagas i anspråk för

utöfvandet af de olika göromål, som tillhöra bankinspektörens tjenst,

är ej lätt, och då dertill kommer att de löpande ärendena och sammanfattningen

af de månatliga öfversigterna öfver de enskilda bankernas

ställning påkalla den derför ansvarige tjenstemannens närvaro

inom departementet, under det att den, som skall verkställa inspektioner,

måste kunna förfoga öfver sin tid för längre uppehåll på annan

ort, i synnerhet om, mera än hittills kunnat ske, inspektionen skall utsträckas

äfven till de många afdelningskontor, hvilka åtskilliga banker

ega, har jag vid nu inträffad ledighet af bankinspektörsbefattningen

ansett en förändrad anordning af de dertill hörande göromålen kunna

ifrågakomma eller åtminstone tillfälle böra beredas till vidtagande deraf

utan hinder af förefintliga bestämmelser rörande dispositionen af de

medel, som nu äro anslagna till arfvoden åt bankinspektören och hans

amanuens.»

s. 85 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtitelu.

85

Den proposition angående disposition af berörda medel, som aflåta

till 1884 års Riksdag och af Riksdagen bifölls, hade emellertid

icke till följd någon förändrad anordning af de till bankbyrån hörande

göromål.

I Riksdagens omförmälda skrifvelse angifves den uppsigt öfver

de enskilda bankinrättningarne, som utöfvas af de allmänna ombuden,

vara, jemte bankinspektionerna, den enda officiella kontroll å dessa inrättningar.

Jag ber dock att — för att nu icke nämna den kontroll,

som af bankinspektören äfven utan personlig inspektion utöfvas — få

erinra att i de oktrojer, som beviljats de enskilda sedelutgifvande bankerna

för 1889—1893, föreskrifvits, att eu af Eders Kongl. Majds Befallningshafvande

utsedd person skall deltaga i den årliga revisionen af

bankens räkenskaper och förvaltning. Enahanda föreskrift finnes intagen

i § 29 af lagen angående bankaktiebolag; och uti flera af de aktiebanker,

hvilka, såsom tillkomna före denna lag, icke lyda under densamma,

såsom t. ex. Stockholms Inteckningsgarantiaktiebolag, aktiebolaget

Blekinge bank, aktiebolaget Arbetareringens bank och flera folkaktiebanker,

deltager, på grund af föreskrift i de respektive reglementena,

en af Eders Kongl. Majds Befallningshafvande förordnad person i den

årliga revisionen. Härigenom vinnes en ingalunda ovigtig kontroll,

nemligen en årligen återkommande officiell inventering af kassa och

värdehandlingar; hvarjemte man bör kunna förvänta, att den officielle

revisorn, der så kräfves, verkar återhållande vid fråga om utdelning.

Men i allt fall kan det icke förnekas, att en mera verksam inspektion

från Finansdepartementets bankbyrå vore särdeles önskvärd,

helst denna har ett annat och mera vidtomfattande syfte än det, som

genom den officielle revisorns kontroll kan vinnas. En bankinspektion

har nemligen, efter min uppfattning, icke till hufvudsakligt ändamål

att inventera kassa och värdehandlingar. När portfölj och kassa vid

inspektionerna granskas, sker det icke så mycket för att tillse, att allt

finnes, som i böckerna är upptaget, utan fast hellre, för att dels granska

kontrollerna vid förvaltning och förvar af kassa m. m. och dels,

så vidt ske kan, få ett begrepp om portföljens beskaffenhet — om utsträckningen

af borgenskrediten, om grunderna för fastighetskrediten,

om stora krediters utlemnande på enskilda namn m. in. — hvilket allt

bidrager att bilda ett omdöme om bankens skötsel, Vid bankinspektionerna

är vidare att tillse, att de till Finansdepartementet inkommande

månadsrapporterna äro uppstälda så, att de rigtigt, angifva bankens

verkliga ställning; att banklagen och bankens reglemente i alla afseenden

efterlefvas; att bankens bokslut uppgöres efter rigtiga grunder

och särskildt att nödiga afskrifningar verkställas; att vid bestämmande

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Sjunde hufyudtiteln.

af utdelning åt bankens delegare behörig hänsyn tages till bankens

soliditet; och i allmänhet att banken förvaltas enligt sådana grunder,

att allmänhetens förtroende icke må gäckas. I alla dessa hänseenden

kunna i bankinspektionsberättelserna framställas anmärkningar, som

vinna i kraft derigenom, att de delgifvas vederbörande bankstyrelser

genom chefen för Finansdepartementet.

Då bankinspektionerna sålunda äro till väsentlig nytta, böra de

verkställas oftare, än under nuvarande förhållanden kan ske. Dock kan

jag icke för min del biträda förut omförmälda, inom Riksdagen väckta

förslag om inspektörer i hvarje län. Utom det att en sådan anordning

skulle medföra mycket dryga kostnader, skulle det utan tvifvel möta

stora svårigheter att i hvarje län finna eu opartisk och duglig person,

som vore villig att mottaga ett sådant uppdrag. Men äfven om sådana

personer stode att få, skulle en bankinspektion genom flere, öfver hela

landet spridda personer, med hvilka chefen för Finansdepartementet

och bankinspektören endast undantagsvis kunde personligen sammanträffa,

icke kunna ordnas efter så likartade grunder och i öfrigt på sådant

sätt, att ett tillfredsställande resultat kunde förväntas.

Jag anser saken lämpligast kunna ordnas så, att tills vidare en

person anställes med särskildt uppdrag att inspektera bankerna i landsorten,

under det att bankerna i Stockholm inspekteras af bankinspektören,

som jemväl bör kunna medhinna att under sommaren, då tjenstgöringen

i departementet är lindrig, äfvensom i särskilda fall äfven

eljest verkställa några inspektioner i landsorten. Förenämnda af chefen

för Finansdepartementet till assistent åt bankinspektören förordnade person

skulle åter till bankbyrån afgifva sin inspektionsberättelse, hvilken

endast skulle i korthet angifva de faktiska förhållanden som vid inspektionen

utrönts; och med bifogande af denna berättelse skulle bankinspektören

till departementschefen afgifva ett memorial, innehållande

de erinringar, hvartill de genom inspektionen ådagalagda förhållanden

kunde föranleda. Det vore detta memorial, som, der så pröfvades

lämpligt, skulle delgifvas vederbörande bankstyrelse.

Jag torde beträffande den ifrågavarande nya befattningen äfven böra

fästa uppmärksamheten derpå, att anställandet inofn Finansdepartementets

bankbyrå af en person med insigt i och vana vid bokföraregöromål

äfven i annat afseende bör komma att lända verksamheten inom departementet

till nytta. Saknaden af ett biträde med speciel insigt i nyssnämnda

slag af göromål har nemligen ofta gjort sig känbart vid handläggningen

af de ofta synnerligen vidlyftiga beskattningsmålen, för hvilkas pröfning

erfordrats genomgåendet af räkenskaper med en stundom mycket

invecklad uppställning. I dylika fall bör den nye tjenstemannen un
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 87

der sina uppehåll i Stockholm kunna lemna ett värderikt biträde åt

departementschefen.

Ehuru juridisk eller annan akademisk bildning icke torde böra

uppställas såsom kompetensvilkor för assistentbefattningen, lärer den

dock, såsom både besvärlig och magtpåliggande, böra, särskildt med

afseende å önskvärdheten deraf, att täta ombyten undvikas, aflönas

temligen väl och helst så, att den utgående resekostnadsersättningen

kan beräknas lemna något öfverskott. Ett arfvode af 4,000 kronor

årligen jemte rese- och traktamentsersättning i tredje klass af gällande

resereglemente synes mig vara en lämplig godtgörelse.

I sammanhang härmed och då väl erfarenheten numera kan anses

hafva visat, att bankinspektörs-befattningen icke kan undvaras, liksom det

icke torde kunna bestridas, att denna befattning, om förestående förslag

vinner afseende, erhåller större utsträckning och betydelse, lärer bankinspektörsbefattningen

böra öfverföras på ordinarie stat, och bankinspektören

derigenom beredas förmånerna af semester, ålderstillägg och pension.

Jag förmenar, att ett talande skäl för en sådan anordning ligger

deri, att denna befattning mera än de flesta kräfver kontinuitet, enär

den, efter min uppfattning, icke kan skötas fullt tillfredsställande, förr

än genom flerårig erfarenhet kännedom vunnits om sak- och personförhållanden

inom de många bankinrättningar, hvaröfver det tillkommer

bankinspektören att hafva tillsyn. Men kontinuitet uti en befattning,

som tillsättes på förordnande och med arfvode å extra stat, kan

knappast vara att förvänta.

I öfverensstämmelse med den af mig sålunda uttalade åsigt har

jag ock förut denna dag gjort underdånig framställning derom, att bemälde

tjensteman måtte under Finansdepartementets afdelning af Eders

Kongl. Maj-.ts kansli upptagas med aflöning å ordinarie stat, likasom

jag i sammanhang dermed äfven ansett mig böra hemställa, att den

andel af anslaget till kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,

som hittills disponerats till godtgörelse åt amanuens och tillfälliga

biträden å bankbyrån, måtte sammanföras med det å Finansdepartementets

stat uppförda anslag till amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning,

in. m.

Såsom jag förut erinrat, är af förslagsanslaget till kontrollen vid

enskilda banker och kreditanstalter, högst 12,000 kronor, ett belopp af

7,000 kronor enligt sistlidne Riksdags beslut stäldt, till Eders Kongl.

Maj:ts förfogande att användas till arfvoden åt dem, hvilka förordnas

att inom Finansdepartementet biträda med berörda kontroll och med

handläggning af ärenden rörande enskilda banker och kreditanstalter.

Under förutsättning af bifall till mitt förslag om bankinspektörens upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

förande å ordinarie stat under Finansdepartementets afdelning af Eders

Kongl. Maj:ts kansli samt om öfverflyttning till nämnda stat af de

medel, som erfordras till godtgörelse åt amanuens och tillfälliga biträden

åt honom, skulle anslaget till kontrollen vid enskilda banker och

kreditanstalter minskas dels med beloppet af bankinspektörens arfvode,

för närvarande enligt nådigt bref den 31 Maj nästlidet år utgående med

5,000 kronor, dels med den hittills till godtgörelse åt amanuens och

tillfälliga biträden afsedda återstoden, 2,000 kronor, af den för den centrala

bankkontrollen anvisade del af ifrågavarande anslag. Om till

det belopp af 5,000 kronor, hvilket fortfarande likasom hittills lärer

böra disponeras åt allmänna ombud vid bankaktiebolag, lägges det af mig

förordade årliga arfvode, 4,000 kronor, till eu assistent åt bankinspektören,.

skulle för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter erfordras

ett anslag å högst 9,000 kronor eller under denna anslagstitel 3,000

kronor mindre, än hvad för närvarande är under densamma anvisadt.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen

att, under förutsättning att å staten för Finansdepartementets

afdelning af Eders Kongl. Maj:ts kansli varder uppförd aflöning för en

bankinspektör samt erforderliga medel anvisade för amanuens och tillfälliga

biträden åt honom, nedsätta förslagsanslaget för kontrollen vid

enskilda banker och kreditanstalter å högst 12,000 kronor med 3,000

kronor eller till högst 9,000 kronor, deraf 4,000 kronor att användas

till arfvode för en assistent åt bankinspektören.

Ålderstillägg.

[8.] Förslagsanslaget till ålderstillägg under sjunde hufvudtiteln är i

Ålclerstillägg. riksstaten för innevarande år uppfördt med 30,800 kronor. Utgifterna

under denna anslagsrubrik hafva år 1885 uppgått till 46,474 kronor

99 öre, år 1886 till 44,633 kronor 31 öre och år 1887 till 45,583 kronor

33 öre, med afseende hvarå jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t må

föreslå Riksdagen

att höja förslagsanslaget till ålderstillägg, 30,800 kronor, med

14,200 kronor till 45,000 kronor.

Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser.

[9.] Då utgifterna från förslagsanslaget till postafgifter och dylika

Postafgifter försändelser, i riksstaten för år 1889 upptaget till 250,000 kronor, upp^brefTch”

gatt, år 1885 till 375,576 kronor 58 öre, år 1886 till 364,648 kronor

dylika försändelser.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

89

41 öre och år 1887 till 400,027 kronor 98 öre, och någon väsentlig

nedgång i dessa utgifter icke kan vara att emotse, hemställer jag, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att höja förslagsanslaget till postafgifter för tjenstebref och dylika

försändelser, 250,000 kronor, med 150,000 kronor till 400,000

kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag under hufvudtiteln har jag ej

anledning att föreslå någon förändring.

Jag har ofvan tillstyrkt förhöjning i anslagen:

till Finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts

kansli med ........................ kronor 7,000: —

„ kostnader för allmänna be
-

■n

v

villningens uttaxering

postverket med

telegrafverket med

65.000

315.000

60.000

80,000

292.000

14,200

tullverket med........................ ,,

skogsväsendet med............... „

ålderstillägg .......................... „

„ postafgifter för tjenstebref

och dylika försändelser ,,

Deremot har jag föreslagit minskning i anslaget

till kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter

med ................................

150.000: — kronor 983,200:

3,000:

hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie anslagen

skulle blifva ................................................. kronor 980,200:-

Härvid bör dock iakttagas, att den ökade

kostnaden för telegrafverket allenast beror på öfverflyttning

från extra till ordinarie stat, samt att kostnaderna

för så väl detta verk som post- och tullverken

bestridas af dessa verks egna medel, så att,

om ökningen i dessa verks stater frånräknas, den

föreslagna ökningen i de ordinarie anslagen å denna

hufvudtitel utgör 525,200 kronor; äfvensom att af

den förhöjning, som belöper på skogsväsendet, en

del endast öfverflyttas från extra till ordinarie stat,

Transport kronor 980,200: - Bih. till lliksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Af cl. 12

öfriga ordinarie

anslag.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Sjunde hufvudtiteln.

Genomförande

af Statskontorets

nya

organisation.

Transport kronor 980,200: —

samt en annan del uppväges af indragning till

statsverket af vissa utsynings- m. fl. afgifter.

Lägges till den föreslagna förhöjningen

summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

nu gällande riksstat.................................................... „ 14,658,500: —

skulle, under förutsättning af bifall till hvad jag

sålunda hemstält, slutsumman af sjunde hufvudtitelns

ordinarie anslag för år 1890 blifva.............kronor 15,638,700: —

Extra anslag.

I fråga om de anslag å extra stat, som kunde erfordras, yttrade

Departementschefen beträffande

Genomförande af Statskontorets nya organisation.

För detta ändamål finnes å extra stat för innevarande, likasom

för flere föregående år, anvisadt. ett belopp af 5,400 kronor, hvilket

anslag genom nådiga brefvet den 7 December 1888 fördelats mellan

nedannämnda tjensteman på Statskontorets gamla stat på följande sätt,

nemligen:

Bokhållaren Fredrik Torén.......................................... kronor 2,200: —

Kammarskrifvaren Friherre Sten Glustaf Ludvig af

Wetterstedt ..................................................................... ,, 1,600: —

och Kammarskrifvaren Johan Elias Ernst Monthan „ 1,600: —

Tillhopa kronor 5,400: —

Vid nionde hufvudtiteln har jag emellertid att anmäla en af Statskontoret

gjord underdånig framställning om ifrågavarande tjenstemäns

uppförande med sina omförmälda löner å allmänna indragningsstaten.

1 händelse denna framställning, såsom jag har för afsigt tillstyrka,

bifalles, skulle något anslag till genomförande af Statskontorets nya

organisation ej vidare erfordras.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufrudtiteln.

Ersättning för af Statskontoret gjorda förskott.

91

De af Statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra

sjunde hufvudtiteln och torde böra till ersättning hos Riksdagen anmälas,

äro enligt uppgifter från Statskontoret:

till godtgörande af kostnader för uppmätning och

af åtskilliga kronans domäner .............................

„ ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader

å indragna boställen ................................

„ ersättning till vissa kronoarrendatorer för saknad

afkomst af exproprierad jord......................

,, godtgörande af den på vissa kronoegendomar

belöpande kostnad för deltagande under år

1887 i Hjelmarens och Qvismarens sänkning

„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i andra vattenaflednings
företag.

.......................................................................

,, godtgörelse till arrendatorn af Bäckaskogs

kungsgård för åtskilliga vid kungsgården uppkomna

förluster genom ett sjösänkningsföretag

,, ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen

........................................................................

,, godtgörande af skifteskostnad, belöpande å indragna

häradsskrifvarebostället Lilla Rombs i

Gotlands län ..........................................................

,, ståndskogsliqvid för indragna kapten sbostället

Nordanå N:o 4 i Gefleborgs län.........................

„ ersättning åt Sala bergslags intressenter för

återlemnande till kronans disposition af den

till bergslaget förut upplåtna Nora skogsallmänning.

......................................................................

,, godtgörande af husröteersättning vid indragna

sergeantsbostället \ mantal VibyN:o 1 i Södermanlands

län..............................................................

,, kostnader för komitén för afgifvande af förslag

till åtgärder i syfte att upphjelpa den ekonomiska

ställningen i riket ..................................

,, till godtgörande af reparations- och underhållsarbeten

å Tranebergs, Nockeby och Drottningholms

broar............................................................

kartläggning m. m.

kronor 10,987: 06

11

3,905: 50

11

376: 91

H

9,435: 29

9

11

6,024: 2 5

11

1,000: —

11

24,710: 85

11

298: li

11

625: 3 9

11

9,328: 6 5

11

1,616: 82

11

47,429: 7 i

11

2,531: 28

[io.]

Ersättning

för af Statskontoret

gjorda förskott.

eller tillhopa kronor 118,269: 82

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Sjunde lmfyudliteln.

[11.]

Genomförande

af Öfverintendentsembetets

nya

organisation.

[12.]

Ombyggnad

af länsresidensets

i

Malmö vestra

flygel.

och hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen

göra framställning,

att till gäldande af nämnda förskott må å extra stat för år 1890

anvisas ett motsvarande belopp, som för undvikande af öretal i riksstaten

torde få utföras med 118,270 kronor.

Genomförande af Öfverintendentsembetets nya organisation.

Till detta ändamål är å extra stat för innevarande år anvisadt

ett belopp af 500 kronor; och då Öfverintendentsembetet i underdånig

skrifvelse den 23 sistlidne Oktober anmält, att det förhållande, som

föranledt anvisande af berörda anslag, ännu fortfar, hemställer jag, att

Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för genomförande af Öfverintendentsembetets nya organisation

å extra stål för år 1890 anvisa enahanda belopp, 500 kronor.

Ombyggnad af länsresidensets i Malmö vestra flygel.

I särskilda, tid efter annan förnyade underdåniga framställningar

har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län framhållit

behofvet af en ombyggnad af länsresidensets vestra flygel.

Denna flygel, deri bottenvåningen inrymmer tvättstuga och stalllägenheter

samt våningen deröfver barnkammare och andra boningsrum,

befinner sig, enligt hvad instrumenten öfver de årliga besigtningarne utvisa,

i ett synnerligen bofälligt skick, i det alla fönster äro af röta förstörda,

vattentaket odugligt och den mot Larmgatan vettande väggen förvittrad,

hvarjemte trossbotten saknas i bjelklaget mellan bottenvåningen

och våningen deröfver. Med omförmälande häraf framhöll Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande i underdånig skrifvelse den 22 December

1886 vidare, att icke obetydlig eldfara vore förenad med flygelns nuvarande

inredning. Till det i flygelns norra ända befintliga stallet

hörde nemligen två förvaringsrum för foder, ett mindre öfver första

bjelklaget öfver stallet och ett större på öfverstå bjelklaget omedelbart

under yttre taket, hvilka båda förvaringsrum vore förenade genom en

trätrumma af bräder för att medelst denna kunna transportera hö eller

halm från den öfverstå höskullen förbi mellanvåningen ned till stallet.

Härtill komme, att stallet och det nedra foderrummet vore i förbindelse

med bredvidliggande förstugor och boningslägenheter medelst trädörrar.

Då föreslagna åtgärder för eldfarlighetens minskande emellertid skulle

s. 93 Kontrollera mot PDF

Sjunde hnfvudtiteln.

93

gorå byggnaden mindre ändamålsenlig, hvad inredningen beträffade, både

för stall och boningsrum, och den nuvarande inredningen uti den del,

som användes till boningsrum, både i ändamålsenlighet och i sanitärt

hänseende lemnade mycket öfrigt att önska, ansåg Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande tillräckliga skäl vara för handen att låta delvis

ombygga ifrågavarande flygel och delvis göra ny inredning i densamma.

Förslaget till ombyggnad, enligt hvilket till eldfarans minskande

stallbyggnaden med foderskulle skulle helt isoleras från boningshuset,

samt inredningen af det senare blifva ändamålsenligare och sundare,

skulle, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anmäler,

äfven i ett annat afseende medföra fördel. Till följd af bristande utrymme

i de åt landskontoret upplåtna lokaler hade nemligen domänafdelningen,

som till en början varit inrymd i ett af de till landtmäterikontoret

afsedda rum men förflyttats derifrån, då lokalen icke

kunde undvaras för landtmäterikontorets behof, måst förläggas till ett

mindre tornrum, der nu så väl berörda afdelning, hvilken handhades

af den redan år 1884 å stat uppförde extra länsbokhållare^ som länsbokhållarens

mycket omfattande expedition vore inrymda. Att ifrågavarande

lilla tornrum vore alldeles för litet för både domänafdelningens

och länsbokhållarens expeditioner vore påtagligt, helst då man toge i

betraktande den senares vidlyftiga göromål, bland annat dels med

landsbokens upprättande och dels med utfärdandet af alla anordningar,

hvilket _ senare arbete föranledde besök af mycket folk i den ifrågavarande

lilla lokalen. Genom den ifrågasatta förändringen af residensets

vestra flygel skulle denna olägenhet kunna afhjelpas och ökadt utrymme

beredas landskontoret på det sätt, att en dörr öppnades från

landskontorets större rum N:o 40 till det derintill belägna rummet

N:o 68, som nu disponerades af landshöfdingen men kunde af honom

afstås, då han skulle erhålla ersättning derför, om den ifrågasatta förändringen

af vestra flygeln utfördes.

Vid Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förevarande skrifvelse

var fogad ritning öfver det föreslagna arbetet jemte kostnadsförslag,

slutande å en summa af 16,150 kronor 97 öre, vid beräkningen

hvaraf afdrag gjorts för värdet af äldre brukbara materialier.

På grund af nådig remiss afgaf öfverintendentsembetet den 30

December 1886 i ärendet underdånigt utlåtande, deruti Embetet på de

af Eders Kongl. . Maj:ts Befallningshafvande anförda skäl och sedan

jemväl Embetets intendent för kronans hus i landsorterna, efter besök

å stället år 1885, vitsordat, ej mindre att byggnaden befunnes i så

bristfälligt skick, att en reparation deraf utan fullständig ombyggnad

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Sjunde hufrudtiteln.

vore ändamålslös, än äfven att sistnämnda åtgärd påkallades af byggnadens

högeligen eldfarliga beskaffenhet, tillstyrkte den af Eders Kong!.

Maj:ts Befallningshafvande föreslagna ombyggnaden i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med deröfver uppgjorda förslag, emot hvilka Embetet, ej

funnit skäl till anmärkning.

I förnyad underdånig skrifvelse i ämnet af den 8 Oktober 1887

erinrade Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att Eders Kongl.

Majd jemlikt nådigt bref den 26 Januari 1877 tillåtit, att gränsreglering

mellan residenset och närgränsande gator finge ega rum i enlighet

med en af stadsingeniören G. Gustafsson år 1876 uppgjord förslagsritning

under vilkor, bland annat, att, intill dess residensets vestra

flygel, som vore försedd med fönster åt Larmgatan, blefve från grunden

ånyo uppbygd, ej någon byggnad finge sydligare än kronomagasinstomtens

södra gräns uppföras närmare samma flygel än i gatans

nuvarande vestra gräns. I följd af denna bestämmelse skulle, då ifrågavarande

flygel efter eu så omfattande reparation, som afsåges i Eders

Kongl.. Majds Befallningshafvandes underdåniga skrifvelse af den 22

December 1886, antagligen komme att ega bestånd för en längre tid,

Malmö stad under lika lång tid vara förhindrad att afyttra sin andel

af Larmgatan, hvilken såsom återvändsgränd vore till ingen nytta

men som ansåges blifva en behöflig utvidgning för den derintill liggande

Cronholmska tomten, hvilken, enär dess åbyggnader befunne

sig i bristfälligt skick, troligen snart skulle ombyggas. Under åberopande

häraf och med ytterligare framhållande af behofvet och nödvändigheten

af flygelns ombyggnad öfverlemnade Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande uppgjord ritning med kostnadsförslag till ombyggnad

från grunden af omförmälda flygel, enligt hvilka handlingar byggnaden

komme att sakna fönster åt Larmgatan, och kostnaden för dess

uppförande utgöra 16,500 kronor eller allenast 349 kronor 3 öre mer

än det i det förra kostnadsförslaget beräknade beloppet.

Jemväl öfver denna framställning hördes Öfverintendentsembetet,

som i underdånigt utlåtande den 8 November 1887 anförde, att, då åt

den ifrågavarande byggnaden, derest den på senast föreslagna sätt

refves till grunden, kunde, efter tillämpning af den medgifna gränsregleringen

mot vester, genom byggnadens inflyttning på den smala,

korta och osunda Larmgatan, hvilken genom regleringen vore afsedd

att såsom gata från stadsplanen utgå, beredas en ökad bredd af i

medeltal 3 fot, härigenom vunnes, förutom ökadt utrymme, föraelarne

af en ogenombruten brandmur, lägre och mindre kostsamma takstolar

samt i allmänhet en ändamålsenligare konstruktion, utan att kostnaden

härigenom ökades mera än från 16,150 kronor 97 öre till 16,500 kronor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

93

eller, derest brandbotten på starkare bjelklag upplades, för större

säkerhet mot eldfara, öfver den högre med bostäder försedda delen af

nykyggnaden, till jemnt 17,000 kronor; med afseende hvarå Embetet

förordade bifall till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes ifrågavarande

framställning.

Med förmälan att till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes

kännedom kommit, att priserna å arbetslöner och materialier betydligt

stegrats, sedan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes nyssberörda

underdåniga skrifvelse af den 8 Oktober 1887 aflåta, har länsstyrelsen,

jemte framhållande att nödvändigheten af ifrågavarande ombyggnad

fortfarande vore lika stor, med underdånig skrifvelse den 5 Oktober

sistlidet år öfverlemnat nytt kostnadsförslag, slutande å 18,000 kronor.

Ofverintendentsembetet, hvars yttrande i anledning häraf ånyo infordrats,

har i underdånigt utlåtande den 31 sistlidne oktober åberopat sitt den

8 November 1887 afgifna utlåtande angående nödvändigheten att från

grunden ombygga ifrågavarande residensflygel, derför kostnaden då af

Embetet beräknades till 17,000 kronor, hvilken summa dock numera

på grund af den utaf länsstyrelsen anmälda prisstegringen jemväl af

Embetet ansåges böra ökas i enlighet med senast upprättade kostnadsförslag

med tillhörande ritning, mot hvilka Embetet ej funnit något

att erinra. I öfverensstämmelse med den åsigt, Embetet i dess föregående

utlåtanden i detta ärende uttalat, framhöll Embetet vidare behöfligheten

deraf, att för arbetet bereddes medel på annat sätt, än att

derför toges i anspråk sjunde hufvudtitelns anslag till byggnader och

reparationer, hvars otillräcklighet för dermed afsedda ändamål framginge

deraf, att senast afgifna generalförslag öfver användandet af tillgångarne

å samma anslag för sistlidet år upptoge anmälda arbeten, för

hvilka medel saknades, till 194,374 kronor.

Hvad i ärendet blifvit anfördt, synes mig tillräckligt ådagalägga

det ifrågavarande arbetets nödvändighet, dervid, på de af länsstyrelsen

och öfverintendentsembetet anförda skäl samt med särskilt fästadt

afseende å den obetydliga skilnaden i kostnad, en fullständig nybyggnad

af flygeln synes mig vara att föredraga framför den först föreslagna

ombyggnaden. Då arbetet utan ytterligare uppskof lärer böra bringas

till utförande, men tillgång till bestridande af kostnaden derför icke

kan beredas å det hårdt anlitade anslaget till byggnader och reparationer,

hvilket i öfrigt, såsom hufvudsakligen afsedt endast till underhåll

af kronans byggnader, icke torde böra tagas i anspråk för arbeten,

som, i likhet med det förevarande, äro att anse såsom nybyggnader,

hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå

Riksdagen

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Sjunde hufvudtiteln.

[13, 14.]

Deri lokala

förvaltningen

af

statens jordbruksdomäner.

[15.]

Skogsodlingens

befrämjande.

att till bestridande af kostnaden för ombyggnad af länsresidensets

i Malmö vestra flygel i enlighet med upprättadt kostnadsförslag å

extra stat för år 1890 anvisa ett belopp af 18,000 kronor.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

För bestridande af hit hörande utgifter äro i nu gällande riksstat

såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter

och uppehållande af domäng öromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor,

dels ock till resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis, 21,978

kronor; och, då de nuvarande anslagen för berörda ändamål fortfarande

äro behöfliga, samt, enligt hvad Domänstyrelsen i underdånig skrifvelse

den 2 sistlidne November anfört, anledning saknas att föreslå

förhöjning eller nedsättning i beloppen, hemställer jag, lika med Domänstyrelsen,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes för år 1890 å extra stat äska

samma belopp, som äro beviljade för år 1889, dock att, för erhållande

af jemn slutsumma å anslagen under denna hufvudtitel, förslagsanslaget

till resekostnader vid domänförvaltningen må höjas med 52 kronor

och således upptagas till 22,030 kronor.

Skogsodlingens befrämjande.

Med anledning af särskilda motioner beviljade sistlidne Riksdag

för skogsodlingens befrämjande ett extra anslag för innevarande år

af 25,000 kronor att ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för att

i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som

understödja enskilde skogsödare genom tillhandahållande af skogsfrö

och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde vid

skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag icke finge till

något län utgå med högre belopp än hvad landsting och hushållningssällskap

tillsammans eller endera af dem för ändamålet anslagit, ej

heller till högre belopp än 2,000 kronor för hvarje landstingsområde.

Genom nådigt cirkulär af den 31 Maj nästlidet år anbefaldes Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i rikets samtliga län att af Riksdagens

ifrågavarande beslut gifva vederbörande hushållningssällskap och

under nästlidet år sammanträdande landsting del, med tillkännagifvande

att, derest landsting eller hushållningssällskap önskade komma i åtnjutande

af andel i det af Riksdagen anvisade anslaget, framställning

derom, stäld till Eders Kongl. Maj:t, borde i så god tid före utgången

s. 97 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

97

af år 1888 till Eders Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande ingifvas,

att densamma kunde tillika med Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes

yttrande i ämnet varda före årets utgång till Eders

Kongl. Maj:t insänd. Från 19 af rikets län hafva numera inkommit

underdåniga framställningar om delaktighet i nämnda anslag. För 17

af dessa län uppgå de begärda beloppen till sammanlagdt 23,800 kronor,

hvarjemte inom ett af sistnämnde län ett hushållningssällskap anhållit

om del i anslaget utan att angifva något visst belopp; från de öfriga två

länen har icke framställts begäran om visst belopp, men då vederbörande

inom dessa län anvisat större anslag till skogsodlingens befrämjande,

än som motsvaras af de 1,500 kronor, som skulle af statsanslaget

återstå, derest de från de öfriga länen äskade belopp till fullo utginge,

torde det kunna antagas, att vid pröfning af de inkomna framställningarne

hela det af Riksdagen beviljade anslaget kommer att utdelas.

Med afseende på det intresse för det med anslaget afsedda ändamål,

som sålunda visat sig förefinnas, ajiser jag mig böra förorda

äskande för år 1890 af ett anslag för ändamålet till enahanda belopp

med det för innevarande år anvisade. Då emellertid icke allestädes

tillgång på lämpligt material för skogsodling eller erforderlig insigt i

sättet för utförandet af sådan odling torde vara att påräkna, kan man

befara, att i vissa orter nyttan af de åtgärder, som af de anvisade medlen

lomme att bekostas, icke varder fullt så stor, som afsedt varit,

och det vore derföre för befordrande af det vigtiga ändamålet önskvärdt,

att staten, förutom det understöd, som genom anslaget komme

att lemnas de korporationer i orterna, hvilka visat sig vilja verka för

skogsodlingens befrämjande, äfven omedelbart genom tillhandahållande

för billigt pris af skogsfrö och plantor äfvensom genom handledningvid

skogsodlingen m. m. verkade i samma syfte. I embetsskrifvelse af

den 10 sistlidue December anmodade jag derföre Domänstyrelsen att

till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt yttrande, huruvida

utan afsevärda uppoffringar kunde genom Domänstyrelsens försorg till

billigt pris åt enskilde tillhandahållas skogsfrö och plantor för skogsodling

samt handledning vid skogssådd och skogsplantering anordnas.

På grund af denna min anmodan har Domänstyrelsen den 24

sistlidne December afgifvit underdånigt utlåtande. Styrelsen erinrar

här, att i det Eders Kongl. Maj:t förelagda förslaget till skogsstatens

reglering den ändring i skogsförvaltningen och skogsstatens organisation,

bland annat, föreslagits, att allt arbete med skogsodling å boställsskogar

och utarrenderade kronoegendomar måtte af skogsstaten verkställas,

hvilken ändring emellertid ej utan ökadt antal kronojägare

Bih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Sjunde hufvudtiteln.

ansetts kunna genomföras, hvarjemte i samband härmed framhållits,

hurusom af å kronoparker bosatta torpare och andra personer borde utbildas

eu fast arbetarestam för skogsodlingens verkställande inom hvarje

bevakningstrakt, och i öfrigt efter behof mot ett ringa arfvode anställas

plantörer, genom hvilken anordning skogsodlingen ansetts skola utfalla

gynsammare och billigare, än om oöfvadt manskap användes, helst om,

såsom jemväl vore afsedt, plantskolor å kronoparkerna och andra allmänna

skogar anordnades för beredande af ett godt och säkert material

för skogsodlingen. Visserligen vore den personal, som enligt detta

förslag komme att anställas, uteslutande beräknad för åstadkommande

af en ändamålsenligare skötsel af de allmänna skogarne, men, om medel

beviljades för aflöning af ett i mån af behof ökadt antal plantörer,

borde enligt Styrelsens mening svårigheter ej möta att särskildt i

landets skogfattigare provinser lemna biträde och handledning vid

skogsodling å enskilde tillhörande områden; dock ansåge Styrelsen utsträckningen

häraf böra till en början efter vissa grunder begränsas,

till dess erfarenhet vunnits om omfånget af arbetet å kronoskogarne,

och i hvarje fall dervid fästas det vilkor, att dylikt biträde endast medgåfves,

der landsting eller hushållningssällskap genom anslag af medel

understöd! skogsodlingen.

Domänstyrelsen meddelar vidare, att från landets spridda allmänna

skogar tillgång på skogsplantor utan synnerlig kostnad kunde

beredas allmänheten för inköp till beräknadt lågt omkostnadspris eller

för fri afhemtning, i senare fallet om hushållningssällskap eller landsting

lemnat anslag för skogsodlingen, hvarigenom säkerhet vunnes för

plantornas behöriga användande. Sådan försäljning och äfven utdelning,

der öfverflödig tillgång funnits, har tillförene egt rum i flere revir.

Deremot anser Domänstyrelsen skogsfrö, hvilket för statens räkning

nu inköpes af enskilde, åtminstone ej under den närmaste framtiden

böra genom statens. försorg tillhandahållas den enskilde, helst från ett

flertal på senaste tiden anlagda fröklängningsanstalter behofvet af skogsfrö

utan svårighet kan fyllas.

Utan att vid detta tillfälle ingå i närmare detaljer i fråga om det

sätt, hvarpå skogsförvaltningens biträde vid enskildes skogsodling enligt

min mening lämpligast bör ordnas, utbeder jag mig Eders

Kongl. Maj:ts tillåtelse, att, derest Riksdagen beviljar det föreslagna

beloppet till skogsodlingens befrämjande, och skogsförvaltningen genom

den nya regleringens vidtagande erhåller den för nu antydda åtgärders

utförande behöfliga förstärkning, få underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning

förslag till föreskrifter i fråga om statens skogsförvaltnings medverkan

för främjande af enskildes, särskildt smärre jordegares skogsvård.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufYudtiteln.

99

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen

att för skogsodlingens befrämjande för år 1890 bevilja ett extra

anslag af 25,000 kronor, att ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

för att i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap,

som understödja enskilde skogsodlare genom tillhandahållande af skogsfrö

och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde

vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag icke må till

något län utgå med högre belopp än hvad landsting och hushållningssällskap

tillsammans eller endera af dem för ändamålet anslagit, ej

heller till högre belopp än 2,000 kronor för hvarje landstingsområde.

Strömrensningar i gränselfvarne mot Finland.

Med anledning af en utaf Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande [16.]

i Norrbottens län gjord underdånig framställning behagade Eders Kongl.

Maj:t den 2 November 1877 uppdraga åt Ministern för Utrikes Ärendena gränselfvarne

att i och för åvägabringande af en'' reglering af flottningen i Muonio mot Finland.

eif och den del af Torneå eif, som utgör gräns mellan Sverige och

Finland, med Kejserliga ryska Regeringen inleda underhandling derom,

att en undersökning af de förhållanden, som kunde hafva inverkan på

berörda fråga, måtte under påföljande år anställas genom dertill från

hvardera landet utsedda personer, hvilken undersökning skulle hafva

till föremål dels sättet, hvarpå, med afseende ej mindre å strand- och

fiskeverksegares rätt, än äfven å deras bästa, som begagnade sig al

flottning i elfvarne, nämnda flottning kunde genom bestämmelser, som

vore gemensamma för begge länderna ordnas, dels ock grunderna för

de vilkor, hvarpå framdeles möjligen kunde mellan de båda länderna

byggas en öfverenskommelse om verkställandet på gemensam bekostnad

af elfrensningar och strömbyggnader till flottningens underlättande,

i hvilket sistnämnda hänseende utredning borde åstadkommas om kostnaderna

för och virkesåtgången vid elfvarnes upprensning med dertill

hörande strömbyggnader, om myckenheten af de skogseffekter, som

från elfvarnes vattensystem inom hvartdera landet kunde antagas komma

att å dem framflottas, samt om den andel, hvarmed hvartdera landet,

med afseende å myckenheten af dess flottningsgods, kunde anses böra

bidraga till arbetena med elfrensningarne och strömbyggnaderna.

Sedan ryska Regeringen bifallit gjord framställning om nedsättande

af en svensk-finsk komité för ändamålet, utsågos till ledamöter i denna

komité från svensk sida skogsinspektören F. W. Berg, majoren R.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Sjunde liufvudtiteln.

Schough och häradshöfdingen A. Waldenström samt från finsk sida

fiskeriinspektören, professoren A. J. Malmgren, öfverforstmästaren O.

Timgren och distiktsingeniören F. Smedberg. Komitén afgaf den 13

Maj 1884 betänkande med förslag ej mindre till stadga angående flottning

åt skogsalster i gränsfloderna mellan Konungariket Sverige och

Storfurstendöme! Finland än äfven till verkställande i berörda vattendrag

af rensningar och byggnader till flottningars underlättande. Öfver

komiténs förslag afgåfvos på grund af nådiga remisser underdåniga

utlåtanden af Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens

län och Domänstyrelsen, hvarefter jemväl Kammarkollegii yttrande

infordrades.

Emellertid öfverlemnade Ministern för Utrikes Ärendena med skrifvelse

af den 11 December 1886 afskrift af en från härvarande ryske

minister ankommen note, hvarvid var fogad afskrift af en utaf Kejserliga

Senaten för Finland hos Hans Kejserl. Majestät i förevarande ämne

gjord framställning, innefattande ett i vissa delar omarbetadt förslag

till llottningsstadga. Med tillkännagifvande att Kejsaren bemyndigat

Senaten att gälda den på Finland belöpande hälft af den till 55,000

kronor beräknade strömrensningskostnaden, under förutsättning att den

andra hälften betalades af Sverige, anhöll vidare ryske ministern om

upplysning, huruvida hinder mötte för antagande af förslaget till flottningsstadga,

sådant det förelåge efter de af Finska Senaten deruti

vidtagna ändringar. De sålunda inkomna handlingarne remitterades

till Kammarkollegium, hvilket, efter alt. hafva inhemtat förnyade yttranden

från Eders Kong], Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län

och Domänstyrelsen, den 27 Mars nästlidet år afgifvit underdånigt

utlåtande i ärendet. På föredragning af Chefen för Justitiedepartementet

har Eders Kongl. Maj:t derefter den 21 sistlidne December behagat

infordra Högsta Domstolens utlåtande öfver förslaget till flottningsstadga.

Såsom Eders Kongl. Maj:t lärer hafva funnit vid underdånig föredragning

sistberörda dag af Finska Senatens förslag till ändringar i

komiténs författningsförslag samt af de svenska myndigheternas deröfver

afgifna utlåtanden, torde god utsigt förefinnas för uppnående af

enighet de båda landen emellan i förevarande fråga. Då emellertid

någon tid måste förflyta, innan ärendet i denna del kan hinna blifva

slutbehandlad! af Högsta Domstolen och derefter föreläggas Riksdagen,

torde det tillåtas mig att redan nu få påkalla Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet

för den jemväl af komitén behandlade frågan om strömrensningars

verkställande i gränselfvarne, hvilken fråga icke står i

oskiljaktigt sammanhang med frågan om lagstiftning för flottningen i

nämnda elfvar.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

101

Beträffande frågan om gränsflodernas upprensning har komitén

genom två af sina ledamöter, majoren Schough och distriktsingeniören

Smedberg, låtit upprätta och med sin underdåniga skrifvelse af den 13

Maj 1884 öfverlemnat kostnadsförslag jemte ritningar öfver de rensningsarbeten,

som pröfvats för berörda ändamål erforderliga. Nämnda förslag,

hvilket slutar å en summa af 55,000 kronor eller 77,000 finska

mark är i allo biträdt af komitén, som anser att genom detsammas utförande

så stora och väsentliga fördelar skulle uppnås ej blott vid

transport af tjära och timmer utan äfven för båtfarten, att den derför

erforderliga, relativt obetydliga kostnaden, blefve mycket väl använd.

En industri, som synnerligen ofvanom Muoniofors, der biförtjenster

mycket sparsamt stode till buds, enligt komiténs mening kunde varda

af stor betydelse, vore tjärbränning. Råmaterial förefunnes i riklig

mängd, men kostnaden för den färdiga produktens transport till hamn

vore i följd af de stora svårigheter, som mötte i en mängd forsar, der

tjärtunnor ofta från flottarne lösrycktes och söndersloges, så stora, att

de hämmade utvecklingen af nämnda industri, ett antagande, som

bestyrktes deraf, att tjärtillverkningen på senare tiden väsentligen

aftagit.

Utom Muoniofors, som i sitt nuvarande skick vore hvarje tid af

året ofarbar med flottar, hvilket förhållande föranledt komitén att i sitt

förslag till flottningsstadga meddela utförliga föreskrifter angående lösflottning

i nämnda fors, att tillämpas intill dess forsen blifvit, genom

upprensning tjenlig gjord för sammanbundna flottars fortskaffning, vore

äfven under högsta flod följande forsar ofarbara, nemligen i Muonio

eif ofvanom Muoniofors: Kuttasenkurkio, Kelokurkio, Ylinen och Alanen

Tapokoski, i hvilka dock endast tjära flottades, samt i Torne eif

Wuoento lors. Då de flottande, begagnande sig af högvattenståndet,

som i allmänhet vore för flottningen i gränselfvarne gynsammast, nedfört

sina flottar till sistnämnda fors, måste de der stadna, stundom

två till fyra veckor, tills forsen blefve farbar, hvarigenom stor tidsförlust,

ådroges de flottande, hvarjemte en stor mängd flottar samlades,

hvilka upptoge stort utrymme vid stranden samt gåfve anledning till

under andra förhållanden onödigt tramp och dermed förenade skador

å stränderna. Men under den tid, vattnet afrunne i Wuoento fors,

folie det i ofri ga delar af elfven så, att dessa inom kort blefve ofarbara

till följd af för lågt vattenstånd.

Dessutom måste vid flottars nedförande utför Wuoento och några

andra forsar styrmän och hjelpmanskap till oskäligt höga priser anlitas,

hvilket betydligt fördyrade flottningen.

Alla dessa för flottningen menliga förhållanden skulle genom de

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Sjunde bufrudtiteln.

föreslagna rensningarne undanrödja, och i följd deraf flottningskostnaden

ininskas, enligt komiténs beräkning med 30 till 40 procent.

I fråga om den andel i kostnaden för omförmälda rensningar,

som hvartdera riket borde vidkännas, hafva, enligt hvad komitén anmäler,

komitéledamöterna skogsinspektören Berg och öfverforstmästaren Timgren

anstält approximativa beräkningar öfver skogst.illgången å de

trakter på ömse sidor om riksgränsen, derifrån timmer kunde antagas

komma att till gränsfloderna nedföras; exakta uppgifter saknades,

enär å nämnda trakter i Finland inga och i Sverige endast delvis

taxeringar egt rum. Enligt berörda beräkningar skulle skogstillgången

i båda rikena vara i det närmaste lika och medgifva en årlig utverkning

af omkring 100,000 sågtimmer från hvartdera, deraf ungefär nio

tiondedelar från kronans skogar; och hade komitén vid sådant förhållande

ansett, att hvartdera riket borde till hälften i omförmälda

kostnader deltaga.

Då det vore af synnerlig vigt, att de föreslagna rensningarne för

att medföra åsyftadt ändamål med urskiljning och omsorg utfördes, skulle

desamma, enligt komiténs förslag, ställas under omedelbar ledning af

två sakkunnige män, utsedde en af hvartdera rikets regering, hvilka

skulle ega att sinsemellan öfverenskomma om lämpligaste sättet för

arbetenas utförande.

Slutligen har komitén hemstält, att, då de respektive rikena

kunde anses dels direkt genom den förhöjning i värde, deras skogar

till följd af rensningarne måste erhålla, dels indirekt genom de för

befolkningen utvidgade tillfällen till förvärf och stegradt välstånd, som

af samma rensningar blefve en följd, vinna tillräcklig afkomst af det

för deras åvägabringande använda kapital, någon särskild afgift derför

icke borde trafikanterna påläggas, helst kontrollen och uppbörden deraf

ej utan relativt stora kostnader och svårigheter läte sig verkställa.

I sitt öfver komiténs förslag afgifna utlåtande förklarar sig Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län icke kunna annat

än helt och hållet instämma uti komiténs hemställan rörande strömrensningsarbetena

uti gränselfvarne, deras bekostande af hvartdera

rikets statsverk till hälften af hvartdera och sättet för deras verkställande.

Om de särskilda rikena skulle kunna erhålla någon inkomst

af sina skogsegendomar invid elfvarne och efter de vattendrag, som i

dem utmynnade, så måste, enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes

åsigt, upprensningar ega rum; ty, sådant förhållandet nu vore,

kräfde flottning af virke så stor kostnad, att helt obetydligt kunde

betalas för det virke, som afyttrades från dessa statsskogar. Dessutom

underlättades genom den föreslagna strömrensningen samfärdseln

s. 103 Kontrollera mot PDF

Sjunde hnfvudtiteln.

103

på ett ganska väsentligt sätt efter den trafikled, hvilken för närvarande

vore och antagligen ännu under eu lång tid komme att blifva den

enda,, som befolkningen i öfre delen af Torneå och Muonio dalar hade

att tillita.

Under anförande att virke från kronans invid Torneå och Muonio

elfvar belägna skogar i allmänhet betingat lägre pris än vid öfriga

vattendrag inom Norrbottens län, samt att förnämsta orsaken dertill

varit att söka uti de med virkets framflottande i sagda gränselfvar

förenade svårigheter och kostnader, hvilka senare enligt komiténs uppgift

uppginge till 56 å 70 öre per timmer eller omkring dubbelt mot

hvad flottningen i allmänhet kostade i andra vattendrag, har jemväl

Domänstyrelsen förmält sig anse ordnandet af de på virkesflottningen

i gränsfloderna inverkande förhållanden vara för statens skogsväsende

af desto större vigt, som nämnda elfvar utgjorde transportleder för

virke från omkring 213,000 hektar kronoparker och öfverloppsmarker

inom Öfver Torneå, Korpilombolo och Pajala socknar samt Muonionalusta

.kapell, äfvensom från vidsträckta öafvittrade kronomarker vid

Torneå eif inom Juckasjärvi socken, från hvilka sistnämnda skogar

virke dock jemväl i Tärendö och Kalix elfvar kunde framföras till kusten.

Då den för elfrensningen för en gång erforderliga, på svenska staten

belöpande andel af kostnaden med 27,500 kronor fullt uppvägdes af

fördelen utaf underlättad flottning af skogseffekter, hvilkas mängd från

svenska sidan af gränselfven beräknats till 100,000 timmer årligen,

till större delen från kronans skogar, har Domänstyrelsen ansett sig

hafva fullt skäl förorda hvad komitén i detta afseende föreslagit.

Kammarkollegium har likaledes, på de af komitén anförda skäl,

hemstält, att hälften af den till 55,000 kronor beräknade kostnaden

för de föreslagna strömrensningarne må af svenska statsverket gäldas;

hvarjemte Kollegium,, med anledning af ett utaf Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande i dess ofvan omförmälda förnyade underdåniga

utlåtande i ärendet väckt förslag, att i sammanhang med beviljande

af anslag för strömrensningarne äfven måtte träffas öfverenskommelse

i fråga om deras fiamtida underhall, anfört, att denna under ärendets

föregående beredning icke vidrörda fråga om underhållet af strömreningsarbeten,

hvilka på grund af sin beskaffenhet syntes böra kunna

ega bestånd under en längre följd af år, i dess nuvarande outredda

skick, icke enligt Kollegii mening borde göras till föremål för nåo-ra

särskilda bestämmelser.

Lika med de i ärendet hörda myndigheter anser äfven jag uppenbart,

att genom utförandet af de utaf komitén efter långvariga och

omsorgsfulla undersökningar föreslagna strömrensningsarbeten väsent
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Sjunde liufyudtiteln.

liga fördelar för det allmänna böra vinnas. I första rummet skulle derigenom

kapitalvärdet af statens i dessa aflägsna bygder belägna vidsträckta

skogsområden, hvilket hittills till följd af det otillgängliga

läget varit temligen lågt, i väsentlig grad stegras. Genom gränselfvarnes

rensning har flottningskostnaden, nu utgörande 56 ända till

70 öre för hvarje timmer, ansetts kunna nedbringas med 30 å 40 procent

eller med omkring 23 öre per timmerstock, en lindring i flottningskostnaden

som för den till 90,000 timmer beräknade årliga afkastningen

af kronans skogar i dessa trakter skulle sammanlagdt motsvara

omkring 20,000 kronor årligen. Äfven om de hittills erhållna låga

försäljningsprisen ej komme att stegras med hela det belopp, hvarmed

flottningskostnaden beräknats skola lindras, torde man dock med all

säkerhet kunna antaga, att statsverket genom underlättad virkesafsättning

och höjda virkespris inom några få år erhåller full ersättning för

den utlagda kostnaden. Härtill kommer äfven, såsom under ärendets

behandling blifvit framhållet, att genom elfrensningen skulle åt in by ggarne

uti ifrågavarande trakter, som höra till de i fråga om kommunikationer

mest vanlottade i vårt land, beredas, utom ökadt värde

å dem tillhöriga skogar, jemväl i någon mån lättad förbindelse med

det öfriga landet. Då nu Kejserliga ryska Regeringen förklarat sig

villig att bidraga med ena hälften af de till 55,000 kronor beräknade

kostnaderna, under förutsättning att den andra hälften bestrides af

svenska statsverket, synes mig alla skäl tala derför, att det sålunda

yppade tillfället att för en summa, som i förhållande till de påräkneliga

fördelarne måste anses jemförelsevds obetydlig, få det ifrågavarande

arbetet utförd t, äfven bör begagnas. Beträffande sättet för anskaffande

af de erforderliga medlen skulle visserligen, med afseende på de fördelar,

som genom arbetet skulle beredas statens skogsväsende, kunna

ifrågasättas att derför taga i anspråk reservationsanslaget för skogsväsendet,

men, då de belopp, som af detta anslag i de årliga generalförslagen

kunnat afses till flottledsrensningar och hvilka för nästlidet

år uppgått till 14,000 kronor och för innevarande år upptagits till

16,000 kronor, i sin helhet äro erforderliga för andra arbeten af detta

slag, återstår ej annan utväg än att för ändamålet bereda särskilda

medel. Jag hemställer derföre i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen

att för verkställande af strömrensningar i gränselfvarne mot

Finland enligt upprättadt kostnadsförslag anvisa ett extra anslag för

år 1890 å 27,500 kronor.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufyudtiteln.

105

Anläggande af telefonledningar.

I underdånig skrifvelse den 12 Maj nästlidet år har Riksdagen

på anförda skäl anhållit, det täcktes Eders Kongl. Maj:t, så fort ske

kunde, låta utarbeta och Riksdagen föreläggas förslag till post- och

telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse. Jag delar

Riksdagens åsigt om önskvärdheten af en utredning i förevarande hänseende

och skulle redan före detta hafva påkallat Eders Kongl. Maj:ts

uppmärksamhet för det vigtiga ärendet, derest icke af två särskilda anledningar

någon tids uppskof synts mig af omständigheterna påkalladt.

Dels måste nämligen den väsentliga förändring i det inländska telegramportot,

som, med föranledande af Riksdagens hemställan i underdånig

skrifvelse den 8 Maj 1886, jemlikt nådiga kungörelsen den 5

Oktober 1888 med början af innevarande år inträda i det nämnda porto,

som förut utgjort 1 krona för telegram om högst 15 ord med ökning

af 25 öre för hvarje påbörjadt 5-tal ord derutöfver, blifvit nedsatt till

50 öre för telegram om högst 10 ord med tillägg af 5 öre för hvarje

öfverskjutande ord, antagas komma att framkalla en betydlig ökning

af telegrafkorrespondensen och såsom följd deraf äfven af telegrafpersonalens

göromål; och dels skulle, derest i enlighet med ett förslag, som

jag nu går att underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning, statens telefonnät

komme att vinna utsträckning öfver en större del af landet,

omfånget af Telegrafstyrelsens verksamhet att varda väsentligen utvidgadt.

Utan att nu vilja uttala något omdöme rörande den inverkan,

som af de antydda omständigheterna må komma att på den föreliggande

frågans lösning utöfvas, synes det mig icke kunna förnekas,

att sagda omständigheter ingå såsom allt för vigtiga faktorer i frågan

för att kunna vid en allsidig utredning af den samma lemnas

utom räkningen. Sedan Riksdagens beslut i frågan om statens telefonväsendes

utsträckning blifvit kändt och tillika någon tids erfarenhet

vunnits rörande verkningarne af telegramportots nedsättning, är

det emellertid min afsigt att anhålla, det täcktes Eders Kongl.

Maj:t förordna om utredning beträffande den väckta frågan om postoch

telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse och hvad

dermed kan ega sammanhang. Ehuru jag icke vid detta tillfälle torde

behöfva närmare angifva den uppgift, som enligt min åsigt borde utgöra

föremål för den blifvande utredningen, anhåller jag dock att

redan nu få såsom min mening uttala, att i denna utredning äfven

Bih. till Riksd. Prot. 1889■ 1 Sami. 1 Afd. 14

[17.]

Anläggande

af telefonledningar
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Sjunde hufYiidtiteln.

borde ingå en undersökning, huruvida icke det betydliga tryck, som

ärendena nu utöfva på postverkets centralstyrelse, kunde i någon

mån lindras. Jag bar förut i dag i ett annat sammanhang haft tillfälle

omförmäla, hurusom årliga antalet till Generalpoststyrelsen inkomna

mål uppgår till närmare 13,000. Bland dessa mål är säkerligen

ett betydligt antal af den beskaffenhet, att deras afgörande med

full trygghet borde kunna anförtros åt underordnade myndigheter.

Kunde derföre på detta område en decentralisation åvägabringas, hvarigenom

postverkets öfverstyrelse befriades från bestyret med en mängd

mindre vigtiga ärenden, borde enligt min åsigt en sådan åtgärd icke

allenast lända till fromma för handlingskraften hos denna styrelse,

utan äfven kunna underlätta lösningen af frågan om post- och telegrafverkens

förening.

Efter dessa förberedande anmärkningar torde jag nu få underställa

Eders Kongl. Maj:ts pröfning det af mig redan antydda förslaget

om utvidgning af statens telefonväsende.

Till en början anhåller jag att få lemna några uppgifter angående

den ståndpunkt, hvarpå detta telefonväsende för närvarande befinner

sig.

Genom nådigt bref den 10 Juni 1881 behagade Eders Kongl.

Maj:t på framställning af Telegrafstyrelsen bemyndiga nämnda styrelse

att" medelst anläggning af telefonledningar underlätta den telegrafiska

samfärdseln inom sådana orter, som deraf funnes vara i behof, och att

i detta syfte med kommuner, affärsbolag och enskilda personer träffa

öfverenskommelse på de vilkor, som af Telegrafstyrelsen finge i hvarje

särskilt fall närmare bestämmas med ledning af vissa af Telegrafstyrelsen

i dess underdåniga framställning i ämnet angifna grunder.

Anläggning af telefonförbindelser genom telegrafverkets försorg

började icke i någon större skala förr än under år 1882 och har sedermera

fortgått så, att vid 1888 års slut antalet staten tillhöriga telefonledningar

utgjorde omkring 2,850 med en sammanlagd längd af omkring

7,000 kilometer samt antalet apparater omkring 3,350, hvaraf 109 på telegraf-

eller centraltelefonstationer och återstoden hos abonnenter. Centraltelefonstationernas

antal utgjorde vid samma tidpunkt 49 och antalet

telegrafstationer, med hvilka telefonförbindelser finnas, 74, af hvilka en

del tillika äro centraltelefonstationer.

Den sammanlagda kostnaden för anläggningen (eller inlösandet)

af dessa statens telefonförbindelser, i hvilka icke äro inberäknade de

redan påbörjade telefonledningarne mellan Stockholm och Göteborg,

har uppgått till omkring 850,000 kronor, för bestridande af hvilken

kostnad användts:

s. 107 Kontrollera mot PDF

Sjunde liufTudtiteln.

107

dels direkta anslag eller från myndigheter,

kommuner och enskilde influtna ersättningsbelopp,

omkring................................................................................ kronor 140,000: —

dels lånemedel ...................................................... ,, 450,000: •—

dels öfverskott å telefoninkomster, omkring ,, 260,000: •—

Summa kronor 850,000: —

Å nyssberörda lånemedel, hvilka af Eders Kongl. Maj:t blifvit

anvisade att utgå dels af handels- och sjöfartsfonden dels af den så

kallade gemensamma fonden i Statskontoret emot skyldighet för telegrafverket

att å de lyftade lånebeloppen erlägga 4 procent ränta samt

att återbetala minst ^ årligen, voro vid 1888 års utgång afbetalde tillhopa

178,000 kronor, så att telegrafverkets hela skuld till Statskontoret

vid innevarande års början nedgått till 272,000 kronor.

Inkomsterna af statens telefonväsende uppgingo under år 1887

till 191,967 kronor 96 öre och utgifterna för underhållskostnader samt

ränta och amortering å lånemedlen till 119,964 kronor 26 öre, hvadan

en nettobehållning för året uppstod af omkring 72,000 kronor, hvilket

belopp till största delen blifvit användt till j^tterligare telefonanläggningar.

För år 1888 hafva bruttoinkomsterna beräknats uppgå till

minst 300,000 kronor. Utgifterna under sistberörda år hafva ännu ej

kunnat med någon säkerhet uppgifvas, men Telegrafstyrelsen anser

otvifvelaktigt, att det öfverskott, som under år 1888 kunnat användas

till telefonanläggningar, varit betydligt större än under något af de

föregående åren.

Oaktadt Yilkoren för det svenska telegrafverkets telefonabonnenter,

för hvilka årsafgiften i allmänhet utgör 80 kronor med nedsättning

efter 5 år till 60 kronor, äro billigare än i något annat land, har

dock, såsom af ofvanstående uppgifter framgår, det finansiela resultatet

af statens befattning med telefonväsendet redan visat sig ganska

gynsamt och torde varda ännu fördelaktigare, när, efter några få år, den

återstående skulden till Statskontoret blifvit till fullo inbetald, och de

belopp, som nu utgå till ränta och amortering, i stället komma att öka

nettobehållningen.

I underdånig skrifvelse den 28 Mars 1888 anförde Telegrafstyrelsen,

att, då allmänhetens önskan att på billigaste vilkor och i så vidsträckt

omfång som möjligt, sålunda jemväl på de långa afstånden,

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Sjunde hufrudtiteln.

komma i åtnjutande af den lättnad i samfärdseln, som telefonen erbjöde,

icke kunde lemnas utan afseende, det syntes Styrelsen ligga i

statens eget intresse att sjelf ombesörja och bekosta upprättandet af

de långsträckta telefonförbindelser, hvilkas anläggning genom den enskilda

företagsamhetens försorg skulle kunna förorsaka telegrafverket

betydliga förluster; att bland de telefonförbindelser af nu antydda beskaffenhet,

hvilkas anläggning syntes i främsta rummet böra påkalla

uppmärksamhet från statens sida, vore den mellan rikets två förnämsta

städer, Stockholm och Göteborg, hvilken förbindelse vore af särskild

vigt för utvecklingen af statens telefonväsende, synnerligast sedan

Telegrafstyrelsen för statens räkning inlöst Belltelefonaktiebolagets nät

i Göteborg med dess långt utsträckta ledningar till Venersborg, Alingsås,

Borås och Marstrand m. fl. städer; att emellertid bland de vilkor, på

hvilka Telegrafstyrelsen genom nådiga brefvet den 10 April 1885 bemyndigats

att upprätta telefonförbindelser mellan orter, som förut vore

med hvarandra i telegrafiskt samband, det som rörde skyldigheten för

kommuner eller enskilde telefouintressenter att ersätta kostnaden för

liniernas anläggning vore af beskaffenhet att svårligen kunna tillämpas

i fråga om mer långsträckta linier, hvarföre kostnaden för sådana linier,

der desamma funnes böra bringas till stånd, torde böra bestridas af

staten; att kostnaderna för den nu ifrågasatta telefonlinien, hvilken

syntes Telegrafstyrelsen lämpligen böra framdragas utmed de allmänna

landsvägarne öfver städerna Örebro och Mariestad, under förutsättning

att till linien användes dubbel ledning af koppartråd om minst 3 millimeters

diameter samt att derjemte å liniens stolpar upplades en enkel

kopparledning, afsedd hufvudsakligen att användas för mellanstationerna,

af Telegrafstyrelsen beräknats till 420 kronor per kilometer, i följd

hvaraf den 530 kilometer långa linien mellan Stockholm och Göteborg

skulle komma att kosta 222,600 kronor; samt att, med tillägg af kostnaderna

för ledningarnes framdragande genom städerna och intagande

å telegrafstationerna i derstädes anbragta vexlingsapparater samt anordnande

af särskilda jordledningar med mera, anläggningskostnaden

i dess helhet torde komma att uppgå till 230,000 kronor; och hemstälde

Telegrafstyrelsen, under åberopande häraf, att Eders Kongl.

Makt täcktes till utförande af ifrågavarande telefonanläggning bereda

Telegrafverket ett anslag till belopp af 230,000 kronor.

Sedan Chefen för Telegrafstyrelsen i ett den 11 April nästlidet

år afgifvet memorial ytterligare hemstält, att, derest de för anläggningen

erforderliga medel icke kunde erhållas såsom anslag, beloppet

måtte beviljas telegrafverket såsom lån på vissa föreslagna vilkor, fann

Eders Kongl. Maj:t vid underdånig föredragning af ärendet den 4

s. 109 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufrudtiteln.

109

Maj 1888 godt bemyndiga Telegrafstyrelsen att, så fort ske kunde,

för en kostnad, icke öfverstigande 230,000 kronor, anlägga en telefonlinie

från Stockholm öfver Örebro och Mariestad till Göteborg,

dock med iakttagande att frågan om telefonliniens definitiva sträckning,

sedan förslag dertill af Telegrafstyrelsen uppgjorts, blefve Eders

Kongl. Maj:ts pröfning understöd, samt under vilkor i öfrigt att de

städer, som komme i åtnjutande af berörda telefonförbindelse, dels

lemnade erforderligt bidrag till bestridande af kostnaderna för inrättande

och betjenande af för allmänheten tillgängliga samtalsstationer å börslokaler

och andra ställen, hvarest stadsmyndigheterna ansåge dylika

stationer böra anordnas, dels medgåfve staten företrädesrätt för uppsättande

å städerna tillhöriga byggnader af fästen för telefonledningar

samt för dessas framdragande genom det luftområde, hvaröfver städerna

förfogade.

Härjemte behagade Eders Kongl. Maj:t, till bestridande af kostnaderna

för telefonliniens anläggande, från handels- och sjöfartsfonden

anvisa ett belopp af högst 230,000 kronor att på Telegrafstyrelsens

i mån af behof skeende reqvisition af Statskontoret utbetalas

till telegrafverket, mot skyldighet för nämnda verk att å de lyftade

beloppen erlägga fyra procent årlig ränta samt att, sedan tio år

förflutit efter det medlen lyftats, årligen deraf återbetala en tiondedel.

I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts nyssberörda befallning afgaf

Telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse den 23 sistlidne Oktober förslag

till omförmälda telefonliniers definitiva sträckning, dervid styrelsen,

bland annat, anförde: att styrelsen för utrönande, huruvida telefontrådar

kunde utan olägenhet uppläggas å samma stolpar, hvarå förut telegraftrådar

funnes uppsatta, låtit försöksvis mellan Stockholm ochVesterås

uppföra två dubbelledningar med begagnande af de förut befintliga, längs

jernvägen uppsatta telegrafstolparna, samt att detta arbete dåmera blifvit

afslutadt och lemnat ett fullt tillfredsställande resultat; att det använda

systemet för ledningarnes isolering från de å samma stolpar upplagda telegrafledningarne

emellertid endast vore verksamt å dubbeltrådiga ledningar,

hvarföre den enligt den ursprungliga planen hufvudsakligen för

mellanstationerna afsedda enkla kopparledningen måste utbytas mot

dubbeltrådig;att genom den sålunda ifrågasatta ändringen i den förut uppgjorda

planen inbesparades den särskilda stolplinien längs landsvägarne,

hvarjemte telefonlinien mellan Stockholm och Göteborg blefve omkring

30 kilometer kortare; att - kostnaden för sjelfva ledningstrådarne och

för fästena å stolparna visserligen blefve något större, än förut varit

beräknadt, enär jemväl den för mellanstationerna afsedda koppar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Sjunde hufyudtiteln.

ledningen måste fördubblas, men att med då gällande pris å koppartråd

arbetet emellertid beräknades kunna utföras till ett pris, något

understigande det ursprungliga koatnadsförslaget. eller 230,000 kronor;

samt att de städer, hvilka enligt Telegrafstyrelsens åsigt borde i första

rummet beredas tillfälle att, såsom mellanstationsorter å den gemensamma

ledningen, komma i förbindelse med hvarandra och med Stockholm

och Göteborg, vore Vesterås, Örebro och Sköfde, de begge förenämnda

särskildt i egenskap af säte för länsstyrelser och den tredje

såsom en central ort för telefonförbindelser inom Skaraborgs län.

I enlighet med Telegrafstyrelsens berörda hemställan förklarade

Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 2 November sistlidet år,

att styrelsen egde att vidtaga den ändring i den enligt nådiga brefvet

den 4 nästföregående Maj faststälda anläggningsplanen för ifrågavarande

telefonlinie, att telefonledningarne för förbindelsen mellan Stockholm

och Göteborg finge uppläggas å stolparna till statens telegrutlinie längs

Stockholm—Vesterås—Bergslagens och Köping—Hults jernvägar öfver

Vesterås till Örebro samt derifrån längs statens jernvägar öfver Sköfde

till Göteborg, äfvensom att till begge ledningarne finge begagnas dubbla

ledningstrådar af förut bestämda dimensioner; att eu dubbeltrådig utgreningslinie

finge anläggas mellan lämplig punkt å hufvudlinien vid

statsjernvägen och Mariestad; samt att, utan afvaktan på den ifrågavarande

telefonförbindelsens fullbordande i hela dess utsträckning, densamma

finge, i den mån ledningarne hunne blifva färdiganlagda till en

hvar af ofvan nämnda städer, hvilka deri inginge såsom mellanstationer,

och, under förutsättning att de för telefonförbindelsens åtnjutande,

af Eders Kongl. Maj:t genom nådiga brefvet den 4 Maj nästlidet år

föreskrifna vilkor blefve af städerna antagna, upplåtas till allmänhetens

begagnande mot afgift enligt taxa.

I skrifvelse den 7 sistlidne November anmodade jag derefter Telegrafstyrelsen

att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt förslag

jemte kostnadsberäkning för anläggning genom telegrafverkets försorg

af ytterligare telefonförbindelser mellan landets vigtigare städer i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med en i ett af Styrelsen den 17 Februari

1888 afgifvet underdånigt utlåtande för dylika anläggningar angifven

plan med de ändringar och tillägg deruti, som Styrelsen kunde finna

erforderliga.

Ett dylikt förslag har med anledning häraf af Telegrafstyrelsen

den 18 sistlidne December afgifvits, och har Styrelsen dervid till eu

början erinrat, hurusom, enligt hvad Styrelsen i sin underdåniga framställning

den 23 sistlidne Oktober, innefattande definitivt förslag rörande

anläggningen af telefonförbindelsen mellan Stockholm och Göte
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Sjunde hnfyudtiteln.

111

borg, för Eders Kongl. Maj:t anmält, Styrelsen funnit lämpligaste sättet

för anläggande af dylika långsträckta telefonförbindelser vara, att,

der så ske kunde, med begagnande af samma stolpar som för statens

efter jernvägarne uppsatta telegraflinier, derå upplägga dubbla ledningstrådar

af koppar, hvilka fästades på stolparne på sådant sätt, att ledningarne

bildade en efter hela linien fortgående spiral, hvarigenom

kunde helt och hållet upphäfvas verkningarne af den för telefoneringen

eljest mycket störande induktionen från de elektriska strömmar, som

genomlöpte de å samma stolpar uppsatta telegrafledningarne. Detta

system för telefonanläggningar erbjöde, anför Telegrafstyrelsen vidare,

många väsentliga fördelar, hvaribland icke minst den, att tillsynen och

underhållet af telefonledningarne blefve mycket lättare och billigare, då

dessa ledningar följde jernväg, än då de vore uppsatta efter landsväg.

Likväl kunde förhållanden inträffa, då telefonledningarnes framdragande

efter jernväg skulle så betydligt förlänga desamma, att anläggningskostnaden

blefve mycket större, än om telefonlinierna uppsattes efter

landsvägarne emellan de orter, som telefonförbindelserna skulle beröra.

Så vore t. ex. förhållandet i fråga om telefonförbindelse mellan Stockholm,

Nyköping och Norrköping, å hvilken sträckning landsvägarne

vore högst betydligt kortare än jernvägarne; likaså äfven emellan Jönköping,

Borås och Göteborg samt emellan Söderhamn, Hudiksvall och

Sundsvall äfvensom emellan Vestervik, Oskarshamn, Kalmar, Karlskrona

och Kristianstad. Om det således å vissa sträckningar kunde

vara fördelaktigare att vid anläggning af telefonförbindelser följa landsväg

än jernväg, emedan anläggningskostnaden blefve mindre, så mötte

dock härvid den svårigheten, att numera efter de flesta landsvägar

enskilda telefonlinier funnes uppsatta, hvilkas ledningar mycket ofta

korsade landsvägarne och derigenom blefve till stort hinder vid framdragandet

af statens ledningar och till ständig fara för kontakter,

hvarigenom telefoneringen å dessa sistnämnda dubbla ledningar omöjliggjordes.

För undanrödjandet af dessa hinder borde derför det enskilda

intresset vika för det allmänna och annan väg sökas för de enskilda

telefonledningarne, så att de icke framträngde på allmänt område.

Vid beräkningen al kostnaderna för anläggning af långsträckta

telefonförbindelser mötte en särskild svårighet till följd af de ständiga

vexlingarne i priset på koppar, hvilket materiel inginge såsom det mest

betydande och dyrbaraste vid dessa anläggningar. Telegrafstyrelsen

hade emellertid ansett sig för kostnadsberäkningarne härvid kunna

lägga till grund det under innevarande år beräknade medelpriset på

verldsmarknaden för hårddragen koppartråd af bästa qvalitet såväl till

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Sjunde liufmdtiteln.

hållfasthet som ledningsförmåga. Då man ännu icke hade någon säker

erfarenhet beträffande den groflek, koppartråd borde ega för att blifva

tillräckligt ledande för telefonering på mycket långa afstånd, uppstode

äfven härigenom en svårighet vid kostnadsberäkningars uppgörande.

