Angående lindring i vilkoren för ett åt Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag af staten beviljadt lån å 2,000,000 kronor
1889-03-22 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1889:34, Angående lindring i vilkoren för ett åt Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag af staten beviljadt lån å 2,000,000 kronor
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.
1
N:o 34.
Kong1. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, angående lindring
i vilkoren för ett åt Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag
af staten beviljadt lån å 2,000,000 kronor;
gifven Stockholms slott den 22 mars 1889.
Sedan Riksdagen enligt underdånig skrifvelse den 17 maj 1877
beviljat Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag, för sänkning
och reglering af vattenhöjden i sjöarne Hjelmaren och Qvismaren samt
utförande af dermed sammanhängande arbeten, ett lån å 2,000,000 kronor
att från statskontoret utgå med vilkor, utom andra, att å hvarje
lyftadt belopp af lånet skulle årligen till slutet af år 1887 erläggas
fem procent ränta från lyftningsdagen samt för tiden från och med
år 1888 årligen erläggas åtta procent å hela den lyftade lånesumman,
hvaraf ränta skulle godtgöras efter fem för hundra af det obetalda
kapitalbeloppet och det öfriga utgöra afbetalning derå,
samt, efter det hela lånebeloppet blifvit af bolaget lyftadt, Riksdagen,
med anledning af en utaf Kong!. Maj:t i ämnet afbiten proposition,
enligt underdånig skrifvelse den 5 maj 1885 dels, för tiden
från och med år 1886, nedsatt räntan å berörda lån till fyra och eu
half procent för år, dels ock medgifvit att bolaget finge erhålla anstånd
med denna räntas erläggande för åren 1886—1890 sålunda, att efter
dessa års förlopp den för desamma upplupna ränta lades till den beviljade
lånesumman, hvarefter å det sålunda uppkommande beloppet
skulle erläggas vid slutet af hvardera året 1891, 1892, 1893, 1894 och
1895 fyra och en half procent årlig ränta samt vid slutet af år 1896
och följande år, tills lånet blifvit slutbetaldt, en annuitet af åtta procent,
deraf fyra och en half procent beräknades som ränta å oguldna beloppet
och återstoden utgjorde kapitalafbetalning,
Bih. till Riksd. Prat. 1889. '' 1 Sami. 1 Afd. 22 Häft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.
vill Kongl. Maj:t,»med åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet
öfver civilärenden för denna dag innehåller, härmed föreslå Riksdagen,
att Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag må erhålla eftergift
å den vid 1890 års slut upplupna, till 450,000 kronor uppgående,
oguldna räntan för åren 1886 —1890 å ifrågavarande statslån; samt
att sjösänkningsbolaget derjemte medgifves den lindring i betalningsvilkoren
för lånet, att å lånesumman, 2,000,000 kronor, skall erläggas
vid slutet af hvartdera. året 1891, 1892, 1893, 1894 och 1895
tre och en half procent ränta samt vid slutet af år 1896 och följande
år, tills lånet blifvit slutbetaldt, en annuitet af fem procent, deraf tre
och en half procent beräknas som ränta å oguldna beloppet och återstoden
utgör kapitalafbetalning.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med afl
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
O $ C A Ii.
E. von Krusenstjerna.
Kongl. Majds Nåd. Proposition No 34.
3
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 22
mars 1889.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden: herr Boven,
friherre von Ottek,
von Krusenstjerna,
Wennerberci,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
Örbom,
friherre Akerhielm.
29:o.
Departementschefen statsrådet von Krusenstjerna anförde derefter:
»På derom af Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag gjord
ansökning förklarade Kongl. Maj:t genom nådig resolution den 12 maj
1865, att hinder från det allmännas sida icke mötte för nämnda bolag
att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med en af öfversten J. A. Sundmark
utarbetad plan verkställa sänkning af berörda sjöar jemte ombyggnad
af Hjelmare kanal, så att, med beräkning jemväl af tillräckligt
djup för segelfarten vid sjögång å Hjelmaren, vattnet sänktes sex fot
under den antagna medelvattenhöjden, men sju fots segeldjup till Hjelmarens
hamnar fortfarande bibeliölles, dock att, innan arbetet finge
4
Kongl. Maj:ts Nåd. ''Proposition No 34.
komma till utförande, fullständig plan för verkställigheten deraf och
de åtgärder, som för segeldjupets framtida vidmakthållande kunde finnas
nödiga och för det allmänna betryggande, skulle till Kongl. Maj:ts
pröfning och fastställelse öfverlemnas.
Med anmälan att till följd af föreskriften uti ofvanberörda nådiga
resolution sjösänkningsbolaget låtit verkställa undersökning för utrönande
af de rubbningar i dåvarande förhållanden och deraf härflytande
enskilda ersättningsanspråk, som genom ifrågavarande sjösänkningar
skäligen kunde för vattenverks- och strandegare derstädes uppkomma,
samt att alla enskild rätt berörande tvistefrågor blifvit, så vidt de kunnat
utgöra laga hinder för sjösänkningen, i domstolsväg afgjorda, anhöll
år 1874 direktionen för sjösänkningsbolaget genom sin ordförande,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes meddela fastställelse å en bifogad fullständig
plan för sänkningsarbetets verkställande och de åtgärder, som för vidmakthållande
af 7 fots segeldjup i Hjelmaren och Hjelmare kanal vore
nödiga och för det allmänna betryggande, hvilken plan blifvit af öfverstelöjtnanten
A. Grafström upprättad med ledning af öfversten Sundmarks
plan och de förslag i ämnet, som afgifvits af vederbörande synerätt,
samt med iakttagande af de genom i ärendet meddelade utslag och
domar gifna föreskrifter.
