Med förslag till ändringar i för ordning änne om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse i stad och om kommunalstyrelse i Stockholm
10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1889:12, Med förslag till ändringar i för ordning änne om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse i stad och om kommunalstyrelse i Stockholm
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
1
N:o 12.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
ändringar i för ordning änne om kommunalstyrelse på landet,
om kommunalstyrelse i stad och om kommunalstyrelse
i Stockholm; gifven Stockholms Slott den 1 december
1888.
Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kongl. Magt föreslå Riksdagen att antaga
följande förslag till ändrad lydelse af § 4, § 58 mom. 2 samt § 59
mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse på landet, § 3 och § 57
mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse i stad samt § 2, § 8
mom. 3 och § 40 mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse i
Stockholm.
Förordningen om kommunalstyrelse på landet.
§ 4.
Medlem af en kommun på landet är en hvar, som der är mantalsskrifven,
äfvensom hvar och en, hvilken, utan att vara i kommunen
mantalsskrifven, derstädes eger eller brukar fast egendom eller är för
inkomst af kapital eller arbete till allmän bevillning uppförd.
§ 58 mom. 2.
Till beräkningsgrund för fyrktalssättningen tjenar den bevillning
enligt Art. II i Bevillningsstadgan, som jemlikt senast faststälda
taxeringslängder till staten erlägges, sålunda att:
a) för jordbruksfastighet, ehvad den är i mantal satt eller ej, påföres
en fyrk för bevillning till belopp af 1 till och med 5 öre; två
Bih. Ull Biksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Åfd. 9 Käft. 1
2
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 12.
fyrkar för bevillning utöfver 5 till och med 10 öre; tre fyrkar för
bevillning utöfver 10 till och med 15 öre o. s. v. samt
b) för annan fastighet, frälseränta och hvarje annat beskattningsföremål
påföres en fyrk för bevillning till belopp af 1 till och med
10 öre; tvä fyrkar för bevillning utöfver 10 till och med 20 öre;
tre fyrkar för bevillning utöfver 20 till och med 30 öre o. s. v.
§ 59 mom. 2.
Denna längd, som ligger till grund för kommunalutskyldernas debitering,
utgör, med iakttagande af de bestämmelser och undantag §§
8, 9 och il innehålla, tillika kommunens röstlängd. Har, sedan längden
justerades, ny egare eller brukare tillträdt fast egendom, och varder
sådant inför kommunalstämman styrkt, uppföres den nye egaren
eller brukaren i längden såsom röstberättigad för fastigheten; börande
kungörelse om stämma, der dylikt ärende skall förekomma, från predikstolen
uppläsas minst en vecka förut. I den för anmärkningar afsedda
kolumn antecknas, dels om af ofvan angifven orsak rösträtt för
fast egendom öfvergått till annan person, dels ock om och på hvilken
grund i följd af bestämmelserna i §§ 8 och 9 någon i längden uppförd
skattskyldig icke eger utöfva rösträtt. Längden upprättas i två
exemplar, af hvilka det ena i sockenstugan anslås och det andra hos
kommunalnämnden förvaras.
Förordningen om kommunalstyrelse i stad.
§ 3.
Medlem af stadskommun är en hvar, som der är mantalsskrifven,
äfvensom hvar och en, hvilken, utan att vara i kommunen mantalsskrifven,
derstädes eger fast egendom eller är för inkomst af kapital
eller arbete till allmän bevillning uppförd.
§ 57 mom 1.
Medlem af en stadskommun är i allmänhet skyldig att till de
utgifter, som för kommunens gemensamma behof böra enligt § 5
inom. 3 uttaxeras, lemna bidrag i förhållande till sammanlagda beloppet
af den bevillning till staten, som enligt näst förut upprättade,
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
vederbörligen faststälda bevillningstaxeringslängd skall erläggas för
honom tillhörig fast egendom eller blifvit honom påförd för inkomst
af kapital eller arbete.
Förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.
§ 2.
Medlem af kommunen är en» hvar, som der är mantalsskrifven,
äfvensom hvar och en, hvilken, utan att vara i kommunen mantalsskrifven,
derstädes eger fast egendom eller är för inkomst af kapital
eller arbete till allmän bevillning uppförd.
§ 8 mom. 3.
Medlem af kommunen, som icke är inom densamma mantalsskrifven,
tillhör den valkrets, inom hvilken han eger fast egendom
eller är för inkomst af kapital eller arbete till allmän bevillning uppförd.
Eger han inom flera valkretsar fast egendom eller är han inom derå
valkretsar skyldig att erlägga bevillning för sådan inkomst, må vid
mantalsskrifningen af honom sjelf bestämmas hvilken ibland dessa han
för sin person önskar tillhöra.
§ 40 mom. 1.
