Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående tiden för nyttjanderättsaf''tåls bestånd

1889-03-15 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1889:26, Med förslag till lag angående tiden för nyttjanderättsaf''tåls bestånd

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

1

N:o 26.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

lag angående tiden för nyttjanderättsaf''tåls bestånd;

gifven Stockholms slott den 15 Mars 1889.

* Under åberopande af bifogade i Statsrådet och Högsta Domstolen

förda protokoll, vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt 87 § Regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående tiden för ny ttj ander ättsaf tals bestånd.

Med upphäfvande af förordningen angående tiden för nyttjanderättsaftals

bestånd den 16 Juni 1875 förordnas som följer:

1 §•

Aftal, hvarigenom nyttjanderätt till fast egendom å landet på

viss tid upplåtes, må ej gälla öfver femtio år. Afser aftalet allenast

eller hufvudsakligen upplåtelse af rätt till afverkning af skog annorledes

än till husbehof, vare det ej gällande öfver tjugu år.

2 §.

Aftal om nyttjanderätt till hus eller tomt i stad eller till del

deraf så ock till jord, som till hus eller tomt hörer, gälle ej öfver tio

Bill. till RiJcsd. Prof. 1889. 1 Samt. 1 Afd. 15 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 26.

år. Om nyttjanderätt till stadsjord, som till tomt ej hörer, vare

lag som angående nyttjanderätt till fast egendom å landet i 1 § är

stadgadt.

Denna lag skall lända till efterrättelse från och med den 1 Januari

1890.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Axel örbom.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

3

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i Statsrådet ä Stockholms

slott Fredagen den 1 Februari 1889,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvård,

Statsråden: Herr Lovén,

Friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

Friherre Åkerhielm.

Departementschefen Statsrådet Örbom anförde:

»Den s. k. norrländska skogskomitén angaf i sitt den 21 December

1870 afgifna betänkande såsom en medverkande orsak till den

misshushållning med de enskilde skogarne, hvilken komitén funnit vara

rådande inom de norrländska länen, de s. k. skogsköpen eller aftal,

hvarigenom enskilde hemmansegare eller byalag på viss tid, vanligen

på femtio år, till sågverksegare eller andre för afverkning upplåtit sina

skogar. Den, som genom dylikt aftal förvärfvat afverkningsrätt, kunde

nemligen icke förväntas skola särdeles beflita sig om skogens vård,

då hans eget intresse bjöde honom tillse, att han vid kontraktstidens

slut hunnit tillgodogöra sig skogen i så vidsträckt mån, som kontraktet

medgifvit. I sjelfva aftalets natur och ändamål läge en uppenbar

fara för skogens anlitande utöfver hvad den med framtida bestånd kunde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26,

tåla, i synnerhet der, såsom ofta vore händelsen, afverkningsrätten vore

oinskränkt och således kunde sträcka sig äfven till omoget virke. Erfarenheten

hade ock lemnat allt för många bevis för rigtigheten af omdömet

om skogsköpens ofördelaktiga inflytande på skogarnes tillstånd.

Komitén ansåg det emellertid betänkligt att på en gång förbjuda dylika

upplåtelser, i det nemligen den för Norrlands framtid så vigtiga

sågverksrörelsen derigenom .kunde förqväfvas eller alltför mycket hämmas.