Efter vederbörandes hörande faststälde Eders Kongl. Maj:t den
2 februari 1877 omförmälda, af öfverstelöjtnanten Grafström upprättade
plan för Hjelmarens och Qvismarens sänkning att vid arbetenas utförande
lända till efterrättelse. Dervid stadgade Eders Kongl. Maj:t,
att bolaget skulle, utom de för sjöarnes sänkning och markens torrläggning
erforderliga arbeten, för bibehållande af 7 fots segeldjup i
Hjelmaren och Hjelmare kanal samt sjöfartens upprätthållande å samma
farled
delvis ombygga Hjelmare kanal och i sammanhang dermed under
den del af seglationstiden, som kanalen i och för omb}^ggnaden hölles
stängd, besörja trafiken emellan Hjelmaren och den segelbara delen af
Arboga å utan förhöjning af de i gällande kanaltaxa bestämda fraktafgifter;
fördjupa
segellederna till Örebro och Hjelmarens vigtigaste hamnar,
så att äfven under sjögång 7 fots segeldjup der kunde efter sänkningen
påräknas, och att allt framgent bibehålla dessa farleder vid
samma djup;
verkställa och, intill dess derom annorlunda förordnades, fortfarande
bekosta utprickningen af samma farleder, med undantag af den prickning,
som förut besörjts af Örebro stad;
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
5
allt framgent, då segling emellan Essundet och Svartåns utlopp
(det så kallade Oset) af vidriga vindar omöjliggjordes, tillhandahålla
tjenlig ångbåt för kostnadsfri bogsering af segelfartyg öfver den så
kallade Hemfjärden;
inrätta och underhålla eu regleringsdam vid Hyndevad samt anskaffa
bostad och bereda aflöning åt eu af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
der anstäld damvaktare; samt
på det att sjösänkningsbolaget i en framtid måtte kunna befrias
från förpligtelserna, i hvad de afsåge den allmänna trafiken, insätta i
statskontoret 100,000 kronor att af statskontoret göras fruktbärande
för att medelst räntans läggande till kapitalet bilda eu fond, hvaraf
den årliga räntan kunde i mån af behof användas till bekostande af
det bolaget ålagda underhållet af segeldjupet i Hjelmaren samt af dambyggnaden
vid Hyndevad och öfriga för sjöfartens beqvämlighet bestämda
anordningar, aflöning af damvaktaren vid Hyndevad med mera
dylikt; Kongl. Maj:t dock förbehållet, såväl att bestämma om fondens
förvaltning och användning som ock att framdeles pröfva och afgöra
huruvida densamma kunde anses för sitt ändamål tillräcklig eller borde
af bolaget ökas.
Enligt Grafströms år 1873 uppgjorda, på då gängse pris grundade
beräkningar skulle verkställigheten af de i den sålunda faststälda
planen afsedda åtgärder erfordra följande kostnadsbelopp, nemligen:
l:o) samtliga erforderliga arbeten vid Hjel
marens
utlopp .............................................. kr. 335,298: —
2:6) ombyggnaden af Hjelmare kanal............ » 354,291: —
3:o) fördjupningen af farlederna i Hjelmaren » 284,133: —
4:o) fördjupningen af hamnarne derstädes ... » 31,274: —
5:o) Qvismaredalens torrläggning..................... » 664,689: —
6:o) diverse extra omkostnader...................... » 279,198: 34.
eller sammanlagdt kr. 1,948,883: 34.
I anledning af en särskild utaf sjösänkningsbolaget till Eders
Kongl. Maj:t ingifven ansökning i fråga om beredande af låneunderstöd
åt bolaget för företagets utförande behagade Eders Kongl. Magt
uti nådig proposition den 16 februari 1877 föreslå Riksdagen att för
sänkning och reglering af vattenhöjden i sjöarne Hjelmaren och Qvismaren
samt utförande af dermed sammanhängande arbeten enligt faststäld
plan bevilja sjösänkningsbolaget ett lån å 2,000,000 kronor, att
utgå med 600,000 kronor iinder 1878, med 300,000 kronor under hvarje
6
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 34.
af åren 1879, 1880, 1881 och 1882 och med 200,000 kronor under
år 1883, under vilkor: att å hvarje lyftadt belopp af lånet årligen till
slutet af år 1887 erlades fem procent ränta från lyftningsdagen; att
för tiden från och med år 1888 årligen erlades åtta procent å hela den
lyftade lånesumman, hvaraf ränta godtgjordes efter fem för hundra af
det obetalda kapitalbeloppet och det öfriga utgjorde afbetalning derå,
samt alt i öfrig! de allmänna stadganden och bestämmelser, som vore
af Riksdagen meddelade i fråga om låneunderstöd för vattenaftappning
eller annat odlingsföretag, skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse
jemväl för berörda lånebidrag.
