Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs samt till lag med vissa bestämmelser angående enskilda sedelutgifvande banker

41 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 38 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1889:28, Med förslag till lag angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs samt till lag med vissa bestämmelser angående enskilda sedelutgifvande banker

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 38.

t

N:o 28.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

lag angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags

och sparbanks konkurs samt till lag med vissa

bestämmelser angående enskilda sedelutgifvande banker;

gifven Stockholms slott den 15 Mars 1889.

Under åberopande af bifogade i Statsrådet och Högsta Domstolen

förda protokoll, vill Kongl. Maj:t, jcrnlikt 87 § Regeringsformen, föreslå

Riksdagen att antaga närlagda förslag till lag angående enskild sedelutgifvande

banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs samt till lag

med vissa bestämmelser angående enskilda sedelutgifvande banker.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Axel Örbom.

Bih. till liiksd. Prof. 1889. 1 Samt. 1 Afd. 17 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28

Förslag

till

Lag angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och

sparbanks konkurs.

Härigenom förordnas, att i fråga om enskild sedelutgifvande

banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs skola, jemte hvad konkurslagen

innehåller, som icke strider mot denna lag, tillämpas följande

stadganden:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Har enskild bank med rätt att utgifva egna banksedlar eller

bankaktiebolag råkat i konkurstillstånd, varde det af rätten eller domaren

ofördröjligen anmäldt hos chefen för Finansdepartementet; och förordne

departementschefen ett allmänt ombud att såsom god man och

syssloman deltaga i konkursboets förvaltning med de gode män och

sysslomän, som utses på sätt i konkurslagen stadgas.

Afträdes sparbanks egendom till konkurs, varde anmälan derom

af rätten eller domaren ofördröjligen gjord hos Konungens Befallningshafvande,

som förordnar ett allmänt ombud att deltaga i förvaltningen

af konkursboet, på sätt här ofvan sägs.

På den, hvilken förordnat sådant allmänt ombud, ankomme att,

när det pröfvas skäligt, entlediga ombudet och i dess ställe annan förordna.

Deröfver må klagan ej föras.

2 §.

Det allmänna ombud, som sålunda blifvit förordnadt, ege, lika

med rättens ombudsman, att sammankalla borgenärerne att höras öfver

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

ämnen, som röra boet och dess förvaltning, samt att hos rätten anmäla,

om annan god man eller syssloman i konkursen visar motvilja eller

försummelse vid fullgörande af sitt uppdrag. Då allmänna ombudet

kallar borgenärerne till sammanträde, åligge ombudet att derom underrätta

rättens ombudsman.

Utan hinder af beslut, som kan vara fattadt om delning af förvaltningen

af boet, ege allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i

.alla dess delar.

3 §■

Arfvode för konkursboets förvaltning bestämmes af borgenärerne

särskildt för rättens ombudsman och särskilt för gode männen och

sysslomännen. Af arfvodet för gode männen och sysslomännen tage

allmänna ombudet en tredjedel.

4 §•

Under anslagstiden upprätte gode männen förteckning öfver de

borgenärer, hvilka enligt bankens räkenskaper hafva fordran hos banken

på grund af insättning å depositions-, upp- och afskrifnings- eller

annan räkning, eller ock enligt sparbanksbok; skolande denna förteckning

för hvarje borgenär upptaga beloppet af hans fordran, så

ock, der ränta å fordringen är utfäst, den dag, från hvilken räntan är

ogulden, jemte räntefoten.

Förteckningen skall i hufvudskrift af gode männen så fort ske

kan ingifvas till den, som, enligt hvad i konkurslagen sägs, har att

emottaga bevakningshandlingar i konkursen; börande vid hufvudskriften

fogas afskrifter till antal som påkallas af hvad här efteråt stadgas.

Sedan desammas öfverensstämmelse med hufvudskriften blifvit af honom

bekräftad, skall förteckningen i sålunda styrkt afskrift under de

trettio sista dagarne före inställelsedagen hos rättens ombudsman samt

vid hvart och ett af bankens kontor hållas tillgänglig för eu hvar,

som vill taga del af densamma.

5 §•

Förteckningen varde å inställelsedagen af ordföranden uppläst;

och skall fordran, som blifvit å förteckningen upptagen, anses vara i

konkursen bevakad, såsom hade borgenären sjelf å inställelsedagen

uppgifvit fordriugen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 28.

Särskilda bestämmelser angående enskild sedelutgifvande banks konkurs.

6 §•

Har enskild bank med rätt att utgifva egna banksedlar råkat i

konkurstillstånd, vill Konungen genom allmän kungörelse förelägga eu''

hvar, som innehar af banken utgifven sedel, att inom två år från kungörelsens

dag, vid förlust af all betalningsrätt, uppvisa sedeln inför det

af chefen för Finansdepartementet förordnade allmänna ombud, som

låter bokföra sedeln och kostnadsfritt förse den med påskrift om uppvisandet.

Nämnda kungörelse bör minst fyra gånger under hvartdera

året uppläsas i rikets kyrkor och införas i allmänna tidningarna.

Vill den, som sålunda uppvisar sedel, aflemna densamma, ege

dertill rätt och erhålle utan afgift bevis deröfver af allmänna ombudet.

Sådant bevis medför för den, till hvilken beviset blifvit utfärdadt, samma

betalningsrätt som sedel, hvilken enligt beviset blifvit aflemnad.

7 §•

För fordran, som grundas å banksedel, vare bevakning enligt

konkurslagen i bankens konkurs icke erforderlig. Ej heller vare innehafvare

af sådan fordran pligtig att densamma med borgenärsed fästa.

Innehafvare af fordran på grund af banksedel ege rätt till talan

i konkursen, sedan han aflemnat sedeln till allmänna ombudet på sätt

i 6 § sägs.

8 §•

Bankens tillgångar skola, så fort ske kan, värderas af eu nämnd,

bestående af allmänna ombudet såsom ordförande samt två ledamöter,

utsedde den ene af borgenärerne och den andre af de solidariske bolagsmännen.

Tillgångarne skola dervid upptagas till det värde, hvartill

de efter noggrann pröfning antagas kunna under förvaltningens fortgång

förvandlas i penningar.

9 §•

Borgenärerne välje ledamot i nämnden å den tid och i den ordning,

som konkurslagen föreskrifver för val af gode män.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:(s Nåd. Proposition N:o 28. 5

För val af den ledamot i nämnden, som skall utses af de solidariske

bolagsmännen, kalle allmänna ombudet ofördröjligen dem att inför

honom sammanträda; och skall valet ske enligt de bestämmelser i fråga

om rösträtt, som i den för banken faststälda bolagsordning äro gifna

för val af styrelse. Om tid och ort för sådant sammanträde utfärde

allmänna ombudet kungörelse, som i allmänna tidningarna införes tre

gånger, första gången minst tio dagar före sammanträdet.

Underlåta borgenärerna eller de solidariske bolagsmännen att

utse ledamot i nämnden, varde ledamot i stället förordnad af den rätt,

der konkursen är anhängig. Försummar utsedd ledamot att på ordförandens

kallelse tillstädeskomma vid nämndens sammanträde, ege ordföranden

tillkalla annan person att i den försumliges frånvaro deltaga

i värderingen.

10 §.

Visar sig vid den värdering, hvarom i 8 § sägs, eller sedermera

under konkursens fortgång, att bankens tillgångar icke förslå till betäckande

af bankens kända gäld jemte kostnaderna för boets utredning

och konkurssakeus behandling, skola gode männen eller sysslomännen

ofördröjligen å de solidariske bolagsmännen, i förhållande till

det antal lotter en hvar af dem enligt förteckningen öfver bankens

delegare innehar, uttaxera det till fyllande af bristen i bankens tillgångar

erforderliga belopp jemte en tiondedel derutöfver. År någon

af de solidariske bolagsmännen veterligen i konkurstillstånd, skall uttaxeringen

ske allenast å öfrige solidariske bolagsmän.

11 §.

Yppas sedan uttaxering skett behof af ny uttaxering, varde sådan

skyndsamt verkstäld enligt de grunder, som i 10 § äro stadgade.

12 §.

Då uttaxering beslutes skall tillika bestämmas viss förfallodag, å

hvilken bolagsmännens tillskott senast bör erläggas. Donna dag skall

sättas minst två och högst tre månader efter den dag, då uttaxeringen

beslutes. Uppgår det belopp, som på hvarje bolagsman uttaxeras, till

mera än hälften af hans andel i den grundfond, som de solidariske

bolagsmännen insatt eller bort insätta, skall beloppet lika fördelas på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongk Majds Nåd. Proposition N:o 28.

två förfallodagar, den första inom tid, som nyss är nämnd, och den

andra minst två och högst tre månader efter den första.

13 §.

Kungörelse om uttaxeringen, upptagande det tillskott, som för

hvarje lott skall inbetalas, äfvensom förfallodagen eller förfallodagarne,

värde införd i allmänna tidningarna tre gånger, första gången minst

sex veckor och sista gången minst fjorton dagar före första förfallodagen;

och läte gode männen eller sysslomännen dessutom om uttaxeringen

ofördröjligen underrätta de solidariske bolagsmännen genom

särskilda bref, som afsändas med posten.

14 §.

Å uttaxeradt belopp, som icke inbetalas inom utsatt förfallotid,

skall bolagsmannen gälda ränta efter sex för hundra om året från förfallodagen

till dess betalning sker.

15 §.

Gäldar bolagsman inom utsatt förfallotid eu fjerdedel af det belopp,

som då bör erläggas, må han, efter ty i 17 § vidare sägs, njuta

anstånd med betalning af återstoden, derest han för sagda återstod

jemte ränta inom samma tid ställer pant eller borgen,''som" godkännes

af gode männen eller sysslomännen.

16 §.

Har bolagsman brustit i fullgörande af honom åliggande betalningsskyldighet

och är han icke enligt 15 § berättigad till anstånd,

vare han icke allenast för hvad oguldet och förfallet är jemte ränta

derå utan ock, der uttaxeringen fördelats på särskilda förfallodagar,

för hvad å senare förfallodag skolat erläggas underkastad utmätning

utan dom eller utslag, då gode männen eller sysslomännen med företeende

af rättens ombudsmans bevis om det belopp, för hvilket bolagsmannen

på grund af uttaxeringen häftar, hos utmätningsman påkalla

utmätning; varej ock bolagsmannen skyldig att på yrkande af gode

männen eller sysslomännen afträda sin egendom till konkurs; åliggande

det gode männen eller sysslomännen att ofördröjligen mot bolagsmannen

vidtaga den åtgärd, som i hvarje fall må anses lämplig.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 28.

7

n §•

Belopp, för hvilket pant eller borgen blifvit enligt 15 § stäld,

skall inbetalas inom sex månader efter den i kungörelsen utsatta förfallodag.