. Men eu inskränkning i rättigheten till sådana upplåtelser fann

komitén icke allenast vara af tillståndet inom Norrland rättfärdigad,

utan ock med tvingande magt påkallad. I synnerhet vore detta förhållandet

beträffande det ditintills så ofta anlitade sättet att upplåta

afverkningsrätt till skog, utan att jorden tillika afsöndrades. Det menliga

inflytande dessa upplåtelser redan utöfvat och än vidare komme

att utöfva så väl å skogarnes tillstånd, som i flera andra afseenden,

gjorde det till eu angelägenhet af framstående vigt, att tiden för dylika

upplåtelser begränsades, så att åtminstone en efterkommande hemmansegare,

som önskade sjelf öfvertaga hushållningen med sin skog, icke

genom föregående aftal derifrån alltför länge hindrades. I öfverensstämmelse

med dessa åsigter upptog komitén i 9 kap. af sitt förslag

till skogsordning för de fem nordligaste länen, jemte förbud att för

skogsbruk annorledes än under eganderätt afsöndra mera än XV af

oprivilegieradt hemmans hela egovidd, tillika under 48 § den föreskrift,

att upplåtelse af afverkningsrätt till skog under viss tid, utan att jorden

tillika afsöndrades, ej finge ske för längre tid än högst 10 år och

ej heller ega rum i den händelse, att från hemmanet förut vore för

skogsbruk afsöndrad så stor del af egovidden, att den skog, som återstode,

icke öfverstege hvad för hemmanets eget behof af skogsalster

tarfvades; hvarförutom komitén i 53 § intog o vilkorligt förbud att å

skog, som för afverkning under viss tid upplätes, afverka träd af vissa

mindre dimensioner.

Öfver komiténs förslag täcktes Eders Kongl. Maj:t infordra yttrande

af Skogsstyrelsen, hvarefter förslaget blef den 30 Januari 1874

af dåvarande chefen för Finansdepartementet inför Eders Kongl.

Maj:t föredraget. Departementschefen, som ej kunde biträda komiténs

åsigt om lämpligheten af ett förbud mot afverkning af träd under en

viss storlek, ansåg deremot intet hinder möta att, på sätt Skogsstyrelsen

hemstält, inskränka tiden för afverkningskontraktens bestånd till

högst tjugu år, eller densamma, under hvilken, enligt § 19 i förordningen

angående utsyning och försäljning af skogsalster från kronans

skogar i Stora Kopparbergs län och de norrländska länen den 18 September

1874, kronoparker finge upplåtas och hvilken tid af Skogs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26i S

styrelsen ansetts lämplig, emedan de utdrifnings-, strömrensnings- och

flottningskostnader, en skogsköpare måste vidkännas för tillgodogörande

af inköpta skogstillgångar, understundom vore så betydliga, att häri

icke kunde under kortare tid bereda sig, jemte skälig vinst, godtgörelse

för desamma. Emellertid medgaf Eders Kongl. Maj:t på Departementschefens

hemställan, att frågan om förändrad lagstiftning angående aftal

om skogsafverkningsrätt finge anstå i afvaktan på utgången af en

Utaf Eders Kongl. Maj:t, med föranledande af komiténs förslag i öfrig!.,

samtidigt beslutad proposition till Riksdagen angående allmän skyldighet

för enskilde skogsegare att efter utverkning sörja för återväxt*

Denna proposition blef icke af Riksdagen antagen. Frågan, huruvida

och på hvilket sätt lagstiftningen kunde anses böra ingripa i syfte

att främja vården af enskildas skogar, upptogs derefter ånyo den 12

Oktober 1883, då Domänstyrelsen undfick nådig befallning att rörande

denna fråga afgifva underdånigt utlåtande. Ett sådant utlåtande afgafs

äfven den 26 Maj 1885 och i detsamma anförde Domänstyrelsen beträffande

de s. k. skogsköpen, att det inflytande å skogshushållningen,

dessa köp utöfvat, visserligen dåmera betydligt förminskats dels derigenom,

att skogsegarne, varnade genom följderna af afverkningsrättens

Öfverlåtande för en längre tid, under senare åren inskränkt dylika upplåtelser

till kortare tider, dels till följd deraf att, sedan skogsmarkens

inköpande underlättats genom Eders Kongl. Maj:ts förnyade nådiga

förordning angående hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti

1881, förvärfvandet af endast afverkningsrätt mindre ofta förekomnm

Detta oaktadt och då dylika upplåtelser ännu kunde utsträckas till så

lång tid som femtio år, hemstälde Domänstyrelsen, under åberopande

af de skäl för upplåtelsetidens inskränkning, som anförts af Norrländska

skogskomitén, att Eders Kongl. Magt täcktes taga under öfvervägande,

huruvida förslag borde utarbetas till lag om inskränkning af tiden för

skogs upplåtande till nyttjande.