En hvar medlem af kommunen är i allmänhet skyldig att till de
utgifter, som för kommunens gemensamma behof böra uttaxeras, lemna
bidrag i förhållande till sammanlagda beloppet af den bevillning till
staten, som enligt näst förut upprättade, vederbörligen faststälda bevillningstaxeringslängd
skall erläggas för honom _ tillhörig fast egendom
eller blifvit honom påförd för inkomst af kapital eller arbete.
De ärendet tillhörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Magt förblifver ''Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
n Krusenstjei
''na.
O S C A R.
4
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 7 December
1888.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård
Statsråden: herr Lovén,
friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
Örbom och
friherre Åkerhielm.
9:0.
Departementschefen statsrådet von Krusenstjerna yttrade härefter:
»Uti skrifvelse af den 2 maj innevarande år har Riksdagen anfört: att
förordningen om kommunalstyrelse på landet icke vore fullt tydlig i
afseende å frågan vid hvilken tid rösträtten för fast egendom på landet-,
som blifvit försåld eller öfvergått från en brukare till annan, förflyttades
från den förre till den senare innehafvare^ att, ehuru praxis
inom de särskilda kommunerna på många orter syntes gå i den rigtning,
att ny egare eller brukare af fastighet tillätes att omedelbart
efter tillträdet af fastigheten för densamma utöfva rösträtt, det dock
5
syntes svårt att förlika en sådan praxis, om densamma ock kunde anses
såsom grundad på en rigtig uppfattning af kommunallagstiftningens
anda, . med ordalydelsen af § 4 i omförmälda förordning, der det uttryckligen
stadgades att en person, hvilken icke vore i kommunen
mantalsskrifven, måste, för att vara medlem af densamma, vara derstädes
uppförd till allmän bevillning för fast egendom eller inkomst af
kapital eller arbete; att enligt denna paragrafs ordalydelse en inom
kommunen icke mantalsskrifven person således syntes icke kunna utöfva
rösträtt för en inom kommunen belägen fastighet förr än lian blifva
i taxerings- och röstlängderna införd såsom egare eller brukare af
fastigheten; att vid sådant förhållande lagstiftningen härutinnan syntes
vara i behof af ett förtydligande, hvilket enligt Riksdagens åsigt borde
gå i samma rigtning som ofvan antydda praxis; att det nemligen vore
uppenbart att, då enligt kommunallagarnes anda rättigheten att deltaga
i besluten om kommunens angelägenheter hade sin grund i skyldigheten
att deltaga i bestridandet af kommunens utgifter, lagstiftaren
borde tillse, att en person, hvilken deltoge i de senare, icke utan giltig
anledning för längre eller kortare tid beröfvades rätten att deltaga i
besluten; att det emellertid, då en persons rösträtt inom en kommun
grundades på inkomst af kapital eller arbete, ej kunde undvikas, att
hans rösträtt inträdde något senare än skattskyldigheten, enär denna
sistnämnda, efter hvilken rösträtten skulle beräknas, ej kunde till sitt
mått . bestämmas förr än personens inkomster blifvit af vederbörande
taxeringsmyndigheter i vederbörlig ordning uppskattade; att deremot i
fråga om fastighet något sådant hinder icke förefunnes, enär den skattskyldighet,
hvilken ålåge fastighetens egare eller brukare i denna hans
egenskap, uteslutande bestämdes med hänsyn till sjelfva fastighetens
beskaffenhet, och den omständighet, att personen ombyttes, icke utöfvade
någon inverkan på fastighetens taxering, hvadan det således icke
kunde vålla någon tvekan eller svårighet att såsom röstberättigad fölen
fastighet när som helst i röstlängden införa den person, hvilken
behörigen styrkte sig vara egare eller brukare af samma fastighet; och
har på grund af hvad sålunda blifvit anfördt Riksdagen — med förmälan,
att Riksdagen icke förbisett önskvärdheten deraf att jemväl beträffande
fastighet i stad ändring i gällande lagstiftning vidtoges i
omförmälda syfte — i anledning af gjord framställning anhållit, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådan ändring i förordningen om kommunalstyrelse på landet
att den, som inom en kommun egde eller brukade fast egendom,
finge, sedan han egendomen tillträdt och efter skedd anmälan, införa^
6
i kommunens röstlängd och utöfva rösträtt för det egendomen påförda
fyrktal.