Denna framställning bifölls af Riksdagen enligt dess underdåniga
skrifvelse den 17 maj 1877; och har bolaget derefter under åren 1878
—1883 lyfta! hela det beviljade statslånet.
Som under arbetets fortgång svårigheter af flerahanda slag för
sjösänkningsbolaget uppstått och kostnaderna visa! sig uppgå till betydligt
högre belopp än från början beräknats, anhöll bolaget år 1884,
att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta framställning'' att i
betraktande af den större omfattning, som måst gifvas de med sjösänkningsföretaget,
förenade arbeten, samt de stora förmåner, som beredts
det allmänna, Riksdagen måtte bevilja bolaget räntefribet • under
åren 1886, 1887, 1888, 1889 och 1890 å det bolaget beviljade statslånet
och medgifva framflyttning af amorteringen af lånet, så att densamma
skulle taga sin början först med år 1891, i stället för med år
1888.
Med anledning häraf föreslog Eders Kongl. Maj:t uti nådig proposition
den 20 februari 1885 Riksdagen medgifva, att sjösänkningsbolaget
måtte befrias från skyldigheten att gälda ränta å omförmälda lån
för åren 1886—1890, äfvensom erhålla anstånd med amorteringen af
samma lån, på sätt bolaget begärt, med skyldighet för bolaget att från
och med år 1891 å hela lånesumman årligen erlägga åtta procent, hvaraf
ränta skulle beräknas efter fem för hundra å det obetalda kapitalbeloppet
och återstoden utgöra afbetalning derå.
Till svar å denna Eders Kongl. Maj:ts framställning förmälde Riksdagen
uti underdånig skrifvelse den 5 maj 1885, att, ehuru Riksdagen
funne en lindring i sjosällkningsbolagets betalningsvilkor fullt befogad,
Riksdagen likväl icke ansett sig böra tillstyrka en till sin art så väsentlig
afvikelse från ingånget aftal som rent efterskänkande, på sätt Eders
Kongl. Maj:t föreslagit, af ett fordringsbelopp, emedan eu sådan åtgärd
enligt Riksdagens åsigt ej borde medgifvas annat än vid verkligt
nödtvång. Ett sådant förhållande förmenade Riksdagen ej vara för
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
7
handen i förevarande fall, enär fråga vore om ett företag, hvars genomförande
visserligen för tillfället pålade intressenterne tunga bördor,
men som antagligen i framtiden komme att återgälda de gjorda uppoffringarne.
Riksdagen faun derföre den åsyftade lindringen för sjösänkningsbolaget
böra inskränkas till ett uppskof med räntas och amorterings
erläggande, helst ett dylikt medgifvande ej skulle stå i strid
med grunderna för statslånets beviljande, äfvensom till eu nedsättning
i räntefoten från fem till fyra och eu half procent, eller enahanda
räntefot, som vid 1885 års Riksdag bo stämts för vanliga odlingslån, och
Riksdagen förklarade sig alltså endast på det sätt bifalla Eders Kongl.
Maj:ts ifrågavarande nådiga proposition, att Riksdagen dels för tiden
från och med år 1886 nedsatt räntan å det sjösänkningsbolaget beviljade
lån å 2,000,000 kronor till fyra och en half procent för år och dels
medgifvit, att bolaget finge erhålla anstånd med denna räntas erläggande
för åren 1886—1890 sålunda, att efter dessa års förlopp den för
desamma upplupna ränta lades till den beviljade lånesumman, hvarefter
å det sålunda uppkommande beloppet skulle erläggas, vid slutet af
hvardera året 1891, 1892, 1893, 1894 och 1895 fyra och en half procent
årlig ränta samt vid slutet af år 1896 och följande år, tills lånet
blifvit slutbetaldt, en annuitet af åtta procent, deraf fyra och en half
procent beräknades som ränta å oguldna beloppet och återstoden utgjorde
kapitalafbetalning.
I följd af det uppskof med räntans erläggande, som sålunda beviljades,
kommer statens fordran, som bolaget har att förränta och
amortera, att vid 1890 års slut uppgå till 2,450,000 kronor.