Domänstyrelsens utlåtande, som jemväl afsåg åtskilliga andra förhållanden

rörande vården af enskildes skogar, blef den 5 November

1886 inför Eders Kongl. Maj:t föredraget af dåvarande chefen för

Finansdepartementet, hvilken dervid, anslutande sig till Domänstyrelsens

åsigt ätt förbud mot afverkningsaftalens utsträckning till längre tid

vore af behofvet påkalladt, och under antagande att denna tid lämpligen

kunde bestämmas till tio år, hemstälde, att Eders Kongl. Maj: t

måtte uppdraga åt chefen för Justitiedepartementet att lata utarbeta

förslag till sådan lagförändring, att den tid, för hvilken upplåtelse af

afverkningsrätt till skog finge ega rum, blefve inskränkt till högst 10

år; och blef denna hemställan af Eders Kongl. Maj:t bifallen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Jemväl från Riksdagens sida föreligger en framställning i förevarande

ämne. Sedan detsamma vid åtskilliga tillfällen gjorts till

föremål för representationens öfverläggningar utan att likväl derutinnan

framstälda förslag vunnit Riksdagens bifall, väcktes vid 1888 års riksdag

motion om sådan ändring i förordningen angående tiden för nyttjanderättsaftals

bestånd den 16 Juni 1875, att aftal, som afsåge afverkningsrätt

till skog, ej finge gälla öfver tio år. Motionären ansåge det icke

kunna bestridas, att den enligt nämnda förordning gällande bestämmelse,

att nyttjanderätt till skog finge upplåtas under femtio års tid,

varit till oberäknelig skada för landet i dess helhet och åtskilliga

orter i synnerhet. Om en eller annan hemmansegare i kustbygden,

der skogsmarkerna i allmänhet vore skiftade, vårdslöst brukade sin

skog, vore detta visserligen af mindre betydelse; men att hela socknar

med gemensamma skogsmarker af flera qvadratmils område tillätes

att under femtio års tid, således icke allenast för nuvarande hemmansegare

utan ock för efterkommande, afhända sig all afkomst af hemmanens

värdefullaste tillgång — deras skog — vore af den betydelse

för vissa orter, att dess bestånd på det allvarsammaste äfventyrades.

Förhållandet vore i allmänhet, enligt motionärens uppgift, att, efter

det nyttjanderätt till skogen blifvit upplåten under den i lagen medgifna

längsta tid eller femtio år, hemmanen öfvergått till ny egare.

Att denne, som genom förre egarens upplåtelse blifvit afstängd från

möjligheten att under så betydlig tidrymd tillgodogöra sig något af

hemmanets skog, kämpande med ett ytterst dåligt jordbruk, som svårligen

lemnade afkastning till odlarens utkomst, än mindre bidrag till

skatter och onera, skulle finna läget svårt, vore naturligt, och följden

blefve att, under tyngden af dessa bekymmer, för en jemförelsevis

obetydlig ersättning, nytt aftal om upplåtelse utaf smärre dimensioner

på ytterligare femtio år slötes, så att hans efterträdare genom detta

lika obetänksamma aftal beröfvades möjligheten att använda skogen

för sin utkomst. Något skäl från skogsindustriens synpunkt förelåge

icke, som talade för bibehållande af stadgandet, att nyttjanderätt finge

upplåtas på femtio år, liksom något intrång i jordegares fri-och rättigheter

icke gjordes genom inskränkning i tiden för nyttjanderätt, då den

princip vore fastslagen i gällande lag, att jordegare icke egde rätt att

upplåta nyttjanderätt på obegränsad tid.