Men innan det ännu kunnat konstateras att utöfver ett visst afstånd

koppartråd af 3 millimeters diameter vore otillräcklig ledare för de

ytterligt svaga elektriska strömmar, som vid telefonering förekomme,

syntes det icke vara skäl att för ledningstråden beräkna gröfre dimensioner,

hvilket skulle i hög grad öka anläggningskostnaden. Om till

exempel för telefonförbindelse emellan Stockholm och Malmö på ett

afstånd af 619 kilometer måste användas koppartråd af 4 millimeters

diameter, så ökades härigenom anläggningskostnaden med icke mindre

än 108,000 kronor utöfver hvad som beräknades vid användande af

3 millimeters koppartråd. Telegrafstyrelsen emotsåge emellertid att

vid de försök, som komme att anställas under den fortgående anläggningen

af telefonförbindelsen mellan Stockholm och Göteborg, vinna

tillräcklig erfarenhet rörande afståndens inverkan på telefoneringens

tydlighet, för att med säkerhet kunna bedöma, huruvida ledningstrådar

af gröfre dimensioner än de nu beräknade blefve erforderliga för de

mest långsträckta af här nedan upptagna telefonförbindelser.

För åvägabringande af ett fullständigt telefonsystem, omfattande

hela riket — med undantag dock tills vidare af de nordligare delarne

af Norrland äfvensom af Gotland, till hvilka landsdelar telefonförbindelsernas

utsträckande skulle blifva synnerligen kostsamt till följd af

de långa afstånden och den dyrbara materiel (kabel), som dervid erfordrades

— föreslår Telegrafstyrelsen upprättande af följande stamlinier,

för hvilka kostnaderna beräknas sålunda:

Förbindelselinien Stockholm—Nyköping—Norrköping—<■ Linköping—Malmö:

en dubbelledning af 3 millimeters och en dubbelledning af 2,5

millimeters koppartråd,

jemte kablar och stations
inredningar

........................

Utgreningslinien Nässjö—

Jönköping: en dubbeliedning

af 2,5 m.m. koppartråd

jemte stationsinred
ning.

....................................

Utgreningslinien A Ifvesta—

Vexla: tvenne dubbelledningar

af 2,5 m.m. kop
Transport

km. 662 kr. 326,720: —

km. 619 kr. 316,905: —

43 „ 9,815: —

s. 113 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufTiidtiteln.

113

Transport km. 662

partrådar jemte stations
inredning.

........................... „ 18

Förbind elselinien Stockholm—

Upsala—Gefle—Söderhamn—Hudiksvall—Sundsvall—Hernösand:

en dubbelledning

af 3 m.m. och

eu dubbelledning af 2,5

m.m. koppartråd jemte

kablar och stationsinred
ningar

................................. „ 508

Utgreningslinien Hernösand

—Sollefteå: en dubbelledning

af 2,5 m.m. koppartråd

jemte stationsinred
ning

................................ „ 107

d:o Göteborg— Varberg-—Halmstad—Helsingborg—Malmö:

en dubbelledning af 3

m.m. och en dubbelledning

af 2,5 m.m. koppartråd

jemte kablar och

stationsinredningar ......... „ 307

d:o Göteborg—-Borås—Jönköping:

en dubbelledning af 2,ö''

m.m. koppartråd jemte

kablar och stationsinred
ning

.................................... „ 165

d:o Göteborg—Uddevalla: eu

dubbelledning af 2,5 m.m.

koppartråd jemte kablar

och etationsinredning...... ,, 105

Utgreningslinien Oxnered—

Venersborg: tvenne dubbelledningar

af 2,5 m.m.

koppartråd jemte kablar

och stationsinredning...... „ 4

Transport km. 1,876

kr. 326,720: —

,, 8,380: —

249,700: —

22,935: —

ii

23,525: —

„ 2,940: —

kr. ----------

Bill. till liiksd. Prof. 1889. 1 Sami 1 Afd.

335,100: —

272,635: —

150,325: -—

35,42-5:

26,465: —

819,950: —

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Sjunde hufrudtiteln.

Transport km.

Förbindelselinien Örebro—Kristinehamn—

Karlstad: en

dubbelledning af 2,5 m.m.

koppartråd jemte station

sinredningar ............... ,,

d:o Norrköping—Vestervik—

Oskarshamn—Kalmar—

Karlskrona—Karlshamn—

Kristianstad: en dubbelledning

af 2,5 m.m. koppartråd

jemte kablar och

stationsinredningar ......... „

d:o Helsingborg—Kristianstad: ■

en dubbelledning af 2,5

m.m. koppartråd.............. ,,

d:o Gefle—Falun: en dubbelledning

af 2,5 m.m. koppartråd

jemte stationsinredning

........................... ,,

1,876 kr. ----- 819,950:

117 „--- 32,145:

559 „---121,195:

107 „--- 21,935:

92_ „--- 19,860:

Summa km. 2,751 kr. —-- 1,015,085:

Af ofvan upptagna telefonförbindelser borde i främsta rummet

anläggas:

Förbindelselinien Stockholm—Nyköping—Norrköping—Linköping—Malmö

med utgreningar till Jönköping och Vexiö km. 680 kr. 335,100: —

d:o Stockholm— Upsala—Gefle—Söderhamn—

Hudiksvall—Sundsvall—Hernösand med

utgrening till Sollefteå.................................

d:o Göteborg— Vurberg—Halmstad—Helsing- borg—Malmö med tills vidare endast en

11

615

„ 272,635: —

dubbelledning af 2,5 m.m. koppartråd

11

307

„ 67,435: —

d:o

Göteborg—Borås—Jönköping .....................

11

165

„ 35,425: —

d:o

Göteborg— Vener sborg— Uddevalla .........

11

109

„ 26,465: —

Summa

km.

1,876

kr. 737,060: —

s. 115 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

115

Anläggning af telefonförbindelser med så stor utsträckning som de

ofvan föreslagna kunde emellertid icke utan svårighet och ökad kostnad

verkställas samtidigt, utan borde lämpligen fördelas på en tidsperiod af till

exempel fem år, af det skäl, bland andra, att de stora qvantiteter koppartråd,

som härför blefve erforderliga och hvilka det vore önskvärdt att, såvida

icke priset stälde sig alltför högt, erhålla af inhemsk tillverkning, icke

syntes kunna med nuvarande tillgång på svensk råkoppar på en gång anskaffas

inom landet utan först efter hand och i mån af kopparproduktionen

vid grufvorna.

I sammanhang med afgifvandet af ofvanstående underdåniga förslag

till anläggning af telefonförbindelser ansåg sig Telegrafstyrelsen höra fästa

Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derpå, att dylika långsträckta förbindelser,

för hvilkas begagnande till samtal afgiften vore i jemförelse med förhållandet

i andra länder ganska lågt beräknad, icke i och för sig kunde inbringa

staten någon nämnvärd inkomst utöfver utgifterna för ledningarnes tillsyn

och underhåll samt betjenande. Detta insåges lätt deraf, att på hvarje till

sådan förbindelse hörande dubbelledning icke mer än i medeltal högst tio

samtal i timmen kunde beräknas ega rum, och då afgiften för hvarje samtal,

enligt hittills gällande taxa, icke utgjorde mer än 50 öre, blefve sålunda inkomsterna

begränsade till belopp, som föga torde öfverstiga kostnaderna för

betjenandet och underhållet af dylika förbindelser, hvilkas ledningar lätt

komme i olag till följd af kontakter och andra telefoneringshinder och som

derför fordrade en vida noggrannare tillsyn än de vanliga telegrafled ningarne.

För att staten skulle kunna hafva någon verklig finansiel fördel af

sådana anläggningar fordrades derför, enligt Telegrafstyrelsens mening, att

staten äfven hade i sin hand och droge inkomst af de lokala telefonnät,

hvilka skulle sättas i förbindelse med de långsträckta ledningarne.

Såsom af den lemnade redogörelsen för statens telefonväsendes utveckling

och nuvarande ståndpunkt framgår, har detsamma hittills hufvudsakligen

inskränkt sig till anläggandet af telefonnät af öfvervägande lokal betydelse.

Betraktas saken uteslutande ur finansiel synpunkt, är det, på sätt Telegrafstyrelsen

ock erinrat, otvifvelaktigt, att telefonverksamheten, sålunda begränsad,

komme att visa sig fördelaktigare, än om densamma derjemte i någon vidsträcktare

mån åsyftade förmedlande af telefonsamtal å längre afstånd. Men

å andra sidan är det uppenbart, att först med anläggningen af ett samtliga

vigtigare orter inom landet förbindande telefonnät full nytta varder för samfärdseln

dragen af den storartade uppfinningen af telefonen, och med den

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Sjunde hufvudtiteln.

tekniska fulländning, uppfinningen nu ernått, hvarigenom hinder ej vidare

förefinnes för telefonering på långa afstånd, synes mig ej mindre uppenbart,

att tiden nu är inne för åstadkommandet af ett sådant, hela landet omfattande

telefonnät. För staten gäller det under sådana förhållanden ett val, huruvida

den sjelf vill bringa detta telefonnät till stånd och sålunda gå vidare

på den bana, som genom anläggningen af linien Stockholm—Göteborg

blifvit beträdd, eller öfverlåta detta åt den enskilda företagsamheten. Yigtiga

skäl synas mig föreligga af beskaffenhet att böra fälla utslaget till förmån

för det förra alternativet. För tillfället lemnande åsido frågan, huruvid aden

lokala telefonverksamheten lämpligast bör omhänderhafvas af staten eller af

enskilde, anser jag, hvad de långsträckta linierna angår, tvifvel icke kunna

förfinnas derom, att allmänheten bäst betjenas dermed, att dessa trafikeras af

staten. Förutom de fördelar, som enhet i förvaltningen och afgiftsberäkningen

gifvetvis komme att bereda den korresponderande allmänheten, lärer det väl

svårligen kunna förnekas, att denna äfven genom statens öfvertagande af de

ifrågavarande linierna erhåller den bästa garanti derför, att telefonverksamheten

kommer att på ett fullt tillfredsställande sätt uppehållas. Såsom i detta

hänseende af vigt torde jag få framhålla, att, på sätt Telegrafstyrelsen meddelat,

det förut beskrifna system, som tillämpats vid anläggningen af nyssnämnda

telefonlinie, lemnat i alla afseenden gynsamma resultat.

Om det således, ur den korresponderande allmänhetens synpunkt sedt,

måste betraktas som en fördel, att hufvudlinierna för telefonledningarne inom

landet omhändertagas af staten, anser jag äfven gifvet, att statens egen

fördel härigenom bäst tillgodoses. Någon afsevärd direkt behållning af trafiken

å de långsträckta ledningarne torde måhända, åtminstone under den

första tiden, icke vara att förvänta, men förbises bör icke, att då de till, anläggning

föreslagna hufvudtelefonlinierna komma att till stor del löpa jemsides

med åtskilliga af statstelegrafens hufvudledningar, och korrespondensen å de

förstnämnda sålunda måste komma att göra ett väsentligt intrång å freqvensen

af telegramvexlingen på de senare, staten för den minskade telegramportoinkomsten

åtminstone till någon del finge ersättning i inkomsten af telefonverksamheten,

medan, om denna omhändertoges af enskilde, minskningen i telegrafinkomsterna

för statsverket skulle utgöra eu ren förlust. Nyssnämnda

förhållande, att telefonledningarne komme att löpa jemsides med telegrafnätets

hufvudledningar och till stor del uppläggas å telegrafverkets stolpar,

komme äfven att ur administrativ synpunkt bereda fördelarne af lättad

tillsyn och minskade förvaltningskostnader. Då härtill kommer, att staten

genom att åt enskilde öfverlåta anläggningen af hufvudlinierna för

telefonledningarne inom landet, antagligen skulle, om icke för alltid åtminstone

för en lång framtid, afsåga sig möjligheten att på telefonsamfärdselns

område intaga den förherrskande ställning, som nu tillkommer den samma

s. 117 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufyudtiteln.

117

med hänsyn till andra vigtigare samfärdsmedel, såsom jernvägar, post och

telegraf, anser jag mig ega fullgiltiga skäl att förorda bifall till Telegrafstyrelsens

framställning om anläggande för statens räkning af ett mera omfattande

telefonnät.

Beträffande valet af de sträckningar, som böra i detta ingå såsom

hufvudlinier, finner jag den af Telegrafstyrelsen i detta hänseende uppgjorda

plan, om ock måhända med vissa modifikationer i detaljerna, på det hela förtjent

af godkännande och likaså instämmer jag med Telegrafstyrelsen deruti, att,

näst den under anläggning varande och till en del redan fullbordade linien

Stockholm—Göteborg, i första rummet böra till anläggande förekomma

linierna Stockholm—Malmö, Stockholm—Hernösand, Göteborg—Malmö, Göteborg—Jönköping

och Göteborg- Uddevalla med föreslagna utgreningar.

Jag har förut meddelat, att kostnaderna för anläggningen af telegrafverkets

lokala telefonnät bestridts dels med bidrag af kommuner eller enskilde,

dels med lån ur handels- och sjöfartsfonden samt andra under Statskontorets

förvaltning stående fonder, dels ock slutligen med öfverskott å telegraf

verkets telefonmedel, äfvensom att för anläggning af linien Stockholm—Göteborg

anvisats lån ur handels- och sjöfartsfonden. Då fråga nu förekommer

om sättet för beredande af de för det större telefonnätet erforderliga medel,

är det till en början gifvet, att härför icke kunna påräknas bidrag af kommuner

eller enskilde, likasom, med fästadt afseende å de längre telefonliniernas

svagare afkastningsförmåga, telefonväsendet, som har att amortera, förutom

äldre lån ur Statskontorets fonder till ännu oguldet belopp af 272,000

kronor, det nyligen ur handels- och sjöfartsfonden för linien Stockholm—

Göteborg upptagna lånet å 230,000 kronor, icke under den närmare framtiden

torde böra ytterligare skuldsättas, om ej måhända i och för anläggning

af mindre, i förbindelse med hufvudlinierna stående telefonnät, af hvilka

större afkastning kan vara att påräkna. Från telegrafverkets telefonmedel

torde ej heller, åtminstone under någon tid framåt, kunna beredas tillskott

till kostnaden för anläggningen af de nu ifrågavarande längre linierna, då

af det öfverskott, som utöfver de för ränta och amortering å skulderna erforderliga

belopp, kan å dessa medel uppkomma, en del under den närmaste

tiden torde komma att behöfva anlitas för ersättande af möjlig nedgång i

telegrafverkets inkomster till följd af portonedsättningen och hvad derutöfver

kan återstå bör användas till komplettering af redan befintliga eller anläggning

af nya telefonnät af mera lokal betydelse. För anläggningen af det

omfattande telefonnätet måste alltså statsmedel tagas i anspråk, och torde i

detta hänseende, på sätt Telegrafstyrelsen föreslagit, lämpligen böra för utförandet

under fem år af de i första rummet förordade telefonlinierna anvisas

den härför beräknade kostnaden, 737,060 kronor eller i afrundadt tal 750,000

kronor, att utgå med en femtedel eller 150,000 kronor årligen.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Sjunde hufvudtiteln.

Kong!.

Operan.

Jag hemställer alltså, att Eders Ivongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen

att för anläggande af telefonledningar bevilja ett extra anslag af 750,000

kronor, att utgå under fem år, och deraf anvisa en femtedel eller 150,000

kronor för år 1890.

Derest staten genom anläggning af ett större delen af landet omfattande

telefonnät åtager sig uppgiften att förmedla telefonsamfärdseln mellan landets

olika delar, lärer i vissa afseenden en begränsning, utöfver den redan nu

stadgade, af enskilda personers eller bolags rätt att anlägga telefonledningar

varda af nöden; och torde jag, sedan sig visat om Riksdagen genom anvisande

af nödiga medel sätter staten i stånd att åtaga sig nyssberörda uppgift,

få förelägga Eders Kongl. Maj:t förslag till författning i ämnet.

Kong!. Operan.

Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 11 Maj nästlidne år

anmält, att Riksdagen beslutit att icke bevilja något anslag till uppehållande

af verksamheten å de Kongl. teatrarne men medgifva Eders Kongl. Maj:t

rätt för en tid af ett år, räknadt från den 1 sistlidne Juli, att upplåta de

Kongl. teatrarnes fasta och lösa egendom till begagnande under längre eller

kortare tid af året åt den eller dem, som kunde befinnas villiga att, utan

att statsverket derigenom betungades med några kostnader, bedrifva teaterverksamhet

å sagda teatrar på ett konsten värdigt sätt, med rättighet jemväl

för Eders Kong], Maj:t att för detta ändamål disponera eller öfverlåta

dispositionsrätten till alla från teatrarne och deras fastigheter inflytande inkomster,

behagade Eders Kongl. Maj:t jemlikt nådigt beslut den 25 nästlidne

Juni för ett år från och med den 1 derpå följde Juli till Hofkapellmästaren

Conrad Nordqvist upplåta Kongl. Stora teatern för att derstädes

uppföra operor och andra musikverk.

I underdånig skrifvelse den 27 sistlidne November har derefter Hofkapellmästaren

Nordqvist, med förmälan att det icke vore honom möjligt

att under ännu ett spelår vidmakthålla verksamheten vid Kongl. Operan,

derest icke denna tillförsäkrades ett anslag från statens sida, i underdånighet

anhållit, det Eders Kongl. Maj:t, täcktes hos näst sammanträdande

Riksdag för Kongl. Operan äska ett anslag till belopp af 60,000 kronor,

jemte det Operan förfarande Ange åtnjuta så väl Eders Kongl. Maj:ts nu utgående

enskilda bidrag som ock inkomster af hyror för lokaler inom operahuset

samt Kongl. Dramatiska teaterns hyresbidrag å 15,000 kronor.

Yid underdånig föredragning den 7 sistlidne December af detta ärende

illät jag mig erinra, att, ehuruväl, så vidt af erfarenheten från den dittills

gångna delen af spelåret finge dömas, det icke syntes oantagligt, att sökan
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Sjunde liufvudtiteln.

119

den skulle kunna under detta spelår utan förlust genomföra sitt företag, detta

förhållande, om ock till en del orsakadt deraf att verksamheten å den lyriska

scenen kunnat, såsom enskildt företag, bedrifvas på ett mera ekonomiskt

sätt än för operan såsom statsinstitution visat sig möjligt; likväl derjemte till

väsentlig grad varit beroende deraf, att sökanden under innevarande spelår

hade att förfoga öfver ett ännu i godt stånd varande kostym- och attributförråd

samt kunnat uppföra förut uppsatta operor, som ännu egt dragningskraft

på allmänheten, hvilken äfven visat sig angelägen att för upprätthållande

af operans tillvaro stödja sökandens företag; men att, i den mån kostymoch

attributförrådet måste med betydlig kostnad förnyas samt, på det Operan

måtte kunna fylla sin uppgift, nya musikverk framföras, förutsättningarne

för enskild person eller konsortium att kunna under ett kommande spelår

uppnå ett gynsamt ekonomiskt resultat måste komma att väsentligen bortfalla.

Med afseende å hvad sålunda blifvit erinradt och då med hänsyn till

de åsigter, som i detta ämne tillförene inom Riksdagen gjort sig gällande,

anslag från Riksdagens sida svårligen vore att förvänta, derest icke jemväl

Stockholms stad för ändamålet lemnade bidrag, täcktes Eders Kongl. Maj:t

anbefalla Ofverståthållareembetet att från Stockholms stadsfullmäktige inhemta

yttrande, huruvida stadsfullmäktige vore villige att, derest Riksdagen på

Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade anslag för Kongl. Operans verksamhet

under spelåret 1 Juli 1889—1 Juli 1890, bidraga till denna verksamhets

uppehållande under nämnda spelår med ett belopp, motsvarande det

af Riksdagen beviljade anslag, dock ej utöfver trettio tusen kronor.

Det sålunda infordrade yttrandet från Stockholms stadsfullmägtige har

ännu icke inkommit; och torde jag, sedan detta skett, få ånyo påkalla Eders

Kongl. Maj:ts uppmärksamhet för detta ärende.

Summan af de utaf mig tillstyrkta anslagen å extra stat för år 1890

utgör 406,800 kronor mot 536,500 kronor i riksstaten för år 1889.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad föredragande

Departementschefen sålunda hemstält och föreslagit

beträffande anslagen under sjunde hufvudtileln; och behagade

Hans Maj:t Konungen dertill lemna nådigt bifall.

Ex protocollo:

G. Wilh. Smerling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse

i Kong!. Maj:ts nåd. proposition n:o /, sjunde hufvudtiteln.

Sid. 74, rad. 11 nedifrån står: förutom nio timmars praktisk och

teoretisk militärundervisning

läs: förutom fem timmars praktisk och

teoretisk militärundervisning

Bill. till Rilcsd. Frot. 1889. 1 Sami. 1 Afd.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12

januari 1889.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvåed

statsråd en: herr Lovén,

friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

Örbom och

friherre Äicerhielm.

Departementschefen, statsrådet Wennerberg föredrog föliande ärenden

rörande regleringen af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat och de till

samma hutvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof; hvarvid departementschefen

yttrade, beträffande

Bih. till RiJcsd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Åttonde hufvudtiteln.

Ordinarie anslag:

Kleresistaten.

n i I nådig proposition den 31 december 1887 föreslog Eders Kong!

Indeiningser- Magt, under förutsättning af kyrkomötets bifall, senast församlade Rikssättningar

till att (]e efter medelmarkegångspris jemte forsellön hittills utgående

faUZor.eSt''ersättningar för till fattiga prestenkor anslagen tionde måtte från och med

innevarande år utbytas mot ett årligt belopp af 9,813 kronor, att mellan

Upsala, Linköpings, Skara, Strengnäs, Vesterås, Yexiö, Göteborgs, lvalmar

Karlstads och Hernösands stift fördelas på sätt som i statsrådsprotokoll

för nämnda dag närmare angifvits. Sedan Riksdagen i skrifvelse den 11

maj sistlidet år bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t sålunda föreslagit, och det

* samma år församlade kyrkomötet, hvars yttrande öfver omförmälda försko-

infordrats,* i skrifvelse den 19 september nämnda år jemväl förklarat

sig°för sin del bifalla Eders Kongl. Maj:ts förslag, förordnade Eders Kongl.

Makt den 5 derpå följande oktober, att ifrågavarande ersättningar skulle

från och med innevarande år utgå med bestämdt belopp för hvarje af de

angifna stiften, hvilka belopp hvad innevarande år beträffade skulle utbetalas

från det under titeln: kleresistaten uppförda anslag med rubrik

»indelning och dermed jemförlig anvisning, pa förslag: ersättningar».

Då således både Riksdag och kyrkomöte medgifvit, att ifrågavarande

ersättningar må utgå med bestämdt åidigt belopp af 9,813 kronor, och

det synes lämpligt, att från och med år 1890 detta belopp öfverföres

från nämnda förslagsanslag till den under kleresistaten förekommande:

anvisning i kontant, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj .t

täcktes föreslå Riksdagen, att anvisningen i kontant, nu 10,819 kronor,

må höjas till 20,632 kronor och det under rubrik »indelning och dermed

jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar» uppförda anslag om 346,900

kronor må nedsättas med motsvarande belopp, 9,813 kronor, eller till

337,087 kronor.

Universiteten.

Universitetet i Kanslern för universitetet i Upsala bär med underdånig skrifvelse den

Upsala. gQ sistlidne september till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat en af det stolle

akademiska konsistoriet gjord framställning om utverkande af åtskilliga

anslag hvilka för universitetets verksamhet synts vederbörande akademiska

s. 3 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 3

myndigheter företrädesvis behöfliga. De sålunda begärda anslagen afse,

bland andra, följande ändamål:

för universitetets samlingar och inrättningar.....................kronor 14,117: 50

med tillägg af hvad som erfordras för beredande af

ålderstillägg å lönerna för universitetets vaktbetjening;

» ombildning af prosektorsbefattningen i zootomi till en

e. o. professur i jemförande anatomi............................... » 1,000: —

» nya fasta docentstipendier ................................................ » 15,000:

Till en början torde det tillåtas mig att redogöra för de under ru- [2.]

briken »för samlingar och inrättningar» upptagna anslagsposter. samlingar och

För den medicinska kliniken har begärts till materiel 1,200 kronor vZulhersUeoch

för vård af instrument in. m. 300 kronor. åt i uPsaia.

Angående behöfligheten af materielanslaget, afsedt till anskaffande af

instrument, kemiska utensilier in. m., har medicinska fakulteten anfört

följande:

Under det att de särskilda institutioner vid universitetet, vid hvilka

de naturvetenskapliga och medicinska studierna bedrefves, egde årliga anslag

för anskaffande af instrument, utensilier och dylikt, som begagnades

dels för undervisningens direkta bestridande, dels för anställande af vetenskapliga

undersökningar, egde deremot den medicinska kliniken intet dylikt

anslag. Ett sådant vore dock för kliniken i hög grad af behofvet påkalladt,

derest denna skulle nöjaktigt uppfylla de två ändamål, densamma

afsåge, nemligen dels bildande af dugliga praktiska läkare, dels anställande

och bearbetande af de kliniska iakttagelser, som egde mera vetenskapligt

värde och derigenom befordrade den praktiska medicinens utveckling i

vårt land.

För bedrifvande af den medicinskt praktiska undervisningen på ett

efter nutidens fordringar tillfredsställande sätt vore nemligen af nöden,

att kliniken hade tillgång till instrument för mikroskopiska, elektriska och

laryngologiska undersökningar, kemiska utensilier äfvensom teckningar

m. in. Och för den vetenskapliga bearbetningen af det kliniska materialet

erfordrades, att läraren egde tillfälle att anskaffa de nya instrument, som

vetenskapens ständiga utveckling kräfde. Det måste tydligen inverka hämmande

icke allenast på lärarens egen utveckling utan ock på läkårebildningen

. i allmänhet, om lärarne i praktisk medicin i brist på ändamålsenliga

instrument eller medel icke kunde utbilda sig eller sina lärjungar

eller lemna en fullt ändamålsenlig undervisning.

Ett kliniskt laboratorium vore nu inrättadt å akademiska sjukhuset,

i likhet med förhållandet vid de flesta medicinska kliniker i utlandet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Åttonde liufvudtiteln.

Om detta laboratorium har klinikens föreståndare meddelat närmare uppgifter,

som finnas bifogade fakultetens yttrande. Derest arbetet å ifrågavarande

laboratorium skulle kunna bedrifvas på ett emot dess syftemål

svarande sätt, vore det nödigt att laboratoriet hade tillgång till ett lämpligt

årligt anslag.

I fråga om det begärda anslaget å 300 kronor för vård af instrument

m. m., har klinikföreståndaren framhållit, att vid laboratoriet borde

anställas en vaktmästare för vård af instrumenten, rengöring af glasen

och utensilierna, hvilket för närvarande klinikföreståndaren med för sig

olämplig tidspillan sjelf vid sina arbeten måste till största delen verkställa,

äfvensom för andra vaktmästaregöromål.

För de vid universitetet inrättade polikliniker har begärts anslag dels

till materiel m. in. 1,000 kronor, dels till aflöning åt två amanuenser 1,500

kronor.

Medicinska fakulteten har motiverat denna begäran sålunda:

Vid Upsala universitet, likasom vid de flesta medicinska skolor, utgjorde

poliklinikerna en väsentlig del af den praktiskt medicinska undervisningen.

Vid 1885 års Riksdag beviljades ock medel till inrättande af

lämpliga polikliniska lokaler i f. d. länslasarettets hus, afsedda så väl för

medicinska och pecliatriska som för kirurgiska sjukdomsfall. Dessa olika

afdelningar af den polikliniska verksamheten hade sedan den 1 oktober

1885 fortgått och emottagit sjuka, äfvensom undervisning der meddelats.

Allmänheten hade ock vetat uppskatta detta tillfälle att kostnadsfritt erhålla

läkarevård, såsom syntes deraf att antalet besökande alltjemt stigit,

så att det under tiden från den 1 juni 1887 till samma dag 1888 utgjorde

på den kirurgiska polikliniken 1,674, på den medicinska 2,047 och på den

pediatriska 1,538, eller tillhopa 5,259. Poliklinikerna hade alltså i sina

nya lokaler redan kunnat erbjuda de studerande ett ganska rikt och omvexlande

material, användbart för deras undervisning. Då emellertid

dylika polikliniker ej kunde fortgå utan att medel funnes tillgängliga dels

för bekostande af städning och uppvärmning af lokalerna, dels för anskaffande

af instrument, bandage-artiklar, sjukjournaler m. m., dels

ock för aflönande af ett sjuksköterskebiträde, har fakulteten, med framhållande

af behofvet och nyttan af den polikliniska undervisningen, anhållit

om ett årligt anslag af 1,000 kronor, att ställas till fakultetens förfogande

för bestridande af utgifterna för universitetets polikliniker.

Ett vilkor för att dessa skulle kunna utvecklas och hos allmänheten

vinna förtroende samt derigenom sjukmaterialet till undervisningens fromma

tillväxa vore, att patienterna ständigt kunde påräkna att på de bestämda

timmarne vid poliklinikerna träffa läkare. Då emellertid de ordinarie kli
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

niska lärarne till följd af tjenstgöring och föreläsningar å det akademiska

sjukhuset, af andra åligganden vid universitetet äfvensom af sjukdomsfall,

tjenstledighet och tillfälliga förhinder ej alltid kunde vara tillstädes vid

klinikerna — hvilket särskilt gälde de dagar, då lärarne ej hade obligatorisk

undervisningsskyldighet — så måste vid poliklinikerna vara anstälda

två amanuenser, en på medicinska och en på kirurgiska afdelningen, för

att biträda lärarne vid expeditionen af de sjuka samt tillse, att patienterna

blefve mottagna och expedierade äfven de dagar, då lärarne ej hade

undervisningsskyldighet eller eljest kunde vara förhindrade att sig infinna.

På grund häraf har fakulteten anhållit om anslag till arfvoden å 750

kronor för hvardera af två amanuenser, den ene vid den medicinska och

den andre vid den kirurgiska polikliniken.

Den anatomiska institut ionens nuvarande anslag, 3,500 kronor, har

befunnits otillräckligt, hvarför anhållits, att detsamma måtte höjas med

2,000 kronor, eller till 5,500 kronor.

Den i afseende härå af institutionens föreståndare meddelade utredning

innehåller hufvudsakligen följande:

Genom den tillbyggnad och förändring af institutionens hus, som utförts

under åren 1883— 1885, hade utrymmet inom detsamma ökats till

omkring fyra gånger det förutvarande. I följd häraf hade naturligtvis

äfven de utgifter, som arbetslokalernas uppvärmning, belysning, rengöring

in. m. förorsakade, i betydlig grad ökats. Särskild! gälde detta om utgifterna

för uppvärmningen. Under femårsperioden 1880—84 utgjorde

dessa —• oberäknadt det från universitetet lemnade otillräckliga vedförrådet

— i medeltal omkring 300 kronor årligen, men hade efter tillbyggnaden

under treårsperioden 1885 — 87 stigit till 1,560 kronor och således

ökats med 1,260 kronor för år. Denna betydliga tillökning berodde dock

ej endast af det ökade utrymmet, utan säkerligen i minst lika hög grad

derpå, att uppvärmningen af alla de större arbetssalarne samt af föreläsningssalen

numera vore förenad med en riklig och välbehöflig ventilation,

hvilket ej var fallet i den gamla byggnaden; hvarför ock den härigenom

vunna och nödvändiga förbättringen i sanitärt hänseende mer än väl uppvägde

den ökade kostnaden. För belysningen uppginge utgifterna under

femårsperioden före tillbyggnaden årligen i medeltal till 792 kronor.

Under treårsperioden efter densamma hade de stigit till 1,423 kronor och

således ökats med 631 kronor för år, en tillökning, som äfven i ej obetydlig

mån föranledts af det i och för sig glädjande förhållandet, att de studerande

numera kunnat i de rymliga och väl ventilerade salarnc arbeta vid

gas-sken utan de olägenheter af en olidligt stegrad värme och en nästan

irrespirabel luft, som i de forna lokalerna framkallades af sådant arbete.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Åttonde liufvudtiteln.

Ensamt utgifterna för uppvärmning och belysning hade således ökats

med nära 1,900 kronor årligen. Lades härtill de ökade kostnaderna för

rengöring och småreparationer, så uppginge den af ombyggnaden orsakade

årliga stegringen i utgifterna till minst 2,000 kronor. Hvad åter anginge

det egentliga arbetet inom institutionen, sådant detta bedrefves genom lärarnes

undervisning och vetenskapliga forskning samt lärjungarnes dissektioner

och histologiska öfningar, hade kostnaderna derför icke genom tillbyggnaden

ökats.

Att med institutionens nuvarande inkomster bestrida de sålunda ökade

utgifterna läte sig icke göra. Inkomsterna utgjordes af statsanslaget, 3,500

kronor, samt af lärjungarnes afgifter, hvilka under de senaste tio åren uppgått

till 1,483 kronor 50 öre för år. Vid bestämmandet af dessa afgifter

beräknades, att dissektionsafgiften borde för hvarje dissekant ungefärligen

motsvara institutionens kostnader för anskaffandet af de lik, som han

vid sin obligatoriska kurs behöfde använda, och att afgiften för de liistologiska

öfningarna borde ersätta alla direkta utgifter för dessa öfningar.

Dissektionsafgiften utginge för närvarande med 39 kronor, histologiska

öfningsafgiften med 25 kronor för hvarje dissekant och laborant, beräknadt

för hela den tid, under hvilken han åtnjöte undervisning vid institutionen.

Bada afgifterna vore redan nu större än motsvarande afgifter vid karolinska

institutet i Stockholm. Den summa, de inbragte, vexlade naturligtvis

med. lärjungarnes antal, hvilket deremot ej vore fallet med institutionens

utgifter, om man undantoge de nyssnämnda direkta utgifterna för

den histologiska kursen och kostnaden för belysningen, som till någon del

vore beroende af lärjungeantalet.

dill den ofvan uppgifna ordinarie årsinkomsten hade under de senaste

sju aren kommit ett från universitetets reservfond lemnadt särskildt anslag.

Hela inkomstsumman, ehuru både i och för sig och i synnerhet om

man dermed jemförde de statsanslag och de lärjungeafgifter, som uppbures

af anatomiska institutioner i andra länder, mycket knapp, hade dock före

tillbyggnaden nätt och jemnt Täckt till bestridande af de löpande utgifterna,

men icke medgifva något företag, som kunde särskildt befrämja undervisningen

eller det vetenskapliga arbetet, såsom inköp af lärorika preparat

för samlingarna eller nya instrument och apparater m. m. Den utveckling,

som det oaktadt vid institutionen under den senare tiden i detta

hänseende egt ruin, hade derför uteslutande berott på tillfälliga anslag och

understöd, lemnade dels. af enskilda, i främsta rummet 12,000 kronor af

doktor A. F. Regnell och den fond, som han skänkt universitetet till den

medicinska lind e r v i s n ingens befrämjande, dels af Riksdagen, som beviljat

ett särskildt anslag af 4,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 7

Då förhållandet varit sådant före tillbyggnaden, både naturligtvis efter

densamma inkomsterna ej kunnat vara tillräckliga ens för de löpande utgifterna.

Dessa både derför under de tva senaste aren öfverskiidit inkomsterna

med i medeltal 1,500 kronor för ar. Att bristen ej blifvit större

och ej uppgått till den summa af 2,000 kronor, hvarmed utgifterna för

uppvärmning och belysning m. m. verkligen ökats, berodde dels döpa, att

föreståndaren under dessa år med kännedom om bristen undvikit alla sådana

utgifter, anskaffande af glaskärl in. in., som visserligen under några

år kunde uppskjutas men måste återkomma och då slutligen med en större

summa på en gång, dels äfven derpå, att den vetenskapliga verksamheten

vid institutionen och särskildt den sida deraf, som afsåge samlingarnas

förökande, genom de många tillfälliga arbeten, som nybyggnaden förorsakat,

måst åsidosättas.

Tnstitutionsföreståndaren bar vidare anfört: att han hittills uppskjutit

att tillkännagifva den förefintliga bristen, emedan han ansett någon tids

erfarenhet vara af nöden för att kunna bedöma dess verkliga storlek; att

han hos det mindre konsistoriet sökt och erhållit tillstånd att höja dissektions-

och den histologiska öfningsafgiften, den förra till eventuelt 52 eller

65 kronor, den senare till 35 kronor för hela studietiden, pa det att institutionen

derigenom skulle kunna umbära det särskilda anslaget från

reservfonden, hvilken icke vidare vore i stånd att lemna ett sadant, samt

att det skulle vara synnerligen obilligt mot lärjungarne att höja afgifterna

ända derhän, att den ökning af statsanslaget, hvarom nu gjorts framställning,

skulle i sin helhet eller till någon del blifva obehöflig.

Vid den patologiska institutionen har för anställandet af en andre

amanuens funnits nödigt att ega tillgång till ett arfvode af 500 kronor.

Härom har institutionens föreståndare anfört:

Då den nuvarande amanuensen vore tillräckligt sysselsatt med att

biträda professorn i patologi vid obduktionerna, vid förberedelser till föreläsningarna,

vid förfärdigandet af de färska mikroskopiska preparat, som

vore nödvändiga för de noggrannare patologiska demonstrationerna, och

dessutom hade att dissekera och montera de patologiskt anatomiska preparat,

som behöfdes för det patologiska museets skötsel och tillväxt, så

hade det allt mer visat sig nödvändigt att vid institutionen anställa, eu

yngre medicine studerande till biträde vid de patologiskt histologiska

öfningar, som leddes af laboratorn i patologi. Men härtill komme ett

ytterligare skäl, som gjorde ett arfvode för en andre amanuens vid

denna institution i nästan ännu högre grad önskvärd! Då erfarenheten

flera gånger visat omöjligheten af att kunna såsom amanuens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Åttonde hufvudtiteln.

vid institutionen fästa någon af de jemförelsevis få medicine kandidater,

hvilka efter slutad tjenstgöring vid hufvudstadens kliniker återvände till

universitetet, enär desse då vore helt och hållet upptagna af sin utbildning

i medicinens praktiska discipliner, aterstode intet annat än att såsom amanuenser

vid denna institution anställa medicine studerande. Men dessa

måste lör att vara dugliga till denna befattning förut hafva afslutat alla

de obligatoriska öfningarna för medicine kandidatexamen. I följd häraf

hade de redan vid sitt tillträde till amanuensbefattningen endast en kortare

tid qvar,, innan. de afiade kandidatexamen, efter hvilken de började

sin kliniska tjenstgöring och således måste lemna amanuensbefattningen.

Föi att under de härigenom uppkommande täta amanuensombytena kunna

upprätthålla den vid en sådan institution som denna särdeles vistiga kontinuiteten

i arbetet, vore det derför nödigt att ersätta den afgående amanuensen

med någon, som förut en eller annan termin såsom biträde åt

laboratorn redan blifvit något invand i de vid institutionen behöfliga göromalen

och hade någon kännedom om det patologiska museet och om de för

dettas. räkning under arbete varande preparaten. Derför hade ock under

en följd af år yngre medicine studerande, hvilka blott afslutat de obligatoriska

öfningarna i normal anatomi och histologi, antagits till extra ordinarie

amanuenser, ehuru alltid med det uttryckliga vilkoret att de för

denna befattning icke hade att påräkna något arfvode af universitetets

medel. Emellertid hade det — antagligen till följd af den ifver, hvarmed de

medicine studerandena, af fruktan för den stora konkurrensen i deras

blifvande yrke, numera påskyndade sina studier — blifvit allt svårare att vid

institutionen kunna anställa sadana extra ordinarie amanuenser utan näsrot

arfvode.

Föi den psykiatriska klunken har begärts till aflöning åt en amanuens

500 kronor och till materiel 300 kronor.

Beträffande dessa anslag hafva fakulteten och klinikföreståndaren

erinrat och upplyst: att ifrågavarande klinik, hvilken öppnades vid Upsala

hospital redan ar 1851), hittills icke erhållit något anslag af universitetets

medel, hvarför amanuens^enstgöringen vid kliniken uppehållits af

hospitalets biträdande läkare, hvilkas aflöning utgår af anslaget till hospitals

underhåll; att likväl, i den man hospitalets sjukpersonal ökats och

sålunda ett större antal sjukdomsfall blifvit för kliniken tillgängliga,

behofvet af särskild amanuens äfven för denna klinik blifvit mera känbart,

med afseende^ sa väl på det kliniska materialets mera fullständiga

bearbetning som pa tillvaratagandet af de patologiska fynd, som vid det

ökade antalet liköppningar kunde erbjuda sig; att amanuensen derjemte

skulle biträda klinikförestandaren vid anordningarna för undervisningen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

9

och med vården af klinikens vetenskapliga samlingar; samt att medel

årligen erfordrades till inköp af glaskärl, sprit och andra härdningsvätskor

äfvensom instrument af flerahanda slag.

Vid astronomiska institutionen är anstäld en vaktmästare, hvilken enligt

staten åtnjuter en kontant aflöning af 375 kronor jemte boställsrum. Enligt

uppgjordt förslag till lönereglering för vaktbetjeningen vid universitetet,

om hvilket förslag jag anhåller att längre fram få vidare yttra mig,

är denne vaktmästares aflöning, med afseende å nuvarande lefnadsomkostnader,

upptagen till 500 kronor förutom ålderstillägg.

Med anledning häraf har konsistorium anhållit, att till förhöjning af

den nu för vaktmästaren vid astronomiska institutionen utgående aflöning

måtte beviljas 125 kronor.

För den meteorologiska institutionen har ifrågasatts förhöjning i årsanslaget

till materiel med 1,000 kronor samt anslag till aflöning åt en

vaktmästare med 500 kronor.

Angående materielanslaget har institutionsföreståndaren lemnat följande

utredning:

Ifrågavarande årsanslag utginge sedan år 1883 med 2,500 kronor.

Under de första åren 1879—1882 var institutionens årsanslag endast 1,500

kronor. Och då denna summa ej på långt när förslagit till de löpande

utgifterna, hade vid slutet af år 1880 uppstått en brist af 700 kronor,

hvilken summa ersatts af universitetets medel. När derefter anslaget höjdes

vid Riksdagen år 1882 med 1,000 kronor, hade åter eu ej obetydlig

brist uppkommit, hvilken sedermera ökats bland annat genom de med

inredningen af institutionens nya byggnad förknippade kostnader. Då anslaget

numera föga öfverstege de löpande utgifterna, funnes ingen möjlighet

att fylla denna brist annat än genom besparingar, hvilka skulle

högst menligt inverka på institutionens verksamhet och göra för densamma

omöjligt att som sig bör fylla sin uppgift. De instrumentinköp,

som under de sista åren kunnat göras, vore naturligtvis under sådana förhållanden

otillräckliga, och det hade stundom varit nödvändigt att från

andra institutioner eller från vetenskapsakademien låna de jemförelsevis

föga dyrbara instrument, som för vetenskapliga undersökningar varit nödvändiga.

Institutionen saknade till och med nödiga kontrollinstrument,

bland hvilka bristen] på en tidsenlig normalbarometer vore synnerligen

känbar. Inom den närmaste framtiden förestode en oundviklig renovering

af de båda Theorellska registreringsapparaterna, hvilka hållits i oafbruten

gång den ena i tjugu, den andra i fjorton år; och en sådan renovering

kräfde ej obetydliga kostnader.

Bill. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afd.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Åttonde hufnidtiteln.

Institutionens brist på medel vore så mycket mer att beklaga, som

densamma sedan tre år, utan bidrag af statsmedel och till största delen

genom enskildes frikostighet, förfogade öfver ändamålsenliga lokaler och

nödigt utrymme till utförande af behöfliga arbeten, hvilket icke var fallet

år 1883. Personer, villiga och dugliga att biträda vid dylika arbetens

utförande, saknades ej heller bland den studerande ungdomen eller yngre

vetenskapsmän, som vid institutionen utbildats. Flera af de vetenskapliga

arbeten, som der under störa svårigheter och ej sällan med känbara personliga

uppoffringar utförts, hade län dt universitetet till heder och vetenskapen

till nytta.

Ifrå gavarande institution har enligt staten icke någon egen vak t in ä''

stare utan endast en gemensamt med astronomiska institutionen. För det

biträde, denne vaktmästare lemnade vid den förra institutionen, erhölle han

likväl särskild ersättning af institutionens materielanslag. Sedan denna

institution erhållit egen ny byggnad och i sammanhang dermed institutionens

verksamhet blifvit i betydlig mån utvidgad, blefve det för densamma

alldeles otillräckligt att endast kunna påräkna det mera tillfälliga biträdet

af en annan institutions vaktmästare; med anledning hvaraf universitetskanslern,

efter derom gjord framställning, af reservfonden anvisat ett belopp

af 500 kronor för hvartdera af de tre senaste åren till aflönande af

eu särskild vaktmästare vid institutionen. Då det ej kunde antagas, att

någon inskränkning i denna institutions verksamhet i framtiden skulle inträda,

och då derför behofvet af en vid densamma anstäld vaktmästare

alltid komme att qvarstå, har uti ofvannämnda förslag till löneregleringför

vaktbetjeningen upptagits aflöning för en vaktmästare vid meteorologiska

institutionen med 500 kronor.

För de botaniska institutionerna hafva nedanstående anslag ansetts

nödiga, nemligen:

förhöjning i arfvodet för den vid botaniska trädgården anstälde amanu
-

ensen med ............................................................................ kronor ,230: —

förhöjning i aflöningen för två underträdgårdsmästare

och två trädgårdsmedhjelpare med tillsammans....... » 450: —

årligt anslag till materiel vid botaniska laboratoriet ...... » 1,000: —

arfvode åt en amanuens vid dito ...................................... » 500: —

Angående dessa önskningsmål har institutionsföreståndaren anfört:

Redan för flera år sedan hade föreståndaren fäst vederbörandes uppmärksamhet

derpå, att arfvodet för ifrågavarande amanuens utgjorde endast

300 kronor, under det att flertalet af andra amanuenser åtnjöte 500

s. 11 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufyudtiteln.

11

kronor samt dessutom fria husrum och två famnar veck I betraktande af

det arbete, som en så stor institution som botaniska trädgården kräfde af

amanuensen, innebure detta ringare arfvode en uppenbar orättvisa. För att

göra denna i någon mån mindre tryckande, hade det varit nödvändigt att,

ehuru till skada för institutionen, inskränka hans tjenstgöring, och särskild!

hade det ej ansetts billigt att utöfver hans göromål under terminerna af

honom kräfva något arbete under sommarmånaderna, enär ett vistande i

Upsala under denna tid lätteligen kunde för honom medföra ökade utgifter

till ett belopp, som öfverstege hela arfvodet. Och dock Amre biträde

af amanuensen just då i hög grad behöflig!, ty det vore då som benämningarna

af de i trädgården odlade växterna företrädesvis borde granskas

och kontrolleras — ett högeligen tidsödande arbete, som föreståndaren ensam

omöjligen kunde medhinna. Ännu mer vore en sådan hjelp af amanuensen

nödvändig, om föreståndaren någon gång under somrarne behöfde

åtnjuta någon hvila från sitt ansträngande arbete. Med hänsyn till dessa förhållanden

föresloges nu eu förhöjning af arfvodet till 500 kronor, hvilken

förhöjning borde anses ganska billig, om dervid fogades det vilkor, att

amanuensen vore skyldig att ej blott under terminerna utan ock under

den del af sommaren och till den utsträckning, som af föreståndaren

bestämdes, egna sig åt vetenskapliga arbeten i botaniska trädgården. —

Beträffande det för denna förhöjning erforderliga beloppet har konsistorium

erinrat, att enligt staten hälften af det nu utgående arfvodet bestrides

af räntan, beräknad efter fem procent, å den af universitetet förvaltade

Wahlenbergska fonden. Och då för framtiden räntan å nämnda

fond icke med säkerhet kunde beräknas efter högre räntefot än fyra procent,

har konsistorium anhållit, att det till höjande af amanuensarfvodet

erforderliga beloppet måtte få af statsmedel utgå med 230 kronor.

Af betjeningen vid botaniska trädgården åtnjuta enligt staten två

underträdgårdsmästare hvardera 625 kronor jemte boställsrum och två trädgårdsmedhjelpare

hvardera 250 kronor jemte boställsrum. De senares aflöning

har dock länge ansetts alldeles otillräcklig, och allt ifrån år 1879

har ett särskild! tillskott af 150 kronor dem tilldelats af reservfonden.

Enligt det ofvan omförmälda förslaget till lönereglering för betjeningen

skulle underträdgårdsmästarne erhålla en lön af 700 kronor och trädgårdsmedhjelparne

400 kronor.

Såsom ett af de väsentligaste och vigtigaste hjelpmedel för meddelande

af undervisning i botanik kunde betecknas upprättandet af så

kallade botaniska laboratorier, hvarest under universitetslärares ledning och

inseende de studerande sattes i tillfälle att praktiskt idka anatomiska,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Åttonde hnfvudtiteln.

fysiologiska och morfologiska studier, och hvarigenom dem bibringades

långt grundligare, intresset och erfarenheten mera väckande och stärkande

kunskaper än de, som kunde meddelas genom blotta föreläsningar. Den

störa nyttan eller rättare sagd! det oafvisliga behofvet af dylika laboratorier

förnekades nu ingenstädes. På den korta tiden af omkring 25 till

30 år, sedan de första sådana i Tyskland inrättades, hade man i alla. civiliserade

länder och vid så godt som alla universitet låtit sig angeläget

vara att anordna dylik undervisning. Äfven i Upsala hade man sökt följa

med sin tid i detta afseende. Ett, om ock anspråkslöst, botaniskt laboratorium

hade der varit i verksamhet under snart tio år. 1 början hade man

härför ej annan lokal att använda än den botaniska föreläsningssalen — eu

anordning, som var förenad med många och stora olägenheter. Sedan den

nya universitetsbyggnaden börjat begagnas och till följd häraf det gamla

konsistoriihuset blifvit ledigt till andra ändamål, blef botaniska laboratoriets

behof i fråga om nödigt utrymme i någon mån afhjelpt derigenom, att. i

nämnda hus upplätos tre rum, hvarest undervisning sedan fortgått, ständigt

med ett så stort antal lärjungar, som der beqvämligen kunnat emottagas.

Denna undervisning hade visat sig i högsta grad gagnelig och till dess

frukter kunde äfven räknas ett betydligt antal vetenskapliga afhandlingar,

som blifvit intagna i in- och utländska vetenskapliga tidskrifter och

lärda sällskaps handlingar. Men för att undervisningen skulle kunna

fortfara, måste botaniska laboratoriets ekonomiska ställning betryggas och

på annat sätt än hittills ordnas. För närvarande åtnjöte nemligen laboratoriet

icke det ringaste ordinarie anslag. Att det ändock kunnat uppstå

och fortlefva, berodde derpå, dels att under de senare åren ett belopp af

150 kronor och 4 famnar ved af universitetets tillgångar på årligen förnyade

framställningar beviljats till lokalens städning och uppvärmning,

dels att för några år sedan ett tillfälligt anslag beviljats till inköp af

några mikroskop, dels oek att det lyckats af privata personer erhfdla bidrag

till de mest trängande behofvens afhjelpande.

Derest arbetet på en vetenskaplig institution skulle kunna med framgång

och kraft bedrifvas, vore det tydligen af nöden, att tillgång till åtminstone

de nödvändigaste, tidsenligt konstruerade instrumenten och apparaterna

ej saknades, att anskaffandet af åtminstone de vigtigaste materiali

ernå möjliggjordes, och att nödig hjelp erhölles till lokalens eldning,

städning in. in. På ifrågavarande laboratorium saknades nästan alla instrument,

äfven de enklaste, billigaste och oftast, behöflig», med undantag

af några mikroskop. Äfven af dessa vore antalet otillräckligt i förhållande

till laboranternas antal, och åtskilliga af mikroskopen vore af en nu

s. 13 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln. 13

alldeles föråldrad konstruktion, hvarjemte några nya sådana af dyrbarare

beskaffenhet för finare undersökningars utförande vore af behofvet högeligen

påkallade. Att för dylika och andra nödvändiga utgifter anlita enskildas

offervillighet eller vara beroende af tillfälliga och ovissa anslag,

vore i längden icke gagneligt.

De skäl, som talade för beviljande af arfvode åt en amanuens vid

botaniska laboratoriet, vore desamma, som i allmänhet kunde anföras för

anställandet af amanuenser vid vetenskapliga institutioner, der eu liflig

verksamhet vore rådande, och der lärjungarnes antal samt det olika stadium,

hvarpå desse i sin vetenskapliga utveckling befunne sig, gjorde det

för institutionens föreståndare omöjligt att gifva alla nödig handledning

och öfvervara deras arbete. Näppeligen skulle i utlandet något botaniskt

laboratorium af samma omfång som det i Upsala kunna uppletas, der ej

föreståndaren hade en medhjelpare, assistent eller amanuens, vid sin sida.

Uppenbart vore ock, att, der en sådan funnes, arbetet skulle kunna med

större kraft bedrifvas och större vetenskapliga frukter erhållas.

För zoologiska institutionerna, omfattande det zoologiska museet och

det zootomi ska laboratoriet, har begärts dels förhöjning af anslaget till

materiel vid museet med 1,500 kronor, dels anslag till arfvode åt en amanuens

vid zootomiska laboratoriet 500 kronor, dels ock löneförhöjning åt

vaktmästaren derstädes med 100 kronor.

Behofvet åt de två förstnämnda anslagsposterna är af institutionsföreståndaren

motiveradt sålunda:

Det zoologiska museets årliga anslag till materiel uppginge för närvarande

till 1,650 kronor. Häraf utgjorde 150 kronor institutionens andel

af det gamla anslaget till det s. k. naturaliekabinettet, Öfriga 1,500 kronor

beviljades vid 1856 års Riksdag till samlingarnas förökande och underhåll,

Sedan denna tid hade sålunda ingen tillökning i statsanslaget egt

rum, och detta anslag, som för trettio är sedan kunde anses ganska tillfyllestgörande,

måste nu anses alldeles otillräckligt. Under nämnda tid

hade samlingarna betydligt tillvuxit — en naturlig följd deraf, att endast

en ringa del af föremålen från det gamla naturaliekabinettet var

brukbar, och att museet sålunda efter inrättandet af professuren i zoologi

år 1852 måst i många afseenden så godt som nybildas. Denna

tillväxt hade dock till största delen bestått i anskaffandet af skandinaviska

djurformer, livilka kunde erhållas för jemförelsevis billigt pris eller

insamlas under resor inom Skandinavien. De utländska samlingarnas

tillväxt hade till följd af anslagets obetydlighet hufvudsakligen varit be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Åttonde hnfvudtiteln.

roende af gåfvor, som tillfallit museet. Blott eu jemförelsevis mindre del

hade genom inköp eller byte kunnat erhållas. Ett zoologiskt museum, afsedt

för studierna vid ett universitet, vore dock i största behof af en någorlunda

fullständig samling af typer för större eller mindre grupper. För

att sådana småningom skulle kunna anskaffas och museet sålunda utvidgas

i denna rigtning, vore det alldeles nödvändigt, att det nuvarande anslaget

betydligt höjdes..

Men icke blott anskaffandet af dylika samlingar fordrade höjning af

anslaget. Äfven förvaringen af en stor del af samlingarna vore ganska

dyrbar. Särskild! vore detta fallet med de i sprit inlagda föremålen, hvilka

för ett ändamålsenligt förvarande kräfde en stor mängd, till en del ganska

dyrbara glaskärl, och för hvilkas inläggning och underhåll redan nu en

stor mängd sprit årligen åtginge. Denna åtgång af sprit och glaskärl

körnare naturligtvis att ökas i samma män som samlingarna tillväxte. Utgifterna

ensamt för dessa två nödvändighetsvaror hade under åren 1883

—1887 i medeltal uppgått till omkring 700 kronor årligen, eller nära

hälften af anslaget, en summa som ej kunnat utbetalas, om ej två extra

anslag till glaskärl under denna tid erhållits. Oaktadt en så stor summa

användts, vore dock- ännu en del större fiskar magasinerade, och en

mängd lägre djur läge fortfarande i olämpliga burkar af brist på passande

kärl.

Vidare saknade museet nästan alldeles ett bibliotek, en brist som ofta

visade sig högst känbar. Man kunde icke gerna begära, att universitetsbiblioteket

skulle anskaffa och permanent utlåna en mängd handböcker,

årsberättelser m. m., som ständigt behöfdes vid zoologiska institutionen,

utan borde väl sådana på dennas bekostnad anskaffas. Dessutom vore det

af vigt, att institutionen kunde hålla vissa tidskrifter och andra arbeten,

som biblioteket ej hade råd att anskaffa. Nödvändigt vore äfven, att anslaget

tilltoges så stort, att någon del af detsamma kunde användas till

arfvode för tillfälligt biträde med bestämning af samlingarna. Den stora

vigten och nyttan af väl bestämda samlingar kunde ej bestridas. Eljest

vore samlingarna så godt som oanvändbara. Det kunde dock knappast

begäras, att numera, sedan anatomien blifvit en så vigtig del af undervisningen

i zoologi, föreståndaren för museet, hvilken utom sina öfriga

åligganden såsom professor hade att öfvervaka museet i dess helhet, sörja

för dess tillväxt och den dermed förbundna brefvexlingen m. in., skulle

kunna egna synnerligt mycken tid åt bestämningen af arter, särdeles inom

sådana grupper, som utmärkte sig för en större artrikedom. Amanuensen

hade äfven så mycket annat att uträtta för museet, såsom katalogisering,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde lnifvndtiteln.

IS

utläggning af samlingar m. in., att lian icke kunde hinna med att bestämma

alla de djur, som årligen insamlades, än mindre revidera äldre

bestämningar. Stora afdelningar vore också ännu försedda med gamla

bestämningar eller alldeles obestämda, oaktadt institutionen genom enskild

frikostighet nyligen fått denna brist till någon del af hjelp!

Till de ofvan omfönnälda utgifterna komme en mängd andra, såsom

kostnader för materiel till uppstoppning af högre djur, för inköp af lämpligare

instrument äfvensom af skåp, allt efter som nya sådana blefve behöfliga,

för gas, renhållning, frakter, bytesmaterial in. in., livilka kostnader

uppginge till ej obetydliga belopp.

Behotvet af en amanuens vid zootomiska laboratoriet hade länge gjort

sig känbar!, och vid derå tillfällen af institutionens föreståndare framhållits.

Om prosektor!! ej egde en amanuens till biträde, blefve hans tid

i så hög grad upptagen af den elementära undervisningen, att han allt

för litet kunde sysselsätta sig med de mera försigkomna studerande, livilka

på laboratoriet idkade studier för filosofie kandidat- och licentiat-examen,

och hvilkas undervisning i första rummet borde tillkomma prosektor]!. Ån

mindre finge han under sådana förhållanden tid att underhålla och utvidga

de anatomiska och histologiska samlingarna, livilka vore af största

vigt för undervisningen på laboratoriet. Dertill komme, att, då de vetenskaper

— anatomi, histologi och embryologi — i livilka det Hage prosektor!]

att undervisa, för närvarande utvecklade sig med stor hastighet och

i många rigtningar, det vore nödvändigt att prosektor^ tid ej så mycket

upptoges af den direkta undervisningen, att han ej hunne något så när

följa med de nämnda vetenskapernas utveckling och särskild! att taga

kännedom om och pröfva de nya metoder för histologiska undersökningar,

som alltjemt framträdde.

Under åren 1883 och 1884 hade från universitetets reservfond beviljats

anslag till aflöning af eu e. o. amanuens. Men då sådant ej vidare

kunnat erhållas, hade i stället — förutom en laborationsafgift, afsedd för

dissektionsmaterial in. in. — af hvarje laborant med vissa undantag upptagits

en afgift af fem kronor i terminen för aflöning af eu dylik amanuens.

Denna aflöning hade under åren 1885—1887 i medeltal uppgått till 448

kronor 33 öre för år. Genom dessa anordningar hade stora fördelar för

institutionen vunnits, i det att prosektorn fått mera tid att egna sig åt

den högre undervisningen, hvilken också i följd häraf kunnat utveckla sig

pa ett synnerligen tillfredsställande sätt. Den aflöning, amanuensen sålunda

erhållit, vore dock i medeltal mindre än de vanliga amanuensarfvodena

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Åttonde hufrudtiteln.

och derjemte mycket vexlande. Så hade den ett år uppgått till 540 kronor,

ett annat år till endast 290 kronor. Dessutom kunde ju ifrågasättas

lämpligheten af att genom afgifter af de studerande aflöna en amanuens.

Enligt det uppgjorda förslaget till lönereglering för vaktbetjeningen

skulle i allmänhet de vaktmästare, som ej åtnjuta förmånen af boställe,

erhålla en aflöning af 600 kronor jemte ålderstillägg. Vaktmästaren vid

zootomiska laboratoriet är dock, ehuru han ej liar boställsrum, upptagen i

universitetets stat till endast 500 kronor. Institutionens föreståndare har

härvid anmärkt, att de fordringar på skicklighet och tjenstgöring, som

böra ställas på denne vaktmästare, ingalunda äro mindre än de, som ställas

på andra dylika, hvarför han ansett billigt, att nämnde vaktmästare erhölle

samma löneförmåner som de öfriga.

För myntkabinettet har begärts dels anslag till arfvode åt en amanuens,

500 kronor, dels ock förhöjning i det årliga anslaget med 400 kronor.

Kabinettets prefekt har anfört härom:

Myntkabinettet innehölle en ganska dyrbar, till stor del genom gåfvor

tillkommen myntsamling äfvensom en icke ringa och ganska värdefull

samling medaljer. Hittills hade likväl af brist på arbetskrafter föga kunnat

göras för ordnandet och katalogiserandet af dessa samlingar, hvilket dock

måste ske, om de skulle göra påräknadt gagn. Den nuvarande prefekten,

vid hvars tillträde af befattningen ett ordentligt inventarium saknades och

endast de svenska mynten voro någorlunda ordnade, hade ordnat de

romerska, anglosachsiska och moderna mynten samt de svenska medaljerna,

hvadan det nu vore möjligt att öfver dessa upprätta en katalog. Men

ännu återstode att ordna de utländska medaljerna, äldre medeltidsmynt

samt hela samlingen af orientaliska mynt. Först sedan dessa ordnats,

kunde en katalog öfver hela samlingen upprättas. Då i samlingen, hvilken

hufvudsakligen vuxit genom gåfvor, funnes en mängd dupletter, så borde

ock en särskild förteckning öfver dessa upprättas, för att genom deras

bortbytande eller försäljning vinna dels ett väl behöfligt utrymme, dels

medel att förvärfva i samlingen icke befintliga mynt och medaljer. Men

prefekten, som i egenskap af professor hade åligganden, dem han i främsta

rummet vore pligtig att fullgöra, kunde omöjligen utan biträde medhinna

det dryga arbete, som härtill fordrades.

För kabinettet vore i staten uppfördt ett årsanslag af 100 kronor,

hvartill såsom en ringa förstärkning komme räntan å en donation med

132 kronor 50 öre. Motsvarande inrättning i Lund åtnjöte ett anslag af

500 kronor. Billigheten syntes fordra, att myntkabinettet i Upsala finge

s. 17 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

17

ett lika stort anslag, för att derigenom sättas i stånd att föröka sina samlingar

genom inköp af under hvarje år i Sverige präglade mynt och medaljer

samt af äldre sådana, som det förut ej egde.

Vid museet för nordiska Jernsaker är anstäld eu vaktmästare, som

enligt staten har en kontant aflöning af 187 kronor 50 öre, och hvilken

har sig ålagdt att jemväl biträda med uppassning vid myntkabinettet. I

förslaget till lönereglering för vaktbetjeningen har afsetts, att lönen för

denne vaktmästare skulle höjas till 200 kronor jemte ålderstillägg. Konsistorium

har i följd häraf anhållit, att till fyllnad i sistnämnda belopp

måtte af statsmedel beviljas 12 kronor 50 öre.

De skäl, som blifvit anförda till stöd för behofvet af här ofvan omförmälda

anslag till universitetets samlingar och institutioner, synas mig

ega giltig grund och de begärda beloppen i allmänhet vara efter behofven

afpassade. Några poster, afseende förhöjning i anslag till materiel, torde

dock kunna utan större olägenhet något nedsättas, och en sådan nedsättning

är jemväl nödig, då så många olikartade kraf för universiteten skola

tillgodoses. Så anser jag anatomiska institutionen böra åtnöjas med en

förhöjning af 1,500 kronor, botaniska laboratoriet med 500 kronor, zoologiska

museet med 850 kronor och myntkabinettet med 150 kronor. Jag

tar alltså i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen

göra framställning derom, att till förhöjning på ordinarie stat i de

till samlingar och inrättningar vid universitetet i Upsala utgående anslag

med tillhopa 12,217 kronor 50 öre, att fördelas i öfverensstämmelse med

ofvan angifna specifikation, må beviljas ett jemnadt belopp af 12,218

kronor.

Vid fastställandet den 13 november 1885 af nu gällande stat för uni- [3.]

versitetet i Upsala medgaf Eders Kongl. Maj:t, att de af kanslern för till- j^rstuiägg

fällig löneförbättring af vaktbetj eningens aflöningsförmåner anvisade belopp "lingen^d

finge tills vidare utgå af universitetets reservfond, samt anbefalde kanslern universitetet

att, sedan med anledning af nya universitetsbyggnadens upplåtande för- * Upsa,n‘

ändrad anordning åt'' universitetets lokaler egt rum och fullständig utredning

vunnits om häraf eller eljest nödiga jemkningar i vaktbetj eningens

åligganden och förmåner, inkomma med förslag till definitiv reglering af

vaktbetj eningens aflöning. Denna befallning har nu blifvit fullgjord, i det

att i sammanhang med framställningar om anslag, som skulle begäras af

Riksdagen, öfverlemnats ett af universitetets drätselnämnd uppgjordt och

af det större akademiska konsistoriet godkändt förslag i berörda hänseende.

Af den härvid meddelade utredning framgår, att i universitetets nuvarande

stat finnas upptagna aflöningsförmåner för tjugufyra vaktmästare och med

Bill. till Riksil. Frat. 1SSÖ. 1 Sand. 1 Afd, 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Åttonde lmfvudtiteln.

dem jemförliga betjente. För desse, af hvilka femton åtnjuta boställsrum,

utgår aflöningen till en med 1,025 kronor, till två med 925 kronor hvar,

till sju med 625 kronor, till åtta med 500 kronor, till en med 375

kronor, till tre med 250 kronor, till en med 187 kronor 50 öre och till

en med 125 kronor, eller tillsammans med 12,687 kronor 50 öre. Derest

Riksdagen beviljar de här ofvan under nästföregående punkt omförmälda

nya eller förhöjda anslag till betjening, skulle härtill komma ett belopp

af 1,187 kronor 50 öre. Således sammanlagdt 13,875 kronor. Enligt det

uppgjorda förslaget skulle den kontanta aflöningen utgå sålunda: för en

med 1,000 kronor, för två med 900 kronor, för två med 700 kronor, för

sex med 600 kronor, för nio med 500 kronor, för två med 400 kronor,

för två med 200 kronor och för en med 125 kronor. Derjemte skulle

alla, med undantag af den med 125 kronor aflönade gymnastikdrängen,

erhålla två ålderstillägg, ett efter fem års och det andra efter tio års väl

vitsordad tjenstgöring, räknadt från och med året näst efter deras antagning

till befattningarna. Dessa ålderstillägg skulle för den s. k. extra

vaktmästaren vid kansliet och för de två betjente, hvilkas normallön är

satt till 200 kronor, utgå med 50 kronor och för de öfriga med 100 kronor.

Sammanlagda beloppet af de föreslagna normallönerna eller lönerna i första

lönegraden utgör 13,625 kronor och högsta beloppet af ålderstilläggen, om

man antager att samtlige löntagarne vore i åtnjutande af båda tilläggen,

4,500 kronor. Härvid är dock att märka, att för åtskilliga vaktmästare

aflöningen enligt nu gällande stat är något högre än den för dem föreslagna

normallönen, hvadan i denna lönegrad uppkommer eu besparing af

sammanlagdt 250 kronor.

Sedan drätselnämnden i särskilt afgifvet utlåtande anfört, att den

minskning i universitetets inkomster, som blifvit en följd af sänkta spanmålspris,

nedsatta arrenden och lägre räntefot, gjort det för universitetet

svårt att motsvara de anspråk, som för tillfälliga behof vid de många

vetenskapliga institutionerna och för särskilda undervisningsuppgifter måste

ställas på reservfonden, samt att i följd häraf det måste blifva ytterst betungande

för universitetet, om den förhöjning i vaktbetjeningens löner, som

redan under flera år visat sig oundgänglig, fortfarande skulle utgå af universitetets

medel, hvilket under gynsammare förhållanden antagits vara

möjligt, har konsistorium anhållit, att för den föreslagna regleringens

genomförande erforderliga medel måtte såsom statsanslag beviljas.

Med anledning af hvad sålunda förekommit och då jag finner ofvanberörda

förslag välbetänkt, hemställer jag i underdånighet, det Eders Ivongl.

Maj:t behagade föreslå Riksdagen att medgifva, att de belopp, som erfordras

för ålderstillägg åt vaktbetjeningen vid universitetet i Upsala, enligt ofvan

s. 19 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

19

angifna grunder, må, sedan dertill användts den å normallönerna besparade

summan af 250 krono!’, utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel

uppförda förslagsanslag för ålderstillägg.

Beträffande vidare den gjorda framställningen om förändring af pro- [4.]

sektorsbéfattningen i zootomi till en extra ordinarie professorsbeställning200*0”*!®^™''

i jemförande anatomi, har zoologiska institutionens föreståndare, hvilken“Wd’unimrX

härom väckt förslag, i ärendet anfört bland annat: tetet iUpsaia.

I följd af den snabba utveckling, som under senare tider egt och

fortfarande egcle rum inom zoologiens olika områden och särskildt inom

de vigtiga grenar af densamma, i Indika det ålåge prosektorn vid ett zootomiskt

laboratorium att undervisa, nemligen jemförande anatomi, histologi

och embryologi, hade de fordringar, som måste ställas på denne med afseende

på vetenskaplig skicklighet, omfattande studier och träget arbete,

så stegrats, att den person, som emottoge en dylik befattning, dermed

borde erhålla eu sådan ställning, att han ej behöfde betrakta den endast

såsom en öfvergångsplats, hvilken vid första lägliga tillfälle för erhållande

af större inkomster måste lemnas. Det syntes derför af behofvet i hög

grad påkalladt, att pvosektorstjensten vid zootomiska laboratoriet i Upsala

snart förändrades till en extra ordinarie professorsbefattning. Ingen, som

närmare kände förhållandena, skulle bestrida, att de fordringar, som stäldes

på prosektorn derstädes, vore jemförliga med dem, som stäldes på

innehafvare!! af en professur. Det vore då med billighetens kraf öfverensstämmande,

att prosektorn äfven finge åtnjuta de förmåner, som vore förenade

med en professur, nemligen högre lön och en mera sjelfständig

ställning. Den vetenskap, som väl med afseende på metoden för studier

och undervisning stode zoologien närmast, eller botaniken, vore också sedan

flera år vid båda universiteten representerad af två professurer. Vid adjunktsinstitutionens

ombildning 1877 uppfördes ock för universitetet i Lund

en extra ordinarie professur i zoologi. Att en dylik tjenst ej vid samma

tillfälle upprättades i Upsala, torde hufvudsakligen hafva berott derpå, att

icke mer än eu fast plats i denna vetenskap då förefans derstädes, hvilket

väl åter hade sin grund deri, att behofvet af ytterligare en sådan plats

var mindre känbart, då en så kallad rörlig adjunktur vid detta universitet

innehades af en lärare i zoologi.

Med anledning häraf hafva så väl filosofiska fakultetens matematisknaturvetenskapliga

sektion som det akademiska konsistoriet anhållit, att

åtgärder måtte vidtagas för att den nuvarande prosektorsbefattningen vid

zootomiska laboratoriet förändras till eu extra ordinarie professur i jern
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Åttonde hufvudtiteln.

förande anatomi, med skyldighet för innehafvare!! att såsom prosektor

tjenstgöra vid nämnda laboratorium.

Den ifrågasatta förändringen synes mig vara för universitetet särdeles

nödvändig. Såsom ett ytterligare skäl att snart genomföra densamma bör

jag nämna, att, enligt hvad inom sektionen yttrats, den nuvarande prosektor^

filosofie doktorn Hjalmar Théels framstående ställning såsom zoologgör

det i högsta grad antagligt, att andra vetenskapliga institutioner erbjuda

honom förmånliga platser — anbud som lian, med hänsyn till de ringa

aflöningsförmåner prosektorsbefattningen medför, möjligen nödgas antaga —

samt att hans afgång från universitetet skulle för detsamma vara en mycket

känbar förlust. Då prosektorslönen utgör 3,000 kronor och eu extra ordinarie

professors aflöning i allmänhet 4,000 kronor, deraf 3,000 krono i''

såsom lön och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, erfordras för

ombildningen ett årligt anslag af 1,000 kronor. Enligt gällande bestämmelser

eger extra ordinarie professor med aflöning af 4,000 kronor

att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt från och med året

näst efter det, då han blifvit till dylik tjenst utnämnd, uppbära ett ålderstillägg

af 500 kronor årligen från åttonde hufvudtitelns förslagsanslag:

»ålderstillägg».