Efter det sjösänkningsarbetet i sin helhet afsynats och den 13
augusti 1888 blifvit af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkändt,
hafva 696 egare och innehafvare af jord inom Hjelmarens och Qvismarens
sjösänkningsområde samt delegare i förenämnda, för dessa
sjöars sänkning bildade bolag uti till Eders Kongl. Maj:t stälda, af bolagets
direktion öfverlemnade skrifter anfört: att arbetet visserligen utförts
på ett sätt, som att döma af de offentliga vitsord, som erhållits,
borde fullt tillfredsställa alla de olikartade och högt drifna anspråk,
som stälts på detsamma, och att arbetet äfven enligt delegarnes åsigt
ledts med all den omtanka om deras bästa, som varit möjlig under lösningen
af så svåra och invecklade frågor som dem, Indika med detta
företag varit förenade, men att, då det varit oafvisligen nödvändigt att
företaga större och mera omfattande arbeten än hvad det ursprungliga
förslaget afsett, detta medfört betydligt ökade kostnader, hvarigenom
dessa, som i det af öfverstolöjtnanten Grafström reviderade förslaget
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
beräknats till 1,948,883 kronor 34 öre, uppgått till 2,886,903 kronor
93 öre, utan att ens detta belopp kunde anses såsom sänkningskostnadens
slutsumma, då ännu återstode eu mängd ersättningar för borttagen
jord, för framtida underhållet af nya brobyggnader in. in., Indika
efter derom i laga ordning tillkomna beslut icke finge bestämmas förr
än efter företagets fullständiga afsilande; att i följd häraf all anledning
vore att befara, att den direkta sjösänkningskostnaden icke skulle
understiga 3,000,000 kronor, hvartill borde läggas den summa, som
bolaget fått betala i räntor å bulta penningar under den tioåriga arbetstiden,
eller enligt senaste bokslut 1,013,141 kronor 6 öre, då kostnaden
i rundt tal kunde beräknas till 4,000,000 kronor; att efter år 1881
bolaget fått åtaga sig årliga uttaxeringar, uppgående för liden till och
med år 1887 till ett sammanlagd! belopp af 34 kronor 50 öre på vinstrcf
eller 193 kronor 20 öre på vinsttunnland och för år 1888 till 5
kronor samt för åren 1889 och 1890 antagligen till sistnämnda belopp,
på vinstref, för hvartdera året; att en betydlig förhöjning häri, antagligen
till 8 kronor för vinstref eller 44 kronor 80 öre på vinsttunnland,
komme att inträda år 1891, då liqviden af statslånet började;
att de höga bele])]), som från denna tid skulle utgå, syntes delegarne
vara så öfverväldigande, att de med största fruktan och bäfvan motsåge
framtiden; att bolaget i ränta efter fem procent å statslånet till
den 31 december 1885 erlagt 575,388 kronor 94 öre, under det att
vanliga odlingslån endast droge fyra och en half procent ränta och
derjemte njöte anstånd med dess erläggande; att de förluster genom
bolagsmäns konkurs och frånvaron af all förmånsrätt för sjösänkningsbolaget
för samma lån, för hvilket staten likväl förbehållit sig bästa
rätt af jordegaren, sedan lånet fördelats, redan uppginge till nära
15,000 kronor och ökades med hvarje år; samt att detta bolag, utom skyldigheten
att ombygga alla dammar och broar i Eskilstuna ström, hvartill
motsvarighet ytterst sällan om ens någonsin förekommit vid andra
sjösänkningar här i landet, hade för sjöns reglering måst bygga en
särskild och ytterst dyrbar regleringsdam, bilda segelrännor, ombygga
Hjelmare kanal och flera hamnar för en sammanlagd kostnad af 996,675
kronor 54 öre, oberäknad! den tryckande skyldigheten, icke blott att
allt framgent underhålla ''dessa för sjöfarten verkstälda arbeten, för hvilket
underhåll bolaget dessutom af upplånta medel afsatt eu särskild,
till statskontoret lemnad fond, hvilken vid 1888 års utgång torde uppgå
till 150,000 kronor, utan ock att dels i afl framtid kostnadsfritt bogsera
de segelfartyg, som passerade den så kallade Hemfjärden å Hjelmaren,
och härför hålla en särskild ångbåt, och dels att utan någon
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.
9
ersättning underhålla en stor del af sjömärkena i Hjelmarens farleder.
På grund af dessa omständigheter och då sökandena vore fullt och
fast förvissade, att Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen icke skulle tilllåta
att denna, den största fredliga eröfring, som någonsin vunnits
inom Sveriges landamären, blefve en orsak till ekonomisk tillintetgörelse
för dem, som mången gång under nästan hopplös förtviflan utkämpat
striden för vinnandet af dessa nya landsträckor och med aldrig
vikande ihärdighet burit så oerhörda uppoffringar för rena statsändamål,
att intet" land i Europa dertill kunde uppvisa något motsvarande,
anhölle sökandena i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
till Riksdagen aflåta nådig framställning, att af det Hjelmarens och
Qvismarens sjösänkningsbolag beviljade statslånet å 2,000,000 kronor
halfva beloppet eller 1,000,000 kronor, såsom motsvarande de kostnader,
bolaget fått vidkännas ensamt för sjöfartens fortgång på ett större
djup än sjön medgåfve, måtte efterskänkas och afskrifvas.
