Sök i Ratio Lex

Angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner för krigsbehof samt att till krigsbruk afstå hästar och fordon

83 sidor, varav 75 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 75 av 83 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1889:11, Angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner för krigsbehof samt att till krigsbruk afstå hästar och fordon

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

1

N:o 11.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående skyldighet

för enskilde att fullgöra reqvisitioner för krigsbehof

samt att till krigsbruk afstå hästar och fordon;

gifven Stockholms slott den 21 december 1888.

Under åberopande af bifogade statsrådsprotokoll för denna dag,

vill Kongl. Maj:t i nåder föreslå Riksdagen att antaga här nedan

intagna förslag till lagar, nemligen:

LAG

angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner

för krigsbehof.

§ I
1.

Sedan Konungen förordnat om krigsmagtens ställande på krigsfot,

hvarmed förstås krigsmagtens mobilisering för upprätthållandet af

rikets neutralitet eller för afvärjandet af hotande krigsfara, må från

den dag, som medelst allmän kungörelse bestämmes, genom reqvisition

fyllas sådana oundgängliga behof för krigsmagten, hvilka icke med

tillräcklig skyndsamhet kunna på annat sätt, såsom från samlade förråd

eller genom köp, leveransaftal o. s. v., tillgodoses. Vid krigsmagtens

återgång till fredsfot bestämmes på lika sätt den dag, efter hvilken

reqvisitioner på grund af denna lag icke vidare må ega rum.

Bih. till Riksd. Prot. 1889. 1 Samt. 1 Afd. 8 Käft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

2. Om endast en del af krigsmagten ställes på krigsfot, inskränkes

reqvisitionsrätten till hvad som erfordras för denna del.

3. Hvad enligt reqvisition utgöres, skall, der ej annorlunda här

nedan stadgas, af statsmedel ersättas, i enlighet med de i denna lag

intagna bestämmelser.

4. Rätt att göra reqvisition tillkommer de militära myndigheter,

åt hvilka Konungen i den ordning, som i § 13 sägs, sådan rätt meddelar.

Reqvisitionen skall alltid ske genom skriftlig, af reqvirenten

undertecknad handling. För hvad enligt reqvisition blifvit lemnadt

eller fullgjordt, skall qvitto gifvas.

§ 2.

Genom reqvisition må anskaffas:

a) qvarter för trupper med befäl och vederlikar samt för andra,

som äro vid krigsmagten anstälde eller för dess räkning använde;

stallrum för hästar och slagtkreatur äfvensom plats under tak i befintliga

byggnader för materiel och öfriga förnödenheter;

b) mat i qvarteren enligt ortens sed för till krigsmagten hörande

personal samt foder åt hästar och slagtkreatur;

c) anspann, med eller utan fordon och formän, äfvensom andra

transportmedel med tillhörande personal för fortskaffning af folk och

materiel samt öfriga krigsförnödenheter;

d) fartyg, båtar och andra farkoster, med eller utan bemanning;

e) vägvisare, budbärare, arbetsmanskap, materialier, verktyg och

redskap för tillfälliga för krigsändamål erforderliga väg-, bro-, befästnings-

och andra arbeten jemte till sådana arbeten nödig mark samt

byggnader och verkstäder;

f) proviant och foder jemväl under andra förhållanden än de i

mom. b) afsedda äfvensom slagtboskap;

g) bränsle och lägerhalm för trupper i läger eller bivack;

h) stenkol äfvensom tåg- och trävirke samt andra för utrustning

af krigsfartyg erforderliga materialier;

i) vård hos befolkningen för sjuke och sårade menniskor och

hästar, tillhörande krigsmagten;

k) annat, som kan behöfva undantagsvis genom reqvisition anskaffas,

såsom beväpnings- och utrustningspersedlar, läkemedel och

förbandsmaterialier äfvensom till biträde erforderlig personal.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

§ 3.

3

1. ReqAnsitionerna ställas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

eller behörig under honom lydande administrativ myndighet.

2. Då större skyndsamhet erfordras och reqvisitionens ändamål

eljest skulle förfelas, må reqvisition ställas till kommunal myndighet

eller, der sådan icke kan genast anträffas, omedelbart till den eller

dem, som böra reqvisitionen fullgöra.

3. Reqvisition må icke omfatta annat än hvad inom orten finnes

att tillgå.

4. Vägrar eller försummar någon att reqvisition behörigen eller i rätt

tid fullgöra, eger administrativ eller kommunal myndighet att använda

det tvång, som erfordras för det reqvirerades uttagande. Kan dröjsmålet

medföra våda och är civil myndighet ej när, tillkommer ock

militär myndighet samma rätt, mot ansvar vid missbruk efter lag.

§ 4.

1. Qvarter lemnas:

för tågande trupper och militärtransporter;

för till ortens försvar eller eljest derinom förlagda trupper och

militära anstalter.

2. Qvarter lemnas i mån af utrymme i tillgängliga hus och byggnader

å all egendom så väl i stad som på landet, hvilken icke på grund

af gällande stadganden är från inqvartering befriad.

3. Qvarter med ljus och värme för menniskor, stallrum för hästar

och slagtkreatur samt, i mån af behof, plats under tak för materiel

och andra förnödenheter lemnas utan betalning. Mat och foder i qvarteron

ersättes efter det pris markegångstaxan upptager.

4. I öfrigt lända gällande inqvarteringsordningar och författningar

om truppers och persedlars fortskaffande i tillämpliga delar till

efterrättelse; skolande dock, vid behof af trängre inqvartering än i

vederbörliga inqvarteringsordningar är föreskrifvet, en hvar åtnöjas

med det utrymme, som kan lemnas.

§ 5.

1. Då i annan ordning än för kronoskjuts finnes föreskrifvet anspann

med eller utan fordon på reqvisition lemnas, utgår ersättningen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

efter kördag, beräknad till högst tolf timmar, med det pris markegångstaxan

bestämmer. Begagnas fordon endast sex timmar eller

mindre, utgår ersättningen för half kördag.

2. För färd från bostaden till inställelseplatsen, äfvensom för

hemfärden, undfås ingen ersättning, om afståndet understiger en nymil.

Uppgår afståndet till en, men understiger två nymil, lemnas derför

särskild ersättning med forlön för en fjerdedels kördag, och om

det uppgår till två nymil och derutöfver med forlön för en half kördag.

3. Forman, som mer än fyratioåtta timmar nödgas vara borta

från hemmet, har, utan afdrag på forlönen, på den för honom bestämda

farvägen enahanda rätt till inqvartering och föda för sig och sina

dragare som person tillhörande krigsmagten.

4. För den skada eller betydligare försämring, som å djur eller

fordon bevisligen uppkommit under begagnandet utan egarens eller

formannens förvållande, är egaren berättigad till full ersättning. Tages

anspann med eller utan fordon i anspråk för längre tid än fyratioåtta

timmar eller för oviss tid eller väglängd, skola hästar, åkdon och seltyg

värderas vid inställelsen. Har sådan värdering icke då kunnat

ske, bör den så snart som möjligt derefter verkställas.

§ 6.

1. Enskild jernväg med dess tjenstepersonal, materiel, byggnader,

telegraflinier och materialförråd m. m. skall, der så erfordras, stå till

krigsmagtens förfogande för fortskaffning af trupper och krigsförnödenheter

af alla slag; och vare egaren pligtig att i jernvägens vagnar

anordna nödig inredning för dylik fortskaffning.

2. Militärtransporter betalas efter faststäld taxa eller de särskilda

bestämmelser, som kunna för jernvägen vara gällande. Ersättning för

i öfrigt begagnad driftmateriel lemnas i förhållande till tiden, hvarunder

den blifvit använd, den förlust, som derigenom kunnat för jernvägen

uppkomma, samt den skada eller betydligare försämring, materielen

lidit. För all annan materiel utgår ersättningen antingen efter nyssnämnda

grunder eller ock efter dess värde.

§ 7.

1. Då tomma eller obegagnade hus och byggnader, skogs- och

hagmarker samt öppna, obrukade fält enligt denna lag användas för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

5

militära ändamål, lemnas ingen annan ersättning än för derå bevisligen

uppkommen skada. För begagnandet af andra byggnader och

annan mark lemnas ersättning äfven i förhållande till den för innehafvaren

deraf förlorade afkastning eller nytta.

2. Efter samma grund utgår ersättning för fartyg, båtar och

andra farkoster.

3. Fartyg, som användas till försänkningar eller likartade ändamål,

ersättas till fulla värdet.

§ 8.

1. I andra fall, än i § 2 mom. b) säges, må proviant- och fourageartiklar

samt slagtboskap reqvireras endast då krigsmagtens underhåll

icke kan på annat sätt tillgodoses och blott på Konungens eller högste

befälhafvarens befallning; dock må för trupp under marsch eller vid

tillfälligt uppehåll lifsmedel åt menniskor och djur jemväl utan dylik

befallning reqvireras af truppens befälhafvare, då omständigheterna

göra sådant oundgängligen nödvändigt.

2. Hvad som enligt denna § reqvireras, ersättes till fulla värdet

efter gångbart pris; dock ej under det reqvirerades värde enligt markegångstaxan.

§ »•

Dagsverken samt lägerhalm och bränsle ersättas efter ortens

markegångspris.

I 10.

För lemnad vård åt sjuke eller sårade, för beväpnings- eller utrustningspersedlar

och förbandsmaterialier utgår ersättning efter ortens

markegångspris, der pris å arbete eller varor af dylik beskaffenhet

finnas i markegångstaxorna angifna, men eljest efter de pris, som i

orten gälla.

§ 11-

I de fall, då ersättning för fullgjorda reqvisitioner icke utgår efter

markegångspris eller faststälda taxor, bestämmes den, der öfverens
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

kommelse icke kan träffas, af tre gode män, af hvilka en utses af

militärmyndighet, en af den, som fullgjort reqvisitionen, och den tredje

af de båda sålunda valde, eller, om de ej kunna sig om en person

förena, på landet af domaren i orten och i stad af magistraten; skolande

dock vid värderingen alltid de i denna lag angifna grunder följas.

§ 12.

1. Liqvid för fullgjord reqvisition skall, efter fordringsbeloppets

pröfning och godkännande, der så ske kan, erläggas kontant, men, då

detta ej låter sig göra, genom en till fordringsegaren stäld, tre månader

efter utställandet till betalning förfallen anvisning. Sådan anvisning

löper med fem procent ränta från och med den dag, då reqvisitionen

fullgjordes.

2. Genom allmän kungörelse meddelas så väl sättet och ordningen

för fordringsbeloppens pröfning och godkännande som ock hvilken

myndighet är behörig att anvisning utställa.

3. Anvisningen inlöses å ort och tid, som genom allmän kungörelse

tillkännagifves.

§ 13-

De närmare föreskrifter, som för verkställigheten af denna lag

blifva erforderliga, utfärdas af Konungen.

§ 14-

Angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå hästar

och fordon är särskildt stadgadt; och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

7

LAG

angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå

hästar och fordon.

§ I
1.

Egare af hästar och af fordon äro, med de undantag, mom. 2

af denna paragraf innehåller, skyldige att, när så erfordras, till krigsbruk

afstå desamma i den ordning och mot den ersättning, som i

denna lag sägs.

2. Befriade från denna skyldighet äro:

a) Konungen och medlemmar af det Kongl. huset för det antal

hästar och fordon Konungen, för eget och medlemmarnes behof, finner

för godt bestämma;

b) personer, tillhörande främmande magters härvarande beskickningar

och konsulat, så vida de icke äro svenske undersåtar;

c) embets- och tjensteman, läkare och veterinärer för de hästar

och fordon, hvilka för utöfvandet af deras tjenst eller yrke äro behöfliga.

d) personer, med hvilka poststyrelsen uppgjort kontrakt om postbefordran,

för det antal hästar, nämnda kontrakt omfattar, jemte nödiga

fordon för kontraktets fullgörande;

e) gästgifvare och skjutsentreprenörer för egna, till skjutsskyldighetens

uppehållande nödiga hästar och fordon.

§ 2.

Det antal hästar, som erfordras för krigsmagtens ställande på

krigsfot, bestämmes af Konungen, särskildt för fastlandet och särskildt

för Gotlands län, samt fördelas likaledes af Konungen på vederbörliga

kommuner efter förhållandet mellan antalet hästar öfver tre år inom

hvarje kommun och, hvad fastlandets kommuner angår, hela antalet

hästar derstädes af sagda ålder samt, hvad kommunerna i Gotlands

län angår, hela antalet hästar af enahanda ålder i nämnda län.

Sådan fördelning verkställes hvart femte år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

§ 3.

1. Sedan Konungen förordnat om krigsmagtens ställande på krigsfot,

hvarom i lagen angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner

för krigsbehof sägs, skall från den dag, som genom allmän

kungörelse bestämmes, det åligga hvarje kommun inom riket att å

mönstringsställen och tider, som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

uppå förslag af vederbörande polismyndighet, utsättas, hålla till hända

det antal hästar, för hvilkas anskaffande kommunen, enligt § 2, skall

ansvara.

2. Sker öfvergången till krigsfot icke samtidigt för hela krigsmagten,

bestämmes af Konungen, från hvilken tid och i hvilken ordning

skyldigheten för de särskilda kommunerna inträder att till fyllande af

krigsmagtens behof af hästar bidraga.

§ 4.

1. Inom hvarje kommun skall ofördröjligen efter det Konungen

förordnat om krigsmagtens ställande på krigsfot af stads- eller kommunalfullmägtige

eller, der sådana icke finnas, å allmän rådstuga eller

kommunalstämma utses en särskild nämnd, af fem personer, hvilken

inom kommunen uttager de hästar, som, enligt § 3, skola å mönstringsställena

tillhandahållas. Vid hästarnes uttagande bör tillses, att den

enskilde kommunalmedlemmar derigenom drabbande tunga, så vidt möjligt

är, jemnt fördelas, och skola hästar af synnerligen högt värde

vid valet förbigås.

2. I fråga om valbarhet till denna nämnd, rätten att afsåga sig

ledamotskap i densamma samt vilkoren för nämndens beslutmessighet

gäller i tillämpliga delar hvad i förordningen om kommunalstyrelse på

landet finnes för kommunalnämnd i enahanda afseenden stadgadt.

§ 5-

1. De hästar, som af kommunerna tillhandahållas, skola vara för

krigsbruk duglige.

2. Hästarnes duglighet till krigsbruk pröfvas af en mönstringskommission,

bestående af tre medlemmar, utsedde, en af militärmyn
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

dighet, en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande och en af kommunen

i den ordning § 4 bestämmer. Mönstringskommissionen biträdes af en

af Kongl. Maj:ts befallningshafvande dertill förordnad veterinär.

3. Blifver häst kasserad, eller har häst, som enligt § 4 uttagits,

icke blifvit vid mönstringstillfället instäld, och aflemnas ej genast i dess

ställe af kommunen annan häst, som kan godkännas, eger mönstringskommissionen

inköpa eller, om tillfälle dertill ej yppas, låta, med biträde

af kronobetjeningen, inom kommunen uttaga det bristande antalet

hästar; skolande i förstnämnda fall det belopp, hvarmed de sålunda

anskaffade hästarnes inköpspris kan komma att öfverstiga det pris,

som i medeltal blifvit åsatt, de från kommunen enligt § 4 uttagna

hästar, ersättas staten af kommunen, mot godtgörelse af den hästegare,

som genom försummelse att fullgöra stadgade föreskrifter kan anses

vara till kommunens utgift vållande.

4. Med hästarne, som vid aflemnandet böra hafva skoningen i

godt skick, skall ock följa ryktdon, grimma, täcke af ylle, täckgjord,

en omgång lösa hästskor samt foder för tre dygn.

§ 6.

Hästarne jemte de i § 5 omförmälda persedlar äfvensom fodret

inlösas af staten mot ett pris, hvilket af mönstringskommissionen fastställes

till det belopp, som motsvarar ej mindre hästarnes och persedlarnes

samt fodrets fulla värde, än ock kostnaden för hästarnes inställande

på mönstringsorten.

§ 7.

1. Efter den dag, som jemlik! § 3 varder genom allmän kungörelse

bestämd, kan i kommunerna till inlösen för statens räkninguttagas

det antal af der befintliga till krigsbruk tjenliga fordon, som,

utöfver hvad förut finnes till krigsförvaltningens förfogande, är för

krigsmagten erforderligt.

2. Med hvarje fordon skal], utom dess vanliga tillbehör, aflemnas

seltyg.

3. Fordonens fördelning på kommunerna bestämmes hvart femte

år af Konungen; och gälla beträffande fordonens uttagning och tillhandahållande

äfvensom inlösningsprisets fastställande m. m. enahanda

bestämmelser som i fråga om hästar.

Bih. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Åfd. 8 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

§ 8.

De faststälda inlösningsprisen å aflemnade hästar och fordon med

tillbehör betalas kontant å mönstringsställena eller, der så ej kan ske,

genom af mönstringskommissionen utstälda anvisningar; skolande i

fråga om dylika anvisningars förräntande och infriande, föreskrifterna

i § 12 af lagen angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner

för krigsbehof lända till efterrättelse.

§ 9.

Egare af häst eller fordon är berättigad att, efter krigsmagtens

återgång till fredsfot, mot inlösningsprisets återbärande återfå aflemnad

häst eller fordon.

§ io.

De vidare bestämmelser, som för tillämpning af denna lag erfordras,

utfärdas af Kongl. Maj:t.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

O S C Å Ii.

Hj. Palmstierna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

11

Utdrag af protokoll öfver landtför sv ar särenden, luillet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 21

December 1888.

Närvarande:

Hans excellens Herr Statsministern friherre Bildt,

Hans excellens, herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,

Statsråden: Herr Boven,

friherre von Ottee,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

Örbom,

friherre Åicerhielm.

Efter gemensam öfverläggning med cheferne för justitie- och sjöförsvarsdepartementen

yttrade departementschefen, statsrådet friherre

Palmstierna:

»Alltsedan den franska revolutionen och de krig, som af den framkallades,

utgör den allmänna värnpligten grunden för de flesta europeiska

härars sammansättning och genom strängt genomförande af densamma

har åt de olika staternas krigsstyrka kunnat gifvas en storlek,

som finner sin enda gräns i tillgången på vapendugligt folk. Såsom

följd häraf hafva emellertid också formerna för dessa massors underhåll

och krigföringssättet förändrats. För 1700-talets yrkesarméer i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

regeln knappast så stora som en nutida armécorps, kunde ännu det s.

k. magasinssystemet, enligt hvilket trupperna för sitt underhåll voro

hänvisade till på förhand samlade förråd, vara användbart, äfven om

den tyngd i krigsrörelserna, som är oskiljaktig från ett dylikt sätt för

underhållet, menligt inverkade på operationernas snabbhet och kraft. Numera,

sedan arméernas styrka räknas i hundratusental, är det icke möjligt

att i magasiner sammanhopa och i mån af behof till de opererande

härmassorna framföra allt hvad som till deras underhåll erfordras; och

äfven om sådant öfverhufvud vore möjligt, måste nödvändigheten att

sätta en gräns för den med ett nutida krig förenade, till det yttersta

drifna nationella kraftutvecklingen vara eu uppfordran för härens ledare

att undanrödja det hinder för de hopsamlade armémassornas energiska

begagnande, som förra århundradets förplägningssätt medförde.

Det är sålunda förhållandenas egen magt, som efter revolutionskrigen

i seklets början framtvungit den förändring i sättet för underhållet

af de kämpande härarne, som på det militärtekniska språket plägar

betecknas med uttrycket »att reqvisitionssystemet numera blifvit

grundvalen för förplägningen». Härarne lefva i nutidens krig, om icke

uteslutande, så dock till större delen på det lands bekostnad, i hvilket

operationerna försiggå, och uppenbart är, att, då detta krigsföringssätt

nästan erhållit en folkrättslig sanktion, samt i hvarje fall en invasionshär

icke lärer underlåta att med krigets rätt anlita det försvarande landets

tillgångar för sitt underhåll, hvarje krigsstyrelse måste söka att

åt egen här, då den rör sig inom eget område, genom bestämda lagbud

förvärfva enahanda rättigheter, eller, med andra ord, att genom en

s. k. reqvisitionslag få bestämdt tillvägagåendet, då i krig enskildes

egendom eller arbetskraft måste tagas i anspråk för försvarsändamål.

Försummas en dylik lagstiftning, bereder det försvarande landet

redan från krigets första början sin motståndare på sin egen bekostnad

fördelar, hvilka kunna blifva afgörande för krigets utgång. Motståndaren

rörer sig då fritt utan att åt förplägningsväsendet nödgas egna

denna ängsliga uppmärksamhet, som förlamat så mången i öfrig! väl

uttänkt krigsrörelse, under det att den försvarande vid hvarje steg,

det må göras framåt eller tillbaka, med omsorgsfull noggrannhet måste

tillse, att de för truppernas underhåll nödiga förråden finnas sammanförda

på de olika marschvägarne. Att ett dylikt förhållande måste ofördelaktigt

återverka på den försvarande härens operationer, ligger i öppen

dag, och gifvet är, att man icke intill krigets utbrott kan låta anstå

med antagande af en så beskaffad lagstiftning. Den är af yttersta

vigt redan för mobiliseringen, hvars hastiga genomförande är eu af den

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kong!,. Maj:ts Nåd. Fr oposition No 11.

