Sök i Ratio Lex

Angående statsverkets tillstånd och behof

580 sidor, varav 543 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 543 av 580 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1890:1, Angående statsverkets tillstånd och behof

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

1

KONGL. MAJ:TS

NÅDIGA

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof;

Gifven Stockholms slott den 14 Januari 1890.

Jemlik! grundlagens bud afgifver Kongl. Maj:t härmed nådig proposition

angående statsverkets tillstånd och behof.

Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod

af statsverkets inkomster.

Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver

finansärenden för den 11 innevarande månad*) lemnar närmare upplysning,

och under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kongl. Maj:t,

att statsverkets inkomster för år 1891 upptagas sålunda:

* Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”.

Bi . till Rikad. Prot. 1890. l:n Sami. l:a Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts nåd. jorop. n:o 1, om statsverket 1890.

Ordinarie inkomster:

Grundskatt..........................................................................

kronor

3,724,000

Kyrkotionde .................................................... .................

»

250,000

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål......................

»

300,000

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfan-

teriet..........................................................................--

»

51,000

Trosspassevolansafgift...................''.....................................

»

26,000

Tillfälliga rotevakansafgifter..............................................

»

68,000

Soldatvakansafgift.....................................................-.........

110,000

Båtsmansva kansafgift .....................................................

»

350,000

Arrendemedel________________________________________-----....... .....

»

2,600,000

Mantalspenningar.............................................-..................

»

665,000

Bötesmedel .................................................-.........................

»

240,000

Kontrollstämpelmedel..........................................................

»

25,000

Fyr- och båkmedel..........................................—.....—-.....

»

1,200,000

Telegrafmedel ................-...........................-......................~

»

1,350,000

Jernvägstrafikmedel..................................................

»

6,500,000

Skogsmedel.............................................................—.........

»

2,500,000

Extra uppbörd.....................................-..............................

100,000

säger 20,059,000: -—

Bevillningar:

Tullmedel........................................................-.............-.....

Postmedel.........................................................................—

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Stämpelmedel...........................................-.......-..............—

Brän vinstill verkningsskatt..................................................

Hvitbetssockertillverkningsafgift........................................

Bevillning af fast egendom samt af inkomst.................

kronor 38,000,000

» 7,380,000

» 350,000

» 3,700,000

» 13,700,000

» 550,000

» 3,700,000

säger 67,380,000:_I=1____

summa kronor 87,439,000:

Kong]. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda

protokoll öfver tinansärenden för den 11 innevarande

månad:

Transport kronor 87,439,000:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Majtts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor 87,439,000: —

a t såsom tillgång vid förevarande statsreglering

må b räknas och användas odisponeradt öfverskott

å stat regleringarna för år 1888 och föregående år______ » 5,750,000: —

o h att af Riksbankens vinst för år 1889 må anvisas

ör statsverkets behof till utbetalning vid den tid

under år 1891, som af Riksdagen bestämmes,................ » 1,300,000: —

hvare er det för nästa statsregleringsperiod disponibla

belopp t af statsverkets tillgångar uppgår till................ kronor 94,489,000: •—

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till Kongl. hof- och slottsstaterna.

Nu gällande riksstat upptager såsom årliga eller ständiga utgifter:

för Kongl. hofstaten........... ............................................. kronor 1,196,900: -—

» » slottsstaten........................................................ » 123,100: —

tillsammans kronor 1,320,000: —

Häruti föreslår Kongl. Maj:t icke någon ändring.

Andra hufvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitél, under hvilken finnas i

nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,811,436

kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda

statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden den 11 innevarande månad*),

föreslå Riksdagen beträffande

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Andra Hufvudtiteln”.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o /, om statsverket 1890.

Svea Hofrätt med derunder lydande justitiestat:

[1.] att, med godkännande af det i omförtnälda

statsrådsprotokoll intagna, förslagsvis uppgjorda tillägg

till den för Svea hofrätt gällande lönestat äfvensom af

de vilkor, som blifvit, föreslagna för åtnjutande af deri

upptagna löneförmåner, höja det å andra hufvudtiteln

uppförda anslag till nämnda hofrätt från 235,500 kronor

till 274,600 h-onor eller med .................................... kronor

samt

[2.] att anslaget till förvaltningskostnadsbidrag åt

häradshöfdingen i Torneå domsaga, utgörande 300 kronor,

må förhöjas med .......................................................... »

eller således till 800 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, det i 1890

års riksstat under rubrik »Svea Hofrätt med derunder

lydande justitiestat» uppförda anslag, 588,454 kronor,

att förhöjas till 628,054 kronor.

Fångvården:

[3.] att godkänna det i statsrådsprotokollet intagna

förslag till aflöningsstat för en del af bevakningspersonalen

vid fångvårdsanstalterna jemte de vilkor, som

blifvit föreslagna för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner;
[4.

] att bestämda anslaget till fångars vård och

underhåll må ökas med 18,300 kronor;

[5.] att förslagsanslaget till ålderstillägg må ökas

med 20,000 kronor;

[6.] att deremot förslagsanslaget till fångars vård

och underhåll må minskas med summan af nyssnämnda

två belopp eller 38,300 kronor;

[7.] att medgifva, att af förslagsanslaget till fångars

vård och underhåll må årligen från och med innevarande

år till en hvar af de uti ofvan nämnda förslag till aflöningsstat

uppförda vaktbetjente, som är gift eller enkling

med familj och icke på kronans bekostnad åtnjuter

förmånen af fri bostad och vedbrand, intill dess han af

Transport kronor

39,100:

500:

39,600

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor 39,600

sådan förmån kan komma i åtnjutande utgå hyresersättning

och anslag till inköp af tolf kubikmeter ved; dock

med iakttagande, att hyresersättnings högsta årliga belopp

skall utgöra 150 kronor, att hyresersättningarne i

medeltal icke må öfverstiga 125 kronor årligen till hvarje

vaktbetjent, samt att hyresersättningarne och vedanslagen

böra efter de på de olika orterna gällande hyror

å bostadslägenheter och pris å ved bestämmas;

[8.] att Riksdagen må medgifva Kongl. Maj:t att,

om och i den mån besparing uppstår å förslagsanslaget

till fångars vård och underhåll, å samma förslagsanslag

utanordna medel till anskaffning af de ytterligare bostadslägenheter,

som för den vid fångvårdsinrättningarne

anstälda bevakningspersonal pröfvas nödiga;

kommande, i händelse ofvan nämnda framställningar

Infallas,

bestämda anslaget till fångars vård och underhåll,

som nu utgör 487,500 kronor, att uppgå till 505,800

kronor;

förslagsanslaget till ålderstillägg, nu utgörande 45,000

kronor, att uppgå till 65,000 kronor;

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, som

nu utgör 1,159,200 kronor, att upptagas till 1,120,900

kronor; samt

fångvårdsanslaget i sin helhet att upptagas till samma

belopp som i nu gällande riksstat eller 1,781,200 kronor.

Öfriga ordinarie anslag:

[9.] I afseende å dessa har Kongl. Maj:t icke att

föreslå någon annan förändring, än att, till jemnande af

hufvudtitelns slutsumma, anslaget till skrifmaterialier och

expenser, ved m. m. höjes med_________________________________________ » 30

från nuvarande beloppet 64,148 kronor till 64,178 kronor.

Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag utgör

således............................................................................ kronor 39,630

Transport kronor 39,630

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kong!,. Maj:ts nåd. grop. n:o /, om statsverket 1890.

Transport kronor 39,630: —

Lägges härtill slutsumman af andra hufvudtitelns

ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat..........-........ »__ 3,811,436:

skulle andra hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till .................................................... kronor 3,851,066: —-

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under andra hufvudtiteln,

vill Kongl. Maj:t, på sätt omförmälda protokoll öfver justitiedepartementsärenden

vidare innehåller, föreslå Riksdagen att. dels bevilja såsom extra anslag

för år 1891:

[10.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och •

tre militära ledamöter.........-................................................ kronor 5,000: —

[11.] för nya lagberedningen................................----...... » 40,000:

[12.] för Svea hofrätt® förstärkning med en öfvertalig

division............................................-............................. * 17,500:

[13.] för tillbyggnad af länscellfängelset i Luleå........ » 64,000: —

[14.] till understöd åt förbättringskolonien vid Hall,

att, om möjligt, användas uteslutande till afbetalning å

koloniens kapitalskuld,............................................................ » 15,000:

[15.] dels ock medgifva, att besparingar å nya lagberedningens

anslag vid 1889 års slut till belopp af 7,046

kronor 93 öre må användas till ersättande, så långt det

förslår, af förskott, som Statskontoret utbetalt till en i

statsrådsprotokollet omnämnd komité,

samt, till godtgörande af återstoden utaf sagda förskott

äfvensom af hvad Statskontoret förskjutit till gäldande

af kostnader för upprättande af i statsrådsprotokollet

angifna lagfarts- och inteckningsböcker, å extra stat

för år 1891 anvisa................................................................ >; _______ 9,934:

tillsammans kronor 151,434: —

En jemförelse emellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten

för år 1890 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t. nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890. T

1890. 1891.

ordinarie anslag 3,811,436: — 3,851,066: — således ökning kronor 39,630: —

extra_»__75,564: — 151,434: — » » » 75,870: —•

summa kronor 3,887,000: — 4,002,500: — således ökning kronor 115,500: —

Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i

nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 613,800

kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda

statsrådsprotokoll öfver utrikesdepartementsärenden den 11 innevarande

månad*), föreslå,

att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas att utgå

emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras

användande och under enahanda vilkor som hittills, nemligen •

'' c!>

Kabinettskassans utgifter:

[1.] departementschefen, Ministern för

utrikes ärendena................................................ kronor

[2.] utrikesdepartementet........................... »

[3.] ministerstaten................................. »

[4.] militärattachéer.............................. »

[5.] skrifmaterialier, expenser och extra

utgifter............................................................... »

24,000: —

27,495: —

345,000: —

8,400: —

45,955: — 450,850: —

Konsulskassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet...........................

[7.J konsulsstaten........................................

[8.] skrifmaterialier, expenser och extra

utgifter...........................................................

kronor 10,000: —

» 129,685: —

2____20,315: — 160,000: —

summa kronor 610,850: —

Transport kronor 610,850: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor 610,850: —

Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris........................................... *

tillsammans kronor

2,950: —

613,800: —

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 11 innevarande

månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja:

[10.1 för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»........ kronor 4,500: —

Vid jemförelse med 1890 års riksstat finnas slutsummorna å anslagen

under denna hufvudtitel vara oförändrade.

Fjerde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, _ under hvilken finnes i

1890 års riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant.-------------------------------------------------------------------

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter...........................................-.............................

ersättningar.........................................

kronor 18,690,100: —

817,000

693,400

tillsammans kronor 20,200,500

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll

öfver landtförsvarsärenden den 11 innevarande Januari ), föreslå

Riksdagen beträffande

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

[1.] att, för beredande af tillgång till gäldande af

två för närvarande från anslaget till kommandoexpeditionen

utgående arfvoden, höja anslaget till departe
*)

Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde hufvudtiteln”.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

mentets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli, nu kronor

49,000, med ........................................................................ kronor

till kronor 50,250 samt att anslaget, vid bifall härtill,

må för framtiden benämnas »Departementets afdelning

af Kongl. Majt:s kansli samt kommandoexpeditionen»;

Departementets kommandoexpedition:

[2.] att, vid bifall till hvad ofvan under anslaget

till departementets afdelning af Kongl. Maj-.ts kansli

föreslagits äfvensom till den för beredande af expensrnedel

till kommandoexpeditionen nedan föreslagna höjningen

af anslaget till skrifmaterialier och expenser,

ved in. in. för departementets afdelning af Kongl. Maj:ts

kansli och ändringen i detta anslags benämning, anslaget

till departementets kommandoexpedition, nu

kronor 3,040, må ur riksstaten uteslutas;

Indelta armens befälsaflöning:

[3.] att höja anslaget till indelta arméns befälsaflöning

för beredande åt regementsintendenterne vid indelta

armén af dagaflöning med 3 kronor under truppens

vanliga vapenöfningar, med kronor 5,220;

för ökande af de nu vid samma armé anstälde

2:dre bataljonsläkarnes lön från 900 kronor till 1,200

kronor, med kronor 6,300; samt

för anställande vid hvarje af Lifregementets grenadiercorps,

Smålands grenadiercorps samt Norrbottens, Vesterbottens

och Jemtlands fältjägarecorpser af en 2:dre

bataljonsläkare, med kronor 6,600;

så att anslaget, nu kronor 4,177,276, må med förhöjning

af........................................................................... »

från och med år 1891 utgå med 4,195,396 kronor;

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:

[4.] att, vid bifall till Kongl. Maj:ts förslag om ändring

af 1 och 6 §§ utaf lagen om lindring i rustnings- och

roteringsbesvären, höja anslaget till lindring i samma

besvär, nu kronor 1,330,000, med i................................. »

till 1,770,000 kronor; ______________________________

1,250

18,120

440,000

Bih. till Riksd. Prot. 1890. l:a Sami. l:a Afd.

Transport kronor

459,370

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

Indelta arméns och Yermlands fält] ägare corps’ vapen
öfningar:
[5.

] att hälften af det för beredande af i statsrådsprotokollet

föreslagen aflöning åt sex fördelningsintendenter

samt sex hos dem anställa skrifbiträden erforderliga

belopp må med 17,070 kronor årligen från och

med ingången af år 1891 få af anslaget till indeltaarméns

och Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar

utgå;

Vermlands fältjägarecorps:

[6.] att, för beredande dels åt den vid corpsen anstälde

‘2:dre bataljonsläkare af löneförhöjning med 300

kronor och dels åt regementsintendenten vid corpsen

af dagaflöning med 3 kronor under corpsens vanliga

vapenöfningar, höja anslaget, nu kronor 140,570, med

till 141,050 kronor;

Trängen:

[7] att, med godkännande af de i statsrådsprotokollet

den 11 Januari 1890 angifna grunder för organisation

af en trängbataljon å Karlsborg jemte hvad

som föreslagits beträffande personalens aflöning, till

genomförande af den del utaf bataljonens organisation,

som skulle komma att ega rum under år 1891, anvisa »

att medgifva, att de besparingar, som under uppsättningstiden

kunna å de för den nya trängbataljonen

afsedda medel beredas, må af Kongl. Maj:t disponeras

för bestridande af uppsättningskostnader och öfriga

med organisationens genomförande förenade utgifter;

samt

att, vid bifall härtill, låta under anslaget till trängen

såsom reservationsanslag uppföra nyssnämnda belopp;_

Transport kronor

459,370: -

480: —

100,000: —

559,850: —

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kcngl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

11

Transport kronor

Gotlands nationalbeväring:

[8.] att, för beredande åt regementsintendenten

vid nationalbeväringen af dagaflöning med 3 kronor

under de vanliga vapenöfningarne, höja anslaget till

nationalbeväringen, nu kronor 199,477, med .............. »

till 199,657 kronor;

Aflöning till stamtrupp vid Hallands bataljon:

[9.] att, med godkännande af de i statsrådsprotokollet

den 11 Januari 1890 angifna grunder för

organisationen af eu stamtrupp vid Hallands bataljon

jemte hvad som föreslagits beträffande personalens aflöning,

för år 1891 bevilja till stamtruppens uppsättning

äfvensom densammas underhåll m. in. vid volontär
skolan

ett anslag af.......................................................... »

att, vid bifall härtill, detta anslagsbelopp jemte

de redan å bataljonens stat till volontärers aflöning

uppförda 5,292 kronor 50 öre, sistnämnda belopp i

den mån det för ändamålet varder disponibelt, må,

under benämning »aflöning till stamtrupp vid Hallands

bataljon, reservationsanslag» uppföras under fjerde lmfvudtiteln

näst efter anslaget till Hallands beväring, samt

att de besparingar, som under uppsättningstiden

kunna å anslaget uppkomma, må af Kongl. Maj:t disponeras

för bestridande af uppsättningskostnader och

öfriga med organisationens genomförande förenade utgifter;
Beväringsmanskapets

vapenöfningar:

[10.] att medgifva, att hälften af det för beredande

af den föreslagna aflöningen åt sex fördelningsintendenter

och sex hos dem anstälda skrifbiträden erforderliga

belopp må med 17,070 kronor årligen från och

med ingången af år 1891 få af anslaget till beväringsmanskapets

vapenöfningar utgå, samt

att, för bestridande af de, genom tillökningen af

beväringens öfningstid från och med år 1891 med 2

559,850: —

180: —

40,000: —

Transport kronor 600,030: —

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

dagar, uppkommande förhöjda kostnaderna för beväringsmanskapets

naturaunderhåll in. in., höja anslaget

till beväringsmanskapets öfningar, nu kronor 1,400,000,

med..................................—..................................

till 1,472,000 kronor;

Försvarsverket till lands i allmänhet eller Arméförvaltningens

departement:

[11.] att, för beredande dels af ökad tillgång till

bestridande af de från Arméförvaltningens artilleridepartement

utgående kostnader för projektiler, patroner

och krut in. m., dels ock af erforderlig förhöjning i

de i och för underhållet af beväringsmanskapets beklädnads-,

remtygs- och utrednings- samt trosspersedlar

anvisade medel, höja artilleri- och intendentsdepartementens

andelar i anslaget till försvarsverket till lands

i allmänhet med 100,000 kronor för det förra och

110,000 kronor för det senare, så att anslaget, nu

kronor 2,338,600, må med förhöjning af...................

från och med 1891 utgå med 2,468,600 kronor,

äfvensom

att, vid ökning af artilleridepartementets andel

utaf anslaget med ett det nuvarande anslaget till salpeteruppköp

motsvarande belopp, medgifva, att af sagda

andel må delso under år 1891 för gäldande af köpeskillingen

för Åkers krutbruk utgå 21,340 kronor, dels

ock för framtiden bestridas kostnaderna för inköp af

erforderlig salpeter;

Salpeteruppköp:

[12.] att detta anslag, nu 50,000 kronor, må, vid

bifall till framställningen om höjning af artilleridepartementets

andel i anslaget till försvarsverket till lands

i allmänhet med ett nu förevarande anslag motsvarande

belopp äfvensom hvad i sammanhang dermed föreslagits,

ur rik sstaten uteslutas; _

600,030: —

72,000: —

130,000: —

Transport kronor

802,030: —

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor 802,030: —

Skrifmaterialier ochfexpenser, ved in. in. för departementets

afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

[13.] att anslaget,nu kronor 4,326, må,för beredande

af expensmedel åt kommandoexpeditionen äfvensom

för jemnande af de ordinarie anslagens slutsumma, höjas

med...................................................................................... » 3,310: —

till 7,636 kronor, äfvensom att anslaget, vid bifall till

förslaget att kommandoexpeditionens expenser skola för

framtiden utgå ur detsamma, må benämnas »skrifmaterialier

och expenser, ved m. in. för departementets afdelning

af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen».

Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag föreslår Kong!. Maj:t ingen

förändring. _________

Summa kronor 805,340: —

Härifrån afgå:

genom uteslutande af anslaget till

»departementets kommandoexpedition»

.....................-...... kronor 3,040: —

» uteslutande af anslaget till

»salpeteruppköp»................... » 50,000: — » 53,040: _

hvadan förhöjningen utgör kronor 752,300: —

Bägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat................................... » 20,200,500: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till................................................ kronor 20,952,800: —

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet den 11 innevarande

Januari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t vidare, att Riksdagen må

under denna hufvudtitel på extra stat bevilja:

[14. ] för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter

i fråga om de värnpligtiges inskrifning

och redovisning m. in kronor 77,500: —

Transport kronor 77,500: —

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

[15.] för anskaffande af fästningsartillerimateriel »

och deraf anslå

till Karlsborg........... kronor 100,000: —

» Vaxholm Oskar

Fredriksborg...... » 900,000: —

och till Oskars

Värnslinierna______ » 200,000: —

[16.] » fortsatt anskaffande af nya och ändring

af äldre infanteriammunitionsvagnar med

tillhörande utredning................................. »

äfvensom att Riksdagen af det redan

beviljade anslaget

[17.] » förändring af arméns nuvarande gevär till

vapen afliten kaliber må fpr år 1891 anvisa »

Vidare föreslår Kongl. Magt Riksdagen att likaledes

på extra stat bevilja:

[18.] till byggnader å Karlsborg 140,110 kronor

och deraf för år 1891 anvisa................... »

[19.] » fortsättande af befästningsarbetena vid

Karlsborgs hufvudfästning och å Vaberget »

[20.] » uppförande af ett batteri för t it stycken

snabbeldskanoner å Kungsholms fästning »

[21.] » anskaffning och komplettering af fält
ingeniörmateriel

92,200 kronor och deraf

för år 1891 anvisa.................. »

[22.] » reseunderstöd åt officerare och intenden
turtjenstemän_______;.

.................................... »

[23.] » fortsättande af generalstabens topografiska

arbeten .......................................... »

[24.] » skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens

befrämjande............ »_

tillsammans kronor

77,500: —

1,200,000: —

30,000: —

400,000: —

46,000: —

150,000: —

54,500: —

40,000: —

9,000: —

90,000: —

30,000: —

2,127,000: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1890.års

riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Magt nu ;ir föreslagen, utfaller

på följande sätt:

1890. 1891.

ordinarie anslag 20,200,500

extra » 1,045,500

— 20,952,800

— 2,127,000

— således ökning kronor 752,300

— » » » 1,081,500

—

summa kronor 21,246,000

— 23,079,800

— således ökning kronor 1,833,800

—

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

15

Femte hufvudtiteln,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

. I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu

gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant.................................................................................. kronor 6,056,931: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på folkslag:

friheter.......................

ersättningar................

............................................... » 75,905: —

tillsammans kronor 6,159,240: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver sjöförsvarsärenden den 11 i denna månad*), föreslå beträffande

:

Aflöning för flottans kårer och stater:

[1.] att det i nu gällande riksstat till aflöning för

flottans kårer och stater anvisade anslag å 1,445,734

kronor må förhöjas med det för år 1891 till förändrad

organisation af sjömanskåren erforderliga belopp............ kronor 67,000: —

eller till 1,512,734 kronor;

[2.] att hvad af anslaget till ersättning för vakanta

rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad

af Kalmar län icke redan på grund af 1872 och 1876

årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångar^ till

aflöning för flottans kårer och stater må likasom föregående

år för fyllande af behofvet under denna anslagstitel

under år 1891 användas;

[3.] att i öfrigt ett anslag af 50,000 kronor till

genomförande af senast beslutade lönereglering för flottan

må å extra stat för år 1891 anvisas att gemensamt med

anslaget till aflöning för flottans kårer och stater redovisas;
____

Transport kronor 67,000: —

‘) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte luifyndtiteln”.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kongl. Maj:t,s nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna:

[4.] att den på reservationsanslaget till beklädnad

åt sjömans- och skeppsgossekårerna under år 1891 möjligen

uppkommande besparing må användas till betäckande

af den brist, som, innan anslaget erhållit reservationsanslags

natur, på detsamma uppkommit;

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:

[5.] att förslagsanslaget till lindring i rustningsoch

roteringsbesvären, nu kronor 100,000, må, under förutsättning

att en ytterligare lindring i dessa besvär af

tio procent varder af Riksdagen beslutad, med................ »

höjas till 106,000 kronor;

Sjökrigsskolan:

[6.] att de vid sjökrigsskolan anstäkle lektorers förmåner

må sålunda förbättras:

a) att aflöningen i första lönegraden bestämmes till

3,600 kronor, deraf 1,800 kronor lön, 1,200 kronor

tjenstgöringspermingar och 600 kronor hyresbidrag;

h) att de nu utgående ålderstilläggen, hvilka skola

anses såsom tillägg i den fasta lönen, må i 2:a, 3:e ocli

4:e lönegraden förhöjas från 250 till 500 kronor;

c) att lektorerne vid sjökrigsskolan må åtnjuta rätt

till tjenstårsberäkning i likhet med lektorerne vid de

allmänna läroverken; samt

cl) att lektorerne vid sjökrigsskolan må förklaras

berättigade att från allmänna indragningsstaten erhålla

pension efter enahanda grunder och på samma vilkor,

som äro eller varda bestämda för lektorernes vid de allmänna

läroverken pensionsrätt,

allt med vilkor att den, som vill komma i, åtnjutande

af dessa förbättrade löneförmåner och af pensionsrätt,

icke må jemte sin lärarebefattning vid sjökrigsskolan

utöfva lärareverksamhet vid någon privat under-__

Transport kronor

67,000:

6,000:

73,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

visningsanstalt för inträde i nämnda skola, samt före

1891 års ingång anmäler sig att med samma år ingå

på den nya lönestaten, äfvensom att han i öfrigt skall

i tillämpliga delar vara underkastad de vid löneregleringarne

för statens embets- och tjensteman i allmänhet

för lönernas åtnjutande faststälda vilkor;

[7.] att den här ofvan i punkten b) bestämda förhöjning

i ålderstillägg äfven medgifves biträdande läraren

i matematik;

[8.] att för beredande af ofvanberörda löneförbättring

må, utöfver de 1,300 kronor af kadetternes terminsafgifter,

som enligt Riksdagens medgifvande år 1888 få

dertill användas, af Riksdagen beviljas en förhöjning af »

i det för sjökrigsskolan anvisade anslag 31,040 kronor,

så att detsamma kommer att utgöra 32,900 kronor;

Durclimarschkostnader samt rese- och traktamentspenningar:
[9.

] att i rikssstaten för år 1891 anslaget till durchmarschkostnader

må nedsättas med 4,000 kronor eller

från 22,000 kronor till 18,000 kronor samt anslaget till

rese- och traktamentspenningar förhöjas med............

eller från 23,000 kronor till 25,000 kronor;

Lots- och fyrinrättuingen med lifräddningsanstalterna:

[10.] att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna

erforderliga pennin geanslag må upptagas

till enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln

fyr- och båkmedel beräknats, eller till 1,200,000 kronor,

och följaktligen anslaget, med inberäkning af deri ingående

friheter och ersättningar, utföras med 1,200,409 kronor;

hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsätter, att de å inkomsttiteln

fyr- och båkmedel uppkommande öfverskott

fortfarande må såsom hittills få användas för de med

anslaget afsedda ändamål;

73,000

1,860

2,000

Bill. till Riksd. Prof. 1890. ha Sami. l:a Afd.

Transport kronor 76,860:

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o i, om statsverket 1890.

Transport kronor 76,860:

Undervisningsanstalter för sjöfart:

[11.] att navigationsskolan i Strömstad må indragas

vid utgången af Augusti månad år 1890;

[12.] att femte hufvudtitelns anslag å 94,650 kronor

till undervisningsanstalter för sjöfart må minskas med

det till undervisnings meddelande åt lokomotivförareelever

vid navigationsskolorna i Stockholm, Göteborg

och Malmö samt ersättning tillsvidare med 100 kronor

årligen till hvardera af föreståndarne vid nämnda skolor

för besväret med lokomotivförare-elevers inskrifning,

pröfning in. in. anvisade anslagsbelopp af 1,800 kronor;

[13.] att Riksdagen må godkänna det statsrådsprotokollet

bilagda förslag till stat för rikets navigationsskolor

att tillämpas från och med år 1891, med förklarande

:

att skolornas föreståndare och lärare i navigationsafdelningen

skola, då de uppnått 65 lefnads- och 35

tjensteår, vara förpligtade att med oafkortad lön såsom

pension å allmänna indragningsstaten från tjensten

afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet

anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt

gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma

qvarstå, samt

att föreståndare eller lärare i navigationsafdelningen,

som i minst tre år lidit af lamhet, blindhet, döfhet

eller vansinne, utan att anledning förefinnes, att han

kan återvinna tjenstbarhet, må, sedan detta förhållande

blifvit genom föregående undersökning vederbörligen utreda

kunna utan egen ansökning från tjensten skiljas

mot åtnjutande under sin återstående lifstid af pension

från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande

innehafvande lön.

Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag utgör_

således..........................................................................-......... kronor 76,860

hvarifrån böra afräknas nedsättningarne i anslagen:______

Transport kronor 76,860

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport krönt

till durchmarschkostnader............ kronor 4,000: —

och till undervisningsanstalter för

sjöfart .................................................... » 1,800: — » 5,800: —

då anslagsförhöjningen utgör ............................................ kronor 71,060: —

Lägges härtill slutsumman af femte hufvudtitelns

ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat.................... » 6,159,240: —

skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till .................................................... kronor 6,230,300: —

Extra anslag.

Förutom ofvan begärda extra anslag för genomförande under år 1891 af

löneregleringen för flottan .............................................. kronor 50,000: —

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att bevilja till:

[14.] fullbordande af pansarbåten Göta.................... » 495,000: —

[15.] en pansarbåt af »Sveas» cert 2,868,000 kronor,

deraf för år 1891 .................................. » 868,000: —

[16.] anskaffande af en 2:a klassens kanonbåt........ » 244,000: —

[17.] artillerimateriel.................................. ................. » 770,550: —

[18.] fasta minförsvaret ................. » 179,450: —

[19.] sjelfgående minor..................... » 75,000: —

tillsammans kronor 2,682,000: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1890 års riksstat

upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på

följande sätt:

1890. 1891.

ordinarie anslag 6,159,240: — 6,230,300:— således ökning kronor 71,060: —

extra» 1,385,860:— 2,682,000:— » » » 1,296,140: —

summa kronor 7,545,100:— 8,912,300:—således ökning kronor 1,367,200: —

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1890.

Sjette hufvudtiteln,

innefattande anslagen till civildepartementet.

1 afseende å regleringen af denna hufvndtitel, under hvilken tinnes i nu

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 4,714,246: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter................................................................-....... » 9,290: —

ersättningar.......................................................-........ »_6,231: —

tillsammans kronor_4,729,767: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver civilärenden den 11 innevarande månad*), föreslå beträffande
-

Kommerskollegium:

A. Kommerskollegium.

[1.] att Riksdagen må dels, på det att Kongl.

Maj:t må komma i tillfälle att med samma belopp

som för innevarande år tilldela Kommerskollegiets

ledamöter samt dess i stat uppförde embets- och

tjensteman, med undantag af fyra kanslister, tillfällig

löneförbättring under år 1891, på extra stat för år

1891 anvisa 7,640 kronor;

dels ock medgifva, att intill slutet af år 1891, i

den mån sådant är erforderligt för bestridande af göromålen

inom Kollegiet eller för beredande åt bemälde

embets- och tjensteman samt åt Kollegiets vaktbetjening

af samma aflöningsförmåner, som andra med dem likstälde

tjensteman och betjente åtnjuta, af Kongl. Maj:t

må för ändamålet disponeras de aflöningsbelopp, som

äro i Kommerskollegiets stat anvisade ej mindre för en

'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette hufvudtiteln”.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

advokatfiskal^enst, än äfven för andra ledigblifna eller

ledigblifvande befattningar inom Kollegiet, i afseende

å hvilka indragning kan ega rum eller förändring eljest

vidtagas;

B. Patentbyrån.

[2.] att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för

patent och för registrering af varumärken må användas

till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tillämpning

under år 1891 af förordningen angående patent

och lagen om skydd för varumärken;

Rikets ekonomiska kartverk:

[3.] att Riksdagen må, utöfver det å riksstatens

sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska kartverk uppförda

ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma hufvudtitel

på extra stat för år 1891 anvisa till fortsättande

af de ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens

län 31,000 kronor och för de ekonomiska

kartarbetena i öfriga delar af riket 45,000 kronor, eller

tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva, att

möjligen uppstående behållningar å båda anslagen må

användas äfven till bestridande af utgifter för det topografiska

kartverket;

Landsstaterna i länen:

[4.J att penningeanslaget under »landsstaterna i

länen» må höjas med det belopp, hvartill afkastningen

af fyra indragna boställen är i stat beräknad, eller.... kronor

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget

till »landsstaterna i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)»

att höjas från 2,646,992 kronor till

2,649,022 kronor.

2,030

Transport kronor

2,030

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ls nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

Ålderstillägg:

[5.] att Riksdagen inå medgifva, att andre instruktören

i husslöjd Wilhelm Nordin må, derest han varder

anstäld såsom instruktör i husslöjd å ordinarie stat, i

fråga om ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han

såsom slöjdinstruktör å extra stat tjenstgjort;

Fiskerinäringens understöd:

[6.] att förste fiskeriassistentens lön må för tiden

från och med år 1891 bestämmas till 2,000 kronor,

motsvarande sammanlagda beloppet af den nu till

honom anslagna lön, 1,500 kronor, och det till honom

på grund af nådiga brefvet den 24 Mars 1876 utgående

arfvode, 500 kronor; samt

[7.] att Riksdagen må medgifva, att såväl förste

som andre fiskeriassistentens lön må, efter innehafvarens

af sådan befattning väl vitsordade tjenstgöring

såsom fiskeriassistent under en tid af fem år, höjas

med 500 kronor, efter tio års sådan tjenstgöring med

ytterligare 500 kronor och efter dylik tjenstgöring

under femton år med ytterligare 500 kronor, med

iakttagande, hvad hvarje af dessa förhöjningar angår,

att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid

början af kalenderåret näst efter det den stadgade

tjensteåldern blifvit uppnådd, samt med rätt för de

nuvarande innehafvarne af dessa befattningar, förste

fiskeriassistenten Filip Trybom och andre fiskeriassistenten

Johan Viktor Wahlberg, att i fråga om dylikt

tillägg tillgodoräkna sig den tid efter år 1874, de innehaft

sina befattningar;

Skiften och afvittringar:

[8.] att Riksdagen må dels för år 1891 bevilja

förhöjning i styresmannens för storskiftesverket i Köp-__

Transport kronor

2,030:

2,030

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1890. 23

Transport kronor 2,030: —

parbergs län årsarfvode med 400 kronor; dels medgifva,

att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten

under år 1891 för afvittringslandtmätare i Vesterbottens

och Norrbottens län samt storskifteslandtmätare i

Kopparbergs län kunna komma att understiga 2,500

kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och

3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten

åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjensteman

godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken;

dels för år 1891 åt föredraganden af afvittringsärendena

i Norrbottens län samt till skrifbiträde

åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt

honom anslagna belopp; dels ock bevilja tillfällig förhöjning

i styresmannens för afvittringsverket i Vesterbottens

län årsarfvode för år 1891 med 200 kronor;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.:

[9.] att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,

detta anslag ökas med .................................................. » 280:

eller från 117,531 kronor till 117,811 kronor.

Summa ökning kronor 2,310: —

Om till förestående ökning lägges de ordinarie

anslagens nuvarande slutsumma .................................... » 4,729,767:

komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor 4,732,077: —

Extra anslag.

Förutom ofvan begärda extra anslag, nemligen:

under punkten 1, till tillfällig löneförbättring

för Kommerskollegium.................... kronor 7,640: —

under punkten 3, till fortsatt bearbetande

af rikets ekonomiska kartverk................. » 76,000: —

Transport kronor 83,640: —

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

bevilja till:

[10.] handhafvande af kontroll å försäkra gsan
stalterna.

........................-..............-.............. »

[11.] bestridande af kostnaderna för kartritning

vid grufkartekontoret................................. »

[12.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser» »

[13.] aflöning m. in. åt särskild polisstyrka på

landet.................-..................-...................... »

[14.] ersättning för juridiskt biträde åt de svenska

lapparne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän........................................ »

115.] anordnande af högre undervisning i mejerihushållning

vid Ultima och Alnarps landtbruksinstitut.

....................................-.......... »

[16.] bidrag till bestridande af kostnaderna för

allmänna landtbruksmöten........................- »

[17.] prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten

för husdjur, redskap, maskiner

m. m....................-.................................... »

[18.] agrikulturkemiska försöksanstalten vid Ul
tuna.

.-----------------------------------.....~.....-.....— »

[19.] bidrag till underhåll af sju kemiska stationer

för jordbrukets och näringarnes

behof............................-................................ »

[20.] understöd åt fr ök on trollan stal ter ................... »

[21.] understöd åt svenska mosskulturföreningen »

[22.] de geologiska undersökningarne................... »

[23.] anställande af en andre instruktör i husslöjd

och en elev........................................ »

[24.] bidrag till upprätthållande af väfskolan i

Borås och till aflönande af en andre lärare

vid samma skola............. »

[25.] beredande åt alster af svensk industri och

svenska näringar af afsättning i främmande

länder—...................... »

[26.] bergsskolorna i Filipstad och Falun............ »

[27.] anordnande af fabriksinspektion.................... »

83,640: —

4,500: —

2,500: —

15,000: —

50,000: —

10,000: —

10,000: —

15,000: —

10,000: —

4,500: —

28,000: —

10,000: —

5,000: —

89,500: —

3,000: —

4,800: —

20,000: —

14,000: —

16,800: —

Transport kronor 396,240

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

[28.] ersättning för åtskilliga utaf Statskontoret

förskottsvis bestridda utgifter.................. »

[29.] bidrag för anläggning af nya samt förbättring

eller omläggning af backiga eller

eljest mindre göda vägar.............. ......... »

[30.] understödjande af brobyggnader och mindre

hamnbyggnader samt upprensning af åar

och farleder............... »

[31.] understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,

af torrläggning utaf

sådana vattensjuka marker, som, utan

att kunna med fördel odlas, sprida frostskador

öfver omgifvande nejd............... »

Vidare anmärkes här:

[32.] att enligt 1886 års Riksdags beslut blifvit

för 1891 beviljade till understödjande,

medelst lån, af enskilda jernvägsanläggningar

1,000,000 kronor och

[33.] att till odlingslånefonden skola under år

1891 af Riksgäldskontoret, i mån af behof,

öfverlemnas medel till så stort belopp,

som jemte de till fonden ingående

annuiteter å odlingslån kan erfordras

till fyllande af högst 1,000,000 kronor.

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen

att till utgående under år 1891

anvisa

å riksstatens sjette hufvudtitel:

[34.] till utförande af nya byggnader och anläggningar

vid statens jernvägstrafik.............. »

deraf till fullbordande af Malmö stations

utvidgning 438,500 kronor;

Transport kronor

Bih. till Riksd. Prot. 1890. l:a Sami. l:a Afd.

396,240: —

198,683: —

600,000: —

150,000: —

50,000: —

800,000: —

2,194,923: —

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o i, om statsverket 1890.

Transport kronor

samt å riksstaten utom hufvudtitlarne:

[35.] till anskaffande af ny rörlig materiel vid

statens trafikerade jernvägar ett belopp

af 1,300,000 kronor*).

Slutligen föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen
[36.

] att besluta, att stambanan genom öfre

Norrland skall, under iakttagande af

hufvudsakligast samma tekniska bestämmelser,

som äro faststälda för linieri

Långsele—Vännäs, fortsättas från trakten

af Vännäs vid Nyby öfver Degerfors,

Jörn och Elfsbyn till Öfver-Luleå,

med rätt för Kongl. Maj:t att närmare

förordna om de orter, jern vägen bör

genomgå, samt under vilkor i öfrigt att

landsting, kommuner eller enskilde i

enlighet med de af Jernvägsstyrelsen föreslagna,

i statsrådsprotokollet omförmälda

bestämmelser kostnadsfritt för staten afstå

all för anläggningen erforderlig mark

och ansvara för deraf förorsakade olägenheter

och intrång samt att landsting eller

kommuner förbinda sig att under byggnadstiden

å af jernvägsförvaltningen bestämda

tider och ställen utmed jernvägslinien

mot gångbart pris tillhandahålla

sammanlagdt 200 sågtimmer för hvarje

kilometer af banans längd, allt med

skyldighet derjemte för vederbörande att

hålla staten skadeslös för hvad i ett eller

annat afseende härutinnan tilläfventyrs

kan komma att brista;

samt till fortsättning af arbetena å stambanan

till Vännäs och anskaffande af

rörlig materiel till bansträckan Anundsjö—___

Transport kronor

2,194,923: —

2,194,923: —

'') Se vidare härnedan »statsverkspropositionen» pag. 48.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor 2,194,923: —

Vännäs samt till påbörjande af arbetena

å banan till Öfver-Luleå för år 1891 bevilja

ett anslag af 4,665,000 kronor och

deraf anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarne

2,000,000 kronor*).

tillsammans kronor 2,194,923: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1890 års

riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

1890. 1891.

ordinarie anslag 4,729,767:— 4,732,077: — således ökning kronor 2,310: —

extra anslag 1,811,333:— 2,194,923:— » » » 383,590: —

summa kronor 6,541,100:— 6,927,000: — således ökning kronor 385,900: —

Sjunde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 15,665,060: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde............. » 6: —

ersättningar................ » 5,234: —

tillsammans kronor 15,670,300: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver finansärenden för den 11 innevarande månad**), föreslå

beträffande

*) Se vidare härnedan »statsverkspropositionen:», pag. 48 ock 52.

**) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Postverket:

[1.] att Riksdagen, dels med beviljande af årliga

understöd till postföraren Erik Jonas Åkerbergs enka

Catharina Christina Olsdotter å 200 kronor, att utgå så

länge hon lefver ogift, och till makarne Åkerbergs

minderårige son Johan Julius å 50 kronor, att utgå

till dess han uppnått en ålder af femton år, med rätt

för dem att uppbära de föreslagna understöden från

och med innevarande år, dels ock med godkännande

af öfriga enligt statsrådsprotokollet för den 11 innevarande

Januari tillstyrkta ändringar i postverkets

stater, må för år 1891 bestämma postverkets anslag,

förslagsvis beräknadt, till 7,052,000 kronor, att utgå

direkt af postinedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater

skulle ökas med...................................................... kronor

Telegrafverket:

[2.] att Riksdagen, med godkännande af de i

olvannämnda protokoll öfver finansärenden omförmälda

ändringar i telegrafverkets stater, under Kongl. Maj:t

förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra de

jemkningar, som kunna finnas af behofvet påkallade, må

såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen,

till telegrafverket för år 1891 anvisa enahanda

belopp, 1,350,000 kronor, hvartill telegrafinkomsterna

för året blifvit beräknade, samt tillika medgifva, att

det öfverskott, som kan å telegrafinkomsterna uppstå,

må af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga

utveckling och förbättring; blifvande härigenom

anslagets slutsumma i riksstaten ökad med...................

Tullverket:

[3.] att Riksdagen, med godkännande af de

enligt ofvannämnda protokoll öfver finansärenden

332,000

90,000

Transport kronor 422,000

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

föreslagna förändringar i tullverkets stater, må bestämma

anslaget för tullverket till ett mot staternas

slutsumma svarande belopp af 2,560,000 kronor, att

såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen;

hvarvid uppstår en ökning i anslagets nuvarande

belopp af............................................................................ »

Skogsväsendet:

[4.] att Riksdagen — jemte medgifvande att, utöfver

de i gällande lönestat för skogsstaten uppförda ålderstillägg

för jägmästare å 500 kronor hvartdera, att

utgå det ena efter fem och det andra efter tio års val

vitsordad tjenstgöring, må i samma stat för bemälde

tjensteman uppföras ett tredje ålderstillägg likaledes å

500 kronor, att utgå efter femton års så beskaffad

tjenstgöring och under enahanda vilkor i öfrigt, som

för åtnjutande af de redan medgifna ålderstilläggen

äro bestämda — må höja förslagsanslaget till ålderstillägg

åt skogsstaten med 24,400 kronor till 84,400

kronor, samt

att Riksdagen må höja reservationsanslaget till

kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet med 15,000 kronor till 401,992

kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhåller denna

uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten.... kronor 447,208: —

» statens skogs
skolor.

........... » 24,500: — kronor 471,708: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten....... » 84,400: —

Transport kronor 556,108:— kronor

422,000: —

27,000: —

449,000: —

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

KongL Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor 556,108: — kronor

reservationsanslag:

till skogsinstitutet kronor 21,300: —

» enskilda skogs
undervisningen

» 8,600: —

» kronoskogarnes

förvaltning och

befrämjande af

skogsväsendet i

allmänhet.....» 401,992: — » 431,892: —

Summa kronor 988,000: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet

i dess helhet skulle ökas med.......................................... »

Städers friheter:

[5.] att ersättning till vederbörande städer för indragna

eller afskrifna ränte- och kronotiondeanslag må

med 5,093 kronor 59 öre få från den under rubriken

städers friheter i innevarande års riksstat med 21,550

kronor förslagsvis uppförda anvisning i kontant till

städerna årligen utgå, dock med iakttagande, dels beträffande

ersättningarne till städerna Vexiö och Köping

af de jemkningar, som kunna ifrågakomma, sedan

dessa anslags rätta belopp blifvit slutligen bestämda,

dels ock i fråga om ersättningen till Skanör att nuvarande

borgmästaren derstädes icke tillskyndas minskning

i de honom genom fullmakt tillförsäkrade löneförmåner

;

samt att det under samma rubrik förekommande

anslag till »indelning och dermed jemförlig anvisning,

på förslag: ersättningar», 5,234 kronor, må ur riksstaten

uteslutas;

i följd hvaraf anslaget till »städers friheter» kommer

att minskas med nyssnämnda belopp, 5,234 kronor, från

26,790 kronor till 21,556 kronor.

449,000: —

39,400: —

Transport kronor 488,400: —

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor 488,400: —

Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon

förändring.

Summa

kronor

488,400: —

Härifrån afgår ofvan angifna minskning i anslaget

till städers friheter med...................................................

»

5,234: —

hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie anslagen

blifver............:______________________________________________________________________

kronor

483,166: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat____________________________________

»

15,670,300: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till..................................................

kronor

16,153,466: —

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll

öfver finansärenden den 11 innevarande Januari, att under denna hufvudtitel

må å extra stat beviljas till:

[6.] arfvode för en byråassistent å finansdepartementets

bankbyrå.................. kronor 4,000: —

[7.] ersättning för af Statskontoret gjorda förskott » 350,621: —

[8.] genomförande af Öfverintendentsembetets nya

organisation............... » 500: —

[9.] uppförande af ny länsresidensbyggnad i Umeå

193,000 kronor, att utgå under två år, hvaraf för

år 1891 skulle anvisas ena hälften eller........................ » 96,500: —

[10.] reparations- och förändringsåtgärder å vissa

kronans hus i Stockholm 147,350 kronor, att utgå

under två år, hvaraf för år 1891 skulle anvisas.......... » 82,000: —

[11.] anläggning af telefonledningar, en femtedel

af det af 1889 års Riksdag härför anvisade anslag eller » 150,000: —

[12.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna................ » 45,000: —

[13.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag.

........................ » 22,113: —

Transport kronor 750,734: —

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj-.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

[14.] reglering af flottleder i Norrbottens län....... »

i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen

att medgifva, att de afgifter, som läggas å flott—

ningen, må för enahanda ändamål disponeras;

[15.] skogsodlingens befrämjande...... »

tillsammans kronor

750,734:

100,000:

25,000:

875,73jk

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för

år 1890 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

1890.

1891.

ordinarie anslag 15,670,300

extra » 410,300

— 16,153,466

— 875,734

— således ökning kronor 483,166

— » » » 465,434

—

summa kronor 16,080,600

— 17,029,200

— således ökning kronor 948,600

—

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant............................ -.......-............................- kronor 10,908,700:

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde.....................-.................

i nu

ersättningar .

253,190

514,028

tillsammans kronor 11,675,978: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver ecklesiastikärenden för den 11 innevarande månad ), föreslå

beträffande

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

[1.] att det under denna rubrik upptagna belopp

må, för ökande af deri ingående anslag för amanuenser,

vikariatsersättning, renskrifning m. m., höjas från 77,100

kronor till 78,800 kronor eller med............................... kronor

Transport kronor *)

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufvudtiteln”.

1,700: —

1,700: —

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o i, om statsverket 1890.

Transport kronor

Riksarkivet:

[2.] att, för aflöning åt en eldare vid riksarkivet,

det på ordinarie stat för riksarkivet uppförda anslag,

38,500 kronor, må höjas till 39,300 kronor eller med

deraf 500 kronor såsom lön och 300 kronor såsom

tjenstgöringspenningar, med rätt tillika för bemälde eldare

att åtnjuta fri bostad samt att efter fem års

väl vitsordad tjenstgöring erhålla ett ålderstillägg å lönen

af 100 kronor, att utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag

: ålderstillägg;

Kleresistaten:

[3.] att såsom ersättning för prostetunna, tillkommande

kontraktsprosten i Handbörds kontrakt för

Fogelfors församling, må beviljas 13 kronor 32 öre, att

årligen utgå från och med år 1891, och för sådant

ändamål den under kleresistaten uppförda anvisning i

kontant, 20,632 kronor, höjas till 20,646 kronor, eller

med ett jemnadt belopp afl_____________________._________________________

Universiteten:

[4.] att årsanslaget till underhåll och reparationer

af Lunds universitets byggnader må höjas från 8,000

till 10,000 kronor eller med............................................ »

och således anvisningen i kontant till universiteten

från nuvarande beloppet, 673,831 kronor, höjas till

675,831 kronor samt hela anslagstiteln för universiteten,

nu 709,651 kronor, till 711,651 kronor;

Karolinska Mediko Kirurgiska Institutet:

[5.] att till underhåll och förökande af institutets

bibliotek må på ordinarie stat .beviljas ett särskildt

anslag af.............................................................................. »

Transport kronor

Bih. till Riksd. Prot. 1890. l:a Sami. l:a Afd.

1,700: —

800: —

14: —

2,000: —

4,000: —

8,514: —

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor 8,514: —

[6.] att anslaget å institutets stat till anskaffning

af materiel in. in. för den histologiska anstalten må

höjas från dess nuvarande belopp, 1,000 kronor, till

2,000 kronor eller med......................................-.............- » 1,000: —

[7.] att anslaget å institutets stat till fysiologiska

anstaltens underhåll och drift må höjas från dess nuvarande

belopp, 1,500 kronor, till 2,000 kronor eller

med..................................................................................... » 500:

afseende punkterna 5—7 förhöjning af institutets ordinarie

anslag från nuvarande beloppet, 155,200 kronor,

med 5,500 kronor eller till 160,700 kronor;

Allmänna läroverken:

[8.] att, jemte det att den af Karlstads allmänna

läroverks kollegium förvaltade så kallade konrektorslönefonden

vid 1890 års slut till statsverket indrages,

ett mot det från samma fond nu utgående bidrag till

aflönande af eu adjunkt vid nämnda läroverk svarande

belopp måtte å staten för allmänna läroverken uppföras,

att utgå från och med år 1891, och i anledning deraf

anslaget till allmänna läroverken, nu 2,867,443 kronor,

höjas med i jemnadt tal..................................................- » 103:

till 2,867,546 kronor;

Folkundervisningen:

[9.] att, för lärares och lärarinnors vid folkskolelärareseminarierna

uppflyttning i högre lönegrad enligt

gällande bestämmelser, anslaget till samma seminarier

må ökas med_________________________________________________________-.........

[10.] att, för anordnande af undervisning i slöjd

vid ytterligare ett folkskolelärareseminarium, anslaget

till folkskolelärareseminarierna må ökas med ................ »

[11.] att, för anordnande af undervisning i slöjd

vid tre folkskolelärarinneseminarier, anslaget till folkskolelärareseminarierna

må ökas med............!................ »

4,000: —

1,500: —

2,400: —

Transport kronor 18,017:

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

afseende punkterna 9—11 förhöjning af anslaget till

seminarier för folkskolelärares bildande från nuvarande

beloppet, 297,025 kronor, till 304,925 kronor;

De tekniska läroverken:

[12.] att till aflöning åt en andre lärare i mekanik,

mekanisk teknologi och konstruktion af enkla maskindelar

vid Chalmers’ tekniska läroanstalt må på ordinarie

stat beviljas ....................................-.......................

och således anslaget till de tekniska läroverken höjas

från dess nuvarande belopp, 381,975 kronor, till 383,975

kronor;

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[13.] att åt rättskemisten, professorn A. J. Wimmerstedt

må beviljas ett ålderstillägg af 500 kronor

årligen, att utgå från och med år 1891 af åttonde hufvudtitelns

förslagsanslag: ålderstillägg.

Beträffande Medicinalstyrelsen med dithörande

stater har Kongl. Maj:t i särskild nådig proposition den

31 December 1889 angående ordnande af den allmänna

och enskilda helso- och sjukvården i riket föreslagit,

[14.] att, till tjenstgöringspenningar åt 24 förste

provincialläkare, till aflöning vid en ny provincialläkaretjenst

med distrikt för innehafvaren af NederLuleå

socken samt för beredande af löneförbättring åt

samtlige provincialläkare i riket, det för närvarande

med 389,675 kronor utgående anslag till Medicinalstyrelsen

med dithörande stater må höjas till 493,675

kronor, eller med...............................................................- »

hvaremot det under senare åren utgående extra anslag

å 20,000 kronor årligen för beredande af tillfällig löneförbättring

åt provincialläkare icke vidare skulle utgå.

Transport kronor

18,017: —

2,000: —

104,000: —

124,017: —

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o f, om statsverket 1890.

Transport kronor

I afseende å anslaget till

Farsoters och smittosam in a sjukdomars botande

har Kongl. Maj:t i nyssnämnda nådiga proposition föreslagit,

[15.] att, till förste provincialläkarnes rese- och

traktan]entskostnader, till arfvoden åt 24 biträdande

provincialläkare samt till aflönande af vikarier åt provincialläkare

under semester, det för närvarande med

100,000 kronor utgående anslag till farsoters och smittosamma

sjukdomars botande må, med titelns ändring

till anslag för bestridande af kostnader för allmän

helso- och sjukvård, höjas till 145,000 kronor eller med »

I enlighet med ofvannämnda protokoll öfver ecklesiastikärenden

föreslår Kongl. Maj:t vidare Riksdagen

beträffande

Akademien för de fria konsterna:

[16.] att det på akademiens stat uppförda ordinarie

anslag 2,000 kronor till extra biträden m. in.

vid det under akademiens inseende stälda läroverk må

af Kongl. Maj:t disponeras jemväl till ersättningsbelopp

åt tre af läroverkets nuvarande professorer under deras

tjenstetid för ökade tjenstegöromål;

Hospitals underhåll:

[17.] att Riksdagen må godkänna den i statsrådsprotokollet

omförmälda aflöningsstat för asylläkare samt

förste och andre underläkare vid Lunds asyl;

att i fråga om denna stats tillämpning Riksdagen

jemväl må godkänna, att af kontanta aflöningen för hvar

af nämnda läkare två tredjedelar skola utgöra fast arfvode

och eu tredjedel tjenstgöringspenningar; samt

att Riksdagen må medgifva, att det till ifrågavarande

lönestat erforderliga beloppet, 8,000 kronor

124,017

45,000

Transport kronor 169,017

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890. 37

Transport kronor

årligen, skall utgå af förslagsanslaget till hospitals

underhåll samt ålderstilläggen af åttonde hufvudtitelns

förslagsanslag: ålderstillägg;

169,017: —

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:

[18.] att detta förslagsanslag, nu 23,119 kronor,

må höjas till 23,185 kronor, eller med................

»

66: —

summa

kronor

169,083: —

Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln i

riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t

icke att föreslå någon förändring.

Om till förestående ökning lägges de ordinarie an- slagens nuvarande slutsumma........................

»

11,675,978: —

skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

Kongl. Maj:ts förslag uppgå till................

kronor

11,845,061: —

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,

vill Kongl. Maj:t, på sätt omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare

innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja, i afseende å

Riksarkivet:

[19.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana

skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets

historia,.................................................................. kronor 3,000: —

[20.] till inredningsmateriel m. in. i riksarkivets

tillbyggnad........................................................................... » 9,237: —

Transport kronor

12,237:

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

Nationalmuseum:

[21.] till vård, underhåll och tillökning af statens

konstindustriella samlingar................................................ »

[22.] till ökad materiel samt till utsträckning och

förändrad anordning af värmeledningen i nationalmusei

gravyrsal.........................................................................— »

Lifrustkammaren:

[23.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna

m. m......................................................................... »

Domkapitlens expeditioner:

[24.] till löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa

expeditioner........................................................................

Kyrkor:

[25.] till fortsättande af restaureringsarbetena å

Upsala domkyrka................................................................

till fortsättande af restaureringsarbetena å Skara

domkyrka..................................................................-..........

Universiteten:

[26.] till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala »

» » » » i Lund.. »

» » matematiska » i Upsala »

» » » » i Lund.. »

[27.] till lärare i tyska, franska och engelska

språken vid universitetet i Upsala................................... »

[28.] till fullbordande af arbetena för förändring af

Carolina-rediviva-byggnaden i Upsala..............................»

12,237:

4,000: —

5,800: —

5,800: —

3,716: —

75,000: —

35,000: —

3,000: —

2,950: —

1,500: —

1,000: —

6,000: —

''50,000: —

Transport kronor 206,003: —

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

[29.] till aflönande af laboratorn i experimentel

fysik och observation! i astronomi vid universitetet i

Upsala, 3,000 kronor för hvardera befattningen,........... »

[30.] till anskaffande af en astrofysikalisk refraktor

och ett nytt vändtorn vid Upsala universitets observatorium

63,500 kronor, deraf att utgå under år 1891 »

[31.] till en extra ordinarie professur inom juridiska

fakulteten vid universitetet i Lund........................ »

[32.] till lärare i tyska, engelska och franska språken

vid universitetet i Lund____________________________________________ »

[33.] till särskild!- arfvode åt docenten vid universitetet

i Lund Sven Söderberg, under i statsrådsprotokollet

angifvet vilkor,........................._...................... »

[34.] såsom personligt lönetillägg för år 1891 åt

vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund

August Jakob Theodor Palm............................................ »

[35.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket

i Lund________________________________________________________ »

[36.] till fullbordande af arbetena å en byggnad

för botaniska institutionen vid Lunds universitet.......... »

[37.] till möblering af botaniska institutionens i

Lund nya byggnad samt anskaffande af apparater och

utensilier för växtfysiologiska laboratoriet derstädes..... »

[38.] till uppförande af ny byggnad för fysiologiska

institutionen vid universitetet i Lund samt till

inköp af tomt för byggnaden och dennas inredning

100,000 kronor, deraf att utgå under år 1891............. »

Karolinska Mediko-Kirurgiska Institutet:

[39.] till arfvode åt en amanuens vid institutets

gynekologiska

klinik ..... »

» » » » » vid institutets

kemiska laboratorium

......... »

[40.] till en pediatrisk klinik å Kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn__________________ »

Transport kronor

39

206,003: —

6,000: —

30,000: —

4,000: —

6,000: —

2,000: —

500: —

1,500: —

18,000: -

12,000: —

40,000: —

900: —

900: —

1,800: —

329,603: —

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

till en pediatrisk poliklinik i Stockholm, under i

statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,............................ »

[41.] till utförande af teckningar i vetenskapliga

ändamål vid institutet........................................................ »

Allmänna läroverken och pedagogierna:

[42.] till löneförbättring åt lärarne vid de allmänna

läroverken________________________________________________________________ »

till resestipendier åt lärare i främmande lefvande

språk.................................................................................... »

till arfvoden åt extra lärare vid de allmänna läroverken

............................................................................... »

till löneförbättring åt lärare vid de en- och tvåldassiga

pedagogierna........................................................ »

Högre lärarinneseminariet:

[43.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor

vid seminariet, efter samma grunder som för innevarande

år,.......................................................................... »

Folkundervisningen:

[44.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor

vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt

teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden

åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma

grunder som för innevarande år,..................................... »

[45.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar

vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,

................................................................................... »

[46.] för anordnande af undervisning i slöjd vid

ett folkskolelärareseminarium............................................ »

[47.] till uppförande af ny byggnad för gymnastik-

och slöjdundervisning vid seminariet i Vexiö med

tillhörande värmeapparat och inredning.......................... »

329,603: —

2,800: —

1,500: -

336,975: —

6,000: —

40,000: —- 8,750: —

4,000: -

33,300: —

15,000: —

1,800: —

36,700: —

Transport kronor 816,428: —

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Majt:s nåd. prop. n:o t, om statsverket 1890.

Transport kronor

De tekniska läroverken:

[48.] till bestridande af kostnader i anledning af

beslut om åtskilliga elevers intagande vid tekniska högskolan

samt för åvägabringande af utredning angående

behofvet af och sättet för utvidgning och omorganisation

af högskolan......................................................,................ »

[49.] till understöd, på det i statsrådsprotokollet

omförinälda vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och

till bestridande af kostnaden för deras inspektion........ »

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[50.] till arfvode för granskning af hospitalens rä
-

kenskaper............................................................................. »

[51.] till uppehållande i Stockholm af en poliklinik

för tandsjukdomar.............................................................. »

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[52.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden

vid ordnandet och vården af de under akademiens

inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vakt
betjening.

............................................................................. »

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar m. m.................................................. »

till utgifvande af planchverk öfver fornsaker och

andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum

in. m._....................................................................... »

Akademien för de fria konsterna:

[53.] till om- och nybyggnad af akademiens hus,

på de i statsrådsprotokollet omförmälda vilkor, 385,000

kronor, deraf att utgå under år 1891............................ »

Transport kronor

Bih. till Riksd. Prot. 1890. l:a Sami. l:a Afd.

816,428: —

14,900: —

35,000: —

1,200: —

4,000: —

4,000: —

3,200: —

2,000: —

35,000: —

915,728: —

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

Naturhistoriska riksmuseum:

[54.] till inköp och insamling af naturalier vid

museets afdelning för arkegoniater och fossila växter,

till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af

andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter

[55.] till vård, underhåll och förkofran af museets

etnografiska samling -...................................................-.....

Undervisningsanstalter för döfstumma ocli blinda:

[56.] till uppehållande af undervisningen vid tre

läroanstalter för öfveråriga döfstumma............................

[57.] till blindskolan i Vexiö.................................... »

[58.] till handtverksskrå!! i Kristinehamn förblinda

[59.] till tryckning af blindskrifter......................... »

till understöd åt blindlärareelever ................. »

Serafimerlasarettet i Stockholm:

[60.] för lasarettets om- och tillbyggnad in. in— »

Hospitalsvården:

[61.] till fortsättande af arbetena å hospitalet vid

Piteå....................................................................................

[62.] till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetälske,

under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,.............

[63.] till uppförande vid Vadstena hospital af ett nytt

ekonomihus och anordnande genom om- och nybyggnad

af ett nytt hus för vård af våldsamma sinnessjuka qvinno!''

88,000 kronor, deraf att utgå under år 1891........

Transport kronor

915,728: —

2,000: —

2,800: —

49,200: —

11,000: —

9,400: —- 2,500: —

1,200: —

135,000: —

300,000: —

14,000: —

40,000: —

1,482,828: —

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor 1,482,828: —

Diverse anslag:

[64.] till svenska fornskriftsällskapet..................... » 2,000: —

[65.] till beredande af religionsvård åt svenske

sjömän in. fl. i utländska hamnar........................ » 10,000: —

[66.] till anställande af två kontraktsadjunkter inom

Vesterbottens fjerde kontrakt, enligt de närmare bestämmelser,

som af Kongl. Maj:t meddelas, 12,000

kronor, deraf att utgå under år 1891............................. » 4,000: —

till inrättande, för det i statsrådsprotokollet angifna

ändamål, af två stipendier för teologie studerande,

enligt de närmare bestämmelser, som af Kongl. Maj:t

meddelas, 4,500 kronor, deraf att utgå under år 1891 » 1,500: —

[67.] till nordiska museet............... » 16,000: —

[68.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften

»Nyare bidrag till kännedom om de svenska

landsmålen och svenskt folklif»............................... » 3,150: —

[69.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften

»Acta mathematica»............................................ » 4,000: —

[70.] till understöd för fortsatt utgifvande af »Nordisk

familjebok»................ » 5,000: —

[71.] till understöd, på de i statsrådsprotokollet

angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,................. » 20,000: —

[72.] till precisionsnivelleringsarbetenas fortsättande

i norra Sverige, anordnande af två nya med sjelfregistrerande

apparater försedda vattenhöjdmätningsstationer

samt underhåll och tillsyn af dessa jemte redan

befintliga sådana stationer m. in................ » 20,500: —

[73.] till ersättning åt byggmästaren C. H. Hallström

för lidna förluster å universitetsbyggnaden i

Upsala................................................................................... > 50,000: —

[74.] till ersättning för af Statskontoret förskottsvis

utbetalda belopp.......................... »__60,361: —

Summa kronor 1,679,339: —

Eu jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1890 års

riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1891 föreslagen,

utfaller sålunda:

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket IHdO.

1890. 1891.

ordinarie anslag 11,675,978: — 11,845,061: — således ökning kronor 169,083: —

extra_» 1,596,622:— 1,679,339:— » » » 82,717: —

summa kronor 13,272,600: — 13,524,400: — således ökning kronor 251,800: —

Nionde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager 1,313,798

kronor, föreslår Kongl. Magt icke någon förändring.

Allmänna indragningsstaten:

För allmänna indragningsstaten är i nu gällande

riksstat anvisadt:

kontant............................

kronor

1,599,902: —

600: —

ersättning för indragen indelning in. m., på förslag...

»

tillsammans

kronor

1,600,502: —

Beträffande denna stat föreslår Kongl. Magt enligt bilagda statsrådsprotokoll*);
[1.

] att underofficeren vid kronoarbetskompaniet å Vaxholm Anders

Gustaf lagergren må berättigas att, när han efter uppnådd ålder af sextiofem

år från underofficersbefattningen vid nämnda kompani erhållit afsked,

från och med månaden näst efter den, under hvilken afskedet varder honom

beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension af 600 kronor;

[2.] att mönsterskrifvaren vid Jönköpings regemente J. 0. Wickbom må,

under vilkor att han vid uppnådd pensionsålder afgår från sin befattning,

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hufvudtiteln”.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

tilldelas pension å allmänna indragningsstaten att med 700 kronor utgå från

och med ingången af månaden näst efter den, i hvilken han från mönsterskrifvaretjensten

erhåller afsked, äfvensom att Riksdagen må medgifva, att

innehafvandet af denna pension ej må utgöra hinder för honom att uppbära

den fyllnadspension, hvartill han på grund af nådiga brefvet den 9 Februari

1858 kan blifva berättigad;

[3.] att före detta extra bataljonsläkaren vid flottans station i Carlskrona

Axel Victor Heribert Alilberg må å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension af 1,000 kronor, att under hans återstående lifstid utgå från

och med 1890 års ingång;

(_4.J att en hvar af nedannämnde vid afvittringsverket i Vesterbottens län

anstälde tjensteman må, dock med vilkor att rätt till pension såsom

kommissionslandtmätare icke må honom tillkomma, från och med månaden

näst efter den, hvarunder lian, i följd deraf att hans befattning vid afvittringsverket

blifver öfverflödig, erhåller afsked från nämnda verk, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta, årlig pension till följande belopp:

styresmannen vid afvittringsverket i Vesterbottens län Karl Wid
mark

......................................................................................... kronor 2,500: —

afvittringslandtmätaren i samma län Gustaf Ericsson..... » 1,000: —

afvittringslandtmätaren i samma län Carl Hampus Huldt » 2,000: —

[5.] att ingeniören vid Generallandtmäterikontoret Per Emanuel Bergstrand

må från och med månaden näst efter den, hvarunder han med pension från

civilstatens pensionsinrättning erhåller afsked från sin befattning, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension till så

stort belopp, att detta tillsammans med pensionen från nämnda inrättning

utgör 2,662 kronor, eller 1,462 kronor årligen;

[6.] att kommissionslandtmätaren och kartografen vid allmänna ekonomiska

kartverket Sigismund Septimus Stanislaus Leczinsky må från och med

månaden näst efter den, hvarunder han från sina befattningar såsom kartograf

och kommissionslandtmätare afgår, under sin återstående lifstid åtnjuta

från allmänna indragningsstaten pension till så stort belopp, att detta tillhopa

med den pension från civilstatens pensionsinrättning, 600 kronor, hvartill han

såsom kommissionslandtmätare må blifva berättigad, uppgår till 2,000 kronor,

eller 1,400 kronor årligen;

[7.] att förre byggmästare!) Johan Fredrik Sjöman må från och med år

1890 under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en

årlig pension till belopp af 720 kronor;

[8.] att förre materialförvaltaren vid statens jernvägsbyggnader in. m.

Bernhard Fredrikssons enka Fredrika Vilhelmina Fredriksson, född Westerlund,

må, så länge hon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta en

årlig pension af 400 kronor, att utgå från och med 1890 års ingång;

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

[9.] att adjunkten vid allmänna läroverket i Nyköping Johan Fredrik

Petersson inå från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller

afsked från sin befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 1,875 kronor;

[10.] att läraren i musik och sång vid folkskolelärareseminariet i Vexiö

Johan Fogelberg må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller

afsked från sin befattning, under sin återstående lifstid å allmänna in~

dragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,000 kronor;

[11.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1891 anvisas ett anslag

af 10,000 kronor, att, enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna

godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre

behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån

erhållit afsked före år 1867;

[12.] att byggmästaren Carl Henrik Hallström må å allmänna indragningsstaten

från och med innevarande år under sin återstående lifstid årligen åtnjuta

ett belopp af 3,000 kronor;

[13.] att bestämmelserna om fastställande af riksmarkegångspris å spanmål

icke vidare må ega tillämplighet samt att vid utbetalning till sterbhus af

begrafningshjelp, som blifvit grundlagd före år 1841 genom innehållning å

lön, deri spanmål ingått, förhöjningen å det värde, 7 riksdaler banko eller 10

kronor 50 öre för tunnan, hvartill spanmålen vid 1840—1841 års statsreglering

beräknades, må, der den som grundlagt begrafningshjelpen aflidit

efter ingången af år 1891, från allmänna indragningsstaten utgå efter den

senast enligt markegångstaxan för det län, inom hvilket begrafningshjelpsbesparingen

egt rum, under Litt. A. fastställa markegång, med iakttagande

dervid att, der begrafningshjelp aftjenats å lön vid något af embetsverken

inom hufvudstaden, beräkningen skall grundas på markegångeri för Stockholms

län.

Enligt hvad af åberopade statsrådsprotokoll framgår, anser Kgngl. Maj:t

sig icke böra föreslå någon ändring i beloppet af de ordinarie anslagen å

pensions- och allmänna indragningsstaterna.

Extra anslag.

Beträffande extra anslag å denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t,

[14.] att å extra stat för år 1891 må anvisas ett kreditiv af 1,425,000 kronor

att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering

med nu fastställa pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för de till

statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i enlighet

med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående,

äfvensom att hvad af de till pensioneringen under år 1890 anslagna

medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering användas.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten

för år 1890 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

1890. 1891.

ordinarie anslag 2,914,300:— 2,914,300:— — — —

extra __ » 1,375,000: — 1,425,000: — således ökning kronor 50,000: —

summa kronor 4,289,300: — 4,339,300: — således ökning kronor 50,000: —

De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1891 utgöra

alltså:

1

II

III

IV

V

VI

VII

VIII

IX

Ordinarie: Extra: Summa:

hufvudtiteln:

1,320,000

— --

1,320,000

—

»

3,851,066

151,434

— 4,002,500

—

»

613,800

— 4,500

— 618,300

—

»

20,952,800

— 2,127,000

— 23,079,800

—

»

6,230,300

— 2,682,000

— 8,912,300

—

»

4,732,077

— 2,194,923

— 6,927,000

—

»

16,153,466

875,734

— 17,029,200

—

»

11,845,061

— 1,679,339

— 13,524,400

—

»

2,914,300

— 1,425,000

— 4,339,300

-—

summa kronor

■68,612,870

— 11,139,930

— 79,752,800

—

Härtill komma de belopp, hvilka Kongl. Maj:t i

sammanhang med regleringen af utgifterna under sjette

hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att anvisa till utgående

under år 1891 utom hufvudtitlarne, nemligen:

Transport kronor 79,752,800: —

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

lransport kronor 79,752,800: —

till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens

trafikerade jernvägar............ kronor 1,300,000: —

» fortsättning af arbetena å

stambanan till Vännäs och anskaffande

af rörlig materiel till

bansträckan Anundsjö—Vännäs

samt till påbörjande af

arbetena å banan till Öfver—

Luleå........................................

2,000,000: — » 3,300,000: —

De Riksgäldskontorets utgifter, hvilka Kongl. Maj:t,

med åberopande af omförmälda protokoll öfver finansärenden

den 11 innevarande Januari*), anser böra i

riksstaten uppföras, äro:

riksdags- och revisionskostnader samt afiöningar in. in.,

förslagsvis,..................................... kronor 616,200: —

annuiteter å de fonderade statslånen samt räntor

å öfrig statsskuld kronor 12,450,620: —

efter afdrag af de till

Riksgäldskontoret

ingående rånte- och

kapitalafbetalningar » 2,722,420: —

förslagsvis,.................................... kronor 9,728,200: —

Derjemte bör i staten uppföras det belopp, som

enligt 1888 års Riksdags beslut skall för år 1891 afsättas

till byggnadsfonden för riksdags- och riksbanks
hus,

...................................................-................................

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare, under åberopande

af nyssnämnda protokoll, att afsätta

• till inlösen af skattefrälseräntor m. in.....................

samt till underlättande af åtgärder för arbetares

olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande................

samt att anvisa till förstärkande af statsverkets kassa
förlagsfond.

................................-..............-.........................

Summan af dessa belopp........................................

» 10,344,400: —

250,000:

170,000: —

» 100,000: —

» 571,800: —

kronor 94,489,000: •—

utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, Indika således

uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets disponibla tillgångar för år

1891 här ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

:) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksstat för år 1891.

Bill. till Riksd. Prat. 1890. l:a Samt. l:a Afd.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Riksstat

Tillgångar och inkomster:

Öfverskott å statsreglering ar ne för år 1888 och föregående år...........

Statsverkets inkomster:

ordinarie inkomster....................................................... 20,059,000

bevillningar.................................................................... 67,380,000

Kronor.

5,750,000

87,439,000

Af riksbankens vinst för år 1889..............................................:.............j 1,300,000

Summa kronor i 94,489,000

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

51

för år 1891.

Utgifter:

att utgå från Statskontoret:

I hufvudtiteln .

II

III »

IV »

V »

VI »

VII »

VIII

ix » ;;;;;;;

Utom hufvudtitlarne ....................................

Säger

Ordinarie anslag

Extra anslag.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1,320,000

3,851,066

613,800

20,952,800

6.230.300

4,732,077

16,153,466

11,845,061

2.914.300

151,434

4,500

2.127.000

2.682.000

2,194,923

875,734

1,679,339

1.425.000

3.300.000

1.320.000

4,002,500

618,300

23,079,800

8.912.300

6.927.000

17,029,200

13,524,400

4.339.300

3.300.000

68,612,870

14,439,930

83,052,800

att utgå från Riksgäldskontor et:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m.

förslagsvis....................................

annuiteter å de fonderade statslånen

ränta å öfrig statsskuld....................

in.,

616,200

samt

afdrag af

ingående

12,450,620

till

Riksgäldskon
-

efter

toret ingående rånte- och kapitalafbe

talningar .................................................... 2,722,420

förslagsvis ....................................................................... 9,728,200

Afsättning till byggnadsfonden för riksdags- och riksbankshus...............

Afsättning till inlösen af skattefrälse räntor in. in

Afsättning till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande................................................

Till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond.....................................

10,344,400

250.000

170.000

100.000

571,800

Summa kronor

94,489,000

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas

i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 11 innevarande Januari*),

att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1891 de

i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende å

dispositionen af besparingarne å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.

Utgifter utom riksstateu.

Beträffande slutligen det under sjette hufvudtiteln omförmälda, till utgående

under år 1891 äskade anslag å 4,665,000 kronor till fortsättning af

arbetena å stambanan till Vännäs och anskaffande af i’örlig materiel till

bansträckan Anundsjö—Vännäs samt till påbörjande af arbetena å banan

till Öfver-Luleå föreslår, jemlikt nyssnämnda statsrådsprotokoll*), Kongl.

Maj:t, som, enligt hvad här ofvan blifvit förmåldt, ansett ett belopp, af

2,000,000 kronor utaf ifrågavarande anslag böra anvisas att utgå å riksstaten

utom hufvudtitlarne, att återstoden af anslaget, eller 2,665,000 kronor,

hvilken bör bestridas af upplånta medel, må anvisas att utgå från Riksgäldskontoret.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfngt med statsregeringen

sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas;

och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och

ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Stockholm 1890. Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor

till

Kong! Maj:ts

nådiga proposition

om statsverket år 1890.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen.

Utgifterna å I—IX hufvudtitlarne.

F inansplanen.

Propositionens justering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

3

Inkomstberäkningen.

Utdrag af ''protokollet öfver jinansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 11

Januari 1890.

Närv arande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen anhöll

att få underställa Kongl. Maj:ts ompröfvande de delar af statsregleringen vid

nu instundande riksdag, som rörde beräkningen af statsverkets tillgångar

för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering borde fyllas, dervid

departementschefen, efter att hafva anmält Statskontorets den 6 December

nästlidet år afgifna berättelse om statsverkets tillstånd och förvaltning, hvilken

berättelse finnes detta protokoll bilagd under Litt. A, vidare yttrade:

“Statskontoret har redan i skrifvelse den 5 Augusti nästlidet år varit 1888 års

i tillfälle att hos Eders Kongl. Maj:t angifva, huru, enligt den afslutade regling

rikshufvudboken för 1888, statsregleringen för samma år utfallit. På sätt m. m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

denna skrifvelse utvisar, hafva statsverkets inkomster samt ordinarie och

extra förslagsanslag lemnat ett nettoöfverskott af kronor ... 9,648,826: 7 4

hvartill kommer:

af myntverkets behållning enligt nådiga brefvet den

5 Maj 1882 ............................................. kronor 16,000: —

odisponerade behållningar å en del

extra statsanslag enligt särskilda föreskrifter

........................................................ » 28,777: 91

dito å dito till följd af anslagens

upptagande i riksstaten till jemnt krontal 1: 2 8 44,779: 19

så att öfverskottet på det hela uppginge till kronor ............ 9,693,605: 93.

I samma skrifvelse omförmäldes vidare, att, till följd deraf att öfverskottet

å 1886 års statsreglering disponerats enligt 1889 och 1890 årens

riksstater med jemnade tusental, af samma öfverskott: ännu vore odisponerade.

.............................................................................. kronor 670:31

samt att af öfverskottet å 1888

års statsreglering ................................. kronor 9,698,605: 9 3

enligt 1890 års riksstat disponerats__„__3,944,000: —

hvadan deraf återstode ................................................. kronor 5,749,605: 9 3

Af 1888 och föregående års öfverskott är alltså för

en blifvande statsreglering att disponera..................... kronor 5,750,276: 24,

och hemställer jag, att detta belopp måtte få under benämning odisponeradt

öfverskott å statsreglering ar ne för år 1888 och föregående år tagas i beräkning

för 1891 års statsreglering, dervid summan torde få jemnas till 5,750,000 kronor.

1889 års

statsreglering.

Beträffande statsregleringen för år 1889 hafva, sa vidt hittills kan

vara lcändt eller beräkneligt, följande öfverskott och brister uppstått:

Jernvägstrafkmedel, beräknade för år 1889 till 6,000,000 kronor,

hafva influtit med 6,500,000 kronor och således öfverstigit beräkningen

m0(l ................................................................................ kronor 500,000: -—

Skogsmedel, beräknade till 1,600,000 kronor,

hafva under år 1889, enligt uppgift af Domänstyrelseu,

lemnat en inkomst af 2,720,370 kronor 16 öre, hvadan

öfverskottet i jemnt tusental belöpt sig till ..............

Tullmedlen hafva uppgått till 42,475,529 kronor

62 öre, hvadan och då denna inkomst är beräknad

till 36,000,000 kronor densamma lemnat ett öfverskott

i jemnt tal af.........................................................

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och

1,120,000: —

6,475,000

Transport kronor 8,095,000:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor

rättigheter, för år 1889 beräknade till 350,000 kronor,

torde kunna antagas lemna ett öfverskott af ............ „

Stämpelmedel, i 1889 års riksstat beräknade till

3.500.000 kronor, kunna med ledning af förhållandena

under föregående år antagas lemna ett öfverskott af „

Hvitbetssockertillverkningsaf''gift har influtit med

öfver 635,000 kronor och således, då densamma för

år 1889 beräknats till endast 250,000 kronor, lemnat

ett öfverskott af............................................................... „

Bevillning af fast egendom samt af inkomst

är beräknad för år 1889 till 3,600,000 kronor. Med

ledning af förhållandena under åren 1886—-1888

torde denna bevillning kunna antagas för år 1889

lemna en inkomst af omkring 3,750,000 kronor,

hvadan å denna titel kan påräknas ett öfverskott af ,,

Säger kronor

Arrendemedel, i riksstaten beräknade till

2.700.000 kronor, kunna med afseende å de, till

följd af den vissa kronans arrendatorer genom nådiga

kungörelsen den 13 Juli 1887 medgifna uppsägningsrätt,

uppkomna förändringar i arrendeinkomsten, antagas

för år 1889 understiga beräkningen med omkring.

..........................................kronor 120,000: —

Bränvinstillverkningsskatt,

för år 1889 beräknad till

15,000,000 kronor, har, enligt

uppgift från Finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå,

influtit med endast 14,334,896

kronor. Efter afdrag af inedgifven

restitution för bränvin, som göres

till förtäring obrukbart för att

användas för tekniskteller vetenskapligt

ändamål, och hvilken

restitution kan antagas uppgå till

omkring 350,000 kronor, skulle

inkomsten uppgå till 13,984,896

kronor, hvilken summa understiger

beräkningen med ett jem
nadt

tal af ................................. „ 1,015,000:— „

Transport kronor

8,095,000: - 75,000: -

100,000: —

385,000: —-

150,000: —

8,805,000: —

1,135,000: —

7,670,000: —

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Ordinarie

inkomster.

Transport kronor 7,670,000: —

I (ifrigt å en del inkomsttitlar uppkommande

öfverskott kunna antagas ungefärligen motsvara de

brister, som å andra inkomsttitlar uppstå, och torde

alltså öfverskottet af inkomsten kunna beräknas till... ,, 7,670,000: —

Vidkommande bristerna å förslagsanslagen, så

torde desamma, utöfver de på en del anslag möjligen

uppkommande öfverskott, kunna beräknas till ........... ,, 2,000,000: —

och efter detta afdrag kan alltså öfverskottet å

1889 års statsreglering beräknas till............................ kronor 5,670,000: —

Vid underdånig anmälan den 12 Januari nästlidet år af statsregleringen

för år 1890 erinrade jag. att allt sedan den statsreglering, som förelädes

1881 års Riksdag, hade vid uppgörande af statsregleringen för det budgetår,

som följt näst efter hvarje Riksdags sammanträde, det förfarande iakttagits,

att befintligt öfverskott å statsregleringen för det år, som närmast föregått

Riksdagens sammanträde, icke tagits i beräkning. Särskilda förhållanden

påkallade emellertid, att, med undantag från nämnda regel, en del af

öfverskottet för 1888 togs i anspråk vid uppgörandet af 1890 års statsreglering.

Som dylika förhållanden nu icke föreligga och 1889 års öfverskott

alltså icke behöfver anlitas för uppgörande af 1891 års budget, ega de

af mig nyss meddelade siffror rörande omförmälda öfverskott ej annan betydelse

för den nu föreliggande statsregleringen, än att de utvisa, att de

öfverskott från 1888 och föregående år, som nu inräknas bland tillgångarne

för denna statsreglering, icke minskats genom sedermera inträffade förhållanden,

utan i deras helhet finnas tillgängliga.

Vidkommande beräkningen af statsverkets inkomster för år 1891 och

dervid först de ordinarie inkomsterna anhåller jag att framdeles få yttra mig

angående beräkningen af grundskattens belopp. Hvad beträffar statsverkets

ordinarie inkomster i öfrigt, får jag, med hänvisning till Statskontorets underdåniga

berättelse af den 6 December nästlidet år, hemställa, att desamma,

med undantag af fyr- och båkmedel samt skogsudde!, må upptagas till de

af Statskontoret föreslagna belopp.

Fyr- och båkmedlen äro för innevarande år beräknade till 1,200,000

kronor, med hvilket belopp denna inkomsttitel under eu följd af år varit i

riksstaten upptagen. Enligt hvad Statskontoret anmält, hafva emellertid de

ifrågavarande medlen belöpt sig för år 1886 till 1,307,263 kronor, för år

1887 till 1,321,853 kronor och för år 1888 till 1,448,639 kronor. Med

afseende härå och då samma medel för år 1889 beräknats uppgå till 1,505,357

kronor 28 öre, har Statskontoret ansett desamma kunna för år 1891 i riksstaten

uppföras med ett förhöjd t, medeltalet för åren 1886—1888 ungefärligen

motsvarande belopp af 1,300,000 kronor. I anledning häraf tillåter jag mig

s. 7 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7

erinra, afl jag- vid anmälan den 12 Januari nästlidet år af en utaf Statskontoret

i dess da senast afgulna berättelse angående statsverkets inkomster

gjord enahanda framställning anförde, att, ehuru den inträffade stegringen i

den ifrågavarande inkomsttitelns afkastning otvifvelaktigt i och för sig skulle

utgöra tillräcklig grund för den föreslagna förhöjningen, andra skäl dock

förelåge, hvilka enligt min tanke för det dåvarande gjorde en sådan förhöjning

mindre rådlig. Fyr- och båkafgiften, hvilken, såsom bekant, utgjorde en å

sjöfartsnäringen lagd beskattning, hade hittills disponerats uteslutande för

sjöfartens egna behof, i det femte hufvudtitelns anslag till lots- och fyrinrättningen

med lifräddningsanstalterna i riksstaten upptagits till enahanda belopp

med inkomsttiteln fyr- och bakmedel, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att för

de med anslaget afsedda ändamål använda de å nyssnämnda inkomsttitel uppkommande

öfverskott. Då det icke borde ifrågasättas att för statens allmänna

behof använda någon de! af ifrågavarande, af sjöfartsnäringen utgående afgifter,

skulle följden af en förhöjning i beräkningen af inkomsttiteln alltså varda en motsvarande

förhöjning i omförmälda anslag under femte hufvudtiteln. En dylik

anslagsförhöjning syntes mig emellertid å ena sidan mindre behöflig, då ju öfverskottet

å den beräknade inkomsten af fyr- och båkmedlen i allt fall komme det

med anslaget afsedda ändamål till godo, men å andra sidan äfven olämplig vid

det förhållande att, innan längre tids erfarenhet blifvit vunnen rörande varaktigheten

af den inträdda stegringen i fyr- och båkmedlen, öfverskottet

öfver det hittills beräknade beloppet icke torde böra i stat disponeras såsom

tillgång för mera stadigvarande behof, hvarjemte möjligen vid fortsatt stegring

af ifrågavarande inkomsttitel fråga om nedsättning i afgiftens belopp framdeles

torde komma under öfvervägande. Förhöjning i beräkningen af fyroch

bakmedlen egde da ej heller rum, och då enahanda skäl mot en dylik

förhöjning äfven nu föreligga, hemställer jag, efter samråd med chefen för

Sjöförsvarsdepartementet, att denna inkomsttitel bibehålies vid sitt nuvarande

belopp, 1,200,000 kronor.

Skogsmedlen äro af Statskontoret beräknade till 2,200,000 kronor,

hvilket skulle innefatta en förhöjning af 200,000 kronor utöfver det belopp,

hvartill samma medel i riksstaten för innevarande år äro upptagna. Som

emellertid, enligt hvad jag förut nämnt, statsverkets skogsmedel under år 1889

influtit med 2,720,3/0 kronor 16 öre eller med icke mindre än 1,120,370

kronor 16 öre utöfver det belopp, 1,600,000 kronor, hvarmed de i riksstaden

för samma år upptagits, och med 520,370 kronor 16 öre utöfver det

belopp, hvartill de enligt Statskontorets beräkning skulle komma att för år

_.uPP£ä, synes mig, utan att nödig försigtighet i beräkningen derigenom

asidosättes, en icke obetydlig höjning i det af Statskontoret antagna inkomstbeloppet

kunna ega rum. Ifrågavarande statsinkomst beror visserligen, på

s^t Statskontoret anfört, af en del förhållanden, som icke på förhand med

någon säkerhet kunna förutses, men härvid bör likväl ihågkommas, att den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

under nästlidet år inträffade tillökningen i väsentlig mån uppkommit genom

stegring af de pris, staten kunnat betinga sig vid de under året afslutade

virkesförsäljningar, samt att de sålunda erhållna prisen komma att utöfva inflytande

äfven på beloppet af skogsmedlen år 1891. Af nyssnämnda virkesförsäljningar,

hvilka i allmänhet utfallit särdeles fördelaktigt, hafva nemligen,

enligt hvad från Domänstyrelsen meddelats mig, åtskilliga omfattat derå årsafverkningsbelopp,

i följd hvaraf köpeskillingen kommer att till vissa delar

inflyta under år 1891. Exempelvis må nämnas, att för tre årsafverkningsbelopp

i Mellersta Ångermanlands revir betingats nära° en half million kronor

hvaraf minst 200,000 kronor komma att inflyta år 1891. Då till nu

antydda förhållanden kommer, att i män af skogsuppskattningarnes fortgång

årsafverkningen inom vissa af de norrländska reviren kommer att under innevarande

år ökas, hvilket naturligen ock verkar stegring af 1891 års skogsmedelsinkomst,

bör, enligt min åsigt, den af Statskontoret för sistnämnda ar

antagna ökningen i skogsmedlen af 200,000 kronor utan betänklighet kunna

höjas till 500,000 kronor; och hemställer jag i öfverensstämmelse härmed,

att inkomsttiteln skogsinedei må i riksstaten för år 1891 upptagas med ett

belopp af 2,500,000 kronor. . .„ .

Beträffande telegrafmedlen har Telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse

den 8 sistlidne November meddelat, att desamma, hvilka beräknats för år

1889 till 1,200,000 kronor och för år 1890 till 1,260,000 kronor, under

år 1888 eller det sista, för hvilket afslutad räkenskap förefunnes, uppgått

till ett sammanlagdt belopp af 1,447,510 kronor 68 öre, hvaraf 1,406,825

kronor 98 öre influtna telegramportoafgifter och 40,684 kronor 70 ore under

åtskilliga andra inkomsttitlar, såsom registrering af telegramadresser hyresoch

underhållsbidrag af kommuner, ersättning från statens eller enskilda jernvägar

för begagnande af telegrafverkets stolpar med mera. Under erinran

att Telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse den 9 November 1888 framhållit

hurusom svårighet då ännu mötte för beräkningen af telegrafverket

inkomster under år 1890, enär det inländska telegramportot komrne att med

början af år 1889 väsentligen förändras och det icke vore möjligt att pa

förhand med någon grad af visshet bedöma, hvilken inverkan på inkomsten

den då nyss beslutade portonedsättningen komme att medföra, har Styrelsen

vidare anfört, att den under de nio första månaderna^ af år 1889 vunna

erfarenheten rörande berörda förändrings inflytande på portoinkomsterna

o-åfve vid handen, att, under det den inländska telegrafkorrespondensen okats

med 243,797 telegrammer eller med nära 54 procent, portoinkomsten, hvilken

kunde befaras komma att åtminstone i början lida väsentlig minskning, vant

i det närmaste lika med eller blott med 0,9 procent understigande nästföregående

års portoinkomst under motsvarande månader, samt att den utländska

telegramvexlingen visat fortfarande tillväxt, nemligen med omkring P1C*

cent i telegramantalet och 4 procent i portoinkomsten. På grund häråt och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 9

under antagande beträffande telegrafkorrespondensens omfattning under årets

sista qvartal, att förhållandena komme att blifva i det närmaste oförändrade,

har Telegrafstyrelsen ansett portoinkomsterna för hela år 1889 kunna beräknas

uppgå till omkring 1,400,000 kronor. Då emellertid det icke torde

med säkerhet kunna påräknas, att de jemförelsevis gynsamma förhållanden

i afseende på affärsverksamheten inom landet, hvilka för närvarande egde

rum, komme att äfven framgent fortfara, har Telegrafstyrelsen icke vågat

beräkna telegrafverkets inkomster för år 1891 till lika högt belopp, hvartill

de ansåges komma att uppgå för år 1889, utan föreslagit, att samma

inkomster måtte för år 1891 beräknas till 1,350,000 kronor. I denna

af Statskontoret biträdda hemställan anser jag mig böra instämma.

Enligt den af Statskontoret verkstälda beräkning af bevillningarne äro

dessa upptagna till sammanlagdt belopp af 67,380,000 kronor. Som jag icke

har något att erinra vid ifrågavarande beräkning, hemställer jag, att bevillningarne

må i riksstaten för år 1891 uppföras till de af Statskontoret föreslagna

belopp. “

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm anförde härefter

:

“Sedan Eders Kongl. Maj:ts föredragande för finansärenden framlagt

beräkningen af statsverkets inkomster för år 1891 och då ett från föregående

år uppkommet öfverskott af närmare 6,000,000 kronor nu föreligger, hvilket

i betraktande af öfriga vid förevarande statsreglering till buds stående

tillgångar kan i väsentlig man disponeras till andra statens utgifter än de,

så att säga, vanliga och löpande, täcktes Eders Kongl. Maj:t tillåta,

att jag nu yttrar mig, huru, i stort taget, detta öfverskott lämpligast

må kunna användas och fördelas för tillgodoseende af sådana på dagordningen

stående frågors lösning, hvilka äro af framstående vigt; och lärer det

härvid vara angeläget att uppmärksamma, att det för handen varande öfverskottet

till stor del måste antagas vara af mera tillfällig beskaffenhet

och att således utgifter eller, rättare sagdt, efterskänkande af inkomster eif

varaktig natur endast i en jemförelsevis mindre mån synas kunna på dess

befintlighet grundas.

Den fråga, som alltid utgjort och utgör ett af de främsta föremålen

för Konungens omsorg och hvilken bör ligga hvarje svensk man om hjertat,

är förbättrandet af vårt lands försvarskraft till värnande af vårt oberoende.

Cheferne för landt- och sjöförsvarsdepartementen lära, hvar för sig,

vara betänkta pa att, i sadant hänseende och hufvudsakligen till förökande

af den för försvaret erforderliga materiel, inför Eders Kongl. Maj:t framlägga

särskilda förslag. Mig synes öfverskottet böra kunna tagas i anspråk till

ungefär en femtedel för hvartdera af landt- och sjövapnen, alltså till belopp

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 2

Bevillningar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

af omkring 1,000,000 kronor för fjerde och 1,000,000 kronor för femte

hufvudtiteln.

Ett fortsatt och med tillbörlig kraft bedrifvet byggande af den statsbana

norr om Sollefteå, hvarå arbetet nu pågår, synes mig påkalladt icke

blott ur handelns och näringarnas synpunkt samt på grund af de nordliga

delarnes af vårt land behof af kommunikationer, utan äfven med fästadt afseende

å politiska eller kanske än mer strategiska intressen. I fråga om det

belopp, som till denna jernvägsbyggnad kan under nästa år användas, bör

öfvervägas, att Riksdagen vid anvisande af medel till denna statsbana så till

vida afvikit från det tillförene följda förfaringssätt, att dessa medel endast

till en del upplånats, men till återstående beloppet anvisats å riksstaten, att

utgå af statsverkets deruti uppförda inkomster. Dessa aflägsna orters glesa

befolkning och den till följd deraf ringare påräkneliga trafikinkomsten af

banan gifva mig skäl finna sagda undantagsförfarande välbetänkt. Föredraganden

för civilärenden lärer vara beredd att inför Eders Kongl. Maj:t

förorda Jernvägsstyrelsens underdåniga förslag om användande till den norra

stambanans fortsatta byggande m. m. af 4,665,000 kronor, hvaraf ett belopp

af 2,000,000 kronor synes mig i det förslag till finansplan, som nu uppgöres,

böra beräknas att af statsinkomster bestridas.

Gifvet torde vara, att Eders Kongl. Maj:t vidblifver den uppfattning

angående lättnad i rustnings- och rotering sbördan och afskrifning af grundskatten,

i sammanhang med utsträckt ordnande af försvaret, som Konungen

den 9 Januari 1885, efter inhemtadt yttrande af sin dåvarande statsminister,

omfattade och hvilken sedermera i hufvudsak vann Riksdagens gillande.