Efter det motionen förevarit till behandling inom Lagutskottet,

afgaf Utskottet utlåtande deröfver, uti hvilket Utskottet förklarade sig

öfvertygadt om nödvändigheten deraf, att tiden för beståndet af aftal

om afverkningsrätt till skog inskränktes. Utskottet förestälde sig

dock, hufvudsakligen på de skäl Skogsstyrelsen i sitt utlåtande öfver

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Norrländska skogskomiténs förslag anfört, att eu tid af tio år såsom

maximum möjligen skulle vara för kort; men ett sådant maximum

syntes likväl i hvarje fall icke böra sättas högre än tjugu år. I

öfverensstämmelse med dessa åsigter hemstälde Utskottet, att Riksdagen

ville i skrifvelse anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i

gällande bestämmelser om tiden för nyttjanderättsaftals bestånd, att

aftal om afverkningsrätt till skog icke finge gälla för längre tid än

högst tjugu år. Utskottets förslag blef af båda Kamrarne bifallet och

Riksdagens skrifvelse i ämnet inkom till Eders Kongl. Maj:t den 20

April 1888.

Uti infordradt underdånigt utlåtande öfver den af Riksdagen

sålunda gjorda framställning har Domänptyrelsen åberopat det yttrande

styrelsen, enligt hvad ofvan blifvit omförmäldt, förut afgifvit

beträffande förevarande fråga, samt dervid tillika, under tillkännagifvande

att vid de upplåtelser af afverkningsrätt, som egt rum å kronoparlcer,

tiden för upplåtelsernas bestånd i några fall måst utsträckas

öfver tio år, anfört att, med hänsyn härtill och då ersättning eller

lösen för kostnad vid allmän flottleds inrättande enligt nådiga flottningsstadgan

den 30 December 1880 fördelades på eu tid af till och

med tjugu år, kortare tid än den sistnämnda icke lämpligen syntes

kunna bestämmas såsom maximum för ifrågavarande aftal.

De uttalanden, som sålunda i förevarande ämne föreligga från

särskilde komiterade och sakkunniga myndigheter och hvilka jemväl

vunnit anslutning inom Riksdagen, synas mig innebära fullt giltiga

skäl för antagande att, äfven om under senare tider upplåtelserna af

afverkningsrätt till skog till antalet minskats och jemväl, i fråga om

tiden för deras bestånd, mindre ofta än förut varit fallet, utsträckas

till den längsta, som enligt nu gällande förordning om tiden för

nyttjanderättsaftals bestånd den 16 Juni 1875 är medgifven, eller femtio

år, en lagförändring i syfte att inskränka denna tid, för så vidt

aftal om afverkningsrätt till skog angår, likväl är af verkligt behof

påkallad. Jag anser mig derföre böra för Eders Kongl. Maj:t framlägga

förslag till en dylik lagförändring. Dervid har jag i fråga om

den tid, som lämpligen bör bestämmas såsom den längsta för ifrågavarande

aftal, med hänsyn till Riksdagens beslut i ämnet och på grund

af hvad Domänstyrelsen derom anfört, slutit mig till den af nämnda

styrelse uttalade åsigt, att en tid af tjugu år bör stadgas såsom maximum

för beståndet af dessa aftal.

Såsom redan är erinradt, afsåg den Norrländska skogskomiténs

förslag uti ifrågavarande hänseende endast sådana afverkningsrätts
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

I

8 Kongl. Maj it s Nåd. Proposition N:o 26.

aftal, med kvilka upplåtelse af sjelfva skogsmarken ej var förenad.