13

nutida militära administrationens förnämsta uppgifter. Truppernas concentration

och strategiska uppmarsch kan svåligen med erforderlig snabbhet

försiggå utan rättigheten att genom reqvisitioner sörja för deras

underhåll.

Dessutom måste noga besinnas, att eu dylik lags blotta antagande

i och för sig ej gör tillfyllest; eu mängd reglementariska föreskrifter,

med den till utgångspunkt, måste redan före krigsutbrottet vara utfärdade

och väl kända af de myndigheter, som under kriget och förberedelserna

dertill skola tillämpa dem.

Det torde alltså vara oundgängligen nödvändigt, att den rätt i förevarande

afseenden, som genom lagstiftningen skall tilläggas krigsstyrelsen,

är på förhand genom bestämda lagar noggrant angifven.

Antagandet af en s. k. reqvisit.ionslag är emellertid ej den enda

åtgärd, som från lagstiftningsmagtens sida är af nöden för att det vigtiga

mobiliseringsarbetet må kunnna med nödig ordning och skyndsamhet

försiggå. En lag, som åt hären bereder säkerhet att vid krigsutbrottet

kunna anskaffa det erforderliga antalet hästar och fordon, är

lika nödvändig; och i fråga om angelägenheten deraf att en dylik så

kallad hästanskaffningslag redan under freden kommer till stånd gälla

samma skäl som de ofvan beträffande reqvisitionslagen åberopade.

Flertalet af Europas stater har också, närmast till följd af de väldiga

krigsrörelse!’ som inträffade på 1860 och 1870-talen, skyndat att

ordna den erforderliga lagstiftningen på båda dessa områden, och jag har

genom generalstaben låtit utarbeta en redogörelse för de hufvudsakligaste

bestämmelser derutinnan, som gälla inom Belgien, Danmark,

Frankrike, Holland, Italien, Norge, Ryssland, Schweitz, Tyskland, och

Osterrike-Ungarn; hemställande jag, att, derest Eders Kongl. Maj:t, i

anledning af den framställning jag går att göra, täckes besluta någon

proposition till Riksdagen, redogörelsen må få åtfölja den nådiga propositionen.

Hvad vårt eget land angår, hafva ofvan omnämnda förhållanden icke

lemnats opåaktade. Redan i de af Kongl. Maj:t till 1869 och 1871

årens Riksdagar aflåtna propositioner om landtförsvarets omorganisation

voro bestämmelser föreslagna rörande sättet för anskaffandet af de vid

mobilisering erforderliga hästar; och deri komité, som den 29 September

1870 tillsattes för utarbetande af förslag till fältförvaltningsreglemente,

fäste i underdånigt utlåtande den 11 december 1871 Kongl.

Maj:ts uppmärksamhet på nödvändigheten att en lag utarbetades angående

statens rätt att, sedan armén blifvit försatt på krigsfot, taga enskild

egendom i anspråk mot godtgörelse af statsmedel. Dessa fram
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 11.

ställningar ledde väl för det dåvarande ej till någon påföljd, men i

underdånig skrifvelse den 30 november 1876 upptogs frågan om hästanskaffningslag

på nytt af chefen för generalstaben och i memorial af

den 14 augusti 1877 framlade samme chef förslag till ändring af 74

§ regeringsformen, hvilken, enligt hans förmenande, i sin nuvarande

lydelse utgjorde hinder för antagande af eu s. k. reqvisitionslag.

Då dessa båda framställningar bildat utgångspunkten för de vidare

förhandlingar i frågan, som egt rum, torde en något omständligare

redogörelse för desamma vara erforderlig.

Närmaste anledningen till chefens för generalstaben memorial den

14 augusti 1887 om åtgärders vidtagande för att möjliggöra en reqvitionslags

tillkomst bildade förhandlingarne vid den internationella kongress,

som på kejserliga ryska regeringens tillskyndelse under juli och

augusti månader 1874 samlats i Bruxelles, för att söka åvägabringa

en mellanfolklig lag angående krigslagarna och krigsbruken, och vid

hvilken äfven Sverige var representeradt. Enighet rörande de kongressen

understälda frågor vanns visserligen icke, men i och för sig

utgöra de förda förhandlingarne en pålitlig källa för kännedomen om

den i vår tid inom Europa rådande uppfattningen beträffande åtskilliga

internationella rättsförhållanden; och hvad särskildt angår den fråga,

som nu är på tal, voro meningsskiljaktigheterna obetydliga. De tre

paragrafer i det af kejserliga ryska regeringen framlagda program för

kongressens förhandlingar, som angå rätten att inom ett occuperadt

område göra utskrifningar af penningar, varor m. in., hade följande

lydelse:

»Art. 51. Fienden kan af befolkningen i ett utaf honom besatt

område utkräfva alla de skatter, utskylder och andra gärder i penningar

och varor, hvilka den lagliga regeringens härar hafva rätt att fordra;

Art. 52. Occupationshären kan af befolkningen i en kommun fordra

persedlar af alla slag, såsom kläder, skodon och andra till härens underhåll

nödiga föremål. Om så sker, är den krigförande skyldig att

så mycket som möjligt hålla de personer skadeslöse, hvilka till honom

afträda sin egendom eller till dem utställa ölliga qvitten; samt

Art. 53. Fienden kan af befolkningen i det utaf honom besatta

området utkräfva penningegärder, och detta vare sig af oundviklig nödvändighet

eller såsom straff, men i ena som andra fallet endast i kraft

af högsta befälhafvarens beslut och blott till så stort belopp, att befolkningen

icke derigenom bringas till undergång. Anspråk på ersättning

för de befolkningen i först nämnda fall aftvungna summorna kan

göras.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

15

I den utaf kongressen afgifna slutförklaring, hvilken väl ej är förbindande

för de i kongressen deltagande magterna, men dock kan anses

som en sammanfattning af de åsigter, som rörande de kongressen understälda

frågor hos flertalet representerade inagter gjorde sig gällande,

hafva motsvarande artiklar följande lydelse:

»Art, 40. Som all enskild egendom bör lemnas oantastad, får

fienden af kommuner och invånare icke fordra andra krigsgärder

eller annat arbetsbiträde än som öfverensstämmer med allmänt erkända

krigsbruk, stå i förhållande till landets tillgångar och icke för invånarne

innebära ett deltagande i krigsoperationerna mot deras fädernesland.

Art, 41. När fienden utskrifver penningegärder vare sig i utbyte

mot de vanliga skatterna eller för arbetsbiträde, som bort utgöras in

natura eller såsom straff, bör lian, så mycket som möjligt, följa de

grunder för skattefördelningen och skatteuppbörden, som gälla uti det

af fienden besatta område.

De af den lagliga regeringens civila myndigheter, som qvarstannat

i tjensteutöfning, skola dervid biträda,

Penningegärderna kunna icke åläggas utan på högsta befälhafvarens

eller högsta, af fienden inrättade civila myndighets påbud och ansvar.

Qvitto för hvarje upptagen penningegärd skall lemnas åt vederbörande.

Art. 42. Krigsgärder i varor få icke utkräfvas utan med befälhafvarens

inom den af fienden besatta orten bemyndigande.

För hvarje dylik gärd hålles vederbörande skadeslös genom betalning

eller qvitto.»

Oaktadt det allmänna uttalande i art, 40 af slutförklaringen, att

enskild egendom bör lemnas oantastad, inses lätt att emellan det af

kejserliga ryska regeringen framstälda förslag och slutförklaringens

grundsatser någon väsentlig skilnad icke råder; och i sjelfva verket

stå de krigsbruk, som hittills under århundradets krig blifvit följda, i

öfverensstämmelse med den åskådning, som legat till grund för så väl

det ryska förslaget som slutförklaringen.

Utgående härifrån, och då sålunda krigsbruken för det närvarande

lemna åt en inträngande fiende de vidsträcktaste rättigheter att genom

utskrifningar i krigsorten underlätta sina truppers underhåll, påpekade

chefen för generalstaben i sitt ofvannämnda memorial nödvändigheten

för det försvarande landets här att för egen del på liknande sätt i och

för sitt underhåll kunna taga sin tillflykt till krigsorteus tillgångar.

Den försvarande kunde, yttrade chefen för generalstaben, lika litet som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

den anfallande, vara säker om att städse ega fri och oafbruten förbindelse

med sina måhända långt inne i landet upplagda förråd. Vore

honom icke beredd möjlighet att åtminstone undantagsvis, då tillförseln

från förråden afbrötes, lefva på krigsortens tillgångar, nödgades han

att mången gång afstå från krigsrörelse)-, som måhända skulle kunna

omskapa hela krigsläget till hans fördel, eller ock att vid sådana tillfällen

vädja till befolkningens fosterlandskänsla och offervillighet för

att kanske allenast få någon del af hvad fienden genom ett enkelt påbud

med lätthet skaffade sig. Vore icke det omfång och den ordning,

hvari krigsgärder af ifrågavarande art vid behof kunna och böra upptagas,

redan under freden stadgade och kungjorda för allmänheten,

komme försvarsliärens befälhafvare, då eu krigsrörelse måste företagas,

som icke utan dylikt understöd från befolkningen i krigsorten kunde

ifrågasättas, att i samråd med ortens civila myndigheter stifta lag för

tillfället, uttaga de krigsgärder han behöfde samt derigenom måhända

väcka missnöje och motvilja, och detta just under en tid, då hela folket,

enigt och offervilligt, borde stå som en man, redo att gorå allt för att

undanjaga fienden.

Hvad särskildt Sverige anginge, forsatte chefen för generalstaben,

vore på grund af dess läge och öfriga politiska förhållanden att antaga,

det hvarje krig, hvari det blefve inveckladt, skulle komma att föras

inom landets egna gränser. Uppfordringen att, medan tid vore, bringa

till stånd en lagstiftning, som ordnade dessa förhållanden, måste derföre

vara så mycket större. Så länge landet njöte en ostörd fred,

innebure denna åtgärd inga ökade bördor för befolkningen, och om

kriget en gång utbröte, skulle säkerligen den under freden antagna

lagen, långt ifrån att öka de från ett krig inom egna landamären oskiljaktiga

uppoffringarna för befolkningen, genom det lagbundna tillvägagåendet

vid gärdernas upptagande i icke oväsentlig mån bidraga att

lätta dess bördor.

Ett lagförslag i den åsyftade rigtningen kunde emellertid, enligt

chefens för generalstaben åsigt, icke hos oss omedelbart företagas till

behandling. I motsats till Norges ''Grundlag, hvars stadgande i dess

105:te § att, om statens tarf fordrar att någon måste afstå sin fasta

eller lösa egendom till offentligt begagnande, full ersättning derför

skall gifvas, bildade en god utgångspunkt för eu tidsenlig lagstiftning

rörande krigsgärders upptagande till härens underhåll i fält, fastsloge

den svenska regeringsformen i dess 74 § ett underhållssätt för landets

här under krigsrörelse!- inom landet, som alla europeiska magter, så

snart deras härar trädt i fält vare sig inom egna eller främmande lands

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

17

gränser, redan för länge sedan sett sig nödsakade att öfvergifva, och

som i korthet kunde karakteriseras såsom det der sparade befolkningens

tillgångar åt fienden.

Med anledning häraf hemstälde chefen för generalstaben, att proposition

om ändring af nämnda § i regeringsformen i syfte att möjliggöra

en reqvisitionslag måtte till Riksdagen aflåta».

I sitt ofvannämnda utlåtande den 30 november 1876 återupptog

chefen för generalstaben, på sätt jag redan nämnt, den förut flera

gånger väckta frågan om stiftande af en lag, hvarigenom hären tillförsäkrades

det vid mobilisering erforderliga antalet hästar. De framställningar

i detta afseende, som af Kongl. Maj:t gjorts till 1869 och

1871 års Riksdagar, utgingo från den grundsats, att kommunerna skulle

ansvara för anskaffandet af hästarne, och att hvarje kommuns sammanlagda

fastighetstaxeringsvärde skulle utgöra grunden för beräknandet

af det antal hästar, kommunen hade att tillhandahålla. Då emellertid

denna beräkningsgrund i tillämpningen ledde till stora orättvisor, beroende

derpå, att hästantalet inom en kommun ingalunda står i direkt

förhållande till kommunens fastighetstaxeringsvärde, hade chefen för

generalstaben i det lagförslag, som åtföljde hans underdåniga memorial

och om hvars framläggande inför Riksdagen han gjorde framställning,

utgått från antagandet, att beräkningsgrunden skulle blifva förhållandet

emellan antalet hästar inom hvarje kommun och hela rikets hästantal.

Då vidare i 1871 års riksdagsproposition någon skyldighet icke var

stadgad för vederbörande hästegare att afstå de hästar, kommunerna

för fullgörande af den dem ålagda förpligtelse önskade erhålla, så att

fullkomlig säkerhet för krigsstyrelsen att komma i besittning af nödigt

antal hästar icke genom de föreslagna bestämmelserna var beredd, hade

chefen för generalstaben i samma lagförslag inryckt ett stadgande om

skyldighet för hvarje hästegare att vid krigsutbrott till kommunens förfogande

ställa sina hästar, naturligtvis mot full ersättning för hästarnes

värde. Slutligen och då, hvad anginge de för hären behöfliga fordon,

enahanda bestämmelser syntes erforderliga, voro i lagförslaget äfven

upptagna derför nödiga föreskrifter.

Den af chefen för generalstaben framkastade frågan om ändring

i 74 § regeringsformen föredrogs inför Eders Kongl. Maj:t i statsBih.

till Bibel, Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afä. 8 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

rådet den 15 mars 1878, dervid Eders Kongl. Maj:t — på hemställan

af statsrådet, som förklarade sig anse att frågan, huruvida en

lag i sådant syfte, som chefen för generalstaben antydt, påkallade en

föregående förändring af 74 § regeringsformen, väsentligen vore beroende

på beskaffenheten af de stadganden, som borde i en sådan lag

införas, och att således skäl icke förefunnes att då aflåta proposition

till Riksdagen om förändring i nämnda grundlagsparagraf — behagade

uppdraga åt chefen för landtförsvarsdepartementet att låta utarbeta

och efter vederbörlig beredning inför Eders Kongl. Maj: t framlägga

förslag till lag om fyllande genom reqvisition och mot stadgad ersättning

af krigsmagtens oundgängliga behof i vissa fall under krig eller

förberedelser dertill.

Med anledning af denna Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning

blef under loppet af år 1878 inom landtförsvarsdepartementet uppgjordt

ett utkast till sådan lag, hvarefter, och sedan öfver utkastet blifvit

hörde chefen för generalstaben och arméförvaltningen å intendentsdepartementet,

inom departementet utarbetades det i bil. I till detta

protokoll intagna förslag till lag angående skyldighet för enskilde att

fullgöra reqvisitioner för krigsbehof.

Samtidigt företogs till behandling inom departementet chefens för

generalstaben underdåniga memorial den 30 november 1876 angående

härens förseende med felande hästar och fordon vid mobilisering, dervid,

sedan öfver chefens för generalstaben förslag yttranden infordrats

från öfverståthållaren i Stockholm., Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länen samt arméförvaltningen, förslaget, med ledning af de

anmärkningar som inkommit, i några mindre väsentliga delar omarbetades,

så att detsamma kom att erhålla den lydelse, bil. II till detta protokoll

angifver.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

anmälde dåvarande statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

dessa båda förslag för Eders Kongl. Maj:t i statsrådet den 29

november 1878, dervid departementschefen yttrade, att, som det varit

ifrågasatt, huruvida lydelsen af 74 § regeringsformen medgåfve sådana

stadganden, som de anmälda lagförslagen innehölle, samt det i alla händelser

torde böra tagas i öfvervägande, om icke dessa stadganden, hvilka,

jemlikt 73 § regeringsformen måste vara beroende af Riksdagens samtycke,

borde i afseende å den del, som afsåge expropriation af enskild

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

19

egendom, behandlas i den ordning, som för stiftande af allmän civillag

vore föreskrifven, departementschefen hemstälde, att från högsta

domstolen måtte genom note ur statsrådsprotokollet infordras utlåtande,

huruvida ifrågavarande förslag i deras dåvarande omfattning kunde anses

öfverensstämma med allmänna lagstiftningsgrunder; och täcktes

Eders Kongl. Maj:t uppå statsrådets öfriga ledamöters underdåniga tillstyrkan

härtill lemna bifall.»

Sedan departementschefen härefter redogjort för det med anledning

af berörda nådiga beslut utaf högsta domstolen i ämnet afgifna

utlåtande, hvilket återfinnes i bil. III till detta protokoll, yttrade de

partementschefen vidare:

»Oaktadt, på sätt jag nyss nämnt, af högsta domstolens då tjenstgörande

sju ledamöter sex ansågo ändring af regeringsformens § 74

ej behöfva föregå reqvisition slagens antagande och fyra förklarade det

underdåniga utlåtandet, efter deras mening, böra innefatta en anmälan,

att högsta domstolen funne lagförslagens öfverenstämmelse med allmänna

lagstiftningsgrunder bero deraf, att förslagen blefvo af Konungen

och Riksdagen gemensamt antagna, hafva dock dessa lagstiftningsfrågor

sedan dess hvilat. Anledningen dertill torde förnämligast vara

att söka i den omständigheten, att uppmärksamheten derefter mera rigtats

på försöken att genomföra en fullständig omskapning af landtförsvaret.

Under arbetet derför hafva helt naturligt åtskilliga i och för

sig synnerligen vigtiga detaljreformer i fråga om arméns tjenstduglighet

skjutits åt sidan.

Till de mera angelägna af dem räknar jag åvägabringandet af en

tidsenlig lagstiftning rörande arméns förplägningsväsende i fält och utvägarne

att vid mobilisering tillförsäkra armén det nödiga antalet hästar

och fordon. Hvad den s. k. reqvisitionslagen beträffar, har jag

redan i inledningen till detta mitt anförande antydt, att #en sådan lag

med nödvändighet påkallas af det moderna krigföringsättet, och de

ytterligare skäl för ordnandet af denna lagstiftning, hvilka åberopas af

chefen för generalstaben i hans ofvannämnda underdåniga framställning,

sjmas mig utesluta hvarje tvekan rörande ändamålsenligheten att

icke till dess fara för krig inträder uppskjuta de derför erforderliga

åtgärderna. Det måste dessutom noga ihågkommas, att med en så beskaffad

lags antagande nationens bördor i fredstid i ingen mån förökas;

reqvisitionslagen är fastmer att förlikna med ett vapen, hvilkets invecklade

beskaffenhet gör det omöjligt att till krigsutbrottet låta anstå med

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

dess förfärdigande, men som, väl i ordning, upplägges i förråden för

att derur framtagas först i farans stund.

Enahanda är förhållandet med den s. k. hästanskaffningslagen.

Lika vådligt det torde vara att till krigsutbrottet uppskjuta antagandet

af en reqvisitionslag, som bör vara grunden och utgångspunkten för

de omfattande reglementen för arméns fältförvaltning, hvilka redan under

freden böra vara utarbetade, lika nödvändigt är att på förhand

ordna de former, under hvilka enskildes hästar och fordon må vid krigsutbrottet

för armén tagas i anspråk. Att härutinnan hänvisa armén till

uppköp på under fred vanligt sätt är så godt som omöjligt. Enligt

beräkning uppgår antalet hästar, som armén vid dess försättande på

fältfot enligt nu gällande mobiliseringsplaner behöfver, till omkring

20,000, utgörande 6 procent af hela antalet hästar inom landet öfver

3 år, och lätt inses, att då en betydlig del af hästtillgången torde vara

af den beskaffenhet, att dess uttagande för krigsändamål icke kan ifrågasättas,

det procenttal af landets krig sduglige hästar, som vid mobilisering

tages i anspråk, är så stort, att trots landets ovanliga rikedom på

hästar, som i och för sig torde göra en hästanskaffningslag härstädes

vida mindre tryckande än i de flesta andra europeiska stater, behofvet

utan särskilda anordningar, som underlätta inköpet, svårligen kan

fyllas. I hvarje fall måste saknaden af en lag, som ålägger enskilde

att mot ersättning afstå sina för krigsbruk tjenlig^ hästar, leda till en

tidsutdrägt, som för mobiliseringens fortgång kan blifva ödesdiger;

och genom antagandet af en sådan lag kan lika litet som genom reqvisitionslagen

någon tunga under fredstid anses vara lagd å landets

befolkning.

