Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändringar i för ordning änne om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse i stad och om kommunalstyrelse i Stockholm

10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1889:12, Med förslag till ändringar i för ordning änne om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse i stad och om kommunalstyrelse i Stockholm

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

1

N:o 12.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

ändringar i för ordning änne om kommunalstyrelse på landet,

om kommunalstyrelse i stad och om kommunalstyrelse

i Stockholm; gifven Stockholms Slott den 1 december

1888.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kongl. Magt föreslå Riksdagen att antaga

följande förslag till ändrad lydelse af § 4, § 58 mom. 2 samt § 59

mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse på landet, § 3 och § 57

mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse i stad samt § 2, § 8

mom. 3 och § 40 mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse i

Stockholm.

Förordningen om kommunalstyrelse på landet.

§ 4.

Medlem af en kommun på landet är en hvar, som der är mantalsskrifven,

äfvensom hvar och en, hvilken, utan att vara i kommunen

mantalsskrifven, derstädes eger eller brukar fast egendom eller är för

inkomst af kapital eller arbete till allmän bevillning uppförd.

§ 58 mom. 2.

Till beräkningsgrund för fyrktalssättningen tjenar den bevillning

enligt Art. II i Bevillningsstadgan, som jemlikt senast faststälda

taxeringslängder till staten erlägges, sålunda att:

a) för jordbruksfastighet, ehvad den är i mantal satt eller ej, påföres

en fyrk för bevillning till belopp af 1 till och med 5 öre; två

Bih. Ull Biksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Åfd. 9 Käft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 12.

fyrkar för bevillning utöfver 5 till och med 10 öre; tre fyrkar för

bevillning utöfver 10 till och med 15 öre o. s. v. samt

b) för annan fastighet, frälseränta och hvarje annat beskattningsföremål

påföres en fyrk för bevillning till belopp af 1 till och med

10 öre; tvä fyrkar för bevillning utöfver 10 till och med 20 öre;

tre fyrkar för bevillning utöfver 20 till och med 30 öre o. s. v.

§ 59 mom. 2.

Denna längd, som ligger till grund för kommunalutskyldernas debitering,

utgör, med iakttagande af de bestämmelser och undantag §§

8, 9 och il innehålla, tillika kommunens röstlängd. Har, sedan längden

justerades, ny egare eller brukare tillträdt fast egendom, och varder

sådant inför kommunalstämman styrkt, uppföres den nye egaren

eller brukaren i längden såsom röstberättigad för fastigheten; börande

kungörelse om stämma, der dylikt ärende skall förekomma, från predikstolen

uppläsas minst en vecka förut. I den för anmärkningar afsedda

kolumn antecknas, dels om af ofvan angifven orsak rösträtt för

fast egendom öfvergått till annan person, dels ock om och på hvilken

grund i följd af bestämmelserna i §§ 8 och 9 någon i längden uppförd

skattskyldig icke eger utöfva rösträtt. Längden upprättas i två

exemplar, af hvilka det ena i sockenstugan anslås och det andra hos

kommunalnämnden förvaras.

Förordningen om kommunalstyrelse i stad.

§ 3.

Medlem af stadskommun är en hvar, som der är mantalsskrifven,

äfvensom hvar och en, hvilken, utan att vara i kommunen mantalsskrifven,

derstädes eger fast egendom eller är för inkomst af kapital

eller arbete till allmän bevillning uppförd.

§ 57 mom 1.

Medlem af en stadskommun är i allmänhet skyldig att till de

utgifter, som för kommunens gemensamma behof böra enligt § 5

inom. 3 uttaxeras, lemna bidrag i förhållande till sammanlagda beloppet

af den bevillning till staten, som enligt näst förut upprättade,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

vederbörligen faststälda bevillningstaxeringslängd skall erläggas för

honom tillhörig fast egendom eller blifvit honom påförd för inkomst

af kapital eller arbete.

Förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.

§ 2.

Medlem af kommunen är en» hvar, som der är mantalsskrifven,

äfvensom hvar och en, hvilken, utan att vara i kommunen mantalsskrifven,

derstädes eger fast egendom eller är för inkomst af kapital

eller arbete till allmän bevillning uppförd.

§ 8 mom. 3.

Medlem af kommunen, som icke är inom densamma mantalsskrifven,

tillhör den valkrets, inom hvilken han eger fast egendom

eller är för inkomst af kapital eller arbete till allmän bevillning uppförd.

Eger han inom flera valkretsar fast egendom eller är han inom derå

valkretsar skyldig att erlägga bevillning för sådan inkomst, må vid

mantalsskrifningen af honom sjelf bestämmas hvilken ibland dessa han

för sin person önskar tillhöra.

§ 40 mom. 1.

