Sök i Ratio Lex

Angående lindring i vilkoren för ett åt Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag af staten beviljadt lån å 2,000,000 kronor

1889-03-22 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1889:34, Angående lindring i vilkoren för ett åt Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag af staten beviljadt lån å 2,000,000 kronor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.

1

N:o 34.

Kong1. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, angående lindring

i vilkoren för ett åt Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag

af staten beviljadt lån å 2,000,000 kronor;

gifven Stockholms slott den 22 mars 1889.

Sedan Riksdagen enligt underdånig skrifvelse den 17 maj 1877

beviljat Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag, för sänkning

och reglering af vattenhöjden i sjöarne Hjelmaren och Qvismaren samt

utförande af dermed sammanhängande arbeten, ett lån å 2,000,000 kronor

att från statskontoret utgå med vilkor, utom andra, att å hvarje

lyftadt belopp af lånet skulle årligen till slutet af år 1887 erläggas

fem procent ränta från lyftningsdagen samt för tiden från och med

år 1888 årligen erläggas åtta procent å hela den lyftade lånesumman,

hvaraf ränta skulle godtgöras efter fem för hundra af det obetalda

kapitalbeloppet och det öfriga utgöra afbetalning derå,

samt, efter det hela lånebeloppet blifvit af bolaget lyftadt, Riksdagen,

med anledning af en utaf Kong!. Maj:t i ämnet afbiten proposition,

enligt underdånig skrifvelse den 5 maj 1885 dels, för tiden

från och med år 1886, nedsatt räntan å berörda lån till fyra och eu

half procent för år, dels ock medgifvit att bolaget finge erhålla anstånd

med denna räntas erläggande för åren 1886—1890 sålunda, att efter

dessa års förlopp den för desamma upplupna ränta lades till den beviljade

lånesumman, hvarefter å det sålunda uppkommande beloppet

skulle erläggas vid slutet af hvardera året 1891, 1892, 1893, 1894 och

1895 fyra och en half procent årlig ränta samt vid slutet af år 1896

och följande år, tills lånet blifvit slutbetaldt, en annuitet af åtta procent,

deraf fyra och en half procent beräknades som ränta å oguldna beloppet

och återstoden utgjorde kapitalafbetalning,

Bih. till Riksd. Prat. 1889. '' 1 Sami. 1 Afd. 22 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.

vill Kongl. Maj:t,»med åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet

öfver civilärenden för denna dag innehåller, härmed föreslå Riksdagen,

att Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag må erhålla eftergift

å den vid 1890 års slut upplupna, till 450,000 kronor uppgående,

oguldna räntan för åren 1886 —1890 å ifrågavarande statslån; samt

att sjösänkningsbolaget derjemte medgifves den lindring i betalningsvilkoren

för lånet, att å lånesumman, 2,000,000 kronor, skall erläggas

vid slutet af hvartdera. året 1891, 1892, 1893, 1894 och 1895

tre och en half procent ränta samt vid slutet af år 1896 och följande

år, tills lånet blifvit slutbetaldt, en annuitet af fem procent, deraf tre

och en half procent beräknas som ränta å oguldna beloppet och återstoden

utgör kapitalafbetalning.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med afl

kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

O $ C A Ii.

E. von Krusenstjerna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 34.

3

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 22

mars 1889.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,

Statsråden: herr Boven,

friherre von Ottek,

von Krusenstjerna,

Wennerberci,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

Örbom,

friherre Akerhielm.

29:o.

Departementschefen statsrådet von Krusenstjerna anförde derefter:

»På derom af Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag gjord

ansökning förklarade Kongl. Maj:t genom nådig resolution den 12 maj

1865, att hinder från det allmännas sida icke mötte för nämnda bolag

att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med en af öfversten J. A. Sundmark

utarbetad plan verkställa sänkning af berörda sjöar jemte ombyggnad

af Hjelmare kanal, så att, med beräkning jemväl af tillräckligt

djup för segelfarten vid sjögång å Hjelmaren, vattnet sänktes sex fot

under den antagna medelvattenhöjden, men sju fots segeldjup till Hjelmarens

hamnar fortfarande bibeliölles, dock att, innan arbetet finge

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. ''Proposition No 34.

komma till utförande, fullständig plan för verkställigheten deraf och

de åtgärder, som för segeldjupets framtida vidmakthållande kunde finnas

nödiga och för det allmänna betryggande, skulle till Kongl. Maj:ts

pröfning och fastställelse öfverlemnas.

Med anmälan att till följd af föreskriften uti ofvanberörda nådiga

resolution sjösänkningsbolaget låtit verkställa undersökning för utrönande

af de rubbningar i dåvarande förhållanden och deraf härflytande

enskilda ersättningsanspråk, som genom ifrågavarande sjösänkningar

skäligen kunde för vattenverks- och strandegare derstädes uppkomma,

samt att alla enskild rätt berörande tvistefrågor blifvit, så vidt de kunnat

utgöra laga hinder för sjösänkningen, i domstolsväg afgjorda, anhöll

år 1874 direktionen för sjösänkningsbolaget genom sin ordförande,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes meddela fastställelse å en bifogad fullständig

plan för sänkningsarbetets verkställande och de åtgärder, som för vidmakthållande

af 7 fots segeldjup i Hjelmaren och Hjelmare kanal vore

nödiga och för det allmänna betryggande, hvilken plan blifvit af öfverstelöjtnanten

A. Grafström upprättad med ledning af öfversten Sundmarks

plan och de förslag i ämnet, som afgifvits af vederbörande synerätt,

samt med iakttagande af de genom i ärendet meddelade utslag och

domar gifna föreskrifter.