Under sådana förhållanden och då numera, sedan försöken att på

en gång genomföra en fullständig omgestaltning af landets försvarsväsende

visat sig icke föra till målet, tankarne mera vändt sig på strafvandet

att åstadkomma sådana partiella förbättringar af härväsendet,

som, utan rubbning af sjelfva grunden för detsamma, kunna komma till

stånd, synes mig ett af krigsstyrelsens förnämsta åligganden vara att

söka ordna ifrågavarande lagstiftning.

I fråga om nödvändigheten att en reqvisitionslag snarast möjligt

må komma till stånd, beder jag att få erinra, hurusom Eders Kongl.

Maj:t på min underdåniga föredragning genom nådigt bref den 12 sistlidne

oktober tillsatt eu komité för utarbetande af förslag till fältförvaltnings-

och etappreglemente; och lätt inses, att, om det länge inom

armén motsedda önskningsmålet att få det nuvarande föråldrade fältförvaltningsreglementet

utbytt mot ett. nytt och tidsenligt skall kunna

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

uppnås, en lag om rätt att genom reqvisitioner sörja för arméns

underhåll, utan hvilken rättighet ett krig under nuvarande förhållanden

icke kan föras till en lycklig utgång, måste förefinnas, för att bilda

grunden för komiténs arbete. Jemväl för det vigtiga arbetet med mobiliseringsplaners

upprättande är saknaden af en reqvisitionslag till

känbart men. Dessa planer, som hafva till uppgift bland annat att

dag för dag bestämma de olika armémyndigheternas åligganden vid

mobilisering, måste naturligtvis taga hänsyn till den omständigheten,

huruvida genom förplägningsväsendets ändamålsenliga ordnande säkerhet

är beredd att de nödvändiga truppkoncentrationerna kunna inom

antagen tid verkställas. Frånvaron af en reqvisitionslag leder sålunda

dertill, att för mobiliseringen måste förutsättas vida längre tid än som,

med afseende på öfriga å densamma inverkande omständigheter, varit

nödvändig.

Hvad hästanskatfningslagen beträffar, torde de skäl för dess framläggande

inför Riksdagen, som jag redan anfört, vara till fyllest. Ett

ytterligare stöd för denna åtgärds nödvändighet hemtar jag emellertid

i de upprepade framställningar om antagande af en sådan lag, som

det vigtiga artillerivapnets förnämsta målsman inom landet, generalfälttygmästaren,

upprepade gånger gjort. I tre särskilda underdåniga

memorial den 30 mars 1885, den 8 december 1886 och den 24 oktober

1888 har han fäst Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på angelägenheten

deraf, att denna sak på ett tillfredsställande sätt ordnas.

De skäl han härför åberopar äro, bland andra, att för fullständig

mobilisering af artilleriet, deri inbegripet positionsartilleriet, erfordras

icke mindre än 9,400 hästar utöfver det antal, öfver hvilket artilleriet

i fredstid disponerar, så att, enligt hans åsigt, det under nuvarande

förhållanden är alldeles omöjligt att få artilleriet marschfärdigt inom

samma tid som den öfriga armén, samt att vidare, på sätt erfarenheten

från den senaste mobilisering, som inom landet egt rum, den, hvilken

föregick 1813 och 1814 årens krig, otvetydigt gifver vid handen, utan

en hästanskaffningslag det nödiga antalet hästar endast med de allra

största svårigheter kan anskaffas. Såsom bevis derför anför han, att

förhållandenas egen natur under nämnda mobilisering ej så sällan framkallade

ett faktiskt utöfvande från militärmyndigheternas sida af den

rätt att utskrifva hästar, som är afsedd att genom hästanskaffningslagen

med juridiskt bindande verkan tilläggas dem. Enligt af generaifälttygmästaren

citerade offentliga handlingar skall t. ex. under 1814

års krigsrörelse!'' vid norska gränsen hafva inträffat, att hästar för

transport af kanoner och fordon måste genom kronobetjeningen reqvi
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 11.

reras, och denna börda föll så tungt och ojemnt, att, såsom det heter

i handlingarne, gränslandskapen mot Norge ej kunde bära densamma.

Beträffande formerna för den lagstiftning, som sålunda ifrågasättes,

torde tankarne icke kunna vara delade derom, att en lag angående

skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå hästar och fordon kan

antagas utan föregående ändring af regeringsformen. En dylik lag är

i sjelfva verket intet annat än ett slags expropriationslag beträffande

lös egendom, hvilken såsom sådan icke kommer i någon beröring med

74 § regeringsformen. Visserligen skulle den frågan kunna framkastas,

om icke nämnda lagförslag är af civillags natur och att sålunda, i enlighet

med det tillvägagående, som iakttagits vid stiftande af expropriationslagen,

högsta domstolens yttrande öfver lagförslagets innehåll

jemväl bort infordras. Af det statsrådsanförande, som föregick remissen

till högsta domstolen, sammanstäldt med det yttrande, högsta domstolens

flesta ledamöter afgåfvo, synes mig emellertid framgå, att jemväl

denna fråga blifvit högsta domstolen understäld och af dess pluralitet

nekande besvarad. Något hinder af formel art för hästanskaffningslagens

framläggande för Riksdagen förefinnes alltså, enligt mitt förmenande,

icke.

Hvad reqvisitionslagen beträffar, har frågan, huruvida de för stiftande

af civillag i grundlagen föreskrifna former behöfva iakttagas

beträffande densamma, på sätt jag n}?ss yttrat, i sammanhang med enahanda

fråga rörande hästanskaffningslagen, varit understäld högsta domstolens

utlåtande, hvilket utfallit nekande. Utan hinder deraf, att lagens

detaljbestämmelser icke undergått högsta domstolens granskning, lärer

alltså lagen kunna föreslås Riksdagen till antagande.

Svårare är deremot att afgöra, huruvida, för att åt densamma förskaffa

gällande kraft, ändring i § 74 regeringsformen är af nöden.

Historiskt är, på sätt eu af högsta domstolens ledamöter anmärkt,

nämnda stadgande tillkommet för att utgöra ett värn mot godtyckliga

utpressningar under krig, och utan tvifvel kan under sådana förhållanden

ifrågasättas, om icke förbudet är rigtadt icke allenast mot regeringsmagten

utan mot hela den lagstiftande magten, så att för närvarande

ett lagförslag i syfte att möjliggöra andra former för tillgodoseendet

med befolkningens biträde af arméns behof under krig än dem,

som genom nämnda lagbud fastställas, icke skulle kunna grundlagsenligt

antagas. Då emellertid — såsom en af högsta domstolens ledamöter.

?,''erinrat —- ifrågavarande grundlagsbud icke innehåller något

förbud för Konung och Riksdag att gemensamt besluta en lag, hvarigenom

åt Konungen inrymmes en vidsträcktare myndighet i detta af
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

seende än regeringsformen medgifver, har jag, med fäst afseende

jemväl å den stora majoritet inom .högsta domstolen, som omfattade

åsigten, att ändring af regeringsformen vore obehöflig, trott mig böra

låta äfven denna sistnämnda betänklighet vika och sålunda ansett mig

berättigad att vidtaga erforderliga åtgärder för framläggande inför

Riksdagen af jemväl reqvisitionslagen.

Då dock en jemförelsevis lång tid förflutit, sedan lagförslagen senast

voro föremål för behandling, har jag i embetsbref den 31 sistlidne

maj anmodat chefen för generalstaben att, bland annat, afgifva

yttrande, huruvida, med afseende å den utveckling, den utländska lagstiftningen

sedan 1878 undergått, förändringar af ett eller annat slag

i de utarbetade lagförslagen kunde anses påkallade. Som lätt var att

förutse, har chefens för generalstaben yttrande i detta afseende utfallit

nekande. I likhet med de inom landtförsvarsdepartementet utarbetade

lagförslagen, bestämma nemligen de utländska reqvisitions- samt hästoch

fordonsutskrifningslagarne i så allmänna drag militärmyndigheternas

befogenhet, befolkningens åligganden och den densamma tillkommande

ersättningen för gjorda reqvisitioner eller för aflemnade fordon

och hästar, att lagarne, sedan de en gång antagits, svårligen kunna

vara i behof af någon jemkning; och hvad de särskilda reglementariska

föreskrifter beträffar, som hafva dylika lagar till utgångspunkt, gäller

i det stora hela samma omdöme. Sedan gällande kraft beredts åt det

af krigets hårda kraf förestafvade lagbudet, att hvarje. enskild invånares

för krigsbehof användbara lösa egendom och i viss mån äfven

hans fasta liksom hans person skall i krigstid mot ersättning stå till

krigsstyrelsens förfogande, kan rimligen icke mera sägas, och genom

den framställning af de förnämsta europeiska ländernas lagstiftning i

detta afseende, som lemnats af chefen för generalstaben, visar sig också,

att några förändringar af vigt icke äro att sedan 1878 anteckna på

detta område. Endast hvad angår de på häst- och fordonsutskrifningslagarne

grundade administrativa reglementena, är förhållandet något

annorlunda. I sammanhang med det inom alla Europas länder ständigt

fortgående arbetet för upprättande af mobiliseringsplaner och dessas

lämpande efter förändrade organisations- och folkmängdsförhållanden,

hafva nemligen omförmälda reglementen underkastats åtskilliga ändringar.

Principerna hafva emellertid förblifvit desamma, och uppenbarligen

äro vid sådant förhållande för den nu ifrågavarande lagstiftningen,

hvilken just har till uppgift att fastställa de allmänna grunderna i fråga

om skyldighet att till krigsbruk afstå hästar och fordon, förändringarne

i berörda reglementariska föreskrifter af ingen betydelse.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

Deremot har chefen för generalstaben begagnat tillfället att mot

vissa af lagförslagens stadgande!! framställa åtskilliga anmärkningar ur

dels principiel dels formel synpunkt. Hvad de förstnämnda angår,

synas mig några vara af den vigt, att ändring i lagförslagens bestämmelser

med anledning deraf påkallas. Så anmärker han mot förslaget

till lag angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner för krigsbehof,

att, till undvikande af kompetenskonflikt emellan civil och militär

myndighet, i 3 § 4 mom. bör stadgas, att den deri omförmälda tvångsrätt

må tillkomma militär myndighet endast i det fall att civil myndighet

icke är närvarande och i tillfälle att ingripa och att, till undvikande

åt egenmägtighet och sjelfsvåld från de i § 5 mom. 3 omförmälde formäns

sida, då de utan uppsigt af militärbefäl återvända till sina hemorter,

annan rätt till inqvartering icke må tilläggas dem än sådan som

tillkommer militärperson, samt mot förslaget till den s. k. hästanskaffning slagen

att, då Gotlands län har sin särskilda försvarsorganisation och

det icke rimligen kan ifrågakomma att från detta hästrika län öfverföra

hästar till fastlandet, för att fylla der möjligen uppstående brist,

uttryckligt stadgande om denna undantagsställning för Gotland bör intagas

i lagen, att, då de delar af landet, som särskilt sysselsätta sig

med hästuppfödning, skulle komma att varda hårdare betungade än de

öfriga till följd af det föreslagna stadgandet i § 2 af samma lag, att

såsom grund för bestämmande af det antal hästar, hvarje kommun i

krigstid har att anskaffa, skall tagas hela antalet befintliga hästar inom

kommunen, endast antalet fullvuxne hästar eller de, som äro öfver 3 år,

böra räknas, att bestämmelse saknas, huru den i § 5 mom. 2 af nyssnämnda

lagförslag omförmälda, af vederbörande kommun valde medlem

i mönstringskommissionen skall utses, samt att uttryckligt stadgande

bör i lagen förefinnas om rätt för häst- och fordonsegare att, efter

arméns återgång till fredsfot, återfå de hästar och fordon, som de

lemna!.

Med iakttagande af dessa anmärkningar och då det dessutom synts

mig nödigt dels att i förslaget till reqvisitionslag lemnas antydan derom,

att den är afsedd för fyllande jemväl af flottans behof, dels ock

att någon noggrannare bestämning gifves åt det i båda lagförslagen

förekommande uttrycket »krigsmagtens ställande på krigsfot», hvilket

uttryck, ehuru i viss mån anslutande sig till stadgandet i värnpligtslagens

28 § att Konungen, då rikets försvar det kräfver, kan till tjenstgöring

inkalla beväringen eller de större eller mindre delar deraf,

som finnas behöflige, dock kan sägas införa ett nytt begrepp i vår

offentliga rätt, har jag, i de förslag till lagar i meranämnda afseenden,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

som jag nu går att framlägga, infört derefter lämpade stadgande!! och

har jag äfven i de ursprungliga lagförslagen gjort en och annan mindre

betydande redaktionsförändring, för hvilken särskild redogörelse ej lärer

erfordras.

Hvad lagförslagens innehåll i öfrig! beträffar, torde någon omständlig

motivering derför ej tarfvas. År, på sätt jag redan förut påpekat,

den grundläggande principen uttalad, att under det statens nödtillstånd,

som kallas kriget, de enskilde skola med alla dem till hands

stående tillgångar vara underkastade statens förfogande, följa de öfriga

buden snart sagdt af sig sjelfva och blifva af jemförelsevis enkel och

lättfattlig beskaffenhet.»

Sedan härefter föredragning egt rum af de sålunda på nytt inom

landtförsvarsdepartementet omarbetade förslagen, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte för sin del godkänna samt i nådig proposition,

sådan den finnes detta protokoll bilagd, föreslå Riksdagen att

antaga de nu anmälda förslagen till

lag angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner för

krigsbehof; och

lag angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå hästar

och fordon.

I denna departementschefens hemställan instämde statsrådets öfriga

ledamöter, dervid chefen för justitiedepartementet, statsrådet Örbom,

beträffande frågan huru vida de nu framlagda lagförslagen stode i strid

med grundlagens föreskrifter i 74 § regeringsformen, yttrade:

»Efter min uppfattning är den stridighet, som i detta hänseende

inom högsta domstolen påpekats, mera skenbar än verklig, om man

fasthåller vid grundlagsbudets ordalydelse. De förpligtelser, som den

nya lagstiftningen åsyftar att i nödfall pålägga, äro uppenbarligen ej

omedelbart hänförliga under kategorien af sådan krigsgärd, hvars utkräfvande

är Konungen förbudet enligt 74 §. Anskaffandet af hästar

och kördon genom tvångsköp lika som det tillfälliga användandet vid

förekommande behof af transportmedel, arbetsmaterialier, mark och

byggnader, personliga prestationer samt sjukvårds- och andra förnödenheter

falla, efter min uppfattning, helt och hållet utom nämnda kategori.

Skyldigheten att tillhandahålla trupperna qvarter och förnödenheter i

Bih. till Rilcsd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Aftl. 8 Saft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongil. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

qvarteren sammanfaller med den allmänna, genom andra författningar

ordnade inqvarteringsbördan. Gränsen emellan denna senare börda och

förpligtelsen enligt den tillämnade s. k. reqvisitionslagen att tillfälligtvis

tillhandahålla lifsförnödenheter eller »födande varor» åt trupperna

äfven utom qvarteren är praktiskt taget så svår att uppdraga att någon

principal åtskilnad dervid icke rimligen bör göras gällande. När dertill

kommer att 74 § hufvudsakligen — om ej uteslutande — synes

fästa vigt vid förbudet mot ensidiga och tillfälliga tvångsåtgärder å

Konungens sida utan Riksdagens hörande, är det mig klart att de på

förutsättningen om båda statsmagternas samverkan grundade, för all

framtid afsedda nya anordningarna icke i verkligheten stå i strid med

grundlagsbudet.

Emellertid vill jag icke förneka, att en skenbar brist på öfverensstämmelse

emellan dem kan sägas ega rum i vissa stycken och särskildt

deri, att då i 74 § »magasinssystemet» för truppernas underhåll

synes vara uppstäldt såsom regel, de nya lagarna deremot nödtvunget

lemna större rum för »reqvisitionssystemet». Af sådan anledning och

då i frågor, som röra grundlagen och dess tydning, äfven skenet af

dylik motsägelse helst bör, så vidt möjligt, undanrödjas, vore efter min

åsigt önskligt, att en grundlagsändring i sådant syfte blefve vidtagen.

Men då af föredragandens anförande framgår, att frågans företagande

icke lämpligen bör fördröjas på sätt genom en dylik åtgärd skulle

komma att ske, och jag icke — emot de af högsta domstolens pluralitet

afgifna yttranden — vill framhålla samma åtgärd såsom oundvikligen

nödig, har jag ansett mig ej böra vidare påyrka framläggandet

af ett dylikt förslag i frågans närvarande skede.»

Till hvad statsrådet sålunda hemstält behagade

Hans Maj:t Konungen lemna bifall; och skulle utdrag

af protokollet, jemte ofvan omförmälda inom generalstaben

utarbetade redogörelse, bifogas den nådiga

proposition, som till följd häraf komme att till Riksdagen

aflåtas.

Ex protokollo

Carl Heijkenskjöld.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

27

Bil. I.

Förslag

till lag angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner

för krigsbehof.

§ 1.

1. Sedan Kongl. Maj:t för ordnat om krigsmagtens öfvergång på

krigsfot må, från den dag, som medelst allmän kungörelse bestämmes,

genom reqvisition fyllas sådana oundgängliga behof för krigsmagten,

hvilka icke med tillräcklig skyndsamhet kunna på annat sätt, såsom

från samlade förråd eller genom köp, leveransaftal o. s. v. tillgodoses.

Vid krigsmagtens återgång till fredsfot bestämmes på lika sätt den

tid, efter hvilken reqvisitioner på grund af denna lag icke vidare må

ega rum.

2. Om endast eu del af krigsmagten ställes på krigsfot, inskränkes

reqvisitionsrätten till hvad som erfordras för denna del.

3. Hvad enligt reqvisition utgöres, skall, der ej annorlunda här

nedan stadgas, af statsmedel ersättas, i enlighet med de i denna lagintagna

bestämmelser.

4. Rätt att göra reqvisition tillkommer de militära myndigheter,

åt hvilka Kongl. Maj:t i den ordning, som i § 14 sägs, sådan rätt

meddelar. Reqvisitionen skall alltid ske genom skriftlig, af reqvirenten

undertecknad handling. För hvad enligt reqvisition blifvit lemnadt

eller fullgjordt skall qvitto gifvas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

§ 2-

Genom reqvisition må anskaffas:

a) qvarter för trupper med befäl och vederlikar samt för andra,

som äro vid krigsmagten anstälde eller för dess räkning använde;

stallrum för hästar och slagtkreatur äfvensom plats under tak i befintliga

byggnader för materiel och öfrige förnödenheter;

b) mat i qvarteren enligt'' ortens sed för befäl, manskap m. fl.,

samt fourage åt hästar och slagtkreatur;

c) anspända fordon med formän, äfvensom andra transportmedel

med tillhörande personal för fortskaffning af folk och materiel samt

öfriga krigsförnödenheter;

d) fartyg, båtar och andra farkoster, med eller utan bemanning;

e) vägvisare, budbärare, arbetsmanskap, materialier, verktyg och

redskap för väg-, bro-, befästnings- och andra arbeten jemte till sådana

arbeten erforderlig mark samt dertill nödiga byggnader ''och verkstäder;

f) proviant och fourrage jemväl under andra förhållanden än de i

mom. b) afsedda;

g) bränsle och lägerhalm för kamperande eller bivackerande trupper;

h) vård hos befolkningen för sjuka och sårade menniskor och hästar,

tillhörande krigsmagten;

i) annat, som kan behöfva undantagsvis genom reqvisition anskaffas,

såsom beväpnings- och utrustningspersedlar, läkaremedel och förbandsmaterialier

äfvensom till biträde erforderlig personal.

§ 3.

1. Reqvisitionerna ställas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

eller behörig under honom lydande administrativ myndighet.

2. Då större skyndsamhet erfordras och reqvisitionens ändamål

eljest skulle förfelas, må reqvisition ställas till kommunal myndighet

eller, der sådan icke kan genast anträffas, omedelbart till den eller

dem, som böra reqvisitionen fullgöra.

3. Reqvisition må icke omfatta annat än hvad inom orten finnes

att tillgå.

4. Vägrar eller försummar någon att reqvisition behörigen eller

i rätt tid fullgöra, eger administrativ eller kommunal myndighet att

använda det tvång, som erfordras för det reqvirerades uttagande. Kan

dröjsmålet medföra våda, tillkommer ock militär myndighet samma

rätt, mot ansvar, vid missbruk, efter lag.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

29

§ 4.

1. Qvarter lemnas:

för tågande truppper och militärtransporter;

för garnisonerade eller eljest till ortens försvar derinom förlagda

trupper; samt

för trupper i krigs- eller kantoneringsqvarter.

2. Qvarter lemnas i mån af utrymme i tillgängliga hus och byggnader

å all egendom så väl i stad som på landet, hvilken icke på grund

af gällande stadgande är från inqvartering under krigstid befriad.

3. Qvarter med ljus och värme för menniskor, stallrum för hästar

och slagtkreatur samt, i mån af behof, plats under tak för materiel

och andra förnödenheter lemnas utan betalning. Mat och fourrage

i qvarteren ersättes efter det pris markegångstaxa!! upptager.