En hvar medlem af kommunen är i allmänhet skyldig att till de

utgifter, som för kommunens gemensamma behof böra uttaxeras, lemna

bidrag i förhållande till sammanlagda beloppet af den bevillning till

staten, som enligt näst förut upprättade, vederbörligen faststälda bevillningstaxeringslängd

skall erläggas för honom _ tillhörig fast egendom

eller blifvit honom påförd för inkomst af kapital eller arbete.

De ärendet tillhörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Magt förblifver ''Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

n Krusenstjei

''na.

O S C A R.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 7 December

1888.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård

Statsråden: herr Lovén,

friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

Örbom och

friherre Åkerhielm.

9:0.

Departementschefen statsrådet von Krusenstjerna yttrade härefter:

»Uti skrifvelse af den 2 maj innevarande år har Riksdagen anfört: att

förordningen om kommunalstyrelse på landet icke vore fullt tydlig i

afseende å frågan vid hvilken tid rösträtten för fast egendom på landet-,

som blifvit försåld eller öfvergått från en brukare till annan, förflyttades

från den förre till den senare innehafvare^ att, ehuru praxis

inom de särskilda kommunerna på många orter syntes gå i den rigtning,

att ny egare eller brukare af fastighet tillätes att omedelbart

efter tillträdet af fastigheten för densamma utöfva rösträtt, det dock

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

syntes svårt att förlika en sådan praxis, om densamma ock kunde anses

såsom grundad på en rigtig uppfattning af kommunallagstiftningens

anda, . med ordalydelsen af § 4 i omförmälda förordning, der det uttryckligen

stadgades att en person, hvilken icke vore i kommunen

mantalsskrifven, måste, för att vara medlem af densamma, vara derstädes

uppförd till allmän bevillning för fast egendom eller inkomst af

kapital eller arbete; att enligt denna paragrafs ordalydelse en inom

kommunen icke mantalsskrifven person således syntes icke kunna utöfva

rösträtt för en inom kommunen belägen fastighet förr än lian blifva

i taxerings- och röstlängderna införd såsom egare eller brukare af

fastigheten; att vid sådant förhållande lagstiftningen härutinnan syntes

vara i behof af ett förtydligande, hvilket enligt Riksdagens åsigt borde

gå i samma rigtning som ofvan antydda praxis; att det nemligen vore

uppenbart att, då enligt kommunallagarnes anda rättigheten att deltaga

i besluten om kommunens angelägenheter hade sin grund i skyldigheten

att deltaga i bestridandet af kommunens utgifter, lagstiftaren

borde tillse, att en person, hvilken deltoge i de senare, icke utan giltig

anledning för längre eller kortare tid beröfvades rätten att deltaga i

besluten; att det emellertid, då en persons rösträtt inom en kommun

grundades på inkomst af kapital eller arbete, ej kunde undvikas, att

hans rösträtt inträdde något senare än skattskyldigheten, enär denna

sistnämnda, efter hvilken rösträtten skulle beräknas, ej kunde till sitt

mått . bestämmas förr än personens inkomster blifvit af vederbörande

taxeringsmyndigheter i vederbörlig ordning uppskattade; att deremot i

fråga om fastighet något sådant hinder icke förefunnes, enär den skattskyldighet,

hvilken ålåge fastighetens egare eller brukare i denna hans

egenskap, uteslutande bestämdes med hänsyn till sjelfva fastighetens

beskaffenhet, och den omständighet, att personen ombyttes, icke utöfvade

någon inverkan på fastighetens taxering, hvadan det således icke

kunde vålla någon tvekan eller svårighet att såsom röstberättigad fölen

fastighet när som helst i röstlängden införa den person, hvilken

behörigen styrkte sig vara egare eller brukare af samma fastighet; och

har på grund af hvad sålunda blifvit anfördt Riksdagen — med förmälan,

att Riksdagen icke förbisett önskvärdheten deraf att jemväl beträffande

fastighet i stad ändring i gällande lagstiftning vidtoges i

omförmälda syfte — i anledning af gjord framställning anhållit, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådan ändring i förordningen om kommunalstyrelse på landet

att den, som inom en kommun egde eller brukade fast egendom,

finge, sedan han egendomen tillträdt och efter skedd anmälan, införa^

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

i kommunens röstlängd och utöfva rösträtt för det egendomen påförda

fyrktal.