Efter vederbörandes hörande faststälde Eders Kongl. Maj:t den

2 februari 1877 omförmälda, af öfverstelöjtnanten Grafström upprättade

plan för Hjelmarens och Qvismarens sänkning att vid arbetenas utförande

lända till efterrättelse. Dervid stadgade Eders Kongl. Maj:t,

att bolaget skulle, utom de för sjöarnes sänkning och markens torrläggning

erforderliga arbeten, för bibehållande af 7 fots segeldjup i

Hjelmaren och Hjelmare kanal samt sjöfartens upprätthållande å samma

farled

delvis ombygga Hjelmare kanal och i sammanhang dermed under

den del af seglationstiden, som kanalen i och för omb}^ggnaden hölles

stängd, besörja trafiken emellan Hjelmaren och den segelbara delen af

Arboga å utan förhöjning af de i gällande kanaltaxa bestämda fraktafgifter;
fördjupa

segellederna till Örebro och Hjelmarens vigtigaste hamnar,

så att äfven under sjögång 7 fots segeldjup der kunde efter sänkningen

påräknas, och att allt framgent bibehålla dessa farleder vid

samma djup;

verkställa och, intill dess derom annorlunda förordnades, fortfarande

bekosta utprickningen af samma farleder, med undantag af den prickning,

som förut besörjts af Örebro stad;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

5

allt framgent, då segling emellan Essundet och Svartåns utlopp

(det så kallade Oset) af vidriga vindar omöjliggjordes, tillhandahålla

tjenlig ångbåt för kostnadsfri bogsering af segelfartyg öfver den så

kallade Hemfjärden;

inrätta och underhålla eu regleringsdam vid Hyndevad samt anskaffa

bostad och bereda aflöning åt eu af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

der anstäld damvaktare; samt

på det att sjösänkningsbolaget i en framtid måtte kunna befrias

från förpligtelserna, i hvad de afsåge den allmänna trafiken, insätta i

statskontoret 100,000 kronor att af statskontoret göras fruktbärande

för att medelst räntans läggande till kapitalet bilda eu fond, hvaraf

den årliga räntan kunde i mån af behof användas till bekostande af

det bolaget ålagda underhållet af segeldjupet i Hjelmaren samt af dambyggnaden

vid Hyndevad och öfriga för sjöfartens beqvämlighet bestämda

anordningar, aflöning af damvaktaren vid Hyndevad med mera

dylikt; Kongl. Maj:t dock förbehållet, såväl att bestämma om fondens

förvaltning och användning som ock att framdeles pröfva och afgöra

huruvida densamma kunde anses för sitt ändamål tillräcklig eller borde

af bolaget ökas.

Enligt Grafströms år 1873 uppgjorda, på då gängse pris grundade

beräkningar skulle verkställigheten af de i den sålunda faststälda

planen afsedda åtgärder erfordra följande kostnadsbelopp, nemligen:

l:o) samtliga erforderliga arbeten vid Hjel
marens

utlopp .............................................. kr. 335,298: —

2:6) ombyggnaden af Hjelmare kanal............ » 354,291: —

3:o) fördjupningen af farlederna i Hjelmaren » 284,133: —

4:o) fördjupningen af hamnarne derstädes ... » 31,274: —

5:o) Qvismaredalens torrläggning..................... » 664,689: —

6:o) diverse extra omkostnader...................... » 279,198: 34.

eller sammanlagdt kr. 1,948,883: 34.

I anledning af en särskild utaf sjösänkningsbolaget till Eders

Kongl. Maj:t ingifven ansökning i fråga om beredande af låneunderstöd

åt bolaget för företagets utförande behagade Eders Kongl. Magt

uti nådig proposition den 16 februari 1877 föreslå Riksdagen att för

sänkning och reglering af vattenhöjden i sjöarne Hjelmaren och Qvismaren

samt utförande af dermed sammanhängande arbeten enligt faststäld

plan bevilja sjösänkningsbolaget ett lån å 2,000,000 kronor, att

utgå med 600,000 kronor iinder 1878, med 300,000 kronor under hvarje

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 34.

af åren 1879, 1880, 1881 och 1882 och med 200,000 kronor under

år 1883, under vilkor: att å hvarje lyftadt belopp af lånet årligen till

slutet af år 1887 erlades fem procent ränta från lyftningsdagen; att

för tiden från och med år 1888 årligen erlades åtta procent å hela den

lyftade lånesumman, hvaraf ränta godtgjordes efter fem för hundra af

det obetalda kapitalbeloppet och det öfriga utgjorde afbetalning derå,

samt alt i öfrig! de allmänna stadganden och bestämmelser, som vore

af Riksdagen meddelade i fråga om låneunderstöd för vattenaftappning

eller annat odlingsföretag, skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse

jemväl för berörda lånebidrag.