Vid öfverlemnande af dessa underdåniga ansökningar har bolagets
direktion, med vitsordande att totala sjösänkningskostnaden icke komme
att understiga 4,000,000 kronor och att bolaget, förutom ofvannämnda
fond för segeldjupets reglerande, måst offra 1,000,000 kronor för bibehållande
af äldre och skapande af nya farleder, vidare framhållit, att
bolagets affärsställning i september 1888, då direktionens yttrande
afgafs, kunde beräknas på följande sätt, nemligen:
skulder, förutom upplupna, ej förfallna räntor ......... Kr. 3,054,602: 63
och tillgångar, oberäknad! ofvan omförmälda i statskontoret
innestående fond, samt bolagets fastigheter
och fiske, hvilka åtminstone för det dåvarande
vore afsedda att bibehållas för det framtida
underhållet, samt efter afdrag af ett i enskild
bankinrättning taget kreditiv å 50,000 kronor... » 187,104: 63;
att, då vinstjorden för fullgradigt tunnland i oodladt skick betingade
ett pris af 400 kronor och totalbeloppet af förbättringen skattats till
36,6 9 3,4715 qvadratref eller 6,552,41 tunnland fullgradig jord, den genom
Hjelmarens och Qvismarens sänkning vunna jordförbättringen, innan
ännu odling tillkommit, egde ett kontant värde af 2,620,964 kronor,
hvilket således vore landets direkta vinst af företaget, under det att
kostnaden för delegarne uppginge till 4,000,000 kronor; att häri torde
ligga en på rättvisa och billighet grundad anledning att hoppas, det
staten måtte efterskänka den million kronor af statslånet, som bolaget
måst offra för ett rent statsändamål; samt att det icke kunde förnekas,
att staten för denna million äfven erhållit tillfredsställande valuta i den
Bth. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afä. 22 Höft. 2
10
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 34.
trygghet för allmänna sjöfarten på Hjelmaren, som beredts genom
bolagets arbeten. På grund häraf och då med de vidsträckta arealer
torrlagd mark, som funnes till många af Hjelmareområdets hemman,
en så stor tillökning i dessa hemmans årliga kronoutskylder, som
komme att förorsakas genom den inskjutna annuiteten för det nuvarande
sjösänkningslånet, synnerligast der äfven en sådan för särskilt
odlingslån tillkomme, hvarken ur statsekonomisk eller privaträttslig
synpunkt kunde anses alldeles fri från vissa betänkliga olägenheter och
faror äfven för det allmänna, ansåge direktionen den nu begärda afskrifningen
af den allra största vigt för så väl bolagets bestånd, som
bolagsmännens skyddande mot hopande ekonomiska faror, samt instämde
fördenskull till alla delar i hvad bolagsmännen anfört och
anhållit.
Uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande har väg- och vattenhyggnadsstyrelsen
— jemte tillkännagifvande att statens kontrollerande
ingeniör, öfversten in. m. A. M. Lindgren, vitsordat att alla de för
sjöarne Hjelmarens och Qvismarens sänkning faststälda arbeten vore
fullbordade på ett i allo berömvärdt och för det dermed afsedda ändamålet
betryggande sätt samt att sjösänkningsbolaget, genom att utföra
arbetena i" större omfattning och på ett, i tekniskt hänseende mera
fulländadt sätt än den först gillade planen föreskrifvit, sökt på allt vis
tillgodose de af företaget beroende olika intressena — vidare anfört,
att detta storartade och inom vårt land hittills allenastående företag
otvifvelaktigt vore förtjent af att bedömas på ett, annat sätt än de
sjösänkningsarbeten, som i allmänhet erhölle understöd med statslån;
att, med hänsyn till de af sökandena anförda beaktansvärda omständigheter
och då, på sätt af dem äfven framhållits, ifrågavarande företag
i jemförelse med andra sjösänkningsarbeten varit förenadt med
ovanligt stora omkostnader för ändamål, som icke omedelbart tillhörde
sjösänkningen, detta företag borde af staten understödjas på ett kraftigare
sätt, än andra dylika arbeten; att styrelsen, som ansåge sig icke
kunna utan inskränkning tillstyrka sökandenas begäran, funne det böra
innebära en väsentlig lättnad för delegarne uti företaget, om de
årliga annuiteterna af statslånet minskades så mycket som möjligt;
samt att styrelsen fört}^ hemstälde, att å bolagets vid 1890 års utgång
befintliga skuld till staten måtte från och med år 1891 samt till och
med år 1895 erläggas ränta efter tre och en half procent, för år
räknadt, samt från och med år 1896 och intill dess hela skulden blifva
gulden en annuitet af fem procent, hvaraf tre och en half procent
skulle beräknas som ränta och återstoden utgöra kapitalafbetalning.
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.