Då denna Riksdagens skrifvelse anmäldes inför Eders Kongl. Maj:t

den 25 sistlidne maj, förordnade Eders Kongl. Maj:t, att utlåtanden skulle

infordras från Eders Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande i länen

såväl i anledning af hvad Riksdagen sålunda hemstält som ock huruvida

i förordningen om kommunalstyrelse i stad borde, vidtagas ändring

i det syfte, hvarom Riksdagen beträffande kommunerna å landet gjort

framställning, hvarjemte öfverståthållareembetet anbefaldes afgifva yttrande,

huruvida i förordningen om kommunalstjnelse i Stockholm borde

vidtagas ändring i ofvan angifna syfte. De sålunda infordrade yttrandena

hafva numera inkommit.»

Sedan departementschefen härefter redogjort för innehållet åt dessa

utlåtanden, yttrade departementschefen vidare:

»Af den redogörelse jag nu lemnat för myndigheternas utlåtanden

täcktes Eders Kongl. Maj:t finna att såväl samtliga länsstyrelser,

med fyra undantag, som • ock öfverståthållareembetet uttalat sig

för att ny egare eller, på landet, ny brukare af fastighet bör få inträda

i utöfning af den kommunala rösträtten för fastigheten utan afbidan

på att ny röstlängd varder upprättad.

Den af Riksdagen och flertalet af de hörda myndigheterna i förevarande

fråga uttalade åsigt att kommunal rösträtt för fastighet bör

tillkomma den, som vid rösträttens utöfvande, så vidt kändt är, eger

eller brukar fastighet, synes mig, såsom Riksdagen ock antagit, öfverensstämma

med kommunallagstiftningens anda, likasom den, enligt hvad

Riksdagen äfven anmärkt och i flere af de utaf länsstyrelserna afgifna

underdåniga utlåtandena uppgifvits, mångenstädes blifvit gällande praxis.

Det lärer nemligen svårligen kunna anses med billighet och rättvisa

förenligt, vare sig att en person, som upphört att vara egare eller

brukare af fastighet, skulle fortfarande ega att utöfva rösträtt för densamma,

eller att ombyte af egare eller brukare skulle upphäfva all rösträtt

för fastigheten intill dess ny taxeringslängd och derpå grundad

röstlängd hunnit upprättas. Men, såsom Riksdagen jemväl antydt, förekomma

i kommunallagarne vissa bestämmelser, som ej väl låta förlika

sig med omförmälda praxis. För att åvägabringa öfverensstämmelse

mellan kommunallagstiftningens anda och berörda, derpå stödda praxis,

å ena sidan, samt kommunallagarnes lydelse, å den andra, tarfvas derföre

vissa förändringar icke blott, såsom Riksdagen särskildt framhållit,

uti bestämmelserna rörande vilkoren för att eu person skall anses såsom

medlem i kommunen — hvilka bestämmelser återfinnas i § 4 af förord
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

ningen om kommunalstyrelse på landet, i § 3 af förordningen om kommunalstyrelse

i stad och i § 2 af förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm — utan jemväl i vissa andra föreskrifter i dessa förordningar.

I afseende å bestämmelserna rörande vilkoren för medlemskap i

kommunen synes, för det ifrågavarande ändamålets vinnande, böra vidtagas

den förändring att stadgandena att dylikt medlemskap tillkommer

den, som inom kommun är för fast egendom till allmän bevillning uppförd,

utbytas mot föreskrifter af innehåll att medlem af kommun är å

landet den som eger eller brukar och i stad den som eger fast egendom.

I följd af en dylik förändring måste en ny egare eller brukare

erkännas såsom medlem af kommunen, utan afbidan derpå att ny taxeringslängd

varder upprättad.

För landet möter emellertid äfven med denna förändring en svårighet

att omedelbart erkänna den nye egaren eller brukaren såsom röstberättigad

deruti att fyrktalslängden, hvilken tillika utgör röstlängd,

icke granskas och justeras för hvarje gång den skall användas, utan

allenast en gång för hela den tid, dess begagnande ifrågakommer, och

att den för landet gällande kommunalförordningen icke innehåller någon

bestämmelse derom att en ny egare eller brukare kan i den en gång

justerade längden uppföras. Ett uttryckligt stadgande i detta syfte

bör derföre i förordningen införas. Dervid bör likväl icke en enkel

anmälan om det förändrade förhållandet vara tillfyllest, utan detta förhållande

måste ock styrkas. Deremot torde icke, på sätt vissa i ärendet

hörda myndigheter ifrågasatt, böra fordras bevis om lagfart för att en

ändring i eganderätten skall medföra rösträtt för nye egaren, och detta

så mycket mindre som lagfart ingalunda är för detta ändamål erforderlig

vid upprättande af ny röstlängd samt det stundom inträffar att

sökt lagfart icke förrän efter längre tids förlopp kan beviljas, hvadan

en dylik fordran, om den blefve gällande äfven då ny röstlängd upprättas,

kunde komma att medföra att rösträtt till och med under mera

än tio år icke finge för en fastighet utöfvas. Det bör derföre vara

tillräckligt att förändringen annorledes på tillförlitligt sätt inför kommunalstämman