Jag får alltså tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för ombildning af prosektorsbefattningen i zootomi vid universitetet

i Upsala till eu extra ordinarie professur i jemförande anatomi,

med ofvannämnda skyldighet för innehafvare!!, bevilja på ordinarie stat

ett belopp af 1,000 kronor, med rätt för extra ordinarie professorn, af

hvilkens aflöning 3,000 kronor böra utgå såsom lön och 1,000 kronor

såsom tjenstgöringspenningar, att erhålla ålderstillägg enligt de för extra

ordinarie professorer i allmänhet bestämda grunder.

[5.] Sedan år 1877, då ombildningen af adjunktsinstitutionen genomfördes,''

Docentstipen- finnas å Upsala universitets stat upptagna docentstipendier till ett antal

versitetet i åt ellva lasta a 1,500 kronor och lera rörliga å 1,200 kronor. De fasta

uP3aln- äro sålunda fördelade: två inom teologiska fakulteten, ett för den teoretiska

och ett för den praktiska linien; två i juridiska fakulteten; fyra inom filosofiska

fakultetens humanistiska sektion, af livilka ett för de filosofiska

och ett för de historiska vetenskaperna, ett för klassiska språk och ett för

nyare språk; samt tre inom filosofisk.! fakultetens matematisk-naturvctonskapliga

sektion, af hvilka ett för de matematiska vetenskaperna, ett för

kemi, mineralogi och geologi samt ett för botanik och zoologi.

Ej långt efter den nya regleringen af lärareplatserna började så väl

från Upsala som från Lund förspörja^ klagan deröfver, att antalet af

s. 21 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvii dtiteln.

21

docentstipendier vore allt för ringa. Och under de senare åren hafva

konsistorierna vid begge universiteten årligen upprepat sin anhållan om

ökning af detta antal. De skäl, som dervid anförts, hafva hufvudsakligen

varit, att vid omregleringen flera läroämnen icke genom nya ordinarie

lärareplatser eller docentstipendier erhållit tillräcklig ersättning för indragna

adjunktsbefattningar; att åtskilliga vetenskaper så utvecklats, att lärarekrafterna

icke mera vore tillräckliga, särskild! i sådana ämnen, i Indika

undervisningen till stor del meddelades genom praktiska öfningar; att det

vore af synnerlig vigt att kunna vid universitetet fästa unga framstående

vetenskapsmän och bereda dem tillfälle att under någon tid egna sig åt

vetenskapligt arbete utan att allt för mycket vara upptagna af omsorg

och möda för sitt uppehälle; att antalet docenter på senare tider betydligt

vuxit; samt att det vore obilligt, att dessa allt för länge skulle egna sin

verksamhet åt universitetet utan annan ersättning än den i många fall

ovissa och ringa inkomst, de kunde förskaffa sig genom enskild undervisning.

Beträffande särskild! universitetet i Upsala har konsistorium nu liksom

vid föregående tillfällen förklarat det vara ett önskningsmål, att för hvarje

ordinarie professur äfvensom för de extra ordinarie professurer, der särskilda

förhållanden kunde sådant föranleda, funnes ett fast docentstipendium,

men att, då för närvarande ingen utsigt funnes att erhålla ett så stort anslag,

konsistorium måste inskränka sig till en begäran om hvad som erfordrades

för afhjelpande af de mest trängande behofven. Och har konsistorium

derför anhållit om anslag till tio fasta docentstipendier att fördelas

sålunda:

i teologiska fakulteten: ett stipendium för kyrkohistoria, dock med

rättighet för fakulteten att till stipendiets erhållande anmäla någon annan

af sina docenter, om och så länge docent i kyrkohistoria ej finnes;

i juridiska fakulteten: ett stipendium;

i medicinska fakulteten: två stipendier, det ena för den praktiska

medicinens läroämnen, det andra för de till kirurgiska professuren hörande

ämnen;

i filosofiska fakultetens humanistiska sektion: tre stipendier, ett för

semitiska språk, ett för de filosofiska vetenskaperna, deri äfven inberäknadt

estetik, och ett för de klassiska språken;

i filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion: tre stipendier,

ett för den matematisk-fysiska vetenskapsgruppen, ett för den

kemisk-geologiska och ett för den zoologisk-botaniska gruppen.

Af de till ärendet hörande handlingar synes framgå, att de mest be
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Åttonde hnfvudtiteln.

höfliga bland dessa stipendier äro de, som afsetts för läroämnena kyrkohistoria

och semitiska språk samt för medicinska fakulteten.

Det omfattande och vigtiga ämnet kyrkohistoria, hvithet är väsentligen

skildt från öfriga teologiska discipliner, innehar för närvarande en

särskildt vanlottad ställning i afseende på lärarekrafter, i det att uti detta

ämne icke finnes extra ordinarie professor och ej heller, så länge icke

något för detsamma afsedt docentstipendium är att tillgå, säker utsigt att

för någon nämnvärd tid vid universitetet fästa någon docent. Härigenom

kan lätt inträffa, att i händelse af förfall för professorn i ämnet ingen

annan utväg gifves till uppehållande af hans tjenst, än att annan ordinarie

lärare inom fakulteten, till men för dennes läroämne, förordnas såsom

vikarie.

Inom medicinska fakulteten finnas för närvarande inga fasta docentstipendier.

Sådana hafva förut ansetts icke skola göra åsyftadt gagn, enär

det visat sig vara svårt att finna yngre läkare, som ville blifva docenter.

Men numera är dock förhållandet annorlunda. Fakulteten har ock framhållit,

att med det växande antalet lärjungar undervisningsarbetet vid klinikerna

ökats, och att behofvet för de ordinarie lärarne i de praktiska

läroämnena att söka erhålla docenter, som genom enskild undervisning för

dem underlättade arbetet, blifvit allt större. För desse lärare är det numera

omöjligt att utom den ordinarie undervisningsskyldigheten medhinna

att gifva enskild handledning i de olika ämnen, som höra till deras läroområden.

Sedan adjunkturen i semitiska språk vid ombildningen af adjunktsinstitutionen

indragits utan att någon ersättning i lärarekrafter beredts,

har detta läroämne endast den ordinarie professuren, hvithet funnits vara

allt för litet, i synnerhet som någon hjelp från extra ordinarie professuren

i jemförande språkforskning icke, såsom man till äfventyrs skulle vilja

antaga, kan påräknas i anseende till sistnämnda läroämnes stora omfattning.

Utan tvifvel skulle en förökning i antalet docentstipendier vara gagnelig

för universitetet och utgöra en billig förmån för de yngre vetenskapsidkarne

derstädes. Jag kan dock icke finna lämpligt att nu ifrågasätta,

att ett så stort antal som det af konsistorium begärda skulle beviljas.

För närvarande torde de mest trängande behofven blifva af hjelp ta, om tre

nya fasta stipendier inrättas för de fakulteter och vetenskapsgrenar, för

hvilka förstärkning af lärarekrafterna visats vara särskildt nödig. Jag

tillstyrker derför, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning

derom, att för universitetet i Upsala må beviljas ett anslag af

4,500 kronor till tre nya fasta docentstipendier, hvartdera å 1,500 kronor,

ett i teologiska fakulteten för läroämnet kyrkohistoria, med rätt för fakul
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

28

teten att till stipendiets erhållande anmäla någon annan af sina docenter,

om och så länge docent i kyrkohistoria ej finnes, ett i medicinska fakulteten

och ett i filosofiska fakultetens humanistiska sektion för semitiska

språk.

I skrifvelse af den 6 juni 1888 har det större akademiska konsisto- Universitetet

riet i Lund bland annat förnyat förut gjorda framställningar om följande '' Lund
-

årliga anslag:

till en amanuens vid histologiska institutionen ................ kronor 500: —

» höjande af anslaget till materielen vid fysiologiska

institutionen .................................................................... » 1,000: —

» inrättande af ett ordinarie professorsembete i statskunskap

och geografi................................................. » 6,000: —

» löneförbättring åt trädgårdsmästaren vid botaniska

institutionen ............................................................... » 400: —

» löneförbättring åt konservatorn vid zoologiska museet » 400: —

» 9 nya fasta docentstipendier ............................................ » 13,500: —

Behöfligheten af samtliga dessa anslag vitsordas af universitetskanslern.

Han har dervid i hufvudsak åberopat vederbörande akademiska myndigheters

yttranden och tillika erinrat derom, att det är lika oundgängligt

att nödiga medel anvisas för uppehållande och vård af vid universitetet

redan befintliga institutioner, som det är af vigt, att universitetet för att

i sin verksamhet kunna följa vetenskapernas utveckling och motsvara de

anspråk, som ställas på ett lands högst a bildningsanstalter, genom ökad t

understöd från statens sida sättes i tillfälle att fylla nya behof.

Behöfligheten af en amanuens vid den histologiska institutionen fram- [6.]

stäldes redan i akademiska konsistoriets skrifvelse den 9 juni 1883, och Bittoioguka

har konsistoriet sedermera hvarje år upprepat sin anhållan om nödigt an- ‘"TTunT"

slag för detta ändamål.

Såsom grund för denna anhållan anför konsistoriet, att vid de histologiska

öfningarna en direkt handledning vore nödvändig för hvarje

deltagare, och att ett amanuensbiträde härvid vore af gagn såväl för

de studerande som för föreståndaren. Det histologiska arbetsmaterialet

måste nemligen i god tid anskaffas och behöfde ofta förberedas genom

ganska vidlyftigt arbete såsom injektion, härdning och dylikt. Instrumenten,

särskildt de dyrbara mikroskopen och linserna, borde efter

hvarje begagnande öfverses och med sakkunskap rengöras, ifall de af

någon lätt inträffande oaktsamhet kommit i beröring med reagenser,

hvilkas inverkan kunde betydligt skada desamma. Instrument och pre
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Åttonde liufvudtiteln.

parat, som å de allmänna föreläsningstiderna eller vid andra tillfällen

lemnades i händerna på lärjungarne, skulle utlemnas, åter mottagas och

granskas samt uppställas på sina platser med mera sådant — allt göromål,

som icke lämpligen borde eller kunde öfverlemnas åt vaktmästaren, och

som derför från föreståndaren loge en tid, som kunde användas vida

bättre. För undervisningen vore dessutom tillgången till en fullständigare

mikroskopisk preparatsamling ett mycket magtpåliggande önskemål, och

det borde vara uppdraget åt amanuensen att under föreståndarens ledning

efter hand verksamt bidraga till åstadkommandet och underhållandet af

en sådan, då föreståndarens tid uppenbarligen icke kunde räcka till härför

i den utsträckning, som erfordrades.

I sammanhang med förnyandet af sin anhållan om ifrågavarande

anslag påpekar det akademiska konsistoriet i sin skrifvelse den 6 juni

1888, att den histologiska institutionen för närvarande är den enda vid

universitetet, som saknar arfvode till biträde, samt att behofvet deraf länge

visat sig känbar!

Då behöfligheten af eu amanuens äfven för denna institution synes

mig af det anförda otvetydigt framgå, tvekar jag ej att föreslå Eders

Kongl. Maj:t att till arfvode åt en amanuens vid den histologiska institutionen

i Lund af Riksdagen äska ett anslag på ordinarie stat af 500 kronor.

[7.] Till stöd för den äskade förhöjningen i anslaget till materielen vid

Fysiologiska cjen fysiologiska institutionen i Lund har denna institutions föreståndare

institutionen , r ^ i it t .. n

i Lund. huivudsakligen andragit följande:

På framställning af det akademiska konsistoriet täcktes Eders Kongl.

Maj:t föreslå 1886 års Riksdag att bevilja ett årligt anslag af 2,500 kronor

till bestridande af utgifter för materielen vid den fysiologiska institutionen

i Lund. Men Riksdagen beviljade endast 1,500 kronor. Att detta senare

belopp vore otillräckligt för ifrågavarande ändamål, insåges emellertid lätt,

om man jemförde detta anslag med motsvarande för de båda andra fysiologiska

institutionerna i riket, af hvilka den i Upsala åtnjöte ett anslag af

2,500 kronor jemte 10 famnar ved samt den vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet samma anslag som institutionen i Lund, men deremot icke

hade några utgifter för bränsle, belysningf och drifkraft, under det att allt

sådant vid fysiologiska institutionen i Lund måste bestridas af institutionens

årsanslag. Med anledning af det provisoriska skick, hvaruti institutionen

i Lund för närvarande befunne sig, tillkomme dessutom andra utgifter,

som icke komme i fråga vid eu väl ordnad anstalt. Tydligt vore

äfven, att de direkta kostnaderna för undervisningen icke kunde i nämnvärd

mån minskas genom en obetydlig skilnad i elevernas antal vid de

s. 25 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

25

olika läroanstalterna. Särskildt borde erinras, att om vetenskapliga forskningar

i vederbörlig omfattning skulle kunna bedrifvas vid institutionen i

Lund, så fordrades också dertill materiella resurser. Och då sådana forskningar

måste ställas bland institutionens uppgifter i jemnbredd med eller

närmast efter en väl ordnad undervisning, ansåge sig föreståndaren skyldig

att påpeka nödvändigheten deraf, att det årliga anslaget höjdes till 2,500

kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då institutionen tills

vidare nödgas umbära särskild instrumentmakare, hvadan de apparater och

instrument, som för institutionens räkning skola anskaffas, måste blifva

dyrare och deras underhåll kostsammare än eljest, får jag i underdånighet

hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att öka det på

ordinarie stat uppförda anslaget till materielen vid den fysiologiska institutionen

i Lund med 1,000 kronor, eller från 1,500 kronor till 2,500 kronor.

Redan år 1870 väcktes inom det akademiska konsistoriet i Lund af [8.]

dåvarande professorn i historia N. Tengberg fråga om upprättandet af eu

professur i statskunskap vid universitetet, och konsistoriet ingick samma statskunskap

år med underdånig framställning i ämnet, hvilken dock ej medförde något

resultat. Då sedermera adjunktsinstitutionen år 1877 ombildades, inrättades

i stället för den indragna adjunkturen i historia en extra ordinarie professur

i historia och statskunskap. Som emellertid de kraf, hvilka nu för

tiden måste ställas på undervisning och examination i sistnämnda ämne

vid universitetet, icke härigenom kunde fyllas, väcktes år 1885 fråga om

upprättandet af en ordinarie professur i statskunskap och geografi vid

Lunds universitet af dåvarande professorn, numera riksarkivarien C. T.

Odhner. Till stöd för detta förslag anförde Odhner i hufvudsak följande:

Vid adjunktsinstitutionens ombildning föreskrefs såsom regel, att den

gamla statens totalbelopp icke finge öfverskridas, utan skulle hela ombildningen

ske med befintliga tillgångar. Denna föreskrift medförde för universitetet

den olägenhet, att flere af de gamla adjunktslönerna måste användas

icke till vanliga extra ordinarie professurer, såsom planen egentligen

var, utan till sådana undervisningsbehof, som erfordrade ordinarie profes.

surer, och för hvilka förut anslag till sådana varit begärda. Af denna för

hela universitetet ofördelaktiga bestämmelse träffades äfven det historiska

facket. Adjunkturen i historia måste i följd häraf ombildas till en extra

ordinarie professur i historia och statskunskap, på det att sistnämnda, i

universitetsstatuterna upptagna examensämne måtte erhålla särskild lärare

och examinator.

Bill. till Rilcsd. prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Åttonde hnfvudtiteln.

Erkändes det nu i allmänhet vara ett missförhållande, om, såsom här

skett, ordinarie professurer skulle bestridas af extra ordinarie professorer,

hvilka hvarken vore tillräckligt aflönade i förhållande till sin tjenstgöringsskyldighet

eller i tillfälle att i konsistorium bevaka sina ämnens intressen,

så blefve denna olägenhet ännu större, då två särskilda läroämnen förenades

i en och samma extra ordinarie professur. Så vore emellertid förhållandet

med extra ordinarie professuren i historia och statskunskap. Den motsvarade

på en gång extra ordinarie professuren i historia och ordinarie professuren

i statskunskap, hvilka båda tjenster vid Upsala universitet hafva särskilda

målsmän. Följderna häraf blefve på mer än ett sätt ofördelaktiga.

Naturligt vore nemligen, att statskunskapen, såsom varande examensämne

och ej representerad af annan ordinarie lärare, skulle taga extra

ordinarie professorns tid och krafter företrädesvis i anspråk, så att den

blefve hans hufvudsakliga ej blott examens- utan äfven undervisningsämne.

Undervisningen i historia, som i Upsala bestredes af två ordinarie

lärare och vid andra nordiska universitet af minst två, stundom tre professorer,

måste här ofta skötas af en enda, ty blott delvis kunde under

nuvarande förhållanden extra ordinarie professorn utsträcka sin undervisning

äfven till historia. Universitetet befunne sig alltså med afseende på

historien numera, oaktadt de studerandes antal ökats, i en ofördelaktigare

ställning än fordom, ty då förelästes regelbundet historia af både professor

och adjunkt. Tydligt vore dock, att ett så vidsträckt ämne som historia

och dertill af så stor nationell betydelse kräfde mer än en ordinarie lärare,

om icke vigtiga afdelningar deraf skulle ligga nere. Äfven vore det en

olägenhet, att den vidsträckta examinationen i historia ej i Lund såsom i

Upsala hade kunnat delas mellan ordinarie och extra ordinarie professorn.

Fn del deraf hade öfverlemnats åt docenten i historia, men ett dylikt förordnande,

som kanske snart måste öfverflyttas på någon annan yngre

lärare, kunde ej göra samma gagn som en stadig fördelning emellan de

ordinarie lärarne. Slutligen borde man äfven taga i betraktande det betänkliga

läge, som kunde uppstå, i fall docent skulle saknas i det historiska

facket vid professors sjukdom eller afgång.

Men det vore ej blott ur historiens synpunkt, som den nuvarande)

organisationen visade sig otjenlig. Detsamma vore i sjelfva verket också

förhållandet med afseende på det ämne, till hvars fördel historien blifvit

på detta sätt tillbakasatt, statskunskapen. Detta ämne hade nemligen icke

sin särskilda målsman, utan måste dela denne med historien. Historien

toge eu icke ringa del af lärarens intresse och studier i anspråk. Och

dock kräfde statskunskapen med full rätt sin särskilde målsman, vare sig

s. 27 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

27

man betraktade saken ur undervisningens eller ur ämnets egen synpunkt.

Statskunskapen vore obligatorisk i två af universitetets examina: juridiskfilosofisk

och juridisk preliminärexamen, samt valfri i filosofie kandidatoch

licentiatexamina. Detta ämne inginge ofta i den förra af dessa examina

och i regeln i hvarje sådan filosofie licentiatexamen, der historia vore hufvudämne.

Sålunda intoge statskunskapen ungefär samma ställning i examensväsendet

vid sidan af historien som praktisk filosofi vid sidan af teoretisk.

Hvad ämnets vetenskapliga sida anginge, så hade statskunskapen nu fått

en mera bestämd och mera omfattande ställning än förr. Den uppginge

ingalunda i statistiken eller i statsförfattnings- och statsförvaltningsrätten,

hvilka båda ämnen mera hörde till juridiska fakulteten. Dessa ämnen inginge

endast såsom hjelpvetenskaper i den egentliga statskunskapen,

hvilken sökte att framställa de bestående statssamfunden i hela deras utveckling,

deras politiska, sociala och ekonomiska organisation. Men detta

kunde ej ske, utan att det äfven gåfves akt på hvad som vore statens

historiskt gifna grundförutsättning, landet och folket, och dermed trädde

nödvändigt geografien och etnografien inom kretsen af detta läroämne

såsom en väsentlig beståndsdel. Innehafvaren af den extra ordinarie professuren

i historia och statskunskap hade också, mycket välbetänkt, inrymt

åt geografien en betydande plats inom läroämnet. Geografien hade numera

i andra länder, såsom Tyskland och Frankrike, fått särskilda målsmän vid

de högre läroanstalterna och egde representanter vid de flesta tyska universitet.

Äfven för våra universitet hade samma yrkande blifvit gjordt

af svenska läraremötet, närmast i syfte att derigenom höja detta försummade

läroämnes ställning i allmänna undervisningen.

Sådana vore de många olägenheterna för universitetet af den bestående

ordningen i detta fall. Men denna ordning vore också mer än billigt betungande

för extra ordinarie professurens innehafvare. Han hade först att

sköta undervisning och examination i statskunskapen, hvaruti, såsom sagdt

äfven geografien inginge såsom eu väsentlig beståndsdel, och statskunskap

vore dertill ett af de med examination mest betungade läroämnen vid

universitetet. Men derjemte skulle han vara historiker, följa med i denna

vetenskap, föreläsa deri samt deltaga i det historiska forskningsarbetet.

Äfven ur denna synpunkt visade sig således en förändrad anordning vara

af omständigheterna fullt påkallad.

Med åberopande af dessa skäl har det akademiska konsistoriet flera

gånger, senast i dess ofvannämnda skrifvelse den 6 juni 1888, hos Eders

Kongl. Maj:t anhållit om upprättande af en ordinarie professur i statskunskap

och geografi. Och har konsistoriet i sistberörda skrifvelse, med

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Åttonde hufvudtitoln.

hänvisning jemväl till ett af nuvarande ordinarie professorn i historia M.

Weibull afgifvet yttrande, särskild! erinrat om de historiska vetenskapernas

ofördelaktiga ställning vid universitetet med afseende på antalet ordinarie

lärare, det stora antalet examina som tyngde dessa lärare och i hög grad

försvårade deras vetenskapliga arbete samt den stora vigt ämnet geografi

redan fått och allt mer finge sig tillerkänd.

Af hvad sålunda blifvit anfördt synes mig behofvet af den föreslagna

professuren vara till fullo ådagalagdt. Men med hänsyn till den ogynsamma

ställning, hvari geografien för närvarande onekligen befinner sig

vid våra läroverk, och då åtgärder utan tvifvel böra vidtagas till dess förbättring,

helst sedan denna vetenskap numera vunnit en storartad utveckling,

torde i första rummet böra sörjas för, att geografien blir vederbörligen

tillgodosedd vid lärarebildningen, hvilket åter icke låter sig göra

med mindre än att den erhåller en särskild målsman vid universitetet.

Jag anser derför, att geografien vid den ifrågasatta professuren bör sättas

främst, och hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till upprättande af en ordinarie professur i geografi och statskunskap

vid universitetet i Lund bevilja på ordinarie stat ett anslag af

6,000 kronor, deraf 4,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom tjenstgöringsp

enningar.

r Då det akademiska konsistoriet första gången i skrifvelse den 9 juni

hderstuiägg 1883 gjorde framställning om löneförbättring med 400 kronor för konserter

en honser-vatom vid zoologiska museet i Lund, motiverade konsistorium framställV<t°ädg&rds-n

ningen hufvudsakligen sålunda:

Tdsunt Genom den begärda löneförhöjningen skulle bemälde konservators aflöversitet.

ning, som för närvarande utginge med 1,800 kronor, ökas till 2,200 kronor,

hvilket belopp utgjorde aflöningen för samma befattning vid Upsalamniversitet.

De anspråk, som numera måste ställas på en konservator, vore

vida större än förr, då endast någorlunda färdighet i uppstoppning och

skelettering m. in. erfordrades. Det måste derför betraktas såsom en lycklig

tillfällighet, på hvars upprepande man svårligen kunde räkna, att en konservator

med den nuvarandes skicklighet, intresse och vetenskapliga förstudier

kunnat erhållas för det nuvarande aflöningsbeloppet och förmås

att, såsom redan skett, i många år qvarstanna på denna plats. Härtill

komme att olikheten mellan aflöningarna vid båda universiteten så mycket

mindre kunde vara med billighet öfverensstämmande, som den mindre

lönen vore anslagen åt tjenstemannen vid den större institutionen, hvarest

följaktligen kräfdes ett trägnare arbete.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

29

I nyss berörda skrifvelse förnyade det akademiska konsistoriet äfven

sin förut framstälda anhållan om en förhöjning i aflöningen för trädgårdsmästaren

vid den botaniska institutionen från 1,800 kronor till 2,200 kronor.

Såsom skäl för denna framställning anförde föreståndaren föröden

botaniska institutionen till det akademiska konsistoriets protokoll den 2

juni 1883 i hufvudsak följande:

Otillräckligheten af trädgårdsmästarelönen, hvaröfver den nuvarande

synnerligen skicklige och nitiske innehafvaren af tjensten upprepade gånger

klagat, och som äfven gjort honom betänkt på att söka någon annan,

mera lönande anställning, förmådde det akademiska konsistoriet att såväl

1881 som 1882 på förslag af den botaniska institutionens föreståndare

begära en lönetillökning för honom. Lämpligast vore måhända, att denna

löneförhöjning utginge i form af ett ålderstillägg att åtnjutas efter 5 års

väl vitsordad tjenstgöring. Den nuvarande trädgårdsmästaren hade redan

innehaft sin befattning i många år och skulle således vara berättigad att

genast erhålla sådant ålderstillägg, när det blifvit beviljadt. Trädgårdsmästarens

aflöning skulle derigenom komma att uppgå till 2,200 kronor,

till hvilken summa den redan bestege sig i Upsala. Upplysningsvis kunde

nämnas, att samma lön vid Kristiania botaniska trädgård utgjorde 3,200

kronor och vid den i Köpenhamn 3,392 kronor, men på sistnämnda ställe

kunde lönen stiga till 4,000 kronor. All billighet talade således försatt

aflöningen för trädgårdsmästaren vid universitetet i Lund blefve satt lika

med den för trädgårdsmästaren vid Upsala universitet.

Då de andragna skälen för dessa löneförbättringar synas mig mycket

beaktansvärda, och då fullt lämpliga personer för ifrågavarande tjenster i

framtiden knappast torde kunna erhållas, om icke dermed förbundna löneförmåner

på något sätt ökas, torde åtgärd i detta afseende icke böra underlåtas.

Den ifrågasatta löneförbättringen synes mig emellertid beträffande

båda tjensterna lämpligast böra ske i form af ålderstillägg, och hemställer

jag derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,

att konservatorn vid zoologiska museet i Lund och trädgårdsmästaren vid

botaniska institutionen derstädes må ega att, efter fem års väl vitsordad

tjenstgöring, räknadt från och med året näst efter deras antagning till

befattningarna, åtnjuta hvardera ett ålderstillägg af 400 kronor,gatt utgå

af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: »ålderstillägg».

Vid adjunktsinstitutionens ombildning ar 1877 upptogos på Lunds [10.]

universitets stat 7 fasta och 5 rörliga docent stipendier samt bestämdes

med afseende på de förras fördelning, att ett skulle tillhöra den juridiska versUetet i

fakulteten samt fyra den humanistiska och två den matematisk-naturveten- Lund
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Åttonde hufvudtiteln.

skapliga sektionen inom filosofiska fakulteten. Redan år 1879 väcktes

emellertid af teologiska fakulteten fråga om ökandet af de fasta docentstipendiernas

antal, och 1884 begärde det akademiska konsistoriet efter

hörande af samtliga fakulteter och sektioner samt med åberopande af de

skäl, som af dem anförts, att ett årligt anslag af 13,500 kronor måtte

beredas till 9 nya docentstipendier å 1,500 kronor hvartdera, fästade ett

vid teoretisk och ett vid praktisk teologi, två vid juridiska och två vid

medicinska fakulteten, ett vid humanistiska sektionens språkliga afdelning

samt ett vid matematiska och ett vid naturvetenskapliga afdelningen af

matematisk-naturvetenskapliga sektionen, och hemstälde konsistoriet dervid,

att det ena af de till medicinska fakulteten afsedda stipendier måtte kunna

fördelas till amanuenser och laboratorer. Denna framställning, som under

de tre följande åren upprepats, har konsistoriet nu förnyat under åberopande

af hvad som vid första framställningen anfördes. Emellertid anmärker

härvid konsistoriet, att derest det för närvarande mötte svårigheter

att erhålla anslag till samtliga dessa stipendier, ville konsistoriet i främsta

rummet framhålla behofvet af tre fasta docentstipendier, ett för hvardera

af teologiska, juridiska och medicinsk% fakulteterna. Vid teologiska och

medicinska fakulteterna vore icke fästadt något docentstipendium och vid

juridiska endast ett sådant, och vore det inom dessa fakulteter särskildt

svårt att vinna och qvarhålla skickliga docenter utan någon ersättning, då

de lättare kunde på annat sätt finna sin utkomst.

Med hänvisning till hvad ofvan blifvit sagdt i afseende på behofvet

af ett ökadt antal docentstipendier vid universiteten samt med hänsyn

dertill, att de ordinarie lärareplatserna inom teologiska, juridiska och medicinska

fakulteterna äro färre i Lund än i Upsala, hvarför behofvet af

docentbiträde inom dessa fakulteter i Lund torde vara ännu större än i

Upsala, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att till tre fasta docentstipendier, ett för hvardera af

teologiska, juridiska och medicinska fakulteterna i Lund, å ordinarie stat

bevilja ett anslag af 4,500 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Till Eders Kongl. Maj:t har kanslern för universitetet i Upsala öfverlemnat

och dervid till nådigt afseende förordat särskilda framställningar

af lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet rörande institutets

behof af statsanslag för, bland andra, följande ändamål.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

31

Till en början bär lärarekollegiet hemstält, att det år 1877 beviljade [11.]

anslag till belopp af 4,500 kronor, som för närvarande finnes uppfördt åEn prosektor

allmänna indragningsstaten till en personlig extra ordinarie professur iiinska instituhistologi

vid institutet, måtte, under förutsättning att innehafvaren aanatomiska

nämnda befattning, professorn Gustaf Retzius, kallas och utnämnes till lns'' “wn''

ordinarie professor i anatomi vid institutet, öfverföras på institutets ordinarie

stat samt användas till aflöning för vissa föreslagna nya tjenstebefattningar

vid den anatomiska institutionen, nemligen: en prosektor, én

preparator och en amanuens.

T detta hänseende har lärarekollegiet hufvudsakligen anfört:

För undervisningen i de olika grenarne af den noivnala anatomien

vore å institutets stat för närvarande uppförda anslag till en ordinarie och

en extra ordinarie professur i anatomi, till en extra ordinarie personlig

professur i histologi samt till en amanuensbefattning. I enlighet med

lärarekollegiets förslag, hvilket vunnit kanslerns gillande, vore den anatomiska

undervisningen tills vidare delad sålunda, att professor Retzius förordnats

att uppehålla den lediga ordinarie professuren med skyldighet att,

förutom det att han skulle öfvervaka den anatomiska undervisningen i

dess helhet och ansvara för samtliga tentamina och examina i ämnet, fortfarande

undervisa i histologi, derjemte i splanknologi och i embryologi,

samt att åt den extra ordinarie professorn i anatomi uppdragits att leda

dissektionerna å anatomisalen och undervisa i den makroskopiska, deskriptiva

och topografiska anatomien äfvensom, efter lärarekollegiets bestämmande,

biträda den ordinarie professorn vid tentamina inom dessa grenar

af anatomien.

Lärarekollegiet, som funnit önskvärdt att kalla professor Retzius till

innehafvare af den främsta lärarebefattningen i ämnet, hade dock hittills

hindrats deraf att i sådan händelse, om särskilda åtgärder icke vidtoges,

hans personliga extra ordinarie professorsbefattning skulle indragas och

den sålunda uppkommande anslagsförminskningen framkalla en inskränkning

i lärarekrafterna å detta ytterst vigtiga område, hvarigenom undervisningen

skulle tillskyndas stor skada. Af ett skriftligt yttrande härutinnan

af professor Retzius framginge ock, att professor Retzius vore

villig att mottaga kallelse till den ordinarie professuren, endast för så

vidt en dylik inskränkning i lärarekrafterna icke komme att ega rum.

För uppehållandet af undervisningen å det anatomiska läroområdet

kunde, såsom erfarenheten till fullo ådagalagt, två professorer och den

ofvan omnämnde amanuensen icke vara tillräckliga. Under de senare

åren hade ock en särskildt tillförordnad prosektor biträdt å anatomisalen

vid ledningen af dissektionsöfningarna och demonstrationerna, likasom en

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Åttonde hufvudtiteln.

extra amanuens, aflönad af professor Retzius, tjenstgjort å den histologiska

institutionen. Endast med den förstärkning af dessa biträden, som lärarekollegiet

ginge att föreslå, blefve det möjligt att med det stora antal

studerande, som numera funnes vid institutet, på tillfredsställande sätt

uppehålla den anatomiska undervisningen.

T främsta rummet gjorde sig behofvet af en prosektor å anatomisalen

gällande. Denne borde fortfarande hafva till åliggande att biträda vid

ledningen af dissektionsöfningarna och demonstrationerna. Dessutom borde

han tillförbindas att för medicine kandidater gifva särskilda kurser i kirurgisk

anatomi och operationsöfningar å lik. I afseende å platsens tillsättande

borde bestämmas, att för innehafvaren icke finge utfärdas fullmagt,

utan allenast förordnande på vissa år, hvilket skulle af kanslern,

efter det lärarekollegiet afgifvit förslag, utfärdas. Uppenbart vore att,

för att kunna erhålla skicklige innehafvare af denna befattning, det

med densamma förenade arfvodet icke finge sättas lägre än 3,000 kronor

årligen.

Likaledes funnes å den histologiska afdelningen en mängd göromål,

som påkallade särskilda biträden. Då emellertid en stor del af dessa göromål,

särskildt de nutida färgnings- och mikrotomarbetena, vore af mera

mekanisk natur, fordrande en ganska stor fingerfärdighet och mycken tidsuppoffring,

ansåge lärarekollegiet, att dessa göromål lämpligast borde uppdragas

åt en dertill särskildt inöfvad tjenare, hvilken, benämnd preparator,

skulle gå läraren tillhanda med utförande af dessa tidsödande arbeten.

Professorns undervisning och hans vetenskapliga verksamhet skulle derigenom,

såsom ock vid vissa framstående anatomiska institutioner i utlandet

egde rum, i hög grad underlättas. Samme preparator skulle det

dessutom åligga att utföra p reparation er af hvarjehanda art för det anatomiska

museet och undervisningen, att skelettera, injicera, göra frysningssnitt

m. in. samt biträda vid förevisningen af museet på de tider detta

borde hållas öppet för allmänheten. I afseende å preparatorns tillsättning

borde stadgas, att han skulle förordnas af rektor på vederbörande professors

förslag, och hans aflöning borde bestämmas till 1,000 kronor för år.

Anställandet af en sådan preparator omintetgjorde emellertid ingalunda

behofvet af eu amanuens å den histologiska afdelningen, om hvars

anställande lärarekollegiet flera gånger framstält begäran. På preparatorns

lott skulle falla endast rent mekaniska och tekniska göromål. Amanuensens

åliggande åter skulle hafva eu vetenskaplig karaktär, och honom skulle,

bland annat, tillkomma att biträda vid de histologiska föreläsningarna åtföljande

demonstrationer i mikroskopen in. in. Genom anställande af

eu preparator och amanuensens derpå beroende befrielse från eu stor del

s. 33 Kontrollera mot PDF

Åttonde hutVudtiteln.

33

mekaniska göromål kunde den sistnämndes årliga arfvode sättas till ett

belopp af 500 kronor i stället för af lärarekollegiet vid föregående tillfällen

begärda 900 kronor.

På grund af lärarekollegiets framställning, hvilken jemväl kanslern

funnit synnerligen behjertansvärd, och då bifall till densamma icke under

nuvarande förhållanden medför ökad utgift för statsverket, hemställer jag

underdånigst, att Eders Kong! Maj:t behagade föreslå Riksdagen att, under

vilkor att det å allmänna indragningsstaten anvisade anslag å 4,500 kronor

för en personlig extra ordinarie professur i histologi vid institutet upphör

att utgå, bevilja på ordinarie stat 4,500 kronor, deraf till arfvode åt en

prosektor 3,000 kronor, till aflöning för en preparator 1,000 kronor och

till arfvode åt en amanuens 500 kronor.

Lärarekollegiet vid karolinska institutet har vidare anhållit, att, i stället [12.]

för nuvarande aflöningsbeloppet, 4,500 kronor, till en extra ordinarie pro- Extra ordi~

fessor i rätts- och statsrnedicin vid institutet, måtte beviljas till en ordinär™ TritL

narie professor i samma ämne 4,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor0?* atatsmedi■

såsom tjenstgöringspenningar, eller tillsammans 6,000 kronor. ma
xill

stöd för denna begäran har lärarekollegiet öfverlemnat och åbe- tuleL

ropat en af nuvarande extra ordinarie professorn i rätts- och statsrnedicin

gjord framställning, innehållande i hufvudsak följande:

Rätts- och statsmedicinen vore af stor vigt och betydelse för såväl

läkaren som det allmänna, och hufvudstaden erbjöde företrädesvis tillfällen

till medicinallagfarenhetens praktiska studium och tillämpning. Den.

för medicine licentiatexamen föreskrifna tjenstgöringen i rätts- och statsmedicin

vore uteslutande förlagd till karolinska institutet, hvarför ock ett

från institutets lärare i ämnet afgifvet betyg öfver sådan tjenstgöring utgjorde

vid såväl Upsala som Lunds universitet fordran för tillträde till

examensprofven, tentamen och examen i rätts- och statsrnedicin. Denna

vetenskap vore en så omfattande, snart sagdt hela medicinens område berörande

vetenskap, att densamma redan på grund deraf i fullt lika hög

grad som hvilken som helst af de andra medicinska vetenskapsgrenarne vore

egnad att lägga beslag på vetenskapsmannen och läraren i dess tjenst.

Men dertill komme, såsom för denna medicinska vetenskap egendomligt,

att i densamma, förutom en mångfald af juridiska spörsmål, äfven inginge

en stor del sådana medicinska frågor, hvilka i mer eller mindre grad

kunde sägas vara främmande för den allmänna läkarebildningen, och hvilka

derigenom betingade sitt alldeles särskilda på dessa frågor rigtade studium.

Redan i början af 1860-talet hade lärarekollegiet väckt förslag om

den extra ordinarie professurens ombildning till en ordinarie professur,

Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Åttonde hufvndtiteln.

ehuru det då icke ledt till något resultat. Om möjligt mera än vid den

tiden vore nu den ifrågasatta förändringen af nöden. Först från och med

år 1862 hade tiden för undervisning i rätts- och statsmedicin vid institutet

bestämts till 4 timmar i veckan, 2 timmar hvarje gång. Före denna tid

åter hade undervisningstimmarne, då liksom senare i det öfvervägande

flertalet fall egnade åt obduktioner, utgjort endast 2 i veckan, fördelade

på 2 dagar. Af detta förhållande att döma syntes man således på den

tiden hafva ansett, att en timmes tid varit tillräcklig för förrättandet af

en rättsmedicinsk obduktion. Numera, då fordringarna på utförlighet och

omsorg vid obduktionens förrättande vore stegrade, behöfde emellertid

oöfvade och vid protokolls dikterande ovane medicine kandidater till denna

förrättning en långt större tid, och denna understege snart sagdt aldrig 3Y2

timmar, men utgjorde oftast 4 timmar och derutöfver. Att i samband

härmed lärarens undervisningsskyldigheter, hvilka icke gerna kunde anses

upphöra med de reglementerade 2 undervisningstimmarne utan först med

obduktionens slut, blifvit icke oväsentligt förstorade, vore uppenbart. I

samma rigtning verkade äfven det betydligt ökade antalet af dem, som

skulle bibringas praktisk undervisning i ämnet. Under läsåret 1860—1861

utgjorde antalet af dem, som deltogo i eller åhörde undervisningen i rättsoch

statsmedicin vid institutet SO, läsåret 1861—1862 voro de 44 och

läsåret 1862—1863 ett antal af 47. För läsåret 1887—1888 åter hade de

ordinarie tjenstgörande utgjort under hösten 56 och under våren 45, eller

tillsammans 101, samt de icke tjenstgörande åhörarne 34, inalles sålunda

• 135 studerande, eller om 19 frånräknades, hvilka tjenstgjort både höst och

vår, 116. De ordinarie tjenstgörande under läsåret 1886—1887 hade utgjort

106.

Denna väsentliga tillväxt i de tjenstgörandes antal hade naturligen

ock åstadkommit ett betydligt ökadt kraf på tillgång till undervisningsmateriel,

särskild! lik. Under det att antalet obduktioner läsåret 1861

—1862 utgjort 32, 1862—1863 34 och 1863—1864 35, hade antalet

af de utaf de studerande sjelfve verkstälda obduktioner under läsåret

1886 — 1887 stigit till 57 och läsåret 1887—1888 utgjort 58, hvarjemte

utom undervisningstimmarne på rättsmedicinska institutionen verkstälts

respektive 8 och 14 obduktioner, hvilkas mera anmärkningsvärda företeelser

alltid blifvit genom tillvaratagna likdelar demonstrerade för de

studerande. Att ett så stort antal af verkstälda obduktioner i sj elfva

verket kunnat uppnås, hade väsentligen berott derpå, att extra ordinarie

professorn, öfver hufvud taget så ofta sådant varit möjligt, ledt och demonstrerat

två samtidigt utförda obduktioner. Detta förhållande förklarade

äfven, att han, oaktadt mängden sådana öfningar och oafsedt de

s. 35 Kontrollera mot PDF

Åttonde lmfvudtiteln.

35

muntliga, i de allra flesta fall delvis förberedda föredrag, af hvilka de

städse varit åtföljda, dock icke saknat tid och tillfälle till andra, af obduktionerna

oberoende föreläsningar inom sådana områden af sitt ämne, som

lämpade sig för teoretiska föreläsningar, och att antalet sådana föreläsningar

icke oväsentligt syntes hafva öfverträffat antalet af dem motsvarande

föreläsningar, som, att döma af årsberättelserna från 1860-talet, på

den tiden årligen höllos.

Framför allt vore det emellertid examensgöromålen, som sedan år 1862

blifvit på ett särdeles påfallande sätt ökade. Detta framginge redan deraf,

att läsåret 1861 —1862 endast 5 examina med rätts- och statsmedicin såsom

examensämne (kirurgie magisterexamina) aflagts, och att 1862—1863

endast 3 medicine kandidater togo medicine licentiatexamen, under det att

läsåret 1886—1887 30 medicine kandidater aflade de föreskrifna profven

och tentamen i rätts- och statsmedicin, samt 1887—1888 deras antal, som

aflagt samma prof, utgjort 30 och tentamina aflagts af 29. Hvad detta

snart sagdt tiodubblade antal examina i sjelfva verket betydde för examinatorn,

blefve fullt tydligt endast vid en granskning af antalet och arten

af de i ämnet föreskrifna examensprofven. Dessa utgjorde:

1) en fullständig och godkänd besigtning och liköppning i rättsmedicinsk

form jemte deröfver afgifven godkänd attest;

2) minst tre fullständiga och godkända reciter och utlåtanden (superarbitrier)

öfver rättegångshandlingar eller andra handlingar i rätts- och

statsmedicinska ärenden, hvaribland ett angående barnamord, ett angående

död genom annans förvållande och ett angående för brott tilltalad persons

sinnestillstånd;

3) en fullständig och godkänd undersökning och kontrollering af ett

apotek eller s. k. apoteksvisitation med dertill hörande protokoll;

4) muntlig tentamen; samt slutligen

5) examen.

Vid apoteksvisitationers förrättande vore visserligen läraren i rättsoch

statsmedicin befriad från öfvervakandet och bedömandet af pröfningen

af läkemedlens beskaffenhet i farmakognostiskt och kemiskt afseende, men

hvarje sådan visitation, vid hvilken denne lärares uppgift vore att praktiskt

pröfva visitators kunskaper uti samtliga de författningar hvilka gälla

för apoteksyrkets praktiska utöfning, toge det oaktadt för honom ungefär

3 timmar i anspråk. Och beträffande de öfriga examensprofven måste

den muntliga tentamen betraktas såsom den utan jemförelse minst betungande

delen af dessa. I likhet med obduktionen och apoteksvisitationen

vore nemligen äfven kontrolleringen af de till embetsutlåtandena uppsatta

reciternas fullständighet och öfverensstämmelse med respektive ransaknings
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Åttonde hufvudtiteln.

handlingar samt reciternas och utlåtandenas korrigering och bedömande

ett mycket tidsödande och tålamodspröfvande arbete, någonting som i

knappast mindre grad äfven kunde sägas vara förhållandet med den vid

alla rättmedicinska obduktioner nödvändiga omsorgsfulla korrigeringen af

det vid obduktionstillfället af den studerande uppsatta protokollet, särskildt

då detta skulle ingå till domstol. Ett objektivt stöd för dessa påståenden

funne professorn deri, att samtliga de vid de tre första af ofvan

anförda profs afläggande uppsatta protokoll och utlåtanden utgjorde offentliga

handlingar, i ty att desamma omedelbart efter aflagd examen skulle,

korrigerade och bedömda, insändas till medicinalstyrelsen, hvilket icke vore

förhållandet med några andra skriftliga examensprof i medicine licentiatexamen.

Icke någon af institutets ordinarie professorer vore för närvarande

betungad med examensåligganden af det omfång och den tidsödande

beskaffenhet som dem, hvilka tillkomme extra ordinarie professorn i rättsoch

statsmedicin. Denne kunde sålunda äfven i detta hänseende, liksom

beträffande hans undervisningsskyldigheter, sägas faktiskt utöfva en ordinarie

professors befattning. Härtill komme att i Sverige funnes icke mer

än en sjelfständig lärostol i rätts- och statsmedicin, nemligen den vid karolinska

institutet.

I sin nu ifrågavarande framställning har lärarekollegiet, under erinran

att frågan om nämnda förändring icke vore ny, om den ock under senare

tider undanträngts af andra vigtiga frågor, framhållit befogenheten af den

ifrågasatta förändringen, hvilken framginge tydligt redan deraf, att med

extra ordinarie professuren i rätts- och statsmedicin vore förenade alla en

ordinarie professors åligganden, med en vidsträckt tentamens- och examensskyldighet.

Men förändringen hade blifvit ännu mer befogad nu än förr,

sedan lärjungarnes antal så väsentligt ökats, och lärarens tid tagits i så

betydligt större mån i anspråk. Då det vore af vigt, att innehafvaren af

denna för läkarebildningen så vigtiga professur sattes i tillfälle att egna

så mycken tid som möjligt åt dess skötande, syntes det lärarekollegiet, att

äfven, och icke minst, från sjelfva undervisningens synpunkt den ifrågasatta

förändringen vore påkallad och ändamålsenlig.

De skäl, som anförts för den nämnda, af universitetskanslern förordade

förändringen, synas mig så väl grundade, att jag anser mig böra i

underdånighet tillstyrka, det Eders Ivongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att, till förändring af den nuvarande extra ordinarie professuren i rättsoch

statsmedicin vid karolinska institutet till en ordinarie professur i

samma ämne, må beviljas 1,500 kronor, så att ordinarie professorns aflöningsförmåner

må blifva 6,000 kronor, deraf 4,500 kronor såsom lön och

1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

37

Vid åtskilliga tillfällen bär lärarekollegiet vid karolinska institutet i [13.]

fråga om institutets behof af anslag framhållit nödvändigheten af utveck- Docentstipenlande

af docentinstitutionen vid institutet. I skrifvelse den 7 september rouZu ««- 1887 anförde lärarekollegiet särskildt i denna fråga följande: siituni.

Behofvet af docenter för komplettering af undervisningen vid högskolorna

vore förut af Eders Kongl. Maj:t framhållet och äfven af Riksdagen

behjertadt, i ty att för betryggande af denna institution anslag till

aflönande af docenter vid universiteten blifvit beviljadt. Af sådant understöd

vore en medicinsk högskola i lika stort om ej större behof än någon

annan fakultet. Man kunde lätt inse, att det för hvarje professor vore en

omöjlighet att under den korta tid, som de studerande hade att medfölja

hans föreläsningar, medhinna att föredraga hela sin vetenskapsgrens innehåll,

ja, ej ens så mycket deraf, som han hade rätt och pligt att fordra

såsom kunskapsmått vid en examen, hvilken dock för de fleste studerande

vore ett hufvudändamål. Det återstående måste på något sätt fyllas, och

vanligast skedde detta genom läsning, öfverläsning. För några vetenskapsgrenar

kunde examensfordringarna på detta sätt möjligen fyllas, men för

arbetet i naturkunskaperna, hvartill medicinen med alla dess specialgrenar

hörde, vore detta omöjligt eller åtminstone i hög grad olämpligt. Åskådning,

verkligt studiematerial jemte praktisk handledning vore här nödvändiga

redan af det skäl, att de studerande icke, hvar på sitt håll, kunde förskaffa

sig tillgång dertill. Andre lärare än de, som hade sig uppdraget

att meddela vetenskapen och dess framsteg i stort, att gifva en inblick i

den vetenskapliga metodiken såsom sådan, vore behöflige för att gifva undervisning

i mindre men nödvändiga detaljer och i sammanträngd form

meddela så mycket af eu vetenskaps innehåll, som för praktiskt ändamål

och för att bestå i en examen kunde vara nödigt.

Denna sida af docenternas verksamhet vore beaktad inom de öfriga

fakulteterna vid våra högskolor, och i de flesta vetenskapsgrenar underläte

väl numera flertalet af de studerande knappast att taga sin tillflykt

till en sådan enskild undervisning, då tillgång till sådan funnes, för att

underlätta och derigenom förkorta sina studier. I utlandet vore detta i

än högre grad förhållandet och der inlärdes detaljerna af de medicinska

vetenskapsgrenarne hufvudsakligen af yngre lärare. Antalet docenter vore

till exempel vid Tysklands universitet mycket större än de ordinarie lärarnes,

och i Paris funnes vid sidan af den medicinska skolan en école

pratique, hvilken på undervisningen utöfvade ett inflytande, som vore minst

lika betydande som fakultetens.

Härtill komme ock en annan omständighet. På medicinens område

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Åttonde hufvudtiteln.

hade arbetets fördelning oupphörligt och rastlöst försiggått. Medicinens

så kallade stora hufvudgrenar hade alltjemt måst fördelas, nya specialgrenar,

nya undervisningsämnen hade uppstått, hvilka fordrat sina särskilda

målsmän, och behofvet af sådana hade af båda statsmagterna blifvit

erkändt, och tillgodosedt genom inrättandet, tid efter annan, af nya lärostolar

vid de medicinska högskolorna. Under några decennier hade antalet

lärare vid dem blifvit fördubbladt eller ännu mer förökadt. Med vetenskapens

framsteg — och de vore under den senaste tiden väldigare än

någonsin — hade nödvändigheten af detta afskiljande oemotståndligt gjort

sig gällande, och massan af vetande hade blifvit så omfattande, att det vore

omöjligt för en person att numera beherska allt det, som för några år

sedan ansågs ligga inom området för hans undervisningsskyldighet. Bland

de specialgrenar, som på fullgoda skäl syntes lärarekollegiet behöfva särskilda

målsmän, vore läran om örats sjukdomar, i hvilken ingen af institutets

lärare vore kompetent att undervisa så som ämnet kräfde, och hvari

ej heller någon undervisning meddelades. Handledningen i operationsöfningar

på lik kunde ej åläggas professorerna i kirurgi, upptagna såsom

de vore med den kliniska undervisningen. Undervisningen i medicinsk

gymnastik med dertill hörande massage och ortopedi hade ej någon företrädare

vid läroverket och läge helt och hållet nere, oaktadt denna gren

af medicinen redan tillvunnit sig fullt erkännande såsom utomordentligt

vigtig och fruktbringande. Laryngologien, eller läran om strupens sjukdomar,

hvartill hörde munnens och näsans, vore ett ämne, som visserligen

icke behöfde en så betydande målsman som en ordinarie professor, men

likväl fullkomligt förtj enade att vid ett fullständigt läroverk särskild! föredragas.

En specialgren af den teoretiska medicinen, som på den sista tiden

tillkommit, men hvars utomordentliga betydelse allt klarare framginge,

vore läran om de minsta organismerna såsom sjukdomsalstrare, bakteriologien.

Arbetet med detta ämne vore så egenartad!, fordrade en så högt

uppdrifven teknisk färdighet, så mycken tid och tålamod, att det fullt

toge en persons hela kraft i anspråk. Det experimentella studiet af läkemedlens

verkningar, på livilket en vetenskaplig behandling af sjukdomar^

dock måste grundas, vore äfven ett ämne, som kommit till heders.

Många och stora vore sålunda de anspråk, som nutiden stälde på ett

medicinskt läroverk. Lärarekollegiet visste väl, att de icke alla på en

gång kunde fyllas, men ett medicinskt institut kunde ej vara stillastående

under det rastlösa fortskridandet vid andra. De mest trängande behofven

i nu omförmäla hänseenden ansåge lärarekollegiet kunna afhjelpas genom

aflönade docenter. Lönlösa sådana funnes visserligen redan vid institutet,

men, med få undantag, hade undervisningen af dem haft ringa eller ingen

s. 39 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

39

fördel. Den ersättning för arbetet, som de kunde påräkna, hade endast

bestått i afgifter af dem, hvilka bevistat deras kurser. Då man i vårt

land ej vore van att betala något för undervisning, då antalet deltagare

i dessa kurser naturligen måste vara ganska litet, och då de medicinska

studerandenas tillgångar vanligen vore ringa, hade dessa afgifter på långt

när ej kunnat lemna ersättning för det arbete, som en lärare på sådan

undervisning nedlade. Och man kunde ej af docenterne begära, att de

skulle arbeta för ringa eller ingen betalning, då de ej ens egde förhoppning

om att kunna till någon lön befordras. Med inrättandet af docentstipendier

skulle förhållandet säkerligen i väsentlig mån förändras. Utsigten

till en om ock ganska blygsam ersättning för arbetet och till den

utmärkelse, som i någon mån läge i erhållandet af ett sådant stipendium,

skulle otvifvelaktigt lifva till uppoffring och verksamhet samt — och detta

vore af ofantligt stor vigt — förmå att vid institutet qvarhålla unga vetenskapsmän,

som nu på grund af de tröstlösa utsigterna vände sig till

det praktiska lifvet, hvilket snart erbjöde ett tillräckligt bröd. Genom

tillkomsten af en sådan trupp af framåtsträfvande män skulle det ock

blifva oändligt mycket lättare än nu att fylla luckor, uppkomna i de ordinarie

lärarnes led antingen genom tillfälliga afbrott i deras verksamhet,

vid deras oförmodade bortgång eller vid deras afskedstagande.

Lärarekollegiet förestälde sig, att det vore lämpligt, att dessa stipendier

ej med nödvändighet fastsloges vid något visst ämne utan finge vara

rörliga och tillsättas i mån af det behof, som vid tillfället syntes mest påträngande

och möjligast att på värdigt sätt fylla. Likaså borde stipendiat

ej tillsättas för längre tid än tre år, dock med rättighet för kanslern att på

lärarekollegiets hemställan förnya det för högst samma tid, om stipendiaten

genom arbete i undervisningens och vetenskapens tjenst gjort sig deraf

förtjent. Hvad stipendiernas antal beträffade, ansåge lärarekollegiet, att

det för närvarande vore i högsta grad af behofvet påkalladt att inrätta

tre stipendier, hvaraf ett å 1,500 kronor och två å 1,000 kronor hvartdera,

med skyldighet för stipendiaterna att gifva kurser i sina ämnen, minst

en gång under hvarje lästermin.

Under åberopande af dessa grunder har lärarekollegiet nu förnyat sin

i nyssberörda skrifvelse framstälda anhållan om inrättande af tre docentstipendier

å nämnda belopp.

Yigten och behofvet af dessa stipendier synes mig vara till fullo

ådagalagd. De närmare bestämmelserna i fråga om stipendiernas åtnjutande

torde böra af Eders Kong!. Maj:t meddelas. Jag hemställer, att

Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning om beviljande

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Åttonde hufvudtiteln.

å ordinarie stat af 3,500 kronor till inrättande vid karolinska medikokirurgiska

institutet af tre rörliga docentstipendier, ett å 1,500 kronor och

två, hvartdera å 1,000 kronor.

[14] Lärarekollegiet vid karolinska institutet har vidare väckt förslag om

Arfvode åt ärligt arfvode af 750 kronor åt kansler ssekreteraren för de göromål,

''(inSlCVSS i/CV€~ O CD ''

teraren. som honom åligga med afseende å institutets angelägenheter.

Såsom skäl härför åberopar lärarekollegiet, att då Kongl. Maj:t den

26 april 1861 bestämde, att institutet skulle ställas under öfverstyrelse af

kanslern för universitetet i Upsala, måste detta inverka på kanslersexpeditionens

göromål. Till en början hade väl den häraf föranledda ökningen

i arbete varit af mindre betydelse, och häri hade man nog att söka anledningen

dertill, att icke omedelbarligen ifrågasatts anvisande af ersättning

åt kanslerssekreteraren för de honom i och för institutet åliggande

göromål. Linder årens lopp, och i den mån som institutets verksamhet i

alla rigtningar vidgats, hade emellertid dessa göromål betydligt tillväxt.

A hvartdera universitetets stat vore uppfördt ett efter arbetet afvägdt

anslag till kanslerssekreteraren. På karolinska institutets stat funnes deremot

icke något dylikt anslag, och det kunde icke ifrågasättas, att det

arbete, som ålåge kanslerssekreteraren med afseende å institutets angelägenheter,

skulle af honom utan ersättning bestridas.

Beträffande denna fråga meddelar kanslern, att antalet af de ärenden

angående institutet, hvilka af kanslersembetet handläggas, under de sist

förflutna tio åren fyrdubblats, och att derjemte sjelfva beskaffenheten af

de vid institutet på senare tider ofta förekommande organisationsfrågor

och dylikt pålade kanslerssekreteraren ett ganska drygt arbete. Kanslern

tillfogar, att det synes honom icke kunna med fog begäras, att kanslerssekreteraren

skulle fortfarande fullgöra detta arbete utan skälig ersättning;

och lika obilligt funne kanslern det vara, att sekreteraren af egna medel

skulle bekosta de expenser, som vore förenade med expeditionen af de

mål, hvilka anginge karolinska institutet.

Med hänsyn till hvad sålunda blifvit upplyst tillstyrker jag i underdånighet,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på karolinska

institutets ordinarie stat bevilja åt kanslerssekreteraren ett årligt

arfvode till belopp af 750 kronor, under enahanda vilkor, som i universitetens

stater finnes föreskrifvet, eller att de af tjensten föranledda kostnader

för skrifmaterialier, arkivhyra och vaktmästarebiträde skola af tjenstinnehafvaren

bestridas.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln.

41

Flera gånger, senast i skrifvelse den 6 september 1888, har lärare- [15]

kollegiet vid karolinska institutet begärt förhöjning till 3,600 kronor af Ar.fvodesfördet

belopp, 2,500 kronor, som för närvarande är stäldt till lärarekollcgiets stnlnts lm0- disposition för att användas såsom arfvoden till institutets tjensteman. tekarie m- fl
Lärarekollegiet,

hvars hemställan kanslern förordat, erinrar i detta hänseende:
Af

nämnda anslag, hvilket vid 1876 års Riksc^ig höjts till nuvarande

beloppet, 2,500 kronor, utginge för närvarande 900 kronor till institutets

bibliotekarie samt 800 kronor till hvardera af institutets sekreterare och

kamrerare. Anslag för detta ändamål hade ursprungligen beviljats år

1863. Då enligt sistnämnda års räkenskaper för institutet redovisades af

staten anslagna underhålls- och aflöningsmedel till belopp af 5,187 kronor

58 öre, och summan af fyra till institutet då donerade fonder utgjorde

57,165 kronor 23 öre, hade statsanslaget år 1887 stigit till ett belopp af

omkring 150,000 kronor, och de till antalet vida förökade fondernas slutsumma

utgjorde nämnda år mer än 326,000 kronor. Förhållandena vid

institutet hade således under årens lopp och icke minst sedan medlet af

1870-talet väsentligen förändrats. På senare tider hade institutets verksamhet

alltmer vidgats genom nya klinikers öppnande, ökadt tillopp af

studerande och undervisningens delvisa utsträckning öfver hela året. Större

lifaktighet hade inträdt uti institutets hela administrativa verksamhet genom

att, enligt de nya stadgarna, de extra ordinarie professorerne tillerkänts

rätt att lika med de ordinarie deltaga i alla inom lärarekollegiet förekommande

ärenden; och på sätt ofvan nämnts hade statsanslag och fonder

betydligt tillväxt.

Dessa förhållanden inverkade, hvart i sin mån, på så väl sekreterarens

som kamrerarens arbete. Genom den väsentliga tillväxten af biblioteket,

hvilket vore det enda offentliga, som representerade den medicinska literaturen

i hufvudstaden, och genom dess allt allmännare anlitande samt de i

jemnbredd härmed stegrade fordringarna på ordning och noggrann katalogisering

måste stora anspråk ställas på bibliotekarien.

Den årliga ersättning af tillsammans 2,500 kronor, för hvilken institutet

fått alla de olika bestyr, som ålåge dess tjensteman, förrättade, kunde

uppenbarligen icke anses skälig. Lärarekollegiet förutsåge ock, att den

tidpunkt icke vore aflägsen, då institutet icke skulle kunna för de nuvarande

arfvodena på de platser, som vore; i fråga, erhålla personer med erforderlig

duglighet och pålitlighet. På grund af den kännedom kollegiet

egde om ansvaret och mängden af de göromål, som folie på en hvar af

tjenstemännen, borde full likställighet i fråga om arfvodets belopp dem

Bih. till Riksd. prof.. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Åttonde hufvudtiteln.

emellan göras; och syntes det kollegiet tillbörligt, att arfvodet för dem

hvar bestämdes till 1,200 kronor årligen.

Det synes mig vara tydligt, att nuvarande anslaget icke är för

ändamålet tillräckligt, och att således en ökning deraf bör ega rum. I fråga

om beloppet af förhöjningen är jag likväl af något olika mening med

lärarekollegiet och kanslern. Enligt deras förslag skulle bibliotekariens

arfvode ökas med 331/-i % samt sekreterarens och kamrerarens med icke

mindre än 50 %. Detta torde ej vara lämpligt. Höjes anslaget med 500

kronor, eller till 3,000 kronor, och tilldelas deraf bibliotekarien, sekreteraren

och kamreraren 1,000 kronor hvardera, torde detta vara tillfyllest. Jag

hemställer, '' att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att med 500

kronor bevilja förhöjning af institutets ordinarie anslag till bibliotekarie,

sekreterare och kamrerare.

Allmänna läroverken.

[16.]

K. E. Palmgren, såsom föreståndare för en af honom sedan år 1866

Understad tui\ hufvudstaden anordnad skola, kallad praktiska arbetsskolan för barn och,

enskilda sk°- ungdom, har anhållit om ett statsunderstöd af 8,000 kronor årligen för

nämnda skolas upprätthållande.

Såsom de hufvudgrunder, på hvilka skolan är byggd, angifver Palmgren:

alla lärjungars obligatoriska deltagande i kroppsligt arbete samt

detta ämnes lika berättigande med bokligt arbete; flickors och gossars gemensamma

uppfostran under hela skoltiden; samt valfrihet inom de för

hvarje klass bestämda läsämnena.

Till stöd för sin anhållan om statsunderstöd för arbetsskolan har

Palmgren i hufvudsak anfört:

att arbetsskolan vore den första skola i Sverige, som tillämpat slöjden,

Barnuppfostran och valfriheten, eller de principer, hvarom nutida pedagogiska

spörsmål vanligtvis rörde sig;

att under senare år flera svenska läraresällskap, såsom Stockholms

läraresällskap och. Smålands lärareförening m. fl., yrkat, att staten för utrönande

af de principers rigtighet, hvilka arbetsskolan sträfvat att förverkliga,

skulle upprätta försöksskolor eller ock kraftigt understödja enskilda

skolor, som vore lämpliga till försöksläroverk;

att efter tillstyrkan af kommerskollegium arbetsskolan redan för hvartdera

af åren 1883—1886 beviljats ett statsunderstöd af 5,000 kronor på

s. 43 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

43

civildepartementets föredragning, men att derefter blott ett understöd af

3,000 kronor kommit skolan till del;

att arbetsskolan så småningom utvecklats till ett på reala linien fullständigt

läroverk, som från och med höstterminen 1886 egde afgångsklass;

att de högre klasserna emellertid förorsakat synnerligen stora kostnader,

dels emedan undervisningen deri måste betalas dyrare än i de lägre,

dels emedan nödig materiel måst anskaffas för den ganska vidsträckta undervisning

i fysik och kemi, som förekomme i de högre klasserna på reallinien,

och dels slutligen emedan nämnda klasser varit ganska fåtaligt besökta,

något som måste blifva en följd af skolans hela undervisningsplan;

ty då lärjungarne tidigt finge vänja sig vid kroppsligt arbete och kunde

företrädesvis egna sig åt den slöjdart, som särskilt tilltalade dem, samt

äfven välja att läsa de ämnen, för hvilka de hade håg och anlag, vore

det helt naturligt, att flere vid uppflyttningen till högre klasser öfverginge

till yrkena, och oftast till sådana yrken, som de lärt känna och älska i

skolan; härigenom medfördes till yrkena större bokligt vetande och i

många fall äfven pekuniär drifkraft, hvilket icke kunde annat än fördelaktigt

inverka på dessas framtida bestånd men måste blifva till skada för

skolans ekonomi;

att skolan borde kunna anses i det hela taget hafva väl löst sin uppgift

med afseende på de högre klasserna, då rätt att anställa afgångsexamen

till universitet blifvit skolans föreståndare beviljad, och sådan examen

redan med god utgång egt rum;

att skolan egde tillräckliga lokaler, verktyg och materiel såväl för allt

sådant handarbete, hvilket ansåges tillhöra flickans husliga uppfostran, som

för gossarnes öfvande i olika slags slöjd (snickeri, svarfning, träsnideri och

bokbinderi), men att genomförandet af principen om dagligt kroppsligt

arbete för omkring 200 lärjungar stälde synnerligen stora kraf på lokal,

materiel och lärarepersonal;

att vid den af landtbruksakademien år 1880 i hufvudstaden föranstaltade

utställning af hemslöjdalster arbetsskolans arbeten erhållit

första priset, samt att det af hushållningssällskapens ombud tillsatta utskott,

som hade till uppgift att afgifva utlåtande beträffande de lärdomar,

hushållningssällskapen haft att hemta af ofvannämnda utställning af hemslöjdalster,

rörande arbetsskolan och dess arbeten yttrat, att hvad som

vid utställningen särdeles ådragit sig uppmärksamhet, vore den i Stockholm

för barn och ungdom af de förmögnare klasserna anordnade praktiska

arbetsskolan, som i olika afdelningar utstält arbeten af barn från

3—5 o. s. v. ända till 15 år, de senares utförda med en förvånande skicklighet;

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Åttonde hufvudtiteln.

att skolans arbeten vid allmänna utställningar i Eskilstuna 1878 och

Malmö 1881 erhållit första priset samt äfven vid utställningen 1888 i

Köpenhamn blifvit prisbelöna; äfvensom

att flera skolor både här och i utlandet, exempelvis de finska samskolorna,

bildats efter mönstret af arbetsskolan så väl hvad slöjd som hvad

Barnuppfostran och valfrihet anginge.

Vidare framhåller Palmgren, att den väg, arbetsskolan haft att gå,

varit så godt som obanad. Vid dess upprättande hade ingen skola funnits

att rätta sig efter, intet skolprogram att följa, inga i kroppsligt arbete utbildade

lärare och lärarinnor att tillgå. Dessa hade måst utbildas på

samma gång skolan utvecklades.

I samband med skolan inrättades derför år 1880 ett seminarium för

bildande af slöjdlärare och slöjdlärarinnor, hvilket allt ifrån början varit

mycket talrikt besökt, så att i medeltal 50 <å 60 slöjd lärarinnor från landets

alla delar äfvensom från utlandet, i synnerhet från Finland, årligen

utexaminerats derifrån. Såsom vid sin uppkomst den enda anstalt för utbildande

äfven af lärarinnor i slöjd, hade detta, seminarium i icke obetydlig

grad bidragit till den qvinliga skolslöjdens höjande och ordnande.

Äfven i detta afseende kunde derför praktiska arbetsskolan anses hafva

jemna! vägen för andra skolor, som ville följa dess spår.

Men om privatskolor under vanliga förhållanden i ekonomiskt hänseende

lemna de ett dåligt resultat, så måste detta blifva i ännu högre grad

förhållandet med en skola, hvilken i likhet med praktiska arbetsskolan

måste år ut och år in kämpa för sina principers vigtighet och mera än

andra skolor vore utsatt för ofta omilda omdömen. Arbetsskolan hade

en både ekonomisk och pedagogisk kamp att utstå, och utgången af den

senare vore i hög grad beroende på, huruvida arbetsskolan kunde erhålla

nödiga penningmedel för en lugn och ostörd utveckling. Emellertid vore

Palmgren öfvertygad, att för hvarje dag, som lian förmådde hålla arbetsskolan

vid lif och i full verksamhet, skulle de principer, hvarpå den vore

grundad, vinna allt mer och mer i fasthet och utbredning. Också egnade

numera högt förtjente och framstående skolman arbetsskolan sitt erkännande

och gjorde dess principer till föremål för allvarliga öfverläggningar.

Sorgligt skulle det vara, om arbetsskolan efter så många års arbete i uppfostrans

tjenst skulle gå under, icke derför att de grundsatser, som deri

tillämpades, befunnes origtiga, utan i brist på penningmedel.

Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk, anmodad att

inkomma med yttrande öfver denna Palmgrens ansökning, har härom anfört,

att, då ifrågavarande läroverk gjort till sin uppgift bland annat att

s. 45 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

45

på undervisningens och uppfostrans område anställa försök, hvilka icke med

nuvarande anordningar vid de allmänna läroverken der kunde sättas i

fråga, men det oaktadt kunde vara af den betydelse, att de vore värda

någon uppoffring från statens sida, direktionen ansåge sig böra understödja

ansökningen.

Äfven för ett annat privat läroverk, f. d. Beskowska skolan, har statsunderstöd

till belopp af 5,000 kronor sökts af skolans egare, filosofie kandidaten

C. G. Bergman och filosofie doktorn L. Lindroth.

Med erinran derom, att statsunderstöd för denna skola redan förut

blifvit begärdt och af direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk

tillstyrkt, åberopas för ansökningen i hufvudsak följande skäl:

Under den tid af något mer än 21 år, hvarunder f. d. Beskowska

skolans verksamhet fortgått, hade skolans omkostnader vuxit i större förhållande

än vare sig lärjungeantalet eller beloppet af de terminsafgifter,

hvilka skolans egare ansett sig kunna pålägga lärjungarne.

Sedan läroverket år 1876 blifvit fullständigt på latinlinien, så att

mogenhetsexamen af dess lärjungar första gången aflagts vårterminen 1877,

hade lärjungeantalet vexlat mellan 311 och 278, hvarför skolan genom

sin verksamhet både förut och ännu mer efter nämnda tid torde hafva

minskat statsverkets utgifter för undervisningsväsendet i Stockholm med

en summa, som visserligen icke kunde för hvarje år med noggrannhet beräknas,

men dock uppginge till betydligt högre belopp än det statsunderstöd,

som ifrågasattes.

Senaste läroverkskomité hade i sitt den 25 augusti 1884 afgifna betänkande

föreslagit nedsättning af antalet undervisningstimmar i veckan.

Åsigterna om lämpligheten af eu sådan åtgärd äfvensom beträffande följderna

deraf för undervisningen hade inom komitén varit delade. Erfarenhet

i denna fråga hade vid statens läroverk ej kunnat samlas, men vid

f. d. Beskowska skolan vore antalet undervisningstimmar i veckan ej obetydligt

mindre än vid de förra samt öfverensstämde temligen noga med

det af komitén föreslagna. Inom skolans lärarekollegium hade man

trott sig finna, att inskränkningen i timantalet likasom dermed följande

inskränkning i antalet af de uppgifter, som dagligen ålades lärjungarne,

å ena sidan motverkat ett jägtadt och allt för ansträngande arbete samt å

andra sidan möjliggjort ett bestämdare kraf på ett grundligt och samvetsgrant

bearbetande af förelagda uppgifter.

Ett annat af de spörsmål, som för närvarande stode på dagordningen,

anginge förhållandet mellan latin- och reallinien. Då det vid f. d. Beskow
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Åttonde hufvudtiteln.

ska skolan af ekonomiska skäl icke låtit, sig göra att upprätta en fullständig

reallinie vid sidan af den klassiska, så hade läroverket länge måst

helt och hållet undvara reallinie. Detta hade dock varit en ej ringa olägenhet,

särskild! för de lärjungar, som velat gå den tekniska vägen, söka

sig in vid skogsstaten eller blifva militärer. Nu hade emellertid, sedan

höstterminen 1885, de båda sista årsklasserna delats i en latin- och en

reallinie, för hvilken senare undervisningen i vissa ämnen lemnats särskild!.

Då den partiella eller fullständiga indragningen af endera linien vid en

de! allmänna läroverk känts såsom en stor svårighet för de orter, som

deraf träffats, kunde möjligen med ledning af den erfarenhet, som från

f. d. Beskowska skolans tvååriga realafdelning komme att vinnas, vid sådana

allmänna läroverk någon ändring vidtagas, så att lärjungar, som

under större delen af sin skoltid tillhört endera linien, utan större kostnad

för statsverket kunde beredas till afläggande af mogenhetsexamen på

den andra linien vid samma läroverk. T alla händelser måste det vara af

allmänt intresse att. genom erfarenheten få pröfvadt, med hvilken framgång

lärjungar å ena linien, hvilka först vid något mognare ålder fattat sina

anlags rigtning, utan tidsförlust och utan bristande grundlighet kunde

fortsätta och afsluta sina skolstudier på den andra linien.