Emot en dylik begränsning af nu ifrågasatta stadgande möta dock

betänkligheter. Visserligen torde aftal, genom hvilka,. jemte afverkningsrätt,

äfven marken upplåtits, hittills jemförelsevis sällan hafva

förekommit och betydelsen af dylika aftal har ytterligare minskats af

den omständigheten, att genom nådiga kungörelsen den 5 Juni 1874,

om förändrad lydelse af § 8 i då gällande förordning angående ^grunderna

och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring, i vår lagstiftning

införts och sedermera genom förordningen den 6 Augusti 1881

upprepats förbud att under nyttjanderätt från hemman afsöndra jord,

»som hufvudsakligen består af skogsmark)), till större rymd än en femtedel

af hemmanets hela egoområde. Men förhållandena skulle möjligen

snart gestalta sig annorlunda, derest genom stadgande i lag tiden

för upplåtelse af afverkningsrätt inskränktes endast i de fall, då

marken ej tillika upplåtits. Åtminstone i de norra orterna,, der

nyttjanderätt till marken utan rätt till skogen har föga eller intet

värde för jordegaren, skulle den jordegare, som ville upplåta afverkning.srätt

till sin skog för längre tid, än nämnda stadgande medgåfve, till

äfventyrs icke draga i betänkande att, för att bereda aftalet derom

laglig giltighet, i sammanhang med afverkningsrätten upplåta jemväl

sjelfva marken. Sålunda skulle sistnämnda slags afverkningsrättsaftal

kunna blifva regel i stället för att förut hafva utgjort undantag, hvaraf

äfven blefve en följd att verkan af berörda stadgande blefve i de flesta

fall illusorisk.

Jag anser derföre stadgandet böra sa affattas, att det varder

tillämpligt jemväl å sådana aftal om afverkningsrätt, genom livilka

upplåtelse sker af den mark, hvarå skogen växer.

Dervid måste dock åt stadgandet gifvas sådan begränsning, att

det icke omfattar arrende- eller andra aftal, hvilka innefatta, jemte

afverkningsrätt till skog och nyttjanderätt till marken, hvarå skogen

växer, tillika annan upplåtelse, som med afverkningsrätten ej eger

omedelbar gemenskap, och ej heller aftal om rätt till utverkning endast

till husbehof. Härvid bör emellertid uppmärksammas, att om stadgandet

formuleras så, att den deri afsedda tidsinskränkningen förklaras

gälla för aftal, som allenast afse rätt till utverkning af skog till afsalu

med eller utan besittningsrätt till marken, ett dylikt stadgande synnerligen

lätt kan kringgås. Härtill skulle exempelvis ej behöfvas mera

än att genom afverkningskontraktet uppläts, jemte afverkningsrätten,

ett eller flera mer eller mindre värdelösa ängstycken eller utslåtter.

Stadgandet skulle med sådan formulering i de flesta fall blifva betydelselöst.

Till förekommande häraf torde detsamma lämpligen kunna gifvas

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.

sådan lydelse att det förklaras gälla för aftal som allenast eller hufvudsakligen

afse rätt till skogsafverkning. Ordet »hufvudsakligen)) lemnar

visserligen ett ganska vidsträckt utrymme för domarens pröfning i

olika fall, men någon afsevärd svårighet vid tillämpningen torde dock

ej deraf föranledas. Enahanda åskådningssätt ligger nemligen, såsom

förut blifvit erinradt, till grund för ofvan citerade, i förordningen angående

hemmansklyfning och jordafsöndring förekommande bestämmelse,

att jord, »som hufvudsakligen består af skogsmark», i visst

angifvet fall ej må afsöndras annorlunda än under eganderätt. Någon

svårighet vid tillämpningen af sist berörda bestämmelse har mig veterligen

icke försports samt lärer väl ej heller hafva förekommit, eftersom

bestämmelsen, som först inflöt i 1874 års kungörelse, bibehållits

i 1881 års förordning.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes för det ändamål, § 87 Regeringsformen omförmäler,

inhemta Högsta Domstolens yttrande öfver följande

»Förslag till lag angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd.

Med upphäfvande af förordningen angående tiden för nyttjanderättsaftals

bestånd den 16 Juni 1875 förordnas som följer:

§ I
Aftal,

hvarigenom nyttjanderätt till fast egendom å landet på

viss tid upplåtes, må ej gälla öfver femtio år. Afser aftalet allenast

eller hufvudsakligen upplåtelse af rätt till utverkning af skog till afsalu,

vare det ej gällande öfver tjugu år.

§ 2-

Aftal om nyttjanderätt till hus eller tomt i stad eller till del

deraf så ock till jord, som till hus eller tomt hörer, gälle ej öfver tio

år. Om nyttjanderätt till stadsjord, som till tomt ej hörer, vare lag

som angående nyttjanderätt till fast egendom å landet i § 1 är stadgadt.