styrkes. God ordning synes emellertid kräfva att ett

påstående att varda uppförd i röstlängden, grundadt på sådana omständigheter

hvarom nu är fråga, icke framställes först vid den stämma,

då påståendet skall pröfvas, utan att kommunens röstberättigade medlemmar

någon viss tid förut erhålla kännedom att dylikt yrkande blifvit

väckt. Jag anser derföre det böra stadgas att kungörelse om stämma,

der dylikt påstående skall pröfvas, skall uppläsas från predikstolen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

minst en vecka förut. Härigenom och då enligt § 20 af förordningen

om kommunalstyrelse på landet kungörelsen bör innehålla uppgift att

ärendet skall vid stämman förekomma, förekommes att dylikt ärende

företages utan att kommunens röstberättigade medlemmar på förhand

derom erhållit kunskap.

De nu antydda stadgandena synas mig lämpligen kunna inrymmas

i § 59, hvars andra stycke jemväl i öfrigt torde böra i följd häraf

undergå någon förändring.

Derjemte synas i andra stycket af § 58 af nu ifrågavarande förordning

orden: »den bevillning . . ., som de skattskyldige, jemlikt sednaste

faststälda taxeringslängder, till staten erlägga» böra utbytas emot

orden: »den bevillning . . ., som jemlikt senast faststälda taxeringslängder

till staten erlägges». De nu förekommande ordalagen äro

nemligen mindre egentliga för det fall att rösträtten öfvergått å ny

egare, som ännu icke blifvit i taxeringslängden uppförd.

Det har visserligen blifvit ifrågasatt att ännu en förändring i förordningen

om kommunalstyrelse på landet borde vidtagas, nemligen

att uttrycklig bestämmelse infördes derom att den, hvilken framstält

yrkande att blifva uppförd i röstlängden, men fått denna begäran utslagen,

egde derefter anföra besvär. Men då en dylik rätt synes följa

af den allmänna föreskriften i § 75, torde ett uttryckligt stadgande

derom icke vara erforderligt.

Då såväl enligt förordningen om kommunalstyrelse i stad som enligt

förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm, jemförd med de

för sistnämnda stad gällande särskilda valordningar, röstlängden skall

justeras för hvarje gång den begagnas, förefinnes således redan nu

laglig möjlighet för ny egare af fastighet såväl i Stockholm som i

annan stad att blifva uppförd i röstlängden utan afbidan på att ny röstlängd

varder upprättad. I dessa förordningar tarfvas sålunda icke några

förändringar, motsvarande dem som jag ifrågasatt i § 59 af förordningen

om kommunalstyrelse på landet.

Deremot böra § 57 i förordningen om kommunalstyrelse i stad

och § 40 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm — hvilka

§§ motsvara §§57 och 58 i förordningen om kommunalstyrelse å landet

och innehålla bestämmelser om skattskyldigheten och dess mått —

undergå ändring till undanrödjande af samma oegentlighet, som påkallar

ändring af § 58 i sistnämnda förordning — en oegentlighet som här

är ännu mera påfallande. Likaledes synes i § 8 af förordningen för

Stockholm af samma anledning en redaktionsförändring böra vidtagas.

I enlighet med hvad jag nu tillåtit mig yttra, har jag låtit utar
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

beta förslag till ändrad lydelse af § 4, § 58 mom. 2 samt § 59 mom. 2

i förordningen om kommunalstyrelse på landet, af § 3 och § 57 mom. 1

i förordningen om kommunalstyrelse i stad och af § 2, § 8 mom. 3 och

§ 40 mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.

Ehuru hänvisningen till »Art. II bevillningsstadgan» numera, då

gällande bevillningsförtattning har titeln: »Förordning angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst», är oegentlig, har jag likväl i de af

mig upprättade förslagen ansett mig böra bibehålla denna hänvisning

af den anledning, att samma hänvisning förekommer i kommunalförfattningarna

å åtskilliga andra ställen, hvilkas ändring nu icke bör

ifrågakomma.»

Efter det departementschefen uppläst berörda förslag, hemstälde

han i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition till

Riksdagens godkännande framlägga samma förslag.

Uti hvad departementschefen sålunda yttrat och hemstält instämde

Statsrådets öfrige ledamöter;

och behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla

hvad Statsrådet sålunda hemstält samt förordna att till

Riksdagen skulle atlåtas nådig proposition af det innehåll

bilagan Lit. E. till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Au g. Alströmer.

Bih. till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami, 1 Afl. 9 Haft.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

STOCKHOLM, TRYCKT HOS K. L. BECKMAN, 1889.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.