Ett nytt skolämne, som sökte tillkämpa sig plats vid vårt lands läroverk,

vore slöjden. Med ledning och råd af den om detta läroämne högt

förtjente föreståndaren för Nääs’ slöjdlärareseminarium hade år 1883 snickerislöjd

införts i f. d. Beskowska skolan, som lyckats erhålla eu erkändt

duglig och framstående lärare deruti. Inalles undervisades sju af skolans

klasser i handarbete och slöjd, hvilka ämnen voi''e upptagna bland de öfriga

på förmiddagens arbetsordning.

Med anledning af eu under år 1886 af föreståndarne för f. d. Beskowska

skolan ingifven ansökning i samma syfte som den nu i fråga varande

har direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk afgifvit infordradt

utlåtande och deruti bland annat yttrat:

Att enskilda läroverk blefve af statsmedel understödda, kunde under

vissa förhållanden icke anses opåkallad!. Dels upptoge nemligen de enskilda

läroverken lärjungar, hvilka annars skulle öka trängseln i de allmänna

läroverken och dermed också kostnaderna för desamma, dels lemnade

enskilda läroverk tillfällen till sådana försök på det pedagogiska

området, från hvilka statens allmänna läroverk i följd af den lagbundenhet,

som måste tillhöra deras organisation, vore utestängda, men hvilka för

läroverksfrågan kunde vara af ej ringa intresse, särdeles om en bestämd

plan för subventioneringen under en längre tidsföljd blefve faststäld, och

ett visst antal friplatser dervid fastades såsom vilkor, samt Eders Kong!.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

47

Maj:t behagade förbehålla sig rätt att meddela föreskrifter rörande de försök,

som skulle anställas, och att öfver läroverket utöfva den kontroll, som

kunde finnas lämplig. På dessa grunder och med hänsyn till den förtjenstfulla

verksamhet, som den f. d. Beskowska skolan redan ådagalagt, tillstyrkte

direktionen i underdånighet bifall till ansökningen.

Beaktansvärda synas mig de skäl, som i de båda ofvan berörda ansökningarna

äfvensom i de utlåtanden, hvilka afgifvits af direktionen öfver

Stockholms stads undervisningsverk, blifvit framstapla för billigheten och

lämpligheten deraf, att staten understöder privata läroverk af ifrågavarande

art, när den finner sådant för något sitt ändamål gagneligt. För utvecklingen

af ett lands undervisningsväsen måste nemligen försök på olika håll

göras med tillämpning af de pedagogiska idéer, som alltjemt framstå med

yrkande att blifva förverkligade samt med löfte om en derigenom vunnen

snabb och säker förbättring af uppfostran och undervisning. Då emellertid

flera bland dessa idéer i sjelfva verket endast föga lämpa sig efter de

gifna förhållandena på en viss tid och inom ett visst land, och då ännu

flera behöfva noga pröfvas och troligen ombildas för att i vidsträcktare

mån kunna med fördel tillämpas, torde ett experimenterande i detta afseende

böra ske med varsamhet och i mindre skala samt helst genom den

enskilda företagsamheten. Skola försök af nämnda slag lyckas, fordras

det, att deras ledare drifvas dertill af öfvertygelsens värme och hänförelse

samt ega den mera obundna myndighet icke blott med afseende

på läroverkets hela organisation utan äfven beträffande val af lärarepersonal,

arbetstid in. m., som endast kan tillkomma föreståndare för privata

läroanstalter; men skola pålitliga frukter af gagn för ett helt lands undervisningsväsen

skördas af dylika försök med olika läsordningar, undervisningsmetoder

och organisationsformer, så måste de erhållna resultaten

af en tillräcklig erfarenhet fastställas för att opartiskt bedömas samt säker

kännedom vinnas om de medel och omständigheter, hvarigenom och hvarur

berörda resultat framgått. Detta torde dock knappast låta sig göra utan

medverkan från statens sida.

Fn omständighet, som oftast förlamar den enskilda skolans verksamhet

och gör hennes försök på detta område mindre pålitliga, är penningbrist.

Lätt kan nemligen i följd deraf hända, att en skola med lofvande

början måste afbryta sin verksamhet, innan man hunnit lära känna de

frukter, dess metod skulle kunnat bära, eller att dess verksamhet måste

så snedvridas, för att nödiga medel till fortsättandet af densamma må

kunna erhållas, att dess resultat för skolfrågans allmänna lösning blifva

helt och hållet utan värde. I synnerhet i vårt land, der den högre undervisningen

för den manliga ungdomen är så godt som kostnadsfri, måste

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Åttonde hufvudtiteln.

[17.]

Seminariilärares

uppflyttning

i

högre lönegrad.

tydligen privata läroverk med sagda uppgift pröfva en bekymmersam tillvaro

och kunna näppeligen under längre tid uppehållas utan statens bistånd.

År det således önskvärd!, att hos oss finnas privata läroverk, der

pedagogiska försök till den allmänna undervisningens båtnad kunna anställas,

torde det ligga i statens eget intresse, att lämpligt understöd åt

dylika skolor lemnas, något som äfven är af nöden, om staten skall blifva

i tillfälle att fullt konstatera de vunna resultaten och kontrollera de använda

medlen jemte öfriga omständigheter, som på resultaten kunnat öfva

inverkan, samt sålunda draga verklig fördel af de rön, som kunna göras.

En blick på andra länders skolväsen visar också, att man nästan öfver

allt funnit det med statens fördel förenligt att subventionera privata läroanstalter.

Onekligt är slutligen, att utgifterna för statens läroverk, särskild! de

i hufvudstaden, skulle komma att stiga icke obetydligt, om talrikt besökta

privata läroverk, såsom f. d. Beskowska skolan och praktiska arbetsskolan,

nödgades upphöra eller inskränka sin verksamhet. Äfven ur rent ekonomisk

synpunkt kan det derför blifva en vinst för staten, om den genom

ett jemförelsevis mindre bidrag kan upprätthålla dylika skolor samt medverka

dertill, att den deri meddelade uppfostran och undervisning blifver

fastare, bättre och mer fruktbringande.

På grund häraf anser jag mig böra hemställa, att Eders Kong! Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att medgifva, att af reservationerna å anslagen till

de allmänna läroverken, så länge desamma dertill lemna tillgång, må användas

ett belopp af högst 15,000 kronor årligen till understöd åt enskilda

läroverk af sådan art som de ofvan nämnda, hvilka deraf visat sig förtjena,

allt under de närmare bestämmelser Eders Kongl. Maj:t för hvarje

sådant läroverk kan finna lämpligt föreskrifva.

Folkundervisningen.

För beredande af den uppflyttning i högre lönegrad, som efter gällande

bestämmelser tillkommer lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna,

erfordras, enligt en inom ecklesiastikdepartementet uppgjord approximativ

beräkning, från och med år 1890 ett belopp af 7,200 kronor

utöfver hvad förut är för detta ändamål anslaget. I anledning deraf får

jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning

derom, att anslaget till seminarierna för folkskolelärares bildande,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

4ö

hvilket anslag för innevarande år utgör 289,825 kronor, måtte för berörda

ändamål ökas till 297,025 kronor, eller med 7,200 kronor.

Förslagsanslaget till befrämjande af folkundervisningen bland de i [18.]

rikets nordligare trakter bosatta finnar är för närvarande i riksstaten upp- Foikundenutaget

till 12,000 kronor. I den af statskontoret den 6 december 1888 af- riket»

gifna underdåniga berättelse om statsverkets inkomster jemte förslag till "orffi9a™

deras beräknande för år 1890 in. in. har statskontoret anmält, att utgif- »åtta finnar.

terna å berörda förslagsanslag utgjort:

för år 1885 ......... kronor 17,005: 34,

* » 1886 ........ » 18,607: 75,

» » 1887 ......... :> 21,777: 81.

Då det är synnerligen angeläget, att denna undervisning fortfarande

på allt sätt främjas, och således någon minskning af utgifterna å detta

anslag icke för framtiden synes vara att påräkna, samt enligt min mening

förslagsanslag i allmänhet höra i riksstaten upptagas till belopp ungefär

motsvarande de verkliga utgifterna, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att höja nämnda förslagsanslag med 13,000 kronor

till 25,000 kronor.

Statskontoret har i nämnda berättelse äfven anmält, att utgifterna å [19.]

det i riksstaten till belopp af 25,000 kronor uppförda förslagsanslag med B[dra9 tUl.

rubrik: bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna uppgått: lärare

för år 1885 till............ kronor 54,723: 43, vid folkskolor.

» » 1886 » » 64,173: 15,

* » 1887 » » 73,850: 72.

På Eders kongl. Maj:ts nådiga framställning höjde Riksdagen år 1881

detta anslag till 25,000 kronor och uppförde detsamma såsom förslagsanslag

för att, enligt de i nådiga kungörelsen den 11 september 1877 bestämda

grunder, användas till understöd med 75 kronor för hvarje skola,

der undervisning i slöjd för gossar är på ändamålsenligt sätt ordnad. Utgifterna

å anslaget ökas följaktligen i den mån skoldistrikten inrätta slöjdundervisning

i sina skolor. Den högst betydliga stegringen af utgifterna

under senare åren visar, att slöjden alltmer får insteg i folkskolorna, ett

förhållande som ej kan vara annat än glädjande. Antagligt är, att utgifterna

i detta hänseende komma att ytterligare stiga, dock torde det för

närvarande anses tillräckligt, om anslaget bestämmes till 75,000 kronor. Jag

tillstyrker alltså Eders Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen, att omförmälda

förslagsanslag må höjas med 50,000 kronor, eller till 75,000 kronor.

Bih. till Rikad. Prof. 18St). 1 Sami. 1 Afd. 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Åttonde liufvudtiteln.

[20.]

Lektorat i

husbyggnadskonst

vid tekniska

högskolan.

De tekniska läroverken.

På framställning af lärarekollegiet vid tekniska högskolan har styrelsen

för samma högskola i underdånighet hemstält, att det i högskolans stat

uppförda lektorat i allmän byggnadskrav husbyggnadskonst och byggnadsstatik

måtte, med bibehållande af den i staten upptagna aflöningen, 4,000

kronor, få från och med ingången af år 1890 förändras till ett lektorat i

allmän byggnadskrav, och byggnadsstatik, samt att till ett särskildt lektorat,

i husbyggnadskonst måtte från och med nämnda år anvisas ett årligt anslag

af 2,500 kronor.

Till stöd för denna framställning har styrelsen i hufvudsak anfört:

Redan genom nådigt bref den 23 februari 1883 hade Eders Kong! Maj:t,

i enlighet med styrelsens hemställan, medgifvit, att de under förstnämnda

lektorat sammanförda läroämnen tillsvidare Unge fördelas mellan en tillförordnad

lektor med undervisningsskyldighet i allmän byggnadslära och

byggnadsstatik samt en extra lärare i husbyggnadskonst, med en aflöning

af 2,700 kronor till den förre och 1,300 kronor till den senare. I den

underdåniga skrifvelse, hvari styrelsen föreslagit denna anordning, hade

den emellertid äfven framhållit önskvärdheten deraf, att ofvan berörda

lektorat, så snart ske kunde, måtte delas i två, och den 13 september 1883

ingick styrelsen till Eders Kong! Magt med hemställan, att samma lektorat

måtte förändras till ett lektorat i allmän byggnadslära och byggnadsstatik

med en aflöning af 4,000 kronor, samt att ett särskildt lektorat i husbyggnadskonst

med en aflöning af 3,000 kronor måtte upprättas. Denna hemställan

vann jemväl Eders Kongl. Maj:ts bifall, och i öfverensstämmelse dermed

afläts förslag till 1884 års Riksdag. Men, ehuru statsutskottet tillstyrkte

framställningen i detta ämne, med undantag deraf, att aflöningen

vid lektoratet i husbyggnadskonst nedsattes till 2,500 kronor, blef densamma

dock af Riksdagen efter gemensam votering afslagen.

Undervisningen i allmän byggnadslära, byggnadsstatik och husbyggnadskonst

hade derför vid högskolan måst fortgå enligt den anordning,

som blifvit föreskrifven genom ofvannämnda nådiga bref. Behofvet af

ökade lärarekrafter för undervisningen i allmän byggnadslära och husbyggnadskonst

hade emellertid blifvit mer och mer känbart, i synnerhet

sedan det funnits lämpligt att hädanefter befria eleverna i arkitekturskolan

från en icke obetydlig del af den förut utaf dem genomgångna

lärokursen i teoretisk mekanik, och härigenom ökad tid vunnits för deras

hufvudämnen. För att, med begagnande af en de! utaf den sålunda vunna

tiden, söka bereda arkitekteleverna åtminstone någon ökad undervisning

hade från och med innevarande läsår hvardera af lärarne i allmän bygg
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

51

nadslära, husbyggnadskonst och frihandsteckning erhållit antalet af sina

till öfningar anslagna undervisningstimmar ökadt med 1 x/2 timme i veckan''

under tiden från och med den 1 mars till och med den 15 maj. Men

för att undervisningen ej blott i fackskolan för arkitektur utan ock i den

för väg- och vattenbyggnadskonst skulle kunna blifva tillfredsställande,

erfordrades nya, särskilda lärokurser i vissa delar af allmän byggnadslära

och husbyggnadskonst, och sådana kunde icke med nu befintliga lärarekrafter

åstadkommas. Nödvändigt vore således att dessa på föreslaget sätt

ökades.

För att visa, huru undervisningen uti de ifrågavarande ämnena borde

ordnas, hade lärarekollegiet upprättat förslag till nya läroplaner för begge

byggnadsskolorna äfvensom till undervisningsprogram för de tilläggskurser

i allmän byggnadslära och husbyggnadskonst, som enligt de nya planerna

borde införas. Af berörda läroplaner, jemförda med de för byggnadsskolorna

nu gällande, framginge bland annat: att i allmän byggnadslära

skulle vid de nya planernas tillämpning antalet föreläsningstimmar under

läsår ökas, för arkitekturskolan från 49 till 71 och för väg- och vattenbyggnadsskolan

från 49 till 9.3, samt antalet öfningstimmar under läsår,

för den förra skolan från (il till 81 och för den senare från 45 till 81;

att i husbyggnadskonst antalet föreläsningstimmar skulle för arkitekturskolan

ökas från 49 till 97 och öfningstimmarna från 212 till 244 under

hvarje läsår; att undervisningen i byggnads statik skulle förblifva oförändrad;

äfvensom att enligt de nya planerna skulle under läsår lektorn i allmän

byggnadslära och byggnadsstatik erhålla 251 föreläsnings- och 132 öfningstimmar

samt lektorn i husbyggnadskonst 97 föreläsnings- och 244 öfningstimmar.

Beträffande de erforderliga aflöningsbeloppen för de ifrågavarande

lektoraten ansåge styrelsen, att, med hänsyn till arten och beskaffenheten

af tjenstgöringen samt storleken af tjenstgöringstiden vid desamma, aflöningen

för lektoratet i allmän byggnadslära och byggnadsstatik borde bibehållas

vid 4,000 kronor, och för lektoratet i husbyggnadskonst icke bestämmas

lägre än till 2,500 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då det under en längre

tid visat sig nödvändigt att fördela de till lektoratet i allmän byggnadslära,

husbyggnadskonst och byggnadsstatik hörande ämnen på två lärare,

samt icke någon anledning finnes till antagande, att erforderlig undervisning

uti berörda ämnen i de begge byggnadsskolorna hädanefter skall

kunna bestridas af en enda lärarekraft, anser jag mig böra tillstyrka Eders

Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen att till inrättande af ett särskildt lektorat

i husbyggnadskonst vid högskolan bevilja ett ordinarie anslag af

s. 52 Kontrollera mot PDF

Tekniska

skolan i

Stockholm.

[21.]

Maskinyrkesskola

vid tekniska

skolan

i Stockholm.

52 Åttonde hnfrudtiteln.

2,500 kronor, hvaraf 1,700 kronor såsom lön och 800 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm har i underdånig skrifvelse

den 22 sistlidne september hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes aflåta

proposition till Riksdagen om förhöjning af det till skolan utgående ordinarie

anslaget med tillsammans 16,150 kronor, hufvudsakligen i ändamål

att möjliggöra eu af erfarenheten såsom behöflig befunnen utvidgning af

den undervisning skolan lemnar. Denna anslagsförhöjning skulle fördelas

sålunda:

för upprättandet af eu ny afdelning, benämnd maskinyrkesskolan,

................................................................ kronor 6,000: —

> utvidgning af undervisningen i afton- och söndagsskolan

..................................................................... v 1,750: —

* utvidgning af undervisningen i tekniska skolan för

qvinliga lärjungar........................................................ » 250: —

utvidgning af undervisningen i byggnadsyrkesskolan * 550: —•

: anordnande af en pedagogisk kurs för tecknings
lärarekandidater

....................................................... * 1,500: —

» ökande af anslagen till bibliotekarie, underlärare

samt inventariers inköp och underhåll äfvensom

anslag tillkemiska laborationer ................................. * 6,400: —

Summan af dessa anslagsposter uppgår till 16,450 kronor, men då ett

såsom arfvode åt en predikant i skolans stat upptaget belopp af 300 kronor

föreslås till indragning, utgör den begärda förhöjningen i anslaget

egentligen 16,150 kronor.

I främsta rummet har styrelsen anmält behofvet af en mer omfattande

och lämpligare ordnad undervisning för dem af skolans lärjungar,

som egnade sig åt olika grenar af det mekaniska facket, och hvilka lärjungar

under några månader af året, då den industriella verksamheten i

allmänhet vore mindre liflig, egde tillfälle att under flere timmar i veckan,

än afton- och söndagsskolan erbjöde, inhemta kunskaper, nyttiga för deras

yrkens rätta utöfning. Redan sedan några år tillbaka hade styrelsen äfven,

med de på anslaget för den extra ordinarie undervisningen tillgängliga

medel, för lärjungar af detta slag anordnat särskilda dagkurser under vintern,

förnämligast i maskinritning, men jemväl i mekanisk teknologi, mekanik

och maskinlära. Att denna undervisning, huru ofullkomlig och

inskränkt den än på grund af de knappa tillgångarna måst blifva, motsvarat

ett verkligt • behof, frainginge enligt styrelsens mening deraf, att

under de fem läroåren 1883-1888 107 lärjungar, eller i medeltal 21 lär
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

53

jungar för hvarje läroår, begagnat sig af densamma. Härvid borde icke

förbises, att för inhemtande af de förkunskaper, särskilt uti geometrisk

konstruktionslära och beskrifvande geometri samt i de matematiska läroämnena,

hvilka vore nödvändiga för att kunna deltaga i förenämnda dagkurser,

lärjungarne varit hänvisade till afton- och söndagsskolan, och att

alltså, om undervisningen varit ordnad till en fackafdelning för kikare af

mekaniska yrken, på sätt styrelsen föresloge, antalet lärjungar i denna fackafdelning

säkerligen blifvit väsentligt större. Härtill skulle emellertid utan

tvifvel ytterligare komma de lärjungar, för hvilka styrelsen hittills icke

sett sig i stånd att anordna några dagkurser, men för hvilka dock en

ordnad dagundervisning vore synnerligen önskvärd.

Alla de lärjungar, som deltagit uti den omnämnda, af styrelsen anordnade

extra dagundervisningen i mekanik oeh maskinlära jemte maskinritning

och mekanisk teknologi, hade, utom två, redan varit i praktisk

verksamhet, och öfver hälften af dem hade uppnått en jemförelsevis mogen

ålder; 49 lärjungar hade varit under och 58 öfver 20 år.

Berörda dagundervisning vore af så mycket större nytta, som den i

öfvervägande grad begagnades af personer från landsorten (af hela antalet

107 lärjungar vore ej mindre än 66 boende i landsorten och dessutom eu

från utlandet), hvilka komme till hufvudstaden för att under några månader

pa vintern uteslutande egna sig åt kunskapers förvärfvande, och

som derför vore i tillfälle att under hela dagen draga nytta af undervisningen.

Äfven i utlandet hade man flerstädes anordnat särskilda läroanstalter

med en på mycket elementär grund ordnad undervisning för personer,

tillhörande det mekaniska facket. Uppenbart vore också, att vår tids industri

påkallade en viss grad af teknisk bildning icke blott hos ingeniören,

konstruktören och verkmästaren, utan jemväl hos de närmaste ledarne af

tekniska arbeten. I detta hänseende vore det tillräckligt att omnämna

qvarn- och sågverksbyggare, förmän vid mekaniska verkstäder och skeppsvarf,

gjutare, maskinister vid de staten eller kommuner tillhöriga stora

anstalter, der numera icke blott ångpannor och ångmaskiner, utan jemväl

central-varmapparater och vidsträckta ventilationsinrättningar samt elektrisk

belysning eller gaslysning förekomme, mekaniska instrumentmakare samt

den talrika personal, som nu för tiden egnade sig åt elektrotekniska arbeten

af olika slag.

Men ehuru styrelsen, såsom redan nämnts, varit i tillfälle att af anslaget

för den extra ordinarie undervisningen i någon mån tillgodose

ifrågavarande behof, hade det dock icke kunnat ske utan uppoffring

af större delen af detta anslag, så att de vigtiga och olikartade ändamål,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Åttonde hufvudtiteln.

för hvilka berörda anslag, som blott utgjorde 1,500 kronor, i öfrig! vore

afsedt, endast ofullkomligt kunnat fyllas. I sjelfva verket hade nämnda

dagkurser, hvilka på senaste tiden fortgått nära 21 veckor, eller från den

19 november till och med den 30 april, tagit i anspråk 2,300 kronor,

nemligen för undervisning i mekanik och maskinlära 800 kronor, i maskinritning

900 kronor och i mekanisk teknologi 600 kronor.

Af nämnda anslag å 4,500 kronor hade således endast 2,200 kronor

kunnat användas för öfriga i skolans stadgar dermed afsedda ändamål, af

hvilka undervisningen i läroämnen, som vore egnade att främja införandet

af nya tekniska näringsgrenar eller ock utgjorde speciella framställningar

af synnerligt vigtiga delar af tekniken af den beskaffenhet, att de lämpligast

föredroges i tid efter annan anordnade kurser, syntes styrelsen i hög

grad behjertansvärd. Med hänsyn till de berättigade kraf, som från flera

sidor stäldes på anslaget för den extra ordinarie undervisningen, särskilt

för de konstindustriella yrkenas främjande, för qvinnors tekniska utbildning,

för de nyaste elektrotekniska uppfinningarnas bekantgörande genom

skolan o. s. v., vore det derför svårt att i längden kunna ens i så hög

grad som hittills tillgodose den mekaniska dagundervisningen, så framt icke

större tillgångar stäldes till styrelsens förfogande, något som kunde ske

antingen genom en förhöjning al'' det nämnda anslaget å 4,500 kronor

eller ock genom att vid sidan af de fyra stora hufvudafdelningarna inom

skolan: afton- och söndagsskolan, tekniska skolan för qvinliga lärjungar,

högre konstindustriella skolan och byggnadsyrkesskolan, upprätta en särskild

maskinyrkesskola och upptaga utgifterna derför i läroverkets stat,

Då erfarenheten redan ådagalagt nyttan af en sådan afdelning, och

då en fullständigare anordning af denna skulle göra behofvet af en teknisk

elementarskola i hufvudstaden mindre känbar!, ansåge sig styrelsen böra

förorda detta senare alternativ.

1 en styrelsens skrifvelse bilagd promemoria bär närmare redogörelse

lemnats för planen och kostnaderna för den föreslagna särskilda afdelningen

för idkare af mekaniska yrken. Enligt densamma skulle maskinyrkesskolan

hafva till ändamål att meddela undervisning åt personer, som tillhörde

de mekaniskt tekniska yrkena och önskade förvärfva sådana kunskaper,

som erfordrades för den närmaste ledningen inom dessa yrken. Undervisningen

deri skulle ordnas så, att en fullständig lärokurs kunde genomgås

under loppet af två eller tre läroår, beroende på yrkesrigtningen, samt så

att nya lärjungar kunde antagas vid hvarje läroårs början. Maskinyrkesskolans

lärjungar skulle fördelas på följande fack:

verkmästare, ansvars- eller förste-maskinister och ritare vid mekaniska

verkstäder;

s. 55 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 55

qvarn- och sågverksbyggare;

undermaskinister, maskinarbetare, plåtarbetare för ångpannor in. m.,

smidesarbetare, mekaniska instrumentmakare och urmakare;

fartygsbyggnadsarbetare;

plåtarbetare för hus-, bro- och jern vägsbyggnader samt Förläggare;

gjutare; samt

elektrotekniska arbetare;

de båda förstnämnda facken borde anordnas med treårig kurs, de öfriga

med tvåårig.

Kostnaderna skulle åter fördelas sålunda:

till afdelningsföreståndaren........... kronor 600: -—,

» lärare i geometrisk konstruk
-

tionsritning jemte be- skrifvande geometri ..

>• 400: —

för 6

timmar

i veckan,

»

»

» frihands- och orna-

mentsteckning ...........

» 400: —

» 4

»

»

»

»

» matematik: aritmetik,

algebra och geometri

900: -

» 9

»

»

:»

»

» mekanik och maskin-

lära..........................

» 900: --

» 7''

2 *

»

»

»

» mekanisk teknologi .

» 600:

» 41

2 *

»

»

»

» mekanisk fackritning

» 1,500: —

» 18

»

»

»

» byggnadskonstruk-

tionslära jemte rit-

•

ning ................;.........

» 500: —

» 5

»

» uppsatsskrifning........

» 150: —

» 2

»

»

»

»

» bokföring ..................

» 150: —

» 2

»

»

tion! ofvan nämnda undervisning skulle maskinyrkesskolans lärjungar

deltaga i byggnadsyrkesskolans eller afton- och söndagsskolans undervisning

under 24 timmar i veckan, fördelade på följande ämnen: fältmätning

och afvägning, fysik, kemi, varukännedom och modellering.

Genom den sålunda förebragta utredningen synes såväl behofvet som

gagnet af en särskild undervisning för kikare af mekaniska yrken vara

nöjaktigt ådagalagdt. Och mot den föreslagna planen för undervisningens

ordnande har jag icke något väsentligt att erinra. Det är dock troligt, att

någon ändring i planen framdeles kan erfordras och förty äfven någon

jemkning i lärarnes aflöningsförmåner. Sådana smärre jemkningar torde

böra på styrelsens förslag bestämmas af Eders Kong! Maj:t. Jag tillstyrker

fördenskull, att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för

upprättande vid tekniska skolan i Stockholm af en särskild maskinyrkes
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Åttonde hufvudtiteln.

skola bevilja på ordinarie stat 6,000 kronor till aflöningsförmåner åt föreståndare

och lärare enligt den fördelning, som af Eders Kongl. Maj:t i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan angifna grunder godkännes.

[22.] Beträffande den begärda förhöjningen i anslagen till afton- och sön
Förhejning

«/dagsskolan, tekniska skolan för qvinliga lärjungar samt byggnadsyrkeslans

i stock-skolan har styrelsen meddelat följande upplysningar:

hoim anslag I afton- och söndagsskolan hade för undervisningen i läroämnen af så

^söndagsskola, stor betydelse som fysik, varukännedom, verktygslära och kemi jemte keteknisk

skola raisk teknologi med laborationer, ämnen hvilka fordrade allvarliga tekniska

lärjungar saLkunskaper och kräfde ett ständigt fortgående arbete, såvida, undervisningen

byggnadsyrkesskulle kunna följa teknikens snabba utveckling och motsvara med den

s afsedt ändamål, så ytterst små arfvoden blifvit anvisade som 250 kronor

för hvart och ett af de tre förstnämnda samt 500 kronor för kemi och

kemisk teknologi med laborationer. Man insåge lätt, huru otillräckliga

dessa anslag vore för läroämnen af så stor teknisk vigt och i hvilka ganska

många af skolans i industriens tjenst varande lärjungar åtnjöte undervisning.

Också hade det icke varit möjligt att med det nuvarande ringa

antalet undervisningstimmar göra undervisningen i dessa läroämnen så

fruktbringande, som den borde vara. Antalet undervisningstimmar i veckan

behöfde derför ökas: uti fysik från 2 till 5, deraf 2 timmar laborationsöfningar,

i varukännedom från 2 till 3, i verktygslära från 2 till 3 samt

i kemi och kemisk teknologi från 4 till 7, deraf 4 timmar laborationsöfningar.

Vidare hade det visat sig vara af behofvet påkalladt att utvidga undervisningen

i det för konstindustrien så utomordentligt vigtiga läroämnet

konstindustriel fackteckning med 3 timmar i veckan. I detta ämne hade

nemligen under läroåret 1887—1888 icke mindre än 254 lärjungar inom

afton- och söndagsskolan deltagit.

Styrelsen ansåge sig derför böra föreslå, att de till öfverlärarne i berörda

läroämnen anvisade arfvoden förhöjdes, så att de dels erhölle skäligare

ersättning för sitt arbete, dels kunde åläggas det föreslagna större

antalet undervisningstimmar i veckan, eller

för öfverläraren i fysik................ med 500 kr., eller från 250 till 750 kr.,

» varukännedom ..

» verktygslära......

» kemi och kemisk

teknologi ......

» konstindustriel

fackteckning...

250

350 »

400 »

250

250

250

500

500

600

900

> 950 > 1,200

s. 57 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufyudtiteln.

57

Till stöd för den i förhållande till ökningen i undervisningstiden jemförelsevis

stora förhöjning i arfvodet, som föreslagits för öfverläraren i

verktygslära, har tekniska skolans föreståndare i en den 14 sistlidne december

ingifven promemoria anfört i hufvudsak följande:

Ett undervisningsämne, hvilket såsom verktygslära afsåge en redogörelse

för sammansättningen och egenskaperna hos de förnämsta inom de mekaniska

industrigrenarne använda verktyg, anordningar och maskiner, såsom för gjutning,

smidning, svarfning, hyfling, borrning, gängning, nitning o. s. v. äfvensom

för bearbetning af trä, med särskildt afseende å nyare förbättringar och

framsteg, måste intaga en synnerligen vigtig plats i undervisningen inom

den tekniska afton- och söndagsskolan, der till öfvervägande del just yrkena

tillhörande personer sökte inträde för att förvärfva de kunskaper, som erfordrades

för deras yrkens rätta bedrifvande. Och det kunde ej förnekas,

att, för så vidt detta läroämne skulle blifva till verkligt gagn och motsvara

hvad dermed afsåges, måste af den person, som skulle deruti meddela

undervisning, kräfvas ej mindre .vidsträckta och grundliga teoretiska insigter

uti hithörande delar af tekniken än äfven en ej ringa praktisk erfarenhet.

Härtill komrne, att med de snabba framsteg, som inom tekniken

alltjemt gjordes, af öfverläraren i verktygslära borde fordras en oafbruten

uppmärksamhet på hithörande företeelser och ett ständigt fortgående arbete

för att hålla undervisningen i jemnhöjd med teknikens verkliga ståndpunkt.

— På bemälte öfverlärare stäldes alltså de största fordringar, och

om skolan skulle hafva förhoppning att åt sig förvärfva och behålla en för

undervisningen i detta svåra läroämne kompetent person, måste utan tvifvel

den ersättning, som erbjödes honom, stå i skäligt förhållande till det arbete,

som af honom begärdes.

Då antalet lärjungar, som under sistlidet läroår åtnjöto undervisning i

konstindustriel fackteckning inom tekniska skolan för qvinliga lärjungar utgjorde

136, så har styrelsen funnit det högeligen angeläget, att undervisningstiden

för detta ämne äfven inom denna afdelning höjdes med tre

timmar i veckan samt för detta ändamål föreslagit, att arfvodet för öfverläraren

i konstindustriel fackteckning inom skolan för qvinliga lärjungar

måtte ökas med 250 kronor, eller från 650 till 900 kronor.

Hvad byggnadsyrkesskolan angår, har styrelsen upplyst, att för närvarande

endast 2 timmar i veckan under 21 veckor, eller tillsammans 42

timmar om året, vore anslagna åt undervisningen i naturlära. Man kunde

lätt inse, huru ofullkomlig och inskränkt undervisningen under sådant

förhållande måste blifva uti ett äfven för de praktiska byggnadsyrkena så

vigtigt läroämne som naturlära. Styrelsen ansåge derför en utvidgning af

Bill. till Jliksd. mPrvl. 1SSH. 1 Sand. 1 Afd. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Åttonde hufvudtitelu.

[23]

Undervisnings

kurs för teckning

3lär ar ekandidater.

undervisningen i detta ämne nödvändig och hav af sådan orsak, samt

emedan den funnit det hittills anslagna arfvodet, 200 kronor, allt för litet,

föreslagit, att arfvodet åt öfverläraren i naturlära inom byggnadsyrkesskolan

måtte höjas med 150 kronor, eller till 350 kronor årligen. Jemväl

har styrelsen funnit anslagen för de båda läroämnena uppsatsskrifning

och bokföring inom byggnadsyrkesskolan allt för knappa och föreslagit en

förhöjning af hvardera med 50 kronor, eller från 100 till 150 kronor.

Med afseende på undervisningen i fältmätning och afvägning inom

byggnadsyrkesskolan har styrelsen meddelat, att den hittills hänförts till

undervisningen i de matematiska ämnena och blifvit bestridd af en särskild!

härför anstäld underlärare. Denna anordning vore emellertid i flera

afseenden mindre tillfredsställande, och då i planen för den föreslagna

maskinyrkesskolan inginge, att nämnda skolas lärjungar inom vissa fack

skulle deltaga i den inom byggnadsyrkesskolan anordnade undervisningen

i fältmätning och afvägning, har det synts styrelsen lämpligt, att för detta

läroämne förordnades en öfverlärare med en undervisningsskyldighet af 3

timmar i veckan och med ett arfvode af 300 kronor.

De här ifrågasatta anslagsförhöjningarna synas mig i allmänhet befogade

och de flesta snart sagdt oundgängliga, om skolan skall kunna

vederbörligen fylla sin uppgift och gifva det industriella lifvet det understöd,

som man vill af henne vänta. Endast med afseende på det föreslagna

arfvodet åt en öfverlärare i fältmätning och afvägning är jag af olika

mening med styrelsen, då jag anser undervisningen i nyss berörda ämnen

framdeles såsom hittills lämpligen kunna öfverlemnas åt en underlärare,

helst jag har för afsigt att föreslå Eders Kongl. Maj:t att af Riksdagen

begära sådan förhöjning i anslaget till underlärarne, att tillgång äfven för

detta ändamål fortfarande må derå finnas. Jag hemställer alltså, att

Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på ordinarie stat bevilja

till utvidgning af undervisningen vid tekniska skolan i Stockholm:

i dess afton- och söndagsskola................... kronor 1,750: —

i dess tekniska skola för qvinliga lärjungar » 250: —

i dess byggnadsyrkesskola ............................ » 250: —

eller tillsammans 2,250 kronor, med den

ofvan angifvits.

Angående den vid tekniska skolan i Stockholm anordnade pedagogiska

undervisningskursen för utbildande af teckningslärare har styrelsen erinrat,

att den icke funnes i skolans stat upptagen, utan att erforderliga medel,

enligt deifill af Eders Kongl. Maj:t för hvarje år lemnadt nådigt tillstånd,

fördelning af detta anslag, som

s. 59 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

59

hittills utgått af de besparingar, som uppstått å skolans stat. Denna kurs

hade visat sig mycket gagnande och bidroge utan tvifvel verksamt till att

utbilda duglige teckningslärare för rikets allmänna läroverk, tekniska elementarskolor

samt folkskolelärareseminarier, och kunde denna lärarebildning

betraktas såsom en af de mera betydande uppgifter, som blifvit anförtrodda

tekniska skolan i Stockholm. Antalet lärarekandidater, som deltagit

i denna kurs under åren 1881 —1888, hade varit tillsammans 103.

Då man emellertid icke kunde påräkna, att i framtiden, med växande

antal lärjungar vid skolan, tillräckliga besparingar komme att finnas för

att medgifva anordnandet år efter år af en sådan pedagogisk kurs, och då

det för öfrigt äfven i andra hänseenden vore lämpligast, att utgifterna för

denna kurs uppfördes i skolans utgiftsstat, har styrelsen hemstält, att

i skolans stat måtte uppföras en utgiftspost af 1,500 kronor för anordnande

inom den högre konstindustriella skolan af en undervisningskurs

för utbildande af teckningslärare. Af detta belopp skulle utgå till undervisning:
-

i konstruktionsritning, metodik, med 4 undervisningstimmar

i veckan under två månader af läroåret, ...................... kronor 100: —

» frihandsteckning, metodik, med 0 timmar i veckan under

sju månader af året och med 4 timmar i veckan under

två månader, .................................................................. » 700: —

» frihandsteckning, un d e r v is n i n gsö fn in gar, med 4 timmar

i veckan under sju månader af året och med 2 timmar

under två månader,................................................................. » 4 00: —

» välskrifning, metodik, med 5 timmar i veckan under

fem månader af läroåret, ....................................................... » 300: —

På af styrelsen framstälda skäl, och då det ej kan vara lämpligt, att

anordningen för teclcningslärarnes utbildning fortfarande är stäld på så

lös fot, att den när som helst kan afbrytas, får jag — under erinran derom.

att välskrifningens metodik hittills icke ingått i teckningslärarnes utbildning,

men att det måste blifva af stor fördel för läroverken, om

teckningsläraren sättes i stånd att äfven meddela metodisk undervisning

i välskrifning, hvarför anslag för detta ändamål måste anses särdeles

välbetänkt — i underdånighet föreslå Eders Kong! Maj:t att för ordnandet

vid tekniska skolan i Stockholm af en undervisningskurs för

utbildande af teckningslärare begära af Riksdagen ett anslag å ordinarie

stat af 1,500 kronor.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Åttonde hufvudtiteln.

[24.] Till stöd för ifrågasatt ökning af bibliotekariens arfvode har i hufvud
Förhöjning

af gak följande anförts dels i styrelsens skrifvelse, dels i den af skolans förelans

i stock- ståndare den 14 sistlidne december ingifna promemoria:

hbMiotelarie! Jemte det att en del andra åtgärder vidtagits för att göra skolans

underlärare, bibliotek och lika samlingar lättare tillgängliga och mera gagnande för

6J t—i i—'' (—i ^ ^ i—i O

inköp och un-såväl skolans egen personal och lärjungar som äfven för allmänheten, hade

den anordning träffats, att biblioteket under läroåret hållits öppet tre

Zhta /o»or«-dagar i veckan, nemligen måndagar och torsdagar kl. 7—9 e. m. och

tioner, söndagar kl. V2 10—11 f. in. Huru väl behöflig en sådan anordning varit,

framginge tydligt deraf, att under läroåret 1886—1887 de besökandes

antal uppgått till öfver 2,600 personer, samt att mer än 3,000 arbeten utlemnats

dels till begagnande på stället, dels till utlåning. Under läroåret

1887—1888 både motsvarande siffror utgjort respektive 2,530 och 3,360.

Då här alltså syntes föreligga ett behof att fylla, och då det måste anses

tillhöra skolans ändamål att med alla för henne till buds stående medel

söka främja den svenska konstflitens och de svenska näringarnas förkofran,

vore det styrelsens afsigt att än mera underlätta tillträdet till

skolans samlingar och bibliotek genom att göra dem tillgängliga ytterligare

två dagar i veckan, eller tillsammans fyra hvardagar i veckan, 2 timmar

hvarje gång, äfvensom ll;, timme på söndagen, under månaderna från och

med september till och med maj, samt under den öfriga delen af året

två gånger i veckan. Helst hade styrelsen visserligen önskat att kunna

hålla biblioteket öppet alla veckans dagar och under hvardagarne hela

dagen, såsom förhållandet vore vid utlandets stora anstalter af motsvarande

slag; men då en sådan anordning för närvarande skulle kräfva för

stora utgifter, syntes bäst att inskränka sig till hvad ofvan angifvits.

Tydligt vore emellertid, att skolans bibliotekarie, som tillika vore materialförvaltare

och redan förut af dessa, sina befattningar toges strängt i anspråk,

icke billigtvis kunde åläggas ökad tjenstgöring, utan att skälig

ersättning härför blefve honom beredd; och hade styrelsen derför ansett

sig böra föreslå, att bibliotekariens arfvode blefve höjdt från 1,400 kronor

till 1,700 kronor, eller med 300 kronor.

Till aflöning åt underlärare äro 5 tekniska skolans nu gällande stat

upptagna 13,000 kronor.

Ehuru detta belopp icke syntes ringa för sådant ändamål, hade det

dock, enligt styrelsens meddelande, oaktadt sträng sparsamhet, visat sig

allt mer och mer otillräckligt. Förhållandet vore nemligen, att i vissa af

skolans afdelningar en enda öfverlärare hade att besörja ett mycket stort

antal lärjungars undervisning, så att flere underlärare härför toges i an
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvud titeln.

61

språk till hans biträde. Exempelvis kunde anföras, att i tekniska afton
-

och söndagsskolan begagnades undervisningen

läroåret

1887—1888:

i frihandsteckning, elementarkurser,

af

473

lärjungar,

» geometrisk konstruktionsritning......

»

304

»

» konstindustriel fackteckning..............

»

254

»

» aritmetik ....................................

»

168

»

» geometri ....................................

»

101

»

» figur- och landskapsteckning..........

»

92

»

» algebra ..............................................

»

72

» , 0. S. V

och inom tekniska skolan för q vinliga lärjungar:

i frihandsteckning, elementarkurser,

af

225

lärjungar,

» geometrisk konstruktionsritning......

»

159

»

» konstindustriel fackteckning ..........

»

136

»

» aritmetik ..........................................

»

85

» . o. S. V

Visserligen deltoge icke alla de i ett läroämne inskrifna lärjungarna

samtidigt i undervisningen deruti, men styrelsen hade den tillfredsställelsen

att kunna upplysa, att lärjungarna visade allt större flit vid sina skolbesök,

så att, oaktadt antalet lärjungar de senare åren icke förökats, sannolikt

i följd af de tryckta tiderna, skolans undervisningsverksamhet likväl

betydligt utvidgats för flera af de olika ämnena. Men detta förhållande

påkallade ett ökadt antal underlärare, så framt en tillfredsställande

undervisning skulle kunna meddelas.

På grund häraf har styrelsen hemstält om en förhöjning af ifrågavarande

anslag från 13,000 kronor till 17,500 kronor. Rörande fördelningen

af detta anslag på de särskilda läroämnena m. m. har styrelsen

bifogat en öfversigt öfver underlärarestatens aflöning och undervisningsskyldighet.

Aflöningen vore enligt densamma beräknad efter ett arfvode

af 1,50 kronor i timmen med endast ett par undantag, der underläraren

bestrede en mera sjelfständig undervisning och följaktligen måste uppfylla

större anspråk pa kunskaper i sitt fack äfvensom på förmåga att handhafva

undervisningen. Berörda öfversigt slutade på en summa af 17,276

kronor 50 öre för 11,042 undervisningstimmar.

Vidare har styrelsen i underdånighet anmält, att dels å utgiftsposten

inventariers inköp och underhåll en förhöjning från 2,000 till 3,000 kronor

och dels ett anslag af 600 kronor årligen för kemiska laborationer vore

af behofvet synnerligen påkallade. De kostnader, som de sistnämnda förorsakat,

hade, enligt hvad styrelsen anmält, hittills bestridts af anslaget

för diverse utgifter. Men då detta anslag vore otillräckligt och fullt behöfligt

för andra ändamål, erfordrades härför ett särskild! anslag.

Hvad åter anslaget till inventariers inköp och underhåll angår, har

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Åttonde hufvndtiteln.

skolans föreståndare meddelat, att det redan från början visat sig otillräckligt,

och att styrelsen för att betacka sålunda uppkommen brist erhållit

nådigt bemyndigande att använda möjligen uppstående öfverskott å

lärjungeafgifter och andra mindre inkomster. För år 1888 hade för inventariers

inköp och underhåll utbetalts 2,855 kronor 75 öre, hvadan

alltså en brist af 855 kronor 75 öre uppstått, som på förenämnda sätt

måst fyllas. Och dock hade ingalunda allt, som vore behöfligt, kunnat

anskaffas.

Slutligen bör jag nämna, att styrelsen anmält, det erfarenheten visat,

att söndagsundervisningen vid tekniska skolan utan olägenhet kunnat så

ordnas, att lärjungarna blefve i tillfälle att begagna sig af den allmänna

högmessogudstjensten i hufvudstadens kyrkor, och att det i skolans stat

upptagna anslag till arfvode åt en predikant, 300 kronor, förty numera

vore öfverflödigt.

De skäl, som blifvit andragna för ökandet af anslagen till bibliotekarien

och underlärarne, synas mig synnerligen giltiga, då härigenom å ena

sidan skolans rika skatter af ritningar, planscher och böcker m. m. kunna

blifva mera tillgängliga för skolans lärjungar och allmänheten, och å andra

sidan undervisningen äfven i de starkt befolkade afdelningarna göres mer

fruktbringande för de enskilde lärjungarne genom anställandet af ett erforderligt

antal underlärare. Mot de för desssa ändamål äskade belopp

har jag ej heller något att erinra, helst då, utöfver nämnda 17,276 kronor

50 öre, aflöning bör, såsom jag förut antydt. utgå till en underlärare för

bestridande af undervisning i fältmätning och afvägning. Beträffande åter

förhöjningen af anslaget till inventariers inköp och underhåll samt anslaget

till kemiska laborationer, så synas dessa anslag mig visserligen vara för

skolan väl behöfliga, ehuru de för närvarande näppeligen erfordras till

fullt så stora belopp, som föreslagits, utan torde kunna inskränkas, det

förra till 500 kronor och det senare till 400 kronor.

På grund häraf och enär förhöjning af bibliotekariens arfvode lämpligen

kan ske genom användande af det numera obehöfliga predikantsarfvodet,

hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att dels medgifva, att arfvodet åt bibliotekarien må höjas med 300 kronor

och dertill ^användas nämnda predikantsarfvode, dels äfven bevilja på

ordinarie stat 5,400 kronor, att sålunda fördelas:

till förhöjning af anslaget till aflöning åt underlärare 4,500 kronor,

eller från 13,000 kronor till 17,500 kronor;

till förhöjning af anslaget till inventariers inköp och underhåll 500

kronor, eller___fråiyy2,000 kronor till 2,500 kronor; samt

till kemiska laborationer 400 kronor.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

63

Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts framställning till sist försam- [25.]

lade Riksdag, att för upprättande i Eskilstuna af en fackskola för finare F^kakoia ;

smides- och metallindustri bevilja på ordinarie stat ett anslag af 5,500^™’™^*- kronor, under vilkor att Eskilstuna stad tillhandahölle skolan nödig och 00,1 metaUändamålsenlig

lokal med uppvärmning, anvisade Riksdagen på extra stat musrt''

för år 1889 ett belopp af 4,000 kronor, under vilkor att från nämnda

stad eller eljest för samma ändamål tillhandahölles ett årligt belopp af

1,500 kronor jemte lämplig lokal med uppvärmning. Såsom anledning

till anslagets upptagande på extra stat anförde Riksdagen, att, då det bidrag

från Eskilstuna stad eller annat båll, hvilket Riksdagen ansett sig

böra uppställa såsom vilkor för sagda belopps beviljande, ännu icke blifvit

af någon vederbörande utfäst, det icke synts Riksdagen lämpligt att för

närvarande uppföra beloppet a ordinarie stat.

I följd af detta Riksdagens beslut infordrades angående det faststälda

vilkoret yttrande från stadsfullmägtige i Eskilstuna, och hafva dessa i

underdånig skrifvelse den 13 sistlidne september förklarat, att, så länge

ifrågavarande flickskola åtnjöte årligt statsanslag till det belopp af 4,000

kronor, som för år 1889 anvisats, skulle staden Eskilstuna för samma

ändamål tillhandahålla ett årligt belopp af 1,500 kronor jemte för skolan

lämplig lokal med uppvärmning. Vid sådant förhållande hemställer jag,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för upprättande i

Eskilstuna af en fackskola för finare smides- och metallindustri bevilja på

ordinarie stat ett anslag af 4,000 kronor.

Veterinär undervisningen.

Sedan, i anledning af gjord underdånig framställning utaf direktionen [26.]

för veterinärinstitutet i Stockholm om beredande af ökade tillgångar iör^arinärinminstitutet,

Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition till den förlidet år sam- tu,eth‘0i^!ock~

lade Riksdagen föreslagit förhöjning af institutets ordinarie anslag med

6.000 kronor, deraf 1,000 kronor till byggnaders och stängsels underhåll

samt 5,000 kronor till diverse utgifter, men Riksdagen endast på det sätt

bifallit den gjorda framställningen, att berörda anslag, för ökning med

1.000 kronor af den deruti ingående anslagsposten byggnaders och stängsels

underhåll, höjdes med sistnämnda belopp, har direktionen för institutet

i skrifvelse den 10 juli 1888 anfört, att, då, på sätt direktionen förut

framhållit, undervisningen vid institutet icke kunde utan den begärda ökningen

i anslaget på ett tillfredsställande sätt bestridas, direktionen funnit

sig böra ånyo påkalla Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet för denna

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Åttonde hufvudtiteln.

fråga, hvarvid direktionen dels hänvisat till sin förut lemnade utredning

angående orsakerna till den minskade behållningen af institutets smedja,

som val för ett år, eller 1876, lemna! en så hög afkastning som 6,000

kronor, men hvaraf behållna inkomsten, numera beräknad till endast 600

kronor, icke kunde antagas komma att betacka de för undervisningens behöriga

meddelande nödiga utgifter, hvilka af Eders Kongl. Maj:t efter pröfning

beräknats till 5,000 kronor, dels ock anfört, att. till följd af ökadt

antal elever vid institutet en årlig brist i staten uppkommit, men att

denna hittills blifvit betäckt af en sedan derå år befintlig behållning,

hvaraf likväl vid 1887 års slut återstode endast 329 kronor 62 öre; och

har direktionen i underdånighet anhållit, det Eders Kongl. Maj:t måtte

för år 1889 ställa till direktionens förfogande det belopp, hvarmed smedjans

afkastning under året, utom af direktionen beräknad behållning af

600 kronor, komme att understiga 5,000 kronor.

1 skrifvelse den 22 september 1888 har direktionen vidare anhållit,

bland annat, det Eders Kongl. Maj:t behagade till näst sammanträdande

Riksdag aflåta nådig proposition om höjande af ordinarie anslaget till

veterinärinstitutet med 5,000 kronor till diverse utgifter.

Till stöd härför har direktionen hufvudsakligen åberopat samma skäl,

som anförts vid dess ofvanberörda framställning angående behofvet af ett

särskildt anslagsbelopp för år 1889, och dervid ytterligare framhållit minskningen

i afkomsten af hofbeslagssmedjan, i det att sagda afkomst, förnämligast

till följd af institutets aflägsna läge och den stora konkurrens,

som under senare åren äfven på detta område uppstått inom hufvudstaden,

så betydligt nedgått, att den exempelvis utgjorde under år 1881

ett belopp af 415 kronor 90 öre, år 1884 ännu mindre, eller 290 kronor

85 öre, och år 1887 endast 228 kronor 45 öre, medan å andra sidan och

särskildt med anledning af elevantalets ökande utgifterna för undervisningens

uppehållande i så väsentlig man stigit.

Båda dessa direktionens framställningar hafva blifvit af medicinalstyrelsen

förordade.

Af hvad till 1888 års Riksdag i ämnet anfördes och direktionen nu

ytterligare andragit samt då det redan ökade elevantalet vid institutet

helt säkert kommer att stegras, sedan Skara veterinärinrättning med den

1 juli 1889 upphör att utbilda veterinärer, synes mig uppenbart, att eu

tillökning af 5,000 kronor uti institutets ordinarie anslag till diverse utgifter

är behöflig. Någon anledning har icke heller förekommit dertill,

att hofbeslagssmedjans afkastning för år 1889 skall kunna öfverstiga den

beräknade inkomsten af 600 kronor, hvilket belopp, såsom af statsrådsprotokollet

den 12 januari 1888 närmare synes, redan tagits i betraktande

s. 65 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

65

och afdragits, innan anslagsförhöjningen upptagits till 5,000 kronor. Således

blir äfven för år 1889 af nöden att bereda institutet ett anslag af

5,000 kronor, på det att brist ej må uppstå uti institutets anslag till diverse

utgifter. Detta särskilda för år 1889 erforderliga belopp bör lämpligast

utgå i form af ett anslag på extra stat.

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att på ordinarie stat bevilja förhöjning af veterinärinstitutets anslag till

diverse utgifter med 5,000 kronor; och torde jag framdeles få återkomma

till frågan om berörda extra anslag.

V etenskapsakademien.

I berättelsen öfver den år 1872 verkstälda granskning af statsverkets [27.]

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1870 erinrade Riksdagens revi- Användande

sorer, att af de s. k. manufakturmedlen ''på grund af särskilda nådiga rLntkaps-''

bref utginge för vård och tillsyn af två på allmän bekostnad från Munchen akademiens

införskrifna delningsinstrument 1,050 riksdaler; och föreslogo revisorerne,

att då detta anslag uppbures af vetenskapsakademiens fysiker, ifrågavarande

instrument måtte såsom inventarium öfverlemnas till vetenskapsakademien

för att genom akademiens försorg vederbörande tillhandahållas,

och det anslag, som för sådant ändamål kunde finnas erforderligt, anvisas

medelst motsvarande förhöjning i vetenskapsakademiens å riksstaten uppförda

årliga anslag. Efter det Riksdagen i skrifvelse den 19 april 1873

anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga revisorernes omförmälda förslag

i nådigt öfvervägande, och vetenskapsakademien afgifvit underdånigt

utlåtande i ämnet, godkände Eders Kongl. Maj:t Riksdagens framställning

att anslag för ifrågavarande ändamål måtte upphöra att utgå af manufakturmedlen

samt föreslog i proposition till 1874 åi’s Riksdag, att i stället

måtte å vetenskapsakademiens stat uppföras 1,050 kronor såsom arfvode

åt akademiens fysiker, mot skyldighet för honom att hålla förutnämnda

delningsinstrument tillgängliga för dem, hvilka kunde vilja under hans

ledning sig af desamma begagna. Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning

blef af Riksdagen bifallen. Enligt nådigt bref till vetenskapsakademien

den 29 maj 1874 förordnade Eders Kongl. Maj:t derefter, att omförmälda

delningsinstrument skulle såsom inventarium till akademien öfverlemnas;

hvarjemte Eders Kongl. Maj:t anbefalde akademien att vid dåvarande

fysikerns afgång från denna befattning inkomma med underdånigt

utlåtande, huruvida särskildt anslag för instrumentens vårdande fortfarande

vore erforderligt.

Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Åttonde lmfvudtiteln.

Sedan professorn E. Edlund, hvilken vid tiden för detta nådiga brefs

aflåtande innehade befattningen som akademiens fysiker, den 19 augusti

1888 aflidit, har akademien i underdånig skrifvelse den 12 september

samma år tillkännagifvit, att akademien från och med sistnämnda, månads

början icke längre gjorde anspråk på att uppbära ifrågavarande statsanslag

af 1,050 kronor såsom bidrag till sin fysikers lön, men det oaktadt

icke ville underlåta att vid tjenstens återbesättande göra det till en

pligt för den blifvande fysikern att fortfarande vårda berörda delningsinstrument

och hålla dem tillgängliga för personer, som af dem vilja begagna

sig.

Detta anslag kommer således icke vidare att användas till fysikerns

aflöning, men det torde för framtiden vara behöfligt för den på vetenskapsakademiens

stat uppförda meteorologiska centralanstalten.

På framställning af vetenskapsakademien medgaf nemligen Eders

Ivongl. Maj:t genom nådigt bref den 21 september 1877, att för tre dagliga

väderlekstelegram, nemligen ett morgontelegram om SO till 40 ord från

tyska rikets meteorologiska centralanstalt »die deutsche Seewarte» i Hamburg

till den meteorologiska centralanstalten i Stockholm samt två enkla

eftermiddags telegram från Haparanda och Stockholm till Hamburg, samma

befordringsrätt å de svenska telégraflinierna skulle erhållas, som tillkomme

de för meteorologiska anstaltens i Stockholm räkning dittills utvexlade

telegram. Tillika föreskref Eders Kongl. Maj:t, att ersättning skulle från

meteorologiska centralanstalten till telegrafverket utbetalas dels med tillsammans

300 kronor om året för den utvexling med Hamburg af ett

morgon telegram och två. eftermiddagstelegram, hvarom ofvan förmälts,

dels med 1,850 kronor årligen för de till arfvoden för meteorologiska

observationers anställande af telegraftjenstemän på åtskilliga orter utom

Stockholm samt för de meteorologiska telegrammens sammanfattning å

Stockholms centralstation utgående belopp, äfvensom för underhåll af telegrafledningen

mellan denna station och Stockholms observatorium samt

för telegraf eringens ombesörjande vid nämnda observatorium; hvarjemte

Eders Kongl. Maj:t förklarade, att den meteorologiska centralanstalten skulle

ega att, derest till bestridande af den anstalten sålunda, ålagda utgift erfordrades

några medel utöfver dem, hvaröfver anstalten redan egde att

förfoga, derom inkomma med underdånig anmälan.

Med stöd af sistnämnda nådiga bref har vetenskapsakademien sedermera

hvarje år, efter anmälan af föreståndaren för meteorologiska centralanstalten,

hos Eders Kongl. Maj:t gjort framställning om ersättning för

den anstalten åliggande afgift till telegrafverket; och har Eders Kongl.

Maj:t för hvartdera af åren 1878—1888 anvisat till akademiens förfogande

s. 67 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln.

67

för ifrågavarande ändamål ett belopp af 2,150 kronor, som utgått af allmänna

besparingarna å anslagen under riksstatens åttonde hufvudtitel.

Dessa besparingar, bvilka numera äro ganska obetydliga, behöfva mer

än väl användas för tillfälliga, efter hand uppkommande behof, och

jag hemställer, det. Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,

att det på vetenskapsakademiens stat hittills upptagna anslag till

akademiens fysiker, 1,050 kronor, hädanefter må användas såsom bidrag

till bestridande af meteorologiska centralanstaltens årliga utgifter för

väderlekstelegram in. m.

Lasaretts underhåll.

Från det under denna anslagstitel uppförda anslag med rubrik [28.]

»indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar»,eIr”~^in9S(''ill

hvilket anslag i riksstaten är beräknadt till 1,500 kronor, utgår för "vJmmiJs

närvarande icke någon annan ersättning än för tionde, ursprungligen hosPitalm-manslagen

till Veckholms hospital och numera utgörande 619 kubikfot

1,74 kanna spanmål.

I nådig proposition den 31 december 1887 föreslog Eders Kongl.

Maj:t. senast församlade Riksdag dels, under förutsättning af kyrkomötets

bifall, att den efter medelmarkegångspris jemte forsellön till Veckholms

kyrka och hospital samt till aflöning åt en syssloman vid hospitalet nu

utgående ersättning för indragna 530 kubikfot 9,74 kannor tiondespanmål,

hälften råg och hälften korn, måtte från och med innevarande år

utbytas mot ett årligt belopp af 1,072 kronor 57 öre, dels ock att den

ersättning för indragna 88 kubikfot 2 kannor tiondespanmål, som för

närvarande tillkömme Veckholms församling och användes till församlingens

folkskoleväsende, måtte från riksstaten uteslutas. I skrifvelse

den 11 maj sistlidna år anmälde Riksdagen, att denna Eders Kongl.

Maj:ts framställning blifvit af Riksdagen bifallen endast för så vidt densamma

afsåge utbyte mot ett årligt belopp af 1,072 kronor 57 öre af

den till Veckholms kyrka och hospital samt till aflöning åt en syssloman

vid hospitalet utgående ersättning för indragna 530 kubikfot 9,74

kannor tiondespanmål. Sedan det sistlidna år församlade kyrkomötet,

hvars yttrande infordrats öfver omförmälda förslag i hvad detsamma

afsåg ersättningen för sistberörda tiondespanmål, i skrifvelse den 19

september 1888 förklarat sig för sin del härtill lemna bifall, förordnade

Eders Kongl. Maj:t den 5 derpå följande oktober, att omförmälda ersättning

skall från och med innevarande år utgå med ett bestämdt

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Åttonde hufvudtiteln.

belopp af 1,072 kronor 57 öre och under innevarande år utbetalas från

nämnda förslagsanslag. Härigenom är således bestämdt, att anslaget

till Veckholms kyrka och hospital samt till aflöning åt en syssloman

vid hospitalet skall utgå med ett visst årligt belopp.

Då Riksdagen i skrifvelse den 11 maj 1876 anhållit om vidtagande

af åtgärder, hvarigenom ersättningar af ifrågavarande beskaffenhet

kunna utbytas mot bestämda årliga belopp, torde Riksdagens beslut i

fråga om ersättningen till Veckholms församlings skolväsende icke böra

anses såsom uttryck af någon önskan hos Riksdagen, att denna ersättning

fortfarande såsom hittills bör utgå efter medelmarkegångspris jemte

forsellön. Utan synes det vara lämpligt, att jemväl denna ersättningfixeras

till ett visst årligt belopp. Eger denna förändring rum, och

sker vederbörlig förhöjning af anvisningen i kontant, blir ofvannämnda

förslagsanslag å 1,500 kronor för framtiden obehöflig!.

Såsom i statsrådsprotokollet den 31 december 1887 förmärs, har

Veckholms församling förklarat sig villig att jemväl för ofvannämnda

88 kubikfot 2 kannor spannmål åtnöjas med ett bestämdt årligt belopp,

beräknadt efter det i förordningen den 23 juli 1869 stadgade medelvärde.

Enligt hvad jag från statskontoret inhemtat, utgör för nämnda

spannmål detta medelvärde jemte forsellön 185 kronor 22 öre.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att, med uteslutande ur riksstaten af det under rubrik

»indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag: ersättningar»

uppförda anslag, 1,500 kronor, anvisningen i kontant må höjas från

40,803 kronor till 42,061 kronor, eller med jemn! 1,258 kronor, deraf

såsom indelningsersättning till Veckholms kyrka och hospital samt

hospitalssysslomannen 1,072 kronor 57 öre och till Veckholms församlings

folkskoleväsende 185 kronor 22 öre; kommande således anslagstiteln

i dess helhet att minskas med 242 kronor.

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande.

[29.] Det anslag, som under en längre följd af år varit på riksstatens

ofmrdZtlrrls^on^G hufvudtitel uppfördt till understöd för resor i vetenskapligt syfte

utgifvande, samt till utgifvande af läroböcker och lärda verk, har allt mer och mer

visat sig vara för angifna ändamål otillräckligt, hvarför en förhöjning

af detsamma synes mig af behofvet synnerligen påkallad.

Då jag nu anhåller att härpå få fästa Eders Kongl. Majt:s nådiga

uppmärksamhet, tillåter jag mig att, med hänvisning till det vid stats
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

69

verkspropositionen år 1872 bilagda utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden

den 9 januari samma år, i hvad angår tillkomsten af berörda

anslag, i ämnet endast erinra: att Rikets Ständer på Kong!. Majits

framställning till 1840 års Riksdag beviljade för sagda ändamål en

summa af 10,000 riksdaler banko, hvilket belopp med tillägg af 400

riksdaler samma mynt, som förut varit under sundhetskollegii stat upptagna

till reseunderstöd åt unga läkare, i riksstaten uppfördes såsom

reservationsanslag; att, då emellertid antalet af dem, som af anslaget

sökt understöd, särdeles för resor i vetenskapligt syftemål, allt ifrån

början varit högst betydligt, Kongl. Maj:t, med anledning häraf och för

vinnande af lättnad i afseende på anslagsmedlens fördelning, under den

21 februari 1852 pröfvade skäligt förordna, att tills vidare två resestipendier,

ett större å 1,800 riksdaler och ett mindre å 1,500 riksdaler

årligen Unge på förslag af sundhetskollegium åt läkare utdelas samt

dylika stipendier på förslag af de akademiska konsistorierna och universitetskanslern

tilldelas två vetenskapsidkare vid hvardera universitetet;

att anslaget vidare, på Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar,

blifvit förhöjdt vid 1862—1863 årens Riksdag till 20,000 riksdaler

och vid Riksdagen år 1872 till det nuvarande beloppet, 24,000 kronor;

samt att, enligt sedermera meddelade och nu gällande bestämmelser,

de förut nämnda stipendiebeloppen för vetenskapsidkare vid universiteten

och åt civila läkare utgå, det större stipendiet med 2,000 kronor

och det mindre med 1,500 kronor årligen.

Då den för dessa stipendier sålunda afsedda delen af anslaget, eller

10,500 kronor, dragés ifrån dess slutsumma, återstår för öfriga, ej

mindre angelägna ändamål, nemligen till reseunderstöd åt andra vetenskapsidkare

samt till understöd för utgifvande af läroböcker och lärda

arbeten, endast ett belopp af 13,500 kronor. Att denna tillgång varit

mycket knapp och dess fördelning särdeles svår, kan lätteligen bedömas

redan deraf, att de under senare åren ingångna ansökningarna städse stigit

i antal i samma mån som den vetenskapliga verksamheten vunnit en allt

större utsträckning och mångsidigare utveckling, så att krafven på denna

del af anslaget under de sista tio åren uppgått till 25,000 å 30,000

kronor årligen. Härvid bör jemväl tagas i betraktande, att vissa understödsbelopp

årligen utgått af detta anslag under en längre följd af år,

nemligen 1,500 kronor till hvartdera universitetet såsom bidrag till utgifvande

af dess årsskrift och 1,200 kronor för utgifvande af »Nordiskt

medicinskt arkiv», eller tillhopa 4,200 kronor, samt att förnyade och

väl grundade framställningar om förhöjning af de numera otillräckliga

bidragen till nämnda tidskrifter icke kunnat tillgodoses. Af allt detta

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Åttonde hnfrndtiteln.

har jag funnit mig böra tillstyrka en förhöjning i det ifrågavarande

reservationsanslaget.

Denna förhöjning afser hufvudsakligen att vara en förstärkning af

medlen till understöd för utgifvande af läroböcker och lärda verk, icke

någon särskild tillökning af de ofvan omförmälda bestämda stipendiebeloppen,

helst tillfällen till resor för vetenskapliga ändamål i senare

tid och på flera olika områden beredts både af staten och enskilda.

Det kan icke heller vara meningen nu, lika litet som tillförene, att på

detta anslag förskaffa vetenskapsidkare några arfvoden eller full ersättning

för deras lärdomsalster, utan förnämligast att underlätta och främja

utgifvandet i tryck af värdefulla arbeten, som icke kunna påräkna någon

större afsättning, och hvilka eljest icke skulle komma den vetenskapliga

forskningen till godo. På detta sätt har genom statens medverkan hittills

vunnits icke obetydande resultat. Jag hemställer, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja reservationsanslaget till resestipendier

samt läroböckers och lärda verks utgifvande från 24,000 kronor

till 30,000 kronor, eller med 6,000 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

[30.] Beträffande öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln har

skrifmatena- jag icke att föreslå annan ändring än att, för jemnande af hufvudtitelns

ved m. m. slutsumma, iörslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m

för närvarande upptaget till 22,763 kronor, må höjas med 393 kronor,

eller till 23,156 kronor.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln

*

71

Extra anslag:

Riksarkivet.

I skrifvelse den 27 september 1888 har riksarkivarien underdånigst [31.]

hemstält, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till fort- uW«a«**

satt utgifvande i tryck genom riksarkivet af sådana skrifter och hand- “handling?*

lingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia, uppföra på 1890 års

stat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående år

varit för ändamålet årligen beviljadt.

Med anledning häraf tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen att för ifrågavarande ändamål på extra stat

jemväl för år 1890 anvisa ett belopp af 3,000 kronor.

Med-bifall till Eders Kongl. Maj:ts framställning om uppförande af [32.]

eu tillbyggnad för riksarkivet har Riksdagen för ändamålet beviljat ett ™bSggmd

anslag af 575,000 kronor, hvaraf på extra stat anvisats 100,000 kronor ^ "et.Mh

för år 1886, 250,000 kronor för år 1887 samt 75,000 kronor för hvartdera

af åren 1888 och 1889, eller tillhopa 500,000 kronor. I enlighet

med en af öfverintendentsembetet i skrifvelse den 31 oktober 1888

gjord hemställan tillstyrker jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att till fullbordande af nämnda tillbyggnad

anvisa på extra stat för år 1890 återstående beloppet, 75,000 kronor.

Kongl. biblioteket.

I skrifvelse den 15 augusti 1888 har öfverbibliotekarien vid kongl. [33.]

biblioteket underdånigst anfört, att den årligen tillväxande massan af“/

svenska tidningar sedan ett par år tillbaka icke kunnat inrymmas pkmuoteksbyggde

för dem inom svenska samlingens boksalar afsedda hyllorna, utan nadenmåst

förvaras på högst olämpligt sätt å flera olika ställen derinom på

hyllor, som ursprungligen varit afsedda för mindre böcker. Emellertid

omöjliggjorde det stora format, som nästan alla svenska tidningar numera

begagnade, deras uppställande på hyllorna bredvid hvarandra,

emedan de snart genom sin tyngd skulle falla sönder ur banden samt

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Åttonde hufvudtiteln.

[34.]

Statens konstindustriella

samlingar.

helt och hållet förstöras. I följd häraf måste de förvaras liggande på

hyllorna. Men då tidningar dagligen i mängd måste framtagas för begagnande

i låneexpeditionen, kunde de icke uppstaplas i trafvar, flera

årgångar ofvanpå hvarandra, enär derigenom framtagandet af en enda

årgång skulle oskäligen fördröjas, och dessutom tidningsbanden inom

kort utslitas. Derför måste blott en, högst två årgångar förvaras liggande

på hvar sin särskilda hylla. De för tidningar afsedda hyllorna

utgjorde sammanlagdt 4,100 löpande fot, under det de för närvarande å

hyllorna upplagda svenska tidningarna upptoge 5,044 sträckfot, hvadan

sålunda ej mindre än 944 löpande fot måst inkräktas på de för böcker

afsedda hyllorna. Då emellertid dessa hyllor inom en ej aflägsen framtid

behöfdes för inrymmande af svenska afdelningens tillväxt af böcker,

voi-e det nödvändigt, att någon anstalt vidtoges för tidningarnas ändamålsenliga

förvarande.

Den enda möjliga utvägen i detta afseende syntes vara att härför

inreda biblioteksbyggnadens östra källare, hvilken genom sitt läge under

läse- och visningssalarne vore härtill synnerligen lämplig. Enligt

genom öfverintendentsembetets försorg utarbetade förslag med tillhörande

ritningar och kostnadsberäkning till nämnda källares inredning,

skulle derigenom för tidningarnas förvarande ändamålsenliga hyllor erhållas

till en sammanlagd längd af 7,630 sträckfot, eller mer än dubbelt

så mycket som landsortstidningarna för närvarande upptoge, hvilket

äfven syntes vara för längre tid tillräckligt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har öfverbibliotekarien,

med öfverlemnande af omförmälda ritningar och kostnadsförslag, anhållit,

att det för ändamålet erforderliga beloppet, 11,850 kronor, måtte

beviljas.

Då af hjelpande! af detta behof icke lärer kunna utan olägenhet

uppskjutas, tvekar jag icke att tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen att till inredning af östra källaren i kougl. bibliotekets

byggnad för det afsedda ändamålet anvisa för år 1890 ett extra

anslag af 11,850 kronor.

N ationalmuseum

I skrifvelse den 25 september 1888 har intendenten vid nationalmuseum

underdånigst hemstält, det Eders Kongl. Maj:t måtte täckas

till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar

äska af Riksdagen ett extra anslag jemväl för år 1890 af 4,000 kronor,

s. 73 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

73

att jemte 1,000 kronor af vid museet inflytande förevisningsmedel användas

enligt samma fördelning som under flera föregående år.

Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att, i likhet med hvad förut skett, jemväl för år 1890 anvisa ett extra

anslag af 4,000 kronor för vård, underhåll och tillökning af statens

konstindustriella samlingar.

Lifrustkammaren.

I skrifvelse af den 25 september 1888 har intendenten vid natio- [35.]

nalmuseum underdånigst hemstält, det Eders Kongl. Makt måtte för till- Wruatkamsyn,

underhåll och vård af lifrustkammarens samlingar af Riksdagen

äska på extra stat äfven för år 1890 enahanda anslag som förut, eller

5,800 kronor. Enär detta belopp fortfarande är behöfligt för att under

år 1890 användas enligt enahanda grunder, som hittills följts, får jag i

underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens samlingar

in. m. anvisa på extra stat jemväl för år 1890 ett anslag af 5,800 kronor.

Domkapitlens expeditioner.

För att åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner bereda löne- [36.]

förbättring under år 1890, i likhet med föregående år, erfordras anslag

till oförändradt belopp; och får jag fördenskull i underdånighet till “ stemännen vid

styrka framställning till Riksdagen derom, att för berörda ändamål

måtte å extra stat för år 1890 anvisas 3,716 kronor.

Kyrkor.

På Eders Kongl. Maj:ts framställning har Riksdagen beviljat till [37.]

restaurering af Upsala domkyrka 500,000 kronor och till restaurering^™"””^

af Skara domkyrka 250,000 kronor. Af dessa belopp hafva för hvart- skara domdera

af åren 1886, 1887, 1888 och 1889 anvisats för domkyrkan i Up- kvr1eorsala

70,000 kronor och för domkyrkan i Skara 35,000 kronor. I öfverensstämmelse

härmed tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att till fortsättande af dessa restaureringsarbeten anvisa på

extra stat jemväl för år 1890 enahanda belopp, eller för Upsala domkyrka

70,000 kronor och för Skara domkyrka 35,000 kronor.