Då denna Riksdagens skrifvelse anmäldes inför Eders Kongl. Maj:t
den 25 sistlidne maj, förordnade Eders Kongl. Maj:t, att utlåtanden skulle
infordras från Eders Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande i länen
såväl i anledning af hvad Riksdagen sålunda hemstält som ock huruvida
i förordningen om kommunalstyrelse i stad borde, vidtagas ändring
i det syfte, hvarom Riksdagen beträffande kommunerna å landet gjort
framställning, hvarjemte öfverståthållareembetet anbefaldes afgifva yttrande,
huruvida i förordningen om kommunalstjnelse i Stockholm borde
vidtagas ändring i ofvan angifna syfte. De sålunda infordrade yttrandena
hafva numera inkommit.»
Sedan departementschefen härefter redogjort för innehållet åt dessa
utlåtanden, yttrade departementschefen vidare:
»Af den redogörelse jag nu lemnat för myndigheternas utlåtanden
täcktes Eders Kongl. Maj:t finna att såväl samtliga länsstyrelser,
med fyra undantag, som • ock öfverståthållareembetet uttalat sig
för att ny egare eller, på landet, ny brukare af fastighet bör få inträda
i utöfning af den kommunala rösträtten för fastigheten utan afbidan
på att ny röstlängd varder upprättad.
Den af Riksdagen och flertalet af de hörda myndigheterna i förevarande
fråga uttalade åsigt att kommunal rösträtt för fastighet bör
tillkomma den, som vid rösträttens utöfvande, så vidt kändt är, eger
eller brukar fastighet, synes mig, såsom Riksdagen ock antagit, öfverensstämma
med kommunallagstiftningens anda, likasom den, enligt hvad
Riksdagen äfven anmärkt och i flere af de utaf länsstyrelserna afgifna
underdåniga utlåtandena uppgifvits, mångenstädes blifvit gällande praxis.
Det lärer nemligen svårligen kunna anses med billighet och rättvisa
förenligt, vare sig att en person, som upphört att vara egare eller
brukare af fastighet, skulle fortfarande ega att utöfva rösträtt för densamma,
eller att ombyte af egare eller brukare skulle upphäfva all rösträtt
för fastigheten intill dess ny taxeringslängd och derpå grundad
röstlängd hunnit upprättas. Men, såsom Riksdagen jemväl antydt, förekomma
i kommunallagarne vissa bestämmelser, som ej väl låta förlika
sig med omförmälda praxis. För att åvägabringa öfverensstämmelse
mellan kommunallagstiftningens anda och berörda, derpå stödda praxis,
å ena sidan, samt kommunallagarnes lydelse, å den andra, tarfvas derföre
vissa förändringar icke blott, såsom Riksdagen särskildt framhållit,
uti bestämmelserna rörande vilkoren för att eu person skall anses såsom
medlem i kommunen — hvilka bestämmelser återfinnas i § 4 af förord
-
7
ningen om kommunalstyrelse på landet, i § 3 af förordningen om kommunalstyrelse
i stad och i § 2 af förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm — utan jemväl i vissa andra föreskrifter i dessa förordningar.
I afseende å bestämmelserna rörande vilkoren för medlemskap i
kommunen synes, för det ifrågavarande ändamålets vinnande, böra vidtagas
den förändring att stadgandena att dylikt medlemskap tillkommer
den, som inom kommun är för fast egendom till allmän bevillning uppförd,
utbytas mot föreskrifter af innehåll att medlem af kommun är å
landet den som eger eller brukar och i stad den som eger fast egendom.
I följd af en dylik förändring måste en ny egare eller brukare
erkännas såsom medlem af kommunen, utan afbidan derpå att ny taxeringslängd
varder upprättad.
För landet möter emellertid äfven med denna förändring en svårighet
att omedelbart erkänna den nye egaren eller brukaren såsom röstberättigad
deruti att fyrktalslängden, hvilken tillika utgör röstlängd,
icke granskas och justeras för hvarje gång den skall användas, utan
allenast en gång för hela den tid, dess begagnande ifrågakommer, och
att den för landet gällande kommunalförordningen icke innehåller någon
bestämmelse derom att en ny egare eller brukare kan i den en gång
justerade längden uppföras. Ett uttryckligt stadgande i detta syfte
bör derföre i förordningen införas. Dervid bör likväl icke en enkel
anmälan om det förändrade förhållandet vara tillfyllest, utan detta förhållande
måste ock styrkas. Deremot torde icke, på sätt vissa i ärendet
hörda myndigheter ifrågasatt, böra fordras bevis om lagfart för att en
ändring i eganderätten skall medföra rösträtt för nye egaren, och detta
så mycket mindre som lagfart ingalunda är för detta ändamål erforderlig
vid upprättande af ny röstlängd samt det stundom inträffar att
sökt lagfart icke förrän efter längre tids förlopp kan beviljas, hvadan
en dylik fordran, om den blefve gällande äfven då ny röstlängd upprättas,
kunde komma att medföra att rösträtt till och med under mera
än tio år icke finge för en fastighet utöfvas. Det bör derföre vara
tillräckligt att förändringen annorledes på tillförlitligt sätt inför kommunalstämman
styrkes. God ordning synes emellertid kräfva att ett
påstående att varda uppförd i röstlängden, grundadt på sådana omständigheter
hvarom nu är fråga, icke framställes först vid den stämma,
då påståendet skall pröfvas, utan att kommunens röstberättigade medlemmar
någon viss tid förut erhålla kännedom att dylikt yrkande blifvit
väckt. Jag anser derföre det böra stadgas att kungörelse om stämma,
der dylikt påstående skall pröfvas, skall uppläsas från predikstolen
8
minst en vecka förut. Härigenom och då enligt § 20 af förordningen
om kommunalstyrelse på landet kungörelsen bör innehålla uppgift att
ärendet skall vid stämman förekomma, förekommes att dylikt ärende
företages utan att kommunens röstberättigade medlemmar på förhand
derom erhållit kunskap.