Sker det ej, läte sysslomannen ofördröjligen försälja panten

å offentlig auktion eller utsöka beloppet hos löftesmannen; vare ock

bolagsmannen underkastad sådan påföljd, som i 16 § sägs, der sysslomännen

anse nödigt, att sådan påföljd tillämpas.

18 §.

Afträdas solidarisk bolagsmans tillgångar till borgenärers förnöjande,

må återvinningstalan, hvarom i 3 kap. konkurslagen stadgas, i

bolagsmannens konkurs anställas .jemväl af gode männen eller sysslomännen

i bankens konkurs i den ordning 37 § nämnda lag för enskild

borgenär föreskrifver; och skall, der sådan talan af dem föres och

bolagsmannens konkurs börjats inom natt och år efter det offentlig

stämning å bankens borgenärer utfärdades, tid, som i 36 § samma lag

sägs, räknas från den dag, bankens konkurs börjades.

19 §.

Solidarisk bolagsman, hvilken till följd af konkurstillstånd icke

underkastats uttaxering enligt 10 eller 11 §, vare ändock skyldig att

för en hvar af de lotter i banken, han innehar, tillskjuta enahanda

belopp, som jemlikt samma §§ blifvit å hvarje lott uttaxeradt; och

gälle jemväl i öfrigt om sådan bolagsmans tillskott i tillämpliga delar

hvad om uttaxerade tillskott förut är sagdt.

Gode männen eller sysslomännen i bankens konkurs vare pligtige

att, då solidarisk bolagsman blifvit försatt i konkurs, deri såväl

för bankens konkursbo som å öfrige solidariske bolagsmäns vägnar

bevaka hvad förstnämnde bolagsman på grund af sin delaktighet i

banken är skyldig tillskjuta, samt, intill dess bankens konkurs blifvit

afslutad, uppbära den utdelning, som belöper å berörda tillskott.

20 §.

Af de tillgångar i bankens konkurs, som kunna återstå sedan

alla skulder jemte kostnaderna för boets utredning och konkurssakens

behandling blifvit betalda eller medel dertill afsätta, skola, innan utdelning

å banklotterna må ega rum, de tillskott återgäldas, som de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

solidariske bolagsmännen på grund af denna lag erlagt jemte ränta

efter sex för hundra om året från betalningsdagarne.

21 §.

Utan hinder deraf, att den i 6 § stadgade anmälningstid ej förflutit,

må utdelning i bankens konkurs ega rum; skolande vid utdelningsförslag,

som upprättas förr än nämnda tid tilländagått, utdelningen

för bankens sedelskuld beräknas å hela det enligt bankens räkenskaper

utelöpande belopp af sedlar tillika med det ytterligare belopp

deraf, som må finnas vara i rörelsen utsläppt utöfver hvad räkenskaperna

utvisa.

För fordran på grund af sedel ege borgenär uppbära derå belöpande

utdelning sedan han iakttagit hvad enligt 6 § honom åligger;

dock att sedel, som genom utdelningen ej varder till fullo infriad, skall,

innan utdelningen må lyftas, vara aflemnad mot bevis, som i nämnda

§ sägs.

22 §.

Ej må bankens konkurs afslutas, förr än den i 6 § stadgade anmälningstid

förflutit.

Denna lag skall icke blifva gällande i mål, som göres anliängigt

före den 1 Januari 1890.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

9

Förslag

till

Lag med vissa bestämmelser angående enskilda sedelutgifvande banker.

Med upphäfvande af förordningen angående vissa lagbestämmelser

med afseende på enskilda banker den 6 Oktober 1848 stadgas som

följer:

1 §•

Enskild bank, som eger rätt att utgifva egna banksedlar, skall i

mål, för hvilka ej annorlunda genom lag stadgas, lyda under rådstufvurätten

i den stad, der bankens hufvudkontor är beläget.

2 §•

När enskild bank med sedelutgifningsrätt upplöses utan konkurs,

vill, uppå anmälan härom, Konungen genom allmän kungörelse förelägga

en hvar, som innehar af banken utgifven sedel,- att inom två år

från kungörelsens dag, vid förlust af all betalningsrätt, förete sedeln

till infriande i banken; skolande kungörelsen minst fyra gånger under

hvardera året uppläsas i rikets kyrkor och införas i allmänna tidningarna.

S §.

Den ansvarighet för enskild sedelutgifvande banks förbindelser,

hvilken åligger solidarisk bolagsman utöfver hans andel i bankens

grundfond, må ej af bankens borgenärer göras gällande mot bolagsmannen

i annan ordning än som föreskrifves i lagen angående enskild

sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs.

Denna las: träder i kraft den 1 Januari 1890.

O

Bih. till Biksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Åfd. 17 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 28.

Utdrag af ''protokollet öfver finansärenden, kallet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 21

December 1888.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvård,

Statsråden: Herr Boven,

Friherre von Otter,

. von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

Friherre Akerhielm.

Departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen anförde härefter:
»Frågan

om banklagstiftningens ordnande har länge stått på

dagordningen, utan att denna magtpåliggande fråga hitills nått sin lösning.

Mer och mer synes man dock härunder hafva enats i den uppfattning,

att såsom mål för lagstiftningen i detta ämne bör uppställas

sedelutgifningsrättens indragning från de enskilda bankerna och öfverlemnande

till en enda, med nödiga betingelser härför utrustad centralbank.

De förslag rörande bankväsendet, indika af Eders Kongl. Maj:t

afgåfvos till 1886 och 1887 årens riksdagar, innefattade väl ett steg

i sådan rigtning, i det de afsågo en begränsning af de enskilda ban
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28. 1 1

kernas nuvarande sedeiutgifningsrätt, men dock utan att inlåta sig på

frågan om denna rättighets slutliga upphörande och om de anordningar,

som kunde böra i sammanhang dermed vidtagas. Den utgång, bankfrågans

behandling erhöll vid 1886 års riksdag, var ock, efter hvad

jag vågar antaga, i icke ringa grad beroende deraf, att det för Riksdagen

då framlagda förslaget sålunda afsåg endast ett öfvergångsskede,

men lemnade åt framtiden att afgöra hvad som borde följa på detta

skede. Då det förslag, som af Eders Kongl. Maj:t afläts till 1887

års Riksdag, men hvilket i följd af Riksdagens kort derefter inträffade

upplösning icke kom under pröfning, i hufvudsak utgjorde endast ett

upprepande af framställningen till 1886 års Riksdag, synes mig någon

synnerlig utsigt icke heller förefinnas, att för detta förslag vinna Riksdagens

godkännande; och jag anser mig derföre nu desto mindre böra

tillstyrka detsammas förnyade framläggande, som jag föreställer mig,

att hvarje försök att partielt lösa den sväfvande bankfrågan skall visa

sig fruktlöst, och att endast för ett förslag, som innebär en lösning af

frågan i hela dess vidd, inom Riksdagen torde kunna påräknas de

eftergifter i åsigter och önskningar, som lära vara nödvändiga för att

uppnå samstämmighet i ämnet.

Ehuru jag icke är beredd att nu underställa Eders Kongl. Magt

ett sådant förslag, anhåller jag dock att få i korthet angifva de hufvudgrunder,

hvarpå, enligt min uppfattning, ett dylikt förslag borde

byggas.

I det väsentliga ansluter jag mig härvid till de åsigter, som uttalats

af den år 1881 af Eders Kongl. Maj: t tillsatta bankkomité i dess

underdåniga betänkande af den 14 December 1883. Med komitén är

jag sålunda ense derom, att de enskilda bankernas sedeiutgifningsrätt

bör öfverflyttas på Riksbanken, men att en sådan öfverflyttning icke

bör ega rum, utan att i Riksbankens organisation ändringar vidtagas,

hvarigenom tillräckliga garantier vinnas för den måttfulla, bankmessiga

och af politiska inflytelser oberörda förvaltning, som bör utmärka ett

bankinstitut med den grannlaga uppgiften att besörja landets hela sedelutgifning.

Om det än icke kan anses nödigt att för detta syftes

vinnande förändra Riksbankens karakter af statsinstitution, genom att

i banken inrymma enskilde delegare, lärer dock det hufvudsakliga af

hvad komitén i öfrigt föreslagit rörande Riksbankens styrelse och förvaltning

få anses utgöra oeftergifliga förutsättningar för att göra banken

skickad att uppbära den förändrade ställning, densamma komma

att intaga såsom ensam sedelutgifvande. Lika med komitén anser jag

alltså, att bankens verksamhet bör inskränkas till vissa rörelsegrenar,

som lämpa sig för bankens nya uppgift; att grunderna för bankens

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 28.

sedelutgifning likasom för dess rörelse i allmänhet och förvaltning böra

fastställas genom lag, som stiftas af Konung och Riksdag gemensamt;

äfvensom att Konungen bör beredas inflytande på bankens förvaltning.

Det ligger emellertid i sakens natur, att öfvergången till ett nytt

banksystem måste ske med den största varsamhet för att icke åstadkomma

olägenheter för den allmänna rörelsen; och jag föreställer mig,

att derin * öfvergång lämpligen skulle kunna ske sålunda: att de enskildabankernas

sedelutgifningsrätt vid 1893 års utgång, då de nu beviljade

oktrojerna gå till ända, begränsades inom ett belopp af 45 millioner

kronor i enlighet med det af Eders Kongl. Maj:t till 1887 års

Riksdag afgifna förslaget; att den sålunda begränsade sedelutgifningsrätten

blefve de enskilda bankerna tillagd för ett bestämdt antal år,

minst fem, dock med rätt för Eders Kongl. Maj:t att, derest vid utgången

af den sålunda bestämda tiden den allmänna ekonomiska ställningen

funnes vara sådan, att sedelutgifningsrättens fullständiga indragning

icke kunde utan våda ega rum, medgifva ett eller annat års ytterligare

uppskof med indragningen; samt att efter sedelutgifningsrättens

upphörande de enskilda bankerna, för att fortfarande blifva i tillfälle

att å orter, dit Riksbanken icke lärer kunna utsträcka sin verksamhet,

betjena rörelsen genom afdelningskontor, finge under visst antal år af

Riksbanken åtnjuta försträckning, mot låg ränta, till ett för hvarje bank

bestämdt belopp.

Om sålunda de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt kom me att

inom viss icke synnerligen långt aflägsen tid upphöra, borde tillräcklig

anledning icke kunna anses förefinuas att i banklagstiftningen införa

den nyhet, som innefattas i de af bankkomitén föreslagna och i

propositionerna till 1886 och 1887 årens riksdagar upptagna bestämmelser

rörande pant för utelöpande sedlar, utan synes under den begränsade

tid, de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt då konirne att ega

bestånd, den solidariska ansvarigheten för lottegarne, i förening med

bestämmelser om vissa valutor såsom grund för sedelutgifningsrätten,

fortfarande såsom hittills kunna utgöra tillräcklig garanti för sedlarnes

inlösen, dock under förutsättning, hvad den solidariska ansvarigheten

beträffar, att särskilda stadgande!! varda meddelade om sättet för denna

ansvarighets tillämpning.