Denna lag skall lända till efterrättelse från den 1 Januari 18 . .»

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter

täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad

Departementschefen sålunda hemstält.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

Bih. till Biksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 15 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Majits

Högsta Domstol Tisdagen den 26 Februari 1889.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråd eu: Wretman,

Svedelius,

Östergren,

Glimstedt,

Ahlgren,

S KARIN,

Lilienberg.

l:o.

Expeditionschefen Isberg föredrog i underdånighet:

Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet den 1 innevarande månad, hvarmedelst,

för det ändamål § 87 Regeringsformen omförmäler, Högsta

Domstolens yttrande bli f Vi t infordradt öfver följande:

.»Förslag till lag angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd.

Med upphäfvande af förordningen angående tiden för nyttjanderättsaftals

bestånd den 16 Juni 1875 förordnas som följer:

§ I
Aftal,

hvarigenom nyttjanderätt till fast egendom å landet på viss

tid upplåtes, må ej gälla öfver femtio år. Afser aftalet allenast eller

hufvudsakligen upplåtelse af rätt till afverkning af skog till afsalu,

vare det ej gällande öfver tjugu år.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

11

§ 2.

Aftal om nyttjanderätt till lins eller tomt i stad eller till del deraf

så ock till jord, som till hus eller tomt hörer, galle ej öfver tio år.

Om nyttjanderätt till stadsjord, som till tomt ej hörer, vare lag som

angående nyttjanderätt till fast egendom å landet i § 1 är stadgadt.

Denna lag skall lända till efterrättelse från den 1 Januari 18 . .»

Högsta Domstolen fann ifrågavarande lagförslag icke föranleda

annan anmärkning, än att, då de i sista punkten af § 1 förekommande

orden »till afsalu», hvilka, enligt hvad ofvan nämnda statsrådsprotokoll

syntes angifva, införts i förslaget i ändamål att utmärka att den genom

detsamma stadgade inskränkning i tiden för beståndet af aftal

om afverkningsrätt till skog ej afsåge upplåtelser af skogsafverkning

allenast till husbehof, möjligen kunde lemna rum för misstydning och

gifva anledning till antagande att punkten icke vore tillämplig å andra

afverkningsaftal än sådana, i hvilka upplåtaren uttryckligen medgifvit,

att till afverkning upplåten skog finge säljas och således, exempelvis,

icke å aftal, hvarigenom hela skogstrakter upplätes åt jernbruk att

afverkas för kolning, samt den med orden »till afsalu» åsyftade begränsning

af förslagets bestämmelser uti ifrågavarande punkt syntes,

äfven om dessa ord uteslötes, vara tillräckligt noggrant angifven genom

punktens innehåll i öfrigt, Högsta Domstolen ansåg orden »till

afsalu» böra ur förslaget utgå.

Härförutom ville Högsta Domstolen fästa uppmärksamheten derå,

att den genom förslaget ifrågasatta lagförändring förutsatte en omredaktion

af § 2 mom. 1 i förordningen angående hemmansklyfning

och jordafsöndring den 6 Augusti 1881, i syfte att bringa der förekommande

bestämmelse angående tiden, under hvilken jord må under

besittningsrätt afsöndras, i öfverensstämmelse med förslaget.

Ex protocollo

Carl Boheman.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott

Fredagen den 15 Mars 1889,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvård,

Statsråden: Herr Lovén,

Friherre von Ottek,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

Friherre Åkerhielm,

Justitieråden: Ahlgren,

Herslow.

Chefen ''för Justitiedepartementet Statsrådet Örbom anmälde i

underdånighet:

Högsta Domstolens yttrande öfver det till Domstolen remitterade

förslag till lag angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd.