4. I öfrigt lända gällande inqvarteringsordningar äfvensom förordningen

om truppers och persedlars fortskaffande i tillämpliga delar

till efterrättelse; dock skall vid behof af trängre inqvartering en hvar

åtnöjas med det utrymme, som kan lemnas.

§ 5.

1. Då i annan ordning än för kronoskjuts finnes föreskrifvet anspända

fordon på reqvisition lemnas, utgår ersättningen efter kördag,

beräknad till högst tolf timmar, med det pris markegångstaxan bestämmer.

Begagnas fordon endast sex timmar eller mindre, utgår ersättningen

för half kördag.

2. För färd från bostaden till inställelseplatsen, äfvensom för

hemfärden, undfås ingen ersättning, om afståndet understiger en mil.

Uppgår afståndet till en, men understiger två mil, lemnas derför särskild

ersättning med forlön för en fjerdedels kördag, och om det uppgår

till två mil och derutöfver, med forlön för en half kördag.

3. Forman, som mer än fyratioårig timmar nödgas vara borta

från hemmet, har på den för honom bestämda farvägen rätt till inqvartering

och föda för sig och sina dragare utan afdrag å forlönen.

4. För den skada eller betydligare försämring, som å djur eller

fordon bevisligen uppkommit under begagnandet utan egarens eller

formannens förvållande, är egaren berättigad till full ersättning. Tages

fordon under mer än fyratioåtta timmar eller för oviss tid eller väg
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

längd i anspråk, skola hästar, åkdon och seltyg värderas vid inställelsen.

Har sådan värdering icke då kunnat ske, bör den så snart som

möjligt derefter verkställas.

§ 6.

1. Egare af enskild jernväg är pligtig att i sina vagnar anordna

nödig inredning för fortskaffning af manskap och hästar; att fortskaffa

trupper och krigsförnödenheter af alla slag; samt att till krigsmagtens

förfogande ställa all sin materiel, sina byggnader, telegraflinier, materialförråd

m. m.

2. Militärtransporter betalas efter faststäld taxa eller de särskilda

bestämmelser, som kunna för jernvägen vara gällande. Ersättning för

i öfrigt begagnad driftmateriel lemnas i förhållande till tiden, hvarunder

den blifvit använd, den förlust, som derigenom kunnat för jernvägen

uppkomma, samt den skada materielen lidit. För all annan materiel

utgår ersättningen antingen efter nyssnämnda grunder eller ock efter

dess värde.

§ 7.

1. För tomma eller obegagnade hus och byggnader, skogs- och

hagmarker samt öppna, obrukade fält lemnas, när de användas för

militära ändamål, ingen annan ersättning än för derå bevisligen uppkommen

skada. För andra byggnader och annan mark lemnas ersättning

äfven i förhållande till den för innehafvare!! deraf förlorade afkastning

eller nytta.

2. Efter samma grund utgår ersättning för fartyg, båtar och

andra farkoster.

3. Fartyg, som användas till försänkningar eller likartade ändamål,

ersättas till fulla värdet.

§ 8.

1. I andra fall, än i § 2 mom. b) säges, må proviant- och fourrageringsartiklar

samt slagtboskap reqvireras endast då krigsmagtens

underhåll icke kan på annat sätt tillgodoses och blott på Konungens

eller högsta befälhafvarens befallning; dock må för trupp under marsch

eller vid tillfälligt uppehåll oundgängliga lifsmedel åt menniskor och

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

31

djur jemväl utan dylik befallning reqvireras af truppens befälhafvare,

då omständigheterna göra sådant nödvändigt.

2. Hvad som enligt denna § reqvireras, ersättes till fulla värdet

efter gångbart pris.

§ 9.

Dagsverken samt lägerhalm och bränsle ersättas efter ortens markegångspris.

§ io.

För lemnad vård åt sjuke eller sårade, för beväpnings- eller utrustningspersedlar

och förbandsmaterialier utgår ersättning efter de pris,

som i orten gälla.

§ 11.

I de fall, då ersättning för fullgjorda reqvisitioner icke utgår efter

markegångspris eller faststälda taxor, bestämmes den, der öfverenskommelse

icke kan träffas, af tre gode män, af hvilka en utses af militärmyndighet,

en af fordringsegaren och den tredje af de båda sålunda

valde, eller, om de ej kunna sig om en person förena, på landet af

domaren i orten, i stad af magistraten; dock skall vid värderingen

alltid de i denna lag angifna grunder följas.

§ 12-

1. Liqvid för fullgjord reqvisition skall, efter fordringsbeloppets

pröfning och godkännande, der så ske kan, erläggas kontant, men,

då detta ej låter sig göra, genom en, till fordringsegaren stäld anvisning

å statskassan. Sådan anvisning löper med fem procents ränta

från och med den dag, då densamma blifvit utstäld.

2. Genom allmän kungörelse meddelas så väl sättet och ordningen

för fordringarnes pröfning och godkännande, som ock hvilken myndighet

är behörig att anvisning utställa.

3. Anvisningen inlöses, så fort medelstillgången det medgifver,

å ort och tid, som genom allmän kungörelse tillkännagifves; och

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

upphör ränteberäkningen med utgången af den månad,

visningen sålunda kunnat till inlösen företes.

§ 13.

De närmare föreskrifter, som för verkställigheten

blifva erforderliga, utfärdas af Kongl. Maj:t.

§ 14-

Angående skyldighet för enskilde att till kr

och fordon är särskilt stadgadt.

igsbruk

i hvilken an
-

af denna lag

afstå hästar

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 11.

33

Bil. II.

Förslag

till lag angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå

hästar och fordon.

§ I
1.

Egare af hästar och af fordon äro, med de undantag mom. 2

af denna paragraf innehåller, skyldige att, när så erfordras, till krigsbruk

afstå desamma i den ordning och mot den ersättning, som i denna

lag sägs.

2. Befriade från denna skyldighet äro:

a) Konungen och medlemmar af det kongliga huset för det antal

hästar och fordon Konungen, för Eget och medlemmarnes behof, finner

godt bestämma;

b) personer, tillhörande främmande magters härvarande beskickningar

och konsulat, så vida de icke äro svenske undersåtar;

c) embets- och tjensteman, läkare och veterinärer för de hästar

och fordon, hvilka för utöfvandet af deras tjenst eller yrke äro behöfliga;
d)

personer, med hvilka poststyrelsen uppgjort kontrakt om postbefordran,

för det antal hästar, nämnda kontrakt omfattar, jemte nödiga

fordon för kontraktets fullgörande.

e) gästgifvare och skjutsentreprenörer för egna, till skjutsskyldighetens

uppehållande nödiga hästar och fordon.

Bill. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 11.

§ 2.

Det antal hästar, som erfordras för krigsmagtens öfvergång till

krigsfot, bestämmes af Kongl. Maj:t och fördelas på kommunerna efter

förhållandet mellan antalet hästar inom hvarje kommun och hela rikets

hästantal. Sådan fördelning verkställes hvart femte år.

§ 3.

1. Sedan Kongl. Maj:t förordnat, att krigsmagten skall ställas på

krigsfot, skall från den dag, som genom allmän kungörelse bestämmes,

det åligga hvarje kommun inom riket att å mönstringsställen och tider,

som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, uppå förslag af vederbörande

militärmyndighet, utsättas, hålla till hända det antal hästar, för hvilkas

anskaffande kommunen, enligt § 2, skall ansvara.

2. Sker öfvergången till krigsfot icke samtidigt för hela krigsmagten,

bestämmes af Kongl. Maj:t, från hvilken tid och i hvilken ordning

skyldigheten för de särskilda kommunerna inträder att till fyllande

af krigsmagtens behof af hästar bidraga.

§ 4.

Inom hvarje kommun skall af stads- eller kommunalfullmägtige,

eller, der sådana icke finnas, å allmän rådstuga eller kommunalstämma,

utses en särskild nämnd af fem personer, hvilken inom kommunen

uttager de hästar, som, enligt § 3, skola å mönstringsställena tillhandahållas.

Vid hästarnes uttagande bör tillses, att den enskilde kommunalmedlemmar

derigenom drabbade tunga, så vidt möjligt är, jemnt fördelas,

och böra hästar af synnerligen högt värde vid valet förbigås.

§ 5.

1. De hästar, som af kommunerna tillhandahållas, skola vara för

krigsbruk dugliga.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

35

2. Hästarnes duglighet till krigsbruk pröfvas af eu mönstringskommission,

bestående af tre medlemmar, utsedde, en af militärmyndighet,

en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande och en af kommunen.

Mönstringskommissionen biträdes af en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

dertill förordnad veterinär.

3. Blifver häst kasserad eller har häst, som enligt § 3 uttagits,

icke blifvit vid mönstringstillfället instäld, och aflemnas ej genast i

dess ställe af kommunen annan häst, som kan godkännas, eger mönstringskommissionen

inköpa eller, om tillfälle dertill ej yppas, låta,

med biträde af kronobetjeningen, inom kommunen uttaga det bristande

antalet hästar; skolande i förstnämnda fall det belopp, hvarmed de

sålunda anskaffade hästarnes inköpspris kan komma att öfverstiga det

pris, som i medeltal blifvit åsatt de från kommunen uttagna hästar,

godtgöras staten af kommunen, mot ersättning af den hästegare, som

genom försummelse att fullgöra stadgade föreskrifter kan anses vara till

kommunens utgift vållande.

4. Med hästarne, som vid aflemnandet böra hafva skoningen i

godt skick, skall ock följa ryktdon, grimma, täcke af ylle, täckgjord,

en omgång lösa hästskor samt foder för tre dygn.

§ 6.

Hästarne jemte de i § 5 omförmälda persedlar inlösas af staten

mot ett pris, hvilket af mönstringskommissionen fastställes till det

belopp, som motsvarar ej mindre hästarnes och persedlarnes fulla

värde, än ock kostnaden för hästarnes inställande på mönstringsorten.

§ 7.

1. Efter den dag, som jemlikt § 3 varder genom allmän kungörelse

bestämd, kan i kommunerna till inlösen för statens räkning

utskrifvas det antal af der befintliga, till krigsbruk tjenliga fordon,

som, utöfver hvad förut finnes till krigsförvaltningens förfogande, är

för krigsmagten erforderligt.

2. Med hvarje fordon skall, utom dess vanliga tillbehör, aflemnas

seltyg.

3. Betalning för fordon med tillbehör samt seltyg skall bestämmas

och utgifvas på sätt i § 6 om betalning för hästar är stadgadt.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

§ 8.

De faststälda inlösningsprisen å aflemnade hästar och fordon med

tillbehör betalas antingen kontant å mönstringsstället till egarne eller

ock genom anvisningar, Indika af mönstringskommissionen utställas

och vid anfordran inlösas i någon närbelägen statens kassa.

§ 9-

De vidare bestämmelser, som för tillämpning af denna lag erfordras,

utfärdas af Kongl. Maj:t.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

37

Bil. in.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts

högsta domstol tisdagen den 9 december 1879.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Carleson,

Wretman,

Naumann,

von Hof sten,

Lindhagen,

Svedelius,

Östergren.

Sedan, till följd af högsta domstolens föreskrift den 18 nästlidne

november, de till högsta domstolens utlåtande öfverlemnade förslagen

till lagar, angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner

för krigsbehof och att till krigsbruk afstå hästar och fordon, cirkulerat

emellan högsta domstolens ledamöter; så företogs nu detta ärende till

slutlig behandling.

Högsta domstolens fleste ledamöter, justitieråden Carleson, von Hofsten,

Svedelius och Östergren, förenade sig i följande yttrande: Då innehållet

af lagar med förslagens syfte betingas i främsta rummet och

hufvud sakligast af hvad för bevarande af statens sjelfbestånd kräfves,

hvithet ej tillhör högsta domstolen att bedöma, och de ifrågasatta

lagarne följaktligen skulle ligga utom privaträttens omfång, lärer det

utlåtande, Kongl. Maj:t behagat infordra, endast afse förslagens för
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

hållande till de grunder, enligt livilka lag må i riket stiftas; och enär

förslagen gå ut på att i vidsträcktare mån och i vissa fall på annat

sätt eller under andra vilkor, än 74 § regeringsformen öfverlåtit åt

Konungen att ensam bestämma, ålägga de enskilde att fullgöra reqvisitioner

för krigsbehof, samt i grundlag stadgade lagstiftningsformer

ej innefatta hinder för Konungen och Riksdagen gemensamt att derom

förordna, synes det underdåniga utlåtandet böra innefatta en anmälan,

att högsta domstolen finner förslagens öfverensstämmelse med allmänna

lagstiftningsgrunder bero deraf, att förslagen varda antagna af Konungen

och Riksdagen gemensamt.

Justitierådet Wretman yttrade: Då 74 § regeringsformen endast

innefattar föreskrift när och på hvad sätt Konungen eger att utan

Riksdagens hörande fordra gärder, men icke innehåller något förbud

för Konung och Riksdag att gemensamt besluta en lag med vidsträcktare

stadganden i nämnda hänseende, anser jag omförmälda 74 §, med

hvilken förslaget till lag angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk

afstå hästar och fordon icke kommer i någon beröring, ej heller

utgöra hinder för Konung och Riksdag att gemensamt antaga förslaget

till lag angående skjddighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner för

krigsbehof, endast härvid uttryckligen förbehålles Konungens rätt enligt

74 §.

Hvad angår de föreslagna författningarnas förhållande till 73 §

regeringsformen; så, enär de skyldigheter, som enligt förslagen under

vissa förhållanden skulle åligga enskilde samhällsmedlemmar, enligt

min åsigt icke äro hänförliga till sådana pålagor eller utskrifningar,

hvarom förmäles i 73 § och om hvilkas utgörande för viss tid Riksdagen

enligt 57 § beslutar; torde ej heller 73 § lägga hinder i vägen

för förslagens antagande af Konung och Riksdag gemensamt; och

emedan, i fråga om lagstiftning för det olyckliga fall, att ett krig för

riket förestår, samhällets medlemmar äfven måste för det allmännas

väl underkasta sig uppoffringar, som under vanliga förhållanden ej böra

ifrågakomma, samt Kongl. Maj:ts remiss ej påkallar högsta domstolens

yttrande, huru vida eller i hvad mån de föreslagna stadgandena i och

för sig äro lämpliga eller ej, finner jag ifrågavarande författningar, i

det afseende nämnda remiss omförmäler, icke föranleda till anmärkning.

Justitierådet Naumann yttrade: I § 48 af 1772 års regeringsform

var det Konungen betaget att krig och örlig göra utan Riksens Ständers

ja och samtycke, samt i § 45 att utan sådant samtycke pålägga

undersåtarne några krigshjelper, nya gärder, utskrifningar eller andra

afgifter. Från denna allmänna regel gjordes likväl i samma § 45 det

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

39

undantag, att om riket blef angripet med härsmagt, »då ägde Kongl.

Magt rätt att taga de mått och steg, som med rikets säkerhet och

undersåtarnes fromma voro öfversstämmande, men så snart kriget upphört,

borde Ständerna sammankomma, och de. nya gärder, som för

krigets skull blifvit pålagda, genast upphöra».

Det var med åberopande af sistnämnda § den ödesdigra allmänna

krigsgärden år 1808 blef påbjuden.

Som bekant är, framhöllo 1809 års lagstiftare i motiven för

regeringsformen dels omöjligheten att i hvarje fall bestämma skilnaden

emellan ett anfallskrig och det nödtvungna försvarets, helst de flesta

krig äro började i kabinetten, innan de utbryta på fälten, dels huru

nödigt särskildt för vårt lands sjelfbestånd det vore, att dess Konung

må kunna med rustningar möta fiendens och, om nöden det fordrar,

hellre angripa med fördel än afvakta ett krossande anfall.

De beklädde derföre Konungen i 13 § af vår gällande regeringsform

med magten att börja krig, så af ena som andra slaget.

Men de omgåfvo denna magt med nödiga kauteler. Ett krigskreditiv

stäldes visserligen till Konungens disposition, men Konungen

må ej lyfta detta kreditiv, förr än han iakttagit hvad 13 § regeringsformen

(och 4 § riksakten) föreskrifva och sammankallat Riksdagen;

»Möter (heter det vidare i ofvannämnda motiv) Konungens företag

motstånd i statsrådet eller i allmänhetens tänkesätt, så är det sannolikt,

att Han väl betänker auledningarne dertill, innan lian ådrager sig

ännu ett motstånd, och ett vådligare, af rikets allena beskattande

Ständer».

År ej krigskreditivet tillräckligt, såsom i de flesta fall torde vara

att förmoda, så står det Konungen öppet att af den samlade Riksdagen

äska ytterligare krigsbevillning, enligt 73 § regeringsformen, »i den

ordning förut nämndt är», såsom orden lyda. Denna ordning är beskattning

sv äg en; ty ända från och med § 57 handlar samma grundlag

om Riksdagens finansiella myndighet.

En sådan tolkning vinner stöd af ett konstitutionsutskottets utlåtande

den 27 april 1810, som väl egentligen afser de dåvarande

riksstånden och ej får åberopas som en för framtiden gällande förklaring

af grundlag; men hvilket dock utgår från den grundsats, att

»regeringsformens 73 § innefattar tydligen under enahanda vilkor och

behandlingssätt alla frågor om nya pålagor, utskrifningar af manskap

eller penningar och varor».

Utom dessa garantier mot ett möjligt missbruk af magten att begynna

krig, stadgas, till undersåtarnes skydd, eu ytterligare sådan i

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

regeringsformens 74 §. Genom detta grundlagsbud dels betages

Konungen, såsom krigsmagtens högste befälhafvare, möjligheten att fordra

någon annan gärd till utförande af ett uppkommet krig, än lifsmedel

(»födande varor»), sammanskjutna i en landsort mot betalning med

penningar till de levererande efter faststälda markegångspris och med

förhöjning deruti till hälften af dessas belopp; varande denna reqvisition

vidare inskränkt till ett enda fall, nemligen krigsfolks underhållande

under tåg och marsch, när de särskilda orter, der detta tåg sker, icke

förmå trupperna med nödigt uppehälle förse; dels tillförsäkras, att icke

ens denna inskränkta gärd må äskas för trupper, som å någon ort

blifva förlagda eller nyttjas under krigsrörelse!’, utan böra i dylik händelse

trupperna förses med sina behof utur dertill samlade magasin

eller förråd.

Detta förbud, detta tillförsäkrade skydd mot reqvisitioners tvungna

fullgörande, om ock mot betalning, är ingalunda gjordt beroende deraf,

huru vida Riksdagen åtagit sig ytterligare krigsbevillning, eller icke,

eller att Riksdagen möjligtvis förklarat sig medgifva krigsmagtens högste

befälhafvare ett från 74 § afvikande förfaringssätt.

Grundlagsbudet är tydligt och ovilkorlig!

Då nu i de tillämnade och till högsta domstolens grundlagsenliga

utlåtande remitterade lagförslagen föreskrifves, att ej allenast krigsmagtens

högste befälhafvare, utan ock de militära myndigheter, åt

hvilka Han meddelade sådant uppdrag, skulle, efter krigsmagtens öfvergång

på krigsfot, ega rätt att reqvirera ej allenast lifsmedel för menniskor

och djur, utan äfven anspända fordon, formän, andra transportmedel

med tillhörande personal, fartyg med eller utan bemanning,

arbetsmanskap, verktyg, redskap, hästar, enskilda jernvägars materiel

m. m., och detta i allmänhet, utan all inskränkning till krigsfolks underhållande

under tåg och marsch, samt mot ersättning efter gångbart

pris, utan förhöjning, antingen kontant eller genom anvisningar på

statskassan, så är det efter mitt omdöme ovedersägligt, att genom en

sådan lag både det förbud och den tillförsäkran, hvilka i 74 § innefattas,

skulle blifva omintetgjorda.

Lika litet som Riksdagen, emot 60 och 61 §§ regeringsformen,

eger åtaga sig en krigsbevillning för all framtid, lika litet eger den

att annorlunda, än i 81 § sägs, med Konungen stifta en lag, stridande

mot gällande grundlagsbud.

Jag vill med detta mitt utlåtande ingalunda bestrida, att ju icke

det system, som finnes antaget i de remitterade lagförslagen, kan äfven

i vårt fädernesland komma att blifva nödvändigt, nyttigt och möjligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

4f

att genomföra; men jag har varit pligtig att i min mån och efter mitt

omdöme söka bidraga till upprätthållande af det gällande grundlagsbudets

helgd, till dess detta kan blifva ändradt i den ordning regeringsformen

föreskrifver.