Af hvad jag redan anfört följer, att, derest de grunder för ordnande

af Riksbankens och de enskilda bankernas verksamhet, jag nu

antydt, skulle efter en närmare utredning af frågan vinna Eders Kongl.

Maj:ts gillande, de särskilda lagförslag, hvilka skulle för ändamålet erfordras,

efter min uppfattning böra i ett sammanhang komma under

Riksdagens pröfning. Då bland dessa äfven komrne att ingå förslag,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Majds Råd. Proposition N:o 28.

åsyftande ändringar i grundlagen, Indika skulle tidigast kunna erhålla

sin slutbehandling vid 1891 års riksdag, har jag förestält mig, att

gången af ärendets behandling lämpligen borde blifva den, att proposition

om de erforderliga grundlagsändringarne af Eders Kongl. Maj:t

aflätes till 1890 års Riksdag och att, om denna proposition då blefve

antagen att hvila, frågan i dess öfriga delar bragtes under Riksdagens

behandling vid 1891 års riksmöte.

Min afsigt är nu icke att begära Eders Kongl. Maj:ts godkännande

af vare sig vissa grunder för bankfrågans lösning eller någon viss

plan för dess handläggning utan endast att utbedja mig Eders Kongl.

Maj:ts tillåtelse, att två eller flere med bankväsendet förtrogne män

måtte få tillkallas för att jemte bankinspektören utarbeta förslag rörande

banklagstiftningen i den här af mig antydda syftning, att sedermera

underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

Under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t härtill lemnar bifall

och att sålunda ytterligare någon tid kommer att förflyta, innan frågan

om de enskilda sedelutgifvande bankernas ställning och organisation

varder föremål för behandling, anser jag mig dock böra redan nu påkalla

Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet för behofvet af lagbestämmelser,

som reglera betydelsen och tillämpningen af den ansvarighet,

hvilken åligger lottegare i dylik bank för dennas förbindelser. Derest

de åsigter, jag i det föregående uttalat, vinna godkännande, skulle

den solidariska ansvarigheten för lottegarne i de enskilda bankerna

komma att bibehållas, så länge bankernas sedelutgifningsrätt i större

eller mindre utsträckning qvarstår. Men äfven om så icke skulle blifva

förhållandet, synes frågan om innebörden af denna ansvarighet och

sättet att göra densamma gällande alltför väl kunna i och för sig utredas

och genom lag bestämmas utan att ställas i samband med eller

göras beroende af bankfrågans lösning i öfrigt; och ur flera synpunkter

måste det anses mindre tillrådligt att längre uppskjuta ordnandet

af denna icke mindre för allmänheten, än för bankernas lottegare vigtiga

angelägenhet. Någon anledning att för tillfället befara eu bankkatastrof

föreligger visserligen icke; men, om en sådan under förändrade

förhållanden inträffade, skulle en brist på lagstiftning i nämnda hänseende

förorsaka så känbara olägenheter och i så betydlig män öka

de olyckor, en dylik katastrof alltid måste medföra, att jag icke vågar

påtaga mig ansvaret att låta frågan längre hvila; och äfven om, såsom

jag för min del är benägen att antaga, en tillämpning af banklottegares

solidariska ansvarighet lika litet hädanefter som hittills behöfver ifrågakomma,

så är det i allt fall af vigt att den ovisshet, som nu råder i

afseende å de solidariske bankdelegarnes ställning, undanrödjes, enär

Bill. till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 17 Häft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

denna ovisshet skulle kunna, i synnerhet under andra ekonomiska förhållanden

än de nu rådande, vålla svårighet för en enskild bank att

vid tillända gående oktroj hålla grundfonden uppe till behörigt belopp.

Äfven för de enskilda bankernas fordringsegare och särskildt sedelinnehafvarne

måste det vara af betydelse att få beskaffenheten af det

ansvar för deras fordringar, som åligger banklottegarne, genom tydliglag

bestämd.

Då Eders Kongl. Maj:t vid meddelande af de med år 1889 börjande

bankoktrojer bestämt, att bankbolag skall vara underkastadt tillJämpning

af de föreskrifter, hvilka under den förlängda oktrojen kunna

varda genom allmän författning stadgade i fråga om utredning af

enskild banks tillgångar vid iråkadt obestånd samt sättet att i sådant

fäll göra delegarnes ansvarighet gällande, kan den lag, som må blifva

i ämnet faststäld, utan afbidan på oktrojtidens utgång träda i kraft,

I sammanhang härmed torde äfven frågan om förfaringssättet

vid bankaktiebolags och sparbanks konkurs böra lösas.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet

att Eders Kongl. Maj:t täcktes

ej mindre uppdraga åt chefen för Justitiedepartementet att låta

utarbeta förslag dels "till lagbestämmelser i fråga om enskild sedelutgifvande

banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs samt sättet

att, då enskild sedelutgifvande bank råkat i obestånd, gorå gällande

de solidariska bolagsmännens ansvarighet för bankens förbindelser; dels

ock till de öfriga stadgande!-) af civillags natur, som beträffande samma

ansvarighet må finnas erforderliga;

än äfven medgifva, att två eller flere med bankväsendet förtrogne

män må få tillkallas för att, jemte bankinspektören, utarbeta förslag

till förändrad banklagstiftning i den syftning, jag här ofvan framstält;

anhållande jag att vid ett annat tillfälle få för Eders Kongl. Maj:t

föreslå de personer, som kunna synas mig lämplige att för detta uppdrag

anlitas.»

Hvad föredragande Departementschefen sålunda

yttrat och hemstält, deruti Statsrådets öfriga ledamöter

instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla

och bifalla; och skulle utdrag af protokollet angående

detta ärende till Justitiedepartementet expedieras.

Ex protocollo

C. Blornstedt.

STOCKHOLM, 1SAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1889.

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Utdrag af ''protokollet öfver justitiedepartementsärerden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms

slott Lördagen den 5 Januari 1889,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Ehrensvård,

Statsråden: Herr Lovén,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

Friherre Åkerhielm.

4:o.

Med tillkännagifvande, att i nedan omförmälda ärende gemensam

beredning med chefen för Finansdepartementet egt rum, yttrade Departementschefen

Statsrådet Örbom:

»Jemlikt protokollet öfver finan särenden den 21 sistlidne December

har, i enlighet med chefens för Finansdepartementet hemställan, Eders

Kongl. Magt täckts uppdraga åt mig att låta utarbeta förslag dels till

lagbestämmelser i fråga om enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags

och sparbanks konkurs samt sättet att, då enskild sedelutgifvande

bank råkat i obestånd, göra gällande de solidariske bolagsmännens

ansvarighet för bankens förbindelser dels ock till de öfriga stad*

ganden af civillags natur, som beträffande samma ansvarighet kunde

finnas erforderliga.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Såsom förarbeten vid fullgörandet af detta uppdrag hafva varit

att tillgå dels det förslag till förordning angående enskild sedelutgifvande

banks, aktiebanks och sparbanks konkurs, som af utsedde komiterade

utarbetats och till Eders Ivongl. Maj:t aflemnats med underdånig

skrifvelse den 7 Oktober 1880, dels ock de af Eders Kongl. Maj:t

i nådiga propositioner till Riksdagen den 6 Mars 1886 och den 14

Februari 1887 framlagda, hufvudsakligen på det af 1881 års bankkomité

den 14 December 1883 afgifna betänkande grundade förslag i

samma ämne.

Dessa förslag innehålla, såsom bekant, dels allmänna bestämmelser,

afsedda att gälla vid konkurs såväl beträffande bankbolag med eller

utan rätt att utgifva egna banksedlar som i fråga om sparbanker, dels

ock särskilda bestämmelser, uteslutande afsedda att ordna förhållandena

då sedelutgifvande bankbolag råkat i konkurs.

De allmänna bestämmelserna äro väsentligen lika i alla förslagen

och innehålla hufvudsakligen, att ett allmänt ombud skall förordnas

att deltaga i konkursboets förvaltning, att gode männen i konkursen

skola under anslagstiden upprätta en förteckning öfver de borgenärer,

hvilka enligt bankens räkenskaper hafva fordran hos banken på grund

af insättning å depositions-, upp- och afskrifnings- eller annan räkning

eller ock enligt sparbanksbok; att denna förteckning skall ingifvas till

den, som har att emottaga bevakningsliandlingar i konkursen, och å

inställelsedagen uppläsas, samt att fordran, som blifvit upptagen å förteckningen,

skall anses vara bevakad i konkursen, såsom hade borgenären

sjelf å inställelsedagen uppgifvit fordringen.

Hvad beträffar de särskilda bestämmelserna angående sedelutgifvande

bankbolags konkurs, så äro föreskrifterna, såsom att sedel

skall inom viss tid uppvisas för allmänna ombudet, att konkursen ej må

afslutas innan denna tid tilländagått, att fordran på grund af banksedel

icke behöfver bevakas samt att innehafvare af sådan fordran eger rätt

till talan i konkursen, gemensamma för förslagen, ehuru mindre skiljaktigheter

i affattningen förekomma.

Deremot förefinnas väsentliga olikheter i de stadganden, hvilka

röra sättet för utkräfvande af bolagsmännens personliga ansvarighet

för bankens förbindelser.

Komitéförslaget af år 1880, hvilket förutsätter bibehållande af

de solidariske bolagsmännens obegränsade ansvarighet för alla bankens

förbindelser äfvensom af nu gällande banklagstiftning _ i öfrigt, innehåller

i det ämne, hvarom nu är fråga, att bankens tillgångar skola

värderas af en nämnd och att, om vid denna värdering eller sedermera

visar sig att tillgångarne icke förslå till betäckande åt bankens kända

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

gäld, det belopp, som erfordras till fyllande af bristen, skall uttaxeras

å de solidariske bolagsmännen i förhållande till det antal lotter eu hvar

af dem innehar. De medel, hvilka på grund af sådan uttaxering inflöte,

skulle utdelas till borgenärerne på samma sätt som bankens öfrige

tillgångar, utan företrädesrätt till betalning för borgenär, hvars

fordran grundade sig på banksedel.

De senare förslagen åter utgå från förutsättning af vissa vigtiga

ändringar i nuvarande banklagstiftning. Bolagsmännens ansvarighet

för bankens förbindelser skulle blifva begränsad och olika för olika

slag af förbindelser. Hvarje s. k. hufvudlottegare skulle nemligen utöfver

den andel af grundfonden, som på honom belöpte, svara för

bolagets samtlige förbindelser med lika belopp som hans andel i grundfonden

och dessutom särskildt för sedlarne med enahanda belopp.