Denna framställning bifölls af Riksdagen enligt dess underdåniga

skrifvelse den 17 maj 1877; och har bolaget derefter under åren 1878

—1883 lyfta! hela det beviljade statslånet.

Som under arbetets fortgång svårigheter af flerahanda slag för

sjösänkningsbolaget uppstått och kostnaderna visa! sig uppgå till betydligt

högre belopp än från början beräknats, anhöll bolaget år 1884,

att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta framställning'' att i

betraktande af den större omfattning, som måst gifvas de med sjösänkningsföretaget,

förenade arbeten, samt de stora förmåner, som beredts

det allmänna, Riksdagen måtte bevilja bolaget räntefribet • under

åren 1886, 1887, 1888, 1889 och 1890 å det bolaget beviljade statslånet

och medgifva framflyttning af amorteringen af lånet, så att densamma

skulle taga sin början först med år 1891, i stället för med år

1888.

Med anledning häraf föreslog Eders Kongl. Maj:t uti nådig proposition

den 20 februari 1885 Riksdagen medgifva, att sjösänkningsbolaget

måtte befrias från skyldigheten att gälda ränta å omförmälda lån

för åren 1886—1890, äfvensom erhålla anstånd med amorteringen af

samma lån, på sätt bolaget begärt, med skyldighet för bolaget att från

och med år 1891 å hela lånesumman årligen erlägga åtta procent, hvaraf

ränta skulle beräknas efter fem för hundra å det obetalda kapitalbeloppet

och återstoden utgöra afbetalning derå.

Till svar å denna Eders Kongl. Maj:ts framställning förmälde Riksdagen

uti underdånig skrifvelse den 5 maj 1885, att, ehuru Riksdagen

funne en lindring i sjosällkningsbolagets betalningsvilkor fullt befogad,

Riksdagen likväl icke ansett sig böra tillstyrka en till sin art så väsentlig

afvikelse från ingånget aftal som rent efterskänkande, på sätt Eders

Kongl. Maj:t föreslagit, af ett fordringsbelopp, emedan eu sådan åtgärd

enligt Riksdagens åsigt ej borde medgifvas annat än vid verkligt

nödtvång. Ett sådant förhållande förmenade Riksdagen ej vara för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

7

handen i förevarande fall, enär fråga vore om ett företag, hvars genomförande

visserligen för tillfället pålade intressenterne tunga bördor,

men som antagligen i framtiden komme att återgälda de gjorda uppoffringarne.

Riksdagen faun derföre den åsyftade lindringen för sjösänkningsbolaget

böra inskränkas till ett uppskof med räntas och amorterings

erläggande, helst ett dylikt medgifvande ej skulle stå i strid

med grunderna för statslånets beviljande, äfvensom till eu nedsättning

i räntefoten från fem till fyra och eu half procent, eller enahanda

räntefot, som vid 1885 års Riksdag bo stämts för vanliga odlingslån, och

Riksdagen förklarade sig alltså endast på det sätt bifalla Eders Kongl.

Maj:ts ifrågavarande nådiga proposition, att Riksdagen dels för tiden

från och med år 1886 nedsatt räntan å det sjösänkningsbolaget beviljade

lån å 2,000,000 kronor till fyra och en half procent för år och dels

medgifvit, att bolaget finge erhålla anstånd med denna räntas erläggande

för åren 1886—1890 sålunda, att efter dessa års förlopp den för

desamma upplupna ränta lades till den beviljade lånesumman, hvarefter

å det sålunda uppkommande beloppet skulle erläggas, vid slutet af

hvardera året 1891, 1892, 1893, 1894 och 1895 fyra och en half procent

årlig ränta samt vid slutet af år 1896 och följande år, tills lånet

blifvit slutbetaldt, en annuitet af åtta procent, deraf fyra och en half

procent beräknades som ränta å oguldna beloppet och återstoden utgjorde

kapitalafbetalning.

I följd af det uppskof med räntans erläggande, som sålunda beviljades,

kommer statens fordran, som bolaget har att förränta och

amortera, att vid 1890 års slut uppgå till 2,450,000 kronor.

Efter det sjösänkningsarbetet i sin helhet afsynats och den 13

augusti 1888 blifvit af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkändt,