Bih, till Riksdagens Prot. 1889. 1 Samt. 1 Afd.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Åttonde hufvudtiteln.

[38.] Enligt hvad statsrådsprotokollet för den 11 oktober 1866 utvisar,

FUngs {-jriT"^iade Flöda församling i Södermanlands län, med anmälan att församlingen

ämnade å sin gamla kyrkas grund uppföra en ny kyrkobyggnad,

i underdånighet anhållit, att, derest den gamla kyrkan såsom en minnesrik

fornlemning ansåges böra bibehållas, erforderligt anslag måtte anvisas

till dess underhåll, att utgå från den dag kyrkan ej vidare af

församlingen begagnades.

Då denna kyrka med dess åldriga alfrescomålningar vore att räkna

bland de i konsthistoriskt hänseende märkligare byggnader inom landet,

och dess bevarande för framtiden kunde anses utgöra eu det allmännas

angelägenhet, föreslogs i nådig proposition till 1867 års Riksdag

anvisande af 300 riksdaler årligen till kyrkans underhåll, att utgå från

den tid församlingen upphörde att af ifrågavarande gamla kyrka sig

begagna. Riksdagen biföll framställningen på det sätt, att till underhåll

af nämnda gamla kyrka anvisades ett årligt anslag af 300 riksdaler,

att tilläggas sjunde hufvudtitelns anslag till byggnader och reparationer

i landsorterna. Och genom nådigt bref den 17 maj 1867 anbefaldes

öfverintendentsembetet att i årliga generalförslagen till reparationsarbeten

å de under embetets tillsyn stälda byggnader i landsorterna

jemväl upptaga de för omförmälda kyrkas underhållande erforderliga

åtgärder.

Etter det inom Flöda församling fråga uppstått att, med bibehållande

af den gamla kyrkans minnesvärda del — det norra skeppet —,

ombygga densamma för att fortfarande af församlingen begagnas, och

ritning i detta hänseende blifvit den 21 december 1883 af Eders Kongl.

Maj:t gillad, har församlingen i underdånig ansökning af den 30 november

1887 anfört: att omförmälda kyrkobyggnad, som snart vore

fullbordad, nödvändiggjort en grundlig och kostsam restaurering af den

gamla, mycket förfallna kyrkan, hvilken genom tillbyggnad af två nya

skepp nu sammanhängde med och bildade ett sidoskepp i den nya

kyrkan; att det byggnadsarbete församlingen sålunda åtagit sig för att

åstadkomma eu kyrka, som i byggnadsstil kunde fullt motsvara den

ursprungliga, kraft, jemförelsevis stora kostnader; att utom den byggnadskassa,

som genom fleråriga sammanskott blifvit bildad och uppgått

till ett belopp af öfver 90,000 kronor, för ifrågavarande byggnad ett

amorteringslån å 35,000 kronor behöft upptagas; samt att, sedan de å

gamla kyrkan erforderliga restaureringsarbetena blifvit fullbordade, församlingen

derigenom sannolikt för all framtid befriat staten från vidare

kostnader för den gamla kyrkans underhåll. Med åberopande häraf

s. 75 Kontrollera mot PDF

Åttonde h u fynd titeln.

75

har församlingen anhållit att utbekomma de alltsedan år 1867 anvisade

medlen, utgörande 300 kronor årligen.

Öfverintendentsembetet, som efter nådig remiss afgifvit underdånigt

utlåtande i ärendet, har dervid erinrat, att, då församlingen fortfarande

begagnade sin gamla kyrka, vilkoret för utbetalande af bidrag till dess

underhåll icke blifvit uppfyldt och ej heller torde komma att uppfyllas,

sedan dåmera anmälan till embetet ingått om bringandet till utförande

af den år 1883 faststälda ombyggnadsritningen. Tillika har öfverintendentsembetet

vid sådant förhållande hemstält, huruvida ej ofvannämnda

årliga tillökning i anslaget »byggnader och reparationer» borde för

framtiden derifrån afdragas, men församlingen likväl, med hänsyn till

den årliga besparing för statsverket, som härigenom uppkomme, samt

öfriga af församlingen åberopade skål, beredas något bidrag af allmänna

medel till eu fullständigare restaurering, än församlingens för kyrkobyggnaden

mycket anlitade tillgångar medgåfve af kyrkans i konsthistoriskt

hänseende märkliga norra skepp.

Då Flöda församling med stor offervillighet låtit restaurera sin

gamla kyrka, hvilken är af den märkvärdighet, att, såsom jag förut

nämnt, staten åtagit sig en årlig utgift af 300 kronor för kyrkans underhåll,

anser jag det icke vara obilligt, att staten i stället för detta årliga

belopp lemnar församlingen ett bidrag för en gång till restaureringen.

Om det år 1867 beviljade årsanslaget tagits i anspråk för kyrkans räkning

under åren 1868—1887, hade staten måst för dessa 20 år vidkännas

en utgift af tillhopa 6,000 kronor. Tillägges församlingen detta

belopp med skyldighet att ansvara för kyrkans framtida underhåll, lärer

en sådan lösning af frågan icke anses ofördelaktig för vare sig staten,

församlingen eller det konsthistoriska intresset. Men om äfven det årliga

beloppet, 300 kronor, ej vidare kommer att erfordras för afsedda

ändamålet, torde dock någon minskning ej böra ske af den anslagstitel

»byggnader och reparationer», hvarå det obetydliga beloppet är anvisadt,

enär, enligt hvad jag af chefen för finansdepartementet inhemta!, nämnda

reservationsanslag fortfarande är till fullo behöflig!.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1890 bevilja 6,000 kronor såsom bidragtill

restaurering af Flöda församlings gamla kyrka, med vilkor att församlingen

ansvarar för kyrkans framtida underhåll.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Åttonde hnfvudtiteln.

Universiteten.

[39.] Med anledning af gjord framställning om fortfarande understöd af

seminarier statsmedel för de vid universitetet i Upsala befintliga seminarier för

vid untversi- OJ 7 7 fto 1 , o1 ° , 0 . ^

utet i Upsala. språkvetenskap och matematik tar jag, under åberopande åt hvad tillförene

i detta hänseende anförts, i underdånighet tillstyrka, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att åt ifrågavarande anstalter

äfven för år 1890 bevilja extra anslag till samma belopp som förut,

nemligen:

till det språkvetenskapliga seminariet................................ kronor 3,000: —

» » matematiska » ............................... 3) 1,500: —

[40.] Vid senaste Riksdag beviljades på Eders Kongl. Maj:ts framställ
Lärare

ityska,n\ng 36 000 kronor för anställande vid Upsala universitet under sex år

Tvan^fca och. *__'' / x

engelska spr å-af lärare i tyska, franska och engelska språken enligt ''de närmare beUn

vid Pp^stämmelser, Eders Kongl. Makt kunde finna godt meddela, samt anvisades

af nämnda belopp 6,000 kronor på extra stat för år 1889. Under

erinran att den 7 sistlidne december blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststäldt

reglemente för ifrågavarande språklärare, hvilka benämnas universitetslektorer,

får jag nu i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att af omförmälda

anslag må för år 1890 anvisas 6,000 kronor.

[41.] Af det till förändring af Carolina-rediviva-byggnaden i Upsala be
dZivl-tygg-

v^ja(^e anslag, 200,000 kronor, äro för åren 1888 och 1889 anvisade

naden i tillsammans 100,000 kronor. På gjord framställning om medel till fortuPsala-

sättande af arbetena härå får jag i underdånighet tillstyrka, det Eders

Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att af berörda anslag på extra

stat för år 1890 anvisa ytterligare 50,000 kronor.

[42.] Vid adjunktsinstitutionens ombildning år 1877 bestämdes i afseende

a/enlaiora-På universitetet i Upsala, att i stället för de indragna adjunkturerna i

tors■ och en fysik och astronomi skulle inrättas en laboratorstjenst i experimentel

tjenst i utsila^^^ oc^ m °bserimtorstjenst i astronomi, hvardera med eu aflöning af

3,000 kronor. Dessa tjenster hafva dock ännu icke kunnat tillsättas

af brist på tillgängliga medel. Då detta förhållande är för undervisningen

i hög grad menligt, hafva förslag väckts om vidtagande af åt
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln.

77

gärder, för att nämnda tjenstår måtte kunna tillsättas utan afvaktan

derpå, att återstående adjunkturer blifva lediga.

Härvid bär anförts, hurusom under tiden från adjunkturernas indragning

ett betydligt förökadt arbete drabbat de i nämnda läroämnen anstälde

professorer, hvilka måst sakna det lärarebiträde, som varit för

dem afsedt. Då den undervisning vid de praktiska öfningarna, som af

de nya lärarne skulle öfvertagas, icke kunnat ligga nere under ifrågavarande

öfvergångstid, så hade allt detta arbete måst utan ersättning

och till men för egen vetenskaplig verksamhet öfvertagas af professorerne.

Hvad särskildt beträffade fysiken, hade professorn nödgats, jemte

öfriga till hans tjenst hörande göromål, endast med tillhjelp af en

amanuens sköta de fysiska laborationerna ända tills för få terminer

sedan, då arfvode ur reservfonden beviljats åt en biträdande laborator.

Under ifrågavarande period hade laboranternas antal nästan oafbrutet

stigit; och derjemte hade de vidlyftiga praktiska arbeten, som måste

utföras vid prof för filosofie licentiat-examen, å lärarens sida tagit mycken

tid och omtanke i anspråk.

I fråga om observatorstjensten har andragits, att densamma icke vore

någon nyhet utan hade funnits sedan medlet af förra århundradet, således

ungefär lika länge som universitetets observatorium. Detta vore ett

bevis för det redan då insedda behofvet af eu observator, hvilken afsetts

att vara en bättre åflönad och mera sjelfständig assistent, som redan vunnit

vetenskaplig mognad, och som skulle, utan att störas af examensbestyr

eller andra göromål, kunna uteslutande egna sig åt vetenskapen och sin

tjenst. Denna tjenst vore ock af egendomlig art i det hänseendet, att dess

innehafvare måste vara på sin post både natt och dag för att kunna

uppehålla den kontinuitet i iakttagelserna, som allt astronomiskt observationsarbete

fordrade; och man kunde ensamt på grund af denna omständighet

bilda sig ett omdöme om den nedsättning i arbetskraft, som institutionen

leda genom saknaden af observator. Visserligen måste det alltid

förutsättas, att så väl föreståndaren som amanuensen såsom observatörer

uppehölle vissa delar af arbetet; men den största tungan måste alltid falla

på observatorn. Då vidare en observator ansågs behöflig redan för ett

århundrade sedan, samt astronomien nu för tiden fordrade vida större

arbetskrafter än under förgångna tider, vore det tydligt, att det nuvarande

förhållandet, om det längre fortsattes, måste blifva ganska olycksdigert för

institutionens verksamhet och deraf följande anseende inom den vetenskapliga

verlden. De sedan många år tillbaka fortgående ansträngningarna

för åvägabringande af en fullt tidsenlig astronomisk verksamhet i

Upsala vore för närvarande i väsentlig grad förlamade i följd af saknaden

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Åttonde hufvudtiteln.

[43.]

En e. o. professur

inom

juridiska fakulteten

vid

universitetet

i Lund.

af observator. Slutligen kunde tilläggas, att i ett så isoleradt ämne som

astronomien det vore mycket betänkligt att vid inträffande behof icke

hafva en ordinarie fackman att tillgå såsom vikarie för professorn, särdeles

med afseende på vården af institutionen och uppehållandet af verksamheten

vid densamma.

Af det anförda synes mig framgå, att det är af stor vigt för universitetet

att få de ifrågavarande två tjensterna besatta med ordinarie innehafvare,

oberoende deraf att medel genom indragning af adjunkturer ännu

icke blifvit tillgängliga. Då emellertid det härtill behöfliga anslag är af

tillfällig natur, ehuru det kan komma att under åtskilliga år utgå, torde

det endast böra upptagas på extra stat. Jag får derför i underdånighet

tillstyrka, det Eders Kong! Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning

derom, att Riksdagen måtte, på det att laboratorstjensten i experimentel

fysik och observatorstj ensten i astronomi vid universitetet i Upsala må

kunna med ordinarie innehafvare förses, bevilja för hvardera befattningen

3.000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blifva härför tillgängliga,

äfvensom för år 1890 på extra stat anvisa för detta ändamål

6.000 kronor.

Kanslern för universitetet i Lund har hos Eders Kong! Maj:t, bland

annat, anmält och till bifall förordat en af det större konsistoriet vid

nämnda universitet i underdånighet gjord framställning om beredande af

ett anslag å 4,000 kronor till inrättande af ett extra ordinarie professorsembete

i statsrätt, allmän administrativrätt, folkrätt och sjörätt, att årligen

utgå till dess, utan åsidosättande af andra vetenskapers behöriga kraf,

medel kunde härtill erhållas genom afgång af nuvarande innehafvare af

adjunktslöner.

Vid adjunktsinstitutionens ombildning år 1877 bestämdes, att åtskilliga

e. o. professurer skulle inrättas och deribland två e. o. professurer inom

juridiska fakulteten i Lund. Dessa platser skulle tillsättas i den mån

genom qvarvarande adjunkters afgång tillgångar kunde för ändamålet beredas.

En af de nyssnämnda e. o. professurerna i juridiska fakulteten

har dock ännu ej kunnat besättas i brist på medel till aflöningen, som är

bestämd till 4,000 kronor årligen.

Till stöd för den nu gjorda framställningen åberopar konsistoriet:

att vid universitetet i Upsala, der läroämnena vore desamma som i Lund,

funnes inom juridiska fakulteten två ordinarie lärare mer än i Lund; att

det blott vore fråga om påskyndande af en redan beslutad åtgärd, hvars

uppskjutande medförde betydliga olägenheter för den juridiska undervisningen,

och hvars åvägabringande endast återstälde den juridiska fakulte
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 79

tens ordinarie lärare till det antal, som förut funnits; samt att statens

uppoffring blott komme att afse en tid, som efter all sannolikhet ei kunde

blifva lång.

Denna fråga har redan tillförene blifvit väckt. Beträffande densamma

yttrar juridiska fakulteten vid omförmälda universitet år 1885 i skrifvelse

till konsistoriet följande:

Med afseende på nödvändigheten att den embetsmannabildning, som

meddelades vid det ena af rikets universitet, icke måtte blifva väsentligt

underlägsen den, som erhölles vid det andra, vore det i och för sig mycket

olämpligt, att lärareantalet vid de juridiska fakulteterna i Upsala och Lund

vore olika, såsom det på senare tider blifvit, då juridiska fakulteten vid

universitetet i Lund vid adjunktsinstitutionens ombildning gått miste om

den ordinarie lärareplats, hvartill medel vid 1875 års Riksdag beviljats.

Inverkan af detta missförhållande vore dock ännu större i följd deraf att,

ehuru många år förflutit efter adjunktsinstitutionens upphäfvande, hvarvid

båda de till fakulteten hörande adjunkturerna blifvit indragna, medel ännu

icke blifvit tillgängliga för besättande af den ena af de två extra ordinarie

professorsbeställningar, som efter stat skulle tillhöra nämnda fakultet. Och

åtminstone dessa två professurer behöfdes, för att fakulteten skulle kunna

tillfredsställande se undervisningens fordringar till godo. Så vigtiga ämnen

som processrätt och statsrätt jemte folkrätt skulle nu vårdas af eu

enda lärare. I Upsala funnes en lärare uteslutande för processrätten och

en särskild lärare i statsrätt och folkrätt, hvilken dock derjemte vårdade

de mindre omfattande ämnena kyrkorätt och krigslagfarenhet. På en

annan lärare i Lund vore hopade: politisk ekonomi, administrativrätt, såväl

allmän som speciel, omfattande finansrätt, politi- och ekonomilagfarenhet,

jemte sjörätt, vexelrätt och kyrkorätt. Dessa ämnen upptoge i Upsala

helt och hållet två lärare, hvarjemte kyrkorätten, såsom nämndt, handhades

af en tredje. Äfven om det skulle vara tänkbart, att eu person kunde

finnas med förmåga att bemägtiga sig och fortfarande följa den nutida

storartade vetenskapliga utvecklingen på alla dessa områden, vore det bestämdt

alldeles omöjligt, att han, äfven med den yttersta ansträngning, skulle

hinna att meddela undervisning i dem alla eller göra det på sådant sätt,

att, utan vetenskaplighetens åsidosättande, undervisning i hvarje ämne kunde

meddelas utan alltför långa afbrott. Studiet af ett ämne, hvari offentlig

undervisning någon längre tid saknats, skulle med nödvändighet luta till

förfall och urarta till ett blott mekaniskt inlärande af vissa lexor, något

som icke kunde förhindras med all noggrannhet i examinerandet, under

det att den nödiga strängheten dervid ofta skulle förefalla obillig.

Fakulteten kunde således icke undgå att fästa uppmärksamhet på det

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Åttonde hufvudtiteln.

oafvisliga behofvet af förstärkning i det ordinarie lärareantalet, Två utvägar

kunde härvid tänkas leda till detta mål: antingen beviljandet af en

ny ordinarie professorsstol, eller ock en åtgärd, hvarigenom den för fakulteten

afsedda andra extra ordinarie professuren kunde varda tillsatt, Den

första utvägen egde af flera orsaker ett bestämdt företräde. Men af farhåga

att en begäran derom icke skulle vinna afseende ansåge sig fakulteteten

böra inskränka sig till att anhålla, det någon åtgärd vidtoges, hvarigenom

fakulteten så snart som möjligt måtte få tillgodonjuta den i stat

för densamma afsedda lärarepersonalen. Detta kunde ske utan synnerlig

uppoffring för statsverket, om det för en extra ordinarie professorsbeställning

erforderliga lönebeloppet beviljades att utgå, intill dess tillgångar

kunde beredas ur de för adjunktsinstitutionens ombildning afsedda medel.

Genom ett anslag härtill vunne icke allenast fakulteten, utan en fördel

bereddes hela universitetet, derigenom att sålunda öfvergångstiden för den

nya organisationens genomförande rönte en väl behöflig förkortning, och

andra vetenskapsgrenars intressen kunde tillgodoses utan kollision med

juridiska fakulteten.

I fall denna fakultetens hemställan behjertades, borde den nya extra

ordinarie professuren omfatta statsrätt och den dermed nära sammanhängande

allmänna delen af administrativrätten, kyrkorätt, folkrätt samt sjörätt.

Med undantag af sjörätten, som dock icke saknade vissa vigtiga

beröringspunkter med folkrätten, stode samtliga dessa ämnen i nära inbördes

samband. Genom deras utsöndrande blefve processrätten vid universitetet

i Lund, likasom i Upsala, fristående; och ehuru visserligen fortfarande

alltför många discipliner skulle upprätthållas af professorn i politisk

ekonomi med flera ämnen, bereddes likväl en väl behöflig inskränkning

i det antal, hvarmed han nu vore öfverhopad. Naturligen kunde

äfven på annat sätt en tillfredsställande fördelning af läroämnena ega rum.

Den nu föreslagna hade dock fakulteten ansett sig böra framställa såsom

den med afseende å för handen varande förhållanden lämpligaste.

Hvad i denna fråga sålunda blifvit anfördt utgör för mig tillräckliga

skäl att hemställa, det Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att,

på det en c. o. professur inom juridiska fakulteten i Lund må kunna tillsättas,

bevilja ett anslag af 4,000 kronor årligen, att utgå intill dess

adjunktslöner blifva härför tillgängliga, samt för år 1890 på extra stat

anvisa för detta ändamål 4,000 kronor.

[44.] Till de vid universitetet i Lund befintliga seminarier för språk
seminarier

vidvetenskap och matematik begär det större akademiska konsistoriet fort
universitetet

± 0

i Lund.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

81

farande understöd af statsmedel. För förstnämnda seminarium begäres

samma belopp, som tillförene beviljats, eller 2,950 kronor.

För det matematiska seminariet åter, hvilket förut åtnjutit 1,000

kronor, äskas nu ett belopp af 1,500 kronor. Denna begäran grundar

sig på en af professorn C. F. E. Björling bos det större akademiska

konsistoriet gjord framställning, afseende anslagets förhöjning till nämnda

belopp; ur hvilken framställning följande må anföras:

De studerande, hvilka nu för tiden, efter genomgåendet af de allmänna

läroverkens hel- och halfklassiska linier, ankomme till universitetet,

medförde dit ett kunskapsmått i matematik, hvilket äfven i de

bättre fallen ej på långt när vore tillräckligt, för att de med någon

framgång skulle kunna begagna sig af den offentliga undervisning i

nämnda vetenskap, hvilken universitetet dels genom föreläsningar, dels

genom seminariet i dess nu varande form meddelade. Denna undervisning

kunde uppenbarligen icke, för så vidt den skulle kunna motsvara

sitt egentliga ändamål, sträckas så långt ned, att den blefve af gagn

för de studerande, hvilkas närmaste mål vore att erhålla betyget »godkänd»

i filosofie-kandidatexamen eller juridisk-filosofisk examen. Ehuru

visserligen enskild undervisning stode dem till buds, kunde denna för

det närvarande, åtminstone ej i allmänhet, erbjudas kostnadsfritt. Detta

redan i sig något oegentliga förhållande syntes vara så mycket mer beaktansvärdt,

som det utöfvade ett ej ringa inflytande på lärarebildningen

i omförmälda ämne. Betyget »godkänd» i matematik i filosofiekandidatexamen

tillhörde nemligen den ena kategorien af de fordringar,

hvilkas uppfyllande gjorde denna examen till kompetensprof för adjunktsoch

kollegatjenster.

Ifrågavarande brist skulle i väsentlig mån kunna afhjelpas derigenom,

att vid seminariet anstäldes ännu en amanuens, den der naturligtvis

helst borde vara docent i ämnet, med uppdrag att under åtminstone

fyra timmar i veckan genomgå, i form af dels föreläsningar, dels examinatorier,

med de studerande, som dertill anmält sig, en kurs i elementär

algebra och geometri, trigonometri samt analytisk geometri.

För utförandet af ett sådant arbete kunde väl ett årligt arfvode af 1,000

kronor ej synas för högt. Men enär genom en så stor tillökning af

årsanslaget till det matematiska seminariet i Lund detsamma skulle

ställa sig högre än det för motsvarande institution i Upsala, vågade

man ej ifrågasätta något sådant, ehuru visserligen såsom skäl derför

skulle kunna anföras, att det sistnämnda universitetets stat upptoge en

ordinarie lärare i matematik mer än Lunds. Med den ofvan omförmälda

mindre förhöjningen af 500 kronor i årsanslaget, samt under förutsätt
Bih.

till Riksd. Prof. 1881). 1 Sami. 1 Afd. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Åttonde hufvudtiteln.

ning att föreståndaren finge fritt förfoga deröfver och använda för något

år tilläfventyrs uppkommande besparingar under derpå följande år, borde

det afsedda ändamålet kunna vinnas, åtminstone tills vidare. De båda

amanuensbefattningarna skulle i regeln ej vara förenade hos samma

person, om ock sådant ej borde uttryckligen förbjudas, enär omständigheterna

kunde tänkas någon gång göra sådant nödvändigt, eller åtminstone

i hög grad önskvärdt.

Under åberopande af hvad tillförene med afseende på understöd till

ifrågavarande seminarier anförts samt med hänsyn till hvad nu ytterligare

andragits, får jag i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att åt nämnda anstalter för år 1890 bevilja

extra anslag till följande belopp, nemligen:

till det språkvetenskapliga seminariet................................. kronor 2,950: —

» » matematiska » ................................ )) 1,500: —

[45.] Bland de af det större akademiska konsistoriet i Lund väckta an
^[“^^"•slagsfi-ågor

förekommer äfven begäran om ett årligt anslag å 6,000 kroengeiska

språ-nor, att utgå till arfvoden åt lärare i det praktiska handhafvandet af de

len vid Lundsnyare språken, en i tyska, en i franska och en i engelska språket.

Frågan om inrättande af dylika läraretjenster har redan år 1885,

på grund af framställningar af de större konsistorierna vid universiteten

i Upsala och Lund, till Eders Kongl. Maj:t framburits, ehuru den då

icke till någon åtgärd föranledde. De skäl, som då inom den humanistiska

sektionen af filosofiska fakulteten i Lund anfördes af en bland

dess ledamöter, professorn i nyeuropeisk linguistik och modern literatur

V. E. Lidforss, åberopas nu, likasom då, af konsistoriet.

Af professor Lidforss anfördes nemligen, att behofvet att bereda

universitetets studerande ungdom tillfälle att under säker ledning förvärfva

sig färdighet i det praktiska handhafvandet af de nyare språken

redan af ålder varit erkändt i vårt land. För sådant ändamål hade

särskilda språkmästarebefattningar under en lång tid Varit fästade vid

universiteten och uppförda på deras stat. Med inrättandet af professurerna

i nyeuropeisk linguistik och modern literatur hade emellertid en

ändring i detta förhållande inträdt, i det att berörda språkmästarebefattningar

då indragits. Det behof, för hvars afhjelpande de tillkommit,

qvarstode dock, enär professurerna, för så vidt deras betydelse vore af

rent vetenskaplig art, ej kunde afse annat än den kritiskt-historiska och

komparativa behandlingen af språken. I sjelfva verket vore denna ensam

mer än tillräcklig att under nuvarande förhållanden gifva professorn

fullt upp att göra, om han skulle i någon mån hinna följa med

s. 83 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln.

83

sitt ämne. Redan från början hade detta också fullt tydligt både insetts

och uttalats vid Lunds universitet, såsom man kunde finna af professor

Oldes anförande till filosofiska fakultetens protokoll den 28 november 1860,

då frågan om den siste språkmästarens afsked behandlades. Men det vore

ej nog med att det nämnda behofvet qvarstode oförminskadt. Det vore,

på grund af ändrade tidsförhållanden och fiffigare samfärdsel med de stora

kulturländerna, nu känbarare än någonsin förr, särskildt med hänsyn till

de visserligen icke oberättigade fordringar, som i våra dagar stäldes på

kompetensen för de unge män, hvilka vid universiteten sökte bilda sig till

elementarlärare i de nyare språken. Härtill komme att, om det förslag

vunne framgång, enligt hvilket bristande insigter i de klassiska språken

skulle kunna på ett eller annat sätt ersättas af ett visst mått kunskaper i

de moderna språken, dessa kunskaper till följd af sjelfva förutsättningens

beskaffenhet icke kunde få någon verkligt vetenskaplig halt, hvadan denna

måste ersättas genom en större praktisk färdighet.

På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade Riksdagen år 1888

för anställande vid Upsala universitet under sex år af lärare i tyska,

franska och engelska språken ett anslag å 36,000 kronor, hvaraf 6,000

kronor anvisades för innevarande år. Och då universiteten väl böra vara

likstälda i förmåga att meddela undervisning i så vigtiga läroämnen som

moderna språk, synes billigheten fordra, att Lunds universitet äfven kommer

i åtnjutande af ifrågavarande anslag. Jag hemställer alltså, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å extra stat bevilja ett belopp

af 36,000 kronor för anställande vid universitetet i Lund under sex år af

lärare i tyska, franska och engelska språken enligt de närmare bestämmelser,

Eders Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, samt af nämnda belopp

anvisa 6,000 kronor att utgå under år 1890.

1 anledning af Eders Kongl. Maj:ts framställningar hafva personliga [46.]

anslag å 1,500 kronor för hvartdera af åren 1888 och 1889 af Riksdagen A^fvode åt

beviljats åt docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg. Det större s. Söderberg.

akademiska konsistoriet vid nämnda universitet begär nu ett till 2,000

kronor ökadt anslag åt docenten Söderberg och åberopar såsom särskildt

skäl för beviljande af det förhöjda, af konsistoriet ursprungligen ifrågasatta

beloppet, att Söderberg numera förordnats till föreståndare för universitetets

historiska museum samt mynt- och medaljkabinett, och att således

dessa institutioner i förökad grad komme att blifva hufvudföremålet

för hans verksamhet. På grund af hvad tillförene beträffande detta ansla^särende

anförts samt hvad konsistoriet nu särskildt erinrat, hemställer

jag, att Eders Kongl. Majd täcktes föreslå Riksdagen att såsom särskildt

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Åttonde hufvudtiteln.

arfvode åt docenten Söderberg för år 1890 anvisa ett extra anslag å 2,000

kronor, med vilkor att Söderberg under nämnda år egnar sin tjenst åt

universitetets historiska museum samt mynt- och medaljkabinett.

[47.] Redan förut har det större akademiska konsistoriet i Lund anhållit,

Lric?h\biioie- att adöningen åt vice bibliotekarien vid universitetet måtte varda höjd

ka rim från 3,500 kronor till 4,000 kronor, eller att åtminstone ett personligt löneA.

j.r.Paim.tillägg af 500 kronor måtte beredas den nuvarande vice bibliotekarien

August Jakob Theodor Palm. Konsistoriet förnyar nu sin begäran härom

och stöder sig dervid på en af bibliotekarien vid universitetet E. Tegnér

gjord framställning, i hvilken såsom skäl härför åberopats, dels att vice

bibliotekarien vid Lunds universitet, med lika stor eller större tjenstgöring

i jemförelse med motsvarande tjensteman vid universitetsbiblioteket i Upsala

och kong! biblioteket i Stockholm, vore svagare aflönad än desse,

hvilket icke kunde anses vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,

dels att vice bibliotekarie^enstens nuvarande innehafvare under

mångårigt och träget arbete gjort sig väl förtjent af den uppmuntran, som

skulle kunna ligga i beviljandet af ett personligt lönetillägg, till dess att ett

högre lönebelopp kunde varda å ordinarie stat upptaget; hvarjemte bibliotekarien

Tegnér tillagt, att i förhållande till tjenstgöringstidens utsträckning och

förutsättningarna för platsens fyllande vice bibliotekarietjensten kunde anses

såsom den utan jemförelse svagast aflönade beställning vid universitetet.

Det synes mig icke lämpligt att nu tillstyrka en särskild tillökning i

vice bibliotekariens aflöningsförmåner, utan bör sådant pröfvas i sammanhang

med en mera allmän reglering af lönerna för tjenstemännen vid

universiteten. Deremot anser jag goda skäl finnas derför, att den nuvarande,

väl förtjente vice bibliotekarien Palm, som redan är öfver 60 år

gammal, erhåller en sådan förhöjning i lön, som någorlunda jemnställer

honom med de honom motsvarande tjenstemännen vid biblioteken i Upsala

och Stockholm, hvadan jag tillstyrker, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att såsom personligt lönetillägg åt vice bibliotekarien

Palm för år 1890 anvisa ett extra anslag af 500 kronor.

[48.] Med anledning af en utaf det akademiska konsistoriet i Lund gjord

Ubiblioteket'' un(frrdånig anmälan om det fortfarande behofvet af arfvoden åt extra

i Lund. biträden vid ''universitetsbiblioteket, för hvilket ändamål vid de senaste

Riksdagarne beviljats årligen 1,500 kronor, tillstyrker jag Eders Kongl.

Maj:t att föreslå Riksdagen att jemväl för år 1890 på extra stat anvisa

1,500 kronor till arfvoden åt extra biträden vid nämnda bibliotek.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufviidtitelu.

85

Vid 1888 års Riksdag beviljades på Eders Kong]. Maj:ts framställning [49.]

ett extra anslag af 54,000 kronor till en ny byggnad för botaniska in- ''fffff

stitutionen vid universitetet i Lund. Af detta anslag, som var afsedt att taniska infördelas

på tre år, anvisades för år 1889 ett belopp af 18,000 kronor. stff‘°ffn

Jag hemställer nu, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att af

nämnda anslag anvisa ytterligare 18,000 kronor, att utgå under år 1890.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Till beredande af arfvode åt en amanuens vid institutets gynekolo- [50.]

(riska klinik hemställer jag, att Eders Kongl. Makt måtte, i likhet med Arfvode åt en

hvad förut egt rum, föreslå Riksdagen att jemväl för ar 1890 pa extra gynekologi

stat anvisa ett belopp af 900 kronor. Umiken.

Länge bär lärarekollegiet vid karolinska institutet i sina skrivelser [51.]

angående institutets anslagskraf framhållit behofvet af ett anslag å t)()QAmanuens md

kronor till aflönande åt en amanuens a institutets kemiska laboratorium, institutets

Lärarekollegiets hemställan härutinnan har visserligen icke hittills för-, kemiska

o o laboratorium.

anledt någon framställning af Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen, men deremot

har sedan början af år 1884 till våren 1888 från den besparade

lönen för extra ordinarie professuren i kemi, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts

medgifvande, utgått arfvode till en extra amanuens vid nämnda laboratorium.

Lärarekollegiet har nu ånyo erinrat om behofvet af amanuensbefattningens

inrättande samt dess uppförande på ordinarie stat.

Vid den af lärarekollegiet lemnade redogörelse för de arbeten, som

skulle tillkomma amanuensen, stöder sig lärarekollegiet på den erfarenhet,

som vunnits under tiden för den extra amanuensens anställning, och hvilken

erfarenhet bekräftat, att undervisningen å laboratoriet icke utan amanuensbiträde

kunde vederbörligen uppehållas, likasom ock gränserna för

amanuensens verksamhet tydligare framträdt. Berörda redogörelse innehåller

hufvudsakligen följande:

Såsom den praktiska undervisningen på det kemiska laboratoriet måste

vara anordnad, då de studerande sjelfve skulle utföra laborationsarbeten,

måste hvar och en af laboranterna hafva till sitt förfogande en rätt stor

mängd kemiska reagentier samt utensilier, såsom glas- och porslinskärl,

in. m. Beredningen af reagentierna kunde ej, utan mycken tidspillan och

stora omkostnader, öfverlemnas åt laboranterna, så att hvar och en af dem

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Åttonde hufvudtiteln.

skulle sjelf hålla sig med reagens, utan likasom på andra kemiska laboratorier

hade det varit amanuensens åliggande att bereda och tillhandahålla

sådana. Detta i och för sig icke obetydliga arbete blefve ännu mera tidsödande

derigenom, att en del dyrbarare reagens, såsom silfver- och platinasalt

in. in., naturligen icke kunde utlemnas i obegränsad mängd utan endast

i den mån de behöfdes. Under laborationernas fortgång samlades

rester af använda reagentier, såsom silfver- och platinasalt, alkohol, eter

m. m., hvilka det ålåge amanuensen att förarbeta, så att de åter blefve

brukbara. Många preparat, som skulle vara föremål för laboranternas öfningar,

kunde icke på grund af sin dyrbarhet eller sin giftighet få stå

framme, så att de vore allmänt tillgängliga, utan måste af amanuensen utdelas

allt efter som de behöfdes. En del utensilier, såsom platinableck

och platinatråd, kautschuksvaror m. in., kunde endast utlemnas i mån af

laboranternas begäran, hvarvid de hade att vända sig till amanuensen.

På laboratoriet funnes en del för gemensamt bruk afsedda apparater, såsom

våg, mikroskop, spektroskop, kolsyreapparater, byretter in. in., som

skulle hållas i ordning af amanuensen. De dyrbarare af dessa kunde ej,

utan fara att snart förstöras, stå framme, hvarför laboranterna hade att

vända sig till amanuensen för hvarje gång de behöfde dem. Beträffande

de apparater, som stode framme å laboratoriet, hade amanuensen att öfvervaka

deras handhafvande, så att han dels, då sådant fordrades, meddelade

undervisning om deras bruk, dels tillsåge, att de ej skadades, och att uppkommen

skada blefve ersatt.

På senare åren hade eu samling af farmakopéns kemiska preparat

blifvit uppsatt för deras beqvämlighet, som beredde sig till tentamina.

Att öfvervaka ordningen och beståndet af denna samling hörde äfven

till amanuensens åligganden. Utom det nu nämnda gåfves en mängd

detaljer, hvilka afsåge ordning och skick på laboratoriet, och som amanuensen

vore närmast att öfvervaka. De nu anförda göromålen vore

för undervisningens fortgång oundgängligen nödvändiga. De vore äfven

af den natur och omfattning, att de ej borde åläggas professorerne,

hvilka i så fall skulle helt och hållet hindras att arbeta i sin vetenskap.

I vissa fall, såsom till exempel med utlemnande! af glaskärl, kunde

amanuensen hafva någon hjelp af vaktmästaren, men det borde anmärkas,

att denne under lästerminerna vore så upptagen af andra sysslor,

att hans hjelp ej kunde blifva särdeles stor. — Utom genom ofvan

anförda åligganden upptoges amanuensens tid äfven på annat sätt af

laboranterna. De större kunskaper och erfarenhet amanuensen förvärfva!

framför de öfrige studerande föranledde naturligtvis ofta, att laboranterna

beträffande sina arbeten begärde råd och upplysningar, hvilka

s. 87 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

87

lian efter sin förmåga måste lemna. Ett åliggande, som icke vore det minst

tidsödande för amanuensen, vore dessutom att biträda extra ordinarie

professorn vid utlemnandet af farmaceutiska prof åt laboranterna. De

tider, då sådana öfningar påginge, kunde det förekomma, att ett femtiotal

eller deröfver sådana prof skulle utlemnas om dagen. För att dessa

prof skulle blifva lärorika, måste de emellanåt uppblandas med främmande

ämnen, för att motsvara i verkligheten förekommande förfalskningar,

hvilket, äfvensom profvens utdelning och anteckning, kräfde

sin tid.

Det vore sjelfkärt, att den tid, som ofvan anförda göromål medtoge,

och dermed äfven nödvändigheten att hafva en amanuens på

laboratoriet vore större ju flere laboranterna vore. Deras antal under

hvarje af de senare läsåren hade varit omkring 50 eller derutöfver.

Någon anledning att förmoda, det antalet laboranter^ skulle minskas,

funnes icke, åtminstone icke beträffande de närmaste åren.

Till de nu nämnda göromålen, som specielt ålåge amanuensen på

ett kemiskt laboratorium, komme de åligganden, som tillhörde hvarje

institutionsamanuens, nemligen att biträda lärarne vid deras arbeten,

dels vid de ofta mycket arbetsamma preparationerna till föreläsningarna,

dels vid lärarnes öfriga vetenskapliga undersökningar. I dessa afseenden

vore behofvet af en amanuens mycket stort, särskildt om lärarne

icke bodde inom institutet. Dessa amanuensens åligganden, som vid en

del andra institutioner utgjorde amanuensens hufvudsakliga eller enda

tjenstegöromål, hade emellertid blifvit stälda efter de ofvan anförda på

den grund, att erfarenheten från de år, då en extra amanuens funnits,

visat det vara omöjligt för amanuensen att fullgöra dem annat än till

en liten del. Under fem dagar i veckan, då laborationerna påginge

från klockan 9 f. in. till klockan 6 e. m., hade nemligen amanuensen i

regeln varit fullt upptagen af ofvan anförda göromål, hvadan hjelpen

vid lärarnes arbeten ej kunnat vara synnerligen stor.

Att undervisningsgöromål, sådana som de nu nämnda, kräfde amanuensbiträde

vore naturligen händelsen äfven på andra kemiska laboratorier,

jemförliga med karolinska institutets. A de kemiska laboratorierna

vid universiteten i Upsala och Lund, både de medicinska och

de för allmän kemi, funnes amanuenser, likaså vid tekniska högskolan

i Stockholm. Vid veterinärinstitutet funnes två amanuenser på det

kemiska laboratoriet, aflönade med af staten anslagna stipendiemedel.

Likaså funnes två amanuenser vid farmaceutiska institutets kemiska

laboratorium. Endast vid karolinska institutets kemiska laboratorium

saknades anslag till eu amanuens. Näppeligen funnes i utlandet något

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Åttonde hufvudtiteln.

[52.]

Kliniker fö

barnsjukdomar.

med karolinska institutets laboratorium jemförlig^ kemiskt laboratorium,

der amanuens saknades, ehuru i utlandet laborantantalet i allmänhet

vore mycket mindre än vid karolinska institutet, helst då, såsom i

Tyskland, Österrike och Schweiz, laborationer i medicinsk kemi ej vore

obligatoriska.

Genom hvad sålunda blifvit anfördt torde behofvet af en amanuens

å kemiska laboratoriet vid karolinska institutet vara fullständigt ådagalagdt.

Såsom förut nämnts, har en extra amanuens redan under flera

år varit der anstäld och aflönats med 900 kronor årligen genom anslag

af medel, som besparats vid den lediga extra ordinarie professuren i

kemi. Denna plats är numera tillsatt, och således finnas nämnda medel

icke vidare tillgängliga för amanuensens aflöning, hvadan sådana torde

böra af Riksdagen äskas. Med deras uppförande på ordinarie stat synes

mig dock kunna anstå, helst jag redan tillstyrkt Eders Kongl. Magt att

för institutet hos Riksdagen begära icke obetydliga anslagsförhöjningar

af ordinarie natur. Jag hemställer fördenskull, att Eders Kongi. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att till beredande af arfvode åt en amanuens

vid institutets kemiska laboratorium anvisa för år 1890 på extra stat

ett belopp af 900 kronor.

På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade Riksdagen för år

>• 1889 dels till uppehållande af en pediatrisk klinik ä Kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn 1,800 kronor, dels ock till en pediatrisk

poliklinik i Stockholm 2,800 kronor, sistnämnda belopp likväl under

vilkor att Stockholms stad för polikliniken tillsköte enahanda belopp.

Enligt hvad redan blifvit inför Eders Kongl. Maj:t anmäldt, har Stockholms

stad för år 1889 beviljat nämnda belopp till polikliniken.

Efter hemställan af lärarekollegiet vid karolinska institutet om fortfarande

anslag för dessa behjertansvärda ändamål, och då för polikliniken,

såsom lärarekollegiet upplyst, bidrag från Stockholms stad äfven

för framtiden lär vara att med visshet påräkna, tillstyrker jag i underdånighet,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra

stat för år 1890 anvisa: till en pediatrisk klinik å Kronprinsessan Lovisas

vårdanstalt för sjuka barn 1,800 kronor och till en pediatrisk poliklinik

i Stockholm 2,800 kronor, under vilkor, hvad polikliniken beträffar,

att Stockholms stad för polikliniken tillskjuter enahanda belopp för

år 1890.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

89

Bland de af lärarekollegiet vid karolinska institutet på ordinarie [53.]

stat begärda, af kanslern'' tillsff^fti anslag förekommer slutligen ett

anslag å 1,500 kronor till bekostande af teckningar i vetenskapliga ända- ändamål vid

mål vid institutet. Äfven denna fråga har länge af lärarekollegiet framburits

i dess skrivelser rörande institutets anslagsbehof. I sin skrifvelse

den 7 september 1887 yttrar sig lärarekollegiet utförligare beträffande

denna fråga och anför bland annat följande:

Allt sedan år 1869 hade minst en ritare varit vid institutet alltjemt

sysselsatt. Under eu följd af år hade hans aflöning bestridts af

enskilda medel. Då emellertid detta ej kunde i längden fortgå, men

ritaren allt fortfarande vore oundgänglig, hade lärarekollegiet måst söka

för hans aflönande utverka anslag af allmänna medel. På gjorda ansökningar

hade äfven Eders Kongl. Maj:t beviljat särskilda anslag för

ändamålet under de senare åren. Men det vore ingalunda med visshet

att påräkna, att medel härtill städse skulle kunna finnas tillgängliga,

såvida de ej uppfördes på institutets stat.

Det vore ej blott för sjelfva de vetenskapliga arbetena, som en ritare

vid institutet toges i anspråk, utan jemväl, och detta i lika hög grad,

för förfärdigandet af den mångfald af teckningar, som vore behöfliga

till förtydligande af de framställningar och skildringar, hvilka vid föreläsningarna

lemnades, och hvilka vore af den art, att de ej kunde af

läraren sjelf under föreläsningen utföras. Behofvet af en vid institutet

städse tillgänglig tecknare, hvilket för ett par decennier sedan företrädesvis

gjorde sig gällande vid eu af institutionerna, den patologisktanatomiska,

hade helt naturligt alltjemt stegrats i den mån institutet,

utvidgats, nya institutioner tillkommit, den vetenskapliga verksamheten

blifvit lifligare och undervisningen med dess ständiga behof af ny åskådningsmateriel

af detta slag blifvit mer och mer omfattande. För tillgodoseende

af nämnda behof vore det äskade anslaget å 1,500 kronor

af nöden.

Helt visst skall det ifrågasatta anslaget blifva till väsentligt gagn

för institutet, men jag hyser betänkligheter vid att förorda anslagets

uppförande på ordinarie stat, såsom lärarekollegiet begärt. Lämpligast

synes mig, att anslaget tills vidare föres på extra stat, och jag är viss,

att, om anslaget äfven framgent finnes behöfligt, det ock skall varda af

Riksdagen fortfarande beviljadt. Jag tillstyrker derför, att Eders Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1890 på extra stat anvisa

1,500 kronor för utförande af teckningar i vetenskapliga ändamål vid

institutet.

Bih. till Rilcsd. prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Åttonde hufvudtiteln.

Allmänna läroverken.

[54.] För att äfven under år 1890 bereda tillfällig löneförbättring åt

T%fättrfnge.''lärar.ne vid de allmänna läroverken, att utgå efter samma grunder''som

för. innevarande år, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1890 anvisa

enahanda belopp som förut, eller 336,975 kronor.

[55.] Vidare får jag i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t

Resestipendier.föreslå Riksdagen att äfven för år 1890 bevilja ett extra anslag

af 6,000 kronor, att af Eders Kongl. Maj:t disponeras till stipendier för

lärare i främmande lefvande språk vid de allmänna läroverken för att i

utlandet studera tyska, franska eller engelska språken.

[56.] . Likaledes hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till arfeltalärJL

voclen åt extra lärare vid de allmänna läroverken af Riksdagen på extra

stat för år 1890 äska enahanda belopp, som under flera föregående år

anvisats, eller 40,000 kronor.

Högre lärarinneseminariet.

[57.] För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet

^förbättring''^ tillfällig löneförbättring jemväl för år 1890, att utgå efter samma

grunder som den för innevarande år beviljade, tillstyrker jag, att Eders

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1890 på extra stat anvisa

enahanda belopp som hittills, eller 4,000 kronor.

Pedagogierna.

[58.] Vidare hemställer jag, att Eders Kongl. Majrt måtte till Riksdagen

TiförbäåriZe.''S''0ra nådig framställning derom, att för beredande af tillfällig löneförbättring,

enligt samma grunder som för innevarande år, åt lärare vid

de en- och tvåklassiga pedagogierna må för år 1890 på extra stat anvisas

ett belopp af 8,750 kronor.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

91

Folkundervisningen.

Då de skäl, som föranledt Eders Kongl. Maj:t att af senast försam- [59.]

lade Riksdagar äska anslag till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid Lö™f°rbåufolkskolelärareseminarierna

samt till arfvoden åt teckningslärare för extra ”lärare. Zu"

tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, oförändrade

qvarstå, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks- semtlarilma.

dagen att till beredande af nämnda löneförbättring och arfvoden för år

1890, enligt samma grunder, som för år 1889 blifvit bestämda, på extra

stat anvisa ett belopp af 33,300 kronor.

Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhögskolor, [60.]

som åtnjuta bidrag af statsmedel, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t Understöd åt

måtte föreslå Riksdagen att jemväl för år 1890 på extra stat anvisa ettfomTgsLhr.

belopp af 15,000 kronor.

De tekniska läroverken.

Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af [61.]

kostnader för deras inspektion har under de senaste åren anvisats ett be- Understöd åt

lopp af 35,000 kronor årligen, under vilkor att det bidrag, som af dessa iajrLsskoior‘

medel komme att utbetalas till understöd åt sådan skola, icke finge öfver- mstiga

hvad vederbörande kommun i kontant tillsköte för skolan. Då omförmälda

belopp fortfarande är för ifrågavarande ändamål erforderligt,

hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att jemväl

för år 1890 härtill, under nämnda vilkor, på extra stat anvisa 35,000 kronor.

Medicinalstyrelsen med [dithörande stater.

Med anledning af medicinalstyrelsens i skrifvelse den 24 september [62.]

nästlidna år angående medicinalverkets behof gjorda framställning, till-T^faj3lön(''kt

styrker jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, i likhet pV<mn3-a

med hvad under de senare åren egt rum, för beredande af tillfällig Inne- läkareförbättring

såsom tjenstgöringspenningar åt provinsialläkare jemväl för år

1890 på extra stat anvisa ett belopp af 20,000 kronor.

På derom af medicinalstyrelsen i skrifvelse den 24 september näst- [63.]

lidna år angående medicinalverkets behof giorda framställning, tillstyrker Arfv°de f°r

jag, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för hospitalens

räkenskaper.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Åttonde hnfvudtiteln.

[64.]

Poliklinik

för tandsjukdomar.

[65.]

Veterinärinstitutet

i Stockholm.

[66.]

Arfvoden för

vård af akademiens

samlingar

m. m.

år 1890 bevilja ett anslag af 1,200 kronor, -eller samma belopp som under

flera föregående år, till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper.

Medicinalstyrelsen har vidare i förenämnda skrifvelse den 24 september

1888 anmält, att vid den i hufvudstaden inrättade poliklinik för

tandsjukdomar, hvilken sedan början af år 1885 varit i verksamhet och

fortgått enligt de af styrelsen efter nådigt uppdrag meddelade bestämmelser,

såväl patienternas som de studerandes antal år efter år betydligt tillväxt,

samt att anstalten tillvunnit sig ökadt förtroende och visat sig motsvara

det med densamma afsedda ändamål. På grund häraf och i enlighet

med bemälda styrelses framställning tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat äfven för år 1890 anvisa ett

anslag af 4,000 kronor för uppehållande under samma år af ifrågavarande

poliklinik.

V eterinärun der visningen.

Under åberopande af hvad i punkten 26 här ofvan förekommit hemställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till veterinärinstitutet

i Stockholm anvisa på extra stat ett belopp af 5,000 kronor.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

Med anledning af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens i

underdånig skrifvelse den 3 oktober 1888 gjorda anhållan, hemställer jag,

att, enär de extra anslag å tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål,

tillhörande akademiens verksamhet, blifvit för innevarande likasom för flera

föregående ar beviljade, äro för samma ändamål fortfarande erforderliga,

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1890

bevilja enahanda anslagsbelopp, nemligen:

till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet

och vården af de under akademiens inseende

stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening kronor 4,000: —

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn
lemningar

m. m.......................................................... » 3,200: —

samt till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och

andra märkvärdiga föremål i statens historiska

museum m. m.................................................................. » 2,000:

tillhopa kronor 9,200: —

s. 93 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

93

Naturhistoriska riksmuseum.

Med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse den 12 september

1888 gjorda anmälan att ett årligt anslag af 2,000 kronor till inköp och

insamling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för arkegoniater

och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande

af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter fortfarande

är behöfligt, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kong! Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att för sagda ändamål anvisa på extra stat jemväl

för år 1890 enahanda belopp som för innevarande år, eller 2,000 kronor.

Med skrifvelse den 12 september 1888 har vetenskapsakademien till

Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat en af intendenten för naturhistoriska riksmuseets

vertebratafdelning professorn F. A. Smitt till akademien ingifven

skrift, deruti bemälde intendent, åt hvilken vården af museets etnografiska

samling jemväl är anförtrodd, hemstält, att akademien måtte hos Éders

Kongl. Maj:t anhålla om aflåtande till Riksdagen af proposition om anvisande

på ordinarie stat af ett anslag till belopp af 4,000 kronor årligen

för underhåll, tillsyn och förkofran af sagda etnografiska samling.

Till stöd för denna hemställan har professorn Smitt hufvudsakligen

anfört:

Det extra anslag af 2,000 kronor, hvilket Eders Kongl. Maj:t af tillgängliga

medel under hvarje af de senare åren för detta ändamål beviljat,

hade icke varit tillräckligt ens för de oundgängligaste utgifterna, då ensamt

aftoningarna till de vid samlingen anstälda biträden uppgått till

2,220 kronor årligen, hvartill kommit att numera ett extra biträde ytterligare

måst anskaffas. Den sålunda uppkomna bristen hade visserligen

blifvit af vertebratafdelningens anslag betäckt. Men uppenbart vore, att

detta förhållande måst i sin män hämma arbetet vid nämnda afdelning

och dennas förkofran. Då nu dessutom samma afdelning genom nödiga

underhållskostnader för macerationsanstalten vid Lilla Värtan fått sina

tillgångar hårdt medtagna, vore behofvet af särskildt ordinarie anslag för

den etnografiska samlingen år för år allt mera oafvisligt. Från att vara

en ringa, i jemförelse med vertebratafdelningens öfriga samlingar obetydlig

del, som utan någon egentlig svårighet, om ock ej utan olägenhet, kunnat

skötas och tillgodoses af denna afdelnings intendent, hade nemligen den

etnografiska samlingen genom det stora, allmänna intresse, etnografien

äfven i vårt land tillvunnit sig, blifvit betydligt förökad. Hufvudsakligen

hade detta skett genom de senare årens sjöexpeditioner, i främsta rummet

[67.]

Museets afdelning

för

arkegonialer

och fossila

växter.

[68.]

Museets

etnografiska

samling.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Åttonde liufvudtiteln.

Vegaexpeditionen, samt genom enskilda personers gåfvor. Numera måste

etnografiska samlingen betraktas såsom en särskild museiafdelning, hvilken

kräfde särskilda studier för sin skötsel och särskilda biträden för arbetet

och tillsynen vid densamma. Samlingen omfattade sålunda •—■ Vanadissamlingarna

oberäknade, då dessa förvarades i särskild lokal — mer än

4.000 museets egna, uppstälda och katalogiserade föremål samt mer än

1.000 sådana, som deponerats af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien,

lifrustkammaren och geografiska sällskapet. Derjemte funnes ett

ännu oräknadt antal i magasin förvarade föremål.

Vid samlingen, som upptoge en lokal af 14 rum, deraf 12 expositionsrum,

tillgängliga för allmänheten, vore för närvarande anstäldt ett vetenskapligt

biträde, aflönadt med 100 kronor i månaden. Men inom kort

skulle denna aflöning visa sig alldeles otillräcklig, då eu vetenskapligt

bildad person ej kunde för denna ersättning offra sin tid. Dessutom vore

för handräckning, städning, rengöring af lokalerna och tillsyn vid de

offentliga förevisningarna anstälda två biträden, det ena med aflöning af

45 kronor, det andra med 40 kronor i månaden. Under antagande att

200 kronor i månaden ej skulle anses vara för högt arfvode åt en vetenskapligt

bildad etnograf och med bibehållande af den nuvarande aflöningen

för de öfriga biträdena, skulle en årlig summa af 3,420 kronor

vara erforderlig till aflöningar. För tillfälliga, nödvändiga utgifter samt

för att i någon mån kunna föröka samlingen, då inköp af synneidig vigt

erbjödes, vore ett belopp af 580 kronor om året det minsta som lämpligen

kunde föreslås, hvadan alltså för ändamålet erfordrades ett årligt

anslag af åtminstone 4,000 kronor.

För egen del har vetenskapsakademien anfört, att akademien, hvilken

redan förut flera gånger funnit sig böra inför Eders Kong]. Maj:t framhålla

behofvet af ett särskildt årligt anslag för den etnografiska samlingen,

vid detta tillfälle så mycket mindre tvekat att med sitt förord beledsaga

ifrågavarande framställning, som denna samling numera så betydligt tillväxt,

att den finge anses bilda en särskild, fristående afdelning af riksmuseet,

och dess vederbörliga skötsel samt tidsenliga vidmagthållande

kunde icke annat än medföra förökade utgifter af flera slag, hvilka årligen

måste bestridas.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och då jag mot den gjorda

utgiftsberäkningen icke har något att erinra, men det icke torde vara

lämpligt, att anslaget redan nu uppföres på ordinarie stat, hemställer jag,

att Eders Kong!. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att för vård, underhåll

och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling bevilja

på extra stat för år 1890 ett anslag af 4,000 kronor.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

95

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

Till uppehållande af undervisningen vid de i Vadstena, Skara och [69.]

Bollnäs anordnade tillfälliga läroanstalter för öfveråriga döfstumma har, Läroanstalter

i enlighet med ett vid 1877 års Riksdag framlagdt förslag, årligen på^/^lT

extra stat anvisats för hvarje af dessa anstalter 16,400 kronor, eller tillsammans

49,200 kronor.

Vid dessa läroanstalter voro under sistlidna hösttermin intagna

tillsammans 122 elever, nemligen vid läroanstalten i Vadstena 48, i Skara

42 och i Bollnäs 32.

Nödiga förarbeten för uppgörande af fullständigt förslag till ordnande

af döfstumundervisningen hafva allt sedan början af sistlidna

höst pågått inom ecklesiastikdepartementet, och det är mycket antagligt,

att jåg inom kort kan för Eders Kongl. Maj:t framlägga förslag i

ämnet. Redan nu bör jag nämna, att förslaget afser, att de nämnda

läroanstalterna för öfveråriga döfstumma skola äfven under år 1890

fortgå. Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, i likhet med hvad förut egt rum, för uppehållande af undervisningen

vid nämnda tre läroanstalter anvisa ett extra anslag- för år

1890 af 49,200 kronor.

Styrelsen för blindskolan i Vexiö har i underdånig skrifvelse den [70.]

13 oktober 1888, jemte öfverlemnande af förslag till stat för skolan för Blindskoian i

år 1890, anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska för

uppehållande af skolans verksamhet under år 1890 enahanda belopp,

som under liera föregående år beviljats, eller 11,000 kronor, och får

jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att anvisa

nämnda belopp för denna skola på extra stat för år 1890.

På derom ^ af styrelsen för handtverksskolan i Kristinehamn för [71.]

blinda i underdånig skrifvelse den 29 september 1888 gjord framställ- ^andt»^ricsning

får jag anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,^Zlf/ör

att enahanda belopp, som beviljats för skolans uppehållande under år blinda.

1889, eller 9,400 kronor, må för denna skola anvisas på extra stat för

år 1890.

s. 96 Kontrollera mot PDF

[72.]

Tryckning af

blindskrifter

m. m.

[73.]

Serafimer
lasarettet.

96 Åttonde hufvudtiteln.

I enlighet med en af direktionen öfver institutet för blinda

gjord underdånig framställning får jag tillstyrka Eders Kongl. Maj:t

att föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad under derå föregående

år egt rum, äfven för år 1890 å extra stat anvisa till tryckning af

blindskrifter 2,500 kronor och till understöd åt blindlärareelever 1,200

kronor.

Seraflmerlasarettet i Stockholm.

I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning beviljade

1888 års Riksdag såsom bidrag för om- och tillbyggnad af serafimerlasarettet

samt dess förseende med nödig utredning 465,400 kronor,

deraf för år 1889 anvisades 65,400 kronor.

Beträffande storleken af det belopp, som af statsbidraget vore för

ändamålet under år 1890 behöflig!, har lasarettsdirektionen i skrifvelse

den 17 oktober 1888, jemte erinran att hela kostnaden för ifrågavarande

byggnadsföretag beräknats till 1,060,000 kronor, fördelade på fyra år,

underdånigst anfört, hurusom vid ett byggnadsarbete af så betydlig

omfattning det svårligen kunde undvikas, att största kostnaden komme

att falla på de första byggnadsåren. Detta förhållande hade jemväl i

förevarande fall bekräftats af eu utaf den antagne arbetschefen, hotintendenten

Axel Kumlien uppgjord beräkning, enligt hvilken för år

1889 skulle erfordras en summa af 418,800 kronor. Direktionen blefve

af omständigheterna säkerligen tvungen att göra någon inskränkning i

nämnda beräkning. Men detta kunde dock icke ske i så stor skala,

att direktionen undginge att redan under år 1889 upplåna medel för

byggnadsarbetena, enär hvad direktionen för samma år hade att för

ändamålet använda allenast uppginge till 209,883 kronor 33 öre, deruti

inberäknadt hvad lasarettet hade att af egna samlade medel för året

tillskjuta, eller 75,000 kronor. Vidare hade för år 1890 förutsatts en

kostnad af 288,000 kronor, hvilken summa dessutom måste ökas med

värdet af det för år 1889 beräknade, men då icke utförda arbetet, så

att kostnaden för år 1890 med all säkerhet kunde antagas icke komma

att understiga 400,000 kronor, medan direktionen för samma år endast

hade att påräkna:

bidrag af Stockholms stad ...................................... kronor 61,150: —

d:o af Stockholms län......................................... » 8,333: 33

hvartill komme lasarettets eget bidrag.............. » 75,000: —

summa kronor 144,483

33.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

97

Således skulle för år 1890 uppstå eu brist af mer än 250,000 kronor

att fylla, medan det å andra sidan syntes blifva svårare att under

samma år göra någon betydande inskränkning i arbetsplanen, hvarför

ock, derest lasarettet icke kunde påräkna någon större del af det beviljade

statsbidraget, direktionen skulle nödgas ytterligare skuldsätta

lasarettet, hvilket likväl, så vidt möjligt vore, borde undvikas, på det

att tillgångarna för lasarettets underhåll icke måtte blifva alltför knappa.

Direktionen har vidare anfört, att direktionen i en föregående underdånig

skrifvelse beräknat, att det statsbidrag, som komme att erhållas,

borde lika fördelas på fyra år, men att det af Riksdagen för år 1889

anvisade beloppet betydligt understigit det för samma år beräknade,

hvartill komme, att byggnadsföretaget redan under år 1888 skulle medtaga

eu kostnad af 23,000 kronor för grundläggningsarbeten.

I betraktande häraf har direktionen hemstält, det Eders Kongl.

Maj:t behagade föreslå Riksdagen att af det för serafimerlasarettets oraoch

tillbyggnad in. in. beviljade statsbidraget anvisa för år 1890 ett

belopp af 200,000 kronor.

Efter frånräknande af det belopp, 65,400 kronor, som redan stälts

till direktionens förfogande, återstå 400,000 kronor af det beviljade

statsbidraget. Att, såsom direktionen önskat, häraf anvisa ett så stort

belopp som hälften, eller 200,000 kronor, för år 1890 synes mig föga

lämpligt, då byggnadstiden beräknats till fyra år, utan böra dessa

400,000 kronor i någorlunda jemn proportion fördelas på de tre återstående

byggnadsåren. Jag tillstyrker förty, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att af det såsom bidrag till serafimerlasarettets

om- och tillbyggnad samt dess förseende med nödig utredning beviljade

anslag anvisa på extra stat för år 1890 ett belopp af 135,000

kronor.

Hospitalsvården.

På framställning af Eders Kongl. Maj:t har Riksdagen till upp- [74.j

förande af en asyl för sinnessjuke i samband med Lunds hospital beviljat''4*^” vid,

ett anslag af 1,181,750 kronor samt deraf för år 1887 anvisat 200,000

kronor, för år 1888 ett belopp af 360,000 kronor och för innevarande år

311,000 kronor, eller tillsammans 871,000 kronor. Medicinalstyrelsen

har i skrifvelse den 24 september 1888, jemte en meddelad kortfattad

redogörelse för de redan verkstälda byggnadsarbetena, underdånigst

hemstält, att, då det vore af behofvet påkalladt, att asylen snart

kunde blifva använd, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

Bill. till Riksd. Prot. 188,9. 1 Sami. 1 Afd. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Åttonde hufvudtiteln.

att till fullbordande af ifrågavarande asyl af det beviljade byggnadsanslaget

anvisa på extra stat för år 1890 återstoden, eller 310,750

kronor.

T enlighet med denna medicinalstyrelsens anhållan, hvilken står i

öfverensstämmelse med den för detta byggnadsföretag upprättade plan,

och under åberopande jemväl af Eders Kongl. Maj:ts framställning till

sistlidna års Riksdag angående det då återstående byggnadsanslagets

fördelning på åren 1889 och 1890, tillstyrker jag, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till fullbordande af asylen vid

Lunds hospital anvisa för år 1890 på extra stat ett belopp af 310,750

kronor.

[75.] I afseende på den vigtiga frågan om uppförande af ett hospital,

JfPeu°hospUa0f°r r^cets nordligaste län, Norrbottens och Vesterbottens, torde

nära Piteå. det tillåtas mig att erinra, att, sedan medicinalstyrelsen, efter företagen

utredning och vederbörande myndigheters hörande, i skrifvelse

den 20 april 1887 gjort framställning i ämnet och dervid framlagt af

hofintendenten A. Kumlien utarbetade byggnadsritningar, situationsplan

och kostnadsförslag, Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå den senast

församlade Riksdagen att på extra stat för år 1889 anvisa ett belopp

af 25,000 kronor till förvärfvande af byggnadsplats och erforderligt

jordområde för ett hospital på den så kallade Pitholmen i närheten af

Piteå.

Vid behandlingen af denna framställning beslöt Riksdagen att bevilja

det sålunda begärda anslagsbeloppet, vare sig att det nya hospitalet

komme att förläggas på Pitholmen eller å annan plats, som Eders

Kongl. Maj:t kunde finna för ändamålet lämplig, samt uttalade tillika

den önskan, att det nya hospitalet om möjligt måtte så anordnas, att

detsamma kunde tjena jemväl såsom asyl för sinnessjuke.

Medicinalstyrelsen, som erhöll nådig befallning att med anledning

af detta Riksdagens beslut afgifva underdånigt utlåtande, anmälde i

skrifvelse den 24 september 1888, att enligt styrelsens uppdrag dess

ordförande, generaldirektören A. Almén, jemte hofintendenten Kumlien

företagit en resa för att å Pitholmen eller annan såsom tjenlig ansedd

plats vidtaga sådan .undersökning, som af nämnda nådiga befallning

föranleddes, samt till medicinalstyrelsen afgifvit berättelse och

yttrande i frågan, och förordade styrelsen det ifrågavarande hospitalets

anläggning på Pitholmen, der detsamma syntes erhålla ett läge, som

motsvarade fordringarna på eu sådan plats och egde afgjordt företräde

framför öfriga ifrågasatta platser.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

99

I enlighet härmed täcktes Eders Kongl. Maj:t den 12 oktober 1888

förordna, att den af medicinalstyrelsen föreslagna, å Pitholmen belägna

mark skulle för statsverkets räkning förvärfvas till byggnadsplats för

det afsedda nya hospitalet, samt anbefalde i sammanhang dermed Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län att ofördröjligen

gå i författning om förvärfvande af sagda mark äfvensom vidtaga vissa

andra dermed sammanhängande åtgärder. Till bestridande af de härutaf

föranledda kostnader bemyndigades Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

att i mån af behof använda 20,000 kronor af ofvan berörda

anslag å 25,000 kronor.

Sedan sålunda platsen för hospitalet blifvit bestämd, återstår att

pröfva uppgjord plan för hospitalets anordning.

I detta afseende bör erinras, att medicinalstyrelsen, som ansett

antalet sjukplatser vid det föreslagna hospitalet — med hänsyn jemväl

till behofvet af hospitals vård för idioter — icke böra bestämmas lägre

än till omkring 240, på dessa grunder låtit upprätta de ofvan omförmälda

byggnadsritningarna enligt alternativa förslag. Jemlikt den af medicinalstyrelsen

härför lemnade redogörelse upptoge byggnadsplanen:

I, administrationshuset, som innehölle expeditionsrum för öfverläkaren

och sysslomannen samt rum för direktionens sammanträden,

bostäder för biträdande läkaren, uppsyningsmannen och förestånderskan

jemte portvakt samt kyrka och samlingsrum för patienterna vid samqväm

m. m.

II och III bestode dels af afdelningarna A och A'', afsedda för

lugna sjuke, hvardera afdelningen'' äfven innehållande ett infirmeri, dels

af afdelningarna B och B'', afsedda för oroliga patienter.

IV och V omfattade afdelningarna C och C'', afsedda för kroniskt

sjuke i allmänhet och vidare för med fallandesot behäftade sinnessjuke,

derjemte väl isolerade rum för vård af med smittosamma sjukdomar

behäftade patienter.

VI och VII innehölle afdelningarna D och D'' och vore afsedda för

mera oroliga, osnygga och våldsamma patienter.

Å alternativet n:o 1 vore dessa sistnämnda afdelningar, som der

beräknats för 41 sjuke, fördelade uti två sjelfständiga underafdelningar,

en för oroliga och osnygga, bestående af 31 platser, och en för stormande,

innehållande 10 platser. Hvar och en af dessa underafdelningar

vore förlagd inom hvar sin särskilda byggnad, ehuru den ena sammanhängde

med den andra, samt hade särskilda dagrum med tillhörande

diskkök, förrådsrum, badrum, klosetter och promenadgårdar.

Deremot vore på alternativet n:o 2 afdelningarna D och D'', beräk
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Åttonde hufvudtiteln.

nade för 32 patienter, förlagda på en afdelning med ett gemensamt

badrum, dagrum med tillhörande diskkök, klosett, förrådsrum och promenadgård.

Hvardera afdelningen vore å n:o 2 så fördelad, att de

stormande och våldsamme sjuke kunde upptagas i 6 celler, förlagda på

nedre bottnen, samt de orolige sjuke uti 6 isoleringsrum i våningen eu

trappa upp, och de återstående patienterna fördelade uti två salar i

samma våning.

I båda alternativen vore de båda korridorerna beräknade att äfven

begagnas till matsalar.

VIII, ekonomihuset, innehållande kök och bagarstuga, tvättstuga,

rum för betjening, förrådsrum för matvaror o. d., äfvensom maskinhus

i källaren m. m. Köket vore beräknadt för en s. k. Beckers köksapparat

och tvättstugan för eu tvättmaskin af det s. k. amerikanska

systemet. .

Alternativet n:o 1 upptoge sjuksängarnes antal till 250, hvartill

komme erforderliga reservsängar samt platser för infirmeri och för patienter

behäftade med smittosamma sjukdomar, tillsammans 46 sängar;

hvaremot alternativet n:o 2 omfattade 232 sjuksängar förutom nyssnämnda

46 sängar.

De sjuke vore fördelade på följande sätt:

Afdelningarna A och A'' för 20 patienter hvardera, tillsammans 40 platser.

» B » B’ å 40 platser ......................................... 80 ))

» C )) C'' å 24 » ........................................... 48 »

» D » D'' alternativet n:o 1 å 41 platser ......... 82 »

summa 250 platser.

Alternativet n:o 2 upptoge för afdelningarna D och D'' endast 32

platser å hvardera, under det att de öfriga afdelningarna vore lika med

alternativet n:o 1, hvadan hela antalet platser å alternativet n:o 2 ut
-

gjorde:

för afdelningarna D och D'' tillsammans ............................... 64 platser,

öfriga platser ...................................................................................... 164 j>

summa 232 platser.

Härtill komme för båda alternativen de ofvan nämnda, för sjukvården

oundgängliga reservplatser jemte platser för infirmeri och för

patienter med smittosamma sjukdomar, tillsammans 46 platser, samt

dessutom för afdelningarna C och C de för dessa afdelningar behöfliga

isoleringsrum, till antalet 8.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufviultiteln.

101

Sjukvaktarnes antal vore enligt alternativet n:o 1 beräknadt till 26

och efter alternativet n:o 2 till 22.

Kostnadssummau för alternativet n:o 1 utgjorde 1,120,000 kronor

och för alternativet n:o 2 deremot 947,000 kronor, hvartill i begge fallen

komme kostnaden för byggnadsplatsen och det erforderliga jordområdet.

Byggnaderna vore afsedda att uppföras af tegel på grund af granit.

Ofverläkarens och sysslomannens bostäder, hvartill ritningar hittills ej

upprättats, vore beräknade till i kostnadsförslaget angifva pris samt afsedda

att uppföras af timmer.

Medicinalstyrelsen hade till utförande förordat alternativet n:o 2.

I skrifvelse den 5 december 1888 har medicinalstyrelsen vidare

anmält, att, för vinnande af förut nämnda, af Riksdagen angifna ändamål,

eller att hospitalet måtte om möjligt så anordnas, att detsamma

kunde tjena jemväl till asyl för sinnessjuke, styrelsen med biti''äde af

hofintend-enten Kumlien företagit en omarbetning af de omförmälda

byggnadsritningarna i de delar, som för ändamålet erfordrades. Med

öfverlemnande af de sålunda omarbetade ritningarna jemte ny situationsplan

och tillhörande kostnadsförslag har styrelsen anfört bland annat,

att förändringen af det yttre hufvudsakligen bestode deri, att paviljongerna

IV och V skulle sammanbyggas med paviljongerna II och VI,

resp. III och VII, såsom syntes af den nya situationsplanen, jemförd

med den föregående af år 1887. Då i det omarbetade förslaget de

särskilt såsom asylafdelningar betecknade B och B'' icke egde särskilda

isoleringsrum i större antal, berodde detta derpå, att, då dessa afdelningar

numera blifvit satta i förbindelse först och främst med afdelningarna

C och C'' samt medelbäVt med cellafdelningen, isolering för längre

eller kortare tid kunde med lätthet beredas äfven asylpatienter, som

deraf vore i behof. Genom sammanbyggande af paviljongerna ernåddes

inom dessa lokaler en lättare och beqvämare uppvärmning, hvilken

dessutom blefve mera verksam till följd af betydligt minskade afkylningsytor.

Den inre gården sattes vidare i skydd för mycket starka

vindar, hvilket borcle blifva af nytta, enär densamma derigenom kunde

af patienterna användas såsom promenadgård under vintern, då de

egentliga promenadgårdarne till följd af naturhinder vore otillgängliga.