Omständigheterna möjliggöra nu ett ytterligare steg på den då inslagna

vägen. Om än, såsom jag redan antydt, en stor del af nu befintliga öfverskott

bör anses vara af mera tillfällig natur och således i främsta rummet afses för behof

af mera tillfällig art, dristar jag dock med visshet antaga, att en ej ringa

del af ifrågavarande statsinkomster härrör af eu uppkommen år efter annat fortgående

tillväxt i statsintraderna af sådan stabilitet, att, derest icke synnerliga

undantagsförhållanden skulle inträda, den äfven för framtiden kan påräknas,

samt att i följd häraf en ytterligare lindring i grundskatt samt rustningsoch

roteringsbesvär utan förryckning i framtida statsregleringar nu kan ega

rum. Det belopp, jag skulle våga tillråda Eders Kongl. Maj:t att för detta

ändamål afse, kan dock icke blifva särdeles betydligt, om än i hvarje fall

stort nog att innebära en afsevärd lindring. Jag anser det kunna uppgå

till 10 procent af grundskattens samt rustnings- och roteringsbesvärens värde

före den derå redan skedda afskrifning af 30 procent, alltså omkring 1,000,000

kronor. Föredragandena för landtförsvars-, sjöförsvars- och finansärendena

lära vara beredde att inför Eders Kongl. Maj:t till närmare pröfning anmäla

de i detta syfte erforderliga nådiga beslut.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 11

Det höga intresse, Eders Kongl. Maj:t hyser för ett verksamt befrämjande

af de frågor, som närmast beröra vårt lands arbetarebefolkning,

torde, i den mån dessa frågor komma sin lösning närmare, kräfva

reserverande af statsmedel till underlättande af deras genomförande. Med

Riksdagens medverkan hafva under förlidet år åtgärder vidtagits i syfte

att bereda arbetare skydd mot yrkesfara. En annan af dessa frågor,

den om försäkring för olycksfall i arbetet, befinner sig, enligt hvad chefen

för civildepartementet tillkännagifvit, nu i det skede, att förslag till dess

ordnande redan vid instundande riksdag torde kunna framläggas. Det i

nära sammanhang härmed stående förslaget till lagstiftning om sjukkassor

har ännu ej hunnit undergå den förberedande granskningen, men äfven denna

uppgift torde inom kort kunna lösas. Ojemförligt svårare och mera invecklad

synes frågan om ålderdomsförsäkring. Den kritik, hvilken vederbörande

myndigheter underkastat det i berörda hänseende af särskilda komiterade

framlagda förslag, synes nogsamt gifva stöd för den farhåga, att denna vigtiga

fråga ännu ej är mognad. Den är ock ur många synpunkter, främst

den finansiella, så djupt ingripande i vårt lands förhållanden, att mycket

arbete och särdeles omfattande och noggranna ytterligare undersökningar

torde erfordras, innan de olika meningarna om den svåra uppgiftens ändamålsenliga

lösning kunna komma till den grad af enighet, som måste utgöra

betingelsen för hopp om framgång. Jag anser således afsättning af medel

för ålderdomsförsäkring ännu ej skäligen böra ifrågasättas; hvaremot en

dylik åtgärd lämpligen torde kunna ega rum till underlättande af blifvande

olycksfallsförsäkning och sjukkassors bildande, särskilt med afseende å sådana

förestående utgifter, som närmast hafva karakteren af organisationskostnader.

Hvad beträffar det derefter återstående disponibla öfverskottsbeioppet,

torde jag ej böra underlåta att fästa uppmärksamheten på tillkomsten af

den amorteringsfond för statsskulden i dess helhet, hvilken senaste Riksdag

beslutat, afseende att bilda grunden till en ej blott förstärkt, utan ock planmessigt

anlagd amortering å statsskulden, och hvars tillgodoseende naturligtvis

måste blifva af framstående vigt.

Ännu lärer emellertid — förutom nödvändigheten att afsätta ytterligare

medel till byggnadsfonden för riksdags- och riksbankshus och till inlösen

af skattefrälseräntor — fortfarande behof förefinnas att förstärka statsverkets

kassaförlags fond, till hvilken jag, på sätt Eders Kongl. Maj:ts föredragande

för finansärenden lärer vara beredd att föreslå, finner det slutliga

återstående beloppet af det öfverskott, hvarom jag nu i underdånighet yttrat

mig, lämpligast böra öfverföras."

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen yttrade:

“På sätt Eders Kongl. Maj:t redan torde hafva funnit af de uppgifter

jag förut i dag meddelat rörande statsverkets år 1891 påräkneliga inkomster,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet

är statens finansiela ställning sådan, att den medgifver nedsättning i grundskatten

med det af Hans Excellens Herr Statsministern angifna belopp, 10

procent af ursprungliga värdet, samt motsvarande lindring i rustnings- och

roteringsbesvären. Beträffande det samband, hvari, på sätt Herr Statsministern

anfört, denna fråga fortfarande bör ställas med frågan om ordnandet

af försvaret, är, enligt hvad jag inhemtat, chefen för Landtförsvarsdepartementet

sinnad att, jemte vissa andra ändringar i värnpligtslagen, såsom vilkor

för den ifrågasatta grundskatteafskrifningen och lindringen i rustnings- och

roteringsbesvären föreslå sådana ändringar i nämnda lags §§ 1, 3, 6, 27

och 52, hvarigenom beväringsåldern skulle komma att utsträckas med två

år och de värnpligtiges öfningsskyldighet ökas med sex dagar; och instämmer

jag, under förutsättning af Riksdagens bifall härtill, till alla delar med Herr

Statsministern om lämpligheten att nu företaga den omförmälda skattenedsättningen.

Rörande den till följd häraf erforderliga ökningen i anslagen till lindring

i rustnings- och roteringsbesvären lärer Eders Kongl. Maj:t längre fram

i dag vilja besluta på föredragning af cheferne för Landt- och Sjöförsvarsdepartementen,

hvaremot det nu tillkommer mig att afgifva underdånigt

yttrande rörande nedsättningen i grundskatterna.

Då denna nedsättning innefattar ett fortsatt genomförande af den grundskatteafskrifning,

hvartill början gjordes år 1885, lärer häraf vara en gifven

följd, att de särskilda slag af skatter och utlagor, hvilka jemlikt nådiga kungörelsen

den 5 Juni 1885, angående nedsättning i de på viss jord hvilande

grundskatter, äfvensom vissa derefter meddelade stadganden blifvit nedsatta

med 30 procent, böra utgöra föremål äfven för denna afskrifningsåtgärd och

således från och med år 1891 nedsättas med ytterligare 10 procent.

Uti nyssnämnda nådiga kungörelse af den 5 Juni 1885 är förordnadt,

bland annat, att uti den kronan behållna grundskatt å hemman och

lägenhet'' af skatte eller frälse natur, å sådana hemman och lägenheter

af krono natur, som enligt dittills gällande föreskrifter kunde till skatte köpas,

å ecklesiastikstatens boställen samt å hemman och lägenheter, som innehades

af enskildt verk, menighet eller inrättning, likasom ock uti presternas.utlagor,

nedsättning skulle, med vissa undantag, ega rum med trettio procent af grundskattens

eller utlagornas belopp, hvilken nedsättning skulle inträda från och med

år 1886, äfvensom att enahanda nedsättning skulle ega rum beträffande drängespanmålen

och hjelpedagsverkena i Färentuna härad af Stockholms län, till

statsverket ingående afgäld för upphörd arbets- eller hofveriskyldighet, samt

arbets- eller hofveriskyldighet, som ännu utgjordes till någon statens egendom.

Enligt den utredning om grundskattens dåvarande belopp, som meddelades

i det vid den till 1885 års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående

statsverkets tillstånd och behof bifogade utdrag af protokollet öfver

s. 13 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

13

finansärenden den 12 Januari samma år, utgjorde grundskatten då, efter

vidtagande af åtskilliga i statsrådsprotokollet omförmälda. uteslutningar och

kronor 37,000: —

omflyttningar, .................

Från lindring i grundskatten

skulle undantagas dels kronan

behållna räntor och kronotionde

af statens utarrenderade

egendomar samt af militie- och

civilboställen äfvensom af skogsområden,

hvilka voro upplåtna

sågverken i de norra länen i ersättning

för privilegierad stockfångst,

och af tillsvidare upplåtna

slåtter- m. fl. lägenheter samt

strömfall med tillhörande utmål,

hvilka räntor och kronotionde

förslagsvis beräknades till .........

dels och följande anordnade ränteoch

kronotiondebelopp, nemligen:

d fjerde hufvudtiteln:

friheter, som åtnjutas af

rusthåll och rotar samt innehafvare

af militieboställen, .............

ä femte hufvudtiteln:

båtsmansindelningens friheter,

75,500 kronor, samt de

friheter, som åtnjutas af lots- och

fyrinrättningen, 405 kronor, eller

tillsammans....................................

å sjette hufvudtiteln:

friheter, som medgifvits

gästgifvare, färjor och färjekarlar

samt för jordförluster genom kanal-

och väganläggningar, sammanlagdt

.......................................

Efter afräkning af dessa rånte- och

kronotiondebelopp, utgörande ..........................................

qvarstod såsom grundskatt, hvarå nedsättning borde

ega rum, ..............................................................................

kronor 5,450,554: 3 2.

817,000: —

75,905:

8,220:

kronor 938,125:

kronor 4,512,429: 3 2

Transport kronor 4,512,429: 3 2

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 4,512,429: 3 2

och då detta belopp minskades med trettio procent

eller............................................................................ „ 1,353,728: 80

återstodo ............................................................................. kronor 3,158,700: 5 2

hvadan med tillägg af ofvannämnda, från skattened
sättningen

undantagna belopp ...................................... „ 938,125: —

grundskatten komme att uppgå till ........ kronor 4,096,825: 5 2,

och blef denna statsinkomst upptagen i rundt tal med 4,097,000 kronor i

såväl 1886 som 1887 årens riksstater.

I sammanhang med den af Riksdagen år 1887 beslutade upplösning,

räknadt från den 1 Januari 1888, af det då bestående rättsförhållandet mellan

kronan och Sala bergslag blef jemlik! nådiga brefven den 13 Juli och den

25 November 1887 den under benämning grufvedrängshjelp af hemman inom

åtskilliga socknar af Vestmanlands län till bergslaget dittills utgångna afgift

indragen och, efter det hjelpen enligt grunderna i nådiga förordningen den

23 Juli 1869 angående förändring af grundräntor och kronotionde blifvit i

penningar omsatt, från och med år 1888 med trettio procent nedsatt. Med

afseende å den härigenom uppkommande tillökning i grundskatten blef denna

inkomsttitel i 1888 års riksstat upptagen med ett till 4,100,000 kronor afrundadt

belopp.

Genom nådiga förordningen den 11 September 1885 och nådiga kungörelsen

den 13 Juli 1887 stadgades, bland annat, att skattefrälseräntor och

kronotionde, som innehades under enskild eganderätt, samt arbets- och hofveriskyldighet

till skattesåld kronoegendom skulle, derest anbud derom af

vederbörande egare framstäldes inom utgången af år 1888, för statsverkets

räkning på vissa vilkor inlösas samt att inlösta räntor och kronotionde skulle

med iakttagande af de beräkningsgrunder, som gälde för utgörande af kronans

räntor och tionde näst före utfärdandet af nådiga kungörelsen den 11

Maj 1855 angående de i ordinarie räntan ingående persedlars omsättning

och förenkling, omsättas enligt föreskrifterna i nämnda kungörelse och förordningen

den 23 Juli 1869 samt till statsverket utgöras för tiden från räntornas

och kronotiondens indragning, hvarvid för desamma skulle gälla enahanda

bestämmelser som för annan till staten utgående grundskatt.

Yid 1888 års Riksdag antogs, att skattefrälseräntor skulle vid 1888

års utgång vara inlösta för åtminstone 3,000,000 kronor, samt att statsverkets

behållna inkomst af inlösta dylika räntor m. m. skulle, efter föreskrifven

omsättning samt minskning med trettio procent, uppgå till omkring

60,000 kronor; och då grundskatten, enligt hvad Statskontoret hade upplyst,

år 1886 uppgått till 4,124,615 kronor 22 öre, blef densamma i riksstaten

för år 1889 upptagen med ett denna summa, ökad med nyssnämnda

s. 15 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 15

60,000 kronor, motsvarande belopp, eller i jemnadt tal 4,185,000 kronor,

med hvilket belopp densamma äfven i 1890 års riksstat är upptagen; och

har Statskontoret i dess underdåniga berättelse angående statsverkets inkomster

år 1891 föreslagit denna beräknings bibehållande jemväl för sistnämnda år.

Enligt hvad förut blifvit förmäldt, utgjorde den del af grundskatten,

hvarå nedsättning enligt nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885 skulle ega

rum,...................................................................................... kronor 4,512,429: 3 2.

Om, till följd afhärofvan omförmälda förändringar,

härtill läggas dels den från och med år 1888

till statsverket indragna s. k. grufvedrängshjelpen,

omsatt i penningar enligt nådiga förordningen den

23 Juli 1869, ............................... kronor 6,689: 9 7

samt dels inlösta skattefrälseräntor

m. m., beräknade att efter nedsättning

med trettio procent uppgå

till omkring 60,000 kronor, men

här utan iakttagande af dylikjminskning

upptagna med...................... _______85,700:— „ 92,389: 97

uppkommer summa grundskatt, hvarå ytterligare nedsättning

kan komma att ega rum, ................................ kronor 4,604,819: 2 9.

Tio procent derå utgör ....................................... ,, 460,481: 9 3.

Om från den af Statskontoret föreslagna beräkningen för år 1891

eller ................................................................................. kronor 4,185,000: —

dragas nyssnämnda........................................................... „ 460,481:9 3

återstå ............................................................................... kronor 3,724,518: 07

eller i rundt tal 3,724,000 kronor.

På grund af föreskriften i § 4 af nådiga förordningen den 11 September

1885, att inlösta räntor och kronotionde skola omsättas i penningar

och till statsverket utgöras för tiden från räntornas och kronotiondens indragning,

hvarvid för desamma skola gälla enahanda bestämmelser som för

annan till staten utgående grundskatt, hafva, såsom jag redan nämnt, ifrågavarande

rånte- och tiondebelopp blifvit med 30 procent nedsatta, likasom ock

den vidare nedsättning, som kan varda å grundskatterna i allmänhet medgifven,

utan ytterligare föreskrift varder å dem tillämplig, hvarvid allenast lärer

böra meddelas bestämmelse i syfte att å räntor och tionde, som blifvit inlösta

så sent, att nedsättningen inträder först efter 1891 års ingång, nedsättningen

skall omedelbart ega rum med 40 procent. Jemlikt § 5 i nådiga

förordningen den 11 September 1885, jemförd med mom. 12:o b) i kungö
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

I

16 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

relsen den 5 Juni samma år, eger med den afgäld, som skall utgöras i

stället för inlöst arbets- eller hofveriskyldighet, enahanda förhållande rum

som med nyssnämnda räntor och tionde.

I sammanhang härmed bör likväl erinras, att, jemlikt nådiga kungörelsen

den 3 Februari 1888, egare af skattefrälsehemman, hvars skattefrälseränta,

ehuru varande af den beskaffenhet, som afses i § 1 af nådiga förordningen

den 11 September 1885, icke blifvit af statsverket inlöst, förklarats

berättigad att af statsmedel erhålla ersättning med 30 procent af denna

ränta, samt att enahanda skäl, som föranledt detta medgifvande, tala derför,

att ersättning motsvarande den ytterligare grundskattenedsättning, som nu är

i fråga, varder egare af dylikt hemman beredd; och anser jag alltså Riksdagens

bifall härtill böra inhemtas.

Med åberopande af hvad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t måtte i särskild nådig proposition af denna dag föreslå Riksdagen att,

för den händelse den nådiga proposition, som, på sätt förut blifvit antydt,

torde komma att aflåtas rörande ändring i värnpligtslagen den 5 Juni 1885,

vinner Riksdagens bifall, i hvad densamma afser ändring i §§ 1, 3, 6, 27

och 52 af nämnda lag, jemväl besluta:

att i de skatter och utlagor, som med tillämpning af bestämmelserna

i nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885, angående nedsättning i de på viss

jord hvilande grundskatter, blifvit nedsatta med trettio procent, ytterligare

nedsättning skall, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i

berörda nådiga kungörelse, från och med år 1891 ega rum med tio procent

af det belopp, hvarå nyssnämnda nedsättning beräknats;

att i de fall, der nedsättning i skatt eller utlaga enligt nådiga kungörelsen

den 5 Juni 1885 bör ega rum, men icke ifrågakommer förr än efter

1891 års ingång, nedsättningen bestämmes till fyratio procent af det belopp,

hvarå enligt samma nådiga kungörelse nedsättningen skall beräknas;

att den till Sala bergslag förut utgående, men numera till statsverket

indragna grufvedrängshjelpen af hemman inom åtskilliga socknar i Yestmanlands

län frän och med ingången af år 1891 nedsättes med ytterligare

tio procent af det belopp, hvarå den jemlikt nådiga brefven den 13 Juli

och den 25 November 1887 medgifna nedsättning af trettio procent egt

rum; samt

att den ersättning, som jemlikt nådiga kungörelsen den 3 Februari

1888 bör utgå till egare af skattefrälsehemman, hvars skattefrälseränta, ehuru

varande af den beskaffenhet, som afses i § 1 af nådiga förordningen den 11

September 1885 angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde, som

innehafves under enskild eganderätt, samt arbets- eller hofveriskyldighet till

skattesåld kronoegendom icke blifvit af statsverket inlöst, skall, under iakttagande

i öfrigt af bestämmelserna i nämnda kungörelse, från och med år

s. 17 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 17

1891 utgå med 40 procent af räntans belopp, beräknadt på sätt i samma

kungörelse föreskrifves.

Under förutsättning af Riksdagens bifall härtill hemställer jag, att

inkomsttiteln grundskatt må i riksstaten för år 1891 upptagas med det

belopp, 3,724,000 kronor, hvartill densamma enligt den al mig förut meddelade

beräkningen skulle komma att efter nedsättningen uppgå.

Jag anser mig i detta sammanhang böra erinra derom, att vid de två

föregående tillfällen, då Eders Kongl. Maj:t framlagt förslag om nedsättning

i grundskatterna, nemligen vid 1883 och 1885 årens Riksdagar, Eders

Kongl. Maj:t samtidigt dermed föreslagit viss nedsättning i den uti tulltaxeunderrättelserna

under namn af lastpenningar omförmälda afgift. Då den vid

förstnämnda Riksdag ifrågasatta genomgripande reformen af vårt skattesystem

icke kom till verkställighet, fann Riksdagen ej heller skäl att för det dåvarande

bifalla Eders Kongl. Maj:ts framställning rörande lastpenningarne.

Vid 1885 års Riksdag deremot, då en nedsättning med 30 procent i grundskatterna

kom till stånd, blefvo jemväl lastpenningarne nedsatta från 14 till

10 öre för hvarje ton af fartygets drägtighet. Någon afsevärd lättnad skulle

emellertid näppeligen beredas den svenska sjöfartsnäringen genom en fortsatt

nedsättning i lastpenningarne, Indika till eu öfvervägande del utgöras af de

främmande fartyg, som besöka våra hamnar. I öfverensstämmelse med förfarandet

vid nyss omförmälda båda tillfällen, då nedsättning i lastpenningar

föreslogs samtidigt med lindring i grundskatter och rotering m. in., ehuruväl

lastpenningarne med dessa skatter och besvär erkändes icke stå i något

egentligt samband, kunde äfven nu böra komma under öfvervägande, huruvida

en ytterligare nedsättning i lastpenningarne borde föreslås, men vid det

förhållande att denna fråga lämpligast torde böra pröfvas i sammanhang

med andra på dagordningen stående, sjöfartsnäringen rörande frågor torde

mig nådigst tillåtas att för närvarande ej upptaga densamma.

Med anledning af en vid 1888 års Riksdag väckt motion angående

verkställande af en undersökning af den svenska sjöfartsnäringens tillstånd

samt beredande af understöd åt densamma har nemligen Riksdagen i underdånig

skrifvelse den 14 Maj nyssnämnda år anfört, hurusom Riksdagen

funne det vara i hög grad önskligt, om någon lagstiftningsåtgärd kunde vidtagas

till denna vigtiga närings upphjelpande, men att Riksdagen till fullo

insåge svårigheten att finna något verksamt medel j detta afseende, då beträdandet

af den väg, som i flera andra länder inslagits genom tilldelande

åt sjöfarten af penningeunderstöd dels i form af premier för byggandet af

fartyg eller för tillryggalagdt större antal sjömil, dels såsom subventioner

för upprätthållande af regelbundna ångfartygslinier, föreföll ganska betänkligt,

enär derigenom torde framkallas liknande anspråk på offentligt understöd åt

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

andra gagnande näringar, hvilka likaledes befunne sig i mer eller mindre tryckt

ställning; och har Riksdagen på grund af det anförda och då förevarande

fråga vore af så stor! vigt, att ej någon utväg borde försummas, som erbjöde

någon utsigt att leda till målet, i underdånighet anhållit, att Eders Kongl.

Maj it behagade genom sakkunnige män låta undersöka den svenska sjöfartsnäringens

tillstånd samt i sammanhang dermed inkomma till Riksdagen med

de förslag, hvilka af sagda undersökning och utredning kunde blifva en följd.

Öfver Riksdagens berörda skrifvelse afgaf Kommerskollegium, efter inhemtande

af yttranden från handels- och sjöfartsnämnderna i riket äfvensom

andra för ämnet intresserade korporationer och enskilda personer, den 21

September 1888 underdånigt utlåtande. Uti de till Kollegium ingifna yttrandena

hade, utom i fråga om medgifvande af tullrestitution i vissa fall för

materialier vid fartygsbyggnad m. in., som temligen enhälligt förordats, vidt

skiljaktiga meningar uttalats beträffande de åtgärder, som borde vidtagas till

sjöfartsnäringens höjande. Sålunda hade i många af de afgifna yttrandena

påyrkats lindring i de utgifter och kostnad medförande skyldigheter, som för

närvarande hvila å sjöfartsnäringen, och hade i detta afseende föreslagits,

bland åtskilligt annat, borttagande af lastpenningarne. I motsats härtill hade

uti andra bland ifrågavarande yttranden framhållits, att, då lindringar i

sjöfartsnäringen åliggande afgifter älven skulle komma utländska fartyg till

del, samt, enligt hvad erfarenheten utvisade, minskning i skeppsafgifterna

ofördröjligen plägade framkalla proportionerlig nedgång i frakterna, något

verkligt och varaktigt gagn för sjöfarten ej på detta sätt kunde vinnas. I

stället hade derföre föreslagits andra sätt för ifrågavarande närings understödjande,

såsom genom utbetalande af premier för inom landet byggda fartyg,

seglationspremier o. s. v. För egen del instämde Kommerskollegium med

Riksdagen i fråga om önskvärdheten deraf, att någon lagstiftningsåtgärd vidtoges

till sjöfartsnäringens upphjelpande, och tillstyrkte anställande af en uttömmande

utredning af ämnet. Enär, på sätt förut omförmälts, ibland ifrågasätta

lättnader åt sjöfartsnäringen från många håll tullrestitutioner föreslagits,

beslöt Eders Kongl. Maj:t vid anmälan den 12 Oktober 1888 af Riksdagens

ifrågavarande underdåniga skrifvelse, att de till ärendet hörande handlingar

skulle öfverlemnas till den af Eders Kongl. Maj:t den 18 Juni nyssnämnda år

tillsatta tullkomité för att tagas i öfvervägande vid fullgörandet af det komitén

lemnade uppdrag, hvarjemte Eders Kongl. Maj:t den 14 December samma

år förordnade, att handlingarne i ärendet jemväl skulle öfverlemnas till chefen

för Finansdepartementet för att i öfriga delar än angående tullrestitutioner

tagas i öfvervägande vid verkställande af den genom nådigt beslut den 29

derförutgångne Oktober anbefalda utredning angående åtskilliga med skattelagstiftningen

i samband stående frågor.

Sedan tullkomitén den 9 sistlidne April afgifvit ett särskilt under
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 19

dårligt utlåtande i fråga om berörda tullrestitutioner, samt Kommerskollegium

ocli Generaltullstyrelsen, efter handels- och sjöfartsnämndernas med fleres

hörande, inkommit med underdånigt yttrande häröfver, hafva, på sätt jag

den 8 i denna månad haft tillfälle att för Eders Kong], Maj:t anmäla, de

i enlighet med nådiga beslutet den 29 Oktober 1888 för utredning angående

åtskilliga med skattelagstiftningen i samband stående frågor af mig tillkallade

personer, till hvilka samtliga handlingar i detta ärende blifvit öfverlemnade,

den 17 nästlidne December afgifvit ett till chefen för Finansdepartementet

stridt yttrande i ämnet, deruti bemälde komiterade anfört, bland annat, att,

då för ernående af det med Riksdagens skrifvelse afsedda resultat jemväl

andra åtgärder än medgifvandet af tullrestitutioner m. m. kunde antagas

komma att anses erforderliga, det syntes lämpligast, att samtliga de åtgärder,

som för ändamålets vinnande kunde ifrågasättas, blefve i ett sammanhang

pröfvade, på det att den hjelp, som från statens sida kunde komma att

lemnas, måtte på bästa möjliga sätt komma näringens olika grenar till godo,

samt att ett ytterligare skäl för denna åsigt funnes i den omständigheten

att, då en nedsättning i de å sjöfarten hyllande utgifter icke lika allmänt

syntes tillmätas den vigt som mera direkta understöd åt näringen i fråga,

samt en nedsättning i de mest betydande af berörda afgifter till större delen

skulle komma utländska här trafikerande fartyg till del, det icke torde vara

omöjligt, att en omfattande utredning af ämnet kunde gifva vid handen, att

sjöfarten bäst skulle gagnas, om, med bibehållande af åtminstone flertalet af

de derå lagda afgifterna, en del af hvad som genom dylika afgifter inflöte

och som icke erfordrades till bestridande af de utgifter, som genom dem

skulle betäckas, finge på ett eller annat sätt användas till näringens understödjande.

På grund af det anförda och då någon närmare utredning i

ämnet icke kunde af komiterade förväntas, hemstälde komiterade, huruvida

icke frågan i sin helhet borde, på sätt ock Kommerskollegium förordat,

öfverlemnas till utredning af en komité, så sammansatt, att ''fullständig sakkännedom

rörande sjöfartsnäringens olika grenar derinom funnes tillgänglig.

I enlighet med berörda hemställan har Eders Kongl. Maj:t den 8 i

denna månad beslutit tillsättande af en komité med uppdrag att efter utredning

af sjöfartsnäringens tillstånd och behof inkomma med underdånigt

förslag till de åtgärder för befrämjande af näringens vidare utveckling, hvartill

berörda utredning kunde gifva anledning.

Resultatet af denna utredning bör, såsom jag redan tillåtit mig antyda,

naturligen afvaktas, innan frågan om nedsättning i lastpenningar^ upptages

till förnyad pröfning

Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1891 må med inkomsternas

de belopp, jag föreslagit, få i statsverkspropositionen upptagas i den ord- uppställning.

ningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den vanliga fördel
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

ningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det tillåtas mig att,

liksom vid föregående tillfällen egt rum, här låta inflyta en gruppering af

dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga uppställningen lernnar en

öfversigt af dessa inkomsters olika natur ur finansiel synpunkt och närmare

sammanför inkomster af närbeslägtad art.

Denna öfversigt angifver såsom

Statsverkets inkomster:

A. Inkomster, som ej utgöra skatter:

arrendemedel ........

skogsmedel...............

jernvägstraflkmedel

postmedel..................

telegrafmedel .........

bötesmedel ...............

extra uppbörd .......

kronor 2,600,000

„ 2,500,000

„ 6,500,000

„ 7,380,000

„ 1,350,000

„ 240,000

„ 100,000

B. Skatter:

kronor 38,000,000:

a) allmänna:

tullmedel ....

bränvinstillverk
ningsskatt.

..... ,, 13,700,000: -

hvitbetssockertill
verkningsafgift.

. ,, 550,000:-

stämpelmedel......... ,, 3,700,000: -

mantalspenningar.. ,, 665,000: -

bevillning af fast

egendom samt af

inkomst ............ ,, 3,700,000:

b) af viss fastighet:

grundskatt .........

kyrkotionde.........

kavalleriregementenas

hästvakansspanmål

...

3,724,000:

250,000:

300,000: —

60,315,000:

20,670,000: —

Transport kronor 4,274,000:

60,315,0007— 20,670,000: —

s. 21 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 21

Transport kronor 4,274,000: — 60,315,000:— 20,670,000'': —

afgifter för persedelunderhållet

vid rusthållsin
-

fanteriet ...

trosspassevolans-

33

51,000: —

afgift...............

tillfälliga roteva-

3*

26,000: —

kansafgifter ...

V

68,000: —

soldatvakansafgift

båtsmansvakans-

33

110,000: —

afgift...............

33

350,000: —

4,879,000: —

c) särskilda afgifter:

fyr- och båkmedel

kontrollstämpel-

11

1,200,000: —

medel..............

bevillningsafgifter

33

25,000: —

försärskildaför- månerochrättig- heter.................

11

350,000: —

1,575,000: — 66,769,000: —

Summa kronor 87,439,000: —

I öfverensstämmelse med hvad under en lång följd af år i allmänhet Riksbankens

egt rum torde för den nu föreliggande statsregleringen böra påräknas ungefär vinstmeåelhälften

af Riksbankens vinst för nästlidet är. Vinsten i sin helhet har, enligt en

från bankofullmägtige mig meddelad uppgift, belöpt sig i rundt tal till 2,621,000

kronor. Jag hemställer följaktligen, att Eders Kong!. Maj:t må hos Riksdagen

göra framställning derom, att af Riksbankens vinstmedel för år 1889

må anvisas för statsverkets behof, att utbetalas vid den tidpunkt under år

1891, Riksdagen bestämmer, ett belopp, som i rundt tal torde sättas till

1,300,000 kronor.

Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit, till slutsumman

af statsverkets ofvan beräknade inkomster kronor 87,439,000: —

lägges

det af mig såsom odisponeradt öfverskott å statsregleringarne

för år 1888 och föregående år beräknade

belopp ........................................................................... „ 5,750,000: —

Transport kronor 93,189,000: —

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 5 Sami. 1 Afä. 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Inkomstberäkningen; statsrådsprotokollet.

Transport kronor 93,189,000: —

och förenämnda belopp af Riksbankens vinstmedel

för år 1889 ......................................................... ,, 1,300,000: -—

så erhålles för statsregleringen år 1891 en tillgång

af ........................................................................... kronor 94,489,000: —

Hvad Hans Excellens Herr Statsministern samt Statsrådet

och Chefen för Finansdepartementet i underdånighet

yttrat, deruti Statsrådets öfriga ledamöter förenade sig,[behagade

Hans Maj:t Konungen gilla; och blefvo alltså de

af bemälde departementschef i afseende å beräkningen

af statsverkets ofvan omförmälda tillgångar och dermed

sammanhängande ämnen gjorda, af Statsrådets öfriga ledamöter

biträdda hemställanden och förslag af Hans Maj:t

Konungen godkända.

Ex protocollö:

Adolf von Hofsten.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1890,

s. 1 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

1

Bil. Litt. A.

Till Konungen.

Jemlikt gällande instruktion åligger det Statskontoret att årligen

före den 15 December till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse om

statsverkets inkomster under det sistförflutna året jemte förslag till

deras beräknande vid nästföljande statsreglering med hvad mera, som

kan tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen

till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof; och får StatsBih.

till Riksd. Prof, 1890. 1 Sand. 1 Afd. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

kontoret berörda nådiga föreskrift för innevarande år härmed i underdånighet

fullgöra.

Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkstält

granskning af 1888 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver

statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under samma år;

och Statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet i den berättelse

angående statsverkets tillstånd under nämnda år, hvilken före

revisionsförrättningens början blifvit af detta embetsverk afgifven och

sedermera till revisorerna öfverlemnad. Jemlikt föreskrift i 39 § af

Riksdagsordningen skola räkenskaper och öfriga statsverket rörande

handlingar för Riksdagens statsutskott hållas tillgängliga för verkställande

af den granskning, som vid fullgörande af bemälda utskotts

åliggande att utreda och uppgifva statsverkets tillstånd och behof må

vara erforderlig. _

Beträffande undsättningsfonden afgifver Statskontoret särskild

underdånig berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna

fond genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas

statsutskottet tillhanda.

Hvad angår statsverkets inkomster för år 1891, har Statskontoret

ansett desamma böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a) utvisar

och, enligt hvad tabellen litt. b) ådagalägger, för denna beräkning i

allmänhet lagt till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp,

hvilka åter äro hemtade från de för samma ar afslutade rikshufvudböckerna.

Vid upprättandet af förslaget till inkomstberäkningen

har för öfrigt afseende blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna

varit i jemnt stigande eller fallande, dels på de vid vissa titlar förekommande

särskilda förhållanden, för hvilka Statskontoret får här nedan

i underdånighet närmare redogöra.

Ordinarie inkomster.

Grundskatten har uppgått för år 1888 till 4,155,486 kronor.

Uti Kongl. förordningen den 11 September 1885 är förordnadt,

bland annat, att skattefrälsoräntor och kronotionde, som innehades under

enskild eganderätt, samt arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld

kronoegendom skulle, derest anbud derom af vederbörande egare framstäldes

inom ett år från kungörelsens utfärdande, för statsverkets räkning

på vissa vilkor inlösas, samt att inlösta räntor och kronotionde

skulle med iakttagande af de beräkningsgrunder, som gälde för ut.-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 3

görande af kronans räntor och tionde näst före utfärdandet af Kongl.

kungörelsen den 11 Maj 1855 angående de i ordinarie räntan ingående

persedlars omsättning och förenkling, omsättas enligt föreskrifterna

i nämnda kungörelse och Kongl. förordningen den 23 Juli

1869 samt till statsverket utgöras för tiden från räntornas och kronotiondens

indragning, hvarvid för desamma skulle gälla enahanda bestämmelser

som för annan till staten utgående grundskatt. Sedermera

stadgades genom nådiga kungörelsen den 13 Juli 1887, att den genom

förstberörda förordning den 11 September 1885 bestämda inlösen af

> skattefrälseräntor och af kronotionde skulle fortfarande ega rum, derest

vederbörande egare, som ville begagna sig af denna inlösen, derom

gjorde anmälan inom utgången af år 1888.

Under antagande att skattefrälseräntor vid 1888 års utgång skulle

vara inlösta för åtminstone 3,000,000 kronor, samt att statsverkets

behållna inkomst af dylika räntor komme att uppgå åtminstone till

60,000 kronor, blef inkomsttiteln grundskatt af samma års Riksdag i

riksstaten för år 1889 upptagen med ett inkomsten för år 1886, ökad

med nyssnämnda 60,000 kronor, motsvarande belopp, eller i jemnadt

tal 4,185,000 kronor, med hvilken summa ifrågavarande statsinkomst

jemväl är i riksstaten för år 1890 uppförd.

Enligt Statskontoret meddelad uppgift har under tiden till och

med utgången af sistlidne November månad granskning egt rum af

till Kammarkollegium inkomna anbud om inlösen af skattefrälseräntor

m. m., bvilkas slutsumma dervid uträknats till 3,055,982 kronor 25 öre,

och utgjorde ungefärliga lösesumman för skattefrälseräntor, om hvilkas

inlösen anbud vid nämnda tidpunkt blifvit gjorda, men då ej ännu

granskats, 18,395 kronor 25 öre; hemställande Statskontoret, att ifrågavarande

statsinkomst måtte med oförändradt belopp af 4,185,000 kronor

i riksstaten för år 1891 upptagas.

Kyrkotionden, sedan år 1887 i riksstaten beräknad till 250,000

kronor, har i medeltal för åren 1886—1888 belöpt sig till endast

233,458 kronor.

Till hufvudsakligaste delen tillfaller denna afgift, som till beloppet

är beroende af markegången, landskyrkorna, hvarförutan någon

del är disponerad för universitetet i Lund med flera inrättningar; och

då beräkningen af densamma är för statsregleringen af ringa vigt,

helst uppkommande brist i inkomsten alltid i det närmaste motsvaras

af besparing å de under riksstatens åttonde hufvudtitel vid åtskilliga

anslagsrubriker i kolumnen för »indelning och dermed jemförlig anvisning,

på förslag, kyrkotionde» uppförda belopp, anser Statskontoret

någon förändrad beräkning af denna inkomsttitel nu icke vara erfor
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Inkomstberäkni

: Statskontorets skrifvelse.

derlig, utan hemställer Statskontoret, att kyrkofonden måtte med oförändradt

belopp, 250,000 kronor, i riksstaten för år 1891 upptagas.

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål erlägges, på grund af

nådiga beslut den 27 December 1873 och den 30 Januari 1874, årligen,

intilldess annorlunda kan varda förordnadt, af rusthållen vid det afsutna

kavalleriet med 139,658 kubikfot 4 kannor (= 36,548 hektoliter 60

liter), hälften råg och hälften korn, och har i penningevärde uppgått:

för år 1886 till

1887 „

1888 „

V

11

11

11

kronor 296,568: —

„ 276,992: —

„ 278,998: —

och således för hvart och ett af dessa år understigit den i riksstaterna

för innevarande och nästkommande år antagna beräkningen, 300,000

kronor. Då emellertid inkomsten för år 1886 endast obetydligt understigit

denna beräkning samt för år 1888 varit, om ock i ringa mån,

i stigande, torde densamma, som är på markegång beroende, kunna

med oförändrad! belopp, 300,000 kronor, upptagas i riksstaten för

år 1891.

Af gifter för ''persedelunderhållet vid rusthällsinfanterietps om utgöras,

jemlik! 1885 års Riksdags beslut, af de effektiva rusthållen vid rusthållsinfanteriet

med 20 kronor af hvarje rustbållsnummer för upphörande

af rusthållsinfanteriets skyldighet att anskaffa och underhålla

beklädnads-, bevärings- och rem tygspersedlar, blefvo först af innevarande

års Riksdag upptagna i riksstaten bland statsverkets inkomster

med ett efter rusthållens antal beräknadt belopp af 51,000 kronor,

hvilken summa torde äfven i riksstaten för år 1891 uppföras.

Trosspassevolansafgift, i riksstaterna för innevarande och nästkommande

år beräknad till 26,000 kronor, har i medeltal för de tvenne

sista åren uppgått till 26,369 kronor. Det uppkomna öfverskottet är

icke af den betydenhet, att förändring i den senast gjorda beräkningen

deraf bör föranledas.

Tillfälliga rotevakansafgifter äro i 1890 års likasom uti innevarande

års riksstat upptagna med 68,000 kronor.

Inkomsten har utgjort:

år 1886 .................................................................... kronor 71,590: —

„ 1887 ........................................................................ „ 72,726: —

„ 1888 ...................................................................... „ 91,059: —

och innefattar, utom utgifter af rusthåll och rotar för uraktlåten rekrytering,

jemväl de vid början af år 1878 till statsverket tillsvidare

s. 5 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5

indragna afgifterna af åtskilliga till underofficerares aflöning förut anslagna.

vakanta rusthåll och rotar. I inkomsten för åren 1887 och

1888 ingå jemväl för delar af dessa år belöpande afgifter af sådana

rotar vid båtsmanshållet, som under samma år, jemlikt Kongl. kungörelsen

den 13 Juli 1887 angående båtsmanshållets sättande på vakans,

tätt sig vakanssättning medgifven. För tiden från och med året näst

efter det, hvarunder vakanssättning medgifvits rote eller rusthåll, redovisas

afgiften under titeln » b åt s m a n s vak a risa fgift». Beloppet af afgiften

af vakänssatta båtsmansrotar, som lör år 1888 ingått under nu ifrågavarande

inkomsttitel, utgör 23,075 kronor 26 öre. Då inkomsten ifrigt

af tillfälliga rotevakansafgifter för sistnämnda år i det närmaste

motsvarat den senast antagna beräkningen, torde någon förändring i

denna beräkning icke böra ifrågakomma, utan inkomsttiteln »tillfälliga

rotevakansafgifter» upptagas i riksstaten för år 1891 med oföräudradt

belopp af 68,000 kronor.

Soldatvakans af gift. Denna statsinkomst bar i medeltal för de

sistförflutna tre åren 1886—1888 belöpt sig till 105,500 kronor, hvilken

summa med 4,500 kronor understiger den i riksstaten för år 1890 antagna

beräkningen, 110,000 kronor. Detta förhållande är till en del

föranled t deraf, att inom trenne län soldatvakansafgifterna debiterats

efter markegång i stället för efter det i lagen den 5 Juni 1885 angående

lindring i rustnings- och roteringsbesvären bestämda, markegången

öfverstigande värde. Rättelse härutinnan är under sistlidet och innevarande

ar af Kammarrätten efter vederbörande revisionskontors jakande

föreskrifven, med anmälan hvarom Statskontoret hemställer, att

inkomsttiteln »soldatvakansafgift» måtte äfven i 1891 års riksstat upptagas

med 110,000 kronor.

Båtsmansvakansafgift innefattar till en början afgifter af städernas

båtsmanshåll, af sex båtsmansrotar på Yisingsö, af nio båtsmansrotar i

Södra Möre härad af Kalmar län, af den nya båtsmausindelningen i

Blekinge,, af den nya ordinarie båtsmansroteringen, af insockne frälsehemman

i Halland samt af de på tioårig vakans satta rusthållen i Blekinge

och Södra Möre härad. Vid 1887 års riksdag beslutades, att dåvarande

båtsmanshållet skulle sättas på vakans samt de derigenom inflytande

vakansafgifter, beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings-

och roteringsbesvären den 5 Juni 1885 bestämda värden, ingå

bland statsverkets inkomster; dock finge vakanssättningen under öfvergångstiden

till den i sammanhang dermed beslutade organisationen af

eu sjömanscorps icke ega rum med mera än en åttondedel af dåvarande

effektiva rotar årligen. Den tillökning i båtsmansvakansafgiften, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

härigenom vore att påräkna, har antagits uppgå i jemnadt tal till

45,000 kronor för hvart och ett af de följande åren.

Enligt den för år 1888 afslutade rikshufvudboken har ifrågavarande

inkomst för nämnda år belöpt sig till 212,721 kronor, hvilken

summa, med tillägg af den för hvart och ett af åren 1889 och 1890

påräknade tillökning, tillhopa 90,000 kronor, i det närmaste motsvarar

den för sistberörda år antagna beräkningen, 305,000 kronor; ochtoide,

med afseende å den ytterligare tillökning i båtsmansvakansafgiften,

som till följd af båtsmanshållets sättande på vakans kan vara att påräkna

för år 1891, denna tillökning beräknad på enahanda sätt som

för hvart och ett af åren 1888—1890, eller till 45,000 kronor, inkomsttiteln

»båtsmansvakansafgift» i riksstaten för år 1891 upptagas med ett

från 305,000 kronor tilf350,000 kronor förhöjdt belopp.

Arrendemedlen äro enligt räkenskaperna för år 1888 debiterade

med 3,121,357 kronor 14 öre, och utvisar samma ars rikshufvudbok,

att, sedan i enlighet med den för redovisningen i denna ^hufvudbok

gällande grundsats afdrag skett för de vid 1888 års utgång, enligt

räkenskaperna, utestående restantier och uppbördspropriebalanser,

arrendemedlen för året skulle hafva belöpt sig till 2,929,144 kronor.

Sedan enligt Kongl. kungörelsen den 13 Juli 1887 rättighet medgifvits

vissa kronans arrendatorer att uppsäga sina arrenden till upphörande

den 14 Mars 1889 och Eders Kongl. Maj:t i särskild! ärende

den 22 December 1887 förklarat, att af nämnda kungörelse följde, att

för egendom, i afseende hvarå den i kungörelsen meagifna uppsägningsrätt

begagnats, arrende icke bordo efter den 14 Mars 1889 utgå med

högre belopp, än vid ny utarrendering af egendomen betingats, och således

skilnadsarrende af föregående innehafvare icke. vidare utgöras,

samt 1888 års Riksdag medgifvit, att utgifvande af skilnadsarrende för

kronoegendom, med afseende hvarå rätt till arrendets uppsägning enligt

ofvanberörda kungörelse den 13 Juli 1887 egt rum, men icke begagnats,

finge för den tid af arrendeperioden, som den 14 Mars 1889

återstode, förutvarande arrendator efterskänkas, så vidt icke kontraktets

förverkande föranledts af vanhäfd, qvarstår skyldigheten till skilnadsarrendes

utgörande

dels för alla de i följd af kontraktets förverkande upphörda arrenden,

om hvilka kontrakt upprättats efter 1884 års början, vare sig

dessa arrendeskilnadsbelopp afse tiden före eller efter den 14 Mars 1889,

dels för samtliga öfriga arrendeskilnadsbelopp, som upplupit före

den 14 Mars 1889. _ o

I afseende å sistnämnda skilnadsbelopp har innevarande års Riksdag

uti skrifvelse den 13 sistlidne Maj anhållit, att Eders Kongl. Maj:t,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 7

efter utredning i afseende å den eftergift, som skäligen kunde medgifvas

de arrendatorer, hvilka på grund af före 1884 års början ingångna,

af annan orsak än vanhäfd förverkade kontrakt vore skyldige att för

arrendetiden intill den 14 Mars 1889 erlägga så kallade skilnadsarrenden,

täcktes till Riksdagen inkomma med det förslag, omständigheterna

befunnos föranleda. Med anledning af denna Riksdagens framställning

hafva Statskontoret och Domänstyrelsen, efter det Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande i rikets samtliga län sig i ärendet yttrat, under den

18 sistlidne November afgifvit infordrad! underdånigt utlåtande och dervid

upplyst, bland annat, att sammanlagda beloppet af sådana skilnadsarrenden,

som med framställningen afsågos och hvilka den 14 Mars

1889 voro oguldna, uppgick till 621,033 kronor 26 öre. Af länsstyrelsernas

yttranden, i ett par fall jemförda med räkenskaperna, framgår,

att af berörda summa voro såsom skilnadsarrenden för år 1888 debiterade

156,326 kronor 74 öre. Någon motsvarande debitering för år

1889 kommer ej att i detta års räkenskaper eller sedermera ega rum,

hvadan och då, till följd af den med år 1885 vidtagna förändring i tiden

för räkenskapernas afsilande, det restantiebelopp, för hvilket, enligt

hvad ofvan förmälts, afdrag skett för utrönande af arrendemedelsinkomsten

lör år 1888, icke kunnat innefatta de skilnadsarrenden för

nämnda år, hvilka vid den efter 1888 års utgång inträffade förfallotiden

icke blifvit guldna, arrendemedlen för innevarande år, under förutsättning

att i öfrigt med dem icke inträffat någon förändring, skulle

utvisa en behållen inkomst af endast omkring 2,808,700 kronor.

En af Domänstyrelsen den 5 sistlidne April hit öfverlemnad förteckning

å under år 1888 vidtagna förändringar i arrendeinkomsten af

för statsverkets räkning utarrenderade egendomar utvisar, att dessa förändringar,

till hufvudsakligaste delen föranledda af begagnandet af den,

enligt hvad ofvan förmälts, vissa kronans arrendatorer medgifva uppsägningsrätt,

komma att medföra en minskning uti innevarande års inkomst

i förhållande till föregående årets med 23,654 kubikfot 9,4 9 kannor

råg, 21,983 kubikfot 4,35 kannor korn, 4,930 kubikfot 0,87 kannor

hafre, 74,52 centner smör, 100 famnar ved, 200 centner hö, 102,298

kronor 44 öre kontanta penningar, jemte forsellön å spanmål 1,950 kronor

94 öre samt skogsarrenden 3,420 kronor 40 öre penningar och 91

kubikfot spanmål, hälften råg och hälften korn; kunnande denna minskning

antagas i värde uppgå till omkring 220,000 kronor.

Med afseende å denna minskning och hvad ofvan anförts angående

beloppet af och afdraget för 1888 års skilnadsarrenden skulle arrendemedlen

för innevarande år kunna antagas uppgå till omkring

2,588,000 kronor. Vid sådant förhållande hemställer Statskontoret, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

inkomsttiteln »arrendemedel», som är i 1890 års riksstat upptagen med

2.700.000 kronor, för år 1891 icke må beräknas till högre belopp än

2.600.000 kronor.

Mantalspenningar, som i innevarande och nästkommande års riksstater

upptagits med 665,000 kronor, hafva för år 1887 utgjort 665,777

kronor, men för år 1888 influtit med endast 656,707 kronor. Då emellertid

medeltalet af de sistförflutna trenne årens inkomst, eller 663,251

kronor, endast obetydligt understigit den senast antagna beräkningen,

torde mantalspenningarne få med oförändradt belopp, 665,000 kronor,

upptagas uti riksstaten för år 1891.

Bötesmedel, i 1890 års riksstat upptagna med 240,000 kronor,

hafva under sistlidet år influtit med 239,312 kronor; hemställande Statskontoret,

att ifrågavarande inkomsttitel måtte äfven i riksstaten för år

1891 beräknas till 240,000 kronor.

Kontrollst ampelmedel. Denna inkomsttitel, som är i riksstatema

för åren 1886—1890 upptagen med 25,000 kronor, torde i 1891 års riksstat

uppföras med oförändradt belopp af 25,000 kronor.

Fyr- och båhnedlen äro för år 1890 beräknade till 1,200,000 kronor

och hafva utgjort

för år 1886 ...................................

„ „ 1887 ....................................

„ „ 1888 ..................................

eller i medeltal för dessa tre år

kronor 1,307,263: —

„ 1,321,853: —

„ 1,448,639: —

„ 1,359,252: —

Under innevarande år intill den 1 dennes har ifrågavarande inkomst,

efter hvad Statskontoret inhemtat, utgjort 1,448,600 kronor 56

öre och skulle, i händelse samma uppbörd komme att för December

månad debiteras som under motsvarande tid af det nästförflutna året,

för innevarande år uppgå till 1,505,357 kronor 28 öre.

Vid sådant förhållande och då denna inkomst från och med år

1885 influtit med mera än 1,300,000 kronor årligen samt för år 1888

med närmare 250,000 kronor öfverstigit beräkningen och för innevarande

år kan antagas belöpa sig till 300,000 kronor mera, än som beräknats,

anser Statskontoret densamma kunna för år 1891 i riksstaten

uppföras med ett förhöjdt, ofvannämnda medeltal ungefärligen motsvarande

belopp af 1,300,000 kronor.

Telegraf medel, hvilka i riksstaten för år 1890 beräknats till 1,260,000

kronor, äro, enligt hvad Statskontoret inhemtat, af Telegrafstyrelsen för

år 1891 kalkylerade till 1,350,000 kronor, hvilken summa alltså blifvit

i bilagda tabell uppförd.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 9

Jernvägstrå fikmedel. Enligt uppgift från Jeimvägsstyrelsen kan

nettobehållningen å trafikmedlen för år 1891 antagas till 6,500,000 kronor,

hvadan jemväl denna summa blifvit i nyssomförmälda tabell

upptagen.

Skogsmedlen äro i riksstaterna för åren 1886—1889 beräknade till

1.600.000 kronor.

I sammanhang med förnyad reglering af skogsstaten beslutades

af sistlidne Riksdag, att de afgifter för virkesutsyning å vissa skogar

i Kopparbergs och de norrländska länen, hvilka jägmästarne hittills egt

uppbära af enskilde, skulle i stället erläggas till statsverket och ingå

bland skogsmedlen, samt att godtgörelse efter vissa grunder skulle

komma statsverket till godo och redovisas bland skogsmedlen för de

till skogsskötsel hörande förrättningar, som af skogsstaten utfördes å

flertalet ecklesiastika skogar och å de häradsallmänningar, hvilka stode

under skogsstatens omedelbara vård. Med afseende å den tillökning i

skogsmedlen, som häraf förväntades uppstå, beräknad till högst 72,500

kronor, samt då till följd af upprättade aftal angående afverkningsrätt

en icke obetydligt ökad afkastning af kronans skogar vore att påräkna,

blefvo skogsmedlen upptagna i riksstaten för år 1890 med ett till

2,000,000 kronor förhöjd t belopp.

Af det vid den till Riksdagen innevarande år aflåtna nådiga propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof fogade utdrag af

protokollet öfver finansärenden den 12 sistlidne Januari inhemtas i

fråga om nyssnämnda beräkning af skogsmedlen, att Eders Ivongl. Maj:t

den 7 December sistlidet år godkänt upprättadt aftal angående upplåtelse

på tolfårig afverkningsrätt af ett större virkesparti inom norra och

södra Lycksele revir; att af den härför betingade köpeskillingen,

2,201,144 kronor, minst 225,000 kronor antogos komma att inflyta

under år 1890; att, om än, med hänsyn till denna virkesförsäljning och

i afvaktan på fortgången af skogsuppskattningarne å de nybildade

kronoparkerna, den vanliga årsafverkningen i de nämnda två reviren

under något eller några år skulle komma att minskas, Domänstyrelsen

likväl ansett, i betraktande af inkomsternas ökning från andra lappmarksrevir

inom Vesterbottens län, skogsmedlen från detta län för år

1890 med all säkerhet kunna beräknas till ett med minst 200,000 kronor

ökadt belopp; att från kronoskogar inom andra delar af riket påräknades

en icke obetydligt ökad afkastning, i anseende hvartill och

med hänsyn jemväl till inträffad förbättring i träkonjunkturerna antagligt

vore, att skogsmedlen år 1890 komme att uppgå till omkring

2.200.000 kronor. Med afseende derå att årsafverkningens storlek i

Bill. till Biksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 fd. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

någon mån vore beroende af kontraktsinnehafvare ansågs emellertid

försigtigheten bjuda, att skogsmedlen, inberäknadt ofvanberörda ersättningar

till statsverket för skogsstatens förrättningar i vissa fall till

beräknadt belopp af 72,500 kronor, icke uppskattades till högre belopp

än 2,000,000 kronor.

Skogsmedelsinkomsterna hafva belöpt sig

för år 1886 till

it

11

1887

1888

ii

V

kronor 1,652,220: —

„ 1,685,393: —

„ 2,066,905: —

Enligt från Domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets

skogsmedelsinkomster under innevarande års trenne första qvartal uppgått

till 2,459,156 kronor, och skulle, i händelse skogsmedelsuppbörden

under fjerde qvartalet komme att motsvara uppbörden under samma

tid af sistlidet år, statsverkets skogsmedel för år 1889 således uppgå

till mera än 2,767,000 kronor.

Då skogsmedlen under de sistförflutna trenne åren varit i stigande

och under ett af dem, eller det sista, öfverstigit den senast, med hänsyn,

bland annat, till den genom ofvan omförmälda ersättningar för vissa

skogsstatens förrättningar förväntade tillökning i inkomst, antagna

beräkningen och för innevarande år synes komma att öfverstiga denna

beräkning med mera än 700,000 kronor, samt, efter hvad Statskontoret

inhemtat, denna tillökning i väsentlig mån uppkommit genom stegrade

virkespris, anser Statskontoret en förhöjning i den senast antagna

beräkningen kunna ske. I)å likväl denna statsinkomst beror af eu del

förhållanden, som icke på förhand med någon säkerhet kunna förutses,

torde densamma icke böra för år 1891 beräknas högre än till 2,200,000

kronor, med hvilken summa Statskontoret alltså hemställer, att inkomsttiteln

»skogsmedel» måtte i riksstaten för år 1891 uppföras.

Extra uppbörd. Inkomsterna under denna titel äro i riksstaten

för år 1890 beräknade till 100,000 kronor och hafva utgjort:

år 1886 ...................................................................... kronor 140,608: —

„ 1887 ........................................................................ „ 183,428: —

och „ 1888 ...................................................................... „ 182,569: —

De höga inkomstbeloppen för dessa år äro hufvudsakligen föranledda

deraf, att observationsinedel år 1886 influtit med mera än 25,000

kronor mot 5 å 9,000 kronor under hvart och ett af närmast föregående

s. 11 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 11

och efterföljande åren, att expropriations- och ersättningsmedel år 1887

influtit med 63,437 kronor 68 öre mot 16,006 kronor 87 öre år 1886

och 17,059 kronor 61 öre år 1888, samt att i uppbörden för år 1887

jemväl ingår influten ersättning, jemlikt Kongl. brefvet den 29 Oktober

1886, till Beckaskogs kungsgård för genom ett sjösänkningsföretag

uppkomna förluster med 26,265 kronor 60 öre, och i uppbörden för år

1888 den tiondeafgift, som enligt föreskrift i Kongl. brefvet den 23

April 1888 med 43,238 kronor 19 öre erlagts för det silfver, som under

år 1887 utbringats ur »after» vid Sala grufva.

Med afseende derå att inkomsterna under förevarande titel äro

till väsentligaste delen af tillfällig beskaffenhet torde någon förhöjning

i den senast antagna beräkningen icke vidtagas, utan hemställer Statskontoret,

att inkomsttiteln »extra uppbörd» måtte med oförändradt

belopp, 100,000 kronor, i riksstaten för år 1891 upptagas.

Bevillningar.

Tullmedlen. Med anledning af de utaf 1888 års Riksdag beslutade

ändringar i dittills gällande tullagstiftning blefvo tullmedlen för innevarande

år beräknade till 36,000,000 kronor. Beträffande grunden för

denna beräkning inhemtas af Riksdagens skrifvelse den 15 Maj 1888,

att de beslutade tullförhöjningarne antagits lemna omkring 13,150,000

kronor, hvarifrån dock borde dragas dels afgifterna för sådana eljest

tullpligtiga varor, som, utan att tull för desamma erlägges, från Norge

inkomma, uppgående till omkring 750,000 kronor, dels ock beslutade,

af Riksdagen till 2,750,000 kronor beräknade tull-lindringar å kaffe,

oljor m. m.; att, då af de åsätta tullarne antogs följa en icke obetydlig

minskning i importen, Riksdagen fann nödig försigtighet bjuda att icke

beräkna de ökade inkomster, som ändringarne i tulltaxan kunde medföra,

till mera än 7,500,000 kronor; samt att, då tullinkomsterna af dittills

gällande tullsatser ej ansågos böra beräknas till högre belopp än

28,500,000 kronor, tullmedlen således uppfördes i 1889 års riksstat med

ofvannämnda summa, 36,000,000 kronor.

För nästkommande år 1890 är denna inkomsttitel beräknad till

ett förhöjdt belopp af 37,000,000 kronor.

I anledning af 1888 års Riksdags beslut angående tullagstiftningen

faststäldes af Eders Kongl. Maj:t dels genom nådiga kungörelsen den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

11 Februari samma år vissa införselafgifter å spanmål, mjöl, gryn, malt

och kli, att träda i tillämpning den 14 i nämnda månad, dels ock under

den 18 Juni samma år ny tulltaxa, att lända till efterrättelse från och

med den 1 derpåföljde Juli.

Den debiterade tulluppbörden för år 1888 belöpte sig till 37,722,664

kronor.

För tiden från innevarande års början intill den 1 December har

den debiterade tulluppbörden enligt meddelande från Generaltullstyrelsen

uppgått till.................................................... kronor 39,486,681: 42

och skulle, under antagande att enahanda uppbörd

komme att för December månad debiteras

som under samma månad af det näst

förflutna året eller ..............................................j_ __ 2,747,873: 4 7

tulluppbörden för innevarande år sålunda utgöra kronor 42,234,554: 89.

Oaktadt ofvan omförmälda tull-lindringar å kaffe, oljor m. m. med

ingången af innevarande år vunnit tillämplighet, skulle tullmedlen alltså

komma att för detta år öfverstiga den senast antagna beräkningen

med mera än 5,200,000 kronor. Fn förhöjning i denna beräkning

synes derföre kunna ega rum. Då emellertid de förhållanden, hvilka

medgifvit en så vidsträckt varuförbrukning inom landet som den,

hvarom sistlidet och innevarande års tullinkomster vittna, icke torde

få med säkerhet antagas komma att oafbrutet göra sig gällande, lärer

någon förändring i beräkningen af denna statsinkomst icke böra ske

i vidare mån, än att densamma upptages i riksstaten för år 1891 med

ett till 38,000,000 kronor förhöjdt belopp.

Postmedlen äro, såsom Statskontoret inhemta!, för år 1891 af

Generalpoststyrelsen beräknade till 7,380,000 kronor, hvadan denna

summa blifvit å bilagda tabell uppförd.

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter. De särskilda

afgifter, som innefattas under denna titel, hafva enligt räkenskaperna

utgjort:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

13

År 1886.

År 1887.

År 1888.

af frälseegendomar ............................

68,654

40

68,228

94

67,462

54

för lotshemman...................................

» rättighet till skogsfång och kol-

67

12

67

12

67

12

ningsfrihet på allmänningar ......

af bankbolag med sedelutgifnings-

1,739

63

1,739

63

1,739

63

rätt.....................................................

» utländska eller andra här i riket

icke mantalsskrifne handlande

115,508

02

116,661

7 9

170,064

94

och handelsexpediter.....................

» utländingar för konserter och

dramatiska eller andra föreställ-

119,280

119,480

143,490

ningar...............................................

8,389

50

9,256

50

9,846

—

säger

313,638

67

315,433

98

392,670

23

hvartill kommer tillfällig uppbörd...

3,167

86

2,020

66

429

85

Summa

316,806

53

317,454

64

393,100 08

Medelinkomsten för dessa trenne år kar belöpt sig till 342,515

kronor.

Denna inkomsttitel är uppförd i innevarande och nästkommande

års riksstater med 350,000 kronor. För år 1888, det första året, hvarunder

den af 1887 års Riksdag beslutade förhöjning af bevillningsafgiften

af bankbolag med sedelutgifningsrätt vunnit tillämpning, har

inkomsten öfverstigit den senast antagna beräkningen; men då medeltalet

af sistförflutna trenne årens inkomst understigit denna beräkning,

torde, innan erfarenhet vunnits om verkan af den, enligt Kongl. förordningen

den 5 Oktober innevarande år angående bevillningsafgifter för särskilda

förmåner och rättigheter, vidtagna förändring beträffande bevillning

af vissa handlande och handelsexpediter, ifrågavarande bevillningsafgifter

äfven i riksstaten för år 1891 uppföras med 350,000

kronor.

aStämpelmedel, som äro uti innevarande års riksstat beräknade till

3,500,000 kronor, ansågos af sistlidne Riksdag kunna för år 1890 beräknas

till 3,700,000 kronor, med hvilken summa inkomsttiteln uppfördes

i nämnda års riksstat. Inkomsten för år 1888 har utgjort

endast 3,666,865 kronor, men då medeltalet af inkomsten för de sistförflutna

åren 1886-—1888 uppgått till 3,736,270 kronor och således

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

öfverst]’git den senast antagna beräkningen, torde någon förändring

deri nu ej böra ega rum, utan »stämpelmedlen» uppföras äfven i 1891

års riksstat med oförändradt belopp af 3,700,000 kronor.

BränvinstillverJcningsskatt. Bränvinstillverkningen i riket bar en
-

38,400,683

38,171,077

34,454,382

28,478,758

34,963,140.

35,883,776.

ligt räkenskaperna utgjort:

år 1884 .................................................................. liter 35,310,799

» 1885 .................................................................... »

» 1886 ................................................................. »

» 1887 ................................................................. »

» 1888 .................................................................. »

utgörande medeltalet för femårsperioden.................. »

Medeltalet för femårsperioden 1883—1887

uppgick till .................................................................... »

Enligt meddelande från Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå

har tillverkningen under innevarande år intill den 1 i denna

månad uppgått till............................................................. liter 24,801,791

och om härtill lägges tillverkningen under December

månad sistlidet år............................................................... ,, 4,180,687

skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal

komme att motsvara tillverkningen för samma månad

innevarande år, detta års tillverkning blifva ........... liter 28,982,478.

Å allmänt nederlag voro inneliggande:

1888. 1889.

den 2 Januari ............................ liter 11,162,447 6,579,147

den 2 December ........................... „ 5,454,322 5,554,337.

Den till statsverket kontant influtna tillverkniugsskatten för till

förbrukning från brännerier och allmänna nederlag utlemnadt bränvin

belöpte sig

år 1884 till ..................................... kronor 13,907,435

„ 1885 ........................................... „ 14,900,546

„ 1886 ............................................ „ 14,035,002

„ 1887 ............................................ „ 12,698,136

1888, under hvilket år den i

Kongl. kungörelsen den 28

Mars samma år stadgade förhöjning

i skatten från 40 öre

till 50 öre litern trädde i till
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

lämpning på det sätt och i den

ordning kungörelsen närmare

bestämde, till .............................. kronor 14,433,090:8 8

efter afdrag af restitution dels för

för högt erlagd skatt kronor 10,614:4 5

och dels för bränvin,

som gjorts till förtäring

obrukbart (denaturerats)

för att användas

för tekniskt

eller vetenskapligt ändamål,

.......................... „ 224,799:42 235,413:87

eller i jemnt krontal till............................................. kronor 14,197,677: —

Enligt ofvannämnda meddelande har bränvinstillverkningsskatt

blifvit under innevarande år intill den 1 dennes

erlagd med .................................................................... kronor 12,879,666: —

Under förutsättning att ifrågavarande skatt

under innevarande månad inflyter med lika stort

belopp som under motsvarande tid sistlidet år

eller med ..................................................................... „ 1,526,998: —-

summa kronor 14,406,664: —

skulle inkomsten för innevarande år, efter afdrag

för restitution för denatureradt bränvin,

hvilken restitution, efter hvad hittills är kändt,

icke kan antagas understiga.................................. 350,000: —

komma att uppgå till ............................................... kronor 14,056,664: —

Bränviustillverkningsskatten, som för år 1888 beräknades till

13,000,000 kronor, upptogs, till följd af ofvanberörda skatteförhöjning,

i riksstaten för innevarande år till 15,000,000 kronor, motsvarande en

förbrukning af 30,000,000 liter. Då Riksd agen ansåg en jemförelse

mellan de belopp, hvarmed skatt blifvit erlagd under de fyra första

månaderna af hvart och ett af åren 1888 och 1889, gifva vid handen,

att förbrukningen af bränvin vore stadd i betydligt aftagande, fann

Riksdagen nödig försigtighet fordra, att för år 1890 icke beräknades

större förbrukning än 27,400,000 liter, betingande en skatt af 13,700,000

kronor; och blef ifrågavarande statsinkomst i riksstaten för år 1890

med sistnämnda belopp uppförd.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Den under de fem åren 1884—1888 influtna skatten motsvarar

eu förbrukning

år 1884 af ..................................................................... liter 34,768,587

„ 1885 „ .................................................................... „ 37,251,365

„ 1886 „ ...................................................................... „ 35,087,505

1887 „ 31,745,340

” 1888 ’’ å 40 öre ..................... liter 26,006,865

å 50 „ ..................... „ 7,589,862 „ 33,596,727.

Då ofvanomfönnälda förhöjning af bränvinstillverkningsskatten

skulle träda i kraft den 3 April 1888, dock med iakttagande att dittills

gällande skatt af 40 öre för litern Ange erläggas ej mindre för det

bränvin, som vid den tid, då den förhöjda skatten trädde i kraft, redan

vore disponerad!, än äfven, så vida betalning erlades före den. 1 Oktober

1888, för det bränvin, som vid tiden för den förhöjda tillverkningsskattens

trädande i kraft obeskattadt qvarlåge å bränvinsnederlag

eller allmänt nederlag, kan, såsom äfven af Statskontoret erinrats i

dess underdåniga berättelse den 6 December sistlidet år, icke med

säkerhet antagas, att nyssnämnda,, den under år 1888 inbetalade skatten

motsvarande myckenhet bränvin, 33,596,727 liter, blifvit under samma

år förbrukad. Den skatt, som här ofvan beräknats inflyta under innevarande

år, betingar en förbrukning af endast 28,113,328 liter.

Om än en jemförelse mellan inkomstbeloppen under åren 1888

och 1889, till följd af skatteförhöjningen under det förstnämnda året,

icke lemnar fullt tillförlitlig ledning för bedömande af den verkliga

förbrukningen under hvart och ett af dessa båda år, torde dock, efter

jemförelse med förhållandena under derförutgångna åren samt med

fästadt afseende derå att tillverkningen under hvart och ett af sistlidet

och innevarande år betydligt understigit föregående årens tillverkningar,

kunna antagas, att, såsom med skatteförhöjningen afsetts, en minskning

i förbrukningen af bränvin inträdt, hvarför Statskontoret, med

hänsyn tillika till den enligt Kongl. kungörelsen den 18 Maj 1888

vidtagna nedsättning till 40 procent af lägsta alkoholhalten å bränvin,

som får vid minuthandel eller utskänkning till salu hållas, anser inkomsten

af bränvinstillverkningsskatten för år 1891 icke böra beräknas

högre, än som skett för år 1890; hemställande Statskontoret alltså,

att ifrågavarande statsinkomst måtte i riksstat^! för 1891 uppföras

med oförändradt belopp af 13,700,000 kronor.

Hvitbetssockertillverkningsafgiften, i riksstaten för år 1889 beräknad

till 250,000 kronor och i nästkommande års riksstat uppförd med 550,000

kronor, har i medeltal för åren 1886 —1888 inbragt 404,549 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 17

Enligt uppgift från nyssnämnda byrå bar denna afgift under innevarande

år intill den 1 dennes influtit med ......... kronor 475,692:86

och under antagande att inkomsten för December

månad detta år kommer att uppgå till enahanda

belopp som för nämnda månad sistlidet år eller..... „ 123,080:07

skulle uppbörden för innevarande år belöpa ^slgMalThronor 598,772:9 3,

hemställande Statskontoret, att, då medeltalet af de tre sistförflutna

årens inkomst understigit den senast antagna beräkningen, någon förändring

i denna beräkning icke måtte med anledning af innevarande

års höga inkomstbelopp vidtagas, utan att denna statsinkomst äfven

i riksstaten för år 1891 upptages med 550,000 kronor.

Bevillning af fast egendom samt af inkomst är i riksstaten för år

1889 beräknad till 3,600,000 kronor och uppfördes i riksstaten för år

1890 med ett till 3,700,000 kronor förköjdt belopp, och torde densamma,

som i medeltal för de sistförflutna tre åren influtit med 3,757,159 kronor,

upptagas i riksstaten för år 1891 med oförändradt belopp af

3,700,000 kronor.

kronor 9,648,826: 74

Beträffande resultatet af 1888 års statsreglering är af Statskontoret

i underdånig skrifvelse den 5 sistlidne Augusti aumäldt, att statsverkets

inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag hafva lemnat ett

nettoöfverskott af..............................

hvartill komme:

af myntverkets behållning, enligt

kongl. brefvet den. 5 Maj 1882, kronor 16,000:

odisponerade behållningar å en del

extra statsanslag, enligt särskilda

föreskrifter,.....................................

dito till följd af anslagens upptagande

i riksstaten till jemnt

krontal ..................................’..........

så att öfverskott.et på det hela uppginge till kronor

Bih. till liiksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

11

28,777: 91

1: 2i

44,779: 19

9,693,605: 93.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Vidare blef i samma skrifvelse förmäldt, bland annat, att, till

följd deraf att öfverskottet å 1886 års statsreglering disponerats enligt

1889 och 1890 års riksstater med jemnade tusental, af samma öfverskott

ännu vore odisponerade ................................. kronor 670: 31

att af öfverskottet å 1888 års statsreglering

.......................................... kronor 9,693,605: 9 3

enligt 1890 års riksstat disponerats

.............................................. „ 3,944,000: —

hvadan deraf återstode.............................................. kronor 5,749,605: 9 3

samt att för en blifvande statsreglering alltså

vore att disponera.............................................. kronor 5,750,276: 24.

Stockholm den 6 December 1889.

Underdånigst:

ADB. ANDERSON.

AUG. HÄGGBLADH. L. W. RIBEN. PER SAMZELIUS.

Föredragande.

C. Kinberg.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

19

Statsverkets inkomster.

Bil. Litt. a.

—

Kronor.

Ordinarie inkomster.

Grundskatt.................................................................................

4,185,000

Kyrkotionde..........................................................................

250,000

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål.....................

300,000

—

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet

51,000

Trosspassevolansafgift...........................................................

26,000

—

Tillfälliga rote vak ansafgifter............................................

68,000

Soldatvakansafgift ...............................................................

110,000

Båtsmansvakansafgift ............................................................

350,000

—

Arrendemedel..........................................................................

2,600,000

—

Mantalspenningar.................................................................

665,000

Bötesmedel............................................................................

240,000

—

Kontrollstämpelmedel ..........................................................

25,000

—

Fyr- och båkmedel.............................................................

1,300,000

—

Telegrafmedel......................................................................

1,350,000

—

Jernvägstrafikmedel ...........................................................

6,500,000

—

Skogsmedel .............................................................................

2,200,000

—

Extra uppbörd ....................................................................

100,000

—

Säger

20,320,000

Bevillningar.

Tullmedel ................................................................................

38,000,000

Postmedel ..........................................................................

7,380,000

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättig-

heter ......................................................!....................

350,000

—

Stämpelmedel...............................................................

3,700,000

—

Bränvinstillverkningsskatt .................................................

13,700,000

—

I [vithet ssockert i il verkning,safgi It ......................................

550,000

—

Bevillning af fast egendom samt af inkomst ...............

3,700,000

—

Säger

67,380,000

—

Summa

87,700,000

—

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Statsverkets

Beräknad i

riksstaten för

år 1890.

Ordinarie inkomster.

Grundskatt ...............................................................................................

4,185,000!

Kyrkotionde ............................................................................................

250,000!

Kavalleriregementenas hästvakansspamnål ..................................

300,000;

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet ............

Trosspassevolansafgift..........................................................................

51,000

26,000

Tillfälliga rotevakansafgifter ...............................................................

68,000

Soldatvakansafgift...............................................................................

110,000

Båtsmansvakansafgift............................................................................

305,000

Arrendemedel........................................................................................

2,700,000

Bergverkstionde ......................................................................................

— —

Mantalspenningar ...................................................................................

665,000

Bötesmedel ................................................................................................

240,000

Kontrollstämpelmedel...........................................................................

25,000

Fyr- och håle medel ..............................................................................

1,200,000

Telegrafmedel ......................................................................................

1,260,000

J ernvägstrafikmedel................................................................................

6,500,000

Skogsmedel............................................................................................

2,000,000

Extra uppbörd..........................................................................................

100,000

Säger

19,985,000j

Bevillningar.

Tullmedel ................................................................................................

37,000,000

i Postmedel ..................................................................................................

6,900,000

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter.........

350,000

Stämpelmedel..........................................................................................

3,700,000

i Bränvinstillverkningsskatt................................................................

13,700,000

Hvitbetssockertillverkningsafgift.......................................................

550,000

Bevillning af fast egendom samt af inkomst.................................

3,700,000

Säger

65,900,000

Summa

85,885,000

s. 21 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

21

inkomster.

Bil. Litt b.

för år 1886.

för år 1887.

för år 1888.

Medium.

beräkning

för år 1891.

4,064,979

4,140,203

1

4,155,486

4,120,223

4,185,000

241,764

233,636

224,974

233,458

250,000

296,568

276,992

278,998

284,186

300,000

- -

- -

— —

51,000

26,483

26,480

26,145

26,369

• 26,000

71,590

72,726

91,059

78,458

68,000

110,610

102,781

103,110

105,500 .

110,000

203,271

172,739

212,721

196,244

350,000

3,07 6,685

2,762,639

2,929,144

2,922,823

2,600,000

14,238

13,990

- -

___

667,269

665,777

656,707

663,251

665,000

297,276

235,088

239,312

257,225

240,000

21,649

21,034

21,961

21,548

25,000

1,307,263

1,321,853

1,448,639

1,359,252

1,300,000

1,246,528

1,229,860

1,447,511

1,307,966

1,350,000

5,700,000

5,200,000

6,800,000

5,900,000

6,500,000

1,652,220

1,685,393

2,066,905

1,801,506

2,200,000

140,608

183,428

182,569

168,868

100,000

19,139,001

18,344,619

20,885,241

19,446,877 |

20,320,000

32,147,858

30,637,506

37,644,953

33,476,772

38,000,000

6,097,913

6,287,650

6,609,347

6,331,637

7,380,000

317,313

317,973

392,259

342,515

350,000

3,814,859

3,727,086

3,666,865

3,736,270

3,700,000

15,315,300

8.753,768

14,197,677

12,755,582

13,700,000

323,020

346.282

544,345

404,549

550,000

3,741,670

H 3,739,472

3,790,335

3,757,159

3,700,000

61,757,933

53,809,737

66,845,781

.60,804,484

67,380,000

80,896,934

72,154,356

87,731,022

80,251,361

87,700,000

Bill. till Biksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd,

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utgifterna.

Första hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver fnansärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 11

Januari 1890.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen

anförde vidare:

Beträffande regleringen af första hufvudtiteln hemställer jag, att

i propositionen angående statsverkets tillstånd och behof må för denna

hufvudtitel beräknas enahanda belopp, som nu finnes å ordinarie stat

dertill anvisadt, eller 1,320,000 kronor.

Bill. till RiJcsd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Första hufvudtiteln.

Hvad departementschefen sålunda föreslagit

täcktes, enligt det öfriga Statsrådets tillstyrkande,

Hans Maj:t Konungen i nåder gilla.

Ex protocollo:

Adolf von Hof sten.

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1890.

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Andra hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartements ärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott

Lördagen den 11 Januari 1890,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Departementschefen Statsrådet östergren föredrog de frågor, som

rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, dervid Departementschefen

yttrade beträffande:

Ordinarie anslag.

Svea Hofrätt med derunder lydande justitiestat.

I nådigt bref till Svea Hofrätt af den 25 April 1889 har Eders [1.]

Kongl. Maj:t — med anledning deraf att, enligt hvad Hofrättens arbets- JiSofcmn# *

redogörelser för de senare åren utvisade, antalet oafgjorda instämda och innestat.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra hufvudtiteln.

vädjade saker, vid 1882 års slut utgörande 586, sedermera årligen ökats,

så att det vid 1888 års utgång uppgick till 1,495 och att denna stora tillökning

af balansen, som väsentligen berodde på det ökade antalet inkomna

mål, egt rum oaktadt Hofrättens arbetskrafter under hela ifrågavarande

tid varit förstärkta med en extra division utöfver de på stat

upptagna fem divisionerna —- anbefalt Hofrätten att afgifva underdånigt

yttrande och förslag angående de åtgärder, som, utan att kräfva ändring

i det lagstadgade rättegångssättet, i öfrigt kunde anses nödiga för

att bereda de nu balanserade målen ett hastigare afgörande och, så

vidt möjligt, förekomma uppkomsten af dylika balanser för framtiden.

Till fullgörande af denna befallning har Hofrätten i underdånig

skrifvelse den 18 sistlidne November afgifvit yttrande och förslag uti

ifrågavarande ämne, dervid af Hofrätten blifvit anfördt hufvudsakligen

följande:

Af en vid Hofrättens underdåniga skrifvelse fogad, inom Justitiedepartementets

byrå för statistiska ärenden uppgjord, tabell inhemtades,

att antalet oafgjorda, instämda och vädjade mål vid slutet af år 1851

utgjorde 1,349 eller föga mindre än år 1888, att sedan antalet af Hofrättens

ordinarie divisioner, som intill år 1852 utgjort fyra, från och

med nämnda år ökats med en, och under samma år jemväl en extra

division varit i arbete för nedbringande af den befintliga balansen, det

vid hvarje års slut balanserade antalet oafgjorda mål under de följande

åren intill midten af 1860-talet nedgick från 865 till 339, men att det

efterhand under åren 1865 till 1868 steg till 752, bibehölls ungefär vid

denna siffra till år 1884 derigenom att Hofrätten till en början under

kortare tider, men från och med 1878 ständigt, understöddes af en

extra division, samt derefter, oaktadt den sjette divisionen fortfor att

arbeta, ånyo växte år 1885 till 920, 1886 till 1,191, 1887 till 1,394 och

1888 till 1,495.

Anledningen till detta missförhållande vore, såsom den omförmälda

tabellen uppenbart gåfve vid handen, väsentligen att söka i tillväxten

af de inkommande instämda och vädjade målens antal. Före midten

af 1860-talet uppgick detta antal endast undantagsvis till en högre

siffra än 1,150, men vexlade åren 1866 till 1870 mellan 1,272 och 1,432,

stannade under följande åren intill 1884 vid ett medeltal af 1,250, men

hade sedan stigit, år 1885 till 1,321, 1886 till 1,475, 1887 till 1,443

och 1888 till 1,438.

Derjemte hade under de senare åren antalet inkommande kriminella

mål ej obetydligt ökats, hvilket, då dessa mål ansåges böra skyndsamt

med slut afhjelpas, i sin mån bidragit att höja balansen af instämda

och vädjade mål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra liufvudtiteln.

:5

Tillökningen i antalet inkomna vademål förskrefve sig, förutom

från Stockholm, nästan uteslutande från de fyra nordligaste länen.

Enligt en inom Hofrätten uppgjord uträkning förekomme nemligen

någon nämnvärd tillökning i antalet inkomna vademål endast från hufvudstaden

och nedan upptagna fem län, hvilka bidragit till Hofrättens

arbetsmaterial med följande antal dylika mål, nemligen:

År 1878.

År 1883.

År 1888.

Stockholms stad med........................

...................... 282

328

353

Vestmanlands län „ .........................

..................... 50

53

66

Vesternorrlands „ „ .......................

..................... 154

187

246

Jemtlands „ „ .........................

...................... 73

92

112

Vesterbottens „ ,, ........................

...................... 33

29

42

Norrbottens „ „ ........................

....................... 37

42

51

Stigningen, som hvad de norrländska länen beträffade säkerligen

ännu icke nått sin höjdpunkt, berodde utan tvifvel på det inom dessa

län rastlöst fortgående odlings- och utvecklingsarbetet, med deraf framkallade

talrika rättskollisioner, hvilka till den grad tagit i anspråk jemväl

domstolarnes i första instansen ansträngda verksamhet, att det för

tillgodoseende af rättsskipningens kraf funnits nödigt att under tiden

från år 1876 genom delning öka domsagornas i dessa fyra län antal

från tio till aderton, hvartill komme att frågan om delning af ännu en

hithörande domsaga vore på Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende.

Det allt ymnigare tillflödet af mål från Norrland hade på Hofrättens

arbetsbalanser en menligare inverkan än som kunde förklaras

uteslutande af de inkomna målens antal. En del af dessa mål hade

nemligen visat sig taga Hofrättens tid och arbete i anspråk i vida högre

grad än i allmänhet varit fallet med de öfriga vädjade målen. Detta gälde

särskildt i fråga om de rättegångar, som ledde sitt upphof från den

företrädesvis under de senaste årtiondena starkt utvecklade trävarurörelsen

och anginge afverkning och leverans af skogseffekter. Då jemväl

bland de kriminella målen förmärkts en ej ringa tillökning i antalet af

just sådana, hvilkas utredning och pröfning kräfde ett synnerligen

mödosamt och tidsödande arbete för utrönande af brottets tillvaro och

bestämmande af dess karakter, såsom mål angående bedrägeri, mened

och brottsligt förfarande af gäldenär i konkurs, torde i dessa förhållanden

få sökas det väsentligaste bidraget till förklaring af det faktum, som

likaledes framginge af de meddelade statistiska uppgifterna, att Hofrättens

arbetsprodukt, så vidt endast instämda och vädjade saker toges

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra liufvudtiteln.

i betraktande, ej blott sjunkit i förhållande till de inkommande målens

antal, utan äfven absolut taget under de senaste årtiondena något minskats.

Till detta resultat borde utan tvifvel en anledning sökas jemväl

deri, att hofrättsarbetet på senare tider i större utsträckning än någonsin

förut utförts af ledamöter, livilka icke varit ständigt fästade vid

Hofrätten, utan på kortare tider förordnats att biträda densamma. Dels

både ordinarie hofrättsledamöter fortfarande i lika hög grad som tillförene

plägat förordnas att bestrida revisionssekreterare-, expeditionschefs-

med flera befattningar utom Hofrätten, hvadan deras embeten

i Hofrätten måst förvaltas af vikarier, dels hade för bildande af den

sjette divisionen, till hvilken medel hittills utgått antingen från ett af

Riksdagen beviljadt extra anslag å riksstatens andra hufvudtitel eller

ock från allmänna besparingarne å anslagen under samma hufvudtitel,

och följaktligen ej kunnat anvisas för längre tid än ett år i sender,

fem nya ledamöter måst förordnas. Häraf hade inom ledamotspersonalen

uppstått en viss rörlighet, hvilken företrädesvis i en domstol, som

arbetade kollegialt, måste verka hämmande på arbetets gång, i det att

en ny ledamot, innan han hunnit göra sig fullt förtrogen med sin uppgift

och alla dess fordringar, icke blott för egen räkning lemnade en

arbetsprodukt, som endast med största svårighet uppnådde den normala,

utan ock störande inverkade på kollegernas arbete.

Att, oaktadt allt detta, Hofrättens arbetsresultat icke kunde anses

otillfredsställande, torde få slutas deraf, att, om de under de senaste

fem åren afgjorda instämda och vädjade målen fördelades på de divisioner,

som under denna tid varit i arbete, antalet uppginge för hvarje

division till något högre siffra än i Göta Hofrätt, oaktadt på hvarje

division samtidigt belöpte ungefär sextio procent flera afgjorda kriminella

skriftvexlingsmål, understälda ransakningsmål och fiskaliska aktioner

än på en hvar af Göta Hofrätts divisioner.

Det missförhållande emellan antalet af de till Hofrätten inkomna

och de af Hofrätten afgjorda vademål, som emellertid qvarstode, vållade

utan tvifvel den rättssökande allmänheten ett stort och känbart lidande.

I regeln kunde numera i följd af arbetsmaterialets hopande en vädjad

sak icke företagas till afgörande innan mer än ett år förflutit, efter

det den inkommit till Hofrätten. Att ett sådant uppehåll i rättsskipningens

gång skulle för parter, som vore angelägna om en snar lösning

af sina rättstvister, medföra betänkliga, understundom ödesdigra

följder, läge för öppen dag. Å andra sidan kunde med allt skäl antagas,

att den utsigt, som uppskofvet i Hofrätten öppnade för en tredskande

part att förhålla motparten hans rätt, bidroge att öka antalet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

5

af de mål, som droges under Hofrättens pröfning. En del af dessa

skulle helt säkert icke, med risk af onödig och förspild kostnad, fullföljas

till Hofrätten, om dess domslut vore att förvänta inom kortare tid.

I ordningen härefter ginge Hofrätten att till åtlydnad af Eders

Kong!. Maj:ts nådiga befallning yttra sig angående de åtgärder, som

kunde anses nödiga för att bereda de nu balanserade målen ett hastigare

afgörande och så vidt möjligt förekomma uppkomsten af dylika

balanser för framtiden.

Den i ärendet åstadkomna och af Hofrätten redan åberopade statistiska

utredning ansåge Hofrätten på ett öfvertygande sätt ådagalägga, att,

äfven med antagande deraf att Hofrättens arbetsprodukt kunde genom ansträngdt

arbete uppehållas vid den siffra, hvartill de sex divisionerna under

år 1888 hunnit, eller omkring 1,340 instämda och vädjade mål, och att genom

de åtgärder, till hvilka Hofrätten längre fram finge anledning återkomma,

denna siffra skulle kunna derutöfver något höjas, de sex divisionernas

arbetsprodukt ändock i bästa fäll endast med svårighet komme att

hålla jemna steg med antalet inkommande mål af nämnda slag, hvilket

redan nu uppginge till mer än 1,400 årligen och näppeligen torde kunna

för den närmare framtiden beräknas till en lägre siffra. Det måste

derföre antagas vara utred t, dels att behofvet af eu sjette division nu

mera vore permanent och icke öfvergående, dels att äfven de sex divisionerna

icke kunde i någon mån medverka till minskande af de nu

befintliga balanserna. Inrättandet af en ny ordinarie division samt arbetskrafternas

tillfälliga förstärkande med en sjunde division för afgörande

af de vid dennas bildande balanserade målen vore således åtgärder,

hvilka Hofrätten i främsta rummet ansåge nödiga för det af Eders

Kongl. Maj:t angifna ändamål.

Vore behofvet af en permanent sjette division ådagalagdt, syntes

det vara högeligen angeläget, att den icke bibehölles vid sin nuvarande

ovissa ställning, utan att de för dess bildande erforderliga anslag uppfördes

på ordinarie stat, så att fullmakter kunde utfärdas för de nya

embetenas innehafvare. Det vore redan antydt, hurusom dessa domareembetens

förvaltande på grund af förordnanden, gällande endast för

kort tid, menligt inverkade på hofrättsarbetets gång, men mot en sådan

anordning talade ytterligare ännu vigtigare och mer afgörande skäl.

Omständigheternas makt gjorde det visserligen oundvikligt att, när ett

domareembete tillfälligtvis stode ledigt, eller dess innehafvare för längre

eller kortare tid vore upptagen af andra statens värf, embetet uppehölles

af tillförordnad vikarie, men att domareembeten redan från början

så inrättades och aflönades, att de aldrig kunde bestridas annorlunda

än på förordnande, vore uppenbarligen stridande mot den i 36

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra hufvudtiteln.

§ Regeringsformen uttalade grundsats, att de, som bekläda domareembeten,

icke utan medelst ransakning och dom kunde afsättas från

sina innehafvande sysslor. Uppehållandet af denna grundsats visade

sig i detta fall så mycket angelägnare, när man besinnade i hvilken

betydande utsträckning bruket att låta domareembeten bestridas genom

tillfälliga förordnanden i senare tider vunnit insteg inom Svea Hofrätt.

I allmänhet hade minst fem vikarier årligen tjenstgjort för sådana ordinarie

ledamöter, som haft uppdrag att förvalta embeten utom Hofrätten,

fem adjungerade ledamöter hade året om varit förordnade i anledning

af sjette divisionens bildande, och dertill hade under sommarmånaderna

i regeln fyra eller fem vikarier behöft förordnas för ledamöter,

hvilka af sjuklighet varit i behof af tjenstledighet. Sålunda

hade ej sällan inträffat, att halfva antalet tjenstgörande ledamöter eller

derutöfver saknat fullmakt å de embeten de bestridt och följaktligen

varit för bibehållande af sina förordnanden äfvensom för blifvande befordran

till ordinarie embeten inom Hofrätten väsentligen beroende af

de förslag, som det ålegat Hofrättens öfrige ledamöter att afgifva. Det

torde icke kunna förnekas, att genom ett sådant förhållande, äfven om

det icke i någon mån inverkade på den tillförordnade domarens sjelfständighet

och rättrådighet, domstolens anseende i allmänhetens ögon

dock lätt kunde lida skada och undergräfvas.

En annan olägenhet, som det nu rådande tillfällighetssystemet

förde med sig, vore den otillräckliga aflöning, hvarmed i följd deraf

allt för många af Hofrättens ledamöter måste åtnöjas. Då de adjungerade

ledamöternas antal ej sällan vore så betydligt, att på flere af Hofrättens

divisioner de ordinarie ledamöterna kunde af dem öfverröstas,

läge det naturligtvis stor makt uppå, att de vore fullt vuxna sitt vigtiga

kall, och att endast framstående förmågor användes i ett så ansvarsfullt

uppdrag. Men för att Hofrätten skulle ega full frihet att endast

bland sådana förmågor göra sitt val, vore det nuvarande adjunktsarfvodet,

2,000 kronor, i längden alldeles för lågt. Knappast under några

förhållanden kunde detta arfvode sägas utgöra skälig ersättning för det

arbete, man af den adjungerade ledamoten fordrade, men svårigheterna

ökades, då det gälde att år efter år söka få behålla honom i Hofrättens

tjenst, utan att större vedergällning kunde honom erbjudas. Det finge

visserligen erkännas att nu mera under de sista månaderna af adjunktionstiden

de ekonomiska svårigheterna väsentligen utjemnades derigenom,

att Eders Kongl. Maj:t plägat ställa till Hofrättens förfogande en eller

två, någon gång tre assessorslöner, hvilka icke finge uppbäras af sina

ordinarie, till andra embetens bestridande lörordnade innehafvare, och

hvilka löner Hofrätten då tilldelat de äldste bland sina adjungerade le
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra liufvudtiteln.

7

damöter. Meu ändock qvarstode äfven för desse en betydande olägenhet

i ekonomiskt hänseende derutinnan, att rättighet till ålderstillägg

å lönen efter viss tids tjenstgöring icke åtföljde ett dylikt tillfälligt

innehafvande af densamma, utan inträdde först från den tid, då assessorsfullmakt

kunnat erhållas. I allmänhet vunnes nu mera i följd af

ofvan angifna omständigheter befordran till assessorsembete i Svea

Hofrätt icke förr än vid 37 års ålder och efter 4 å 5 års adjunktion,

medau i Göta Hofrätt assessorn i medeltal erhållit sin fullmakt vid 35

års ålder efter 2 till 3 års adjunktion. Anledning saknades tyvärr icke

att befara att i följd af dessa, särskildt för Svea Hofrätt ogynsamma

aflönings- och befordringsförhållanden mer än en framstående förmåga

gått förlorad för Hofrätten och vändt sig till andra banor, der

den materiella ersättningen redan från början bättre svarat mot det arbete,

som tagits i anspråk.

I fråga derom, huruvida någon nämnvärd tidsbesparing genom

ändringar i Hofrättens arbetsordning eller genom förenkling i det på

praxis beroende arbetssättet kunde vinnas, hade hvad som efter den

gällande arbetsordningens utfärdande kunnat i nämnda syfte göras,

mestadels redan blifvit genomfördt. Hofrätten tilläte sig i detta hänseende

erinra derom att Hofrätten nu mera endast undantagsvis anlitades

för att infordra förklaringar från parter och afgifva utlåtanden i

de från Hofrätten fullföljda besvärsmål, att i allmänhet Kongl. Maj:ts

nådiga remisser icke vidare föredrogos i Hofrättens plenum, utan allenast

på en af Hofrättens divisioner under presidentens ordförandeskap,

och att läsning af handlingar i föredragna mål nu mera vanligen skedde

icke i Hofrätten utan i leclainöternas hem. Derest Eders Kongl. Maj:t

täcktes bifalla en af Hofrätten gjord underdånig framställning om bemyndigande

för Hofrätten att, i den mån sådant funnes erforderligt,

uppdraga åt annan tjensteman än den, i följd af de egentliga sekreteraregöromålens

tillväxt, af arbete öfverhopade sekreteraren att föredraga

civila besvärsmål, skulle denna föredragning säkerligen kunna utföras

på ett sätt, som beredde Hofrättens ledamöter någon besparing i tid

för annat arbete. Slutligen åberopade Hofrätten i detta hänseende en af

Hofrättens president hos Eders Kongl. Maj:t gjord hemställan, att Eders

Kongl. Maj:t måtte förklara honom ega att utan hinder af stadgandet

i arbetsordningens 12 § i Hofrätten föredraga de i nämnda § omförmälda

Kongl. Maj:ts remisser. Genom bifall till denna hemställan skulle de

hittillsvarande referenterna af dessa, till ett antal af omkring 40 årligen

uppgående ärenden kunna egna den tid, som skulle nedlagts på

deras utredande, åt beredning af vademål.

Några vidare till påskyndande af ärendenas gång och åstadkom
-

i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra hufvudtiteln.

mande af ett högre arbetsresultat ledande ändringar i arbetsordningen

både Hofrätten för närvarande icke att föreslå; men visserligen skulle

Hofrätten icke underlåta att framgent såsom hittills såväl åt denna angelägenhet

som åt utveckling och förbättring af det på praxis beroende

arbetssättet egna all den omtanke, som dessa vigtiga uppgifter kräfde.

Angående slutligen de utgifter för statsverket, som den nu ifrågasatta

förstärkningen af Hofrättens arbetskrafter skulle medföra, erfordrades

för eu ordinarie sjette division, sammansatt på enahanda sätt,

som Hofrättens öfriga divisioner, löner till två hofrättsråd och tre

assessorer, hvartill komme två notarielöner. Deremot hade tillökningen

i antalet till Hofrätten inkommande brottmål ännu icke varit nog betydande

för att betinga inrättandet af eu ny fiskalstjenst, likasom Hofrätten

icke funnit anledning att föreslå någon tillökning i de för uppehållande

af sekreterare-, advokatfiskals- och arkivariegöromålen på Hofrättens

stat uppförda anslag.

Annorlunda vore förhållandet med aktuariebefattningen. Dennas

innehafvare hade bland annat genom tillväxten i de inkommande målens

antal fått sina tjenstegöromål i så hög grad ökade, att Hofrätten nödgades

i sammanhang med framställningen om eu ordinarie sjette division

göra underdånig hemställan om någon åtgärd, i syfte att bereda aktuarien

nödigt biträde vid fullgörandet af hans tjenstepligter.

Före år 1870 ålåg det icke aktuarien att mottaga och registrera

andra till Hofrätten inkommande handlingar än dem, som ingåfvos i

instämda och vädjade saker. Handlingar i öfriga civila mål och ärenden

inlemnades till sekreteraren. Men genom Kongl. brefvet den 22

December 1869 förordnades, att till allmänhetens beqvämlighet det tills

vidare skulle åligga aktuarien att mottaga och i diarium anteckna de

till Hofrätten inkommande handlingar i alla civila mål och ärenden

samt fiskaliska aktioner. I den skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t, hvari

Hofrätten hemstälde om denna förändring, anfördes, att i anseende till

den ständigt fortgående tillväxten i antalet af de civila målen Hofrätten

icke kunde med visshet antaga att en person skulle allt framgent

medhinna att mottaga och i diarium anteckna alla dylika mål,

och att Hofrätten derföre ej trodde sig böra tillstyrka ett definitivt

stadgande derom, intilldess erfarenheten visat, huruvida en sådan förändring

i arbetssättet läte sig utan olägenhet verkställas. Erfarenheten

hade nu ådagalagt, att förändringen visserligen varit till stor fördel

för allmänheten, men att deremot Hofrättens farhåga i afseende på

möjligheten för aktuarien att hinna utföra det honom sålunda förelagda,

högst väsentligt ökade arbetet visat sig grundad. Svårigheten för

aktuarien att medhinna sina dels genom nämnda öfverflyttning, de

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra liufvudtiteln.