Sedelutgifningsrätten skulle vara grundad å värdepapper och guld, som

satts i allmänt förvar såsom pant för sedlarne; i denna sedelpant skulle

innehafvarne af sedlarne njuta förmånsrätt till betalning för sina fordringar.

Med anslutning till dessa nya grundsatser, hvilka voro upptagna

i särskilda för Riksdagen framlagda lagförslag, föreslogs i afseende

på förfaringssättet vid konkurs, att till gäldande af sedelskulden

de tillgångar, hvilka vore satta såsom pant för sedlarne, skulle

så fort ske kunde försäljas, samt att, derest under konkursen visade

sig, att dessa tillgångar icke försloge till infriande af sedelbeloppet,

bristen skulle uttaxeras å hufvudlottegarne så långt deras särskilda

ansvarighet för sedlarne sträckte sig. I den mån medel inflöte för

sedelpanten eller på grund af uttaxeringen finge utdelning ske till

sedelinnehafvare. Bolagets tillgångar med undantag af sedelpanten

borde värderas af en nämnd, och om vid denna värdering eller sedermera

visade sig att dessa tillgångar icke försloge till betalning af

all gäld utom sedelskulden, skulle bristen deri uttaxeras på hufvudlottegarne

så långt deras allmänna ansvarighet för bolagets samtliga

förbindelser sträckte sig. Denna allmänna ansvarighet skulle ock på

enahanda sätt göras gällande, derest sedelinnehafvarne icke kunde erhålla

full betalning ur sedelpanten, jemte de medel, som inflöte efter

uttaxering på grund af den särskilda ansvarigheten för sedlarne, samt

sedelinnehafvarne tillkommande utdelning af bolagets öfriga tillgångar.

Vid öfvervägande af grunderna för det lagförslag, hvilket jag

erhållit uppdrag att låta utarbeta, har jag beträffande de allmänna bestämmelser,

som borde vara gemensamma för såväl sedelutgifvande banks

som aktiebanks och sparbanks konkurs, ansett 1887 års förslag böra

bibehållas med allenast några mindre jemkningar. Hvad åter angår

de särskilda bestämmelserna beträffande sedelutgifvande banks konkurs

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

kan i många hänseenden enahanda förfaringssätt iakttagas. Men i

sjelfva den hufvudsakliga frågan — den om sättet att vid konkurs

gorå bolagsmännens personliga ansvarighet för bankens förbindelser

gällande, kunna 1886 och 1887 års förslag, såsom bygda å en ifrågasatt

väsendtligen förändrad banklagstiftning, bland hvars hufvudsakliga

moment ingick den så kallade sedelpanten i förening med stark begränsning

af den solidariska ansvarigheten icke läggas till grund för

det förslag, som nu skolat utarbetas. Deremot har det synts mig som

om 1880 års komités förslag kunde i denna del hufvudsakligen åter

upptagas, då detsamma i likhet med det nu tillämnade förslaget hänför

sig till den nuvarande banklagstiftningen och icke är stäldt i samband

med- någon ombildning deraf. En gemensam grundtanke för

båda varder då att fordringsegare på grund af banksedel, såsom ej

egande laglig förmånsrätt, ej må med betalning gynnas framför öfriga

oprioriterade borgenärer.

I vissa detaljer torde dock några modifikationer i 1880 års förslag

vara nödiga eller lämpliga. Kärnpunkten i alla anordningar beträffande

förevarande ämne är uttaxeringen å bankens solidariska

bolagsmän af de tillskott, som erfordras för att fylla möjligen uppkommen

brist i bankens egna tillgångar till gäldande af dess skulder.

Denna för utredning af bankens konkurs och för bolagsmännens intressen

ytterst magtpåliggande uttaxering bör grunda sig på en från

början fullt tillförlitlig värdering, så att, så vidt möjligt, tillskotten icke

blifva onödigt betungande men icke heller otillräckliga för behofvet.

De böra följaktligen å ena sidan beräknas sålunda, att det afsedda

ändamålet att bereda snar liqvid åt fordringsegarne vinnes, och att

upprepade uttaxeringar med deraf oundvikligen härflytande omgångar,

förvecklingar och kostnader i möjligaste måtto undvikas. Men ur en

annan ej mindre vigtig synpunkt är det nödigt och lämpligt att, såvidt

utan äfventyrande af bankens borgenärers rätt och säkerhet kan ske,

söka underlätta fullgörandet af bolagsmännens betalningsskyldighet.

Särskildt med hänsyn dertill att en bankkatastrof naturligen alltid

framkallar menliga följder för de enskildes affärsförhållanden i orten

bör man undvika att förstora förödelsen genom en alltför våldsam och

brådstörtad uttaxering, som kan leda dertill att eljest vederhäftiga

personer blifva bragta på obestånd. Ur de sålunda i korthet antydda

skälen hafva härflutit vissa ändringar och tillägg till hvad 1880 års

förslag derutinnan innehåller. Sålunda har i det nu af mig framlagda

förslaget framhållits, att vid värderingen af bankens tillgångar dessa

skola upptagas icke till det belopp de anses kunna betinga vid en

ögonblicklig realisation, företagen samtidigt med värderingen, utan till

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

det värde, hvartill de antagas kunna med full säkerhet förvandlas i

penningar under förvaltningens fortgång (8 §). För att påskynda valet

af ledamöter i värderingsnämnden och dermed äfven sj elfva värderingen

har föreslagits, att val af den ledamot, hvilken bör utses, af borgenärerne,

skall förrättas å tid, som i konkurslagen stadgas för val af

gode män, och att de solidariske bolagsmännens val skall ske, icke

inför rättens ombudsman utan inför allmänna ombudet, som kan utsätta

detsamma genast efter det han blifvit förordnad (9 §). För att

det belopp, som anses erforderligt till fyllande af bristen i bankens

tillgångar, må kunna inflyta genom allenast en uttaxering äfven under

den antagliga förutsättning, att någon eller några af de solidariske

bolagsmännen äro insolventa, har ansetts lämpligt stadga, att nämnda

belopp skal] vid uttaxeringen höjas med tio procent, och att, om någon

af de solidariske bolagsmännen veterligen är i konkurstillstånd, uttaxeringen

skall ske endast å de öfriga (10 §). Till lättnad för bolagsmännen

har dels förfallotiden för erläggande af uttaxerade tillskott

blifvit i någon mån utsträckt, dels ock föreskrifvits, att vid större uttaxering

beloppet skall fördelas på två förfallodagar, med minst två

och högst tre månaders mellantid (12 §). Å andra sidan har i borgenärernas

intresse bolagsmans rätt att mot pant eller borgen njuta anstånd

utöfver förfallotiden gjorts beroende deraf, att han inom förfallotiden

kontant fullgör betalningsskyldigheten till viss del (15 §); hvarjemte

för bolagsman, som erhåller anstånd men icke erlägger betalning

inom anståndstiden, stadgats enahanda påföljd, som för bolagsman,

hvilken eftersätter hvad honom åligger att fullgöra inom den ursprungliga

förfallotiden (17 §).

Vidare har det ansetts lämpligt att tillägga ett stadgande derom,

att af de tillgångar i bankens konkurs, som kunde återstå efter det

alla skulder blifvit betalda eller medel dertill afsätta, borde, innan någon

utdelning å banklotterna finge ega rum, återgäldas de tillskott, som

de solidariske bolagsmännen på grund af uttaxering erlagt, jemte sex

procent årlig ränta från betalningsdagarne (20 §).

På dessa grunder och med iakttagande så vidt möjligt af de inom

Högsta Domstolen vid granskning af komitéförslaget och 1886 års förslag

framstälda formela anmärkningar äfvensom de erinringar, som vid

sistnämnda förslag gjorts under ärendets behandling af Riksdagens

utskott, har inom Justitiedepartementet utarbetats ett förslag till lag i

ämnet. Då detta förslag likasom de föregående icke uteslutande angår

vissa bankers konkurs utan tillika innehåller vigtiga och från allmänna

konkurslagen afvikande stadganden rörande solidarisk bolagsmans i

enskild sedelutgifvaude bank konkurs, har åt detsamma gifvits titeln

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

»förslag till lag angående enskild sedelutgifvande banks och solidarisk

bolagsmans i sådan bank konkurs, så ock om bankaktiebolags och

sparbanks konkurs.»

I sammanhang med antagande af en sådan speciell konkurslag

torde emellertid, för att gifva eu fullständig och tillfredsställande lösning

af frågan om den ansvarighet utöfver andel i grundfond, hvilken

åligger solidarisk bolagsman i enskild sedelutgifvande bank med afseende

å bankens förbindelser, böra stadgas att denna ansvarighet icke

må mot bolagsmannen göras gällande i annan ordning än i samma

konkurslag föreskrifves. Ett sådant stadgande är efter min uppfattning

endast ett stadfästande åt det rättsförhållande emellan bankens borgenärer

och bolagsmän, hvilket, ehuru aldrig i tydliga ord utsagdt, dock

varit underförstådt såsom det normala.

Vidare bör ändring vidtagas i 2 § af förordningen angående vissa

lagbestämmelser med afseende på enskilda banker den 6 Oktober 1848

och 3 § deri helt och hållet uteslutas. Då af samma förordnings öfriga

två paragrafer 1 § redan förut upphört att gälla, synes förordningen

böra helt och hållet upphäfvas och ersättas af en ny lag. I

denna bör i sådant fall jemväl upptagas nyssnämnde stadgande angående

bolagsmännens ansvarighet, hvilket icke kan erhålla plats i

konkurslagen. I anledning häraf har med ledning af det utaf 1880

års komité uppgjorda förslag till förordning angående vissa lagbestämmelser

med afseende på enskilda banker samt det af Eders Kongl.

Maj:t i proposition till Riksdagen den 6 Mars 1886 framlagda förslag

till lag med vissa bestämmelser angående bankbolag med sedelutgifningsrätt,

inom Justitiedepartementet utarbetats ett förslag till lag med

vissa bestämmelser angående enskilda sedelutgifvande banker.

I en punkt afviker sistnämnda förslag från såväl 1880 som 1886

års förslag, nemligen derutinnan, att bestämmelsen angående laga domstol

för bank med hufvudkontor i stad, som lyder under landsrätt,

blifvit utesluten. Detta har skett af den anledning, att för närvarande

icke tinnes någon enskild sedelutgifvande bank med hufvudkontor i

stad, som saknar magistrat, och att, såsom till protokollet öfver finansärenden

den 14 Februari 1887 yttrats af dåvarande chefen för Finansdepartementet,

det icke kan antagas, att oktroj skall meddelas sådan

bank. Om emellertid det skulle anses behöfligt att stadga bestämdt

förbud för enskild sedelutgifvande bank att hafva hufvudkontor i stad,

som lyder under landsrätt, lärer ett sådant förbud hafva sin rätta plats

i kungörelsen angående enskilda banker med rätt att utgifva egna

banksedlar den 12 Juni 1874.