Förändringen i det inre åter bestode egentligen i en förstoring af

golfytan i de sammanbyggda paviljongerna VI och VII, hvilken utvidgning

dels tillåtit flera ändamålsenliga anordningar i den hit förlagda afdelningen

för nyintagna, hvarigenom densamma fullt motsvarade äfven

nutidens stränga, men berättigade kraf på verksam sjukvård åt isynnerhet

denna klass af sinnessjuke, dels ock tilläte eu starkare belägg
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Åttonde hufvudtiteln.

ning af hospitalets öfriga sjuklokaler äfven inom asylafdelningen, så att

platser kurmat beredas åt ytterligare 30 patienter utöfver alternativet

n:o 1 och 48 utöfver det af medicinalstyrelsen redan förut förordade

alternativet n:o 2, eller åt tillsammans 280 sinnessjuke, deraf 90 asylpatienter,

allt mot en ökad kostnad af endast något öfver 18,000 kronor.

Då den föreslagna anordningen af en afdelning för epidemiskt

sjuke ofvanpå de förut fristående paviljongerna IV och V genom sammanbyggande

af paviljongerna måst på grund af sanitära skäl uppgifvas,

har styrelsen låtit uppgöra ritning till en särskild fristående

byggnad för epidemiskt sjuke och beräknat den för 10 patienter. Denna

byggnad skulle uppföras af trä, emedan den derigenom både blefve

billigare och vintertiden kunde lättare vid tillfälligt behof uppvärmas.

I dess källare skulle skölj- och torkrum inredas.

Efter den sålunda verkstälda omarbetningen skulle hospitalet komma

att innehålla följande antal platser eller sängar, nemligen å afdelningen

för män:

A. Lugna patienter .................................................. 28 platser.

B. Halflugna (asylafdelningen) ........... 45 »

C. Ny intagne (upptagningsafdelningen) ........... 31 »

I). Orolige, osnygge och våldsamme ................. 36 »

summa 140 platser.

Afdelningen för qvinno!- vore lika stor som den för män och omfattade

således äfven 140 platser.

I nämnda 280 platser vore ej inberäkhade de 10 sängarna i epidemiafdelningen.

Genom det nya förslaget komme kostnadsberäkningen att undergå

följande förändring. Kostnadsförslaget af år 1887 alternativet n:o 2

upptog såsom slutsumma 947,000 kronor, deruti paviljongerna IV och

V ingingo med tillsammans 106,800 kronor. Om detta belopp droges

ifrån nyssnämnda slutsumma, återstode alltså ........... kronor 840,200: —

Till denna summa, skulle nu läggas:

kostnaderna för de nya afdelningarna C

ligt kostnadsförslag upppgående till

samt epidemiafdelningen ...............................

och C, eu-

116,000: —

9,000: -

summa

kronor

965,200: —

Om denna slutsumma fördelades på alla de beräknade sjukplatserna,

tillsammans 290, visade sig, att hvarje sådan plats kostade vid pass

s. 103 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln. 103

3,328 kronor, hvilket belopp betydligt understege motsvarande siffra

vid förut och nyligen här i riket uppförda hospital, nemligen de vid

Lund och vid Upsala.

På grund af dessa och förut anförda skäl samt i öfrig! med fästadt

afseende dels å det ännu trängande behofvet af nya platser för sinnessjuke,

dels ock att rikets nordligaste län i berörda hänseende till följd

af sitt läge vore särdeles vanlottade, har medicinalstyrelsen underdånigst

hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till uppförande

af ett hospital på Pitholmen bevilja en summa af 965,200 kronor

samt deraf för år 1890 anvisa ett belopp af 120,000 kronor för

gran dläggningens påbörjande, markens planering och dränering, förskott

vid kontrakts uppgörande med flera nödvändiga förberedande arbeten.

Öfverintendentsembetet, som redan förut granskat byggnadsritningarna

och kostnadsförslagen rörande alternativen n:o 1 och n:o 2, har,

efter nådig remiss, i skrifvelse den 18 december 1888 anmält, att embetet

vid granskning af de omarbetade ritningarna och dertill hörande

kostnadsförslag icke funnit skäl till någon anmärkning.

Då medicinalstyrelsens utredning af denna fråga synes mig tillfredsställande

samt de framlagda, omarbetade byggnadsritningarna ändamålsenligt

affattade, tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att till uppförande af ett hospital på Pitholmen i

närheten af Piteå, enligt medicinalstyrelsens nu senast framlagda förslag

jemte ritningar — dock med Eders Kongl. Maj:t förbehållen rätt

att beträffande ritningarna tillåta sådana jemkningar, som på grund af

sig företeende omständigheter må kunna anses erforderliga eller lämpliga,

utan att den beräknade kostnaden öfverskrides — bevilja ett anslag

af 965,200 kronor samt deraf på extra stat för år 1890 ''anvisa ett

belopp af 120,000 kronor.

1 skrifvelse den 15 november 1888 har Eders Kongl. Maj:ts befall- [76.]

ningshafvande i Gefleborgs län, på begäran af länets landsting, underdånigst

anhållit, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för JTp{teu(°e.

år 1890 bevilja ett anslag af 14,000 kronor såsom bidrag åt det i Jerf sb

socken inrättade sjukhem för spetelsk^.

Med anledning häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att jemväl för år 1890 bevilja ett extra anslag af

14,000 kronor till understöd åt sjukhemmet i Jerfsö socken, under vilkor

att 4,000 kronor dertill af landstinget anvisas för samma år.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Åttonde hnfvudtitelii.

Diverse anslag.

[77, 78.] I likhet med hvad under åtskilliga är skett, och af samma skäl,

svenska/om-som då förekommit i fråga om särskilda anslag dels till svenska forn"pli^ochteii-

skriftsällskapet, dels ock till beredande af religionsvård åt svenske sjögionevård

åt män i utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande

m!fl. i utiänd-landsmän, torde Eders Kongl. Maj:t behaga föreslå Riksdagen att jemväl

sha hamnar, för år 1890 på extra stat anvisa: till svenska fornskriftsällskapet 2,000

kronor och till beredande af religionsvård åt svenske sjömän m. fl. i

utländska hamnar 10,000 kronor.

[79.] Styrelsen för nordiska museet har, med åberopande af föregående

Nordiska Riksdagars beslut om anvisande af extra årsanslag af 16,000 kronor till

m '' museet, anhållit att till Riksdagen måtte aflåtas framställning om beviljande

jemväl för år 1890 af enahanda anslag för ifrågavarande museum;

och får jag med anledning häi''af i underdånighet hemställa, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år

1890 anvisa ett belopp af 16,000 kronor, att ställas till styrelsens för

nordiska museet förfogande för att enligt dess bestämmande användas

för museet tillhörande ändamål.

[80.] Med anledning af en utaf docenten J. A. Lundell gjord ansökning

Tidskrift för om fortfarande anslag för den af honom utgifna tidskriften »Nyare bidrag

till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif» anser

jag mig böra hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå

Riksdagen att jemväl för nästkommande år ställa till Eders Kong].

Maj:ts förfogande ett extra anslag till samma belopp, som vid flera

föregående Riksdagar anvisats, eller 3,150 kronor, att, på de vilkor

Eders Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma, användas till understöd

för utgifvande äfven under år 1890 af nämnda tidskrift.

[81.] Hos Eders Kongl. Maj:t har utgifvaren af tidskriften »Acta mathe
Tidskriften

matica», professorn G. Mittäg-Leffler, underdånigst anhållit, att enahanda

*Amät!cå»he'' belopp, eller 4,000 kronor, hvilket för innevarande år likasom för flera

föregående år beviljats såsom understöd för utgifvande af nämnda tidskrift,

och som vore behöflig! för fortsatt utgifvande af tidskriften jemväl

under år 1890, måtte sökanden för sådant ändamål beredas; och har

s. 105 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

105

vetenskapsakademien i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande och dervid

varmt förordat bifall till ansökningen.

Med anledning häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1890 anvisa ett belopp

af 4,000 kronor, att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna

för utgifvande under samma år af tidskriften »Acta mathematica» till

professorn Mittag-Lefflers förfogande utbetalas.

Vid 1886 års Riksdag beviljades på Eders Kongl. Maj:ts framställ- [82.]

ning ett extra anslag af 25,000 kronor till understöd för utgifvande af fNor,dilkk

»Nordisk familjebok». Af detta anslag, som beräknats skola fördelas ''amije

på fem år, hafva för hvardera af åren 1887, 1888 och 1889 anvisats

5,000 kronor. Jag hemställer nu, att Eders Kongl. Maj: t måtte föreslå

Riksdagen att af nämnda anslag anvisa ytterligare 5,000 kronor, att

utgå under år 1890.

På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade Riksdagen år 1888 [83.]

på extra stat för år 1889 ett anslag af 20,000 kronor, att användas till Fkjfsäe3rniff~

understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsnings- „rbetsidassen.

kurser för arbetsklassen, dock under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening,

icke får öfverstiga 3,000 kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager

föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan

under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning

lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel;
att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blifva förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta sig

de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Eders Kongl. Maj:t pröfvas

nödiga och lämpliga.

Jag hemställer, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att jemväl för år 1890 bevilja ett extra anslag å 20,000 kronor, att

under enahanda vilkor, som nyss nämnts, användas till omförmälda

ändamål.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. U

s. 106 Kontrollera mot PDF

[84.] •

Precisionsnivelleringsarbeten

m. m

106 Åttonde Iiufvudtiteln.

Styrelsen för nautisk-meteorologiska byrån har i särskilda skrivelser

anhållit om beredande af anslag för sammanställning och bearbetning af

de vattenhöjdsobsérvationer, som insamlats från de under år 1886 vid

Sveriges kuster anordnade, under nämnda styrelses vård stälda vattenhöjdmätningsstationer;

varande af styrelsen begärdt ett anslag till belopp af

2,000 kronor för år 1890. Och har styrelsen anfört, att det årliga anslag

af 1,700 kronor, som Riksdagen beviljat för underhåll och tillsyn af dessa

stationer m. m., icke lemnade något öfverskott till bearbetning af det betydliga

materialet af registrerade vattenhöjder, hvithet, så framt det skulle

kunna tillgodogöras och sålunda blifva af värde, måste sammanföras i

lämplig tabellarisk form, samt att styrelsen icke förfogade öfver några andra

medel, som kunde användas för ifrågavarande ändamål.

Häröfver har vetenskapsakademien afgifvit infordrade utlåtanden samt

dervid öfverlemnat och såsom uttryck för sina egna åsigter åberopat två

yttranden, afgifna, det ena af professorerna E. Edlund och D. G. Lindhagen

samt det andra af den sistnämnde och professorn P. G. Rosén. I

dessa yttranden anföres, hurusom de registrerande apparater, med hvilka

observationerna verkstäldes, icke gåfve vattenhöjderna direkt i siffror, utan

i form af kurvor på ett i rätlinig rörelse försatt, spändt pappersark. De

ark, som efter hand genomgått apparaten, bildade således tillsammans den

ursprungliga observationsjournalen, men uppgifterna å dem måste, för att

vidare användas, evalveras i verkliga längdmått (vattenhöjder), hvilka borde

införas i lämpliga tabeller för att sedan användas. Om det i allmänhet

måste anses för mindre välbetänkt att uppskjuta bearbetningen af en längre

observationsserie till en obestämd framtid, med risk att denna bearbetning

aldrig komme till stånd, vore det så mycket mera angeläget, att åtminstone

den första, nödvändiga bearbetningen verkstäldes, så fort ske kunde, då

det gälde ett så utförligt observationsmaterial som det, hvilket insamlades

vid registreringsstationer. Detta material växte nemligen så hastigt med

hvarje dag, att det efter en följd af år, om det icke under tiden bearbetades,

icke utan ganska känbara uppoffringar skulle kunna göras fruktbringande.

Ett annat skäl, som talade för dessa observationers omedelbart

börjande och successivt fortgående bearbetning, vore, att de bland

annat åsyftade att bereda kännedom om medelvattenståndet vid de svenska

kusterna — en kännedom, som vore behöflig för det på statens bekostnad

inom landet pågående precisionsnivellement, hvilket inom en ganska begränsad

tid borde blifva fullbordadt. På grund häraf har vetenskapsakademien

tillstyrkt bifall till hvad styrelsen för nautisk-meteorologiska

byrån i ämnet hemstält.

Behofvet af särskildt anslag för berörda ändamål synes vara ådaga
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

107

lagdt, och det torde ej vara skäl att längre uppskjuta den i allt fall nöd- «

vändiga bearbetningen af det omförmälda observationsmaterialet. Då detta

material redan föreligger för flera år, lärer det äskade beloppet, 2,000

kronor, icke kunna anses för högt.

Jemte detta nya anslag erfordras för år 1890 enahanda belopp, 10,700

kronor, som Riksdagen för innevarande år anslagit till fortsättande af

precisionsnivellenngsarbetena i södra och mellersta Sverige samt för underhåll

och tillsyn af de fyra der inrättade vattenhöjdmätningsstationerna

m. m. Jag hemställer derför i underdånighet, det Eders Kong! Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1890 bevilja 12,700 kronor,

deraf 9,000 kronor till fortsättande af berörda precisionsnivelleringsarbeten,

1,700 kronor för underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna

m. m. samt 2,000 kronor till sammanställning och bearbetande

af anteckningarna öfver de vid dessa stationer registrerade vattenhöjder.

Slutligen har jag att anmäla statskontorets underdåniga skrifvelse af [85.]

den 1 december 1888, deri statskontoret anhållit om anvisande af ersättning

för förskott till sammanlagdt belopp af 5,780 kronor 33 öre, afseende

kostnader för att till slutlig handläggning bereda frågan om ecklesiastik

boställsordning; och hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

för återgäldande af berörda förskott äska af Riksdagen ett extra anslag

för år 1890, hvilket anslag, till undvikande af öretal i riksstaten, torde

böra bestämmas till 5,781 kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan berörda

hänseenden hemstält och föreslagit täcktes Hans

Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets öfrige

ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika att utdrag

af detta protokoll skulle till finansdepartementet

öfverlemnas till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts

nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets

tillstånd och behof.

Ex protocollo:

A. von Krusenstjerna.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln

Utdrag af ‘protokollet öfver finansärenden, hållet inf or Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari

1889.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvård,

Statsråden: Herr Lovén,

Friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

Friherre Åkerhielm.

Sedan de till åttonde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på föredragning

af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll departementschefen,

Statsrådet Friherre von Essen att få anmäla de frågor,

som rörde regleringen af

nionde hufvudtiteln,

innefattande pensions- och indragningsstaterna.

Bill. till Eiksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Nionde hufvudtiteln

Hvad först angick

pensionsstaten,

Bidrag till

folkskolelärares

''pensionering.

erinrade departementschefen om Kong]. Maj:ts, enligt finansdepartementot

tillhandakommet, protokollsutdrag, på ecklesiastikdepartementets

föredragning den 21 sistlidne December fattade beslut (se bil. I vid

detta prot. pag. 13) att till Riksdagen aflåta följande framställningar,

nemligen:

att, på det vederbörande pensionärer i folkskolelärarnes pensionsinrättning,

folkskolelärarnes enke- och pupillkassa samt lärarnes vid

elementarläroverken enke- och pupillkassa må kunna få pensionerna

kostnadsfritt sig tillsända, det såsom bidrag till folkskolelärares pensionering

beviljade anslag, 357,427 kronor, må höjas till 359,773 kronor,

eller med 2,346 kronor;

samt att af nämnda anslag må användas dels 1,000 kronor såsom

missräkningspenningar åt den vid folkskolelärarnes pensionsinrättning

anstälde kassör och bokhållare, dels 1,400 kronor till förhöjning af pensionsinrättningens

anslag för extra biträden, renskrifning m. in.; samt

[2.] att det såsom bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare

Bidrag till vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m. anvisade belopp,

af^nhfr Tcl 68,816 kronor, må minskas med 65 kronor till 68,751 kronor.

barn efter

lärare vid

allmänna

läroverk,

pedagogier,

seminarier

m. m.

Departementschefen anförde härefter:

[3.] »Sedan genom nådiga brefvet den 17 September 1851 och Stats
Vadstena

kontorets derpå grundade kungörelse den 25 November samma år för^hnskrnm.

ordnats, att till Vadstena krigsmanshuskassa ingående hemmansräntor,

kronotionde och åtskilliga andra inkomster, arrendeafgifter dock icke

deribland inbegripna, skulle från och med år 1852 mot viss kontant

ersättning till statsverket indragas, meddelades af Kammarkollegium

den 22 Maj 1855 beslut om indragning till statsverket af krigsmanshuskassans

årliga afgäld af frälsehemmanen ett mantal Öfvertorp N:o 2

Östergården i Bjälbo socken och Göstrings härad af Östergötlands län

samt ett mantal N:o 3 Ryckelsby i Ekeby socken af nämnda härad

och län.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln.

3

Då emellertid, efter hvad sedermera blifvit utrönt, den afgäld,

som af dessa hemmans innehafvare tillförene utgjorts till Vadstena

krigsmanshuskassa, icke vore af den beskaffenhet, att stadgandena i

Statskontorets nyssberörda kungörelse den 25 November 1851 derå

egde tillämplighet, har Eders Kongl. Maj:t genom nådiga beslut den

1 Oktober 1886 och den 25 Februari 1887, med upphäfvande afKammarkollegii

nyssnämnda beslut, förklarat afgäldens indragning till statsverket

böra återgå.

Ifrågavarande afgäld, utgörande för Öfvertorp N:o 2 Östergården

9 kronor 67 öre i penningar, 7,0875 kubikfot hvete och 72,45 kubikfot

korn samt för Ryckelsby 7 kronor 53 öre i penningar, 7,0875 kubikfot

hvete och 75,6 kubikfot korn, har, enligt hvad Statskontoret meddelat,

i anledning af berörda nådiga beslut från och med år 1887 af

hemmanens innehafvare utgjorts till krigsmanshuskassan. I följd häraf

bör det för nämnda kassa å nionde hufvudtiteln uppförda anslag,

244,025 kronor, innefattande ersättning för till statsverket indragna,

till kassan förut ingående hemmansräntor och tionde in. m., minskas

med ett belopp motsvarande värdet, beräknadt enligt stadgade grunder,

å den afgäld, hvars indragning till statsverket sålunda återgått.

Enligt i Statskontoret verkstäld beräkning uppgår detta värde till 385

kronor 30 öre, derföre afdrag i Statskontoret egt rum vid utanordnandet

till kassan af nyssnämnda anslag för åren 1887 och 1888; och

tillstyrker jag alltså efter samråd med chefen för landtförsvarsdepartementet,

att Eders Kongl. Maj:t, i enlighet med hvad Statskontoret hemstält,

måtte föreslå Riksdagen,

att anslaget till Vadstena krigsmanshuskassa, 244,025 kronor,

måtte i riksstaten för år 1890 minskas med värdet af de till kassan

återgångna afgälderna af hemmanen Ofverby N:o 2 Östergården och

Ryckelsby, i jemnt krontal utgörande 385 kronor, till 243,640 kronor.

Om från den under rubriken bidrag till folkskolelärares pensionering

föreslagna anslagsförhöjniug ....................... kronor 2,346: —

dragés summan af de föreslagna nedsättningarne

under anslagsrubriken bidrag till pensionering

af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,

pedagogier,seminarier m. m. kronor 65: —

och å anslaget till Vadstena krigsmanshuskassa

................................ ,, 385: — 450: —

kommer förhöjningen å pensionsstaten att varda kronor 1,896: —

så att staten, för närvarande upptagen till............ „ 1,314,302: —

skulle komma att sluta på ett belopp af............... kronor 1,316,198: —))

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Nionde hufvudtiteln.

[4-]

Pension för

U nderofficeren

vid

kronoarbetscorpsen

G.

A. E. Uggla.

[5.]

Understöd

för aflidne

Direktören

vid kronohälctet

i

Ystad C. E.

Thorssons

minderåriga

barn.

[<>.]

Pension för

Löjtnanten

H. It Liedholm.

[7-J

Pension för

Sergeanten

P. J. W.

Liljefelt.

[8.]

Pension för

Läraren O.

Offerman.

Beträffande

indragningsstaten

erinrade departementschefen om Kong], Maj:ts på nedannämuda departements

föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af

följande framställningar, nemligen:

på justitiedepartementets föredragning:

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 19)

att Underofficeren vid kronoarbetscorpsen Claes Adolf Emil Uggla

må från och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från

underofficersbefattningen vid kronoarbetsstationen å Tjurkö, under sin

återstående lefnad å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

af 600 kronor;

(se bil. 3 vid detta prot. pag. 22)

att aflidne Direktören vid kronohäktet i Ystad Carl Erik Thorssons

minderåriga barn Erik Konrad, Ånna Åbrahamina, Signe IVSargot, Betty

Hildur och Lilly Wilhelmina må uppföras å allmänna indragningsstaten

till åtnjutande af ett årligt understöd af 60 kronor hvardera, att utgå

från och med innevarande år intill dess de hvar för sig uppnått 18 år;

på landtförsvarsdepartementets föredragning:

(se bil. 4 vid detta prot. pag. 25)

att Löjtnanten vid Svea artilleriregemente Herman Rudolf Liedholm

må från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked

varder honom be viljad t, under sin återstående lifstid från allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension af 1,000 kronor;

(se bil. 5 vid detta prot. pag. 27)

att. Sergeanten vid Jemtlands fältjägarecorps Per Johan Wenzel

Liljefelt må från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked

varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid från allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension af 510 kronor;

■ på sjö för svar sdepartementets föredragning:

(se bil. 6 vid detta prot. pag. 30)

att Läraren vid navigationsskolan i Vestervik Olof OfFerman må

från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked

s. 5 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln.

5

från sin lärarebefattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 1,500 kronor;

på civildepartementets föredragning:

(se bil. Sjette hufvudtiteln pag. 18)

att Kamereraren i landtbruksakademien Carl Selin må berättigas [9.]

att från och med år 1890 årligen under sin lifstid från allmänna in
dragningsstaten

uppbära 1,050 kronor; förande ä

indragnings
(se

bil. 7 vid detta prot. pag. 33) stat

att Häradsskrifvaren i Norra Roslags fögderi af Stockholms län [10.]

Gustaf Fredrik Tranéus må från och med månaden näst efter den, Pension för

i i i i • n o **iij * * .... • i o ii Häraasslcrif
hvarunder

han med pension tran civilstatens pensionsinrattmng erhaller varen q. p

afsked från häradsskrifvaretjensten, under sin återstående lifstid å all- Tranéus.

männa indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension till så stort belopp,

att detta tillsammans med pensionen från nämnda inrättning kommer

att utgöra 2,000 kronor, eller 800 kronor årligen;

(se bil. 7 vid detta prot. pag. 35)

att Landskontoristen i Vesterbottens län Georg Gustaf Lundmark

må från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked från Lmdskontolandskontoristtjensten

varder honom beviljadt, under sin återstående risten G. G.

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension af 1,000 Lun(lmar]{- kronor;

(se bil. 7 vid detta prot. pag. 38)

att Landskontoristen i Hallands län Anders Petter Hansson må [12.j

från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från landskontoristtjensten

varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid risten A. P.

å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till så stort belopp, att Hansson.

detta tillsammans med det understöd från Civilstatens pensionsinrättning,

hvartill han är berättigad, kommer att uppgå till 700 kronor,

eller 475 kronor årligen;

(se bil. 7 vid detta prot. pag. 39)

att Kommissionslandtmätaren i Elfsborgs län Otto Fredrik Beck- L13-]

marek må från och med månaden näst efter den, hvarunder han er- Fusion för

håller afsked från tjensten, under sin återstående lifstid å allmänna in- sionslandtdragningsstaten

åtnjuta pension till så stort belopp, att detta tillhopa mätaren o.

med det understöd från Civilstatens pensionsinrättning, hvartill han är marek''

berättigad," kommer att uppgå till 1,350 kronor, eller 900 kronor årligen;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Nionde hufvudtiteln.

[14-]

Pension för

Storskifteslandtmätaren

E. T.

Didrikson

samt Afvittringslandtmätarne

C.

W. Holmström

och M.

Alsterlund.

[15.J

Pension för

Distriktsingeniören

H. E. Lundborgs

enka.

L16.]

Pension för

Förste Aktuar-ien

J. A. C.

Iiellstenius''

enka.

[17-]

Pension för

Materialvakten

G. M.

Carlson.

[18]

Pension för

Seminarie
läraren

C. J.

Dahlberg.

(se bil. 7 vid detta prot. pag. 41)

att en hvar af nedannämnde vid storskiftes- och afvittringsverken

anstälde tjensteman må, dock med vilkor att rätt till pension såsom

kommissionslandtmätare ej må honom tillkomma, från och med månaden

näst efter den, hvarunder han, i följd deraf att hans befattning vid storskiftes-

eller afvittringsverket blifver öfverflödig, erhåller afsked från

nämnda verk, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension till följande belopp:

a) Storskifteslandtmätaren i Kopparbergs län

Edvin Theofil Didrikson...................................... kronor 2,000: —

b) Afvittriugslandtmätaren i Norrbottens län

Claes Wilhelm Holmström „ 2,000: —

och c) Afvittringslandtmätaren i sistnämnda län

Magnus Alsterlund „ 1,600: —

(se bil. 7 vid detta prot. pag. 46)

att Distriktsingeniören vid statens jernvägsbyggnader, Majoren

vid Väg- och vattenbyggnadscorpsen m. m. Herman Emanuel Lundborgs

enka Maria Wilhelmina Lundborg, född Löhman, må, så länge

hon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig

pension till belopp af 600 kronor att utgå från och med 1889 års

ingång;

(se bil. 7 vid detta prot. pag. 47)

att Förste Aktuarien i Statistiska Centralbyrån, Filosofie Doktorn

John August Constantin Hellstenius’ enka Bilda Sofia Charlotta HellStenius,

född Carlson, må, så länge hon förblifver enka, från allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till belopp af 400 kronor

att utgå från och med ingången af år 1889;

(se bil. 8 vid detta prot. pag. 50)

att Materialvakten vid statens jernvägsbyggnader Carl M. Carlson

må från och med månaden näst efter den, hvarunder han entledigas

från anställning vid statens jernvägsbyggnader, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 500

kronor;

på ecklesiastikdepartementets föredragning:

(se bil. 9 vid detta prot. pag. 52)

att Läraren i trädgårdsskötsel vid folkskolelärareseminariet i Linköping

Carl Johan Dahlberg må från och med månaden näst efter den,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln.

7

i hvilken afsked från nämnda befattning honom beviljas, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

af 1,000 kronor;

(se bil. 9 vid detta prof. pag. 54)

att Mediko-filosofie kandidaten Johan Adolf Wilhelm Hägerstrand [19.]

må från och med 1889 års början under sin återstående lifstid å all- Pension för

mäuna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 600 kronor; didaten JUa

W. Häger
(se

bil. 9 vid detta prot. pag. 55) strand.

att Vaktmästaren vid Chalmers’ tekniska läroanstalt i Göteborg [20.]

Änders Alexander Andersson må från och med månaden näst efter den, Pension

i hvilken han erhåller afsked från sin befattning, å allmänna indragnings- ^äst^en^A

staten åtnjuta pension till belopp af 500 kronor årligen; a. Anders
SOU.

(se bil. 9 vid detta prot. pag. 56)

att å allmänna indragningsstaten må för år 1890 anvisas ett an- [21.]

slag af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Understöd åt

Maj:t kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 laude folkkronor

åt sådane äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skoieiärare.

skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.

Departementschefen Friherre von Essen anförde härefter:

))Å extra stat under sjunde hufvudtiteln finnes för innevarande [22.)

likasom för flere föregående år för genomförande af Statskontorets nya Ofverfiytt
*

• • ^ o j */ nmQ in
organisation

anvisadt ett belopp af 5,400 kronor, hvilketl anslag genom dragnmgsstanådiga

brefvet den 7 December 1888 fördelats mellan vissa tjenstemän f°p

på Statskontorets gamla stat på följande sätt, nemligen: Torén, samt

Bokhållaren Fredrik Torén..................................... kronor 2,200: — Kammar
Kammarskrifvaren

Friherre Sten Gustaf Ludvig 4Friherre

af Wetterstedt................................................... „ 1,600: — S-G.:L.%

och Kammarskrifvaren Johan Elias EnOChMonthan „ 1,600: — ochJ^KE.

tillhopa kronor 5,400: —; Monthan.

varande desse tre tjenstemän, enligt nådiga brefvet den 22 December

1876, berättigade att såsom öfvertalige tjenstemän, under tjenstledighet

från den 1 Januari 1877 tills vidare, qvarstå vid sina då å Statskontorets

ordinarie stat innehafvande löner med rättighet att äfven

under tjenstledigheten uppbära hela lönen; hvarjemte i sammanhang

dermed bestämdes, att lönerna skulle utgå från det till genomförande

af Statskontorets nya organisation anvisade extra anslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Nionde hufvudtiteln.

Dessförinnan både Statskontoret uti underdånig skrifvelse den 18

December 1876, med förslag till nya stater för Statskontoret m. m.,

hemstält, att nyssnämnde tre tjensteman, hvilka, jemte åtskilliga andre

embets- och tjensteman, hvarom no ej är fråga, innehade till indragning

afsedda tjenster eller för sjuklighet eller af annan anledning icke vore

lämpliga att å nya staten bibehållas, måtte hos Riksdagen föreslås till

uppförande med sina innehafvande löner å allmänna indragningsstaten.

Med afseende å möjligheten af dessa tjenstemäns inkallande i tjenstgöring

ansåg emellertid vid underdånig anmälan den 8 Januari 1877

af Statskontorets berörda skrifvelse Eders Kongl. Maj:t deras öfverflyttande

på allmänna indragningsstaten tills vidare icke böra ifrågakomma,

och att till bestridande af lönerna anslag fortfarande borde

äskas.

I underdånig skrifvelse den 6 sistlidne December har Statskontoret

nu förnyat sin år 1876 gjorda framställning om ifrågavarande tre

tjenstemäns öfverflyttande på allmänna indragningsstaten.

Rörande bemälde tjenstemän, som fortfarande åtnjuta tjenstledighet,

inhemtas af hanalingarne,

att Bokhållaren Torén född den 16 Mars 1820, inträdt i statens

tjenst den 17 Maj 1844 och erhållit fullmakt å sin befattning den 24

September 1861;

att Kammarskrifvaren Friherre af Wetterstedt född den 25 September

1817, inträdt i statens tjenst den 4 September 1837 och erhållit

fullmakt å sin befattning den 28 Mars 1843; samt

att Kammarskrifvaren Monthan född den 16 September 1826,

inträdt i statens tjenst den 21 Juni 1852 och erhållit fullmakt å sin

befattning den 9 Oktober 1861.

De ifrågavarande tjenstemännen hafva sålunda uppnått en ålder,

Torén af mera än 68 år, Friherre af Wetterstedt af mera än 71 år och

Monthan af öfver 62 år samt varit anstälde i statens tjenst, Torén

mera än 44 år, Friherre af Wetterstedt öfver 51 år och Monthan mera

än 36 år. Då deras inkallande i tjenstgöring numera icke lämpligen

kunde ifrågasättas, har Statskontoret hemstält, att de måtte hos instundande

Riksdag föreslås till uppförande med sina innehafvande löner å

allmänna indragningsstaten, samt att förty det hittills å extra stat uppförda

anslaget till genomförande af Statskontorets nya organisation icke

vidare måtte äskas.

Som inerbemälde tjenstemän numera uppnått den ålder, att, enligt

hvad Statskontoret anmärkt, möjligheten af deras inkallande i tjenstgöring

lärer få anses utesluten, torde hinder för deras af Statskontoret

förordade öfverflyttning på allmänna indragningsstaten ej vidare före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln.

0

finnas, helst ingen ökad utgift för Statsverket derigenom uppkommer.

Jag anser mig derföre böra förorda bifall till Statskontorets förevarande

framställning, dervid likväl, på sätt i andra dylika fall varit öfligt,

torde böra stadgas det vilkor, att lönerna å allmänna indragningsstaten

böra frant-rädas, i den mån vederbörande tjenstemän kunna komma att

uppbära annan lön å rikets stat; hemställande jag, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att Bokhållaren Torén samt Kammarskrifvarne Friherre af Wetterstedt

och Montban må å allmänna indragningsstaten öfverflyttas med

rätt att derifrån årligen uppbära, Torén ett belopp af 2,200 kronor samt

Friherre af Wetterstedt och Monthan hvardera ett belopp af 1,600 kronor,

dock att, derest någondera af dem framdeles skulle vinna befordran till

annan tjenst å rikets stat, det å indragningsstaten för honom uppförda

anslag skall minskas med ett belopp, svarande mot den nya aflöningen,

eller, om denna uppgår till samma eller högre belopp, upphöra att utgå.

Hos Eders Kongl. Maj:t har förre Kamererare!! vid de Kongl. teatrar^

Gustaf Fredrik Törner, gjort underdånig framställning derom,

att honom matte för hans återstående lifstid beredas förmånen af

pension från statsverket.

Enligt hvad af handlingarne inhemtas, inträdde Törner, som

är född den 26 Maj 1821, i tjenstgöring å Kongl. teaterns kansli

den 1 Februari 1842 samt befordrades den 13 Juli 1852 till kamererare

och kassör derstädes, hvilken befattning han derefter oafbrutet innehaft,

till dess densamma med utgången af spelåret 1887—1888 i sammanhang

dermed, att de Kongl. teatrarne upplätos åt enskilde, indrogs.

I sådan egenskap har Törner, som icke åtnjutit förmånen af fri bostad

i något af de Kongl. teatrarnes hus, uppburit i årlig lön, till utgången

af år 1873 2,000 kronor och derefter 3,000 kronor.

Förutom berörda tjenst har Törner alltsedan år 1852 jemväl innehaft

befattningen såsom kamererare vid de Kong], teatrarnes pensionsinrättning,

i hvilken egenskap han uppburit årligt arfvode med 375

kronor samt från år 1883 med 1,000 kronor; och har Direktionen öfver

pensionsinrättningen, som på nådig befallning afgifvit underdånigt utlåtande

äfver Törners förevarande framställning, vitsordat, att han med

sällspord ordentlighet, nit, omsorg och skicklighet förvaltat sistberörda

befattning. Tillika har Direktionen uti sitt omförmälda utlåtande yttrat,

att, ehuru det icke egentligen tillkomme Direktionen att lemna

något vitsord åt det sätt, hvarpå Törner skött sin förnämsta och hufBih.

till Biksd. Prof. 1889. 1 Sund. 1 Afd.

[23.]

Pension för

förre Kamérerar

en vid

de Kongl.

teatrarne

G. F. Törner.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Nionde hufvudtiteln.

vudsakligaste befattning såsom kamererare och kassör vid de Kongl.

teatrarne, Direktionen likväl, då den myndighet, hvarunder Törner

i sådan egenskap lydt, eller Kongl. Teaterdirektionen, icke vidare

funnes till, ansett sig icke böra undertrycka ett uttalande derom, hurusom

bland dem, som varit i tillfälle följa Törners verksamhet vid de

Kongl. teatrarne, icke funnes mera än ett omdöme derom, att denna,

mycket arbete och ordningssinne kräfvande verksamhet utöfvats på ett

sätt, som i fullaste mått förtjenade enahanda vitsord, som det Direktionen

afgifvit rörande Törners verksamhet vid pensionsinrättningen.

Med anledning häraf har Direktionen på det varmaste tillönskat framgång

åt Törners förevarande ansökning.

Slutligen har Törner, likaledes allt sedan år 1852, utan någon

som helst godtgörelse förvaltat den jemlikt nådigt bref den 12 Oktober

1888 under pensionsinrättningens Direktion numera stälda »Kongl.

teatrarnes arbetares och betjentes sjuk- och begrafningskassa»; och

torde det tillåtas mig att till upplysning om det förtjenstfulla sätt,

hvarpå Törner vårdat sistnämnda kassas angelägenheter, framhålla,

hurusom vid Direktionens sammanträde den 29 nästlidna November,

Direktionens ordförande, enligt hvad det vid sammanträdet förda protokoll

gifver vid handen, sedan de till sjuk- och begrafningskassa!! hörande

handlingar och fonder till Direktionen öfverlemnats, till Törner

framburit den synnerliga erkänsla och förbindelse, hvari såväl pensionsinrättningen

som den Kongl. teaterinstitutionen stode till Törner, som

under mera än 36 år med den honom städse utmärkande ordning, nit

och skicklighet förvaltat denna kassa och det med ett så framgångsrikt

resultat, att kassans fonder, som vid Törners tillträde af förvaltningen

utgjorde allenast 19,771 kronor, af honom aflemnats med det betydande

beloppet af 79,874 kronor 48 öre.

Af det nu anförda täcktes Eders Kongl. Maj:t finna, att Törner,

som mera än 46 år varit anstäld i de Kongl. teatrarnes tjenst och

under 36 år af denna tid såsom redogörare omhänderhaft den omfattande

uppbörden och redovisningen vid de Kongl. teatrarne, på ett

synnerligen väl vitsordadt sätt förvaltat denna ansvarsfulla befattning.

Då härtill kommer, att Törner tillika under eu lång följd af år på ett

oegennyttigt och framgångsrikt sätt vårdat de för teaterpersonalens

pensionering inrättade kassor och jemväl derigenom gagnat Kongl.

teaterinstitutionen, anser jag Törner, då han nu vid fylda 67 års ålder

från ifrågavarande kamererarebefattning afträdt, vara förtjent af årlig

pension från statsverket, hvilken pension lämpligen torde böra bestämmas

till ett belopp, motsvarande två tredjedelar af hvad Törner såsom kamererare

under de senare åren i aflöning uppburit eller 2,000 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln.

11

Som emellertid, efter det på grund af nådigt beslut den 25 Juni nästlidet

år Kongl. stora teatern på ett år räknadt från och med den 1

påföljande Juli upplåtits åt Hofkapellmästaren Conrad Nordqvist för

uppförande af operor och andra musikverk, Törner vid detta operaföretag

vunnit anställning såsom kamererare, torde pensionen lämpligen böra

bestämmas att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder

Törner fråuträdt sistberörda befattning.

På grund häraf och med tillkännagifvande, att Törner, såsom

förutvarande revisor i Kammarrätten, från Civilstatens pensionsinrättning

uppbär en årlig pension af 800 kronor, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att förre Kamereraren vid de

Kongl. teatrarne Gustaf Fredrik Törner må från och med månaden

näst efter den, hvarunder han frånträder anställning vid Kongl. Operan,

under sin återstående lifstid uppbära en årlig pension från allmänna

indragningsstaten af 2,000 kronor.

Då, enligt hvad Statskontoret upplyst, riksmarkegångspriset å

spanmål åren 1886—1888 utgjort i medeltal 1 krona 64 öre kubikfoten,

motsvarande 10 kronor 33 öre för tunnan, eller 17 öre under

det värde, 10 kronor 50 öre för tunnan, hvartill spanmålen vid 1840

—41 års statsreglering beräknades, kommer följaktligen någon förhöjning

i detta pris icke att utgå under år 1890 till sterbhus efter dem,

hvilka före vidtagande af nämnda statsreglering grundlagt rätt till

begrafningshjelp.

Statskontoret har anmält, att utgifterna från det under allmänna

indragningsstaten uppförda anslag till »ersättning för indragen indelning

m. m. på förslag», 6,400 kronor, till följd af pensionstagares med

fleres afgång betydligt minskats, så att desamma enligt 1887 års rikshufvudbok

samt efter iakttagande af under år 1888 inträffade förändringar

numera uppgå till endast 574 kronor 71 öre. Med afseende

härå torde anslaget hädanefter böra uppföras med ett i jemnadt tal till

600 kronor nedsatt belopp.

Beträffande beloppet af förslaganslaget till allmänna indragningsstaten

har jag i öfrigt ej annan ändring att föreslå, än att, för vinnande

af jemn slutsumma å de ordinarie anslagen under hufvudtiteln,

det kontanta anslaget till nämnda stat må höjas med 504 kronor eller

från 1,599,698 kronor till 1,600,202 kronor, då, med inberäkning af

den under anslaget ingående ersättning för indragen fndelning m. m.,

Priset å den

i äldre lön

ingående

spanmål.

[24.]

Anslaget till

allmänna indragningsstaten.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Nionde hufvudtiteln.

[25.]

Kreditiv för

uppehållande

af arméns

pensionskassas

egen pensionering.

nyss föreslagen till 600 kronor, anslagets slutsumma

blir..................................................................................... kronor 1,600,802: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten ............ „ 1,316,198: —

skulle slutsumman af nionde hufvudtitelns ordinarie

anslag för år 1890 blifva ........................... kronor 2,917,000: —

Extra anslag.

Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel bör vid statsverkspropositionens

affattande iakttagas Eders Kongl. Maj:ts den 12

sistlidne Oktober på föredragning af landtförsvarsdepartementet (se bil.

10 vid detta prof. pag. 58) fattade beslut att föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1890 anvisa ett kreditiv af 1,375,000 kronor

att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet

för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande vederlag

för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till

fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder

för sådana pensioners utgående;

äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen under år

1889 anslagna medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets

pensionering användas».

Hvad departementschefen sålunda rörande nionde

hufvudtiteln hemstält biträddes af Statsrådets öfriga

ledamöter och blef af Hans Majrt Konungen i nåder

gilladt och godkändt; och behagade Hans Maj:t Konungen,

på Statsrådets tillstyrkande, härjemte förordna,

att nu anmälda, för statsregleringen erforderliga handlingar

skulle tillställas Riksdagens statsutskott.

Ex protocollo:

G. Wilh. Smerling.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtitelii: bil. 1.

13

Utdrag af ''protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 21

December 1888.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvård,

Statsråden: Herr Lovén,

Friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

Friherre Åkerhielm.

Departementschefen, Statsrådet Wennerberg anförde härefter:

»I skrifvelse den 6 Juli 1887 har Riksdagen anhållit, att Eders

Kongl. Magt, efter vederbörande myndigheters hörande, täcktes taga i

öfvervägande, huruvida icke sådana anordningar kunde träffas, att pensionerna

från såväl folkskolelärarnes pensionsrättning som folkskolelärarnes

enke- och pupillkassa blefve, utan kostnad för pensionstagarne,

till dem utbetalade.

På nådig befallning har Direktionen öfver nämnda pensionsinrättning,

som tillika förvaltar såväl folkskolelärarnes enke- och pupillkassa

som elementarlärarnes enke- och pupillkassa, den 1 November 1887

IP 2.]

Förändradt

sätt för utbetalning

af

pensioner

från follcsicolelärarnes

pensionsinrättning

in. m.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

afgifvit yttrande i detta ärende och dervid föreslagit, att i landsorten

boende pensionstagare skulle, för vinnande af det ändamål, Riksdagen

åsyftat, eg a att, förutom såsom hittills å landtränterierna, utbekomma

sina pensioner jemväl hos vederbörande magistrater och kronofogdar,

samt tillika hemstält, att hvad som bestämdes rörande folkskolelärarnes

pensionsinrättning samt enke- och pupillkassa äfven måtte komma att

gälla den tredje af de utaf Direktionen förvaltade kassorna, elementarlärarnes

enke- och pupillkassa.

Efter erhållen nådig remiss hafva samtlige Eders Kong!. Maj:ts

Befallningshafvande häröfver afgifvit underdåniga utlåtanden, i hvilka

dels ett stort antal af dessa embetsmyndigheter mera eller mindre bestämdt

uttalat sig mot förslaget, dels åtskilliga yrkat, att såsom vilkor

för genomförande af Direktionens förslag måtte föreskrifvas, att för

hvarje pensionsbetalningstermin skulle till länsstyrelsen öfversändas icke

blott den summa, som skulle utbetalas inom länet, utan äfven uppgift

å det belopp, som borde betalas till hvarje särskild pensionär, samt å

stället, der betalningen skulle ske.

Med anledning af hvad länsstyrelserna anfört har Direktionen

blifvit ånyo hörd och den 16 sistlidne Oktober afgifvit förnyadt underdånigt

utlåtande, och har Direktionen, på grund deraf att så många

länsstyrelser yttrat sig mot förslaget, och de af några bland dem ifrågasatta

vilkor skulle i tillämpningen komma att möta bet}Mliga, af Direktionen

närmare utvecklade svårigheter, ansett sig icke böra vidblifva

sitt förenämnda förslag.

Vid sådant förhållande har Direktionen efter förnyadt öfvervägande

af ärendet kommit till den åsigt, att hvad Riksdagen önskat

möjligen skulle kunna vinnas derigenom, att pensionsutbetalningarne

förlädes helt och hållet till pensionsinrättningen, så att pensionstagare

skulle ega att antingen sjelf eller genom ombud lyfta pensionsbeloppet

hos inrättningen eller ock få detsamma sig under vissa vilkor med

posten kostnadsfritt tillsändt under uppgifven adress i rekommenderadt

eller assureradt tjenstebref, men att rättigheten för pensionstagarne

att i landtränterierna utbekomma pensionerna borde samtidigt helt och

hållet upphöra.

För att få pensionen med posten kostnadsfritt sig tillsänd skulle

det åligga pensionstagare att i rekommenderadt bref till Direktionen

insända dels pensionsbrefvet för påteckning, så framt han ej föredroge

att hafva detta i pensionsinrättningens förvar qvarliggande, dels behörigt

prestbevis och dels qvitto å pensionsbeloppet.

Till ytterligare lättnad för såväl pensionstagarne som vederbörande

presterskap skulle Direktionen samtidigt med hvarje pensions
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. i.

15

liqvid öfversända för nästa ^betalningstermin afsedda blanketter till

såväl pensionstagarens qvitto som prestbetyget. Den pensionstagare,

som icke af ett eller annat skäl föredroge att sjelf eller genom ombud

lyfta pensionen i pensionsinrättningen, skulle således få afhemta densamma

å närmaste postanstalt och utan att i regeln derför behöfva

vidkännas annan kostnad än porto- och rekommendationsafgift för de

toreskrifna handlingarnes insändande till pensionsinrättningen.

Då pensionerna från folkskolelärarnes pensionsinrättning helt och

hållet bekostades af staten och kommunerna, samt pensioneringen från

både folkskolelärarnes och elementarlärarnes enke- och pupillkassor

till väsendtlig del uppehölles genom bidrag af statsmedel, syntes det

Direktionen ej vara för mycket begärdt, att pensionärerna för pensionernas

utbekommande underkastade sig åtminstone nämnda obetydliga

utgift.

Att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvilka sålunda skulle

alldeles befrias från det, i synnerhet inom vissa län, på grund af det

stora antalet pensionärer, ganska besvärliga bestyret med pensionsutbetalningarne

och den dermed förbunda granskningen af de handlingar,

som för pensionernas utbekommande företes, samt från nödvändigheten

att för dessa utbetalningar förskjuta understundom icke

obetydliga belopp, ej skulle hafva något att emot detta förslag erinra,

har Direktionen ansett kunna tagas för afgjordt.

Deremot skulle göromålen i pensionsinrättningen komma att genom

den nya anordningen i väsentlig mån ökas. Öfver dessa ökade göromåls

beskaffenhet och omfattning har Direktionen lemnat en fullständig

utredning samt tillika meddelat uppgift å de kostnader, som deraf skulle

föranledas.

Direktionen anför i dessa hänseenden, bland annat, att antalet af

pensionärer i alla tre pensionskassorna, som för närvarande lyftade sina

pensioner i ränterierna, utgjorde 886, och antalet af dem, hvilka utbekommo

pensionerna genom brefvexling med pensionsinrättningen,

289; att med all säkerhet kunde antagas, att, om Direktionens förslag

gillades, begge dessa kategorier, utgörande tillhopa 1,175 pensionärer,

skulle begära att få pensionerna sig tillsända med posten; att af de

150 pensionärer, som sjelfve eller genom ombud lyftade sina pensioner

i pensionsinrättningen, åtminstone alla de, som ej vore bosatta i hufvudstaden

eller dess omedelbara granskap, antagligen komme att anlita

denna viga och billiga utväg; att af de nytillträdande pensionärerna,

utgörande för alla tre kassorna i medeltal omkring 100 årligen, de allra

flesta likaledes torde komma att göra detsamma; och att göromålen

skulle ökas icke blott genom öfvertagandet af skyldigheten att med

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

posten öfversända pensioner till det betydande antal pensionärer, som

nu på annan väg u flin ge sina pensioner, utan äfven derigenom att beloppet

af de utgående pensionerna, som nu belöpte sig till mera än

555.000 kronor, vore i ständig och ganska stark stegring. I sistnämnda

afseende har Direktionen anfört, att enligt en af professor D.

Gr. Lindhagen uppgjord beräkning pensionsbeloppet ensamt för folkskolelärarnes

pensionsinrättning komme att år 1915 uppgå till öfver

1,000,000 kronor.

Då emellertid endast en del af denna tillväxt i göromålen skulle

på en gång inträda, har Direktionen icke heller ansett sig böra för

närvarande ifrågasätta större tillökning i förvaltningsanslaget, än som

vore oundgängligen nödvändig för den närmaste framtiden, men dock

velat framhålla, hurusom en sådan tillökning tid efter annan i mån af

göromålens tillväxt måste komma att påkallas.

Rörande behofvet för den närmaste framtiden anföres, att den af

tjenstemännen, som komme att i främsta rummet få sina göromål tillökade,

vore innehafvaren af kassörs- och bokhållaretjensten. Hans aflöningsförmåner

utginge enligt den för pensionsinrättningen den 31

Maj 1888 faststälda stat med lön 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar

1.000 kronor samt ett ålderstillägg af 500 kronor efter fem års väl

vitsordad tjenstgöring.

I dessa så nyligen faststälda aflöningsbelopp har Direktionen ej

ansett sig böra föreslå någon ändring men hemstält, att, i händelse

förslaget vunne bifall, i staten måtte såsom missräkningspenningar för

kassören uppföras ett belopp af 1,000 kronor. Denna aflöningsform,

som i allmänhet inginge i aflöningsförmånerna för kassörer hos

penningeförvaltande verk och inrättningar, syntes så mycket lämpligare,

som kassörens göromål blefve trägnare och ansvarsfullare samt svårigheten

större att undgå missräkningar vid det mångdubblade antalet

omedelbara pensionsutbetalningar och försändelser, helst dessa oftast

måste ske i ojemna tal af kronor och ören.

Vidare skulle den föreslagna förändringen göra det redan nu för

handen varande behofvet af en vid tiderna för pensionsutbetalningarne

anstäld särskild kassakontrollant, som tillika under öfriga tiden af året

kunde tillhandagå med erforderligt amanuensbiträde, alldeles oafvisligt.

Med anledning häraf har Direktionen anhållit, att anslaget till extra

biträden, renskrifning, ved, ljus, skrifmaterialier m. m. måtte ökas med

1,400 kronor för att lemna tillgång till godtgörelse åt en kassakontrollant

och amanuens, hvilken godtgörelse förslagsvis beräknats till 1,000

kronor, och derjemte för den ökade utgiften till expenser, som förslagets

genomförande komme att föranleda.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Monde hufvudtiteln: bil. 1.

17

Den sålunda ifrågasatta tillökningen i den för pensionsinrättningen

faststälda stat utgör tillhopa 2,400 kronor, och har Direktionen förklarat,

att, om denna tillökning icke skulle kunna beredas, Direktionen icke

såge någon möjlighet att, i det syfte Riksdagen önskat, vidtaga någon

förändring i sättet för pensionernas utbetalning.

Genom en anordning i enlighet med Direktionens sist afgifna förslag

kan Riksdagens anhållan uppfyllas, så att endast en ringa kostnad

för porto och rekommendationsafgift vid insändandet af erforderliga

handlingar kommer att drabba pensionstagarne, och emot Direktionens

begäran om ett ökad t anslag af 2,400 kronor för att besörja

pensionsutdelningen på det föreslagna sättet synes mig ej vara något

att erinra.

I nådig proposition den 31 December 1887 föreslog Eders Kongl.

Maj:t Riksdagen att godkänna aflöningsstat för de vid ofvannämnda

tre kassor anstälde tjensteman och vaktmästare samt att dels för beredande

af pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning åt dessa

tjensteman och vaktmästare höja det såsom bidrag till folkskolelärares

pensionering utgående belopp med 927 kronor, dels ock för beredande

af pension åt bemälde tjenstemäns och vaktmästares enkor och barn

höja det såsom bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare

vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. in. anvisade belopp

med 345 kronor.

Riksdagen gillade det föreslagna pensioneringssättet. och godkände

aflöningsstaten, dock med någon nedsättning af tjenstemännens

löner. Deraf blef en följd att nämnda, efter de högre lönerna beräknade

tillskott för pensioneringen måste undergå motsvarande minskning.

Härtill erfordrades en särskild uträkning. I anledning häraf

beslöt Riksdagen, dels att, för beredande af pension åt tjenstemännen

och vaktmästaren, det såsom bidrag till folkskolelärares pensionering

utgående belopp, 356,500 kronor, skulle höjas med det belopp, högst

927 kronor, som vid uträkning, verkstäld på Eders Kongl. Majrts föranstaltande

af sakkunnig person, kunde finnas erforderligt på grund

af den förändrade lönestaten, dels ock att, för beredande af pension åt

bemälde tjenstemäns och vaktmästares enkor och barn, det såsom bidrag

till pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna

läroverk m. m. utgående belopp, 68,471 kronor skulle höjas med det

belopp, högst 345 kronor, som vid enahanda uträkning kunde finnas

erforderligt.

Sedan Eders Kongl. Maj:t anbefalt Direktionen öfver folkskolelärarnes

pensionsinrättning att låta genom lämplig person ombesörja

utredning angående de erforderliga beloppen, har Direktionen med

Bih. till Riksd. Frot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

underdånig skrifvelse den 6 November 1888 öfverlemnat och åberopat

en af professor^ Lindhagen i ämnet verkstäld uträkning. Af denna

framgår, att det årliga statsbidrag, som från och med år 1889 erfordras

för bekostande af tjensteinnehafvarnes egen pensionering, utgör 873

kronor, och det årliga statsbidraget från och med samma år för bekostande

af deras enkors och barns pensionering 280 kronor.

Det för pensionering af tjenstemännen och vaktmästaren nödiga

statsbidrag är således 54 kronor mindre än det af Riksdagen för sådant

ändamål anvisade maximibelopp. Följaktligen erfordras icke såsom

nytt anslag ofvannämnda beloppet, 2,400 kronor, i dess helhet,

utan rätteligen 2,346 kronor.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att, på det vederbörande

pensionärer i folkskolelärarnes pensionsinrättning, folkskolelärarnes enkeoch

pupillkassa samt lärarnes vid elementarläroverken enke-och pupillkassa

må kunna få pensionerna kostnadsfritt sig tillsända, det såsom

bidrag till folkskolelärares pensionering beviljade anslag, 357,427 kronor,

må höjas till 359,773 kronor eller med 2,346 kronor, samt att af

nämnda anslag må användas dels 1,000 kronor såsom missräkningspenningar

åt den vid folkskolelärarnes pensionsinrättning anstälde kassör

och bokhållare dels 1,400 kronor till förhöjning af pensionsinrättningens

anslag för extra biträden, renskrifning m. m.

Vidare och under hänvisning till hvad jag redan anfördt derom, att

såsom årligt statsbidrag för beredande af pension åt ofvanbemälde tjenstemäns

och vaktmästares enkor och barn erfordras 280 kronor eller 65

kronor mindre, än det af Riksdagen för sådant ändamål beviljade

maximibelopp, 345 kronor, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen, att det såsom bidrag till pensionering af

enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogi, seminarier

m. m. anvisade belopp, 68,816 kronor, må minskas med 65

kronor till 68,751 kronor.»

Hvad departementschefen i denna punkt hemstält

behagade Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af

Statsrådets öfriga ledamöter i nåder gilla; och skulle

protokollsutdrag härom till Finansdepartementet öfverlemnas

för behörigt iakttagande vid uppgörande af

förslag till reglering af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Wilh. Beskow.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

19

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms

slott Fredagen den 4 December 1888

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvård,

Statsråden: Herr Lovén,

Friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

Friherre Åkerhielm.

Departementschefen, Statsrådet Örbom anmälde i underdånighet:

2:o.

Fångvårdsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 5 Oktober 1888,

deri Styrelsen, med anledning af en utaf tillförordnade direktören vid

kronoarbetsstationen å Tjurkö gjord framställning, i underdånighet

hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå underofficeren vid kronoarbetscorpsen

Claes Adolf Emil Uggla till erhållande af en årlig pension

å allmänna indragningsstaten af sexhundra kronor, att utgå från

och med månaden näst efter den, då han undfinge afsked.

[4.]

Pension åt

underofficeren

vid kronoarbetscorpsen

C. A. E.

Uggla.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Nionde lmfvudtiteln: bil. 2.

Departementschefen anförde härvid:

»Till och med år 1882 utgingo lönerna för de vid fångvården

anstälde fanjunkare, underofficerare, vaktmästare och andra till fångvårdens

betjening hörande personer från förslagsanslaget till fångars

vård och underhåll. Innehafvarne af nämnda befattningar voro dessförinnan

ej berättigade att, såsom fallet är med civile tjensteman,

hvilkas löner äro uppförda å ordinarie stat, vid afskedstagandet åtnjuta

pension å allmänna indragningsstaten. Men 1882 års Riksdag

faststälde, i anledning af nådig proposition i ämnet, ny aflöningsstat

för en del af bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna, enligt

hvilken stat lönerna för, bland andra, trettio underofficerare vid fångvården,

hvilka hvardera förut åtnjutit i lön och beldädnadsersättning

tillhopa 780 kronor, utom ålderstillägg, skulle från 1883 års bör-,

jan utgå af det bestämda anslaget till fångvården med 500 kronor i

lön och 300 kronor i tjenstgöringspenningar äfvensom två ålderstillägg,

hvartdera å 50 kronor, det ena efter 5, det andra efter 10 års tjenstgöring,

hvarjemte Riksdagen förklarade, att den pensionsrätt å allmänna

indragningsstaten, som i följd af den nya lönestatens fastställande tillkomme

innehafvarne af tjenster å denna stat, skulle inträda vid uppnådda

65 lefnads- och 35 tjenstår, derest löntagaren minst 20 år innehaft

ordinarie tjenst på fångvårdens stat.

Den sålunda faststälda nya lönestaten afsåg emellertid ej de

underofficerare, som voro anstälde vid kronoarbetscorpsen. Orsaken

till att dessa befattningar ej ansågos böra uppföras å ordinarie stat

var, enligt hvad som framgår af det öfver justitiedepartementsärenden

i Statsrådet hållna protokoll för den 9 Januari 1882, då den nådiga

propositionen i ämnet af Eders Kong]. Maj:t beslöts, den, att kronoarbetscorpsen

antogs komma att under den närmaste framtiden underkastas

reglering. Efter 1882 års Riksdag har någon ändring uti ifrågavarande

afseende icke blifvit vidtagen, och underofficerarne vid kronoarbetscorpsen,

hvilkas löner fortfarande utgå af förslagsanslaget till

fångars vård och underhåll, ega följaktligen icke på grund af nu gällande

bestämmelser rätt till pension å allmänna indragningsstaten.

Af handlingarne i ärendet inhemtas:

att underofficeren Uggla, som är född den 15 Mars 1820, den 30

April 1839 antogs till volontär vid Vestgöta-Dals regemente, der han

tjenade till år 1845, då han anstäldes såsom sergeant vid kronoarbetscorpsen

å Karlsborg;

att han alltsedan nämnda tid haft anställning vid nämnda corps

och sedan 1872 varit kommenderad vid corpsens station å Tjurkö;

s. 21 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

21

att hans aflöningsförmåner för närvarande utgå med enahanda

belopp, som före den nya lönestatens fastställande tillkommo de vid

centralfängelserna anstälde underofficerare, eller med lön 700 kronor,

beklädnadsbidrag 80 kronor jemte två ålderstillägg 100 kronor, tillsammans

880 kronor, hvartill kommer en årlig gratifikation, som under

senare tiden uppgått till 150 kronor; samt

att, enligt intyg af vederbörande läkare, underofficeren Ugglas

krafter nu äro till följd af hans ålder så nedsatta, att han icke anses

kunna till fullo bestrida sin tjenst.

Fångvårdsstyrelsen har till stöd för sin framställning i ämnet

åberopat ofvan omförmälda förhållanden med erinran att underofficeren

Ugglas vederlikar vid centralfängelserna vore berättigade erhålla pension

till belopp af 600 kronor, motsvarande lön och två ålderstillägg,

och Statskontoret, hvars underdåniga utlåtande i frågan infordrats, har

tillstyrkt Fångvårdsstyrelsens framställning, under anförande, bland annat,

hurusom Uggla uppnått en högre lefnadsålder samt varit vida

längre tid i statens och fångvårdens tjenst anstäld, än som jemlikt

1882 års Riksdags beslut föreskrifvits i afseende å hans vederlikar vid

centralfängelserna såsom vilkor för att de skulle komma i åtnjutande

af pension till nu ifrågasatta belopp.

På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit och då billigheten

synes fordra, att underofficeren Uggla, utan afseende derå att hans

lön ej blifvit uppförd å ordinarie stat, i fråga om pensionsrätt likställes

med underofficerarne vid centralfängelserna, får jag, med erinran att

1882 års Riksdag under liknande förhållanden, som här äro förhanden,

tillerkänt underofficeren vid kronoarbetscorpsen Johan Otto Wahlström

pensionsrätt, i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen, att underofficeren Uggla må berättigas att från och

med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från underofficersbefattningen

vid kronoarbetsstationen å Tjurkö, under sin återstående

lefnad å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 600

kronor.»

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla denna

hemställan; och skulle utdrag af detta protokoll meddelas

Finansdepartementet till iakttagande vid uppgörande

af förslag till reglering af utgifterna under

riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

C. P. Hagbergli.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott

Måndagen den 31 December 1888,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Eiirensvård,

Statsråden: Herr Boven,

Friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

Friherre Åkerhielm.

Departementschefen, Statsrådet Örbom anmälde i underdånighet:

[5.] Fångvårdsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 18 i denna må
Astöd

Tätt'' na^’ hvarmed öfverlemnats en af Direktören vid kronohäktet i Ystad

manna in- Carl Erik Thorssons enka Betty Thorsson gjord ansökning, att framdragnings-

ställning måtte hos Riksdagen göras om eu årlig pension till enkan

Fängelse- Thorsson af 300 kronor.

direktören

C. E. Thorssons

minderåriga

barn.

Departementschefen anförde:

uAf handliugarne inhemtas, att Direktören Thorsson, som var

född 1841, blifvit anstäld den 31 Mars 1863 såsom förste vaktknekt

vid kronohäktet i Norrköping och den 20 December 1867 såsom vakt
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Nionde hufyudtiteln: bil. 3.

23

mästare vid länsfängelset i Kalmar, hvarefter han af Fångvårdsstyrelsen

den 31 December 1875 konstituerats till direktör vid kronohäktet

i Vestervik och den 19 November 1877 transporterats till drektör vid

kronohäktet i Ystad, hvilken befattning han fortfarande innehaft till

sin död den 27 Augusti innevarande år. Enligt vederbörande pastors

intyg har Thorsson efterlemnat, jemte enkan, fem minderåriga barn,

nemligen sonen Erik Konrad, född den 12 November 1875, samt döttrarna

Anna Abrahamina, född den 21 Mars 1877, Signe Margot, född

den 1 November 1878, Betty Hildur, född den 5 Juni 1880 och Lilly

Wilhelmina, född den 26 Maj 1885. Bouppteckningen efter den aflidne

upptager tillgångar till värde af 2,953 kronor 72 öre samt skulder till

belopp af 2,960 kronor 86 öre, hvarförutom pastor i församlingen intygat,

att den aflidnes efterlemnade familj befunne sig i mycket torftiga

omständigheter.

Enligt af Fångvårdsstyrelsen meddelad upplysning är enkan

Thorsson berättigad till pension från Civilstatens pensionsinrättning,

dock ej till högre belopp än 300 kronor.

Af läkare är intygadt, att enkan Thorsson sedan flera år tillbaka

lider af en obotlig knäledsåkomma, som i hög grad försvårar gåendet,

samt att hon i allmänhet är klen till helsa och krafter, så att hennes

arbetsförmåga i ej oväsentlig grad är förminskad.

Till stöd för sin ifrågavarande ansökan har enkan Thorsson åberopat,

utom den nödstälda belägenhet, hvari mannen vid sitt frånfälle

lemnat henne och barnen, jemväl den omständigheten, att det fängelse,

vid hvilket han varit anstäld, skulle varit ohelsosamt, och att hans död

sannolikt derigenom påskyndats. I fråga härom har enkan Thorsson

bilagt ansökningen ett af fängelsets läkare afgifvet skriftligt utlåtande,

deri anföres, bland annat, att de sjukdomar, lungsot och sockersjuka,

livilka förorsakat Thorssons död, utvecklats under inverkan dels deraf,

att Thorsson under långvariga reparationer af fängelset nästan oafbrutet

sjelf varit närvarande för arbetets öfvervakande^'' och dagligen måst

inandas dam och osund luft, dels af den omständigheten att det rum

i fängelsebyggnaden, som Thorsson från 1877 till 1886 begagnade till

expeditionslokal, var ytterst kallt och fuktigt samt besväradt af golfdrag.

Fångvårdsstyrelsen vitsordar, att Direktören Thorsson under sin

tjenstgöring vid fångvården ådagalagt nit, duglighet och omtanka, samt

hemställer, huruvida icke, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad

Eders Kongl. Makt i likartad! fall, beträffande aflidne Direktören vid

länsfängelset i Örebro F. W. Hjorts enka och barn, i proposition till

1882 års Riksdag föreslagit och Riksdagen bifallit, Eders Kongl. Maj:t

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

täcktes hos nästkommande års Riksdag göra nådig framställning om

årligt understöd till Direktören Thorssons barn med 60 kronor för

hvartdera, att utgå från och med 1889, intilldess de hvart för sig

uppnått 18 års ålder.

På grund af hvad sålunda förekommit och då omständigheterna

i förevarande fall synas vara af väsentligen enahanda beskaffenhet som

i ofvan nämnda ärende rörande understöd åt enkan Hjorts barn, tillstyrker

jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att Fängelsedirektören

Thorssons minderåriga barn Erik Konrad, Anna Abrahamina,

Signe Margot, Betty Hildur och Lilly Wilhelmina må uppföras

å allmänna indragmingsstaten till åtnjutande af ett årligt understöd af

60 kronor hvartdera, att utgå från och med nästkommande år, intilldess

de hvart för sig uppnått 18 år.“

Hvad föredraganden sålunda hemstält behagade,

uppå tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter, Hans

Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle utdrag af

detta protokoll meddelas Finansdepartementet till iakttagande

vid uppgörande af förslag till reglering af

utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Nionde Imfvudtiteln: bil. 4.

25

Utdrag af protokollet öfver l a n d t för sv ars är en den, hållet inför

Hans Maf.t Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott

den 31 December 1888.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvård,

Statsråden: Herr Lovén,

Friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

Friherre Åkerhielm.

Depaitementschefen, Statsrådet Friherre Palmstierna föredrog

härefter:

10:o.

En af Chefen för Svea artilleriregemente uti underdånig skrifvelse

den 23 sistlidne Oktober gjord och af generalfälttygmästaren och chefen

för artilleriet tillstyrkt framställning, att, enär Löjtnanten vid nämnda

regemente Herman Rudolf Liedholm sedan flera år tillbaka lidit af

hjernsjukdom, som enligt läkares intyg numera vore obotlig och gjorde

honom till tjenstgöring oförmögen, men han, som icke ingått på den

genom nådiga brefvet den 22 Juni 1877 faststälda nya pensionsstat

Bill. till Bilcsd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 4

[6-]

Pension för

Löjtnanten

H. It. Liedholm.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

för arméns befäl m. fl., ej kunde utan ansökning från tjensten entledigas,

Kongl. Maj:t måtte i nåder vidtaga åtgärder för Liedholms öfverflyttande

å allmänna indragningsstaten mot åtnjutande af sin löjtnantslön,

1,200 kronor, såsom pension; varande af regementschefen upplyst,

att Liedholms förmyndare förbundit sig för honom begära afsked ur

tjensten, derest nämnda pension Liedholm beviljades.

Af de vid skrifvelsen fogade handlingar inhemtades, att Liedholm

vore född den 24 April 1850 och kommit i tjenst den 9 Juni

1871 samt att han, på sätt ett af Provincialläkaren J. Stenström den

21 Oktober 1888 utfärdadt intyg utvisade, lede af obotlig hjernsjukdom,

som gjorde honom till tjenstgöring oförmögen.

Uti häröfver infordrade utlåtanden hade Arméförvaltningen och

Statskontoret hvar för sig tillstyrkt, att proposition måtte aflåtas till

Riksdagen om Liedholms öfverflyttande på allmänna indragningsstaten,

helst det vid ofvan omförmälda, behörigen styrkta förhållande icke

kunde anses lämpligt, att Liedholm qvarstode vid innehafvande beställning,

till dess han uppnått pensionsåldern; men hade bägge myndigheterna

ansett högre pension icke kunna för Liedholm ifrågasättas, än

hvad som motsvarade sammanlagda beloppet af pension och fyllnadspension

för löjtnant af lista klassen enligt de nya pensionsgrunderna,

eller 1,000 kronor.

Med afseende å hvad sålunda förekommit, hemstäldn Statsrådet,

att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Liedholm finge

från och med ''månaden näst efter den, uti hvilken afsked blefve honom

beviljadt, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 1,000 kronor.

Till hvad Statsrådet sålunda hemstält behagade

Hans Majrt Konungen lemna nådigt bifall och förordnade,

att utdrag af detta protokoll skulle öfverlemnas

till Finansdepartementet för iakttagande vid

uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under

riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo

G. Hagberg k.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

27

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott

den 31 December 1888.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvård,

Statsråden: Herr Boven,

Friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

Friherre Åkerhielm,

Departementschefen, Statsrådet Friherre Palmstierna föredrog härefter:

ll:o.

Chefens för Jemtlands fältjägarecorps i underdånig skrifvelse den [7.]

10 sistlidne Oktober gjorda och af generalbefälhafvaren i då varande ^^eemfen

5:t-e militärdistriktet tillstyrkta hemställan, att Sergeanten vid nämnda p. j. w.

corps Per Johan Wenzel Liljefelt, hvilken genom en under årets corps- LHjefelt.

möte inträffad olyckshändelse blifvit oduglig till krigstjenst för all framtid,

måtte efter erhållet afsked förflyttas å indragningsstat och dervid

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

komma i åtnjutande af det understöd, som Kong].. Maj:t kunde finna

skäligt bestämma; upplysande corpschefen, att Liljefelt, hvilken vore

gift, hade tre barn och befunne sig i knappa omständigheter, begärt

att efter afskedet erhålla ett årligt understöd till belopp lika den pension,

som motsvarade hans nu innehafvande beställning å stat.

Vid skrifvelsen var fogadt ett af Regementsläkaren E. Warodell

den 8 Oktober 1888 utfärdadt intyg, att Liljefelt, hvilken under årets

vapenöfning å Frösö läger ådragit sig ett svårt kompliceradt benbrott

å venstra underbenet,. i följd hvaraf en amputation blef nödvändig,

vore. för all framtid till krigstjenst oduglig; och inhemtades härjemte

af Liljefelts tjensteförteckning, att han vore född den 22 Januari 1854

och varit i tjenst sedan den 7 Juli 1871.

Arméförvaltningen hade uti infordradt utlåtande anfört:

att, då Liljefelt vore endast 34 år gammal samt han vid ofvan

anförda förhållanden antagligen skulle komma att i sysslan qvarstå,

till olägenhet för tjenstgöring inom corpsen med dess fåtaliga befäl,

derest han icke genom särskild åtgärd bereddes utväg att från tjenste.n

afgå, Arméförvaltningen funne sig böra hemställa om nådig proposition

till Riksdagen, att Liljefelt, — som icke kunde hänföras till de i § 8

af nådiga cirkuläret om arméns nya pensionsreglering den 22 Juni 1877

omförmälda löntagare, som för otjenstbarhet kunde utan ansökning

entledigas med pension å allmänna indragningsstaten —, måtte förklaras

berättigad att från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked

efter begäran honom meddelas, få under sin återstående lifstid njuta

pension från nyssnämnda stat med det honom jemlikt § 1 i åberopade

nådiga cirkulär tillkommande pensionsbelopp af 510 kronor.

Statskontoret, hvars utlåtande jemväl blifvit infordradt, hade,

jemte erinran att den sergeant af första klass enligt nådiga brefvet den

22 Juni 1877 tillkommande pension jemte fyllnadspension utgjorde 510

kronor, på grund af Liljefelts genom behörigt läkarebetyg styrkta

oförmögenhet till vidare tjenstgöring och med afseende å hvad till stöd

för den gjorda framställningen blifvit i öfrigt anfördt och vitsordadt,

instämt uti Arméförvaltningens nyssberörda hemställan.

Med afseende å hvad sålunda förekommit, hemstälde Statsrådet,

att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Liljefelt finge

från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked blefve honom

s. 29 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

29

beviljadt, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 510 kronor.

Till hvad Statsrådet sålunda hemstält behagade

Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall och förordnade,

att utdrag af detta protokoll skulle öfverlemnas

till Finansdepartementet för iakttagande vid

uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under

riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

G. Hagbergh.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Nionde hufyudtiteln: bil. 6.

[8.]