Justitierådet Lindhagen instämde med justitierådet Wretman, men

anförde i fråga om 73 § regeringsformen särskildt följande:

I reqvisitionsförslaget förekomma stadganden, som förutsätta möjligheten

deraf att Konungen kunde anbefalla reqvisitioner, utan att

medel till deras betalande förut voro af Riksdagen beviljade eller eljest

tillgängliga. Om dessa stadganden, hvilka kunde komma i strid mot

regeringsformens föreskrifter om Riksdagens uteslutande beskattningsrätt,

ur förslaget utgå, synes mig återstoden af detta förslag äfvensom

förslaget angående hästar och åkdon, såsom afseende, icke beskattning

eller annat, hvarom 73 § regeringsformen handlar, utan allenast

eu rätt att i de förutsatta fallen af enskilde eller kommuner mot betalning

förvärfva varor, tjenstebiträden eller tillfällig besittningsrätt af

egendom, vara af beskaffenhet, att derom kan af Konung och Riksdag

gemensamt beslutas.

Utdrag af detta protokoll skulle till landtförsvardepartementet

expedieras.

Ex protocollo

E. Adlerstråhle.

Bih. till Rihd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Åfd. 8 Saft.

6

opaginerad Kontrollera mot PDF

Redogörelse

för

de bestämmelser angående skyldighet för enskilde

att fullgöra reqvisitioner för krigsbehof äfvensom

att till krigsbruk afstå hästar och fordon, Indika

gälla inom Europas särskilda stater.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLL.

Belgien..............

Danmark ...........

Frankrike ........

Holland ...........

Italien ..............

Norge .............

Ryssland ...........

Schweiz ...........

Tyskland ...........

Österrike-TJ ngarn

sid. 45

» 50

» 53

» 59

» 61

» 63

* 64

» 68

» 73

» 80

I

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

45

Belgien.

Ända till förlidet år har Belgien saknat förordningar för reqvisitioner

till krigsändamål. Det var de under två på hvarandra följande

år inträffande våldsamma uppträdena af arbetarebefolkningen, som förmådde

representationen att antaga följande:

LAG

rörande truppers förläggning under marsch och i kantoneringsqvarter

och rörande reqvisitioner för krigsändamål, af den 14 augusti 1887.

Kap. I.

Reqvisitioner i fredstid.

Art. 1. Under fredstid, då trupper under marsch eller kantonering

ej kunna inrymmas i de till kaserner afsedda byggnader, äro

invånarne skyldige att med qvarter, med eller utan mat, förse arméns

officerare, underofficerare, manskap och hästar.

Betalning sker efter en taxa, som årligen bestämmes i budgeten.

Art. 2. Till trupper under marsch räknas:

Art. 3. Vid större fredsöfningar kan krigsdepartementet mot ersättning

reqvirera:

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

Kap. II.

Reqvisitioner i krigstid.

Art. 4. Vid arméns mobilisering kan krigsdepartementet, oberoende

af hvad ofvan blifvit nämndt, mot ersättning reqvirera:

1) Rid- och draghästar, som behöfvas för att sätta hären på krigsfot

och vidmagthålla honom vid denna styrka. Egarne till de reqvirerade

hästarne kunna efter krigets slut återfå dem mot ersättningens

återbetalande.

2) Vagnar, båtar, anspann och körsvenner m. m. för forslande

af materiel och förnödenheter af alla slag.

3) Magasin, stall, qvarnar, bakugnar och andra behöfliga byggnader.

4) Mark, som hären behöfver för sina operationer.

5) Materialier, verktyg, maskiner och förnödenheter, som behöfvas

för byggande, reparation eller förstörande af kommunikationsmedel

och för utförande af militära arbeten i allmänhet.

6) Vägvisare, lotsar, kurirer, budbärare, sjöfolk äfvensom personal

till alla de arbeten och sysslor, som förekomma inom härens olika

tjenstegrenar.

7) Läkemedel eller andra sanitära förnödenheter äfvensom vård

hos invånarne för sjuke eller sårade, ända till dess de kunna flyttas

till ett sjuketablissement.

8) Kol, ved och lyse äfvensom halm till läger, bivacker och kantoneringsqvarter.

9) Lifsmedel, såsom säd, mjöl, boskap, furage o. s. v., samt alla

andra föremål och hjelpmedel, som fordras till militärändamål i allmänhet.

Art. 5. Krigsdepartementet kan reqvirera mot ersättning alla de

tillgångar på materiel och personal, öfver hvilka jernvägsbolagen eller

jernvägsstyrelserna samt post-, telegraf- och telefoninrättningarna

förfoga.

Art. 6. Under uttrycket »krigstid» inbegripas äfven de tillfällen,

då trupper äro i marsch, koncentrerade eller förlagda i kantoneringsqvarter

för att skydda landet för yttre fiender eller för att upprätthålla

den inre ordningen och landets lagar.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

47

Kap. IIT.

Befrielser från reqvisitioner.

Art. 7. Reqvisition får ej utfärdas å:

1) Hästar, tillhöriga statschefen och de utländska beskickningarne.

2) Hästar, som tjensteman äro skyldige hålla i och för sin tjenst.

3) Hästar och ston, som ej äro fylda 5 år.

4) Hingstar, särskildt afsedda till hästafvel.

5) Ston, som tydligen äro drägtiga eller åtföljas af föl.

6) Hästar, som tillhöra postverket eller som postverket underhåller

för sin räkning genom kontrakt med enskilde.

7) Hästar, som äro oundgängligen nödvändiga för de särskilda

grenarne af den allmänna förvaltningen, samt

8) Hästar, tillhöriga läkare.

Art. 8. Trupper få ej inqvarteras:

1) Uti hus, der ingen myndig bor, och uti hus, der det tinnes

hafvande qvinnor eller svårt sjuke personer eller lik.

2) Uti illa beryktade hus.

3) Uti byggnader, der sårade blifvit intagne, samt

4) Hos mycket fattiga menniskor.

Personer, som äro hänförliga under mom. 1) och 2) ofvan, äro

skyldige att skaffa qvarter på annat håll än i deras bostad; i brist

härpå ombesörjes inqvartering på deras bekostnad genom de civila

myndigheterna.

Kap. IV.

Formen för reqvisitioners verkställande.

Art. 9. Reqvisitionerna ställas till de civila myndigheterna.

De skola vara skriftliga och med namn undertecknade.

De skola innehålla art och mängd af det som reqvireras och, så

vidt möjligt, tiden för aflemnandet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

De civila myndigheterna fördela reqvisitionerna och ombesörja i

hvarje fall det fullständiga indrifvandet af desamma.

Qvitto lemnas å alla mottagna varor eller prestationer.

Art. 10. Om de civila myndigheterna under utöfning af sin myndighet

ej utföra de utfärdade reqvisitionerna, äfvensom vid tillfällen

då stor skyndsamhet är af nöden, har militärmyndigheten rättighet att,

i stället för den kommunala myndigheten, sjelf sätta sig i besittning

af det reqvirerade.

Art. 11. Reqvisitioner, omnämnda under Art. 5, ställas till vederbörande

jernvägsstyrelse eller — — — — — — — — — — — —

Kap. 5.

Straffbestämmelser.

Art. 12. I fredstid är vägran att fullgöra en i behörig ordninggjord

reqvisition belagd med straff af 5—50 francs böter.

Liktydig med vägran är underlåtenhet att i behörig ordning fullgöra

reqvisition.

Vid upprepad vägran att fullgöra reqvisition höjas böterna till

dubbla beloppet.

Art 13. I krigstid är dylik vägran belagd med böter af 15—100

francs och fängelse i 1 — 7 dagar eller med ettdera af dessa straff.

Vid upprepad vägran kan fängelsestraffet höjas till 15 dagar.

Art. 14. I krigstid kunna de medlemmar af de civila myndigheterna,

som uraktlåta att fullgöra till dem stälda reqvisitioner, dömas

till böter af 26—250 francs.

Vägran straffas med böter af 50—500 francs och fängelse i 1—8

dagar. Vid upprepad vägran kunna straffen höjas till dubbelt.

Art. 15. Såsom upprepad vägran betraktas, om någon under loppet

af de 5 sista åren blifvit dömd för förbrytelse mot ofvannämnda bestämmelser.

Art. 16. Begås flere förbrytelser mot denna lag samtidigt, höjas

straffen, dock ej högre än till dubbelt af maximigränsen för det strängaste

straffet.

Art. 17. Vid förmildrande omständigheter kunna böterna sänkas

under de i föregående moment upptagna belopp, dock i intet fall under

1 francs.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 11.

49

Kap. IV.

Ersättningar.

Art. 18. De civila myndigheterna i de kommuner, der reqvisitioner

blifvit gjorda, sända så snart som möjligt till militärmyndigheten

såväl en afskrift af reqvisitionsordern som en förteckning på alla de

personer, hvilka deltagit i reqvisitionens fullgörande, jemte uppgift å

de aflemnade varorna, de derför begärda prisen in. m.

Art. 19. Militärmyndigheten bestämmer inom de 8 närmaste dagande

den ersättning, som tillkommer hvar och en af deltagarne, och

sänder uppgifter härå till civilmyndigheterna.

Inom 24 timmar efter mottagandet af sagda uppgifter underrätta

civilmyndigheterna hvar och en af deltagarne derom.

Inom loppet af 15 dagar, räknadt från sagda underrättelse, skola

deltagarne tillkännagifva för civilmyndigheten, huruvida de äro nöjda

eller ej med det dem tillerkända ersättningsbeloppet. Underlåter någon

att inom nämnda tid anföra klagomål, upptagas desamma ej.

Klagomålen skola vara åtföljda af behörig utredning och angifva

det ersättningsbelopp, som begäres ■— — -— — — — — — — —

Fredsdomaren afgör i sista instansen tvister rörande ersättningsbelopp

af högst 100 francs, och i första instansen rörande högre ansökningsbelopp.

Art. 20. Efter förloppet af den i mom. 3 af föregående Art. bestämda

tid sänder civilmyndigheten uppgift å de belopp, som blifvit

definitivt bestämda för dem, som lemnat varor.

På enahanda sätt förfares med de ersättningsbelopp, som af domaren

blifvit bestämda.

Ersättningarna utanordnas i en post till vederbörlig kommun af

militärmyndigheten.

Genast härefter låter civilmyndigheten genom en kommunens tjensteman

utbetala de särskilda beloppen till hvar och en af deltagarne.

Bih. till Riksd. Prot. 1889. 1 Samt. 1 Afl. 8 Haft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

Danmark.

Rättighet att göra reqvisitioner samt reqvisitioners utförande.

Danmarks grundlag af den 5 juni 1849 § 82 stadgar: »Eiendomsretten

er ukraenkelig. Ingen kan tilpligtes åt afstaae sin Eiendom,

uden hver Almeenvellet krsever det. Det kan kun skee ifplge Lov og

mod fuldstsendig Erstatning».

Den lag, som tillstädjer reqvisitioner för krigsbehof, liar icke

kunnat anskaffas, men att en dylik lag förefinnes — förmodligen den

längre ned omnämnda af den 9 maj 1806 — visar reglementet för

förplägningsväsendet i fält af 1863, hvilket lemnar följande föreskrifter

(§§ 43—46).

I regeln skola alla reqvisitioner å förnödenheter till armén, hvilka

måste anskaffas genom prestationer af landets invånare, utgifvas

genom behörig corps- eller fördelningsintendentur och ställas till de

civila myndigheterna (amtman, distriktsdeputerade, magistrater, sockenfogdar)

och alltid till den högsta civilmyndigheten på stället.

Om reqvisitionen ej kan utfärdas af intendenturen, får den utgifvas

af befälhafvarne för regementen, bataljoner, batterier eller motsvarande

afdelningar samt för detachement, hvilka då äfven utfärda

qvitto å det bekomna. Finnes intendenturmyndighet i orten, vända

sig nämnde truppbefälhafvare till denna, som genom de civila myndigheterna

anskaffar hvad som behöfves.

Önskar den civila myndigheten militärhjelp för att indrifva det

reqvirerade, skall sådan lemnas. Den härtill kommenderade truppafdelningen

medföljes af en intendenturtjensteman. Denne har att

vända sig antingen till ortens civilmyndighet eller, om sådan ej finnes

tillstädes, till framstående medlemmar af kommunen. Skulle desse

vägra sin medverkan till reqvisitionens ordentliga utförande å anbefald

tid, så eger intendenturtjenstemannen rätt att med truppernas biträde

skrida till undersökning i husen och bemägtiga sig hvad som behöfves.

Truppbefälhafvaren har för öfrigt att öfvervaka ordningen

samt fullgöra intendenturtjenstemannens föreskrifter vid indrifvandet

af det reqvirerade. Om intendenturtjensteman ej finnes, öfvertager

truppbefälhafvaren äfven dennes åligganden. För hvad som genom

reqvisition blifvit bekommet skall qvitto lemnas.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

51

Qvarter.

De författningar, som angå inqvartering af trupper i krigstid, äro

följande: lagarne af den 9 maj 1806, af den 14 oktober 1809, 4 juli

1850 samt 1 juli 1876 (särskildt rörande Köpenhamn).

Då inqvartering af trupper skall ega rum, bestämmer kommenderande

generalen de städer, landsträckor eller gårdar, som skola tagas

i anspråk. Inqvarteringen ombesörjes af den civila myndigheten på

hvarje ställe, till hvilken militärmyndigheten har att vända sig. Utan

civilmyndigheternas vetskap må ingen inqvartering göras.

Vid inqvarteringens anordnande följas om möjligt de för fredstid

gällande bestämmelser (af den 15 november 1816, 29 december 1850

och 9 december 1861); men der så ej kan ske, rättas inqvarteringen

efter utrymmet och öfriga omständigheter. Qvarteron skola vintertiden

förses med lyse och värme.

För hästar anvisas nödiga stallrum jemte stallredskap och ljus.

Likaledes böra lokaler till vaktrum, arrester, sjukhus samt militära

verkstäder tillhandahållas, äfven dessa varma och upplysta.

Platser till öfningars utförande m. m. skola äfven lemnas, och ersättes

å dem endast bevisligen gjord skada eller åverkan.

För sjelfva qvarteren lemnas qvartervärdarne ersättning. Denna

beräknas olika för de militära graderna.

Trupperna kunna inqvarteras hos invånarne med eller utan kost.

Kosten skall bestå af ett varmt mål per dag, dock utan bröd, hvarmed

trupperna sjelfva i allmänhet äro försedda. Har eu qvartervärd på en

gång 6 man eller deröfver, kan han få lemna kosten utan tillagning,

hvilken då ombestyres af manskapet sjelft, qvartervärden bör i sådant

fall tillhandahålla bränsle och kokkärl. Allt hvad som, utom det ofvannämnda,

begäres af truppen, skall särskildt betalas.

För de bekomna qvarteren samt kosten lemnas qvitto; betalningen

utgår vid längre qvarblifvande på samma ställe månadsvis, eljest om

möjligt före uppbrottet. Truppbefälhafvaren är ansvarig för betalningens

ordentliga fullgörande från truppförbandets medel.

Särskilda prestationer.

Beträffande reqvisition af för härens behof erforderliga foror och

skjutser, är hvarje invånare utan undantag, jemlikt § 7 af lagen den

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 11.

9 maj 1806, under krigstid och efter förutgången kungörelse pligtig

att, om han kan, efterkomma de bestämmelser, som af de militära

myndigheterna lemnas.

Till byggande eller iordningställande af broar och vägar för militära

ändamål äro civilmyndigheterna skyldiga att lemna folk och materialier

på reqvisition af truppbefälhafvarne. Ersättning härför lemnas

vederbörande kommuner.

Hästar, fordon m. m.

Författningarna i dessa hänseenden äro lagarne af den 16 juni

1876 samt af den 25 juni 1878.

Det antal, som behöfves vid mobilisering, uttages genom reqvisition.

Alla rikets hästegare äro skyldige att i krigstid aflåta alla sina

hästar till härens bruk. Det antal hästar, som hären behöfver, fördelas

redan i fred på hvarje kommun; denna fördelning göres först amtvis

enligt inrikesministerns bestämmelse och sedan kommunvis af amtråden.

Hvarje kommun eller stad är pligtig att efter kungörelse inom 24 timmar

på anvisad ort tillhandahålla 1 \ gånger det antal hästar, som

kommunen eller staden till följd af den gjorda fördelningen skall framställa.

Kommunalmyndigheterna äro berättigade att köpa för kommunens

räkning behöflig! antal hästar; uttagas dessa hästar ej till tjenst,

går köpet tillbaka.

Hästarne skola vara försedda med skor, 1 täcke, 1 täckgjord och

1 grimma.

För hvarje amf utses mönstringskommissioner, bestående af 3

medlemmar, nemligen amtmannen (i Köpenhamn öfverpresidenten) såsom

ordförande, 1 medlem utnämnd af amtrådet (i Köpenhamn magistraten)

samt 1 medlem utnämnd af krigsministern. Finner kommissionen

en framstäld häst oantaglig, må egaren framföra en annan häst.

Om denne också förkastas, eller om någon häst uteblifver, eger kommissionen

rätt att på kommunens bekostnad anskaffa häst från annat

håll, hvarvid kommunen ansvarar för skilnaden mellan inköpspriset

och värderingsbeloppet för eu häst, eller ock kan kommunen, med

myndigheternas hjelp, låta uttaga häst inom kommunen. De uttagna

hästarne aflemnas genast till härens förfogande.

Hästar af högt värde böra om möjligt skonas från utskrifning.

Vid aflemnandet erhålla hästegarne betalning kontant eller genom •

invisning. Äfven betalas ersättning för hästarnes inställelse å mön
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

53

stringsorten äfvensom för furaget under färden. Betalningen för hästarne

bestämmes af amtvis tillsatta värderingskommissioner efter det

allmänna handelspriset för hästar. Hvarje värderingskommission består

af tre sakkunnige och aktade män, välde af vederbörande amtråd'' (i

Köpenhamn af magistraten). Ersättningen för hästarnes inställelse

m. m. utgår efter en af inrikesministern bestämd tariff.

För underlåtenhet att framställa häst straffas egaren med böter af

högst 100 kronor per häst.

Det vid mobilisering erforderliga antal vagnar och fordon kan

äfven genom reqvisition uttagas af landet. Fördelningen på kommunerna,

uttagandet, inställelsen till mönstring och värderingen tillgår på

enahanda sätt som för hästar. Med hvarje vagn skola lemnas erforderliga

seltyg.

Den närmare beskaffenheten af hästar, vagnar och seltyg bestämmes

af inrikes- och krigsministrarne och clelgifves vederbörande myndigheter.

Frankrike.

Rättighet att göra reqvisitioner.

Militärmyndigheterna hafva, enligt lag af den 3 juli 1877 och reglemente

af den 2 augusti 1877, rätt att reqvirera hvad som för härens

behof är nödvändigt, från och med den dag, då mobiliseringen för hela

eller en del af hären börjar till dess hären återgått på fredsfot. Denna

rätt tillkommer, vid hela härens mobilisering, högste befälhafvare!!,

armécorps- och fördelningschefer samt chefer för trupper med särskilda

uppdrag. Vid blott en viss härafdelnings mobilisering tillkommer

reqvisitionsrätten dess befälhafvare samt underlydande armécorpschefer.

Hvarje reqvisition skall vara skriftlig och undertecknad, öfver

det reqvirerade som bekommits skall qvitto lemnas.

Hvad som får reqvireras.

Militärmyndigheterna kunna reqvirera:

1) Qvarter hos invånarne för personal, hästar, mulåsnor och

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

annan boskap, äfvensom de byggnader, som behöfvas för personal och

materiel tillhörande hvarje tjenstegren af hären.

2) Daglig kost för officerare och manskap, som äro inqvarterade.

Födan skall vara sådan, som brukas vanligen i landet.

3) Lifsmedel och ved för härens behof samt furage för hästar,

mulåsnor och boskap äfvensom lägerhalm för trupperna.

4) Fortskaffningsmedel af alla slag, deruti inbegripet anspann och

personal. Brefdufvor få äfven reqvireras.

5) Båtar eller farkoster.

6) Qvarnar och bakugnar.

7) Verktyg, materiel, maskiner, m. in., som behöfvas för byggande

eller reparation af förbindelseleder äfvensom för militärarbeten i allmänhet.

8) Vård hos invånarne för sjuke och sårade.

9) ''Vägvisare, budbärare äfvensom arbetare för alla slags arbeten,

som behöfva utföras för härens räkning.

10) Klädes-, utrustnings- och lägereffekter äfvensom munderingsoch

beväpningspersedlar, sängkläder, läkemedel och ryktdon.

11) Alla andra föremål och tjenstår, som behöfvas för hären.

Utförande af reqvisitioner.

Hvarje reqvisition ställes till mairen eller, om denne ej är till

finnandes, till hans ställföreträdare. Om medlemmarne af municipalrådet

ej finnas uti kommunens hufvudsäte eller stad, eller om tiden

ej medgifver att reqvisitionen sändes dit, så kan den ställas direkt

till invånarne.

Reqvisitionen får ej upptaga andra varor eller produkter, än som

finnas i kommunen, och får ej vara så stor, att den helt och hållet

utblottar densamma. Om mairen förklarar, att det reqvirerade ej finnes,

får militärmyndigheten låta verkställa undersökning; skulle denna

lemna motsatt utfall, bemägtigar sig militärmyndigheten det reqvirerade,

äfven om våld måste användas. Den judiciella myndigheten underrättas

härom.