9

genom tillväxten i de inkommande målens antal mer än fördubblade

göromål berodde till en del på ett för Svea Hofrätt egendomligt förhållande,

som saknade motsvarighet inom de andra Hofrätterna. Medan

till exempel i Göta Hofrätt nästan alla handlingar ingåfves af några få,

för närvarande fyra, vid Hofrätten anstälde, så kallade hofrättskommissarier,

uppträdde i Svea Hofrätt parterna dels sjelfva, hvilket vore fallet

med ett stort antal rättssökande från Stockholm och omgifvande landsbygd,

dels genom något af de många ombud, hvilka, till stor del utan

juridisk underbyggnad, här i hufvudstaden erbjöde sig till parternas

tjenst, och jemväl af de egentliga sakförarne användes såsom mellanhänder

vid ingifvande af handlingar i Hofrätten. Uppenbart vore, att

den tjensteman i Svea Hofrätt, till hvilken de rättssökande egde vända

sig för handlingars ingifvande och uttagande samt upplysningars erhållande

m. m., till följd häraf finge en långt besvärligare tjenstgöring

än aktuarien i Göta Hofrätt. Under det att hofrättskommissarierna, väl

bekanta med förhållandena inom Hofrätten, förstode att ur de för allmänheten

utan aktuariens anlitande tillgängliga anslags- och registerböcker

inhemta nödiga upplysningar om fortgången af de mål, de hade

att bevaka, och följaktligen endast i ringa grad behöfde medelst förfrågningar

afbryta aktuariens arbete, vore de rättssökande i Svea Hofrätt,

lemnade åt sig sjelfva, icke i stånd att förskaffa sig erforderliga upplysningar

om de till Hofrättens handläggning öfverlemnade mål. Aktuarien

i Svea Hofrätt vore derföre nästan oafbrutet under den tid af

fyra timmar dagligen, då aktuariekoutoret borde hållas för allmänheten

öppet, upptagen med handlingars mottagande och utlemnande samt besvarande

af de rättssökandes frågor. Häraf blefve en följd icke blott

att arbetet med anteckningars förande i diarierna måste försiggå före

och efter den ordinarie, åt allmänheten egnade arbetstiden, utan ock

att en god tid upptoges med förande af sådana specialregister öfver

diarierna, att aktuarien kunde lemna de begärda upplysningarna utan

något för honom sjelf lika som för allmänheten allt för menligt dröjsmål.

Sålunda toges i Svea Hofrätt kanske mer än eljest någonstädes

aktuariens embetsverksamhet i anspråk för allmänhetens räkning. Men

då hans pligter mot embetsverket icke finge af denna anledning eftersättas,

hade hans tjenstegöromål tagit ett sådant omfång, att arbetstiden

för honom uppginge till nio eller tio timmar dagligen. Visserligen

biträddes aktuarien af en på viss tid, vanligen ett år i sender, förordnad

amanuens, hvilken med arfvode 1,800 kronor årligen hade till

åliggande att under aktuariens tillsyn och på hans ansvar föra diariet

öfver vädjade mål samt lemna parter de upplysningar, som kunde

hemtas ur detta diarium. Men denne amanuens, hvilkens tjenstgöring

Bill. till Rilcsd. Prof. 1800. 1 Sami. 1 Afd. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra hufvudtiteln.

vid diariet icke vore af beskaffenhet att göra honom skicklig att befordras

till annan tjenst inom Hofrätten än aktuariens, måste för att

förvärfva meriter till annan ordinarie befattning allt som oftast tjenstgöra

vid Hofrättens protokoll, och blefve derigenom hindrad att så

ofta som erfordrades vara å aktuariekontoret tillstädes. Hans ovissa

ställning nödgade honom ock att vid första tillfälle söka befordran på

annat håll. Det derigenom föranledda täta ombytet af amanuens hade

ett ganska menligt inflytande på den art af verksamhet, som på aktuariekontoret

toges i anspråk. Hofrätten ansåge sig derför böra föreslå att aktuarien

måtte erhålla ett ständigt biträde med lön på stat. Finge detta biträde,

som kunde benämnas andre aktuarie, till hufvudsakligt uppdrag

att på eget ansvar föra diariet öfver vädjade saker med dermed i sammanhang

stående göromål, samt att hvarje dag minst under hela den tid aktuariekontoret

vore öppet vara der tillstädes, skulle ett par timmars arbetstid

besparas förste aktuarien, som blefve fri från den tidsödande kontrollen

öfver vadediariets förande, och andre aktuarien det oaktadt blifva

på embetsrummet sysselsatt fem till sex timmar dagligen. För detta

arbete borde lönen icke bestämmas lägre än att den motsvarade en notarielön,

helst andre aktuarien under sådana förhållanden säkert skulle

finna med sin fördel förenligt att stanna vid sin befattning till dess

han kunde vinna befordran till förste aktuarie.

Om denna framställning bifölles, skulle i anledning af en sjette

ordinarie divisions bildande någon tillökning i det å Hofrättens stat

nu uppförda, för fem divisioner beräknade anslag å 7,500 kronor till gratifikationer

åt amanuenser och extra ordinarie biträden icke vara erforderlig,

enär det från nämnda anslag nu utgående arfvode till aktuariens

amanuens då kunde af Hofrätten disponeras till gratifikationer åt de

vid sjette divisionen arbetande extra ordinarie tjenstemän.

I anledning af den ifrågasatta sjette divisionens inrättande skulle

tillökning uppkomma i Hofrättens stat genom uppförande derå åt löner

och tjenstgöringspenningar för två hofrättsråd, tre assessorer, två notarier

och en andre aktuarie, hvars lön och tjenstgöringspenningar

skulle motsvara notariernas, hvarjemte för desse sistnämnda tjenstemän

erfordrades anslag till renskrifningspenningar; utgörande sammanlagda

beloppen, hvarmed staten sålunda skulle ökas, 39,100 kronor. Härtill

komme ålderstillägg åt hofrättsråd och assessorer i enlighet med hvad

i gällande lönestat stadgades samt åt notarier och andre aktuarien i

enlighet med hvad för notarier nu vore bestämdt.

I händelse anslaget till aflöning åt en andre aktuarie ej skulle vinna

bifall, erfordrades en tillökning i anslaget till amanuenser och extra ordinarie

biträden från 7,500 kronor till 9,000 kronor eller med 1,500 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

11

Kostnaderna för en tillfällig’ sjunde division skulle uppgå till enahanda

årliga belopp med det, som för år 1889 blifvit af Eders Kongl.

Maj:t för en extra division anvisadt, eller 17,500 kronor.

På grund af det sålunda anförda har Hofrätten underdånigst

hemstält,

att Eders Kong], Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning

om tillökning i Hofrättens stat för inrättande af en sjette division med

39,100 kronor;

samt att Eders Kongl. Maj:t derutöfver måtte bereda Hofrätten

tillfällig förstärkning med en division för handläggning af instämda

och vädjade mål intilldess antalet balanserade mål af dessa slag nedgått

så långt, att Eders Kongl. Maj:t finner rättskipningen icke vidare

vara i behof af en sådan åtgärd.

Sedan Departementschefen dels erinrat, att ofvan omförmälda

underdåniga framställningar om rättighet för Hofrättens nu varande

president att under hans tjenstetid föredraga vissa Kongl. Maj:ts remisser

och om bemyndigande för Hofrätten att i mån af behof uppdraga åt

annan tjensteman än sekreteraren att föredraga civila besvärsmål, blifvit

af Kongl. Maj:t bifallna samt att en extra division i nåder förordnats

att jemväl under innevarande år biträda Hofrätten, dels ock anhållit att

vid anmälande af de under andra hufvudtiteln hänförliga behof, hvilkas

tillgodoseende ansåges erfordra extra anslag för år 1891, få afgifva

yttrande i anledning af Hofrättens hemställan om förordnande af en

tillfällig, sjunde, division, anförde departementschefen vidare:

Behofvet af förstärkning i Svea Hofrätts arbetskrafter har sedan

lång tid tillbaka gjort sig gällande. Redan år 1868 var de balanserade

instämda och vädjade målens antal så stort, att en extra division måste

till Hofrättens biträde förordnas från början af årets höstsession till

1869 års sommar, hvilket upprepades under hälften af år 1871. Sedermera

var Hofrätten på enahanda sätt förstärkt 1875 års höst, halfva

året 1876 och hösten år 1877. Men då härigenom någon stadigvarande

minskning i balansen icke stod att vinna, har det till förekommande

af allt för stor tidsutdrägt med målens afgörande befunnits

nödigt medgifva, att Hofrätten från och med år 1878 nästan

utan afbrott arbetat på en afdelning utöfver de fem, hvaraf Hofrätten

består. Den, sådant oaktadt, sedan år 1882 ständigt fortgående stegringen

i de balanserade målens antal, hvilken tilldragit sig Eders Kongl.

Maj:ts uppmärksamhet, har utan tvifvel, såsom ock Hofrätten antagit,

sin förnämligaste grund deri, att Hofrätten i anseende till mängden

och beskaffenheten af de mål, som från de nordligare delarue af landet

fullföljas, icke — oansedt biträdet af den sjette divisionen — varit i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra hufvudtiteln.

stånd att medhinna afdömandet af lika inånga mål årligen, som samtidigt

till Hofrätten inkommit. Det längre dröjsmål med målens bringande

till slut, som följaktligen måste häraf uppkomma, utgör för de

rättssökande parterna en högst menlig olägenhet, hvarigenom deras

materiella välfärd icke sällan sättes på spel, understundom går förlorad.

Att denna olägenhet icke kan antagas vara af allenast öfvergående

natur, utan tvärtom torde komma att i märklig mån ökas, derest icke

anstalter skyndsamt vidtagas till dess afhjelpande, inses lätt, då man

besinnar hvilken storartad utveckling de ekonomiska förhållandena i

Norrland under senare årtiondena tagit till följd af de mer och mer

lättade kommunikationerna och tillgodogörande i betydligt högre grad än

tillförene af landets rika tillgångar, hvilket föranledt och uppenbarligen

kommer att i allt vidsträcktare omfattning föranleda ökad verksamhet

på alla områden med deraf också följande ökade tvister af beskaffenhet

att kräfva domstols pröfning.

Jemte det jag således, i främsta rummet ur synpunkten af allmänhetens

befogade anspråk att med afdömandet af dess rättegångar i

Hofrätten icke öfver höfvan fördröjes, anser inrättandet af en ny ordinarie

division och derutöfver Hofrättens förstärkning med tillfälliga

arbetskrafter, i den mån sådant för balansens afarbetande kan erfordras,

vara åtgärder, högeligen af behofvet påkallade, framställer sig tillika

för mig såsom ett ytterligare särdeles beaktansvärdt skäl för Hofrättens

tillökande med en ordinarie division hvad Hofrätten erinrat i fråga om

de på arbetets jemna och säkra gång ofördelaktigt inverkande förhållanden,

som äro en följd af det nuvarande stora antalet adjungerade ledamöter

i Hofrätten, der, såsom i Hofrättens underdåniga skrifvelse upplyses,

domarenas antal icke sällan till hälften eller derutöfver utgöres af

adjunkter. Ehuru desse unge män utan tvifvel gjort sig kända för pligtkänsla

och samvetsgrannhet, kunna de dock af helt naturliga skäl i

erfarenhet och skicklighet att utöfva en öfverdomares vigtiga och ansvarsfulla

kall icke i allmänhet mäta sig med de i domarevärf mera

bepröfvade ordinarie ledamöterna. De täta ombyten i Hofrättens domarepersonal,

som behofvet att i vidsträckt mån använda adjungerade

ledamöter nu föranleder, äro ej heller för rättsskipningen gagneliga.

Härtill kommer att, såsom Hofrätten äfven påpekat, den adjungerade

domarens arfvode, 2,000 kronor om året, är ringare än att det, särdeles vid

längre, ofta flerårig adjunktionstid kan anses utgöra skälig ersättning

för ett så grannlaga och mödosamt arbete, som staten med rätta af

honom fordrar; och om, på sätt Hofrätten antydt, framstående förmågor,

med hänsyn till ersättningens ringhet, vändt sig från Hofrätten

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra luifvudtiteln.

13

till arman, mera inkomstbringande verksamhet, är sådant icke egnadt

att väcka förundra^.

De skal, Hofrätten anfört till ådagaläggande af behofvet utaf en

andre aktuarie, äro, enligt min åsigt, fullt giltiga, i följd hvaraf jemväl

förslaget om en sådan tjenstemans tillsättande af mig förordas.

_ Derest framställningen om inrättande af en ytterligare ordinarie

division och eu andre aktuarietjenst varder gillad, skulle statsverkets

utgifter för Svea Hofrätt, i öfverensstämmelse med Hofrättens förslag,

emot hvilket jag icke har något att erinra, komma att förhöjas på sätt

följande förslagsvis uppgjorda tillägg till den för Hofrätten gällande,

år 1876 faststälda lönestat utvisar:

Tjenst-

Ken-

—

Lön.

görings-

penningar.

skrifnings-

penningar.

Summa.

1 hofrättsråd...............

4,400

2,000

6,400

^ Efter fem år kan lönen

1 d:o ............

4,400

2,000

6,400

/ höjas med 600 kronor.

1 assessor ...........

3,300

2,000

5,300

t Efter fem år kan lönen

2 d:o ................

6,600

4,000

10,600

j höjas med 500 kronor.

1 Efter fem år kan lönen

1 notarie ................

2,000

1,200

400

3,600

1 d:o ...............

2,000

1,200

400

3,600

3,200

t höjas med 500 kronor och

1 andre aktuarie ........

2,000

1,200

( efter tio år med ytter- j

J ligare 500 kronor.

Summa kronor 39,100 ;

och torde för tillgodonjutande af dessa löneförmåner böra gälla enahanda

vilkor, som äro föreskrifna för innehafvare af löner å 1876 års

aflöningsstat.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört och hänförande mig

jemväl till innehållet i Hofrättens underdåniga skrifvelse, hemställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå, att Riksdagen, med godkännande

af ofvan intagna, förslagsvis uppgjorda tillägg till den för

Svea Hofrätt gällande lönestat äfvensom af de vilkor, som blifvit föreslagna

för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner, må höja det å

andra hufvudtiteln uppförda anslag till nämnda Hofrätt från 235,500

kronor till 274,600 kronor, eller med 39,100 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra hufvudtiteln.

[2.] Då regleringen af häradshöfdingarnes löneförmåner år 1874 egde

Förhöjning rum? var Norrbottens län deladt i två domsagor, den norra och den

Torna dem- södra; och anslogos genom berörda reglering till häradshöfdingen i

sagaanslagna norra domsagan 3,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar och 600

*ÄdT kronor i förvaltningskostnadsbidrag.

bidrag. Sedermera har från och med år 1877 domsagornas antal i länet

ökats till fyra, dervid från norra domsagan blifvit afskilda två tingslag,

hvilka tillhöra Kalix domsaga, samt af norra domsagans återstående

de! bildats Torneå domsaga.

* Förvaltningskostnadsbidraget utgör för sistnämnda domsaga 300

kronor och för Kalix domsaga 100 kronor, och uuderstiger således för

begge dessa domsagor med 200 kronor det bidrag, som utgick för den

odelade norra domsagan. I tjenstgöringspenningar åtnjuter domhafvanden

i Torneå domsaga 2,100 kronor.

I denna, landets nordligaste domsaga, hvilken består af sex tingslag,

har under senare tider i afseende å tingens antal inträffat det förändrade

förhållande att, jemlik!, Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den

30 Oktober 1885 och den 10 December 1886, i hvardera af Pajala

och Korpilombolo tingslag, der förut endast ett lagtima ting om året

hållits, nu mera årligen förrättas ytterligare ett sådant ting, hvilken

ordning inträdde i Pajala med år 1886 och i Korpilombolo med år 1887.

I det underdåniga yttrande, som Häradshöfdingen i Torneå domsaga

G. Sundberg afgaf med anledning af det väckta och sedermera genom sistomförmälda

nådiga bref bifallna förslaget om hållande af två lagtima ting

i Korpilombolo, anförde han, att så väl härigenom som genom den redan

beslutade tillökningen af ett ting i Pajala domhafvanden finge göra

ytterligare två årliga resor till dessa från hans bostad Haparanda på

ett afstånd, Pajala af 17 och Korpilombolo af 13 mil belägna orter,

samt att kostnaden för nämnda resor äfvensom för domarens vistelse

vid de nya tingen, eller i medeltal för Pajalatinget 12 dagar och för

tinget i Korpilombolo 6 dagar, icke tagits i beräkning vid bestämmandet

af det belopp, som under titel tjenstgöringspenningar och förvaltningskostnadsbidrag

vore i riksstaten för domsagan uppfördt, i anseende hvartill

Häradshöfdingen Sundberg hemstälde, huruvida icke tillökning i

berörda belopp borde domhafvanden beredas. Denna framställning,

hvilken af Svea Hofrätt understöddes, fann Eders Kongl. Maj:t emellertid

icke för det dåvarande böra vinna afseende.

Häradshöfdingen Sundberg bär nu i underdånighet förnyat sinomförmälda

hemställan, dervid han, under åberopande af de skäl han redan förut

anfört, vidare hufvudsakligen andragit, att, hvad anginge mängden af

tvistemål och brottmål, deraf domaren hade antingen alldeles ingen

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

15

eller ock endast så stor inkomst, att den betäckte utskrifts- och renovationskostnaden,

stode Torneå domsaga framför de domsagor, der tjenstgöringspenningarna

utginge med högre belopp än uti ifrågavarande

domsaga. Men lagfarts- och inteckningsärenden åter, hvilka lemnade

domaren hans egentliga sportelinkomst, förekomme i Torneå domsaga

till ringare antal än i nästan hvarje annan af rikets domsagor. Härtill

komme, att med afseende å domsagans stora utsträckning och de långa

utstånden från domarens hemvist Haparanda, der ett af tingslagen hade

sin tingsstad, till de öfriga fem tingslagen, utgörande sju, tretton, sjutton,

tjugusju och trettionio mil, förvaltningen af domsagan uppenbarligen kräfde

betydliga kostnader endast för embetsresor och vivre under sådana resor.

Till bestridande af dessa kostnader äfvensom till aflöning åt ett

juridiskt biträde, för närvarande utgående med 600 kronor om året jemte

bostad och kost, vore domaren hänvisad dels till de ringa sportlerna,

och dels till ett statsbidrag af endast 300 kronor. Att den del af utgifterna

för domsagans förvaltning, hvilken sålunda ej betäcktes genom sportlerna,

icke heller kunde anses vara domaren godtgjord genom nämnda

statsbidrag, ansåge sökanden ligga för öppen dag.

Vid den underdåniga ansökningen finnes fogad en af Häradshöfdingen

Sundberg upprättad förteckning öfver resor i embetsärenden, som under

åren 1886, 1887 och 1888 blifvit af honom eller hans embetsbiträde

verkstälda, utvisande denna förteckning bland annat att för resor

till och från de lagtima tingen och för hållande af ett riksdagsmannaval

användts tillhopa 324 dagar, deri inberäknad den tid, som åtgått

till sjelfva förrättningarne, äfvensom att i och för nämnda resor tillryggalagts

sammanlagdt 750 mil.

Svea Hofrätt, som afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, har

med hänsyn till de för rikets alla domsagor gemensamma grunder, som i

afseende å tjenstgöringspenningarne blifvit vid regleringen af häradshöfdingärnes

löneförmåner tillämpade, ansett skäl för höjande af de

jemlikt nu gällande stat till domhafvanden i Torneå domsaga utgående

tjenstgöringspenningar icke förefinnas, i följd hvaraf Hofrätten afstyrkt

Häradshöfdingen Sundbergs framställning i denna del. Helt annorlunda

syntes Hofrätten förhållandet vara med förvaltningskostnadsbidraget,

hvilket lönetillskott afsåge endast att i vissa domsagor, der sportlerna

ansåges icke förslå till förvaltningskostnadernas bestridande, betäcka

den sålunda uppkommande bristen. Redan vid delningen af Norrbottens

län i fyra domsagor torde förvaltningskostnadsbidraget i Torneå domsaga

hafva blifvit alltför lågt beräknadt, då i betraktande toges, å ena sidan de

dryga förvaltningskostnader, som måste förorsakas särskildt af de kostsamma

och tidsödande resorna till tingsställena, belägna på ett afstånd

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra liufvudtiteln.

af ända till 39 mil från domhafvandens bostad, och å andra sidan den

jemförelsevis ringa sportelinkomst, som i dessa för ekonomisk samfärdsel

ännu föga öppnade bygder kunde vara att påräkna till förvaltningskostnadernas

bestridande. Dertill komme, att inom Torneå domsaga

efter delningen inträdt förändrade förhållanden af beskaffenhet att göra

det anslagna ifrågavarande bidraget än mera otillräckligt för sitt ändamål.

Det torde nemligen ej kunna förnekas, att genom de af sökanden

åberopade bestämmelserna om två tings hållande årligen inom

Korpilombolo och Pajala tingslag domhafvandens årliga kostnader för

resor och tingsgästning väsentligt förökats. Nu hölle Hofrätten visserligen

före, att den omständighet, att inom en domsaga tingsturernas

antal ökades, ingalunda i och för sig innebure giltig anledning att höja

det till domsagans innehafvare anslagna förvaltningskostnad sbidrag;

men utan tvifvel saknades ej fog för ett dylikt anspråk, då, såsom här

vore fallet, de ökade göromålen förorsakade domhafvanden betydliga

direkta utgifter, utan att i nämnvärd mån bereda honom ökade inkomster

till dessa utgifters betäckande.

På grund häraf har Hofrätten underdånigst hemstält, att nådig

proposition måtte till Riksdagen afiåtas derom, att anslaget till förvaltningskostnadsbidrag

åt häradshöfdingen i Torneå domsaga måtte varda

förhöjdt med ett belopp af 500 kronor eller således till 800 kronor för år.

En sedermera från Häradshöfdingen Sundberg af mig infordrad

uppgift angående sportelinkomsterna i domsagan under åren 1887 och

1888 och de årliga kostnaderna för domsagans förvaltning upptager

inkomsterna af sportler för år 1887 till 2,369 kronor och för år 1888 till

2,606 kronor, hvaremot årliga kostnaden för förvaltningen af domsagan

approximativt beräknats till 4,207 kronor.

För bifall till ifrågavarande ansökan, i hvad den afser höjande af

tjenstgöringspenningarnes belopp, anser jag giltig anledning icke vara

för handen, hvadan jag hemställer, att ansökningen i denna del icke

måtte till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Hvad åter angår frågan om ökning af förvaltningskostnadsbidraget,

synes utredningen i ärendet ådagalägga, att detta bidrags nuvarande

belopp och sportelinkomsterna i domsagan icke äro tillräckliga att betäcka

kostnaderna för domsagans förvaltning. Den årliga utgift, som

till följd häraf drabbar domsagans innehafvare, torde ej kunna beräknas

till lägre belopp än det af Hofrätten föreslagna eller 500 kronor; och då

enligt de vid regleringen af häradshöfdingarnes löneförmåner tillämpade

grunder en dylik utgift torde böra domhafvanden af statsmedel ersättas,

tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra nådig

framställning derom, att anslaget till förvaltningskostnadsbidrag åt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra liufvudtiteln.

17

häradshöfdingen i Torneå domsaga, 300 kronor, måtte förhöjas med 500

kronor eller således till 800 kronor.

Genom bifall härtill och derest den ifrågastälda tillökningen i Svea

Hofrätts lönestat godkännes, skulle det i nu gällande riksstat under

rubrik »Svea Hofrätt med derunder lydande justitiestat» uppförda anslag,

588,454 kronor, förhöjas till 628,054 kronor.

Fångvården.

Vid 1882 års riksdag antogs, i öfverensstämmelse med Eders Kong!.

Majrts derom aflåtna nådiga proposition, ny lönestat, utom för fånggevaldigerne,

jemväl för vissa vid fångvården anstälda fanjunkare, underofficerare,

vaktmästare, förste konstaplar och konstaplar, hvilken lönestat

sedermera bibehållits oförändrad. I sammanhang med fastställande af

denna stat beslöt Riksdagen tillika, att lönerna för sagda tjenstepersonal

skulle från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll öfverföras

till fångvårdens bestämda anslag; och blefvo löntagarne derjemte berättigade

till erhållande af pension å allmänna indragningsstaten efter

vissa lefnads- och tjenstår. Den till ifrågavarande bevakningspersonal,

med undantag af fånggevaldigerne, dittills .utgående aflöning, som

bestod i lön och beklädnadsbidrag, fördelades nu, med beklädnadsbidragets

upphörande, i lön och tjenstgöringspenningar, hvarjemte

tjensternas innehafvare bibehöllos vid dem förut tillerkänd rätt att uppbära

två ålderstiilägg. Någon tillökning i den förutvarande aflöningens

belopp egde icke rum i vidare mån än att detsamma höjdes till närmaste

jemna femtio- eller hundratal, hvilken förhöjning vexlade emellan

tjugu och fyratio kronor; och stadgades slutligen åtskilliga vilkor för

tillgodonjutande af de nya löneförmånerna.

Utom dessa förmåner åtnjuter en del af bevakningspersonalen på

kronans bekostnad fria bostäder och fri vedbrand; hvarjemte enligt nådiga

brefveu den 26 Augusti 1856 och den 4 November 1873 de af

vaktbetjeningen vid läns- och kronofängelserna, som utöfva tillsyn öfver

fångarnes arbeten eller eljest dermed hafva bestyr, ega att uppbära

viss andel af årliga arbetsinkomsten vid dessa fängelser. Härtill kommer,

att jemlikt nådiga brefven den 3 December 1861 och den 28

November 1865 belöningar för berömlig tjenstgöring kunna tilldelas

bevakningspersonalen vid fångvården till belopp af 100 kronor och i

synnerliga fall till högst 150 kronor årligen.

I underdånig skrifvelse den 30 sistlidne September har Fångvårdsstyrelsen

— med öfverlemnande af eu underdånig ansökan från åtBih.

till Biksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra liufvudtiteln.

skilliga vaktkonstaplar vid fångvården att deras lönevilkor måtte varda

förbättrade — till en början gjort framställning om förböjning uti de

aflöningsförmåner, som genom 1882 års lönereglering blifvit bestämda,

i hvithet afseende Styrelsen hufvudsakligen anfört: De med nämnda

lönereglering åsyftade fördelar hade icke i afsevärd mån vunnits.

Fördelen af pensionsrätt vore tvifvelsutan af stor betydelse, men utsigten

ätt ernå densamma vore för de flesta aflägsen. Den obetydliga

löneförhöjning, som genom regleringen kom löntagarne till godo,

torde i det närmaste medtagas till pensionsafgifter i Civilstatens pensionsinrättning;

och då enligt förut gällande bestämmelser vaktbetjeningen

vid sjukdomsfall egde åtnjuta hela sin aflöning under två

månader och sjuttiofem procent deraf under den tid, förfallet derutöfver

fortfor, innefattades bland vilkoren för nya lönestatens tillämpning

den bestämmelse, att de i aflöningen inbegripna tjenstgöringspenningarne,

hvilka utgjorde så högt belopp, att det för en del af

personalen motsvarade 40 å 46 procent af hela deras aflöning, icke

finge uppbäras för någon tid, hvarunder tjensten ej förrättades. Med

afseende härå yttrade äfven Statsutskottet vid 1882 års riksdag att,

om man frånräknade pensionsrätter innebure i sjelfva verket den nya

lönestaten eu ganska väsentlig försämring för löntagarne. I motsats

härtill hade vid reglering under senare tider af nästan alla civila

tjenstemannacorpsers stater en icke oväsentlig förbättring i aflöningen

kommit löntagarne till godo. Också hade icke mindre än 299 vid

fångvården anstälda vaktbetjente från alla delar af riket till Styrelsen

inkommit med ansökningar, att någon förbättring i deras alltför knappa

löner måtte dem beredas, till stöd för hvilka framställningar i allmänhet

åberopats, att under sista tiden priserna på alla lifsförnödenheter

stegrats och kommunalskatterna blifvit ansenligt förhöjda, att fångvårdens

bevakningspersonal vore betydligt sämre aflönad än deras vid

post- och tullstaterna samt jernvägstrafiken anstälda vederlikar, hvilka

dessutom kunde förskaffa sig extra inkomster, något som med den

stränga tjenstgöringen i fängelserna vore alldeles omöjligt för bevakningspersonalen

derstädes, samt att denna personals redan förut bekymmersamma

ekonomiska ställning blefve hardt när förtviflad, i

händelse familjefadern af sjukdom förhindrades från tjenstgöring, då

han jemväl vore nödsakad att afstå från en stor del af sina löneförmåner.

Med anledning af hvad Styrelsen sålunda anfört och då bevakningspersonalens

allmänna klagan öfver ekonomiskt betryck och olikställighet

i fråga om aflöningsförmåner med jemförliga betjente i andra

förvaltningsgrenar syntes icke sakna giltig grund, hemstälde Styrelsen i

underdånighet, att aflöningen för ofvan omförmälda, år 1882 å ordinarie

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

19

stat uppförda bevakningspersonal, med undantag af fånggevaldigerne,

måtte förhöjas sålunda, att för en hvar af 366 förste konstaplar och

konstaplar lönen ökades med 50 kronor äfvensom att ålderstilläggen

förhöjdes för nämnda 366 vaktbetjente med 25 kronor till hvardera och

för en hvar af den öfriga vaktbetjeniugen med 50 kronor allt på sätt

följande tablå utvisar:

Nuvarande aflöning.

Föreslagen aflöning.

Ålders-

Ålders-

Tjenst-

tillägg.

Tjenst-

tillägg.

Lön.

görings-

pennin-

Summa.

Efter

Efter

Lön.

görings-

pennin-

Summa.

Efter

Efter

gar.

5 ar.

10 år.

gar.

5 år.

10 är.

1

Fanjunkare ..............

600

400

1,000

50

50

600

400

1,000

100

100

dito .....................

4

2,400

1,600

4,000

50

50

2,400

1,600

4,000

100

100

Underofficer.............

1

500

300

800

50

50

500

300

800

100

100

29

Underofficerare .........

14,500

8,700

23,200

50

50

14,500

8,700

23,200

100

100

1

Vaktmästare vid läns-

fängelserna...........

500

300

800

50

50

500

300

800

100

100

16

dito vid dito .........

8,000

4,800

12,800

50

50

8,000

4,800

12,800

100

100

1

Förste vaktkonstapel

vid läns- och krono- fängelserna ............

450

300

750

50

50

500

300

800

75

75

dito vid dito .........

15

6,750

4,500

11,250

50

50

7,500

4,500

12,000

75

75

1

Vaktkonstapel vid cen-

tralfängelserna eller

tvångsarbetsanstal- terna ....................

350

300

•650

50

50

400

300

700

75

75

199

dito vid dito ........

69,650

59,700

129,350

50

50

79,600

59,700

139,300

75

75

1

Vaktkonstapel vid läns-

och kronofängel-

149

serna ....................

350

250

600

50

50

400

250

650

75

75

dito vid dito ......

52,150

37,250

89,400

50

50

59,600

37,250

96,850

75

75

Den tillökning i det bestämda anslaget, som härigenom blefve

behöflig, utgjorde 18,300 kronor; och efter beräkning af det antal

ålderstillägg, som för närvarande utginge till ifrågavarande bevakningspersonal,

skulle den förhöjda utgift, som föranleddes af tillökningen i

ålderstilläggens belopp, komma att uppgå till 16,225 kronor, men då,

efter hvad. senare tiders erfarenhet gifvit vid handen, förslagsanslaget

till ålderstillägg öfverskridits med 2,000 å 3,000 kronor årligen, hemstälde

Styrelsen att samma anslag, nu utgörande 45,000 kronor, måtte

ökas med 20,000 kronor, eller således till 65,000 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra hufviidtiteln.

Förutnämnda belöningar för berömlig tjenstgöring ansåge Styrelsen

fortfarande böra likasom hittills utgå från förslagsanslaget till fångars

vård och underhåll; hvaremot, beträffande vaktbetjeningens vid länsoch

kronofängelserna andel i arbetsinkomsten derstädes, hvilken andel

vore mycket vexlande och år 1888 vid lika fördelning på de personer,

som kommit i åtnjutande deraf, skulle hafva utgjort för hvarje vaktmästare

och förste konstapel omkring 95 kronor och för hvarje konstapel

ungefär 26 kronor, Styrelsen, som hade för afsigt att söka åstadkomma

väsentlig förändring i nu gällande anordning rörande arbetena

vid nämnda fängelser, föresloge, att såsom vilkor för tillgodonjutande

af de förhöjda löneförmåner, hvilka kunde beviljas vaktbetjeningen

vid läns- och kronofängelserna, måtte stadgas, att samma betjening

skulle vara pligtig underkasta sig den reglering eller indragning af

ifrågavarande andel i arbetsinkomsten, som framdeles kunde komma

o

att beslutas.

Med erinran derom, att uti den Fångvårdsstyrelsens underdåniga

skrifvelse, som föranledde propositionen till 1882 års Riksdag, blifvit

framhållet att eu duglig och pålitlig fångbevakningspersonal svårligen

kunde erhållas, såvida ej åt de betjente, som vore gifta, mera allmänt

tillhandahölles fria bostäder, har Styrelsen nu i detta ämne vidare andraga:

att, hvad centralfängelserna anginge, hade sedan år 1881 dels

vid det å Långholmen belägna genom förhyrande af eu Stockholms

stad tillhörig byggnad samt genom påbyggnad och förändrad inredning

eif en fängelset tillhörig byggnad bostadslägenheter för tjugu

gifta vaktbetjente blifvit anordnade, dels vid centralfängelset i Malmö

tolf dylika bostäder blifvit beredda uti en derstädes efter vådeld restaurerad

fabriksbyggnad; att Styrelsen, beträffande läns- och kronorängelserna,

tid efter annan vid afgifvandet af de årliga underdåniga förslagen

till byggnads- och underhållsarbeten gjort framställning om

rättighet att af det till vård och underhåll af sagda fängelser anvisade

reservationsanslag få, i mån som detsamma icke toges i anspråk för

oundgängliga underhållsarbeten, använda mindre belopp för inredande

på ett eller annat ställe af befintliga uthusbyggnader till bostäder åt

de vid dessa fängelser anstälda vaktmästare, hvilka företrädesvis ansetts

böra vara vid fängelserna boende; att 1875 års Riksdag, uppå

Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning och i enlighet med Styrelsens

förslag, beviljat ett extra anslag af 20,400 kronor för beredande af åtta

bostadslägenheter vid fem länsfängelser; att Styrelsen genom nådigt bref

af den 25 November 1887 berättigats använda uppkomna besparingar å

förenämnda reservationsanslag till beredande, på sätt som funnes lämpligast,

af bostäder för bevakningspersonalen vid ifrågavarande fängelser, i

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

21

följd hvaraf Styrelsen år 1888 gick i författning om uppförande i Östersund

af en byggnad med bostäder för fyra konstaplar; äfvensom att

vid tillbyggnad af kronohäktet å Långholmen, hvartill 1884 års Riksdag

beviljat anslag, kunnat anordnas bostäder för fyra vaktbetjente, men

att, oaktadt de åtgärder, som sålunda blifvit för ändamålet vidtagna,

funnes dock ännu icke i kronans hus för bevakningen anordnade flere

än 151 familjbostäder, under det att af de å ordinarie stat uppförde 418

vaktbetjente 357 vore gifta eller i egenskap af enklingar hade familj

och 206 af den gifta bevakningspersonalen således vore i saknad af

kostnadsfri bostad och den dermed förenade förmånen af fri vedbrand.

Utom det obilliga deri, att vaktbetjente med samma göromål och tjensteansvar

hade så väsentligt olika löneförmåner, som nyssnämnda förhållande

föranledde, vore det nästan icke tänkbart, att vaktbetjent, utan att

bringas i nöd och elände, skulle med sin knappa aflöning af 600 kronor,

hvartill kunde komma dels ett gratifikationsbelopp för berömlig tjenstgöring,

vanligen uppgående till 75 kronor, dels ock för vaktbetjente vid

läns- och kronofängelse viss andel i inkomsten af fångarnes arbete, vore

i stånd att bestrida, jemte oundgängliga utgifter för sitt eget och sin

familjs uppehälle, beklädnad, skatter m. m., äfven kostnaden för hyra

och vedbrand, uppgående på vissa orter ända till 200 kronor och derutöfver.

För afhjelpande af ifrågavarande missförhållande vore, enligt

Styrelsens åsigt, nödigt, att hyresersättning eller hyresbidrag jemte

anslag till nödig vedbrand tilldelades den gifta vaktbetjeningen, som

saknade kostnadsfri bostad, intill dess sådan kunde i kronans hus för

samma betjening anordnas och upplåtas; hvarförutom Styrelsen ansåge

att, på det kostnaderna för dessa hyresersättningar måtte nedbringas,

ytterligare bostäder utöfver de redan befintliga borde, i den mån sådant

lämpligen kunde ske, för bevakningspersonalen anordnas. Ehuru hyrorna

för bostadslägenhet af ett rum med kök enligt från olika orter

af fängelseföreståndarne meddelade, å en bifogad tablå sammanförda,

uppgifter vore väsentligen olika, vexlande emellan 60 och 250 kronor,

torde dock eu begränsning af hyresersättningen till högst 150 kronor

kunna bestämmas. Med afseende derå, att hyreskostnaden å eu del

ställen understege detta belopp, syntes vid eu förslagsberäkning öfver

den totala utgift, som häraf föranleddes, en medelkostnad af 125 kronor

kunna antagas, i hvilket fall för 206 bostäder, hvardera om ett rum

jemte kök, en hyresafgift af 25,750 kronor skulle uppkomma, hvartill

borde läggas anslag af ved, beräknad till tolf kubikmeter för hvarje

bostad, derför kostnaden ansåges förslagsvis kunna upptagas till 8,000

kronor. Statsverkets utgifter skulle således efter approximativ beräkning

komma att för ifrågavarande ändamål ökas med tillhopa 33,750

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra hufvudtiteln.

kronor om året. Behofvet af denna hyreshjelp med åtföljande vedanslag

ansåge Styrelsen vara af den trängande beskaffenhet, att densamma

borde redan från och med innevarande år vederbörande vaktbetjente

tillgodokomma.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt och enär å förslagsanslaget

till fångars vård och underhåll under en lång följd af år uppstått

besparing, som i medeltal för femårsperioden 1884—1888 årligen

utgjort 138,451 kronor, har Styrelsen slutligen hemstält

dels att nyssnämnda förslagsanslag, nu utgörande 1,159,200 kronor,

måtte minskas med de belopp, tillhopa 38,300 kronor, hvarmed

det bestämda anslaget och anslaget till ålderstillägg skulle jemlikt Styrelsens

förslag ökas;

dels att å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll måtte

årligen från och med innevarande år utanordnas till gift, ordinarie vaktbetjent,

som icke vore i åtnjutande af kostnadsfri bostad i kronans hus,

hyresersättning med ett belopp af högst 150 kronor jemte anslag till

nödig vedbrand;

dels ock att Eders Kongl. Maj:t täcktes till en början för år

1891 hos Riksdagen äska ett extra anslag af 20,000 kronor att användas

till anordnande af ytterligare bostäder för fångbevakningspersonalen.

De af Fångvårdsstyrelsen sålunda gjorda framställningar om lönetillökning,

förhöjda ålderstillägg, hyresersättningar och vedanslag för

en del af bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna anser jag vara

af verkligt behof påkallade; likasom det äfven synes mig vara lämpligt

att, på sätt Styrelsen hemstält, förslagsanslaget till ålderstillägg

ökas, utom med sammanlagda beloppen af nyssnämnda förhöjda ålderstillägg

eller 16,225 kronor, jemväl med 3,775 kronor, så att förhöjningen

af sagda förslagsanslag skulle i sin helhet uppgå till 20,000 kronor.

Jag tillstyrker derför, att Eders Kongl. Maj:t, som lärer finna ofvan

omförmälda af åtskilliga vaktkonstaplar gjorda underdåniga ansökan ej

till någon särskild åtgärd föranleda, täcktes föreslå Riksdagen

att godkänna följande förslag till

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

23

Aflöningsstat för en del af bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna
-

Tjenst

Ålderstillägg.

Lön.

görings-

penningar.

Summa.

Efter

5 år.

Efter

10 år.

1

Fanjunkare....................................

600

400

1,000

100

100

4

d:o ....................................

2,400

—

1,600

—

4,000

—

100

—

100

,_

1

Underofficer ................................

500

—

300

—

800

—

100

_

100

_

29

Underofficerare............................

14,500

—

8,700

—

23,200

—

100

_

100

_

1

Vaktmästare vid länsfängelserna

500

—

300

—

800

—

100

—

100

—

16

1

d:o „ d:o

Förste vaktkonstapel vid läns-

8,000

—

4,800

—

12,800

—

100

—

100

—

och kronofängelserna ........

500

—

300

—

800

—

75

—

75

—

15

1

d:o vid d:o............................

Vaktkonstapel vid centralfängel- serna eller tvångsarbetsan-

7,500

4,500

12,000

75

75

stalterna................................

400

—

300

—

700

—

75

—

75

—

199

1

d:o vid d:o............................

Vaktkonstapel vid läns- och

79,600

—

59,700

—

139,300

—

75

—

75

—

kronofängelserna ................

400

—

250

—

650

—

75

—

75

—

149

d:o vid d:o............................

59,600

—

37,250

96,850

—

75

—

75

—

418

Summa kronor 174,500

_

118,400

—

292,900

—

—

—

—

[3.]

Aflöningsstat

för en del af

bevakningspersonalen

vid fångvårdsanstalterna.

med förklarande, att för de föreslagna löneförmånernas åtnjutande skola

gälla, för samtlige innehafvare af de i staten upptagna tjenstebefattningar

enahanda vilkor, som föreskrifvits för innehafvare af lön å 1882

års stat, samt dessutom för vaktbetjente vid läns- och kronofängelserna

särskildt det vilkor, att de skola vara pligtige underkasta sig

den reglering eller indragning af den samma vaktbetjening för närvarande

tillkommande andel af arbetsinkomsten vid dessa fängelser,

som framdeles kan varda beslutad;

att höja

bestämda anslaget till fångars vård och underhåll med 18,300 [4.]

kronor och Höjning af

bestämda anslaget

till

fångars vård

och underhåll.

förslagsanslaget till ålderstillägg med 20,000 kronor; [5.]

Höjning af

förslagsanslaget

till

ålderstillägg.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra hufvudtiteln.

[6.]

Minskning af

förslagsanslaget

till

fångars vård

och underhåll.

[7-]

Hyresersättningar

och

vedanslag till

vissa betjente

vid fångvårdsanstalterna.

[8.]

Anskaffande

af ytterligare

bostadslägenheter

åt den

vid fångvårdsinrättningarne

anstälda

bevakningspersonal.

att deremot minska förslagsanslaget till fångars vård och underhåll

med summan af nyssnämnda två belopp, eller 38,300 kronor; samt

att medgifva, att af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll

må årligen från och med innevarande år till en hvar af de uti

ofvanintagna förslag till aflöningsstat uppförde vaktbetjente, som är

gift eller enkling med familj och icke på kronans bekostnad åtnjuter

förmånen af fri bostad och vedbrand, intill dess han af sådan

förmån kan komma i åtnjutande utgå hyresersättning och anslag till

inköp af tolf kubikmeter ved; dock med iakttagande att hyresersättnings

högsta årliga belopp skall utgöra 150 kronor, att hyresersättningarne

i medeltal icke må öfverstiga 125 kronor årligen till hvarje

vaktbetjent, Samt att hyresersättningarne och vedanslagen böra efter

de på de olika orterna gällande hyror å bostadslägenheter och pris

å ved bestämmas.

Lämpligheten af sådan anordning, hvarigenom fångbevakningspersonalen

förses med bostäder i kronans hus inom eller nära invid

fångvårdsanstalterna, synes, på sätt af den utaf Fångvårdsstyrelsen lemnade

redogörelse i ämnet framgår, redan vara af Eders Kong!. Maj:t

och af Riksdagen erkänd; men då nu icke föreligger förslag till anordnande

af bostadslägenhet vid något visst fängelse och utredning saknas

om det belopp, som för ändamålet under den närmaste tiden är behöfligt,

anser jag mig icke kunna biträda Styrelsens hemställan om

utverkande af ett särskildt anslag å 20,000 kronor för anordnande af

bostadslägenheter, utan tillstyrker jag i stället, att Eders Kongl Maj:t

täcktes begära Riksdagens medgifvande för Eders Kongl. Maj:t att,

om och i den mån besparing uppstår å förslagsanslaget till fångars

vård och underhåll, å samma förslagsanslag utanordna medel till anskaffning

af de ytterligare bostadslägenheter, som för den vid fångvårdsinrättningarna

anstälda bevakningspersonal pröfvas nödiga.

t Bifalles hvad jag här ofvan hemstält, kommer

bestämda anslaget till fångars vård och underhåll, som nu utgör

487,500 kronor, att uppgå till................................. kronor 505,800: —

förslagsanslaget till ålders till ägg, nu utgörande...

45,000 kronor, att uppgå till ................................ ,, 65,000: —

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

25

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll,

som nu utgör 1,159,200 kronor, att upptagas

till .............................................................................. kronor 1,120,900: —

samt

fångvårdsanslaget i sin helhet att upptagas till

samma belopp som i nu gällande riksstat eller „ 1,781,200: —

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag har jag icke att föreslå annan

förändring än att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma anslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., 64,148 kronor, höjes

med 30 kronor till 64,178 kronor.

Extra anslag.

I öfverensstämmelse med hvad under föregående år blifvit anvisadt,

hemställer jag, att på extra stat för år 1891 måtte äskas 5,000

kronor till arfvoden åt Krigshofrättens ordförande och tre militära

ledamöter.

Likaledes hemställer jag, att till bestridande af kostnaderna för

Nya Lagberedningen under år 1891 må begäras samma belopp, som

för innevarande år finnes i sådant afseende anvisadt, eller 40,000 kronor.

Beredningen har angående sin verksamhet under år 1889 afgifvit

en redogörelse, som, för att komma till Riksdagens kännedom, torde få

biläggas detta protokoll.

I sammanhang med min förut denna dag gjorda hemställan om

inrättande i Svea Hofrätt af en ytterligare ordinarie division har jag

redan uttalat mig rörande angelägenheten deraf, att, såsom ock Hofrätten

i sin ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse anhållit, Hofrätten,

äfven om en ny, sjette, division varder på ordinarie stat uppförd, fortfarande

beredes tillfällig förstärkning i arbetskrafterna så länge sådant

till nedbringande af den nuvarande stora balansen af oafgjorda instämda

och vädjade mål kan blifva erforderligt. För vinnande af detta syfte anser

jag det vara oundgängligen nödigt att, i likhet med hvad under eu

längre följd af år egt rum, Hofrätten äfven under år 1891 biträdes af

en extra division för handläggning af dylika mål. Kostnadernå för en

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 4

[9-1

Höjning af

anslaget till

skrifmaterialier

m. m.

[10.]

Krigs
hofrätten.

[11]

Nya Lagberedningen.

[12-]

En extra

division i

Svea Hofrätt.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra hufvudtiteln.

sådan öfvertalig division, hvilka uppgå till 17,500 kronor, deri inberäknade

1,000 krouor till gratifikationer åt e. o. tjensteman, hafva hittills

i allmänhet blifvit bestridda af hufvudtitelns besparingar, men dessa

hafva härigenom och för andra ändamål blifvit till den grad anlitade,

att af nämnda besparingar antagligen icke kan påräknas erforderlig

tillgång till gäldande af kostnaden för en extra division under år 1891.

Jag hemställer alltså, att för nästkommande statsregleringsperiod

må äskas ett extra anslag af 17,500 kronor att användas till

bestridande af adjunktionsarfvoden och andra kostnader, som erfordras

för att Eders Kongl. Maj:t må kunna förordna att jemväl under år

1891 Svea Hofrätt förstärkes med en öfvertalig division.

[13.] Eders Kongl. Majds Befallningshafvande i Norrbottens län har i

Tillbyggnad underdånig skrifvelse den 14 Mars 1888 gjort framställning angående

fängelset i behofvet af ökadt cellutrymme vid länsfängelset i Luleå.

Luleå. Detta fängelse uppläts till begagnande år 1856 och var då af
sedt

för hela Norrbottens län. Fängelset, som icke innehåller flera än

17 celler, kunde dock svårligen vara tillräckligt för hela länet; och

det visade sig snart, att antalet celler icke motsvarade behofvet. I

synnerhet under senare hälften af år 1867 samt under åren 1868 och

1869 var antalet fångar i allmänhet större än antalet celler. Medeltalet

fångar för hvarje dag under ifrågavarande tid uppgick under

senare hälften af år 1867 till 19, under år 1868 till 39 och under år

1869 till 23, hvilket förhållande hade till följd, att två till tre fångar

måste förvaras i samma cell och att, då fångantalet vissa dagar år

1868 uppgick till mera än 50, ett provisoriskt häkte måste anordnas,

hvarest 20 till 30 fångar inrymdes i två rum. Denna öfverbefolkning

i fängelset egde rum oaktadt länet år 1865 i Haparanda erhållit ett för

dess norra del afsedt kronohäkte med 16 celler.

Folkmängden i Norrbottens län har sedan den tid, då länsfängelset

anlades, varit stadd i stark tillväxt. Den 31 December 1855 hade

länet 61,084 invånare, den 31 December 1865 hade antalet ökats till

74,576 och den 31 December 1888 uppgick folkmängdssiffran till

101,090. Med befolkningens fortgående tillväxt torde antalet fångar

komma att allt mera ökas och följaktligen behofvet af ökadt utrymme

i fängelserna att göra sig gällande.

Den lagförändring, hvarigenom strafflagens stadganden angående

böters förvandling till fängelse vid vatten och bröd blifvit upphäfda,

har jemväl föranledt behof af ökadt utrymme i cellfängelserna. Genom

böternas förvandling till enkelt fängelse enligt den nya lagen uppkomma

nemligen flera straffdagar än genom motsvarande bötesbelopps

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

27

förvandling till fängelse vid vatten och bröd enligt förut gällande

bestämmelser. Då frågan om nämnda lagförändring stod på dagordningen,

framhölls ständigt, att förändringens genomförande skulle

kräfva ökadt utrymme inom fängelserna, och att den rådande bristen

på utrymme utgjorde ett väsentligt hinder för frågans framgång. Också

föll af'' denna anledning ett vid 1883 års riksdag väckt förslag om

vatten- och brödstraffets afskaffande. Frågan upptogs emellertid ånyo

vid 1884 års riksdag, då Eders Kong], Maj:t afläf nådig proposition

i ämnet, 1 sammanhang härmed framhölls fortfarande behofvet af

större utrymme i cellfängelserna. I synnerhet vore Norrbottens län

med sin öfver en vidsträckt yta glest spridda befolkning i förhållande

till rikets öfriga delar illa lottadt. med afseende på cellutrymme. Otillräckligheten

deraf hade under senare åren allt mer och mer framträda

särdeles vid kronohäktet i Haparanda, som vore afsedt för Tornoå

domsaga med Haparanda stad. I detta häkte med 16 celler hade år

1882 i medeltal dagligen förvarats 22 fångar, och vissa dagar hade

fångantalet uppgått till 27. I anledning häraf och med hänsyn jemväl

till de stora utstånden inom Torneå domsaga föreslog Eders Kongl.

Maj:t. Riksdagen att bevilja anslag till uppförande af ett kronohäkte

i Paj ala. Detta förslag bifölls af Riksdagen, och år 1887 uppläts

till begagnande det nya kronohäktet i Pajala med 12 celler. Härigenom

bereddes afledning för det starka tilloppet af fångar vid häktet

i Haparanda.

För den öfriga delen af Norrbottens län, omfattande tre domsagor

och med en sammanlagd areal af mera än 560 qvadratmil, finnes

emellertid icke något annat cellfängelse än det i Luleå. Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet har uti sin ofvan omförmälda

skrifvelse anfört, att fängelset '' under de senare åren allt oftare och

under längre tider varit öfverfyldt, hvarföre Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

ansett sig böra i underdånighet hemställa, att sådana

åtgärder måtte skyndsamt vidtagas, hvilka vore nödiga för att afhjelpa

de af nämnda missförhållande framkallade olägenheterna.

Af uppgifter, som länsfängelsets direktör meddelat och hvilka

blifvit af Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande åberopade, inhemtas,

att, fängelset inrymt mera än 17 fångar under 5 dagar år 1883, 10

dagar år 1884, 18 dagar år 1885, 15 dagar år 1886 och 186 dagar år

1887. Under hela senare delen af sistnämnda år med undantag af en

dag i Augusti, 10 dagar i September och 11 dagar i Oktober var fängelset

öfverbefolkadt. Högsta antalet fångar på en dag under dessa

år var 27. Jag har genom Fångvårdsstyrelsen låtit inhemta upplysning

angående förhållandet under den tid, som förflutit från 1887 års

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andni hufvudtiteln.

slut intill utgången af sistlidne Oktober månad och erhållit det meddelande,

att år 1888 fångarnes antal under 196 dagar öfverstigit 17,

att högsta siffran för en dag under samma år var 29, samt att från

och med den 1 Januari till och med den 31 Oktober 1889 fångarnes

antal öfverstigit cellernas under 254 dagar, dervid högsta fångantalet

på en dag var 28.

Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande erinrar vidare, hurusom

genom Luleå—Ofoten-jernvägens anläggning ett betydande antal lösa

arbetare tillförts länet, livilket sannolikt af denna anledning kommer

att äfven för framtiden få emottaga eu ökad mängd arbetssökande;

och skulle bland dessa arbetare några större oordningar uppstå och

häktningar i mängd förekomma, blefve man urståndsatt att, med nu

befintligt cellutrymme, inom länet förvara ett genom en dylik tillfällighet

förökadt fångantal. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anser,

att behofvet af ett större cellutrymme är af erfarenheten till fullo styrkt

och att, med hänsyn till så väl länets ökade folkmängd som den växande

rörelsen och omsättningen af lösa arbetare från de södra orterna och

från grannländerna, detta behof skall komma att hastigt tilltaga. Då,

enligt Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt, omkring 50 celler

torde erfordras samt den nu varande fängelsebyggnaden är ©ändamålsenlig

och icke med fördel kan tillbyggas, har Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande föreslagit, att å en intill fängelset gränsande tomt,

hvilken blifvit kronan till inlösen hembjuden, nytt fängelse, innehållande

50 celler, skulle uppföras, i hvilken händelse det nu varande

fängelset för framtiden kunde användas till reservhäkte och till bostad

för bet] eningen.

Fångvårdsstyrelsen har uti infordradt underdånigt utlåtande af

den 3 December 1888, lika med Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

ansett det vara genom de af fängelsedirektören meddelade uppgifter

om fångarnes antal och hvad för öfrigt blifvit anfördt till fullo

ådagalagdt, att ökadt cellutrymme i fängelset erfordras. Detta behof,

säger Fångvårdsstyrelsen, har visserligen starkast framträdt under missväxtåren

1867—1869, då fångantalet vissa dagar uppgått till öfver 50,

i följd hvaraf det blifvit nödvändigt att till andra orter förflytta fångar

och '' att för tillfället vidtaga provisoriska anordningar för fångarnes

förvarande; men äfven under den derpå följande tiden och synnerligast

under de senast förflutna tre åren har fångantalet vid vissa tider öfverstigit

cellernas antal, så att, ehuru Styrelsen under dessa år låtit från

Luleå till andra fängelser förflytta så väl straff- som fängelsefångar,

det under vintertiden — då sådan förflyttning såsom föranledande

ökadt strafflidande för fångarne och betydande kostnader för statsver
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

29

ket ansetts icke böra ega rum, — tidtals inträffat, att emot cellsystemets

grundtanke två fångar måst förvaras i samma cell. På grund

häraf har Fångvårdsstyrelsen förklarat sig icke kunna annat än biträda

Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvandes framställning om beredande

af ökadt utrymme vid ifrågavarande cellfängelse.

Deremot har Fångvårdsstyrelsen i fråga om den tillökning i

cellernas antal, som må vara erforderlig, och sättet för dess åstadkommande

framstält ett från Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes

afvikande förslag. Med förmälan att under hela den tid, som förflutit

sedan år 1870, fångantalet icke någon dag öfverstiga 27, förklarar Styrelsen

sig anse behofvet för den närmaste tiden vara tillgodosedt, om

cellantalet ökas med 20 eller från 17 till 37. Denna tillökning skulle

kunna åstadkommas genom nu varande fängelsets tillbyggnad, hvarigenom

en icke obetydlig besparing i utgift så väl för tomtens inköp

som för sjelfva byggnaden kunde göras, och derjemte den fördelen

vunnes, att direktör och bevakning icke komme att bo afskilda från

fängelset, hvilket deremot skulle blifva händelsen, om, såsom Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit, fängelset uppfördes på en

annan tomt än den nu varande fängelsetomten.

På uppdrag af Fångvårdsstyrelsen har dess biträdande arkitekt

efter besök på stället uppgjort ritning och kostnadsförslag öfver länsfängelsets

tillbyggnad. Enligt arkitektens förslag skulle för beredande

af tillräckligt utrymme och för vinnande af en bättre tomtreglering ett

å ritningen utmärkt område af 3,450 qvadratfot eller 304,13 qvadratmeter

tilläggas fängelset från länsresidensets angränsande tomt, hvarjemte å

fängelsets nu varande tomt en tillbyggnad i två våningar, innehållande

tjugutvå celler, skulle uppföras och förenas med det gamla fängelset,

hvarest genom förbindelsen med tillbyggnaden två celler komme att förloras,

så att hela fängelset skulle inrymma tillsammans trettiosju celler.

Genom att nedföra tillbyggnadens grundmurar tillräckligt djupt kunde

erhållas eu hvälfd källarvåning, hvarest fängelsets kök, badrum samt

proviant- och vedkällare kunde inrymmas. Denna anordning vore af behofvet

påkallad, enär fängelsets nu varande kök, beläget i administrationsbyggnaden,

är alltför litet, proviantkällare saknas, fångarnes badning

eger rum i den trånga tvätt- och bageristugan samt vedförrådet är upplagdt

dels i en vedbod och dels på gården. Vidare är föreslaget, att

då det, i synnerhet efter den Luleå stad senast öfvergångna eldsvåda,

vore behöfligt att åt vaktbetjeningen bereda bostad inom fängelset, ett

envåningstegelhus med bostäder för en förste vaktkonstapel och tre

vaktkonstaplar skulle uppföras å fängelsets tomt. Förste vaktkonstapeln

skulle erhålla två rum och kök samt de tre vaktkonstaplarne

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra liufvudtitelii.

hvardera ett rum och kök, hvarjemte ytterligare två bostadslägenheter

skulle kunna i detta hus inredas, om så skulle i framtiden erfordras.

Den nu varande trånga och dåliga tvättstugan måste nedrifvas på det

att fånggården måtte blifva fri, hvarföre en ny tvätt- och bageribyggnad

af tegel borde uppföras. I vinkel med denna kunde lämpligen

uppföras en liten tegelbyggnad, der hufvudingången för ankommande

och afgående fångar jemte vakt- och mottagningsrum funnes anordnade.

För närvarande linnés endast ett rum för vaktkonstaplarne, och detta

måste tillika användas till mottagningsrum för fångarne. Detta rum

ligger i administrationskuset, der direktören har sin bostad och der

domstolslokalen är inrymd. Slutligen skulle de gamla promenadgårdarne

och en del af hägnadsplanket nedrifvas för att ersättas af sex

nya promenadgårdar och ett nytt brädplank mellan de särskilda gårdarue

och i tomtgränsen, der denna icke upptages af byggnaden. Kostnaden

för allt detta är beräknad till 64,000 kronor, hvaraf för fängelsebyggnad

med källarvåning 34,800 kronor, för bevakningens bostadshus

13,000 kronor, för vakt- och ekonomihuset 8,900 kronor, för uthus,

omhägnader och gårdar 4,800 kronor samt för faux frais och oförutsedda

utgifter 3,000 kronor.

Fångvårdsstyrelsen, som icke haft något att erinra emot den

uppgjorda ritningen med tillhörande kostnadsförslag, har i underdånighet

hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig

proposition om anvisande å extra stat af 64,000 kronor för tillbyggnad

af länsfängelset, i Luleå, att utföras i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med ofvanberörda ritning och förslag, men med rättighet för Fångvårdsstyrelsen

att deri vidtaga de mindre väsentliga afvikelser, som vid

arbetets utförande må finnas af nöden och kunna utan anslagets öfverskridande

verkställas.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som fått tillfälle att

vidare yttra sig i ärendet, har lemna! Fångvårdsstyrelsens förslag utan

anmärkning.

Ofverintendentsembetet, hvars utlåtande infordrats, har icke haft

annat mot ritningen och kostnadsförslaget att anmärka, än att Öfverintendentsembetet

föreslagit en obetydlig ändring i fråga om det för

bevakningspersonalen afsedda nya bostadshus.

Då, enligt hvad handlingarne i ärendet synas utmärka, det område,

som tillhör länsresidensets i Luleå tomt, blifvit af staden åt

kronan upplåtet för att användas uteslutande till landshöfdingeresidenstomt,

har jag låtit genom Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

infordra yttrande från stadsfullmäktige i Luleå, huruvida från deras

sida kunde vara något att erinra emot den ifrågastälda åtgärden att

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

31

från berörda tomt afskilja 304,13 qvadratmeter för att tilläggas länsfängelsets

område; och hafva stadsfullmäktige i anledning häraf, jemlikt

beslut vid sammanträde den 26 November 1889, förklarat, att intet vore

från stadens sida att erinra mot den föreslagna jordupplåtelsen.

På grund af hvad sålunda i detta ärende förekommit hemställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för ofvan

omförmälda tillbyggnad af läoscellfängelset i Luleå bevilja ett extra

anslag för år 1891 af 64,000 kronor.

Hos Eders Kongl. Maj:t har styrelsen för Föreningen till minne

af Konung Oscar I och Drottning Josefina, enligt Föreningens uppdrag,

anhållit, att till fortsatt förräntande af och afbetalning å den skuld,

Föreningen måst ikläda sig för erforderliga anordningar vid sin å egendomen

Hall inrättade uppfostringsanstalt för ungdom, som hemfallit åt

brott eller gröfre vanart, Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen

utverka ett anslag för år 1891 till enahanda belopp, som för hvartdera

af åren 1884—1890 blifvit Föreningen såsom understöd beviljadt, eller

15,000 kronor.

Vid beviljande af anslaget för år 1889 uttalade Riksdagen den

önskan, att, om möjligt, hela anslagsbeloppet, 15,000 kronor, måtte

användas till afbetalning af koloniens kapitalskuld, hvarefter beloppet

af Eders Kongl. Maj:t i nådig skrifvelse den 25 Maj 1888 stäldes till

styrelsens disposition att användas till afbetalning äf koloniens kapitalskuld

vid samma års slut. Sedermera har likväl Eders Kongl. Maj:t,

såsom af nådiga propositionen till 1889 års Riksdag om beviljande'' af

understöd åt kolonien Hall närmare inhemtas, genom beslut den 21

December 1888 bifallit en af styrelsen gjord framställning, att anslaget

för år 1889, hvilket i främsta rummet borde användas till afbetalning

af koloniens kapitalskuld, finge, i den mån Föreningens öfriga tillgångar

icke kunde anlitas till betalning af ränta å koloniens skuld,

jemväl utgå till gäldande af denna ränta.

Till upplysning så väl om användandet af de för år 1889 anvisade

statsmedel som angående Föreningens verksamhet samt dess och

kolonien Halls ekonomiska ställning har styrelsen åberopat af Föreningens

revisorer och styrelse afgifna berättelser angående förvaltningen

under senaste räkenskapsåret från och med den 1 Juli 1888 till den 1

Juli 1889. Dessa berättelser utvisa, att Föreningens skulder, som vid

räkenskapsårets början utgjorde 74,779 kronor 25 öre, minskats med

12,089 kronor 2 öre äfvensom att af det för år 1889 af Riksdagen anvisade

anslag ett belopp af 11,687 kronor 51 öre blifvit användt till kapitalafbetalning

och återstoden, 3,312 kronor 49 öre, till räntebetalningar.

[14.]

Förbättringsholonien

vid Hall.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra hufvudtiteln.

Föreningens tillgångar utgjorde vid räkenskapsårets slut:

inventarier och förråd ...............

fordringar och kassa..................

egendomen Hall................

O

byggnader å egendomen

146,300: —

145,638: 90.

61,589: 96.

3,404: 09.

Kronor 356,932: 9 5.

Egendomen Halls nettoafkastning, efter frånräkning af 1,000 kronor,

utgörande omkostnader för underhåll af gårdsbrukets byggnader,

har under räkenskapsåret utgjort 129 kronor 4 öre, under det nettoafkastningen

för året 1887—1888 uppgick till 2,500 kronor 68 öre.

Det ofördelaktiga resultat, jordbruket sålunda under ifrågavarande förvaltningsår

lemnat, måste, enligt styrelsens förmälan, helt och hållet

tillskrifvas årets synnerligen ogynsamma väderlek; och hafva revisorerna

vitsordat, att jordbruket å egendomen omsorgsfullt skötes.

Revisorernas berättelse utvisar, att under året användts till underhåll

af koloniens byggnader 3,843 kronor 42 öre och till nybyggnader

m. m. vid egendomen Hall 4,886 kronor 70 öre.

I fråga om elevernas antal stadgades genom Eders Kongl. Majtts

beslut den 25 Juli 1884, att detsamma ej finge öfverstiga 150; och för

en hvar af desse elever, för så vidt de varit å kolonien intagne på

grund af domstols beslut eller på ansökan af polis- eller kommunalmyndighet,

har kolonien från fångvårdsanstalternas besparingskassor

erhållit bidrag med 50 öre om dagen. Efter hemställan af styrelsen

har Eders Kongl. Maj:t sedermera enligt nådigt bref den 13 April 1888

medgifvit, att för samma år elevernas antal finge ökas med 25 och att

jemväl för desse styrelsen egde bekomma bidrag från ofvannämnde

kassor med 50 öre om dagen, dock med åliggande för styrelsen att

tillse, att, om tillökningen i elevantalet utöfver 150 ovilkorligen skulle

kräfva förhöjning i förvaltningskostnaden, denna kostnad jemte öfriga

utgifter för det högre elevantalet icke i något fall finge öfverstiga

den förökade inkomst, som genom ifrågavarande anordning tillflöte

kolonien. Under enahanda vilkor och förbehåll har Eders Kongl. Maj:t

genom särskilda nådiga bref den 29 Januari och den 20 December

1889 medgifvit ökning af elevantalet under åren 1889 och 1890. —

Elevernas antal uppgick den 30 Juni 1889 till 166, hvaraf 61 från

Stockholms stad och de öfrige från aderton olika län. Kostnaden för

hvarje elev under förvaltningsåret har utgjort 306 kronor 92 öre eller

något högre belopp än de två nästföregående åren, då den uppgick,

under 1886—1887 till 305 kronor 40 öre och under 1887—1888 till

305 kronor 14 öre. Orsaken till den ökning af berörda kostnad, som

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra liufvudtiteln.

33

sålunda under ifrågavarande förvaltningsår egt rum, har styrelsen förklarat

härleda sig dels af inträffad stegring i priset å en del lifsförnödenheter

och andra artiklar, dels äfven deraf, att fullständig uppsättning

af klädespersedlar med flera effekter måst under senare delen

af året göras för det vid denna tid betydligt ökade elevantalet, hvilket

uppgått till 168, under det medelantalet för hela året, eller 155,15,

legat till grund för beräkningen af medelkostnaden för året. — Af revisorernas

berättelse framgår, att det ökade antal elever utöfver 150,

som under året varit å kolonien intaget, icke föranledt någon ökad

förvaltningskostnad, utan varit för kolonien ekonomiskt fördelaktig.

Likasom för nästföregående år har jemväl för det senast förflutna

en af Eders Kongl. Maj:t utsedd revisor deltagit i granskningen af

koloniens räkenskaper och förvaltning.

Så väl Fångvårdsstyrelsen som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i Stockholms län hafva vitsordat, att Föreningen fortfarande

är förtjent af enahanda bidrag från statens sida som hittills.

På grund af hvad sålunda förekommit och för att koloniens samhällsnyttiga

verksamhet måtte kunna utan rubbning fortgå, hemställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1891

anvisa ett belopp af 15,000 kronor till understöd åt förbättringskolonien

vid Hall, att, om möjligt, användas uteslutande till afbetalning å

koloniens kapitalskuld.

Enligt en vid Statskontorets beräkning angående statsverkets inkomster

för år 1891 fogad förteckning, har Statskontoret jemlikt nådiga

brefven den 30 December 1885, den 14 Februari 1887 samt den 25

Januari, den 25 April och den 23 Augusti 1889 till komitén för utarbetande

af förslag till lagar angående solidariska bolag och aktiebolag

samt med dem jemförliga föreningar för ekonomisk verksamhet förskottsvis

utbetalt, att till ersättande hos Riksdagen anmälas, kronor 11,380: 72.

Vidare har Statskontoret på grund af nådiga

brefvet den 19 Oktober 1888 till gäldande af kostnader

för upprättande af nya lagfarts- och inteckningsböcker

för Medelpads östra domsaga i stället

för de genom eldsvåda förstörda under förskottstitel

utbetalt till Svea Hofrätts disposition......................... ,, 5,600: —

Summa kronor 16,980: 7 2.

I öfverensstämmelse med hvad förut egt rum, anser jag den

besparing, som, enligt hvad från Statskontoret meddelats, förefinnes

Bill. till Rilcsd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 5

[15-]

Stats
kontorets
förskotter.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra liufvudtiteln.

å Nya Lagberedningens anslag för år 1889 till ett belopp af 7,046

kronor 93 öre, lämpligen böra användas, i den mån densamma förslår,

till bestridande af kostnaden för ofvan omförmälda komité. Till

godtgörande af Statskontorets förskott dels för återstoden af nyssnämnda

kostnad, dels ock för upprättande af ifrågakomna lagfartsocli

inteekningsböcker erfordras således allenast ett belopp af 9,933

kronor 79 öre.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att

dels medgifva att besparingar å Nya Lagberedningens anslag

vid 1889 års slut till belopp af 7,046 kronor 93 öre må användas

till ersättande, så långt det förslår, af förskottet till omförmälda

komité;

dels å extra stat för år 1891 anvisa ett till 9,934 kronor jemnadt

belopp till godtgörande af återstoden utaf sagda förskott äfvensom af

hvad Statskontoret förskjutit till gäldande af kostnader för upprättande

af ofvan berörda lagfarts- och inteekningsböcker.

Hvad föredragande Departementschefen sålunda

hemstält, och deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla;

och skulle utdrag af detta protokoll expedieras till

Finansdepartementet för behörigt iakttagande vid

uppsättande af Kongl. Majrts nådiga proposition angående

statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra Iiufvudtiteln.

35

Till Konungen.

1 öfverensstämmelse med föreskrifterna i den för Nya Lagberedningen

faststälda instruktion får Beredningen härmed i underdånighet

afgifva redogörelse för sina arbeten under innevarande år.

Beredningen, hvilken, enligt hvad arbetsredogörelsen för sistlidet

år utvisar, vid samma års slut var sysselsatt med handläggning af

frågan om förändrad lagstiftning angående bevisning inför rätta, fortsatte

under förra delen af detta år arbetet med upprättande af det

slutliga förslaget i ämnet tillika med uppgörande af förslag till de

ändringar i vissa lagrum, hvilka af förstnämnda författningsförslag

föranleddes. Sedan efter semesterns slut dessa förslag blifvit vid

gemensamma sammanträden genomgångna och granskade samt motiv

till desamma upprättade, har Beredningen den 14 innevarande December

till Eders Kongl. Maj:t aflemnat förslag till:

l:o. Lag angående bevisning inför rätta;

2:o. Lag angående ändrad lydelse af 5 kap. 1 § Årfdabalken;

3:o. Lag angående ändring i 14 kap. Jordabalken, samt

4:o. Lag angående ändring i förordningen angående handelsböcker

och handelsräkningar den 4 Maj 1855;

jemte motiv till berörda lagförslag.

Genom nådigt beslut den 20 innevarande December har Eders

Kongl. Maj:t uppdragit åt Beredningen att låta till trycket befordra

nämnda lagförslag jemte dertill hörande motiv.

Sedan Herr Statsrådet och Chefen för Justitiedepartementet i

embetsskrifvelse den 17 innevarande månad anmodat Beredningen att

afgifva yttrande derom, hvilken del af rättegångsordningen syntes

bäst egna sig att nu särskildt utarbetas, har Beredningen den 18 i

samma manad aflemnat sadant yttrande, och har Eders Kongl. Maj:t

genom nådigt bref den 20 innevarande December uppdragit åt Beredningen

att utarbeta dels förslag till författning angående behörighet

för svensk domstol att upptaga vissa mål mot utländsk man, och dels,

s. 36 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

36

efter det sådant förslag blifvit till Kongl. Maj:t öfverlemnadt, förslag

till lag angående vilkoren för fullföljd af talan g öfverrätt och hos

Konungen äfvensom förslag till möjligen erforderliga lagbestämmelser

angående domsagas kansli.

Beredningens sammansättning har under året undergått den förändring,

att sedan förutvarande Byråchefen för lagärenden K. G.

Carlson blifvit i nåder utnämnd till justitieråd, dervid Eders Kongl.

Maj:t tillika förklarat, att Justitierådet Carlson fortfarande skulle inom

Beredningen deltaga i utarbetandet af förslaget till lag angående bevisning

inför råtta, Eders Kongl. Maj:t den 5 September till byråchef

för lagärenden förordnat undertecknad Afzelius, som derefter i sådan

egenskap deltagit i Beredningens arbeten.

Presidenten m. m. Herr K. J. Berg har jemlikt Eders Kongl.

Maj:ts den 26 Februari 1883 och den 1 Februari 1889 honom gifna

förordnande fortfarande tagit del i Beredningens förhandlingar.

Underdånigst

L. ANNERSTEDT.

IVAR AFZELIUS. JOHAN WOLD. J. G. HORNEY.

Stockholm den 31 December 1889.

STOCKHOLM, ISAAC MAECUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1890.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 januari

1890.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akekhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Äkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen

af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1891 och yttrade:

Med afseende å kabinettskassans utgifter är behofvet, jemlikt Eders Kongl. KabinettsMaj:ts

beslut den 6 nästlidne december, beräknadt till 638,700 kronor för de kassanförenade

rikena tillsammans, hvaraf 12/17 höra, enligt vedertagen proportion,

bestridas af svenska statsmedel med 450,850 kronor, eller samma belopp som

af senaste Riksdag beviljades.

Af de härunder ingående anslag är löneanslaget till departementschefen, [1.]

ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i nu ''gällande

riksstat, eller 24,000 kronor.

Samma förhållande eger rum med anslaget till utrikesdepartementet, som [2.]

alltså upptagits till 27,495 kronor.

Bill. till lliksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

I

[3.]

[4.]

[5.]

Konsuls
kassan.

[6.]

[70

[B.]

[9-]

[10.]

2 Tredje hufvudtiteln.

Under anslagen till ministerstaten, militärattachéer samt skrifmaterialier,

expenser och extra utgifter förekommer ingen ändring.

Hvad konsulskassan angår, upptaga beräkningarna ett likaledes oförändradt

anslagsbehof af 280,000 kronor för Sverige och Norge tillsammans,

deraf Sverige skulle, såsom hittills, bestrida i/1 med 160,000 kronor.

De särskilda rubrikerna utgöras af:

utrikesdepartementet, uppfördt med oförändradt belopp af 10,000 kronor;

Jconsulsstaten, för hvilken upptages 129,685 kronor eller V? af det belopp

(226,950 kronor), som återstår sedan från den beräknade totalutgiften för båda

rikena, 466,950 kronor, blifvit dragen den beräknade inkomsten af konsulatafgifter

utaf svenska och norska fartyg äfvensom af expeditionsafgifter, 240,000

kronor; samt

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, uppförda till 20,315 kronor.

Under utgifter, som bestridas af scenska statsverket allena, uppföres understöd

åt svenska kyrkan i Pa,ris med oförändradt belopp af 2,950 kronor.

Å tredje hufvudtiteln finnes uppfördt endast ett extra anslag, nemligen

för utgifvande af »Sveriges traktater».

Utgifvarens senaste redogörelse innehåller följande om arbetets fortskridande

under nästlidna år:

»Öfver min verksamhet under år 1889 som redaktör af traktatverket

får jag vördsamt och ödmjukast härmed aflägga redogörelse.

Arbetet i och för detta verk har under hela året oafbrutet fortgått dels

med redigering af redan samladt material, dels med insamlande af nytt, dels

med tryckning.

Början af femte delen utkommer från trycket under loppet af denna eller

nästa månad. Sjukdom under förliden december månad har vållat ett tillfälligt

dröjsmål. Den äfven påbörjade tryckningen af tredje delen kommer

att under årets lopp fortsättas i jembredd med tryckningen af den femte.

Den fjerde delen utkom, som bekant, komplett år 1888.

Den resa till Köpenhamn för forskning i dervarande riksarkiv, hvilken

jag redan i min förra berättelse omnämnde såsom nödvändig, har af

mig under det nu tilländagångna året företagits. Då min afsigt var att nu

för alltid afsluta forskningarna derstädes, blef mitt arbete långvarigare än

jag beräknat. Jag kollationerade derunder med originalen hela det stora

förrådet af till Sveriges traktater hörande handlingar, som falla inom den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

3

s. k. unionstiden, omkring ett hundra till antalet. Afskrifterna voro till aldra

största delen af mig gjorda förut under tidigare besök. Vidare genomforskade

jag handlingarna från det sjuttonde århundradet, uppletade, lät afskrifva och

kollationerade hvad derstädes fanns behörigt för komplettering af traktathandlingarna

i Svenska Riksarkivet. Arbetet i Köpenhamn kräfde eu tid af tre

månader. Härmed torde vara afslutade de forskningar i främmande länders

arkiv, som fordrat min personliga närvaro.

Det ligger emellertid i arbetets natur, att det kan visa sig. behöfligt att

ännu och framgent i utlandet söka erhålla ett och annat här saknadt dokument,

och denna utväg har ock under det förflutna året varit anlitad. Sålunda

har genom Kongl. Maj:ts beskickning i Berlin erhållits bestyrkta afskrifter

från preussiska statsarkivet i nämnda stad äfvensom från statsarkivet i Königsberg.

Genom Kongl. Maj:ts beskickning i Haag hafva likaledes åtskilliga

holländska akter i afskrift kommit mig tillhanda, hvarjemte äfven en kopiebok

från 1500-talet från riksarkivet i Haag välvilligt hit utlånats och blifvit af mig

härstädes begagnad. Ännu saknas några från stadsarkivet i Amsterdam begärda

handlingar, hvilka svenske och norske generalkonsuln derstädes, Egidius,

benäget åtagit sig att anskaffa.

Såväl min i tre månader, till slutet af september, fortfarande vistelse i

Köpenhamn, som saknaden af några bland holländska handlingarna hafva

föranledt, att den påbörjade tryckningen af den tredje delen kommit att ligga

nere, men den börjar i dessa dagar att åter upptagas.

Materialsamlingen har förökats icke blott på sätt i det föregående är anfördt,

utan äfven och i vida rikare mån genom arbete i härvarande riksarkiv.

Detta arbete har under år 1889 blifvit utsträckt till år 1718.»

På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i

underdånighet hemställa,

att Eders Kongl. .Maj:i måtte af Riksdagen för år 1891 äska de anslag

under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet

med hvad föregående år egt rum utarbetade tablå, som torde böra fogas vid

denna dags protokoll såsom bilaga A;

att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet

samt med samma rätt till deras användande och under

enahanda vilkor som hittills;

och att utdrag af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd den

6 s^stlidne december och denna olag rörande den för de förenade rikena gemensamma

utrikesbudgeten måtte såsom bilagor B. och C. åtfölja protokollet

öfver denna föredragning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje hufvudtiteln.

Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande

behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det

föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för

år 1891 samt af hvad Herr Ministern för utrikes ärendena

i öfrigt hemställt och föreslagit, befalla, att afskrift af

detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas

för att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts

nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd

och behof.

ex protocollo

G. M. Falkenberg.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bil. A,

Tredje hufvii dtiteln

Ordinarie anslag.

Kabinettskas sans utgifter.

Departementschefen, Ministern för utrikes

ärendena ..............................

Riksstaten

1890.

Förslag till

Riksstat

1891.

Norges andel

i utrikes- budgeten

1891.

Sveriges och

Norges ge- mensamma

utrikesbud- get 1891.

a

kronor.

24,000

27,495

345,000

8,400

45,955

b

kronor.

24,000

27,495

345,000

8,400

45,955

C

kronor.

11,455

143,750

3,600

29,045

d (b 4- c)

kronor.

24.000

38,950

488,750

12.000

75,000

TTt.ri kesd epa.rtem cn tet, .....................

Minister staten ...........-..............

Militärattachéer ...............................

Skrifmaterialier, expenser och extra ut- gifter ....................................

Säger

Konsulskassans utgifter.

Utrikesdepartementet ................................

450,850

450,850

187,850

638,700

10,000

130,370

19,630

10,000

129,685

20,315

7,500

97,265

15,235

17,500

226,950

35,550

Krvnsn Isstaten ........................

Skrifmaterialier, expenser och extra ut- gifter......................................................

Säger

160,000

160,000

120,000

280,000

Summa

Utgifter som bestridas af svenska statsverket

allena.

Svenska kyrkan i Paris.............................

610,850

610,850

307,850

918,700

2,950

2,950

■

Säger

2,950

2,950

Summa

Extra anslag.

För fortsatt utgifvande af »Sveriges

Traktater»................................................

613,800

613,800

4,500

4,500

Säger 4,500

4,500

Summa 618,300

618,300

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

(Till kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/n och Norge med ä/17. Anslagen till ministerstaten

och militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas

utan hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.

(Sverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men för vinnande af ofvan angifva

1% proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans

utgifter är Norges bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.

/

Till en del af konsulskassaus utgifter påräknas de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifterna

utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (ang. beräkningen af dessa,

se sid. 11—12 här nedan). Resten af utgifterna bestrides af statsanslag, till hvilka Sverige

bidrager med 4/7 och Norge med 3/7. Anslagen under konsulskassan må fritt användas,

allenast med den inskränkning lönestaten för utrikesdepartementet betingar.

Hela utgiften för konsulsstaten 1891 utgör 466,950 kr. (se sid. 18 rad 12 uppifrån), men då inkomsten

af konsulat- och expeditionsafgifterna 1891 beräknas till 240,000 kr., utföres här

i kolumnen d endast skilnaden 226,950 kr.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje hufvudtiteln.

Bil. B.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms

slott den 6 december 1889.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Hans Excellens Norske Herr Statsministern Gram,

Statsråden Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

WIKBLAD,

Arneberg,

Furu.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:

l:o.

Genom skrifvelse den 9 oktober innevarande år hade Kongl. Norska Regeringens

departement för det inre till Ministern för utrikes ärendena insändt dels ett af Storthingets

konstitutionskomité afgifvet betänkande innehållande en förutsättning, att styrelsen

fortfarande ville hafva sin uppmärksamhet fästad å frågan om en möjlig inskränkning

af de fasta lönerna vid beskickningen i Konstantinopel, dels ock protokollerna rörande

ett af Storthinget fattadt beslut, hvarigenom Kongl. Norska Regeringen anmodades

att taga under öfvervägande, huruvida utgifterna för de Förenade Rikenas diplomatiska

representation i utlandet kunde inskränkas;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln. 9

och hade Kong], departementet dervid tillika hemställt till Ministern att hafva denna

fråga i åtanke vid affattande af utrikesdepartementets förslag till de Förenade Rikenas

utrikes budget, på det att sådana inskränkningar i dessa utgifter, som kunde befinnas

förenliga med hänsyn till de Förenade Rikenas värdighet och intressen, dervid måtte

komma under öfvervägande.

I anledning häraf anförde Herr Ministern, att protokollerna visserligen utvisade, att

talare i Storthinget ansett att särskild! beskickningarna i Konstantinopel och Wien borde

indragas, men beskickningen i Konstantinopel vore särskildt nödvändig, derföre att kunna

turkiska regeringen ej underhölle direkta förbindelser utom med diplomatiska agenter,

och följaktligen alla meddelanden till turkiska centralregeringen från de Förenade

Rikenas konsulartjenstemän i Turkiet, hvilkas antal uppgick till omkring 25, måste ombesörjas

af beskickningen. Det vore visserligen sant, att förhållandet att konsuler icke

medgåfves rätt att meddela sig med centralföreningen äfven egde rum i Japan, och att

de Förenade Rikena der kunnat undgå nödvändigheten att hafva egen beskickning genom

att begära holländska regeringens medgifvande att få som svensk och norsk minister i

Japan anställa Hollands dervarande minister, men en dylik åtgärd kunde endast ifrågakomma,

när, på sätt förhållandet vore i Japan, snart sagdt inga ärenden förekomme, och

göromålen vid beskickningen i Konstantinopel vore i hvarje fall altför talrika, för att begäran

att få öfverlemna dem till en tredje magt kunde framställas. Sjöfarten hade visserligen

genom upphörd användning af svenska och norska segelfartyg för sjöfarten på

Svarta hafvet under senare åren aftagit, men enligt berättelse den 22 sistlidne oktober

om sjöfarten år 1888 hade under nämnda år 106 ångfartyg och af dem 104 norska passerat

Konstantinopel på väg till och från Svarta hafvet, och i anledning af denna sjöfart

hade beskickningen utfärdat 140 sundhetspass samt gjort 213 framställningar till turkiska

regeringen om erhållande af de tillståndsbevis, som erfordras för fartyg, som passera

Dardanellerna eller Bosphoren. En beskickning i Konstantinopel syntes dessutom nödvändig

äfven ur rent politisk synpunkt, emedan de frågor, som der ständigt afhandlades,

voro af den vigt, att Kongl. Maj:ts Regering måste ega kännedom om förhandlingarnas

gång och det språk, som dervid fördes af de olika magternas representanter, för att derigenom

kunna bedöma den allmänna politiska ställningen i Europa.

I Wien, hvarest Sverige egt en ständig beskickning allt sedan Westphaliska freden,

kunde visserligen beskickningen redan sedan längre tid ej sägas ega samma betydelse

som förut, men icke desto mindre syntes denna beskickning, likaledes ur politisk synpunkt,

fortfarande vara nödvändig till följd af Osterrike-Ungerns magtställning i Europa.

I fråga om anslagen till beskickningarna hade, i likhet med hvad vid föregående

tillfällen egt rum i svenska Riksdagen och äfven förut i norska Storthinget, under den

diskussion, som föregick Storthingets ofvannämnda beslut, åsigter äfven blifvit uttalade,

att de till Sveriges och Norges ministrar utgående löner vore högre än som erfordrades.

Det vore äfven naturligt att anmärkningar i detta afseende tid efter annan gjordes, då

anslagen till de diplomatiske agenterne utan tvifvel voro höga i jemförelse med lönerna

i hemlanden, och anmärkningar mot de diplomatiska anslagen gjordes dessutom ständigt

Bik. till RiJcsd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

1° Tredje hnfvudtiteln.

äfven i utländska riksförsamlingar, men oafsedt att lefnadskostnaderna utomlands i allmänhet

vore betydligt högre än i Sverige och Norge, torde särskildt böra bemärkas, att

i de stora hufvudstäderna utom i Washington, der åter den materiella lefnadskostnaden

vore störst, en mycket stor lyx vore rådande, och att en diplomat endast egde en mycket

inskränkt frihet att efter eget godtfinnande bestämma sina utgifter. Till följd af sin befattning

måste han umgås med de personer å hvarje ort, som intoge den första samhällsställningen,

och för att göra det måste lian följa seder och bruk på platsen. Hans bostad

måste vara i den bästa och derför äfven dyraste stadsdelen, och han kunde ej bo i en

högre upp belägen våning än som brukades. Vid en jemförelse mellan svenske och

norske diplomaters löner och anslagen i andra länder torde afseende böra fästas vid att

vissa afdrag från lönerna egde rum. Om t. ex., på sätt blifvit gjordt under diskussioner

i Storthinget, jemförelse anstäldes mellan lönen för Kong], Maj:ts minister i Paris och

lönen för Amerikas Förenade Staters dervarande minister, borde dervid tagas i betraktände,

att den senare icke hade någon utgift för legationssekreterare och dessutom särskildt

anslag för kanslikostnader, under det att Kongl. Maj:ts minister vore skyldig att

af lönen bestrida såväl en del kanslikostnader som den indemnitet i penningar, hvilken

numera lemnades till legationssekreteraren i stället för den ministern förut af ålder åliggande

skyldigheten att hysa och föda legationssekreteraren, och de afdrag från lönen, som

Kongl. Maj:ts minister i Paris i enlighet härmed finge vidkännas, hade årligen uppgått

till 9,000 francs eller omkring 6,500 kronor, om deri inberäknades hyran för kanslilokalen

omkring 2,000 francs och det högre afdrag som utginge, när legationssekreteraren under

den ministern årligen tillkommande vanliga tjenstledighet vore anstäld som chargé d’affaires.

Om ofvanstående belopp 6,500 kronor afdroges från lönen till Kongl. Maj:ts minister

i Paris 60,000 kr. och återstoden 53,500 kr. jemfördes med amerikanske ministerns

lön 65,275 kr., syntes den senares lön ej så obetydligt större. Något försök att på lönerna

grunda en jemförelse mellan desse omnämnde ministrars verkliga lefnadskostnader

kunde icke göras, emedan, då hyran för Kongl. Maj:ts ministers bostadsvåning i Paris

utan möbler uppgått till omkring 13,000 frcs, och, på sätt förut omnämndt, hyran för

kanslivåningen till 2,000 frcs, tillsammans omkring 15,000 frcs eller 10,800 kr. pr år, hade

den nuvarande amerikanske ministern i Paris deremot för det af honom bebodda möblerade

hotel betalat en årlig hyra af 79,200 kr., så att hans lön ej ens varit tillräcklig till betalning

af hyran. Frågan huruvida de för Kongl. Maj:ts ministrar bestämda löner borde

anses för höga, berodde uteslutande på huruvida lönerna ansåges böra vara tillräckligt

höga för att platserna skulle kunna besättas med personer utan någon större enskild

förmögenhet, och i det afseendet hade hittills den åsigten gjort sig gällande, att tillgång

till lämpliga personer svårligen kunde erhållas om lönerna nedsattes. Det inträffade

visserligen tid efter annan att personer med större förmögenhet inträdde på den diplomatiska

banan, men i regeln lemnade de tjensten inom kortare tid, och anledningen härtill

vore förmodligen den, att de i hemlanden i sin ställning kunde finna en både angenämare

och större verkningskrets, under det att å andra sidan samma förmögenhet, som

kunde våra stor i Sverige och Norge, måste utomlands förefalla jemförelsevis obetydlig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

II

Ministern ansåg derföre, att någon allmän nedsättning af lönerna icke kunde göras

samt att i hvarje fall inga löner kunde nedsättas så mycket, att derigenom någon betydlig

besparing kunde uppkomma, men då i Storthinget särskild! framhållits, att besparing

syntes kunna göras vid beskickningarna i Konstantinopel och Wien och en

utväg till sådana besparingar, om den än ej nu förelåge, dock ju möjligen framdeles

kunde yppa sig, ansåg han sig böra i underdånighet hemställa, att Kongl. Maj:t behagade

besluta, att då ledighet inträffade vid beskickningarna i Konstantinopel och Wien,

på särskild anmälan, frågan huruvida någon nedsättning i utgifterna för dessa beskickningar

då kunde finnas påkallad skulle till förnyad nådig pröfning upptagas.

Till hvad Herr Ministern sålunda hemställt, behagade Hans

Maj:t Konungen, jemlikt öfrige svenske och norske statsrådsledamöters

underdåniga tillstyrkan, lemna nådigt bifall.

2:o.

Herr Ministern föredrog derefter det af honom uppgjorda förslag till de Förenade

Rikenas utrikesbudget för år 1891 och anförde dervid:

Beräkningen öfver kabinettskassans utgifter upptager samma slutsumma söm för

åren 1886—1890 eller kr. 638,700, af hvilken, enligt den vedertagna proportionen 12 till 5,

falla på Sveriges andel kr. 450,850 och på Norges kr. 187,850.

Utgiftsförslaget för Icabinettslcassan omfattar enligt beräkningen:

ministern för utrikes ärendena____________________________ kr. 24,000: —

utrikesdepartementet___________________________________________ » 38,950: —

ministerstaten_________________________ » 488,750:

militärattachéer__________ » 12,000

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter_________ » 75,000

eller tillsammans kr. 638,700

Konsulshassans inkomst af konsulatafgifter har för 1890 beräknats till kr. 230,000

enligt följande uppställning:

Afgifter från Antwerpens distrikt........... kr. 10,000: —

» » Archangels » » 2,000: —

» » Barcelonas » » 6,500: —

» » Bilbaos » » 2,000: —-

» » Genuas » » 2,000: —

» » Idåvres » » 22,000: —

» » Helsingfors’ » » 5,000: —

» » Köpenhamns » » 16,000: —

» » Leiths » » 16,500: —

Transport kr. 82,000

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje hufvndtitelri.

Afgifter från Lissabons distrikt

» » Londons »

» » Lybecks »

>5 » Rigas »

» » Rio de Janeiros »

Transport kr. 82,000: -

............. » 6,500: —

............. »'' 117,000: —

............. » 9,000: —

............. » 7,000:

............. »> 8,500: —

Summa kr. 230,000: —

Enligt beräkningar, som på grund af nu föreliggande uppgifter från vederbörande

konsulat kunnat göras, kan motses en ökning för 1891 för Leiths distrikt af kronor

2,000 och för Genuas distrikt af kr. 1,000, men då deremot minskning kan motses för

Håvre med kr. 3,000 och för Archangel med kr. 1,000, synes slutsumman böra sättas

till kr. 1,000 mindre än som för 1890 beräknades eller, jemlikt följande beräkning, till

kr. 229,000, nämligen:

Från Antwerpens distrikt

» Archangels »

» Barcelonas »

» Bilbaos »

» Genuas »

» Havres »

» Helsingfors’ »

» Köpenhamns »

» Leiths »

» Lissabons »

» Londons »

» Lybecks »

» Rigas »

» Rio de Janeiros »

......... kr. 10,000: —

________ » 1,000: —

........ » 6,500: —

........ » 2,000: —

........ » 3,000: —

________ » 19,000: —

........ » 5,000: —

........ » 16,000: —

........ » 18,500: —

........ » 6,500: -—

........ » 117,000: —

........ » 9,000: —

........ » 7,000: —

........ » 8,500: —

Summa kr. 229,000: —,

hvaraf med ledning af 1888 års siffror i runda tal kr. 73,300 eller 32 procent antagas

belöpa på svenska och kr. 155,700 eller 68 procent på norska fartyg.

Uppbörden af expeditionsafgifter kan jemlikt konsulernes meddelanden beräknas

under innevarande år uppgå till ungefärligen samma belopp som år 1888, hvadan anledning

till ändring i den för 1890 skedda beräkning icke synes vara för handen, utan

torde konsulskassans inkomster af expeditionsafgifter äfven för år 1891 kunna upptagas

till kr. 11,000. På grund af 1888 års uppbörd kunna expeditionsafgifterna i runda tal

beräknas till omkring kr. 3,900 eller 35 procent för svenska ärenden, kr. 6,900 eller 63

procent för norska ärenden och kr. 200 eller 2 procent för sådana ärenden, hvilka äro

att betrakta såsom för båda rikena gemensamma.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvndtiteln.

13

Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter__________________-....... kr. 229,000

samt af expeditionsafgifter.._________________________________—............................ » 11,000

lägges statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år

utgått och jemväl för 1890 blifvit beviljade, nemligen kr. 160,000 från Sverige

och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans_______________________________________ » 280,000

skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela____________________ kr. 520,000

eller kr. 1,000 mindre än som för år 1890 beräknades.

Beträffande härefter konsulskassans utgifter, bland hvilka bidraget till utrikesdepartementet

upptages med oförändradt belopp kr. 17,500, inträder ökning i rubriken

löner och arfvoden i följd deraf, att vice konsuln vid generalkonsulatet i London vid

ingången af 1891 på grund af nådiga beslutet den 8 december 1882 blifver berättigad

till ett första ålderstillägg af kr. 500.

Bland anslagen till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet förekommer, jemlikt

Eders lvongl. Maj:ts beslut den 27 sistlidne september, en förhöjning af anslaget till

generalkonsulatet i Havre till belopp af kr. 500.

I anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet ifrågakommer icke någon

ändring.