Pension åt

navigationsskoleläraren

O. Offerman.

Utdrag af protokollet öfver sjö för sv ar särenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 7

December 1888.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvård,

Statsråden: Herr Lovén,

Friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom och

Friherre Åkerhielm.

Departementschefen, Statsrådet Friherre von Otter anmälde i

underdånighet:

6:o.

Marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 2 sistlidne Oktober,

hvarmed öfverlemnats dels en af läraren vid navigationsskolan i

Vestervik m. m. Olof Offerman i underdånighet gjord och af direktionen

för nämnda skola förordad ansökning, att Offerman, som vore född

år 1820 och alltsedan år 1838 varit i statens tjenst, måtte på grund

af nådiga brefvet den 7 April 1841 tillerkännas rätt att vid afskeds
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Niondo hufvudtiteln: bil, 6.

31

tagande från tjensten komma i åtnjutande af pension från allmänna

indragningsstaten, dels ock ett af inspektören för navigationsskolorna i

riket afgifvet yttrande, deri han med anledning af sökandens höga

ålder förklarat sig anse det vara för undervisningen vid skolan gagneligt,

om genom bifall till ansökningen Offerman blefve satt i tillfälle

att afgå från sin lärarebefattning.

Af handlingarne inhemtades, att sökanden, som vore född den

24 December 1820 och den 1 Maj 1838 blifvit såsom jungman anstäld

vid flottan, efter flera väl vitsordade kommenderingar den 27 December

1849 befordrats till öfverkonstapel samt den 9 September 1859

erhållit förordnande såsom underlärare vid navigationsskolan i Vestervik,

hvilken befattning han, som den 15 Juni 1864 tagit afsked från

krigstjensten, fortfarande utöfvade.

I of vanberörda skrifvelse hade Marinförvaltningen anfört: att

Offermans aflöning uppginge till 2,000 kronor, ett ålderstillägg å 500

kronor deri inberäkna^.; att han icke uppbure pension från amiralitetskrigsmanskassan;

att det af sökanden åberopade nådiga brefvet den 7

April 1841, hvilket bland annat innehölle, att, hvad pensionsvilkoren

för lärare vid navigationsskolor anginge, Kongl. Maj:t ville för hvarje

särskildt fall, då för sådan lärare pension vid afträdandet från sysslan

skäligen kunde ifrågakomma, i nåder tillse, om och i hvad mån en

sådan förmån kunde honom beredas, måste hafva afsett dem, som i

det genom samma nådiga bref faststälda reglementet för dessa skolor

betecknades såsom »ordinarie lärare», motsvarande »föreståndare» enligt

nu gällande reglemente, och vore vid sådant förhållande icke tillämpligt

i förevarande fall; samt att i nådiga reglementet för navigationsskolorna

den 1 Juni 1877 stadgats pensionsrätt allenast för föreståndare

för sådan skola, hvilken, när han uppnått 65 lefnads- och 35

tjensteår, vore förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna

indragningsstaten från tjensten afgå; och hade på grund häraf

Marinförvaltningen, med afseende å hvad inspektören för navigationsskolorna

anfört och då sökanden, enligt hvad skolans direktion vitsordat,

med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden, hemstält, att

en årlig pension af 1,500 kronor måtte sökanden beredas från allmänna

indragningsstaten, att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder

han erhölle afsked från sin lärarebefattning.

Efter erhållen nådig remiss hade jemväl Statskontoret yttrat sig

i ärendet och med afseende å sökandens höga ålder samt då han, jemlik!

ingifvet läkarebetyg, lede af kronisk mag- och tarmkatarr med

deraf så försvagade krafter, att han för närvarande vore och äfven för

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Nionde hufvndtiteln: bil. 6.

framtiden torde blifva oförmögen att sköta sin lärarebefattning, funnit

sig böra tillstyrka bifall till hvad Marinförvaltningen hemstält.

Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde Statsrådet,

det Kongl. Maj:t behagade hos Riksdagen göra framställning derom,

att navigationsskoleläraren Offerman må från och med månaden näst

efter den, hvarunder han erhåller afsked från sin lärarebefattning, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig

pension af 1,500 kronor.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla

hvad Statsrådet sålunda hemstält och förordnade, att

protokollsutdrag i ämnet skulle till Finansdepartementet

expedieras för behörigt iakttagande vid uppgörande

af förslag till reglering af riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

F. Wrangel.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

33

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maf.t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 21 December

1888.

Närvarande:

Hans Excellens Iierr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvård,

Statsråden: Herr Boven,

Friherre von Otter,

VON K RUSENST JERNA,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom, och

Friherre Åkerhielm.

Departementschefen, Statsrådet von Krusenstjerna föredrog härefter:

50:o.

Fn af Häradsskrifvaren i Norra Poslags fögderi af Stockholms län

Gustaf Fredrik Tranéus till Kongl. Maj:t stäld, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i nämnda län med eget underdånigt utlåtande till Kammarkollegium

insänd samt af Kollegium med underdånig skrifvelse den 12

nästlidue Oktober öfverlemnad ansökning att honom måtte beviljas

nådigt afsked från häradsskrifvaretjensten med rättighet att, utöfver den

Bill. till liiksd. Prof. 1889. 1 Samt. 1 Afd. 5

[1 >

Pension för

Häradsskrifvaren

G. F.

Tranéus.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

honom från Civilstatens pensionsinrättning tillkommande pension, få

åtnjuta af statsmedel fyllnad till lönens fulla belopp, 2,000 kronor.

Af handlingarna i ärendet inhemtades att Tranéus, som vore född

deri 17 Juli 1827, blifvit den 30 Juni 1848 i statens tjenst antagen

och den 10 Februari 1860 utnämnts till sin nu innehafvande tjenst samt

att enligt ett af provincialläkaren C. G. Hofvander den 14 September

innevarande år utfärdadt betyg Tranéus, som under en följd af år lidit

af kontraktur i högra handens fjerde och femte fingrar i förening med

nervös darrning i nämnda hand och kramp i fingrarne samt tid efter

annan återkommande blodkongestion i hjernan, åtföljd af medvetslöshet

och konvulsioner, numera till följd af ofvannämnda sedan år 1886

oftare påkommande slagartade anfall blifvit till kroppskrafter och själsförmögenheter

sä försvagad, att han för all framtid vore oförmögen att

sköta sin tjenst.

För egen del hade Kongl. Majds Befallningshafvande anfört, att

Tranéus alltsedan den 6 Februari 1865, med undantag af tre dagar

under September år 1867, åtnjutit tjenstledighet; att det icke kunde

vara lämpligt, att en ordinarie tjenst, som redan i nära 24 år uppehållits

på förordnande, fortfarande skulle bestridas af en svagt aflönad vikarie,

medan lönen utginge till den sjuke ordinarie innehafvare!!; att genom

bifall till den gjorda ansökningen statsverket tillskyndades den fördelen

att till Tranéi pensionering erhålla bidrag från civilstatens pensionsinrättning

med ej mindre än 1,200 kronor, under det att Tranéus, om han

qvarstode vid sin tjenst till Juli månad 1892, blefve berättigad att helt

och hållet af statsmedel uppbära en pension af 2,000 kronor; samt''att

Kongl. Majds Befallningshafvande med anledning häraf funne sig böra

hemställa om nådig proposition till näst sammanträdande Riksdag

derom, att Tranéus måtte förklaras berättigad att från och med månaden

näst efter den, under hvilken nådigt afsked kunde varda honom

beviljadt, uppbära, utöfver den pension han egde åtnjuta från civilstatens

pensionsinrättning, fyllnadspension från allmänna indragningsstaten

till belopp af 800 kronor årligen; och hade Kammarkollegium

tillstyrkt bifall till Kongl. Maj ds Befallningshafvandes förevarande

hemställan.

Till följd af härå erhållna nådiga remisser hade ej mindre Statskontoret

uti underdånigt utlåtande af den 1 nästlidne November, jemte

upplysning, att aflöningen för ifrågavarande häradsskrifvaretjenst utgjorde

lön 2,000 kronor, tjenstgöringspenningar 950 kronor samt ålderstillägg

efter 10 års tjenstgöring 500 kronor, hvaraf Tranéus dock ej

kommit i åtnjutande, tillstyrkt bifall till hvad Kongl. Maj ds Befallningshafvande

sålunda hemstält, än ock Direktionen öfver civilstatens pen
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Nionde hnfvudtiteln: bil. 7.

35

sionsinrättning uti underdånigt utlåtande af den 5 innevarande månad

meddelat, att Tranéus, enär hau icke inbetalt stadgade afgifter till pensionsinrättningen

för längre tid än 28 år och 10 månader, visserligen

ännu icke fullgjort vilkoren för erhållande af pension från denna inrättning,

men att, om han, innan afsked honom meddelades, till pensionsinrättningen

i behörig ordning erlade bristen i 30 års afgifter efter 84

kronor för helt år, han blefve berättigad till pension från pensionsinrättningen

med 1,200 kronor om året från och med månaden näst

efter den, hvarunder afskedet blefve honom beviljadt.

På grund af hvad sålunda förekommit tillstyrkte Statsrådet, att

Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen medgifva, att Häradsskrifvaren

Tranéus finge från och med månaden näst efter den, hvarunder han

med pension från civilstatens pensionsinrättning erhölle afsked från

häradsskrifvaretjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta fyllnadspension till så stort belopp, att detta

tillsammans med pensionen från nämnda inrättning utgjorde 2,000 kronor,

eller 800 kronor årligen.

Hvad Statsrådet sålunda tillstyrkt behagade

Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla samt förordnade,

att utdrag af protokollet härom skulle meddelas

Finansdepartementet till iakttagande vid uppgörande

af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitel.

51:o.

Föredragande departementschefen yttrade härefter: [■]_]_ "j

Med underdånig skrifvelse af den 2 September 1887 öfverlemnade Pension för

Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Yesterbottens län en af ^sten^å^G

Landskontoristen i nämnda län Georg Gustaf Lundmark till Eders Kongl. Lundmark.''

Maj:t stöld, af prest- och läkarebetyg med flera handlingar åtföljd ansökning

att, då sökanden, som vore född den 3 December 1827 och

den 26 Februari 1849 antagits till extra ordinarie landskontorist samt

den 24 December 1861 utnämnts till sin innehafvande landskohtoristtjenst,

till följd af sjuklighet vore urståndsätta att sköta sin tjenst,

Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition, att

sökanden måtte, efter erhållet afsked från landskontoristtjensten, upp
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

föras å allmänna indragningsstaten till åtnjutande af pension med ett

hela lönen motsvarande belopp af 1,000 kronor; och innehöll det åberopade,

af stads- och lasarettsläkaren M. Brisman den 27 Augusti 1887

utfärdade läkarebetyget, att sökanden lede af svaghet i högra armen

och handen i förening med haltande gång efter ett honom öfvergånget

slaganfall, hvartill på senare tiden sällat sig en tilltagande slöhet

i tankegången och oförmåga till själsarbete; att ingen förbättring men

väl en fortgående försämring i såväl hans kroppsbeskaffenhet som

själsförmögenheter vore att emotse; samt att på grund deraf sökanden

för det dåvarande vore och för framtiden förblefve oförmögen att »på

tillbörligt sätt» sköta sin tjenst.

För egen del hade Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, med

tillkännagifvande, att Lundmark, så länge helsa och krafter sådant medgifvit,

med största flit och pligttrohet fullgjort sina åligganden, men

att han dåmera i följd af sjuklighet vore alldeles oförmögen att sin

tjenst vederbörligen utöfva, äfvensom att hans ekonomi vore sådan, att

han ovilkorligen vore i behof af den äskade pensionen, tillstyrkt bifall

till den underdåniga ansökningen.

Till följd af härå erhållen nådig remiss hade Statskontoret uti

underdånigt utlåtande af den 1 Oktober 1887 anfört, att Lundmark,

hvilken i statens tjenst tillbragt 38 år eller längre tid än som fordras

för rätt att vid afskedstagandet komma i åtnjutande af pension å allmänna

indragningsstaten, först efter en tid af mer än fem år uppnådde

den för dylik rättighet stadgade lefnadsålder; att, enligt hvad direktionen

öfver civilstatens pensionsinrättning uti skrifvelse den 17 September

1887 meddelat, Lundmark, enär han inbetalt årliga afgifter till

nämnda pensionsinrättning för allenast 25 år 8 månader, således icke

vore berättigad till pension derifrån; att han såsom landskontorist egde

enligt gällande stat åtnjuta, förutom tjenstgöringspenningar 500 kronor,

i lön 700 kronor samt i ålderstillägg derå 300 kronor; samt att Statskontoret,

med afseende å läkarebetygets innehåll, sökandens väl vitsordade

tjenstgöring och det styrkta behofvet af den sökta pensionen

samt då det icke vore lämpligt, att tjensten under flera år uppehölles

genom vikarie, ansåge sig böra tillstyrka bifall till Lundmarks ansökning.

Då jag den 22 December 1887 anmälde detta ärende inför Eders

Kongl. Maj:t, ansåg jag, med afseende å ordalagen i det då företedda

läkarebetyget, tillräckligt skäl icke förefinnas att tillstyrka Eders Kongl.

Maj:t att aflåta nådig proposition till Riksdagen om beviljande af pension

åt sökanden; och behagade Eders Kongl. Maj:t finna den underdåniga

ansökningen icke till någon vidare åtgärd föranleda.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Nionde Imf vudtiteln: bil. 7.

37

Nu liar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med underdånig

skrifvelse af den 5 sistlidne Oktober öfverlemnat en af Lundmark

ånyo gjord ansökning i enahanda syfte.

Af ett denna ansökning bifogadt, af ofvanbemälde Brisman den

21 sistlidne September utfärdadt läkarebetyg inhemtas, att Lundmark,

efter två honom öfvergångna slaganfall, småningom fått sina kroppsoch

själskrafter så nedsatta, att han blott med svårighet kan gående

lemna sitt rum, endast otydligt och svårfattligt förmår uttala enstaka

ord samt öfver hufvud icke kan sysselsätta sig med något mera ansträngande

tankearbete, samt att på grund häraf och då någon väsentlig

förbättring i Lundmarks helsotillstånd icke är att förvänta, han

är fullkomligt oförmögen icke blott för närvarande utan ock under hela

sin återstående lifstid att sköta sin tjenst eller dermed taga befattning.

Med åberopande häraf och då Lundmark, såsom af sjukdom alldeles

oförmögen till tjenstgöring, från och med den 16 Januari innevarande

år åtnjutit och fortfarande komme att åtnjuta tjenstledighet

samt han af ekonomiska skäl vore i högsta behof af den sökta pensionen,

har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemväl nu tillstyrkt

bifall till Lundmarks ansökning.

Då genom det senast företedda läkarebetyget blifvit styrkt, att

Lundmark är för hela sin återstående lifstid fullkomligt oförmögen att

taga någon befattning med uppehållandet af sin tjenst, anser jag mig

numera ega giltiga skäl att tillstyrka nådig framställning till Riksdagen

om beviljande af pension åt Lundmark till belopp, hvilket, då Lundmark,

på sätt redan nämnts, icke är till pension från civilstatens pensionsinrättning

berättigad, bör bestämmas till 1,000 kronor, motsvarande

hela lönen jemte ålderstillägg, eller hvad Lundmark under sin

sjukdom i allt fall är berättigad att af statsverket uppbära.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

medgifva, att Landskontoristen Lundmark må från och med månaden

näst efter den, under hvilken afsked från landskontoristtjensten varder

honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 1,000 kronor.

Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i

nåder lemna bifall samt förordnade, att utdrag af protokollet

härom skulle öfverlemnas till Finansdepartementet

för iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering

af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Nionde liufvudtiteln: bil. 7.

[12.]

Pension för

Landskontoristen

A. P.

Hansson.

Statsrådet von Krusenstjerna föredrog vidare:

52:o.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Hallands län underdåniga

skrifvelse den 12 nästlidne Oktober, deruti Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

med anledning af en af Landskontoristen i nämnda län Anders

Petter Hansson gjord ansökning, hemstält att, enär Hansson, hvilken

vore född den 27 Mars 1855 och i Maj månad år 1874 antagits till

extra ordinarie landskontorist samt den 31 December 1878 utnämnts

till sin nu innehafvande befattning, under största delen af tiden efter

början af år 1883 varit i följd af sjukdom oförmögen att förrätta sin

tjenst samt sjukdomen numera af läkare förklarats vara obotlig, Kongl.

Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition om beviljande åt Hansson

af en pension å allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande

hans lön eller 700 kronor årligen.

Af ett vid Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes skrifvelse fogadt,

af stadsläkaren i Laholm P. Söderberg den 17 nästlidne September

utfärdadt betyg inhemtades, att Hansson lede af en obotlig ryggmärgssjukdom,

som helt och hållet omöjliggjorde tjenstgöring.

Till stöd för framställningen hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

med erinran att Hansson, oaktadt han åtnjöte ständig tjenstledighet,

egde uppbära hela sin lön, anfört att det redan nu visat sig

förenadt med svårighet och i längden torde blifva omöjligt att för de

med befattningen förenade tjenstgöringspenningar uppehålla tjensten

genom fullt skicklig och lämplig vikarie; att Hansson utom sin lön icke

egde medel till sitt uppehälle; samt att Hansson, så länge helsa och

krafter stått honom bi, nitiskt och pligttroget skött sin tjenst.

Efter erhållen remiss hade Statskontoret uti underdånigt utlåtande

af den 6 nästlidne November, med erinran att aflöningen för landskontorist

utgjordes af lön 700 kronor och tjenstgöringspenningar 500

kronor samt ålderstillägg till lönen 300 kronor, hvaraf Hansson dock

icke kommit i åtnjutande, tillstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes

framställning.

Slutligen hade direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning

uti infordradt utlåtande af den 5 i denna månad tillkännagifvit, att

Hansson vore jemlikt åberopade bestämmelser i inrättningens reglemente

berättigad att, såsom underhåll af pensionsinrättningen, åtnjuta

för sin öfriga lifstid 225 kronor årligen från och med månaden näst

efter den, hvarunder afsked från landskontoristtjensten blefve honom

beviljadt.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

39

Då genom det åberopade läkarebetyget blifvit styrkt, att Hanssons

sjukdom vore obotlig och att sjukdomen omöjliggjorde tjenstgöring,

samt det icke kunde annat än lända till skada för det allmänna, att

tjensten under en lång följd af år måste uppehållas genom en svagt

aflönad vikarie, om sådan för öfrigt fortfarande kunde utan tillskott af

andra statsmedel erhållas, tillstyrkte Statsrådet, att Kong!. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen medgifva, att Landskontoristen Hansson finge från

och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från landskontoristtjensten

blefve honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta pension till så stort belopp, att detta tillsammans

med det understöd från civilstatens pensionsinrättning, hvartill

han vore berättigad, uppginge till 700 kronor, eller 475 kronor

årligen.

53:o.

Landtmäteristyrelsens underdåniga skrifvelse den 29 sistlidne

September, hvarmed öfverlemnats eu af Kommissionslandtmätaren i Elfsborgs

län Otto Fredrik Beckmarck hos Styrelsen gjord framställning

om utverkande af pension åt Beckmarck af allmänna medel.

Af handlingarna i ärendet inhemtades, att Beckmarck, som vore

född den 5 Mars 1832 och år 1849 antagits till landtmäterielev, blifvit

konstituerad till landtmäteriauskultant den 18 Juni 1852 och till vice

kommissionslandtmätare den 17 Maj 1858 samt utnämnts till kommissionslandtmätare

den 14 Maj 1868; att, enligt ett af stadsläkaren i

Alingsås V. Högselius den 31 sistlidne Augusti utfärdadt intyg, Beckmarck

till följd af hjerublödning, hvaraf han träffats i Augusti månad

år 1887, vore så förlamad i högra sidans arm och ben, att han vore

oförmögen att vidare sköta sin tjenst och att han icke kunde återvinna

sin helsa; samt att Beckmarck, som vore gift och hade en oförsörjd son,

född år 1871, jemlikt ett af borgmästaren i Alingsås meddeladt intyg,

deruti förre ledamoten af Riksdagens Andra Kammare Sven Andreasson

i Tollered instämt, befunne sig i särdeles tryckande och behöfvande

omständigheter.

I sin underdåniga skrifvelse i ämnet hade Laudtmäteristyrelsen

anfört, att Beckmarck i mer än 30 år såsom landtmätare på eget

ansvar varit mycket verksam och städse åtnjutit förtroende af allmänheten

inom orten, der han tjenstgjort; att han sannolikt! genom ansträngningar

i tjensten ådragit sig den obotliga sjukdom, hvaraf han

lede; samt att han saknade andra medel för sitt uppehälle än den ringa

pension från civilstatens pensionsinrättning af 450 kronor årligen, hvartill

han, enligt hvad Styrelsen inhemtat, vore efter erhållet afsked

[13.]

Pension för

KommissionslandtmätarenO.

F

Beckmarck.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

från kommissionslandtmätarebefattningen för sin återstående lifstid berättigad;

och hade Styrelsen, på grund häraf och ehuru Beckmarck

blifvit, senast år 1877, bötfälld för fel och försummelser i tjensten, hemstält,

att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Beckmarck

finge från och med månaden näst efter den, i hvilken han med underhåll

från civilstatens pensionsinrättning afginge från sin innehafvande

kommissionslandtmätaretjenst, under sin återstående lifstid åtnjuta från

allmänna indragningsstaten fyllnadspension till så stort belopp, att detta

tillsammans med underhållet från berörda pensionsinrättning utgjorde

1,350 kronor, eller 900 kronor.

Till följd af nådig remiss hade Statskontoret den 19 sistlidne

Oktober afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet och dervid, jemte meddelande

att, enligt hvad Statskontoret inhemtat, Beckmarck, hvilken

icke till civilstatens pensionsinrättning erlagt afgifter för mer än 20

år, ej kunde, utan att inbetala sådana för sin öfriga tjenstetid, från

nämnda inrättning komma i åtnjutande af annan än sjuklighetspension

till ofvan omförmälda belopp af 450 kronor, vidare anfört att, då Beckmarck,

hvilken först efter en tid af något mera än åtta år uppnådde den

enligt nådiga brelvet den 12 Juni 1885 för kommissionslandtmätares

rätt till pension af 1,600 kronor stadgade lefnadsålder, men uppfylt

öfriga vilkor för erhållande af dylik pension, vore alldeles oförmögen

att sin tjenst bestrida samt, såsom icke åtnjutande någon lön på stat

och saknande egna tillgångar, befunne sig jemte familj i särdeles

tryckande och behöfvande omständigheter, Statskontoret, lika med

Landtmäteristyrelsen, hemstälde att, utöfver den Beckmarck från civilstatens

pensionsinrättning tillkommande sjuklighetspensionen, en fyllnadspension

till det af Landtmäteristyrelsen föreslagna beloppet måtte

honom från allmänna indragningsstaten beredas.

Med afseende å hvad sålunda blifvit rörande Beckmarck upplyst

och vitsordadt och då med hänsyn till Beckmarcks ålder det af Landtmäteristyrelsen

föreslagna pensionsbeloppet, genom hvars beviljande

Beckmarck skulle komma att i pension från indragningsstaten och i

understöd från civilstatens pensionsinrättning sammanlagdt uppbära

250 kronor mindre än den pension, hvartill han omkring åtta år härefter

blefve från allmänna indragningsstaten berättigad, syntes vara

skäligt, tillstyrkte Statsrådet, att Kong!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

medgifva, att Komraissionslandtmätaren Beckmarck finge från och med

månaden näst efter den, hvarunder han erhölle afsked från tjensten,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension

till så stort belopp, att detta tillhopa med det understöd från

s. 41 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

41

civilstatens pensionsinrättning, hvartill han vore berättigad, nppginge

till 1,350 kronor, eller 900 kronor årligen.

Hvad Statsrådet uti de under 52:o och 53:o upptagna

ärenden tillstyrkt behagade Hans Maj:t Konungen

gilla samt befalde, att utdrag af detta protokoll

skulle meddelas Finansdepartementet för iakttagande

vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna

under riksstateus nionde hufvudtitel.

54:o.

Departementschefen yttrade härefter:

Uppå framställning af Eders Kongl. Maj:t medgaf Riksdagen enligt

underdånig skrifvelse den 19 Maj 1875, att storskiftes- och afvittringslandtmätare,

som tjenat 30 år, deraf minst 25 år vid storskifteseller

afvittringsverken, må vid uppnådda 60 lefnadsår berättigas att

på allmänna indragningsstaten undfå pension till årligt belopp af 2,000

kronor, dock att storskiftes- eller afvittringslandtmätare, hvilken tillika

är kommissionslandtmätare och i sistnämnda egenskap efter afskedstagande

från storskiftes- eller afvittringslandtmätarebefattningen qvarstår

så länge, att han jemväl såsom kommissionslandtmätare fullgjort

de för pension på allmänna indragningsstaten stadgade vilkor, må från

denna stat åtnjuta pension endast för den af tjensterna, som berättigar

till högsta pensionsbeloppet.

Nu har, med förmälan att storskiftes- och afvittringsverket inom

Kopparbergs län sannolikt kunde varda afslutadt under år 1891, afvittringsverket

i Vesterbottens län under år 1890 och afvittringsverket i Norrbottens

län under år 1893, allt dock, såvida besvär öfver förrättningarna

icke blefve anförda till mer än vanlig omfattning och afvittringen inom de

två sistnämnda länens lappmarker icke utsträcktes längre uppåt fjellen än

hittills ansetts nödigt, samt att i alla händelser storskiftes- och afvittringsarbetena

efter utgången af år 1889 komme att så väsentligt minskas,

att åtskilliga af de vid dessa arbeten anstälde landtmätare vid sistnämnda

tidpunkt eller kort derefter måste entledigas, Landtmäteristyrelsen

i underdånig skrifvelse den 9 nästlidne Oktober gjort framställning

om beredande af pension åt åtskillige vid ifrågavarande arbeten

anstälde tjenstemän, hvilka icke enligt Riksdagens nyssberörda skrifvelse

äro till pension berättigade.

Styrelsen har i detta afseende anfört: att tre af de vid storskiftesoch

afvittringsverken anstälde landtmätarne vore eller blefve före 1889

Bill. till liiksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 6

[14.]

Pension förvissa
storskiftesoch

afvittringslandtmätare.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Nionde liufvudtiteln: bil. 7.

års utgång lagligen berättigade till pension å allmänna indragningsstaten;

att åtskilliga af de öfrige ännu icke så länge tjenstgjort vid

dessa verk eller uppnått den lefnadsålder eller till den grad förlorat

helsa och krafter, att de icke kunde finna sysselsättning vid andra

landtmäteriförrättningar; att deremot såväl de fyra styresmännen, hvilka

icke såsom sådana egde rätt till pension, som ock nio uppgifne landtmätare,

hvilka ännu icke uppfylt de stadgade pensionsvilkoren, tjenstgjort

så länge, att de gjort sig förtjente af pension från allmänna indragningsstaten,

då de utan eget förvållande i följd af arbetenas afslutande

komme att lemnas utan arbetsförtjenst och till följd af ålder

eller försvagad helsa saknade tillfälle att skaffa sig annan inkomstbringande

sysselsättning; och har, under antagande att Eders Kongl. Maj:t

och Riksdagen helst skulle vilja i ett sammanhang pröfva frågorna om

pensioner åt personalen vid ifrågavarande verk, Landtmäteristyrelsen,

enär genom dessa frågors afgörande styrelsen skulle dels erhålla tillfälle

att i mån af arbetenas aftagande först gifva de landtmätare afsked,

som vore minst lämplige vid göromålens sista handläggning, dels ock

kunna påräkna att de för arbetenas afslutande mest passande landtmätarne

bibehölle sina tjenster, till dess arbetena blifvit afslutade, hvilket eljest

måhända icke blefve fallet, hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till

nästinstundande Riksdag göra framställning om pension å allmänna

indragningsstaten åt Styresmannen vid storskiftesverket i Kopparbergs

län m. m. P. A. Adde, Styresmannen vid afvittringsverket i Vesterbottens

län in. m. K. Widmark, Styresmannen vid afvittringsverket. i

Norrbottens läns kustland in. m. J. E. Nyström och Styresmannen vid

afvittringsverket i sistnämnda läns lappmarker in. m. H. W. Boström,

Storskifteslandtmätarne i Kopparbergs län E. T. Didrikson, I. PI. T.

Rubenius och C. G. Andersson, Afvittringslandtmätarne i Vesterbottens

län C. H. Huldt och G. Ericsson samt Afvittringslandtmätarne i Norrbottens

län C. W. Holmström, M. Alsterlund, U. L. Grape och K. M.

Ulfhjelm. Pensionerna hafva af Styrelsen föreslagits att utgå med

1,500 kronor för Nyström, hvilken tillika är förste landtmätare och

såsom sådan berättigad till pension, med 2,500 kronor för de öfriga

styresmännen och med belopp, vexlande mellan 1,000 och 2,000 kronor,

för landtmätarne, hvarjemte Styrelsen dels hemstält, att pensionerna

skulle utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder

vederbörande erhölle afsked från storskiftes- eller afvittringsverket, dels

ock föreslagit det vilkor, att rätt till pension såsom kommissionslandtmätare

icke skulle tillkomma den, som erhölle någon af de nu föreslagna

pensionerna.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

43

Med samma underdåniga skrifvelse har Styrelsen jemväl öfverlemnat

underdåniga ansökningar af Widmark och Ericsson om beviljande

af pensioner åt dem jemte yttranden deröfver af Eders Kong].

Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens län, hvilken dervid tillika

hemstält om pension åt Huld!. Härjemte har Styrelsen med underdånig

skrifvelse den 17 nästlidne November insändt eu af Nyström till

Eders Kongl. Maj:t stäld ansökning om pension åt honom.

Efter nådig remiss har Statskontoret i anledning af Styrelsens

förstnämnda framställning afgifvit underdånigt utlåtande den 20 sistlidne

November och dervid, jemte det Statskontoret afstyrkt den ifrågasatta

pensionsrätten för Nyström, enär denne redan nu vore såsom

förste landtmätare berättigad till en pension af 2,500 kronor, vidkommande

pensionsrätt för öfrige ofvan uppräknade tjenstemän anfört, att

då billighet ovilkorligen kräfde, att desse tjenstemän, då de vid framskriden

ålder och efter lång tjenstetid måste till följd af

och afvittringsverkens fullbordan lemna sina befattningar, blefve af

staten pensionerade, och då pensioner för styresmän vid storskiftes- och

afvittringsverken vid två föregående tillfällen blifvit af Riksdagen medgift^

till belopp af 2,500 kronor samt de föreslagna pensionsbeloppen

för landtmätarne blifvit beräknade dels till det för dylika landtmätare

enligt Riksdagens ofvan omförmälda skrifvelse bestämda belopp, dels för

fyra af landtmätarne till följd af lägre lefnadsålder eller kortare tjenstetid

till belopp, understigande det i nyssberörda skrifvelse medgifna, funne

sig Statskontoret böra till Landtmäteristyrelsens framställning rörande

dessa tolf tjenstemän tillstyrka bifall.

I anledning af den af Nyström gjorda ansökning har Statskontoret,

som genom nådig remiss anbefallts att deröfver yttra sig, uti

underdånigt utlåtande af den 23 sistförfluten November allenast åberopat

hvad Statskontoret i sitt nyssberörda utlåtande anfört.

Då indragning af någon styresmannabefattning icke kan ifrågakomma

redan under år 1889 och af Landtmäteristyrelsens skrifvelse framgår,

att af de till pension föreslagna landtmätarne allenast tre, nemligen

Storskifteslandtmätaren i Kopparbergs län Edvin Theofil Didrikson samt

Afvittringslandtmätarne i Norrbottens län Claes Wilhelm Holmström och

Magnus Alsterlund, icke kunna användas längre än till slutet af år 1889

eller kort derefter, under det att de öfrige sex landtmätarne kunna

finna användning åtminstone till slutet af år 1890, -synes mig giltig

anledning icke förefinnas att redan nu till pröfning upptaga frågan om

styresmännens och omförmälda sex landtmätares pensionering. Jag

torde derföre kunna för närvarande inskränka mitt yttrande till frågan

om pensionering af Didrikson, Holmström och Alsterlund.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Nionde hufvndtiteln: bil. 7.

I afseende å desse landtmätare har Landtmäteristyrelsen upplyst:

beträffande Didrikson: att han, som, född den 10 Oktober 1832,

antagits till landtmäteriauskultant den 31 Maj 1854, blifvit den 10

Januari 1859 förordnad till vice kommissionslandtmätare, den 1 Maj

1865 förordnad till storskifteslandtmätare och den 16 Juni 1875 utnämnd

till kommissionslandtmätare; att han såsom skiftes- och storskifteslandtmätare

varit mycket verksam och med utmärkt skicklighet

fullgjort sina åligganden; att enär han numera vore sjuklig — hvilket

ock bestyrkes af ett af Landtmäteristyrelsen insändt läkarebetyg, utvisande

att Didrikson lider af mångårig diabetes och hjertsjukdom med

deraf på sista åren beroende fel i blodomloppet samt att hans helsotillstånd

för närvarande är sådant, att han bör befrias från den ansträngande

verksamhet, som medföljer hans tjenstgöring som storskifteslandtmätare

— han måhända svårligen kunde stå ut med storskiftesarbetena,

till dess de blefve afslutade, men att hans arbete med fördel

kunde användas till 1889 års utgång eller någon tid derefter, såvida

hans helsotillstånd icke väsentligen försämrades;

beträffande Holmström: att han, som vore född den 28 Maj 1833,

antagits till landtmäteriauskultant den 8 Juni 1861, förordnats till afvittringslandtmätare

den 8 Maj 1862 och utnämnts till kommissionslandtmätare

den 12 Maj 1876; att han med utmärkt nit och skicklighet

fullgjort sina åligganden vid afvittringsverket; samt att hans arbete

vid detta verk sannolikt kunde användas till 1889 års slut;

samt beträffande Alsterlund: att han vore född den SO September

1837; att han antagits till landtmäteriauskultant den 15 Juni 1864, förordnats

till afvittringslandtmätare den 8 Augusti 1864 och utnämnts till

kommissionslandtmätare den 12 Maj 1876; att han fullgjort sina åligganden

vid afvittringsverket med utmärkt nit och skicklighet; samt

att han sannolikt kunde till utgången afår 1889 användas vid detta verk.

Af de sålunda meddelade uppgifterna framgår, att vid 1889 års

slut Didrikson uppnått en lefnadsålder af öfver 57 år och tjena! vid

landtmäteristaten öfver 35|- år, deraf såsom storskifteslandtmätare 24 år

8 månader, Holmström uppnått en ålder af mer än 56|- år och tjenat

vid landtmäteristaten 281 år, deraf såsom afvittringslandtmätare öfver

27|- år, samt Alsterlund uppnått en lefnadsålder af 52-f år och en

tjenstetid vid landtmäteristaten af mer än 25| år, deraf såsom afvittringslandtmätare

25-^ år. För att dessa tjenstemän skulle vara enligt

Riksdagens skrifvelse den 19 Maj 1875 berättigade till en pension af

2,000 kronor, kommer således att vid 1889 års slut fattas för Didrikson

ej fullt 3 lefnadsår och 4 månaders tjenstetid vid storskiftesverket,

för Holmström, hvilken tjenat vid afvittringsverket längre tid än som

s. 45 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil 7.

45

för pension enligt nyssnämnda skrifvelse erfordras, ej fullt 3y lefnadsår

och 1| års tjenstetid vid landtmäteristaten, samt för Alsterlund,

hvilkens tjenstetid vid afvittringsverket likaledes öfverskrider den erforderliga,

7| lefnadsår och ej fullt 4|- tjensteår vid landtmäteristaten.

För Didrikson och Holmström har Landtmäteristyrelsen föreslagit

ett pensionsbelopp af 2,000 kronor för hvardera och för Alsterlund

en pension af 1,600 kronor.

Mot de sålunda föreslagna pensionerna har jag icke något att

erinra. Visserligen förekommer i afseende å Holmström och Alsterlund,

att den förre, hvilken är kapten i Norrbottens fältjägarekorps reserv,

redan åtnjuter pension från arméns pensionskassa och att Alsterlund,

hvilken är major vid nämnda korps, jemväl lärer blifva berättigad till

pension från samma kassa, när han erhåller afsked från beställning

på stat vid armén. Men lika litet som Landtmäteristyrelsen och Statskontoret

funnit något att i anledning häraf erinra, anser jag dessa

omständigheter böra utgöra hinder för de nu ifrågasatta pensionernas

beviljande, då de pensioner, som tillkomma Holmström och Alsterlund

såsom officerare, icke utgå från indragningsstaten och billighet otvifvelaktigt

kräfver, att när Holmström och Alsterlund efter en långvarig

och förtjenstfull verksamhet vid afvittringsverket i följd af afvittringsarbetenas

upphörande måste lemna sina befattningar vid detta verk,

de lika väl som andra afvittringslandtmätare, som i afseende å ålder

och tjenstemeriter äro med dem jemförlige, erhålla under form af pension

skälig godtgörelse för de inkomster, hvaraf de utan eget förvållande

komma att gå miste. Jag tillåter mig dessutom erinra, att enligt

de för arméns pensionering gällande bestämmelser Holmström och

Alsterlund komma i följd af de nu ifrågasatta pensionernas beviljande

att lida minskning icke blott i den del af deras pensioner från arméns

pensionskassa, som utgår af kassans egna medel, utan jemväl i den af

statsmedel utgående fyllnadspensionen.

Utom hvad Landtmäteristyrelsen föreslagit torde vid pensionernas

beviljande böra stadgas, att de icke må utgå annat än i den mån

vederbörandes befattningar vid storskiftes- ecb afvittringsverken blifva

öfverflödiga och tjenstemännen i följd deraf erhålla afsked.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att

en hvar af nedannämnda vid storskiftes- och afvittringsverken anstälde

tjensteman må, dock med vilkor att rätt till pension såsom kommissionslandtmätare

icke må honom tillkomma, från och med månaden

näst efter den, hvarunder han, i följd deraf att hans befattning vid

storskiftes- eller afvittringsverket blifver öfverflödig, erhåller afsked

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Nionde liufvudtiteln: bil. 7.

[15.]

Pension för

Distriktsingeniören

IT. E. Lundborgs

enka.

från nämnda verk, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension till följande belopp:

a) Storskifteslandtmätaren i Kopparbergs län Edvin

Theolil Didrikson ............................................. kronor 2,000: —

b) Afvittringslandtmätaren i Norrbottens län Claes

Wilhelm Holmström........................................... ,, 2,000: —

och c) Afvittringslandtmätaren i sistnämnda län

Magnus Alsterlund ............................................... „ 1,600: —

Uti denna hemställan instämde statsrådets öfrige ledamöter;

Och behagade Hans Maj:t Konungen till densamma

lemna bifall samt befalde, att utdrag af protokollet

härom skulle meddelas Finansdepartementet för iakttagande

vid uppgörande af förslag till reglering af

utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Vidare föredrog departementschefen:

55:o.

Fn af Distriktsingeniören vid statens jernvägsbyggnader, Majoren

vid Väg- och Vattenbyggnadskorpsen m. m. Herman Emanuel Lundborgs

enka Maria Vilhelmina Lundborg, född Löhman, gjord, af Jernvägsstyrelsen

med underdånig skrifvelse den 5 näst.lidne November

öfverlemnad underdånig ansökning att Kongl. Maj:t täcktes till instundande

Riksdag aflåta nådig proposition om beviljande åt sökanden under

hennes återstående lifstid från och med år 1889 af en årlig pension

till det belopp, Kongl. Maj:t med afseende å mannens långvariga

tjenstgöring och sökandens nödstälda belägenhet kunde finna skäligt.

Af ansökningen bifogade handlingar inhemtades, att sökanden

uppnått en ålder af öfver 51 år; att Lundborg efterlemna! sju af giftet

med sökanden födda barn, af hvilka fyra voro omyndiga och det yngsta

födt år 1877; samt att behållningen i boet enligt bouppteckningen utgjorde

allenast 6,026 kronor 37 öre, deribland lösörepersedlar till värde

af omkring 3,000 kronor; hvarjemte ett sedermera inkommet intygutvisade,

att af makarne Lundborgs tre myndiga barn intet befunne

sig i den lefnadsställning, att från dess sida något bidrag till moderns

eller de omyndiga syskonens underhåll vore att påräkna.

Vid öfverlemuandet af ansökningen hade Jern vägsstyrelsen anfört:

att Lundborg, som år 1855 anstalts såsom nivellör vid statens

jernvägsbyggnader och år 1860 befordrats till stat.ionsingeniör, i sistnämnda

egenskap tjenstgjort vid nordvestra, södra och norra stambanorna

till Maj månad 1872, då han lemna! statens jernvägsbyggna
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Nionde liufvudtiteln: bil. 7.

47

der; att han börjat ånyo derstädes tjenstgöra i Mars månad 1877, då

han antagits till distriktsingeniör; att han i denna befattning, som han

innehaft till sin den 23 Juni 1888 inträffade död, ledt arbetena vid en

del af norra stambanan samt vid statsbanorna Söderhamn—Kilafors

och Hudiksvall—Ljusdal; att Lundborg under den tid af sammanlagdt

28 år, han sålunda varit anstäld vid statens jern vägsbyggnader, med

oförtröttad! nit, redbarhet och duglighet utfört alla de honom anförtrodda

magtpåliggande och ansvarsfulla uppdrag; samt att, med hänsyn

till den långvariga och mödosamma samt för landet gagnande

verksamhet, hvaråt Lundborg i lifstiden egnat sig, och i betraktande

af den bekymmersamma belägenhet, hvari den efterlemnade enkan

genom mannens oförmodade frånfälle blifvit bragt utan andra tillgångar

till försörjning för sig och de omyndiga barnen, än behållningen

i dödsboet, Jernvägsstyr elsen hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att bevilja sökanden en årlig pension af 1,000 kronor att

åtnjutas från och med år 1889 och så länge sökanden lefde ogift.

Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 21 nästlidne November

hade Statskontoret, med afseende å hvad ansökningshandlingarna

innehölle och Jernvägsstyrelsen anfört samt då Lundborg i lifstiden icke

innehaft sådan anställning i statens tjenst, att han kunnat bereda enka

och barn pensionsrätt i någon af de för sådant ändamål för statens

tjenstemän inrättade kassor, jemväl för sin del ansett att åt enkan

Lundborg borde beredas något understöd, hvars belopp Statskontoret

likväl, vid jemförelse med dylika tillförene af Riksdagen beviljade pensioner,

ansåg icke böra bestämmas högre än 600 kronor.

På grund af hvad i ärendet förekommit, hemstälde Statsrådet, att

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Distriktsingeniören

Lundborgs enka Maria Vilhelmina Lundborg, född Löhman, finge, så

länge hon förblefve enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta en

årlig pension till belopp af 600 kronor att utgå från och med 1889

års ingång.

56:o.

Eu af Förste Aktuarien i Statistiska Centralbyrån Filosofie Doktorn

John August Constantin Hellstenius’ enka, Hilda Sofia Charlotta Hellstenius,

född Carlson, i underdånighet gjord, af Öfverdirektören och

Chefen för Statistiska Centralbyrån med underdånig skrifvelse den 22

[16.]

Pension för

Förste Aktuarien

J. A.

C. Hellstenius''

enka.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

sistlidne Oktober insänd ansökning att, som boet efter hennes den 11

Augusti innevarande år aflidne man varit så skuldsatt, att det måst till

fordringsegarne afträdas, och sökanden för sitt eget uppehälle och för

fullbordande af sin sons uppfostran numera vore uteslutande hänvisad

till en från Civilstatens pensionsinrättning utgående pension, uppgående

under de tre närmaste åren till allenast 300 kronor och derefter

till 600 kronor om året, samt sökanden på grund af sjuklighet vore

oförmögen att försörja sig sjelf och skaffa medel till sin sons uppfostran,

nådig proposition måtte till Riksdagen aflåtas om beviljande

åt sökanden af en pension å 600 kimnor om året.

Af de ansökningen bifogade handlingarna inhemtades: att sökanden,

som vore född den 2 Juli 1845, i sitt äktenskap egde eu oförsörjd

son; att, enligt intyg af professorerna A. Anderson och M. Salm,

sökanden under en följd af år lidit och fortfarande lede af en sjukdom,

hvilken medförde stor allmän svaghet och gjorde henne oförmögen att

åtaga sig någon ansträngande och ihållande sysselsättning; samt att

enligt uppteckningen af det till urarfva konkurs afträdda boet efter

Hellstenius tillgångarna icke på långt när betäckte skulderna.

Uti förenämnda underdåniga skrifvelse hade Ofverdirektören och

Chefen för Statistiska Centralbyrån hufvudsakligen anfört: att Hellstenius,

hvilken, född år 1834, efter aflagda lärdomsprof vid Upsala universitet,

promoverats till filosofie doktor, blifvit anstäld den 13 Oktober

1860 såsom extra ordinarie amanuens vid universitetsbiblioteket

derstädes och sedermera såsom ordinarie amanuens, hvarefter han den

27 Januari 1862 utnämnts till docent i fäderneslandets historia; att

Hellstenius, efter 9 års verksamhet vid universitetet, derunder han med

offentligt understöd företagit flera in- och utländska resor för arkivoch

biblioteksstudier, den 15 Oktober 1869 förordnats att bestrida eu

aktuariebefattning vid Statistiska Centralbyrån, hvarefter lian, efter

förnyade förordnanden å samma tjenst, den 18 November 1870 erhållit

fullmakt å tjensten; att han innehaft berörda tjenst till den 13 April

1877, då han från densamma, på ansökning, erhållit afsked för att

öfvertaga befattningen såsom verkställande direktör vid centraltryckeriet

i Stockholm; att Hellstenius, som redan den 15 Oktober 1875 i nåder

förordnats att vara ledamot af förberedande skattejemkningskomitén

och att jemväl såsom sekreterare biträda komitén särskildt vid uppgörandet

af statistiska öfversigter, som för komiténs arbeten funnes

nödiga, den 28 Oktober 1879 kallats till sekreterare hos den då sammanträdande

skatteregleringskomitén; att han den 17 Februari 1880

åter inträdt i Statistiska Centralbyrån, i det han då utnämnts till förste

aktuarie derstädes, hvilken befattning han innehaft till sin död; samt

s. 49 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 7■

49

att Hellstenius, förutom att han såsom ordinarie tjensteman i Statistiska

centralbyrån utarbetat eller deltagit i utarbetandet af en mängd af

byråns publikationer, såsom många årgångar af sammandragen af länsstyrelsernas

femårsberättelser, af jordbruksstatistiken, af valstatistiken

m. m., jemväl i öfrigt utvecklat eu omfattande skriftställareverksamhet,

hufvudsakligast af historiskt och statistiskt innehåll; och hade Centralbyråns

chef, med afseende å Hellstenius’ mångsidiga och gagnande

verksamhet i vetenskapens och det allmännas tjenst samt hans efterlemnade

enkas bekymmersamma belägenhet, förordat bifall till sökandens

anhållan.

Uti underdånigt utlåtande af den 13 sistlidne November hade Statskontoret

anfört att, med afseende å hvad Chefen för statistiska centralbyrån

vitsordat om Hellstenius’ verksamhet samt då tillgångarna i boet

understege skulderna, i följd hvaraf sökanden befunne sig i fullkomligt

meddellöst tillstånd, med undantag af den henne från civilstatens

pensionsinrättning tillkommande pension, ansåge Statskontoret, som,

med afseende å sökandens intygade oförmåga att med arbete bidraga

till sitt underhåll, funne henne vara i behof af något ytterligare bidrag

utöfver förenämnda, till hennes uppehälle otillräckliga pension, sig kunna

i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att sökanden finge å allmänna indragningsstaten tillerkännas en årlig

pension af 400 kronor, att med beräkning från 1889 års ingång af

henne åtnjutas, så länge hon i sitt nuvarande enkestånd förblefve.

Med afseende å Förste Aktuarien Hellstenius’ förtjenstfulla verksamhet

i det allmännas tjenst och å hvad i öfrigt i ärendet förekommit

hemstälde Statsrådet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att Hellstenius’ enka Hilda Sofia Charlotta Hellstenius, född Carlson,

finge, så länge hon förblefve enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension till belopp af 400 kronor att utgå från och med

ingången af år 1889.

Hans Magt Konungen behagade i nåder bifalla

hvad Statsrådet uti de under 55:o och 56:o upptagna

ärenden hemstält samt befalde, att utdrag af detta

protokoll skulle meddelas Finansdepartementet till

iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering

af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

J. Meijer.

Bill. till Iiiksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Nionde hufmdtiteln: bil. 8.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans May.t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31 December

1888.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvård,

Statsråden: Herr Boven,

Friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

Friherre Åkerhielm.

Departementschefen, Statsrådet von Krusenstjerna föredrog vidare:

37:o.

[17.] Eu af Materialvakten vid statens jernvägsbyggnader Carl M.

Pension för Carlson i underdånighet gjord ansökning, att, enär han vid numera

vakten c. M. uppnådda 69 lefnadsår sannolikt inom kort blefve uppsagd från sin

Carhon. innehafvande tjenst samt i allt fall ej längre egde de för densammas

skötande erforderliga krafter och till följd deraf icke heller vore i tillfälle

att kunna erhålla annat arbete till sitt uppehälle, Kongl. Maj: t

täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om beviljande åt Carlson

under hans återstående lifstid af årlig pension till belopp, som Kongl.

Maj:t kunde finna skäligt bestämma.

Af handlingarne i ärendet inhemtades: att Carlson, som vore

född den 2 Juli 1819, alltsedan år 1857 varit anstäld vid statens jernvägsbyggnader

och att han på ett utmärkt och nitiskt sätt fullgjort

sina åligganden.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 8.

51

Jernvägsstyrelsen, som med underdånig skrifvelse den 29 November

1888 till Kongl. Maj:t öfverlemnat Carlsons ansökning med dertill

hörande handlingar, hade dervid, då Carlsons tjenstgöring, hvilken af

hans närmaste förmän väl vitsordats, i den närmaste framtiden måste

upphöra, enär hans arbetsduglighet i följd af den höga ålder, han nu

uppnått, icke längre kunde påräknas motsvara de kraf, som derpå

måste ställas från byggnadsbefälets sida, samt dertill komme, att

Carlsons långt framskridna lefnadsålder måste för honom medföra stor

svårighet att bereda sig utvägar till försörjning genom annat lefnadsyrke,

i underdånighet hemstält om nådig proposition till Riksdagen,

att en årlig pension af 500 kronor, motsvarande 40 procent af det belopp,

hvartill Carlsons aflöning under en följd af år uppgått, måtte af

statsmedel anvisas, att till Carlson under hans återstående lifstid utgå

från den tid, då hans anställning vid statens jernvägsbyggnader upphörde.

I infordradt utlåtande af den 17 December 1888 hade Statskontoret,

med afseende å sökandens höga ålder och långvariga, väl vitsordade

tjenstgöring, samt då sökanden icke varit i tillfälle att bereda

sig pensionsrätt i någon af de för civile tjenstemän och betjente inrättade,

med statsmedel understödda pensionsinrättningar, i underdånighet

tillstyrkt nådigt bifall till ansökningen, på sätt Jernvägsstyrelsen

hemstält.

På grund af hvad sålunda förekommit tillstyrkte Statsrådet, att

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att Materialvakten Carlson

finge från och med månaden näst efter den, hvarunder han entledigades

från anställning vid statens jernvägsbyggnader, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af

500 kronor.

Hvad Statsrådet uti detta mål tillstyrkt behaHans

Maj:t Konungen gilla samt befalde, att utdrag

af detta protokoll skulle meddelas Finansdepartementet

för iakttagande vid uppgörande af förslag till

reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Axel Hegardt.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Nionde hufvudtiteln: bil. 9.

[18.]

Pension för

Seminariiläraren

C. J.

Dahlberg.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 21

December 1888.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvård,

Statsråden: Herr Loven,

Friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

Friherre Åkerhielm.

Härefter föredrog departementschefen, Statsrådet Wennerberg:

En af läraren i trädgårdsskötsel vid folkskolelärareseminariet i

Linköping Carl Johan Dahlberg gjord underdånig ansökning, att, enär

han, som vore född den 8 Februari 1824, numera till följd af vacklande

helsa och försvagade krafter icke kunde uppehålla de till hans

tjenstebefattning börande åligganden, Kongl. Maj:t täcktes förunna

sökanden rättighet att efter afskedstagandet såsom bidrag till hans

lifsuppehälle erhålla pension till samma belopp, som han i årlig

lön uppbure eller 1,000 kronor; till stöd för hvilken anhållan sökanden,

bland annat, åberopat, att han, som räknade 17 tjensteår såsom

folkskolelärare och 20 } år såsom lärare vid seminarium, skulle,

s. 53 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 9.

53

om han bibehållit den förra tjensten, under år 1881 varit berättigad

till full pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning, att det vore

obilligt, om den omständigheten, att sökanden öfvertagit en lärarebefattning

vid seminarium, hvilken erfordrade icke allenast pedagogisk

vana utan äfven den högre insigt i ett af folkskolans öfningsämnen,

som vore behöflig för handledande af blifvande folkskolelärare, skulle

hafva beröfvat honom all sådan förmån, samt att, enär den lön, sökanden

åtnjutit, varit otillräcklig för hans och hans familjs lefnadskostnader,

han under sin tjenstetid vid seminariet blifvit försatt i en brydsam

ekonomisk ställning.

Af till ärendet hörande handlingar inhemtades: att Dahlberg efter

aflagd organist- och kyrkosångareexamen vid musikaliska akademien

blifvit den 5 Oktober 1851 antagen till klockare och organist samt

skollärare i Skönberga församling, från hvilka befattningar han den

28 November 1869 på begäran erhållit afsked, efter att den 1 Juli

1868 hafva tillträdt sin nu innehafvande läraretjenst vid folkskolelärareseminariet

i Linköping, dertill han af Domkapitlet i Linköping

redan den 13 November 1867 förordnats; att enligt företedt läkarebetyg

Dahlberg lede af kronisk magkatarr och blodbrist, hvarigenom

han blifvit försvagad till sina krafter och mindre förmögen att sina

åligganden såsom lärare fullgöra; samt att Domkapitlet, efter vederbörande

seminariirektors hörande, i afgifvet yttrande tillstyrkt bifall

till ifrågavarande ansökning.

Uti infordradt underdånigt utlåtande hade Statskontoret anfört,

att sökandens aflöning utgjordes af arfvode till belopp af 900 kronor

och tillökning deri med 100 kronor enligt nådiga brefvet den 29 Maj

1874 eller sammanlagdt 1,000 kronor; att någon rättighet till pension

å allmänna indragningsstaten icke vore i författningarne medgifven

lärare i trädgårdsskötsel vid folkskolelärareseminarierna, men att, då

Dahlberg uppnått en ålder af nära 65 år, varit anstäld i allmän tjenst

under 37 år, deraf mer än 20 år i nu innehafvande beställning samt

enligt bifogadt läkarebetyg vore till följd af försvagade krafter mindre

förmögen att sina åligganden såsom lärare fullgöra, Statskontoret ansåge,

att pensionsförmån å allmänna indragningsstaten borde honom

beredas till belopp, motsvarande den aflöning af 1,000 kronor, han nu

egde uppbära.

Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde Statsrådet,

att Kongl, Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning derom, att

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Nionde hufvudtitelu: bil. 9

[19.]

Pension för

Mediko-filosofie

''kandidaten

J. A. W.

Hägerstrand.

Dahlberg må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked

från nämnda befattning honom beviljas, under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,000 kronor.

En af Mediko-filosofiekandidaten Johan Adolf Wilhelm Hägerstrand

gjord underdånig ansökning, det Kongl. Maj:t täcktes bereda honom

en årlig pension af 600 kronor.

Till stöd för denna ansökning hade Hägerstrand, med bifogande

af tjensteförteckning samt prest- och läkarebetyg, åberopat, att han,

som vore född den 18 Juli 1825, från den 22 Oktober 1855 till den

15 November 1887 merendels innehaft förordnanden att tjenstgöra

såsom läkare på olika ställen inom riket, senast i Pajala distrikt af

Norrbottens län; att han för denna tjenstgöring ofta fått vidkännas

betydliga flyttningskostnader och kunnat göra föga besparing på sin

aflöning, som gemenligen utgjort 5 kronor om dagen; att, sedan han,

som enligt läkarebetyget ådragit sig muskel- och ledgångsreumatism,

hvaraf han lede stort men, samt i öfrigt blifvit till helsa och krafter

mycket försvagad, icke hade någon utsigt att vidare blifva anstäld

såsom läkare, sökanden flyttat till Söderköping och blifvit inhyst hos

en fattig, ogift syster, hvilken med knapp nöd förmådde genom handarbete

försörja sig sjelf; samt att den lilla besparing, Hägerstrand

under sin tjenstgöring kunnat åstadkomma, efter flyttningen från Pajala

åtgått, hvadan, på sätt omförmälda prestbetyg jemväl utvisade, Hägerstrand,

som hade hemortsrätt i Pajala församling, numera vore helt

och hållet obemedlad och ur stånd att genom arbete sjelf förskaffa

sig sitt uppehälle samt ej heller kunde påräkna bidrag dertill af sina

närmaste slägtingar, hvilka jemväl vore medellösa.

Uti häröfver infordradt utlåtande hade Medicinalstyrelsen anfört,

att Hägerstrand under lång tid af Sundhetskollegium och Medicinalstyrelsen

användts till tjenstgöring såsom extra läkare inom distrikt,

så aflägsna och besvärliga och med en i förhållande till arbetet och

ansträngningarne så ringa aflöning, att icke någon annan läkare, vid

den förut mindre rika tillgången på dertill behöriga personer, velat

söka läkarebefattningarne i dessa distrikt eller mottaga förordnanden

derstädes; att Hägerstrand sålunda såsom extra läkare tjenstgjort under

åren 1876 —1881 i Lycksele distrikt af Vesterbottens län samt under

åren 1882—1887 i Sveriges nordligaste läkaredistrikt, Pajala, hvarest

tjenstgöringen vore till följd af mycket långa tjensteresor ytterst besvärlig

och mödosam; äfvensom att han städse sökt att efter sin förmåga

med nit och duglighet fullgöra de honom lemnade läkareförordnanden.

På grund häraf hade Medicinalstyrelsen tillstyrkt, det Kongl,

s. 55 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvud titeln: bil. 9.

55

Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag aflåta nådig proposition

om beviljande å allmänna indragningsstaten åt Hägerstrand afen årlig

pension till belopp af 600 kronor, att utgå från och med början af

år 1889.

Statskontoret, hvars yttrande i ärendet jemväl infordrats, hade,

med hänsyn till de i detta fall förekomna särskilda omständigheter,

tillstyrkt nådigt bifall till den underdåniga ansökningen, på sätt Medicinalstyrelsen

hemstält.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstälde Statsrådet,

att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att Hägerstrand må

från och med 1889 års början under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 600 kronor.

Eu af Styrelsen för Chalmers’ tekniska läroanstalt i Göteborg gjord

underdånig framställning om proposition till Riksdagen angående pension

åt Vaktmästaren vid nämnda läroanstalt Anders Alexander Andersson.

Till stöd härför hade Styrelsen hufvudsakligen anfört: att Andersson,

som vore född den 12 December 1830 och gift med Maria Magdalena

Johansson, född den 5 Oktober 1827, i Oktober månad 1859 antagits

till vaktmästare vid läroanstalten; att han med synnerligen stort nit

och duglighet till Styrelsens stora belåtenhet skött denna befattning,

till dess han under hösten 1881 blifvit blind; att Styrelsen derefter

låtit Anderssons hustru, som med ovanlig drift och duglighet biträdt

sin man i dennes åligganden, bestrida vaktmästarebefattningen, hvilken

hon ock, med en ur alla synpunkter berömvärd omvårdnad om institutets

lokaler och tillhörigheter samt med ovanlig duglighet, uppehållit,

till dess hon nu började på grund af ålderdom blifva oförmögen att

bestrida ifrågavarande sysslor på vederbörligt sätt; att den väsentliga

tillökning i läroanstaltens lokaler, som med anledning af skeppsbyggeriskolans

förening med anstalten egt rum genom påbyggande af anstaltens

hufvudbyggnad och tillbyggnad af verkstaden, ännu tydligare

ådagalade nödvändigheten att besätta vaktmästaretjensten med ny

innehafvare, så vidt snygghet och ordning inom anstalten skulle kunna

uppehållas och de budskickningar, som lör densammas räkning måste

eg a rum, skulle kunna uträttas; att Styrelsen ock nödsakats att under

det nu ingångna läsåret vidtaga provisoriska mått och steg genom ett

mindre anslags beviljande såsom bidrag till extra betjening vid läroanstalten,

ehuru ett nöjaktigt ordnande af vaktmästaregöromålens bestridande

ingalunda kunde på denna väg åstadkommas; att, då emellertid

Vaktmästaren Andersson och hans hustru under snart 30 år med

[20.]

Pension för

Vaktmästaren

A. A.

Andersson.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Monde hufvudtiteln: bil. 9.

[21-]

Understöd åt

äldre behöfvande

folkskolelärare.

exemplarisk trohet och nit samt mindre vanlig duglighet skött sina

åligganden och Andersson blifvit blind i läroanstaltens tjenst, Styrelsens

ansåge det vara med billighet förenligt, att Andersson beviljades

pension för hans återstående lifstid, i hvilket hänseende Styrelsen föreslagit

ett belopp af 500 kronor om året; samt att några medel till

Anderssons pensionering icke stode till Styrelsens förfogande.

Vid Styrelsens ifrågavarande framställning fans fogadt'' ett den

14 September 1888 utfärdadt läkareintyg, innehållande att Andersson

lede af fullständig blindhet i följd af atrofi i synnerverna.

Uti infordradt underdånigt utlåtande hade Statskontoret, med

tillkännagifvande att enligt faststäld stat aflöningen för vaktmästaren

vid Chalmers’ tekniska läroanstalt vore bestämd till 750 kronor jemte

fri bostad, i underdånighet andragit, att då genom behörigt läkarebetyg

styrkt blifvit, att Andersson lede af fullständig blindhet, samt han, som

uppnått en ålder af 58 år och under 29 år innehaft vaktmästaresysslan,

genom obotlig sjukdom vore oförmögen att densamma vidare bestrida.

Statskontoret ansåge, att pensionsförmån borde honom beredas; och

hade Statskontoret icke något att erinra mot det af Styrelsen föreslagna

belopp, 500 kronor årligen.

Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde Statsrådet,

att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att vaktmästaren Andersson

må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked

från sin befattning, å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension

till belopp af 500 kronor årligen.

Vidare hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen, att, i likhet med hvad under flera föregående år egt

rum, å allmänna indragningsstaten måtte äfven för år 1890 anvisas ett

anslag af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl.

Maj:t kunde finna godt meddela, användas till understöd af högst 250

kronor åt sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen

skött sin tjenst men derifrån erhållit afsked före år 1867.

I denna hemställan förenade sig Statsrådets öfrige ledamöter.

Hvad Statsrådet beträffande de under nästföregående

4 punkter upptagna ärenden i underdånighet

s. 57 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 9.

57

tillstyrkt och hemstält, behagade Hans Maj:t Konungen

i nåder gilla och bifalla; och skulle protokollsutdrag

härom till Finansdepartementet öfverlemnas

för behörigt iakttagande vid uppgörande af förslag

till reglering af utgifterna under riksstatens nionde

hufvudtitel.

Ex protocollo:

Wilh. Beskow.

Bih. till Bihsd. Vrot. 1889. 1 Samt. 1 Afd.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Nionde hufvud titeln: bil. 10.

. [25.]

Angående

behofvet af

kreditiv för

år 1890 för

upprätthållande

af arméns

pensionskassas

pensionering

m. m.

Utdrag af protokollet öfver land,tför svar särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott

den 12 Oktober 1888.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

Friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm.

l:o.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Friherre Palmstierna

hemställde i underdånighet:

2:o.

Departementschefen yttrade härefter:

»Då jag nu går att inför Eders Kongl. Maj:t anmäla Direktionens

öfver arméns pensionskassa underdåniga skrifvelse den 26 sistlidne

September i fråga om beloppet af det kreditiv, som för år 1890 kan

blifva erforderligt dels till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen pensionering och dels till fyllnadspensioner för armens befäl och

s. 59 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 10.

59

underbefäl med vederlikar, beder jag att först få yttra mig om eu annan

fråga, som härmed står i det närmaste sammanhang.

Uti underdånig skrifvelse den 7 Juli 1887 angående regleringen

af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel yttrade Riksdagen,

jemte det den förklarade sig bifalla hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit

i fråga om beloppet af ofvan omförmälda kreditiv för år 1888, att då

det höga anslag, som hittills utgått till arméns pensionskassa, på grund

af hvad Eders Kongl. Maj:t anfört, måst höjas och, efter hvad Riksdagen

inhemta!, anledning vore att befara, att, om nu gällande bestämmelser

bibehöllos, detsamma inom en snar framtid komme att

ytterligare förhöjas, Riksdagen ansåge angeläget vara att uttala önskvärdheten

af åtgärders vidtagande för att motverka sådan ytterligare

höjning. Enligt nu gällande bestämmelser vore, fortsatte Riksdagen,

officerare af kompaniofficers grad under vissa vilkor vid 50 års ålder

berättigade och vid 53 års ålder förpligtade att afgå med pension. Om

icke de fleste, så dock ett flertal af dem besutte, enligt Riksdagens

åsigt, vid sistnämnda ålder otvifvelaktigt ännu den kraft och uthållighet,

att de, utan men för härens krigsduglighet, skulle kunna qvarstå

i tjensten ännu , någon tid, t. ex. till 55 års ålder eller till samma ålder

sorn deras vederlikar vid flottan. Det hade vidare synts Riksdagen ej

obilligt, om de officerare, som derefter antogos, ålades att i någon

högre mån än nu bidraga till sin framtida pensionering, så att åtminstone

det bidrag af kreditivet, som utginge till upprätthållandet af arméns

pensionskassas egen pensionering, måtte kunna nedsättas. På

antydda sätt skulle, enligt Riksdagens förmenande, det utan olägenhet

kunna låta sig göra att åstadkomma, om icke eu minskning i anslagets

nuvarande belopp, så åtminstone en motvigt mot eu ytterligare förhöjning

deraf.

Riksdagens berörda skrifvelse anmäldes för Eders Kongl. Magt i

Statsrådet den 4 Oktober 1887, och behagade Eders Kongl. Maj:t, som

redan förut genom generalorder anbefalt arméns samtlige militära högsta

myndigheter att sjelfve afgifva och, der regemente- eller corpschefer

voro dem underlydande, från dessa infordra yttranden öfver den af

Riksdagen ifrågasatta ändringen med afseende å pensionsåldern för

kompaniofficerare, då uppdraga åt f. d. öfversten och chefen för Södermanlands

regemente in. m. Friherre A. H. Leijonhufvud att till Eders

Kongl. Maj:t inkomma med utredning och yttrande, i hvad mån armébefälets

nuvarande bidrag till dess pensionering, med hänsyn till pensionsbeloppens

storlek och tidpunkten för peusions erhållande, understiga

de enahanda afgifter, delegare i andra med arméns pensionskassa

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Nionde hufvudtitelu: bil. 10.

likstälda kassor och pensionsinrättniugar hafva ajt för undfående af

pension erlägga.

Sedan så väl dessa utlåtanden som ett sedermera öfver Riksdagens

framställning från Direktionen öfver arméns pensionskassa infordradt

yttrande numera inkommit, föreligger resultatet af den sålunda anbefalda

utredningen i sin helhet, och jag beder att nu i korthet få redogöra

för densamma.

Af arméns 56 militärmyndigheter hafva endast sekundcheferna

för Svea och Andra lifgardet samt cheferna för Uplands regemente äfvensom

Hallands och Blekinge bataljoner tillstyrkt den af Riksdagen ifrågasatta

förändringen beträffande kompaniofficerarnes pensionsålder. De

skäl de härför åberopa äro i allmänhet hänsynen till de enskilde tjenstemännens

ekonomi. På sätt en chef erinrar, är det just under de

sista åren af sin tjenstetid, som kaptenerna äro i behof af de största inkomsterna

i och för bestridande af de alltjemt sig ökande utgifterna

för familjemedlemmarne. Dessutom förmena dessa chefer, att en officer

ännu vid 55 års ålder merendels besitter den kroppskraft, att, om i

öfrigt åtgärder vidtagas i syfte att aflägsna individer, som undantagsvis

äro otjenstbara, hinder synes dem icke möta att höja gränsen för

det obligatoriska afskedstagandet till 55 år.

Alla de öfriga militärmyndigheterna hafva i sina yttranden på det

kraftigaste afstyrkt bifall till det framstälda förslaget.

Flera af dessa yttranden innehålla omsorgsfulla och värderika utredningar

i frågan. Då emellertid eu fullständig redogörelse för alla

yttrandena skulle leda till onyttig vidlyftighet, beder jag att få inskränka

densamma till två af dem, chefernas för lifgardesbrigaden och

generalstaben, i hvilka alla de skäl mot framflyttningen af tiden för

kompaniofficerarnes afskedstagande, som af armémyndigheterna åberopats,

synas mig sammanfattade.

Chefen för lifgardesbrigaden erinrar till eu början, att de i nådiga

cirkuläret den 22 Juni 1877 gifna bestämmelser angående ny pensionsreglering

för armén, i hvilka Riksdagen nu hemställer om ändring,

äro byggda på noggranna beräkningar och blifvit antagna efter Eders

Kong!. Maj:ts och Riksdagens mogna öfvervägande, att de åldersgränser,

som der äro upptagna, hafva tillkommit på grund af en lång erfarenhet,

som visat nödvändigheten för arméns hållande i tjenstbar

skick af att, såsom skett, begränsa officerarnes af kompaniofficersgraden

s. 61 Kontrollera mot PDF

Nionde hufyndtitelu: bil. 10.

61

berättigade qvarstående i tjenst, samt att långt ifrån att sedan dess

ändrade förhållanden inträdt, som kunde göra det välbetänkt att i den

af Riksdagen angifna rigtning ändra ofvan om förmälda bestämmelser,

taktikens utveckling under de senare åren snarare talade för ett motsatt

tillvägagående. Kompanierna voro numera i viss män sjelfständiga

afdelningar inom bataljonen, så att vida större kraf än förr stäldes på

vederbörande kompanichefers initiativ, beslutsamhet, handlingskraft och

uthållighet. De måste vidare för sitt kompanis ledning förflytta sig

längre vägar än förr och, då den moderna krigsföringen kräfde ett i

alla afseenden snabbare afgörande än den äldre, jemväl med större hastighet.

I alla nutidens arméer, som följt med den moderna utvecklingen,

hade också fordringarne på ett ungt och kraftigt befäl i kompaniofficersgraden

ej lemnats obeaktade. Officerarnes tidigare afgång vore inom

dem möjliggjord derigenom, att en efter tjeustetiden proportionel pension

vore dem beredd, och mångenstädes hade krigsstyrelsen rättighet

att genom magtspråk försätta officerare, som af ett eller annat skäl

icke passade för sin anställning, till någon för dem mera egnad syssla

inom hären eller försvarsverket i allmänhet.

Svenska armén vore dessutom, fortsätter chefen för lifgardesbrigaden,

i afseende å organisation och öfning underlägsen de fleste öfrige

europeiske härarne, och det vore vid sådant förhållande ej välbetänkt

att ej upprätthålla den duglighet hos härens alla delar, som med landets

tillgångar kunde vinnas. I den nya pensionslagen hade legat eu

mägtig faktor att hålla officerscorpsen och särskilt kompaniofficersgraden

i någorlunda tjenstdugligt skick, derigenom att möjlighet till

afgång och slutligen tvång dertill bereddes i tid, innan kroppskrafter

och rörelseförmåga, handlingskraft och intresse voro stadda i för starkt

tillbakagående. Endast få personer egde, enligt chefens för lifgardesbrigaden

åsigt, vid en ålder af öfver 50 lefnadsår nog kroppslig styrka,

lättrörlighet och uthållighet för att rätt kunna utöfva eu kompanichefstjenst

och ännu färre vore de, som vid sagda ålder, efter eu. på militära

framgångar och omvexlingar så litet rik bana som en vid 50 års

ålder obefordrad kompaniofficers, kunde ega det intresse för tjensten,

att armén af deras verksamhet tillskyndades fördelar och icke olägenheter.

Och ändå kunde man icke säga, att den erfarenhet, som i detta

afseende vunnits inom armén, hemtats från förhållanden, som uppkomme

under en sträng tjenstgöring. Endast undantagsvis vore här i landet

tillfälle att se fältstarka afdelningar uppträda och att under längre

öfningar pröfva, till hvilken grad kompanichefernas krafter under sådan

tjenstgöring togos i anspråk. Erfarenheten från de vanliga fälttjenstöfningarne

kring mötesplatserna och förläggningsorterna med afdelnin
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Nionde hufvudtiteln; bil. 10.

gar på fredsfot vore icke att döma efter. Det vore derföre chefens för

lifgardesbrigaden bestämda öfvertygelse, att hvarje stadgande, hvilket

såsom regel medgåfve officerare af kompaniofficersgrad att längre än

till uppnådda 53 års ålder qvarstå med anställning på stat, bidroge att

göra hären mindre krigsduglig och alltså ur denna synpunkt vore förkastligt.