hafva 696 egare och innehafvare af jord inom Hjelmarens och Qvismarens

sjösänkningsområde samt delegare i förenämnda, för dessa

sjöars sänkning bildade bolag uti till Eders Kongl. Maj:t stälda, af bolagets

direktion öfverlemnade skrifter anfört: att arbetet visserligen utförts

på ett sätt, som att döma af de offentliga vitsord, som erhållits,

borde fullt tillfredsställa alla de olikartade och högt drifna anspråk,

som stälts på detsamma, och att arbetet äfven enligt delegarnes åsigt

ledts med all den omtanka om deras bästa, som varit möjlig under lösningen

af så svåra och invecklade frågor som dem, Indika med detta

företag varit förenade, men att, då det varit oafvisligen nödvändigt att

företaga större och mera omfattande arbeten än hvad det ursprungliga

förslaget afsett, detta medfört betydligt ökade kostnader, hvarigenom

dessa, som i det af öfverstolöjtnanten Grafström reviderade förslaget

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

beräknats till 1,948,883 kronor 34 öre, uppgått till 2,886,903 kronor

93 öre, utan att ens detta belopp kunde anses såsom sänkningskostnadens

slutsumma, då ännu återstode eu mängd ersättningar för borttagen

jord, för framtida underhållet af nya brobyggnader in. in., Indika

efter derom i laga ordning tillkomna beslut icke finge bestämmas förr

än efter företagets fullständiga afsilande; att i följd häraf all anledning

vore att befara, att den direkta sjösänkningskostnaden icke skulle

understiga 3,000,000 kronor, hvartill borde läggas den summa, som

bolaget fått betala i räntor å bulta penningar under den tioåriga arbetstiden,

eller enligt senaste bokslut 1,013,141 kronor 6 öre, då kostnaden

i rundt tal kunde beräknas till 4,000,000 kronor; att efter år 1881

bolaget fått åtaga sig årliga uttaxeringar, uppgående för liden till och

med år 1887 till ett sammanlagd! belopp af 34 kronor 50 öre på vinstrcf

eller 193 kronor 20 öre på vinsttunnland och för år 1888 till 5

kronor samt för åren 1889 och 1890 antagligen till sistnämnda belopp,

på vinstref, för hvartdera året; att en betydlig förhöjning häri, antagligen

till 8 kronor för vinstref eller 44 kronor 80 öre på vinsttunnland,

komme att inträda år 1891, då liqviden af statslånet började;

att de höga bele])]), som från denna tid skulle utgå, syntes delegarne

vara så öfverväldigande, att de med största fruktan och bäfvan motsåge

framtiden; att bolaget i ränta efter fem procent å statslånet till

den 31 december 1885 erlagt 575,388 kronor 94 öre, under det att

vanliga odlingslån endast droge fyra och en half procent ränta och

derjemte njöte anstånd med dess erläggande; att de förluster genom

bolagsmäns konkurs och frånvaron af all förmånsrätt för sjösänkningsbolaget

för samma lån, för hvilket staten likväl förbehållit sig bästa

rätt af jordegaren, sedan lånet fördelats, redan uppginge till nära

15,000 kronor och ökades med hvarje år; samt att detta bolag, utom skyldigheten

att ombygga alla dammar och broar i Eskilstuna ström, hvartill

motsvarighet ytterst sällan om ens någonsin förekommit vid andra

sjösänkningar här i landet, hade för sjöns reglering måst bygga en

särskild och ytterst dyrbar regleringsdam, bilda segelrännor, ombygga

Hjelmare kanal och flera hamnar för en sammanlagd kostnad af 996,675

kronor 54 öre, oberäknad! den tryckande skyldigheten, icke blott att

allt framgent underhålla ''dessa för sjöfarten verkstälda arbeten, för hvilket

underhåll bolaget dessutom af upplånta medel afsatt eu särskild,

till statskontoret lemnad fond, hvilken vid 1888 års utgång torde uppgå

till 150,000 kronor, utan ock att dels i afl framtid kostnadsfritt bogsera

de segelfartyg, som passerade den så kallade Hemfjärden å Hjelmaren,

och härför hålla en särskild ångbåt, och dels att utan någon

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.

9

ersättning underhålla en stor del af sjömärkena i Hjelmarens farleder.

På grund af dessa omständigheter och då sökandena vore fullt och

fast förvissade, att Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen icke skulle tilllåta

att denna, den största fredliga eröfring, som någonsin vunnits

inom Sveriges landamären, blefve en orsak till ekonomisk tillintetgörelse

för dem, som mången gång under nästan hopplös förtviflan utkämpat

striden för vinnandet af dessa nya landsträckor och med aldrig

vikande ihärdighet burit så oerhörda uppoffringar för rena statsändamål,

att intet" land i Europa dertill kunde uppvisa något motsvarande,

anhölle sökandena i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

till Riksdagen aflåta nådig framställning, att af det Hjelmarens och

Qvismarens sjösänkningsbolag beviljade statslånet å 2,000,000 kronor

halfva beloppet eller 1,000,000 kronor, såsom motsvarande de kostnader,

bolaget fått vidkännas ensamt för sjöfartens fortgång på ett större

djup än sjön medgåfve, måtte efterskänkas och afskrifvas.

Vid öfverlemnande af dessa underdåniga ansökningar har bolagets

direktion, med vitsordande att totala sjösänkningskostnaden icke komme

att understiga 4,000,000 kronor och att bolaget, förutom ofvannämnda

fond för segeldjupets reglerande, måst offra 1,000,000 kronor för bibehållande

af äldre och skapande af nya farleder, vidare framhållit, att

bolagets affärsställning i september 1888, då direktionens yttrande

afgafs, kunde beräknas på följande sätt, nemligen:

skulder, förutom upplupna, ej förfallna räntor ......... Kr. 3,054,602: 63

och tillgångar, oberäknad! ofvan omförmälda i statskontoret

innestående fond, samt bolagets fastigheter

och fiske, hvilka åtminstone för det dåvarande

vore afsedda att bibehållas för det framtida

underhållet, samt efter afdrag af ett i enskild

bankinrättning taget kreditiv å 50,000 kronor... » 187,104: 63;