Under rubriken pensioner bar kunnat afföras ett belopp af kr. 3,200, motsvarande

den pension, som uppburits af numera aflidne f. d. chargé d’aff’aires och generalkonsul

G. O. Hyltén-Cavallius.

För skrifmaterialer, expenser och extra utgifter beräknas för 1890 ett belopp af kr.

34,350. I utgifterna under denna titel och särskildt rubriken »diverse utgifter» uppstår

en höjning genom det personliga årsanslag af kr. 1,000, som jemlikt Eders Kong!. Maj:ts

beslut den 21 sistlidne juni tillagts svenske och norske konsuln i Danzig J. A. af Segerström.

Till denna rubrik torde, i enlighet med förut följd praxis, jemväl böra föras det

öfverskott af kr. 200, som uppkommer derigenom, att å ena sidan dels, såsom anfördt,

ökade utgifter falla på konsulskassan till belopp af kr. 2,000, dels konsulatafgifterna

beräknas nedgå med kr. 1,000, men å den andra sidan en minskning af kr. 3,200 inträder

under rubriken pensioner.

Slutsumman för konsulskassans utgifter för 1891 blir kr. 520,000 eller kr. 1,000

mindre än för 1890.

Konsulskassans utgifter år 1891 skulle alltså omfatta:

utrikesdepartementet.................—..............................................—......... 17,500

konsulsstaten

a) löner och arfvoden.......................................................... 332,900

b) anslag till kontorskostnader mot redovisning....................... 55,500

c) anslag till kontorskostnader utan redovisning...................... 70,500

d) pensioner ______________________________________________________________________ 8,050 466,950

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter............................................... 35,550

Summa utgifter kr. 520,000

Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje hufvndtiteln.

En sammanställning af beräkningarna för 1890 och 1891 skulle hafva följande

utseende :

Inkomster:

statsverkets bidrag. ________________ _____

konsulatafgifter................................

expeditionsafgifter__________________________________________

1890

280,000

230,000

11,000

1891

280,000

229,000

11,000

ökning

minskning

1,000

Summa kr.

521,000

520,000

—

1,000

Utgifter:

1890

1891

ökning

minskning

1. utrikesdepartementet ________________________

17,500

17,500

—

2. konsulsstaten

a) löner och arfvoden ...........___________________ _

332,400

332,900

500

b) anslag till kontorskostnader mot redo- visning ........................................

55,000

55,500

500

c) anslag till kontorskostnader utan redo- visning ..........................................

70,500

70,500

d) pensioner_____________________________ ____________

11,250

8,050

3,200

3. skrifmaterialer, expenser och extra utgifter

34,350

35,550

1,200

—

Summa kr.

521,000

520,000

2,200

3,200

De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande af

möjligen bristande inkomster skulle behöfva begäras af Storthinget, anser jag böra i

likhet med föregående år beräknas till kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 24,000 för

konsulskassan, och för öfrigt torde böra föreslås, att anslagen såväl till de diplomatiska

utgifterna som till konsulatväsendet ställas till Eders Kong!. Maj:ts disposition med

samma rätt till deras användande och under samma vilkor som hittills.

Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig

uppgjorda förslag och beräkningar infordra Kongl. Norska ^Regeringens betänkande.

Till denna af det sammansatta statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkta hemställan

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder lemna bifall.

ex protocollo

Jockum Beck-Friis.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lmfvmltiteln.

15

Bil. C.

Utdrag af protokollet öfver utrilcesdepartementmrenden, hållet, inför

/-fåne May.t Konungen i sammansatt statsråd ä Stockholms

slott den 11 januari 1890.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Hans Excellens Norske Herr Statministern Gram,

Statsråden Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Arneberg,

Furu.

l:o.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet förslaget

till de Förenade Rikenas gemensamma utrikesbudget för 1891 samt Kongl. Norska

Regeringens den 9 innevarande månad deröfver afgifna underdåniga betänkande.

Herr Ministern anförde:

Mot de uppgjorda beräkningarna liar Kongl. Norska Regeringen endast haft att anmärka,

dels, hvad beträffar beräkningarna af inkomsterna af konsulatafgifterna för 1891,

att det måhända varit mindre påkalladt att anslå inkomsterna af dessa afgifter till ett

lägre belopp än det som beräknades i det budgetförslag, som framlades sistlidet år, enär

de af konsulerne meddelade uppgifterna angående konsulatafgifternas antagliga belopp

under innevarande år utvisade bland annat, att afgifterna vid generalkonsulatet i London

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje hufvudtiteln.

år 1889 influtit med ,ett icke obetydligt högre belopp än under närmast föregående år,

och den norska handelsflottan för öfrigt antagligen vunnit en icke så alldeles obetydlig

tillväxt af nyförvärfvade fartyg, dels, i fråga om specialberäkningarna vidkommande särskilda

poster under kabinettskassan, att beloppet under rubriken »pensioner» icke blifvit

i beräkningen höjdt, oaktadt f. d. envoyén i Rom, F. T. Lindstrand genom nådigt

beslut den 21 Juni 1889 vid sitt afskedstagande fått sig tillagd en årlig pension af kr.

6,000.

Det torde med anledning häraf tillåtas mig anföra, att de särskilda detaljsummorna

inom utrikesbudgeten äro att betrakta endast som beräkningar öfver utgifter, hvilkas

verkliga belopp icke kunna på förhand noggrant bestämmas. De gjorda beräkningarna

angående konsulatafgifterna grundades alltså på då föreliggande uppgifter och om än,

på sätt de senare ingångna redogörelserna angående uppbörden vid generalkonsulatet i

London gifva vid handen, den ökade skeppsfarten medfört en ökning af konsulskassans

inkomst, synes mig i allt fall vara lämpligare att i fråga om en så fluktuerande inkomstkälla

som konsulatafgifterna hellre sätta beräkningarna för lågt än tvärtom, hvarföre jag

finner mig föranlåten föreslå, att den af mig beräknade approximativa slutsumman af

inkomsterna af konsulatafgifterna, eller 229,000 kronor, må i beräkningarna bibehållas.

Skulle inkomsterna framdeles visa sig uppgå till ett högre belopp än som beräknats

och öfverskott derigenom uppkomma, lärer följden icke blifva annan än den, att detta

öfverskott allt efter omständigheterna antingen reserveras för framtida behof eller ock till

vederbörande statskassor återbetalas.

Den omständighet att en ny pension å 6,000 kronor tillkommit å kabinettskassans

pensionsstat torde icke behöfva föranleda till något ökadt anslagsbehof eller ändring af

slutsumman för denna rubrik, isynnerhet som en minskning af 4,000 kr. inträdt derigenom

att den pension, som med sistnämda belopp utgått till f. d. ministerresidenten Mansbach,

upphör i följd af hans den 4 innevarande månad timade död.

Derest Eders Ivongl. Maj:t behagar gilla hvad jag nu haft nåden anföra, får jag i

underdånighet föreslå, att Eders Kong], Maj:t måtte, med godkännande af de gjorda beräkningarna,

hvilka böra dagens protokoll biläggas, besluta att af Riksdagen och Storthinget

äska de för utgifternas bestridande nödiga anslag, att utgå efter den för de Förenade

Rikenas bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion såväl för kabinettskassan

som för konsulskassan.

Med hänsyn såväl till de för Sverge och Norge olika statsregleringsperioderna som

till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i de båda

rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,

att af Riksdagen måtte för år 1891 begäras 450,850 kronor till kabinettskassan och

160,000 kronor till konsulskassan att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt

med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittills,

och att af Storthinget måtte för budgetterminen 1 juli 1890—30 juni 1891 äskas

187,850 kronor till kabinettskassan och 120,000 kronor till konsulskassan förutom hvad

i konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

17

period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af

36,000 kronor, hvaraf 12,000 kronor för kabinettskassan och 24,000 kronor för konsulskassan.

Uti hvad Herr Ministern för utrikes ärendena sålunda hemställt och föreslagit, förenade

sig det sammansatta statsrådets öfriga ledamöter

och behagade Hans Maj:t Konungen detsamma i nåder gilla

och bifalla.

ex protocollo

G. M. Falkenberg.

3

Bill. till Riksd. Prof. 1890. i Samt. 1 Afd.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje hufvudtitelii.

Sveriges och Norges gemensammma utrikesbudget

för år 1891.

I.

Kabinettskassan:

Sverige.

Kronor.

Norge.

Kronor.

Tillsammans.

Kronor.

1.

Ministern för utrikes ärendena____________________

24,000

24,000

2.

3.

Utrikesdepartementet.................................

Ministerstaten___________________________________________

27,495

345,000

11,455

143,750

38,950

488,750

4.

Militärattachéer________________________________________

8,400

3,600

12,000

5.

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...

45,955

29,045

75,000

Summa kronor

450,850

187,850

638,700

IT.

Konsulskassan:

6.

7.

Utrikesdepartementet.................................

Konsulsstaten________________________________ 466,950

10,000

7,500

17,500

afgår hvad som häraf beräknas kunna

bestridas af inflytande konsulat- och

expeditionsafgifter__________________________ 240,000

129,685

97,265

226,950

8.

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...

20,315

15,235

35,550

Summa kronor 160,000 120,000 280,000

Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1891.

Kronor.

1. Ministern för utrikes ärendena ___________________________________________ 24,000

2. Utrikesdepartementet________________________________________________________ 38,950

3. Ministerstaten.

a. Traktamenten:

Beskickningen i Berlin:

Envoyé Extraordinär och Ministre

Plénipotentiaire___________________________ 48,000

Legationssekreterare________________________ 6,000 54;000

Transport 54,000

62,950

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje hnfyudtiteln.

19

Transport 54,000

Beskickning en i Bryssel och Haag:

Ministre Plénipotentiaire___________ 20,000

Beskickningen i Konstantinopel:

&nUkoMulskMMn8ro?ooolkrbai''} Mini sire Plénipotentiaire------------ 10,000

ÄSÄ} Drogman______________ 4,000 14)000

Beskickningen i Köpenhamn:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire__________ 36,000

Legationssekreterare_________________________ 5,000 41,000

Beskickningen i London:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire_______________ 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i Madrid:

Ministre Plénipotentiaire_____________________________ 22,000

Beskickningen i Paris:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire__________________ 60,000

Legationssekreterare_____________ 8,000 68,000

Beskickningen i S:t Petersburg:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire___________________________ 60,000

Legationssekreterare______________ 8,000 68,000

Beskickningen i Bom:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire

___________________ 29,000

Beskickningen i Washington:

jOotTkr. samt11 konsuiauifgifter! 1 Envoyé Extraordinär och Ministre

Plénipotentiaire________________ 16,000

Legationssekreterare_______________________ 6,000 22,000

62,950

Transport 406,000

62,950

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje hiifuidtiteln.

Transport 406,000

Beskickningen i Wien:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plé
nipotentiaire__________________________________

40,000

Legationssekreterare.......................... 6,000 46,000

b. Expektanslön

c. Pensioner_____

4. Militärattachéer:

1 Militärattaché_

1 d:o

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser______________

b. Ekiperingspenningar___________________________

c. Hemliga utgifter...............................

d. Ofriga extra utgifter_________________________

452,000

4,800

31,950

6,000

6,000

24.500

10,000

14,000

26.500

Summa kronor

Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för å

Inkomster:

Svenska statsverkets bidrag..................................................

Norska statsverkets bidrag____________________________________________________

Konsulatafgifter, förslagsvis:

inom Antwerpens konsulsdistrikt..................... 10,000

» Archangels » 1,000

» Barcelonas » 6,500

» Bilbaos » 2,000

» Genuas » 3,000

» Havres » 19,000

» Helsingfors’ » 5,000

» Köpenhamns » 16,000

» Leiths » 18,500

» Lissabons » 6,500

» Londons » 117,000

» Lybecks » 9,000

» Bigas » 7,000

» Rio de Janeiros » 8,500 229,000

Expeditionsafgifter, förslagsvis______________________________ 11,000

62,950

488,750

12,000

75,000

638,700

1891.

Kronor.

160,000

120,000

240,000

Summa kronor 520,000

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje linfvndtiteln.

21

U tgifter:

6. Utrikesdepartementet_________________

7. Kcrasulsstaten:

Uppbär konsulatafgifter.

Jomför miniaterstaten.

D:o D:o.

Uppbär konsulatafgifter samt

åtnjuter fri bostad.

Uppbär konsulatafgifter.

a. Löner och arfvoden:

Antwerpen, Generalkonsuln, lön __......... 13,000

Archangel, » » 12,000

Barcelona, » » 12,000

Bilbao, Konsuln, » 9,000

Genua, Generalkonsuln, » --------- 10,000

Hamburg, » » 8,000

Håvre » » 14,500

Yicekonsuln, » 4,500 j 9,000

Bordeaux, » » 6,000

2:ne ålderstillägg 1,000 7,000

Helsingfors, Generalkonsuln, lön _________ 15,000

Konstantinopel, Ministre Blénip. » 10,000

Drogman, » 2,000

Konsulatsekreteraren, » 6, 000 18,000

Köpenhamn, Generalkonsuln, » 15,000

Vicekonsuln, » 4,500

ålderstillägg 500 20,000

Helsingör, Yicekonsuln, » 3,900

2:ne ålderstillägg 1,000 4,900

Leith, Konsuln lön 16,000

Lissabon, Generalkonsuln, » 15,000

London » » 24,000

Vicekonsuln, » 10,000

ålderstillägg 500

Kanslisten, lön 6,000

En kontorist, » 5,000

» » » 4,000 49,500

Cardiff, Vicekonsuln, » 8,000

Liverpool, » » 9,000

ålderstillägg 500 9,500

Newcastle, Vicekonsuln, » 9,000

2:ne ålderstillägg 1,000 10,000

West Hartlepool, Kontoristen, lön ........ 5,000

Lybeck, Generalkonsuln, » 12,000

17,500

Transport 272,900

17,500

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje hufvudtiteln.

Newyork,

Riga,

Rio de Janeiro,

I löoeu ingår ersättning fört Shanghai,

resor inom ditriktet. J o ’

Uppbär konsulatafgifter; jern- \ RshinfftOIl

för ministerstaten. j B1’

Transport 272,900

Vicekonsuln, lön _________ 6,000

Konsuln, » 9,000

Generalkonsuln, » 17,000

Vicekonsuln, » 12,000

Generalkonsuln, » 16,000

332,900

b. Anslag till ''kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:

Antwerpen.._____________________________________________________ 4,500

A re It angel__________________________ 2,000

Barcelona...____________________i.._____________ ____________________________ 2,000

Bilbao_______________________ 2,000

Genua_____________________ 2,000

Havre_________________________________________ 4,500

Helsingfors_______________________ 4,000

Köpenhamn_________________________________________________________ 4,500

Leith ________________________ 6,000

Lissabon____________________ 4,000

London ______ 11,000

Lybeck_____________ 2,000

Riga_____________ 3,000

Shanghai____________________________ 4,000

c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:

Alexandrin._________________ 3,500

Alger________________ 3,000

Bordeaux________________________________ 2,000

Buenos Ayres...._____________________ 4,000

Cardiff--------------------------------------- 4,000

Dardanellerna_____________________________________ 500

Gibraltar_______________________________________________________________ 2,000

Hamburg____________ 2,000

Havana__________________________________ 3,000

Japan____________________________ 4,000

Kiel.._________________________ 1,500

Liverpool___________ .5,000

Marseille___________ 1,500

Melbourne....________________________________ 6,000

Montevideo_____________ 2,000

Neapel_________________ 3,000

55,500

17,500

Transport 47,000 388,400 17,500

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje hufVudtiteln.

23

Transport 47,000 388,400

Newcastle________________________________________________________ 4,000

Newyork __________________________________ 6,000

Pirams-------------------------------------------------- 1,000

Rio de Janeiro__________ 4,000

Rom______________________________ 3,000

San Francisco___________________________________________________ 4,000

. Tanger------------------------------------------------------------ 1,500 70,500

d. Pensioner:____________________________________________________________ 8,050

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser...__________________________________ 6,500

b. Konsulernes embetsutgifter_______________________________________ 15,500

c. Diverse utgifter________________________________________________________ 13,550

Summa Kronor

17,500

466,950

35,550

520,000

Stockholm 1890. Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse

i Kongl. Maj:ts nåd. proposition n:o 1.

Tredje Imfvudtiteln.

Sid. 9 rad. 8 uppifrån står: Wien borde

läs: Wien borde kunna

» » » 9, 10 » står: derföre att kunna turkiska regeringen

läs: derföre att turkiska regeringen

» » » 13 » står: centralföreningen

läs: centralregeringen

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Samt. 1 Afd.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför

Haris Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms

slott den 11 Januari 1890.

Närvarande:

Hans excellens, herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens, herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anhöll i underdånighet

att få underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om

reglerandet af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1891

och att i sammanhang dermed få föredraga följande, till Kongl. Maj:t

inkomna framställningar i de delar, som icke förut blifvit inför Kongl.

Maj:t anmälda:

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga

skrivelser dels den 8 Januari 1889 angående verkstäld liqvid af köpeskillingen

för Åkers krutbruk och dels den 15 November 1889 angående

arméförvaltningens artilleridepartements behof af statsanslag under

år 1891,

Bih. till Rilcsd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Fjerde liufvudtiteln.

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse

den 14 November 1889 angående nämnda departements rnedelsbeliof

under år 1891 jemte tvenne dervid fogade, af chefen för fortifikationen

den 13 i samma månad aflåtna underdåniga skrivelser angående

behofven af extra anslag år 1891 dels till fästningsbyggnader och dels

till anskaffning och komplettering af fältingeniörmaterielen,

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse

den 8 November 1889 angående departementets behof af statsmedel

för år 1891,

t. f. generalintendentens underdåniga skrifvelse den 26 Oktober

1889 angående åtgärders vidtagande för uppsättande af eu 2:dra trängbataljon,

arméförvaltningens å artilleri-, intendents- och civila departementen

den 6 November 1889 aflåtna underdåniga skrifvelse angående

proposition till Riksdagen om förhöjning i anslaget till indelta arméns

befälsaflöning äfvensom till Vermlauds fältjägarecorps,

chefens för generalstabens topografiska afdelning underdåniga

skrifvelse den 16 November 1889 angående behofvet af'' medel för de

topografiska arbetena år 1891 jemte chefens för generalstaben den 21

i samma månad deröfver afgifna underdåniga utlåtande,

medicinalstyrelsens underdåniga skrifvelse den 25 September 1889

om proposition till Riksdagen i fråga om löneförbättring åt arméns

läkare jemte arméförvaltningens å civila departementet den 6 December

1889 deröfver afgifna underdåniga utlåtande,

medicinalstyrelsens underdåniga skrifvelse den 15 November 1889

om anställande af ytterligare fem 2:dre bataljonsläkare vid armén äfvensom

arméförvaltningens å intendents- och civila departementen den 6

December 1889 deröfver afgifna underdåniga utlåtande,

arméförvaltningens å civila departementet den 1 November 1889

afgifna utlåtande öfver en af chefen för landtförsvarsdepartementets

kommandoexpedition hos statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

gjord framställning om förhöjning i det för expenser åt expeditionen

anvisade belopp; samt

stadsfullmäktiges i Halmstad underdåniga skrifvelse den 14 Oktober

1889 om upplåtande till kronan af den för uppförande af ett skoletablissement

erforderliga mark m. m.

Under tillkännagifvande, att vid den förestående statsregleringen

andra ändringar i de för närvarande utgående ordinarie anslagen icke

af departementschefen åsyftades än de, som nu komme att af honom

särskildt omnämnas, anförde departementschefen härvid beträffande de

s. 3 Kontrollera mot PDF

Fjerde hafva (Ititeln.

3

Ordinarie anslagen:

Departementets afdelning af Kong!. iaj:ts kansli.

Under hänvisning till hvad jag här nedan under anslaget »till departementets

kommandoexpedition» kommer att yttra, hemställer jag

att anslaget till departementets afdelning af Kongl.

Maj:ts kansli nu.......................................... kr. 49,000: —

må, för beredande af tillgång till gäldande

af två för närvarande från anslaget

till kommandoexpeditionen utgående

arfvoden, med .............................. » 1,250: —

höjas till......................................................... kr. 50,250: —

och att anslaget må vid bifall dertill för framtiden

benämnas »Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts

kansli samt kommandoexpeditionen».

Departementets kommandoexpedition.

Uti sin till mig aflåtna ofvannämnda skrifvelse den 12 sistlidne

Oktober har chefen för landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition

erinrat, att det under en längre följd af år visat sig omöjligt att

med det till expeditionen i riksstaten för närvarande uppförda anslag

3,040 kronor bestrida de för expeditionen oundgängliga utgifterna och

att Eders Kongl. Maj:t med anledning deraf tid efter annan utanordna!

icke obetydliga belopp till betäckande af de uppkomna bristerna.

Af anslaget, som till sitt nuvarande belopp uppfördes i riksstaten

vid 1873 års riksdag, skola, på sätt nämnda chef yttrar, enligt gällande

stat 500 kronor utgå såsom arfvode till en stentryckare vid

generalstabens litografiska anstalt och 750 kronor likaledes såsom arfvode

tilldelas en vaktmästare samt återstoden 1,790 kronor användas

till expenser.

Uti de båda första utgiftsposterna hade, fortsätter chefen för expeditionen,

sedan 1873 inga förändringar inträdt; och det vore alltså

uteslutande till följd af de ständigt sig ökande expenserna, som de

omtalade bristerna uppkommit. Särskild! de båda åren 1887 och 1888,

[1-]

Höjning af

detta anslag;

äfvensom

förändrad

benämning

af detsamma.

[2.]

Uteslutande nr

riksstaten af

detta anslag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Fjerde Imfvudtiteln.

som i följd af nya värnepligtslagens trädande i kraft utmärkts af en

ovanligt liflig verksamhet inom krigsstyrelsen, företedde i detta afseende

synnerligen ogynsamma siffror.

Enligt en vid chefens för kommandoexpeditionen skrifvelse fogad

tablå stälde sig utgifterna för expenser under nedannämnda olika titlar

på följande sätt:

Medeltal pr år

under

tioårsperioden

Medeltal pr år

under åren

1887 och 1888.

1879—1888.

kr.

kr.

Tryckningskostnader och böcker

280

865

Tidningar och tidskrifter ............

140

no

Inbindning ......................................

170

180

Skrifmaterialier .............................

770

1,030

Renskrifning ....................................

150

370

Telegrammer...................................

95

130

Ved...................................................

350

309

Gas och ly,sämnen .......................

20

58

Renhållning.......................................

180

178

Diverse ............................................

345

420

Summa

2,500

3,650

Den till expenser disponibla summan hade alltså under tioårsperioden

1879—1888 i medeltal måst årligen öfverskridas med ett belopp

af 710 kronor och under åren 1887 och 1888 särskildt med

1,860 kronor; och beskaffenheten af de utgiftsposter, å hvilka ökningen

egt rum, gåfve tydligen vid handen, att den uteslutande härrört

af den stegrade verksamheten inom expeditionen. Å artiklarna

»tidningar», »ved» och »renhållning» vore mot tioårsperiodens slut en

nedgång att förmärka, under det att rubrikerna »trycknings- och renskrifningskostnader»,

som direkt påverkades af antalet från expeditionen

utgångna order och skrivelser, för periodens tvenne sista år visade

summor, som med icke mindre än 805 kronor öfverskredo motsvarande

siffror för hela tioårsperiodens medeltal; och enligt chefens för expeditionen

åsigt vore föga sannolikt, att någon tillbakagång härutinnan

för framtiden inträdde.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Fjerde hufvudtiteln.

Han hemställer alltså, att jag måtte vidtaga åtgärder i syfte af

anslagets ökande; och anser han, att, om anslaget för framtiden erhåller

egenskap af förslagsanslag, det för expenser afsedda belopp kan bestämmas

till en siffra 3,250 kronor, som med 400 kronor understiger

medeltalet af de verkliga utgifterna derför under åren 1887 och 1888,

så att anslaget i sin helhet skulle komma att utgöra 4,500 kronor,

men att, om anslaget fortfarande skall vara af allmänt anslags natur,

det icke synes honom rådligt bestämma detsamma till lägre belopp än

5,000 kronor, hvarigenom det för egentliga expenser disponibla beloppet

komme att med 100 kronor öfverskjuta hvad som omförmälda

två år under nämnda rubrik utgifvits.

Denna chefens för expeditionen hemställan, hvartill äfven arméförvaltningen

i sitt ofvannämnda underdåniga utlåtande tillstyrkt bifall,

synes mig böra föranleda höjning af den för expenser afsedda delen

af förevarande anslag. På sätt chefen för kommandoexpeditionen yttrat,

härrör det ökade anslagsbehofvet uteslutande af omständigheter,

som det icke stått i expeditionens makt att förebygga, och det synes

mig föga lämpligt, att, då sålunda anslaget visat sig för knappt, bibehålla

detsamma vid dess otillräckliga belopp och följaktligen nödvändiggöra

en omföring af andra anslagstillgångar för täckande af de tid

efter annan å detsamma uppkomna brister.

Eders Kongl. Maj:t har visserligen, i syfte att begränsa utgifterna

å anslaget, genom nådigt bref af den 16 November 1888 förordnat,

att tryckningen af sådana bestämmelser, som i form af instruktioner,

tabeller och dylika handlingar från expeditionen utfärdas, skall gäldas

af de anslag, till hvilka utgiftsposterna med afseende på innehållet af

de utfärdade bestämmelserna äro hänförliga; men äfven denna föreskrift,

som skulle tillämpas från och med ingången af nyssnämnda år,

har icke i afsevärd mån bidragit att nedtrycka utgifterna å anslaget.

Då emellertid förändring af anslagets belopp sålunda ifrågakommer,

synes mig lämpligast, att detsamma helt och hållet ur riksstaten

uteslutes och att, i enlighet med uppställningen af motsvarande anslag

under femte . hufvudtiteln, den andel deraf 1,250 kronor, som utgår såsom

arfvoden, uppföres under anslaget till departementets afdelning af

Kongl. Maj:ts kansli, som med anledning deraf torde böra erhålla be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Fjerde hufvud ti teln.

nämningen »departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt

kommandoexpeditionen», och det belopp, som befinnes böra utgå till

kommandoexpeditionens expenser, uppföres under anslaget till »skrifmaterialier

och expenser, ved m. in. för departementets afdelning af

Kongl. Maj:ts kansli», som likaledes torde böra erhålla eu derefter lämpad

förändrad benämning; och synes mig vid bifall härtill den sålunda

erforderliga höjningen af sistnämnda anslag böra bestämmas till det

mindre af det utaf chefen för kommandoexpeditionen alternativt föreslagna

beloppen eller 3,250 kronor.

Under anhållan att framdeles vid nyssberörda anslag få göra

den ytterligare framställning, som deraf påkallas, hemställer jag alltså,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, vid bifall till hvad här ofvan under anslaget

till departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli

föreslagits äfvensom till den för beredande af expensmedel

till kommandoexpeditionen ifrågasatta höjningen

af anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved

m. m. för departementets afdelning af Kongl. Maj:ts

kansli och ändringen i detta anslags benämning, besluta,

att anslaget till departementets kommandoexpedition

nu......................................................... kr. 3,040

skall ur riksstaten utgå.

Indelta arméns hefäisaflömng.

[3.]

Förhöjning åt Uti statsverkspropositionen till sist församlade Riksdag behagade

detta anslag. pp]ers Kongl. Maj:t föreslå, att två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,

måtte från fjerde hufvudtitelns anslag till ålderstillägg få tilläggas

regementsintendenterna att utgå, det första efter 5 och det andra efter

10 års väl vitsordad tjenstgöring i befattningen.

Detta Eders Kongl. Maj:ts förslag tillstyrktes af en minoritet i

statsutskottet, hvaremot flertalet, i enlighet med hvars åsigt Riksdagen

fattade sitt beslut, ansåg sig på anförda skäl böra tillstyrka endast

ett ålderstillägg å 500 kronor efter 10 års tjenst, dock med uttalande

tillika, att, enär en olikhet emellan regementsintendenternas aflöningsförmåner

förefunnes derutinnan, att de vid de värfvade garnisonerade

trupperna anstälda åtnjuta, utom den för alla lika lönen af

2,800 kronor, dagaflöning å 3 kronor hela året, utskottet tänkt sig, att

genom beredande åt de vid indelta armén och Vermlands fältjägare
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Fjerde luifvudtiteln.

corps anstälda regementsintendenter af sådan dagaflöning under de

dagar, de vid regementenas och corpsernas vanliga vapenöfningar äro

kommenderade, någon ytterlig löneförbättring skäligen skulle kunna

sistnämnda regementsintendenter tilldelas.

Under åberopande af dessa förhållanden hemställer arméförvaltningen

å artilleri-, intendents- och civila departementen i sin ofvannämnda

underdåniga skrifvelse, att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga

erforderliga åtgärder i syfte att åt regementsintendenterna vid indelta

armén och Vermlands fältjägarecorps bereda den ifrågasatta löneförbättringen;

och erinrar arméförvaltningen dervid, att Eders Kongl.

Maj:t redan år 1880 i sammanhang med annat förslag till förbättring

i regementsintendenternas vid indelta armén aflöningsförmåner genom

framställning till Riksdagen sökt få undanröjd den oegentlighet, att

dessa redan i öfrigt svagt aflönade tjensteman tillika vore de enda

funktionärer på stat vid indelta armén, som icke åtnjöte dagaflöning

under mötena; att Riksdagen, som ej hade något att mot förslaget i

princip anmärka, emellertid ansett det då vara för tidigt väckt, men

att detta skäl numera, att döma af statsutskottets ofvan anförda yttrande,

kunde antagas vara bortfallet och tiden sålunda inne att få

ifrågavarande oegentlighet skaffad ur vägen, på samma gång regementsintendenterna

vid indelta armén bereddes eu väl behöflig liten aflöningsförbättring.

Jag finner detta förslag, hvarigenom en länge öfverklagad olikhet

i aflöningsförmånerna för regementsintendenterna vid indelta och värfvade

armén skulle i någon, om ock ringa mån, utjemnas, vara af billighet

påkalladt; och lärer, då ej mindre regementsintendenten vid

Vermlands fältjägarecorps, på sätt arméförvaltningen redan anmärkt,

utan äfven regementsintendenten vid Gotlands nationalbeväring äro i

afseende å löneförmåner alldeles likstälda med regementsintendenterna

vid indelta armén, enahanda löneförbättring böra jemväl åt dessa tjenstemän

beredas, hvarom jag ock anhåller att under vederbörliga anslag

få göra hemställan.

Hvad beträffar den förhöjning i anslaget till indelta arméns befälsaflöning,

som af detta förslag påkallas, torde förstås af sig sjelft, att

den ifrågasatta dagaflöningen 3 kronor åt regementsintendenterna bör

i indelta arméns stater förslagsvis uppföras för samma antal dagar som

åt öfriga tjensteman vid nämnda armé, eller 60 dagar; och, då för när
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Fjerde liufnidtiteln.

varande vid densamma äro anstälda 29 regementsintendenter, uppgår

alltså ifrågavarande förhöjning till 5,220 kronor.

Det är emellertid icke endast af detta skal, som förhöjning i anslaget

till indelta arméns befälsaflöning erfordras; i sina ofvannämnda

underdåniga skrivelser har medicinalstyrelsen framstäf förslag dels

om löneförbättring åt de vid indelta armén anstälda läkare och dels

om anställande vid nämnda armé af ytterligare fem 2:dre bataljonsläkare;

och har jag ansett mig böra delvis understödja dessa förslag.

Hvad den förstnämnda af dessa frågor angår, har, yttrar medicinalstyrelsen,

flera gånger, såsom dels af 1874 års härordningskomité och

dels af 1881 års militära helsovårdskomité, blifvit föreslaget, att arméns

läkare måtte komma i åtnjutande af samma löneförmåner, som tillkomma

officerare i motsvarande grader. Billigheten af dessa anspråk

syntes medicinalstyrelsen framgå så väl af en jemförelse mellan å ena

sidan de vid armén anstälda läkares och å den andra officerarnes och

civila läkares löneinkomster, som ock af den omständigheten, att fordringarna

på militärläkarnes tid och arbete under senare åren högst

betydligt ökats utan att någon deremot svarande ekonomisk fördel Seredts

dem.

Jemfördes till en början arméns läkares och officerares förberedande

utbildning samt den tidrymd och de omkostnader, densamma

påfordrade, framginge deraf, att militärläkaren liksom öfriga i statens

tjenst anstälda läkare måste för vinnande af legitimation och kompetens

genomgå den föreskrift^, medicinska studiekursen, som i medeltal

erfordrade en tid af 10—12 år och en kostnad af 15,000 kr’onor, samt

att han först derefter vid en jemförelsevis mogen ålder erhölle sin

första anställning vid armén i egenskap af 2:dre bataljonsläkare med

en lön af 900 kronor, men att deremot officeren, som för närvarande

inom alla grader erhölle högre lön än med honom i grad likstäld militärläkare,

redan efter afläggande af maturitetsexamen samt genomgåendet

af volontär- och krigsskolan vid omkring 21 års ålder erhölle

dylik anställning och sedermera på grund af anciennitet och ådagalagd

skicklighet avancerade till högre grader med allt mer ökade inkomster.

Hvad vidare löneförmånerna och pensionen anginge, åtnjöto militärläkarna,

förutom dagaflöning i likhet med officerare i motsvarande

grader, i lön:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 9

2:dre bataljonsläkare (med löjtnants grad).................................... kr. 900.

l:ste d:o (kaptens grad)............................................... » 1,800.

och regementsläkarna (majors grad).............................................. » 2,800.

samt i pension:

2:dre bataljonsläkare efter 55 lefnadsår och 30 tjensteår...... » 900.

l:ste d:o » » » » » » » 1,440.

och regementsläkare » 60 » » n » » 2,240,

under det att löneförmånerna för motsvarande grader vid indelta armén

utgjorde:

för löjtnant af l:a klassen: lön 1,200 kr. och tjenstgöringspenningar kr. 120 = kr. 1,320

» eko » 2:a »> » 900 » » d:o » 120 = » 1,020

» kapten » l:a » » 2,800 » » d:o » 400 = » 3,200

» d:o » 2:a ». »> 1,800 » » d:o » 200 = » 2,000

» major ..................... » 3,500 » » d:o » 500 = » 4,000 samt

pensionerna:

för löjtnant af l:a klassen efter 50 lefnadsår och 30 tjensteår kr. 1,000

» d:o » 2:a » » » » » » » » 900

» kapten » l:a » » » » » » » » 2,240

» d:o » 2:a » » » » » » » » 1,440 samt

» major efter 55 lefnadsår och 30 tjensteår ..................... » 2,800.

Af denna jemförelse syntes medicinalstyrelsen framgå, att utsigterna

i ekonomiskt afseende inom militärläkarebanan ej voro betryggande,

synnerligen då i betraktande toges den långvariga utbildningskursen,

som oftast måste föranleda skuldsättning. Någon särdeles förbättrad

ekonomisk ställning på grund af inbringande enskild praktik

kunde, efter medicinalstyrelsens förmenande, flertalet militärläkare ej

heller påräkna och i hvarje fall långt mindre än andra läkare, enär

militärläkarne och synnerligen bataljonsläkarne, till följd af tjenstens

allt mera ökade fordringar, årligen längre tid måste vara frånvarande

från sin verkningskrets såsom praktiserande läkare. Att så väl kommuner

som enskilda föredrogo läkare, som ständigt funnes på platsen,

framför sådana, som till följd af befattning i statens tjenst måste en

stor del af året uppehålla sig å annan ort, ansåge medicinalstyrelsen

också naturligt, och sedan läkaretillgången inom landet under senare

åren högst betydligt tilltagit, hade efter medicinalstyrelsens åsigt rnilitärläkarnes

utsigter på enskild praktik liksom på befattningar i kommunens

eller enskildas tjenst allt mera aftagit, så att det vore att

befara, att de, om ej uteslutande, så åtminstone i hufvudsaklig mån

blefve för sin utkomst hänvisade till de lönemedel, de af staten erhölle,

hvilka synnerligen för 2:dre batalj onsläkarne vore så ytterligt

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Fjerde hufvudtiteln.

knappt tilltagna, att de ej syntes medicinalstyrelsen stå i behörigt förhållande

vare sig till den vetenskapliga utbildning, de erhållit, eller till

det tidsödande och ansvarsfulla arbete, som af dem i tjensten påfordrades.

Det vore emellertid, fortsätter medicinalstyrelsen, icke endast i

jemförelse med officerare i motsvarande grad som militärläkarne kunde

anses vanlottade. Äfven jemförelse!! med de civila läkarne utfölle för

dem ofördelaktigt. Egnade sig efter afslutade studier en legitimerad

läkare åt annan statens läkareverksamhet än den militära, t. ex. åt

provincialläkarekallet, kunde han efter utnämningen påräkna 2,000 kronor

jemte efter 10 års tjenstgöring 500 kronor i lönetillägg och dessutom

vid fylda 60 år efter 25 års tjenstgöring i statens tjenst, deraf

20 år såsom provincialläkare, en pension af 4,000 kronor. Vid utöfvandet

af provincialläkaretjensten, liksom af andra civila befattningar,

vare sig i statens eller kommunens tjenst hade innehafvaren deraf vidare

fördelen af att allt fortfarande i samma ort kunna utöfva sin

medicinska praktik, hvilket, på sätt förut af medicinalstyrelsen blifvit

påpekadt, deremot icke vore fallet med militärläkaren, som vid tjenstgöring

ofta måste afbryta sin verksamhet inom det vanliga området

och, derest han skulle anlita vikarie, finge betala eu ersättning, som

stundom uppginge till större delen af hans lön som militärläkare.

Att under sådana förhållanden lediga 2:dra bataljonsläkaretjenster

likväl fortfarande voro temligen eftersökta, så att flera sökande ej

sällan anmälde sig till dylika tjänsters erhållande, syntes medicinalstyrelsen

hafva sin anledning deri, att under nuvarande rikliga tillgång

på läkare dessa befattningar, hvilka medförde fördelen af tjensteårsberäkning,

af många betraktades endast såsom tillfälliga öfvergångstjenster,

som lemnades då anledning yppades till erhållande af bättre

lönade befattningar. Erfarenheten visade nemligen, att under senare

tider flera militärläkare, så snart de kunnat, öfvergifvit de i ekonomiskt

afseende otacksamma militärläkaretjensterna för att egna sig åt

i detta hänseende fördelaktigare läkarebefattningar; och det syntes

medicinalstyrelsen uppenbart, att sådana förflyttningar af personer, som

satt sig in i sin militära verksamhet och på statens bekostnad genomgått

den numera för anställning vid armén såsom läkare obligatoriska

militärläkarekursen, liksom det oupphörliga antagandet af nya i facket

ej hemmastadde personer icke kunde fördelaktigt inverka på den militära

helsovården och den dermed sammanhängande verksamhetens utöfvande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Fjerde linfvudtiteln.

Militärläkarnas tjenstegöromål, i främsta rummet bataljonsläkarnas,

hade, yttrar medicinalstyrelsen vidare, på sätt redan vore antydt allt

mera ökats. Så hade på grund af nya värnpligtslagen tillkommit de

deri föreskrifna inskrifnings- och besigtningsförrättningarna, hvilka

flerestädes, särskild! i Norrland föranledt månadslånga resor, stammens

rekrytmöten hade förlängts och fälttjenstöfningar samt generalstabsöfningar

med mera dylikt toge långt mera än förr militärläkarnas tid

i anspråk. Dertill komme den militärläkarna åliggande undervisningsskyldighet

och öfningarna med sjukvårdsmanskapet, som numera fordrade

nästan mera arbete än den egentliga sjukvården. Och slutligen

ålåge läkarna, till följd af skyldigheten att vårda på roten sjuke soldater

och att för besigtning af manskapet närvara vid afgående kommenderingar

och dylikt, äfven under tiden emellan de egentliga vapenöfningarna

en ganska omfattande tjenstgöring.

Det syntes medicinalstyrelsen vid sådant förhållande jemväl förtjena

afseende, att arméns veterinärstat, som nyligen fått sina löneförhållanden

ordnade, oaktadt veterinärernas kortare utbildningstid och

mindre omfattande tjenstgöringsskyldighet, likväl tilldelats löneinkomster,

som betydligt öfverstege läkarnas, så att t. ex. regementsveterinären,

hvilken hade löjtnants grad, åtnjöte förutom dagaflöning samt häst- och

fourragemedel en årlig lön af 1,800 kronor och dessutom efter 10 års

tjenst ett ålderstillägg af 500 kronor, under det att gradkamraten inom

läkarestaten, 2:dre bataljonsläkaren, endast hade 900 kronor i lön eller

lika mycket som bataljonsveterinären med underlöjtnants grad.

Styrelsen, som ansåge sig böra betona, att i utländska arméer läkarna

på grund af sin vetenskapliga utbildning och sina långvariga

studier, hvilka dock knappast upptoge halfva tiden mot här i landet,

erhölle lika och delvis till och med högre aflöning än officerarna i motsvarande

grader, förmäler sig derföre finna löneförbättring för samtliga

arméns läkare af behofvet påkallad, men förklarar sig dock, med

hänsyn till läkarnas vid värfvade armén relativt bättre lönevilkor, vilja

inskränka sig till att hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till nästsamman

trädande Riksdag aflåta nådig proposition om löneförhöjning åt

indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’ läkare och i sådant afseende

föreslå:

att regementsläkarna måtte utöfver nuvarande löneförmåner bekomma

tjenstgöringspenningar i likhet med majorer kr. 500;

att förste bataljonsläkarna likaledes utöfver nuvarande löneförmåner

måtte bekomma tjenstgöringspenningar i likhet med kaptener af lista

klassen kr. 400, samt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Fjerde hufvudtiteln.

att andre bataljonsläkare måtte erhålla lön 1,400 kronor, dagaflöning

i enlighet med nu gällande bestämmelser samt tjenstgöringspenningar

i likhet med löjtnanter af första klassen med 120 kronor.

Och tillägger styrelsen slutligen, med tillkännagifvande, att den

beräknat kostnaden för den erforderliga löneförbättringen efter ett antal

af 34 regementsläkare, 25 förste bataljonsläkare och 23 andre bataljonsläkare

till sammanlagdt 41,200 kronor, det styrelsen finner alla de

föreslagna löneförbättringarna vara i hög grad behöfliga och snarast

möjligt böra genomföras, men att det, efter styrelsens förmenande, är

af största vigt, att andre bataljonsläkarnas lönevilkor på föreslaget sätt

förbättras och att denna löneförbättring, med hänsyn dertill att fältläkarecorpsen

måtte allt framgent med lämpliga personer rekryteras,

ej bör uppskjutas.

Arméförvaltningen å civila departementet, som anbefalts att öfver

medicinalstyrelsens förevarande framställning afgifva utlåtande, har i

sin förenämnda skrifvelse den 6 sist-lidne December, beträffande frågan

huruvida någon löneförbättring för militärläkarna öfverhufvud kunde

anses nödig, i. underdånighet anfört, att de vid 1875 års lönereglering

åt militärläkarna anvisade aflöningsförmåner blifvit, på sätt jemväl egt

rum vid föregående löneregleringar, bestämda under förutsättning, att

dessa tjenstemän kunde ega tid och tillfälle att, utanför militärt]ensten,

af sitt yrke medelst enskild praktik och andra läkaresysslor hemta betydande

löneinkomster; att vid sådant förhållande någon slutsats om

tillräckligheten af dessa tjenstemäns aflöning icke kunde dragas ur en

jemförelse med officer saflöningen, vid hvilkens fastställande någon dylik

förutsättning icke kunnat göra sig gällande; att deremot vid den tidpunkt,

då till följd af ändrade tidsförhållanden meranämnda förutsättning

icke längre visade sig giltig, en nödvändighet att förbättra militärläkarnas

lönevilkor måste inträda, samt att förvaltningen visserligen

ansåge frågan, huruvida denna tidpunkt nu vore inne, ligga utanför

dess erfarenhetsområde, men att den emellertid kunde vitsorda, att

efte? 1875 års lönereglering genom vapenöfningarnas förlängning och

inskrifningsväsendets ordnande med mera dylikt anspråken på militärläkarnas

tjenstgöring utom bostadsorten vunnit betydlig utsträckning.

Hvad vidare angår omfattningen af den föreslagna aflöningsförbättringen,

yttrar förvaltningen, att den, frånsedt de skäl, som medicinalstyrelsen

åberopat för åtgärden att nu icke ifrågasätta någon löneförhöjning

för läkarna vid värfvade armén, funne hvad som mest talade

deremot vara den omständigheten, att någon betydligt ökad tjenstgöring

utom bostadsorten icke blifvit dessa tjenstemän ålagd och att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Fjerde hufYudtiteln.

någon svårighet att förvärfva och bibehålla enskild praktik således ej

kan anses för denna kategori af militärläkare i nämnvärdare grad förekomma.

Medicinalstyrelsen hade vidare, fortsätter arméförvaltningen

i den underdåniga skrifvelsen, sagt sig vilja inskränka förslaget om

löneförhöjning till läkarna vid indelta armén, men i kostnadsberäkningen

medtagit jemväl läkarna vid de så kallade beväringstrupperna, Gotlands

infanteriregemente samt Hallands, Vesternorrlands och Blekinge

bataljoner. Dessa läkares aflöningsförmåner hade emellertid så nyligen

blifvit faststälda, att förvaltningen ansåge någon större erfarenhet om

vidden af deras tjenstgöring böra inhemtas, innan förslag till omreglering

af sagda förmåner framstäldes, hvarförutom det syntes förvaltningen

mindre egentligt att tilldela dessa läkare, hvilka icke hade någon

rotetjenstgöring i egentlig mening, de för dylik tjenstgöring afsedda

tjenstgöringspenningar. Och då slutligen en förbättring i meranämnda

läkares aflöning, när sådan pröfvades böra ega rum, enligt förvaltningens

uppfattning kunde lämpligare åstadkommas genom dagaflöning för

tjenstgöringen emellan mötestiderna- vid kadermanskapets skolor, ansåge

sig förvaltningen böra uttala som sin åsigt, att aflöningsförbättringen

på stat för närvarande kunde inskränkas till indelta arméns och Vermlands

fältjägarecorps’ läkare.

Hvad slutligen beträffar den sålunda föreslagna löneförbättringens

beskaffenhet och belopp, vore väl, yttrar förvaltningen, alla indelta

arméns läkare skjddiga att på vederbörlig kallelse utan särskild ersättning

lemna soldaten på roten läkarevård, och det vore vid sådant förhållande

både naturligt och billigt, att de komme i åtnjutande af just

den aflöning, som för öfriga funktionärer vid samma armé är afsedd

att vara ersättning för rotetjensten emellan vapenöfningarna eller tjenstgöringspenningarna.

Det syntes emellertid förvaltningen, helst om till

följd af det ej obetydliga belopp, hvartill de af medicinalstyrelsen föreslagna

aflöningsförbättringarna uppginge, någon nedsättning deri blefve

erforderlig, kunna ifrågasättas, huruvida icke tjenstgöringspenningarna

lämpligen kunde utgå med de belopp, som enligt aflöningsstaterna svarade

mot vederbörande läkares fasta lön, i hvilket fall dessa aflöningsmedel

skulle tillfalla regementsläkarna samt förste och andre bataljonsläkarna

med respektive 400, 200 och 120 kronor; och ansåge förvaltningen

derjemte att, till undvikande al'' en alldeles ny lönekategori, den

föreslagna förbättringen i lönen för 2:dre bataljon släkarna för närvarande

kunde stanna dervid, att densamma höjdes från sitt nuvarande,

2:d.re löjtnantslön motsvarande belopp 900 kronor till 1,200 kronor

eller det för löjtnant af lista klassen bestämda lönebelopp.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Fjerde liufrudtiteln.

Till genomförande af aflöningsförbättring till nu antydda belopp

skulle, enligt livad Arméförvaltningen anmäler, erfordras

för 30 regementsläkare å 400 kr................................................ kr. 12,000

» 25 förste bataljonsläkare å 200 kr........................................ » 5,000

» 22 vid indelta armén och Vermlands fältjägarecorps

anstälda andre bataljonsläkare å 300 + 120 = 420 kr. » 9,240

Summa kr. 26,240.

Och skulle på nu förevarande anslag för indelta arméns 29 regementsläkare,

25 förste bataljonsläkare och 21 andre bataljonsläkare af

nämnda summa belöpa .................................................................... kr. 25,420

och på anslaget till Vermlands fältjägarecorps för dess

regementsläkare och andre bataljonsläkare....................... »_820

Summa kr. 26,240.

Den andra af medicinalstyrelsens ofvan omnämnda framställningar

afser, som jag redan antydt, anställning vid armén af ytterligare fem

2:dre bataljonsläkare.

Framställningen är ytterst föranledd af en utaf fältläkaren i 6:t.e

militär-distriktet gjord anmälan, att tiden för inskrifningsförrättningarna

i Jemtlands och Norrbottens län under sistlidne år varit så knappt

tilltagen, att de derför erforderliga resor icke utan den yttersta ansträngning

för vederbörande läkare kunnat medhinnas. Så hade den

vid Jemtlands fältjägarecorps anstälda läkare för desamma måst under

53 dygn tillryggalägga icke mindre än 191 mil landsväg och läkaren

vid Norrbottens fältjägarecorps ofta fått taga nätterna till hjelp för att

i rättan tid hinna fram till de olika förrättningsställena. I underdånig

skrifvelse den 15 Juli 1889 anhöll Medicinalstyrelsen derföre till en

början, att, då militärläkarna i dessa län under nuvarande förhållanden

icke utan betydlig öfveransträngning och fara för helsan kunde fullgöra

sina skyldigheter vid ifrågavarande vigtiga förrättningar, antingen

tiden för förrättningarna måtte på annat sätt än hittills fördelas eller

ock, om hinder derför mötte, andra åtgärder vidtagas i syfte att för

läkarna underlätta ifrågavarande skyldighets fullgörande.

Sedan emellertid utaf de yttranden, som i anledning af medicinalstyrelsens

nämnda hemställan infordrats från militärmyndigheterna i

hela sjette militärdistriktet och som till medicinalstyrelsen öfverlem
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Fjerde luifvudtiteln.

nats, visat sig framgå, att någon utsträckning af tiden för inskrifningsförrättningarna

i de Norrländska länen icke vore möjlig utan att äfventyra

förrättningarnas afslutande i behörig tid, har medicinalstyrelsen i

ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 15 sistlidna November framstält

nu ifrågavarande förslag.

Medicinalstyrelsen påpekar deri, att det är ej allenast vid besigtningen

af värnpligtige utan äfven för utöfvandet af militärläkarnas

öfriga åligganden, som svårigheter uppstå vid de corpser af indelta

armén som i likhet med Jemtlands och Norrbottens fältjägarecorpser,

om hvilka närmast varit fråga, ega endast en läkare. Dessa corpser,

yttrar medicinalstyrelsen, som äro fem eller Lifregementets grenadiercorps

och Smålands grenadiercorps samt Norrbottens, Vesterbottens

och Jemtlands fältjägarecorpser, hade ofta lika stor beväringsstyrka sig

tilldelad, som indelta arméns infanteriregementen, vid hvilka tre läkare

äro anstälda, och att under sådana förhållanden läkaretjenstgöringen

vid dessa corpser skall blifva svår att upprätthålla, vore uppenbart.

Särskildt sedan 1888 hade en ny svårighet inträdt, i det att, då samma

läkare ej finge tjenstgöra vid både inskrifningsnämnden och inskrifningsrevisionen,

till hvarje corps’ inskrifningsområde måste beordras

militärläkare från andra regementen och corpser, hvilket föranledde så

väl olägenhet som kostnad.

Förenandet på en hand af bataljonsläkarens och regementsläkarens

göromål, hvilket vore en nödvändighet vid dessa corpser, kunde vidare,

fortsätter medicinalsstyrelsen, icke aflöpa utan stora svårigheter; af de

göromål, för hvilka vore redogjordt i medicinalstyrelsens ofvan omförmälda

underdåniga skrifvelse den 25 sistlidne September angående

löneförbättring för militärläkarna, tillkomme de flesta bataljonsläkarna;

och om till dem lades de, som ålåge regementsläkarna speciel!, kunde

det knappast förväntas, att åt alla skulle kunna egnas tillräcklig omsorg.

Äfven de regementsläkarna särskildt tillkommande göromål voro

nemligen ganska omfattande; sålunda hade de att ansvara för sundhetsoch

sjukvården, att vara öfverläkare vid sjukhuset med de dermed förenade

i tjenstgöringsreglementet för armén närmare bestämda göromål,

att ombesörja revaccinationen af rekryter, att ansvara för instrumental-,

förbands- och medicinalutredningen, att förrätta läkarebesigtningar, att

biträda generalmönsterherren vid mönstringar, att upprätta öfversigten

öfver helsotillståndet samt rullor öfver sjukvårdssoldater och sjukbärare,

att i frågor rörande sundhetsvården deltaga i förvaltningsdirektionens

öfverläggningar, att föra den expedition, som af dessa göromål föranleddes

in. m. Och syntes det medicinalstyrelsen uppenbart, att alla

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Fjerde hufvudtitelii.

dessa sålunda uppräknade åligganden i och för sig medförde tillräcklig

sysselsättning för en läkare.

Anställandet af ytterligare en läkare vid de corpser, som för närvarande

hade endast en sådan, skulle enligt medicinalstyrelsens åsigt

särskildt för tjenstgö ringen å roten vara af mycken vigt, då derigenom

under den tid, som upptages af beväringsbesigtningarna och de långvariga

rekrytmötena, tillgång å läkare i hemorten jemväl skulle kunna

beredas, en sak, som för närvarande vore omöjlig; och hvad slutligen

anginge betydelsen af en dylik åtgärd för arméns mobilisering, hade

så väl af militära helsovårdskomitén som af komitén för sjukvården i

fält blifvit starkt betonadt, att det nuvarande antalet vid armén anstälda

läkare vore för fältförhållanden alldeles otilhäckligt, hvadan

också dessa komitéer, som lika med medicinalstyrelsen ansett inrättandet

af ytterligare en läkarebefattning vid ifrågavarande corpser redan

för fredsbehofvet vara af nöden, gjort en liknande framställning som

medicinalstyrelsen.

Under åberopande af dessa skäl hemställer alltså medicinalstyrelsen,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att vid en hvar af

Lifregementets grenadiercorps och Smålands grenadiercorps samt Norrbottens,

Yesterbottens och Jemtlands fältjägarecorpser må anställas en

2:dre bataljonsläkare med den aflöning, som medicinalstyrelsen i sin

ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 25 September 1889 för läkare

af denna grad föreslagit; och har arméförvaltningen å intendents- och

civila departementen i sin skrifvelse den 6 December 1889 förklarat

sig icke hafva annat att emot nämnda förslag erinra än att, då arméförvaltningen

funnit den ifrågasatta löneförhöjningen för arméns nuvarande

2:dre bataljonsläkare kunna sålunda begränsas att till dem ansloges,

förutom tjenstgöringspenningar 120 kronor och den dagaflöning,

de redan åtnjuta, en lön af 1,200 kronor, arméförvaltningen ansett aflöningsförmånerna

äfven för de nya 2:dre bataljonsläkarna böra bestämmas

till samma belopp.

Då en 2:dre bataljonsläkare efter arméförvaltningens förslag skulle

åtnjuta lön ....................................................................................... kr. 1,200

tjenstgöringspenningar........................................................ » 120 och

dagaflöning förslagsvis i 60 dagar å 2 kronor om

dagen............... » 120

eller sammanlagdt kronor 1,440

blefve alltså kostnaden för fem nya 2:dre bataljonsläkare kronor 7,200.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Fjerde lmfvudtiteln.

Som jag redan antydt, har jag funnit dessa framställningar vara

af beskaffenhet att böra af mig delvis understödjas. Hvad dervid först

angår den ifrågasatta löneförhöjningen åt samtliga läkare vid indelta

armén och Vermlands fältjägarecorps, kan jag icke bestrida, att dessa

tjenstemäns aflöning, jemförd med den som utgår till de fleste civila

läkare, måste betecknas såsom knapp och att sålunda, derest frågan

vore att ordna aflöningsförhållandena för arméns läkare så att de

blefvo fullt likstälde med sina kamrater på andra banor, en löneförhöjning

väl kunde anses af behofvet påkallad. Som arméförvaltningen

redan anmärkt, måste emellertid härvid ihågkommas att vid bestämmandet

af löneförmånerna för indelta arméns läkare hänsyn tagits och

måste tagas till den omständigheten, att de i regeln endast en kortare

tid af året upptagas af tjenstgöring vid armén och att de sålunda äro

i tillfälle att genom enskild praktik förvärfva sig afsevärda biinkomster.

Denna omständighet har väl, såsom medicinalstyrelsen erinrar, under

de senare åren förlorat ej så litet af sin betydelse, då dels den militära

tjenstgöringen numera obestridligen tager militärläkaren mera än förr

i anspråk, dels den ökade tillgången på läkare minskat utsigterna för

dem, som ej året om kunna vistas å samma plats, att tillvinna sig en

mera vidsträckt praktik. Till den omfattning, som medicinalstyrelsen

uppgifvit, kunna emellertid dessa omständigheter knappast hafva visat

sig verksamma; och särskildt militärläkarne i de högre graderne, regementsläkarne

och luste bataljonsläkarne torde ännu kunna anses vara

i den ställning, att någon löneförhöjning för dem ej är af direkt behof

påkallad.

Att, såsom medicinalstyrelsen, grunda förslagen derom på en jemförelse

emellan läkarnes och officerarnes i motsvarande grad löneförmåner

synas mig ej heller vara fullt berättigadt; den högre grad,

som i jemförelse med förhållandena fordom numera tillagts arméns

läkare, tillkom såsom en gärd af aktning för deras genom omfattande

studier höjda sociala ställning, men torde icke kunna åberopas såsom

skälig grund för löneförhöjning. Yrkandet att de, såsom upptagna af

militär tjenstgöring jemväl emellan vapenöfningarne, borde i likhet med

officerarne erhålla den deremot svarande löneförmån, som utgår i form

af tjenstgöringspenningar, är slutligen, enligt mitt förmenande, ej fullt

grundadt i de bestående faktiska förhållandena. Officerarne, hvilkas

art af vetande dessutom endast med svårighet kan tillgodogöras för

det enskilda förvärfvet, äro alla, jemväl under den s. k. rotetjenstgöringen,

längre eller kortare tid upptagna af expeditionsgöromål och

dylikt, under det att någon rotetjenstgöring för läkarne knappast kan

Bill. till Bi/csd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 A/d. 1 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Fjerde hufrudtiteln.

sägas ega rum. Särskild! den besigtning utaf afgående kommenderingar,

hvarom medicinalstyrelsen talar, kan ej förekomma synnerligen ofta.

Den löneförhöjning, som ifrågasatts åt alla indelta arméns läkare

och som skulle åstadkommas derigenom att dem tillädes tjenatgöringspenningar,

anser jag mig derföre så mycket mindre böra tillstyrka,

som medicinalstyrelsen sjelf synes finna något anstånd dermed ännu

kunna ega rum och de delar af medicinalstyrelsens förslag, hvilka jag

är sinnad understödja, medföra en i och för sig ej obetydlig ökning i

statsutgifterna.

Deremot anser jag höjning af 2:dre bataljonsläkarnes vid indelta

armén och Vermlands fältjägarecorps löneförmåner af så väl billighet

som hänsyn till statens eget intresse påkallad. Den lön, som för närvarande

till dem utgår, kan icke anses stå i rimligt förhållande till

den tid och möda de unga läkarne nedlagt för att göra sig kompetente

till dessa tjensters erhållande, och jag befarar, i likhet med medicinalstyrelsen,

att, om* den bibehålies vid sitt nuvarande låga belopp, rekryteringen

af arméns läkare skall försämras.

Hvad beträffar löneförhöjningens belopp instämmer jag med arméförvaltningen.

Att, såsom medicinalstyrelsen föreslår, bilda en särskild

ny löneklass för 2:dre bataljonsläkarne synes mip; ej lämpligt. Den

löneförhöjning, som sålunda med bibehållande af konseqvensen i det

nuvarande aflöningssättet skulle beredas dessa tjensteman, uppgår ändock

till omkring tredjedelen af deras nuvarande löneförmåner.

Hvad vidare beträffar 2:dre bataljonsläkarne vid värfvade armén,

kunde väl af hänsyn till reda och konseqvens i aflöningssättet hafva

ifrågasatts, att, derest detta förslag gillas, den fasta lönen jemväl för

dessa läkare bestämts till samma belopp, eller 1,200 kronor. Att anslå

olika löner för tjenster af samma art och grad måste i och för sig

vara betänkligt och särskildt synes det mig af vigt, att den likställighet

i fråga om den fasta lönens belopp, som 1875 års löneregleringgenomförde

för arméns olika delar, ej utan yttersta nödfall rubbas.

Då emellertid medicinalstyrelsen sjelf icke härutinnan framstäf något

yrkande och ifrågavarande läkare, hvilka, oafsedt anställningen vid

armén, i regeln få under hela året oafbrutet vistas å samma plats och

dymedelst lättare kunna förvärfva sig enskild praktik, onekligen, på

sätt arméförvaltningen yttrat, befinna sig i en ekonomiskt mera gynnsam

ställning än deras vederlikar vid indelta armén, har jag trott mig i detta

afseende böra instämma med myndigheterna. Och finner jag lika med

arméförvaltningen någon löneförhöjning åt den 2:dre bataljonsläkare,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Fjerde liufvudtiteln.

som är anstäld vid ett af de s. k. beväringstruppförbanden, Gotlands

nationalbeväring, ej heller kunna ifrågakomma.

Hvad slutligen angår förslaget om anställande vid hvarje af indelta

arméns fem infantericorpser af en 2:dre bataljonsläkare måste

jag obetingadt åt detsamma gifva mitt understöd. På sätt medicinalstyrelsen

yttrat, synas mig förhållandena vid dessa corpser vara sådana,

att anställandet vid desamma af ytterligare en läkare med nödvändighet

erfordras; och att i öfrigt antalet läkare vid armén är för

litet, torde vidare vara obestridligt. Hvad särskild! sistnämnda omständighet

angår, kommer jag i annat sammanhang i tillfälle att omständligare

ådagalägga i hvilken omfattning bristen på fast anstälde

läkare vid armén, i händelse af mobilisering, måste framträda; och att

under sådana förhållanden hvarje förslag, som afser att öka läkareantalet

vid armén, af mig skall helsas med bifall, torde vara naturligt.

Det bör dessutom icke förglömmas att under nuvarande förhållanden

nödvändigheten att anlita extra läkare måste företrädesvis vid nämnda

corpser förekomma synnerligen ofta samt att, då dylika ställföreträdande

läkares tjenstgöring ej sällan faller sig dyrare för statsverket

än den ordinarie läkarens, kostnaden för de 5 nya läkarnes aflöning

till någon del motväges af den minskning i utgifterna för extra läkares

kommendering, som af de nya läkarnes anställande blifver en följd.

De utgifter, som vid bifall till dessa mina förslag föranledas, äro:

löneförhöjning till 21 2:dre bataljonsläkare vid indelta armén å

300 kr................................................................................. kr. 6,300: —

löneförhöjning till en 2:dre bataljonsläkare vid Verm
lands

fältjägarecorps...........................................................

1 nyinrättad 2:dre bataljonsläkarebeställning lön 1,200: —

dagaflöning förslagsvis i 60 dagar å 2 kr....... 120: —

4 dito ............................................................................................

» 300: —

» 1,320: —

» 5,280: —

Summa kr. 13,200

Och skulle deraf på nu förevarande anslag belöpa:

löneförhöjning till 21 2:dre bataljonsläkare ........................ » 6,300: —

aflöningsförmåner till 5 nyinrättade 2:dre bataljonsläkare
beställningar

......................................................................... » 6,600: —

Summa kr. 12,900: —

Då härtill lägges det för beredande af daglöniug

till regementsintendenterne erforderliga beloppet... » 5,220: —

komme alltså ökningen å anslaget att utgöra tillsammans kr. 18,120: —

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Fjerde Imfvudtiteln.

Under anhållan att framdeles vid vederbörligt anslag få göra den

ytterligare framställning, som af bifall till mitt förslag om löneförhöjning

jemväl åt 2:dre bataljonsläkaren vid Vermlands fältjägarecorps

påkallas, hemställer jag alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att höja anslaget till indelta arméns befälsaflöning

för beredande åt regementsintendenterne vid

nämnda armé af dagaflöning med 3 kronor under

truppens vanliga vapenöfningar med kronor 5,220;

för ökande af de nu vid samma armé anstälde

2:dre bataljonsläkares lön från 900 kronor till 1,200

kronor med kronor 6,300; samt

för anställande vid hvarje af Lifregementets

grenadiercorps, Smålands grenadiercorps samt Norrbottens,

Vesterbottens och Jemtlands fältjägarecorpser

af en 2:dre bataljonsläkare med lön 1,200 kronor och

dagaflöning å 2 kronor under förslagsvis 60 dagar

120 kronor, med 6,600 kronor,

så att anslaget, som nu utgår med kr. 4,177,276: —

må med förhöjning af.........................»_18,120: —

från och med år 1891 utgå med ... kr. 4,195,396: —

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

I följd af hvad förut denna dag vid beräkningen af tillgångarne

detta anslag, för 1891 års statsreglering förekommit, är jag beredd att senare i dag

förelägga Eders Kong]. Maj:t förslag dels till ändringar i värnpligtslagen,

afseende bland annat utsträckning af beväringsåldern med två

år och ökning af beväringsmanskapets öfningstid med sex dagar, dels

till sådan ändring i 1 och 6 §§ af lagen angående lindring i rustnings- och

roteringsbesvären, att ytterligare nedsättning i dessa besvär komme attega

rum med 10 procent. Derest nämnda förslag varda bifallna, erfordras

höjning af detta anslag med j af dess nuvarande belopp. Ökningen skulle

alltså uppgå till 443,333 kronor 33 öre, hvilket belopp jag dock, vid det

förhållande att anslaget är af förslagsanslags natur, finner kunna afrundas

nedåt till 440,000 kronor. Jag hemställer alltså, under förutsättning

att proposition till Riksdagen angående ändring i nyssnämnda §§ af

lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären under denna dag

varder af Eders Kongl. Maj:t beslutad, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen

. [4-]

Ökning af

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Fjerde Imfvudtiteln.

att vid bifall till nämnda proposition höja anslaget

till lindring i rustnings- och roteringsbe
-

svären nu ............................................ kr. 1,330,000: —

med................................................. » 440,000: —

till ................................. kr. 1,770,000: —

Indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar.

I den män insigten om fördelarne, att icke säga den oundgäng- Användande af

liga nödvändigheten af eu snabb mobilisering vunnit i klarhet, har inom anuitgetTun

alla länder en sträfva!! gjort sig gällande att så vidt möjligt decentra- arfvoden åt

lisera arméernas förvaltning, och sålunda sätta de högre truppförban- intendenter

den i tillfälle att med minsta möjliga biträde af centralförvaltningen “■ flsjelfständigt

genomföra sin mobilisering. Det är denna tanke, som

ligger till grund för de af svenska krigsstyrelsen ofta upprepade framställningarne

om anställande vid arméns högsta truppenhetei'', fördelningarne,

af sjelfständigt förvaltningsorgan. Förslagen härom gå nästan

lika långt tillbaka i tiden som arbetet för en förbättrad härorganisation

öfverhufvud och den samstämmighet i åsigter, som i detta afseende

rådt emellan de män, hvilka å olika tider haft att föra arméns

talan, synes mig bättre än allt annat vittna om den stora betydelse

för arméns tjenstduglighet, som måste tilläggas en dylik arméfördelningarnes

utveckling till äfven i ekonomiskt afseende sjelfständiga

truppförband.

Fn kort återblick på de olika framställningar, som gjorts i detta

syfte antingen af krigsstyrelsen sjelf eller af andra myndigheter, torde

vid sådant förhållande icke vara utan sitt intresse.

Redan i den nådiga proposition om en fullständig ombildning

af landets försvarsväsende, som afgafs vid 1875 års riksdag, ådagalades

nödvändigheten af denna angelägenhets ordnande, och framstäldes

förslag till derför erforderliga åtgärder. Det förutsattes då, att

vid armén skulle anställas sju fältintendenter, en vid hvarje af arméns

sex fördelningar och en vid arméförråden å Karlsborg, samt att då,

såsom det yttrades i det förslaget åtföljande, af särskilde komiterade

afgifna betänkande, fältintendentsplatserna vore, näst generalintendentens,

de högsta, hvartill intendenturens tjensteman kunde sträfva och

derjemte i synnerhet under krig i hög grad ansträngande, fältintendenterne

skulle till grad och aflöningsförmåner likställas med öfverstelöjtnanter.

Då för desse sistnämnde tjensteman föreslogos enahanda

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Fjerde hufviidtiteln.

löneförmåner, som sedermera bestämdes skola utgå till de vid värfvade

armén anstälda, eller 4,000 kronor i lön och 1,460 kronor i dagaflöning,

beräknades alltså kostnaderne för de sex vid arméfördelningarne

anstälde fältintendenterne till 6 x 5,460 kronor eller 32,760

kronor.

Det vid nämnda riksdag framlagda förslag till en fullständig ombildning

af landtförsvaret blef, som bekant, ej af Riksdagen antaget,

men frågan om inrättandet af fältintendentsbefattningar ansågs så vigtig,

att densamma redan år 1877 å nyo gjordes till föremål för en

framställning till Riksdagen. Som Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra

sig afsåg det förslag beträffande landtförsvarets ombildning, som Eders

Kongl. Maj:t nämnda år afgaf, försvarets gradvisa utveckling i flera

eller färre skeden till allt större styrka, dervid emellertid, på sätt föredragande

departementschefen yttrade i sitt anförande till statsrådsprotokollet,

det ansågs synnerligen maktpåliggande, att det första utvecklingsskedet

redan i och för sig innebure ett väsendtligt ökande af

landets stridskrafter och tillika underlättade en snabb och ordnad mobilisering.

Bland åtgärder syftande till detta mål uppräknas särskildt

inrättandet af fältintendentsbefattningar och angaf föredragande departementschefen

såsom en af de väsendtligaste auledningarne till

förslagets framställande den omständigheten, att med den då liksom

ännu i dag rådande anordningen af hithörande förhållanden arméns

truppförband vid mobilisering voro hänvisade direkt till arméförvaltningen

för ordnandet så i smått som stort åt allt, som rörde deras

ekonomi och framför allt att arméfördelningen saknade förmåga till

sjelfständig verksamhet och sjelfständig öfvergång till krigsfot.

Äfven detta förslag, i hvilket, i likhet med det för 1875 års riksdag

framlagda, aflöningen för fältintendenterne beräknats lika såsom

för öfverstelöjtnanter, vann ej Riksdagens bifall. Att emellertid åsigten

om nödvändigheten af dylika befattningars inrättande trängt igenom

äfven inom riksdagen, visar det till följande års riksdag af enskilda

motionärer inom Andra Kammaren framlagda förslag till landtförsvarets

ombildning. I fråga om arméns kadrer och således äfven beträffande

behofvet af särskilda fältintendenter anslöt sig nemligen detta förslag

helt och hållet till det af Eders Kongl. Maj:t för 1875 års riksdag

framlagda, och det särskilda utskott, som vid 1878 års riksdag tillsattes

för att afgifva yttrande öfver de inom riksdagens båda kamrar

väckta motioner rörande landtförsvarets ombildning, hade ingen erinran

att göra mot inrättandet af nu ifrågavarande befattningar.

Det behöfver vid sådant förhållande knappt påpekas, att jemväl

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Fjerde hufvudtiteln.

1883 års förslag till ändrad härordning, hvilket i väsendtliga delar

stödde sig på ofvannämnda vid 1878 års riksdag af enskilda motionärer

framlagda, upptog frågan om upprättande af särskilda fältintendentsbefattningar;

och förutsattes i detta liksom i 1878 års

förslag att de ifrågavarande befattningarne skulle blifva sex och att

deras innehafvare skulle till rang och aflöningsförmåner likställas med

öfverstelöjtnanter.

Sedan 1883 års förslag föll, har som bekant något förslag till

fullständig ombildning af härväsendet icke förelagts Riksdagen, men

frågan om fältintendentsbefattningars inrättande har emellertid af

Eders Kong]. Maj:t fortfarande tillerkänts den vigt, att den så väl år

1884 som år 1885 förelagts Riksdagen ånyo. Äfven de framställningar

derom, som då afgåfvos, utgingo i likhet med sina föregångare från

förutsättningen, att vid hvarje fördelningsstab skulle anställas en fältintendent

med rang och lön som öfverstelöjtnant; och föreslogs dessutom,

att, då fältintendenterne till följd af sin temligen stora expedition,

syntes blifva i behof af ett skrifbiträde, till ett sådant för hvarje

af fältintendenterne skulle anvisas ett arfvode att, efter 2 kronor om

dagen, utgå med 730 kronor.

Icke heller dessa förslag tillvunno sig Riksdagens bifall och

sedan dess har, oaktadt generalintendenten tvenne särskilda gånger

funnit sig böra hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig framställning

om propositions aflåtande till Riksdagen beträffande meranämnda institutioners

ordnande, Eders Kongl. Maj:t ansett förhållandena vara sådana,

att Riksdagens medverkan till frågans lösning i den form, som hitintills

åt densamma gifvits, ej varit att emotse.

Den åsigt om fältintendentsbefattningarnes stora vigt för försvaret,

som jag förut flera gånger i min egenskap af generalintendent haft

tillfälle att för Eders Kongl. Maj:t uttala, har jag emellertid ej kunnat

frånträda, och då det förefallit mig, som om ett af de väsendtligaste

hindren för frågans lösning varit farhågan, att de ifrågasatta tjenstemännen,

om hvilkas magtpåliggande uppgifter i händelse af krig klar

insigt synes vara vunnen, icke skulle kunna under vanliga fredsförhållanden

erhålla en deras rang och aflöning fullt motsvarande verksamhet,

har jag anmodat den komité, som har i uppdrag att utarbeta

förslag till fältförvaltnings- och etappreglementen, att till mig inkomma

med en redogörelse för de olika göromål, som komitén anser redan

under fred böra åt de ifrågasatta fältintendenterne uppdragas; och

torde af denna redogörelse, som numera till mig inlemnats, med

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Fjerde hufvud titeln.

tydlighet för en hvar framgå, att den omtalade farhågan saknar

grund».

Sedan föredragande departementschefen härefter redogjort för

innehållet af komiterades utlåtande, hvilket han anhöll måtte såsom bilaga

få åtfölja dagens protokoll, yttrade han vidare:

»Såsom Eders Kongl. Maj:t torde finna, framgår af komiténs redogörelse,

i hvilken jag till alla delar instämmer, att de göromål, som

skulle tilläggas de blifvande fältintendenterne, äfven under fred ingalunda,

vare sig till omfattning eller vigt för det allmänna, kunna anses

obetydliga. Oafsedt den stora uppgiften att förbereda fördelningens

snabba öfvergång till krigsfot, hvilken uppgifts betydelse för försvaret

i dess helhet ej kan nog betonas, synes mig med skäl kunna antagas,

att genom den planmässighet i fördelningens förvaltning och den

skärpta kontroll öfver de olika förvaltningsdirektionernas åtgöranden,

som af dylika tjenstemäns tillsättande måste blilva en följd, fördelar

af flerehanda art skola uppstå, som fullt uppväga den ekonomiska

uppoffring, som med dessa tjensters inrättande är förenad. Jag anser

till och med ej otroligt, att, på sätt flera gånger förut, då denna fråga

förevarit, blifvit yttradt, genom fältintendenternes ingripande eu direkt

besparing i de genom förvaltningarna i orterna bestridda utgifter skall

uppstå, stor nog att betäcka kostnaderna för dessa tjenstemäns aflönande.

Under sådana förhållanden tvekar jag ej att ännu eu gång upptaga

frågan om inrättande af fältintendentsbefattningar eller, som dessa

tjenster, i analogi med öfriga tjenster vid fördelningens stab, numera

lära rigtigare benämnas, fördelningsintendentsbefattningar.

Med hänsigt till det, motstånd, förslaget upprepade gånger rönt

inom riksdagen, synes mig emellertid härvid lämpligast, att hela anordningen

till en början erhåller en mera provisorisk karakter och

först sedermera, efter det nödig erfarenhet vunnits, utvecklas till en

stadigvarande institution med de för eu sådan nödvändiga fasta formerna.

De aflöningsförmåner, som tilläggas fördelningsintendenterne,

torde derföre böra utgå i form af arfvode och de blifvande innehafvarne

af dessa befattningar endast erhålla förordnande att tills

vidare förestå dem.

Häraf blefve visserligen eu följd dels att fördelningsintendenternes

egna befattningar under tiden komme att, förvaltas af vikarier dels ock

att någon rätt till pension icke komme att vara förenad med innehafvandet

af en fördelningsintendentsbefattning; och att detta blefve i viss

mån ofördelaktigt, kan jag icke bestrida. Någon större betydelse torde

s. 25 Kontrollera mot PDF

Fjerde lmfvudtiteln. 25

emellertid å andra sidan ej kunna tillmätas ifrågavarande omständigheter.

. De. blifvande vikarierna för fördelningsintendenterne komme

dock i åtnjutande af hela den med desse tjenstemäns ordinarie befattningar

förenade lön, och hvad saknaden af pensionsrätt för fördelningsintendenterne

angår, måste ihågkommas att regementsintendenterne

hvilka väl uteslutande komma att användas i de nya fördelhingsintendentsplatserna

och som ju, derest de förordnas till fördelningsintendenter,

bibehållas vid den pensionsrätt, som tillkommer dem i egenskap

af regementsintendenter, till följd af det dem af föregående riksdag

tillagda ålderstillägg, redan äro berättigade till eu något höo-re

pension än officerare i motsvarande grad.

Då vidare fördelningsintendenterne, i likhet med fördelningsgeneralen

och dennes stabschef, torde, på sätt i alla föregående förslag

vant förutsatt, böra såsom ständigt tjenstgörande erhålla dagaflöning

året om och redan derigenom en löneförmån beredes dem framför de

flesta intendenturtjenstemän i närmast lägre grad, Indika, såsom jag redan

förut i dag haft tillfälle erinra, icke åtnjuta några aflöningsförmåner

utöfver den fasta lönen, har jag ansett de blifvande fördelningsintendenterne.

kunna, i. olikhet med hvad i detta afseende förut varit antaget,

tills vidare i aflö i ungs förman er likställas med majorer vid värfvade

armén. Då dagaflöning för majorer och öfverstelöjtnanter utgår

med samma belopp, eller fyra kronor, samt den fasta lönen för de

torre utgör 3,500 kronor och för de senare 4,000 kronor, blefve skilnaden

^mellan de aflöningsförmåner, jag finner fördelningsintendenterne

höra åtnjuta, och dem som i föregående förslag för dessa tjenstemän

upptagits, 500 kronor. Aflöningen till fördelningsintendenterne

skulle i hvarje fall komma att uppgå till 4,960 kronor eller 120 kronor

mera än hvad som för närvarande i lön, tjenstgöringspenningar och

dagaflöning utgår till öfverstelöjtnanter vid indelta armén. Det missförhållande,

. som under nu rådande omständigheter ofta nog kunnat

befaras inträffa, eller att mera framstående officerare, som egnat sig

åt tjenstgöring vid intendenturcorpsen, efter någon tids anställning

såsom regementsintendenter skulle söka att vinna återinträde på den

rent militära banan, der de hafva att emotse befordran, kunde alltså,

äfven med dessa sålunda reducerade löneförmåner för fördelningsintendenterne,

anses i någon mån förebygdt.

Det är ej heller min mening att för bestridandet af de blifvande

fördelningsintendenternes aflöning föreslå äskandet af nya anslagsmedel.

Då grundade skäl förefinnas till det antagandet, att genom dylika

tjensters inrättande besparingar å fjerde hufvudtitelns anslag skola

Bih. till Bibel. Prof. 1890. 1 Sami. 1 A/d. 1 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Fjerde lnifvudtiteln.

uppkomma, torde lämpligast vara att aflöningsbeloppen anvisas till utgående

från dem af dessa, å hvilka dylika besparingar i främsta rummet

och till hufvudsakligaste delen äro att emotse; och då, som bekant,

den vida öfvervägande delen af samtlige de utgifter, som af

arméns lokala förvaltningsmyndigheter bestridas och som tillika äro af

beskaffenhet att genom ändamålsenligare hushållning kunna nedsättas,

utgå från de båda till indelta arméns och beväringsmanskapets vapenöfningar

i riksstaten uppförda anslag, synes mig lämpligt att hela kostnaden

för fördelningsintendenterne fördelas att till lika belopp utgå

från hvartdera af dessa anslag.

Slutligen anser jag nödigt, att, på sätt redan år 1884 och 1885

förutsattes, hos fördelningsintendenterne anställes ett skrifbiträde och

synes mig äfven beloppet af de då för dessa skrifbiträden föreslagna

arfvoden, hvilka torde böra utgå af samma anslagsmedel som fördelningsintendenternes,

väl afpassadt.

Kostnaden för den ifrågasatta anordningen komme alltså att ställa

sig sålunda:

En fördelningsintendent, lön att utgå såsom arfvode kr. 3,500 «

dagaflöning » 1,460 kr_ 4^960

fem d:o d:o d:o d:o .................. » 24,800.

Ett skrifbiträde, arfvode .............................................................. » 730

fem d:o d:o ........................................................... » 3,650

Summa kr. 34,140

eller på hvartdera af de båda vapenöfningsanslagen eu summa af

17,070 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders

Kong!. Maj:t täcktes äska bemyndigande af Riksdagen

att för beredande af ofvan angifna aflöningsförmåner

åt sex fördelningsintendenter och sex hos dem

anstälda skrifbiträden få af anslaget till indelta arméns

och Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar

årligen från och med ingången af år 1891 använda

ett belopp af 17,070 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufyudtiteln.

27

Vermlands fältjägarecorps.

[6.]

Under åberopande af hvad jag förut i dag vid »anslaget till indelta ökning af

arméns befälsaflöning» yttrat, hemställer jag, att Eders Kong]. Maj:t detta anslas''

täcktes föreslå Riksdagen

att, för beredande dels åt den vid corpsen anstälda

2:dre bataljonsläkare af löneförhöjning med 300 kronor

och dels åt regementsintendenten vid corpsen af

dagaflöning med 3 kronor under corpsens vanliga

vapenöfningar, höja anslaget till denna corps

nu.............................................................. kr. 140,570: —

med............................................................ » 480: —

till kr. 141,050

Trängen.

[7.1

1 sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 26 sistlidne oktober ökning af

har t. f. generalintendenten återupptagit det af mig vid sistlidne riks- detta anslag,

dag väckta förslag om uppsättande af en andra trängbataljon. Han

sluter sig dervid helt och hållet till de skäl för nödvändigheten af

denna åtgärd, som jag förut angifvit dels i den underdåniga skrifvelse,

som jag den 10 December 1883 i min dåvarande egenskap af generalintendent

till Eders Kongl. Maj:t aflat, dels ock i mitt anförande till

statsrådsprotokollet för den 12 Januari 1889. Dessa skäl, för hvilka

jag, då frågan så nyligen förevarit, icke nu torde behöfva omständligare

redogöra, lära också fortfarande eg a samma giltighet. Så länge

svenska armén icke har att förfoga öfver åtminstone 1 trängbataljon

för 2 fördelningar eller tillsammans 3 sådana kan, på sätt jag antydde

redan förra gången frågan af mig för Eders Kongl. Maj:t anmäldes,

icke ens det nödtorftigaste behofvet af dylika trupper anses vara fyldt;

och man måste dock ihågkomma, att, frånsedt den omständigheten att

förplägnaden i fält utan väl organiserade trängtrupper alltid måste

blifva mer än nödigt bristfällig, af tillvaron och utbildningen af detta

truppslag är beroende, huruvida under krig skall åt landets till dess

försvar uppkallade söner vid sjukdom kunna beredas all den vård och

omsorgsfulla skötsel, som nutidens högt stående läkarekonst kan lemna

och som, enligt hvad erfarenheten från andra länder gifvit vid handen,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Fjerde hufnultiteln.

förmått i en omfattning, hvarom man förut icke haft någon aning, förmildra

de kroppsliga lidanden af alla slag, som från krigets faror och

umbäranden äro oskiljaktiga. Studiet af det stora fransk-tyska kriget

åren 1870 och 1871 har i detta afseende lärdomar att lemna, som i

sanning äro oväntade. Inom den väl organiserade tyska armén, som

med sina för krigets behof särskildt afpassade sjukvårds formationer

förstod att tillgodogöra sig den moderna läkarekonstens alla hjelpmedel

uppgingo, enligt officiella handlingar, samtliga dödsfallen vare sig af

kulör eller sjukdomar till 44,000 man, under det att de sårades antal

var 127,000 man allt i runda tal. Inom franska armén åter, hvilken

som bekant måste utkämpa större delen af striden med improviserade

kadrer, steg siffran för dödsfallen till 140,000 man, under det att de

sårade voro 142,000 man, således endast 15,000 man mera än på tyska

sidan. Den oerhörda skilnaden till fransmännens nackdel måste enligt

alla sakkunniges omdöme tillskrifvas bristfälligheterna inom dess sjukvård

och mera slående kan ej angifvas, hvilken betydelse i riktning

att lätta de i kriget deltagande landsmännens lidanden måste tilläggas

en ändamålsenlig och under fredens dagar med omsorg förberedd

organisation af en armés sjukvårdsväsende.

Jag anser mig fördenskull pligtig att å nyo upptaga den vid sistlidne

riksdag fallna frågan om uppsättande af ytterligare en trängbataljon.

Att försvarsfrågan i sin helhet ej ännu vunnit sin lösning,

synes mig ej härvid kunna inverka; i den mån det ena eller andra

systemet för anskaffningen af härens manskapsstyrka blifver antaget,

kunna visserligen de bestämmelser, som äro afsedda att vinna tillämpning

beträffande manskapet vid den nya trängbataljonen, underkastas

förändring, men bataljonens tillvaro som sådan blifver lika nödvändig

och på kadrernes sammansättning kan eu ny härorganisation rimligen

icke öfva något större inflytande.

Äfven i fråga om detaljerna af mitt vid sistlidne riksdag väckta

förslag i ämnet har jag icke funnit anledning frångå de åsigter, jag då

uttalade.

Jag antager sålunda:

att bataljonen skulle förläggas till Karlsborg, hvarest erforderliga

förrådsbyggnader redan finnas och, på sätt jag sistlidet år upplyste,

nödigt kasernutrymme kan för en jemförelsevis mindre kostnad beredas;

att tillgång dertill äfvensom till kostnaden för uppförande af en

stallbyggnad kan erhållas i besparingarne å det blifvande anslaget,

öfver hvilket Eders Kong!. Maj:t, på sätt förut varit vanligt vid organisationen

af nya trupper, lärer böra inrymmas rätt att under uppsätt
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvud titeln. 29

ningen förfoga för bestridande af de utaf organisationens genomförande

föranledda utgifter;

att, då ingå enskilda bostäder inom fästningens område stå att erhålla,

en särskild, för inrymmande af bataljonens befälspersonal afsedd

by£Snaci bör pa, statens bekostnad uppföras å Karlsborg, i likhet med

hvad. som. redan skett i fråga om de å fästningen förlagda artillerioch

ingeniör-trupper, men att, då för vinnande af likformighet emellan

den förutvarande och den nya trängbataljonens stater inqvarteringsersättning

torde böra beräknas jemväl åt den nya bataljonens befälspersonal.

och denna ersättning, derest staten bereder inqvartering åt

befälet in natura, kommer att besparas, den del af kostnaden för

nämnda byggnad, som ej täckes af de under uppsättningstiden upplöpande

besparingarne å de till bataljonen anslagna medel, skall kunna

bestridas från inqvarteringsanslaget i den mån besparingar tillföras

detsamma; samt

att den nya trängbataljonen i alla afseenden så till personalens

antal som till aflönings- och tjenstgöringsförhållandena organiseras lika

som den förutvarande endast med den förändring som betingas deraf,

att inqvarteringskostnaderna med hänsigt till den föreslagna förläggningsorten

för den nya bataljonen kunna beräknas efter de grunder, som

för in qvar terin gs er sättning i landsorten äro gällande.

Enligt bil. n:o 2, i hvilken närmare redogörelse lemnas för den

föreslagna organisationen och som är upprättad med ledning af den

vid 1884 års . riksdag framlagda kostnadsberäkningen rörande den nuvarande

bataljonen, skulle samtliga utgifter för den nya bataljonen

komma att uppgå till 197,789 kronor 52 öre.

Då jag emellertid ej finner erforderligt, att hela den afsedda styrkan

redan under år. 1891 uppsättes, har jag låtit upprätta bifogade

kostnadsberäkning, bil. n:o 3, utvisande den personal, som jag anser

höra under 1891 antagas. Denna kostnadsberäkning slutar på 100,000

kronor, hvilket belopp jag alltså anser böra för nämnda år af Riksdagen för

ändamålet äskas; och torde, i enlighet med tillvägagåendet, då nu

varande trängbataljonen uppsattes, bataljonens anslag till en början

böra. uppföras såsom reservationsanslag för att framdeles, sedan uppsättningen

fullbordats, uppdelas å de särskilda anslagstitlar i riksstat#],

hvarunder anslagsmedlen, med afseende å de olika behof, hvarför de

äro afsedda, böra hänföras.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Fjerde Imfyudtiteln.

att, med godkännande af ofvan angifna grunder

för organisation af en trängbataljon å Karlsborg

jemte hvad som föreslagits beträffande personalens

aflöning, till genomförande af den del utaf bataljonens

organisation, som enligt hvad förut är nämndt skulle

ega rum under år 1891, anvisa 100,000 kronor;

att medgifva, att de besparingar, som under uppsättningstiden

kunna å de för den nya trängbataljonen

afsedda medel beredas, må af Eders Kongl. Maj:t

disponeras för bestridande af uppsättningskostnader

och öfriga med organisationens genomförande förenade

utgifter; samt

att, vid bifall härtill, låta under anslaget till

trängen såsom reservationsanslag uppföra nyssnämnda

belopp.

Gotlands nationalbeväring.

ökning af Under åberopande af mitt anförande vid anslaget till indelta arméns

detta anslag befälsaflöning, hemställer jag, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att för beredande åt regementsintendenten vid

nationalbeväringen af dagaflöning med 3 kronor under

de vanliga vapenöfningarna höja anslaget till nationalbeväringen

nu................................ kr. 199,477: —

med ........................................................»___180: —

till kr. 199,657: —

Aflöning till stamtrupp vid Hallands bataljon.

[9.]

Uppförande i Sedan Riksdagen åren 1887 och 1889 beviljat anslag till uppsatriksstaten

af tan(je af Btamtrupp vid Vesternorrlands och Blekinge bataljoner, är,

med denna frånsedt Gotland med dess från det omgå landets något afvikande

benämning. försVarsorganisation, Halland den enda af rikets provinser, i hvilken

någon infanteri stamtrupp icke finnes förlagd. Visserligen medgaf Riksdagen

år 1886, i sammanhang med det då fattade beslutet om förändrad

organisation af beväringstrupperna, att vid hvar och en af fastlandets

beväringsbataljoner och således äfven vid Hallands bataljon finge, i

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Fjerde hnfvudtitelu.

den mån de derför anvisade medel blefvo tillgängliga, anställas 60

volontärer, deraf 8 distinktionskorpraler, 12 korpraler, 24 vice korpraler

och 16 menige; men det inses lätt, att denna fåtaliga styrka,

som egentligen var afsedd att fylla bataljonens behof af befäl utaf

manskapsklassen, ingalunda kan för bataljonen sägas utgöra någon

stam i detta ords hittills varande betydelse. Det är väl kändt, att

till och med vid de bataljoner, vid hvilka under fredstid stam till vanligt

antal är anstäld, proportionen emellan stam- och beväringssoldater,

i händelse af mobilisering, varder ytterst ofördelaktig och det torde

vid sådant förhållande svårligen kunna ifrågasättas att mobilisera Hallands

bataljon endast med tillhjelp af den ringa stamstyrka, som enligt

nu gällande bestämmelser får vid densamma anställas. Stamtrupp från

ett eller liera af de närliggande infanteriregementena måste alltså för

detta ändamål i ganska stor omfattning tagas i anspråk och att sådant

i sin ordning måste ofördelaktigt återverka på dessa regementens mobilisering

torde vara uppenbart.

Det af Kongl. Maj:t för 1871 års riksdagar framlagda förslag till

ändrad arméorganisation, hvilket såsom bekant st-älde som sitt mål att,

med bibehållande af den gamla stammen så vidt möjligt oförändrad,

endast genom några mindre detaljförändringar göra den mera lämpad

för de nya uppgifter, som tillfallit den bland annat derigenom att beväring

i vida högre grad än tillförene beräknades skola ingå i den

mobiliserade fältarmén, sökte också med sträng konseqvens tillse, att

i hvarje provins måtte finnas stamtrupp att bilda kärna för provinsens

i händelse af krig uppkallade värnpligtige. Hvad särskild! Halland

angår, om hvilket landskap nu närmast är fråga, föreslogs att, medelst

öfverflyttande från sjö- till landtförsvaret af 364 båtsmansrotar och i

öfrigt medelst uppsättning af en kontant aflönad nummerstyrka om

136 man, i Halland bilda eu ny stamtrupp om 500 man med benämning

Hallands fältjägarecorps.

Oafsedt den för en armé sådan som den svenska med dess olikartade

sammansättning synnerligen beaktansvärda fördelen att bringa

åtminstone de tre beväringsbataljonerna å fastlandet till en fullkomligt

likformig organisation, synes mig alltså äfven nödvändigheten afl, i

händelse af mobilisering, åt Hallands beväring gifva ett något fastare

stöd än som af den nuvarande stamstyrkan kan lemnas tala för åtgärden

att äfven vid denna bataljon uppsätta fullständig stamtrupp. Kostnaden

derför bör ej heller verka afskräckande. Till Blekinge bataljon

anslog Riksdagen 60,000 kronor och, då, på sätt jag redan ant.ydt,

Hallands bataljon enligt min åsigt bör organiseras i fullkomlig

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Fjerde hufvudtiteln.

öfverensstämmelse med Blekinge bataljon, är det alltså ett ständigt anslag

till nyssnämnda belopp, om hvilket det nu är fråga. Dessutom måste

ihågkommas, att genom det sistlidet år fattade beslutet om uppsättande af

Blekinge bataljon de ordinarie anslagen under fjerde hufvudtiteln i sjelfva

verket minskades. Förut var nemligen till garnisonskommendering i Karlskrona

i riksstaten uppfördt ett anslag af 99,000 kronor; och då detta

anslag, såsom en följd af nyssnämnda beslut, ur riksstaten uteslöts,

nedgick alltså de ordinarie anslagens slutsumma med 39,000 kronor.

Dragés detta belopp från förut angifna, för Hallands bataljons uppsättning

erforderliga 60,000 kronor, uppgår ökningen i utgift, som af

bifall till mitt förslag föranledes, endast till 21,000 kronor.

Något tillfälligt anslag för uppförande af erforderliga byggnader

och anskaffande af materiel och dylikt synes ej heller vara af nöden.

Halmstads stad har nemligen erbjudit sig att, derest stamtruppens

volontärskola varder förlagd till Halmstad, dels kostnadsfritt för kronan

upplåta en till tomt för etablissementet lämplig plats i nämnda

stads nya stadsdel, dels ock såsom bidrag till kostnaden för etablissementets

uppförande till kronan utgifva 50,000 kronor. Hvad som derutöfver

erfordras lärer kunna bestridas af under uppsättningstiden uppkommande

besparingar å anslaget, öfver hvilka Eders Kongl. Maj:t, på

sätt förut varit vanligt vid nya truppers uppsättning, torde höra af

Riksdagen utverka sig rätt att för dylika ändamål förfoga.

De grunder, som vid sistlidna riksdag bestämdes för Blekinge

bataljons organisation och som sålunda skulle tillämpas jemväl för uppsättningen

af Hallands bataljons stamtrupp, voro följande:

Stamtruppen skulle bestå af 300 volontärer deri inbegripet det

antal, som enligt 1886 års Riksdags beslut redan får vid bataljonen

anställas. Utbildningen skulle försiggå i tvååriga skolor, afsedda att

hvardera räcka 10 V2 månader eller den del af året, som återstår, sedan

1 V2 månad, såsom upptagen af mötena vid bataljonen, frånräknats;

och skulle till 2:dra årets skola beordras omkring 50 procent af det

antal, som genomgått första årets.

Hvad aflöningen angår, bestämdes att den skulle utgöras af

Lega

som utgår med 40 kronor för hvardera af de 2 första tjensteåren och

80 kronor under de följande;

s. 33 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

33

Lön

som utgår under kommendering med 10 kronor för hvarje månad;

samt

Arfvode

som utgår, dels under kommendering med 15 kronor till distinktionskorpral,

10 kronor till korpral och 5 kronor till vice korpral, dels

ock under de tider, vederbörande korpraler ej äro inkallade till tjenstgöring,

med hälften af nyssnämnda belopp.