Derjemte saknas såväl uti nu ifrågavarande förslag som i för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

slaget till konkurslag stadgande!! angående tiden och sättet för anmälande

af fordran, som grundas å annan tryckt eller graverad löpande

förbindelse än sedel. Sådana stadgande!! finnas såväl i 1848 års förordning

som i 1880 års komitéförslag, men äro uteslutna i 1886 och

1887 års banklagsförslag, hvilka i stället innehålla förbud för enskild

sedelutgifvande bank att utställa förbindelser af omförmälda slag. Jag

har trott att ett dylikt förbud, genom hvilket inskränkning ej sker i

någon rättighet, som för närvarande utöfvas af någon enskild sedelutgifvande

bank, kan införas i kungörelsen den 12 Juni 1874 och vinna

tillämpning äfven under nu gällande bankoktrojer. Det är under denna

förutsättning ifrågavarande stadganden icke blifvit i de föreliggande

förslagen upptagna.

Hvad angår frågan om tiden, då de föreslagna lagarne kunna

träda i kraft, så torde de stadganden, hvilka angå konkursförfarandet,

såsom varande af processuel natur, kunna vinna gällande kraft i alla

mål, som anhängiggöras efter deras promulgerande. Särskilt är detta

otvifvelaktigt i afseende å bankaktiebolag och sparbanker. De enskilda

sedelutgifvande bankerna åter äro, på sätt chefen för Finansdepartementet

upplyst, på grund af förbehåll i de för dem meddelade

nya oktrojer, skyldige att underkasta sig de föreskrifter, hvilka under

oktrojtiden kunna varda genom allmän författning stadgade i fråga om

utredning af enskild banks tillgångar vid iråkadt obestånd samt om

sättet att i sådant fall göra delegarnes ansvarighet gällande. Något

uppskof med tillämpning af dessa nya lagbud, så vidt de röra sedelutgifvande

banker, påkallas sålunda icke af hänsyn till bankdelegarnes

rätt. Dessa bankers borgenärer skola förvisso blifva bättre till godo

sedda sedan dessa lagbud trädt i kraft än under den nu varande bristfälliga

lagstiftningen i ämnet. Detta gäller äfven det nya stadgandet

i 3 § af förslaget till lag med vissa bestämmelser angående enskilda

sedelutgifvande banker. Detta stadgande är visserligen affattadt i negativ

form såsom om det innefattade en inskränkning i rättigheter,

hvilka nu tillkomme borgenärerne gent emot bankens solidariske delegare,

men denna inskränkning är efter min uppfattning endast skenbar,

då borgenärernes förmenta rätt att omedelbart och utan att banken

kommit på obestånd antasta bolagsmännen för bankens förbindelser

aldrig varit lagligen erkänd. Men i allt fall torde det vara lämpligt

att tiden för lagarnes trädande i kraft framskjutes så långt att de

borgenärer, som finnas vid lagarnes formulerande, erhålla skäligt rådrum

att, om do så önska, bereda sig betalning för sina fordringar innan

de nya bestämmelserna blifva gällande. I detta syfte har före
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

slagits, att lagarne skola träda i kraft den 1 Januari året efter det,

då desamma utfärdas.»

Sedan Departementschefen härefter uppläst de inom departementet

utarbetade, detta protokoll bilagda förslag till

l:o lag angående enskild sedelutgifvande banks och solidarisk

bolagsmans i sådan bank konkurs, så ock om bankaktiebolags och sparbanks

konkurs, samt

2:o lag med vissa bestämmelser angående enskilda sedelutgifvande

banker,

hemstälde Departementschefen, att Kongl. Magt täcktes, för det

ändamål 87 § Regeringsformen omförmäler, infordra Högsta Domstolens

utlåtande öfver dessa förslag.

Denna af Statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder

bifalla.

Ex protocollo:

Carl Boheman.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Förslag

till

Lag angående enskild sedelutgifvande banks och solidarisk bolagsmans i sådan

bank konkurs, så ock om bankaktiebolags och sparbanks konkurs.

Härigenom förordnas, att i fråga om enskild sedelutgifvande

banks och solidarisk bolagsmans i sådan bank konkurs, så ock beträffande

bankaktiebolags och sparbanks konkurs skola, jemte hvad konkurslagen

innehåller, som icke strider mot denna lag, tillämpas följande

stadganden:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Har enskild bank med rätt att utgifva egna banksedlar eller

aktiebolag, som drifvit bankrörelse, råkat i konkurstillstånd, varde det

af rätten eller domaren ofördröjligen anmäldt hos chefen för Finansdepartementet;

och förordne departementschefen ett allmänt ombud att

såsom god man och syssloman deltaga i konkursboets förvaltning med

de gode män och sysslomän, som utses på sätt i konkurslagen stadgas.

Afträdes sparbanks egendom till konkurs, varde anmälan derom

af rätten eller domaren ofördröjligen gjord hos Konungens Befallningshafvande,

som förordnar ett allmänt ombud att deltaga i förvaltningen

af konkursboet, på sätt här ofvan sägs.

På den, hvilken förordnat sådant allmänt ombud, ankomme att,

när det pröfvas skäligt, entlediga ombudet och i dess ställe annan förordna.

Deröfver må klagan ej föras.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

2 §•

Det allmänna ombud, som sålunda blifvit förordnadt, ege, lika

med rättens ombudsman, att sammankalla borgenärerne att höras öfver

ämnen, som röra boet och dess förvaltning, samt att hos rätten anmäla,

om annan god man eller syssloman i konkursen visar motvilja eller

försummelse vid fullgörande af sitt uppdrag.

Utan hinder af beslut, som kan vara fattadt om delning af förvaltningen

af boet, ege allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i

alla dess delar.

3 §•

Arfvode för konkursboets förvaltning bestämmes af borgenärerne

särskildt för rättens ombudsman och särskild! för gode männen och

sysslomännen. Af arfvode! för gode männen och sysslomannen tage

allmänna ombudet en tredjedel.

4 §•

Under anslagstiden upprätte gode männen förteckning öfver de

borgenärer, hvilka enligt bankens räkenskaper hafva fordran hos banken

på grund af insättning å depositions-, upp- och afskrifnings- eller

annan räkning, eller ock enligt sparbanksbok; skolande denna förteckning

för hvarje borgenär upptaga beloppet af hans fordran, så

ock, der ränta å fordringen är utfäst, den dag, från hvilken räntan är

ogulden, jemte räntefoten.

Förteckningen skall i hufvudskrift af gode männen så fort ske

kan ingifvas till den, som, enligt hvad i konkurslagen sägs, har att

emottaga bevakningshandlingar i konkursen; börande vid hufvudskriften

fogas afskrifter till antal som påkallas af hvad här efteråt stadgas.

Sedan desammas öfverensstämmelse med hufvudskriften blifvit af honom

bekräftad, skall förteckningen i sålunda styrkt afskrift under de

trettio sista dagarne före inställelsedagen hos rättens ombudsman samt

vid hvart och ett af bankens kontor hållas tillgänglig för en hvar,

som vill taga del af densamma.

« §•

Förteckningen varde å inställelsedagen af ordföranden uppläst;

och skall fordran, som blifvit å förteckningen upptagen, anses vara i

konkursen bevakad, såsom hade borgenären sjelf å inställelsedagen

uppgifvit fordringen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Särskilda bestämmelser angående enskild sedelutgifvande banks och solidarisk

bolagsmans i sådan bank konkurs.

6 §•

Har enskild bank med rätt att utgifva egna banksedlar råkat i

konkurstillstånd, vill Konungen genom allmän kungörelse förelägga en

hvar, som innehar af banken utgifven sedel, att inom två år från kungörelsens

dag, vid förlust af all betalningsrätt, uppvisa sedeln inför det

af chefen för Finansdepartementet förordnade allmänna ombud, som

låter bokföra sedeln och kostnadsfritt förse den med påskrift om uppvisandet.

Nämnda kungörelse bör minst fyra gånger under hvardera

året uppläsas i rikets kyrkor och införas i allmänna tidningarna.

Vill den, som sålunda uppvisar sedel, aflemna densamma, ege

dertill rätt och erhålle utan afgift bevis deröfver af allmänna ombudet.

Sådant bevis medför för den, till hvilken beviset blifvit utfärdadt,

samma betalningsrätt som sedel, hvilken enligt beviset blifvit aflena nåd.

7 §•

För fordran, som grundas å banksedel, vare bevakning enligt

konkurslagen i bankens konkurs icke erforderlig. Ej heller vare innehafvare

af sådan fordran pligtig att densamma med borgenärsed fästa.

Innehafvare af fordran på grund af banksedel ege rätt till talan

i konkursen, sedan han aflemnat sedeln till allmänna ombudet på sätt

i 6 § sägs.

8 §•

Bankens tillgångar skola, så fort ske kan, värderas af eu nämnd,

bestående af allmänna ombudet såsom ordförande samt två ledamöter,

utsedde den ene af borgenärerne och den andre af de solidariske bolagsmännen.

Tillgångarne skola dervid upptagas till det värde, hvartill

de efter noggrann pröfning antagas kunna under förvaltningens fortgång

förvandlas i penningar.

9 §.

Borgenärerne välje ledamot i nämnden å den tid och i den ordning,

som i konkurslagen är föreskrifven för val af gode män.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

För val af den ledamot i nämnden, som skall utses af de solidariske

bolagsmännen, kalle allmänna ombudet ofördröjligen dem att inför

honom sammanträda; och skall valet ske enligt de bestämmelser i fråga

om rösträtt, som i den för banken faststälda bolagsordning äro gifna

för val af styrelse. Om tid och ort för sådant sammanträde utfärde

allmänna ombudet kungörelse, som i allmänna tidningarna införes tre

gånger, första gången minst tio dagar före sammanträdet.

Underlåta borgenärerna eller de solidariske bolagsmännen att

utse ledamot i nämnden, varde ledamot i stället förordnad af den rätt,

der konkursen är anhängig. Försummar utsedd ledamot att på ordförandens

kallelse tillstädeskomma vid nämndens sammanträde, ege ordföranden

tillkalla annan person att i den försumliges frånvaro deltaga

i värderingen.

10 §.