Vidare kafva Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro,
Vestmanlands och Södermanlands län med underdåniga yttranden, i
frågan inkommit och deruti tillstyrkt bifall till ansökningen, hvarvid
till stöd härför dessa myndigheter, bland annat, andragit:
Eders Kongl Maj ds Befallningshafvande i Örebro län: att, om an
de tvifvelsmål, som af Riksdagen år 1885 uttalades huruvida i då förevarande
fall det verkliga nödtvång vore för handen, som enligt Ri sdagens
medgifvande kunde och borde föranleda till efterskänkan e a
en statsverkets fordran, kunde synas berättigade, förhållandena nu meia
gestaltat sig så och om desamma förebragts så tillförlitliga upplysningar,
att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansage sig tu
berättigad uttala den åsigt, att verkligt nödfall i ifrågavarande afseende
vore för handen och att förty det sökta efterskänkandet af. bolagets
halfva skuld till statsverket borde kunna beviljas; att häremot visserligen
det inkast kunde förväntas, att, om det sökta efterskänkandet nu medgåfves,
sådant i framtiden skulle kunna åberopas som ett prascedensfall
i fråga om andra sjösänkningsföretag; men i detta hänseende vore,
redan under handläggningen af bolagets vid 1885 ars riksdag till en
del bifallna ansökning om lindring i lånevilkoren, af statskontor i
dess då afgifna underdåniga utlåtande ermradt, att någon. grundad
anledning till sådant åberopande icke vore att befara, enär något med
Idielmarens och Qvismarens sänkning jemforligt foretag val aldrig
mera komme att i vårt land utföras. Det kunde jemväl invandas, att bolaget
hade sig sjelf! att skylla, som icke sett sig bättre före innan det
inlät sig i ett företag, som vid utförandet visat sig kräfva kostnader, som
så högst betydligt öfverstigit de beräknade; men med fastedt afseende
ä så väl de äfven för fackmän mötande, hardt nära oöfvervinnelig
svårigheter att nöjaktigt beräkna de vid ett foretag af sa stor om a
ning, som det förevarande, uppkommande kostnader och ersättningar
som ock sjösänkningsintressenternes städse ådagalägga bemödanden att
förskaffa sig ett tillförlitligt kostnadsförslag kunde likväl bolaget i
sanning sä|ae stå utan skuld till det inträffade .nödtvungna ofverskridandet
af kostnadsberäkningarna. Med anledning åt bolags lro ''
tionens yttrande om den för detta lån, liksom för odlmgslan i allmänhet,
gällande tvsta förmånsrätt enligt nadiga forordningen deri. 20 ju
1855 hade Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett mg hora
undersöka huru förhållandena efter hela lånets fördelning a de särskilda
i företaget deltagande fastigheter och anteckning i jordebockerna
af de sålunda uppkommande särskilda annuitetsbeloppen skulle vid
jemförelse med fastigheternas taxeringsvärden gestalta sig. Denna
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.
undersökning hade naturligtvis icke kunnat omfatta alla i sjösänkningen
deltagande fastigheter, utan inskränkts till sådana, hvilka enligt
de från sjösänkningsbolaget infordrade, laga kraft egande uppskattningslängder
synts komma att tyngst graveras af ansvarighet för statslånet.
Då statslånets förräntande och amortering komme att kräfva en annuitet
af omkring 6 kronor 50 öre för hvarje qvadratref af bolagsmännens
vinstjord, skulle annuiteten för hvarje af nedan antecknade hemmansdelar,
taxerade för 1887 till bredvidstående belopp, komma att
efter den vunna förbättringen, beräknad i qvadratref vinstjord, utgöra:
inom Askers socken:
för V* mantal.........................................
» ett annat V4 mantal .........................
» s/i6 mantal ....................................
» krono egen domen Via, 3 mantal ...........
» » Vakta, 1 mantal ...........
inom Störa Mellösa socken:
» V4 mantal........................................
)) kronoegendoinen Biskopsvrak, 2 mantal .
» V4 mantal.......................................
» ett annat l/i mantal ..........................
» V2 mantal........................................
» 1/s mantal........................... ...........
» */* mantal......................................
inom Glanshammars socken:
» 2 1/b mantal .....................................
» 1 */» mantal....................................
inom Ekehy socken:
» 31,/2 mantal....................................
» 1 mantal .........................................
inom Gellersta socken:
» V4 mantal.........................................
Qvadratref
vinskörd.
Taxerings-
värde.
Annuitet.
Kronor.
öro.
Kronor.
öre.
66,7103
10,000
433
62
70,7917
9,000
—
460
15
57,1727
6,800
—
371
62
360,4211
84,000
—
2,342
74
133,9898
35,000
—
870
93
41,8920
4,500
__
■ 272
30
459,546 7
36,000
—
2,987
05
38; 4 7 4 1
6,500
—
250
08
60,5700
4,700
—
393
70
90,6056
10,800
—
588
94
46,3823
6,500
—
.301
48
26,1026
2,700
—■
169
67
377,0948
35,100
_
2,451
12
147,59 7 1
20,200
—
959
38
473,3048
106,700
3,076
48
261,7878
55,000
—
1,701
62
34,7486
9,900
225
87
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Ko 34,
13
Qvaclratrcf
Taxerings-
värde.
Annuitet.
vinstjord.
Kronor.
öre.
Kronor.
öre.
inom Norrby ås socken:
för 5/i2 mantal
79,2693
10,700
—
515
25
» 1 mantal ...
inom Sköllerstci socken:
209,1612
31,700
1,359
57
» 13 i le mantal
mom Almby socken:
136,0559
17,400
884
36
» ''/i mantal...
56,9857
8,500
—
370
41
» 3/i mantal...