Reqvisition får ej utföras, såvida ej den befintliga tillgången öfverstiger

3 dagars lifsmedel för en ensam familj, 8 dagars lifsmedel vid

en landtgård, industrielt eller annat etablissement, 15 dagars furage

hos en landtbrukare.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

55

Ersättning för reqvisitioner.

Ersättningarna för reqvisitioner bestämmas af departementala kommissioner;

dessa stå under en central kommission i Paris, som har till

uppgift att åvägabringa enhet i tillvägagåendet inom hela landet. Mairerne

uti de kommuner, der reqvisitioner blifvit gjorda, upprätta förteckningar

å dessa, hvilka med åtföljande reqvisitionsorder och qvitten

genom prefekten insändas till den departementala kommissionen. Denna

uppgör förslag till ersättningarnas belopp, för hvar och en af deltagarne,

samt insänder detta förslag till en af krigsministern särskildt

utsedd intendenturtjensteman, som bestämmer beloppen. Nämnde intendenturtjensteman

underrättar mairen, och denne deltagare i reqvisitionen,

om den tillerkända ersättningen.

Desse få, om de äro missnöjde, inom 15 dagar insända klagomål.

Efter denna tid upptages ej klagomål. Frågan hänskjutes derefter till

fredsdomaren. Uppgift å de icke öfverklagade ersättningsbeloppen för

hvarje kommun sändes af mairen till ofvan nämnda intendenturtjensteman,

som inom 8 dagar aflemuar penningemedlen till kommunernas

kassörer. Betalning sker kontant eller genom invisningar i statskassan,

hvilka löpa med 5 procent ränta, räknadt från den dag, då invisningen

lemnas. Så snart kommunernas kassörer bekommit penningemedlen,

äro de skyldige genast utbetala dem till hvar och en, som

deltagit i reqvisitionerna.

Qvarter hos invånarne.

Mairerne uppgöra hvart 3:dje år listor och förteckningar öfver de

byggnader, som kunna användas för inqvartering eller qvarterläger;

dessa listor och förteckningar kunna af militärmyndigheterna på krigsministerns

order revideras på ort och ställe. Uti listorna upptages

antalet man och hästar, som få rum i hvart och ett hus. Särskilda afskrifter

af desamma skola finnas hos corpscheferne, hos intendenterne

samt hos mairerne; de följas så vidt möjligt vid inqvarteringen.

Befriade från inqvartering i egna bostäder äro: innehafvare af

allmänna kassor, som förvaras hos dem, enkor och i ensamhet lefvande

ogifta qvinno!- äfvensom religiösa qvinnosamfund. Dessa äro dock

skyldiga att i andra hus skaffa inqvartering. Invånarne kunna ej

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

anmodas att lemna det rum och den säng, der de pläga bo och ligga,

men äro derför ej befriade från inqvartering efter sina vilkor.

Förutom qvarter hafva trupperna rätt att bekomma ved till eldning

samt ljus.

Ersättning för qvarter betalas icke i följande fall:

1) Inqvartering eller qvarterläger för marscherande trupper, som

varar under kortare tid än 3 dagar hos samma invånare.

2) Qvarterläger för manövrerande trupper.

3) Inqvartering eller qvarterläger under mobiliseringstiden, hvars

längd genom ett dekret bestämmes.

I öfriga fall betalas eu ersättning i enlighet med en bestämd taxa.

Jernvägstransporter.

Jernvägsbolagen äro pligtiga att till krigsmagtens förfogande ställa

jernvägarne med alla deras tillgångar af personal och materiel. Personal

och materiel, sålunda reqvirerad, kan användas hvar som helst.

Underkastade reqvisition äro äfven kol, olja och öfriga förnödenheter

för jernvägsdrift. Likaså stationerna med deras samtliga byggnader

in. m.

Kommunerna få icke, vid fördelning af de bördor, som enligt reqvisition

åligga dem, taga i anspråk några af jernvägarnes tillhörigheter.

Användandet af den rörliga materiel, som behöfves, ersättes i

enlighet med en af conseil d’état faststäld taxa. Denna materiel skall

förut vara inredd för militärtransport. Ersättning för bränsle, olja

in. m. utgår efter beräkning af inköpspris och åtgång.

Vid reqvisition af hel handel eger militärmyndigheten rätt att

utan särskild afgift förfoga öfver jernvägsspåren, jernvägsstationerna

med allt hvad derå tinnes samt telegraflinierna. Sjelfva transporterna

deremot betalas.

Hästar och fordon in. m.

Militärmyndigheterna hafva, enligt lagar af den 3 juli 1877 samt

reglementen den 2 augusti 1877, den 1 augusti 1879, den 15 september

1885 (angående dufvor), rättighet att reqvirera hästar, mulåsnor,

anspända fordon och brefdufvor för att sätta hären på krigsfot samt

vidmagthålla densamma. Hvarje år i början af december låter mairen

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

57

i hvarje kommun genom kungörelser underrätta egarne af hästar, mulåsnor

och brefdufvor, att de skola före den 1 januari till maireriet

inlemna en uppgift på alla ofvan nämnda djur, som de ega, jemte

ålder och tecken. Underlåtenhet häraf straffas med böter.

Mellan den 1 och 15 januari uppgör mairen en förteckning, upptagande

alla djur, deras tecken, egarnes namn och hemvist; dock upptages

ej härå:

1) hästar, som ej den 1 januari äro 5 år fylda; året räknas från

1 januari födelseåret;

2) mulåsnor, som ej den 1 januari äro 3 år fylda;

3) djur, som redan äro inskrifna i en annan kommun;

4) djur, som förut blifvit antecknade såsom odugliga till krigstjenst;

5) djur, som äro undermåliga;

6) djur, som äro befriade från all reqvisition i krigstid.

Under tiden mellan den 16 och 20 januari låter mairen genom

ombud kontrollera de af häst- in. fl. egarne insända uppgifterna.

Den 20 januari insänder mairen uppgift på samtliga hästar och

mulåsnor och brefdufvor till befälhafvaren för rekryteringen (recrutement

du ressort); denne gör ett sammandrag för samtliga kommuner,

hvilket den 25 januari sändes till armécorpsckefen eller guvernören

och till krigsministern.

Hvart tredje år upprätta, enligt bestämmelse af den 24 oktober 1883,

mairerne hvar för sin kommun en förteckning å antalet anspända

fordon i kommunen vid samma tid på året som antalet hästar antecknas.

Alla fordon, som ej uteslutande äro afsedda till persontransport,

upptagas på förteckningen, förutsatt att de alla af egaren kunna

vid reqvisition samtidigt göras anspända. I förteckningen angifves

hvarje fordon genom beskrifning af dess utseende samt anmärkes, med

hänvisning till hästförteckningen, hvilka hästar skola tjena såsom anspann

för fordonet. För öfrigt förfares på enahanda sätt som med

hästar och mulåsnor.

Hvart annat år kan krigsministern låta verkställa en klassificering

af hästar och mulåsnor samt dufvor; äfven af fordon kan klassifikation

göras det år, då dessa af mairen upptecknas. Klassificeringen

eger rum på bestämd tid i hvarje kommun i mairens närvaro och

inför en kommission, bestående af en officer tillsatt af corpschefen,

en civil person vald af kommunen samt en veterinärläkare eller annan

lämplig person vald af mairen. Officeren är den egentligen bestämmande.

Bil. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 A/d. 8 Haft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kongl. Majrfs Nåd. Proposition No 11.

Djuren indelas dervid, efter storlek och öfriga egenskaper, hästar

i 6, mulåsnor i 3 klasser; särskildt skiljes mellan drag- och ridhästar.

En förteckning öfver de olika klassernas djur, som äro lämpliga att

uttagas, lemnas till mairen, och en dylik till befälhafvaren för rekryteringen.

Denna senare får äfven en förteckning öfver alla djur,

som till följd af undermålighet ej ännu kunna uttagas, samt en förteckning

öfver de djur, som till följd af oduglighet till krigstjenst

eller på grund af särskilda orsaker blifvit undantagna från reqvisition.

Fordonen skola uppvisas för kommissionen anspända; de indelas

efter den slags tjenst, till hvilken de äro lämpliga. Derefter verkställes

en lottdragning för att bestämma den ordning, i hvilken de

olika fordonen skola uttagas vid mobilisering. Förteckningar, upptagande

denna ordning, uppgöras och sändas en till mairen, och en

till befälhafvaren för rekryteringen. Undantagna från reqvisition äro

följande djur och fordon:

1) hästar tillhöriga republikens president,

2) hästar, som tillhöra embetsmän i och för deras tjenst;

3) ston, som äro drägtiga, hafva föl eller äro uteslutande afsedda

till afvel;

4) hingstar, uteslutande afsedda till afvel;

5) hästar under 6 år och mulåsnor under 4 år;

6) hästar och vagnar i postverkets tjenst;

7) hästar och vagnar, som äro nödvändiga för jernvägarnes tjenst;

8) hästar, mulåsnor och anspända fordon tillhöriga de utländska

beskickningarna;

9) hästar, mulåsnor och anspända fordon tillhöriga utländningar

från en del länder, med hvilka särskild öfverenskommelse i dylikt afseende

blifvit träffad.

Det antal djur och fordon, som behöfves vid mobilisering, bestämmes

af krigsministern. Militärmyndigheterna fördela dessa på de olika

kommunerna med ledning af de inkomna förteckningarna. Brist i ett

armécorpsområde ersättes från ett annat. Så snart order om mobilisering

utgått, underrättar mairen egarne af djur och fordon, att de

skola föra alla sådana, som förut blifvit klassificerade jemte de djur,

som vid senaste mönstring varit undermåliga, men nu ej mera äro det,

till ort, som bestämts af militärmyndigheterna. Hästar och mulåsnor

skola vara väl skodda, hafva träns och grimma med grimskaft. Kommissioner,

sammansatta af en officer (af beridet vapenslag), en civil

person och en veterinär för hvarje armécorpsområde, uttaga det behöfliga

antalet, dervid början göres med de anspända fordonen. Först

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

59

dragés lott mellan kommunerne, och det behöfliga antalet vagnar uttages

med ledning af denna och den förut inom hvarje kommun verkstälda

lottdragningen. Hästar och mulåsnor från de ej i anspråk

tagna vagnarna insättas åter i vederbörlig klass. Härefter uttagas

hästar och mulåsnor, hvarvid behöflig! antal uttages från hvarje kommun

efter lottdragning. Hvarje egare till djur eller fordon får ett

qvitto å hvad han lemnat. Äfven lemnas uppgift å den ersättning,

som hvar och en har att utfå. Intendenturtjenstemännen sända inom

10 dagar det ersättningsbelopp, som tillkommer hvarje kommun, till

mairen, hvilken genast låter utbetala penningarne till vederbörande.

Då armén återgått till fredsfot, kunna egarne, mot inbetalning af den

erhållna ersättningen, återfå sina djur eller fordon.

Holland.

Rättighet att göra reqvisitioner, hvad som får reqvireras samt reqvisi
tioners

utförande.

Då under krigstid hären eller fästningar äro i behof af förnödenheter,

som ej på annat sätt kunna anskaffas, äro kommuner och enskilda

enligt lag af den 14 september 1866 samt af den 29 mars 1877

skyldige att fullgöra reqvisitioner af alla slag. Dit höra äfven hästar,

boskap och andra djur. Härvid bör dock tillses, att kommunerna ej

genom reqvisitionerna utblottas.

Högste befälhafvare!! för hären eller för en härafdelning och

kommendanten i en fästning hafva rätt att i krigstid sjelf genom sina

underlydande verkställa reqvisitioner, såsom af inqvartering, underhåll,

transporter och leveranser af allahanda slag (hästar, boskap m. in.).

Befälhafvaren står då i ansvarighet för det ordentliga utförandet af

reqvisitionen.

Reqvisitionen bör vara skriftlig och ställas till civilmyndigheten

(borgmästaren). För underlåtenhet att fullgöra reqvisitioner äro olika

straffbestämmelser gjorda, hvarförutom det reqvirerade anskaffas på

annat håll för den vållandes medel. Qvitto lemnas å allt, hvad som

bekommes.

Om möjligt bör det genom reqvisition bekomna kontant betalas

af militärmyndigheterna. År detta ej möjligt, lemnas jemte qvitto

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

en anvisning å medlen, för hvilkas ordentliga utbetalande holländska

staten är ansvarig.

Qvarter.

Invånarne äro skyldige att på reqvisition lemna: qvarter för

trupper med eller utan kost, stallrum och furage för hästar, samt

äfven kost utan dermed förenad inqvartering. Åro trupper inqvarterade

utan kost, så äro qvartervärdarne skyldige att tillhandahålla

nödiga kokkärl. Qvarteren skola vara uppvärmda och upplysta.

Åtskilliga hus och byggnader äro undantagna från inqvartering,

såsom t. ex. hus der sjuke eller lik finnas, hus der endast minderåriga

bo m. in. Dock äro egarne till dessa hus ej befriade från

skyldigheten till inqvartering, hvilken för deras kostnad anskaffas i

andra hus.

Inqvarteringen besörjes af civilmyndigheterna, som böra fördela

bördan så jemnt som möjligt. Civilmyndigheterna skola uppgöra en

lista öfver de invånare och de hus, der inqvartering och der stallrum

kan beredas; dessa listor skola årligen rättas och fullständigas.

Transporter.

Egare af transportmedel såsom hästar, vagnar, fartyg m. in. äro

skyldige att på reqvisition tillhandahålla dessa för militärbehof. Fordon

kunna reqvireras med eller utan anspann och körsvenner. Äfven

kunna blott anspann och körsvenner utan fordon reqvireras.

Hästar.

Vid mobilisering skola enligt lagar af den 29 mars 1867 och den

17 februari 1875, truppafdelningarnes befälhafvare så fort som möjligt

gå i författning om, att det erforderliga antalet hästar anskaffas emot

kontant betalning genom köp.

Vid hvarje regemente eller liknande enhet skall befälhafvare redan

i fred tillsätta en kommission af 2 officerare och en veterinär, som

skola vid mobilisering anskaffa hästar. Namnen å medlemmarne af

dessa kommissioner skola årligen- den 1 januari delgifvas krigsministeriet.

Hvarje kommission får sig ett visst landområde tilldeladt för

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 11.

61

att derinom anskaffa hästar för regementets räkning. Redan under

fredstid skola kommissionerna så mycket som möjligt förbereda köp

af hästar. De skola således skaffa sig nödiga statistiska upplysningar

om tillgången på hästar inom området, indika äro krigsdugliga och

hvilka kunna användas till rid- eller draghästar. Vidare skola kommissionerna

söka att med hästegare redan i fred göra upp kontrakt

om tillhandahållande af hästar vid blifvande mobilisering. Vissa maximipris

för olika slag af hästar fastställas af krigsstyrelsen.

De kontrakt, som kunnat uppgöras, skola insändas till krigsministeriet

för att undergå slutlig fastställelse. Vid mobilisering skall det

ännu felande antalet hästar anskaffas antingen genom köp, genom fri

öfverenskommelse eller genom reqvisition. Hästarne uppföras på en

förteckning i mån som de kunnat anskaffas och nummereras samt märkas

under manen med nummer. Kommissionen låter sända hästarne med

militära eller civila förare till mobiliseringsorterna.

Italien.

Reqvisitioner.

Italienska reqvisitionslagen har icke kunnat anskaffas. Att en

dylik finnes, är temligen säkert, och antagligt är, att den samma är

utgifven 1873. En inqvarteringslag af den 9 augusti 1861 finnes.

Hästar och mulåsnor.

Genom lagen af den 1 oktober 1873 äro alla hästar och mulåsnor,

som äro duglige till militära ändamål, vid krigsutbrott underkastade

reqvisition. Ett reglemente af den 3 maj 1882 bestämmer närmare,

huru man skall tillvägagå vid dylik reqvisition.

Krigsministern tillkännagifver årligen det antal hästar och mulåsnor,

som hvarje provins är skyldig lemna. Prefekterna fördela detta

antal på de särskilda kommunerna och lemna krigsministern en afskrift

af denna fördelning. På grund af dessa uppgifter bestämmer

krigsministern, huru många hästar och mulåsnor hvarje »distrikt» —

landet är i fråga om inskrifningsväsendet och mobiliseringen m. m.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

indeladt uti 87 »distrikt» — skall erhålla från de inom dess område

belägna kommunerna.

För att afgöra djurens lämplighet till militära ändamål besigtigas

de af en kommission, sammansatt af militära och civila medlemmar.

Dag och ställe, der kommissionen sammanträder, kungöras inom kommunerna,

och eg a alla egare af hästar och mulåsnor att med sina djur

der inställa sig; alla hästar och mulåsnor, som ej förevisas kommissionen,

inskrifvas såsom dugliga till tjenst.

Förteckning på de djur, som anses duglige, insändes efter slutad

förrättning till krigsministern.

För att vid en inträffande mobilisering ordna uttagandet af hästar

för härens behof, är landet indeladt i 278 hästutskrifningsområden;

för hvart och ett af desse finnes en hästutskrifningskommission, bestående

i allmänhet af en veterinär, 2 militäre och 2 civile ledamöter.

Af cheferne för »distrikten» utlemnas till kommissionens militäre ledamöter

förteckning på de djur, som skola reqvireras, samt hvarthän

och på hvad sätt dessa skola sändas. De reqvirerade djuren betalas

enligt pris, som bestämmas af kommissionen. Hvarje kommun, som

ej lemnar det bestämda antalet hästar eller mulåsnor, ålägges att vid

vite af 300 lire per djur anskaffa de felande.

För att ytterligare påskynda härens förseende vid en mobilisering

med hästar, har man på de senare åren försökt ett nytt sätt; man

har nemligen uppgjort kontrakt med enskilda hästegare, att de mot

åtnjutande af en viss årlig ersättning skola vid mobilisering genast,

emot ett på förhand bestämdt pris, aflemna sina hästar till vederbörande

truppafdelningar. Ett reglemente af den 7 september 1886

bestämmer följande härom: en kommission af 2 officerare och en

veterinär verkställer uppgörelsen med hästegarne. Mot en årlig ersättning

af högst 50 lire förbinder egaren sig att, inom 24 timmar

efter erhållen order, inställa häst vid vederbörande truppafdelning samt

der afträda den mot ett af kommissionen på förhand uppgjordt pris.

Kontrakten afslutas på 2 år, efter hvilken tid de kunna förnyas. Detta

system lär icke vinna någon vidsträcktare tillämpning, utan torde vara

afsedt uteslutande för de truppafdelningar, hvilka före den öfriga armén

böra vara mobiliserade.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

63

Norge.

Norska grundlagens § 105 lyder: »Fordrer Statens Tarv, åt No
gen

maa afgive sin r0rlige eller ur0rlige Ejendom til offentligt Brug,

saa b0r lian have fuld Erstatning af Statscassen.»

De författningar, som finnas för reqvisitioner i krigstid, förskrifva

sig från danska tiden och äro en af den 9 maj 1806, angående inqvartering

i krigstid, samt en af den 31 augusti 1804 angående transporter

i krigstid.

Inqvartering.

Truppernas befälhafvare tillkännagifver för civilmyndigheterna, då

qvarter äro af nöden, äfvensom i hvilka orter eller städer sådana skola

ordnas. Civil myndigheterna äro skyldige att ställa sig dessa anvisningar

till efterrättelse och skola, i samråd med militärmyndigheterna,

fördela qvarteren så, att bördan af de samma drabbar invånarne så

jemnt som möjligt.

Då nödvändigheten fordrar, såsom vid tillfällen af stor brådska,

kunna militärmyndigheterna sjelfva, i förening med kommunernes representanter,

göra inqvarteringen. Utan desses eller högre civilmyndigheters

vetskap få militärmyndigheterna ej anordna och taga qvarter

i besittning. Dock äro alle invånare utan undantag skyldige att fullgöra

de reqvisitioner, som påbjudas af civile eller militäre myndigheter.

I vinterqvarteren — man skiljer på sommar- och vinterqvarter —

skall lemnas lyse och ved till bränsle. Ersättning beräknas olika för

sommar- och vinterqvarter. Då trupper äro under marsch, gälla samma

bestämmelser som då de äro under hvila.

Qvartervärdarne äro skyldige att lemna de inqvarterade kost, bestående

af ett mål varm mat. Ersättningen utbetalas månadsvis eller

vid inqvarteringar af kortare varaktighet före afmarschen. Skulle inqvarteringen

ej räcka för längre tid än 14 dagar, så betalas ingen ersättning

för qvarteret, utan blott för maten.

För hästar skall äfven beredas erforderligt stallrum.