Visar sig tid den värdering, hvarom i 8 § sägs, eller sedermera

under konkursens fortgång, att bankens tillgångar icke förslå till betäckande

af bankens kända gäld jemte kostnaderna för boets utredning

och konkurssakens behandling, skola gode männen eller sysslomännen

ofördröjligen å de solidariske bolagsmännen, i förhållande till

det antal lotter en hvar af dem enligt förteckningen öfver bankens

delegare innehar, uttaxera det till fyllande af bristen i bankens tillgångar

erforderliga belopp jemte en tiondedel derutöfver. År någon

åt de. solidariske bolagsmännen veterligen i konkurstillstånd, skall uttaxering

ske allenast å öfrige solidariske bolagsmän.

11 §■

Yppas sedan uttaxering skett behof af ny uttaxering, varde sådan

skyndsamt verkstäld enligt de grunder, som i 10 § äro stadgade.

12 §.

Då uttaxering beslutes skall tillika bestämmas viss förfallodag, å

hvilken bolagsmännens tillskott senast bör erläggas. Denna dag skall

sättas minst två och högst tre månader efter den dag, då uttaxeringen

beslutes. Uppgår det belopp, som uttaxeras till mera än hälften af den

grundfond, Sony de solidariske bolagsmännen insatt eller bort insätta,

skall beloppet lika fördelas på två förfallodagar, den första inom tid,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

som nyss är nämnd, och den andra minst två och högst tre månader

efter den första.

13 §.

Kungörelse om uttaxeringen, upptagande det tillskott, som för

hvarje lott skall inbetalas, äfvensom förfallodagen eller förfallodagarne,

varde införd i allmänna tidningarna tre gånger, första gången minst

sex veckor och sista gången minst fjorton dagar före första förfallodagen;

och läte gode männen eller sysslomännen dessutom om uttaxeringen

ofördröjligen underrätta de solidariske bolagsmännen genom särskilda

bref, som afsändas med posten.

14 §.

Å uttaxeradt belopp, som icke inbetalas inom derför i kungörelsen

utsatt förfallodag, skall bolagsmannen gälda ränta efter sex för hundra

om året från nämnde dag till dess betalning sker.

15 §.

Gäldar bolagsman inom utsatt förfallotid en fjerdedel af det belopp,

som då bör erläggas, må han, efter ty i 17 § vidare sägs, njuta

anstånd med betalning af återstoden, derest han för sagda återstod

jemte ränta inom samma tid ställer pant eller borgen, som godkännes

af gode männen eller sysslomännen.

'' 16 §.

Har bolagsman brustit i fullgörande af honom åliggande betalningsskyldighet

och är han icke enligt 15 § berättigad till anstånd,

vare han icke allenast för hvad oguldet och förfallet är jemte ränta

derå utan ock, der uttaxeringen fördelats på särskilda förfallodagar,

för hvad å senare förfallodag skolat erläggas underkastad utmätning

utan dom eller utslag, då gode männen eller sysslomännen med företeende

af rättens ombudsmans bevis om det belopp, för hvilket bolagsmannen

på grund af uttaxeringen häftar, hos utmätningsman påkalla

utmätning; vare ock bolagsmannen skyldig att på yrkande af gode

männen eller sysslomännen afträda sin egendom till konkurs; åliggande

det gode männen eller sysslomännen att ofördröjligen mot bolagsmannen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

vidtaga erforderliga åtgärder för tillämpning af den påföljd, som i

hvarje fall må anses lämplig.

17 §•

Belopp, för h vilket pant eller borgen blifvit enligt 15 § stöld,

skall inbetalas inom sex månader efter den i kungörelsen utsatta förfallodag.

Sker det ej, läte sysslomännen ofördröjligen försälja panten

å offentlig auktion eller utsöka beloppet hos löftesmannen; vare ock

bolagsmannen underkastad sådan påföljd, som i 16 § sägs, der sysslomännen

anse nödigt, att sådan påföljd tillämpas.

18 §.

Afträdas solidarisk bolagsmans tillgångar till borgenärers förnöjande,

må återvinningstalan, hvarom i 3 kap. konkurslagen stadgas, i

bolagsmannens konkurs anställas jemväl af gode männen eller sysslomännen

i bankens konkurs; och skall, der sådan talan af dem föres

och bolagsmannens konkurs börjats inom natt och år efter det offentlig

stämning å bankens borgenärer utfärdades, tid, som i 36 § nämnda

lag sägs, räknas från den dag, bankens konkurs börjades.

19 §.

Gode männen eller sysslomännen i bankens konkurs vare pligtige

att, då solidarisk bolagsman blifvit försatt i konkurs, deri såväl

för bankens konkursbo som å öfrige solidariske bolagsmäns vägnar bevaka

hvad förstnämnde bolagsman på grund af sin delaktighet i banken

är skyldig tillskjuta, samt, intill dess bankens konkurs blifvit afslutad,

uppbära den utdelning, som belöper å berörda tillskott.

Detta tillskott skall för en hvar af de lotter i banken, bolagsmannen

innehar, beräknas till enahanda belopp, som enligt 10 eller 11

§ blifvit å hvarje lott uttaxeradt.

20 §.

Af de tillgångar i bankens konkurs, som kunna återstå sedan

alla skulder jemte kostnaderna för boets utredning och konkurssakens

behandling blifvit betalda eller medel dertill afsätta, skola, innan utdelning

å banklotterna må ega rum, de tillskott återgäldas, som de

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

solidariske bolagsmännen på grund af uttaxering erlagt jemte ränta

efter sex för hundra om året från betalningsdagarne.

21 §.

Utan hinder deraf, att den i 6 § stadgade anmälningstid ej förflutit,

må utdelning i bankens konkurs ega rum; skolande vid utdelningsförslag,

som upprättas förr än nämnda tid tilländagått, utdelning

beräknas å hela det enligt bankens räkenskaper utelöpande belopp af

sedlar tillika med det ytterligare belopp deraf, som veterligen finnes

i rörelsen utsläppt utöfver hvad räkenskaperna utvisa.

För fordran på grund af sedel ege borgenär uppbära derå belöpande

utdelning sedan han iakttagit hvad enligt 6 § honom åligger;

dock att sedel, som genom utdelningen ej varder till fullo infriad, skall,

innan utdelningen, må lyftas, vara aflemnad mot bevis, som i nämnda

§ sägs.

22 §.

Ej må bankens konkurs afslutas, förr än den i 6 § stadgade anmälningstid

förflutit.

Denna lag skall icke blifva gällande i mål, som göres anhängigt

före den 1 Januari nästkommande år.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Förslag

till

Lag med vissa bestämmelser angående enskilda sedelutgifvande banker.

Med upphäfvande af förordningen angående vissa lagbestämmelser

med afseende på enskilda banker den 6 Oktober 1848 stadgas som

följer:

1 §•

Enskild bank, som eger rätt att utgifva egna banksedlar, skall i

mål, för hvilka ej annorlunda genom lag stadgas, lyda under Rådstufvurätten

i den stad, der bankens hufvudkontor är beläget.

2 §•

När enskild bank med sedelutgifningsrätt upplöses utan konkurs,

vill, uppå anmälan härom, Konungen genom allmän kungörelse förelägga

en hvar, som innehar af banken utgifven sedel, att inom två år

från kungörelsens dag, vid förlust af all betalningsrätt, förete sedeln

till infriande i banken; skolande kungörelsen minst fyra gånger under

hvartdera året uppläsas i rikets kyrkor och införas i allmänna tidningarna.

3 §■

Den ansvarighet för enskild sedelutgifvande banks förbindelser,

hvilken åligger solidarisk bolagsman utöfver hans andel i bankens

grundfond, må ej af bankens borgenärer göras gällande mot bolagsmannen

i annan ordning än som föreskrifves i lagen angående enskild

sedelutgifvande banks och solidarisk bolagsmans i sådan bank konkurs,

så ock om bankaktiebolags och sparbanks konkurs.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari nästkommande år.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1SS9,

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

1

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts

Högsta Domstol Torsdagen den 21 Februari 1889.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Olivecrona,

Svedelius,

Hernmarck,

Wedberg,

Glimstedt,

Åbergsson,

Hammarskjöld.

Företogs till fortsatt behandling de till Högsta Domstolen för afgifvande

af utlåtande öfverlemnade förslagen till

l:o) Lag angående enskild sedelutgifvande banks och solidarisk

bolagsmans i sådan bank konkurs, så ock om bankaktiebolags och

sparbanks konkurs; samt

2:o) Lag med vissa bestämmelser angående enskilda sedelutgifvande

banker;

hvilka förslag äro bifogade detta protokoll.

l:o.

Förslag till lag angående enskild sedelutgifvande banks och solidarisk

bolagsmans i sådan bank konkurs, så ock om bankaktiebolags och sparbanks

konkurs.

Förslaget föranledde följande anmärkningar:

Justitieråden Svedelius, Hernmarck, Glimstedt och Hammarskjöld

förenade sig om följande yttrande:

I rubriken uppgifves ifrågavarande lagförslag angå icke allenast

enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs,

Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 17 Höft. I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

utan äfven solidarisk bolagsmans i enskild sedelutgifvande bank konkurs.

Häraf kunde den slutsats dragas att, likasom förslaget meddelar

vissa föreskrifter, livilka skola i fråga om konkurs iakttagas, då gäldenären

är en enskild sedelutgifvande bank, ett bankaktiebolag eller en

sparbank, förslaget äfven innehölle från allmänna konkurslagen afvikande

bestämmelser, tillämpliga i alla de fall, då gäldenären är solidarisk

bolagsman i en enskild sedelutgifvande bank. Dä emellertid förslagets

stadgande!!, i hvad de afse sådan bolagsmans konkurs, skulle

eg a tillämpning allenast i det fall att den bank, hvari han är delegare,

äfvenledes vore försatt i konkurstillstånd, och rubriken således

syntes vara för vidsträckt, samt i betraktande deraf att bankens konkurs

enligt förslaget skulle komma att emot den solidariske bolagsmannen

medföra äfven andra rättsverkningar än dem, som hafva afseende

å hans konkurs, det icke torde vara lämpligt eller erforderligt

att i rubriken utmärka allenast sistnämnda slags rättsverkningar, ansågo

Justitieråden, med hänsyn jemväl till önskvärdheten af att rubriker

till lagar i allmänhet erhölle en i möjligaste måtto kortfattad lydelse,

att nu anmärkta förhållande i fråga om förslagets rubrik skulle

kunna afhjelpas derigenom, att ur densamma orden »och solidarisk

bolagsmans i sådan bank konkurs, så ock om» uteslötos. Om denna

hemställan bifölles, borde en motsvarande ändring af ingressen och af

öfverskriften till andra afdelningen af lagen ega rum.