153,6060
17,100
—
998
44
Om med ledning af förestående tabell uträkning företoges af hvad
hvarje särskild annuitet utgjorde i procent af fastighetens taxeringsvärde,
uppkomme så höga procenttal, att man nödgades antaga att,
så vida fråga vore om de under enskild eganderätt varande fastigheter,
verkliga faror förefunnes för fastighetskrediten, helst, der odlingslån
jemväl erhållits, annuiteterna å dessa lån tillkomme; men genom det
sökta efterskänkandet skulle dessa faror i ganska betydlig mån aflägsnas.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vestmanlands län: att
då anordnandet och underhållet af en allmän segelled af den omfattnig
som den ifrågavarande öfver Hjelmaren måste vara ett statens intresse
och då vederbörande afsyningsmän vitsordat, att Hjelmarens och Qvismarens
sjösänkningsbolag fullgjort detta arbete på ett i allo tillfredsställande
sätt, både billigt och rättvist syntes vara, att staten godtgjorde
bolaget de kostnader, som det för samma arbete fått vidkännas, och
hvilka syntes, enligt den bifogade redovisningen, uppgå till i det närmaste
1,000,000 kronor, men, om erlagda räntor medräknades, betydligt
öfverstege detta belopp; och
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands län: att
detta sjösänkningsföretags allenastående beskaffenhet och tyngden af de
bördor, som bolaget hittills måst och äfven framgent måste underkasta
sig för sjöfartens vidmakthållande i Hjelmaren och dermed sammanhängande
farleder, innefattade på billighet och rättvisa grundade, fullt
bevekande skäl för staten att skänka det betryckta bolaget en kraftig
och verksam hjelp, helst om tillbörlig hänsyn tillika toges till den
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
uppenbara fördelen för det allmänna deraf, att de störa sänka landsträckorna
omkring Hjelmaren och Qvismaren blefve genom torrläggning
bragta till fullständig fruktbarhet; att bolagets belägenhet numera
kommit derhän, att ett efterskänkande af eu del utaf statens
fordran syntes nödvändigt för att förebygga ekonomiskt obestånd bland
den stora jordbruksbefolkning, som af företaget berördes; att vid börjande
amortering af statslånet annuiteten skulle blifva de fleste delegarne
inom länet öfvermäktig och betaga dem betalningsförmåga; att
ehuru häremot kunde invändas, att genom ökad jordafkastning efter
sankmarkernas torrläggning egendomsvärdet skulle komma att höjas, å
andra sidan förekomme, att åtminstone inom Södermanlands län, der
det högsta taxeringsvärdet å fullt bebygd och med husbeliofsskog försedd
jordegendom på landet hittills beräknats efter 350 kronor tumlandet
fullgradig jord, det ökade jordvärdet säkerligen icke komme
att stå i motsvarig^, förhållande till den stegrade afgälden samt att den
gamla, odlade jorden måste ensam bära hela kostnaden för sjösänkningen,
intilldess den torrlagda marken komme i full växtkraft och erhållit
tillräcklig åbyggnad; att den tysta förmånsrätt, som staten förbehållit
sig ^ för de årliga rånte- och amorteringsbeloppen, kunde komma att
utöfva ett menligt inflytande på vederbörande inteckningshafvares i laggrundade
säkerhet för sina fordringar, enär de stora summor, som till
betalning af det ifrågavarande statslånet skulle årligen med förmånsrätt
såsom för annan afgäld af fast egendom utgå ur de i sjösänkningen
deltagande fastigheterna och hvilka mångenstädes blefve ytterligare
ökade genom annuiteter på de för den vunna jordens afdikning och
odling erhållna odlingslån, syntes gifva berättigad anledning till farhåga
för, att dessa egendomar icke derjemte förmådde betäcka de deri intecknade
fordringsbeloppen; samt att, enligt från inträffade enstaka fall
hemtad erfarenhet, denna omständighet kunde blifva af ödesdiger verkan
för en stor del, må hända största delen af de nuvarande sjösänkningsintressenterne
och omstörta hela deras kredit.
Statskontoret, som slutligen blifvit i ärendet hördt, har uti underdånigt
utlåtande den 12 nästlidne februari, lika med öfrige i frågan
hörde myndigheter, i betraktande af hvad utaf handlingarne framgår,
förmält sig icke kunna annat än finna, att någon eftergift å bolagets
förpligtelse!- till staten borde medgifvas. Särskildt bär statskontoret
fästat uppmärksamheten å den tysta förmånsrätten för detta lån och
den våda, som, på sätt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro
och Södermanlands län framhållit, deraf kunde uppstå för fastighetskrediten,
hvilken betänkliga olägenhet af lånet ökades, såsom äfven
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.
15
dessa myndigheter erinrat, derigenom att odlingslån, uppgående sammanlagdt
till icke mindre än 333,100 kronor, blifvit beviljade för afdikning
och odling af den mark, som vissa egendomar genom sjösänkningen
erhållit.