att, då vinstjorden för fullgradigt tunnland i oodladt skick betingade

ett pris af 400 kronor och totalbeloppet af förbättringen skattats till

36,6 9 3,4715 qvadratref eller 6,552,41 tunnland fullgradig jord, den genom

Hjelmarens och Qvismarens sänkning vunna jordförbättringen, innan

ännu odling tillkommit, egde ett kontant värde af 2,620,964 kronor,

hvilket således vore landets direkta vinst af företaget, under det att

kostnaden för delegarne uppginge till 4,000,000 kronor; att häri torde

ligga en på rättvisa och billighet grundad anledning att hoppas, det

staten måtte efterskänka den million kronor af statslånet, som bolaget

måst offra för ett rent statsändamål; samt att det icke kunde förnekas,

att staten för denna million äfven erhållit tillfredsställande valuta i den

Bth. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afä. 22 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 34.

trygghet för allmänna sjöfarten på Hjelmaren, som beredts genom

bolagets arbeten. På grund häraf och då med de vidsträckta arealer

torrlagd mark, som funnes till många af Hjelmareområdets hemman,

en så stor tillökning i dessa hemmans årliga kronoutskylder, som

komme att förorsakas genom den inskjutna annuiteten för det nuvarande

sjösänkningslånet, synnerligast der äfven en sådan för särskilt

odlingslån tillkomme, hvarken ur statsekonomisk eller privaträttslig

synpunkt kunde anses alldeles fri från vissa betänkliga olägenheter och

faror äfven för det allmänna, ansåge direktionen den nu begärda afskrifningen

af den allra största vigt för så väl bolagets bestånd, som

bolagsmännens skyddande mot hopande ekonomiska faror, samt instämde

fördenskull till alla delar i hvad bolagsmännen anfört och

anhållit.

Uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande har väg- och vattenhyggnadsstyrelsen

— jemte tillkännagifvande att statens kontrollerande

ingeniör, öfversten in. m. A. M. Lindgren, vitsordat att alla de för

sjöarne Hjelmarens och Qvismarens sänkning faststälda arbeten vore

fullbordade på ett i allo berömvärdt och för det dermed afsedda ändamålet

betryggande sätt samt att sjösänkningsbolaget, genom att utföra

arbetena i" större omfattning och på ett, i tekniskt hänseende mera

fulländadt sätt än den först gillade planen föreskrifvit, sökt på allt vis

tillgodose de af företaget beroende olika intressena — vidare anfört,

att detta storartade och inom vårt land hittills allenastående företag

otvifvelaktigt vore förtjent af att bedömas på ett, annat sätt än de

sjösänkningsarbeten, som i allmänhet erhölle understöd med statslån;

att, med hänsyn till de af sökandena anförda beaktansvärda omständigheter

och då, på sätt af dem äfven framhållits, ifrågavarande företag

i jemförelse med andra sjösänkningsarbeten varit förenadt med

ovanligt stora omkostnader för ändamål, som icke omedelbart tillhörde

sjösänkningen, detta företag borde af staten understödjas på ett kraftigare

sätt, än andra dylika arbeten; att styrelsen, som ansåge sig icke

kunna utan inskränkning tillstyrka sökandenas begäran, funne det böra

innebära en väsentlig lättnad för delegarne uti företaget, om de

årliga annuiteterna af statslånet minskades så mycket som möjligt;

samt att styrelsen fört}^ hemstälde, att å bolagets vid 1890 års utgång

befintliga skuld till staten måtte från och med år 1891 samt till och

med år 1895 erläggas ränta efter tre och en half procent, för år

räknadt, samt från och med år 1896 och intill dess hela skulden blifva

gulden en annuitet af fem procent, hvaraf tre och en half procent

skulle beräknas som ränta och återstoden utgöra kapitalafbetalning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.

Vidare kafva Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro,

Vestmanlands och Södermanlands län med underdåniga yttranden, i

frågan inkommit och deruti tillstyrkt bifall till ansökningen, hvarvid

till stöd härför dessa myndigheter, bland annat, andragit:

Eders Kongl Maj ds Befallningshafvande i Örebro län: att, om an

de tvifvelsmål, som af Riksdagen år 1885 uttalades huruvida i då förevarande

fall det verkliga nödtvång vore för handen, som enligt Ri sdagens

medgifvande kunde och borde föranleda till efterskänkan e a

en statsverkets fordran, kunde synas berättigade, förhållandena nu meia

gestaltat sig så och om desamma förebragts så tillförlitliga upplysningar,

att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansage sig tu

berättigad uttala den åsigt, att verkligt nödfall i ifrågavarande afseende

vore för handen och att förty det sökta efterskänkandet af. bolagets

halfva skuld till statsverket borde kunna beviljas; att häremot visserligen

det inkast kunde förväntas, att, om det sökta efterskänkandet nu medgåfves,

sådant i framtiden skulle kunna åberopas som ett prascedensfall

i fråga om andra sjösänkningsföretag; men i detta hänseende vore,

redan under handläggningen af bolagets vid 1885 ars riksdag till en

del bifallna ansökning om lindring i lånevilkoren, af statskontor i

dess då afgifna underdåniga utlåtande ermradt, att någon. grundad

anledning till sådant åberopande icke vore att befara, enär något med

Idielmarens och Qvismarens sänkning jemforligt foretag val aldrig

mera komme att i vårt land utföras. Det kunde jemväl invandas, att bolaget

hade sig sjelf! att skylla, som icke sett sig bättre före innan det

inlät sig i ett företag, som vid utförandet visat sig kräfva kostnader, som

så högst betydligt öfverstigit de beräknade; men med fastedt afseende

ä så väl de äfven för fackmän mötande, hardt nära oöfvervinnelig

svårigheter att nöjaktigt beräkna de vid ett foretag af sa stor om a

ning, som det förevarande, uppkommande kostnader och ersättningar

som ock sjösänkningsintressenternes städse ådagalägga bemödanden att

förskaffa sig ett tillförlitligt kostnadsförslag kunde likväl bolaget i

sanning sä|ae stå utan skuld till det inträffade .nödtvungna ofverskridandet

af kostnadsberäkningarna. Med anledning åt bolags lro ''

tionens yttrande om den för detta lån, liksom för odlmgslan i allmänhet,

gällande tvsta förmånsrätt enligt nadiga forordningen deri. 20 ju

1855 hade Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett mg hora

undersöka huru förhållandena efter hela lånets fördelning a de särskilda

i företaget deltagande fastigheter och anteckning i jordebockerna

af de sålunda uppkommande särskilda annuitetsbeloppen skulle vid

jemförelse med fastigheternas taxeringsvärden gestalta sig. Denna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.

undersökning hade naturligtvis icke kunnat omfatta alla i sjösänkningen

deltagande fastigheter, utan inskränkts till sådana, hvilka enligt

de från sjösänkningsbolaget infordrade, laga kraft egande uppskattningslängder

synts komma att tyngst graveras af ansvarighet för statslånet.

Då statslånets förräntande och amortering komme att kräfva en annuitet

af omkring 6 kronor 50 öre för hvarje qvadratref af bolagsmännens

vinstjord, skulle annuiteten för hvarje af nedan antecknade hemmansdelar,

taxerade för 1887 till bredvidstående belopp, komma att

efter den vunna förbättringen, beräknad i qvadratref vinstjord, utgöra:

inom Askers socken:

för V* mantal.........................................

» ett annat V4 mantal .........................

» s/i6 mantal ....................................

» krono egen domen Via, 3 mantal ...........

» » Vakta, 1 mantal ...........

inom Störa Mellösa socken:

» V4 mantal........................................

)) kronoegendoinen Biskopsvrak, 2 mantal .

» V4 mantal.......................................

» ett annat l/i mantal ..........................

» V2 mantal........................................

» 1/s mantal........................... ...........

» */* mantal......................................

inom Glanshammars socken:

» 2 1/b mantal .....................................

» 1 */» mantal....................................

inom Ekehy socken:

» 31,/2 mantal....................................

» 1 mantal .........................................

inom Gellersta socken:

» V4 mantal.........................................

Qvadratref

vinskörd.

Taxerings-

värde.

Annuitet.

Kronor.

öro.

Kronor.

öre.

66,7103

10,000

433

62

70,7917

9,000

—

460

15

57,1727

6,800

—

371

62

360,4211

84,000

—

2,342

74

133,9898

35,000

—

870

93

41,8920

4,500

__

■ 272

30

459,546 7

36,000

—

2,987

05

38; 4 7 4 1

6,500

—

250

08

60,5700

4,700

—

393

70

90,6056

10,800

—

588

94

46,3823

6,500

—

.301

48

26,1026

2,700

—■

169

67

377,0948

35,100

_

2,451

12

147,59 7 1

20,200

—

959

38

473,3048

106,700

3,076

48

261,7878

55,000

—

1,701

62

34,7486

9,900

225

87

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Ko 34,

13

Qvaclratrcf

Taxerings-

värde.

Annuitet.

vinstjord.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

inom Norrby ås socken:

för 5/i2 mantal

79,2693

10,700

—

515

25

» 1 mantal ...

inom Sköllerstci socken:

209,1612

31,700

1,359

57

» 13 i le mantal

mom Almby socken:

136,0559

17,400

884

36

» ''/i mantal...

56,9857

8,500

—

370

41

» 3/i mantal...

153,6060

17,100

—

998

44

Om med ledning af förestående tabell uträkning företoges af hvad

hvarje särskild annuitet utgjorde i procent af fastighetens taxeringsvärde,

uppkomme så höga procenttal, att man nödgades antaga att,

så vida fråga vore om de under enskild eganderätt varande fastigheter,

verkliga faror förefunnes för fastighetskrediten, helst, der odlingslån

jemväl erhållits, annuiteterna å dessa lån tillkomme; men genom det

sökta efterskänkandet skulle dessa faror i ganska betydlig mån aflägsnas.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vestmanlands län: att