Justitieråden Olivecrona och Abergsson, som ansågo, att lagar och

författningar i allmänhet borde gifvas så korta rubriker som möjligt,

allenast antydande det ämne, som i lagen behandlas, förklarade att de

delade den af Justitieråden Svedelius, Hernmarck, Glimstedt och Hammarskjöld

uttalade mening, men hemstälde huruvida icke rubriken

kunde ännu ytterligare förkortas och således förändras till: »lag angående

banks konkurs» — eller något deremot svarande. Hvilka banker

i lagen afses inhemtas redan af § 1 i förslaget.

1 §•

Justitieråden Olivecrona, Svedelius, Hernmarck, Glimstedt, Abergsson

och Hammarskjöld förenade sig om följande yttrande:

Uttrycket »aktiebolag, som drifvit bankrörelse», hvilket i viss mån

är bestämmande för tillämpningen af hela första afdelningen af lagen,

synes kunna gifva anledning till olika tolkningar. Bestämmelserna i

denna afdelning torde böra gälla — förutom enskilda banker med rätt

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 28.

att. utgifva egna banksedlar och sparbanker — dels sådana med Kongl.

Maj:ts tillstånd bildade bolag, å hvilka lagen angående bankaktiebolag

den 19 november 1886 är tillämplig, dels ock de med dessa likartade

bolag, hvilkas verksamhet grundas på tillåtelse, meddelad innan samma

lag trädt i kraft. Då båda dessa slag af bolag i nämnda lag benämnas

»bankaktiebolag)), hemställes derför, att orden »aktiebolag, som

drifvit bankrörelse» utbytas mot ordet »bankaktiebolag», hvilket redan

förekommer i förslagets rubrik och ingress.

2 §•

Justitieråden Wedberg och Abergsson förklarade, att de vidhölle

den af dem vid granskning af 1886 års lagförslag i ämnet framstälda

anmärkning, att skyldighet borde stadgas för allmänna ombudet att,

då han ville kalla borgenärerne till sammanträde, derom underrätta

rättens ombudsman.

Justitieråden Olivecrona, Hernmarck och Hammarskjöld biträdde

denna anmärkning.

Vidare yttrade Justitierådet Hammarskjöld, med hvilken Justitierådet

Olivecrona instämde:

Enligt 66 § Konkurslagen må gode män eller syssloman, som

hafva konkursboets förvaltning odelad, icke annorlunda än samfäldt

vidtaga någon åtgärd, som för boet någon förpligtelse medföra kan

eller någon rättighet detsamma afhända. Då det allmänna ombudet

enligt förslagets 1 § är god man och syssloman, kan alltså, då förvaltningen

är odelad, ingen vigtigare åtgärd ske utan hans medverkan.

Meningen med andra momentet i förslagets 2 § är utan tvifvel att,

äfven då boets förvaltning är delad, åt det allmänna ombudet bevara

tillfälle till samma inflytande på alla vigtigare beslut rörande boet. Då

momentet tillägger honom rättighet att, om han så vill, deltaga i hvilken

förvaltningsåtgärd som helst, torde han kunna föreskrifva, att vissa

åtgärder ej må vidtagas utan hans medverkan. Men en sådan anordning,

då således de öfrige gode männens eller sysslomännens rätt att

på egen hand sluta aftal för konkursboet vore beroende af huruvida

det allmänna ombudet gifvit eller icke gifvit dem särskilda tillsägelser

eller föreskrifter, vore i verkligheten föga betryggande för den allmänhet,

som skulle med gode männen eller sysslomännen träffa uppgörelse,

som rörde konkursboet. Det vore derföre önskvärdt, att momentet

uttryckligen bestämde de slag af åtgärder, vid hvilka det all
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

manna ombudets medverkan vore nödig. Bestämmelserna i 66 § Konkurslagen

torde dervid kunna tjena till ledning.

6 §•

Justitierådet Hammarskjöld anförde:

Enligt denna paragraf skulle i allmänna rörelsen kunna finnas

banksedlar, försedda med en alldeles egen art af påskrifter, som skulle

utgöra vilkor för, att sedlarne fortfarande hade något värde. Hos den

stora allmänheten, som måste få synnerligen svårt att kontrollera dessa

påskrifters äkthet, blefve sådana sedlar antagligen föremål för mycket

misstroende. Bedrägerier torde ock svårligen kunna förekommas. Af

dessa skäl synes det mig önskvärdt, att inga sådana sedlar må få förekomma

i allmänna rörelsen och att derför paragrafen ändras så att

sedel, som företes för allmänna ombudet, alltid skall utbytas emot sådant

bevis, som omförmäles i paragrafens andra stycke. Derigenom

vunnes ock, att tidigare än eljest ur allmänna rörelsen försvunne sedlar,

med hvilka den egendomligheten skulle ega rum, att de, i motsats

mot andra banksedlar, skulle vara räntebärande.

En ändring af paragrafen i nu antydd rigtning skulle naturligtvis

göra slutet af andra stycket i förslagets 21 § öfverflödigt.

8 §•

Justitierådet Hammarskjöld yttrade:

I de äldre förslagen i ämnet har i denna paragraf funnits ett

andra moment af följande lydelse:

»Hvad de fleste i nämnden säga, gälle såsom nämndens beslut.»

Då enligt förslagets 10 § nämndens värdering har stor betydelse

för bestämmande af behofvet och storleken af uttaxering å de solidariska

bolagsmännen, samt det derföre torde vara af vigt att så vidt

möjligt förebygga tvekan och tvist om det värde, hvartill bankens tillgångar

må anses blifvit uppskattade, synes momentet böra ånyo införas.

10 §.

Justitieråden Olivecrona, Svedelius, Hernmarck, Wedberg, Abergsson

och Hammarskjöld förenade sig om följande yttrande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28. 5

Enligt sista punkten af denna § bör, vid uttaxering för fyllande

af brist i bankens tillgångar, iakttagas, att, om någon af de solidariske

bolagsmännen veterligen är i konkurstillstånd, uttaxering sker allenast

å de öfrige. Meningen med detta stadgande är uppenbarligen icke att

befria den i konkurs försatte bolagsmannen från skyldighet att i mån

af sin andel i banken bidraga till betalning af bankens gäld. Tvärtom

framgår af 19 §, att denne bolagsman för hvarje honom tillhörig

lott i banken är skyldig tillskjuta lika stort belopp, som vid uttaxeringen

fallit å en hvar af de öfrige lotterna. Betydelsen af stadgandet

i förevarande punkt kan följaktligen icke vara någon annan, än att

vid beräkning af det belopp, som bör tillskjutas för hvarje lott, icke

skall tagas hänsyn till de lotter, hvilkas innehafvare veterligen äro i

konkurs. Vid sådant förhållande synes ifrågavarande stadgande lämpligen

böra ändras till det innehåll, att i det fall, som förutsättes, uttaxering

visserligen skall ske äfven å den bolagsman, som är i konkurs,

men att så stor summa skall uttaxeras, att den del deraf, som belöper

på öfrige solidariske bolagsmän, motsvarar bristen i bankens tillgångar

med tio procents förhöjning. Genom en sådan förändring, hvilken

naturligtvis medför uteslutning af sista stycket i 19 §, undanrödja^

vissa mindre oegentligheter i förslaget. Sålunda blir det tydligt, att

den i konkurs försatte bolagsmannen är skyldig att gälda på honom

belöpande tillskott icke allenast med de tillgångar, som af honom afträda

till borgenärerne, utan jemväl med egendom, som kan tillfalla

honom efter konkursens afsilande; att dettaj,tillskott, sedan bolagsmans

konkurs upphört, kan indrifvas på det sätt, som medgifves i 16

och 17 §§, samt att den i 14 § stadgade skyldighet att gälda ränta

gäller äfven om bolagsman, som är i konkurs. Större öfverensstämmelse

vinnes ock emellan 10 och 13 §§. Sistnämnde § är nemligen

så affattad, som om uttaxeringen gälde alla de solidariske bolagsmännen.

Den föreslagna ändringen af 10 §jskulle slutligen komma att

åt stadgandet i tredje punkten af 12 § gifva ett i viss mån ändradt

innehåll, i det att uttrycket »belopp, som uttaxeras» får eu

annan betydelse än med nuvarande affattniugen af 10 §, enligt

hvilken de solidariske bolagsmännen i vissa fall icke skulle få åtnjuta

det afsedda betalningsanståndet, oaktadt^let uttaxerade beloppet för

hvar och en af dem öfverstege hälften af hans andel i grundfonden.

Stadgandet komme härefter i sjelfva verket att innebära,''* att en uttaxering

skall fördelas på två förfallodagar så snart det tillskott,Torn

af hvarje bolagsman bör erläggas, öfverstiger hälften af hans andel i

grundfonden. Äfven denna afvikelse från förslaget torde innefatta en

förbättring.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 28.

18 §.

Högsta Domstolen anmärkte, att stadgandet i förra delen af denna

§ borde förtydligas, så att af detsamma framginge, att gode männen

eller sysslomännen i bankens konkurs, då de anstälde återvinningstalan

i bolagsmannens konkurs, både att iakttaga hvad i 37 § Konkurslagen

föreskrifves för enskild borgenär, som vill anställa sådan talan.

Justitierådet Hammarskjöld, med hvilken Justitierådet Svedelius

instämde, yttrade:

Återvinningstalan enligt 3 kap. Konkurslagen kan afse antingen

återgång af visst af gäldenären slutadt aftal eller upphäfvande af utmätning

och försäljning af gäldenären tillhörig lös egendom. För att

en sådan talan skall kunna bifallas, fordras enligt 36 § nämnde lag,

att aftalet eller utmätningen skett under närmaste tiden — i vissa fall

tre månader och i andra trettio dagar — före konkursens början. I

senare delen af förevarande § i förslaget stadgas nu att, derest gode

männen eller sysslomännen i bankens konkurs föra återvinningstalan

i bolagsmannens konkurs, och denna börjats inom natt och år efter

det offentlig stämning å bankens borgenärer utfärdades, tid, som i 36 §

Konkurslagen sägs, skall räknas från den dag bankens konkurs börjades.

Orden: »från den dag» o. s. v. synas vilja rigta tanken på den

tid, som följer efter början af bankens konkurs, icke på den, som föregår

densamma. Meningen är emellertid, såsom man finner af motiverna

till 1880 års förslag i ämnet, att bolagsmannens konkurs skall, i fråga

om återvinningstalan, som deri af gode männen eller sysslomännen

anställes, räknas såsom börjad redan den dag, bankens konkurs börjades.

Orden afse således tid, som föregår början af bankens konkurs.