Chefen för generalstaben bestrider likaledes i sitt utlåtande, att

flertalet kompaniofficerare i åldern emellan 53 och 55 år besitter den

kraft och uthållighet, att de kunna, såsom sig bör, sköta en kompaniofficers

åligganden under ett fälttåg, och den af Riksdagen gjorda häntydningen

på eu viss likställighet emellan arméns kompaniofficerare och flottans

officerare af motsvarande grad kan, enligt''chefens för generalstaben förmenande,

icke fullföljas, utan att dess bristande öfverensstämmelse med verkliga

förhållandet kommer att träda i dagen. Redan i dåvarande statsrådets

och chefens för landtförsvaret anförande till statsrådsprotokollet af den

30 December 1876, hvilket ligger till grund för Eders Kongl. Maj:ts

proposition till Riksdagen om de nya pensionsgrunderna, vore, enligt

hvad chefen för generalstaben erinrar, med bestämdhet framhållet, att

med bevarande af arméns tjenstbarhet icke läte sig förena att utsträcka

pensionsåldern för de lägre officersgraderna och för underofficerarne så

långt, som vid flottan utan olägenhet kunnat ske. Denna åsigt godkändes

då af Riksdagen, och förhållandena voro sedan dess icke förändrade.

I sjelfva verket kan, hvad särskild! angår kompaniofficerarne,

enligt chefens för generalstaben åsigt, någon jemförelse emellan deras

ställning till denna fråga och officerares af motsvarande grad vid flottan

icke ega rum. Förstnämnda officerare vore utan tvifvel allt fortfarande

de af fälthärens hela personal, hvilkas kroppskrafter och uthållighet

under krig stäldes på det hårdaste prof. Framför allt vore förhållandet

sådant vid arméns hufvudvapen infanteriet. Under de dagliga marscherna

i fält skulle kompanichefen öfverse sitt kompani, än uppehålla

sig vid téten än i queuen af detsamma, och marschansträngningen för

honom stegrades sålunda icke obetydligt utöfver hvad förhållandet vore

för kompaniets öfriga personal. Vid dagmarschernas slut, kompaniet

måtte utvecklas till strid, afsändas på bevakning eller gå i bivack,

upphörde icke krafvet på förhöjda kroppsliga ansträngningar för kompanichefen.

Det vore tvärtom han, på hvilken ansvaret för alla inom

kompaniet erforderliga anordningar fortfarande hvilade; och då slutligen

liden till hvila för kompaniet inträdde, vore han den ende, som

icke finge njuta af densamma, förr än längre fram, sedan han med sina

biträden, det ena efter det andra, afhandlat och ordnat kompaniets

ekonomiska angelägenheter, fört sina rullor, gjort sina dagboksanteck
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln; bil. 10.

63

ningar in. m. Under hvilan hade han föga större beqvämlighet än en

hvar af kompaniets öfriga personal, och uteblefve bagageträngen för

dagen, något som lätt kunde inträffa i fält, vore han i afseende på förplägnaden

sämre stäld än mannen i ledet. Ett dylikt eu infanterikaptens

hvardagslif i fält kunde i afseende å kroppsansträngningar i

ingen mån jemföras med gradkamratens vid flottan och hans i kroppsligt

afseende föga ansträngande sysslor å det med alla fredslifvets

beqvämligheter utrustade fartyg, öfver hvilket. lian förde befälet eller

eljest, vore anstäld; och förhållandena vore ej nämnvärdt olika med

afseende å sqvadrons- eller batterichefen vid specialvapnen.

Inom de flesta land, yttrar vidare chefen för generalstaben, lemnade

också kompaniofficerarne den aktiva tjensten vid en ålder af omkring

50 år, och detta äfven om infanteriets kompanichefer, enligt gällande

arméorganisation, voro beridna och sålunda till en ej ringa grad

fritagna från de dagliga marschansträngningar, som i fält folio på de

svenska kompanichefernas lott. Så vore förhållandet i allmänhet i stormaktsarméerna;

men äfven de makter af andra ordningen, hvilkas

arméförhållanden voro tidsenligt ordnade, hade följt stormakternas

föredöme.

Frågan hade emellertid, efter chefens för generalstaben förmenande,

äfven en annan sida. Allt sedan 1858, då fyllnadspension från

statsverket för första gången under vissa vilkor tillerkändes arméns

befäl vid sidan af pension ur arméns pensionskassa, hade de svenska

pensioneringsbestämmelserna haft ett dubbelt mål, nemligen att dels

bereda statens tjenare, då de vid framskriden ålder utträdde ur den

egentliga krigstjensten, ett i ekonomiskt afseende något så när sorgfritt

lif, dels att skaffa armén en reserv af befäl, afsedd att under krig

bestrida de mångahanda befattningar utanför den mobiliserade fälthären,

hvilka då måste förefinnas, och för hvilkas upprätthållande,

derest icke reservbefäl vore påräkneligt, det i ordinarie tjenst varande

befälet måste tagas i anspråk. Men för hvarje person af det ordinarie

befälet, som användes för sist antydda ändamål, minskades den mobiliserade

fälthären icke allenast med en befälhafvare, utan snart sagdt

med en hel taktisk underafdelning, och blefve antalet sålunda användt

ordinarie befäl något så när betydligt, komme den mobiliserade

fälthärens styrka att redan före krigets första dag ansenligt smälta

tillhopa. Detta förhållande syntes vara i Riksdagens skrifvelse förbisedt,

och i sjelfva verket vore fyllnadspensionen från statsverket

för arméns befäl, i olikhet med pensionerna för statens öfrige embetsoch

tjensteman, icke uteslutande en pension, utan i främsta rummet

ett slags halfsold, som utbetaltes under fredens dagar för en

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Nionde hufvudtiteln: bil. 10.

tjenstgöring, som staten ärnade under krig utkräfva. Så länge de militära

öfningarna för den värnpligtige svenske medborgaren, såsom för

närvarande vore fallet, räknades i dagar eller veckor, kunde också,

enligt chefens för generalstaben åsigt, den allmänna värnpligten hos

oss, i olikhet med i utlandet, icke väsentligen bidraga till skapande

af ett reservbefäl, utan halfsoldssystemet måste under en eller annan

form anlitas för detta ändamål.

Under åberopande af dessa skäl afstyrker chefen för generalstaben

nämnda förslag, såsom ur alla synpunkter egnadt att menligt

inverka på svenska arméns krigsduglighet.

Den på omfattande undersökningar stödda jemförelse mellan armébefälets

och öfrige tjenstemäns pensionering, som lemnats af f. d.

öfversten friherre Leijonhufvud i hans af ofvannämnda uppdrag föranledda

betänkande, har stält sig till uppgift att utreda icke allenast

pensionsafgifternas förhållande sins emellan, utan äfven, enligt dåvarande

statsrådets och chefens för landtförsvarsdepartementet honom under

arbetets fortgång lemnade instruktion, pensionsbidragens förhållande

till de lönebelopp, hvarur de skola utgå, och beloppet af de statsmedel,

som för pensioneringen af statens olika tjenstemannacorpser tagas i

anspråk, hvarförutom utredningen äfven omfattat vederbörande tjenstemäns

bidrag till de af staten inrättade enke- och pupillkassorna. Undersökningen

har utsträckts till följande institutioner: amiralitetskrigsmanskassan,

allmänna indragningsstaten, civilstatens pensionsinrättning,

post- och tullstatens pensionsväsende jemte tullstatens enskilda enkeoch

pupillkassa, statens jernvägstrafiks pensionsinrättning jemte dess

enke- och pupillkassa, telegrafverkets pensionsinrättning jemte enkeoch

pupillkassa, elementarlärarnes enke- och pupillkassa samt folkskolelärarnes

pensionsinrättning jemte enke- och pupillkassa.

Resultatet af undersökningarne sammanfattar f. d. öfversten Leijonhufvud

i de vid detta protokoll fogade tabeller, hvilka synas mig vara

af stor vigt för bedömande af den fråga, som nu är på tal.

Tabellerna gifva vid handen följande af f. d. öfversten Leijonhufvud

påpekade förhållanden:

I)''i fråga om arméns tjenstemäns egna pensioner:

a) med afseende å pensionsbeloppens storlek:

att pensionerna för arméns tjenstemän äro i allmänhet lika med

pensionerna för tjenstemän med motsvarande lön vid flottans stam och

s. 65 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 10.

65

permanenta reservstat, men med högst få undantag lägre än andra

tjenstemäns med motsvarande löneförmåner;

b) med afseende på år saf gif temas för pensioneringen förhållande

till löneinkomsterna:

att de för arméns tjensteman stadgade årsafgifter för pensioneringen

äro vid värfvade armén i förhållande till löneinkomsterna lika

med, men vid indelta armén högre än de årsafgifter, som för samma

ändamål erläggas af motsvarande tjensteman vid flottans stam och

permanenta reservstat; att samma årsafgifter äro i förhållande till löneinkomsterna

betydligt högre än de, som för samma ändamål erläggas

af i löneförhållanden likstälde tjensteman vid civil- och poststaterna

samt telegrafstyrelsen, men något lägre än de, som erläggas af till

aflöning likstälde tjensteman vid jernvägstrafiks- och telegrafverkets

stationer;

c) med afseende på år saf gif temas för pensioneringen förhållande till

''pensionsbeloppen:

att de för arméns tjensteman stadgade pensionsafgifter äro i förhållande

till pensionsbeloppen lika med dem, som erläggas af till löneförmåner

likstälde tjensteman vid flottans stam och permanenta reservstat.

och vid jernvägstrafikstaten, betydligt högre än de, som erläggas

af till löneförmåner likstälde tjensteman vid civil- och poststaterna, samt

något lägre än årsafgifterna för motsvarande tjensteman vid telegrafverkets

stationer; samt

II) beträffande pensionerna för arméns tjenstemäns enkor och barn:

a) med afseende på pensionsbeloppens förhållande till tjenstemännens

löneinkomster:

att pensionerna för enkor och barn efter arméns tjensteman äro

större än pensionerna för enkor och barn efter till löneförmåner likstälde

tjensteman vid tullstaten och vid flottan, men mindre än de pensioner af

samma slag, som förvärfvas af till löneförmåner likstälde tjensteman,

tillhörande jernvägstrafikstaten, civilstaten, poststaten, telegrafstaten

samt allmänna läroverken och folkskolorna; och

b) med afseende ä delegarebidragens förhållande till tjenstemännens

löneinkomster:

att arméns Ijenstemäns ifrågavarande bidrag äro i förhållande

till löneinkomsterna högre än motsvarande bidrag till amiralitetskrigsmanskassan,

men i allmänhet lägre än delegarebidragen till öfriga

kassor och inrättningar, som undersökningen omfattat.

Bih. till Ribsrl Prat. 1889. 1 Smil. 1 Afd.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Nionde hufvudtiteln: bil. 10.

Det återstår att redogöra för Direktionens för arméns pensionskassa

i frågan afgifna yttrande.

Hvad angår framflyttningen af pensionsåldersgränsen för officerare

af kompaniofficersgrad, har Direktionen, som finner denna fråga

vara af rent militärisk beskaffenhet, ingenting att tillägga utöfver hvad

som yttrats af armémyndigheterna. Vidkommande åter den af Riksdagen

gjorda framställningen om åläggande för de officerare, som

hädanefter antagas, att i någon högre mån än nu bidraga till sin framtida

pensionering har Direktionen låtit verkställa en utredning, utvisande

dels den summa, som armébefälets bidrag till dess pensionering

för närvarande utgör, efter beräkning af nu utgående 4 % å pensionsbeloppet,

och dels den summa, hvartill samma bidrag med beräkning

af en till 5 °/0 förhöjd pensionsafgift skulle uppgå. Enligt

denna utredning, för hvilken 1886 års aflöningsstater lagts till grund,

utgör sammanlagda årliga pensionsafgiften för samtliga officersbeställningar

vid armén efter 4 0/0 ...................................... kronor 98,291: 4 0

och skulle, beräknad efter 5 °/0, utgöra..................... ,, 122,864: 25

hvadan alltså skilnaden eller ........................................ „ 24,572: 8 5

skulle utgöra det belopp, hvarmed armébefälets bidrag genom eu sålunda

förhöjd afgift komme att ökas. Direktionen erinrar emellertid

härvid, att, om för beräkningen af det antal år, som beteckna tjenstetiderna

i de olika graderna till och med kompanichefsgraden, läggas

till grund de siffror, som år 1.881 uppstälts af komiterade för ordnande

af arméns enke- och pupillkassa, förhöjningen i armébefälets bidrag

efter 6 års förlopp skulle komma att uppgå till endast 2,130 kronor,

efter 11 år till 4,614 kronor, efter 16 år till 8,374 kronor och först

efter minst 32 år eller den tidpunkt, då hela officerspersonalen från

och med lägsta till och med högsta graden blifvit omsatt, till den ofvan

angifna summan af 24,572 kronor 85 öre; och anser Direktionen,

då det resultat, som på detta sätt komme att vinnas, kan anses vara

för statsverket jemförelsevis ganska ringa, men en tillökning af en

fjerdedel i officerarnes pensionsafgifter deremot komme att för desse

kännas rätt betungande så väl på grund af deras ingalunda höga aflöningsförmåner

som de dryga utgifter, de i öfrigt måste vidkännas

dels i och för tjensten, dels ock för beredande af pension åt efterlefvande

familj, sig böra uttala den förhoppning, att någon förhöjning i

armébefälets bidrag till dess pensionering icke varder beslutad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nionde Imfvudtiteln bil. 10.

07

Som Eders Kongl. Maj:t af denna redogörelse behagade finna,

hafva nästan alla de myndigheter, som haft att i ärendet afgifva yttrande,

hemstält, att Riksdagens förevarande framställning måtte lemnas

utan afseende. Bifall till förslaget om utsträckning af tiden, då

kompaniofficer skall vara skyldig lemna tjensten, har visserligen yrkats

af 5 regemente- eller corpschefer; men de skäl, de derför anföra,, synas

mig icke kunna tillmätas någon större betydelse, då uppenbarligen

i en fråga som denna hänsynen till de enskilda intressena måste vika

för statens berättigade kraf, och påståendet, att kompaniofficerare äfven

efter den för afgång nu bestämda tid kunna anses besitta nödiga

kroppskrafter för skötandet af sin befattning, förlorar all betydelse vid

sidan af de motsatta uttalanden, som gjorts af ett vida större antal

myndigheter. Ett närmare öfvervägande af frågan torde också gifva

vid handen, att de af Riksdagen angifna medel att förekomma den

befarade för starka höjningen af ifrågavarande utgiftspost skulle i hög

grad skada landtförsvarets intressen, utan att i afsevärd mån kunna

bidraga till uppnåendet af det eftersträfvade målet.

Till en början torde den anmärkning böra förutskickas, att man

ingalunda, då beslutet om de nya pensionsgrunderna fattades, förbisåg,

att kreditivet för upprätthållandet af arméns pensionering kunde komma

att stiga till den höjd, som nu uppnåtts. I det betänkande, som afgafs

af komitén för upprättande af förslag angående pensioneringen

af arméns befäl och underbefäl den 27 Januari 1876 och som på sin

tid delgafs Riksdagen, antogos exempelvis samtliga utgifterna för upprätthållande

af arméns pensionering enligt de af komiterade angifna,

sedermera af Riksdagen i hufvudsak antagna grunder komma att för

åren 1888 och 1889 uppgå till 1,853,216 kronor för det förra och

1,944,141 kronor för det senare. Komiterade utgingo, som bekant,

från den förutsättningen, att staten, mot öfvertagande af arméns pensionskassas

samtliga tillgångar och deraf härflytande inkomster, skulle

sjelf öfvertaga pensioneringen och följaktligen ansvara så väl för de

förut från nämnda kassa utgående pensioner som för de föreslagna

fyllnadspensionerna. Kassans inkomster utgjorde enligt 1875 års bokslut,

det sista som var kändt år 1877, då den nya pensionslagen slutligen

antogs, 447,698 kronor 72 öre. Skilnaden emellan å ena sidan

1,853,216 kronor och sistnämnda summa, eller 1,405,517 kronor 28 öre,

och å andra sidan 1,944,141 kronor och samma summa, eller 1,496,442

kronor 28 öre, skulle alltså, enligt nämnda utredning, beteckna,

den förra statens utgifter för arméns pensionering under år 1888 och

den sistnämnda enahanda utgifter under år 1889. Enligt riksstaten

för innevarande år utgår emellertid kreditivet för upprätthållande af

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Mionde liufvudtitelu bil. 10.

arméns pensionskassas egen pensionering samt till fyllnadspensioner

med 1,125,000 kronor samt är i riksstaten för 1889 bestämdt till

1,325,000 kronor. De af pensionskomiterade gjorda beräkningarne

hafva alltså underskridits med i rundt tal 280,000 kronor för innevarande

år och 170,000 kronor för 1889, en omständighet, som förtjena!- så mycket större uppmärksamhet, då, som bekant, möjligen uppstående

brist i de för bestridande af arméns pensionskassas egen pensionering

afsedda tillgångar fylles ur nämnda kreditiv, och arméns pensionskassa,

i likhet med andra dylika kassor, under de senare åren i följd af räntans

nedgående fått vidkännas en ej obetydlig minskning i sina egna

inkomster.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet för den 30 December 1876

ansåg sig visserligen dåvarande statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

på anförda skäl kunna antaga, att hela kostnaden för

armébefälets pensionering enligt de nya pensionsgrunderna icke skulle

komma att öfverstiga 1,600,000 kronor, och det kan ej nekas, att

denna summa något öfverskridits; men å andra sidan torde all utsigt

vara för handen, att det uttalande i samma fråga, som gjordes af den

vetenskapsman, hvilken verkstält de erforderliga beräkningarne för den

nya pensioneringen och för hvilket uttalande i samma protokoll redogöres,

skall visa sig rigtigt. Utgående från den omständighet, att vid

beräkningen af den framtida kostnaden för armébefälets pensionering,

när stegringen i pensionsafgifterna kunde anses hafva nått sin höjdpunkt,

åtskilliga förhållanden, hufvudsakligen afgång före pensionsåldern,

måst lemnas å sido, förklarade han sig nemligen hålla före, att

den matematiskt konstaterade slutsumman 2,400,000 kronor sannolikt

komme att nedgå till 2,000,000 kronor. Då man till det nuvarande

kreditivet lägger arméns pensionskassas egna inkomster, sådana desamma

beräknades ar 1876, är ännu ej denna summa uppnådd; och

enligt hvad som framgår af Direktionens för arméns pensionskassa förenämnda

underdåniga framställning rörande beloppet af det kreditiv,

som under år 1890 varder behöfligt för upprätthållande af armébefälets

pensionering, förefinnes åtminstone grundad anledning att antaga, det

ökningen i kreditivet för framtiden ej skall blifva betydlig.

Skilnaden i pensionsåldern för arméns kompaniofficerare och motsvarande

grad vid flottan, vid hvilken Riksdagen fäster mycken vigt

och som för den synes hafva varit ett af motiven till den gjorda framställningen,

förbisågs ej heller, då de nya pensionsgrunderna antogos.

På sätt chefen för generalstaben erinrar, betonades tvärtom, att landtofficerns

ställning i detta afseende var mycket olika sjöofficerns och

att på den förre stäldes fordringar i fråga om fysisk uthållighet af

s. 69 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln bil. 10.

69

helt annan beskaffenhet än de, som voro gällande för sjöofficer!!, i

hvilkens yttre lefnadsförhållanden någon förändring i och med kriget

icke kan sägas inträda. Och har någon förändring härutinnan sedan

tidpunkten för de nya pensionsgrundernas antagande inträdt, har det

snarare varit i riktning att än ytterligare utvidga kompaniofficerns

verksamhetssfer och dymedelst skärpa fordringarne på hans uthållighet

och öfriga rent fysiska egenskaper. Jag instämmer derutinnan

helt och hållet i de uttalanden, som gjorts af arméns myndigheter och

för hvilka jag ofvan redogjort. Krigsstyrelserna i de flesta af Europas

länder hafva också på allt sätt sträfvat att sänka kompaniofficerarnes

tjensteålder, ett omdöme, som kan tillämpas icke allenast på stormakterna,

hvilka i sin större maktställning se en uppfordran att ej räkna

för noga med kostnaderna, då det gäller en fråga af vigt för försvaret,

utan äfven på de mindre staterna. Den behandling, frågan om kompaniofficerarnes

tvungna afgång erhållit i vårt grannland Danmark,

som har en jemförelsevis färsk erfarenhet om det verkliga kriget, är

i detta afseende lärorik. År 1867, då i sammanhang med den nya

arméorganisation, som aflöste den efter 1864 års krig utdömda, eu ny

pensionslag antogs, bestämdes nemligen, att arméns kaptener skulle

vara berättigade till pension vid 52 och skyldige att afgå vid

55 års ålder, samt subalternofficerare vid vederbörliga 42 och 45

år. Någon tids erfarenhet synes emellertid hafva gifvit vid handen,

att äfven dessa åldersbestämmelser medgåfve för lång tjenstetid åt

kompaniofficerarne, ty då år 1880 ytterligare förändringar gjordes

i arméns organisation, bestämdes jemväl, att maximiåldersgränsen

för liniera kaptener eller dem, som motsvara våra kaptener på stat,

skulle vara 52 år. Man medgaf dervid visserligen, att förstärkningens

kaptener, hvilka enligt 1867 års bestämmelser varit i detta afseende

likstälde med liuiens kaptener, fingo qvarstå i tjensten till 62 år,

men då man besinnar, att de danska förstärkningskaptenerne i det

allra närmaste motsvara våra med pension afskedade men i krig disponibla

kaptener och att denna disponibilitet, enligt gällande föreskrifter,

hos oss räcker till utgången af det 65:te lefnadsåret, inses lätt, att

de d anska bestämmelserna fastställa eu maximiåldersgräns, som med

ett år för de i tjenst och tre år för de i disponibilitet varande kaptener

understiger den, som sedan år 1877 varit gällande för svenska armén.

Det torde emellertid vara omöjligt att i detta afseende uppställa

någon för alla särskilda fall absolut tillämplig regel, och utan tvifvel

kan det med nu gällande bestämmelser någon gång inträffa, att en

fullt duglig officer nödgas lemna tjensten. Lagen är dock ej skrifveri

för undantagen och kan rimligen ej till dem taga annan hänsyn, än

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Nionde liufvudtiteln: bil. 10.

att den, på sätt i gällande pensionsreglemente också skett, tillser, det

möjlighet må vara beredd att, då så anses lämpligt, låta den ovanligt

framstående dugligheten taga ut sin rätt.

I hvarje fall torde frågan om tidpunkten för kompaniofficerares

tvungna afgång i förevarande afseende icke vara den vigtigaste. Saken

har äfven en annan sida, som är af vida större betydelse. Eders Kongl.

Maj:t inser lätt, att. jag härmed afser det högst ogynnsamma infilande,

ett framskjutande af åldersgränsen för kompaniofficerares obligatoriska

afskedstagande skulle utöfva på tillgången af vid krig disponibla officerare.

På sätt chefen för generalstaben och flera af arméns myndigheter

rigtigt. erinra, hafva de af staten armébefälet tillförsäkrade pensionerna

en helt annan betydelse än de, som utgå till statens civile tjensteman.

De äro i sjelfva verket en aflöning, mot hvilken från vederbörande

pensionstagares sida svara skyldigheter af ganska allvarlig art, men

som till följd af det långvariga fredslugnet blifvit i allmänna betraktelsesättet

bortskymda. Hvar och en, som ur tjensten med fyllnadspension

afgår, skall nemligen, som det heter ill punkten af 1877 års

pensionsgrunder, vara förbunden att, vid inträffande krig och större

rustningar, då så påfordras, samt uti befattning, likartad med den, han

förut innehaft, tjenstgöra intill 70 års ålder, om han blifvit pensiotisberättigad

vid 65 år, men i annat fall intill fylda 65 år. Pensionstagaren

är så att säga ännu i statens tjenst och kan vid behof uppkallas

till verksamt deltagande i försvaret. I eu arméorganisation som

vår, i hvilken på grund af de värnpligtiges korta öfningstid den i andra

arméer vanliga utvägen att ur de värnpligtiges led uttaga och utbilda

nödigt reservbefäl stöter på snart sagdt oöfvervinneliga svårigheter,

är det också endast i kraft af nyssnämnda föreskrift i pensionsgrunderna,

som utsigter öfverhufvud förefinnas att i någon mån fylla det

stora behof af befäl, som vid arméns försättande på krigsfot måste

göra sig gällande.

I fråga om underbefälet af manskapsklassen hafva visserligen genom

stadgandet i 34 § af nya värnpligtslagen, att den, som innehaft anställning

vid härens stam under minst två år, skall efter erhållet afsked

under hela sin tjenstetid som värnpligtig tillhöra beväringen, bestämmelser

lemnats, som göra det möjligt att i farans stund anskaffa en ej

obetydlig del af denna sorts reservbefäl. Hvad åter angår det öfriga

befälet, deri jemväl inbegripne underofficerarne, är emellertid detta

stadgande i det närmaste betydelselöst. Endast undantagsvis inträffar

nemligen, att officerare och underofficerare, som gjort krigaryrket till

sin lefnadsuppgift, afgå före värnpligtsålderns utgång. Den utväg att

s. 71 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtitein: bil. 10.

71

fylla behofvet af reservbefäl, som man under senare tider begynt att

äfven med kännbara uppoffringar för statsverket använda vid flottan,

lämpar sig ej heller för landtförsvaret. Dels besitta de sjömän, som

vid flottan utbildas till reservbefäl, redan förut eu mängd fackinsigter

och färdigheter, som betydligt underlätta den nödiga utbildningen, dels

måste, vid det förhållande att tjensten vid krigs- och handelsflottan i

mycket är likartad, den under tjenstgöringen vid flottan förvärfvade

utbildningen komma de reservpligtige sjömännen till godo vid återinträdet

i det civila yrket och sålunda göra lockelsen att inträda i

reserven större. Alla förutsättningar för en dylik reservbefälsinstitution

vid armén saknas fullständigt.

Denna är alltså fortfarande för fyllande af sitt behof utaf reservbefäl

hänvisad till de i följd af pensionsgrunderna vid krig tjenstskyldige

pensionerade officerarne och underoffieerarne. Att närmare angifva

storleken af detta behof skulle föra mig för långt. Om man emellertid

något gör sig reda för innebörden af den oerhörda kraftutveckling,

som erfordras för nutidens krig, i hvilka i stället för de fordna jemförelsevis

fåtaliga yrkesarméerna eu stor del af det vapendugliga folket

deltager, om man erinrar sig, att genom de värnpligtiges instickande

i de stående truppernas leder truppförbanden vid mobilisering svälla

ut till dubbla eller tredubbla styrkan, att vid öfvergången till krigsfot

nya formationer måste bildas, att träng-, étapp-, sjukvårds- och intendenturväsendets

ordnande påkallar krafter i en omfattning, hvarom fredsorganisationen

endast gifver en svag föreställning, och att slutligen

samtidigt dermed eu talrik befälspersonal erfordras för att i depot.erna

och verkstäderna sörja för, att fältarméns ständiga behof af ersättningsmanskap

och materiel på ett något så när tillfredsställande sätt fylles,

om, säger jag, man besinnar allt detta, skall man också lätt inse, att,

hvarje åtgärd, hvarigenom arméns tillgång på utbildadt befäl inskränkes,

är af beskaffenhet att i högsta grad menligt inverka på dess krigsduglighet,

äfven om åtgärden närmast träffar endast den grupp af befälet,

som ej är afsedd för den egentliga fältarmén.

Att emellertid förslaget att framskjuta tiden för kompaniofficerarnes

tvungna afgång just skulle medföra en dylik påföljd, ligger i

öppen dag.

Enligt en från ombudsmannen i arméns pensionskassa lemnad

uppgift utgör antalet pensionerade officerare emellan 53 och 55 år för

närvarande 38 samt hela antalet officerare under 55 år, som äro i åtnjutande

af pension och fyllnadspension, icke mindre än 69.

Då all sannolikhet talar för, att benägenheten hos arméns officerare

att qvarstå i tjenst intill respittidens utgång skall ökas, i den

opaginerad Kontrollera mot PDF

n

Nionde hufvudtiteln: bil. 10.

mån denna utsträckes, är alltså, under förutsättning af bifall till Riksdagens

förslag, att befara, att icke allenast förstnämnda grupp af officerare,

utan äfven eu stor del af dem, som eljest skulle afgått vid uppnådd

pensionsålder, qvarstannar i tjensten och att således antalet disponible

reservofficerare nedgår med motsvarande summor. Minskningen

skulle alltså kunna komma att uppgå till icke mindre än 69 officerare,

eu minskning, som i och för sig skulle vara af stor betydelse och som

blefve det än mera derigenom, att den komme att träffa den yngsta

och kraftigaste gruppen af reservofficerarne, åldersklassen emellan 50

och 55 år.

I fråga om förslaget att höja pensionsafgifterna för de officerare,

som framdeles inträda i tjenst, kan jag fatta mig kortare. Af den

utredning, f. d. öfversten Leijonhufvud åvägabragt, framgår, att armébefälet

i fråga om pensionsbidragens belopp ingalunda är i någon

gynnsam ställning.

I procent af den pension, som erhålles, uppgå armébefälets årsafgifter

till 4 °J0, under det att, oberäknadt flottan, motsvarande afgift

för de flesta öfriga tjenstebefattningar, som underkastats jemförelse i

ofvannämnda af öfversten Leijonhufvud afgifna betänkande, vexlar

emellan högst 2,9 °''0 och lägst 0 °|0. Endast personalen vid jernvägstrafiken

och telegrafverkets stationer erlägga något högre afgifter

(4,2 °[0). Dervid måste emellertid ihågkommas, att det bidrag, som

enligt gällande bestämmelser tillkommer arméns pensionskassa såsom

ersättning för lönebesparingar, icke är medräknadt. Bidraget utbetalas

visserligen från allmänna besparingarne å 4:de hufvudtiteln, men då

dessa hufvudsakligen uppkomma af lönebesparingar och, enligt hvad

en inom landtförsvarsdepartementet verkstäld uträkning gifver vid

handen, ensamt i följd af den s. k. liggetiden vid officersbefordringar

erhålla ett årligt tillskott af i medeltal 40,000 kronor eller i det närmaste

samma summa, som från nämnda besparingar utgår till pensionskassan,

är det i sjelfva verket officerarne sjelfva såsom corps betraktade,

hvilka erlägga ifrågavarande bidrag. Detta ytterligare bidrag

utgör icke mindre än 4|10 af det, som åvägabringas genom de årliga

pensionsafgifterna och hvilket, enligt hvad jag förut nämnt, i rundt tal

uppgår till 100,000 kronor. För att få ett rätt uttryck för beloppet

af arméns officerares årliga bidrag till sin pensionering måste alltså

don genom pensionsreglementet stadgade årsafgift af 4 °|0 ökas med

4|10-delar. Siffran blir då 5,6 °|0 (4 °j0 + ''j1(J 4 °{0). Ur synpunkten

att åstadkomma likhet i pensionsafgifter de olika tjenstemännen emellan

finnes alltså intet skäl, som talar för en höjning af de armébefälet nu

åliggande afgifter.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 10.

73

Ej heller den summa 24,572 kronor 85 öre, hvilken, på sätt Direktionen

för arméns pensionskassa upplyser, skulle kunna vinnas genom

att höja officerarnes vid armén pensionsbidrag från 4 °|0 till 5 °|0,

den högsta procentsats, som rimligen kan ifrågasättas, synes mig så

betydlig, att det för dess skull kan vara skäl vidtaga en åtgärd, som,

utom det att den upphäfde den likställighet i pensionsförmåner, som

hittills egt rum emellan arméns och flottans officerare, skulle leda till

ytterligare betungande af en grupp tjensteman, som redan nu i detta

afseende drager större bördor än de flesta öfriga.

Af hvad jag sålunda anfört torde Eders Kongl. Maj:t finna, att

jag icke kati dela Riksdagens uppfattning beträffande lämpligheten af

de af Riksdagen föreslagna åtgärder till förekommande af krediti veta

höjning. Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj: t täcktes finna

Riksdagens förevarande framställning icke kunna till någon vidare

åtgärd föranleda.

Hvad beträffar beloppet af det kreditiv, som för år 1890 kan

blifva erforderligt för ofvannämnda ändamål, anför Direktionen för

arméns pensionskassa i sitt omförmälda utlåtande, att, ehuru pensionskassans

egna inkomster i följd af numera erhållen lägre ränta å kassans

utlånade kapital i ganska väsentlig mån minskats, Direktionen dock,

på grund af den ökade afgång bland pensionstagarne, som under innevarande

år egt rum och som häntyder på ett hädanefter snabbare

närmande till den tidpunkt, då förhållandet emellan tillkomne och

afgångne pensionstagare blifver normalt, anser sig kunna antaga, att

för 1890 års anslagsbehof en förhöjning af endast 50,000 kronor i kreditivet

är erforderlig; och som kreditivet för år 1889 är bestämdt till

1,325,000 kronor, hemställer Direktionen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå nästkommande Riksdag att under förut vanliga vilkor bestämma

kreditivet för år 1890 till 1,375,000 kronor.

Af hvad jag ofvan anfört torde framgå, att jag anser mig böra

understödja denna Direktionens framställning.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå 1889

års Riksdag

att å extra stat för år 1890 anvisa ett kreditiv af 1,375,000 kronor

att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet

för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande

vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterua, och dels

till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder

för sådana pensioners utgående;

äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen under år

Bill. till Biksd. Blot. 1889. 1 Sarnl. 1 Afd. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Nionde hufuidtiteln: bil. 10.

1889 anslagna medel kan blifva oafvändt må för det kommande årets

pensionering användas.

I denna hemställan af departementschefen instämde Statsrådets

öfrige ledamöter.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla

hvad Statsrådet sålunda hemstält; och skulle utdrag

af detta protokoll meddelas Finansdepartementet till

ledning vid uppgörande af förslag till reglering af

utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Emil Hallgren.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Nionde liufvudtiteln: bil. 10,

75

Tabell

utvisande de med generalspersoner i löneförhållanden närmast likstälde

embetsmäns löneförmåner, årsafgifter, pensioner och enkepensioner i

procent af generalens.

Tjenstebefattning

Aflönings-

törmåner

Årsafgift

Pension

Årsafgift

Enke-

pension

0/

/o

0/

/ 0

0/

/o

0 /

/o

0/

/o

Generalintendent..........................................................

88

78

103

78

78

Amiral...........................................................................

100

100

100

86

89

Justitieråd......................................................................

98

20

133

86

107

President .......................................................................

98

20

127

86

107

Landshöfding.................................................................

128

20

100

86

107

Generalpostdirektör ................ .......................................

98

20

117

86

107

i Generaltulldirektör..........................................................

''88

103

—

—

Chef för jernvägstrafikstyrelsen ................................

98

160

160

246

257

1 Chef för telegrafstyrelsen ...............................................

88

54

103

212

98

Tabell

utvisande de med öfverstar och regementschefer i löneförhållanden närmast

likstälde embetsmäns löneförmåner, årsafgifter, pensioner och

enkepensioner i procent af öfverstens.

Tj enstebefat tni ng

Aflönings-

förmäner

1 Årsafgift

Pension

Årsafgift

Enke- | pension

0/

/o

0/

/o

0/

/o

OJ

/o

oj

10

| Kommendör vid flottan......................................................

100

100

100

86

83

1 Revision ssekreterare........................................................1

| Hofrättsråd......................................................................J

89

27

in

114

133

| Öfverdirektör i jernvägstrafikstyrelsen ...............................

89

149

149

230

224

j Landssekreterare i Göteborgs och Bohus län........................

96

27

in

114

133

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Nionde hnfvudtiteln; bil. 10.

Tabell

utvisande de med öfverstelöjtnanter och corpschefer i löneförhållanden

närmast likstälde embetsmäns löneförmåner, årsafgifter, pensioner

och enkepensioner i procent af corpschefens.

Tj enstebefattning

Aflönings-

förmåner

Arsafgift

Pension

Arsafgift

Enke-

pension

0/

lo

0/

Jo

°/

/o

0/

/ 0

°/

/o

Landssekreterare i Hallands m. fl. län .............................

101

30

125

137

ISO

Byråchef i telegrafstyrelsen ..............................................

109

63

121

264

113

Byråchef i generaltullstyrelsen............................................

109

—-

125

171

94

Tabell

utvisande de med öfverstelöjtnanter vid värfvade armén i löneförhållanden

närmast likstälde embetsmäns löneförmåner, årsafgifter, pensioner

och enkepensioner i procent af öfverstelöjtnantens.

Tjenstebefattning

____________________

Aflönings-

förmåner

Arsafgift

Pension

Enke-

pension

Arsafgift

0/

/o

0/

lo

°/

Jo

0/ ! 0/

/o ; In

Kommendörkapten af l:a graden.............................

100

100

100

116: 99

Assessor i hofrätt..............................................................

106

38

119

1711 176

Sekreterare i telegrafstyrelsen............... ............................

101

62

117

259 110

Sekreterare i tullstyrelsen..................................................

101

—

125

171 j 88

s. 77 Kontrollera mot PDF

Nionde hufviultiteln: bil. 10.

77

Tabell

utvisande de med öfverstelöjtnanter vid indelta armén i löneförhållanden

närmast likstälde embetsmäns löneförmåner, årsafgifter, pensioner

och enkepensioner i procent af öfverstelöjtnantens.

■

Tjenstebefattning

Aflönings-

förmåner

Årsafgift

Pension

1 Årsafgift

Enke-

pension

0/

lo

0/

10

0/

lo

°/

10

Öl

lo

Major vid värfvade armén...............................................

102

88

88

88

88

Kommendörkapten af 2:dra graden....................................

102

88

88

87

75

Kanslisekreterare...............................................................

103

28

109

129

132

Trafikdirektör ...................................................................

99

144

144

237

203

Telegrafdirekör.................................................................

103

122

117

236

103

Tabell

utvisande de med majorer vid indelta armén i löneförhållanden närmast

likstälde embetsmäns löneförmåner, årsafgifter, pensioner och enkepensioner

i procent af majorens vid indelta armén.

Tj enstebefattning

Aflönings-

förmäner

Årsafgift

Pension

Årsafgift

Enke-

pension

0/

lo

0/

/o

0/

lo

0/

lo

Of

1 0

Kronofogde ........... ......................................................

106

27

125

122

125

Postmästare i Gefle .................................................

97

21

107

100

100

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Nionde hufvudtiteln: bil. 10.

Tabell

utvisande de med kaptener af lista klass vid värfvade armén i löneförhållanden

närmast likstälde embetsmäns löneförmåner, årsafgifter,

pensioner och enkepensioner i procent af kaptenens af lista klass vid

värfvade armén.

Tjenstebefattning

2‘ Pa

B §:

a p

1"?

Jm

in

TO

C2.

5

Pension

Årsafgift .

Enlie-

pension

0/

lo

0/

/o

0/

/o

0/

lo

0/

Jo

Kapten af l:a klass vid flottan ........................................

100

100

100

88

72

Kanslist i justitierevisionen ................................................

95

27

112

122

120

Landträntmästare i Hallands län ....................................

103

33

134

153

150

Trafikdirektörsassistent ...................................................

100

167

167

275

224

Postmästare i Gefle ........................................................

103

27

134

122

120

Telegrafkommissarie af l:a klass.........................................

103

139

134

269

120

Kontrollör vid packhuset i Stockholm ................................

103

—

112

153

75

Adjunkt vid elementarläroverk.........................................

96

—

134

143

175

Tabell

utvisande de med kaptener af lista klass vid indelta armén i löneförhållanden

närmast likstälde embetsmäns löneförmåner, årsafgifter, pensioner

och enkepensioner i procent af kaptenens af lista klass vid indelta

armén.

Tjenstebefattning

Aflönings-

förmåner

Årsafgift

Pension

Årsafgift

Enke-

pension

0/

/ 0

0J

lo

0/

/ 0

0/

lo

°/

/ 0

Häradsskrifvare i Olands härad .........................................

100

27

112

122

120

| Maskiningeniör vid statens jern vägar ..............................

98

141

141

232

190

s. 79 Kontrollera mot PDF

Nionde bufvudtiteln: bil. 10.

79

Tabell

utvisande de med kaptener af 2:dra klass vid värfvade armén i löneförhållanden

närmast likstälde embetsmäns löneförmåner, årsafgifter, pensioner

och enkepensioner i procent af kaptenens af 2:dra klass vid värfvade

armén.

Tjenstebefattning

Aflönings-

förmåner

Årsafgift

Pension

Årsafgift

Enke-

pension

Kapten af 2: dra klass vid flottan ......................................

0/

/ 0

100

0/

lo

100

0/

Ii)

100

°/

lo

109

0/

/ 0

84

Krigsfiskal......................................................................

93

42

139

190

176

Länsnotarie i Göteborgs och Bohus län ........................

104

31

139

143

132

Bokhållare i styrelsen för jern vägs trafiken........................

93

180

180

296

228

Telegrafkommissarie af 3:dje klass....................................

104

162

156

314

147

Kammarskrifvare i tullen ..................................................

104

104

143

66

Tabell

utvisande de med kaptener af 2:dra klass vid indelta armén i löneförhållanden

närmast likstälde embetsmäns löneförmåner, årsafgifter, pensioner

och enkepensioner i procent af kaptenens af 2:dra klass vid indelta

armén.

Tjenstebefattning

Aflönings-

förmåner

Årsafgift

Pension

Årsafgift

Enke-

pension

0/

/o

°/

/o

"/

In

0/

II)

0/

/o

Löjtnant af hata klass vid värfvade armén......................

89

69

69

67

68

Löjtnant af lista klass vid flottan .................................

89

69

69

72

56

Länsnotarie i Hallands län .............................................

115

31

118

143

132!

Postexpeditör af 2:dra lönegraden ....................................

101

21

115

95

88i

Telegrafassistent ..............................................................

101

119

115

230

124

Öfveruppsyningsman vid tullen i Uddevalla ........................

no

—

104

143

66

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Nionde hufviidtiteln: bil. 10.

Tabell

utvisande de med löjtnanter af 2:dra klass vid värfvade armén i löneförhållanden

närmast likstälde embetsmäns löneförmåner, årsafgifter, pensioner

och enkepensioner i procent af löjtnantens af 2:dra klass vid

värfvade armén.

S> >

p-i tö

1

13

<T>

|

O M

Tjenstebefattning

B §•

SCO £.

3 3

P

er?

SB

P

er?

3 3

S2.

o ^

o Orq

i-t 00

EP

3

3?

3 *

0/

/o

:

0/ I

0

0/

/o

0/

/o

°/

/o

Bevakningsbefälhafvare vid kronohäktet i Norrtelje ..........

80

33

144

190

167

Jaktuppsyningsman .......................................................

92

100

171

75

Bokhållare vid statens jernvägar ...................................

no

192;

192

394

288

Tabell

utvisande de med löjtnanter af lista klass vid indelta armén i löneförhållanden

närmast likstälde tjenstemäns löneförmåner, årsafgifter, pensioner

och enkepensioner i procent af löjtnantens af lista klass vid indelta

armén.

13

Tjenstebefattning

B 3

CD

P

3

CD

CD

P

3 a ;

B. 5T 1

cfc

O

3

O <t> 1

3 '' ;

0/

/o

0/

/o

°/

/O

Öl

lo

0/ \

lo ;

Underlöjtnant vid värfvade armén...................................

92

60

60

52

52

Fanjunkare vid värfvade armén .....................................

103

87

87

73

78

Flaggunderofficer in. fl. vid flottan....................................

116

100

100

86

65

Underofficer af 2:dra graden vid flottan..............................

103

86

86

69

52;

Landskontorist.................................................................

104

23

100

107

98

Jaktuppsyningsman vid tullen ........................................

104

—

90

129

59

Lärare vid pedagogi........................................................

122

—

150

142

163

Folkskolelärare i Stockholm (en del)................................

97

75

159

130

s. 81 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 10.

81

Tabell

utvisande de med löjtnanter af 2:dra klass vid indelta armén i löneförhållanden

närmast likstälde tjenstemäns och betjentes löneförmåner,

årsafgifter, pensioner och enkepensioner i procent af löjtnantens af

2:dra klass vid indelta armén.

Tj enstebefattning

Aflönings-

förmåner

Årsafgift

1

Pension

Årsafgift

Enke-

pension

°/

/o

0/

/o

0/

Jo

0/

/o

°/

Jo

Fanjunkare vid indelta armén .............................................

in

97

97

97

100

Fanjunkare vid straff-fängelse .............................................

96

17

78

95

83

Vaktbetjent vid postkontor.................................................

115

17

67

95

83

Stationsskrifvare vid statens jernvägar................................

105

128

128

262

192

Tabell

utvisande de med underlöjtnanter vid indelta armén i löneförhållanden

närmast likstälde tjenstemäns och betjentes löneförmåner, årsafgifter,

pensioner och enkepensioner i procent af underlöjtnantens vid indelta

armén.

Tj enstebefattning

Aflönings-

förmåner

Årsafgift

Pension

Årsafgift

Enke-

pension

0/

Jo

0/

/o

0/

JO

0/

Jo

0/

Jo

Sergeant af l:sta klass vid värfvade armén ........................

109

85

85

85

92

Underofficer vid straff-fängelse.............................................

107

25

100

143

125

Vaktmästare i Kongl. Maj:ts kansli..................................

107

25

100

143

125

Banmästare vid statens jernvägar ......................................

107

125

125

256

188

Vaktmästare i telegrafstyrelsen .........................................

107

68

96

283

117

Bih. till Rilcsd. Prof. 1889. 1 Samt. 1 Afd. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Nionde hufvu dtiteln: bil. 10.

Tabell

utvisande de med sergeants af lista klass vid indelta armén i löneförhållanden

närmast likstälde tjenstemäns och betjentes löneförmåner,

årsafgifter, pensioner och enkepensioner i procent af sergeantens af

lista klass vid indelta armén.

Tj enstebefattning

Jaktbåtsman vid tullverket ............

Folkskolelärare i en del skoldistrikt ..

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1889.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

1

Finansplanen.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden. hållet inför Hans Maj.t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Janu1889.

an

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,

Statsråden: Herr Boven,

Friherre von Ottek,

von Krusenstjekna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

Friherre Åkerhielm.

Härefter yttrade departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen:

De anslag, Eders Kongl. Maj:t på de särskilda departementschefernas

föredragning beslutat äska af Riksdagen för år 1890, utgöra sålunda:

Bih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Samt. 1 Afd. 1

Sammanfattning

af utgifterna

under

hufvudtitlarne.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Anslag utom

hufvudtitlarne.

2 Finansplanen: statsrådsprotokollet.

I hufvud titeln:

ordinarie:

kronor

1,338,000: —

II

11

ordinarie:

kronor

3,811,436

—

extra:

11

75,564

—

11

3,887,000: —

III

11

ordinarie:

kronor

613,800

—

extra:

11

4,500

—

11

618,300: —

IV

11

ordinarie:

11

20,160,000

—

extra:

11

1,235,500

—

''1

21,395,500: —

V

11

ordinarie:

11

6,159,300

—

extra:

11

1,500,000

—

11

7,659,300: —

VI

11

ordinarie:

11

4,763,267

—

extra:

11

1,776,733

—

11

6,540,000: —

VII

11

ordinarie:

11

15,638,700

—

extra:

11

406,300

—

11

16,045,000: —

VIII

11

ordinarie:

11

11,615,678

—

extra:

11

1,581,322

—

11

13,197,000: —

IX

11

ordinarie:

11

2,917,000

—

extra:

11

1,375,000

—

11

4,292,000: —

kronor

74,972,100: —

På föredragning af

chefen

för civildeparte-

mentet har Eders Kongl. Maj:t förut denna dag beslutat

föreslå Riksdagen att för år 1890 anvisa till

anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan

trafikerade jernvägar 1,000,000 kronor samt till fortsättning

af arbetena å stambanan norr om Sollefteå

4,000,000 kronor; och har Eders Kongl. Maj:t tilllika

förklarat sig vilja, på föredragning af chefen

för finansdepartementet, besluta om sättet för anskaffande

åt härför erforderliga medel. Uå statsregleringen

lemnar tillgång att utan upplåning betäcka

en del af de omförmälda beloppen, sammanlagdt

utgörande 5,000,000 kronor, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till utgående

under år 1890 utom hufvudtit^arna anvisa:

till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens

redan trafikerade jernvägar lika belopp med det

för innevarande år på enahanda sätt anvisade

eller kronor................................... 500,000: —

och

,, fortsättning af arbetena å stambanan

norr om Sollefteå ............ 1,500,000: — 2,000,000: —

Transport kronor 76-972,100: —

s. 3 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

3

Transport kronor 76,972,100: —

Fullmäktige i Riksgäldskontoret hafva i skrifvelse

den 1B sistlidne December, som torde få biläggas

dagens protokoll, lem nät uppgift å de Riksgäldskontorets

utgifter för år 1890, hvilka böra i riksstaten

uppföras. Enligt denna fullmäktiges beräkning utgöra

dessa siffror:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar

m. m., förslagsvis ............... kronor 614,200: —

annuiteter å de fonderade statslånen

samt räntor å öfrig statsskuld

kronor 12,200,620: —

efter afdrag af de

till Riksgäldskontoret

ingående

ränteoch

kapitalafbetalningar

kronor.

................. 2,474,520: —

förslagsvis

9,726,100: —

10,340,300: —

Eiksgälds
kontorets
Hållning.

Till betäckande af den i 1887 års räkenskaper

bokförda brist bör vidare upptagas det i sådant afseende

af mig förut beräknade beloppet .....................

4,754,000: —

Betäckande

af brist i

1887 års

statsreglering.

Enligt hvad Riksdagen i underdånig skrifvelse

den 11 Maj 1888 anmält, har Riksdagen, som beslutit

att för inrymmande af Riksdagen, Riksgäldskontoret

och Justitieombudsmansexpeditionen samt

af Riksbanken skulle uppföras tvenne skilda byggnader

å vestra delen af Helgeandsholmen, i sammanhang

härmed fattat beslut om bildande af en

byggnadsfond för riksdags- och riksbankshus, hvaruti

skulle ingå dels den för uppförande af nytt riksdagshus

bildade fonden, då uppgående med räntor

till 2,900,000 kronor, dels de till nytt hus för riksbanken

afsätta 1,500,000 kronor, dels af sådana

medel i riksbanken, som blifvit afsätta för inlösen af

gamla sedlar, en summa af 255,000 kronor, dels

ock under 7 års tid årligen ett anslag af 250,000

kronor eller tillsammans 1,750,000 kronor, hvari
-

Afsättning

till byggnadsfonden

för

riksdags- och

riksbankshus.

kronor 92,066,400:

s. 4 Kontrollera mot PDF

Inlösen af

skattefrälseräntor

m. in.

Statsverkets

kassaförlags
fond.

4 Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 92,066,400: —

genom denna byggnadsfond skulle uppbringas till en

totalsumma af af 6,405,000 kronor. I öfverensstämmelse

härmed anvisade Riksdagen af nyssnämnda

l, 750,000 kronor på extra stat för år 1889 ett belopp

af 250,000 kronor; och bör för ifrågavarande

ändamål för år 1890 afsättas enahanda belopp eller „ 250,000: —

Summan af statsverkets utgifter för år 1890

uppgår således till........................................................ kronor 92,316,400: —

Statsverkets tillgångar för den förevarande stats
regleringen

äro beräknade till ................................... kronor 92,767,000: —

Efter afdrag af nyssnämnda utgiftssumma ...... ,, 92,316,400: —

återstår ett belopp af...................................................... kronor 450,600: —

Till inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde, som innehafves under

enskild eganderätt, samt arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom

äro anvisade, i 1887 års riksstat 800,000 kronor, i 1888 års riksstat

1,000,000 kronor och i riksstaten för innevarande år 1,000,000 kronor,

således för ändamålet sammanlagdt, 2,800,000 kronor. Enligt uppgift från

Kammarkollegium har efter utgången af nästlidet år, då jemlikt nådiga kungörelsen

den 13 Juli 1887 tiden utgick för anmälan om inlösen af skatteträlseräntor,

granskning egt rum af inkomna anbud om inlösen af räntor

m. m., hvilkas slutsumma dervid exakt uträknats till 2,970,552 kronor, och

utgör ungefärliga lösesumman för räntor, om hvilkas inlösen anbud blifvit

gjorda, men ej ännu pröfvats, 64,217 kronor 50 öre. Då bland de anmälda

räntorna, hvilkas sammanlagda kapitalbelopp sålunda beräknats till 3,034,769

kronor 50 öre, flera torde vara af beskaffenhet att icke böra till statsverket

inlösas, är antagligt, att det belopp, som, utöfver förut anvisade 2,800,000

kronor, skulle för ändamålet erfordras, icke torde komma att synnerligen

mycket öfverstiga 100,000 kronor; och hemställer jag i enlighet härmed, att

af öfverskotten å 1890 års statsreglering må till inlösen af skattefrälseräntor

m. m. afsättas 100,000 kronor.

Statsverkets kassaförlagsfond utgjorde enligt 1887 års rikshufvudbok

vid samma års slut ........................................................ kronor 11,376,207: 2 7.

Till fonden har vidare afsatts:

enligt riksstaten för år 1888... kronor 473,300: —

» „ „ „ 1889..._____________614,000: — „ 1,087,300: —

hvadan fonden vid innevarande års utgång kommer

att utgöra.................................................................

kronor 12,463,507: 27.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet. 5

Vid flera föregående tillfällen har af vederbörande departementschef

den åsigt blifvit inför Eders Kong]. Maj:t uttalad, att afsättningarne till

kassaförlagsfonden borde, i den mån statsverkets tillgångar dertill beredde

tillfälle, fortgå, intill dess denna fond nådde ett belopp af åtminstone 15,000,000

kronor. I enlighet härmed hemställer jag, att den del af det ofvan angifna

öfverskottet 450,600 kronor för år 1890, som återstår efter afdrag af den

af mig förordade afsättningen, 100,000 kronor, till inlösen af skattefrälseräntor

m. m., eller 350,600 kronor, må afsättas till statsverkets kassaförlagsfond,

hvilken, i händelse af bifall härtill, skulle komma att vid 1890 års

slut uppgå till 12,814,107 kronor 27 öre.

I sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag till riksstat

torde Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att vid statsreglering^! för

år 1890 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder

i afseende å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne fortfarande må

blifva gällande.

Utom de af föregående Riksdagar å Riksgäldskontoret anvisade utgifter,

att utgå under år 1890, hvilka finnas upptagna i fullmäktiges vidfogade

förslagsberäkning för nämnda år och äro afsedda att bestridas af upplånta

medel, nemligen för bidrag till odlingslånefonden och för enskilda jernvägsanläggningars

understödjande genom lån, lära genom upplåning äfven böra

betäckas de anslag, Eders Kongl. Maj:t denna dag, på föredragning af chefen

för civildepartementet, beslutit att af Riksdagen äska dels till anskaffande af

ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar och dels till fortsättning

af arbetena å stambanan norr om Sollefteå, i den mån för dessa

anslag icke kunnat beredas tillgång å riksstaten. Då, enligt hvad jag förut

tillstyrkt, af det förstnämnda anslaget, 1,000,000 kronor, ett belopp af

500.000 kronor och af det senare anslaget, 4,000,000 kronor, ett belopp af

1.500.000 kronor bör anvisas att utgå å riksstaten utom hufvudtitlarne,

hemställer jag följaktligen, att Eders Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen att

till utgående från Riksgäldskontoret anvisa återstoden af nyssberörda två

anslagsbelopp, nemligen till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens

redan trafikerade jernvägar 500,000 kronor och till fortsättning af arbetena

å stambanan norr om Sollefteå 2,500,000 kronor, och sålunda sammanlagdt

3,000,000 kronor.

Uppå Statsrådets tillstyrkande behagade Hans Maj:t

Konungen bifalla hvad departementschefen sålunda hemstält

och åt honom uppdraga att, sedan han erhållit protoBih.

till Riksä. Prot. 1889. 1 Sand. 1 Afd. 2

Disposition

af besparing

garne å hufvudtitlarne.

Utgifter utom

riksstaten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

kollsutdrag om hvad som efter de öfriga departementens

föredragning blifvit beslutadt med afseende å statsregleringen,

uppsätta och till justering inför Kongl. Maj:t anmäla

förslag till nådig proposition angående statsverkets

tillstånd och behof i enlighet med Kongl. Maj:ts nu i

ämnet fattade beslut.

Ex protocollo:

G. Wilh. Smerling.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1889.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontorét yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 1

Bil. Litt B.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Finansdepartementet.

Med anledning af Eder skrifvelse den 17 nästlidne November

hafva Fullmäktige i Riksgäldskontorét låtit upprätta och få härmed till

Eder öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräkningar öfver Riksgäldskontorets

sannolika ställning vid slutet af livartdera året 1888 och 1889

samt redan nu påräkneliga inkomster och utgifter år 1890.

I dessa beräkningar äro såsom vanligt ej upptagna inkomster,

utgifter och behållningar för de särskild! förvaltade fonderna, nemligen

jernvägshypoteksfonden, de fonderade lånens liqvidations- och amortissementsfonder

samt fonden för nytt riksdagshus; och enär de utgifter,

som af upplåningen för jernvägshypoteksfonden föranledts, böra med

de till fonden ingående rånte- och kapitalbetalningar bestridas, tinnes

i beräkningarne ej bland utgifterna uppförd den andel af annuiteterna

för 1875 och 1878 års statslån, som belöper å de återstående obligationer

af nämnda lån, genom hvilkas försäljning medel till utlåningen

från jernvägshypoteksfonden anskaffats och hvilkas valuta ännu för

fondens räkning användes.

Beträffande de i förslagsberäkningarne för åren 1889 och 1890

bland utgifterna uppförda anslag till ränta och amortissement å 1888

års från obligationsinnehafvarnes sida ouppsägbara 3 °/0 lån få Fullmäktige

anföra, att, som Fullmäktige äro sinnade att till nästa Riksdag

ingå med framställning i fråga om afsättning af medel till amortering

å nämnda lån genom obligationsuppköp tid efter annan, hafva Fullmäktige

ansett sig böra, under förutsättning af Riksdagens bifall till hvad

Fullmäktige ämna föreslå, redan i de härmed öfverlemnade förslagsberäkningarne

upptaga ej blott ränta, utan äfven amortering å berörda

lån, enligt följande Seräkningssätt.

Då, såsom Fullmäktige i skrifvelse af den 15 sistlidne Maj för

Kongl. Maj: t anmält, låneaftalet angående 1888 års lån afser konvertering

af belopp tillhörande 1872 och 1878 års lån och således hela

Bih. till lliksd. Prot. 188.9. 1 Sami. 1 Afd. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

den, efter afdrag af kapitalrabatten, inflytande valutan kominer att

användas till betalning af skuld, löpande med fyra procent årlig ränta

och utgörande samma belopp som det, hvartill nämnda valuta uppgår,

hafva Fullmäktige ansett för 1888 års lån böra anvisas en annuitet till

beloppet lika med räntan å den till konvertering afsedda skulden, hvilket

belopp sammanfaller med fyra procent å valutan för 1888 års lån

efter afdrag af kapitalrabatten, och denna annuitet böra sålunda användas,

att, sedan ränta å 1888 års lån deraf i främsta rummet beräknats

och utgått, återstoden begagnas till amortering å lånet.

Då ränteliqviderna å 1888 års lån eg a rum halfårsvis den 1

Februari och den 1 Augusti och som, enligt låneaftalet, endast 20,000,000

Rm af lånet löpa med ränta från obligationernas utgifningsdag den 1

Augusti innevarande år, men Riksgäldskontoret ej har att vidkännas

ränta å återstående 10,000,000 Rm förr än för tiden från den 1 Februari

1889, i följd hvaraf ränteliqvid eger rum, den 1 Februari 1889 å

20,000,000 Rm och den 1 Augusti samma år å 30,000,000 Rm, uppkomma

häraf, med tillämpning af ofvan angifna beräkning, för nu ifrågavarande

åren 1889 och 1890 följande siffror:

för år 18894,

den 1 Februari: fyra procent beräknade för ett hälft år

å 16,600,000 Rm, utgörande, efter den kontraherade

kursen af åttatiotre procent, valutan för 20,000,000

Rm..................................................................................... Rm 332,000: —

den 1 Augusti: fyra procent för ett hälft år å 24,900,000

Rm, utgörande valutan för 30,000,000 Rm ............ „ 498,000: —

Summa Rm 830,000: —

motsvarande i kronor efter pari kurs ...................... kronor 737,777: 7 8.

Häraf åtgår till ränta å 1888 års lån:

den 1 Februari: ett hälft års 3 °/0 ränta å 20,000,000

Rm .............................................. Rm 300,000: —

och den l Augusti: ett hälft års 3 °/0

ränta å 30,000,000 Rm ............ ,, 450,000: —

Rm 750,000: —

motsvarande i kronor efter pari kurs ........................ ,, 666,666: 6 7.

Till amortering afsättes och användes återstoden kronor 71,111: 11.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 3

för år 1890:

fyra procent för helt år å 24,900,000 Rm, utgörande valutan för

hela lånebeloppet 30,000,000 Rm... Rm 996,000: —

motsvarande i kronor efter pari kurs .............. kronor 885,333: 3 3

tre procent ränta för helt år å 30,000,000

Rm............................................. Rm 900,000: —

motsvarande i kronor efter pari kurs ............... „ 800,000: —

Till amortering afsättes och användes återstoden kronor 85,333: 33;

varande båda de ofvan angifna amorteringsbeloppen intjenade genom

besparing å hvad endast till ränta å det motsvarande, till konvertering

afsedda skuldbeloppet åtgått.

Hvad beträffar 1887 års ouppsägbara, inom landet upptagna

3,6 °/0 lån, hafva Fullmäktige ansett tiden ännu ej vara inne för någon

amortering å det hittills försålda beloppet 10,000,000 kronor af samma

lån, till följd hvaraf endast ränta å detta belopp blifvit i förslagsberäkningarne

uppförd.

Stockholm den 13 December 1888.

G. S. ÅKERH1ELM.

ALB. ANDERSON. PER SAMZELIUS. J. NORDENFALK.

ER. GUST. BOSTRÖM. EDW. SEDERHOLM. CLAES WERSÄLL.

Herman Wikblacl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets Inkomster och

Riksgäldskontorets kassabehållning den 13 December

1888............................................................................. 1,287,160:31

Kapitalfordran för tills vidare förräntade medel:

emot reverser och depositionsbevis 1,800,000: —

,, uppköpta räntebärande obligationer

............................ 250,000: — 2,050,000: —

Vid liqvid af sålda Riksgäldskontorets ouppsägbara

3,6 0/o obligationer emottagna obligationer af

1872 års statslån med ränta ............................... 320,280: —

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda

föremål anvisade låneunderstöd .............................. 1,510,000:

Återbetalning af Kongl. Statskontoret för lemnad

kassaförstärkning........................... 2,000,000: —

Ränta å utgifua belopp för odlings
lånefonden.

....................................... 53,126:18

Ersättning af statverkets medel för

utbetaldt ytterligare lån för tornbyggnaden

å Linköpings domkyrka

3,657,440

31

30,000: — 2,083,126: 18 |s,593,126

transport

7,250,566 49

s. 5 Kontrollera mot PDF

Finansplanen : Fullmäktiges i Riksgäld skontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 5

Utgifter från och med den 13 December 1888 till årets sint.

Utgifter:

Riksdags-, kyrkomötes- och revisionskostnader .........

Kostnader för Riksdagens hus och bibliotek..............

Förvaltningskostnader vid Riksgäldskontor...............

Ränta å gamla 5-procentlånet, å konung Carl XlII:s

hemgiftskapital samt å Göta kanals reparationsfond

..............................................................................

Vid 1879 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret

anvisadt anslag å högst 4,000,000 kronor

för inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby jernväg,

återstoden ...........................................................

Vid 1885 års riksdag till utgående under år 1887

anvisade medel, 2,350,300 kronor, för jernvägens

mellan Hudiksvall och Näsviken inköp och ombyggnad

m. m., återstoden.....................................

Låneunderstöd för enskilda jernvägar:

ur 1881 års fond för år 1886 anvisade 1,000,000

kronor, återstoden ................ 3,802: 0 6

ur 1886 års fond för år 1888 anvisade

dito dito........................ 257,724: —

45,000

2,000

5,500

9,153: 83

730: 31

17,624: 07

261,526: 06

vid 1884 års riksdag till Mellersta Hallands jernvägsaktiebolag

för år 1886

anvisade...................................... 516,668: —

vid 1886 års riksdag till Göteborg—Hallands

dito för år

1888 anvisade.......................... 1,034,000:— 1,550,668:

Transport

61,653 83

18,354

'',812,194

1,892,202

38

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport

Summa kronor

s. 7 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 7

Transport 1,892,202 2 7

Vid 1883 års riksdag anvisade medel till understödjande

af odling af sänka trakter:

1888 års dito ........................... 1,000,000: —

efter afdrag af för sistnämnda

år beräknade,

till Kongl. Statskontoret

inflytande annuite
-

1887 års anslag

821,695: 47

ter å odlingslån

1,650,195

1,650,195 47

..... 3,708,168 75

Beräknad behållning vid 1888 års slut

Summa kronor J7,250,566[49

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsbertikning öfver Riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1889 års början .........................................

3,708,168

75

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål

anvisade låneunderstöd ..................................... 2,289,600: —

Afbetalningar å lån till undsättningar inom Krono- bergs och Kalmar län i anledning af 1868

års missväxt ........................................................... 1,120: —

Ränta å den utbetalda delen af 1885 —1889 års

anslag för odlingslånefonden............................ 65,000: —

Ränta å innestående medel hos utländska bankir- hus ............................ 73,700: —

2,429,420

Valuta för sålda Riksgäldskontorets ouppsägbara 3 °/0 obliga- tioner ...................................................................................................

14,755,555

56

Ersättning af statsverkets medel:

■

Motstående för år 1889 upptagna riksdags- och revisions- kostnader, aflöningar in. m. äfvensom annuiteter å de fon- derade lånen samt räntor å öfrig statsskuld 13,523,820: —

efter afdrag af den för Riksgäldskontoret

under samma tid beräknade inkomst af

ränte- och kapitalinbetalningar ............... 2,429,420: —

11,094,400

För lån till tomtreglering i Luleå ...................................................

100,000

—

Transport

32,087,544 31

s. 9 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 9

Inkomster och Utgifter år 1889.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt ajlöningar:

riksdags- och revisionskostnader ......

kostnader för Riksdagens hus ............

dito för Riksdagens bibliotek ............

löner, arfvoden och expenser vid

Riksgäldskontoret ..............................

löner på indragnings- och pensions
stat

vid dito........................................

aflöning, resekostnad och expenser

för justitieombudsmannen och hans

expedition .............................................

500,000: —

12,000: —

2,000: —

62,907: 50

15,492: 50

21,800: - 614,200: —

Annuiteter och räntor:

till Hans Maj:t Konungen .................. 300,000: -—

anslag till ränta och amortissement

för 1860 års lån emot premieobligationer

293,000: —

11

1872

11

11

....... 842,758: —

11

1875

11

11

......... 1,747,215: 95

11

1878

11

11

........ 1,019,146: 4 6

11

1880

11

11

......... 5,597,460: —

11

1886

It

11

......... 1,797,211:11

11

1888

11

11

emot

ouppsägbara 3 °/0

obligationer ........... 737,777: 78

12,034,569: 30

Transport 12,034,569: so 300,000: — 614,200: —

Bät. till Tiiksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport 32,087,544 31

Upplåning:

Vid 1888 års riksdag beräknad återstående uppplåning:

för samma och föregående år 11,552,496: 38

„ år 1889 medgifven upplåning:
anslag

för statens jernvägsanläggningar.

. 500,000: —

låneunderstöd

för enskilda dito 1,000,000: —

till betäckande

af motstående

för år 1889 beräknade

utgift

för odlingslå
nefonden

........ 830,000: — 2,330,000: — 13,882,496: 38 i

För konvertering af 1872 års statslån .............. 18,014,900: —

31,897,396: 3 8

efter afdrag af genom upplåningdels

redan influtna eller från jernvägshypoteksfonden

återförda medel 11,541,538: 9 0

dels af valutan för försålda

3 °/0 ouppsägbara obligationer

................................

14,755,555: 56 26,297,094: 46 j 5.600,301

Summa kronor ,37,687,846 23

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgftldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. It

Transport 12,034,569:3 0 j \ 300,000: —

614,200: —

anslag till ränta å

ouppsägbara3,6°/0

obligationer af år

1887 .................... 360,000: — 12,394,569: 30

ränta å medgifven och beräknad,

men ännu icke verkstäld upp- låning ............................................ 200,000: —

ränta å gamla 5-procentlånet, å

Konung Carl XIII:s hemgifts- kapital samt å Göta kanals

reparationsfond .............................. 15,050: 7 o

12,909,620: —

13,523,820

Konvertering af återstoden utaf 1872 års statslån

efter afdrag af det belopp amorteringsplanen för

år 1889 angifver ............................................

18,487,900: —

473,000: —

18,014,900

Köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter ........................

67,084

84

Vid 1888 års riksdag anvisade medel till understödjande af od- ling af sänka trakter:

1889 års anslag ................................................

efter afdrag af för sistnämnda år beräknade,

till Kongl. Statskontoret inflytande annui- teter å odlingslån .........................................

1,000,000: —

170,000: —

830,000

Vid 1888 års riksdag till utgående från Riksgälds- kontoret under år 1889 anvisade medel:

till fortsättning af arbetena å stambanan

genom öfre Norrland..................................

,, lån för tomtreglering i Luleå ..................

500,000: —

100,000: -

600,000

Lån ur 1886 års fond för enskilda jernvägar,

5,000,000 kronor, för år 1889 anvisade..........

Beräknad behållning vid 1889 års utgång...........

! 1,000,000

| 3,652,041

39

Summa kronor

|37,687,846

23

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Finansplanen: Fullmäktiges iRiksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1890 års början.

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda

föremål anvisade låneunderstöd.....................

Afbetalningar å lån till undsättningar inom Kronobergs

och Kalmar län i anledning af 1868

års missväxt .........................................................

Ränta å 1885 —1889 års hela anslag för odlingslånefonden

........................................................

3,652,041

2,305,600: —

1,120:

167,800:

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1890 upptagna riksdags- och revisionskostnader,

aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade

lånen samt räntor å öfrig statsskuld ............. 12,814,820: —

efter afdrag af den för Riksgäldskontoret

under samma tid beräknade inkomst af

rånte- och kapitalinbetalningar................. 2,474,520: —

Upplåning till betäckande af motstående utgifter från odlings

lånefonden år 1890 ...............................................

2,474,520

39

10,340,300

854,140

Transport

17,321,001 39

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 18

Inkomster och Utgifter år 1890.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt aflöning^)'':

riksdags- och revisionskostnader

..............................................

kostnader för Riksdagens hus

dito för Riksdagens bibliotek.....

löner, arfvoden och expenser

vid Riksgäldskontoret ...........

löner på indragnings- och pen
sionsstat

vid dito....................

aflöning, resekostnad och expenser

för justitieombudsmannen

och hans expedition

500,000

12,000

2,000

62,907: 50

15,492: 50

21,800:

Annuiteter och räntor:

till Hans Maj:t Konungen .........

anslag till ränta och amortissement
för

1860 års lån emot premieobligationer

293,000: —

,, 1875 års lån 1,747,203: 58

„ 1878 „ „ 1,018,921: 28

„ 1880 „ 5,553,900: —

300,000:

1886

1,797,211: u

Transport 10,410,235: 9 7 300,000:

614,200:

614,200:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning

Transport

Summa kronor

s. 15 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 15

Transport 10,410,235: 97

för 1888 års lån

emot ©uppsägbar

3 °/0 obligationer.

...........

300,000:

614,200:

885,333:

3 3

11,295,569: 30

anslag till ränta

å ouppsägbara

3,6 °/o obligationer

af år

1887 ..............

360,000: — 11,655,569:

3 0

ränta å medgifven och beräknad,

men ännu icke verkstäld upplåning

.........................................

ränta å gamla 5-procentlånet,

å konung Carl XIII:s hemgiftskapital

samt å Göta kanals

reparationsfond..................

230,000:

15,050: 70 12,200,620:

Vid 1888 års riksdag anvisade medel för odlingslånefonden:

1890 års anslag ..................................................... 1,000,000: —

efter afdrag af för sistnämnda år beräknade,

till Kongl. Statskontoret inflytande annuiteter

å odlingslån ........................................................... 145,860: —

Lån ur 1886 års fond för enskilda jernvägar, 5,000,000 kronor,

för år 1890 anvisade .........................................................................

Beräknad behållning vid 1890 års slut

12,814,820

854,140

1,000,000

2,652,041

Summa kronor [17,321,001

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsverkspropositionen j otering.

Protokoll öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen

i Statsrådet å Stockholms slott den 14 Januari 1889.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvård,

Statsråden: Herr Boven,

Friherre von Otter,

VON KRUSENSTJERNA,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

'' o

Friherre Akerhielm.

Departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen uppläste till justering

ett, i öfverenstämmclse med Ivongl. Maj:ts förut fattade, af Statsrådet

enhälligt tillstyrkta beslut, uppsatt förslag till Ivongl. Majrts nådiga proposition

till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Statsrådets

underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag’

sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och skulle i enlighet

dermed omförmälda nådiga proposition till Riksdagen

aflåtas.

In fidem

G. Wilh. Smerling.

Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.