Efter att hafva redogjort för innehållet af berörda yttrande anförde

Departementschefen följande:

»Orden »till afsalu» hafva, på sätt Flögsta Domstolen anmärkt,

införts i förslaget för att utmärka, att den genom detsamma stadgade

inskränkning i tiden för beståndet af aftal om afverkningsrätt

till skog ej skulle ega tillämplighet i fråga om sådana aftal, genom

hvilka skogsafverkning upplåtits allenast till husbehof. Visserligen

torde afverkningsrätt af sistnämnda slag i allmänhet upplåtas endast i

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

sammanhang med nyttjanderätt till hemman eller jordbrukslägenhet,

och för sådana fall är den begränsning, som ligger i orden »till afsalu»,

ej erforderlig, enär den punkt af förslaget, hvari dessa ord förekomma,

är så affatta^ att, äfven om desamma derifrån uteslutas, punkten i allt

fall icke blifver å dylika aftal tillämplig. Men aftal kunna äfven förekomma,

som allenast eller hufvudsakligen afse rätt till afverkning af

skog till husbehof. Innehafvaren af en afsöndring på 50 år kan, till

exempel, sedan afsöndringskontraktet någon tid egt bestånd, finna med

sin fördel förenligt att genom aftal med egaren till hemmanet, hvarifrån

afsöndring^ skett, betinga sig för sin återstående besittningstid

rätt till skogsfång för husbehof å hemmanets mark; och i ett sådant

fall torde, derest orden »till afsalu» eller annat motsvarande uttryck ej

funnes i förenämnda punkt af förslaget införda, med skäl tvifvelsmål

kunna uppstå, huruvida icke punkten vore å ett dylikt aftal tillämplig.

En bestämning af den betydelse, som med orden »till afsalu» åsyftats,

torde derföre lämpligast höra i punkten bibehållas. Hvad sjelfva uttrycket

»till afsalu» beträffar, hvilket Högsta Domstolen ansett icke vara

fullt tydligt, får jag erinra att enligt den vanliga terminologien i gällande

författningar uttrycken »till afsalu» och »till husbehof» användas

såsom motsättningar till hvarandra och att det förra alltid ansetts

innebära befogenhet icke allenast att försälja utan i allmänhet att fritt

förfoga öfver ifrågavarande skogsprodukter vare sig till försäljning

eller byggnad eller kolning eller hvad ändamål det vara må. Någon

misstydning i anmärkta hänseende lärer således icke vara att befara,

men då Högsta Domstolen uttalat en annan åsigt, torde orden »till afsalu»

lämpligen böra utbytas mot orden »annorledes än till husbehof»

hvilka icke lemna rum för någon betänklighet.

Såsom Högsta Domstolen erinrat förutsätter naturligtvis nu ifrågasatta

lagförändring en omredaktion af § 2 mom. 1 i förordningen angående

hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti 1881, och

lärer chefen för Civildepartementet, till hvars föredragning denna till

eu ekonomiska lagstiftningen hörande förordning hänföres, icke underlåta

att derest nu ifrågasatta lagförslag af Riksdagen antages, hos

Eders Kongl. Maj:t gorå framställning om deraf föranledda ändringar

i berörda förordning.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Edérs

Eongl Maj:t tacktes föreslå Riksdagen att antaga en lag af den ly
,

,.e , ifrågavarande förslag, med den af mig här ofvan omförmälda

iorandnng, innehåller.»

Chefen för Civildepartementet Statsrådet von Ivrusenstjerna förklarade

sig beredd att, derest ifrågasatta förslag blefve lag, hos Kongl.

Bih. till Biksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Åfd. 15 Raft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Maj:t föreslå sådan ändring i gällande förordning angående hemmansklyfning

och jordafsöndring, att deri förekommande bestämmelse angående

tiden, under hvilken jord må under besittningsrätt afsöndras,

bragtes i öfverensstämmelse med förslaget.

Justitierådet Ahlgren åberopade hvad vid förslagets granskning

i Högsta Domstolen blifvit mot detsamma anmärkt.

Till ofvan omförmälda, af föredragande Departementschefen

gjorda, af Statsrådets öfrige ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i

nåder lemna bifall; och skulle till följd häraf aflåtas

nådig proposition till Riksdagen af det innehåll bil.

litt. A vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1889.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.