Med ledning af dessa grunder har jag låtit utarbeta det i bilagan

4 till detta protokoll intagna, med den af Eders Kongl. Maj:t under

den 7 sistlidne Juni för Blekinge bataljons stamtrupp fastställa stat i

alla afseenden öfverensstämmande förslag till stat för Hallands bataljons

stamtrupp.

Eders Kongl. Maj: t behagade deraf finna, att för stamtruppens

uppsättning samt aflöning, underhåll och utbildning vid volontärskolan

erfordras 65,292 kronor 50 öre; och är det belopp 5,292 kronor 50

öre, hvarmed denna summa öfverskjuter det anslag af 60,000 kronor,

som jag anser böra af Riksdagen äskas till stamtruppen, afsedt att

utgå af de medel, som 1886 års Riksdag anvisat till aflöning af volontärer

vid bataljonen.

Hvad angår sättet för det nya anslagets uppförande i riksstaten

och dermed sammanhängande frågor, torde detsamma lämpligen, i öfverensstämmelse

med motsvarande anslag till Vesternorrlands och Blekinge

bataljoner, böra benämnas »anslag till aflöning till stamtrupp vid Hallands

bataljon» och erhålla sin plats näst efter anslaget till Hallands

beväring; hvarjemte och då, på sätt jag redan antydt, anslaget under

uppsättningstiden torde komma att delvis tagas i anspråk för bekostande

af byggnader för bataljonens skoletablissement och anskaffning

af erforderliga utredningspersedlar, detsamma lärer böra till en början

erhålla karakter af reservationsanslag och med hela sitt belopp uppföras

under nyssnämnda titel. Sedermera och efter det uppsättningen

af stamtruppen genomförts, lära åter, i enlighet med förut tillämpade

grundsatser, endast volontärernas aflöningsmedel, i ofvanomförmälda

förslag till stat beräknade till 31,683 kronor 75 öre, böra

uppföras under denna anslagstitel, men deremot återstoden, utgörande

hvad som erfordras för volontärernas utbildning och underhåll vid

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft, 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Fjerde lmfrudtiteln.

volontärskolan, läggas till anslaget till volontärskolor, å livilket anslag

ifrågavarande utgifter, i öfverensstämmelse med hvad som redan är

stadgadt beträffande de volontärer vid bataljonen, som enligt 1886 års

Riksdags beslut få antagas, derefter torde böra anvisas.

Slutligen får jag tillkännagifva, att det icke är min mening, att

hela anslaget skulle utgå redan under år 1891. Dels måste utaf lätt

insedda skäl uppsättningen af stamtruppen försiggå endast efter hand,

så att endast eu del af anslaget kan komma att för detta ändamål

under nämnda år tagas i anspråk, och dels sätter det af Halmstads

stad utfästa bidrag till skoletablissementets uppförande krigsstyrelsen

i tillfälle att bestrida de för bataljonens uppsättning nödiga utgifterna

med ett mindre belopp statsmedel än som till dylika kostnader erfordrades

för Blekinge bataljon. Jag anser alltså anslaget för år 1890

kunna begränsas till 40,000 kronor.

Med stöd af hvad jag sålunda anfört får jag alltså hemställa, att

Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att, med godkännande af ofvannämnda grunder

för organisationen af en stamtrupp vid Hallands bataljon

jemte hvad som föreslagits beträffande personalens

aflöning, för år 1891 bevilja till stamtruppens

uppsättning äfvensom densammas underhåll m. m.

vid volontärskolan ett anslag af 40,000 kronor;

att, vid bifall härtill, detta anslagsbelopp jemte

de redan å bataljonens stat till volontärers aflöning

uppförda 5,292 kronor 50 öre, sistnämnda belopp i

den mån det för ändamålet varder disponibelt, må få

under benämning »aflöning till stamtrupp vid Hallands

bataljon, reservationsanslag» uppföras under fjerde

hufvudtiteln näst efter anslaget till Hallands beväring;

samt att de besparingar, som under uppsättningstiden

kunna å anslaget uppkomma, må få af Eders

Kongl. Maj:t disponeras för bestridande af uppsättniugskostnader

och öfriga med organisationens genomförande

förenade utgifter.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

35

Beväringsmanskapets vapenöfningar.

i10-]

Till en början ber jag att vid detta anslag få erinra om det ökning af

förslag jag här ofvan under »anslaget till indelta arméns och Verm- detta anslag''

lands fältjägarecorps’ vapenöfningar framstält; och hemställer jag att

Eders Kongl. Maj:t, vid bifall till hvad jag derunder yttrat, täcktes af

Riksdagen äska bemyndigande

att, för beredande af de i nämnda anförande föreslagna

aflöningsförmåner åt sex fördelningsintendenter och sex hos

dem anstälda skrifbiträden, få af anslaget till beväringsmanskapets

vapenöfningar årligen från och med 1891 års ingång

använda en summa af 17,070 kronor.

Beträffande anslaget i öfrigt erinrar arméförvaltningen å intendentsdepartementet

i sitt ofvan nämnda underdåniga frilåtande, att, jemlikt 52 §

af nya värnpligtslagen, beväringens öfningstid skall från och med år

1891 tillökas med två dagar och att deraf påkallas en förhöjning i nu

förevarande anslag.

Då arméförvaltningen uti underdånig skrifvelse den 11 november

1887 angående statsmedelsbehofven för 1889 af enahanda anledning

senast anmälde behofvet af dylik förhöjning, hade, yttrar arméförvaltningen,

kostnaden för aflöning, underhåll och nödig mötesmateriel åt

hvarje beväringsman beräknats till 1 krona 14 öre per dag. Då emellertid

kostnaderna för naturaunderhållet åren 1888 och 1889 i någon

mån stegrats och denna stegring, enligt hvad arméförvaltningen anmäler,

i medeltal uppgår till 6 öre per portion, anser arméförvaltningen

dagkostnaden per beväringsman nu böra beräknas till 1 krona 20

öre; hvadan och då en klass beväring utgör 30,000 man, arméförvaltningen

hemställer, att anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar

må höjas med den för öfning af 30,000 beväringsmän under 2 dagar

sålunda erforderliga summan af 72,000 kronor.

Jag finner denna framställning af förhållandena med nödvändighet

påkalla^ och tillstyrker alltså Eders Kongl. Majri att föreslå Riksdagen

att höja anslaget till beväringsmanskapets vapen
-

öfningar, nu...................

......................... kr.

1,400,000: —

med...................................

......................... »

72,000: —

till kr.

1,472,000: —

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Fjerde hufvudtiteln.

Försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement.

Rörande höjning af detta anslag hafva så väl generalfälttygmästaren

och chefen för artilleriet som arméförvaltningen å intendentsdepartementet

gjort underdåniga framställningar.

Generalfälttygmästaren erinrar i sin ofvannämnda underdåniga

skrifvelse att å artilleridepartementets andel af detta anslag under de

senaste åren alltjemt tillkommit nya eller förhöjda behof, såsom

för underhåll af nya eller tillökta skjutfält, betingade af de nya

långskjutande kanonernas och af artilleriskjutskolornas tillkomst;

för ökad förbrukning af en dyrare artilleriammunition och af gevärspatroner;
för

ökad underhållskostnad för gevärspersedlar, tillhörande nya

eller under uppsättning varande trupper;

för ökad åtgång af krut och större tillverkningskostnad för de nya

krutslagen;

till förhöjda rese- och traktamentskostnader i följd af de under

senare tider anordnade årliga besigtningar af artillerimateriel och ammunition

samt af gevärspersedlar vid armén; samt

till ökade transportkostnader i och för sändning af större qvantiteter

ammunition för arméns behof.

I följd häraf hade, fortsätter generalfälttygmästaren, artilleridepartementets

andel i anslaget visat sig allt mer otillräckligt, hvilket åter

föranledt artilleridepartementet att, på det ej större brist å anslagsdelen

skulle uppstå, för den årliga förbrukningen anlita de uti förråden

befintliga tillgångar af krut och ammunition, hvilka sålunda, i stället

att ökas för behofven vid en möjlig mobilisering, numera, enligt hvad

generalfälttygmästaren anmäler, så nedgått, att artilleridepartementet

ej ansett sig derför kunna stå till svars, utan funnit nödvändigt att

göra underdånig framställning om årlig förhöjning af anslagsdelen.

För att ytterligare ådagalägga behofvet af den ifrågasatta förhöjningen

fäster generalfälttygmästaren Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet

derpå, att, om man bortser från den mindre betydande höjning

af anslagsdelen, som var en följd af 1885 års Riksdags beslut om

ökning af beväringsmanskapets vapenöfningar, äfvensom från den ersättning,

hvilken 1889 års Riksdag medgifvit departementet för skyldigheten

att för framtiden bekosta exercisammunitionen vid andra lifgrenadierregemente!.

, som förut betalts af rusthållarne, meranämnda

anslagsdel ej blifvit förhöjd sedan år 1876; och upplyser han dess
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Fjerde hufrudtiteln.

utom, att följande, ej af beväringsmanskapets utsträckta öfningar föranledda

utgifter under den senare tiden hufvudsakligen efter 1880

tillkommit, nemligen:

å Tit. I af den för användandet af ifrågavarande medel faststälda stat,

hvilken titel har till rubrik Artilleriförråden:

Årlig kostnad för 3:ne kruthusvaktare å Karlsborg och 5 vid Vaxholm

Oskar-Fredriksborg ............................................................ kr. 3,600: —

å Tit. III. Fästning sartilleriet.

Årlig kostnad för förbrukade projektiler, rör och karduser

vid den nyligen inrättade fästningsartilleriskjutskolan

å Vaxholm, i hvars stat ett dylikt behof

ej finnes tillgodosedt ......................................................... j> 5,800: —

å Tit. IV. Artilleriregementena.

Årligt underhåll af Marma skjutfält med derå befintliga

byggnader och inrättningar, sedan det årliga arrendebeloppet

för utarrenderad mark afgått, samt hyra

för skjutfält för Göta artilleriregemente, vid Kristianstad

och vid Landskrona samt för skjutfält åt

Gotlands artillericorps ....................... kr. 10,651: —

Årlig kostnad för de vid fältartilleriets

skjutskola samt artilleri- och ingeniörhögskolans

skjutningar å Marma

utöfver den kostnad, som beräknades

vid Tånga hed, för brukade projektiler,

rör och karduser; ökningen

beroende derpå, att de nya skarpa

skotten, utom krut, kostar 8 kronor

75 öre pr styck, under det att de

gamla endast kostade 3 kronor 30

öre............................................................... » 3,200: —

Årlig ökad kostnad för projektiler, rör

och karduser till artilleriregementenas

och Gotlands artillericorps’ skjutöfningar.

................................................... » 9,850: —

Transport kr. 23,701: — kr. 9,400: —

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Fjerde liufvudtiteln.

Transport kr. 23,701: — kr.

Ökad kostnad för karduser och rör till

lösa skott för skjutskolornas och

regementenas öfningar ........................ » 1,020: —

Kostnad för karduser och rör till exercisladdningar

vid fälttjenstöfningar » 817: —

För tillsyn, vård och underhåll af artillerimuseum

samt inköp af effekter för

samlingarnes ökande ........................... » 4,000: — )5

å Tit. V. Ammunitions/abriken.

Kostnaden för lösa patroner, förbrukade

under fälttjenstöfningarne och ej till

ersättning upptagna på annat håll,

beräknas för år till .............................. )) 20,175: —

ökad ammunitionsåtgång vid skjutskolan

å Rosersberg, i hvars stat ammuni
tionskostnader

ej upptagas ............... » 1,696: —

Öfningsammunition för de truppslag, som

sedan 1876 blifvit dels uppsatta, såsom

en del af sappörbataljonen och

hela trängbataljonen och dels äro

under uppsättning såsom Vaxholms

artillericorps, samt volontärmanskapet

vid Norrbottens fältjägarecorps,

Gotlands infanteriregemente, Vesternorrlands

bataljon och Blekinge bataljon

....................................................... » 13,436: —

å Tit. VI. Infanteri- och kavalleriregementena.

Kostnaden för underhåll af gevärspersedlar för de under

Tit. IV nämnda trupper, hvilket underhåll ej

finnes i deras stater upptaget........................................ »

Transport kr.

9,400: —

29,538: —

35,307: —

2,359: —

76,604: —

s. 39 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 39

Transport kr. 76,604: —

å Tit. IX. Kruttillverkningen:

Tillverkningskostnad för krut till fältartilleriets skjutskola,

till fästningsartilleriets skjutskola och till artilleri-

och ingeniörhögskolans skjutningar, utöfver

kostnaden vid Tånga hed; till artilleriregementenas

skjutöfningar samt till den vid fälttjenstöfningarne

förbrukade artilleriammunitionen, beroende den i

fråga varande tillökningen i kostnaden för förbrukadt

krut dels på större åtgång än förr och dels

på dyrare krutsorter......................................................... » 9,267: —

å Tit. XI. Rese- och tralctamentskostnader.

Kostnaden för fälttygmästare^ förrådsinspektioner samt

för artilleriofificerares resor i och för besigtning af

arméns gevär och ammunition ....................................... » 1,725: —

å Tit. XII. Transportkostnader:

Ökade transportkostnader i följd af ökad ammunitions
åtgång

vid arméns regementen och corpser ............ » 1,404: —

samt slutligen förhöjning i kostnaden för de å flera

titlar förekommande »byggnadsreparationer», beroende

derpå att många byggnader tillkommit under

senare åren ......................................................................... » 10,000: —

Summa kr. 99,000: —

Att vidare denna summa ej kan anses vara för högt tilltagen,

anser general fälttygmästare n framgå deraf, att jemte det vid kalkylen

uteslutits den förlust i inkomst, som för artilleridepartementet uppkommit

såsom följd deraf att byggnaderna i qvarteret »Bodarne» här i

hufvudstaden, för hvilka hitintills i årlig hyra till departementet erlagts

2,500 kronor, måst i och för de pågående arbetena å ny hofstallanläggning

afträdas, i summan för de ökade kostnaderna ej blifvit inräknade

dels den förhöjda utgift, som uppstått vid artilleriverkstäderna i

följd af ökad timpenning för eftermiddagsarbete,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Fjerde hufvud titeln.

dels de kostnader, som ökade öfningar framkallat vid artilleriregementena

samt Gotlands och Vaxholms artillericorpser och som, hvad

särskilt de förstnämnda vidkommer, till stor del härledas af marschöfningar

med fullt utrustade batterier och ammunitionskolonner;

dels ökad kostnad för gevärspatroner, sedan 8-millimeters-geväret

med tillhörande ammunition blifver såsom gevärsmodell antaget;

dels ökad underhållskostnad för målskjutningsmaterielen, för hvilken,

enligt generalfälttygmästarens förmenande, nyanskaffning sannolikt

tillkommer i följd af de föreskrifter rörande målskjutningsmaterielens

anskaffning och tillökning, som arméförvaltningen, i öfverensstämmelse

med den nyligen faststälda skjutsinstruktionen för infanteriet,

låtit utfärda; samt

dels ökad tillverkningskostnad för krut, hvilken, derest, såsom

generalfälttygmästaren anser antagligt, det rökfria krutet inom en ej

aflägsen framtid måste införas, uppkommer för framställande af nämnda

krutsort, hvilken, enligt hvad befintliga uppgifter gifva vid handen, lär

kosta ungefär dubbelt så mycket, som det nuvarande svarta krutet.

Generalfälttygmästaren anser sålunda behof af ökade ordinarie

statsmedel för artilleri departementet föreligga och finner han det erforderliga

beloppet, som han skattar till ofvan angifna summa 99,000

kronor, kunna på det sätt åstadkommas, att, som de utgifter, Indika

för närvarande bestridas från anslaget till salpeteruppköp, framdeles,

efter det köpeskillingen för Åkers krutbruk guldits och det rökfria

krutet med dess mindre qvantiteter salpeter fordrande sammansättning

blifvit infördt, torde kunna med 25,000 kronor tillgodoses, anslaget,

hvilket utgår med 50,000 kronor, sammanslås med anslaget till försvarsverket

till lands i allmänhet mot skyldighet för artilleridepartementet

att från sistnämnda anslag fortfarande anskaffa behöfliga qvantiteter

salpeter, och att det belopp 74,000 kronor, som årligen erfordras

utöfver de 25,000 kronor, hvilka i följd af sammanslagningen utaf

anslagen sålunda skulle blifva till fyllande af ofvannämnda^behof disponibla,

utaf Riksdagen anvisas.

Generalfälttygmästaren hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t,

med gillande af det utaf honom framstälda förslag till ökande utaf

artilleridepartementets andel i anslaget till försvarsverket till lands i

allmänhet, täcktes hos Riksdagen föreslå de åtgärder, som för förslagets

genomförande äro erforderliga.

Hvad slutligen angår köpeskillingen för Åkers krutbruk, som, på

sätt generalfälttygmästaren anmäler, vid bifall till hans förslag om det

nuvarande anslagets till salpeteruppköp öfverflyttande till anslaget för

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Fjerde hufvud ti teln.

försvarsverket till lands i allmänhet, skulle af sistnämnda anslag gäldas,

upplyser generalfälttygmästaren, att vid slutliqvid om köpeskillingen

den 2 januari 1889 värdet af en del bristande materialier blifvit

med 516 kronor fråndraget den ursprungliga köpesumman 86,760 kronor,

så att det vid liqviden erlagda beloppet uppgått till endast 86,244

kronor, samt att, då 1888 års Riksdag för ändamålet beviljat 21,960

kronor, det belopp, som i öfrigt erfordrades, utgjorde 64,284 kronor,

bvilket statskontoret, på grund af bestämmelserna i nådiga brefvet

den 31 maj 1888, förskottsvis erlade; och då vidare 1889 års Riksdag

för inköpet ytterligare anvisat 21,600 kronor, blefve den summa, som

nu åt.erstode att betäcka, 42,684 kronor, som generalfälttygmästaren

anser böra på så sätt gäldas, att deraf anvisas för år 1891 21,340

kronor och för år 1892 återstoden 21,344 kronor.

Den förböjning i förevarande anslag, som af arméförvaltningen å

intendentsdepartementet ifrågasättes, är beroende på samma skäl, som

nämnda departement åberopat beträffande den föreslagna förhöjningen

af anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar, eller att de värnpligtiges

öfningstid skall från och med ingången af år 1891 förlängas

med 2 dagar. Kostnaden för underhållet af beväringsmanskapets beklädnads-,

remtygs- och utrednings- samt trosspersedlar, hvilken kostnad

af nu förevarande anslag bestrides, måste nemligen i och med

öfningarnes förlängning ställa sig dyrare, och då, enligt departementets

åsigt, förhöjningen kan beräknas efter enahanda dagkostnad, som

lades till grund för 1888 års Riksdags af motsvarande förhållanden

framkallade beslut om förhöjning i anslaget, eller 53,37 öre per man,

skulle densamma alltså, efter en styrka af 30,000 man och 2 dagars

öfning, komma att i jemnadt tal utgöra 32,000 kronor, med hvilket

belopp departementet fördenskull anhåller att dess andel i anslaget till

försvarsverket till lands i allmänhet måtte varda ökad.

Att förevarande anslag, med anledning af de förhållanden, hvilka

sålunda utaf generalfälttygmästaren och arméförvaltningen å intendentsdepartementet

åberopas, måste ökas, synes mig framgå af den utredBih.

till Bibel. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Eäft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Fjerde lmfvndtiteln.

ning, som åvägabragts; och har jag ingen annan erinran att gorå mot

det utaf intendentsdepartementet framstälda förslag, än att, då, i den

mån beväringens öfningstid utsträckes, slit.ningskostnaden per dag maste

något minskas, jag finner beloppet af den i nu förevarande afseende

ifrågasatta förhöjningen kunna afrundas nedåt till 30,000 kronor.

Äfven mot den af generalfälttygmästaren äskade förhöjningen af

anslaget synes mig någon befogad anmärkning icke i _ och för sig

kunna göras. De siffror, som af generalfälttygmästaren i detta afseende

uppstälts, gifva tydligen vid handen, att artilleridepartementet

med nuvarande anslagstillgångar icke kan bestrida de förhöjda kostnader,

som ökade anspråk på ammunitionens beskaffenhet och öfriga i

sammanhang dermed stående förhållanden nödvändiggöra, och att,

derest förråden fortfarande skola kunna hållas i det skick, att icke vid

en möjlig mobilisering brist för snart må uppstå, en förhöjning i departementets

anslagsdel med minst det belopp, generalfälttygmästaren

ifrågasatt, är af nöden. Hvad särskildt frågan om förrådernas behållning

beträffar, har jag inhemtat, att densamma under de senaste 10

åren så nedgått, att tillgången på ammunition af alla slag nu med ett

värdebelopp af i rundt tal 700,000 kronor understiger motsvarande

tillgång år 1879.

Jemte det jag sålunda anser mig böra förorda generalfälttygmästarens

förslag om sammanslagning af anslaget till salpeteruppköp med

anslaget till försvarsverket till lands i allmänhet eller, med andra ord,

att sistnämnda anslag höjes med salpeteranslagets nuvarande belopp

50.000 kronor mot det att anslaget till salpeteruppköp ur riksstaten

uteslutes, skulle jag alltså icke tvekat att, på sätt generalfälttygmästaren

hemstält, tillstyrka en förhöjning derutöfver af meranämnda anslag

till försvarsverket till lands i allmänhet med det af generalfälttygmästaren

i sådant afseende ifrågasatta belopp 74,000 kronor, derest

icke hänsynen till andra vigtiga försvarsändamål, som jemväl måste

tillgodoses, nödgat mig att för närvarande något begränsa nu förevarande

anslagsfordran. Jag anser vid sådant förhållande förhöjningen

utöfver salpeteranslagets belopp böra bestämmas till 50,000 kronor, sa

att de ökade tillgångar, som komme att stå till artilleridepartementets

förfogande för anskaffande af ammunition och dylikt, uppginge till

75.000 kronor.

Beträffande slutligen köpeskillingen för Åkers krutbruk finner jag,

lika med generalfälttygmästaren, det nu återstående beloppet deraf

42,684 kronor, kunna på det sätt fördelas, att 21,340 kronor gäldas

1891 och 21,344 kronor 1892; och ber jag i sammanhang dermed

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Fjerde hufvudtiteln.

få erinra, att såväl 1888 som 1889 års riksdagar, Indika anvisat de då

för nämnda ändamål beviljade belopp att utgå från förslagsanslaget

till salpeteruppköp, såsom vilkor för beloppens utgående bestämt, att

nämnda anslag icke finge öfverskridas, men att, då vid bifall till generalfälttygmästarens

förslag om sammanslagning af de båda anslagen

till salpeteruppköp och försvarsverket till lands i allmänhet återstående

del af köpeskillingen för framtiden skulle utgå af sistnämnda anslag,

som är af reservationsanslags natur, någon bestämmelse i nyss omförmälda

afseende icke vidare lärer böra i beslutet inryckas.

Under anhållan att vid anslaget till salpeteruppköp få göra den ytterligare

framställning, som med anledning af hvad jag sålunda anfört

kan finnas nödig, hemställer jag alltså. nu, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen,

att, för beredande dels af ökad tillgång till bestridande

af de från arméförvaltningens artilleridepartement

utgående kostnader för projektiler, patroner

och krut in. m. dels ock af erforderlig förhöjning

i de i och för underhållet af beväringsmanskapets

beklädnads-, remtygs- och utrednings- samt trosspersedlar

anvisade medel, höja artilleri- och intendentsdepartementens

andelar i anslaget till försvarsverket

till lands i allmänhet med 100,000 kronor för

det förra och 30,000 kronor för det senare, så att

anslaget, nu.......................................... kr. 2,338,600: —

må med förhöjning af........................ x> 130,000: —

från och med 1891 utgå med ......... kr. 2,468,600: —

äfvensom att, vid ökning af artilleridepartementets

andel utaf anslaget med ett det nuvarande anslaget

till salpeteruppköp motsvarande belopp, medgifva

att af sagda andel må dels under år 1891 för

gäldande af köpeskillingen för Åkers krutbruk utgå

21,340 kronor dels ock för framtiden bestridas kostnaden

för inköp af erforderlig salpeter.

Salpeteruppköp.

Under åberopande af hvad jag nyss anfört, hemställer jag, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att detta anslag, nu 50,000 kronor, må, vid bifall

till ofvan gjorda framställning om höjning af

[12.]

Om uteslutande

ur riksstaten

af detta

anslag.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Fjerde hufvudtiteln.

artilleridepartementets andel i anslaget till försvarsverket

till lands i allmänhet med ett nu förevarande

anslag motsvarande belopp äfvensom livad i sammanhang

dermed föreslagits, ur riksstaten uteslutas.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning af

Kong!. Maj:ts kansli.

Af den anledning, för hvilken jag här ofvan under anslaget till

kommandoexpeditionen närmare redogjort, erfordras förhöjning i detta

anslag med 3,250 kronor, hvarjemte anslaget, derest förslaget att kommandoexpeditionens

expenser för framtiden skulle utgå af detsamma,

bör erhålla en derefter lämpad förändrad benämning; och som anslaget

dessutom för jemnande af de ordinarie anslagens slutsumma torde böra

med 60 kronor förhöjas, hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Magt

täcktes föreslå Riksdagen,

att detta anslag, nu ........................... kr. 4,326: —

må, för beredande af expensmedel åt

kommandoexpeditionen äfvensom för

jemnande af de ordinarie anslagens slutsumma,

med.................................................. » 3,310: —

höjas till ....................................................... kr. 7,636: —

äfvensom att anslaget, vid bifall till förslaget att

kommandoexpeditionens expenser skola för framtiden

utgå från detsamma, må benämnas »skrifmaterialier

och expenser, ved m. m. för departementets afdelning

af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen».

Fjerde liufvudtitelns ordinarie

anslag utgöra nu................................. kr. 20,200,500: —

De af mig ifrågasatta nya och

tillökningarne i förut befintliga

ordinarie anslag, efter afdrag af

anslag, som anses kunna ur riksstaten

afföras, uppgå tillsammans

till kr. 752,300: —och skulle således

de ordinarie anslagen genom tillägg

af detta belopp................................... » 752,300: —

komma att höjas till ........................ kr. 20,952,800: —

s. 45 Kontrollera mot PDF

Fjerde lnifvndtiteln.

45

Extra anslag.

Departementschefen öfvergick härefter till frågan om de anslag

på extra stat, som erfordrades för år 1891, och anförde departementschefen

i denna fråga följande.

Tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligfiges

inskrifning och redovisning m. m.

Sedan derå år tillbaka har under denna titel i riksstaden varit

uppfördt ett extra anslag å 77,500 kronor, från hvilket utgår dagaflöning

till befälet vid beväringstrupperna äfvensom erforderliga arfvoden

till de i kompaniområdena anstälde afdelningsområdesbefälhafvarne;

och som dessa utgifter fortfarande till oförminskad! belopp måste utgå,

hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter

i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning

m. m. på extra stat för år 1891 bevilja ett

belopp af 77,500 kronor.

Artilleribehof.

Fästningsartillerimateriel.

Generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet redogör i sin

ofvannämnda underdåniga skrifvelse för den ställning, i hvilken frågan

om anskaffande af fästningsartillerimateriel för närvarande befinner sig.

Han erinrar dervid, att han, hvad angår Karlsborgs fästning och OskarsVärnslinierna,

i sina memorial af den 15 november 1877 och den 9

november 1885 angifvit så väl den materiel, som för dessa befästningars

utrustande erfordras, som ock den kostnad, som till anskaffande

af dylik materiel är af nöden, men att, hvad beträffar den för Vax
-

[14.]

Anslag för

tillämpning af

nya värnpligtslagens

föreskrifter.

[15.]

Anslag till

fästningsartillerimateriel.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Fjerde hufvndtiteln.

holm Oskar Fredriksborgs försvarsområde erforderliga materielen, väl

kostnaden derför uppgifvits men ej materielens beskaffenhet.

Han upplyser med anledning deraf, att, enligt 1878 års befästningskomités

betänkande, för berörda fästningar ansetts erfordras nedannämnda

materiel, derför kostnaden beräknats på följande sätt:

15 st. 17 cm. pansarbrytande kanoner

med släpor jemte ammunition, laddtyg

och tillbehör................................... kr. 422,474: —

19 st. 12 cm. kanoner med dels hjullavetter,

dels släpor jemte ammunition,

laddtyg och tillbehör................. » 291,405: —

16 st. 22 cm. haubitser med släplavetter,

ammunition, laddtyg och tillbehör... )) 513,600: —

4 st. 15 cm. haubitser med släplavetter,

ammunition, laddtyg och tillbehör... » 61,043: —

11 st. 12 cm. haubitser med lavetter,

föreställare, ammunition, laddtyg och

tillbehör..................................................... » 139,035: —

28 st. 1" kulsprutor, med lavetter och

ammunition............................................. » 268,800: —

38 st. 12 mm. kulsprutor med lavetter » 114,000: — ^ g^Q 357. _

Dessutom tillkomme för redan befintliga pjeser erforderlig

tillökning af ammunition samt anskaffning af

en del laddtyg och tillbehör för ett belopp af... kr. 259,674: —

eller tillsammans det belopp af ....................................... kr. 2,070,031: —

som uti memorialet den 9 november 1885 funnes angifvet.

Utaf den materiel, som i nämnda båda memorial och här ofvan

uppgifvits såsom erforderlig för de trenne fästningarne hade, fortsätter

generalfälttygmästare!!, för de hittills beviljade medlen anskaffats eller

komme nästa år att vara anskaffade

för Karlsborgs fästning:

18 st. 17 cm. (5",63) kanoner,

4 st. 12 cm. (4,"i) kanoner,

20 st. 16 cm. haubitser, och

20 st, 12 mm. kulsprutor, med tillhörande släpor eller hjullavetter

och dithörande föreställare samt laddtyg och tillbehör jemte en del

ammunition.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Fjerde lmfvudtiteln.

47

för Vaxholm- Oskar-Fredriksborg:

5 st. 12 cm. kanoner,

12 st. 16 cm. haubitser och

5 st. 12 cm. haubitser med tillhörande lavetter, föreställare, laddtyg

och utredning jemte en del ammunition, samt

för Oskars- Värnslinierna :

7 st. 12 cm. haubitser med lavetter, föreställare, laddtyg och tillbehör.

Hvad slutligen anginge beloppet af beviljade medel, hade derför

redogjorts uti de underdåniga memorialen af den 15 november 1887

och 1888 och framginge deraf, att, sedan 1889 års Riksdag beviljat

100,000 kronor, att för ändamålet utgå för år 1890, hade hittills tillgodokommit

eller blifvit beviljadt:

för Karlsborg ......................................................................... kr. 925,000: —

för Vaxholm Oskar Fredriksborg....................................... » 100,000: —

och för O skars-Värnslinierna ................................. )) 50,000: —

eller tillsammans ............................................................... kr. 1,075,000: —

utaf det belopp, stort 5,949,031 kronor, hvartill kostnaden för dels

erforderlig tillökning af bestyckningen å de år 1878 färdiga delarne

af Karlsborgs fästning och å Vaxliolm-Oskar Fredriksborg med dess

försvarsområde samt dels ny bestyckning å Oskars-Värnslinierna beräknats

uppgå.

Det återstående beloppet utgjorde således 4,874,031 kronor eller

med iakttagande af den afrundning deraf, som redan uti 1888 års

redogörelse beräknats, 4,850,000 kronor; och anhåller generalfälttygmästare!:),

då enligt hans åsigt de flera gånger upprepade skäl, som

tala för ett påskyndadt anskaffande af den för ifrågavarande fästningar

erforderliga bestyckningsmaterielen, fortfarande ega giltighet, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska till bestyckning:

å Karlsborg.............................................................

å Vaxholm Oskar Fredriksborg ......................

och å Oskars Värnslinierna .............................

............. kr.

100,000: —

............... »

200,000: —

.............. »

100,000: —

Summa kr.

400,000: —

tilläggande han dervid, att, om denna summa beviljas, visserligen någon

förbättring kommer att ''inträda uti bestyckningsförhållandena på de

Henne fästningarne, men att deras försvarsbarhet uti artilleristiskt hän
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Fjerde hufvudtiteln.

seende fortfarande dock blifver ganska otillfredsställande, enär ännu

saknas, vid Karlsborgs fästning ett större antal af de erforderliga 17

och 12 cm. kanonerna, vid Vaxholm Oskar Fredriksborg erforderliga

kastpjeser och kulsprutor samt för Oskars Värnslinierna en stor del af

bestyckningen och ammunitionsutrustningen.

Då jag nu går att yttra mig rörande detta anslagsbehof, anser

jag mig, hvad Karlsborg beträffar, ej kunna påyrka, att extra anslaget

till denna fästnings bestyckande bestämmes till högre belopp, än general

fälttygmästaren föreslagit. Hela kostnaden derför beräknas visserligen

af generalfälttygmästare!! i hans ofvannämnda underdåniga skrifvelse

den 15 november 1877 till 3,618,000 kronor; hvadan och då

Riksdagen, på sätt generalfälttygmästaren upplyst, för ändamålet hitintills

beviljat 925,000 kronor, det lätt inses, att med ett jemförelsevis

så litet årsanslag som 100,000 kronor, det ännu skall draga om lång

tid, innan bestyckningen å denna Sveriges centralfästning blifvit bragt

i fullständigt skick. Nödvändigheten att jemväl tillgodose de flera

andra behof af krigsmateriel, som nu föreligga, synes mig emellertid

böra föranleda dertill, att i detta afseende generalfälttygmästarens förslag

vinner Eders Kongl. Maj:ts godkännande.

Annorlunda ställer sig deremot frågan, i hvad den angår bestyckningen

å Vaxholm Oskar Fredriksborg och O skars-Värnslinierna. Äfven

om man bortser från möjligheten af ett direkt mot landet riktadt krig,

kunna nemligen, under nuvarande förhållanden i Europa, lätt omständigheter

inträda, som innebära en allvarlig maning för oss att värna

vår neutralitet och sålunda göra ett skyndsamt armerande af dessa

fästningar till en bjudande politisk nödvändighet; och då af de belopp,

som för bestyckningen af desamma beräknas, utgörande för Vaxholm

Oskar Fredriksborg 2,070,031 kronor och för Oskars-Värnslinierna

261,000 kronor, hittills endast beviljats 150,000 kronor, deraf 100,000

kronor för Vaxholm Oskar Fredriksborg och 50,000 kronor för OskarsVärnslinierna,

inses lätt, att det skick, hvari bestyckningen derstädes

befinner sig, är långt ifrån tillfredsställande.

Krigsstyrelsen har också måst vara betänkt på, att, derest af en eller

annan anledning synnerlig skyndsamhet blefve af nöden, låta äfven med

fara att i det närmaste på artilleriförsvar blotta landets centralfästning

Karlsborg, derifrån till de hotade fästningarne förflytta en mängd artilleripjeser.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 49

Det bristfälliga skick, hvari bestyckningen å nu ifrågavarande befästningar

befinner sig, är så mycket mera egnadt att af krigsstyrelsen

belijertas, som det af sig sjelft torde vara uppenbart, att, om en hastig

armering utaf dessa försvarslinier påfordras, det för närvarande med

hänsigt till mängden af pjeser, som måste anskaffas, icke ens är möjligt

att, frånsedt nyssnämnda nödfallsutväg, hvilken i hvarje fall icke

kan vid fara för direkt mot landet riktadt krig användas, äfven med

uppbjudande af alla krafter och anlitande af de rikhaltigaste anslaginom

den korta tid, som för rustningarne kan komma att lemnas, bringa

dessa befästningar i försvarsgiltigt stånd.

Trots det oroande i dessa förhållanden skulle jag emellertid, derest

jag för fyllande af ifrågavarande behof icke haft att hänvisa på andra

tillgångar än dem som vid uppgörande af statsregleringen vanligen stå

Eders Kong], Maj:t till buds, icke tilltrott mig att för nu ifrågavarande

anskaffning tillstyrka äskandet utaf Riksdagen af större anslag än

100,000 kronor; men då, vid pröfning af den för Eders Kongl. Maj:t

framlagda beräkning öfver tillgångarne för 1891 års statsreglering,

ett större belopp än vanligt funnits kunna disponeras för tillgodoseende

af landtförsvarets tillfälliga behof, kan någon tvekan icke hos mig råda

derom, att den ökade tillgång, som sålunda får för landtförsvaret tagas

i anspråk, bör uteslutande afses för anskaffande af artillerimateriel för

Vaxholm Oskar Fredriksborg och Oskars Värnslinierna.

Jag finner alltså, att för detta ändamål bör äskas 1,100,000 kronor;

och torde, då bestyckningen å Oscarsvärnslinierna kan i det närmaste

bringas i fullständigt skick med en summa af 200,000 kronor,

af anslagsbeloppet nämnda summa böra afses för dessa befästningar

och återstoden för Vaxholm Oskar Fredriksborg.

Med stöd af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till anskaffande af fästning sar tiller materiel på

extra stat för år 1891 bevilja ett belopp af 1,200,000

kronor och deraf anslå

till Karlsborg.......................................... kr. 100,000: —

» Vaxholm Oskar Fredriksborg ... » 900,000: —

och till Oskars Värnslinierna............ » 200,000: —

Summa kr. 1,200,000: —

Bih. till Rikscl, Prot. 1890. 1 Sami. 1 Ajd. 1 Häft.

(

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Fjerde lmfvndtitcln.

[16.]

Anslag till

infanteriammunitionsvagnar.

[17.]

Anslag till

förändring af

arméns gevär.

Infanteriammunitionsvagnar.

Generalfälttygmästare]! erinrar i sin ofvannämnda underdåniga

skrifvelse den 15 november 1889, att för förändring utaf äldre infanteriammunitionsvagnar

för ammunitionskolonnerna och dessas förseende med

rid-, anspanns- och stallpersedlar ra. m. äfvensom för anskaffning af

nya tvåspända infanteriammunitionsvagnar med tillhörande utredning att

tilldelas stridsträngen vid infanteriet och kavalleriet hafva af det belopp

239,112 kronor, som beräknats för ändamålet erfordras, hittills

beviljats 130,000 kronor; och hemställer han, då sålunda ett belopp af

109,ll2 kronor ännu är behöflig! för nämnda arbetens utförande,

att utaf nu sammanträdande Riksdag måtte derför äskas 30,000 kronor.

Till denna hemställan får jag tillstyrka nådigt bifall.

Gevärstillverkningen.

Sedan Riksdagen sistlidet år för förändring af arméns nuvarande

gevär till vapen af liten kaliber, enligt den modell, som af Eders

Kongl. Maj:t kunde varda faststäld, beviljat en summa af 1,668,000

kronor och deraf på extra stat för innevarande år anvisat 300,000

kronor, anmäler nu generalfälttygmästaren i sin meranämnda underdåniga

skrifvelse den 15 november 1889, att de anordningar vid gevärsfaktoriet

och ammunitionsfabriken, som för gevärsförändringen och

tillverkningen af ny ammunition befunnits nödvändiga och till hvilkas

utförande en del af de för gevärsförändringen beviljade medel beräknats

skola utgå, under loppet af innevarande år komma att varda i

det närmaste fullbordade och att sålunda gevärsfaktoriet blifver i tillfälle

att redan 1891 betydligt utvidga sin verksamhet; och hemställer

han alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år

1891 utaf det beviljade anslaget anvisa till förändring af nu befintliga

gevär till vapen af 8 mm. kaliber ett belopp af 400,000 kronor.

Äfven denna framställning finner jag mig så mycket snarare böra

biträda, som jag redan i mitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 12

januari 1889,’ då frågan om anslag till förändring af arméns nuvarande

gevär först understäldes Eders Kongl. Maj:t, ansåg mig böra särskild!,

framhålla nödvändigheten deraf, att den så vigtiga förändringen snarast

s. 51 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 51

möjligt genomfördes och att såsom följd deraf de erforderliga anslagen

ej bestämdes till för små belopp.

Med erinran att Eders Kongl. Maj:t under den 23 i sistlidne månad

fastställt ny gevärsmodell att med den deraf betingade ammunition

vid ifrågavarande arbetens utförande lända till efterrättelse, får jag

alltså hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att af det för förändring af arméns nuvarande

gevär till vapen af liten kaliber beviljade anslag på

extra stat för år 1891 anvisa 400,000 kronor.

Byggnader å Karlsborg.

Generalfälttygmästaren erinrar i sin underdåniga skrifvelse den 15

november 1889, att han uti memorial den 29 augusti 1883, med anledning

af den anskaffning af fästnings- och positionsartillerimateriel,

som egt rum under närmast föregående år, fästat Eders Kongl. Maj:ts

uppmärksamhet derpå att brist på utrymme för förvaring af dylik

materiel uppstått å vederbörliga fästningsorter, och att Eders Kongl.

Maj:t, då således ökadt förrådsutrymme måste beredas, på generalfälttygmästarens

framställning genom nådigt bref den 5 oktober 1883

af reservationerna å anslaget till artilleriet anvisat nödiga medel för

uppförande vid Karlsborg af ett förrådsskjul af sten.

Sedan ifrågavarande förrådshus blifvit. färdigt och materielen deri

inrymd, både emellertid, fortsätter generalfälttygmästaren, dels nya

fästningspjeser tillkommit och flera ammunitionskolonner iordningställts,

dels ock en mängd nya fältkanoner med tillhörande fordon och utredning

blifvit anskaffade och till vederbörande artilleristationer öfverlemnade;

och hade, på sätt generalfälttygmästaren anmäler, genom sistnämnda

anskaffning den största svårighet, att ej säga omöjlighet uppstått

att vid respektive artilleriregementens stationer förvara den förut

begagnade 8 och 10 cm. framladdningsmaterielen; hvarföre ock denna

måst från Göteborg, Kristianstad och Landskrona förflyttas till Karlsborg,

der densamma på ett trångt och olämpligt sätt förvarades. Då

emellertid sistnämnda materiel, ehuru ej fullt tidsenlig, dock vore i ett

ganska godt skick och, i händelse af behof, kunde begagnas dels vid

fästningars försvar och dels i tillfälliga positioner, så borde densamma,

enligt generalfälttygmästarens förmenande, aldrahelst tillgång finnes å

en mängd dels apterad och dels oapterad ammunition, böra förvaras

inom lämpliga lokaler.

[18.]

Anslag till

byggnader å

Karlsborg.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Fjerde hufyudtiteln.

Dessutom måste, utöfver vid Karlsborg redan befintliga ammunitionskolonner

med tillhörande utredning, derstädes jemväl uppställas

ännu flera dylika kolonner i den mån de blefvo färdiga, men äfven

härför saknades nödigt utrymme.

Ett nytt förrådsskjul till förvarande af artilleri materiel m. m. vore

derför enligt generalfälttygmästare^ åsigt af nöden vid Karlsborg,

och hade generalfälttygmästaren af sådan anledning tagit i öfvervägande

hvar detsamma borde förläggas; och ansåge han lämpligast att

byggnaden förlädes i samma qvarter (Torstenson) som det senast uppförda

förrådsskjulet, hvarigenom en stor kringbyggd, med tvenne utkörsöppningar

försedd gård skulle kunna erhållas, lämplig att användas

till rengöringsplats för i båda skjulen förvarad artillerimateriel och

utredningspersedlar m. m. I enlighet med dessa förutsättningar vore

ritning och kostnadsförslag till ett dylikt skjrd utaf sten uppgjorda

och slutade desamma å ett belopp af 64,000 kronor.

Denna byggnad vore emellertid icke den enda, som erfordrades å

Karlsborg.

På grund af Karlsborgs egenskap af förrådsfästning och befintligheten

derstädes af såväl fästnings- som positions- och fältartillerimateriel

vore vidare, enligt generalfälttygmästarens åsigt, oundgängligen

nödvändigt, att aptering af all slags ammunition kunde derstädes utföras,

hvilket emellertid under nuvarande förhållanden vore overkställbart

af brist på ett ordentligt inrättadt artillerilaboratorium.

För närvarande funnes nemligen intet annat laboratorium än en

äldre, trång och förfallen träbyggnad, som ej förtjenade iståndsättas,

och som, till följd af sitt läge på en holme (Lindön) i Yrettern, emellanåt,

då storm och isgång lade hinder i vägen för den till laboratoriarbeten

afsedda personalens förflyttning emellan fastlandet och holmen,

icke kunde för sitt ändamål användas.

Ett tidsenligt artillerilaboratorium för fredsbruk borde således,

enligt hvad generalfälttygmästaren förmäler sig anse nödigt, anskaffas

för Karlsborgs fästning, och hade han i anledning deraf gått i författning

om ritningars och kostnadsförslags uppgörande samt vid undersökning

funnit byggnaden lämpligen kunna förläggas norr om f. d.

disciplinkompaniets kasernbyggnader.

Enligt det uppgjorda förslaget skulle, på sätt generalfälttygmästaren

vidare anmäler, till vinnande af större trygghet mot olyckshändelse

de erforderliga lokalerna för artillerilaboratoriet förläggas i fyra skiljda

byggnader, livilkas uppförande betingade följande kostnader, nemligen:

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Fjerde hufvndtiteln.

N:r 1 innehållande rum för laddning af karduser och

samt deras besigtning, jemte materialrum......................... kr.

N:r 2 inneslutande lokaler för tillverkning af karduser,

gjutning af kulor till granatkartuscher samt

dessas fyllande, ångpannerum, materialrum och kontor »

N:r 3 innehållande rum för krutrifning, blandning

af satser samt raketers tillverkning....................................... »

N:r 4 handförråd, innehållande krut för dagligt

behof, rum för laddad och oladdad ammunition samt

för krevadpatroner och raketer................................................ »

Dessutom skulle följande kostnad tillkomma:

för ett afträdeshus .................................................................... »

för kommunikationer emellan de fyra förstnämnda byggnaderna,

bestående af träbroar med trappor ............ »

samt för ett stängsel kring laboratorieområdet.................

projektiler

15,200: —

15,300:

8,800:

8,800:

350:

1,480

2,970

eller tillsammans kr. 52,900

För att igångsätta laboratoriet erfordrades dessutom, enligt hvad

generalfälttygmästaren upplyser,

hvarjehanda maskiner och materialier samt inventariepersedlar; och

voro dessa beräknade till en kostnad af ........................... kr. 12,692: —

en ångmaskin om fyra hästars kraft med tillhörande

transmissioner och linledningar, för en kostnad af » 4,840: —

värmledning för byggnaderna N:ris 1, 2 och 3, uppgående

till ............................................................................. » 2,233: —

vattenledning och brandposter till.......................................... » 2,945: —

samt slutligen afloppsledningar, beräknade att kosta...... » 500: —

eller tillsammans » 23,210: —

Hela kostnaden för åstadkommande af ett fullständigt artillerilaboratorium

å Karlsborg skulle alltså uppgå till kronor 76,110: —

och då dertill lades den beräknade kostnaden för en förrådsbyggnad

.......................................................................................... kr. 64,000: —

skulle samtliga kostnader för de byggnader å Karlsborg,

som generalfälttygmästaren finner nödiga, belöpa sig

till ...............''............................................................................. » 140.110: —,

och hemställer han, att af detta belopp, som han anser kunna fördelas

på Henne år, till utgående under år 1891 må äskas en summa af

46,000 kronor.

s. 54 Kontrollera mot PDF

[19.]

Anslag till

Karlsborgs

fästningsbyggnad.

54 Fjerde Imf™(Ititeln.

Genom hvad generalfälttygmästare!! anfört, finner jag behofvet af

dessa byggnader vara ådagalagdt; och har jag ej heller någon erinran

att göra mot de af generalfälttygmästaren uppgjorda kostnadsberäkningarne

eller de öfriga förslag han framstält.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

till uppförande af ifrågavarande byggnader

bevilja ett extra anslag å 140,110 kronor och deraf

till utgående under år 1891 anvisa 46,000 kronor.

Fortifikationsbehof.

Karlsborg.

Chefen för fortifikationen fäster i sin ofvannämnda underdåniga

skrifvelse den 13 november 1889 Eders Kong]. Maj ds uppmärksamhet

derpå, att han i sitt memorial om extra anslagsmedel för fästningsbyggnaderna

innevarande år i korthet erinrat om de vid flera föregående

tillfällen anförda skäl, hvarföre han icke kan anse det hvarken

med det fasta försvarets vederbörliga tillgodoseende förenligt eller med

en god hushållning öfverensstämmande, att fortfarande bedrifva denna

fästningsbyggnad med så obetydliga anslag som under en följd af år

dertill anvisats. Genom detta förfaringssätt, yttrar han, framskötes

fästningens fullbordande, äfven om man inskränkte sig till dess allra

angelägnaste delar, till en så aflägsen och oviss framtid, att det knappast

blefve möjligt att säga när den skall kunna ingå såsom en med

säkerhet påräknelig faktor för utförandet af landets försvar. Och detta

förhållande vore, fortsätter han, så mycket mera att beklaga, då, såsom

för Eders Kong]. Maj:t vore väl bekant, det, förutom Karlsborg, ännu

återstode mycket att utföra, derest rikets fasta försvar skall kunna

anses någorlunda tillfredsställande och på sådant sätt ordnadt, att armén

deraf kan hemta verkligt gagn och stöd.

Chefen för fortifikationen förmäler sig derföre i fråga om 1891

års extra anslagsbehof för Karlsborg så mycket mindre kunna frångå

den vid flera tillfällen af honom inför Eders Kongl. Maj:t uppgifna

minimisiffra för årsanslagets storlek, som förhållandena enligt hans förmenande

snarare mana till ett höjande än till nedsättning af densamma.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Fjerde lrafvudtiteln.

Dels hade nemligen, yttrar lian, nyligen anställda beräkningar ådagalagt,

att fullbordandet af ännu återstående, mycket vigtiga delar af

sjelfva hufvudfästningen, nemligen krut- och ammunitionsmagasin, till

följd af de solidare konstruktioner, som numera äro nödvändiga, komme

att kräfva betydligt större kostnader än de från början beräknade, och

dels borde, enligt hans förmenande, sedan de vigtigaste delarne af de

förberedande arbetena för Vabergets befästande såsom han antager

innevarande år hunnit afslutas, dessa anläggningar utan minskning i

anslagen till hufvudfästningen med större kraft bedrifvas.

Han tillkännagifver emellertid att han icke heller ansett sig böra

för år 1891 ifrågasätta ett högre årsanslag än de för förra och innevarande

år af honom i underdånighet anmälda, och att detta skett i

den förhoppning, att erhållandet af medel till det vigtiga befästningsarbete

vid Karlskrona, som här nedan omförmäles och hvilket enligt

hans förmenande alltför länge fått vänta på utförande, derigenom må

kunna möjliggöras.

Han hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t behagade af näst

sammanträdande Riksdag för fortsättande af befästningsarbetena vid

Karlsborgs hufvudfästning och å Vaberget äska ett belopp af 200,000

kronor.

På sätt jag föregående år vid föredragning af frågan om anslagsmedel

till Karlsborgs fästningsbyggnad yttrade, inser jag lika med

chefen för fortifikationen det af flera skäl önskliga deri, att årsanslagen

till detta arbete utginge med betydligt större belopp än nu är fallet.

Då liksom nu måste jag emellertid af hänsyn till de öfriga anslagskraf,

som jag icke kan undgå att under fjerde hufvudtiteln framställa, tillstyrka

någon jemkning i det af chefen för fortifikationen till ändamålet

begärda belopp; och hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes till

fortsättande af befästningsarbetena vid Karlsborgs

hufvudfästning och å Vaberget på extra stat för år 1891

af Riksdagen äska 150,000 kronor.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Fjerde hufvndtiteln.

[20.]

Anslag till

befästningar

vid Karlskrona.

Karlskrona.

Sedan ej mindre öfverkommendanten i Karlskrona samt armé- och

marinförvaltningarne, än äfven den år 1876 tillsatta befästningskomité

hemställt, att för de uti den nådigst faststälda bestyckningsplanen för

Knngholms fästning af den 8 januari 1877 till bevakning af minlinierna

i stora inloppet afsedda 12 stycken pjeser plats måtte beredas genom

anläggande af ett jordbatteri å linien III, anbefalde Eders Kong!. Maj:t

genom nådigt bref af den 13 augusti 1880 chefen för fortifikationen

att inkomma med förslag till detta batteri; och hemstälde han i anledning

deraf, då batteriet enligt hans förmenande billigast och lämpligast

kunde byggas i sammanhang med de då under afslutning varande

ombyggnadsarbeten å fästningen, i underdånig skrifvelse af den 15

november samma år, att af Riksdagen måtte för år 1882 begäras ett

extra anslag af 67,000 kronor.

Denna framställning ansåg sig dock Eders Kongl. Maj:t, i betraktande

af de för statsregleringen då påräkneliga tillgångar icke kunna

bifalla.

Sedan ritning och kostnadsförslag till batteriet blifvit den 21 september

1881 Eders Kongl. Maj:t understälda, förnyade emellertid chefen för

fortifikationen uti sin underdåniga skrifvelse af den 16 november 1881

framställningen om medel till ifrågavarande batteri, för livilket dock

kostnaden, sedan dess anläggning icke längre kunde ske i samband

med de öfriga föregående år atslutade befästningsarbetena å fästningen,

beräknades till ett till 70,000 kronor förhöj dt belopp..

Ej heller denna skrifvelse föranledde emellertid någon åtgärd;

och oaktadt chefen för fortifikationen ännu en gång den 12 november

1884 inför Eders Kongl. Maj:t framhållit angelägenheten af detta försvarsverk,

hafva hitintills inga medel för dess anläggande blifvit anvisade.

I sin underdåniga skrifvelse den 13 november 1889 förmäler nu

chefen för fortifikationen, att han ansett sig böra ånyo i underdånighet

för Eders Kongl. Maj:t anmäla detta anslagsbehof, och åberopar han

beträffande angelägenheten af denna saks ordnande hvad han i skrifvelsen

den 12 november 1884 derom anfört.

Detta batteri utgjorde, hade han då yttrat, ett nödvändigt tillägg

till försvaret af minlinierna i inloppet. Det vore nemligen att motse,

att en fiende, som sökte tränga sig fram genom detta pass, skall förbereda

sitt anfall med de stora fartygen, medelst utsändande af ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fjerde lmfvudtitelii. hl

antal mindre minbåtar och ångbarkasser, med uppdrag att med alla de

medel, tekniken erbjuder, söka undanrödja våra minor eller genom

starkt laddade kontraminor sönderspränga dem och sålunda bereda ett

rent farvatten för de större fartygen. Sådana mindre ångslupar komrae

företrädesvis att utsändas nattetid eller i skymningen och skulle derföre

ej blifva lätta att träffa med fästningens gröfre kanoner, livilkas stora

och dyra projektiler ej heller voro behöfliga för beskjutning af dylika

små, svagt bygda båtar. Till deras förjagande behöfves företrädesvis

kanoner med mindre kaliber men stor träffsäkerhet och någorlunda

hastig eldgifning.

Dessa sålunda uttalade åsigter förmäler chefen för fortifikationen

sig ännu vidhålla och tillägger, att i samma mån som konsten att anfalla

och förstöra minspärrningar utvecklats, hade det ock blifvit allt

mera angeläget, att anordningarna till dessas bevakning och försvar

måste vara fullständiga och effektiva. Batteriets anläggning vore derföre,

enligt hans åsigt, nu mera än någonsin en tvingande nödvändighet,

för så vidt minförsvaret i stora inloppet skulle kunna anses nöjaktigt

tryggadt.

Med fäst afseende dels på anfallsartilleriets ökade förstörelsekraft

mot kanoner och manskap på öppna vallgångar dels på användande af

de mera fulländade, snabbskjutande småkanoner, som den nyare artilleritekniken

vetat åstadkomma, har chefen för fortifikationen emellertid,

enligt hvad han anmäler, ansett sig böra låta ånyo omarbeta det

ursprungliga förslaget, sedan han först inhemta!, marinförvaltningens

yttrande om den kanoncert, som, enligt dess åsigt, numera borde

afses för detta batteri; och då, enligt nämnda yttrande, derstädes borde

lämpligen uppställas minst trenne stycken 57 man. snabbeldskanoner,

hade chefen för fortifikationen låtit omkonstruera batteriet för sådana

pjeser och till nämnda antal, afsedda att uppställas uti murade brunnar

under ett vridbart, lätt pansartak till skydd emot granatsplitter och

möjligen äfven projektiler af mindre kalibrar.

För sådana bepansringar finnes visserligen, fortsätter chefen för

fortifikationen, åtskilliga utländska modeller och äfven prisuppgifter.

Men då den lättare beskaffenheten af detta slags pansar i förening med

den inhemska jernindustriens utveckling under senare år synts honom

möjliggöra deras tillverkning äfven inom landet, hade han, i och för

kostnadsberäkningen, med förfrågningar vändt sig till ett af våra större

jernverk. Då emellertid utarbetandet af förslagsritningar och kostnadsberäkningar

till dessa för vår jernindustri hittills främmande konstruktioner

kräfde icke ringa tid, förmäler han sig icke för närvarande vara

Bill. till Rilcsd, Prat. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Saft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

[21-]

Anslag till

fältingeniörmateriel.

58 Fjerde hufrudtiteln.

i tillfälle att inför Eders Kong''1. Maj:t uppgifva kostnaden för denna

del af det ifrågavarande batteriet.

Chefen för fortifikationen anser dock, att vare sig dessa »pansarlavetter»

komma att tillverkas inom eller utom landet, de dock, då

kanoncerten och deras allmänna karaktär vore gifven, icke kunna blifva

så skiljaktiga i detaljerna, att icke beräkningarna af de för batteriet

erforderliga jord- och murmassor kunde verkställas och arbetet med

dessas uppförande påbörjas. Och då de kostnadsberäkningar öfver sistnämnda

arbeten, som chefen för fortifikationen med anledning deraf

låtit anställa, sluta på en summa af 54,500 kronor, anhåller han derföre

i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t behagade, i och för uppförande af ett

batteri för 3 stycken 51 m.m. snabb eldskanoner å Kungsholms fästning, af

näst sammanträdande Riksdag äska ett belopp af 54,500 kronor.

alltså.

Äfven denna framställning anser jag väl grundad och tillstyrker

att densamma måtte af Eders Kongl. Maj:t bifallas.

Anskaffning och komplettering af fältingeniörmaterielen.

Som Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, redogjorde chefen för

fortifikationen i sin underdåniga skrifvelse af den 15 november 1888

för den materiel, som återstode att anskaffa för ingeniörtruppernas fältutrustning

och för den kostnad, som härmed vore förenad; och utgjordes

enligt denna redogörelse den felande materielen af:

1) trängfordon med verktyg och redskap för fältingeniörkompaniernas

behof;

2) teknisk utredning för de ingeniörstaber, som skola finnas vid

högqvarteret, fördelningarna och sjelfständiga brigader, samt

3) de för manskapets utbildande i depöterna behöfliga fordon med

tillhörande materiel, för hvilket allt kostnaden, under förutsättning att

materielen delvis tillverkades å fortifikationens egna verkstäder, beräknades

till 141,000 kronor eller, derest de af arméns timmermansvagnar,

som för infanteriet möjligen skulle komma att vid en förändrad fält
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Fjerde liufvudtiteln.

utrustning blifva obehöfliga, finge till fortifikationen öfverlemnas för

att till ingeniörverktygsvagnar användas, till 132,200 kronor.

På grund häraf hemstälde chefen för fortifikationen, att Eders

Kongl. Maj:t ville i. och för anskaffning och komplettering af fältingeniörmateriel

hos Riksdagen äska antingen ett anslag af 141,000 kronor

att fördelas på 3 år med 47,000 kronor för ett hvart af åren 1890,

1891 och 1892, eller, för så vidt Eders Kongl. Maj:t pröfvade lämpligt,

att ingeniörtrupperna för uppgifna ändamål utan särskild kostnad finge

öfvertaga 26 stycken af infanteriets timmermansvagnar, ett anslag af

132,200 kronor, att likaledes fördelas på 3 år med 44,000 kronor för

hvardera af åren 1890 och 1891 samt 44,200 kronor för 1892. Och

behagade Eders Kongl. Maj:t, med anledning af denna chefens för

fortifikationen underdåniga hemställan, dels genom nådig generalorder

af den 30 november 1888 befalla, att 26 stycken af infanteriets timmermanstrossvagnar

skulle till fortifikationen öfverlemnas för att till

ingeniörverktygsvagnar förändras, dels föreslå 1889 års riksdag, att

till anskaffning och komplettering af fältingeniörmateriel bevilja 132,200

kronor och deraf på extra stat för år 1890 anvisa 44,000 kronor.

Riksdagen, som förklarade sig icke anse lämpligt, att denna nya

anskaffning beslutades i den omfattning, att för dess fullbordande skulle

kräfvas beviljande af anslagsbelopp under tre år, fann emellertid

skäligt på det sätt bifalla den gjorda framställningen, att till anskaffning

af dylik materiel för år 1890 anvisades ett extra anslag af 40,000

kronor.

Under åberopande af dessa förhållanden har nu chefen för fortifikationen

i sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 13 november

1889 återupptagit frågan om anskaffande af fältingeniörmateriel. Han

förmäler deri, att han fortfarande anser det vara med stor risk förenadt

att till krigsberedelsen uppskjuta anskaffningen af ifrågavarande

för ingeniörtruppernas fältutrustning oumbärliga materiel och påpekar

i sammanhang dermed att, endast derigenom att visshet erhålles om

beviljandet af hela den återstående kostnadssumman 92,000 kronor, de

för tillverkningen behöfliga råmaterialerna kunna uppköpas till de pris,

som i kostnadsberäkningarna äro upptagna. Vid uppgörandet af dem

hade nemligen förutsatts att uppköpen skulle ske i större partier; och

detta vore, enligt chefens för fortifikationen åsigt, eu nödvändighet

jemväl af den anledning, att det eljest lätt kunde hända att tillräckligt

torrt trävirke icke stode att finna vid de tillfällen då det erfordrades.

Chefen för fortifikationen hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes, i och för anskaffning och komplettering af fältingeniörmateriel,

s. 60 Kontrollera mot PDF

[22.]

Anslag till

reseunderstöd

åt officerare

m. fl.

60 Fjerde hufvudtiteln.

hos nästkommande riksdag äska ett anslag af 92,200 kronor, att fördelas

på 3 år med 40,000 kronor för hvardera af åren 1891 och 1892

samt 12,200 kronor för 1893.

Lika med chefen för fortifikationen finner jag denna anskaffning

vara af stor vigt; och då det äfven synes mig uppenbart att, på sätt

chefen för fortifikationen erinrar, nödig trygghet för att de uppgjorda

kostnadsberäkningarna skola visa sig tillförlitliga kan vinnas endast

derigenom, att fortifikationen erhåller visshet att hela den för anskaffningen

erforderliga summan kommer att ställas till dess förfogande,

anser jag mig böra hemställa, att Eders Kong!. Maj:t, i enlighet med

chefens för fortifikationen förslag, täcktes föreslå Riksdagen

att för anskaffning och komplettering af fältingeniörmateriel

bevilja 92,200 kronor och deraf på extra stat

för år 1891 anvisa 40,000 kronor.

Diverse behof.

Reseunderstöd åt officerare och inteiKlenturtjenstemäu.

Till bestridande af kostnaden för officerares utsändande till främmande

länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet

och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas under

anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor till främmande

länder för utbildning i sitt yrke, har under en lång följd af år på extra

stat anslagits ett belopp af 9,000 kronor; hvarjemte, i följd af 1883

års Riksdags beslut, medel från detta anslag anvisats för att bereda

tjensteman vid intendenturen tillfälle att genom besök i främmande

stater tillgodogöra intendenturen den der vunna erfarenheten i hvad

till en armés hushållning hörer; och då ett dylikt anslag fortfarande

är af nöden, hemställer jag,

att för år 1891 må till reseunderstöd åt officerare

och intendenturtjenstemän äskas ett extra anslag å

enahanda belopp, 9,000 kronor, med rättighet för

Eders Kong]. Maj:t att få under följande år använda

hvad af anslaget kan under året besparas.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

61

Generalstabens topografiska arbeten.

[23.]

Chefen för generalstabens topografiska afdelning har i sin ofvan- Anslag tm ds

nämnda underdåniga skrifvelse den 16 november 1889 anhållit, att toapr°®“®3aka

extra anslaget till generalstabens topografiska arbeten måtte för år 1891

utgå med förhöjdt belopp 90,000 kronor; och torde vid sådant förhållande

en något omständligare redogörelse för hans yttrande i frågan

vara af nöden.

Han erinrar till en början:

att årsanslaget till fortsättande af generalstabens topografiska arbeten

åren 1876 och 1877 utgick med 75,000 kronor, höjdes sistnämnda

år till 90,000 kronor, men minskades af 1879 års riksdag till 60,000

kronor, med hvilket belopp det derefter årligen utgått;

att under tiden närmast efter nyss nämnda riksdag ett förslag

utarbetades till grunder för de allmänna kartverkens framtida bearbetande,

afseende bland annat att sammanslå de förut särskilda anslagen

till det topografiska och de ekonomiska kartverken till ett enda gemensamt

anslag och dettas höjande till ett belopp, som skulle möjliggöra

ett snarare fullbordande af landets kartläggning;

att med anledning af detta, af kommissionen för de allmänna kartarbetena

utarbetade förslag, Eders Kongl. Maj:t till 1885 års riksdag

aflät förslag om förändrade bestämmelser för bearbetandet af rikets

kartverk och om beviljande för år 1886 af, förutom på ordinarie stat

anvisade 6,000 kronor, ett extra anslag af 184,000 kronor till fortsatt

bearbetande af »rikets allmänna kartverk» samt

att detta förslag emellertid icke vann bifall af riksdagen, hvilken

deremot beviljade, utöfver ofvan nämnda på ordinarie stat uppförda

6,000 kronor, till fortsättande af de ekonomisk-geografiska kartarbetena

i Norrbottens län 31,000 kronor och för de ekonomiska kartarbetena i

öfriga delar af riket 45,000 kronor, eller tillsammans 76,000 kronor,

med förklarande tillika att möjligen uppstående behållningar å båda

dessa anslag finge användas till bestridande af utgifter för det topografiska

kartverket, hvars årsanslag bestämdes till den förutvarande

siffran, 60,000 kronor, vid hvilken det alltsedan fortfarande förblifvit.

Under erinran vidare, att såväl cheferna för topografiska corpsen

och generalstabens topografiska afdelning, som de för kartefrågans

utredning tillsatta komitéer och kommissionen för de allmänna kartarbetena

enstämmigt vitsordat, att landets behof af topografiska kartor

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Fjerde Imf vild titeln.

icke inom rimlig tid kan fyllas utan ökande af det nu utgående årsanslaget

till det topografiska kartverket, öfvergår chefen för generalstabens

topografiska afdelning derefter till en redogörelse för några

af de skäl, som ansetts mest tala för en sådan förhöjning.

Generalstabens topografiska afdelning hade, yttrar han, allt sedan

århundradets början, om än under vexlande benämningar, utgjort vårt

lands enda geografisk-vetenskapliga institution. På samma gång som

upprättandet och utgifvandet af ett kartverk öfver riket utgjorde det

förnämligast synbara eller rent praktiska resultatet af dess verksamhet,

måste emellertid under sådana förhållanden äfven de fordringar nöjaktigt

uppfyllas, hvilka ur rent vetenskaplig synpunkt i våra dagar

ställdes på en dylik institution.

Åt de grundläggande geodetiska arbetena måste sålunda gifvas en

precision och eu omfattning, utöfver hvad det rent kartografiska ändamålet

i och för sig kräfde, hvarjemte de vigtigaste resultaten af dessa

arbeten och de för dessas ernående använda metoder måste i tryck

offentliggöras, på det att desamma måtte kunna sammanknytas med

och ingå såsom jemngoda länkar i de arbeten af samma slag, hvilka

inom alla civiliserade land nu utfördes i och för utrönande af vår jords

verkliga form och storlek, så att vårt land dymedelst äfven inom denna

gren af mensklig forskning kunde häfda sitt anseende.

Förutom dessa förpligtelser af rent vetenskaplig och internationel

art, hvilka tyngde på det topografiska kartverkets utgiftsstat, hade

emellertid kartverket vidare till åliggande att utföra de triangelmätningar

af andra och lägre ordningar, hvilka erfordrades såsom grundval

för rikets ekonomiska kartverk.

Dessa triangelmätningar komme visserligen äfven de topografiska

kartarbetena till godo i form af en särdeles noggrann stomkarta; men

dels vore icke en så omfattande triangelmätning nödvändig för de

mindre skalor, hvari det topografiska kartverket upprättades och utgåfves,

dels måste åt trianguleringen gifvas flerårigt försprång framför

sjelfva kartarbetena, och det topografiska arbetsanslaget således i förskott

lemna härtill nödiga medel.

Höjdmätningar hade dessutom under de sistförfluten åren blifvit

utförda i större omfång än som för den närmaste framtiden vore för

det topografiska kartverket erforderligt. Sådana påginge för närvarande

i Vermland och verkställdes för att kunna med höjdsiffror förse de på

länets landstings och hushållningssällskaps bekostnad under utgifning

varande och på grund af ekonomiska kartverkets mätningar utarbetade

häradskartor, och derigenom förhöja dessa kartors värde och använd
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Fjerde Imfvudtiteln.

barhet. I män af de ekonomiska kartarbetenas fortskridande borde

dessa höjdmätningar utsträckas äfven till andra län, hvilkas invånare

önskade tillgodogöra sig de ekonomiska kartarbetena och bekosta kartornas

offentliggörande. Äfven detta arbete komme visserligen framdeles

de topografiska kartorna till godo, men kostnaden för detsamma

utgjorde ett förskott, som det topografiska kartverket lemnade för befrämjande

af annat allmännyttigt kartarbete.

Slutligen hade under senare tiden det topografiska kartverket fått

sig ålagd en skyldighet äfven för militära ändamål, hvilken förr icke

tyngde på dess budget; det hade nemligen måst af sitt arbetsanslag

bestrida kostnaderna för generalstabens aspiranters öfvande i fältmätning.

Före topografiska corpsens införlifvande med generalstaben anstäldes,

erinrar chefen för den topografiska afdelningen, vid corpsens

arbeten såväl på fältet som vid hufvudstationen icke andra officerare

än de, som sjelfve sådant önskade och efter genomgången öfningskurs

befunnits lämplige till dylika arbeten; till de öfningar i fältmätning,

som tid efter annan egcle rum, kommenderades endast så stort antal

officerare, som ansågs nödvändigt för att kunna ersätta afgången bland

den vid corpsen på stat anstälda eller till dess arbeten årligen kommenderade

personal. All öfning afsåge således att utbilda personal till

framtida gagn för kartverket.

I och med topografiska corpsens uppgående i generalstaben förändrades

detta förhållande; i kongl. brefvet angående generalstabens

organisation och verksamhet under fredstid stadgades nemligen, att

aspirant skulle för att vara kompetent till löjtnantsbefordran vid generalstaben

hafva tjenstgjort vid generalstabens topografiska afdelning

två somrar och en vinter.

Under den första tiden af den nya generalstabens tillvaro voro

emellertid följderna af detta stadgande, enligt hvad afdelningschefen

anmäler, mindre kännbara, enär aspirantantalet var ganska ringa; men

sedan den år 1878 inrättade krigshögskolan hunnit lemna tillräckligt

många kompetente sökande, hade antalet aspiranter ökats och uppginge

numera vanligen till det högsta tillåtna antalet, 12. Dessa officerares

tjenstgöring vid fältarbetena åstadkomme en kostnad, som medtoge

icke obetydligt af den del af arbetsanslaget, som kunde till fältmätningar

disponeras, utan att för kartverket medföra motsvarande fördelar,

enär aspirantens tjenstgöring vid topografiska afdelningen måste

uteslutande afse hans öfning i olika slags arbeten och den arbetspro
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Fjerde hufvudtiteln.

dukt, som vid en sådan öfning lemnades, icke kunde i ringaste mån

motsvara kostnaden för densammas åstadkommande.

Alla desse sålunda nämnda olika intressen måste, fortsätter chefen

för topografiska afdelningen, tillgodoses i nästan samma omfång, vare sig

årsanslaget för det topografiska kartverket vore stort eller litet, och

äfven åtskilliga andra kostnader utginge till föga mindre belopp vid ett

ringare än vid ett större anslag. I följd häraf ställde sig totalkostnaden

för hvarje å karta lagd qvadratmil större, i samma mån anslaget minskades,

eller med andra ord den årliga arbetsprodukten, för så vidt

den funne sitt uttryck i storleken af det område, öfver hvilket topografisk

karta årligen kan läggas under pressen, minskades icke i samma

förhållande som årsanslaget, så att man vid nedsättning med t. ex. V3

af förut utgående anslag erhölle V3 mindre yta offentliggjord karta,

utan arbetsprodukten reducerades i ett vida ofördelaktigare förhållande.

Ett i det närmaste proportionerligt förhållande mellan årsanslag

och arbetsprodukt hade visserligen kunnat iakttagas efter det anslaget

från och med år 1880 minskades, så att, medan under åren 1878 och

1879, då anslaget utgick med 90,000 kronor, i skalan 1 : 50,000 kartlädes

i medeltal 34,4 qvadratnymil, blefvo i samma skala under åren

1880—1889, då anslaget endast utgått med 60,000 kronor, kartlagda i

medeltal 22,9 qvadratnymil; men detta hade kunnat ske endast derigenom,

att, med Eders Kong! Maj:ts och Riksdagens begifvande, ganska

betydliga besparingar, under de senare åtta åren i medeltal omkring

15,000 kronor årligen, blifvit å de ekonomiska kartverken beredda och

för det topografiska använda, så att den årliga summa, som användts,

för att erhålla 22,9 qvadratnymil i verkligheten uppgått till 75,000

kronor.

Så stora besparingar å de ekonomiska kartverkens anslag kunde

emellertid, enligt chefens för topografiska afdelningen förmenande, ej

framgent beredas.

Sedan utgifningen af kartan öfver Norrbottens län i skalan

1 :200,000 nu tagit sin början, borde, enligt nämnde chefs åsigt, offentliggörandet

af denna ur både militärisk, administrativ och ekonomisk

synpunkt vigtiga karta bedrifvas så fort tillgängliga medel och arbetskrafter

det inedgåfve. Någon besparing på anslaget till detta kartverk

hade sålunda ej kunnat för år 1889 beredas och vore ej heller att

emotse vare sig för år 1890 eller de närmast derpå följande åren.

I mån som arbetena inom Norrbottens län hunne afslutas, syntes

också chefen för topografiska afdelningen någon bättre användning icke

kunna gifvas åt detta anslag än att med anlitande af den personal,

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Fjerde liufvudtiteln.

som vore inöfvad och van vid de egendomligheter i lefnads- och arbetssätt,

hvilka betingades af kartläggning inom norra Sveriges fjelltrakter,

begagna detsamma till fortsättande af kartarbetena äfven inom

Vesterbottens län; beliofvet af karta öfver sistnämnda län vore nemligen

lika känbar! som det af karta öfver Norrbotten, och samma

skala och arbetsmetod lämpade sig för de båda till naturbeskaffenhet

likartade länen.

Men icke heller vid allmänna ekonomiska kartverket ställde sig förhållandena

så, att besparingar för de topografiska kartarbetenas främjande

kunde för framtiden göras i samma utsträckning som hittills,

utan att allt för mycket minska det ekonomiska kartverkets arbetsprodukt.

Under det provisoriska tillstånd, som under en följd af år kunde

sägas hafva egt rum, då så många olika förslag om sättet att skaffa

nödig stadga åt grunderna för våra kartverks fortgång väckts och

fallit, hade nemligen, enligt hvad chefen för topografiska afdelningen

anmäler, de uppkomna behållningarna förnämligast haft sin grund

deruti, att personal så småningom afgått vid det allmänna ekonomiska

kartverket, utan att med nya krafter ersättas.

Nu vore, enligt nämnde chefs åsigt, den tidpunkt kommen, då det

visade sig nödvändigt att med yngre krafter öka det ekonomiska kartverkets

personal, för så vidt detsamma skulle kunna uppfylla sitt dubbla

ändamål, att motsvara såväl allmänhetens som administrationens kraf

på ekonomiska kartor öfver landets mera odlade och befolkade trakter

samt att förse det topografiska kartverket med erforderliga stomkartor;

och i samma mån personalen kompletterades, måste det till detta kartverk

anvisade anslag odeladt tagas i anspråk för sitt ursprungliga

ändamål.

Det topografiska kartverket* komme således, enligt chefens för

topografiska afdelningen åsigt, att för framtiden nästan uteslutande

vara hänvisadt till sitt eget arbetsanslag, som med anledning af de anmärkta

förhållandena faktiskt komme att uppgå till omkring 20 procent

lägre belopp än under senast förflutna 8 år; och att denna reduktion

till allra största delen komme att drabba arbetsanslagets enda hastigt

variabla faktor,. anslaget till fältmätningarne, eller med andra ord den

årliga vinsten i kartlagdt område, vore, enligt chefens för topografiska

afdelningen mening, uppenbart.

Nämnde chef anser emellertid, att, äfven om åt det topografiska

kartverket kan för framtiden beredas ett tillskott uti arbetsanslag, motsvarande

hvad som under de senaste åtta åren erhållits från de ekonoBih.

till Riksd. Prat. 1890. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Raft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Fjerde Imfvudtiteln.

miska kartverken, den årliga arbetsprodukten af flera skäl ändock ej

kan antagas framgent blifva lika hög som hittills. Och anför han några

af de omständigheter, som enligt hans förmenande måste föranleda

dertill.

Till en början hade nemligen för ernående af hittills varande arbetsprodukt

en del arbeten legat nere, hvilka ej framgent kunde undanskjutas:

främst af alla den vigtiga revideringen af äldre blad, hvarförutan

kartverkets nyare blad snart blefve föråldrade, och gamla blad

måste bibehållas i ett sådant skick, att man svårligen med ledning af

dem kunde finna sig tillrätta i terrängen. De militära olägenheterna

häraf hade nogsamt trädt i dagen vid våra årliga fält- och fälttjenstöfningar

och att olägenheter häraf uppstått för allmänheten så att

förtroendet till att landets kartverk lidit och afsättningen motverkats,

vore enligt afdelningschefens åsigt uppenbart.

Den revidering, som under de senare åren egt rum, hade nemligen,

enligt hvad chefen för topografiska afdelningen anmäler, inskränkt

sig dertill, att nya jernvägar samt af Eders Kong]. Maj:t

beslutade regleringar i rikets indelning införts å de redan utgifna

kartbladen; och att detta ej vore tillfyllest, syntes bemälde chef tydligt.

Årligen uppstode jemväl förändringar i afseende å vägar, bostäder,

skogars utsträckning m. m. samt under längre tidrymder äfven

i afseende å vattensystemen in. m. Erfarenheten hade också gifvit vid

handen att, då kartblad, som voro uppmätta för omkring 50 år sedan

och derefter »öfversedda» för omkring 20—25 år, utsatts för förnyad

granskning, för att tjena till underlag för t. ex. geologiska kartor, afvikelserna

från traktens nuvarande utseende varit så stora, att de betingat

en nästan fullständig omarbetning, och deraf följande omgravering af

ifrågavarande kartblad. Och det vore också derför öfver allt vanligt,

att vid uppgörande af ett välordnadt* kartverks arbetsplan och utgiftsstat

hänsyn toges äfven till den nödiga revideringen.

Hvad omfånget af denna beträffar, förmäler sig chefen för topografiska

afdelningen anse anspråken derpå icke kunna ställas lägre, än

att hvarje kartblad måtte på fältet kunna granskas minst hvart 20:de år.

Af det nu i skalan 1 : 100,000 utgifna eller till utgifning nära färdiga

området, hvilket utgjorde omkring 1,200 qvadratmil, måste således minst

60 qvadratmil årligen på fältet granskas; och detta arbete kunde efter

nämnde chefs åsigt ej beräknas kosta mindre än 3,000 kronor årligen.

Denna kostnad komme emellertid att stiga ej obetydligt, i fall några af

de äldre bladen befunnes så bristfälliga, att de fordrade en mer eller

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Fjerde hufyudtitelu.

mindre fullständig omarbetning'', hvarjemte äfven granskningskostnaden

stege i samma män som kartverket vunne i omfattning.

Höjde man anspråken och fordrade, att hvarje kartblad skulle granskas

hvart 15:de eller hvart 10:de år, livilket enligt meranämnda chefs

åsigt ej innebure något öfverdrifvet, helst förändringarna i afseende å

bebyggda orter och vägar numera, i följd af jernvägarnes anläggande,

försigginge vida fortare än förr, så stege kostnaden med respektive

50 procent och 100 procent; och dertill komrae ytterligare den af

granskningen förorsakade förhöjda gravyrkostnad, som efter chefens

för topografiska afdelningen åsigt ej kunde sättas lägre än kostnaden

för fältarbetena.

Det vore emellertid, fortsätter chefen för topografiska afdelningen,

ej endast revideringen, som legat nere, för att i möjligaste män främja

utgifvandet af 1 : 100,000:s kartan; flera andra för kartverket i dess

helhet ganska vigtiga arbeten hade måst dela samma öda.

Så vore det nordligaste bladet af generalkartan i skalan 1:1,000,000,

hvars båda sydliga blad utgifvits åren 1870 och 1877, för närvarande

till större delen i koncept färdigt, men medel felades till de för dess

komplettering nödiga fältarbeten äfvensom till den tidsödande och dyrbara

gravyren, hvilken måste utföras för hand och ej, såsom en del af

öfriga gravyrarbeten, kunde verkställas med heliogravyr.

Arbetena på höjdkartan i skalan 1 : 500,000, af hvilken fem blad

utgifvits och som, på ett öfverskådligt sätt framställande landets höjdformer

genom kurvor på hvar 30:de meter, dymedelst utgjorde en för

kännedomen om landets allmänna höjdbildning nödig öfversigt af specialkartan,

hade af samma skäl afstannat.

Vidare hade i likhet med förhållandet inom de flesta andra land

äfven härstädes upprättats en karta i större skala, 1:20,000, öfver omgifningarne

kring hufvudstaden, men denna karta hade måst indragas

ur handeln, emedan den blifvit så föråldrad, att den numera ej motsvarade

ens mycket lågt stälda anspråk; och detta oaktadt dess offentliggörande

i tidsenligt skick, att döma af tid efter annan skeende efterfrågningar

derå, skulle varit synnerligen önskvärdt.

Oafsedt att alla dessa sålunda uppräknade arbeten ej kunde allt

framgent undanskjutas, tillkomme emellertid äfven andra faktorer, som

framdeles komme att ytterligare inskränka den till fältmätning disponibla

delen af anslaget.

Så måste, i och med kartverkets fortskridande, äfven tryckningsoch

färgläggningskostnaden m. in. stiga.

Vidare stege småningom kostnaden för arbetskrafterna, och de

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Fjerde hufrudtiteln.

under de senaste åren ökade vapenöfningarna hade på ett indirekt sätt

bidragit dertill.

En för kartarbetena utbildad officer kunde nemligen förr beräknas

tjenstgöra vid dessa hvartannat år under hela sommaren och bvartannat

år under 2—3 månader. Sedan bevärings- och rekrytmötena blifvit

förlängda samt regementsmötena stundom framflyttade till hösten, voro

de officerare, som skulle göra årets vapenöfningar, stundom ej disponibla

för kartarbeten mera än IV2 å 2 månader, hvarigenom deras arbetsprodukt

fördyrades, stundom alls ej disponibla, hvarigenom kartverket

tvingades att utbilda större personal och ålades förökade instruktionskostnader;

och att det ej spelade någon obetydlig roll i arbetskostnaden,

om en officer, som kanske ej på ett eller annat år

tjenstgjort vid arbetena, ditbeordrades och bekostades resor in. m. för

allt för kort tid, syntes deraf, att rekognoseringskostnaden för qvadratmilen

i dylika fall under senaste år visat sig stiga med 25 procent och

derutöfver.

Af allt detta finner afdelningschefen blifva en följd, att man, under

förutsättning att nu utgående arbetsanslag oförändradt bibehålies, hvarken

kan beräkna att för framtiden använda så stor del deraf till påskyndande

af kartverkets utgifning, som förhållandet varit under de

sist förflutna 8 åren, ej heller att för samma penningebelopp kan erhållas

lika stor årlig arbetsprodukt.

Enligt hvad afdelningschefen förmäler, synes det honom sålunda

vara att emotse, att den årliga arbetsprodukten, som med ett anslag

af 90,000 kronor utgjort 34,4 qvadratmil och med 75,000 kronor under

några år kunnat med yttersta svårighet uppbringas till 22,9 qvadratmil,

skall, derest anslaget för framtiden bibehålies oförändradt, ytterligare

undergå en högst betydlig reduktion, och kartverkets fullbordande fördenskull

framskjutas till en aflägsen tidpunkt; varande utaf afdelningschefen

i detta afseende beräknadt, på grund af kalkyler med ofvannämnda

arbetsprodukt till utgångspunkt, att med ett årsanslag af 90,000

kronor den ännu återstående topografiska kartläggningen af landet skulle

kunna fullbordas inom ungefär 30 år, under det att, derest i likhet

med föregående 8 år 75,000 kronor komme att för framtiden stå till

topografiska kartverkets förfogande, dertill skulle åtgå 45 år och med

endast 60,000 kronors årsinkomst öfver 60 år.

Han hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till fortsättande

af generalstabens topografiska arbeten för år 1891 äska ett

extra anslag af 90,000 kronor.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Fjerde hufvudtiteln.

Denna sålunda utaf afdelningschefen gjorda framställning, uti hvilken

chefen för generalstaben i sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse

den 21 November 1889 förklarat sig instämma, finner jag äfven för

min del skäl att biträda.

Betydelsen för ett lands såväl krigsstyrelse som administration i

allmänhet af goda kartor torde i och för sig vara så sjelfkär, att något

omständigare ådagaläggande deraf icke lärer vara af nöden; och det

kan vid sådant förhållande knappast anses med sunda hushållningsgrundsatser

öfverensstämmande att, såsom händelsen skulle blifva, derest

anslaget till det topografiska kartverket bibehålies vid samma belopp

som under de senare åren till detsamma utgått, låta ännu två menniskoåldrar

förgå, innan den ifrågavarande arten af kartläggning inom vårt

land bringas till sitt slut.

Det måste dessutom ihågkommas, att kartor af detta slag tjena

jemväl andra intressen än den egentliga statsförvaltningens. Att icke

tala om den betydelse, de topografiska kartorna i sin egenskap af plankartor

hafva för den stora allmänheten, angifva de dessutom genom

höjdsiffror och särskild höjdbeteckning markens ytformer och måste

derigenom vara af stort gagn vid uppgörandet af planer för alla allmänna

arbeten, såsom jernvägs- och vanliga väganläggningar, vattenledningar,

moss- och sjöaftappningar m. in. dylikt.

Betydelsen af detta kartverk för »Sveriges geologiska undersökning))

och den geografiska vetenskapen i allmänhet torde vidare ej böra

underskattas och det måste, särskilt hvad angår förhållandet till sistnämnda

i våra dagar med så rik framgång bearbetade vetenskapsgren,

ihågkommas, att ännu i dag hälften af Sveriges areal icke är ordentligt

kartlagd och att vi i detta afseende stå efter nästan hela det

civiliserade Europa.

Slutligen kan jag icke underlåta att betona, att, så vidt mig är

bekant, intet annat land med ordnade statsförhållanden bearbetar sitt

kartverk med så litet anslag som Sverige, vare sig man nu jemför

anslaget med landets folkmängd eller med dess ytvidd. Att ej nämna

Europas större stater, af hvilka flera till detta ändamål årligen anslå

ända till 1,000,000 kronor eller deröfver, ber jag endast få upplysa,

att i Norge under budgetåret 1885 —1886, det sista, om hvilket jag

kunnat förskaffa mig tillförlitlig kännedom, ett belopp af omkring 113,000

kronor utgick till de topografiska arbetena.

Ehuru jag af chefen för civildepartementet inhemtat, att han, i

öfverensstämmelse med förhållandet flera föregående år, har för afsigt

framlägga förslag derom, att extra anslagen för de ekonomiska kart
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Fjerde hufvudtiteln.

verken anvisas för år 189] till enahanda belopp, som utgå för år 1890,

samt att möjligen uppstående behållningar å dessa anslag må, liksom

förut, äfven under år 1891 användas till bestridande af utgifter för det

topografiska kartverket, får jag fördenskull då, med hänsigt till

hvad chefen för generalstabens topografiska afdelning anfört, någon

afsevärd inkomst icke kan antagas komma att i följd af detta förslag

tillflyta sist nämnda kartverk samt detsammas behof af ökade medelstillgångar

synes mig påtagligt, hemställa om bifall till afdelningschefens

förslag och sålunda tillstyrka Eders Kongl. Maj:t

att till fortsättande af de topografiska arbetena af

Riksdagen äska ett extra anslag för år 1891 af 90,000

kronor.

[24.]

Anslaget till

skarpskytteväsendets

m. in. befrämjande.

Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.

Detta anslag, som under åren 1886 och 1887 utgick med 90,000

kronor, nedsattes af 1887 års riksdag till 45,000 kronor och af sistlidne

års riksdag till 30,000 kronor. Jag finner väl ur flera synpunkter

önskligt, att anslaget, som med sitt nuvarande belopp knappast

kan anses för sitt ändamål tillräckligt, blefve höjdt åtminstone till det

belopp, hvarmed det utgick under sistförfluten år. Hänsynen till budgetens

fordringar, hvilka icke medgifva ökning af anslaget, nödga mig

emellertid att för närvarande afstå från yrkande derom. Jag hemställer

alltså, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till skarp sky tteväsendets och skjutskicklighetens

befrämjande på extra stat för år 1891 anvisa ett belopp

af 30,000 kronor.

Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda

i afseende å regleringen af utgifterna under

riksstatens fjerde hufvudtitel yttrat, tillstyrkt och hemstält

täcktes Hans Mäj:t Konungen, på tillstyrkan afl

statsrådets öfrige ledamöter, i nåder bifalla och gilla,

med befallning tillika att utdrag af detta protokoll

skulle till finansdepartementet öfverlemnas till ledning

vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Fjerde hufvudtiteln.

till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof;

och skulle fältförvaltningskomiténs ofvan omförmälda

yttrande, rörande fördelningsintendenternes

verksamhet i fred, såsom bilaga 1 fogas till detta

protokoll.

Ex protocollo

Eugene Peyron.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Fjerde hufvudtiteln.

Bil. n:r 1.

P. M.

angående fördelningsintendenternes verksamhet i fred.

Behofvet af fördelningsintendenturer bär under krig visat sig alltför

oafvisligt för att icke städse och villigt blifva fyldt, hvaremot under

fred en dylik institutions gagn, om ock lika vidt ingripande, dock

mindre bjert framträdt, hvadan ock nödvändigheten af dess ständiga

befintlighet äfven blifvit mindre allmänt erkänd. Ett närmare och

grundligt skärskådande af förvaltningsförhållandena samt af den vidsträckta

verksamhet, som dervid kan redan under fredens dagar komma

fördelningsintendenturen till del, torde dock icke blott klart ådagalägga

det ständiga behofvet af detta förvaltningsorgan, utan jemväl

visa, att genom dess verksamhet ej obetydliga summor böra, utöfver

de för nämnda intendenturers aflöning m. m. behöfliga, kunna besparas

statsverket.

Ej sällan finner man, att, ehuru med enahanda hjelpmedel, såväl

persedelvården som mundering shushållning en ställer sig olika vid olika

regementen. I icke oväsentlig grad beror detta på regementsintendentens

och förrådsförvaltarens större eller mindre skicklighet och

fallenhet för tjensten. Uppläggandet och förvarandet af persedlar, desammas

ändamålsenliga rengöring och vård, reparationers verkställande,

besparande af de nyare munderingspersedlarne genom användande af

3:e munderingen och linnebeklädnadspersedlar, klädernas vård i baracker

och tält, ordnandet af verkstäder för nytillverkning och repation

af persedlar in. m., allt detta är verksamhetsområden, der fördelningsintendenten

med sin större erfarenhet bör på ett gagnande

sätt kunna ingripa och till båtnad för såväl truppen som statsverket

hos underlydande förvaltningstjenstemän framkalla en eggelse till täflan,

omtanke, klokhet och sparsamhet. Under sina inspektioner å mötesplatserna

bör fördelningsintendenten derföre hafva ett öppet öga för

ofvannämnda förhållanden, och böra alla de fördelar, som genom skärpt

omtanke, flit och hushållsaktighet kommit ett regemente till godo, ge
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Fjerde hufvudtiteln.

nom hans åtgörande äfven meddelas öfriga trupper af fördelningen,

hvilka deraf kunna hafva någon fördel, hvarigenom, om de gifna anvisningarna

samvetsgrant tillämpas, hvilket det jemväl tillkommer fördelningsintendenten

att öfvervaka, inom dessa grenar af hushållningen

såväl fullkomlig jemnhet som största sparsamhet bör kunna åstadkommas.

Under arméförvaltningens pröfning faller äfven förslag, rörande

utförandet dels af nybyggnader och reparationer, dels af en del andra å

mötesplatserna ifrågasatta arbeten, såsom dränerings-, vattenledningsoch

större planeringsarbeten, anskaffandet och ordnandet af lokaler för

skjutöfningarnas bedrifvande m. m., för hvilka ändamål icke ansetts

lämpligt att för hvarje regemente bestämma vissa penningbelopp. Ej

mindre vid pröfningen än ock i vissa fall vid utarbetandet af ofvannämnda

förslag bör arméförvaltningen kunna erhålla ett verksamt och

välbehöfligt biträde af fördelningsintendenterna. Vid arméförvaltningens

senaste organisation anförtroddes ärenden rörande byggnader

och mötesplatsernas ordnande vid indelta armén åt intendentsdepartementet,

som för dylika angelägenheters utredande erhöll en särskilt

derför anstäld, sakkunnig person. Vid denna tid inskränkte sig dock

byggnaderna å en mötesplats i allmänhet till ett fåtal, såsom till ett

sjukhus, ett förrådshus, samt möjligen en rekrytbarack. Dessa byggnader

voro i regeln af enahanda konstruktion och en granskning af

reparationsförslagen således jemförelsevis enkel. Nu deremot finnas å

de flesta vapenöfningsplatserna en å två förrådsbyggnader, fordonsskjul,

arrestbyggnad, sjukhus, proviantmagasin, latrinbyggnader, kokhus,

proviantbodar, fyra å fem barackbyggnader, tvätthus, mathallar, gymnastikinrättning

in. m. och dessa af väsendtligen olika konstruktioner,

hvadan ock handläggningen af byggnadsärendena inom intendentsdepartementet

derigenom blifvit ett synnerligen vidlyftigt arbete. Men ej nog

dermed. Upprepade resor af departementets tjenstemän eller befullmäktigade

ombud blifva nödvändiga för att å mötesplatserna genom

okulär besigtning pröfva behofvet och lämpligheten af de föreslagna

arbetenas utförande. I dessa hänseenden synes fördeluingsintendenten

på ett för staten synnerligen gagnande sätt kunna ingripa på så sätt,

att förslag och kostnadsberäkningar öfver nödiga reparationer jemte

förvaltningsdirektionens utlåtande insändas af vederbörande chefsembete

till fördelningsintendenten, hvilken derefter på grund af sin kännedom

om förhållandena å mötesplatsen, byggnadernas beskaffenhet och

ålder, utförandet af likartade arbeten å andra, fördelningen tillhörande

mötesplatser, och kännedom om materialpriser och arbetslöner i orten,

Bih. till Riksd. Prof. 1800. 1 item?. 1 Afd. 1 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Fjerde hufvudtiteln.

kunde verkställa en mycket, tillförlitlig granskning i afseende på arbetets

behöflighet, sättet för dess utförande och yttra sig, huruvida

berörda arbete utan våda för byggnadernas bestånd kunde uppskjutas.

Generalbefälet, som derefter delgifvits ärendet, egde derpå att detsamma

till arméförvaltningen insända, hvarest slutpröfning verkstäldes,

medel anvisades och föreskrifter för arbetenas utförande utfärdades, hvarefter

arméförvaltningens beslut borde delgifvas regementet genom generalbefälet.

På enahanda sätt torde jemväl böra förfaras med förslag till utförandet

af en del arbeten å sjelfva mötesfältet, såsom skjutbanornas anordnande,

torrläggnings- och afdikningsarbeten, planeringar af större

omfång, vattenledningsarbeten m. m. Genom ett sådant förfarande skulle

arméförvaltningen tillförsäkras på sakkännedom grundade upplysningar,

kostnader besparas, tillgängliga medel rättvist fördelas och fördelmngsgeneralen

erhålla noggrann kännedom om och tillfälle att inverka på

vissa ekonomiska förhållanden vid de under honom stälda truppafdelningarna,

hvilket torde vara förmånligt i såväl disciplinärt som ekonomiskt

afseende.

Natur aforplägnintjen vid de indelta trupperna är i hufvudsak anförtrodd

åt förvaltningsdirektionerna, hvilka är medgifven oinskränkt rätt

att besluta om truppernas förplägnad, för så vidt maximipris användas

vid upphandlingen och normalportions- eller rationsstater tillämpas.

