Sök i Ratio Lex

Angående räntefrihet för oguldna återstoden af ett Vesans kärroch sjöuttömningssamt odlingsbolag beviljadt lån

8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1889:13, Angående räntefrihet för oguldna återstoden af ett Vesans kärroch sjöuttömningssamt odlingsbolag beviljadt lån

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

N:o 13.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående räntefrihet

för oguldna återstoden af ett Vesans kärr- och

sjöuttömnings- samt odlingsbolag beviljadt lån; gifven

Stockholms slott den 14 december 1888.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen medgifva den lindring

uti de nu gällande vilkoren för återbetalning af ett Vesans kärr- och

sjöuttömnings- samt odlingsbolag af Rikets Ständer vid 1862—1863 årens

riksdag beviljadt lån, att å det nu återstående kapitalbeloppet, 24,236

kronor 68 öre, räntefritt må åtnjutas och återbetalningen verkställas på

det sätt, att hvarje af åren 1888—1894 inbetalas 3,000 kronor samt för

år 1895 3,236 kronor 68 öre.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

E. von Krusenstjerna.

Bill. till Riksd, Prut. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 10 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj :t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 december

1888.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Eiirensvård,

Statsråden: herr Lovén,

friherre von Otter,

VON K RUSENST JERNA,

Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

Örbom och

friherre Akerhielm.

30:o).

Departementschefen, statsrådet von Krusenstjerna yttrade härefter:

»Sedan inom Listers härad i Blekinge län bildats ett bolag, benämndt

Vesans kärr- och sjöuttömnings- samt odlingsbolag, med ändamål

att genom dambyggnader hindra hafsvatten från att inströmma i

sjön Yesan och öfversvämma deromkring belägna kärr och sidlända

eg or, att genom afledning och utpumpning uttömma det vatten, som

från andra håll ditkomme, samt att vidtaga förberedande åtgärder till

undanrödjande eller afhjelpande af hvad som kunde hindra ifrågavarande

ändamåls rättsliga befrämjande, allt i öfverensstämmelse med ett af

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongi. Majits Nåd. Proposition N:o 13.

o

landtbruksingeniören Ph. Åkerman den 20 april 1860 upprättadt förslag,

sådant detsamma med särskilda bestämmelser kunde vara antaget eller

faststäldt; stadfäste Kongl. Maj:t den 10 april 1863 för nämnda bolag

reglemente, hvaruti, bland annat, stadgades dels uti § 2, att bolagets

delegare vore alla de egare eller innehafvare af den utaf ifrågavarande

vatten skadade jord, hvilka, enligt de i förordningen den 30 november

1841 faststälda grunder, skulle i förhållande till blifvande jordförbättring

i gäldandet af arbetskostnaden deltaga, och att, då den uti reglementet

afsedda jordegendom koinme under en annan egares eller innehafvares

förvaltning, den nye egaren eller innehafvaren ansåges sjelfskrifven såsom

delegare i bolaget med företrädarens både rättigheter och skyldigheter,

dels ock i § 3, att en hvar vore bolagsman i förhållande till den vinst,

han, efter skedd uppmätning och gradering af den vattenskadade egendomen,

befunnes hemta af kärr- och sjöuttömnings- samt odlingsföretaget,

och att efter denna grund så väl hans ansvarighet som rösträttighet skulle

beräknas, men att intill dess rätta delaktighetsbeloppet blifvit på sådant

sätt bestämdt, hans andel i bolaget borde beräknas efter den areal, han

enligt bemälde Åkermans vid dennes omförmälda förslag fogade uträkning

innehade, med vilkor likväl att, om någon under tiden fått utbetala

för mycket eller för litet, sådan rättelse skulle ega rum, att den, som

utbetalt för mycket, återfinge sitt öfverskott och den, som betalt för

litet, fylde det som fattades, i begge fallen med ränta, när rätta delaktighetsbeloppet

blefve bestämdt. Uppå framställning af enskild motionär

beviljade Rikets Ständer vid 1862—1863 årens riksdag ett lånebidrag

af 50,000 riksdaler till företagets understödjande, under vilkor, bland

annat, att efter tre års förlopp från slutet af det år, hvarunder lånemedlen

utbekommits, borde årligen erläggas åtta procent af hela den

lyftade lånesumman, hvaraf ränta efter fem för hundra skulle godtgöras

å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra afbetalning derå.