De nu antydda stadgandena synas mig lämpligen kunna inrymmas
i § 59, hvars andra stycke jemväl i öfrigt torde böra i följd häraf
undergå någon förändring.
Derjemte synas i andra stycket af § 58 af nu ifrågavarande förordning
orden: »den bevillning . . ., som de skattskyldige, jemlikt sednaste
faststälda taxeringslängder, till staten erlägga» böra utbytas emot
orden: »den bevillning . . ., som jemlikt senast faststälda taxeringslängder
till staten erlägges». De nu förekommande ordalagen äro
nemligen mindre egentliga för det fall att rösträtten öfvergått å ny
egare, som ännu icke blifvit i taxeringslängden uppförd.
Det har visserligen blifvit ifrågasatt att ännu en förändring i förordningen
om kommunalstyrelse på landet borde vidtagas, nemligen
att uttrycklig bestämmelse infördes derom att den, hvilken framstält
yrkande att blifva uppförd i röstlängden, men fått denna begäran utslagen,
egde derefter anföra besvär. Men då en dylik rätt synes följa
af den allmänna föreskriften i § 75, torde ett uttryckligt stadgande
derom icke vara erforderligt.
Då såväl enligt förordningen om kommunalstyrelse i stad som enligt
förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm, jemförd med de
för sistnämnda stad gällande särskilda valordningar, röstlängden skall
justeras för hvarje gång den begagnas, förefinnes således redan nu
laglig möjlighet för ny egare af fastighet såväl i Stockholm som i
annan stad att blifva uppförd i röstlängden utan afbidan på att ny röstlängd
varder upprättad. I dessa förordningar tarfvas sålunda icke några
förändringar, motsvarande dem som jag ifrågasatt i § 59 af förordningen
om kommunalstyrelse på landet.
Deremot böra § 57 i förordningen om kommunalstyrelse i stad
och § 40 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm — hvilka
§§ motsvara §§57 och 58 i förordningen om kommunalstyrelse å landet
och innehålla bestämmelser om skattskyldigheten och dess mått —
undergå ändring till undanrödjande af samma oegentlighet, som påkallar
ändring af § 58 i sistnämnda förordning — en oegentlighet som här
är ännu mera påfallande. Likaledes synes i § 8 af förordningen för
Stockholm af samma anledning en redaktionsförändring böra vidtagas.
I enlighet med hvad jag nu tillåtit mig yttra, har jag låtit utar
-
9
beta förslag till ändrad lydelse af § 4, § 58 mom. 2 samt § 59 mom. 2
i förordningen om kommunalstyrelse på landet, af § 3 och § 57 mom. 1
i förordningen om kommunalstyrelse i stad och af § 2, § 8 mom. 3 och
§ 40 mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.
Ehuru hänvisningen till »Art. II bevillningsstadgan» numera, då
gällande bevillningsförtattning har titeln: »Förordning angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst», är oegentlig, har jag likväl i de af
mig upprättade förslagen ansett mig böra bibehålla denna hänvisning
af den anledning, att samma hänvisning förekommer i kommunalförfattningarna
å åtskilliga andra ställen, hvilkas ändring nu icke bör
ifrågakomma.»
Efter det departementschefen uppläst berörda förslag, hemstälde
han i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition till
Riksdagens godkännande framlägga samma förslag.
Uti hvad departementschefen sålunda yttrat och hemstält instämde
Statsrådets öfrige ledamöter;
och behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla
hvad Statsrådet sålunda hemstält samt förordna att till
Riksdagen skulle atlåtas nådig proposition af det innehåll
bilagan Lit. E. till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
Au g. Alströmer.
Bih. till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami, 1 Afl. 9 Haft.
2
opaginerad Kontrollera mot PDF
STOCKHOLM, TRYCKT HOS K. L. BECKMAN, 1889.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.