Likaså skola vakt- och sjuklokaler tillhandahållas och förses med

ljus och värme, allt mot bestämda ersättningsbelopp. Behöfvas särskilda

anordningar i qvarteren, böra sådana på reqvisition och mot ersättning

göras.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

De för krigsändamål erforderliga byggnader till magasin och förvaringsrum,

äfvensom exercis- och larmplatser, samt iordningställande

af vägar och broar tillhandahållas mot ersättning.

Qvitto lemnas af truppbefälhafvaren och uppgift å ersättningsbeloppen

insändes för hvarje kommun, sedan de blifvit behörigen reviderade

och attesterade, till räntekammaren för att derifrån utbetalas.

Militärtransporter.

Hvarje eg are af hästar och fartyg är skyldig att på reqvisition

lemna skjuts för militära ändamål och dervid ställa så många hästar

eller fartyg till förfogande, som han vid tillfället eger. Skjutsbördan

bör om möjligt fördelas jemnt efter hvars och ens förmåga; härför

betalas en viss ersättning; för sjötransporter beräknas ersättning efter

en särskild tariff. För hemtningsskjuts öfver 2 mil betalas half afgift.

Uppgift å skjutserna med angifvande af begagnadt antal hästar,

fordon och fartyg samt folk tillsändes amtstyrelserna. Dessa böra i

så god tid som möjligt underrättas, då större militärtransporter skola utgå.

Förteckningar å det till transporter lämpliga antal fartyg och båtar

skola finnas uppgjorda, årligen rättas och fullständigas. Ett exemplar

af desse skall finnas hos amtstyrelsen och ett hos högste befälhafvaren

för krigsmagten.

Hästutskrifning.

Någon lag för utskrifning af hästar finnes ej.

Ryssland.

Inqvartering.

Befolkningen är, enligt lagar af den 21 december 1871, den 2

augusti 1872 och den 2 augusti 1874, skyldig att lemna trupper qvarter

äfvensom kost i cjvarteren emot ersättning. Underrättelse om inqvartering

bör tillsändas de civila myndigheterna så snart som möjligt,

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

65

hvilka derefter ombestyra inqvarteringen. Skyldigheten att lemna qvarter

gäller endast under krigstid samt under fredstid för marscherande

trupper under högst 3 dagar eller under de 3 första dagarne efter

truppernas ankomst till nya garnisoner.

Hästar.

Ett »reglemente för truppernas utrustande med hästar vid arméns

försättande på fältfot och i krigstid» (generalorder af den 8 maj 1884

samt af den 21 februari 1888) innehåller:

Allmänna bestämmelser.

Vid mobilisering och i krigstid lemnas för arméns behof erforderligt

antal hästar af befolkningen.

Alla till krigsbruk dugliga hästar äro underkastade hästutskrifning

med undantag af: a) de som tillhöra kejserliga familjen; b) främmande

sändebud och beskickningar; c) generaler, stabs- och öfver officerare

samt civilmilitäre tjenstemän af officers rang af aktiva armén för det

antal hästar, som hvar och en af dem enligt stat måste hafva; d) tjenstemän

vid polisen (bestämdt antal); e) postiljoner (bestämdt antal vid

hvarje station), samt dessutom f) hingstar och ston vid statens stuterier

och g) enskilda personer tillhöriga hingstar, som äro nödvändiga för

hästafveln.

Hästutskrifningsområden, samlings- och aflemningspunkter.

I och för hästarnes uttagande delas hvarje krets i hästutskrifningsområden;

inom hvarje sådant finnes en samlingspunkt. Städerna bilda

särskilda utskrifningsområden; hufvudstäder och större städer kunna

delas uti flera områden. Inom hvarje krets bestämmes af krigsministern

i samråd med inrikesministern en eller flera aflemningspunkter för

hästarne.

Myndigheter och tjenstemän, som ombesörja hästarnes uttagande.

Högsta myndighet är inrikesministeriet. Under detsamma handläggas

utskrifningsärendena: i guvernementen, af guvernörerne och gu
Bih.

till Riksd. Frot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

vernementsuppbådskommissionerna; i kretsarne, af kretsuppbådskommissionerna;

i städerna, af stadsuppbådskommissionerna och i hästutskrifningsområdena

af en till föreståndare för hästutskrifningsområdena för

en tid af 3 år i sender utsedd, inom området boende person. Dessa

föreståndare tillsättas, i kretsarne af kretsens »Semstvo», i städerna af

stadsstyrelsen, samt å orter, der »Semstvo))-inrättning ej finnes, af guvernören.

Kommunalordföranden är föreståndarens biträde och bestrider i

dennes frånvaro de åligganden, som tillkomma honom.

I och för hästarnes mottagande finnes en mottagningskommission,

bestående af eu ledamot af »Semstvo)) (i städer af stadsstyrelsen), samt

en officer.

Räkning af hästantalet.

Underkastade räkning äro alla hästar. I det Kaukasiska området

skola äfven mulåsnor räknas. Räkning af hästar eger rum å alla orter

i landet, å hvilka skyldighet finnes att aflemna hästar, eller ock blott

å några enskilda sådana. Tider och orter för hästräkningarna bestämmas

af krigs- och inrikesministrarne i samråd. Tiderna böra väljas,

om möjligt, då inga jordbruksarbeten förekomma. Räkningen utföres

i de särskilda hästutskrifningsområdena af områdenas föreståndare jemte

en dertill kommenderad officer.

Hästräkningen omfattar följande:

a) Fastställande af hela antalet i hvarje hästutskrifningsområde.

befintlige hästar, och indelas desamme dervid uti sådana som äro för

unga och sådana som äro i tjensteåldern.

b) Klassificering af de senare uti rid-, artilleri-, träng- och packhästar,

äfvensom bestämmande af det antal af hvarje kategori, som är

användbart för trupperna.

Vid räkningen inhemtas äfvenledes uppgifter rörande den ståndpunkt,

på hvilken hästafveln i orten befinner sig.

Antecknande af antalet befintliga hästar sker å ort och ställe, och

uppföras de dervid på listor; klassificeringen deremot sker å samlingspunkterna.

Å sistnämnda punkter verkställa hästutskrifningsområdenas

föreståndare mätning af hästarne, hvarefter den närvarande officeren

indelar dem i kategorier och bestämmer, hvilka skola anses dugliga

till tjenst.

Ofvannämnda listor jemte uppgifter om hästafveln insändas till

inrikesministeriets centralkomité och till krigsministeriets stab, hvar
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition No 11. 67

efter det sålunda erhållna statistiska materialet vidare bearbetas för

härens behof.

Fördelning och fastställande af det antal hästar, som skall uttagas.

Antalet hästar, som af befolkningen skall uttagas, bestämmes af

krigsministern; fördelningen af detta antal på de särskilda guvernementen

och kretsarne, äfvensom bestämmandet af det antal hästar,

som skall lemnas vid hvarje aflemningspunkt, om flera sådana finnas

inom kretsen, göres af krigs- och inrikesministrarne i samråd. Samtidigt

härmed utarbetas en förteckning, uti hvilken bestämmes: a) inom

hvilken tid efter mobiliseringsordernas tillkännagifvande hästarne böra

aflemnas vid hvarje aflemningspunkt, b) till hvilka truppdelar de mottagna

hästarne skola lemnas, c) när och på hvilket sätt de skola afsändas.

Hästarnes aflemnande.

Ordförandena i krets- och stadsuppbådskommissionerna meddela,

så snart de fått order om hästarnes inkallelse, dessa till vederbörande

föreståndare för utskrifningsområdena och bestämma samtidigt dagen,

då hästarne böra vara vid aflemningspunkterna. Till dessa beordras

militärpersonal för hästarnes mottagande.

Föreståndarne för hästutskrifningsområdena underrätta genom polisen,

och kommunal- samt bystyrelserna hästegarne om tiden, då alla

tjenstduglige hästar skola vara å samlingspunkterna. Befriade äro,

förutom de ofvan från hästutskrifning fritagne, drägtiga ston och ston

med föl. Då hästarne anlända till samlingspunkten, uttager föreståndaren

för utskrifningsområdet först de hästar, som egarne frivilligt mot

betalning hembjuda staten; härefter uttages det felande antalet genom

lottdragning, de af lägsta nummer först, öfriga i mån af behof. Behöfligt

antal jemte erforderligt antal i reserv sändes derefter till aflemningspunkten,

de öfriga få föras hem. Med hänsyn till egare af

flera hästar finnes följande särskilda bestämmelser: a) för en frivilligt

lemnad häst befrias två af de öfriga, som äro lika goda eller sämre

än den förre; b) blott hälften af hela antalet hästar får uttagas. I

den ordning, som de olika hästkontingenterna ankomma till aflemningspunkten,

låter mottagningskommissionen uttaga först de frivilligt lemnad

e hästarne och derefter de genom lottdragning lemnade. Skulle

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

till följd af inånga kassationer antalet befintliga hästar blifva för litet,

så skola föreståndarne för utskrifningsområdena gå i författning om

uttagning från områdena af de närmast i ordningen kommande hästar,

som blifvit utlottade.

Hvarje officer, som blifvit kommenderad att mottaga hästar, får

af kommissionen en förteckning å alla hästar som han mottagit, å hvilken

hästarnes igenkänningstecken äro upptagna; förteckningen är underskrifven

af alla ledamöterna.

Hästarne betalas efter markegångspris i orten med anvisning i

kretsens kassa.

Behöfver ej mer än V20 af hela det antal hästar, som bör från

kretsen lemnas, verkligen uttagas, så kan detta antal med guvernörens

tillstånd uppköpas af krets- eller stadsuppbådskommissionerna för pris,

som ej får öfverstiga ett faststäldt maximipris.

För att under krigets gång kunna hålla härens hästantal fullständigt

skall, enligt lag af den 21 juli 1887, vid mobilisering samlas en

s. k. allmän hästdepöt. Antalet hästar, som här skall hållas, uppgår

till 10 procent af hela det antal hästar, som finnes i armén. Depoten

delas uti afdelningar om 3—400 hästar, hvilka benämnas efter de orter,

dit de sammandragas. Det antal hästar af hvarje slag (rid- eller

draghästar), som skall finnas å hvarje afdelning af den allmänna hästdepöten,

bestämmes i mobiliseringsplanerna.

Schweiz.

Rättighet att göra reqvisitioner, hvad som får reqvireras, samt reqvisitio
ners

utförande.

Schweiziska edsförbundets militärorganisation är bestämd genom

lagen af den 13 november 1874.

Artikel 226 af nyss nämnda lag innehåller följande allmänna stadgande:

»kantonerna, kommunerna, korporationer och enskilda personer

äro vid krigstillfällen skyldiga att, på reqvisition af behörig militärbefälhafvare,

ställa all sin fasta och lösa egendom till förfogande för militära

ändamål. Ersättning till fullo härför lemnas af förbundet.»

Reqvisitioner böra utfärdas af högste befälhafvaren för armén eller

af befälhafvare för sjelfständig härafdelning.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

69

Reqvisitionen bör vara skriftlig och undertecknad. För hvad som

bekommits lemnas qvitto.

Reqvisitionerna ställas till kommunernas styrelser; skulle dessa ej

vara till finnandes, eg a militärmyndigheterna att sjelfve bringa reqvisitionerna

till utförande, i fall så erfordras med biträde af trupper.

Ersättningar för reqvisitioner.

För att värdera de skador och bestämma de ersättningar, till hvilka

militära reqvisitioner gifva anledning, tillsättas kommissioner, bestående

af 3 medlemmar. En af dessa utnämnes för hvarje kanton af förbundsrådet,

en tillsättes af vederbörande kantons styrelse och såsom

tredje ledamot ingår en af förbundsdomstolen tillsatt person.

Om vid särskilda fall en sakkunnig person behöfves, så kan en

sådan tillkallas af krigsst.yrelsen eller förbundsrådet; är stor skyndsamhet

af nöden, kan han tillkallas äfven af tillstädesvarande befälhafvare

Begäran om ersättning skall inom 4 dagar efter fullgjord reqvisition

ingifvas till behörig militärmyndighet eller, om denne ej är tillstädes,

kos kantonskrigskommissiariatet. Klagomål öfver kommissionernas

ersättningsbestämmanden få göras hos domstol.

Så snart protokollen öfver värderingarne blifvit undertecknade af

kommissionerna och militärbefälhafvaren, utbetalas ersättningen genast

af truppens förvaltningsofficer eller, om sådan ej är tillstädes, genom

öfverkrigskommissariatet, till hvilket då protokollen insändas.

Qvarter hos invånarne.

Då trupper skola inqvarteras hos invånarne, böra desse derom

så vidt möjligt i tid underrättas. Kan sådan underrättelse ej lemnas,

äro dock invånarne skyldige att, på reqvisition af truppbefälhafvarne,

genast lemna qvarter. Vare sig trupperna förläggas uti egentliga

qvarter eller uti qvarterläger, äro kommunerna skyldiga att utan ersättning

lemna följande:

a) Qvarter och expeditionslokaler för staberna.

b) Qvarter för officerare och manskap.

c) Stallrum för hästar samt nödig stallmateriel.

d) Kök och erforderliga kokkärl för tillredning af föda eller, i fall

fältkök medföres, nödiga kokplatser.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

e) Vakt- och arrestlokaler samt verkstäder för militärarbetare.

f) Sjukrum och för upprättande af fältsjukhus erforderliga lokaler.

g) Uppställningsplatser för fordon.

Då trupper äro inqvarterade hos invånarne, men få föda ur medförda

lifsmedelsförråd, skola qvartervärdarne utan ersättning tillreda

denna.

Skola invånarne, förutom qvarter, äfven lemna föda åt truppen,

så skall denna utgöras af 3 mål om dagen och bestå af kost efter

ortens sed. Härför lemnas ersättning efter i orten gångbart pris.

Trupperna kunna äfven af qvartervärdarne få endast ett eller två mål

dagligen, och räknas då middagsmål såsom Va dagsmål samt frukost

och aftonmål hvardera såsom V*. Å qvittenser och ersättningsbelopp

tages behörig hänsyn härtill. Kommunerna äro vidare skyldige att

mot ersättning lemna:

a) Halm i beredskaps-, vakt-,fsjuk- och arrestlokaler samt strö i

stallen.

b) Lyse i expeditions-, beredskaps-, stall-, vakt- och sjuklokaler

samt verkstäder.

c) Värme till expeditions-, vakt- och sjukrum samt verkstäder.

d) Särskilda anordningar, som behöfva göras uti qvarteron äfvensom

latriner, om sådana måste inrättas.

e) Lägerplatser för trupper och hästar.

f) Byggnadsvirke, om sådant behöfves, för iordningställande af

baracker eller sjukhus.

g) Köks- och bakved för kök och fältbagerier, lägerhalm och ved

för bivackerande trupper.

Den ersättning som lemnas för föda, då trupp förplägas hos invånarne,

bestämmes årligen och särskild! vid en mobilisering af förbundsrådet

i enlighet med de gångbara prisen.

För öfrigt kan af kantonerna reqvireras lifsmedel för folk och

hästar af det slag, som i orten finnes, utan att inqvartering hos innevånarne

tages i anspråk.

lernvägar och ångbåtar m. m.

Vid krigsutbrott eller då krig befaras är högste befälhafvaren och,

så länge en sådan ej ännu är tillsatt, förbundsrådet berättigad! att förfoga

öfver jernvägarne i och för militära ändamål. Hela jernvägs
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

71

personalen träder i och med detsamma under krigslagarne. Den vanliga

trafiken kan inskränkas eller ock helt och hållet upphöra.

Högste befälhafvaren bestämmer den tid, då jernvägarne få återgå

till bolagens förfogande. Skulle förbundsrådet eller högste befälhafvaren

finna det för landets försvar nödvändigt att anlägga nya spår,

byggnader eller inrättningar, eller förstöra befintliga dylika, sättes

sådant genast i verket.

För transport af trupper och krigsmateriel betalas halfva beloppet

af den under fredstid vanliga ersättningen. Transporter af sjuke och

sårade skola ske utan ersättning.

För all skada och åverkan, som göres å jernvägarne, betalas ersättning;

i tvistiga fall vädjas till domstol.

Alla rörande jernvägar gifna föreskrifter gälla äfven för ångbåtar

med deras materiel och personal.

Hästar och fordon m. m.

Edsförbundet egen förfoganderätt öfver samtliga hästar, om de

behöfvas för arméns mobilisering. Om vid förestående större truppsammandragning

anskaffandet af hästar genom köp, kontrakt och dylikt

synes skola möta svårigheter eller blifva förenadt med större kostnader,

är förbundsrådet berättigadt att anordna en s. k. »piket-stellung»

af hästar. Dermed förstås, att den, som eger häst, ej utan militärmyndigheternes

medgifvande får afyttra densamma, öfverträdande af

detta förbud straffas med böter, af ända till 500 francs.

I och med kungörandet af »piket-stellung» låter förbundet anställa

en undersökning af samtliga hästar. De till krigstjenst odugliga få

härefter afyttras. De hästar, som befunnits till krigstjenst duglige

blifva i mån af behof genom kantonernas tjenstemän inkallade till

tjenst vare sig vid förbundets eller kantonernas trupper. Förbundsrådet

bestämmer, när förbudet att afyttra hästar upphör.

En undersökning af i landet varande hästar kan äfven ske utan

föregående »piket-stellung», och kan anbefallas antingen för hela eller

för en del af landet. Då sådan undersökning blifvit anordnad, skola

hästarne dels värderas, dels tilldelas truppafdelningarna. Värderingen

göres af värderingskommissioner. Dessa bestå af 2 personer, af hvilka

åtminstone en bör vara veterinär. Kommissionernas medlemmar tillsättas

af krigsstyrelsen. I fred bör finnas minst en kommission för

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

hvarje kanton. Äfven vid hästarnes afgång ur tjenst skall en värdering

af dem göras.

Hästvärderingskommissionen uppsätter en förteckning, som skall

innehålla:

1) Den trupp afdelning, hästen bör tillhöra, egarens namn och adress

samt hästens nummer.

2) Det slags tjenst, till hvilken hästen kan användas, samt beskrifning

å hästen.

3) Det belopp, hvartill hästen värderas.

Förteckningen underskrifves af samtlige medlemmar; ett exemplar

sändes till corpschefen, ett annat till fördelningsveterinären.

Det pris, till hvilket hästarne blifvit uppskattade, skall delgifvas

egarne, och kunna dessa inom 24 timmar efter värderingen skriftligen

få anmäla klagomål. Revision sker då af eu ny värderingskommission

eller en militärveterinär.

Alla kommuner äro skyldiga att mot ersättning lemna de foror,

som behöfvas till militära ändamål, detta såväl i fred som krig.

Militärförvaltningen eller truppbefälhafvarne äro berättigade att af

kommunerna reqvirera följande:

a) De till armécorpsernas träng hörande proviant och bagagevagnar.

b) Flyttande sjukhusens och sjukvårdsreservens fordon.

c) Hästutredning och vagnstäcken för ofvan nämnda fordon.

d) Fordon med anspann och körsvenner för bildande af tillfälliga

lifsmedelskolonner och etappfordonskolonner.

e) Fordon med anspann och körsvenner för transport af afdelningar

eller enskilde krigsmän, sjuke m. m.

f) Förstärkta anspann, behöfliga för längre stigningar.

g) Lastdjur, bärare, vägvisare, folk för vägars iordningställande

och för snöskottning.

h) Fartyg och båtar.

Vid krigsutbrott indragas till tjenst de under a), b) och c) nämnda

fordon och hästutredning m. m. samtidigt med hästarne; de värderas

af hästvärderingskommissionerna. Äfven alla öfriga ofvan nämnda fordon

med anspann, som ej tilldelas en viss corps, skola före inträdet i

tjenst värderas. Vid afgång ur tjenst sker äfvenledes värdering. Förmån,

bärare och vägvisare stå under militärlagarne.

För alla foror, som ej betalas kontant af trupperna, skall qvitto

lemnas, hvilket af kommunen senast inom 14 dagar bör inlemnas till

kantonskrigskommissariatet. För foror, som användas för transport

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

73

från eu ort till en annan, utgår ersättning, räknadt för kilometer. Användes

fordon eller bärare äfven för transport å hemvägen, eller räcker

färden från hemorten och till baka mer än 12 timmar, fås ersättning

med hälften af det bestämda beloppet för kilometer. Vägvisare, folk

användt till snöskottning eller vägars iståndsättande betalas efter i

orten gångbara pris.

Förmån, bärare och hästar få underhåll och qvarter såsom trupperna;

dock kunna kommunerna, om så önskas, få i uppdrag att mot

ersättning af portions- och rationsprisen hålla folk och hästar med mat

under de första dagarne.

För tomma vagnar utan anspann, som blott användas en del af

en dag, betalas ingen ersättning.

I och för arbeten till militära ändamål kan militärmyndighet af

kommunerna reqvirera folk, som ersättes efter af den förra bestämdt

pris, lämpadt efter det i orten brukliga. Det reqvirerade folket står

under militäri agarn e.

Tyskland.

Rättighet att göra reqvisitioner.