då anordnandet och underhållet af en allmän segelled af den omfattnig

som den ifrågavarande öfver Hjelmaren måste vara ett statens intresse

och då vederbörande afsyningsmän vitsordat, att Hjelmarens och Qvismarens

sjösänkningsbolag fullgjort detta arbete på ett i allo tillfredsställande

sätt, både billigt och rättvist syntes vara, att staten godtgjorde

bolaget de kostnader, som det för samma arbete fått vidkännas, och

hvilka syntes, enligt den bifogade redovisningen, uppgå till i det närmaste

1,000,000 kronor, men, om erlagda räntor medräknades, betydligt

öfverstege detta belopp; och

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands län: att

detta sjösänkningsföretags allenastående beskaffenhet och tyngden af de

bördor, som bolaget hittills måst och äfven framgent måste underkasta

sig för sjöfartens vidmakthållande i Hjelmaren och dermed sammanhängande

farleder, innefattade på billighet och rättvisa grundade, fullt

bevekande skäl för staten att skänka det betryckta bolaget en kraftig

och verksam hjelp, helst om tillbörlig hänsyn tillika toges till den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

uppenbara fördelen för det allmänna deraf, att de störa sänka landsträckorna

omkring Hjelmaren och Qvismaren blefve genom torrläggning

bragta till fullständig fruktbarhet; att bolagets belägenhet numera

kommit derhän, att ett efterskänkande af eu del utaf statens

fordran syntes nödvändigt för att förebygga ekonomiskt obestånd bland

den stora jordbruksbefolkning, som af företaget berördes; att vid börjande

amortering af statslånet annuiteten skulle blifva de fleste delegarne

inom länet öfvermäktig och betaga dem betalningsförmåga; att

ehuru häremot kunde invändas, att genom ökad jordafkastning efter

sankmarkernas torrläggning egendomsvärdet skulle komma att höjas, å

andra sidan förekomme, att åtminstone inom Södermanlands län, der

det högsta taxeringsvärdet å fullt bebygd och med husbeliofsskog försedd

jordegendom på landet hittills beräknats efter 350 kronor tumlandet

fullgradig jord, det ökade jordvärdet säkerligen icke komme

att stå i motsvarig^, förhållande till den stegrade afgälden samt att den

gamla, odlade jorden måste ensam bära hela kostnaden för sjösänkningen,

intilldess den torrlagda marken komme i full växtkraft och erhållit

tillräcklig åbyggnad; att den tysta förmånsrätt, som staten förbehållit

sig ^ för de årliga rånte- och amorteringsbeloppen, kunde komma att

utöfva ett menligt inflytande på vederbörande inteckningshafvares i laggrundade

säkerhet för sina fordringar, enär de stora summor, som till

betalning af det ifrågavarande statslånet skulle årligen med förmånsrätt

såsom för annan afgäld af fast egendom utgå ur de i sjösänkningen

deltagande fastigheterna och hvilka mångenstädes blefve ytterligare

ökade genom annuiteter på de för den vunna jordens afdikning och

odling erhållna odlingslån, syntes gifva berättigad anledning till farhåga

för, att dessa egendomar icke derjemte förmådde betäcka de deri intecknade

fordringsbeloppen; samt att, enligt från inträffade enstaka fall

hemtad erfarenhet, denna omständighet kunde blifva af ödesdiger verkan

för en stor del, må hända största delen af de nuvarande sjösänkningsintressenterne

och omstörta hela deras kredit.

Statskontoret, som slutligen blifvit i ärendet hördt, har uti underdånigt

utlåtande den 12 nästlidne februari, lika med öfrige i frågan

hörde myndigheter, i betraktande af hvad utaf handlingarne framgår,

förmält sig icke kunna annat än finna, att någon eftergift å bolagets

förpligtelse!- till staten borde medgifvas. Särskildt bär statskontoret

fästat uppmärksamheten å den tysta förmånsrätten för detta lån och

den våda, som, på sätt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro

och Södermanlands län framhållit, deraf kunde uppstå för fastighetskrediten,

hvilken betänkliga olägenhet af lånet ökades, såsom äfven

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.

15

dessa myndigheter erinrat, derigenom att odlingslån, uppgående sammanlagdt

till icke mindre än 333,100 kronor, blifvit beviljade för afdikning

och odling af den mark, som vissa egendomar genom sjösänkningen

erhållit.

Under erinran, hurusom i afseende å den form, hvari den behöfliga

eftergiften skulle bolaget tillkomma, länsstyrelserna tillstyrkt bifall till

ansökningen, hvaremot väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett nedsättning

i lånets räntefot och utsträckning af dess amorteringstid vara

tillfyllestgörande, har statskontoret vidare förmält sig icke kunna dela

denna styrelsens åsigt, men å andra sidan funnit, att ett efterskänkande

af eu statens kapitalfordran borde, så vidt möjligt, undvikas. Deremot

har statskontoret funnit en nedsättning i den för lånet bestämda räntan,

såsom redan egt rum vid 1885 års riksdag, vara att föredraga, om

derigenom kunde vinnas hvad som i främsta rummet syntes åsyftas

med den underdåniga framställningen och länsstyrelsernas tillstyrkande

dertill eller att förekomma, det ett flertal af delegarne i företaget skulle

genom de höga annuiteterna bringas på obestånd. Detta ändamål skulle

enligt statskontorets åsigt kunna uppnås genom efterskänkande af den

vid 1890 års slut upplupna, icke erlagda räntan å statslånet samt räntefotens

nedsättande och amorteringstidens utsträckande, i enlighet med

hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit; och har statskontoret

till belysande häraf meddelat följande uppgift å de årliga utgifterna

för liqviderande af bolagets skuld till staten vid 1890 års slut

under nedannämnda förutsättningar, nemligen:

l:o. Utan någon eftergift:

skuld........................................................................................ kr. 2,450,000: —

för åren 1891 —1895, årlig ränta å 4 Va procent ...... » 110,250: —

» 1896 och följande år, tills lånet vore slut
betaldt,

annuitet af 8 procent ........................ » 196,000: —

2:o. Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förslag:

skuld ....................................................................................... » 2,450,000: —

för åren 1891—1895, årlig ränta å 3''/2 procent........ » 85,750: —

• » 1896 och följande år, annuitet å 5 procent » 122,500: —

3:o. Vid bifall till ansökningen:

skuld ........................................................................................ » 1,450,000: —

för åren 1891—1895, årlig ränta å 4V2 procent ...... » 65,250: —

» 1896 och följande år, annuitet å 8 procent » 116,000: —

4:o. Vid efterskänkande af den vid 1890 års

slut upplupna ränta:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.

skuld .................................... kr. 2,000,000: -

för åren 1891—1895, årlig ränta å 3‘A procent ..... » 70,000: —

» 1896 och följande år, annuitet å 5 procent » 100,000: —

Vid jemförelse af bolagets utgifter enligt dessa olika alternativ

visade sig att det sista eller af statskontoret ifrågasatta alternativet

visserligen medförde en något högre ränteutgift under de fem första

åren än om delegarnes ansökning rent bifölles, men att deremot annuiteten

sedermera skulle blifva icke obetydligt lägre. Väl skulle enligt

statskontorets förslag amorteringstiden förlängas med omkring

sexton år, men detta borde icke för delegarne vara ofördelaktigt och

hade för statsverket icke någon afsevärd betydelse.

Redan uti det yttrande, som jag till statsrådsprotokollet afgaf den

20 februari 1885, då fråga förevar om aflåtande af framställning till

Riksdagen i ändamål att bereda lindring för Hjelmarens och Qvismarens

sjösänkningsbolag i vilkoren för det erhållna statslånet, framhöll jag

de stora svårigheter, som för innehafvare af smärre hemmansdelar

skulle möta att erlägga de på dem belöpande uttaxeringar för gäldande

af annuiteterna å omförmälda statslån och på samma gång bestrida

kostnaderna för dikning och odling af den torrlagda mark, som kommit

på deras lott, och jag förklarade mig icke vara öfvertygad, att svårigheterna

för sjösänkningsbolaget skulle genom uppskof med räntans

erläggande under några år blifva undanröjda. Mina då uttalade betänkligheter

hafva genom den utredning, som vederbörande myndigheter

nu lemnat, ytterligare bekräftats. Det synes mig nemligen

genom hvad i de afgifna yttrandena anförts vara ådagalagdt, att betänkliga

rubbningar i fastighetskrediten inom den vidsträckta landsort, som

af sjösänkningsföretaget beröres, äro att befara, derest icke en väsentligare

lindring i annuiteten för statslånet berecles. Jag anser sålunda,

att det verkliga nödtvång, som Riksdagen i sin underdåniga skrifvelse

den 5 maj 1885 förutsatt såsom vilkor för ett rent efterskänkande af

eu statens fordran, nu är för handen. Ett ytterligare skäl för att

förorda en lindring i delegarnes betalningsskyldighet finner jag i de

betydande kostnader, som sjösänkningsbolaget nödgats nedlägga på

arbeten, som afsett den allmänna trafikens intressen och af hvilka sålunda

intressenterna i företaget icke draga någon omedelbar fördel.

Beträffande sättet för åvägabringande af den behöfliga lindringen

i lånevilkoren finner jag den åsyftade lindringen lämpligen böra bere
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

17

das genom att eftergifva den upplupna oguldna räntan för åren 1886

—1890, uppgående tillhopa till 450,000 kronor, och genom medgifvande

af nedsättning i den för lånet bestämda räntan och annuiteten,

på sätt statskontoret föreslagit. Jag hemställer alltså, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag må erhålla eftergift

å den vid 1890 års slut upplupna, till 450,000 kronor uppgående,

oguldna räntan för åren 1886—1890 å ifrågavarande statslån; samt

att sjösänkningsbolaget derjemte medgifves den lindring i betalningsvilkoren

för lånet, att å lånesumman, 2,000,000 kronor, skall

erläggas vid slutet af hvartdera året 1891, 1892, 1893, 1894 och 1895

tre och en half procent ränta samt vid slutet af år 1896 och följande

år, tills lånet blifvit slutbetaldt, en annuitet af fem procent, deraf tre

och en half procent beräknas som ränta å oguldna beloppet och återstoden

utgör kapitalafbetalning.»

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i

nåder lemna bifall samt förordnade, att proposition i

ämnet skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse,

bilagan C till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Carl G. Edman.

Bill. till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami.

1 Afd. 22 Haft.

a

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.