Men är meningen den i motiverna angifna, så skulle, strängt taget,

bifall till en af gode männen eller sysslomännen anstäld återvinningstalan

vara beroende deraf, att det aftal eller den utmätning, hvarom

är fråga, skett under närmaste tiden — tre månader eller trettio dagar —

före början af bankens konkurs. Orden: »från den dag» o. s. v. kunna

ej gerna syfta både på den tid som föregår och på den som efterföljer

den nämnda dagen. Det måste dock antagas vara förslagets mening,

att rätt till återvinning skall ega rum äfven i det fall, då aftalet ingåtts

eller utmätningen verkstälts efter början af bankens konkurs.

Stadgandet är mindre klart aflattadt och torde böra omarbetas.

20 §.

o

Justitieråden Olivecrona, Svedelius, Hernmarck, Abergsson och Hammarskjöld

ansågo ifrågavarande § vara öfverflödig. Af det förhållande,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

hvari bolagsmännen på grund af bolagsaftalet stode till hvarandra,

följde nemligen otvifvelaktigt att, derest efter utredning af bankens

konkurs öfverskott förefunnes, liqvid borde ske emellan bolagsmännen,

dervid en hvar af dem egde räkna sig till godo de tillskott, han på

grund af uttaxering erlagt. Till följd häraf och då §:n kunde gifva

anledning till det missförstånd, att sysslomännen i bankens konkurs

både att ombesörja denna liqvid emellan bolagsmännen, hemstälde

Justitieråden, att §:n måtte ur förslaget utgå.

21 §.

Justitieråden Olivecrona, Svedelius, Hernmarck, Wedberg, Åbergsson

och Hammarskjöld hemstälde, huruvida icke redaktionen af första stycket

af denna § borde förändras till ungefär följande lydelse:

»Utan---- tilländagå^, utdelningen för bankens sedelskuld

beräknas å hela det enligt bankens räkenskaper utelöpande belopp af

sedlar tillika med det ytterligare belopp deraf, som må finnas vara i

rörelsen utsläppt utöfver hvad räkenskaperna utvisa.»

Slutligen åberopade Justitierådet Glimstedt i tillämpliga delar hvad

Justitierådet den 7 Februari 1887, vid granskning i Högsta Domstolen

af då framlagda förslag i ämnet, yttrat.

2:o.

Förslag till lag med vissa bestämmelser angående enskilda sedelutgifvande

banker.

Vid 1 § åberopade Justitierådet Glimstedt hvad han yttrat den 7

Februari 1887 vid granskning i Högsta Domstolen af 61 § i förslaget

till lag angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt.

I öfrigt lemnades ifrågavarande förslag utan annan anmärkning

än att, derest rubriken i det förut denna dag granskade förslaget ändrades,

på sätt i Högsta Domstolen blifvit hemstäldt, en motsvarande

ändring äfven borde iakttagas beträffande affattningen af 3 § i förevarande

förslag.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 28.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott

Fredagen den 15 Mars 1889,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

Buren svärd,

Statsråden: Herr Lovén,

Friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom,

/ o

Friherre Akerhielm,

Justitieråden: Ahlgren,

Herslow.

Efter gemensam beredning med chefen för Finansdepartementet

anmälde föredragande Departementschefen Statsrådet Örbom ånyo de

i protokollet för den 5 Januari innevarande år omförmälda förslag till

l:o) Lag angående enskild sedelutgifvande banks och solidarisk

bolagsmans i sådan bank konkurs, så ock om bankaktiebolags och sparbanks

konkurs, och

2:o) Lag med vissa bestämmelser angående enskilda sedelutgifvande

banker.

Sedan Departementschefen redogjort för innehållet af det utaf

Högsta Domstolen den 21 nästlidne Februari afgifna utlåtande öfver

förslagen, anförde Departementschefen vidare:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

»Anledningen, hvarför i rubriken till föret omnämnda förelag utmärkts,

att förslaget anginge äfven solidarisk bolagsmans i enskild sedelutgifvande

bank konkurs, har varit att undanrödja en inom Högsta

Domstolen vid granskning af 1887 års förslag i ämnet framstäld anmärkning,

att vissa stadganden i förslaget innefattade ämnen, som icke

omedelbarligen folie inom den föreslagna lagens område, sådant detta

i rubriken och ingressen angåfves. Då emellertid Högsta Domstolens

fleste ledamöter nu ansett en sådan fullständighet i rubriken öfverflödig,

hafva såväl rubriken som ingressen och öfverskriften till andra afdelningen

af lagen blifvit förkortade i öfverensstämmelse med Högsta

Domstolens mening.

Sedan Högsta Domstolen med stor pluralitet uttalat den åsigt, att

ordet bankaktiebolag kan utan närmare förklaring användas såsom teknisk

term icke allenast för sådana med Eders Kongl. Maj:ts tillstånd

bildade bolag, å hvilka lagen angående bankaktiebolag är tillämplig,

utan äfven för de med dessa likartade bolag, hvilkas verksamhet grundas

på tillåtelse meddelad innan samma lag trädt i kraft, har jag intet

att erinra deremot att, såsom inom Högsta Domstolen föreslagits, uttrycket

»aktiebolag, som drifvit bankrörelse» i 1 § utbytes mot ‘ordet

»bankaktiebolag».

På sätt Högsta Domstolens fleste ledamöter hemstält har i 2 §

1 mom. intagits ett stadgande af innehåll, att allmänna ombudet, då

han kallar borgenärerne till sammanträde, skall derom underrätta

rättens ombudsman.

Deremot har jag ansett den af allenast två af Högsta Domstolens

ledamöter framstälda anmärkning mot stadgandet i andra momentet af

2 § desto mindre böra föranleda någon ändring af förslaget, som nämnda

stadgande är afiattadt i enlighet med eu vid granskning af 1886 års

förslag af Högsta Domstolens fleste ledamöter uttalad mening.

Att, såsom en af Högsta Domstolens ledamöter hemstält, föreskrifva,

att sedel, som företes lör allmänna ombudet, ovilkorligen skall

utbytas emot bevis om sedelns aflemnande, torde icke vara nödigt, då

sedlarne dels till följd deraf att de säkerligen allmänt skola af bankens

gäldenärer qvittningsvis användas till betalning af deras skulder till

banken, dels ock på grund af stadgandet i 21 § 2 mom. antagligen

komma att med endast få undantag långt före preskriptionstidens utgång

försvinna ur allmänna rörelsen. Jag kan derföre icke tillstyrka

en ändring af 6 § i det syfte denne ledamot antydt.

Det af samme ledamot vid 8 § föreslagna, från äldre lagförslagen

hemtade stadgande, att hvad de fleste i nämnden säga, skall gälla såBih.

till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 17 Höft. II

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 28.

som nämndens beslut, synes mig vara öfverflödigt och kan så mycket

mindre tillstyrkas, som det skulle vara oegentligt att upptaga ett dylikt

stadgande utan att tillika bestämma hvad som bör anses såsom

gode männens eller sysslomännens beslut, derest desse i fråga om den

uttaxering, som bör af dem verkställas, eller i andra hänseenden stanna i

olika meningar.

Derest 10 § ändrades på sätt inom Högsta Domstolen föreslagits,

skulle ordalydelsen kunna gifva anledning dertill att alla bestämmelserna

i efterföljande sju paragrafer ansåges vara ovilkorligen tillämpliga

jemväl å bolagsman, som gjort konkurs, hvilket icke kan vara meningen,

allraminst i fall, som omnämnas i 16 och 17 §§. Jag kan derföre

ej förorda den föreslagna redaktionsändringen, men då det åsyftade

ändamålet synes mig lämpligen kunna vinnas genom en omredigering

af 12 § samt andra stycket af 19 §, har jag omarbetat förslaget

i dessa delar.

I enlighet med Högsta Domstolens mening har stadgandet i förra

delen af 18 § blifvit förtydligadt.

Hvad angår den af två ledamöter framstälda anmärkning mot

senare delen af samma §, är det min öfvertygelse, att ifrågavarande

bestämmelse, hvilken vid granskning inom Högsta Domstolen af de

äldre förslagen lemnats utan anmärkning, svårligen skall vid en eftertänksam

lagtolkning kunna origtigt tillämpas.

Stadgandet i 20 § skulle visserligen, såsom inom Högsta Domstolen

blifvit anmärkt, vara öfverflödigt, derest allmänna lagen innehölle

fullständiga bestämmelser angående den liqvid, som vid bolags

upplösning bör ske emellan bolagsmännen, men då så icke är förhållandet,

tror jag det vara ganska lämpligt att till bolagsmännens säkerhet

och efterrättelse uti ifrågavarande lag angifva dels i allmänhet

grunderna för den liqvid, som bör ega rum emellan bolagsmännen i

en bank beträffande de tillskott, hvilka enligt denna lag måst erläggas,

dels ock särskilt den räntefot, som vid dylik liqvid bör tillämpas. I

sammanhang härmed får jag erinra, att en ganska likartad föreskrift

intagits i 32 § af lagen angående bankaktiebolag och äfven förekom

i 1887 års förslag till lag angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt.

Någon fara att ifrågavarande stadgande skall missförstås,

på sätt inom Högsta Domstolen yttrats, torde icke förefinnas. Jag

kan derföre och då denna § i sitt närvarande skick väl kan gagna,

men ej skada, icke tillstyrka att densamma uteslutes.

Den förändring i redaktionen af 21 §, som inom Högsta Domstolen

föreslagits, har blifvit iakttagen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Slutligen hafva ett par mindre ändringar vidtagits i redaktionen,

för hvilka det icke torde vara nödigt att här redogöra.

Hvad angår förslaget till lag med vissa bestämmelser angående

enskilda sedelutgifvande banker, så har 3 § deri undergått den förändring,

som påkallats af ändringen af förut omförmälda förslags rubrik.»

Sedan Departementschefen härefter uppläst ifrågavarande två

lagförslag sådana de lyda efter iakttagande af de utaf honom tillstyrkta

förändringar, hemstälde Departementschefen, att Kongl. Maj:t

täcktes förslå Riksdagen att jemlikt 87 § Regeringsformen antaga

dessa förslag till

l:o) lag angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags

och sparbanks konkurs, och

2:o) lag med vissa bestämmelser angående enskilda sedelutgifvande

banker.

Statsrådets öfriga ledamöter biträdde denna hemställan, dervid

Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet yttrade, att, derest de

ifrågavarande lagarne komme till stånd, det torde böra särskildt tagas

under öfvervägande, huruvida det kunde finnas nödigt att, utan afbidan

på framläggandet af förslag till ny banklagstiftning i öfrigt, föreslå

ändringar i kungörelsen den 12 Juni 1874 i det syfte, som angifves

i protokollet öfver justitiedepartementsärenden den 5 sistlidne Januari;

och behagade Hans Maj:t Konungen bifalla hvad

sålunda blifvit, hemstäldt; i följd hvaraf till Riksdagen

skulle aflåtas proposition af den lydelse bil. litt. C.

vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1889:42 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs samt till s. 3 i texten