Från den dag, då krigshärens mobilisering begynner, inträder, enligt

lag af den 13 juni (för Elsass-Lothringen af den 6 oktober) 1873,

skyldigheten för landet att fullgöra reqvisitioner för krigsändamål.

Mobiliseras blott en del af hären, gäller skyldigheten att lemna

förnödenheter blott i fråga om denna del.

Reqvisitioner böra blott användas då förnödenheter ej kunna på

annat sätt skaffas.

För allt hvad som blifvit enligt reqvisition auskaffadt lemnas ersättning

af statsmedel.

Reqvisitionerna utfärdas af truppernas befälhafvare; de skola vara

skriftliga och undertecknade; efter fullgjord reqvisition lemnas qvitto

af befälhafvarne.

Den tidpunkt, då skyldigheten att fullgöra reqvisitioner upphör,

bestämmes genom en kejserlig förordning.

Bih. till Bild. Hot. ISSB. 1 Samt. 1 A/d. S Hå/l.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kongl. 3Iaj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Hvad som får reqvireras.

Kommunerna äro skyldiga att fullgöra följande reqvisitioner:

1) Qvarter för trupper samt stallrum för hästar, för så vidt dylikt

finnes att tillgå;

2) Naturaförplägning för trupper, som äro under marsch eller i

qvarter, äfvensom furage för hästarne;

3) I kommunen befintliga transportmedel jemte anspann äfvensom

körsvenner, vägvisare och budbärare äfvensom arbetare till byggande

af vägar, jernvägar och broar, till fortifikatoriska- arbeten, till spärrande

af hamnar, till tjenst på fartyg och båtar;

4) Mark till militära byggnader äfvensom materiel till anläggande

af vägar, jernvägar, broar, läger-, öfnings- och bivackplatser, fortifikatoriska

byggnader och flod- och hamnspärrningar;

5) Ved och bränsle samt lägerhalm för läger och bivacker;

6) Hvad som undantagsvis kan behöfvas för militära ändamål, särskildt

beväpnings- och utrustningspersedlar, läke- och förbandsmedel

äfvensom i sådant afseende behöflig personal.

Utförande af reqvisitioner.

Reqvisitionerna ställas till vederbörande civilmyndighet i kommunerna

eller till de högre förvaltningsmyndigheterna i det område, till

hvilket kommunerna höra. Hvad som gäller kommunerna tillämpas

äfven på de sjelfständiga gods, som ej höra till någon kommun, och

reqvisitionen ställes då till godsegaren.

Uti städer, som bilda särskild krets, eller, om kretsindelning ej

finnes, der antalet invånare enligt sista folkräkningen uppgår till minst

25,000, ställas reqvisitionerna i regeln direkt till stadsmyndigheten,

så vida ej reqvisitionen omfattar ett större område, till hvilket staden

hörer, då reqvisition ställes till dess myndighet. I de fall, då stor

skyndsamhet är af nöden, kunna militärmyndigheterna reqvirera direkt

från invånarne. För reqvisitionernas fullständiga fullgörande i rätt

tid äro kommunerna ansvariga. Vägran eller försummelse härutinnan

berättigar civilmyndigheterna och vid behof äfven militärmyndigheterna

att med våld uttaga det reqvirerade.

Kommunerna äro berättigade att till biträde vid reqvisitioners fullgörande

taga i anspråk egendom och byggnader, befintliga inom kom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kong!,. Maj ds Nåd. Proposition No Il
-

la

munen, men tillhöriga personer, som ej befinna sig der, äfven om våld

härvid måste användas. Undantagna härifrån äro regentens slott samt

staten tillhöriga byggnader.

Ersättningar för reqvisitioner.

Kommunerna hafva för det reqvirerade rätt till ersättning till det

omfång, som i lag bestämmes. Kommunerna äro ej skyldiga till enskilde

utbetala penningemedel för fullgjorda reqvisitioner förr, än ersättning

af statsmedel kommit dem till hända. Sådan utbetalning må

dock ske till mycket fattiga personer, som deraf äro i stort behof.

Hvarje enskild har rätt att af kommunen få qvitto för hvad han lemnat.

Förbundsrådet bestämmer de embetsman, som hafva att fastställa

storleken af beloppen för ersättningarna. Vid alla tillfällen bör detta

fastställande föregås af en värdering. Värderingen sker af sakkunnige

värderingsman. Desse tillsättas dels af provinsstyrelsen, dels af kommunerna.

De, som enligt reqvisition lemnat varor, ega rätt att inom viss tid

anföra klagomål öfver de belopp, värderingskommissionerna bestämt.

För begagnandet af transportmedel med anspann samt folk till

militära arbeten betalas i vanliga fall kontant; för öfriga reqvisitioner

lemnas såsom betalning invisningar till statskassan, som löpa med 4

procent ränta, räknadt från månaden efter den, då reqvisitionen blifvit

fullgjord.

Förbundsrådet bestämmer de embetsmän, till hvilka ersättningsfordringarna

skola lemnas, äfvensom för öfrigt förfarandet för ersättningens

utfående. Detta sker i mån som medel blifva tillgängliga.

Kungörelse utfärdas, när medlen få utbetalas, och upphör ränteberäkningen

från och med månaden näst efter det denna kungörelse utgått.

I och för aflemning för krigsbehof af lefvande boskap, trossmateriel,

hafre, hö och halm för fyllande af krigsmagasin är landet

indeladt i aflemningsområden, vanligen sammanfallande med kretsindelningen.

Värdering sker i öfverensstämmelse med i fred gångbart pris

för lefvande boskap; efter 10 års medelpris (utom det dyraste och

billigaste året) för bromateriel, hö, halm och hafre.

För allt öfrigt, som levereras för krigsbehof, lemnas ersättning

efter gångbara pris.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

Qvarter hos invånarne.

Qvarter lemnas i allmänhet efter de för inqvartering i fredstid

enligt lagar af den 26 juni 1868 och af den 13 februari 1875 samt

den 21 juni 1887 gällande föreskrifter. Undantagna från inqvartering

äro: såsom helsovidriga ansedda stadsdelar, under byggnad varande

hus, fuktiga källarvåningar och andra olämpliga och ej behörigen

skyddade lägenheter.

Ersättning för qvarter och stallrum betalas under krig endast i

följande fall:

1) För truppdelar, som redan före mobiliseringen hört till ortens

besättning, för den tid de stanna;

2) för truppdelar, som efter mobiliseringens början inrycka i och

för ortens besättning, äfvensom för trupper, som utgöra, besättningar i

etapp-orter;

3) för ersättningstrupper i ståndsqvarter. Ersättningens belopp

och qvarterens beskaffenhet bör vara i enlighet med de för inqvartering

i fredstid gällande föreskrifter.

Alla öfriga slag af inqvarteringar betraktas såsom marsch- och

kantoneringsqvarter, och för dem betalas ingen ersättning, dock med

undantag af de fall, då militärmyndigheterna reqvirera sådana anordningar

i qvarteron, som nödga invånarne till utgifter derför. I öfrigt.

får den inqvarterade nöja sig med hvad som för tillfället finnes att

tillgå.

Ersättning för naturaförplägning, som af qvartervärdarne lemnas,

utgår efter de för fredsförhållanden gifna föreskrifter och taxor. Dock

betalas blott hälften af dessa belopp, om trupperna till följd af hastiga

marscher, jernvägstransporter och dylikt blott komma i åtnjutande af

en del af förplägningen, t. ex. blott middagsmåltid eller blott frukost

och qvällsmåltid. Den inqvarterade får nöja sig med den kost, som

finnes. Vid uppstående tvister regleras kosten i enlighet med de för

förplägning ur magasin gifna föreskrifter.

Ersättning för furage in natura utgår efter beräkning af medelpris

för de 10 sista åren (derifrån dock undantagna det dyraste och

billigaste året). Måste furage för uppfyllande af reqvisitionen köpas

från annat håll för kommunens räkning, utgår ersättning enligt gällande

torgpris i orten.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

77

För begagnande af tomma byggnader eller ej odlad mark eller

osådd åker lemnas ersättning endast så vidt någon bevislig skada blifva

förorsakad.

Jernvägs- och ångbåtstransporter.

Hvarje jernvägsstyrelse är skyldig:

1) att i och för befordran af manskap och hästar hålla sina vagnar

dertill inredda;

2) att befordra trupper och krigsmateriel;

3) att tillhandahålla sin personal och materiel i och för militära

ändamål.

För materielens hållande i beredskap och inredande lemnas ingen

ersättning. För militärtransporter och tillhandahållande af driftmateriel

lemnas ersättning efter en tariff, som utgifves och tid efter annan

revideras af förbundsrådet. För öfrig materiel lemnas ersättning efter

gällande pris i orten.

Betalning lemnas i mån som medel blifva tillgängliga. Till dess

betalning sker, lemnas 4 procent ränta, räknadt från och med månaden

efter transporternas fullgörande.

Jernvägsstyrelserna hafva att efterkomma militärmyndigheternas

befallningar uti allt, som rör transporternas ordande på och i närheten

af krigsorten. Skulle de handla mot militärmyndigheternas befallningar,

ega dessa att sjelfva bringa transporterna till utförande mot betalning

af jernvägsstyrelserna.

Egare af skepp och båtar äro skyldige att ställa dessa till förfogande

af militärmyndigheterna. Ersättning lemnas endast så vidt

någon bevislig skada uppkommit genom användandet. Användes materielen

till hamn- eller flodspärrningar, betalas den kontant till sitt fulla

värde. Enas man ej om priset, göres värdering af en värderingskommission,

sammansatt efter ofvan nämnda grunder.

Hästar, fordon m. m.

För att anskaffa och hålla fulltaligt härens hästbehof vid krig äro

alla hästegare skyldige att till militärmyndigheterna öfverlemna sina

till krigstjenst dugliga förklarade hästar emot ersättning. Befriade

från denna skyldighet äro:

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

1) Medlemmar af de tyska regerande familjerna.

2) Främmande magters sändebud.

3) Rikets embets- och tjensteman äfvensom läkare och veterinärer

för de hästar, som behöfvas för deras tjenst.

4) Postens tjensteman beträffande det antal hästar, som kontraktsmessigt

skola finnas i och för postbefordran.

Värderingsman väljas för vissa perioder och för hvarje kommun

genom dess representanter. Värderingen sker under ledning af eu af

regeringen vald kommissarie. Ersättningen, som blifvit bestämd, betalas

kontant till egaren från krigskassan.

Föreskrifter rörande anmälande, förmönstring, mönstring och inställelse

af hästar gifvas af hvarje stat; öfverträdelser häremot straffas

med ända till 50 Thalers böter. ''

För Preussen gäller ett reglemente af den 22 juni 1886; för öfriga

land det. äldre reglementet af den 12 juni 1875, som blott obetydligt

skiljer sig från det nya preussiska. Hufvudinnehållet af dessa reglementen

är följande:

Periodiska förmönstringar.

För att få eu öfversigt af hästtillgången i landet anställes hvart

10:de år (de år, som följa närmast efter det, då afl boskap i landet

räknas) förmönstringar. Befallning härom gifves af krigsministeriet.

Fn kommission för hvarje krets verkställer mönstringarna. De kunna

stundom ske oftare än hvart 10:de år och äfven med längre mellanrum

än 10 år. Kommissionen består af landtrådet och en officer, som

tillsättes af generalkommandot i det hästanskaffningsdistrikt, till hvilket

kretsen hörer. Äfven kunna flera kretsar sammanslås till en gemensam

mönstring. Ofverpresidenten i förening med kommenderande

generalen bestämmer ort och tid för mönstringarna. Hästegarne böra

ej hafva längre än en half dagsmarsch till mönstringsorten. Tiden för

mönstringen bör utsättas, då hästarne äro minst sysselsatta i och för

arbeten. Till mönstringen skola införas alla hästar med- undantag af:

a) hästar under 4 år;

b) hingstar;

c) ston, som äro drägtiga‘eller som fölat för mindre än 14 dagar

sedan;

d) hästar, som äro blinda på begge ögonen;

e) hästar, som arbeta i bergverk.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 11.

Äfven kan för ömmande fall befrielse beviljas af provinsens styrelse

eller landtrådet.

Kommunernas styrelse äfvensom enskilde godsegare äro skyldige

att vid mönstringar framlägga en förteckning, som med fortlöpande

nummer upptager alla hästar inom området, jemte uppgift om ålder,

kön, färg, tecken samt namn på egaren. Äfven skola de tillse, att

manskap finnes tillstädes, som framför hästarne i nummerordning efter

som de uppropas.

De framförda hästarne antecknas såsom krigsdugliga eller ej krigsdugliga.

De förra delas uti ridhästar, stånghästar och förhästar. Militärledamoten

är härvid bestämmande.

En förteckning med ofvan nämnda anteckningar om hästarne lemnas

till generalkommandot och en dylik till regeringspresidenten. Den

senare lemnar ett sammandrag till öfverpresidenten. Generalkommandot

lemnar likaledes ett sammandrag för hela hästanskaflningsområdet till

krigsministeriet, hvilket senast bör vara inne den 15 augusti.

Anskaffning af hästar vid mobilisering.

Vid mobilisering har hvarje provins att anskaffa det enligt mobiliseringsplanen

för densamma bestämda antalet hästar.

Redan i fred fördelar öfverpresidenten i samråd med kommenderande

generalen behofvet af hästar på hvarje krets. I och för mönstringar

delas kretsarne i mönstringsdistrikt med mönslringsorter.

Denna indelning göres af landtrådet. Ett distrikt bör ej omfatta mer

än 1,200 hästar. Militärmyndigheten väljer för hvarje mönstringsdistrikt

en möstringskommission, bestående af 3 hästkunnige personer;

äfven biträder en veterinär, hvilken tillsättes af landtrådet. Dessa

kommissioner väljas för 6 år. Flera mönstringsdistrikt bilda ett aflemningsdistrikt,

i regel sammanfallande med kretsindelningen.

Så snart mobiliseringsorder utgått, meddelar landtrådet mönstringskommissionerna

förteckning å antal hästar af hvarje kategori, som skall

uttagas, äfvensom tid och ställe för mönstringen samt tid och ställe

för aflemnandet af hästarne. Samtidigt lemnar landtrådet till kommunalstyrelserna

uppgift å tid och ställe för införandet till mönstring

af samtliga hästar.

Mönstringskommissionen uttager det bestämda antalet krigsdugliga

hästar samt ytterligare lU för att inställas till den bestämda orten inom

aflemningsdistriktet. öfverpresidenten kan i samråd med kommende
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

BO

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

rande generalen gifva befallning om uttagande af mer än V4, till och

med alla krigsdugliga hästar.

För hvarje aflemningsdistrikt väljes en aflemningskommission, som

består af: landtrådet och en af kommenderande generalen tillsatt officer

(stundom ytterligare eu officer), vidare en af landtrådet vald veterinär

samt 3 af kretsstyrelsen för 6 år i sänder valde värderingsmän.

Aflemningskommissionen uttager nu det för området bestämda antalet

hästar samt dessutom 3 procent i reserv. De såsom reserv utsedda

hästarne uttagas ej, utan skola endast af egaren hållas tillgängliga

under 3 veckors tid, räknadt från aflemningsdagen.

De uttagna hästarne värderas af värderingsmännen; vid olika värdering

tages medeltalet. Värderingen göres efter gällande fredspris.

De uttagna hästarne skola vara försedda med grimmor, trens, 2 streck

och godt hofbeslag. Efter skedd värdering öfvertagas hästarne af

militärmyndigheterna.

I de kretsar der, enligt provinsstyrelsens bestämmande, fordon och

tillbehör skola utskrifvas, tillgår dessas värdering och aflemnande samtidigt

och på enahanda sätt. Så vidt möjligt böra fordonen framföras

med sina anspann för kommissionen.

Hästegarne och fordonsegare få vid aflemnandet qvitten, mot livilkas

aflemnande de kunna utbekomma ersättning.

Österrike-TTngarn.

Rättighet att göra reqvisitioner.

Reqvisitioner i krigstid få (enligt tjenstgöringsreglementet af 1873)

göras af krigsministeriet, armébefälhafvare eller befälhafvare för sjelfständigt

armécorpser samt fästningskommendanter äfvensom undantagsvis

af öfrige befälhafvare, om förnödenheter ej på annat sätt kunna

anskaffas. För hvad som genom reqvisition blifvit bekommet lemnas

qvitto och ersättning af statsmedel.

Någon fullständig reqvisitionslag finnes ej ännu antagen, ehuru

förslag dertill är uppgjordt. Dock finnas redan för fredstid gällande

bestämmelser för reqvisitioner, hvilka hafva tillämpning äfven i krig.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

81

Hvad som får reqvireras.

För krigstillfällen få reqvireras förnödenheter af alla slag.

Militärmyndigheterna ega rätt att reqvirera:

a) qvarter med dertill hörande anordningar, stallinredning, bränsle

samt lyse;

b) kost under marscher;

c) lifsmedel;

d) anspann till foror;

e) hästar.

Krigsstyrelsen har vidare rättighet att vid krigstillfällen förfoga

öfver jernvägar och fartyg med desses materiel och personal.

Utförande af reqvisitioner.

Så väl kommuner som enskilde äro skyldige att lemna det som

reqvireras, så vida de deraf äro i besittning. Vid vägran att efterkomma

militärmyndigheternas fordringar, kunna trupper användas för

att med våld uppbringa det reqvirerade. Härtill använd truppafdelning

åtföljes af en intendenturtjensteman, som anordnar reqvisitionens utförande.

För hvad som tagits lemnas i krigstid qvitto.

Qvarter hos invånarne.

Landets invånare äro, enligt inqvarteringslag af den 11 juni

1879, skyldige att lemna trupperna qvarter och stallrum för hästarne

jemte kost. Inqvartering delas uti varaktig och öfvergående inqvartering.

För krigstid skola ytterligare bestämmelser utgifvas genom

krigsreqvisitionslagen. Den ersättning, som för kost hos qvartervärdarne

tillkommer desse, bestämmes årligen af krigsstyrelsen. För lifsmedel

som levereras utom qvarterförplägnaden, betalas ersättning enligt

i orten gångbara pris.

Bih. Ull Ililcsd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 8 Höft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

iernvägstransporter m. m.

Öfver alla på krigsorten befintliga jernvägar hafva militärmyndigheterna

enligt reglemente för militärtransporter på jernväg af 1878

samt förordning af 1887, förfoganderätt från den tidpunkt, som krigsministeriet

bestämmer.

Trafiken skötes genom jernvägens egen personal eller ock med

biträde af härens jernvägstrupper.

Hvad ofvan blifvit nämndt om jern vägstransporter gäller äfven

rörande ångbåtstransporter.

Anspann till foror.

Att lemna hästar till anspann äro alla innevånare skyldige som

ega dertill duglige hästar. Hvarje provins är för detta ändamål delad

uti distrikt; invånarne i ett sådant äro skyldige att lemna hästar till

anspann till nästa marschstation. För hvarje provins finnes bestämda

tariffer, enligt hvilka ersättning utgår per häst och kilometer.

Hästar.

Vid mobilisering anskaffas det felande behofvet af hästar, enligt

lag af den 16 april 1873, genom i landet gjorda reqvisitioner. Från

den stund, som kejsaren befaller, äro alla hästegare skyldige att ställa

sina till krigstjenst duglige hästar till krigshärens förfogande mot ersättning,

som af staten betalas.

Befriade från denna skyldighet äro de till kejsaren eller hans hofhållning

och familj hörande hästar, de för posthållningen oumbärliga

hästar, embetsmän tillhöriga hästar m. fl.

Försummelse att ställa hästar till krigshärens behof straffas med

böter (af ända till 100 fl.), hvarförutom hästarne uttagas med våld.

Behofvet af hästar vid mobilisering utöfver det i fred befintliga

antal kungöres årligen af krigsstyrelsen. I öfverensstämmelse med det

i hvarje land och provins (enligt sista hästräkning) befintliga hästantal

fördelas behofvet jemnt på dessa. Härefter sker ytterligare fördelning

på de olika hästanskaffningsdistrikten (sammanfallande med indelningen

i rättsligt hänseende). Denna delning göres af civilmyndigheterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

För hvarje distrikt finnes en bestämd mönstringsort och en mönstringskommission,

som vid början af hvarje år tillsättes. Kommissionen

består af militäre och civile ledamöter samt värderingsman.

Hästarne framföras kommunvis för kommissionen, hvilken indelar

dem efter deras duglighet såsom rid- eller draghästar. Kommunerna

kunna äfven frivilligt få anskaffa hästar, i hvilket fall för hvarje häst

betalas ett belopp 10 procent högre, än remontmedelpriset.

Såsom ersättning för hästarne betalas remontmedelpriset, och i fall

hästegarne ej äro dermed nöjda, det medelpris, till hvilket värderingsrnännen

kommit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse

i Kongl. Maj:ts nåd. proposition n:o 11.

Sid. 8 rad. 8 uppifrån står: polismyndighet

läs: militärmyndighet

Bih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.