Under erinran, hurusom i afseende å den form, hvari den behöfliga
eftergiften skulle bolaget tillkomma, länsstyrelserna tillstyrkt bifall till
ansökningen, hvaremot väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett nedsättning
i lånets räntefot och utsträckning af dess amorteringstid vara
tillfyllestgörande, har statskontoret vidare förmält sig icke kunna dela
denna styrelsens åsigt, men å andra sidan funnit, att ett efterskänkande
af eu statens kapitalfordran borde, så vidt möjligt, undvikas. Deremot
har statskontoret funnit en nedsättning i den för lånet bestämda räntan,
såsom redan egt rum vid 1885 års riksdag, vara att föredraga, om
derigenom kunde vinnas hvad som i främsta rummet syntes åsyftas
med den underdåniga framställningen och länsstyrelsernas tillstyrkande
dertill eller att förekomma, det ett flertal af delegarne i företaget skulle
genom de höga annuiteterna bringas på obestånd. Detta ändamål skulle
enligt statskontorets åsigt kunna uppnås genom efterskänkande af den
vid 1890 års slut upplupna, icke erlagda räntan å statslånet samt räntefotens
nedsättande och amorteringstidens utsträckande, i enlighet med
hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit; och har statskontoret
till belysande häraf meddelat följande uppgift å de årliga utgifterna
för liqviderande af bolagets skuld till staten vid 1890 års slut
under nedannämnda förutsättningar, nemligen:
l:o. Utan någon eftergift:
skuld........................................................................................ kr. 2,450,000: —
för åren 1891 —1895, årlig ränta å 4 Va procent ...... » 110,250: —
» 1896 och följande år, tills lånet vore slut
betaldt,
annuitet af 8 procent ........................ » 196,000: —
2:o. Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag:
skuld ....................................................................................... » 2,450,000: —
för åren 1891—1895, årlig ränta å 3''/2 procent........ » 85,750: —
• » 1896 och följande år, annuitet å 5 procent » 122,500: —
3:o. Vid bifall till ansökningen:
skuld ........................................................................................ » 1,450,000: —
för åren 1891—1895, årlig ränta å 4V2 procent ...... » 65,250: —
» 1896 och följande år, annuitet å 8 procent » 116,000: —
4:o. Vid efterskänkande af den vid 1890 års
slut upplupna ränta:
16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.
skuld .................................... kr. 2,000,000: -
för åren 1891—1895, årlig ränta å 3‘A procent ..... » 70,000: —
» 1896 och följande år, annuitet å 5 procent » 100,000: —
Vid jemförelse af bolagets utgifter enligt dessa olika alternativ
visade sig att det sista eller af statskontoret ifrågasatta alternativet
visserligen medförde en något högre ränteutgift under de fem första
åren än om delegarnes ansökning rent bifölles, men att deremot annuiteten
sedermera skulle blifva icke obetydligt lägre. Väl skulle enligt
statskontorets förslag amorteringstiden förlängas med omkring
sexton år, men detta borde icke för delegarne vara ofördelaktigt och
hade för statsverket icke någon afsevärd betydelse.
Redan uti det yttrande, som jag till statsrådsprotokollet afgaf den
20 februari 1885, då fråga förevar om aflåtande af framställning till
Riksdagen i ändamål att bereda lindring för Hjelmarens och Qvismarens
sjösänkningsbolag i vilkoren för det erhållna statslånet, framhöll jag
de stora svårigheter, som för innehafvare af smärre hemmansdelar
skulle möta att erlägga de på dem belöpande uttaxeringar för gäldande
af annuiteterna å omförmälda statslån och på samma gång bestrida
kostnaderna för dikning och odling af den torrlagda mark, som kommit
på deras lott, och jag förklarade mig icke vara öfvertygad, att svårigheterna
för sjösänkningsbolaget skulle genom uppskof med räntans
erläggande under några år blifva undanröjda. Mina då uttalade betänkligheter
hafva genom den utredning, som vederbörande myndigheter
nu lemnat, ytterligare bekräftats. Det synes mig nemligen
genom hvad i de afgifna yttrandena anförts vara ådagalagdt, att betänkliga
rubbningar i fastighetskrediten inom den vidsträckta landsort, som
af sjösänkningsföretaget beröres, äro att befara, derest icke en väsentligare
lindring i annuiteten för statslånet berecles. Jag anser sålunda,
att det verkliga nödtvång, som Riksdagen i sin underdåniga skrifvelse
den 5 maj 1885 förutsatt såsom vilkor för ett rent efterskänkande af
eu statens fordran, nu är för handen. Ett ytterligare skäl för att
förorda en lindring i delegarnes betalningsskyldighet finner jag i de
betydande kostnader, som sjösänkningsbolaget nödgats nedlägga på
arbeten, som afsett den allmänna trafikens intressen och af hvilka sålunda
intressenterna i företaget icke draga någon omedelbar fördel.
Beträffande sättet för åvägabringande af den behöfliga lindringen
i lånevilkoren finner jag den åsyftade lindringen lämpligen böra bere
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
17
das genom att eftergifva den upplupna oguldna räntan för åren 1886
—1890, uppgående tillhopa till 450,000 kronor, och genom medgifvande
af nedsättning i den för lånet bestämda räntan och annuiteten,
på sätt statskontoret föreslagit. Jag hemställer alltså, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:
att Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag må erhålla eftergift
å den vid 1890 års slut upplupna, till 450,000 kronor uppgående,
oguldna räntan för åren 1886—1890 å ifrågavarande statslån; samt
att sjösänkningsbolaget derjemte medgifves den lindring i betalningsvilkoren
för lånet, att å lånesumman, 2,000,000 kronor, skall
erläggas vid slutet af hvartdera året 1891, 1892, 1893, 1894 och 1895
tre och en half procent ränta samt vid slutet af år 1896 och följande
år, tills lånet blifvit slutbetaldt, en annuitet af fem procent, deraf tre
och en half procent beräknas som ränta å oguldna beloppet och återstoden
utgör kapitalafbetalning.»
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i
nåder lemna bifall samt förordnade, att proposition i
ämnet skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse,
bilagan C till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Carl G. Edman.
Bill. till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami.
1 Afd. 22 Haft.
a
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.