Efter det Kongl. Maj:t derefter den 15 mars 1864 faststält ofvan

omförmälda, af Åkerman upprättade arbetsplan samt den 3 juni samma

år godkänt ett af den till företagets utförande utsedda arbetsdirektion

undertecknadt kontrakt om arbetets påbörjande sistnämnda år och fullbordande

före den 1 oktober 1867, blef det beviljade låneunderstödet

från riksgäldskontoret utbetaldt den 22 juli 1864. Arbetet påbörjades

samma år och fortgick under åren 1864 och 1865 i enlighet med den

faststälda planen, men vid 1866 års vårflod blefvo de för arbetets utförande

uppförda kanalvallar sönderskurna och bortförda, hvarigenom

dels stor skada orsakades å nedanför liggande odlad mark, dels ock den

afledda Norje-åns vatten återfördes till sitt förra lopp genom sjön Vesan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 13.

I anledning häraf beviljade Kongl. Maj:t, den 10 augusti 1866 bolaget

ett arnorteringslån från handels- och sjöfartsfonden å 10,000 kronor till

företagets utförande och kanalvallarnes återställande i enlighet med ett

af majoren i väg- och vattenbyggnadscorpsen A. Reramer uppgjordt förslag,

slutande å 22,467 kronor.

Då emellertid företaget icke kunde inom den faststälda arbetsterminen

fullbordas, beviljade Kongl. Maj:t vid två särskilda tillfällen förlängning

af arbetstiden, senast till den 1 oktober 1872.

På framställning af enskild motionär medgaf dessutom Riksdagen

år 1868 den förändring i de bestämda vilkoren rörande det från riksgäldskontoret

anvisade lånet, att till och med 1870 blott fem procent

behöfde erläggas och att amorteringen ej behöfde begynna förr än med

år 1871.

Sedan derefter styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader den

25 april 1872 aflåtit en skrifvelse till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Blekinge län med förständigande för bolaget att den 1 oktober 1872

hafva torrläggningsarbetet afsyningsgildt, vid äfventyr att styrelsen eljest

skulle finna sig nödsakad att göra hemställan om lånebidragens indrifning

på en gång, ingick arbetsdirektionen till Kongl. Maj:t med en skrift,

deruti direktionen, med förmälan att bolaget insett fruktlösheten af

sina bemödanden att, utan delegarnes ruinerande, fullborda sjötappningsarbetet

efter den faststälda planen och att bolaget derföre vid bolagsstämma

den 11 juni 1872 beslutat genom direktionen anhålla, att den

en gång medgifna rättigheten till lånens amortering på vissa år måtte

bolaget förunnas, ehuru bolaget sett sig urståndsatt att fullborda sjöaftappningsarbetet,

i underdånighet anhöll att Kongl. Maj:t täcktes medgifva

bolaget rättighet att fortfarande liksom dittills genom årlig inbetalning

till stadgadt belopp erlägga ränta och afbetalning å båda

lånen, intill dess desamma sålunda blifvit till fullo guldna. För bifall

till denna anhållan ansåg direktionen bolaget ega giltigt stöd i de tvingande

omständigheter, som, utan att bolaget dertill veterligen genom

någon försumlighet å dess sida varit vållande, hufvudsakligen i följd af

oförutsedda naturhinder förorsakat beslutet om inställande af vidare

försök med arbetets fullbordande, sedan kostnaderna redan betydligt

öfverstigit ursprungliga kostnadsförslaget.

Uti underdånigt utlåtande, som Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Blekinge län öfver denna framställning den 24 december 1872

afgaf, anfördes, att företaget, som enligt det uppgjorda förslaget beräknats

kosta 86,775 riksdaler, redan medtagit en kostnad för intressenterna

af 146,251 riksdaler, utan att likväl det afsedda ändamålet

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

uppnåtts. Ehuru detta höga kostnadsbelopp till någon del tillkommit

genom mindre ändamålsenliga åtgärder från intressenternas sida och

genom räntor å upptagna lån samt genom bristande kraft, enighet och

beslutsamhet hos intressenterna, vore likväl Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