Önskas ändring i dessa stater på grund af truppernas vanor i hemmet

eller lokala förhållanden, pröfvas förslaget härom af arméförvaltningen,

som vanligen bifaller sådan framställning, derest vederbörande regementsläkare

eller regementsveterinär vitsordat, att den föreslagna staten

icke understiger den normala i näringsvärde och derjemte ej medför

ökad kostnad för statsverket. Anser sig emellertid ej förvaltningsdirektionen

kunna bestämma sig för ett maximipris, så måste afgifna

anbud jemte förvaltningsdirektionens yttrande underställas arméförvaltningens

pröfning.

Med den kännedom fördelningsintendenterne böra ega om lifsmedeltillgången

inom respektive militärdistrikt, lärer äfven i detta hänseende

ett för statsverket gagnande biträde kunna af dem påräknas.

Den direktionerna gifna rättigheten att sjelfva bestämma maximipris

torde nämligen, då fördelningsintendenter finnas, böra i så man inskränkas,

att samtlig^ förslag till utropspris å portion och ration,

derest dylika pris sknlle begagnas, inom viss föreskrifven tid i slutet

af året understäldes fördelningsintendentens utlåtande, hvarvid denne

egde tillse, att så stor jemnhet som möjligt inom fördelningen ernåddes

beträffande dessa pris, och att desamma alltid stode i normalt

s. 75 Kontrollera mot PDF

Fjerde lmfvudtiteln.

75

förhållande till de å allmänna marknaden gällande lifsmedelsprisen.

Vid upphandling utan användande af maximipris borde handlingarne

derom tillsändas arméförvaltningen genom generalbefälet, och fördelningsintendenten

bifoga sitt utlåtande, samt arméförvaltningers beslut

på samma väg delgifvas chefsembetet. Erhölles inga eller endast

oantagbara anbud å lifsmedel, borde fördelningsintendenten ega rätt

ingripa och föreslå de åtgärder, som i så fall lämpligen borde vidtagas.

Det stora antalet af och fordringarne på beställning smärt, hvilka i

fält skola bekläda mera underordnade platser vid förvaltningen, har

ledt komitén till den åsigten, att förenämnda behof på tillfredsställande

sätt endast kan fyllas genom att använda för denna tjenst dels särskild!

lämplige värnpligtig^ och dels, i den mån desse icke kunna fylla

fordringarna på militär utbildning, jemväl ett behöflig! antal fullt utbildade

underofficersvolontärer eller underofficerare. Dessa sistnämde

äro nämligen nödvändige för bestridande af de många underordnade

förvaltningstjenster, som i fält förekomma, och der ej borgerliga fackkunskaper

i de grenar, som beröra intendenturtjensten eller en teknisk

utbildning i denna, äro tillfyllest, utan der det äfven påkallas vana vid

disciplin och t.rupptjenst, förmåga att föra befäl samt kännedom om

militära förhållanden i allmänhet.

För såväl det ena som andra slaget af nämnda personal är en

särskild utbildning i intendentur- och förvaltningstjenst af nöden, hvilken

utbildning kan åvägabringas endast genom att för ifrågavarande

personal inrätta särskilda kurser, der alla instruktioner m. m., som

blifvit för fältförvaltningstjensten utarbetade, på ett praktiskt sätt meddelades

eleven och der undervisningen efter fäststäld plan medelbart eller

omedelbart leddes och öfvervakades af fördelningsintendenten, som

jemväl, hvad anginge de i fältförvaltningstjenst utbildade volontärerne

eller underofficerarne, egde verkställa slutpröfningen.

Enligt gällande förvalta!ngsreglemente (§ 18 mom. 8 k) åligger

det regementsintendenten att inhemta kännedom om de hushållnings-,

närings- och handelsförhållanden inom regementets förläggningsområde,

af hvilka kronan kan beredas gagn vid mobilisering, krig eller fälttjenstöfning.

Hit hör kännedom om allt, som rör ortens produktionsförmåga,

lifsmedelsförråd, foderartiklar, hästar och andra dragare, fabriksalster,

näring eller handslöjd, kommunikationernas utsträckning

och beskaffenhet, inqvarteringsförmågan i olika trakter, tjenliga lägenheter

för större upplag, sjukhus och andra fältinrättningar, varuomsättningens

hufvudorter, storlek af handelslager in. in. d.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Fjerde hufvudtiteln.

Fördelningsintendenten bör, hvad angår militärdistriktet i sin helhet,

förskaffa sig enahanda kännedom, samt i afseende på utförandet

af anförda föreskrift främja detsamma genom lemnande af nödiga upplysningar,

särskild! angående de källor, som böra anlitas, hvarjemte

han äfven bör från respektive regementen infordra, ordna, rätta och

fullständiga alla uppgifter, delgifva fördelningsgeneralen desamma, samt

insända dem, jemte eget utlåtande och möjligen föreslagna åtgärder,

till generalintendenten.

Beträffande materielens tillstånd åligger generalmönsterherren endast

att undersöka persedlarnas allmänna vård och skick. Denna undersökning

kan genom eu fördelningsintendents befintlighet högst väsendtligt

fullständigas. Vid generalmönstring bör fördelningsintendenten tillstädesvara

och tillhandagå generalmönsterherren med upplysningar och

jemväl vara honom följaktig under hans inspektioner å mötesplatserna

och dervid taga del af regementsintendentens räkenskaper och kassaförvaltning,

förvaltningsdirektionens protokoll, vården af regementets

materiel i allmänhet, underhållet af kronans byggnader och anstalter,

samt mötesplatsernas beskaffenhet, om hvilket allt fördelningschefen

bör erhålla redogörelse med angifvande af de oegentligheter och brister,

som böra rättas eller afhjelpas.

För åstadkommande af eu snabb och säker öfvergång till krigsfot

är det oundgängligen nödvändigt, att hvarje truppförband redan i fred

försetts med hela sin utrustningsmateriel. Från centralförrådet å Karlsborg

bör derföre icke allenast, i den mån utrymme kan beredas, till

regementenas förråd förflyttas alla de fordon med tillbehör, som erfordras

för regementets mobilisering, utan jemväl all för fältutrustningen

af fördelnings- och brigadqvarteren, allmänna trängen och sjukvårdskompaniet

erforderlig materiel å mobiliseringsorten samlas och

ordnas till en trängdepot för hvarje fördelning.

Med undantag af instrumenter för sjukvården och medicinalier,

synes denna materiel lämpligen böra stå under öfverinseende af fördelningsintendenten.

Reqvirerandet, utbetalandet och redovisandet af de lönemedel, hvilka

till fördelningsstaben utgå utan att vara uppförda på regementes eller

corps’ stat, synes äfvenledes lämpligen böra tillkomma fördelningsintendenten.

Vid fälttjenstöfningar slutligen bör fördelningsintendenterna tagas i

anspråk hvar och en inom sitt distrikt, hvarigenom för staten väsendtliga

ekonomiska fördelar böra kunna uppstå, enär anskaffningen af

lifsmedel, hästar och fordon, förhyrningen af magasins-, sjukhus- och

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Fjerde Imfyudtiteln.

andra lokaler in. m. torde kunna verkställas på jemförelsevis fördelaktiga

vilkor, då ledningen af alla dessa bestyr lägges i händerna på

en person, som eger noggrann kännedom om ortens ekonomiska hjelpkällor

af hvarje slag.

Utom den i det föregående berörda, af fredsförvaltningen betingade

sysselsättningen tillkommer fördelningsintendenten jemväl eu

synnerligen vidtomfattande och maktpåliggande verksamhet i fred i och

för fördelningens öfvergång till krigsfot, hvilken verksamhet, grundad

på mobiliserings- och den allmänna fältförplägnadsplanen, bör omfatta

nedanstående uppgifter, nämligen:

att årligen upprätta förslag till intendentur- och förvaltningspersonalens

anskaffning för och fördelning vid såväl den mobiliserade arméfördelningen

som ock vid hemmavarande myndigheter och trupper, såsom

ställföreträdande fördelningsintendenturen, depoter m. in.;

att i mån af befogenhet så ofta som möjligt förvissa sig om halten

af nämnda personals fackutbildning för dess tjenstgöring i krig samt

att ansvara chefen för intendenturcorpsen och fördelningschefen för

att nöjaktiga instruktioner m. m. i och för mobilisering äro berörda

personal städse delgifna;

att uppgöra plan för trängdepotens anordning och användning

samt att, der dylik ej finnes, upprätta förslag till sättet för förflyttningen

från centralförråden till mobiliseringsorten af den trängmateriel

m. in., som vid mobiliserng, utöfver den redan vid fördelningen befintliga,

är der behöflig;

att, med beaktande af de särskilda områdenas och orternas tillgångar,

truppernas fredsföruggning, läget af de olika mobiliseringsorterna

samt kommunikationernas beskaffenhet inom militärdistriktet,

uppgöra förslag till dess indelning i reqvisitionsområden;

att, efter samråd med stabschefen, föreslå kommunernas i distriktet

indelning uti hästutskrifningsområden, motsvarande den af fördelningens

trupper m. m., Indika vid mobilisering enligt häst- och fordonsutskrifningslagen

skola förses med hästar och fordon, tider och ställen

för nämnda hästars och fordons inmönstring inom de särskilda områdena,

med hvad mera, som erfordras för att möjliggöra en snabb och ordnad

häst- och fordonsutrustning;

att tillhålla underlydande intendenturtjenstemän, att hvar för sin

truppdel eller anstalt utarbeta fullständiga förvaltningsplaner, Indika ej

mindre skola angifva den detaljerade gången och sättet för förplägningen,

inqvarteringen och utrustningen från och med lista mobiliseringsdagen

och till den dag, som af fördelningschefen bestämmes, än ock

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Fjerde hufvudtitelii.

vara åtföljda af de leveransaftal, köpekontrakt m. m., som för fyllande

af behofvet vid mobiliseringsfall äro erforderliga, äfvensom redogörelse

för det sätt, hvarpå tillgångarna inom truppdelens eller anstaltens reqvisitionsområde

skola kunna i händelse af behof bäst tillgodogöras;

att årligen granska berörda förvaltningsplaner med tillhörande

handlingar;

att, hvad angår fördelningsqvarteret och allmänna trängen, upprätta

och i tillämpligt skick städse hålla enahanda förvaltningsplaner samt

träffa i berörda afseende nödiga leveransaftal eller köp, samt på grund

af förhållandena i det reqvisitionsområde, som förbehållits nämnda qvarter

och träng, upprätta förslag till begagnande af der befintliga hjelpkällor;
att,

med ledning af ofvanberörda för fördelningen tillhörande

trupper m. m. utarbetade fältförvaltningsplaner, för hvarje antagligt

krigsfall upprätta fullständig förvaltningsplan för arméfördelningen i

sin helhet med tillhörande ställföreträdande myndigheter och depoter,

angifvande:

gången af och sättet för alla de åtgärder, som äro erforderliga

för nämnda truppförbands och myndigheters utrustning och inqvartering

äfvensom förplägnad från och med lista mobiliseringsdagen till den

dag, som fältförplägnadsplanen och gällande instruktioner bestämma;

de erforderliga åtgärderna å fördelningens ilastningsstationer äfvensom

vid måltids- och hvilostationerna på den del af uppmarschlinierna,

som befinna sig inom distriktet, för så vidt de ej falla inom

härens blifvande etappområde;

sättet för ordnandet af fördelningens etappbegynnelsestation (stationer);
de

förberedande åtgärder, som äro erforderliga för arméfördelningens

förläggning och förplägning å dess uppmarschområde;

sättet för och gången af utrustningen af de fasta platser inom

distriktet, hvilka skola sättas i försvarstillstånd, för så vidt fältförplägnadsplanen

ej annorlunda bestämmer; samt,

derest distriktet i sin helhet eller till viss del faller inom krigsskådeplatsen,

de förvaltningsåtgärder, som äro betingade deraf, såsom

sättet för förflyttning af depoter, ändamålsenliga grupperingen och

undanförandet af distriktets tillgångar för att dymedelst samtidigt underlätta

egna och försvåra fiendens företag.

Vigten, mångsidigheten och omfånget af de åtgärder, hvilka redan

i fredstid tillkomma fördelningsintendenturen äro i sig sjelfva nog talande

bevis för denna förvaltningsmyndighets nödvändighet. Endast

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Fjerde lmfvudtiteln.

genom densamma blifver det möjligt att sköta fredsförvaltningens ärenden

på ett med statens intresse och god hushållning öfverensstämmande

sätt. Genom det mellan arméförvaltningen och trupperna inskjutna

förvaltningsorganet kan persedelvården omtänksammare ordnas, kostnaderna

för mötesplatsernas underhåll förminskas, naturaförplägningen

erhållas på. billigare vilkor, materielens tillstånd vid trupperna fullständigare

öfvervakas, förvaltningspersonalen lämpligast utbildas och fälttjenstöfningar

anordnas med minsta omkostnad.

Och nästan än vigtigare är det fördelningsintendenturens arbete

som direkt afser mobiliseringens förberedande, och hvilket, så länge

dylikt förvaltningsorgan icke finnes, naturligen äfven ligger helt och

hållet nere. Endast genom fördelningsintendenturens omsorgsfulla förberedelser

blifver det möjligt att snabbt och ordnadt utföra öfvergången

till krigsfot, ty utan ett grundligt och väl planlagdt fredsarbete i

detta hänseende kunna hvarken de krafter eller den materiel, som

finnas, tillfullo tillgodogöras.

Den mångartade och betydelsefulla verksamhet, som såsom öfvervakande,

kontrollerande, besparande och mobiliseringen förberedande

myndighet tillkommer fördelningsintendenten, bjuder sålunda oeftergifligen

ej mindre, att han snarast möjligt tillsättes och erhåller oundgängligt

arbetsbiträde, än ock, att han erhåller en sådan ställning och sådana

löneförmåner, att de stå i lämpligt förhållande till den vidtomfattande

och maktpåliggande tjenstgöring, som tillkommer berörde tjensteman;

och få komiterade på den grund framhålla önskvärdheten af

att fördelningsintendenter, så snart ske kan, varda vid samtliga

militärdistriktens staber anställa,

att nämnde intendenter erhålla de aflöningsförmåner, som föreslagits

i Kongl. Maj:ts nådiga proposition till 1885 års riksdag, samt

att såsom arbetsbiträde hos fördelningsintendenten anställes en

dertill lämplig person mot den i samma nådiga proposition föreslagna

ersättning.

Stockholm den 11 november 1889.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Fjerde lmfvudtiteln

Bil n:o 2.

Förslag och kostnadsberäkning

för eu trängbataljon om 2 kompanier, med en nummerstyrka rid hvarje

kompani af 120 korpraler, spel och soldater.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Lön, dagafiöning in. in.

Militärstaten.

1 major (bataljonschef), lön ......................................

............ 4,000: —

(lagaflöning 365 dagar å 4 kr..........................

............ 1,460: —

lönetillägg för 1 tjenstehäst .............................

............ 400: —

fourrageersättning å 1 kr. pr dag.......................

............ 365: —

6,225

—

1 adjutant (löjtnant af 2. klassen), lön .......................

............ 900: —

dagafiöning 365 dagar å 2 kr...........................

............ 730: —

1,630

—

1 kapten af 1. klassen, lön ......................................

............ 2,800: —

dagafiöning 365 dagar å 3 kr............................

............. 1,095: —

3,895

—

2 d:o d:o ..............................................................

7,790

—

1 kapten af 2. klassen, lön ......................................

............ 1,800: —

dagafiöning förslagsvis 30 dagar å 3 kr..............

............ 90: —

1,890

—

1 d:o d:o.............................................................

1,890

—

2 arfvoden till kompanichefer å 600 kr......................

1,200

—

1 löjtnant af 1. klassen, lön......................................

............. 1,200: —

dagafiöning förslagsvis 97 dagar å 2 kr...............

............. 194: —

1,394

—

1 löjtnant af 1. klassen, lön......................................

............. 1,200: -

dagafiöning 30 dagar å 2 kr..............................

............. 60: -

1,260

—

2,520

_

1 löjtnant af 2. klassen, lön......................................

............. 900: —

dagafiöning 365 dagar å 2 kr..........................

............. 730: —

1,630

1 löjtnant af 2. klassen, lön.....................................

............. 900: —

dagafiöning 30 dagar å 2 kr.............................

............. 60: -

960

—

transport

32,284

|-|

s. 81 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln,

81

1 underlöjtnant, lön........................................

dagaflöning 365 dagar ä 2 kr................

1 d:o............................................................

1 underlöjtnant, lön........................................

dagaflöning 97 dagar å 2 kr....................

1 underlöjtnant, lön........................................

dagaflöning 30 dagar å 2 kr,..................

T fanjunkare, lön..........................................

dagaflöning 365 dagar ä 1 kr.................

beklädnadsersättning...............................

portionsersättning 365 dagar a 62 öro.......

2 d:n............................................................

1 fanjunkare, lön.........................................

dagaflöning 97 dagar å 1 kr....................

beklädnadsersättning...............................

portionsersättning 97 dagar å 62 öre .......

1 fanjunkare, lön.......................................

dagaflöning 30 dagar å 1 kr................

beklädnadsersättning...........................

portionsersättning 30 dagar å 62 öre ...

•

1 sergeant af 1. klassen, lön........................

lönetillägg .......................................

dagaflöning 365 dagar å 40 öre............

beklädnadsersättning ..........................

portionsersättning 365 dagar å 62 öre ...

4 d:o d:o..................................................

1 sergeant af 1. klassen, lön.......................

lönetillägg ......................................

dagaflöning 242 dagar ä 40 öro............

beklädnadsersättning...........................

portionsersättning 242 dagar å 62 öre...

1 sergeant af 1. klassen, lön.......................

lönetillägg ......................................

dagaflöning 97 dagar å 40 öre ...........

Bill. till Bifall. Blot. 1 Sami

Kronor.

Ö.

Krön or.

ö.

transport

............ 600: —

32,284

—

............ 730: —

1.330

1,330

—

............ 600

—

............ 194

—

794

—

............ 600

—

............ 60

—

660

—

............ 720

—

............ 365

—

............ 200

—

............ 226

80

1,511

30

3,022

60

............ 720

—

............ 97

—

............ 200

—

............ 60

14

1,077

14

............ 720

—

............ 30

—

............ 200

—

............ 18

60

968

60

............ 360

—

12

—

............ 146

—

............ 200

—

............ 226

30

944

30

3,777

20

............ 360

—

............ 12

—

............ 96

80

............ 200

—

............ 150

........... 360

04

818

84

........... 12

—

............ 38

SO

transport 410

80

48,517 98

1 Afl!. / Haft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Fjerde liufvudtiteln.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

transport 410: 80

48,517

98

beklädnadsersättning........................................

............. 200: —

portionsersättning 97 dagar å 62 öre ................

............. 60: 14

670

94

1 d:o d:o ...............................................................

1 sergeant af 1. klassen, lön.....................................

............. 360: —

670

94

lönetillägg ...................................................

............ 12: —

dagaflöning SO dagar å 40 öre .........................

............. 12: -

beklädnadsersättning.....................................

............. 200: —

portionsersättning 30 dagar å 62 öre ................

............. 18: 60

602

60

6 d:o d:o ..............................................................

1 sergeant af 2..klassen, lön.....................................

............. 240: —

3,615

60

lönetillägg ....................................................

............. 12: -

dagaflöning 365 dagar å 40 öre.........................

............. 146: —

beklädnadsersättning........................................

............. 200: -

portionsersättning 365 dagar ä 62 öre................

............. 226: 30

824

30

5 d:o d:o ...............................................................

4,121

50

1 sergeant af 2. klassen, lön.....................................

............ 240: —

lönetillägg ....................................................

............. 12: —

dagaflöning 242 dagar å 40 öre.........................

............. 96: 80

beklädnadsersättning.......................................

............. 200: —

portionsersättning 242 dagar å 62 öre ..............

............. 150: 04

698

84

1 d:o d:o ..... .......................................................

..................*........

698

84

1 sergeant af 2. klassen, lön.....................................

............. 240: -

lönetillägg ....................................................

............. 12: —

dagaflöning 97 dagar å 40 öre .........................

............. 38: 80

beklädnadsersättning........................................

............. 200: —

portionsersättning 97 dagar å 62 öre ................

............. 60: 14

550

94

1 d:o d:o ...............................................................

550

94

1 sergeant af 2. klassen, lön.....................................

.............. 240: —

lönetillägg ....................................................

.............. 12: —

dagaflöning 30 dagar å 40 öre .........................

.............. 12: —

beklädnadsersättning.......................................

............. 200: -

portionsersättning 30 dagar ä 62 öre ................

.............. 18: 60

482

60

4 d:o d:o ..............................................................

1,930

40

1 stabstrumpetare, lön ............................................

.............. 360: —

lönetillägg ...................................................

.............. 12: —

transport 372: —

63,936

42

s. 83 Kontrollera mot PDF

Fjerde linfvudtiteln

83

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

transport 372: •—

63,936

42

dagaflöning 365 dagar å 40 öre...............

........................ 146: -

t

beklädnadsersättning..............................

...................... 200: —

portionsersättning 365 dagar å 62 öre......

........................ 226: 30

944

30

1 stabstrumpetare, lön .................................

................*...... 360: —

lönetillägg .........................................

........................ 12: -

dagaflöning 30 dagar å 40 öre ...............

.................:...... 12: —

beklädnadsersättning..............................

........................ 200: —

portionsersättning 30 dagar å 62 öre ......

........................ 18: 60

602

60

Civilstaten.

1 regementsläkare, lön .................................

........................ 2,800: —

dagaflöning 365 dagar å 4 kr...............

....................... 1,460: —

4,260

—

1 förste bataljonsläkare, lön ...........................

........................ 1,800: -

dagaflöning 365 dagar k 3 kr................

........................ 1,095: —

2,895

—

1 andre bataljonsläkare, lön ...........................

........................ 900: —

dagaflöning 365 dagar å 2 kr................

........................ 730: —

1,630

—

1 regementskommissarie, lön..........................

........................ 1,800: -

dagaflöning 365 dagar å 3 kr................

........................ 1,095: —

2,895

—

1 bataljonsveterinär, lön...............................

........................ 900: —

dagaflöning 365 dagar å 2 kr................

........................ 730: —

1,630

—

1 förrådsförvaltare *), lön...............................

1,800

—

1 handtverkare af 1. klassen, lön ...................

700

—

O

r©

©

©

r©

H

..................-..................

700

—

1 handtverkare af 2. klassen, lön ...................

500

—

1 d:o d:o d:o ...................

500

_

82,993

32

Arfvoden.

till 1 bataljonspredikant .............................

400

—

» auditörsbiträde.......................................

500

—

900

_

Särskilda anslag.

medikamentspenningar för 240 man, korpraler,

spel och soldater k 2,25 kr.

540

—

kommunionpenningar » 240 » »

» k 5 öre...

12

—

transport

552

—

83,893

32

*) Förr ådsförv altaren åtnjuter dessutom ett ålderstillägg af 300 kronor, att såsom arfvode utgå efter

5. tjensteåret.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Fjerde hiifrndtitcln

transport

skrifmaterialier m. m.,........................................................

bataljonens skolor samt undervisnings- och gymnastikmateriel

praktiska öfningar...........................................................

inusikinstrumenters anskaffande och underhåll .....................

Inqvartering.

1 major å 4S5 kr............................................................

3 kaptener å 165 kr..........................................................

6 subaltern)fficerare å 100 kr. 50 öre .................................

1 regementsläkare k 435 kr............................................

1 förste bataljonsläkare å 165 kr........................................

1 andre d:o k 100 kr. 50 öre..............................

1 regementskommissarie å 165 kr........................................

1 bataljonsveterinär å 100 kr. 50 öre ................................

Aflöning och arfvoden in. m. för manskap.

aflöning: 73

man i 12 månader

å 10

kr. i månaden ....

8,760:

—

53

» i 8 »

k 10

»

4,240:

—

5

» i 4 »

å 10

))

200:

—

109

»il »

å 10

))

1,090:

—

arfvoden: 8

distinktionskorpraler

i 12

månader

å

15 kr. i månaden

1,440:

—

2

d:o

i 8

»

å

15

))

240:

—

2

d:o

i 4

))

å

7,50

))

60:

—

4

korpraler

i 12

))

å

10

»

480:

—

1

d:o

i 8

))

å

10

)>

80:

—

4

d:o

i 4

»

å

10

))

160:

—

11

d:o

i 1

i)

å

10

»

110:

—

1

d:o

i 4

»

å

5

X

»

20:

—

4

d:o

i 8

»

å

5

))

160:

—

11

d:o

i 11

»

å

5

))

605:

—

O

it

vicekorpraler

i 12

»

å

5

))

180:

—

32

d:o

i 1

»

å

5

»

160:

—

32

d:o

i 11

))

å

2,50

»

880:

—

2

trumpetare

i 12

))

å

3

))

72:

—

1

d: o

i 4

»

å

3

))

12:

—

transport 4,659:

—

Kronor.

552

500

400

2,000

250

435

495

603

435

165

100

165

100

14,290

Kronor.

14,290) -

83,893

3,702

2,499

90,094

32

s. 85 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufyndtitcln

85

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

transport 4,659: —

14,290

__

90,094

32

arfvoden: 1 trumpetare i 1 månad å S kr. i månaden ............ 3: —

1 d:o i 8 » å 1,50 » ............ 12: —

1 d:o i 11 » å 1,50 » ............ 16: 50

4.690

50

lega: 136 man å 80 kr...................................................... 10,880: —

104 d:o å 40 » ..................................................... 4,160: —

15,040

_

kommendoringstillägg........................................................................

500

—

34,520

50

Beklädnad och underhåll.

beklädnad: 73 man i 365 dagar å 33 öre per dag.................. 8,792: 85

53 » i 242 » å 33 » » » .................. 4,232: 58

5 » i 97 » å 83 » » » .................. 160: 05

109 » i 30 » å 33 » » » ................... 1,079: 10

14,264

58

underhåll: 73 » i 865 » å 62 » » » ................. 16,519: 90

53 » i 242 » å 62 » » » .................. 7,952: 12

5 » i 97 » ä 62 » » » .................. 300: 70

109 » i 30 » ä 62 » » » ................ 2,027: 40

26,800

12

sängkläder och servis för 240 man å 9 kr...............................

2,160

—

sjukvårdspcrsedlar............................... ..............................................

200

—

underbefälsskoledistinktionstecken och diverse utgifter, förslagsvis .............

250

—

43,674

70

Hästar.

40 stamhästar: remontering, skoning och medikamenter å 80 kr................

3,200

_

utfodring 365 dagar å 1 kr. per dag ..............................

14,600

—

30 legda hästar: lega, skoning och medikamenter å 90 kr.......................

2,700

_

utfodring 30 dagar å 1 kr. per dag ..............................

900

—

21,400

Kaserneringskostnader.

underhåll af kasern med kaserngård, sotning, brandredskap, renhållning in. in.

6,000

—

ved och ljus .....................................................................

1,500

—

kaserninventariers underhåll för 240 man ä 2,50 kr................................

600

—

8,100

_

Summa

—

—

197,789

52

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Fjerde hufvudtitcln.

Bil. n:o 3.

Stat för en trängbataljon

för år 1891.

Lön in. in. åt officerare, underofficerare och civilpersonal.

Militärstaten.

1 major (bataljonschef), lön .............................

lönetillägg för 1 tjenstehäst.................

furageersättning å 1 krona per dag........

1 adjutant (löjtnant af 2:a klassen), lön ............

1 kapten af l:a klassen, lön .........................

1 d:o d:o » .........................

1 d:o af 2:a klassen, lön ..........................

2 arvoden till kompanichefer å 600 kr. hvardera

1 löjtnant af 2:a klassen, lön...........................

1 d:o d:o » ...................

1 underlöjtnant, lön ..............................

1 d:o » ...............................

1 fanjunkare, lön ...................................

beklädnadsersättning ..........

1 d:0 d:0 ...........

1 sergeant af l:a klassen, lön ................

lönetillägg ........

beklädnadsersättning.

2 d:o d:o ...........................

1 sergeant af 2:a klassen, lön ......................

lönetillägg .............

beklädnadsersättning.

3 d:o d:o ...........................

4,000

400

365

720:

200:

360

12

200

240

12

200

Transport

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö

4,765

900

—

2,800

—

2,800

—

1,800

—

1,200

—

900

—

900

—

600

—

600

—

920

_

920

—

572

1,144

—

452

1,356

—

22,629

—

s. 87 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvudtiteln.

87

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Transport

22,629

—

Civilstaten.

1 regementsläkare, lön ........................................................................

2,800

—

1 andre bataljonsläkare, lön..................................................................

900

—

1 regementskommissarie, lön ..............................................................

1,800

—

1 bataljonsveterinär, lön ..................................................................

900

—

1 förrådsförvaltare, lön........................................................................

1,800

—

1 handtverkare af T.a klassen, lön.........................................................

700

—

1 d:o » 2:a d:o » .........................................................

500

—

32,029

Dagaflöning.

För major och regementsläkare 4 kr., kapten och regementskommissarie

8 kr., andre bataljonsläkare, adjutant, löjtnant och underlöjtnant samt batal-

jonsveterinär 2 kr., fanjunkare 1 kr. och sergeant 40 öro, samtlige under

365 dagar.......................................................................................

—

—

14,162

—

Portion till underbefäl in. fl.

Portion å 62 öre beräknas förslagsvis för 2 fanjunkare och 7 sergeanter

under 365 dagar, tillsammans...............................................................

—

—

2,036

70

Arvoden.

Till en bataljonspredikant .................................................................

400

—

» auditörsbiträde ...........................................................................

500

—

900

Särskilda anslag.

Medikamentspenningar för 65 man ä 2 kr. 25 öre....................................

146

25

Kommunionspenningar för 65 man å 5 öre.............................................

3

25

Skrifmaterialier m. m.......................................................................

500

—

Bataljonens skolor samt undervisnings- och gymnastikmateriel ..................

400

—

Musikinstruments anskaffande och underhåll .........................................

150

—

1,199

50

Transport

—

50,327

20;

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Fjerde hufrudtiteln,

Transport

Aflöning och arvoden in. in. för manskap.

Aflöning: 65 man i 12 mån. å 10 kr. i mån.......................

Arvoden: 2 dist.-korp. i 12 man. å 15 kr. i man...............

4 korpraler i 12 » å 10 » » ..............

4 v. korpraler i 12 » å 5 » » ..............

2 trumpetare i 12 » å 3 » » ..............

Lega: 65 man å 40 kr.................................................

Beklädnad och underhåll in. in.

Beklädnad: 65 man i 365 dagar å 33 öre per dag ......

Underhåll: 65 » i 365 » å 62 öre » » .......

Sängkläder och servis för 65 man å 9 kr....................

Sjukvårdspersedlar.................................................

360

480

240

72

Hästar.

30 stamhästar: remontering, skoning och medikamenter å SO kr.

utfodring: 365 dagar å 1 kr. per dag...............

Kaserneringskostnader.

Underhåll af kasern och kaserngård, sotning, brandredskap, renhållning m. m.

Yod och ljus .:.................................................................................

Kaserninventariers underhåll för 65 man å 2 kr. 50 öre...........................

Kronor.

7,800

1,152

2.G00

7,829

14,709

585

50

2,400

10,950

734

55

700

—

162

50

Kronor.

Summa kronor

50,327

20

11,552

23,173

13,350

1,597

100,000

75

05

s. 89 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufva dtiteln.

89

Bil. n:o 4.

Förslag

till stat för Hallands bataljon.

Volontärer.

8 distinktionskorpraler, 16 korpraler, 36 vice korpraler och 240 menige *).

utgöres af:

Aflöning

lega

som utgår med 40 kronor för hvartdera af de två första tjensteåren och

med 80 kronor för hvartdera af de öfriga samt beräknas förslagsvis:

för 96 man å 40 kronor...................................................... 3,840:

» 204 » »80 » ...................................................... 16,320: —

Lön

som utgår under tjenstgöring med 10 kronor för månad, beräknas förslagsvis

under kommendering till volontärskolan för 83 man i 107a månader

samt bestrides under de årliga vapenöfningarna vid bataljonen af anslaget

till beväringsmanskapets vapenöfningar.

Arfvode

som utgår för månad, under tjenstgöring med 15 kronor till distinktionskorpral,

10 kronor till korpral och 5 kronor till vice korpral, sam^.

under tider, då vederbörande volontär ej är inkallad till tjenstgöring,

med 7 kronor 50 öre till distinktionskorpral, 5 kronor till korpral och

2 kronor 50 öre till vice korpral samt beräknas förslagsvis:

under kommendering till volontärskolan för 2 distinktionskorpraler, 2 korpraler

och 5 vice korpraler i 10l/2 månader ....................................

under disponibilitet för 6 distinktionskorpraler, 14 korpraler och 31 vice

korpraler i likaledes IOV2 månader ................................................

Transport

Kronor, ö.

Kronor, ö

20,160

8,715

787

2,021

50

25

31,683

I—| 31,683

75

75

*) I detta antal inbegripas de volontärer, till hvilkas aflönande Kiksdagen år 1886 anvisat medel.

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 12

r

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Fjerde hufrudtiteln.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Transport

skolande tjenstgöringsarfvodena under de årliga vapenöfningama vid batal- jonen bestridas af anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar.

—

—

31,683

75

Beklädnad och underhäll.

Dessa förmåner åtnjutas af volontärerna i likhet med bataljonens be- väringsmanskap och beräknas kostnaderna härför under den tid på året,

volontärskolan pågår, förslagsvis sålunda:

Medikamentspenningar per man ................................................ 2: 25

Kommunionspenningar » » ................................................ — 5

Servis » » ................................................ 8:

Kaserninventariers underhåll per man ....................................... 2: 50

315 portioner å 55 öre » » ....................................... 173: 25

315 beklädnadsdagar å 33 öre » >> ...................................... 10& 95

Summa kronor 290: —

eller för 87 man (3 sergeanter, 1 spel samt 83 korpraler och menige) ......

—

—

25,230

—

Aflöning för befäl vid volontärskolan m. m.:

Kompanichefsarfvode..........................................................i.................

Dagaflöning till kompanichefen å 3 kronor i 315 dagar, att utgå derest så- dan ej redan på grund af aunat uppdrag åtnjutes ...........................

Dagaflöning till 2 subalternofficerare å 2 kr. i 315 dagar ........................

» » 1 regementsläkare å 3 » » ........................

» » 3 sergeanter å 40 öre » ........................

» » 1 spel å 40 » » ........................

» » 1 sjukvårdsvolontär å 25 » » ........................

Diverse utgifter.................................................................................

600

945

1,260

945

378

126

78

4,046

75

8,378

75

Summa kronor

—

1-

| *) 65,292 50

*) Do 5,292 kronor 50 öre, hvarmed förslagsstaten, öfverskjuter begärda beloppet 60,000 kronor, utgå

från de medel, Riksdagen för ändamålet år 1886 anvisat.

Stockholm, K. L. Beckman, 1890.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse

i Kongl. Maj:ts nåd. proposition n:o 1

Fjerde hufyudtiteln.

Sid. 19 rad 3 och 2 nedifrån står: daglöning

läs: dagaflöning

Sid. 47 rad 4 uppifrån står: 12 st. 16 om. haubitser

läs: 2 st. 16 cm. haubitser

Bih. till Rilsd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Femte hufvudtiteln.

Protokoll öfver sjoförsvarsärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott

den 11 Januari 1890.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll och

Wikblad.

Departementschefen, Statsrådet Friherre von Otter, anmälde i underdånighet

frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte

hufvudtitel för år 1891 och föredrog härvid tillika marinförvaltningens

underdåniga skrivelser:

den 27 September 1889 angående de ordinarie anslagen samt behofvet

af extra anslag för förstnämnda år; samt

Bih. till Biksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Femte hufyudtiteln.

[1-3]

Aflöning för

flottans kårer

och stater.

den 12 Mars 1889 med utlåtande öfver ett utaf särskilde komiterade

afgifvet förslag till nytt reglemente och ny stat för navigationsskolorna

i riket;

hvarefter departementschefen yttrade följande beträffande:

Ordinarie anslag.

Aflöning för flottans kårer och stater.

Till aflöning för flottans kårer och stater äro för innevarande år

anvisade:

dels det härför å ordinarie stat uppförda anslag kr. 1,445,734: —

dels det till ersättning för vakanta rusthållsnummer

i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län

likaledes å ordinarie stat uppförda anslag................... » 114,000: •—-

dels ock å extra stat till genomförande af senast

beslutade lönereglering för flottan.................................... » 50,000: —

eller tillhopa kr. 1,609,734: —

Härutöfver erfordras för den del af nya sjömanskåren, som under

år 1891 skall uppsättas, 67,000 kronor, hvarmed det ordinarie anslaget

till aflöning alltså bör förhöjas. Med anledning häraf och under åberopande

af hvad jag i fråga om förevarande anslag anförde till protokollet

den 12 Januari 1888 rörande reglering af utgifterna under femte

hufvudtiteln för år 1889, får jag underdånigst hemställa, att Eders

Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att det i nu gällande riksstat till aflöning för flottans kårer och

stater anvisade anslag å ...................................................... kr. 1,445,734: —

må förhöjas med det för år 1891 till förändrad

organisation af sjömanskåren erforderliga belopp...... » 67,000: —

eller till kr. 1,512,734: —

att hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i

Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund

af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne

till aflöning för flottans kårer och stater måtte likasom föregående år

för fyllande af behofvet under denna anslagstitel under år 1891 användas,

samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

att i öfrigt ett anslag af 50,000 kronor till genomförande af senast

beslutade lönereglering för flottan måtte å extra stat för år 1891

anvisas att gemensamt med anslaget till aflöning för flottans kårer

och stater redovisas.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

Med anledning af Eders Kongl. Maj ds framställning har senaste

Riksdag medgifvit, att de på reservationsanslaget till beklädnad åt sjömans-

och skeppsgossekårerna under år 1890 uppkommande besparingar

finge användas till betäckande af den brist, som innan anslaget

erhållit reservationsanslags natur å detsamma uppkommit. Bristen utgör

för närvarande 14,139 kronor 68 öre och då det icke kan med

visshet påräknas, att besparingarne å ifrågavarande anslag till och med

år 1890 skola uppgå till sistnämnda belopp, har marinförvaltningen

föreslagit, att Eders Kongl. Majd täcktes hos Riksdagen äska, jemte

anslagets uppförande i staten till samma belopp som för innevarande

år, medgifvande att, till utjemnande af återstoden af berörda brist,

måtte få användas jemväl den besparing, som under år 1891 må kunna

på anslaget beredas; och hemställer jag underdånigst, att framställning

må göras till Riksdagen i enlighet med detta marinförvaltningens förslag

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

För att bereda de rust- och rotehållare vid båtsmanshållet, hvilka

utgjorde rustnings- eller roteringsbesvären effektivt, den år 1885 beslutade

lindring i samma besvär, uppfördes å femte hufvudtiteln ett förslagsanslag

af 162,000 kronor. Sedan beslut år 1887 fattats om båtsmanshållets

vakanssättning har, vid det förhållande att för alla vakanssatta

rotar lindringen skall utgå medelst afskrifning å vakansafgiften

och icke genom utbetalning från statsverket, anslaget i mån af vakanssättningens

fortgång blifvit nedsatt samt utgör för närvarande 100,000

kronor. Med afseende, på den fortgående vakanssättningen skulle detta

belopp för år 1891 nedsättas till 80,000 kronor.

Men enär Eders Kongl. Maj:t förklarat sig vilja föreslå Riksdagen

att under vissa vilkor besluta en ytterligare lindring i rustnings- och

roteringsbesvären af tio procent och denna skulle komma att genom

utbetalning från statsverket af motsvarande belopp beredas de rustoch

rotehåll, som ännu äro effektiva, blifver en förhöjning af anslaget

[4]

Beklädnad åt

sjömans- och

skeppsgossekårerna.

.[5]

Lindring i

rustnings- och

roteringsbesvären.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Femte hufrudtiteln.

Flottans nybyggnad

och

underhåll.

med afseende härpå erforderlig, och torde denna förhöjning, då den

nu ifrågakommande lindringen skulle utgöra en tredjedel af den förut

medgifna, böra bestämmas till en tredjedel af hvad anslaget eljest

bort för år 1891 utgöra och således i rundt tal till 26,000 kronor.

På grund häraf hemställer jag, under förutsättning att en ytterligare

lindring i rustnings- och roteringsbesvären af 10 procent varder

af Riksdagen beslutad, att nu ifrågavarande anslag må för år 1891 iipptagas

till ett belopp af 106,000 kronor.

Flottans nybyggnad och underhåll.

Marinförvaltningen har under eu följd af år framhållit otillräckligheten

af detta anslag ensamt för underhållet af flottans materiel och

etablissement, så vida det skall blifva möjligt att hålla dessa i tjenstbar

och försvarligt skick.

Redan vid 1886 års Riksdag begärde Eders Kong]. Maj:t en förhöjning

af detta anslag från 1,078,000 till 1,440,000 kronor, hvilket

var det lägsta belopp, som, efter en verkstäld noggrann utredning, af

såväl marinförvaltningen som Eders Kongl. Maj:t ansågs såsom erforderligt

för att underhållet nöjaktigt skulle kunna bestridas. Riksdagen

fann visserligen en förhöjning af anslaget vara af behofvet påkallad,

men ansåg det betänkligt att bevilja en så betydlig förhöjning som den

föreslagna, hvarföre ock, under antagande att den under de föregående

åren uppkomna bristen möjligen härrört af mera tillfälliga anledningar,

Riksdagen nedsatte det äskade förhöjda anslagsbeloppet till 1,200,000

kronor. Den gifna följden häraf har blifvit, att anslaget fortfarande

visat sig för det dermed numera uteslutande afsedda ändamål, flottans

underhåll, otillräckligt och att extra anslag måst af Riksdagen äskas för

oundgängliga utgifter, hvilka eljest bort af underhållsanslaget bekostas.

Under det sålunda ifrågavarande anslag icke visat sig förslå ens

till det ena af de ändamål, för hvilka detsamma ursprungligen varit

afsedt, har det andra behofvet af nybyggnader uteslutande måst tillgodoses

genom extra anslag.

Olämpligheten och olägenheterna att tillgodose ett stadigvarande

behof genom extra anslag till vexlande belopp har af mig förut blifvit

framhållen och marinförvaltningen har de två sistförflutna åren, vid afgifvande

af underdåniga förslag angående anslag under riksstatens

femte hufvudtitel, gjort underdånig framställning om behöfligheten af

ett ordinarie anslag till flottans nybyggnad och underhåll, hvilket kunde

lemna medel för fartygsmaterielens uppbringande till och bibehållande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

5

i ett mera tidsenligt och för försvaret betryggande skick, än som låter

sig göra med de ovissa tillgångar, Indika genom tid efter annan med

olika mellanskof beviljade extra ordinarie anslag erhållas, och i sådant

hänseende ansett ett belopp af 2,000,000 kronor böra till nybyggnad

afses samt anslaget till flottans nybyggnad och underhåll fördenskull

med sagda belopp förhöjas.

Eders Kongl. Maj:t förklarade vid pröfning sistlidet år af detta

förslag, med erkännande af förslagets stora vigt och de väsentliga fördelar

i såväl ekonomiskt som praktiskt hänseende, som derigenom

obestridligen skulle kunna vinnas, att, enär statens tillgångar icke då

medgåfve en sådan förhöjning i hufvudtitelns slutsumma, som deraf

skulle blifva en följd, och en nedsättning af det då såsom nu till

2,000,000 kronor föreslagna beloppet icke kunde ske, om det åsyftade

ändamålet med ett sådant ordinarie anslag skulle vinnas, med framställning

till Riksdagen i detta syfte skulle tills vidare anstå.

Marinförvaltningen har nu förnyat sin framställning i ofvanberörda

hänseende och dervid bland annat anfört:

att ifrågavarande behof med hvarje år blefve allt mer behjertansvärdt

och att under eu tid, då nästan alla Europas stater och särskildt

våra grannar för förbättring och ökning af sina stridskrafter till lands

och sjös gjorde ansträngningar, hvilkas stora omfattning endast kunde

förklaras af en lika djup som allmän misstro till varaktigheten af det

nu rådande fredslugnet, vårt land endast egde ringa medel till stödjande

af vår neutralitet eller afvärjande af ett fiendtligt anfall på våra

kuster;

att Danmark redan nu egde 7 bepansrade sjögående fartyg, under

det att vi endast hade 2 dylika med inberäknande af den ännu icke

färdiga pansarbåten Göta;

att om och när vårt land skall kunna träda ut ur denna för bevarande

af vår sjelfständighet farliga ställning knappt läte sig beräkna,

så länge nybyggnaden af vår flotta liksom hittills gjordes beroende af

tillfälliga anslag till vexlande belopp;

att redan 1880—1882 årens sjöförsvarskomité, som bland sina ledamöter

utom fackmän räknade flera ledamöter af Riksdagen, förordade

nyanskaffning under den närmaste framtiden af 3 pansarbätar af Sveas

cert, och derjemte uttalade den åsigt att detta antal vore väl litet och

inom en icke alltför lång tid borde efterföljas af till en början ytterligare

3 pansarbåtar; men att under den statsregleringsperiod, hvilken

denna underdåniga framställning afsåge, det nionde året efter sjöförsvarskomiténs

berörda uttalande komme att förflyta utan att på denna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Femte hufvndtiteln*

tid med de hittills beviljade medlen mera än den andra pal isarbåten

både kunnat färdigbyggas;

att utom dessa vigtiga militära skäl äfven ekonomiska skäl kraftigt

talade för den förhöjning af ifrågavarande anslag, som de två sista

åren blifvit af marinförvaltningen föreslagen, såsom att saknaden af

tillräcklig ny fartygsmateriel tvingade till fortsatt underhåll af den

gamla föga krigsdugliga materielen utöfver hvad eljest skulle vara med

klok hushållning öfverensstämmande, samt att kostnaden för den äldre

materielens försvarliga vidmakthållande växte med dess ålder;

att ovissheten och de vexlande beloppen af de för fartygsbyggnad

hittills beviljade extra ordinarie anslagen omöjliggjorde en genomgående

plan för nybyggnadsverksamheten och ett fullt ekonomiskt tillgodogörande

af sjelfva anslagen, då deremot fördelarne af ett fast nj^byggnadsanslag

blefve betydande i det att ett sådant, till större delen inom

landet användt anslag skulle tillföra dettas näringslif en betydande insats,

skulle medgifva upprättande af kontrakt för längre tid och om större

leveranser på en gång samt möjliggöra begagnande af fördelaktiga och

undvikande af mindre gynsamma konjunkturer, till vinnande af betydlig

besparing i utgifter;

att, vid jemförelse mellan å ena sidan det ifrågasatta fasta nybyggnadsanslaget

och å den andra de belopp å extra stat, Riksdagen för

de behof, hvartill detta anslag skulle användas, i medeltal årligen beviljat

under tider, då Riksdagen ansett flottans nybyggnad böra fortgå,

väl funnes, att det fasta anslaget skulle öfverstiga berörda medeltal för

åren 1873—78 med 296,100 kronor och för åren 1883—87 med icke

fullt 328,000 kronor, men att denna ökning, som i och för sig icke

kunde anses för stor i förhållande till den utomordentliga vigten af det

dermed åsyftade ändamålet, till väsentlig del uppvägdes af ofvan omförmälda

besparing;

att, om ett belopp af 2,000,000 kronor blefve såsom ordinarie

anslag till flottans nybyggnad beviljadt, årliga extra ordinarie anslag

icke behöfde äskas för anskaffning af artillerimateriel till de flottans

fartyg, som nybyggas, och icke heller för minväsendet;

att, då beloppet af det fasta anslaget vore beräknadt för nybyggnad

af fartyg af de certer sjöförsvarskomitén upptagit, detsamma icke borde

afses för fartyg af större typer än de af komitén föreslagna förr än

Riksdagen derom beslutat; samt

att, derest anskaffningen af ny fartygsmateriel blefve ordnad och

tryggad genom anvisande af medel derför å ordinarie stat, kostnaderna

för det egentliga underhållet skulle för framtiden kunna begränsas inom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Femte hufyudtiteln.

7

det derför nu årligen utgående belopp, 1,200,000 kronor, jemte den

redan beslutade tillökningen deri till följd af båtsmanshållets vakanssättning.

Till de af marinförvaltningen sålunda anförda synnerligen beaktansvärda

skälen för uppförande å ordinarie stat af ett fast nybyggnadsanslag

skulle kunna tilläggas ännu flere, bland bvilka ett synes

mig vara af den vigt att jag anser mig icke böra underlåta att derå

fästa Eders Kongl. Maj:ts särskilda uppmärksamhet.

_Vi hafva nemligen under de senaste åren, till följd af artilleriets

hastiga utveckling, vid anskaffning af refflade kanoner äfven af mindre

kaliber för såväl arméns som flottans behof varit hänvisade till utlandet.

Småningom hafva dock allt gröfre pjeser kunnat inom landet åstadkommas,

så att, då pansarbåten Sveas 15 cm. kanoner måste beställas

från England, dylika fullt jemngoda nu kunnat för systerfartyget Göta

tillverkas bär i landet. De gröfre kanonerna för pansarbåtarnas såväl

som för sjöfästningarnes behof måste dock fortfarande med stor kostnad

beställas utifrån, ehuru äfven dessa enligt erbjudande skulle kunna inom

landet tillverkas, förutsatt att de svenska tillverkarne finge nödig garanti

att erhålla beställningar samt tillräcklig tid för desammas fullgörande.

Det erfordras nemligen först och främst mycket dyrbara

maskiner för de gröfre artilleripjesernas åstadkommande, hvilka maskiner

naturligtvis ingen vill riskera att anskaffa utan att ega full trygghet

att för desamma erhålla användande; och då därjemte till dessa maskiners

anskaffande och uppsättande äfven någon tid åtgår, samt eu

profkanon först måste tillverkas, afprofvas och godkännas, skulle åtminstone

till en början flera år erfordras för fullgörande af en erhållen

beställning.

Funnes ett fast byggnad sanslag för flottan, kunde för längre tid

bindande kontrakt om leverans af artillerimateriel uppgöras, hvarigenom

staten möjligen blefve i afseende å all kanonbeställning oberoende af

utlandet och anskaffningskostnaden utan tvifvel billigare, hvarjemte tillfälle

bereddes denna industrigren att än ytterligare uppblomstra; men

med de ovissa anslag, som nu erhållas, kan någon garanti för sådana

beställningars erhållande icke lemnas, så mycket mindre som någon

längre tid icke kan medgifvas för fullgörande af beställningar, hvartill

tillfälliga ^ anslag beviljats, enär utförandet af desamma i allmänhet är

af beskaffenhet att böra så mycket som möjligt påskyndas.

Af de nu anförda med flera skäl skulle jag icke tvekat att tillstyrka

Eders Kongl. Maj:t att hos Riksdagen göra framställning om uppförandet

å ordinarie stat af ett fast nybyggnadsanslag, så framt icke för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Femte hufvudtiteln.

hållandet vore att nu liksom under de föregående åren de tillgångar,

som kunna för femte hufvudtitelns anslagsbehof afses, om ock något rikligare,

icke medgifva att höja hufvudtitelns slutsumma på den ordinarie

staten med det till flottans nybyggnad föreslagna beloppet, hvilket jag

icke heller anser kunna nedsättas, om det dermed afsedda ändamålet

skall nöjaktigt vinnas. För sjöförsvarets stärkande och ordnande måste

nemligen äfven andra behof nu oundgängligen tillgodoses, såsom sjöfästningarnes

bestyckande med tidsenliga pansarbrytande kanoner och komplettering

i öfrigt, redan befintliga fartygs förseende med nödig utredning

och tillräcklig ammunition med flera behof, för hvilka jag här

nedan, vid framställningen af de extra anslagsbehofven, kommer att

närmare redogöra.

Jag har emellertid icke ansett mig kunna underlåta att här framhålla

den stora vigten för flottans framtida utveckling att erhålla ett

fast ordinarie nybyggnadsanslag och nödvändigheten att detta åvägabringas

så skyndsamt sådant möjligen låter sig göra.

Förutom den tillökning i anslaget till »flottans nybyggnad och

underhåll» marinförvaltningen i följd af sitt förslag om ett ordinarie

byggnadsanslag på 2,000,000 kronor ifrågasatt, har förvaltningen tillika

hemstält att af det anslag 1887 års Riksdag, i sammanhang med båtsmanshållets

vakanssättning, beviljade till anställande af daglönare vid

flottans varf i båtsmännens ställe till belopp af högst 100,000 kronor,

att utgå i den mån, som det dittills vanligen vid varfven använda antalet

båtsmän icke kunde genom uppfordring af qvarvarande manskap

vid båtsmanshållet erhållas, 20,000 kronor skulle, i enlighet med de

angående organisationens genomförande uppgjorda beräkningar (jemförelsetablån

Bil. D till 1887 års statsverksproposition) för år 1891

äskas såsom förhöjning i nybyggnads- och underliållsanslaget; men

fastän denna förhöjning blifvit, på sätt förvaltningen anfört, vid organisationen

beräknad att med nämnda belopp för år 1891 utgå, och huru

välbehöflig denna ökade tillgång i öfrigt än vore, anser jag mig likväl

icke, så länge erforderligt antal båtsmän ännu finnas att för varfvens

behof tillgå, kunna med hänsyn till de af mig framst.älda skälen för

anslagets uppförande och vilkoren för dess utgående för närvarande

föreslå en dylik tillökning.

Med afseende på hvad jag sålunda anfört och då den år 1886 begärda

förhöjningen i nybyggnads- och underhållsanslaget till 1,440,000

kronor, ehuru såsom ofvan sagdt väl behöflig, icke synes mig nu höra

ifrågasättas med hänsyn till nödvändigheten att taga de tillgångar, som

för sjöförsvaret kunna för närvarande påräknas, i anspråk för andra

s. 9 Kontrollera mot PDF

Femte hufyudtiteln.

9

vigtiga anslagsbehof, nödgas jag nu hemställa, att anslaget till flottans

nybyggnad och underhåll må för år 1891 oförändradt bibehållas.

Sjökrigsskolan.

För att bereda lektorerne vid sjökrigsskolan förbättring i lönevilkor

och likställighet i detta hänseende med lektorerne vid de allmänna

läroverken, med hvilka de äro likstälda i kompetens vilkor och

i det närmaste äfven i undervisningstid, föreslog Eders Kongl. Maj:t

1888 års Riksdag:

att de vid sjökrigsskolan anstälde lektorers löneförmåner måtte

sålunda förbättras:

a) att aflöningen i första lönegraden bestämdes till 3,600 kronor;

b) att de nu utgående ålderstilläggen i 2:a, 3:e och 4:e lönegraderna

förhöjdes från 250 kronor till 500 kronor; äfvensom att sådan förhöjning

i ålderstilläggen äfven medgåfves biträdande läraren i matematik;

c) att lektorerne vid sjökrigsskolan måtte åtnjuta rätt till tjenstårsberäkning

i likhet med lektorerne vid de allmänna läroverken, samt

d) att lektorerne vid sjökrigsskolan måtte förklaras berättigade

att från allmänna indragningsstaten erhålla pension till enahanda belopp

och på enahanda vilkor, som för närvarande vore bestämda för

deras vederlikar i motsvarande lönegrad vid de allmänna läroverken;

allt med vilkor att den, som ville komma i åtnjutande af desse förbättrade

löneförmåner, icke finge jemte sin lärarebefattning vid sjökrigsskolan

utöfva lärareverksamhet vid någon privat undervisningsanstalt

för inträde i nämnda skola;

att, för beredande af denna löneförbättring, dels det å ordinarie

stat uppförda anslag för sjökrigsskolan måtte förhöjas med 1,860 kronor

eller från 31,040 kronor till 32,900 kronor dels ock att af kadetternes

terminsafgifter finge användas, utöfver hvad deraf redan blifvit

till löneförbättring åt lärarne anvisadt, ytterligare 1,300 kronor.

Statsutskottet ansåg sig icke böra tillstyrka detta förslag och anförde

härvid att, utom det att något trängande behof af lönetillökning

icke kunde anses under då gällande prisförhållanden förefinnas, genomförandet

af lönereglering för sjökrigsskolans lärare äfven af annan

orsak då vore mindre lämplig; ty om lektorerne vid sjökrigsskolan

enligt Utskottets förmenande, med hänsyn till undervisningstid och

antalet af de elever de hade att undervisa, icke vore likstälda med

lektorerne vid de allmänna läroverken i hufvudstaden och således i

Bill. till Riksd. Prat. 1800. 1 Sami. 1 Afd. 2

[6-8]

Sjökrigs
skolan.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Femte hufvudtitehi.

alla händelser icke kunde hafva anspråk på samma aflöningsförmåner

som desse, torde de dock kunna anses i andra afseenden med lektorerne

vid de allmänna läroverken så jemförliga, att det framstälda förslaget

icke borde tagas i betraktande annqrledes än i sammanhang

med eller efter pröfning af den ännu olösta frågan om de allmänna

läroverkens omorganisation, hvarför Utskottet hemstälde att Eders

Kongl. Maj:ts framställning icke måtte af Riksdagen bifallas.

Statsutskottets utlåtande godkändes af Andra Kammaren, hvaremot

Första Kammaren antog ett af åtskilliga af denna kammares ledamöter

inom Statsutskottet i afgifven reservation framstäldt förslag, att Kongl.

Maj:ts framställning måtte på det sätt bifallas att till löneförbättring

åt lärarne vid sjökrigsskolan dels finge användas af kadetternes terminsafgifter,

så vidt de dertill lemnade tillgång, ett belopp af 1,300

kronor, dels ett extra anslag å 1,860 kronor för år 1889 anvisades.

Detta blef också genom företagen gemensam omröstning Riksdagens

beslut.

Vid nästlidne års Riksdag föreslog Eders Kongl. Maj:t, då behofvet

af förbättrade aflöningsförmåner för sjökrigsskolans lärare qvarstode

oförminskadt, men någon utsigt att, innan en definitiv reglering af aflöningen

för lärarne vid de allmänna läroverken kommit till stånd, få

den medgifna aflöningsförbättringen åt sjökrigsskolans lärare uppförd

på ordinarie stat, såsom Eders Kongl. Maj:t föregående år begärt, icke

ansågs förefinnas, att likasom för 1889 ett extra anslag af 1,860 kronor

måtte för år 1890 anvisas; och Riksdagen biföll på det sätt Eders

Kongl. Maj:ts framställning att anslaget beviljades under vilkor att

lärarne vid sjökrigsskolan icke utöfvade lärareverksamhet vid privat

läroanstalt för inträde i nämnda skola.

På grund af dessa Riksdagens beslut hafva sjökrigsskolans lärare

under nästlidne år varit i åtnjutande af de sålunda förbättrade aflöningsförmånerna

och äro jemväl för innevarande år berättigade härtill likväl

endast under ofvannämnda af Riksdagen föreskrifna vilkor.

Då emellertid till innevarande års Riksdag förslag lärer komma att

framläggas till omorganisation af de'' allmänna läroverken och till definitiv

reglering af lärarepersonalens vid dessa läroverk aflöning, synes

mig tiden vara inne att äfven söka åvägabringa en definitiv reglering

af lönerna för lektorerne vid sjökrigsskolan, desto heldre som genom

det af Riksdagen vid det extra anslagets beviljande för 1890 fästade

vilkor ingen af desse lärare kan komma i åtnjutande af löneförbättringen

så länge någon af kamraterna fortsätter undervisningen vid den

förberedande sjökrigsskolan, men man icke skäligen kan begära att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

11

desse skola med denna verksamhet, som inbringar dem en välbehöflig

tillökning i inkomster, upphöra förr, än de erhållit full visshet att för

all framtid få tillgodonjuta den aflöningsförbättring, som skulle lemna

dem ersättning härför.

Enligt hvad jag inhemtat, innehåller det förslag, hvilket chefen

för ecklesiastikdepartementet har för afsigt att för Eders Kongl. Maj:t

framlägga angående lärarnes vid de allmänna läroverken aflöningsförmåner,

att under förutsättning att lästiden så utsträckes, att lärarnes

tjenstgöringstid kommer att uppgå till 40 veckor om året, lektorerne

skulle aflönas i fyra lönegrader å 2,100 kronor, 2,600 kronor, 3,100

kronor och 3,600 kronor jemte tjenstgöringspenningar, 1,400 kronor,

med rätt till uppflyttning från lägre till högre lönegrad efter fem

års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring. Härförutom åtnjuta

lektorerne vid de allmänna läroverken i Stockholm 600 kronor hyresbidrag.

Huru önskligt det än vore att lektorerne vid sjökrigsskolan kunde

beredas enahanda löneförmåner på det att denna skola skulle kunna

förvärfva och bibehålla så framstående och dugliga lärarekrafter som

möjligt, hvilket om lönerna blifva lägre icke med säkerhet kan påräknas,

då det väl kan antagas att lektorerne vid sjökrigsskolan vid sådant

förhållande skola söka sig till de bättre aflönade platserna vid

de allmänna läroverken utan afseende på den längre undervisningstiden

vid desse, helst de icke i allmänhet torde kunna genom annan sysselsättning

under samma tid bereda sig lika stor och säkert påräknelig

inkomst som aflöningsförhöjningen utgör, så torde likväl ingen utsigt

förefinnas att till en framställning härom vinna Riksdagens bifall och

jag har derföre icke trott mig böra ifrågasätta större förhöjning i aflöningsförmånerna

för sjökrigsskolans lektorer än den Eders Kongl.

Maj:t föreslog 1888 års Riksdag.

I öfverensstämmelse härmed skulle lägsta aflöningen för lektor vid

sjökrigsskolan utgöra 3,600 kronor, deraf 600 kronor motsvarande

lektorernas vid de allmänna läroverken hyresbidrag, och denna aflöning

skulle sedermera efter 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjenstgöring förhöjas

med 500 kronor hvarje gång samt efter 20 års lika beskaffad

tjenstgöring med ytterligare 250 kronor. Härigenom komme sjökrigsskolans

lärare i åtnjutande af enahanda aflöningsförmåner som de allmänna

läroverkens lektorer för närvarande undfå.

För bestämmande såväl af pensionsbelopp som af det afdrag på

aflöningen lektorerne vid sjökrigsskolan vid förfall i följd af sjukdom

skola vidkännas till öfverensstämmelse med de vid löneregleringarne

för statens embets- och tjensteman hittills följda grunder, bör aflöningen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Femte liufmdtiteln.

fördelas i lön och tjenstgöringspenningar; och då den lägsta lektorslönen,

oberäknad! hyresbidraget 600 kronor, kommer att utgöra 3,000

kronor, skulle, med iakttagande af samma förhållande mellan lön och

tjenstgöringspenningar, som vid fördelningen af aflöningen för lektorerne

vid de allmänna läroverken egt rum, af detta belopp 1,800 kronor

bestämmas såsom lön och 1,200 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

De efter föreskrifven tid tillkommande ålderstilläggen skulle,

såsom i liknande fall hittills egt rum, utgöra förhöjning på den fasta

lönen. Lektorernes vid sjökrigsskolan aflöning skulle sålunda komma

att utgå i fem lönegrader med 1,800, 2,300, 2,800, 3,300 och 3,550

kronor lön samt 1,200 kronor tjenstgöringspenningar och 600 kronor

hyresbidrag.

På sätt jag i statsrådsprotokollet den 12 Januari 1888 yttrade och

på de af mig der anförda, af Eders Kongl. Maj:t gillade skäl, torde

sjökrigsskolans lektorer jemväl böra tilläggas rätt till lika tjenstårsberäkning

med lektorerne vid de allmänna läroverken, äfvensom till

pension efter samma grunder som äro eller varda bestämda för sistnämnde

lärare, dock till det lägre belopp, som betingas af de för dem

bestämda lägre lönebelopp.

I fråga om rätt till ålderstillägg har biträdande läraren i matematik,

som uppbär arvode till högre belopp än 1,000 kronor, i enlighet

med bestämmelserna i Riksdagens skrifvelse den 13 Maj 1876

hittills åtnjutit samma rätt som lektorerne och synes han i detta hänseende

fortfarande böra likställas med desse och alltså få tillgodonjuta

de här ofvan föreslagna högre ålderstilläggsbeloppen; hvaremot någon

pensionsrätt icke lärer honom, som blott uppbär arvode, böra tilläggas.

De ökade kostnader, som den nu ifrågasatta förbättringen skulle

medföra, utgöra, såsom af ofvan åberopade Statsrådsprotokoll närmare

synes, 3,121 kronor 71 öre, förutom den förhöjda utgift, som kommer

att drabba ålderstilläggsanslaget i följd af förhöjningen i dessa tillägg,

och hvilken förhöjning högst kan komma att uppgå till 4,500 kronor

men icke föranleder någon förändring i detta anslag, som är af förslagsanslags

natur. Som emellertid, enligt Riksdagens beslut år 1888, af

kadetternes terminsafgifter till löneförbättring åt lektorerne får användas

omkring 1,300 kronor, skulle den tillökning, som erfordrades i statsanslaget

till sjökrigsskolan för löneregleringens genomförande, blott

blifva 1,870 kronor, som till jemnande af anslagets slutsumma torde

upptagas till det hittills å extra stat för ändamålet anvisade belopp

1,860 kronor, hvarigenom anslaget till sjökrigsskolan skulle förhöjas

från 31,040 kronor till 32,900 kronor.

6

s. 13 Kontrollera mot PDF

Femte hnfrudtiteln.

13

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att de vid sjökrigsskolan anstälde lektorers förmåner må sålunda

förbättras:

a) att aflöningen i första lönegraden bestämmes till 3,600 kronor,

deraf 1,800 kronor lön, 1,200 kronor tjenstgöringspenningar och 600

kronor hyresbidrag;

b) att de nu utgående ålderstilläggen, hvilka skola anses såsom

tillägg i den fasta lönen, må i 2:a, 3:e och 4:de lönegraden förhöjas

från 250 till 500 kronor;

c) att lektorerne vid sjökrigsskolan må åtnjuta rätt till tjenstårsberäkning

i likhet med lektorerne vid de allmänna läroverken; samt

d) att lektorerne vid sjökrigsskolan må förklaras berättigade att

från allmänna indragningsstaten erhålla pension efter enahanda grunder

och på samma vilkor, som äro eller varda bestämda för lektorernes

vid de allmänna läroverken pensionsrätt,

allt med vilkor att den, som vill komma i åtnjutande af dessa

förbättrade löneförmåner och af pensionsrätt, icke må jemte sin lärarebefattning

vid sjökrigsskolan utöfva lärareverksamhet vid någon privat

undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola, samt före 1891 års

ingång anmäler sig att med samma år ingå på den nya lönestaten,

äfvensom att han i öfrigt skall i tillämpliga delar vara underkastad de

vid löneregleringarne för statens embets- och tjensteman i allmänhet

för lönernas åtnjutande faststälda vilkor;

att den här ofvan i punkten b) bestämda förhöjning i ålderstillägg

äfven medgifves biträdande läraren i matematik; samt

att för beredande af ofvanberörda löneförbättring må utöfver de

1,300 kronor af kadetternes terminsafgifter, som enligt Riksdagens

medgifvande år 1888 få dertill användas, af Riksdagen beviljas en förhöjning

af 1,860 kronor i det för sjökrigsskolan anvisade anslag

31,040 kronor, så att detsamma kommer att utgöra 32,900 kronor.

Anslagen till durchmarschkostnader samt till reseoch

traktamentspenningar.

I enlighet med den af Riksdagen godkända planen för sjömanskårens

organisation och på grund deraf beräknade förändringar i en

del anslag under femte hufvudtiteln har marinförvaltuingen hemstält

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Femte hufvudtiteln.

att anslaget till durchmarschkostnader, som för år 1890 upptagits till

22,000 kronor, måtte i riksstaten för år 1891 nedsättas till 18,000

kronor samt anslaget till rese- och traktamentspenningar, hvilket i

1890 års riksstat uppförts med 23,000 kronor, förhöjas i 1891 års stat

till 25,000 kronor; och får jag tillstyrka att framställning i enlighet

härmed göres hos Riksdagen.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

[10.] Då inkomsttiteln fyr- och båkmedel för nu ifrågavarande stats
n°ts-och

fyr- regleringsperiod beräknats liksom för innevarande år till 1,200,000

m. m. kronor, lärer penninganslaget till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna

böra i riksstaten upptagas till enahanda belopp

och följaktigen anslaget, med inberäkning af deri ingående friheter och

ersättningar, 409 kronor, utföras med 1,200,409 kronor, under förutsättning

derjemte, att de å förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott

fortfarande må såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda

ändamål.

Undervisningsanstalterna för sjöfart.

[11 —13.] Med anledning af väckt fråga om anordnande på lämpligare sätt

in*''samtal ®"T1 hittills af undervisningskurs samt examens- och undervisningsprof

terna för för vinnande af kompetens att söka föreståndarebefattning vid navigasjöfart.

tionsskolorna äfvensom af inkomna förslag till förändringar åsyftande

att meddela eleverna vid navigationsskolorna fullständigare undervisning

i vissa ämnen, beslöt Eders Kongl. Maj:t att bemyndiga mig att tilltillkalla

sakkunnige personer för att inom departementet biträda vid

uppgörande af förslag till de ändringar i gällande reglemente för navigationsskolorna

i riket, hvilka sålunda kunde finnas erforderliga.

Sedan i följd häraf den sålunda inom departementet tillsatta komitén

uppgjort förslag till nytt reglemente samt i sammanhang dermed ifrågasatt

dels indragning af eu del af de nuvarande navigationsskolorna

dels ökande af undervisningsämnen och kurser med deraf föranledd utsträckning

af undervisningstiden äfvensom, i följd häraf, någon förbättring

af såväl föreståndarnes aflöning som lärarnes ställning, blifver det

nödigt, att, innan Eders Kongl. Maj:t till afgörande företager frågan om

det förändrade navigat-ionsskolereglementet, hos Riksdagen, som faststält

s. 15 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

15

staterna för dessa skolor, göra framställning om de ändringar, som i

dessa stater kunna finnas af förberörda förhållanden påkallade; och det

torde derföre tillåtas mig att här redogöra för de delar af förslaget

till förändradt reglemente, som på staterna hafva inverkan.

Hvad då först angår frågan om indragning af en del navigationsskolor

har komiterades flertal ansett en minskning i skolornas antal

kunna och böra ega rum dels derför att, sedan segelfartygen allt mera

undanträngts af större ångfartyg, behofvet af befäl och underbefäl för

handelsflottan minskats, livilket framginge deraf att elevantalet vid

navigationsskolorna under de 11 sista åren varit i jemnt nedgående,

dels ock derför att i följd af den förändrade organisationen af flottans

sjömanskår _ den antagligen icke obetydliga del sjöfolk, som inginge i

den nya sjömanskåren och efter utgången af den aktiva tjenstetiden

ville taga sina navigationsexamina, skulle föredraga att göra detta vid

flottans underbefälsskolor; hvarjemte desse komiterade ansett minskningen

i skolornas antal medföra fördelarne af större likhet i undervisningen

och en verksammare inspektion än för närvarande, då inspektören

icke kunde medhinna att sjelf närvara vid alla examina. De

skolor, hvilka blifvit föreslagna att indragas, äro skolorna i Strömstad,

Carlshamn och Vestervik; och har såsom orsak hvarföre just dessa

skolor härtill föreslagits blifvit anfördt: dels att dessa städer ej uppbyggt

särskilda skolhus och således ej ådragit sig den stora utgift, som

uppbyggandet af sådant för med sig och hvilken således skulle varit

förgäfves om skolan indroges, dels, beträffande särskildt Strömstad, att

elevantalet der alltsedan skolan inrättades varit synnerligen litet, så att

den kostnad, statsverket för skolan fått vidkännas, ej stode i något

rimligt förhållande till den nytta den kunde anses hafva gjort, dels,

beträffande Carlshamn och Vestervik, att vid rikets södra och sydöstra

kuster allt för många skolor funnos hopade nemligen Malmö, Carlshamn,

Kalmar, Vestervik och Visby.

Inom komitén har inspektören för navigationsskolorna i denna

fråga varit af en afvikande mening och ansett någon minskning af

skolornas antal icke böra ega rum.

I fråga om navigationsskolan i Carlshamn har Eders Kongl. Maj:t

redan genom nådigt beslut den 10 sistlidne Maj förklarat, att densamma

med afseende på dess vigt och betydelse för den kringboende

sjöfartsidbände befolkningen icke skulle till indragning ifrågakomma;

och beträffande skolan i Westervik hafva underdåniga framställningar

från såväl ortens samtliga landstingsmän som stadsfullmäktige i Westervik

blifvit gjorda om skolans bibehållande med hänsyn till ortens

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Femte lmfvndtiteln.

talrika skärgårdsbefolkning och betydliga kontingent af lämplige sjömän

för handelsflottan, såsom bevis hvarå anförts att elevantalet, hvad

styrmansklassen angår, varit större än vid flertalet andra navigationsskolor

och i kaptensklassen större än i alla de öfriga med undantag

för den i Göteborg. Med afseende derpå anser jag icke heller Westerviks

navigationsskola böra till indragning ifrågakomma. Deremot

synes mig, med afseende på hvad komiténs flertal anfört i fråga om

navigationsskolan i Strömstad, denna böra och jemväl utan synnerlig

olägenhet kunna indragas. Derest denna min mening vinner nådigt

bifall, blifver det till denna skola anvisade anslagsbelopp disponibelt

och kan tagas i anspråk för genomförande af de förbättringar i navigationsskoleföreståndarnes

aflöning samt det ökade behofvet af lärarekrafter,

som det nya reglementsförslaget afser vid de öfriga skolorna,

så att dessa förändringar låta sig genomföras utan att det nu till

undervisningsanstalterna för sjöfart anvisade anslag behöfver förhöjas.

Enligt komiterades åsigt hafva navigationsskoleinspektörens åligganden

och behörighet uti hittills gällande reglemente varit för litet

beaktade. Större enhet i undervisningen och bättre tillsyn öfver densammas

bedrifvande vore, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen,

af behofvet påkallade, och af denna orsak hafva i det nya reglementsförslaget

upptagits bestämmelser om att inspektören skall hafva icke

blott rättighet utan skyldighet att minst en gång under hvarje läsår

besöka och inspektera hvarje navigationsskola samt dessutom öfvervara

alla examina. För de ökade göromål inspektören sålunda skulle erhålla,

hafva komiterade för honom föreslagit ett från 1,000 till 1,500

kronor ökadt arvode.

Då jag delar komiterades uppfattning om bcliöfligheten af en

oftare skeende inspektion af skolorna än den nu i regeln hvart annat

år återkommande, äfvensom att en skälig förhöjning i godtgörelse bör

inspektören för sålunda ökadt arbete tillgodokomma, har jag ansett

nämnda förhöjda arvode böra i statsförslaget upptagas.

Med afseende derpå att nu gällande bestämmelser angående de

kunskaper, hvilka sökande till föreståndarebefattning vid navigationsskola

skall styrka sig ega, vore allt för obestämda, hade inspektören

för navigationsskolorna till afhjelpande häraf föreslagit, att ett bestämdt

årligt arvode måtte tilldelas professorn i geodesi och astronomi vid

generalstaben, som för åtnjutande deraf skulle hafva skyldighet att

undervisa och examinera enligt föreslagna kurser uti ämnena matematik

samt praktisk och teoretisk astronomi de sjöofficerare och sjökaptener,

som önskade vinna behörighet att söka befattning såsom

s. 17 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

17

föreståndare vid navigationsskola. Komiterade, som upptagit detta

inspektörens förslag, hafva ansett berörda arvode böra bestämmas till

800 kronor. Likaledes hafva komiterade, som ansett ökade kunskapsfordringar

i kompass- och deviations-lära, angående tidvattnet samt uti

nautisk meteorologi böra ställas på navigationsskoleföreståndare, föreslagit

att undervisning och examinerande i dessa ämnen skulle uppdragas

åt föreståndaren för nautisk-meteorologiska byrån mot ett arvode

af 500 kronor.

Marinförvaltningen har i afgifvet yttrande öfver förslaget ifrågasatt

att äfven de, som ville begagna sig af de undervisningskurser för

behörighet till navigationsskoleföreståndare som sålunda anordnades,

skulle derför erlägga en stadgad afgift, af förvaltningen föreslagen till

100 kronor för kursen i matematik och astronomi och 50 kronor för

kursen i öfriga ämnen, hvilka afgifter skulle tillfalla lärarne; med afseende

hvarå förvaltningen ansett det arvode, staten skulle till desse

lärare utgifva, kunna nedsättas från 800 till 600 kronor för professorn

vid generalstaben och från 500 till 300 kronor för föreståndaren vid

nautisk-meteorologiska byrån.

Då likväl i allmänhet de personer, för hvilka de nämnda undervisningskurserna

äro afsedda, icke torde vara i de ekonomiska omständigheter

att de af marinförvaltningen föreslagna jemförelsevis betydliga

afgifterna kunna utan olägenhet af dem erläggas, helst flere af dem derjemte

hafva att bekosta sig uppehållet i hufvudstaden under den tid

kurserna vara; och då det härigenom kunde inträffa, att, till skada

för den konkurrens om platserna, som bäst betingade deras besättande

med dugliga krafter, mången mindre bemedlad men begåfvad ung man

kunde afhållas från att tillegna sig en kompetens, hvars framtida gagn

för honom vore temligen oberäkneligt, samt då den besparing för staten

af tillhopa 400 kronor, som i följd af de ifrågasatta afgifterna

skulle vinnas, vore af alltför ringa betydelse mot dessa antydda olägenheter,

så liar jag ansett komiterades förslag att göra hela denna undervisning

fri vara att föredraga och att arvodena i staten böra upptagas

till de af dem föreslagna belopp 800 kronor för professorn vid generalstaben

och 500 kronor för föreståndaren för nautisk-meteorologiska

byrån.

Komiterade hafva ansett att med de förändrade förhållanden för

sjöfarten, som under senaste tid uppkommit genom segelfartygens ersättande

med ångfartyg, behofvet af en förändring i utbildningen för

fartygens befälhafvare gjort sig mera känbar, i det att hvarje sjökapten

numera torde behöfva den insigt uti ångmaskinlära, som förut

Bill. till Riksd. Prof. 18.90. 1 Sami. 1 Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Femte hufvudtiteln.

erfordrats endast för befälhafvare å passagerareångfartyg’, hvarföre

komiterade föreslagit, att ångfartygsbefälhafvareklassen måtte få indragas

och ämnet ångmaskinlära ingå i undervisningen inom sjökaptensklassen.

Den nu vid alla skolor förefintliga maskinistafdelningen skulle

i följd häraf bortfalla utom vid de skolor, der äfven maskinist- och

öfvermaskinistklasser funnes, och skolorna indelas i 2 grupper: fullständiga

med navigations- och maskin i staf delningar och icke fullständiga

med endast navigationsafdelning.

Vidare hafva komiterade med anledning af derom gjorda framställningar

föreslagit dels att såväl i sjökaptens- som i styrmansklasserna

undervisning skulle meddelas i författningar, som med sjömansyrket

egde gemenskap, äfvensom i enklare bokhålleri, dels ock att en

utvidgning af kurserna i en de! läroämnen skulle eg a rum. Och har

med afseende på de sålunda ökade fordringarne en förlängning i undervisningstiden

för navigationsafdelningen af högst en månad jemväl

måst föreslås.

Marinförvaltningen har i dessa nu omförmälda hänseenden i hufvudsak

delat komiterades uppfattning.

Såsom en följd af dessa ifrågastälda förändringar hafva så väl

komiterade som marinförvaltningen funnit följande förändringar i den

hittills gällande staten för navigationsskolorna påkallade:

att föreståndarne för det ökade arbete förändringarne medförde

erhölle någon tillökning i tjenstgöringspenningar, hvilken tillökning

föreslagits till 300 kronor för hvardera utom för föreståndaren för skolan

i Malmö, som hittills endast haft 700 kronor tjenstgöringspenningar,

men med afseende derå att så väl göromålen för honom som lefnadskostnaden

i Malmö vore jemförliga med tjenstegöromålen och lefnadskostnaden

i Stockholm och Göteborg ansetts böra åtnjuta samma aflöningsförmåner

som föreståndarne i sistnämnda båda städer och således

fått sina tjenstgöringspenningar förhöjda till 1,500 kronor;

att lärarne vid navigationsskolorna för sina ökade göromål skulle

bekomma godtgörelse derigenom att det arvode de hittills uppburit

uppfördes såsom fast aflöning med fördelning i lön och tjenstgöringspenningar

samt med rätt till pension för dem vid 65 lefnads- och 35

tjenstår till hela beloppet af lönen jemte stadgade ålderstillägg;

att arvodet för en extra lärare i ångmaskinlära i navigationsafdelningen

med hänsyn till minskade göromål i följd af skolornas förändrade

organisation nedsattes vid Stockholms, Göteborgs och Malmö

skolor från 1,000 till 700 kronor och vid de öfriga från 800 till 500

kronor;

s. 19 Kontrollera mot PDF

Femte Imfv uti titeln.

19

att ett arvode till en extra lärare i författningskunskap vid hvarje

navigationsskola i staten upptoges till belopp af 400 kronor.

De sålunda af komiterade och marinförvaltningen förordade förändringar

i navigationsskolornas organisation och undervisningsplan

anser jag vara för dessa skolors ändamål fördelaktig, och då en skälig

godtgörelse för ökadt arbete till föreståndare och lärare i följd af den

utsträckta undervisningstiden synes af rättvisa och billighet förestafvad,

har jag mot hvad härutinnan blifvit föreslaget intet att erinra, desto

mindre som den fördel af pension, som blifvit ifrågasatt för lärarne,

är lika mycket i läroverkens intresse som i lärarens, då det ju icke

kan vara med statens fördel förenligt att bibehålla och aflöna en lärare,

som icke längre i följd af ålder kan, till skada för eleverna och deras

daning till skickligt befäl, nöjaktigt fullgöra undervisningsskyldigheten;

och Riksdagen har visat sig dela denna uppfattning, då den på grund

af sådana förhållanden år 1889 beviljade pension åt läraren vid navigationsskolan

i Westervik Olof Offerman.

Komiterade hafva äfven föreslagit anställande af ytterligare en

lärare vid navigationsskolorna i Kalmar, Gefle och Wisby, men då det

behof af ökade lärarekrafter utöfver hvad hittills vid dessa skolor visat

sig tillräckligt, som af den förändrade organisationen kan föranledas,

till eu början åtminstone bäst och lämpligast tillgodoses, om det belopp,

som för de föreslagna nya läraretjensterna afsetts, ställes till

Eders Kongl. Maj:ts disposition att efter sig företeende omständigheter

till extra lärarekrafter användas, har jag ansett en sådan ändring

böra vidtagas i komiterades förslag.

Af de afgifter, som eleverna vid navigationsskolorna hafva att erlägga,

nemligen inskrifningspenningar och terminsafgifter, användas de

förra till premier åt deraf förtjente elever, de senare deremot till instruments

och böckers underhåll, reparationer'' m. m. Under framhållande

af det mindre lämpliga deri att vid ett statens läroverk eleverna

genom obligatoriska afgifter sjelfve bekosta de premier, som

tilldelas någon bland dem, har marinförvaltningen föreslagit att inskrifningspenningarne

framdeles skulle till enahanda ändamål som terminsafgifterna

användas, desto heldre som behofvet af fullständigare

undervisningsmateriel, hvilket år 1879 föranledt terminsafgifternas införande,

visat sig fortfarande vara i tillväxt.

Då inskrifningsafgifterna vid samtliga skolorna beräknats uppgå

till mellan 4,000 och 5,000 kronor, skulle härigenom eu nedsättning i

den för instrument, böcker, reparationer m. m. bestämda andelen af

statsanslaget till navigationsskolorna kunna vidtagas och en eljest be
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Femte hufVudtiteln.

höflig förhöjning i detta anslag till följd af de nu ifrågasatta förändringarna

med dessa skolor kunna undvikas; hvarföre jag anser mig

böra biträda marinförvaltningens förberörda förslag i afseende på inskrifningspenningarnes

framtida användande.

Komiterade hafva föreslagit att en del navigationsskolor enligt

nådiga reglementet den 1 Juni 1877 åliggande befattning med undervisnings

meddelande åt lokomotivförareelever skulle upphöra, och marinförvaltningen

har instämt häruti under anförande att rättigheten till

sådan undervisning blifvit så sparsamt begagnad att under de tre senaste

åren endast 2 af den statens jernvägar tillhörande personal aflagt Ickorn

otivförareexamen samt att, om förslaget vunne bifall, jernvägsstyrelsen

ingalunda torde komma i förlägenhet för anordnande inom eget

förvaltningsområde af den undervisning, som för lokomotivförares utbildning

kunde vara erforderlig.

Sedan, efter hvad jag inhemtat, jernvägsstyrelsen på derom från

marinförvaltningen gjord förfrågan förklarat sig icke hafva något emot

denna förändring att påminna och då utbildning af lokomotivförare

lärer få anses för navigationsskolornas egentliga ändamål främmande,

har jag ansett den ifrågavarande förändringen lämplig och att fördenskull

ur förslaget till navigationsskolornas stat bör uteslutas det för

berörda ändamål af Riksdagen anvisade anslag 1,800 kronor.

Marinförvaltningen har tillika föreslagit, att det för skeppsbyggeriafdelningen

vid navigationsskolan i Göteborg utgående anslagsbelopp

af 8,500 kronor, hvilket för närvarande på grund af Eders Kong!.

Maj:ts nådiga bref den 5 November 1886 af förvaltningen utbetalas

till Chalmers tekniska läroanstalt, med hvilken nämnda undervisningsafdelning

tills vidare blifvit genom samma nådiga bref förenad, skulle

från femte till åttonde hufvudtitelns anslag öfverflyttas; men då något

definitivt beslut om berörda afdelnings sammanslagning med Chalmerska

läroanstalten ännu icke blifvit fattadt och torde böra göras beroende

af ytterligare någon tids erfarenhet om verkningarne af den provisoriskt

vidtagna åtgärden i detta hänseende, har jag ansett anslaget

böra fortfarande på navigationsskolornas stat qvarstå, så mycket heldre

som en öfverflyttning af detsamma när som helst, då en sådan finnes

böra ega rum, kan utan vidare rubbning i sagda stat vidtagas.

För öfvergången till den n}m staten kräfvas icke vidare särskilda

föreskrifter än att de navigationsskoleföreståndare, hvilka tillika undervisa

i ångmaskinlära, skola åtnöjas med det härför i den nya staten

bestämda lägre arvode såsom vilkor för att få uppbära de förhöjda

tjenstgöringspenningarne samt att de öfrige extra lärarne i ångmaskin
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

21

lära, som nu åtnjuta högre arvode än som i den nya staten blifvit

härför bestämdt, skola erhålla skilnaden från de till extra lärarekrafter

anvisade anslagsmedel.

På grund af det nu anförda får jag underdånigst hemställa, det

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

dels att besluta,

att navigationsskolan i Strömstad skall indragas vid utgången af

Augusti månad 1890 och

att femte hufvudtitelns anslag å 94,650 kronor till undervisningsanstalter

för sjöfart skall minskas med det till undervisnings meddelande

åt lokomotivförareelever vid navigationsskolorna i Stockholm,

Göteborg och Malmö samt ersättning tills vidare med 100 kronor årligen

till hvardera af föreståndarne vid nämnda skolor för besväret

med lokomotivförareelevers inskrifning, pröfning m. m. anvisade anslagsbelopp

af 1,800 kronor;

dels att godkänna bilagda förslag till stat för rikets navigationsskolor

(Bil. A) att tillämpas från och med år 1891, med förklarande:

att skolornas föreståndare och lärare i navigationsafdelningen

skola, då de uppnått 65 lefnads- och 35 tjenstår, vara förpligtade att

med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten

från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet

anstå derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna

i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan

finnas villig att i densamma qvarstå, samt

att föreståndare eller lärare i navigationsafdelningen, som i minst

tre år lidit af lamhet, blindhet, döfhet eller vansinne, utan att anledning

förefinnes, att han kan återvinna tjenstbarhet, må, sedan detta

förhållande blifvit genom föregående undersökning vederbörligen utreda

kunna utan egen ansökning från tjensten skiljas mot åtnjutande

under sin återstående lifstid af pension från allmänna indragningsstaten

till belopp motsvarande innehafvande lön.

I afseende å öfriga ordinarie anslag har jag ingen förändring att

föreslå.

[Öfriga anslag.

]

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Femte liufvudtiteln.

Extra anslag.

I sin skrifvelse angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel

tiar marinförvaltningen anmält följande behof, för hvilka anslag

borde för år 1891 å extra stat uppföras nemligen:

till löneregleringens genomförande.................................... kr. 50,000: —

» fullbordande af pansarbåten Göta.............................. » 495,000: 49

» byggande af två pansarbåtar af Sveas cert

5,736,000 kronor deraf för år 1891 ................. » 1,405,000: —

» bestyckning, vapen och ammunition för fartygen » 420,550: —

» anställande af skjutförsök............................................. » 10,000: —

» artillerimateriel för sjöfästningarna vid Carlskrona » 371,050: —

» sjelfgående minor........................................................... » 75,000: —

» fasta minförsvaret.................................. ....................... » 154,000: —

» anskaffning af bomullskrut ......................................... » 10,000: —

» tillbyggnad af underbefälsskolans hus i Carlskrona.

........................................................................... » 125,000: —

» nytt tyghus i Carlskrona ............................................. » 110,000: —-

» kajbyggnad vid flottans station i Stockholm......... » 45,000: —

» kruthus å Bergliolmen.................................................. » 42,500: —■

Summa kr. 3,313,100: 49.

Då statsverkets tillgångar för innevarande år medgifva att för sjöförsvarets

behof kunna få tagas i anspråk något högre anslagsbelopp

än som under de föregående åren i allmänhet kunnat härför påräknas,

utan att likväl alla de för handen varande behofven kunna på en gång

blifva afhjelpta, har jag sökt tillse huru de sålunda påräkneliga rikligare

tillgångarne må kunna till största gagn för flottan användas och

har jag trott detta kunna bäst ske derigenom att, på samma gång den

flytande materielen något ökas, allt hvad flottan redan i försvars väg

eger, i den mån tillgångarne medgifva, försättes i effektivt skick, så att

fartyg och sjöfästningar förses med erforderlig, föreskrifven bestyckning

och öfriga skjutvapen samt nödig ammunition, minbåtarne med

sjelfgående minor samt minpositionerna med såväl minor som syft- och

tändstationer äfvensom nödiga befästningar till minliniernas försvar.

Jag har fördenskull från marinförvaltningen infordrat upplysningar an
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

23

gående de arbeten, som skulle kräfvas för sistberörda ändamål samt

kostnaderna härför, och visar sig häraf att flere för sjöförsvarets stärkande

ytterst vigtiga åtgärder och anskaffningar erfordras, hvilka icke

tåla vidare uppskof. Jag har derföre funnit mig böra, vid framställningen

om de extra anslag Eders Kongl. Maj:t borde äska af Riksdagen,

utesluta eu del af de utaf marinförvaltningen härofvan ifrågasatta:

såsom till nytt tyghus, tillbyggnad af underbefälskolans hus i

Carlskrona in. m., icke derföre att anslagen icke vore välbehöfliga, men

derför att jag ansett dem böra för närvarande stå tillbaka för andra,

afsedda att mera direkt tillgodose försvaret.

Med afseende härpå får jag i underdånighet hemställa, att Eders

Kongl. Maj:t, utöfver hvad Eders Kongl. Magt här ofvan äskat i fråga

om anvisande på extra stat för år 1891 af 50,000 kronor till löneregleringens

genomförande, täcktes till Riksdagen göra följande framställningar

om extra anslag för år 1891 nemligen till:

Fartygsmateriel.

Af det vid 1887 års Riksdag beviljade anslag å kronor 2,868,000 [14_46]

till pansarbåten Göta återstå ännu oanvisade 495,000 kronor 49 öre, Fartygalivilka

erfordras för afsilande af nämnda fartygsbyggnad och förden- materielskull

lära böra för år 1891 af Riksdagen anvisas.

Härjemte har, såsom ofvan blifvit påpekadt, marinförvaltningen

föreslagit, att Eders Kongl. Ma:jt måtte för byggande af två pansarbåtar

af Sveas cert äska ett belopp af 5,736,000 kronor samt deraf för år

1891 1,405,000 kronor.

Visserligen vore det af flere skäl synnerligen önskvärd! att kunna

snarast möjligt emotse en så väsentlig och välbehöflig förstärkning af

vår flotta, desto heldre som med de hittills af Riksdagen beviljade anslag

till fartygsmateriel under de 7 senaste åren (i medeltal omkring

1,040,000 kronor årligen) endast två pansarbåtar och 13 minbåtar hittills

kunnat anskaffas, i stället för 3,7 pansarbåtar och 20 minbåtar,

som enligt sjöförsvarskomiténs beräkningar, grundade på förutsättning

af ett årsanslag för ändamålet af 1,900,000 kronor, borde vid innevarande

års utgång finnas; hvarförutan beviljandet på en gång af anslagtill

två nya pansarbåtar, oafsedt huru stor del som deraf kunde

för år 1891 afses, skulle medföra den fördelen att uppgörelse kunde

träffas om tillverkning inom landet af den erforderliga artillerimaterielen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Femte hufvudtiteln.

En 2:dra

klassens kanonbåt.

dels med hänsyn till den längre tidrymd som kunde lemnas för beställningarnes

utförande, alldenstund de påräkneliga anslagen antagligen

icke skulle medgifva färdigbyggandet af 2 fartyg lika fort som ett,

dels med afseende på den mera omfattande beställningen, som lemnade

möjlighet för leverantören att åtminstone till eu del göra sig betäckt

för de kostnader, som anskaffandet af de för gröfre artilleripjesers tillverkning

nödiga maskiner måste medföra. Men om också dessa fördelar

måste anses ganska afsevärda, är det å andra sidan, såsom både

marinförvaltningen och sjöförsvarskomitén äfven framhållit, af synnerlig

vigt särdeles i händelse af krigiska eventualiteter att så fort som möjligen

ske kan söka erhålla det första tretalet pansarbåtar eller den

taktiska enhet man tänkt sig såsom för våra förhållanden lämplig,

hvarföre — och då på de af mig här ofvan antydda grunder för användandet

af de extra anslag, som kunna erhållas för år 1891, jag icke

kunnat till nya pansarfartyg afse mera än 868,000 kronor eller något

öfver hälften af det utaf marinförvaltningen härtill ifrågasatta belopp

samt genom fördelning af detta anslagsbelopp på två båtar den tredje

pansarbåtens fullbordande otvifvelaktigt skulle komma att fördröjas

utöfver den tid som derför eljest erfordrades — jag ansett mig böra

tillstyrka Eders Kongl. Maj:t, att af Riksdagen för år 1891 äska anslag

till påbörjande af allenast en pansarbåt.

Då pansarbåten Svea visat sig såsom en för våra förhållanden och

med afseende å dess relativa prisbillighet synnerligen lämplig typ, mot

hvilken såvidt mig är bekant ingen afsevärd anmärkning från något

håll förekommit, synes denna typ fortfarande hos oss böra tjena såsom

förebild vid byggandet af pansarbåtar, om än i likhet med hvad redan

blifvit iakttaget med systerbåten Göta, det nya fartygets längd skulle

komma att något ökas och dess bredd minskas, för att i förening med

ökad maskinkraft söka så långt möjligt är erhålla ännu större fart,

hvarjemte ett ökadt. antal snabbskjutande kanoner skulle tillkomma, allt

utan att under nu gällande prisförhållanden härigenom kostnaden för

fartyget i sin helhet skulle blifva större än för pansarbåten Svea.

Af de tio 2:dra klassens kanonbåtar, som byggdes under åren

1856—63, återstå nu endast fem i tjenstbar skick, och då inom kort

tid äfven dessa måste komma att dela syskonfartygens öde, enär de

icke mycket längre kunna förtjena ett underhåll, som med hvarje år

blifver allt kostsammare, synes mig det vara angeläget att vidtaga åtgärd

för deras ersättande så småningom om äfven med ett mindre antal

dylika båtar. Ostridigt är nemligen att dessa fartyg gjort stort

s. 25 Kontrollera mot PDF

Femte liufvudtiteln.

25

gagn såsom öfnings- och transportfartyg äfvensom genom det bistånd,

som med desamma årligen under vintermånaderna kunnat lemnas hjelpbehöfvande

handels- och fiskefartyg på vestkusten; och om än de äldre

fartygen, med deras nuvarande svaga bestyckning, ringa maskinkraft

och fart samt relativt stora bränsleåtgång, för krigsändamål varit mindre

tidsenlfga, så kunna dock, vid nybyggnad af båtar af samma klass,

dessa olägenheter med nutidens hjelpmedel undanrödjas eller väsentligen

förminskas utan jemförelsevis ökad kostnad.

Jag har fördenskull låtit upprätta förslag till en ny 2:a klassens

kanonbåt och dervid låtit tillse, att, jemte det fartyget skulle i förhållande

till sin storlek och beskaffenheten blifva ett för krigsändamål

fullt lämpligt fartyg, det tillika skulle komma att motsvara alla de

fordringar i öfrigt, som man skäligen kunde ställa på ett dylikt fartyg.

Afsedt att blifva 20 fot längre än de äldre kanonbåtarne af samma

cert skulle fartyget förses med tillräcklig maskinkraft för att framdrifva

detsamma med ungefär samma hastighet som våra l:a klassens

kanonbåtar, samt kunna användas både såsom bogserbåt och som isbrytare,

hvarjemte det skulle förses med lämplig dykeriattiralj. Båten är beräknad

att föra 3 å 4 lång- och snabbskjutande kanoner och dess inredning

är så anordnad, att den under fredstid kan efter omständigheter

och behof användas antingen såsom öfnings- och transportfartyg

eller såsom depot för minbåtar, till hvilket sistnämnda ändamål nu måste

användas l:a klassens kanonbåtar, hvilka både äro mindre lämpliga

härtill och dessutom mycket mera kostsamma. Kostnaden för en så

beskaffad 2:a klassens kanonbåt i fullständigt skick med bestyckning

och utredning skulle uppgå till 244,000 kronor.

Ett fartyg med förenämnda egenskaper skulle såväl under fredssom

krigsförhållanden blifva af mycket stor nytta och då vi, sedan de

ännu tjenstbar äldre 2:a klassens kanonbåtar icke längre äro användbara,

icke ega ett enda lämpligt fartyg till manskapstransporter och

småexpeditioner af'' skilda slag eller till bistånd åt handels- och fiskefartyg

på vestkusten under vintern samt flottan för närvarande saknar

lämpligt bogser- och isbrytarefartyg, har jag icke tvekat att nu tillstyrka

Eders Kongl. Maj:t att hos Riksdagen äska anslag till en dylik

ny 2:a klassens kanonbåt.

I enlighet härmed får jag underdånigst hemställa att Eders Kongl.

Maj:t ville föreslå Riksdagen att för år 1891 anvisa följande extra anslag

till fartygsmateriel, nemligen:

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Femte hufvudtiteln.

[17-1

Artilleri
materiel.

a) till fullbordande af pansarbåten Göta (med ute
slutande

af öretalet).......................................... kr. 495,000: —

b) till en ny pansarbåt af Sveas cert 2,868,000

kronor, hvaraf för år 1891 .............................'' » 868,000: —-

c) till en ny 2:a klassens kanonbåt........................... » 244,000: —.

Artillerimateriel.

På sätt jag förut omförmält, har marinförvaltningen såsom behöfliga

anslag under år 1891 anmält:

till anskaffning af artillerimateriel för flottans fartyg ... kr. 420,550: —

» skjutförsök m. m............................................................... » 10,000: —

samt till anskaffning af artillerimateriel för sjöbefästningar

ne vid G1arlskrona ............................................. » 371,050: —

eller tillhopa kronor 801,600: —

Då samtliga dessa behof icke kunna inom de påräkneliga anslagsbeloppen

tillgodoses, samt en del andra anskaffningar synts mig vara

för sjö fästningarna och de redan befintliga fartygens försättande i effektivt

skick i enlighet med faststälda bestyckningsplaner mera angelägna

än eu del af de utaf marinförvaltningen upptagna, har jag såsom

i främsta rummet för berörda ändamål erforderliga ansett böra nu

ifrågakomma följande:

3 st. 24 å 25,4 c.in. tidsenliga pansarbrytande kanoner med lavettage

och ammunition................................................... kr. 291,000: —

9 » 57 man. kanoner med ammunition ...................... » 156,200: —

16 » 25 man. kulsprutor med d:o .............. » 141,600: —-

skyddsplåtar till sjöfästningarnes vallkanoner..........~...... » 63,000: -—

20,000 kg. brnnt prismatisk! krut .................................... » 60,000: —

komplettering af krutförrådet .............................................. » 18,000: —

400 st. revolvrar med ammunition....................................... » 21,000: —

tändpatroner ............................................................................... » 6,000:

500 st. 8 c.m. projektiler........................................................ » 3,750: —

hvarjemte för skjutförsök och inskjutning af kanoner

enahanda anslag som under föregående år blifver

erforderligt...................................*..................................... » 10,000:

eller tillsammans kr. 770,550: —

s. 27 Kontrollera mot PDF

Femte liufvudtiteln.

27

Och jag får alltså hemställa att Eders Kongl. Maj:t må af Riksdagen

till artillerimateriel för sjöbefästningarne vid Carlskrona och för

flottans fartyg samt till skjutförsök och inskjutning af kanoner äska

för år 1891 ett extra anslag å nämnda belopp 770,550 kronor.

Fasta minförsvaret.

De för detta försvar af marinförvaltningen upptagna anslagsbehof

afse endast minmateriel samt tänd- och syftstationer för minpositionerna

vid inloppen till Carlskrona och i Södertelgeviken. Då likväl äfven

nödig minmateriel för andra minspärrningar bör, i den mån befintliga

tillgångar nu medgifva, anskaffas, har jag, efter från minförvaltningen

infordrade upplysningar i detta hänseende, ansett för närvarande följande

anslag till fasta minförsvaret erforderliga, nemligen:

114,450: —

50,000: —

15,000: —

till minmateriel......................................................................... kr.

» sylt- och tändstationer......................................................

jemte det för minväsendets utveckling af marinförvaltningen

föreslagna belopp..............................................

Summa kr. 179,450:

hemställande jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till fasta minförsvaret för år 1891 bevilja ett extra anslag af

179,450 kronor.

Rörliga minförsvaret.

Till påbörjande af en andra utredning minor för de minbåtar, flottan

redan eger, har marinförvaltningen föreslagit ett extra anslag å

75,000 kronor. Härjemte erfordras till anskaffande af en utredning

sjelfgående minor för de minbåtar, till hvilka Riksdagen senast beviljat

anslag, 75,000 kronor. Då tillgångarne endast medgifva att nu

fylla ett af dessa behof, af hvilka det sistnämnda är det vigtigaste,

hemställer jag, att till sjelfgående minor för de minbåtar, till hvilka

Riksdagen senast beviljat anslag, må begäras ett extra anslag för år

1891 å 75,000 kronor.

[18.]

Fasta min

försvaret.

[19.]

Rörliga min

försvaret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

Hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet sålunda

i afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens

femte hufvudtitel äfvensom i öfrigt yttrat och hemstält

täcktes Hans Maj:t konungen, på tillstyrkan af

statsrådets öfrige ledamöter, i nåder gilla, med befallning

tillika att afskrift af detta protokoll skulle

till finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid

författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till

Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

In fidem:

R. Sundin.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln,

29

F ö r s 1 a g

till

Stat

Bil. A.

för iiarigatioiisskolorna i riket.

Fast lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Arvoden

med flere

anslag.

Summa.

Summa

Summarum.

1 Inspektör ....................................

För undervisning i matematik och astro-

—

—

__

—

1,500

—

1,500

—

» nomi för kompetens till föreståndare

för navigationsskola ..................

» undervisning i deviationslära m. m.

__

—

—

—

800

—

800

—

för d:o d:o ..............................

—-

—

—

—

500

—

500

—

3 Föreståndare ..............................

1,800

—

1,500

—

—

—

9,900

—

6 d:o .............................

1,800

—

1,000

—

—

—

16,800

—

7 Lärare i navigationsafdelningen.....

1,000

—

800

—

—

—

12,600

—

8 d:o i d:o ......

1,000

—

500

—

---

—

12,000

—

3 Extra lärare i ångmaskinlära i d:o

—

—

■--

—

700

—

2,100

—

6 d:o i d:o i d:o

—-

—

—

—*

500

—

3,000

—

9 d:o i författningskunskap m. m.

2 d:o i matematik i maskinistaf-

—

—

----

—

400

—

3,600

—

af delningen..................

—

—

—

—

1,800

—

3,600

—

1 d:o i d:o d:o .....................

—

—

—

—

1,500

—

1,500

—

3 d:o i ångmaskinlära i d:o.........

Till extra lärarekrafter vid behof efter

—

—

—

1,500

—

4,500

—

Kong! Maj:ts bestämmande ......

» instruments, kartors, böckers,möblers

underhåll och förökande, äfvensom

6,000

till reparationer, ved, ljus m.m.efter

den fördelning, som af marinförvalt- ningen uppgöres.......................

4,450

» Kongl. Maj:ts disposition............

---

—

—

—

-—-

—

1,500

—

84,350

Transport

—

—

—

—| --

-

—

—

84,350

-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Femte hiifrudtiteln.

1

[

Arvoden

med flera

anslag.

Summa.

Summa

Summarum.

Transport

—

—

---

—

84,350

-

Skeppsbyggeriafdelningen vid navigationsskolan

i Göteborg.

1 lärare i skeppsbyggeri...............................................

3,000

—

3,000

—

1 d:o d:o ................................................

1,800

—

1,800

—

Till undervisningsmateriel samt ersättning för handledning

vid elevernas praktiska öfningar ..................................

Ersättning för anskaffad lokal till undervisning i skepps-

1,300

—

.1,300

—

byggeri ................................................................

Ersättning för instruments, kartors, böckers, möblers under-

2,000

“

2,000

“

håll och förökande äfvensom för reparationer, ved, ljus

in. m. hvad skeppsbyggeriafdelningen beträffar...............

400

—

400

—

*) 8,500

_

Summa

—

—

92,850

-

*) Ofvanstående summa utbetalas på grund af Kongl. brofvet den 5 november 1886 af marinförvaltningen

till styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg, med hvilken anstalt skeppsbyggeriafdelningen

vid navigationsskolan derstädes tills vidare är förenad.

Anmärkningar:

l:o) För föreståndare och lärare i navigationsafdelningen kan lönen efter 5 år höjas med 500

kronor för den förra och 250 kronor för den senare, samt efter 10 år ytterligare höjas med 500 kronor

för föreståndaren och med 250 kronor för läraren.

Tiden för tillträde af ålderstillägg räknas från och med kalenderåret näst efter det, under hvilket

den stadgade tjenståldern blifvit uppnådd.

2:o) Beträffande lärares rätt till åtnjutande af de i staten uppförda löneförmåner gälla enahanda

vilkor, som i sådant afseende finnas föreskrifna för föreståndare.

8:o) Utöfver det dem tillkommande arvode enligt stat skola de, som vid 1891 års ingång äro

extra lärare i ångmaskinlära i navigationsafdelningen vid navigationsskolorna i Stockholm, Göteborg,

Visby och Karlshamn, så länge de i denna lärarebefattning qvarstå, hvardera åtnjuta fyllnad i nu utgående

arvodesbelopp med 300 kronor om året af anslaget till extra lärarekrafter.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Femte lmfviultitelii

31

Förslag Bil. B.

till

Stat

för Femte lmfvudtiteln år 1891.

Anvisning

i kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning

på f örslag.

Summa.

1

Summa

summarum.

Sjöförsvarsdepartementet.

Friheter.

Ersättningar.

Departementet och öfverstyrelsen.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Departementschefen ..................................

Departementets afdelning af Kong!. Maj:ts kansli

17,000

—

—

—

—

—

17,000

—

samt kommandoexpeditionen .....................

26,800

—

—

—

—

—

26,800

—

Marinförvaltningen.......................................

38,600

—

--

—

—

—

38,600

—

Sgr

82,400

—

-''--

—

82,400

—

82.400

_

Flottans personal.

Aflöning för flottans kårer och stater:

nuvarande anslag ............... 1.445,734: —

Tillkommer:

till fortsättning af sjömans-

kårens uppsättande ......... 67,000: —

1,512,734

_

__

1,512,734

| Ålderstillägg, förslagsanslag ........................

32,000

—

'' -

—

—

—

32,000

_

Pensionering af reservbefäl, förslagsanslag, högst

i Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,

6,400

—

—

—

—

—

6,400

—

reservationsanslag....................................

287,500

—

--

-

—-

—

287,500

—

I

Naturaunderhåll, förslagsanslag.....................

452,450

—

—

—

—

—

452,450

—

Båtsmansindelningen...................................

| Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Ble-

—

—

75,500

—

26,400

—

101,900

—

kinge län och Södra Möre härad af Kalmar

[ län........................................................

114,000

114,000

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, för-

slagsanslag.............................................

106,000

—

—

—

—

—

106,000

—

Sgr

2,511,084

—

75,500

26,400

—

2,612,984

_

2,612,984

Flottans materiel.

Flottans nybyggnad och underhåll, reservations-

anslag ...................................................

1,200,000

—

---1

—

—

1,200,000

—

1,200,000

—

Transport [

3,793,484

J

75,500 1

26,400

—

—

3,895,384

—

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Femte lmfvudtiteln.

------—------ -------------=

—

Indelning och dermed

Anvisning

jemförlig anvisning

Summa

i kontant

på förslag.

Summa.

summarum.

Friheter.

ärsättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Transport

3,793,484

_

75,500

—

26,400

—

—

3,895,384

—

Diverse anslag.

1

Flottans öfningar, reservationsanslag ............

670,000

-

—

—

—

-

670,000

—

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad

och ersättning derför, förslagsanslag .........

72,400

—

—

—

—

—

72,400

Undervisningsverken:

Sjökrigsskolan................!........ 32,900: —

Skeppsgosseskolan .................... 8,780: —

41,680

—

—

—

—

—

41,680

—

Sjökarteverket, reservationsanslag..................

60,000

-

—

—

—

—

60,000

—

Stipendier åt sjöofficerare under anställning i

utländsk tjenst eller kommendering utrikes ..

15,000

—

—

—

--—

—

15,000

Durchmarschkostnader, reservationsanslag ......

18,000

—

—

—

—

—

18,000

Sjukvård ..................................................

39,000

—

—-

-

—

—

39,000

Diverse behof.............................................

19,175

—

—

—

—

—

19,175

—

Rese- och traktamentsponningar, förslagsanslag

25,000

—

—

—

—

—

25,000

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in., för-

slagsanslag .............................................

46,902

—

—

—

—

—

46,902

—

12,500

—

—

—

—

—

12,500

—

Sgr

1,019.657

_

—

—

—

—

1,019,657

—

1,019,657

-

Summa för sjöförsvaret

4,813,141

—

75,500

—

26,400

—

—

—

4,915,041

—

Handeln.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal-

terna, reservationsanslag...........................

1,200,000

—

405

-

4

—

1,200,409

—

Undervisningsanstalter för sjöfart ..................

92,850

—

—

—

—

—

92,850

Nautisk-meteorologiska byrån........................

9,000

—

■--

—

--

—

9,000

—

Ålderstillägg för personalen vid undervisnings-

anstalterna för sjöfart och föreståndaren vid

nautisk-meteorologiska byrån, förslagsanslag

13,000

—

—

—

—

13,000

Summa för handeln

1,314,850

405

4

_

1,315,259

—

1,315,259

—

Summa för femte lmfvudtiteln

| 6,127,991

|-

| 75,905

26,404

1 ---

6,230,300

1-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln,

33

Extra ordinarie anslag.

Kronor.

Ö.

Till genomförande under år 1891 af löneregleringen för flottan .............................

50,000

—

» fullbordande af pansarbåten Göta ...............................................................

495,000

—

» påbörjande af en ny pansarbåt......................................................................

868,000

—

» anskaffande af en 2:dra klassens kanonbåt......................................................

244,000

—

» artillerimateriel .........................................................................................

770,550

—

» fasta minförsvaret......................................................................................

179,450

—

» sjelfgående minor .....................................................?...............................

75,000

—

Summa

2,682,000

Bill. till Ri/csd. Prof. 1890. 1 Sami, 1 Åfd.

5

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

Protokoll öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 11

januari 1890.

N ärvarande:

*\ )

Hans excellens herr statsministern friherre Åicerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll och

Wikblad.

Departementschefen statsrådet Groll anhöll i underdånighet att få

underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om reglerandet af

utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel samt yttrade härvid beträffande

anslagstitlarne:

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Äfd. 1 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sjette hufvudtitela.

Kommerskollegium.

för kommerskollegium.

Rätt att disponera

lediga

löner vid

kollegium.

A) Kommerskollegium.

[1.] Då frågan om inrättande af ett särskild! departement för landt
Tiiifäiiigiöne-

bruk, industri och handel numera synes vara för längre tid undanskjuten,

förbättring ocp cjerfiH kommer att genom landtbruksstyrelsens tillkomst jordbrukets

anspråk''på en statsadministrativ Händighet för behandling af dess intressen

blifvit tillgodosedt, torde den tidpunkt nu vara för handen, då

till behandling bör företagas frågan om lämpligaste organisationen af

den myndighet, som närmast har till uppgift att bevaka handelns och

näringarnas intressen. Jag har ock med anledning deraf för afsigt

att under innevarande år göra denna fråga till föremål för utredning

inom departementet, så att ett förslag till ifrågavarande embetsverks

definitiva organisation kan föreläggas Eders Kongl. Maj:ts pröfning

före 1891 års Riksdag.

Emellertid och då sålunda förhållandena för nästkommande år torde

blifva oförändrade, anser jag mig böra hemställa att Eders Kongl. Maj:t

täcktes af Riksdagen för år 1891 äska samma anslag till tillfällig löneförbättring

och samma medgifvande i afseende å dispositionen af lediga

löner i kollegiet som för innevarande år; visserligen blifva de medel,

som sålunda varda för år 1891 disponibla, liksom de medel, hvilka

för innevarande år äro i följd af Riksdagens beslut tillgängliga för att

bereda kollegiets embets- och tjenstemän samt vaktbetjente samma

aflöningsförmåner som deras vederlikar i andra embetsverk, för ändamålet

otillräckliga, men närmare slutet af hvarje utaf dessa år, då

de kraf, som ställas på manufakturförlagslånefonden, blifva tillförlitligt

kända, torde det kunna tagas i öfvervägande, huruvida icke från denna

fond må kunna beredas medel för åstadkommande af den för statsverket

obetydliga fyllnadssumma, som för ändamålet erfordras.

För närvarande inskränker jag mig alltså till att hemställa att,

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels, på det att Eders Kongl. Maj:t må komma i tillfälle att med

samma belopp som för innevarande år tilldela kommerskollegiets ledamöter

samt dess i stat uppförde embets- och tjenstemän, med undantag

af fyra kanslister, tillfällig löneförbättring under år 1891, på extra stat

för år 1891 anvisa 7,640 kronor,

dels ock medgifva att intill slutet af år 1891, i den mån sådant är

erforderligt för bestridande af göromålen inom kollegiet eller för be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sjette Imfvudtiteln.

redande åt bemälde embets- och tjensteman samt åt kollegiets vaktbetjening

af samma aflöningsförmåner, som andra med dem likstälde tjensteman

och betjente åtnjuta, af Eders Kongl. Maj:t må för ändamålet disponeras

de aflöningsbelopp, som äro i kommerskollegiets stat anvisade

ej mindre för en advokatfiskal] en st än äfven för andra ledigblifna

eller ledigblifvande befattningar inom kollegiet, i afseende å hvilka

indragning kan ega rum eller förändring eljest vidtagas.

B) Patentbyrån.

Beträffande patentbyråns ekonomiska förhållanden under år 1889

har dess tillförordnade byråchef uti en till mig öfverlemnad promemoria

meddelat att byråns inkomster under nämnda år utgjort:

utgifter för 837 patentansökningar (deraf 3 obetalda) kronor 41,700: —

årsafgifter för patent........................................................... » 29,845: —

afgifter för 169 registreringsansökningar..................... » 6,760: —

för försålda publikationer.................................................. » 1,200: —

ränta för 1888.............................................. » 188: 91

summa kronor 79,693: 91

samt att byråns utgifter, hvilka, då räkenskaperna ännu icke vore

afslutade, ej kunde med full noggrannhet uppgifvas, under samma år

uppgått till 67,989 kronor 31 öre, af hvilket belopp de vigtigaste

posterna utgjorts af aflöningar och arfvoden 29,246 kronor 50 öre,

byråns publikationer 23,283 kronor 23 öre, återstälda patent- och registreringsafgifter

6,360 kronor, utgifter för byråns bibliotek 1,976 kronor

81 öre, renskrifning 2,837 kronor samt bidrag till upprätthållande af

patentunionens internationela byrå i Bern 1,434 kronor 52 öre.

För år 1888 belöpte sig patentbyråns inkomster till 75,103 kronor

87 öre och dess utgifter till 65,978 kronor 94 öre. Antalet patentansökningar

år 1888 utgjorde 803, antalet registreringsansökningar 207.

Årsafgifter för patent samma år uppgingo sammanräknade till 25,105

kronor.

I likhet med hvad för innevarande år är bestämdt, tillstyrker jag

i underdånighet att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

medgifva

att afgifterna för patent och för registrering af varumärken må

användas till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tillämpning

under år 1891 af förordningen angående patent och lagen om skydd

för varumärken.

[2.]

Angående

disposition

af patent- och

yarumärkesafgifter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sjette hufvudtiteln.

[3.]

Anslag till

rikets ekonomiska

kartverk.

Rikets ekonomiska kartverk.

I underdånig skrifvelse den 16 november 1889 har afdelningschefen

vid generalstabens topografiska afdelning, i sammanhang med

afgifvande af förslag till inkomst- och utgiftsstater för de ekonomiska

kartverken för innevarande år, tillika gjort framställning om de anslag,

som för kartarbetenas bedrifvande under år 1891 erfordras.

Enligt afdelningschefens förslag till stater för innevarande år,

hvilka blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststälda den 6 December 1889,

skulle kostnaderna under år 1890 belöpa sig:

för det allmänna ekonomiska kartverket, som har att kartlägga

södra och mellersta delarne af riket, till 64,000 kronor och

för Norrbottens läns ekonomiska kartverk till 31,200 kronor.

De tillgångar, som för dessa utgifter kunna påräknas, äro

för mellersta och södra delarne af riket:

beräknad behållning från år 1889 2,300 kronor, anslag på ordinarie

stat 6,000 kronor, anslag på extra stat 45,000 kronor, under

anslaget till landtmäteristaten besparade 24 andre-landtmätarelöner

21,600 kronor samt förslagsvis beräknad inkomst för under år 1889

försålda kartor och beskrifningar 100 kronor, eller tillhopa 75,000

kronor; och

för Norrbottens län:

anslag på extra stat 31,000 kronor och förslagsvis beräknad inkomst

genom försäljning under år 1889 af kartor och beskrifningar

200 kronor, eller tillhopa 31,200 kronor.

På grund af Riksdagens medgifvande har Eders Kongl. Maj:t sistnämnde

dag förordnat att det till 11,000 kronor beräknade öfverskottet

å tillgångarna för det allmänna ekonomiska kartverket må användas

till bestridande af utgifter för det topografiska kartverket.

Beträffande de anslag, som för fortsättande af de ekonomisk-geografiska

kartarbetena i Norrbottens län samt de ekonomiska kartarbetena

i öfriga delar af riket böra för år 1891 af Riksdagen äskas, har afdelningschefen

icke ansett sig böra föreslå någon förändring i de belopp,

som för dessa ändamål sedan en följd af år plägat af Riksdagen beviljas.

Likaledes har afdelningschefen hemstält att jemväl för år

1891 den behållning, som å ifrågavarande anslag kan komma att uppstå,

må få, i mån af behof, användas till bestridande af utgifter för de

topografiska kartarbetena.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sjette hufvu(Ititeln.

Hvad afdelningschefen sålunda föreslagit har af kommissionen för

de allmänna kartarbetena till nådigt bifall förordats.

I det yttrande, som af min närmaste företrädare i embetet afgafs

till statsrådsprotokollet den 12 januari 1889, erinrades om ett utaf numera

atlidne förste landtmätaren J. E. Nyström väckt förslag rörande

landtmäterikårens organisation, hvilket förslag äfven berör det ekonomiska

kartverket och de derför erforderliga anslag.

Sedan länsstyrelserna blifvit öfver detta förslag hörda, har landtmäteristyrelsens

yttrande infordrats i anledning af hvad länsstyrelserna

anfört. Men då denna omfattande fråga torde kräfva ytterligare utredning,

innan den varder i hela sin vidd förelagd Eders Kongl. Maj:t,

kan vid beräknande af de medel, som nu böra af Riksdagen äskas för

de ekonomiska kartverken, hänsyn icke tagas till de förändringar, som

tilläfventyrs kunna af nämnda förslag föranledas.

Med erinran att de besparade andre-landtmätarelönerna fortfarande

äro för de ekonomiska kartverken att påräkna, hemställer jag alltså, och i

öfverensstämmelse med hvad afdelningschefen vid generalstabens topografiska

afdelning föreslagit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, utöfver det å riksstatens sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska

kartverk uppförda ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma

hufvudtitel på extra stat för år 1891 anvisa till fortsättande af de

ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens län 31,000 kronor

och för de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket 45,000

kronor, eller tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva att möjligen

uppstående behållningar å båda anslagen må användas äfven till

bestridande af utgifter för det topografiska kartverket.

Landsstaterna i länen.

Enligt hvad statskontoret i sin berättelse angående statsverkets

tillstånd och behof meddelat, hafva följande landsstatsboställen till

statsverket indragits, utan att ersättning till vederbörande tjenstemän

ännu blifvit å anslaget till »landsstaterna i länen» uppförd:

häradsskrifvarebostället i Luggude härads fögderi af Malmöhus

län, V3 mantal Viarp n:r 4;

häradsskrifvarebostället i Sköfde fögderi af Skaraborgs län, % mantal

Loringa Grefvegården n:r 6;

länsmansbostället i Gudhems härads vestra distrikt af Skaraborgs

län, V« mantal Backebo Thorbjörnsgården n:r 10; och

[4-]

Höjning i anslaget

till

följd af indragning

af

landsstatsboställen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

C5-3

Ålderstillägg

åt andre instruktören

i

husslöjd

W. Nordin.

Sjette hufvudtiteln.

häradsskrifvarebostället i Jösse fögderi af Vermlands län, V2 mantal

Bässebol n:r 1.

På grund häraf torde, på sätt statskontoret hemstält, Eders Kongl.

Maj:t behaga föreslå Riksdagen

att penningeanslaget under »landsstaterna i länen» måtte höjas

med det belopp, hvartill afkastningen af nämnda indragna boställen är

i stat beräknad, eller 2,030 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till »landsstaterna

i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,646,992

kronor till 2,649,022 kronor.

Ålderstillägg.

Från sjette hufvudtitelns ordinarie anslag till befrämjande i allmänhet

af slöjderna utgår aflöning till en instruktör i husslöjd med

2.000 kronor, hvarjemte denne tjensteman är berättigad att komma i

åtnjutande af tre ålderstillägg, hvart å 500 kronor, efter respektive

5, 10 och 15 års väl vitsordad tjenstgöring.

Härjemte har Riksdagen för hvarje år från och med år 1878 på

extra stat anvisat medel för aflönande af en andre undervisare eller

instruktör i husslöjd. Intill år 1885 utgick aflöningen åt denne undervisare

med 2,000 kronor, men höjdes, sedan innehafvare!! af befattningen

Wilhelm Nordin under mera än fem år med berömligt nit och

skicklighet skött densamma, för nämnda år till 2,500 kronor. Vid detta

belopp har aflöningen sedermera förblifvit, till dess Riksdagen år 1889

för innevarande år anvisade 500 kronor såsom personligt ytterligare

ålderstillägg åt Nordin, derest han fortfarande blefve såsom andre instruktör

använd. Nordins aflöning utgör således för innevarande år

3.000 kronor.

Sedan innehafvaren af förstnämnda instruktörsbefattning A. Th.

Ramström i maj månad 1889 aflidit, har såsom sökande till den sålunda

ledigblifna tjensten hos landtbruksakademiens förvaltningskomité anmält

sig, bland andre, ofvannämnde Nordin, hvilken dock, enligt hvad

komitén i underdånig skrifvelse den 14 september sistlidna år anmält,

vid sin ansökning fogat det förbehåll att han skulle ega rätt till tjenstårsberäkning

från sitt antagande såsom slöjdinstruktör.

Då förvaltningskomitén ansåg Nordin böra föredragas framför de

öfrige sökande på grund af hans under eu elfvaårig, städse väl vitsordad

tjenstgöring såsom slöjdinstruktör ådagalagda framstående skick
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sjette hufvudtiteln.

lighet, men Nordin genom utnämning till slöjdinstruktör å ordinarie

stat skulle komma att gå miste om de båda ålderstillägg, hvilka tillkomme

honom såsom instruktör å extra stat, har förvaltningskomitén

uti berörda skrifvelse hemstält om medgifvande för Nordin att, i händelse

han blefve anstäld såsom slöjdinstruktör å ordinarie stat-, få räkna

sig till godo sin tjenstgöring såsom instruktör å extra stat.

Öfver denna framställning har underdånigt utlåtande afgifvits af

statskontoret, som dervid ansett alla billighetsskäl tala för att en

tjensteman, som vid förflyttning från en till annan befattning af samma

slag och med samma aflöning öfverginge från extra till ordinarie stat,

ej genom mistning af honom tillförsäkrade ålderstillägg å extra stat

borde gå förlustig en väsentlig del af inkomsterna, helst någon utgift

icke derigenom drabbade statsverket, enär en motsvarande minskning

af det extra anslaget komme att ega rum; och har statskontoret förty

hemstält om aflåtande till Riksdagen af framställning i det syfte, landtbruksakademiens

förvaltningskomité ifrågasatt.

På grund af hvad i detta ärende förekommit hemställer jag, med

erinran att sjette hufvudtitelns anslag till ålderstillägg icke behöfver

höjas i följd af den nu ifrågasatta förmånens medgifvande, att Eders

Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen medgifva

att andre instruktören i husslöjd Wilhelm Nordin må, derest han

varder anstäld såsom instruktör i husslöjd å ordinarie stat, i fråga om

ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han såsom stojdins traktör å

extra stat tjenstgjort,

Fiskerinäringens understöd.

Genom nådigt bref den 29 maj 1874 har Eders Kongl. Maj:t, i

enlighet med hvad Riksdagen medgifvit, bestämt förste och andre

fiskeriassistenternes lön till 1,500 kronor för hvardera.

Från det anslag, hvarifrån dessa löner utgå, eller sjette hufvudtitelns

anslag till fiskerinäringens understöd, hade dessutom redan genom nådiga

brefvet den 12 februari 1864 förste assistenten för vården af en

normalstation för fiskodling tillagts ett arfvode af 500 riksdaler om året;

och då Eders Kongl. Maj:t sedermera genom nådigt bref den 24 mars

1876, i sammanhang med öfverlemnande till Vesternorrlands läns hushållningssällskap

af normalanstalten för fiskodling vid Östanbäck och

förste fiskeriassistentens befriande från skyldigheten att sköta en statens

normalanstalt för fiskodling och vid densamma vara bosatt, förordnade

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sjette liufrudtiteln.

att förste fiskeriassistenten i stället skulle efter plan, som af landtbruksakademiens

förvaltningskomité årligen faststäldes, utföra de reseförrättningar

och undersökningar rörande fiskerierna, som kunde honom anförtros,

äfvensom vid fiskodlingsanstalter i riket meddela undervisning

åt elever, behagade Eders Kongl. Maj:t tillika medgifva att förste assistenten

skulle ega att för denna undervisning uppbära nämnda för normalanstaltens

skötsel anvisade arfvode af 500 kronor årligen..

Förutom den aflöning, som fiskeriassistenterne sålunda åtnjuta, eller

förste assistenten 2,000 kronor och andre assistenten 1,500 kronor, äro

dessutom för bekostande af deras tjensteresor anvisade för hvardera

1.000 kronor; men då assistenterne skola för dessa belopps användande

för det afsedda ändamålet redovisa, kunna dessa medel, af hvilka de

ega att tillgodoräkna sig den rese- och traktamentsersättning, som är

bestämd för fjerde klassen i resereglemente!, icke antagas lemna dem

någon behållen inkomst.

I eu till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift hafva nu förste fiskeriassistenten

Filip Trybom och andre assistenten Johan Viktor Wahlbeig.,

hemstält att Eders Kongl. Maj:t täcktes bereda dem den förbättring i

lönevilkor, Eders Kong!. Maj:t kunde finna lämplig, samt att, derest

ålderstillägg dem beviljades, de måtte få räkna sig den tid till godo,

de redan tjenstgjort, Trybom sedan början af år 1879 och Wahlberg

från år 1868.

Uti yttrande, som landtbruksakademiens förvaltningskomité, efter

erhållen remiss å denna ansökning, infordrat från dåvarande fiskeriintendenten,

har denne förordat bifall till ansökningen på det sätt att

antingen assistenternes aflöning reglerades till likhet med landtbruksingeniörernes

eller ock assistenterne tdlades förmanen af tre aldeistilllägg,

hvart å 500 kronor, att utgå efter respektive 5, 10 och 15 ars

tjenstgöring, med rätt för nuvarande assistenterne att tillgodoräkna sig

den tid, de tjenstgjort, sedan deras nuvarande lön bestämdes; och för

egen del har förvaltningskomitén tillstyrkt bifall till det senare af de

utaf fiskeriintendenten framstälda alternativen.

Jemföres fiskeriassistenternes nuvarande aflöning med den aflöning,

som är bestämd för de för landtbrukets befrämjande tillsatte tjenstemän,

med hvilka de kunna anses närmast jemförlig^, nemligen landtbruksingeniörerne

samt instruktörerne i särskilda delar af landthushållningen,

finnas fiskeriassistenterne vara försatte i en betydligt sämre

ställning än nämnde tjenstemän. Desse åtnjuta nemligen en lön af

2.000 kronor med rätt att få sig tillagda tre ålderstillägg, hvart å 500

kronor, hvadan deras aflöning efter femton års tjenstgöring uppgår till

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sjette hufvudtiteln.

3,500 kronor, medan, såsom redan blifvit nämndt, förste fiskeriassistenten

under kela sin tjenstetid måste åtnöjas med en aflöning af 2,000 kronor

och andre assistenten med 1,500 kronor. Det bör dessutom anmärkas

att såväl landtbruksingeniörerne som instruktörerne ega åtnjuta, förutom

ersättning för de resor, som af dem företagas, äfven dagarfvode för

sina förrättningar och att landtbruksingeniörerne dessutom ega bekomma

särskild godtgörelse för kartor och dylikt, som af dem upprättas.

I följd häraf och med hänsyn till de åligganden, som tillhöra

fiskeriassistenterne, anser jag deras begäran om förbättrade aflöningsvilkor

fullt befogad. Jag anser mig dock icke nu böra ifrågasätta

någon förhöjning i de aflöningsbelopp, som tillkomma desse

tjenstemän under de första tjensteåren, utan den afsedda löneförbättringen

synes mig böra åstadkommas genom att tillägga dem tre ålderstillägg,

hvart å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års tjenstgöring.

Men då icke någon anledning förefinnes att bibehålla den nuvarande fördelningen

af förste assistentens aflöning i 1,500 kronor såsom lön och

500 kronor såsom arfvode, torde i sammanhang dermed denna tudelning

böra borttagas och lönen bestämmas till belopp, motsvarande summan

af nuvarande lönen och arfvodet.

Med erinran att de ifrågasatta lönetilläggen lära böra utgå af sjette

liufvudtitelns anslag till ålderstillägg, hvilket icke i anledning deraf

behöfver höjas, hemställer jag för den skull att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen

dels att förste fiskeriassistentens lön må för tiden från och med år [6.]

1891 bestämmas till 2,000 kronor, motsvarande sammanlagda beloppet F°rsle fiskeriaf

den nu till honom anslagna lön, 1,500 kronor, och det till honom på assisl;.enn ens

grund af nådiga brefvet den 24 mars 1876 utgående arfvode, 500 kronor,

dels ock att medgifva att såväl förste som andre fiskeriassistentens [7.]

lön må, efter innehafvarens af sådan befattning väl vitsordade tjenstgö- Åiderstmagg

ring såsom fiskeriassistent under en tid af fem år, höjas med 500 kro- åt stent^e!8*''

nor, efter 10 års sådan tjenstgöring med ytterligare 500 kronor och efter

dylik tjenstgöring under 15 år med ytterligare 500 kronor, med iakttagande,

hvad hvarje af dessa förhöjningar angår, att den högre aflöningen

ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter

det, den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd, samt med rätt för de

nuvarande innehafvarne af dessa befattningar, förste fiskeriassistenten

Filip Trybom och andre fiskeriassistenten Johan Viktor Wahlberg, att i

Bih. till Riksd. Prut. 1890. 1 Sami. 1 Afl, 1 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

[8.]

Höjning i årsarfvodet

för

styresmannen

för storskiftesverket

m. m.

10 Sjette hufvudtiteln.

fråga om dylikt tillägg tillgodoräkna sig den tid efter år 1874, de

innehaft sina befattningar.

Skiften och afvittringar.

I underdånig skrifvelse den 15 november 1889 har landtmäteristyrelsen

framlagt eu beräkning öfver kostnaderna för storskiftes- och

afvittringsverken under år 1891, enligt hvilken dessa kostnader skulle

uppgå

för Kopparbergs län till....................... 45,000 kronor

» Yesterbottens län till ..................... 20,000 ))

» Norrbottens län till........................... 72,000 »

eller tillhopa till 137,000 kronor.

Enligt hvad styrelsen tillika anmält, kan behållningen å anslagen

till skiften och afvittringar vid 1889 års slut beräknas blifva tillräcklig

att, jemte 1891 års ordinarie anslag till berörda ändamål, fylla anslagsbehofvet

för nästkommande år; och styrelsen har derföre ansett

något extra anslag till fullföljande af storskiftes- och afvittringsarbetena

icke behöfva för år 1891 af Riksdagen begäras.

I afseende å aflöningen åt den vid storskiftes- och afvittringsverken

anstälda personalen har styrelsen ansett framställning böra hos Riksdagen

göras om samma medgifvande, som för innevarande år af Riksdagen

lemnats, allenast med det undantag, som föranledes deraf att

styrelsen i underdånigt utlåtande den 30 september 1889 ansett befattningen

såsom föredragande för afvittringsärendena i Vesterbottens

län böra indragas.

Eders Kongl. Maj:t har visserligen vid föredragning den 20 december

1889 af styrelsens sistberörda utlåtande icke funnit skäl att

för närvarande förordna om indragning af denna befattning; men då.

Eders Kongl. Magt nämnde dag nedsatt den med tjensten förenade

aflöning — som hittills utgjort 1,200 kronor förutom den förhöjning

deri med 400 kronor, som Riksdagen årligen plägat bevilja, samt ersättning

för mistade sportler — till 500 kronor i ett för allt, förfaller

för kommande år frågan om arfvodesförhöjning åt denne tjensteman.

På grund af hvad landtmäteristyrelsen rörande de påräkneliga

tillgångarne för 1891 års storskiftes- och afvittringsarbeten meddelat

och då jag icke har något att erinra mot hvad styrelsen i öfrigt

föreslagit, inskränker jag mig — med erinran att, sedan storskiftet

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sjette lnifvudtiteln.

i Elfdalens socken blifvit afslutadt, samtlige storskifteslandtmätare i

Kopparbergs län arbeta efter taxa, liksom afvittringslandtmätarne i

Vesterbottens och Norrbottens län — till att hemställa att Eders

Ivongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för år 1891 bevilja förhöjning i styresmannens för storskiftesverket

i Kopparbergs län årsarfvode med 400 kronor; att medgifva,

att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1891 för afvittringslandtmätare

i Vesterbottens och Norrbottens län samt storskifteslandtmätare

i Kopparbergs län kunna komma att understiga 2,500

kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för

dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må

desse tjensteman godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken;

att för år 1891 åt föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens

län samt till skrifbiträde åt honom bevilja en tillökning af 400

kronor i det åt honom anslagna belopp; samt att bevilja tillfällig förhöjning

i styresmannens för afvittringsverket i Vesterbottens län årsarfvode

för år 1891 med 200 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande

år finnas å sjette hufvud titeln uppförda, har jag icke att föreslå

någon annan ändring, än att förslagsanslaget till

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma ökas med 280 kronor eller

från 117,531 kronor till 117,811 kronor.

Sjette hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för innevarande år

till ............................................................................................... kr. 4,729,767: —

Vid bifall till de af mig framstälda förslag om

höjning i anslagen till landsstaterna i

länen med ............................................. kr. 2,030: •—

samt till skrifmaterialier och expenser,

ved m. m.............................................. » 280: —

skulle de ordinarie anslagen höjas med........................... kr. 2,310: —

eller till.................................................................................... kr. 4,732,077: —

[9.]

Skrifmaterialier

m. m*

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sjette hufvudtiteln.

[1°0.

Kontroll å

försäkringsanstalterna.

[IL]

Angående

anslag för

kartritning

vid grufkartekontoret.

[12.]

Utgifvande

af polisunderrättelser.

Extra anslag.

I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras utöfver

de redan omförmälda anslagen, 7,640 kronor till tillfällig löneförbättring

för kommerskollegium och. 76,000 kronor till rikets ekonomiska kartverk,

anförde departementschefen beträffande

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

Uppå framställning af Eders Kongl. Maj:t, har Riksdagen på extra

stat för hvarje af åren 1887, 1888, 1889 och 1890 beviljat 4,500 kronor

för handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna; Och då detta

anslag är till oförminskadt belopp behöflig! jemväl för år 1891, hemställer

jag att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att, för handhafvande af kontroll ä försäkringsanstalterna, för år 1891

på extra stat anvisa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af

4,500 kronor.

Kommerskollegium.

Till bestridande af kostnader för kartritning vid Kommerskollegiets

grufkartekontor har Riksdagen, uppå Eders Kongl. Maj:ts förslag, på

extra stat för hvarje af åren 1888, 1889 och 1890 anvisat 2,500 kronor.

Då omständigheterna icke synas gifva anledning att för år 1891

ifrågasätta någon förändring i beloppet af det för ifrågavarande ändamål

anvisade anslag, hemställer jag, i enlighet jemväl med hvad Kommerskollegium

i underdånig skrifvelse den 22 oktober 1889 föreslagit,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för år 1891 på extra stat anvisa ett anslag af 2,500 kronor

till bestridande af kostnader för kartritning vid grufkartekontor et.

Öfverståthållareembetet.

För utgifvande af tidningen »Polisunderrättelser» har Riksdagen

under en följd af år på extra stat anvisat ett anslag af 15,000 kronor.

Då behofvet af denna tidnings fortsatta utgifvande vore stäldt

utom allt tvifvel samt någon minskning i det årliga anslaget dertill ej

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sjette hnfVndtiteln.

kunde ske, såvida det med tidningen åsyftade ändamål skulle vinnas,

har öfverståthållareembetet i underdånig skrifvelse den 31 oktober 1889

gjort framställning att Eders Kongl. Maj:t täcktes för tidningens fortsatta

utgifvande för år 1891 af Riksdagen äska samma belopp, som

hittills beviljats.

Med anledning häraf hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen

att äfven för år 1891, till utgifvande under samma år af »Polisunderrättelser:»,

på extra stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

Då det anslag å 50,000 kronor, som Riksdagen sedan åtskilliga

år tillbaka plägat å extra stat anvisa till aflöning och underhåll af särskild

polisstyrka å landet m. m., fortfarande är till oförminskadt belopp

behöfligt, hvilket otvetydigt framgår deraf att de belopp, som af Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen för innevarande år för berörda

ändamål begärts, vida öfverstigit den af Riksdagen beviljade summan,

tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att jemväl för år 1891 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

ett extra anslag af 50,000 kronor att användas till aflöning och underhåll

af särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena

påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt

förbrytares efterspanande eller gripande.

Bifalles detta, lärer Eders Kongl. Maj:t, såsom förut skett, vilja

förständiga vederbörande länsstyrelser att, hvad beträffar anslagets användande

till särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis tilldelas

kommuner, hvilka sjelfva vilja lemna motsvarande tillskott, eller

der landsting eller enskilde äro villige att för ändamålet bidraga, samt

att undantag härifrån endast må medgifvas i särskilda fall, då behofvet

af förstärkt polisuppsigt finnes oafvisligt. och bidrag till bestridande af

kostnaderna derför icke kan erhållas.

Eders Kongl. Maj:t har tid efter annan anvisat medel för tillgodoseende

af vissa till lappväsendet hörande behof.

I detta afseende förekommer till en början att, sedan Riksdagen

i underdånig skrifvelse den 3 maj 1871 hemstält, huruvida icke åtgärder

[13-]

Särskild

polisstyrka på

landet.

[14.]

Arfvoden åt

lappfogdar

m. m.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sjette hufvudtiteln.

kunde vidtagas för att på statens bekostnad förskaffa de svenske lappande

nödigt biträde vid de tvister och rättegångar, som under deras

vistande i Norge kunde emellan dem och den derstädes jordbrukande

befolkningen uppstå, Eders Kong!. Maj:t dels genom nådigt bref den

5 augusti 1873 beslutit att för hvartdera af åren 1874 och 1875 skulle

ställas ett belopp af 1,500 riksdaler riksmynt till Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes i Norrbottens län disposition för att i mån af

behof användas till arfvode åt ett i Tromsö stad stationeradt ombud,

hvilket Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande egde antaga och som

skulle hafva till åliggande att enligt närmare angifna grunder i Norge

meddela de svenske lapparne råd och biträde i omförmälda tvister

och rättegångar mot åtnjutande af det arfvode, som vid antagandet

bestämdes, jemte ersättning för resekostnader efter enahanda beräkningsgrund,

som i Norge vore gällande för sakförare i offentliga

ärenden, äfvensom godtgörelse af lapparne särskild! för hvarje förrättning,

dels och efter det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

till ombud i Tromsö antagit en norsk sakförare mot årligt arfvode af

1,200 riksdaler jemte reseersättning enligt ofvan angifna beräkningsgrund

samt arfvode till tolk, Indika sistnämnde kostnader ansetts icke

kunna öfverstiga 300 riksdaler om året, i nådigt bref den 30 januari

1874 förordnat att ifrågakomma arfvoden och reseersättning skulle af

vissa statsverkets tillgångar utgå. För enahanda ändamål har Eders

Kongl. Maj:t sedermera genom särskilda nådiga beslut jemväl för tiden

från och med år 1876 till och med innevarande år 1890 stält medel

till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förfogande. Dessa medel

utgingo intill år 1888 med enahanda belopp som före år 1876 eller

1,500 kronor om året; men sedan nuvarande ombudet, öfverrättssakloraren

P. Kjerschow, hvilken år 1881 förordnats att öfvertaga befattningen

och enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes vitsord

med framstående skicklighet och nit fullgör de med befattningen förenade

åligganden, år 1888 anhållit om förhöjning i sitt arfvode hufvudsakligen

på grund af den allt större omfattning ombudets uppdrag

tagit efter det nådiga förordningen angående de lappar, som med

renar flytta emellan Sverige och Norge, af den 6 juni 1883 trädde i

kraft, har Eders Kongl. Maj:t för år 1888 och, uppå derom gjorda

särskilda underdåniga ansökningar, jemväl för åren 1889 och 1890

förhöjt arfvodet med 600 kronor eller till 1,800 kronor, hvarjemte för

år 1890 i öfrigt stälts till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

disposition en bestämd summa af 400 kronor till bestridande af kostnaderna

för ombudets resor och arfvode till tolk, utgörande således de

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sjette lni fynd titeln.

belopp, hvaröfver Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande för år 1890

eger att uti ifrågavarande hänseende förfoga, sammanlagdt 2,200 kronor.

Jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift har ombudet för hvarje

år från och med år 1884 till och med år 1888 afgifvit underdånig

berättelse, huru ofvannämnda förordning verkar och om svårighet

möter vid tillämpningen af någon utaf dess bestämmelser. Dessa berättelser

gifva vid handen att numera lapparne i betydligt högre

grad än tillförene invecklats i tvister och rättegångar med den bofasta

norska befolkningen, i följd hvaraf de jemväl i motsvarande

ökad mån måste taga ombudets biträde i anspråk. I betraktande häraf

lärer behofvet af ifrågavarande, till de svenske lapparnes hjelp anstälda

ombud icke kunna antagas vara af snart öfvergående natur.

Vidare har Eders Kongl. Maj:t anvisat medel till gratifikationer

åt de förmän och andre förmän, hvilka jemlikt förordningen af den 6

juni 1883 lapparne inom sig välja i de särskilda distrikten. Frågan

härom väcktes år 1883 af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Norrbottens län, som uti underdånig skrifvelse anförde att isynnerhet

inom de distrikt, der större antal lappar och renar uppehölle sig, bemälde

förmän blefve af dem åliggande göromål så upptagne, att de

nödgades eftersätta egna sysslor och öfverlemna sina egna renar i

sitt husfolks och tjenares vård, i följd hvaraf och då det icke skäligen

kunde åläggas lapparne att aflöna sina förmän, annan utväg icke funnes

än att staten trädde emellan för att åtminstone i någon mån hålla

förmännen skadeslöse för de uppoffringar, de måste vidkännas; och

ansåg Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande att 1,500 kronor om

året för ändamålet erfordrades. Med anledning häraf beslöt Eders

Kongl. Maj:t den 7 december 1883 att högst 1,500 kronor skulle tillhandahållas

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att i mån af behof

användas till gratifikationer åt lappförmän under år 1884. Sedermera

har Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande, med vitsordande

att förmansinstitutionen vore af väsentligt gagn för lappväsendet samt

att förmännen i allmänhet väl fullgjorde sina uppdrag, äfven för hvardera

af åren 1885—1889 gjort underdånig hemställan om beviljande

af medel till ifrågakomna gratifikationer. Också dessa framställningar

hafva vunnit Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall, och de för ändamålet

anvisade medel, högst 1,500 kronor för hvarje år, hafva stälts till

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes disposition.

Den komité, som hade sig uppdraget att utarbeta förslag till lagbestämmelser

angående de svenske lapparne och deras förhållande till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sjette hufvudtiteln.

landets bofasta befolkning, föreslog — under framhållande deraf, hurusom

anställande af en uppsyningsman för vissa lapptrakter i Jemtlands

län vore en bjudande nödvändighet, om man derstädes skulle vinna

ordning i lappväsendet och sämja emellan den bofaste och nomaden

— det Eders Kong! Maj:t täcktes besluta att en sådan uppsyningsman

skulle tillsättas. I anledning häraf förordnade Eders Kongl. Maj:t

genom nådigt bref den 24 april 1885 länsmannen Adolf Suwe att

under återstoden af samma år vara lappfogde i länet med tjenstgöringsområde,

omfattande Herjeådalens, Ovikens och Undersåkers renbetesfjäll

med dertill angränsande renbetesmarker; hvarjemte bestämdes

att lappfogden skulle åtnjuta, utom reseersättning, såsom arfvode ett

belopp af 3,000 kronor för år räknadt. Derefter har Suwe årligen,

på förslag af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, fortfarande

i nåder förordnats till lappfogde mot åtnjutande af enahanda

aflöningsförmåner, som år 1885 honom tillförsäkrades, men med skyldighet

att under tiden afstå sina löneförmåner såsom länsman. Efter det

lagen angående de svenske lapparnes rätt till renbete i Sverige af den

4 juni 1886 med år 1889 trädt i full kraft i Jemtlands län, torde en lappfogde

derstädes, åtminstone under de närmaste åren, icke kunna undvaras.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande har ock uti underdånig

skrifvelse af den i9 december 1889 angående förordnande af

lappfogde jemväl för innevarande år framhållit att med de funktioner

i afseende å lappväsendet, som blifvit Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

särskilt genom åberopade lagen af den 4 juni 1886, ålagda,

vore det aldeles nödvändigt, att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hade till sitt biträde en tjensteman med lappfogdens ställning och

skyldigheter.

Under åberopande deraf att, i anseende till bristande utrymme

inom Enontekis socken af Norrbottens län, det blefve nödvändigt att

förflytta åtskilliga af de till nämnda socken hörande lappar med deras

renar till Jockmocks och Arjepluogs i södra delen af länet belägna

lappmarker, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet i

underdånig skrifvelse den 26 sistlidne augusti gjort framställning derom

att en uppsyningsman måtte förordnas för att ej mindre leda lapparnes

flyttningståg till Jockmocks och Arjepluogs lappmarker än äfven under

de två eller tre närmast derpå följande åren ordna de förhållanden,

som genom inflyttningen uppkomme emellan lapparne samt de förutvarande

invånarne i de trakter, dit inflyttningen komme att ega rum.

Med föranledande af denna hemställan har Eders Kongl. Maj:t den 22

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sjette lmfvudtiteln.

november 1889 förordna! länsmannen Frans Bruno Forsström att för

innevarande år vara lappfogde i Norrbottens län med. tjenstgöringsskyldighet

hufvudsakligen inom Piteå och Luleå lappmarker äfvensom

bestämt att Forsström skulle i egenskap af lappfogde åtnjuta, jemte

reseersättning, 3,000 kronor såsom arfvode, dock med förpligtelse att

under året afstå sina löneförmåner såsom länsman.

Af det nu anförda framgår att ofvan omförmälda behof kräfva

årliga utgifter till belopp af omkring 10,000 .kronor. Då ärendena angående

tillsättande af ombudet i Tromsö och lappfogdarne samt om

anslag till gratifikationer åt lappförmännen hittills af Eders Kongl.

Maja blifvit afgjorda på justitiedepartementets föredragning, hafva de

för .ifrågavarande ändamål nödiga medel i allmänhet anvisats att utgå

af andra hufvudtitelns besparingar. Som emellertid dessa besparingar

numera betydligt nedgått och berörda ärenden rätteligen torde tillhöra

civildepartementets handläggning, men äfven besparingarna å anslagen

under detta departement måste för andra ändamål i hög grad anlitas,

lärer det blifva nödvändigt att särskilda medel anvisas till bestridande

under år 1891 af ifrågakomna utgifter. Jag hemställer derför att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, till ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge

samt till lappfogdar och lappförmän, på extra stat för år 1891 anvisa

10,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna
näringar.

Med anmälan att landtbruksakademiens förvaltningskomité i underdånig

skrifvelse den 14 september 1889 i ämnet gjort framställning,

tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att, för anordnande af högre undervisning i mejerihushållning vid Ultuna

och Alnarps landtbruksinstitut, för år 1891 anvisa å extra stat ett

anslag af 5,000 kronor för hvartdera institutet eller tillsammans 10,000

kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna
näringar.

Under denna anslagstitel har Riksdagen hittills plägat å extra

stat åidigen anvisa 5,000 kronor såsom bidrag till bestridande af kostnaderna

för allmänna landtbruksmöten; Och landtbruksakademiens förBih.

till Itiksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afl. 1 Höft. 3

[15.]

Anordnande af

högre undervisning

i mejerihushållning.

[16.]

Allmänna

landtbruks
möten.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sjette Imfvndtiteln.

valtningskomité har också i sin nyssberörda underdåniga skrifvelse

hemstält att detta belopp måtte jemväl för år 1891 af Riksdagen äskas.

Jag anser mig likväl för tillgodoseende af ett särskildt ändamål,

för hvilket jag nu anhåller att få redogöra, böra för nästkommande

år ifrågasätta eu förhöjning af detta anslagsbelopp.

Bestyrelse!! för sjuttonde allmänna svenska landtbruksmötet, hvithet

är afsedt att hållas i Göteborg år 1891, har nemligen uti en till Eders

Kongl. Maj:t ingifven skrift anhållit att ett belopp af 10,000 kronor

måtte ställas till bestyrelse^ förfogande för anordnande af en i samband

med mötet stående pröfning af landtbruksmaskiuer och redskap.

En sådan grundlig och noggrann pröfning, som den nu ifrågasatta,

i förening med ett landtbruksmöte egde i vårt land första gången

rum i sammanhang med det sextonde allmänna landtbruksmötet i Stockholm

år 1886. De maskiner och redskap, hvilka dervid underkastades

pröfning, voro plogar, såningsmaskiner, maskiner för spridning af konstgjord

gödsel, redskap och maskiner för ogräsrensning samt maskiner för

rensning och sortering af säd och frö Pröfningarna företogos dels hösten

1885 dels ock våren och försommaren 1886 å två egendomar i närheten

af Stockholm samt vid landtbruksakademiens experimentalfält; Och angående

resultaten af desamma afgåfvos af de prisnämnder, som hade

att verkställa pröfningarna, utförliga berättelser, hvilka spredos i ett

stort antal exemplar.

Med afseende å den stora betydelse, dylika pröfningar ega såväl

för den jordbrukande befolkningen som för tillverkarne af landtbruks.

maskiner och redskap, hade — enligt hvad bestyrelse!! i sin omförmälda

ansökning meddelat -—- bestyrelse!! ansett sig böra inbjuda landtbrukare

samt tillverkare och försäljare af dylika maskiner till ett

möte i Göteborg för öfverläggning i ämnet. Dervid hade uttalats

önskvärdheten af att en sådan pröfning som den nyss omförmälda

blefve anordnad i samband med 1891 års allmänna landtbruksmöte;

och med anledning deraf hade bestyrelse!! ock beslutat att anordna

en dylik, derest erforderliga medel kunde anskaffas. Denna pröfning,

hvilken skulle ega rum under loppet af år 1890, vore ämnad att omfatta

slåtter- och skördemaskiner af alla slag, tröskverk af alla slag,

klöfvernötningsmaskiner deri inberäknade, samt skyddsinrättningar för

tröskverk. De med en sådan pröfning förenade kostnader — såsom

rese- och traktamentsersättning åt prisnämnderna, aflönande af arbetsbiträde,

ersättning för nödig drifkraft, godtgörelse för de olägenheter,

som vid pröfningen orsakades egarne af de gårdar, der pröfningen egde

rum, tryckning, annonsering m. m. — vore emellertid icke obetydliga.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sjette hnfrndtiteln.

19

Då utgifterna för redskapspröfningen vid 1886 års landtbruksmöte

uppgått till öfver 11,000 kronor och den nu ifrågasatta pröfningen

vore ämnad att omfatta större och mera komplicerade maskiner än dem,

som vid nämnda möte pröfvats, kunde bestyrelse!! icke för den nu

tillämnade pröfningen beräkna kostnaderna — till hvilkas betäckande

de statsmedel, som i öfrigt vore för mötet påräkneliga, icke lemnade

någon tillgång — lägre än till 12,000 kronor, hvaraf dock 2,000

kronor antoges komma att inflyta i afgifter för anmälningar till deltagande

i pröfningen.

Öfver ifrågavarande ansökning har underdånigt utlåtande den 14

september nästlidna år afgifvits af landtbruksakademiens förvaltuingskomité,

som dervid tillstyrkt bifall till ansökningen med åberopande

af hvad komitén i utlåtande den 12 december 1884 anfört i anledning

af då begärdt understöd för redskapspröfningen vid 1886 års landtbruksmöte

i Stockholm. I berörda utlåtande yttrade komitén att ett

oeftergifligt vilkor för att det med utställningar af landtbruksmaskiner

och redskap afsedda gagnet skulle kunna fullt ernås vore att prisbedömningen

af de utstälda redskapen vore fullt rättvis och grundad

på en verkligt noggrann och fullständig kännedom om deras egenskaper,

emedan endast i detta fall prisbedömningen lemnade allmänheten

en tillförlitlig upplysning om redskapens praktiska värde. Denna

fordran kunde likväl icke tillfredsställas genom en granskning, huru

noggrann den än vore, ensamt af de utstälda redskapens yttre, icke

heller genom sådana ytliga och ofullständiga försök med dem, som

kunde ifrågakomma under den korta mötestiden och under de för en

omsigtig och i detalj gående pröfning allt utom gynsamma förhållandena

vid ett större landtbruksmöte. I följd häraf hade ock med skäl allmänhetens

förtroende till de domslut, hvilka fäldes vid de efter det

dittills hos oss brukliga sättet anstälda prisbedömningarna, lidit ej så

ringa afbräck till stort men för såväl konsumenter som producenter af

de vid mötena utstälda redskapen. Komitén ansåge derföre synnerligen

angeläget att tillfälle bereddes till anställande af sådana verkligt

allvarliga undersökningar af anmälda redskap, vid hvilka dessa pröfvades

under förhållanden, som, såvidt möjligt, öfverensstämde med dem,

under hvilka de vore afsedda att i praktiken användas.

Då gagnet af en dylik pröfning som den nu ifrågasatta synes

vara stäldt utom allt tvifvel samt jag i afseende å det af bestyrelsen

begärda beloppet, hvilket är lika med det anslag, som Eders Kongl.

Maj:t för redskapspröfningen vid 1886 års landtbruksmöte i Stockholm

behagade af tillgängliga besparingar anvisa, icke har något att erinra,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

[17.]

Prisbelöningar

vid allmänna

landtbruksmöten.

[18.]

Agrikulturkemiska

försöksanstalten

vid Ultnna.

Sjette hufvudtiteln.

anser jag mötesbestyrelsens ansökning vara förtjent af bifall; och då

hvarken från det å ordinarie stat uppförda anslaget till befrämjande

i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar eller från befintliga

besparingar tillgångar kunna för ifrågavarande ändamål beredas utan

åsidosättande af andra berättigade kraf, lärer framställning böra hos

Riksdagen göras om beviljande af de erforderliga medlen. Jag föreställer

mig att detta lämpligen kan ske genom att för år 1891 bestämma

anslaget till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten

till 15,000 kronor, dervid dock, enär, såsom förut nämnts,

ifrågavarande redskapspröfning kommer att företagas redan under detta

år och de för dermed förenade kostnaders bestridande afsedda medel

följaktligen torde redan vid samma tid behöfva tagas i anspråk, det

lärer blifva nödigt att de erforderliga medlen från statskontoret förskjutas

mot godtgörelse under 1891 af det anslag, som för ändamålet

kan varda beviljadt.

På grund af hvad nu anförts hemställer jag att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1891 anvisa, såsom bidrag till bestridande

af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten, 15,000 kronor.

Vidare tillstyrker jag, på sätt landtbruksakademiens förvaltningskomité

hemstält, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1891 anvisa till prisbelöningar vid allmänna

landtbruksmöten för husdjur, redskap och maskiner samt ladugårdsprodukter,

sädesslag och andra jordbruksalster 10,000 kronor.

Å ordinarie stat under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af

jordbruk och landtmannanäringar» fans ända till innevarande år uppfördt

ett anslag af 4,500 kronor till den agrikulturkemiska försöksanstalten

vid Ultuna landtbruksinstitut. Enär detta anslag skulle blifva

obehöflig! genom den reorganisation af nämnda landtbruksinstitut, som

af Eders Kongl. Maj:t vid sistlidna års Riksdag föreslogs, behagade

Eders Kongl. Maj:t, i sammanhang med framläggande af nämnda förslag,

tillika föreslå en sådan förändring i afseende å dispositionen af

ordinarie anslaget till »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»,

att nämnda anslagspost, 4,500 kronor, från anslagstiteln

uteslötes. Sistnämnda förslag blef ock af Riksdagen godkändt,

men deremot lyckades icke det afgifna förslaget i afseende å för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln. 21

ändrad organisation af Ultima landtbruksinstitut att tillvinna sig Riksdagens

bifall.

Då den förutsättning, på hvilken förslaget om uteslutande af ofvannamnda

anslagspost hvilade, sålunda förfallit, behagade Eders Kongl

Maj:t i nådig proposition den 12 april 1889 föreslå Riksdagen att till

ifrågavarande agrikulturkemiska försöksanstalt på extra stat för innevarande

år bevilja det tillförene anvisade beloppet 4,500 kronor- Och

denna framställning blef äfven af Riksdagen bifallen.

i j r^eC? er*nran. om dessa förhållanden samt med anmälan att såväl

landtbruksakademiens förvaltningskomité som ock styrelsen för Ultuna

landtbruksinstitut _ derom gjort framställning, får jag nu hemställa att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till den agrikulturkemiska försöksanstalten vid Ultima på extra

stat för år 1891 anvisa 4,500 kronor.

Såsom bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets [19.]

och näringarnas behof beviljade Riksdagen år 1889 på extra stat för A&rikulturinnevarande

år ett anslag af 4,000 kronor för hvarje station eller till- kent!oner.8ti

hopa 28,000 kronor. De sålunda beviljade anslagen åtnjutas af stationerna

i Kalmar, Halmstad, Skara, Örebro, Vesterås, Jönköping- och

liernösand. ''

I ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 14 september 1889 har

landtbruksakademiens förvaltningskomité hemstält att enahanda anslagmåtte

jemväl för år 1891 af Riksdagen äskas.

Såsom jag redan den 20 december 1889 var i tillfälle att inför

i-?jS anmäla, hade deremot förvaltningskomitén i sär
skilda

underdåniga utlåtanden af styrkt de ansökningar om anslag till

kemiska stationer i Gefle och Kristianstad, hvilka i statsrådsprotokollet

j" januari 1889 af dåvarande chefen för civildepartementet omförmäldes

såsom kort förut till Eders Kongl. Maj:t ingifna, liksom

ock en senare inkommen förnyad ansökning om anslag till en kemisk

station i sistnämnda stad. Förvaltningskomitén hade i dessa utlåtanden

uttalat att det med afseende å nutidens utvecklade samfärdsmedel

syntes vara likgiltigt, huruvida ett prof, som behöfde undersökas,

skickades till en kemisk station i grannskapet eller till en mera aflägset

belägen station, hvaremot det vore af stor vigt att profvet blefve

ml ?-Cr n°ggrann! undersökt och resultatet af undersökningen vore

til formligt; att otvifvelaktigt några få, med tillräckliga anslag försedda

val utrustade och skötta samt flitigt anlitade anstalter, hvilkas föreståndare

vunnit stor och ständigt ökad erfarenhet, så att undersök
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

[20].

Frökontroll
anstalter.

22 Sjette lmfvudtitelii.

ningarna kunde skyndsamt och noggrant utföras, vida mera gagnade

landtbruket än ett större antal mindre och ofullständigare, der undersökningarna

icke kunde utföras på ett sätt, som motsvarade nutidens

betydligt stegrade anspråk; samt att det följaktligen på goda skäl

syntes kunna ifrågasättas, om det vore välbetänkt att, utan omsoigstull

utredning och tydligt ådagaläggande af ett trängande behof, öka antalet

kemiska stationer, samt huruvida det ej vore bättre att koncentrera

krafterna på de redan befintliga anstalternas vidmakthållande och

fullkomnande. ... .

Eders Kongl. Maj:t fann också de nu omformalda ansökningarna

icke till någon”Eders Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda; Och för närvarande

är således endast fråga om anslag till de sju stationer, som

nu äro deraf i åtnjutande.

Med anledning af Riksdagens uttalande i dess skrifvelse den II

maj 1888 rörande behöfligheten af föreskrifter, bland annat, till vinnande

af mera enighet i afseende på de metoder, som för undersökning

vid olika stationer begagnas, anser jag mig böra erinra att pa

grund af stadgandet i 4 § punkten c) af nådiga reglementet för de kemiska

stationerna den 18 maj 1888, landtbruksakademiens förvaltmngskomité

den 15 februari 1889 faststält instruktion för dessa stationer,

innefattande bland annat föreskrifter om metoder för undersökning, af

jord, gödslingsämnen, fodermedel och mejeriartiklar samt för profning

på arsenik. . . , ,

Då jag icke har att föreslå någon förändring vare sig i beloppet

af de till ofvannämnda sju stationer nu utgående .anslag eller i de för

anslagens åtnjutande stadgade vilkor, hemställer jag att Eders Kong .

Maj:t täcktes ''föreslå Riksdagen . _

att, såsom bidrag till underhall af sju kemiska stationär föi jovcL

brukets och näringarnas behof — inom de orter, der landsting, eller

hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening, förbundit sig att

upprätta laboratorium och bekosta lokal för detta jemte bostad och

hyresmedel för kemist och assistent samt bekosta aflöningen till desse

och laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets underhåll

samt till inköp af böcker och inventarier för stationens behof på

extra stat för år 1891 anvisa ett anslag af 4,000 kronor för hvarje

station eller tillhopa 28,000 kronor.

Till understöd åt frökontrollanstalter har Riksdagen för hvartdera

af åren 1887, 1888, 1889 och 1890 anvisat ett extra anslag af 10,000

kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sjette liufvudtitehi.

För sistlidna år inkommo till Eders Kongl. Maj:t ansökningar om

understöd åt dylika anstalter till ett sammanlagdt belopp af 11,300

kronor; och genom nådiga bref den 8 februari, den 12 april och den

31 maj 1889 har Eders Kongl. Maj:t behagat till understöd åt sjutton

anstalter till fullo disponera det af Riksdagen för samma år beviljade

anslaget.

Då anledning icke finnes att antaga annat än att anslaget äfven

för nästkommande år är till oförminskadt belopp behöfligt samt jag

icke anser mig eg a skäl att ifrågasätta någon ändring i de för åtnjutande

af understöd från anslaget gällande vilkor, tillstyrker jag, på

sätt landtbruksakademiens förvaltningskomité ock hemstält, att Eders

Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1891 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

anvisa ett anslag af 10,000 kronor, för att med högst 1,000 kronor

för hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,

som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,

understödjas med minst samma belopp som statsbidraget och

hvilka anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende

på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Eders Kongl.

Maj:t fastställas.

Till understöd åt svenska mosskulturföreningen beviljade sistlidna [21.]

års Riksdag på extra stat för innevarande år 5,000 kronor och genom Svenska mossnådigt

bref den 7 juni 1889 förordnade Eders Kongl. Maj:t att berörda k"I‘“gg°re''

anslag finge till föreningen utbetalas med skyldighet för föreningen ej

mindre att före den 1 april 1891 till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse

rörande anslagets användande än äfven att vara underkastad

den inspektion af föreningens verksamhet, hvarom Eders Kongl. Maj:t

framdeles kunde komma att förordna.

Nu har föreningen i en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift

anhållit att Eders Kongl. Maj:t täcktes genom proposition till Riksdagen

bereda föreningen ett anslag å samma belopp för år 1891.

I denna skrift har föreningen anfört att dess inkomster visserligen

ökats, så att föreningen för år 1889 åtnjöte från hushållningssällskap

och landsting 4,300 kronor, i bidrag af enskilda personer

2,904 kronor och i årsafgifter af 1,620 medlemmar 5,994 kronor eller

tillhopa 13,198 kronor, men att, då föreningens verksamhet utvidgats

och ökade arbetskrafter derför toges i anspråk, föreningen i allt fall

förutsåge eu ganska betydlig brist för sistlidna år.

s. 24 Kontrollera mot PDF

[22.]

Geologiska

undersök
ningarna.

24 Sjette hufvucltiteln.

Uti utlåtande, som landtbruksakademiens förvaltningskomité öfver

denna ansökning afgifvit, har komitén visserligen erinrat att den redogörelse

för föreningens ekonomi, som i ansökningen lemnats, vore

ytterst bristfällig, enär denna i afseende å föreningens utgifter icke

lemnade annan upplysning än att föreningen förutsåge att den brist,

som för år 1889 komme att uppstå, blefve ganska betydlig; men då

Riksdagen, uppå framställning af enskild motionär, för år 1890 anvisat

föreningen ett understöd, hvarigenom föreningens verksamhet under

innevarande år, på sätt föreningen sjelf uppgifva, vore betryggad

samt föreningens verksamhet med den utvidgning deraf, hvartill det

af Riksdagen beviljade anslaget antagligen komme att föranleda, med

all sannolikhet icke kunde uppehållas under år 1891 utan eu ännu

betydligare brist än den nu befarade, såvida icke anslag äfven för

sistnämnda år kunde påräknas, har förvaltningskomitén — som antoge

att den genom nyssnämnda nådiga bref i utsigt stälda inspektionen

af föreningens verksamhet skulle komma att lemna fastare hållpunkter

för bedömande af föreningens verkliga ställning och behof — tillstyrkt

bifall till föreningens ansökning.

Med erinran att den ifrågavarande inspektionen — om hvars anordnande

Eders Kongl. Maj:t torde vilja framdeles fatta beslut —

lärer böra uppdragas åt landtbruksstyrelsen, anser jag mig, då föreningen

ännu icke i ekonomiskt afseende synes hafva hunnit derhän,

att statsunderstöd kan undvaras, samt följaktligen det föreningen för

innevarande år af Riksdagen beviljade understödet sannolikt icke skulle

komma att medföra allt det gagn, som dermed afsetts, ifall icke föreningen

jemväl för nästkommande år hugnas med statsunderstöd, eg a

anledning hemställa att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till understöd åt svenska mosskulturför eningen på extra stat för

år 1891 anvisa ett anslag af 5,000 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 23 oktober 1889 har chefen för

Sveriges geologiska undersökning afgifvit för slagsberäkning öfver de

under år 1891 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga

medel.

Denna beräkning upptager utgifterna till 92,200 kronor.

Häraf är beräknadt för:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjette Imfvudtiteln.

26

Aflöningen.

Löner, arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden... kronor 54,350.

Fältarbetena.

Rese- och traktamentsersättning, verktyg, reparationer,

fraktkostnad m. m. samt omkostnader för resor m.

m., som med bidrag af särskildt anslag utföras...... kronor 20,500.

Byråafdelning en.

Inventarier, arbetsmateriel m. m.......................................... » 2,000.

Biblioteket och samlingarna.

Böcker, kartor och samlingar ............................................... » 2,000.

Kart- och boktrycket.

Tryckning af kartor, beskrifningar och dylikt, ritning af

originalkartor in. m......................... » 12,000.

Värme och diverse utgifter.

Omkostnader ............................................................................... » 1,350.

summa kronor 92,200-

Till bestridande af utgifterna är att påräkna:

behållning af sålda kartor m. m. omkring ... kr. 500

bidrag från Gefleborgs läns hushållningssällskap

och landsting................................. » 1,500

eller tillhopa kronor .......................... 2,000.

hvadan det belopp, som enligt förslagsberäkningen härutöfver

erfordras för år 1891, utgör ......................... kronor 90,200

eller 1,700 kronor mera än för innevarande år af Riksdagen

anvisats.

Den af Eders Kong!. Maj:t för innevarande år faststälda staten för

undersökningen, vid hvars uppgörande såso.m tillgång beräknats behållning

af sålda kartor och bidrag från Gefleborgs län till samma belopp,

som nyss nämnts, slutar å 90,000 kronor, eller 500 kronor mindre

än summan af det för detta år af Riksdagen anvisade anslaget 88,500

kronor och nyssnämnda båda såsom tillgång beräknade poster. Den

sålunda uppkommande besparingen beror derpå att allenast en geolog

Bill. till Rilcsd. Prot. 1890. 1 .Sami. 1 Åfd. 1 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sjette hufvudtiteln.

funnits berättigad att från och med detta år komma i åtnjutande af

ålderstillägg i stället för att i undersökningens förslagsberäkning för

samma år två geologer uppförts såsom dertill berättigade.

Enligt hvad undersökningens chef nu upplyst, blifva tre geologer

berättigade att få sig tillagda ålderstillägg från och med år 1891, hvar

å 500 kronor, och den för samma år föreliggande förslagsberäkningen

för löner är ock derefter lämpad.

I det förslag till stat för innevarande år, som med underdånig

skrifvelse den 23 oktober 1889 understäldes Eders Kongl. Maj:ts pröfning,

hade, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, chefen, bland annat,

upptagit de för ersättning åt tillfälliga biträden samt för biblioteket

och samlingarna afsedda belopp till respektive 400 kronor och 300

kronor mera än i 1889 års stat för dessa ändamål beräknats, eller till

respektive 4,500 kronor och 2,000 kronor, hvaremot för kart- och boktrycket

upptogos 700 kronor mindre än det belopp, 12,000 kronor, som

i sistnämnda stat derför anslagits. I den af chefen framlagda förslagsberäkningen

för år 1891 hafva förstnämnda två poster likaledes beräknats

till respektive 4,500 kronor och 2,000 kronor samt derjemte det för

kart- och boktrycket afsedda beloppet ånyo höjts till 12,000 kronor.

För alla de ifrågavarande tre ändamålen tillsammans har chefen således

för år 1891 beräknat en anslagsförhöjning af 700 kronor. Men då

Eders Kongl. Maj:t vid fastställandet af 1890 års stat ansåg de för

detta år ifrågasatta förändringarna i afseende å ifrågavarande anslagsbelopp

icke böra bifallas, enär någon utredning angående dessa förändringars

behöflighet icke blifvit förebragt, saknar jag nu anledning

att tillstyrka den anslagsförhöjning, chefen sålunda för år 1891 ifrågasatt

Det af chefen begärda anslaget för år 1891 bör således minskas

med 700 kronor eller till 89,500 kronor.

I afseende å den i statsrådsprotokollet för den 12 januari 1889 af

min närmaste företrädare i embetet omförmälda frågan om förändring

i skalan för utgifning af vissa geologiska kartor får jag tillkännagifva

att de praktiska försök och utredningar, som anstälts rörande denna

fråga, ännu icke blifvit afskräde, hvadan någon ändring i de hittills

följda förslagsberäkningarna icke nu kan ifrågakomma.

På grund af hvad jag nu anfört tillstyrker jag att Eders Kongl.

Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att, för fortsättande under år 1891 af de geologiska undersökningarna

och utgifvande af derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,

bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af 89,500 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sjette liufvudtiteln.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

Sistlidna års Riksdag beviljade på extra stat för innevarande år [23.]

3,500 kronor till anställande af en andre instruktör i husslöjd och en .E" ®"d.re.

elev samt 500 kronor såsom personligt ytterligare alderstillagg åt andre husslöjd och

instruktören Wilhelm Nordin, derest han fortfarande blefve i denna en elevegenskap

använd.

Om hvad jag ofvan under anslagstiteln »ålderstillägg» föreslagit

bifalles, så ock då full anledning finnes till antagande att vid sådant

förhållande Nordin blifver utnämnd till slöjdinstruktör på ordinarie stat,

varder icke allenast sistberörda såsom ålderstillägg åt Nordin beviljade

belopp, utan äfven det belopp, 500 kronor, som af ofvannämnda 3,500

kronor utgått till honom såsom första ålderstillägg, för nästkommande

år obehöfligt, och det åt andre instruktören i husslöjd jemte en elev

erforderliga anslagsbeloppet kan således minskas till 3,000 kronor.

Med anledning häraf hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes

■föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1891 bevilja, till anställande af en andre

instruktör i husslöjd och en elev, hvilken bör åtfölja en af instruktörerne

i husslöjd för att af denne handledas och utbildas, så att han må kunna

såsom lärare i husslöjd användas, 3,000 kronor.

Under denna anslagstitel hemställer jag vidare, med anledning jern- [24.]

väl af en i ämnet gjord framställning, hvaröfver kommerskollegium af- 1

gifvit underdånigt utlåtande, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, i likhet

med hvad förut egt rum, föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1891 bevilja, såsom bidrag till upprätthållande

af väfskolan i Boras — med vilkor att från Elfsborgs läns landsting

eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften af

statsanslaget — 3,800 kronor och, såsom bidrag till aflönande af en

andre lärare vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor att enahanda

belopp varder för ändamålet från nämnda läns landsting eller eljest

tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

För hvarje af åren 1888, 1889 och 1890 har Riksdagen på extra [25.]

stat beviljat ett anslag af 20,000 kronor att af Eders Kongl. Maj:t ^ Anslag un

användas för att åt alster af svensk industri och svenska näringar ganska alstra

bereda afsättning i främmande länder. afsättning i

0 utlandet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sjette liufvudtitelii.

Af det för detta ändamål för år 1889 beviljade anslaget behagade

Eders Kongl. Maj:t den 22 mars 1889 dels anvisa 5,000 kronor för

upprätthållande, i enlighet med bestämmelserna i nådiga brefvet den

15 februari 1888, under ännu ett år af den enligt samma nådiga bref

inrättade agenturen i Norra Tyskland för befrämjande af afsättning

utaf produkter af den svenska fiskerinäringen, dels ock bevilja Sveriges

allmänna exportförening 9,000 kronor för att i det af Riksdagen angifna

syfte användas, på sätt föreningen kunde finna lämpligast. Återstående

beloppet, 6,000 kronor, anvisades den 12 april sistlidna år till

upprätthållande under ett år från och med den 1 nästföljande juni af

den enligt nådigt bref den 15 april 1887 inrättade agenturen i Manchester

för befrämjande af svenska mejeriprodukters afsättning i England.

Af anslaget för innevarande år har Eders Kongl. Maj:t den 31

december 1889 likaledes behagat anvisa för fiskeriagenturen i Norra

Tyskland 5,000 kronor samt bevilja exportföreningen 9,000 kronor.

Hvad angår återstående beloppet, 6,000 kronor, hvilket ännu icke blifvit

disponerad!, anser jag mig böra nämna att jag har för afsigt att framdeles

föreslå Eders Kongl. Maj:t att anvisa detta belopp för fortsatt

uppehållande af mejeriagenturen i Manchester; och begagnar jag tillfället

erinra att på grund af Eders Kong]. Maj:ts beslut den 31 december

1889 en förändring i mejeriagentens ställning inträdt, ithyätt, då

han hittills haft rättighet att mot provision tillhandagå försäljare

af svenska mejeriprodukter, det numera är honom förbjudet att vara

på något sätt ekonomiskt intresserad i handel med svenska mejeriprodukter

eller i andra liandelsaffärer, hvarjemte honom vidare ålagts

att hafva sin uppmärksamhet fästad på sådana i England eller annorstädes

tilläfventyrs förekommande bedrägerier och missbruk, hvilka

kunna skada de svenska mejeriprodukternas anseende.

Till statsrådsprotokollet för den 12 januari 1889 anmälde dåvarande

chefen för civildepartementet en af stj^relsen för Sveriges allmänna

exportförening^ gjord underdånig framställning om vidtagande af vissa

åtgärder i syfte att utbilda agenter för befrämjande af vår export på

utlandet, i hvilket hänseende styrelsen •—• jemte det styrelsen såsom

eu förberedande åtgärd för befrämjande af undervisningen i våra

handelsskolor föreslog att Eders Kongl. Maj:t måtte uppdraga åt en

sakkunnig man]''att i utlandet taga kännedom om dervarande dylika

anstalter -— ifrågasatte, såsom en för utbildande af duglige handelseller

exportagenter i utlandet synnerligen förmånlig åtgärd, att stipendier

måtte anslås åt unge män, som önskade att i utlandet förvärfva

sig erforderliga kunskaper i handelsjmket. Eders Kongl. Maj:t ansåg

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Sjette lmfvudtiteln.

emellertid nödigt att närmare utredning åstadkoms angående handelsundervisningens

tillstånd i vårt land samt om och i sådant fall hvilka

åtgärder borde vidtagas för denna undervisnings höjande samt behagade

förty anbefalla verkställandet af en dylik utredning. Då resultaten af denna

utredning ännu icke föreligga, måste med pröfningen af frågan om

beviljande af medel för det af exportföreningens styrelse omförmälda

ändamål fortfarande anstå.

Då det mål, som åsyftats med ifrågavarande af Riksdagen beviljade

anslag, tvifvelsutan är synnerligen eftersträfvansvärdt, tvekar

jag icke att tillstyrka att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att jemväl för år 1891 på extra stat anvisa ett anslag af 20,000 kronor

att af Eders Kongl. Maj:t användas för att åt alster af svensk industri

och svenska näringar bereda afsättning i främmande länder.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

Under denna anslagstitel tillstyrker jag i underdånighet att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad under

nästlidna och flera föregående år varit förhållandet,

under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill hörande

skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år 1891 fortsätta

sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills,

hvarom Eders Kong]. Makt torde vilja genom inspektion af sakkunnigperson

sig förvissa, å extra stat för samma år anvisa ett belopp af

14,000 kronor att till brukssocietetens fullmägtige i jernkontoret utbetalas.

Anordnande af fabriksinspektion.

Enligt det förslag till förordning angående åtgärder för skyddande

af arbetares lif och helsa i arbetet, öfver hvilket Eders Kongl. Maj:t

den 12 januari 1889 beslöt att genom nådig proposition inhemta

Riksdagens yttrande, skulle inspektörer förordnas för att tillhandagå

näringsidkarne med upplysningar och råd i fråga om dylika åtgärder

och för att öfvervaka förordningens efterlefnad.

Riksdagen, som i hufvudsak biföll nyss nämnda proposition, anvisade

tillika, med anledning af Eders Kongl. Maj:ts framställning, för

anordnande af fabriksinspektion på extra stat för innevarande år till

[26.]

Bergsskolorna

i Filipstad

och Falun.

[27.]

Anordnande

af fabriksinspektion.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sjette Imfvudtiteln.

aflöning åt tre inspektörer 15,000 kronor, med 5,000 kronor till hvardera

för år räknadt, och till bestridande af kostnaden för skrifbiträden och

likartade utgifter 1,800 kronor, eller tillhopa 16,800 kronor, hvarjemte

Riksdagen beslöt att de ifrågavarande inspektörerne skulle åtnjuta

ersättning för resekostnad och dagtraktamente enligt fjerde klassen

i gällande resereglemente.

Vid anmälan den 12 oktober 1889 af Riksdagens skrifvelse härom

behagade Eders Kong!. Magt dels, med godkännande af Riksdagens

beslut, såvidt det rörde inspektörernes aflöning och anslaget till bestridande

af kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter, samt

med förklarande att Eders Kongl. Maj:t framdeles ville fatta beslut

om dispositionen af sistberörda anslag, förordna att de yrkesinspektörer,

som jemlikt lagen angående skydd mot yrkesfara den 10 maj

1889 borde af Eders Kongl. Maj:t förordnas, skulle tills vidare vara

tre samt att enhvar af dem skulle ega att åtnjuta ett arfvode af 5,000

kronor för år räknadt, dels ock förklara att yrkesinspektörerne skulle

ega att för de tjensteresor, som af dem företoges, af sjette hufvudtitelns

anslag till rese- och traktamentspenningar åtnjuta resekostnadsoch

traktamentsersättning enligt fjerde klassen i gällande resereglemente.

Då jag icke för nästkommande år anser mig böra ifrågasätta någon

förändring i afseende å det för ifrågavarande ändamål afsedda anslag,

hemställer jag att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för år 1891

anvisa till aflöning åt tre inspektörer 15,000 kronor, med 5,000 kronor

till hvardera för år räknadt, och till bestridande af kostnaden för

skrifbiträden och likartade utgifter 1,800 kronor, eller tillhopa 16,800

kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

[28.] Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda embetsverk förskjutit

Ersättning för följande belopp, hvilka torde böra till ersättande af Riksdagen anmälas,

af statskonto- i •

ret gjorda nemligen:

förskott. den sterbhusdelegarne efter den 25 juli 1887 aflidne länsmannen

i Kumla socken och Hardemo härad af Örebro län A. L. Flyckt förtiden

från den 22 mars 1887 till den 14 mars 1889 tillkommande ränta

efter 5 procent å det belopp, 1,425 kronor, som till statsverket influtit

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Sjette hufvudtiteln.

aflönings- och

140: 92

för ett till Rumla—Yxhults jernväg exproprieradt jordområde från länsmansbostället

V2 mantal n:r 4 Rumla i Rumla socken kr.

godtgörelse för afkomst af boställen, som enligt

nådiga brefvet den 31 maj 1878 innehafvare af länsmanstjenster,

hvarmed boställen varit förenade, egt

undfå i anledning deraf att företrädarne åtnjutit fardagsår,

samt aflöningsfyllnad enligt nådiga brefvet

den 27 april 1883 till tjenstförrättande länsman under

den tid, företrädaren i tjensten innehaft dertill börande

boställe, hvars afkastning uppskattats till högre belopp

än kontanta lönen ........................................................ »

till betäckande af kostnader för

pensionsstatistiken under år 1889 .......

arfvoden till ordföranden och två ledamöter i den

af Eders Rongl. Maj:t tillsatta komité för utarbetande

af förslag till föreskrifter i fråga om upphandlingar,

leveranser och entreprenader för statens räkning samt

ersättning till en ledamot i komitén för bestridda sekre
teraregöromål

.......................................................................... » 800:

arfvoden samt rese- och traktamentsersättning åt

ledamöterne och sekreteraren i den af Eders Rongl.

Maj:t tillsatta s. k. arbetareförsäkringskomitén, diverse

4,081: 74

1,874: 25

utgifter för komitén in. in.

åtskilliga kostnader för verkstäld undersökning

af riksgränsen mellan Sverige och Finland ..................

187,075: 37

4,710: 30

Summa kronor 198,682: 58.

I afseende å den fjerde af ofvannämnda poster tillåter jag mig

erinra att, sedan Eders Rongl. Maj:t till Riksdagen sistlidna år gjort

framställning om godtgörande af de till 14,320 kronor 34 öre uppgående

kostnaderna för den s. k. leveranskomitén, hvilken framställning

ock af Riksdagen bifölls, Eders Rongl. Maj:t den 1 februari 1889, enär

af de utlåtanden, som vederbörande embetsverk öfver komiténs författningsförslag

afgifvit, syntes framgå att berörda förslag icke, åtminstone

inom vissa embetsverk, utan olägenheter kunde oförändrade tillämpas,

behagade uppdraga åt komiténs ordförande och två af dess ledamöter

att föreslå de förändringar i förslagen, hvartill de afgifna utlåtandena

kunde föranleda, med rätt för bemälde personer att under den tid,

uppdraget varade, åtnjuta enahanda arfvode, som vid komiténs tillsättande

den 27 juni 1887 medgifvits för ledamöterne i komitén. Seder
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sjette hufvudtitein.

mera täcktes Eders Kongl. Maj:t den 10 maj 1889 tilldela en af ifrågavarande

komitéledamöter, hvilken utarbetat det med anledning af

nyssnämnda uppdrag afgifna utlåtandet samt förrättat öfriga med uppdragets

utförande förenade sekreteraregöromål, en särskild godtgörelse

af 200 kronor för de af honom bestridda sekreteraregöromål.

Hvad angår den sista af ofvan upptagna poster, anhåller jag få

erinra att den ifrågavarande gränsundersökningen, hvilken, med anledning

af en framställning från finska senaten, sommaren år 1888 verkstäldes

af dertill af vederbörande regeringar utsedde kommissarier med

biträden, åsyftade att å de ställen, der gränsen vore otydlig eller icke

kunde urskiljas, utröna och beteckna gränsliniens rätta läge i enlighet

med gällande överenskommelser och i öfverensstämmelse med de kartor

och gränsbeskrifningar, som blifvit upprättade vid gränsregleringen

år 1810 och den år 1823 skedda egoutbytesregleringen.

I protokollet öfver civilärenden för den 12 januari 1889 omförmäldes

af dåvarande departementschefen att, sedan städerna Sundsvall

och Umeå den 25 juni 1888 förhärjats af ödeläggande eldsvådor, på

begäran af landshöfdingen i Vesternorrlands län och länsstyrelsen i

Vesterbottens län genom civildepartementets försorg inköpts och afsändts

diverse lifsmedel att dels kostnadsfritt utdelas bland de brandskadade,

dels emot betalning tillhandahållas dem, till Sundsvall för ett

belopp af 13,716 kronor 39 öre och till Umeå för 12,691 kronor 29

öre, assuranskostnad i begge fallen inbegripen, samt att det för godtgörande

af de i följd deraf uppkomna kostnaderna af statskontoret förskjutna

beloppet, 26,407 kronor 68 öre, syntes böra till ersättande af

Riksdagen anmälas, ehuru framställning derom icke kunde till då instundande

Riksdag göras, enär statskontoret då ännu icke var i tillfälle

att uppgifva, med hvilket belopp ersättning för förskottet kunde

erhållas genom medel, som influtit för emot betalning tilläfventyrs utlemnade

lifsmedel.

Då icke heller till nu instundande Riksdag framställning lämpligen

kan göras om ersättning för ifrågavarande förskott, torde jag böra erinra

om de förhållanden, som orsaka detta ytterligare uppskof.

Med anledning deraf att Eders Kongl. Maj:t förordnat att de medel,

som inflöte till följd deraf att någon del af de till Sundsvall afsända

lifsmedel! blefve emot betalning utlemnad, skulle af Eders Kongl.

Maj ds befallningshafvande i Vesternorrlands län till statskontoret inlevereras,

anmodades, då när-a ett år förflutit, utan att några dylika

medel till Eders Kongl. Majds befallningshafvande inkommit, magistraten

i Sundsvall af Eders Kong!. Majds befallningshafvande genom

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Sjette hufvud titeln.

skrifvelse den 28 juni 1889 att infordra redogörelse för det sätt,

hvarpå ifrågavarande lifsmedel utdelats. I anledning häraf uppgaf

nödhjelpskomitén i Sundsvall att, då omständigheterna efter branden

varit sådana, att försäljning af ifrågavarande lifsförnödenheter icke ens

till någon del kunnat ega rum, komitén icke dragit i betänkande att

bland de brandskadade kostnadsfritt utdela hela detta lifsmedelsförråd.

Då emellertid af stadens tidningar inhemtats att nödhjelpskomitén till

stadsfullmägtiges afgörande hänskjutit frågan, huru dittills icke utdelade

nödhjelpsmedel till belopp af 100,000 kronor skulle användas, hemstälde

landshöfdingen i länet i skrifvelse till stadsfullmägtiges ordförande,

huruvida icke af nämnda belopp ersättning kunde beredas statsverket

för en del af ofvan omfönnälda till Sundsvall afsända lifsmedel.

Men sedan denna skrifvelse af ordföranden öfverlemnats till stadsfullmägtiges

pröfning, beslöto fullmägtige vid sammanträde den 23 september

1889 att afstå den begärda ersättningen till statsverket.

Efter erhållen kännedom härom och då enligt Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes åsigt uppenbart vore att de bestämmelser, under

hvilka ifrågavarande lifsmedel blifvit till Sundsvall öfverlemnade, icke

iakttagits, ansåg sig Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande böra i

skrifvelse den 14 oktober 1889 anmäla förhållandet hos Eders Kongl.

Maj:t.

I anledning häraf infordrades yttrande af statskontoret, som i underdånig

skrifvelse den 3 december 1889 — jemte meddelande att från

Vesterbottens läns ränteri inlevererats 1,637 kronor 97 öre, som influtit

genom försäljning af en del af de för de brandskadade i Umeå

afsända lifsmedel — vidare anförde att, med afseende å hvad nödhjelpskomitén

upplyst och då före utlemnandet af ifrågavarande lifsförnödenheter

icke blifvit bestämdt, huru stor del deraf skulle de brandskadade

emot betalning tillhandahållas, samt stadsfullmägtige i Sundsvall afslagit

den af landshöfdingen i länet gjorda hemställan om godtgörelse

för någon del af nämnda lifsförnödenheter, syntes föga utsigt finnas

att i rättegångsväg kunna erhålla godtgörelse för någon afsevärd del

af ifrågavarande utgift, ehuru statskontoret, lika med Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande, funne det uppenbart att de bestämmelser,

under hvilka ifrågavarande lifsmedel blifvit till Sundsvall öfverlemnade,

icke iakttagits. Men då stadsfullmägtiges afslag å den gjorda framställningen,

bland annat, grundats derpå att densamma betraktats blott

som en enskild förfrågan från landshöfdingen, hemstälde statskontoret

till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, huruvida icke anledning förefunnes

att anbefalla Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att hos

Bih. till lliksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sjette linfyudtiteln.

stadsfullmägtige äska godtgörelse för någon viss del af kostnaden för

ifrågavarande lifsförnödenheter, exempelvis en fjerdedel deraf; och då

detta ärende den 20 december 1889 inför Eders Kongl. Maj:t anmäldes,

behagade Eders Kongl. Maj:t anbefalla Sin befallningshafvande

att infordra stads fullm ägtiges yttrande i hvad mån fullmägtige vore

villige att lemna godtgörelse för ifrågavarande lifsförnödenheter. Detta

yttrande har emellertid ännu icke hunnit afgifvas.

Med anledning häraf och på grund af hvad ofvan anförts har jagför

närvarande endast att hemställa att Eders Kongl. Maj:t, med tillämpning

af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt tal af kronor,

behagade föreslå Riksdagen

att, till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter, anvisa ett extra anslag af 198,683 kronor.

Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande

kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I underdånig skrifvelse af den 22 oktober 1889 har väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen afgifvit generalförslag rörande beloppen af de

anslag, som styrelsen ansåge böra af Riksdagen äskas för år 1891 till

understödjande af allmänna väg- och vattenbyggnadsarbeten.

Beträffande först anslaget till anläggning af nya samt förbättring

eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar, har styrelsen

förmält att behofvet af statsbidrag för dylika ändamål fortfarande

visade sig mycket stort och att hos styrelsen ofvan nämnda dagfunnes

inneliggande flera planer till dylika arbetsföretag än som kunde

med de för innevarande år för ändamålet anvisade medel bringas till

utförande. Med hänsyn till de förhöjningar af ifrågavarande anslag,

som under senare åren och senast år 1887 egt rum, har styrelsen likväl

icke ansett sig böra nu ifrågasätta någon ytterligare förhöjning

deraf.

Med anledning af hvad styrelsen upplyst och anfört tillstyrker jag

att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1891 ställa

till Eders Kongl. Maj:ts förfogande,

[29.] till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af

Anläggning öackiqa eller eljest mindre qoda väqar, 600,000 kronor.

m. m. af vägar. u J ^ °

Till understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Sjette lmfvudtiteln.

samt upprensning af åar och farleder har Riksdagen under flera år anvisat

ett belopp af 100,000 kronor.