liksom nästan alla de personer, som om arbetet tagit

kännedom, öfvert.ygad derom, att detsamma icke kunnat bringas till ett

tillfredsställande slut efter den derför faststälda planen. Företaget hörde

onekligen till de svåraste i sitt slag, enär den areal, som skulle torrläggas,

egentligen vore en hafsvik, uti hvilken betydliga vattenmassor

utfölle dels genom två åar och dels genom det starka tillflöde, som

i synnerhet vid snösmältningstiden nedströmmade från den höga och långsträckta

bergås, benämnd Ryssberget, som skilde Blekinge från Skåne

och på en sträcka af omkring tre fjerdedels mil sträckte sig utmed

Vesans strand. Enligt den upprättade planen hade för afledande af det

tillströmmande vattnet blifvit anlagda två långa kanaler. Dessa hade

dock visat sig icke kunna uppfylla sitt ändamål, dels till följd af deras

allt för ringa dimensioner och lutningar, dels ock till följd af de utaf

dåliga materialier bestående kanalvallarnes bristfälliga beskaffenhet. Kanalerna

hade derföre hvarje vår blifvit dels genombrutna, dels öfverfylda

och den till torrläggning afsedda marken derigenom till den grad

öfversvämmad, att det i sjön Vesan hopade vattnet icke kunnat utpumpas

derifrån förrän med juli eller augusti månader, hvarigenom inträffat

att marken icke något år ernått den torrhet och fasthet, att den

i planen afsedda inre dikningen kunnat företagas. Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande ansåg derföre företagets misslyckande åtminstone

till någon del vara beroende på förhållanden, som icke kunde läggas

intressenterna till last.

På grund af hvad sålunda förekommit föreslog Eders Kongl. Maj:t

genom nådig proposition den 18 januari 1873 Riksdagen att medgifva

att bolaget finge, på de vilkor Eder Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt

föreskrifva, bibehålla det statslån å 50,000 riksdaler, bolaget från riksgäldskontoret

erhållit, och återgälda lånet genom årliga inbetalningar i

stadgad ordning utan förbindelse för bolaget att torrlägga sjön Vesan.

Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 19 april 1873 tillkännagifvit,

att Riksdagen, under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t täcktes

bland de vilkor, som komme att föreskrifvas, förordna att betryggande

säkerhet anskaffades för de årliga inbetalningarnes fullgörande, bifallit

hvad Eders Kongl. Maj:t sålunda föreslagit, samt direktionen, med erinran

att säkerhet för de båda lånens återbetalande redan vore stäld,

anhållit, att Eders Kongl. Maj:t måtte finna någon vidare säkerhet för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

lånens återgäldande i föreskrifven och redan utfäst ordning icke vara

erforderlig, behagade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 4 december

1874 tillåta bolaget att fortfarande bibehålla ifrågavarande båda

lån och desamma, jemlikt stadgade amorteringsplaner, återgälda utan

förbindelse för bolaget att i vidsträcktare mån än som redan skett fullborda

företaget, under vilkor att åtgärder vidtoges, så att årliga afbetalnings-

och räntebeloppet å det från riksgäldskontoret undfångna lån

komme att utgå och erläggas i enlighet med nådiga kungörelserna den

13 juni 1845, den 3 november 1848 och den 6 juni 1873.

Det från handels- och sjöfartsfonden beviljade lånet har sedermera

blifvit till fullo återbetaldt och förvaltningen af det från riksgäldskontoret

anvisade lånet har från och med år 1874 öfvertagits af statskontoret.

Nu hafva delegarne i bolaget uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven

skrift, med förmälan att värdet af den genom företaget, som utförts

under ledning af majoren i väg- och vattenbyggnadscorpsen A. Remmer,

vunna jordförbättringen, af utsedd nämnd år 1880 uppskattadt till

81,867 kronor 64 öre, men af häradssynerätt nedsatt till 62,438 kronor

36 öre, icke ens motsvarade hälften af de kontanta utlägg, bolaget

hittills fått för arbetet vidkännas, och att så stor förlust redan för bolaget

uppkommit, att flere delegare i följd deraf måst gå från hus och

hem och att detsamma skulle blifva fallet med ännu flere, om de till

4,000 kronor faststålda annuiteterna å omförmälda lån å 50,000 kronor

skulle fortfarande gäldas, i underdånighet anhållit, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att den ännu obetalda delen af lånet,

utgörande, enligt bifogad uppgift från statskontoret, med upplupen ränta

vid 1887 års slut 24,778 kronor 63 öre, måtte få afskrifvas.

Vid denna ansökning äro fogade dels ett i januari 1888 utfärdadt

intyg att bolagets hufvudbok upptoge, bland andra utgifter, för materialier,

expropriationer, befälsaflöning, inventarier, arbetskostnad och diverse

utgifter tillhopa 139,507 kronor 19 öre, dels ett sammandrag af

utskrifningslängderna för bolaget under åren 1865—1887, upptagande

för betalningsskyldige 1,771 tunnland 6 kappland tillhopa 171,122 kronor

95 öre, dels ock ett bevis af domhafvanden i orten att en stor del

af de hemman, hvilka hade sina egor inom området för ifrågavarande

bolag, besvärades af inteckningar för gäld intill och öfver hemmanens

verkliga värde, hvilket särskild t vore fallet med de hemman, hvilka

syntes få vidkännas största kostnaden för företaget, samt att ställningen

bland flertalet bland jordegarne syntes vara sådan, som förmådde de icke

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

i längden erlägga de bidrag, hvilka hos dem borde uttaxeras för återgäldande

af ifrågavarande statslån.

Öfver denna ansökning hafva yttranden afgifvits af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

kronofogden i orten, förste landtmätaren i Blekinge

län, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samma län samt statskontoret.

Af dessa myndigheter har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett

tillräckliga skäl icke förefinnas att tillstyrka afskrifning af hela det återstående

lånebeloppet med ränta.

Kronofogden har — jemte förmälan att sanning läge i det påstående,

som inom orten hördes, att den mark, hvars torrläggning åsyftats, snarare

försämrats än förbättrats, i det att, medan före vattenafledningen

fodervass erhölls å marken, afkastningen nu inskränkte sig till dåligt

starrgräs — angående delegarnes ekonomiska ställning upplyst, att blott

3 befunne sig i mycket god ställning, 21 vore burgne män, utan att

dock ega någon förmögenhet, och 14 lefde under mer eller mindre tryckta

förhållanden, samt att kronofogden angående de öfrige delegarne ej

kände annat än att de egde mindre hemmansdelar och att de sannolikt

ej egde mera än som erfordrades för deras nödtorftiga bergning; och

har kronofogden för egen del ansett delegarne vara i verkligt behof af

lindring uti sin betalningsskyldighet.

Förste landtmätaren har såsom sitt omdöme uttalat, att värdet af

den vunna jordförbättringen icke motsvarade räntan å de derför nedlagda

kostnader tillika med utgifterna för kanalarbetets årliga underhåll,

hvadan och då flertalet af delegarne i följd af den ojemna och orättvisa

årliga utdebitering, som följde af den ofvan omförmälda bestämmelsen

i bolagsordningen, att kostnaderna skulle utdebiteras efter egovidden,

intill dess företaget vore fullbordadt, icke fortfarande förmådde

bära dessa utgifter, förste landtmätaren ansåge skäl förefinnas att bevilja

den sökta afskrifningen.

Jemväl Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande har — med förmälan,

bland annat, att företagets misslyckande icke kunde tillskrifvas

delegarne och att äfven de delegare, som tillskyndats största båtnaden

af företaget, i allt fall i allmänhet icke beredts fördelar, motsvarande

värdet af de hittills nedlagda kostnaderna — tillstyrkt bifall till ansökningen.

Slutligen har statskontoret uti sitt underdåniga utlåtande af den 24

oktober 1888, jemte meddelande af den upplysning, att under åren

1869—1887 för ifrågavarande lån influtit 67,500 kronor, hvaraf 41,736

kronor 68 öre beräknats såsom ränta och återstoden 25,763 kronor 32

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Majtts Nåd. Proposition N:o 13.

öre utgjort kapitalafbetalning, så att ett kapitalbelopp af 24,236 kronor

68 öre återstode oguldet, vidare anfört, att då ifrågavarande sjösänkningsarbete,

som enligt det uppgjorda förslaget beräknats kosta 86,775

kronor, enligt vid ansökningen fogadt intyg medfört en kostnad, förutom

vissa ej upptagna utgifter, af 139,507 kronor 19 öre och denna kostnad

med mera än dubbla beloppet öfverstege det värde, hvartill fördelarne

af det hittills gjorda, ofullständiga arbetet uppskattats, samt detta ofördelaktiga

resultat till icke ringa del syntes böra tillskrifvas förhållanden,

hvarå bolaget icke kunnat hafva synnerlig inverkan, ansåge statskontoret,

med hänsyn jemväl dertill att å ifrågavarande lån under hela tiden erlagts

ränta efter 5 procent till sammanräknadt belopp af 41,736 kronor

68 öre, hvilken räntefot för de senare åren måste anses jemförelsevis

hög, sig kunna hemställa om sådan lindring i de bestämda betalningsvilkoren,

att räntefrihet å det återstående kapitalbeloppet, 24,236 kronor

68 öre, måtte bolaget medgifvas och att den årliga inbetalningen nedsattes

till 3,000 kronor för åren 1888—1894 samt till 3,236 kronor 68

öre för år 1895.

På grund af hvad statskontoret anfört och med hänsyn till hvad

för öfrigt i ärendet förekommit, anser jag mig böra hemställa, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att bevilja

bolaget sådan lindring, som af statskontoret föreslagits.»

Uti hvad departementschefen sålunda hemstält instämde statsrådets

öfrige ledamöter;

och behagade Hans Maj:t Konungen, med bifall

dertill, förordna att till Riksdagen skulle afiåtas nådig

proposition af den lydelse bilagan G till detto protokoll

utvisar.

Ex protocollo

C. A. Lilliecreutz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.