Uti sin underdåniga skrifvelse* den 6 november 1888 angående behofvet

af anslag till allmänna arbeten under innevarande år hemstälde

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att detta belopp måtte höjas till

150,000 kronor och anförde i sådant afseende hufvudsakligen att de

för nu ifrågavarande ändamål anvisade medel under senaste åren företrädesvis

anlitats för åstadkommande af ansenliga brobyggnader öfver

vattendrag, der den växande trafiken icke längre kunde vara betjenad

med förut befintliga färjeleder, hvaremot bidrag till hamnbyggnader vid

fiskelägen i mindre mån ifrågakomma; men att den stora betydelsen

af sådana hamnar för de delar af landet, der hafsfiske! utgjorde den

förnämsta näringen, ovilkorligen kräfde understöd såväl till utvidgning

af en del hamnar, som ock till iståndsättande af andra, hvilkä blifvit

af storm skadade. Derjemte framhöll styrelsen att jemväl statsbidrag

till upprensning af allmänna farleder vore ifrågasatta.

Eders Kongl. Maj:t ansåg emellertid vid föredragning af sistberörda

skrifvelse den 12 januari 1889 fullt giltig anledning icke förefinnas

att för det dåvarande vidtaga någon förhöjning af detta anslag.

Nu har stjrrelsen, med förmälan .att någon förändring i de förhållanden,

som år 1888 föranledde styrelsen att ifrågasätta förhöjning af

ifrågavarande anslag, icke inträdt, utan att snarare ytterligare anspråk

på statsbidrag för upprensning af farleder framstälts, förnyat sin hemställan

att anslaget måtte höjas till 150,000 kronor.

Af handlingarna i det den 31 december sistlidna år inför Eders

Kongl. Maj:t anmälda ärendet angående fördelning af det för ifrågavarande

ändamål för innevarande år anvisade anslagsbeloppet, 100,000

kronor, inhemtades, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, att

af de fem företag, mellan hvilka väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagit att berörda anslag måtte fördelas, två brobyggnadsföretag

icke kunde, af brist på medel, för innevarande år ifrågakomma till

högre understöd än tillsammans 57,600 kronor, oaktadt de understödsbelopp,

som enligt vanliga grunder borde dem tillkomma, uppgingo

sammanlagdt till mer än 136,500 kronor. Ensamt för dessa båda företag

torde sålunda för ett följande år anspråk på ytterligare statsbidrag

ifrågakomma till ett belopp af närmare 79,000 kronor; och då

härtill kommer att, enligt hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti

berörda ärende upplyst, hos styrelsen finnas inneliggande ansökningar

om understöd till två andra betydliga brobyggnadsföretag samt det

med sannolikhet kan antagas att ytterligare ansökningar om understöd

s. 36 Kontrollera mot PDF

[30.]

Brobyggnader

och mindre

hamnbyggnader

m. m.

[31-]

Frostminsk
ningsföretag.

[32.]

Lån till enskilda

jernvägar.

36 Sjette hufvudtiteln.

under innevarande års lopp komma att göras, anser jag mig ega fullt

skäl att förorda den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu föreslagna

anslagsförhöjningen, hvarigefiom, bland annat, medel skulle beredas

att, mer än hittills kunnat ske, tillgodose kustbefolkningens

behof af nya eller förbättrade hamnanläggningar. Jag tillstyrker alltså

att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska att till Eders Kongl.

Maj:ts förfogande må för år 1891 anvisas,

till understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader samt

upprensning af åar och farleder, 150,000 kronor.

Det anslag, som årligen plägar af Riksdagen beviljas till understödjande,

medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af torrläggning

af sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna med fördel odlas,

sprida frostskador öfver omgifvande nejd, har för hvartdera af åren

1889 och 1890 bestämts till 50,000 kronor. Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ansett anledning icke förefinnas att nu ifrågasätta någon

förhöjning i detta anslag, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen att för år 1891 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

ställa,

till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af

torrläggning utaf sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna med

fördel odlas, sprida frostskador öfver omgifvande nejd, 50,000 kronor.

I afseende å vilkoren för erhållande och tillgodonjutande af ofvan

omförmälda statsbidrag samt angående kontrollen derå att faststälda

planer varda vid arbetenas utförande följda, hemställer jag att Eders

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att bibehålla de allmänna vilkor

och bestämmelser, Indika nu äro gällande och finnas intagna i Riksdagens

skrivelser den 27 april 1881 (n:r 69), den 11 juni 1883 (n:r

67) och den 7 Maj 1889 (n:r 43).

I sammanhang härmed torde jag böra erinra

att, enligt 1886 års Riksdags beslut, blifvit för år 1891 beviljade

till understödjande, medelst lån, af enskilda jernvägsanläggningar

1,000,000 kronor; samt

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sjette lmfvudtiteln. 37

att, enligt 1888 års Riksdags beslut, skola till odlingslånefonden

under hvarje af åren 1889—1893 ej mindre ingå de till statskontoret

inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven af riksgäldskontoret, i mån

af behof, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till

fonden ingående annuiteter kan erfordras till fyllande af högst 1,000,000

kronor årligen.

Statens jernvägstrafik.

I underdånig skrifvelse den 7 december 1889 har jern vägsstyrelsen

gjort framställning om aflåtande till Riksdagen af proposition angående

anslag för år 1891 dels till nya byggnader och anläggningar vid statens

jernvägar, dels ock till anskaffande af ytterligare rörlig materiel

vid de redan trafikerade statsbanelinierna.

Hvad angår anslagsbehofvet för nya byggnader och anläggningar,

föreslår styrelsen att för detta ändamål måtte af Riksdagen för år 1891

äskas ett anslag af 900,000 kronor.

I afseende å användningen af detta anslag hänvisar jag till följande

utdrag af styrelsens omförmälda skrifvelse:

®Byggnader och anläggningar.

Beräknad kostnad.

Kälarne: uppförande af såghusbyggnad, torkhus och

arbetarebostad vid Ansjön för försågning af eu del

af det för jernvägens eget behof erforderliga virket... kr. 17,600: —

För detta ändamål upptogs i det underdåniga

förslaget för 1890 ett belopp af 7,600 kronor, men

enär det till utförande af nya byggnader och anläggningar

under nämnda år begärda anslaget nedsattes,

finnas inga medel för anläggningen tillgängliga.

Kostnaden har nu upptagits högre än i berörda

förslag, dels derför att förutom de hus, som

förut afsågos att uppföras å platsen, har beräknats

att ett vid Håsjö station befintligt och, sedan

stationen upphörde att vara ändpunkt, derstädes

obehöfligt boställshus för betjente skulle för användning

till arbetarebostad flyttas till Ansjön, dels

emedan det visat sig att den vid Östersunds sta
Transport

kr. 17,600: —

[33.]

Odlingslåne
fonden.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sjette liufvudtiteln.

Transport kr. 17,600:

tion befintliga byggnad, som ansågs kunna derstädes

undvaras för att användas till inrymmande

af sågverket vid Ansjön, är behöflig såsom förrådshus

vid Östersund, och följaktligen en ny byggnad

måste å platsen uppföras för sågverket.

Nyhem: utläggning af sidospår till Idsjön ................. » 22,000:

Detta var äfven begärdt för 1890, men till

följd af nyssnämnda nedsättning i anslagssumman

kan arbetet icke utföras under det året.

Dufecl: uppförande af nya kolbås, emedan de förut

der befintliga äro otillräckliga............................................. » 1,500:

Undersåker: uppförande af en lastkaj och i sammanhang

dermed utläggning af ett sidospår ........................... » 4,400:

Lastkaj finnes ej vid stationen och kan ej

ändamålsenligt anordnas utan i sammanhang med

ett nytt sidospår. Den behöfs för lastning hufvudsakligen

af s. k. cellulosavirke, som i stor mängd

sändes till Ranheim i Norge.

Hjerpen: utvidgning af det till följd af trafikens

betydliga tillväxt otillräckliga spårsystemet ..................... i> 4,800:

Gälla: utvidgning af spårsystemet jemte inköp af

dertill erforderlig jord och i sammanhang dermed flyttning

af magasinet...................................................................... » 10,000:

Den ökade timmer- och planktrafiken på platsen

kan numera icke på ett någorlunda tillfreds

ställande sätt skötas, utan att spårsystemet betydligt

utvidgas. Vid denna utvidgning måste äfven

magasinet flyttas, emedan det ligger å en

plats, öfver hvilken det nya spåret skall framdragas.

Bräcke: uppförande af stall af sten för 6 lokomotiv » 30,000:

Vid stationen finnas redan stall för 4 lokomotiv,

men dessa äro af trä. Då nu två nya

stall behöfvas, har styrelsen, som funnit det med

afseende å eldfara vara i hög grad äfventyrligt att

inrymma flera så dyra fordon, som lokomotiven

äro, i stall af trä, ansett sig böra föreslå att ett

sammanhängande stall af sten för 6 lokomotiv uppföres

i Bräcke, då de förut der befintliga träställen

Transport kr. 90,300:

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sjette hnfrudtiteln.

39

Transport kr.

kunde flyttas till stationer, der blott ett eller två

lokomotiv äro placerade och riskerna vid eldsvåda

följaktligen mindre.

Nedläggning af en 6" vattenledning till stallen ... »

Utvidgning af spårsystemet, som behöfver ökas ... »

Fr drista: d:o d:o ......... »

Sundsvall: tillbyggnad af godsmagasinet....................... »

Utläggning af ett spår framför d:o ................. »

Förlängning af hamnbrygga, utläggning af spår å

densamma och anskaffning af skjutbord ........................ »

Den alltjemt ökade rörelsen å Sundsvalls sta
-

tion fordrar inom kort tid betydligt större spårutrymme

vid hamnkaj än hvad som inom den nuvarande

bangården kan erhållas; och hafva derför

undersökningar och andra förberedande åtgärder

vidtagits för tillgodoseende af nämnda behof, men

då fullständig plan öfver en sådan vidsträcktare

utvidgning ännu ej kunnat upprättas, nödgas styrelsen

för tillfället inskränka sig till att begära medel

för här ofvan uppgifna arbeten. Genom hamnbryggans

förlängning m. m. skulle äfven underlättas

kollossningen från , större fartyg, hvarigenom

jernvägens omkostnader vid sådan lossning

_ skulle i afsevärd mån minskas.

Ostavall: utvidgning af spårsystemet, som är otillräckligt

för godsrörelsen på platsen och de dagligen

der förekommande tågmötena........................................... »

Mellansjö: uppförande af ett vattentorn ....................... »

Vattentorn finnes ej vid stationen, men är behöfligt,

emedan vattenförbrukningen för lokomotiven

med anledning af de svåra stigningarna till

stationen är så stor, att af brist på vatten fulla

tåg icke alltid kunna framföras.

Ljusdal: uppförande af ett vattentorn i norra ändan

af stationen, hvarest vatten nu icke kan tagas, ... »

Tornet är behöflig!, dels emedan full vattentillgång

icke alltid är påräknelig i det vid södra

ändan af stationen befintliga vattentornet, dels ock

Transport kr.

90,300: —

4,800: —

5,200: —

2,300: - 11,000: —

1,900: —

6,000: —

5,100: —

5,200: —

6,000: -

137,800: —

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Sjette lmfvudtiteln.

Transport kr.

för att de norrut gående tågen icke må behöfva

uppehållas utanför stationen, när vatten skall tagas,

hvilket är olägligt både för tågexpeditionen

och de resande.

Uppförande af kolbås, emedan de förut befintliga

äro otillräckliga........................................................................... »

Uppförande af ett boställe för stationsbetjening ... »

Nämnda betjening bor nu kringspridd i den

vidsträckta byn till olägenhet för tjensten, jemväl

i det afseende! att personalen delvis har svårt att

undvika mindre lämpligt umgänge å fristunderna.

Hudiksvall: uppförande af stall för 2 lokomotiv....... »

Bollnäs: uppförande af stall för 4 lokomotiv med

jordinköp ...................................................................................... »

Värtan: uppförande af ved- och cokesbod, som nu

icke finnes, hvarföre dessa materialier för närvarande

inrymmas i lokomotivstallet till olägenhet och hinder

för dettas användning till sitt ändamål.............................. »

Norrtull: utvidgning af spårsystemet.............................. »

Stationen, som användes för större delen af

Vasastadens trafik af ved, tegel in. m., saknar erforderligt

spårutrymme.

Södertelge: nedläggning af en vagnvåg, erforderlig

för vågning af vagnslastgods, som icke kan vägas i

magasinet.................................................................................... »

Anslaget begärdes redan i förslaget för år

1890.

Gnesta: uppförande af nytt restaurationshus af sten,

emedan det gamla är helt och hållet otillräckligt och

obeqvämt för de resande och dessa olägenheter icke

kunna till följd af grundens beskaffenhet afhjelpas

genom tillbyggnad ................................................................... >''

Flen: utvidgning af spårsystemet samt flyttning

af stationshuset, godsmagasinet och lastkajen för beredande

af erforderligt utrymme och för minskande åt

faran för de resande vid vagn flyttningar till och från

magasinet.....................................................................................

Spårsystemet är otillräckligt för den trafik,

Transport kr

137,800:

2,500:

20,000:

10,000:

25,000:

1,600:

8,300:

2,000:

42,000:

30,000:

. 279,200:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

Transport kr. 279,200:

som numera passerar stationen på statens och den

enskilda Vestmanland—Oxelösundbanan. Samma

förhållande eger äfven rum med afseende å lokalerna

i stationshuset, hvarföre en utvidgning af

dessa är behöflig. Godsmagasinets läge är nu

sådant att, när vagnar skola föras till eller från

magasinet, måste de skjutas å spår, som de resande

halva att passera på väg mellan stationshuset

och tågen, hvarvid de äro utsatta för olyckstillbud,

som genom den nu afsedda anordningen

kunna undanrödjas.

Det uppgjorda kostnadsförslaget öfver dessa

arbeten uppgår till 138,000 kronor, men af denna

summa anser styrelsen endast 30,000 kronor erforderliga

för arbetenas påbörjande under 1891.

Fiskeby: utvidgning af det otillräckliga spårsystemet » 8,500:

Linköping: uppförande af 2 lokomotivstall med jord
lösen.

........................................................................................... )) 20,000:

_ Hallsberg: tillbyggnad af matsalarne i rest.aura
tionslokalen,

hvilka äro otillräckliga, särdeles vid dagsnälltågen,

hvilkas resande der hafva middagsspisning » 11,100:

Töreboda: utvidgning af det otillräckliga spårsy
-

stemet...................................................................................... » 5,500:

Motala verkstad: flyttning af godsmagasinet och i

sammanhang dermed utvidgning af spårsystemet ......... » 5,400:

När stationen bygdes, fans ej någon dit le
-

dande allmän väg och förlädes magasinet på östra

sidan om spåren, hvithet läge numera, sedan landsväg

blifvit bygd och inmynnar på vestra sidan

om spåren, är olägligt och utsätter de trafikerande,

som skola till eller från magasinet, för fara

att öfverköras, hvarföre till styrelsen äfven inkommit

från i orten boende personer en petition att

magasinet måtte flyttas. I sammanhang härmed

föreslås utvidgning af spårsystemet.

Motala: nedläggning af eu vagnvåg för vågning

af vagnslastgods, som icke kan vägas i magasinet...... » 2,000:

Transport kr. 331,700:

Bih. till Biksd. Prat. 1890. 1 Sami. 1 A/d. 1 Käft.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Sjette hufvudtitelii.

Transport

Fogelsta: utvidgning af det otillräckliga sparsystemet

Charlottenberg: utvidgning af spårsystemet samt derför

erforderligt jordinköp och husflyttning........................

Den växande genomgående trafiken, stationens

egen trafik och behofvet af utrymme för de

från stationen utgående tågen kräfva en betydlig

utvidgning af spårsystemet, för hvars utförande

ytterligare jord måste inköpas samt den nuvarande

lastkajen och magasinet något flyttas. Deraf den

jemförelsevis stora kostnaden.

Fagerås: anläggning af ny vattenledning till vattentornet,

emedan den äldre icke lemnar tillräckligt med

vatten ..........................................................................................

Fryksta: utfyllning i sjön för beredande af större

upplagsplats för virke...............................................................

Utrymmet vid stationen för emottagande af

allt dit å sjön Fryken ankommande virke är alldeles

otillräckligt och måste derföre ökas, hvilket

lämpligast kan ske genom en utfyllning i sjön på

föreslaget sätt.

Å bandelen Laxå—Kristinehamn: anläggning af en

ny morseledning, behöflig till följd af betydligt ökad

telegrafkorrespondens .............................................................

Nässjö: utvidgning af det otillräckliga spårsystemet

och lastkajen.................................................................................

Saf sjö: utvidgning af det otillräckliga spårsystemet

Elmhult: uppförande af 2 dubbla lokomotivstall.........

Hesslehohn: förändrad inledning af Kristianstad—

Hessleholmsbanan för beredande af bättre spårutrymme

å stationen ....................................................................................

Anslaget var begärdt redan för år 1890.

Arlöf: utvidgning af spårsystemet, som är otillräckligt

hufvudsakligen till följd af sockerfabrikens

utomordentligt stora transporter af hvitbetor och stenkol

under de tider af året, då den s. k. kampanjen pågår

I sammanhang härmed måste äfven magasinet

flyttas och bör jemväl utvidgas, emedan det är för

litet.

kr. 381,700: —

» 5,400: —

» 41,500: —

» 1,200: —

» 10,000:

» 3,200: —

» 3,650: —

» 3,500: —

)> 12,000: —

6,000: —

» 15,700: —

Transport kr. 433,850: —

s. 43 Kontrollera mot PDF

Sjette lmfrudtiteln.

43

Transport kr. 433,850: —

Malmö: återstående arbeten för stationens utvidg
-

ning och delvis ombygnad ................................................... x> 438,500: —

För ifrågavarande utvidgning hafva anvisats

för åren 1889 och 1890 resp. 150,000 och 250,000

kronor.

Diverse arbeten....................................................................... » 27,650: —

Summa kronor 900,000: —»

För anskaffande af ny rullande materiel har jernvägsstyrelsen i

ofvanberörda skrifvelse hemstält att ett anslag af 1,500,000 kronor

måtte för år 1891 af Riksdagen äskas.

I afseende härå åberopar styrelsen den utförliga motivering, styrelsen

i sin underdåniga skrifvelse den 7 december 1888 (hvilken till

hufvudsakligaste delen finnes införd i statsrådsprotokollet öfver civilärenden

den 12 januari 1889) lemnat i fråga om behofvet af den rörliga

materielens ökning, och erinrar att den för ändamålet under innevarande

år nödiga summan beräknades till 1,500,000 kronor, hvaraf

490,000 kronor voro afsedda för det minimum af nyanskaffning, som

den ökade trafiken till en början gjorde oundgängligt. Vidare anför

styrelsen att, då af den begärda summan endast 1,000,000 kronor beviljades

samt den under år 1888 inträdda trafikförhöjningen ej allenast

visat sig bestå, utan äfven fortfarande ökades, det vore att befara att

styrelsen inom kort måste komma i valet mellan att antingen tillbakavisa

en del af den trafik, som erbjödes, eller ock försumma materielens

underhåll, samt att, hvilkendera utvägen än komme att väljas, bristen

på rörlig materiel komme att utöfva eu högst menlig inverkan

på statens jernvägars ekonomi. För att, i den män sådant ännu vore

möjligt, afhjelpa detta missförhållande, vore det högst angeläget att

för år 1891 anvisades 1,500,000 kronor, motsvarande anskaffningskostnaden

för 8 lokomotiv, 30 personvagnar samt 500 godsvagnar med axlar

och hjul jemte reservdelar.

Sedermera har styrelsen uti en till mig aflemnad promemoria i

fråga om behofvet af det begärda anslaget ytterligare anfört att det

under de senare åren, i den mån virkesförsändelserna i Norrland tillväxt,

under månaderna mars—oktober varit förenadt med största svårighet

att med den befintliga materieltillgången tillhandahålla vagnar till

den omfattning, som af trafikanterne ej mindre i Norrland än äfven inom

det öfriga riket påfordrats; att också klagomål ofta till styrelsen och

vederbörande distriktsbefäl ingått öfver omöjligheten att i rätt tid er
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Sjette hnfradtitelu.

hålla vagnar, i hvilka klagomål betonats de stora förluster, affärsmännen

måste vidkännas, bland annat, genom utbetalande af liggepenningar

till på last väntande ångbåtar; att styrelsen visserligen, för att i

någon mån afhjelpa det öfverklagade förhållandet, ofta låtit, om än till

stort men för jernvägens ekonomi, uppskjuta egna transporter af materialier

m. m., men att anledningarna till klagomålen dock icke derigenom

kunnat undanrödjas; samt att, derest icke tillgången på materiel

bragtes i närmare öfverensstämmelse med trafikanternes behof af transportmedel,

statens jernvägar icke med afseende å skyndsam godsbefordran

kunde motsvara de anspråk, den trafikerande allmänheten hade

rätt att på dem ställa. Särskildt ansåge sig styrelsen böra påpeka

att virkestrafiken i Norrland måste försiggå inom en bestämd, ganska

begränsad tid; att till följd af de långa afstånden i Norrland och det

fåtal genomgående tåg, som trafikerade de norrländska linierna, omsättningen

af materielen eller förflyttning från annan ort af lediga vagnar

till stationer, der last väntade, icke kunde ske med tillbörlig hastighet;

samt att framdragandet af tomvagnar från ofta långt aflägsna orter vore

förknippadt, utom med tidsutdrägt, äfven med eu tillökning i kostnad,

hvari någon lindring icke kunde väntas, med mindre den för närvarande

knappa tillgången å materiel afhjelptes. Den begärda tillökningen

i materiel vore derför en oafvislig nödvändighet och, såsom i någon

mån upplysande med afseende å behofvet, ansåge sig styrelsen böra

meddela att under månaderna januari—november år 1889 mängden.af

det transporterade fraktgodset utgjort 2,760,917 ton mot 2,445,804 ton

under motsvarande månader år 1888 och således ökats med omkring

13 procent, under det att det belopp, som nu af styrelsen begärts, vore

allenast omkring 3 procent af den vid 1888 års slut befintliga materielens

bokförda värde.

Af det för nya byggnader och anläggningar af styrelsen begärda

anslagsbeloppet äro, såsom nämndt, 438,500 kronor afsedda för arbetena

å Malmö stations utvidgning, och med detta belopp skulle dessa

arbeten komma att bringas till slut. Då följaktligen en minskning af

det af styrelsen härför beräknade anslagsbeloppet skulle medföra att

stationens utvidgning icke kunde, såsom afsedt är, fullbordas år 1891,

anser jag mig böra tillstyrka att berörda belopp oförminskadt beviljas.

Deremot torde ett eller annat af de öfriga arbeten, till hvilka styrelsen

nu ifrågasatt anslag, såsom t. ex. förändringarna af restaurationsloka
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Sjette lmfvudtiteln.

lerna vid Gnesta och Hallsberg kunna utan alltför stora olägenheter

någon tid uppskjutas, och det af styrelsen begärda anslaget för nya

byggnader och anläggningar synes mig derföre kunna minskas med

100,000 kronor eller till 800,000 kronor.

Hvad angår det ifrågasatta anslaget till anskaffande af ny rullande

materiel, så anser jag af hvad jern vägsstyrelsen nu och i sin uti statsrådsprotokollet

för den 12 januari 1889 intagna skrifvelse anfört framgå

att en afsevärd tillökning af denna materiel påkallas såväl af trafikanternas

billiga anspråk att utan oskäliga dröjsmål få sina transporter besörjda,

som ock af hänsyn till stats]ernvägarnes egen ekonomi. I sistnämnda

afseende tillåter jag mig först och främst fästa uppmärksamheten

derå att, då en alltför knapp tillgång på materiel måste i följd

af trafikens kraf föranleda att materielen icke i behörig tid kan underkastas

behöfliga reparationer, materielen i förtid kommer att förslitas,

hvilket orsakar ökade kostnader genom nödvändigheten att ersätta den

materiel,- som sålunda blifvit i förtid obrukbar. Vidare erinrar jag att,

på sätt jernvägsstyrelsen ock i sin nyssberörda skrifvelse framhållit,

bristen på rullande materiel medfört ökade direkta utgifter för jernvägen,

såsom extra kostnader för emottagande och uppläggande af dess

kolförråd i följd af omöjligheten att i rätt tid besörja transporterna

deraf samt ökade omkostnader för den stationstjenst, som besörjes

medelst lokomotiv.

Med hänsyn till de öfriga statsbehof, hvilkas fyllande af Riksdagen

äskas, synes mig dock det belopp, som bör för nu ifrågavarande ändamål

begäras, kunna inskränkas till 1,300,000 kronor, hvarmed de

angelägnaste behofven af ny rullande materiel torde kunna anses för

år 1891 tillfredsstälda.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet

att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1891

anvisa

dels å riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande af nya byggnader

och anläggningar vid statens järnvägstrafik, 800,000 kronor, deraf till fullbordande''

af arbetena för Malmö stations utvidgning 438,500 kronor,

dels ock å riksstaten utom hufvudtitlarne, till anskaffande af ny

rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar, 1,300,000 kronor.

[34.]

Nya byggnader

m. m.

vid statens

jernvägar.

[35.]

Ny rörlig

materiel vid

statens jern-r

vägar.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Sjette liufvudtiteln.

Statens jernvägsbyggnader.

Såsom Eders Kongl. Maj:t behagar erinra sig, framlades för 1886

års Riksdag proposition om stambanebyggnadernas fortsättande från

Sollefteå eller lämplig punkt i dess närhet till Öfver-Luleå. I anledning

af denna proposition medgaf Riksdagen visserligen att jernvägens

anläggning påkallades af ej blott ekonomiska och lokala utan äfven

strategiska och politiska skål, men förklarade att nödig varsamhet kräfde

att ej besluta utförande af en så stor jern vägsanläggning, som Eders

Kongl. Maj:t föreslagit, nemligen från Sollefteå ända till Luleå, utan

att Riksdagen inskränkte sig till det afgörande, som då kunde vara

behörigt och lämpligt för att åt kommande Riksdagar bevara möjligheten

att, efter då sig företeende omständigheter, besluta, huruvida ifrågavarande

jernvägsarbeten borde ytterligare fortsättas eller icke. Riksdagen

beslutade förty år 1886 allenast att en stambana skulle anläggas

till Vännäs.

Arbetena å denna handel hafva nu fortskridit så, att den 82,5 kilometer

långa sträckan Långsele—Anundsjö den 15 sistlidne oktober

upplåtits för allmän trafik, hvarjemte den 90 kilometer långa linien

Anundsjö—Nyåker blifvit definitivt utstakad, skogen i banlinien afröjd

till vederbörlig bredd, erforderliga arbetsväg^ anlagda samt terasseringsarbetet

dels verkstäldt mellan Anundsjö och Mellansel, dels påbörjadt

mellan Mellansel och Nyåker; och derjemte har eu sträcka af 9 kilometer

närmast öster om Anundsjö station blifvit skenlagd.

Enligt hvad jern vägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 12

december 1889 anmält, påräknar styrelsen att under loppet af innevarande

år kunna färdigterrass era den omkring 80 kilometer långa bansträckan

från Mellansel till Nyåker samt å densamma utlägga det permanenta

spåret. Derefter återstår för banans fullbordande till Vännäs

under år 1891, förutom kompletteringsarbeten mellan Anundsjö och

Nyåker, att färdigbygga den omkring 43 kilometer långa bansträckan

Nyåker—Vännäs.

Emedan sålunda antagligt är att stambanebyggnaden under år 1891

uppnår den punkt, dit Riksdagen år 1886 beslöt banans framdragande,

så och på det att ej afbrott må ske i byggnadsarbetena, hvilket skulle

i flera afseenden medföra betydligt ökade kostnader vid deras återupptagande,

är det min pligt att nu underställa Eders Kongl. Maj:t frågan

om stambanans vidare fortsättning åt norr.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Sjette hufvudtiteln.

Då 1886 års proposition framlades, hade genom undersökningar,

som pågått under åren 1884 och 1885, en linie blifvit utstakad, som,

utgående från Vännäs, till en början följde Vindelelfvens vestra strand

till Hedlunda, fortsatte derifrån utefter elfvens östra strand till Ytter

Rödö och vidare förbi Åträsk och Bygdsiljum till Skellefte eif, som

den öfvergick vid Gråberget, framgående vidare förbi Storkågeträsk

till Norrbottens läns gräns vid Uddfors. Derifrån var lini en dragen

förbi Ytterfors och Finnbäck till Sikfors, der den öfvergick Pite eif,

samt fortsatte derefter förbi Långträsket, Vestmark och Heden till

Långforsen, der den öfverskred Lule eif, hvarpå den slutligen vid Boden

i Ofver-Luleå socken anknöts vid Luleå—Ofotens jernväg.

Med anledning deraf att åtskilliga anmärkningar emot denna linie

derefter försports, särskild! ur strategisk synpunkt, har Eders Kongl.

Maj:t genom nådigt bref den 23 april 1888 anbefalla väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att låta verkställa undersökningar för stambanans

fortsättning från Vännäs till Öfver-Luleå (Boden) i den sträckning att

linien, utgående från Vännäs eller någon punkt i närheten och vester

derom, framdroges på ett afstånd af omkring fem mil från kusten och,

såvidt görligt vore, komma att närma sig de mera betydande punkterna

i denna del af landet eller Degerfors, Jörn och Elfsbyn, med iakttagande

dervid af samma tekniska bestämmelser, som för linien Långsele—Vännäs

vore faststälda. Vidare och då det vore af vigt för en

jemförelse mellan den sålunda ifrågasatta linien och förenämnda tillförene

undersökta, närmare kusten belägna sträckning att sistnämnda linie

blefve undersökt med iakttagande af samma tekniska bestämmelser, som

skulle tillämpas vid undersökningen af den andra linien, uppdrog Eders

Kongl. Maj:t tillika åt styrelsen att jemväl låta med iakttagande af

samma tekniska bestämmelser, som vore faststälda för linien Långsele—

•Vännäs, verkställa förnyad undersökning af den redan undersökta linien

för att söka åstadkomma möjliga förbättringar af denna linie.

Sedan ledningen öfver statens jernvägsbyggnader med hvad dertill

hörde från och med den 1 oktober 1888 uppdragits åt jernvägsstyrelsen,

har denna styrelse med skrifvelse af den 14 mars nästlidna

år till Eders Kong], Maj:t i underdånighet aflemna! de på grund af

undersökningen uppgjorda plan- och profilritningar, kostnadsberäkningar

och jemförelsetabeller m. m. samt dervid andragit, bland annat, följande.

De anbefalda undersökningarna och utstakningarna hade utförts i

full öfverensstämmelse med föreskrifna förenklingar i byggnadssättet

och med iakttagande af de tekniska bestämmelser, som för stambanan

Långsele—-Vännäs vore faststälda, eller hufvudsakligast så,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Sjette lmfvudtiteln.

att man sökt att genom samtidigt användande af skarpaste tillåtna

lutningar eller 1 : 62,5, motsvarande 16 millimeter per meter, och minsta

krökningsradien 300 meter, så vidt möjligt, följa markens naturliga yta

och sålunda minska terrasseringsarbetena i den i allmänhet starkt brutna

terräng, de utstakade linierna genomginge, samt

att inskränkning fortfarande blifvit iakttagen med afseende å trafikstationernas

antal, men i beräkningen upptagits anordning af mötesplatser,

der afståndet mellan närliggande stationer öfverstege 30 kilometer,

äfvensom åstadkommande af lämpliga plan vid punkter, der framdragning

af nya väg ar eller en växande rörelse antagits framdeles kunna

kräfva nya stationsanläggningar.

Till utgångspunkt för de nya linierna hade tagits en 4 kilometer

vester om Vännäs kyrkoby belägen punkt, Nyby, 210 kilometer från

Långsele, emedan man derifrån kunde åstadkomma en lämplig uppgångför

den vestra linien öfver Degerfors, hvilket ej kunnat beredas från

kyrkobyn, och emedan terrängen vid Nyby särdeles väl lämpade sig

för anläggning af en större bangård.

Styreisen redogör derefter för de undersökta nya liniernas sträckning

från nämnda punkt, dervid först behandlande

den inre linien öfver Degerfors, Jörn och Elfsbyn till Boden, hvilken

å generalkartan är betecknad med fulldragen röd linie.

Från Nyby uppgår den inre linien genom Tväråns dalgång förbi

Stennäs till Tväråträsk, der vattendelaren mellan Urnans båda flodgrenar

passeras, och nedgår sedan mot Vindelelfvens vid Degerö djupt nedskurna

vattendrag.

Linien genomgår härefter Degerfors stora och välbygda kyrkoby,

der en trafikstation blifvit beräknad att anläggas och hvarest äfven

landsvägen mellan Umeå och Lycksele korsas. Från Degerfors framgår

linien i långa och branta stigningar öfver två mindre tjernar förbi gården

Aborrtjern, i hvars närhet en höjd af 288 meter öfver hafvet

uppnås, hvarefter linien åter sänker sig mot Storsandsjön och inkommer

på den vidsträckta platå, som inom öfre Vesterbotten utbreder sig

mellan lappmarksgränsen och den 20 till 30 kilometer breda kuststräckan,

sträcker sig utmed Mjösjön, förbi Sjöbrånet, följande Djursjöns

och dermed sammanhängande sjöars vattendrag, samt vidare förbi

Broknäs och Karleby mot Ekträsk och förbi flera sjöar till Lubboträsk,

från hvars nordvestra strand linien går i nordlig rigtning förbi Salberget

och Åsen, der eu station beräknats för att upptaga rörelsen från

Burträsks stora bygd. Vidare går den förbi Morliden, Långvattnet,

Kattisträsket samt Jonträsket öfver landsvägen från Skellefteå till Nor
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Sjette lmfrudtiteln.

sjö socken, vid hvilken landsvägsöfvergång en trafikstation blifvit beräknad

att anläggas, och är sedermera dragen utmed Bastuträsket,

hvarefter den sänker sig i en trång bäckdalgång till Skellefte elfs

vattendrag, som öfverskrides vid Rengård, fortsätter vidare genom den

starkt brutna terrängen vid Petikenäs by, passerar Hornsträsk samt

framkommer till landsvägen från Skellefteå, 5 å 6 kilometer nordvest

om Jörns kyrka, vid hvilken landsvägskorsning en trafikstation blifvit

föreslagen. Derifrån går linien i nordlig rigtning mot Norrbottens

lånegräns, öster om Storträsk, förbi Akerheden, öfver Alsån till Myrheden,

der hon vid ett berggrund passerar Byskeelf. Som i granskapet

häraf en från kusten utgående, på norra elfstranden under anläggning

varande väg skulle komma att korsas, har en trafikstation ansetts derstädes

erforderlig. Vidare öfvergår linien tvenne höga och breda åsar,

som inom södra Norrbotten stryka fram mellan Byskeelfs och Abyelfs

samt mellan sistnämda elfs och Lill-Pite elfs vattendrag och skjuta

så långt nedåt kusten, att de ej kunnat af linien kringgås. Vid Granliden,

der linien skär landsvägen från Piteå till Arvidsjaur, har anläggning

af en trafikstation beräknats. Strax norr om Granliden, eller vid

Björkliden, har linien uppnått den betydliga höjden af 356 meter öfver

hafvet, hvarefter den sänker sig till och öfvergår Abyelfs mindre vattendrag,

stiger åter och öfvergår den nära 357 meter höga Dragalid shöj den

samt sänker sig sedermera i skarpa krökningar och lutningar förbi

Ersträsk och Bäcknäs till det af Lill-Pite eif genomflutna Lyckoträsket,

i hvars närhet en trafikstation beräknats för trafiken från Lill-Pite elfs

dalgång. Denna nedgång är den i tekniskt hänseende svåraste delen

å hela vägsträckan från Vännäs till Boden, då en sänkning af 130 meter

kräfves på en väglängd af endast 9 kilometer. Linien har vidare framdragits

dels öfver, dels omkring de höjder, som förefinnas mellan de

stora vattenbehållarne mellan Lyckoträsk och Korsträsk.

Från Korsträsk hafva två alternativa linier till Boden blifvit uppgångna,

den ena på norra, den andra på södra sidan af Elfsbyn. Deri

förstnämnda och inre belägna af dessa linier nedgår till Pite eif genom

Korsträskbäckens dalgång och berör norr om Elfsbyn den under arbete

varande utsträckningen af landsvägen från Piteå, der en trafikstation

erfordras, samt öfvergår strax derefter Pite eif, som här har en bredd

af öfver 100 meter. Linien följer sedermera eu bäckdalgång, passerar

Krokträsk och Bergträsk och öfvergår den Snarköllandet kallade vattendelaren

mellan Pite och Lule elfvar, hvarefter hon nedgår förbi Johan - nisfors och Slyträsk öfver Karlberg till södra stranden af Lule eif vid

Hednoret, der linien berör Lule elfs 7 mil inåt landet segelbara

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Sjette Inifvml titel».

vattendrag och hvarest derföre en trafikstation blifvit föreslagen. Lule elfs

södra strand följes vidare till den så kallade Trångforsen, der elfven

erbjuder en lämplig öfvergångspunkt med en bredd å det stora vattendraget

af endast 80 meter samt bård och stenbunden botten. Linien

framgår sedan mot Bodens kyrkoby, öfvergår Bodåns i Lule eif utfallande

mindre vattendrag och träffar Luleå-Ofotenbanan vid Bodens

station, der en särskild stations anläggning beräknats. Det andra alternativet

mellan Korsträsk och Boden nedgår till och öfvergår Pite eif

söder om Elfsbyn, berör Lillträsk. och Mjövattnet, framgår mellan PiteAltervattnet,

öster om Lule-Altervattnet, öfver Alån och slutligen genom

Qvarnbäckens dalgång till Hednoret, der linien sammanfaller med förutnämda

alternativ. Ehuru denna sträckning är 1 kilometer kortare än

den inre, äro lutningar och krökningar ofördelaktigare, hvarföre den

inre linien ansetts vara att föredraga.

Terrängförhållandena å hela denna mellan Nyby (Vännäs) och

Boden undersökta linie äro starkt vexlande, enär linien måst öfvergå

alla de vattendelare eller böjdryggar, som åtskilja de många större och

mindre från vester kommande vattendragen. Flodöfvergångarne äro

dock i allmänhet fördelaktiga, och jordmånen, som till en stor del består

af sandgrus och sten, erbjuder ett godt material för en solid jernvägsbyggnad

samt lätt framtida underhåll. De större elföfvergångarne

hafva god byggnadsgrund, så att konstgjord sådan kräfves blott för

öfvergången af Pite eif, och endast bron öfver Vindelelfven är af någon

mer betydande höjd eller 35 meter öfver vattenytan.

Längden af hela linien från Nyby (Vännäs) utgör 297,392 meter.

Trafikstationer hafva blifvit beräknade att anläggas endast å de

ställen, der nu befintliga eller under anläggning varande vägar korsas,

och skulle dessa stationers inbördes afstånd blifva följande:

mellan

Vännäs (Nyby)

och Degerfors .....................................

....... 36,o

km.

»

Degerfors

T>

Asen .............................................

....... 53,7

»

. »

Asen

»

Bastuträsk......................................

....... 21,8

»

»

Bastuträsk

»

Jörn ...........................................

....... 36,1

»

Jörn

Byske eif ....................................

....... 31,2

Byske eif

»

Granliden .....................................

....... 12,8

B

»

Granliden

»

Persberg eller Lyckoträsk........

....... 25,2

»

»

Persberg

»

Elfsbyn .........................................

....... 33,7

))

»

Elfsbyn

»

Hednoret ......................................

....... 38,7

»

2>

Hednoret

B

Boden ...........................................

....... 8,2

2)

Summa 297,4 km.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Sjette hufvud titeln.

Enär nästan samtliga dessa stationsafstånd äro större än hvad föreskrifvits

i Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 16 mars 1877 angående

vissa allmänna bestämmelser att vid utförandet af statens jernvägsbyggnader

iakttagas, hafva derjemte planering och ballastning beräknats

för 15 mötesplatser mellan Vännäs och Boden äfvensom anläggande

af mötesspår å 6 ställen i och för trafikens ändamålsenliga

bedrifvande.

Anläggningskostnaden för denna 297,4 kilometer långa linie

ställer sig, enligt hvad jernvägsstyrelsen i ofvannämnda skrifvelse af

den 14 mars 1889 förmäler, ganska fördelaktig, då den enligt kostnadsförslaget,

oberäknad! kostnaden för anskaffning af rörlig materiel

och expropriation af jord, hvilken senare kostnad, jemväl hvad linien

inom Norrbottens län angår, beräknats icke skola af staten bestridas,

uppgår till 13,400,000 kronor eller endast 45,057 kronor för bankilometer.

Lägges härtill för banans utrustning med rörlig materiel 5,000

kronor för kilometer, eller för hela linien 1,487,000 kronor, uppgår

kostnaden till 14,887,000 kronor.

Styrelsen öfvergår härefter till redogörelse för den yttre, enligt

hvad jag förut erinrat, under åren 1884 och 1885 undersökta linien från

Vännäs, öfver Rödå, Bygdeträsk och Lill-Pite till Boden, hvilken linie

under år 1888 ånyo blifvit undersökt och delvis omstakad samt å generalkartan

är betecknad med en fulldragen blå linie.

1884 års undersökningslinie följer Vindelelfvens vattenlopp till

närheten af Rödå, öfvergår elfven och uppstiger derefter i den starkt

kuperade terrängen vid Qvarnsvedjan och Norrland. Emedan likväl

betydande terrasseringsarbeten der skulle erfordras, har en ny undersökning

företagits för att finna en bättre uppgång från elfven; och har

genom att uppgå genom Rödåns trånga dalgång förbi Löflund till Höglunda

minskning åstadkommits i våglängd och terrasseringsarbetenas

storlek. Derefter följes den gamla stakningen, med undantag af en

mindre förbättring vid Piptjern, till Åträsk. Norr om Åträsk gör den

gamla linien en stark böjning åt öster för att nedgå till och följa östra

stranden af Bygdeträsks stora vattenbehållare samt sedan vidare uppgå

i närheten af Burträsk mot Skellefte eif. Emedan denna sträckning,

som är besvärad med särdeles ogynsamma kröknings- och lutningsförhållanden,

komme att kräfva högst betydande terrasseringsarbeten, är

en ny linie utstakad å vestra sidan af Bygdeträsk, hvilken vid Åträsk

skiljer sig från den gamla linien och, efter att hafva öfvergått Tallån,

Sikån, Risån, Lillån och Bure eif, vid Jerfstjern framkommer till och

ingår i gamla linien. Stora terrängsvårigheter möta äfven å denna

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Sjette hufvndtiteln.

sida om Bygdeträsk men mindre än på den östra, och har äfven våglängden

kunnat något förkortas. Från Jerfstjern följes åter den gamla

utstakningen öfver Skellefte eif, förbi Orkliden, Löparnäs, Norrliden,

Tarsbäckliden och Falkliden till Storkågeträsk. Linien fortgår sedan

förbi Qvarnfors by och Djupfors till Byske eif, som öfverskrides nära

byn Strykfors. Följande gamla utstakningen, öfvergår linien Norrbottensgränsen

vid Uddfors och framgår genom byarne Granträsk och

Kalamark, skär landsvägen mellan Piteå och Arvidsjaur och nedgår till

Lill-Pite eif vid Ytterfors samt följer sedan norra stranden af samma

vattendrag till Råmyran. Som den gamla linien från Storkågeträsk

till Boden utstakats med maximilutningar af 1 : 100, har den nödgats

göra betydande böjningar för att inom Norrbotten kunna kringgå de

långt inskjutande vattendelarne synnerligast mellan Lill-Pite eif och

Pite eif samt denna eif och Lule eif. Till vinnande af vägförkortning

medelst användning af skarpare lutningar, eller 16 millimeter per meter,

försöktes att i rätare rigtning framdraga en linie från Ytterfors till

Borgfors och derifrån till Boden. De nordvest om Lill-Pite och Pite

vattendrag sig sträckande bergryggarne befunnos dock i denna sträckning

allt för svåra att öfvergå, hvarföre försöksstakningarna måste öfvergifvas

och eu förbättring i planen sökas genom utåt kusten gående

rätningar, eller genom att från Råmyran i kortaste sträckning öfvergå

Norrbodsbäckens djupa dalgång, följa gamla stakningen öfver vattendelaren

söder om Pite eif och, i stället för att enligt gamla linien

uppgå till Borgfors och öfvergå elfven vid Sikfors, redan vid Rönnberg

passera samma vattendrag, åter uppstiga förbi Kläppen öfver Alterån

och utmed Holmträsk samt derefter vid Stormyran ingå i gamla linien.

Ganska betydande vägförkortningar hafva härigenom kunnat vinnas,

men hafva deremot närmat linien mot kusten. Från Stormyran följes

åter den gamla stakningen förbi Rosfors bruk, mellan inre och yttre

Bjurträsket, öster om Vestmarksträsket, vester om Mockträsket, med

öfvergång af Lule eif vid Trångforsen eller på samma ställe, som den

inre linien, hvarifrån skilda sträckningar för stambanans inledning till

Bodens station å Luleå-Ofotenbanan blifvit i de olika alternativen upptagna

och hvilken inledning blir beroende af det utrymme, föreningsstationen

kan komma att kräfva.

Denna yttre sträckning kräfver delvis betydande terrasseringsarbeten,

och jordflyttningarna m. m. äro betydligt större än å den inre

linien. Elföfvergångarne äro äfven svårare samt kräfva större brobyggnader

och i allmänhet dyrbarare grundläggningsarbeten.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Sjette hufvudtiteln.

Längden af den yttre linien har dock på grund af ofvannämnda

omstakningar nedbragts från 322,482 meter till 308,149 meter.

Trafikstationerna hafva, liksom å den inre linien, blifvit beräknade

att anläggas endast å de punkter, hvarest större eller mindre vägar

korsa linien, och deras inbördes afstånd skulle blifva följande:

mellan utgångspunkten och Vännäs......................... 4,2 km.

b Vännäs b Rödå .................................................. 22,1 »

» Rödå b Botsmark .......................................... 28,o b

» Botsmark b Andersfors........................................ 35,4 b

b Andersfors b Medle................................................. 31,4 b

» Medle » Svanström......................................... 11,8 b

b Svanström b Storkåge................................... 17,7 b

b Storkåge b Norrbacka....................................... 41,o b

» Norrbacka » Kalamark ......................................... 26,9 )>

b Kalamark b Råmyran............................................ 14,2 b

b Råmyran b Rönnberg ....................................... 10,6 »

b Rönnberg b Heden ............................................... 56,2 b

b Heden b Boden .............................................. 8,6 b

Summa 308,i km.

Som den yttre linien genomgår en mera befolkad och odlad bygd

och berör vägar, hvilka ej ännu blifvit så långt framdragna inåt landet,

att de korsas af den inre, är för närvarande behofvet af trafikstationer

å den yttre linien något större än på den inre. Förutom ofvannämnda

stationer hafva planering och ballastning beräknats för 15 mötesplatser

samt nedläggning af dubbelspår å 4 ställen.

Anläggningskostnaden för den yttre 308,15 kilometer långa jernvägen

uppgår enligt kostnadsförslaget till 15,700,000 kronor, eller

50,940 kronor för bankilometer, hvaruti icke blifvit inberäknad kostnaden

för anskaffning af rörlig materiel samt lösen af jord. Tillräknas

kostnaden för anskaffning af rörlig materiel med 5,000 kronor

för kilometer, tillkommer för 308 kilometer 1,540,000 kronor, hvadan

hela kostnaden blifver 1 7,240,000 kronor.

I följande tablå har jernvägsstyrelsen sammanstält sida vid sida

de tekniska förhållandena vid hvardera linien samt de skilnader, hvilka

visa, hvilkendera linien i gifvet afseende har företrädet framför den

andra:

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Sjette hnfvndtiteln.

skilnad till

förmån för

yttre linien.

inre linien.

yttre linien.

inre linien. j

Längd mellan Vännäs (Nyby) och Boden .....

. km.

308,149

297,392

__

10,757

Summa af höjningar och sänkningar............

... m.

2.572

2,709

137

—

Summa längd af lutningar 1 : 62,5...............

»

77,120

115,609

38,489

—

» » » d:o 1 : 62,5—1 : 100 ..

... »

76,864

43,087

—

33,777 I

» » » d:o svagare än 1:100

... »

73,130

65.347

—

7,783

» » » d:o samtliga lutningar

... ..

227,114

224,043

—

3,071 1

Horisontel bana ......................................

.. m.

81,035

73,349

--''

7,686

Summa längd af kurvor med radie af 300 m.

... »

19,507

28,433

8,926

—

» » » o med radie mellan 3001, o. m.

500 in......

... m.

41,797

36.633

—

5,164

» » » » » » större än 500 m. »

51,700

42,788

——

8,912

» » » samtliga kurvor ..............

.. ,,

113,004

107,854

—

5,150

Längd af rak bana ..................................

195,145

189,538

—

5,607

Den på grund af lutnings- och krökningsförhållan-

dena beräknade s. k. virtuela längden.......

. km.

399

402,2

3,2

—

Qvantitet af jordflyttningar ........................

kbm.

4,407,270

3,113,013

—

1,294,257

» » bergsprängningar.....................

»

73,240

25,160

—

48,080

Anläggningskostnad utom expropriation och

rörlig

materiel................................................

.. kr.

15,700,000

13,400,000

—

2,300,000

Kostnad för anläggning och utrustning med rör-

lig materiel.........................................

»

17,210,000

14,887,000

—

2,353,000

Ofvanstående öfversigt gifver, enligt hvad jernvägsstyrelsen vidare

förmäler, vid handen att det endast är i afseende på summan af höjningar

och sänkningar och i längden af starkaste lutningar och kurvor

med minsta radie, som den yttre luden kan sägas hafva företrädet för

den inre. Anledningen till den senare liniens underlägsenhet i dessa

afseende!! ligger hufvudsakligen deri, att densamma måste stiga ända

till 357 meter för att öfvergå den i södra Norrbotten befintliga, långt

mot hafvet utskjutande vattendelaren, hvars starka stupning norrut

mot sagda läns djupt nedskurna flodbäddar derjemte föranleder till att

linien måst utläggas i en nästan oafbruten maximilutning af nära 9,000

meters längd för att kunna sänkas till Lill-Pite-elfvens dalgång, hvaremot

den yttre linien kunnat dragas öfver samma höjdsträckning vid

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Sjette hufvud titeln.

blott 186 meters höjd med något fördelaktigare lutningar. En maximilutning,

jemförlig med den nyss omförmälda, förekommer dock å den

yttre linien, enär denna linie för uppgången från Vindelelfven till höglandet

norr om Umeelfven, der densamma når sin högsta punkt, 270

meter, kräfver en sammanhängande stigning af mer än 7,000 meters

längd. Likasom vid lutningsförhållandena har ock den mera brutna

terrängen betingat å den inre linien ett större användande af kurvor

med skarpaste tillåtna krökning, men då i stället längderna af kurvorna

med större radier är o å denna linie jemförelsevis mindre, blir

summan af samtliga der förekommande kurvlängder lägre än motsvarande

summa å den yttre linien. I afseende på den af lutnings- och

krökningsförhållanden beroende kostnaden för bantågens framförande,

kan ingendera linien anses erbjuda något väsentligt företräde. Visserligen

visa de för bedömandet häraf beräknade s. k. virtuela längderna

en skilnad till förmån för den yttre linien, men denna skilnad är så

ringa, att den icke har någon praktisk betydelse.

Men om de båda linierna i nu nämnda hänseenden kunna anses

likstälda, har den inre linien ett afgjordt företräde dela att dess anläggning

kan utföras med betydligt mindre arbete och mindre kostnader

än den yttre linien, hvilken kräfver nära 50 procent större jordschaktning

och nära 3 gånger så mycket bergsprängning som den

förstnämnda linien. Dertill kommer att man i den i allmänhet fastare

beskaffenheten af jordmånen i den inre linien har eu borgen för att

det framtida underhållet af banvallen der blir billigare än i den yttre,

hvarest i floddalarne ymnigt förekommer sandlera, som är ytterst svår

att skydda mot åverkan af vatten och köld. Bland andra omständigheter,

som inverka på anläggningskostnaden, bör nämnas att, emedan

den inre linien är mera aflägsen från hafvet, de vattendrag, den har

att öfvergå, äro till antalet färre och i allmänhet hafva mindre bredd

än de, den yttre linien har att passera, och att i följd häraf äfvensom

derföre att marken merendels är sådan, att några synnerligt svåra

grundläggningsarbeten ej erfordras, kostnaden för broar och andra

vattengenomlopp ej stiger till samma höjd som å den andra linien.

De här omförmälda förhållandena göra det möjligt att bygga den inre

linien för 2,300,000 kronor mindre kostnad än den yttre linien, hvadan

den förra är i afseende på byggnadskostnaden obestridligt att föredraga.

Något större än nu nämnts blir skilnaden, om man till byggnadskostnaderna

lägger jemväl kostnaden för hvardera liniens utrustning

med rörlig materiel och derför beräknar 5,000 kronor per kilo
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Sjette liufvudtitehi.

meter af hvardera limens längd. Skilnaden blir då 2,353,000 kronor

till fördel för den inre linien.

Men om det å ena sidan icke möter några svårigheter att bedöma,

hvilkendera af dessa linier är att föredraga i afseende på kostnaderna

för anläggningen och utrustningen, anser jern vägs styrelsen det deremot

vara vanskligt att uttala sig för den ena eller den andra linien, när frågan

gäller deras nationalekonomiska betydelse eller den trafik, de kunna

påräkna eller skapa. Båda linierna genomgå föga bebygda trakter och

lio-ga utom eller vid sidan af den kuststräcka, hvarinom den i det hela

föga talrika befolkningen för närvarande är, så att såga, koncentrerad.

De befolkningsmängder, som kunna anses befinna sig inom liniernas

trafikområden, dessa beräknade till 60 kilometers bredd eller 30 kilometer

å hvardera sidan om jernvägslinien, äro, beräknade efter statistiska

centralbyråns folkmängdsuppgift för den 31 december 1887:

vid inre linien — å vestra sidan...................................... 18,572

— å östra sidan...................................... 33,952

eller tillsammans.......................................... 52,524 samt

vid yttre linien — å vestra sidan .................................. 26,728 och

— å östra sidan ................................ 49,627

eller tillsammans....................................... 76,355 personer.

Anser man åter det trafikområde, linierna komma att betjena, vara

utsträckt å ena sidan till riksgränsen och å den andra till hafvet, kommer

under beräkning för hvardera linien en befolkning af 147,500 personer,

af hvilka bo vester om den inre linien 64,374 och öster derom

83,126 personer samt vester om den yttre linien 87,500 och öster om

samma linie 60,000 personer." Finge man nu antaga, säger styrelsen

vidare, att persontrafiken skulle vid dessa linier förhålla sig till befolkningsmängden

såsom öfverhufvudtaget vid andra jernvägar inom landet,

så kunde för nu ifrågavarande b an sträckningar, om hela befolkningen

mellan riksgränsen och hafvet lägges till grund för uppskattningen,

persontrafiken kunna anses inbringa omkring 300,000 kronor

brutto, ett belopp, som, fördeladt på banlängden, motsvarar vid pass

1,000 kronor per kilometer. Håller man sig åter till de först nämda

trängre trafikområdena, faller på den inre linien eu personinkomst af

omkring 100,000 kronor och på den yttre en dylik inkomst af 150,000

kronor, eller för förra linien 300 å 400 och för den yttre vid pass

500 kronor per kilometer. Den största ofvan uppgifna medelinkomsten

per kilometer uppgår i det närmaste till hvad samtliga enskilda

banor i medeltal hade af persontrafiken under år 1887, och för

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Sjette lnifvudtitehi.

de lägre medelbeloppen finnas äfven motsvarigheter vid åtskilliga mindre

jernvägar under samma år. Emellertid kommer alltid persontrafiken

å ifrågavarande banor att inskränkas derigenom att en stor del af

befolkningen bar kortare väg till kusten än till någon af här ifrågavarande

jernvägslinier och både derför samt till följd af prisbilligheten,

så länge årstiden det medgifver, begagnar sig af de redan befintliga,

väl ordnade sjöfartsförbindelserna. Sedan bibanor, ledande till kustorter,

som man hoppas, bringats till stånd, kommer emellertid sannolikt den

olikhet, som nu eger rum mellan de båda linierna i utsigterna till

persontrafik, att utjemnas, och detta blir tilläfventyrs äfven dess förinnan

fallet, enär folktillökningen visat sig betydligt starkare i de inåt

landet belägna socknarne än i de vid kusten belägna. — För en uppgående

stambana genom dessa landsdelar synas, enligt hvad jernvägsstyrelsen

vidare yttrar, betingelserna för godstrafik icke vara gynsamma,

så länge banan icke bär förbindelse med kusten. Alla godstransporter

hafva derstädes sina naturliga vägar från det inre landet

till hafvet eller i motsatt led från detta inåt landet. I samma rigtning

och korsande stambanan gå ock skogsprodukterna, hvilka äro de enda,

som förekomma i så stora massor, att de kunna räknas till det slags

trafik, som skulle kunna, hvad man kallar, mata jernvägen. Utsigterna

för sådana transporter äro dock icke stora, så länge den uppgående

banan icke har direkt förbindelse med hamnplatser. För upptagande

af virkestransporter och äfven för framkallande af en ökad skogsindustri

lämpar sig emellertid den inre linien bättre än den yttre, enär den

ligger närmare de betydande skogsvidder, som finnas inåt landet, och

således i större mån underlättar dessas tillgodogörande, både för egentlig

beredning af trävaror och för bergsbruket, och kan vinna en viss

betydenhet, om en gång en jernindustri kommer till stånd för bearbetande

inom landet af de lappländska malmerna. — Beträffande transporter

af landtbruksprodukter, konsumtionsartiklar och köpmansgods,

torde den inre linien åtminstone icke blifva underlägsen den yttre,

enär den senare genom sin större närhet till kusten är mera beroende

på konkurrensen med den billiga sjöfarten.

Med de ringa trafikanledningar, de trakter erbjuda, som de båda

linierna genomskära, och med de relativt större kostnader, som äro

förenade med jernvägsdriften inom områden, der lefnadskostnaderna

och prisen i allmänhet redan äro höga, får man enligt jernvägsstyrelsens

förmenande icke vänta att någondera linien skall under närmaste

tiden lemna en afkastning, som i skälig mån motsvarar det i denBih.

Ull Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Sjette hufvudtiteln.

samma nedlagda kapitalet, men det synes, som om den inre linien

gåfve förhoppning’ att tidigare än den yttre nå detta önskningsmål.

På grund af hvad sålunda blifvit af styrelsen andraget, och enär

af de båda undersökta linierna för stambanans sträckning mellan

Vännäs och Boden den inre linien öfver Degerfors har framför den

yttre öfver Bygdeträsk fördelarne af:

att vara 10,757 meter kortare;

att erbjuda tjenligare jordmån för banvallens bildande;

att kräfva mindre framtida underhåll;

att vara 2,300,000 kronor billigare att bygga;

att bättre kunna påverka det inre landets utveckling och tillgodose

dess behof af kommunikationer;

att blifva till större gagn för en i inre landet uppstående skogsindustri;

och

att bättre lämpa sig för utbyte af produkter mellan de lappländska,

genom Luleå-Ofotenbanan tillgängliga malmfälten samt Vester- och

Norrbottens kolskogar; samt derjemte

är enligt utlåtande af chefen för generalstaben i strategiskt hänseende

att föredraga,

har jernvägsstyrelsen i underdånighet hemstält att för stambanans

fortsättning genom öfre Norrland måtte antagas sträckningen från Nyby

(Vännäs) öfver Degerfors, Jörn och Elfsbyn till Boden (Ofver-Luleå) i

den rigtning, som å generalkartan finnes med full röd linie betecknad.

Af de kommuner inom Vesterbottens län, hvilka närmast beröras af

de utstakade jern vägssträckningarna, hafva Vännäs och Burträsks socknar

samt Skellefteå socken och stad förordat det yttre eller östra alternativet,

men Degerfors, Norsjö, Jörns och Byske kommuner uttalat sig för det

inre eller vestra alternativet; och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i nu nämnda län har, beträffande de undersökta jernvägsliniernas

inbördes företräden, anfört att den yttre eller östra sträckningen visserligen

berörde de folkrikaste och mest odlade trakterna inom länet, i

följd hvaraf redan från början en rätt liflig trafik å banan kunde vara

att emotse äfvensom odlingar komme att påskyndas och industriela

verk snart nog att anläggas utefter jernvägen, som läge tillräckligt

långt in i landet för att kunna upptaga betydliga qvantiteter

af skogsprodukter, hvarförutom de bibanor, som flerstädes behöfdes till

kusten, blefve kortare och derigenom billigare, under det att deremot

den inre linien berörde till större delen öde trakter, hvilkas odling till

följd af fåtaligare befolkning torde komma att ske betydligt långsam
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Sjette Iiufvudtiteln.

raare; men att den omständigheten att jernvägen, genom att gå längre

in i landet, berörde större skogssträckor samt komme i närheten af

Näsbergets inom Jörns socken'' belägna betydande malmfält, borde föranleda

till större trafik af jern och trä än å den yttre linien; samt att

i följd häraf och då kustsocknarnes behof af kommunikationer redan

vore jemförelsevis väl tillgodosedt genom kustlandsvägen samt den

åtminstone halfva året öppna sjöfarten, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ansåge sig böra förorda den inre, vestligare jernvägssträckningen,

såsom den för länet i dess helhet gagneligaste.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har i

ärendet anfört hufvudsakligast följande.

Den kända omständigheten att den öfvervägande delen af Norrbottens

odling och befolkning för närvarande befunnes samlad invid

kusten, särskilt omkring nedre delarne af dess floddalar, hade till

följd att en jernväg, anlagd längs efter och i närheten af kusten, på

sätt densamma utlagts i 1886 års förslag, onekligen skulle under den

närmaste tiden efter vägens fullbordande föranleda ökade förmåner och

höjda jordvärden för ett större antal invånare samt i följd deraf jemväl

erhålla en något större persontrafik af lokal natur än en längre in i

landet anlagd jernväg. — Denna öfverlägsenhet hos den yttre jernvägslinien

och den dermed sammanhängande förmånen af kortare och

billigare bibanor till kustorterna hade ock i afgifna yttranden med

styrka framhållits af ombud från Piteå stad och socken. Det torde

icke heller kunna bestridas att denna synpunkt egde särskild giltighet

för den del af länet, hvarifrån dessa åsigter uttalats.

Men vid valet af det lämpligaste läget för stambanan Vännäs—

Boden, med hänsyn till hela länets och det allmännas intressen, måste

frågan jemväl betraktas ur andra synpunkter än den södra kustbefolkningens.

Härvid framstälde sig i främsta rummet det beaktansvärda förhållandet

att länets hela bredd uppginge till nära 40 mil och att den till

odling tjenliga delen deraf vexlare mellan 20 och 25 mil. Då nu länets

behof af jern vägsförbindelse i norr och söder måste för en lång framtid anses

vara fyldt med en enda bana, skulle denna banas förläggande nära hafskusten

uppenbarligen innebära en orättvisa och lända till förfång för de

inre landsdelarne, hvilka vore mera vanlottade på samfärdsmedel, men jemförelsevis

mera mäktiga af utveckling än kustlandet, såsom ännu hufvudsakligen

obefolkade och ouppodlade, ehuru rika på odlingsmarker,

likasom på malmer och mineral af värdefull beskaffenhet. — För den

norr om Lule eif eller banans slutpunkt boende befolkningen, som vid

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Sjette lmfvudtiteln.

1889 års ingång uppgått till 65,630 personer, under det att invånareantalet

söder om samma eif utgjorde 35,499, vore det af hufvudsakligaste vigt

att ifrågavarande bana erhölle den kortaste och billigaste sträckningen.

Infordrade yttranden från de närmast intresserade kommunerna ådagalade

äfven att alla dessa, med ofvannämnda undantag, förklarat sig

anse den inre linien i alla afseenden förmånligare än den yttre.

Med hänsyn till länets ofvanberörda vidsträckthet, syntes det sålunda

nödigt att stambanan inom länet förlädes längre in i landet

än som skedde vid dess först verkstälda utstakning, för såvidt

den skulle kunna på kraftigaste sätt befrämja såväl landets uppodling

som uppkomsten af en jernindustri, grundad på ortens kolskogar och

de lappländska malmrikedomarne. Lika afgörande för ett dylikt läge

torde äfven vara nödvändigheten att denna länets sannolikt enda förbindelse

med fosterlandet, och det väsendtligaste vilkoret för ett verksamt

försvar, genom sjelfva sitt läge vore tryggad mot faran att under

krigstid genast afskäras. Ur dessa synpunkter såväl som på de af

jernvägsstyrelsen anförda öfriga grunder ansåge sig Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län ega giltiga skäl att i

underdånighet tillstyrka stambanans utförande i den af sagda styrelse

förordade inre linien, under antagande att denna linies brsantaste lutningar

och skarpaste krökningar skulle vid den definitiva utstakningen

kunna väsentligen förbättras utan nämnvärd ökning af anläggningskostnaden.

Med anledning af hvad jernvägsstyrelsen yttrat beträffande banans

rentabilitet och trafikanledningar, anför Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län vidare att den norrländska jernvägskomiténs

sakrika utredning af öfre Norrlands utveckling under senare

tider lyckligtvis gåfve anledning till andra slutsatser än dem, hvartill

jernvägsstyrelsen kommit. Den ådagalade nemligen att öfre Norrland

gått framåt i folkmängd, odling och industri vida snabbare och kraftigare

än andra landsdelar, att det inneslöte rikedomar, som vore jemförliga

med dem, som de sydliga provinserna kunde framvisa, samt att

denua utveckling nått en sådan stadga, att befolkningen derstädes väl

förtjenade det kraftiga stöd till ytterligare förkofran, som eu stambana

beredde. Äfven såsom trafikområde visade sig öfre Norrland enligt

nämnda utredning i vida ljusare färger än dem jernvägsstyrelsen tecknat.

Ehuruväl en jernväg, som genomlöpte glest befolkade orter af så storartad

utsträckning som öfre Norrland, påtagligen icke kunde omedelbart

efter dess fullbordande lemna inkomster, motsvarande dem,

som inflöte vid stambanor genom äldre och rikare odalbygder, så hade

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Sjette hufvudtiteln.

likväl nämnda komité ansett sig såsom ett slutomdöme kunna uttala

den uppfattningen att nettoinkomsten af denna stambana skulle redan

i början uthärda jemförelsen med motsvarande inkomst vid en del af

rikets då trafikerade stambanor och inom eu icke aflägsen framtid antagligen

öfverträffa densamma. Enligt komiténs på insamlade uppgifter

grundade beräkning af den årliga nettoinkomsten i procent af anläggningskapitalet,

skulle denna inkomst komma att uppgå till 3 procent

(2,87 procent) af anläggningskapitalet, hvilket för den nu förordade

inre linien blifvit väsentligen nedsatt, samt kunde redan i början af

banans drift väntas att uppgå till 1,6 procent af anläggningskostnaden.

I öfver ett sekel hade det svenska bergsbrukets vänner tid

efter annan gjort kraftiga ansträngningar* för att inom landet åvägabringa

en bergverksrörelse, grundad på de outtömliga malmrikedomarne

inom Norrbottens läns lappmarker. Äfven från statens sida hade under

samma tid stora uppoffringar blifvit gjorda i samma syfte, som alltid

ansetts såsom ett synnerligen eftersträfvansvärdt nationalekonomiskt

önskningsmål. Under den antagna förutsättningen att den föreslagna

stambanan till Boden i förening med Luleå-Ofotenbanan skulle möjliggöra

och kalla till lif eu dylik länge förväntad bergverksrörelse, syntes

det som om denna stambana med fog borde erkännas blifva af den

största nationela betydelse, ensamt ur industriel synpunkt. — Giltig

anledning torde äfven, enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

åsigt, saknas för det af jernvägssty^relsen gjorda antagandet att jernvägens

drift inom öfre Norrland skulle blifva jemförelsevis dyrare än

inom andra orter, af den uppgifna anledning att lefnadskostnaderna i

Norrland redan skulle vara höga. Af erfarenheten från offentliga inrättningar

så väl som från det enskilda lifvet framginge emellertid att

dessa kostnader i verkligheten derstädes icke i allmänhet vore högre

än annorstädes vore vanligt, utom då missväxt inträffade eller då den

inskränkta förbrukningen försvårade en billig produktion, men dessa

anledningar till prisstegring skulle med visshet just i och med stambaneförbindelsen

komma att till hufvudsaklig del undanrödjas. — Slutligen

har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i afseende på den

uppstäda beräkningen af persontrafiken anmärkt att den del af länets

befolkning, som vore bosatt norr om Lule eif, icke dervid kommit i betraktande.

Men då banan skulle sluta vid denna eif och den norr om

elfven boende befolkningen större delen af året saknade annan utfartsväg

än den föreslagna jernvägen, så länge den finska stambanan icke

utsträcktes till Torneå, syntes denna befolkning, som uppginge till

65,630 personer, eller nära 50 procent af hela folkmängden mellan

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Sjette hufvudtiteln.

Vännäs och Boden, hafva bort i någon mån tagas med i beräkningen

af den blifvande persontrafiken.

Frågan om norra stambanans byggande genom öfre Norrland vore

för öfrigt uppenbart af den utomordentliga vigt för orten och jemväl

af den allmänna betydelse för riket, att densammas afgörande icke

borde göras hufvudsakligen beroende af nuvarande trafikanledningar

eller den beräknade nettoinkomsten under de första årens jernvägsdrift.

Stambanans utsträckning till Luleå—Ofotenbanan påkallades nemligen

af de höga intressena att i politiskt och militäriskt hänseende närmare

förena de i dessa afseende!! alltför isolerade nordligaste länen med det

öfriga fäderneslandet samt att på samma gång medelst den lättade

förbindelsen af en stambana möjliggöra dessa landsdelars snabba, tryggade

uppodling och att uppväcka den industriela rörelse, som vore

nödvändig och naturlig för att tillgodogöra deras stora naturrikedomar.

Äfven för hela rikets försvar vore enligt sakkunniges mening denna

den nordligaste stambanedelen af den största vigt. Dess anläggning

vore sålunda icke blott en tvingande nödvändighet, som måste undantränga

de finansiela betänkligheterna, utan den vore derjemte en gärd

af rättvisa mot de rikets invånare, hvilka längst väntat på erhållande

af lättade förbindelser, mest vore i behof af desamma och enligt Eders

Kong!. Maj:ts befallningshafvandes förmening bäst komme att i framtiden

direkt och indirekt återgälda det häri nedlagda anläggningskapitalet

; och utförandet af ifrågavarande stambanedel kunde enligt Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt jemväl grundas på den kloka

beräkningen att derstädes bereda lönande användning af svenskt kapital

och af någon del af den svenska arbetskraft, som eljest ökade den

årliga utvandrareströmmen.

Chefen för generalstaben, hvars utlåtande i ärendet jemväl infordrats,

påpekar, hurusom den yttre linien ganska nära öfverensstämde

med den åren 1884 och 1885 utstakade, dock med, bland annat, den

förändringen att öfvergången af Pite eif nu föresloges omkring 11 kilometer

närmare dess utlopp i Bottniska viken eller vid Rönnberg i stället

för vid Sikfors; och åberopar chefen vidare att chefen redan i underdånig

skrifvelse den 28 september 1887 angående åtgärder för Norrbottens

försvar varit i tillfälle att utförligt framlägga de skäl, som

gjorde den då utstakade sträckningen af norrländska jernvägen alldeles

oantaglig ur militär synpunkt. Bland dessa skäl, hvilka i främsta rummet

afsåge faran af jernvägens dragande allt för nära kusten och svårigheten,

för att icke säga omöjligheten, att under sådana förhållanden

skydda densamma mot fiendtliga afbrytningsförsök, framhåller chefen

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Sjette lmfrutltitelii.

det betänkligt korta afståndet mellan Piteå och den punkt, der jernvägen

skulle öfvergå Pite eif. Då den nu framlagda yttre linien

skulle korsa sagda eif ännu närmare dess utlopp, innebure detta tydligen

en ytterligare fara, som skulle komma att vidlåda ifrågavarande

sträckning af jernvägen. Chefen anser derför att, med afseende på

jernvägens öfvergång af Pite eif, dess dragande öfver Elfsbyn måste

uppställas såsom en oeftergiflig militär fordran. Om derför, yttrar

han vidare, den norrländska jernvägens fortsatta framdragande uti

sträckningen öfver Bygdeträsk, Storkågeträsk och Lill-Pite måste på

det kraftigaste afstyrka, kunde deremot det andra alternativet, innefattande

den så kallade inre linien öfver Degerfors, Jörn och Elfsbyn,

i hufvudsak godkännas. Denna linie, som hölle sig i allmänhet på ett

ur försvarets synpunkt nöjaktigt afstånd från hafvet, torde i sjelfva

verket uppfylla de militära anspråk, som kunde och borde ställas på

denna för försvaret af landets nordligaste delar så vigtiga, ja, man torde

kunna säga oumbärliga jernväg.

Chefen för generalstaben anser vidare ur militärisk synpunkt önskvärd!,

om jernvägen från gränsen mellan Norrbottens och Vesterbottens

län till Elfsbyn, i stället för att gå öster om sjöarne Bänkerträsk och

Gammelträsk, kunde framdragas vester om dessa sjöar; men enligt hvad

jernvägsstyrelsen meddelat, skulle derigenom lutningsförhållandena blifva

betydligt försämrade och således äfven trafikförmågan förminskad,

hvartill komme att anläggningskostnaden ökades med omkring 600,000

kronor.

Slutligen har generalstabschefen ansett sig böra framhålla vigten

af att denna jernväg erhölle så stor trafikförmåga, som under de för

dess byggnad gifna förutsättningarna öfver hufvud taget vore möjligt

att ernå, och föreslår till vinnande af detta syfte och för att banan

skulle kunna motsvara de militära fordringarna, bland annat, för hvithet

nu icke torde behöfva redogöras,

att vattenstationerna, hvilka enligt gifna bestämmelser skulle förläggas

på ett afstånd från hvarandra af högst 32 km, anordnades så,

att de egde vattentillgång tillräcklig för en under någon tid fortsatt

turnustrafik af 16 tåg i hvardera rigtningen i dygnet, eller kunde hastigt

dertill uppbringas;

att vid anläggning af trafikstation vid Elfsbyn hänsyn toges dertill

att denna station, som i militäriskt afseende komme att erhålla eu

framstående betydelse, i händelse af behof, kunde utvidgas; samt

att, då stationen vid Boden skulle blifva belägen framför de hufvudställningar,

hvarifrån försvaret af denna ur militärisk synpunkt så ytterst

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Sjette liufrndtiteln.

betydelsefulla plats komme att utgå, och då det uppenbarligen vore

af vigt att jernvägsförbindelsen med nedre delarne af landet under ett

krig ej blefve afbruten, i närheten af afståndssiffran 504 å profilen

utsåges och förbereddes plats för en station med uppgift att ersätta

stationen vid Boden, i händelse denna icke längre med trygghet

kunde användas.

I fråga om hvad generalstabschefen sålunda föreslagit har chefen

för jern vägsstyrelsen i aflemnad promemoria förklarat

att vattenstationer vore beräknade att läggas på ett afstånd af högst

32 km från hvarandra, men att, då sådana icke alltid utan öfverdrifna

kostnader och olägenheter vid banans trafikerande kunde anordnas å

platser, der ymnigare vattentillgång förefunnes, de, som nu vore afsedda

att anordnas, ej alltid, vid förekommande ökadt behof i krigstid, särskildt

under ogynnsamma nederbördsförhållanden, skulle komma att

motsvara sitt ändamål, men att denna olägenhet borde lätteligen och

inom kort tid kunna genom provisoriska anordningar afhjelpas efter sig

företeende omständigheter;

att den vid Elfsbyn föreslagna stationsanläggningen medgåfve den

ifrågasatta utvidgningen; samt

att någon kostnad för sådana anordningar, som afsåges vid afståndssiffran

504 å profilen, icke blifvit i förslaget beräknad, men att

hinder icke mötte att på denna plats förlägga en station af den omfattning,

som militära fordringar kunde kräfva.

Den första frågan vid behandlingen af nu förevarande ärende är

naturligtvis den, huruvida stambanan bör fortsättas norr om den punkt,

dit 1886 års Riksdag beslöt dess framdragande. Då i detta afseende

några omständigheter icke tillkommit, som förminskat betydelsen af de

skäl, hvilka föranledde Eders Kongl. Maj:t att vid nämnda Riksdagväcka

fråga om banans byggande ända till Öfver-Luleå, har jag full anledning

antaga att Eders Kongl. Maj:t gillar min åsigt om behofvct af

stambanebyggnadernas fullföljande norr om Vännäs. Icke heller Riksdagens

år 1886 fattade beslut, hvarigenom Vännäs bestämdes såsom

ändpunkt för den då faststälda sträckningen, synes hafva grundat sig

på någon föreställning om att stambanebyggnaden norrut der borde

för framtiden upphöra, utan tvärtom erkände Riksdagen, såsom jag förut

nämnt, att den då föreslagna jernvägen till Öfver-Luleå påkallades åt

icke blott ekonomiska och lokala utan äfven strategiska och politiska

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Sjette lmfvad ti teln.

skäl, och Riksdagen torde hafva inskränkt sig'' till det då fattade beslutet

allenast med hänsyn dertill att ej kommande Riksdagar skulle

bindas för längre tid än hvad nödigt vore.

Den bansträcka, som nu är i fråga, är måhända i trafikafseende,

åtminstone till en början, mindre fördelaktig än de flesta banor, staten

hittills bygt; men deraf torde icke böra dragas den slutsats att så

skall för all framtid förblifva. Många anledningar tala för att banan,

om den ock ej kommer att gifva någon lysande behållning å det deri

nedlagda kapitalet, dock torde derå i framtiden lemna en afkastning,

som, med hänsyn till de öfriga statsändamål, hvilka medelst banan

befrämjas, ej får lemnas ur räkningen. Den norrländska jernvägskomitén,

som mot slutet af år 1885 afgaf sitt utlåtande rörande en

stambana från Sollefteå till Luleå, meddelade deri en fullständig redogörelse

för landets utveckling under senare tider och dess ståndpunkt

i ekonomiskt afseende samt uttalade det slutomdöme, att banans nettoinkomst

skulle redan i början uthärda jemförelse med motsvarande inkomst

vid en del då trafikerade stambanor och inom en icke aflägsen

framtid antagligen öfverträffa densamma. Jag tillåter mig erinra om

följande af min företrädare i embetet till statsrådsprotokollet den 29

januari 1886 lemnade, ur komiténs betänkande hemtade uppgifter rörande

de två nordligaste länen:

Medan vårt land i dess helhet under det tre fjerdedels sekel, som då

förflutit sedan år 1810, ökat sin folkmängd med 95 procent, har deremot

under samma tid Vesterbottens folkmängd vuxit med nära 250 procent

och Norrbottens med 181 procent. Enligt uppgifter om den odlade

jordens areal har i Vesterbottens län under åren 1805—1871 ökningen

af densamma uppgått till 560 procent (för hela riket till 280), samt

ökningen i Norrbottens län under åren 1805—1884 stigit ända till 710

procent (för hela riket 350). 1882 års skörd, reducerad till rågvärde,

uppgick i Vesterbottens län till 1,550,000 och i Norrbottens till IV2

million kubikfot. — Folkmängdens täthet i dessa provinser är naturligtvis

deremot betydligt underlägsen det öfriga Sveriges. Medelsiffran för

hela riket var vid 1880 års slut 1,285 personer på qvadratmilen, för Vesterbottens

kustland nära 500 och för Norrbottens kustland omkring 330. —

Genom de under år 1875 medelst statens försorg verkstälda undersökningar

har utrönts att ensamt Gellivare malmberg vid endast en

fots afsänkning innehåller eu malmtillgång om circa 22,200,000 centner

och derutöfver finnas inom Juckasjärvi socken malmberg af enahanda

betydenhet. — Af Sveriges 18 millioner har skogbärande mark belöpa

på Vesterbotten 2,100,000 och på Norrbotten 2,675,000 har,

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami 1 Åfd. 1 Haft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Sjette hufvudtiteln.

och trävaruutförseln utgjorde år 1883 från Vesterbotten 300,000 och

från Norrbotten omkring 400,000 kubikmeter eller inemot en femtedel

af rikets hela trävaruexport samt omkring 8 procent af rikets utförsel

i det hela af alla dess produkter tillsammantagna.

Utom dessa af norrländska jernvägskomitén i siffror angifna tillgångar

ega de två nordligaste länen i de utefter de talrika vattendragen

sig sträckande dalgångarne tillfällen till ypperligt bete, som bör kunna

uppkalla eu storartad boskapsskötsel och mejerihandtering, hvartill ock

icke obetydliga ansatser under de senare åren visat sig. Allt detta

sammanlagdt gör att jag lör min del icke misströstar om att en jernväg

genom dessa trakter skall mäktigt bidraga till att utveckla landets

naturliga tillgångar och såmedelst äfven på mångahanda sätt återgälda

staten de uppoffringar, den måst vidkännas för dess anläggande; och

anser jag mig böra erinra, hurusom jernvägsstyrelsen i dess underdåniga

berättelse för 1888 omförmäler att den i förhållande till byggnadskapitalet

beräknade behållningen å de norrländska stambanelinierna

under samma år steg till mera än dubbelt af hvad den utgjorde år 1887.

Särskild! torde böra beaktas att ifrågavarande jernväg måste komma

att tillföra staten, om ock ej i form af direkt ränta på _anläggningskapitalet,

en omedelbar inkomst af betydenhet, synnerligast om den

inre eller vestra luden varder bestämd för banans sträckning. Enligt

en af domänstyrelsen år 1885 gjord utredning, höllo de inom Vesterbottens

och Norrbottens län befintliga kronoparker och kronoöfverloppsmarker

samt sådana oafvittrade kronomärke^, som efter slutad afvittring

ansåges böra förblifva kronans tillhörighet, sammanlagdt en areal

af 2,863,656 har, deraf omkring 2,000,000 har äro belägna vid vattendrag,

hvilkas lopp komma att skäras af stambanan. Domänstyrelsen

beräknade att dessa omkring 2,000,000 har tillika med 52,910 har

kronoparker i Vesternorrlands län skulle kunna i medeltal lemna i årlig

afkastning omkring 700,000 timmerträd, förutom hvad som af skadade

träd kunde afyttras. Framdragandet af en jernbana genom öfre Norrland,

hvarigenom de särskilda floddalarne sattes i förbindelse med hvarandra,

komme enligt domänstyrelsens åsigt otvifvelaktigt att utöfva

inflytande å virkesprisen, som, när styrelsen afgaf sitt yttrande, voro

mycket vexlande vid särskilda vattendrag. Sålunda betingade då t. ex.

kronans virke å rot per sågtimmerträd vid Ångermanelfven 3 å 4

kronor, under det att vissa år ej hälften af detta pris erhållits vid Umeoch

Vindelelfvarne. Derest genom direkt jernväg^förbindelse mellan

vattendragen virket kunde fortskaffa^ från ett vattendrag till ett annat,

skulle emellertid enligt styrelsens tanke kronans virke å trakter, der

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Sjette linfvudtiteln.

virkesprisen voro låga, röna efterfrågan jemväl från andra orter samt

konkurrens och prisstegring till följd deraf uppstå, och styrelsen hölle

före att statens skogsväsende utan allt tvifvel skulle tillföras synnerligen

stora fördelar genom jernvägsanläggningen.

En fråga af stor betydelse vid bedömande af norrländska stambanans

trafikanledningar är den, huruvida en sådan bana kan vara i

stånd att täfla med de i dess närhet befintliga flottleder. Med anledning

af Riksdagens senast församlade revisorers i den af dem afgifna

berättelsen uttalade tvifvel härom bar jernvägsstyrelsen i afgifvet

yttrande genmält att redan af de i berättelsen intagna uppgifterna

om de virkesmängder, som på jernväg transporterats under sistlidna

års sommar, syntes att en sådan täflan icke vore utestängd, enär

dessa uppgifter visade, dels att statsbanorna förmedlat öfverförande

af timmer från en flottled till en annan, hvarvid vore att märka att de

vattendrag, hvarur timret upphemtats, vore flottningsbara ända fram

till destinationsorten och att sålunda jernvägen med framgång trädt i

stället för den förra befordringsleden, dels ock att jernvägstransport

föredragits framför flottning, äfven der det ej varit fråga om att bringa

timret till ett annat vattendrag. Till följd häraf borde man enligt

jernvägsstyrelsens åsigt kunna antaga att, der stambanan genom sidobanor

sattes i direkt förbindelse med kusten och der tillräckligt utrymme

funnes vid kuststationen, jernvägen skulle komma att begagnas

för virkestransporter äfven jemsides med en till hamn ledande flottled.

Särskildt anser jernvägsstyrelsen att jernvägen alltid kunde påräkna

virke, som genom försågning inuti landet bereddes till skeppning, och

att en förökning i dessa slags transporter vore att motse, enär utmed

den redan färdiga stambanan efter band uppstått allt flera sågverksanläggningar.

Hvad jernvägsstyrelsen i afseende å de redan fullbordade delarne

af norra stambanan sålunda anfört torde äfven ega giltighet beträffande

den handel, hvars anläggning nu är i fråga.

Om sålunda anläggningen afl ifrågavarande jernväg ur ekonomisk

synpunkt torde hafva sitt berättigande med hänsyn till de direkta fördelar,

den finnes medföra för staten och den vidsträckta landsdel, hvars

utveckling i hög grad deraf är beroende, så gälla derjemte fortfarande

för denna handel samma strategiska skäl, som talat för statsbanans

framdragande norr om Angermanelfven. I detta afseende framhöll

till statsrådsprotokollet den 29 januari 1886 dåvarande chefen för

civildepartementet, hurusom en jernväg genom öfre Norrland kräfdes

äfven af militära skäl, emedan, då Sverige näppeligen kunde räkna på

opaginerad Kontrollera mot PDF

08 Sjette Imfvudtiteln.

herraväldet i Bottniska viken, en jernväg, hvarigenom trupper och förnödenheter

kunde hastigt tillföras, vore äfven under den tid, då sjöfarten

är öppen, ett snart sagt oundgängligt vilkor för ett verksamt

försvar af norra Sverige, hvarjemte han erinrade att erfarenheten visat,

hurusom det vore icke endast under en sådan årstid, som Norrland

kunde vara utsatt för ett fiendtligt anfall.

Om med hvad nu anförts behofvet och nyttan af jernvägens fortsättning

norr om Vännäs torde få anses vara tillräckligt ådagalagda,

uppstår frågan om hvilkendera af de utstakade linierna bör föredragas.

Af den redogörelse, jag beträffande dessa utstakningar lemna!, framgår

att, om än jernvägen enligt den östra linien skulle komma att genomgå

en mera befolkad och odlad bygd och alltså i början innebära större

trafikanledningar äfvensom i afseende å den sammanlagda längden af

starkaste lutningar och af kurvor med minsta radie hafva företräde framför

en bana, anlagd enligt den vestra linien, denna senare likväl har fördelarne

af att vara 10,757 kilometer kortare och att fordra mindre arbete

och "omkring 2,353,000 kronor mindre kostnad samt för framtiden

mindre underhåll, hvarjemte den synes kunna kraftigare bidraga till

landets utveckling i odling och industri. På grund häraf och då chefen

för generalstaben förklarat den östra linien vara oantaglig ur militärisk

synpunkt, men deremot ansett den vestra linien uppfylla de militära

fordringar, som måste ställas på en jernväg i dessa trakter, tvekar jag

icke att för stambanans fortsättning förorda sträckningen från Nj^by

(Vännäs) öfver Degerfors, Jörn och Elfsbyn till Boden (Öfver-Luleå).

Generalstabschefens uttalade önskan att banan efter Norrbottensgränsens

öfverskridande dragés vester om sjöarne Bänkerträsk och

Gammelträsk torde med afseende å hvad jernvägsstyrelsen derom

yttrat icke böra föranleda någon afvikelse från den vestliga liniens utstakning,

och de fordringar, chefen i öfrigt framstält på det att banan

skulle i militäriskt afseende komma att motsvara de anspråk, som

kunde å densamma ställas, torde icke för närvarande behöfva påkalla

vidare pröfning, utan kunna blifva föremål för ytterligare undersökningar

i mån som arbetena fortskrida.

Hela jern vägsanläggningen Sollefteå—Vännäs—Öfver-Luleå, sådan

den under 1884—1885 utstakades, beräknades af undersökningsförrättarne,

med antagande af samma grunder och byggnadssätt som följts

i nedre Norrland, att kosta per mil inom Vesternorrlands län 829,172

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Sjette hufvudtitelii.

kronor, inom Vesterbottens län 742,508 kronor och inom Norrbottens

län 579,237 kronor eller 36,574,681 kronor för hela sträckni ngen, under

antagande att den droges öfver Gideå, då dess längd beräknades till

535,75 kilometer. Enligt en annan linie öfver Björna, hvilken sedermera

vid bestämmande af banans sträckning till Ånundsjö blifvit i sin

hufvudsakliga rigtning antagen, beräknades hela banans längd blifva

563 kilometer. Med hänsyn till vissa af norrländska jernvägskomitén

föreslagna förenklingar vid banbyggnadens utförande, hvilka sedermera

ock blifvit beaktade, antog emellertid komitén att hela banan i dess

förstnämda sträckning öfver Gideå skulle kunna utföras för omkring

27Va millioner kronor och öfver Björna för omkring 28V2 millioner,

rörlig materiel inberäknad.

Till följd af sedermera gjorda omstakningar samt om vestra linien

mellan Vännäs och Öfver-Luleå godkännes, blifver banans hela längd

allenast omkring 507 kilometer, deraf omkring 297 kilometer belöpa

å sträckan Nyby (Vännäs) till Öfver-Luleå. Då en så betydande vägförkortning

genom de senare undersökningarna kunnat ernås och antagligen

än ytterligare förbättringar i linien vid de slutliga utstakningarne

stå att vinna, torde man få antaga att kostnaderna för hela jernvägen

åtminstone ej i väsentligare mån skola öfverskrida hvad som

1886 beräknades, äfven om de på sista tiden hastigt stegrade priserna,

derest de bibehålla sig, komma att förhöja vissa utgifter utöfver hvad

i kostnadsförslagen uppförts.

Men härjemte torde vid banbyggnadens fortsättande norr om Vännäs

böra tagas i öfvervägande några andra omständigheter, som äfven kunna

vara af beskaffenhet att i sin mån bidraga till förminskning i utgifterna.

Då Riksdagen år 1886 beviljade anslag till stambanan från Sollefteå till

Vännäs, fästade Riksdagen dervid såsom vilkor, att landsting, kommuner

eller enskilde antingen kostnadsfritt för staten afstode all för anläggningen

erforderlig mark eller ock lemnade staten ersättning för den

kostnad, förvärfvandet af full dispositions- och eganderätt till sådan

mark kunde medföra, och inom såväl Vesternorrlands som Vesterbottens

län har detta vilkor blifvit accepteradt. Det oaktadt har dock, enligt

hvad jernvägsstyrelsen meddelat, styrelsen måst vidkännas betydande

utgifter för förvärfvande af jord till Långsele-Vännäs banan. Den kostnadsfria

upplåtelsen har nemligen ansetts icke omfatta mark, som varit

behöflig för erhållande af grus- och stentägter, transportvägar m. m., och

till följd häraf samt då, med de i Norrland vanligen särdeles höga expropriationsomkostnaderna,

tillkallande af nämnd för hvarje särskildt fall

skolat blifva särdeles kostsamt, har man, då dylika behof uppstått, som

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Sjette hufvndtiteln.

för arbetets obehindrade gång skolat utan uppskof tillgodoses, måst

köpa områdena direkt af jordegarne, hvarvid understundom måst betalas

ersättningar, vida öfverstigande verkliga värdet i orten. — Vidare

har jernvägsstyrelsen upplyst att sedan år 1879 iakttagits vid stambanans

framdragande genom skogsmark att, till förekommande af eldsolycka,

till jernvägen intagits minst 15 meter å hvardera sidan af jernvägens

medellinie, men att vid tillämpningen af Riksdagens ofvanomförmälda

vilkor om kostnadsfri upplåtelse af mark, olika tolkningar åtminstone

inom Vesternorrlands län till en början gjort sig gällande i

afseende å den bredd, som på grund af omförmälda vilkor borde till

jernvägen intagas. — Derjemte har jernvägsstyrelsen framhållit, hurusom

det varit förenadt med svårigheter att inom de trakter, der jernvägsbyggnaden

nu påginge, för antagliga priser förvärfva det dertill

erforderliga gröfre virke, äfvensom att det skulle bidraga till byggnadernas

fortgång i bestämd ordning, om behofvet att komma i besittning

af den mängd virke af mindre dimensioner, som synnerligen

för de förberedande arbetena erfordrades, kunde underlättas såmedelst

att i den fria upplåtelsen af mark äfven inbegrepes den å marken växande

skogen, hvilket enligt jern vägsstyrelsens förmening icke lör vederbörande

skulle kännas betungande, emedan mestadels endast undermålig

skog växte i jernvägslinien, sådan denna nu vore utstakad.

Med hänsyn till de nu angifna förhållandena liar jernvägsstyrelsen

i sitt yttrande öfver hvad Riksdagens revisorer i sin berättelse af den

30 november 1889 anfört rörande jernvägsbyggnaderna, uttalat önskvärdheten

af att såsom vilkor för norra stambanans fortsättning genom

de nordligaste länen stadgades

att kostnadsfritt skulle upplåtas:

all mark till banbyggnad med dertill hörande afdikningar, vattenaflopp

och paralellvägar;

all mark för banbevakningsområden, hållplatser och bangårdar;

genom skogsmark en konstant bredd af minst 15 meter å hvardera

sidan af banans medellinie med all å densamma växande skog;

all för sidoschaktningar, jordupplag samt sten- och grustägter med

dertill hörande vägar och sidospår behöflig mark;

äfvensom all mark för till följd af jern vägsbyggnaden erforderlig

anläggning af nya och omläggning af gamla, allmänna eller enskilda

vägar;

att upplåtelsen jemväl skulle innebära förpligtelse att lemna

ersättning för olägenheter till följd af försvårad brukning, förlängda

vägar eller andra olägenheter af hvad namn och beskaffenhet de vara

s. 71 Kontrollera mot PDF

Sjette hufnidtiteln. 71

må, som kunde anses härflyta af det genom jernvägens anläggning

orsakade intrång;

samt att landsting eller kommuner åtoge sig att vid banlinien till

i orten gångbart pris tillhandahålla jern vägsbyggnaden sågtimmer till

ett sammanlagdt antal af omkring 200 stycken per kilometer af banans

längd.

De af jernvägsst}rrelsen sålunda uppstäda vilkor anser jag mig

böra i allo biträda.

Beträffande de anslag, som för år 1891 till stambanebyggnaderna

erfordras, har jernvägsstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 12 december

1889 erinrat

att enligt den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 17 december

1887 framlagda beräkning kostnaden för linien Långsele—Vännäs i

dess nuvarande sträckning öfver Björna uppginge för sjelfva banbyggnaden

till 11,705,000 kronor och för liniens utrustning med rörlig

materiel till 1,075,000 kronor eller tillsammans till 12,780,000 kronor;

att af detta kostnadsbelopp redan anvisats tillhopa 9,500,000 kronor,

deraf för innevarande år 4,000,000 kronor;

och att, då i anslaget för 1889 ingått ett belopp af 410,000 kronor

för anskaffning af rörlig materiel till bandelen Långsele—Anundsjö, för

fullbordande af linien Långsele—Vännäs under 1891 således erfordrades

för byggnadsarbetena ........................................................... kr. 2,615,000: —

och för materiel till sträckan Anundsjö—Vännäs, som

är afsedd att då öppnas, ............................................ » 665,000: —

Jernvägsstyrelsen erinrade vidare i sin ofvan omförmälda skrifvelse

hurusom styrelsen i underdånig skrifvelse den 11 december 1888, för

hvars innehåll finnes redogjordt i statsrådsprotokollet för den 12 januari

1889 angående regleringen af utgifterna under sjette hufvudtiteln, framhållit

önskvärdheten af och det ekonomiskt fördelaktiga uti att byggnadsarbetena

bedrefves raskare än dittills, så att banan kunde blifva

fullbordad till 1894 års slut. Riksdagen beviljade ock det på grund

deraf begärda förhöjda anslaget 4,000,000 kronor. Under förutsättning

att till Riksdagen aflätes proposition om stambanans fortsättning norr

om Vännäs, har jernvägsstyrelsen nu ansett att, på det byggnadsarbetena

måtte fortgå i den omfattning, som den nuvarande organisationen

af byggnadsväsendet. medgåfve, och stambanans anläggning måtte kunna

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Sjette hufvudtiteln.

afslutas vid nyssnämnda tidpunkt, för år 1891 äfven borde anvisas medel

till påbörjande af arbetena norr om Vännäs till ett belopp, som motsvarade

åtminstone skilnaden mellan omförmälda medelanslag 4,000,000

kronor och. hvad som erfordras för färdigbyggandet af Långsele—

Vännäs luden, 2,615,000 kronor, eller sålunda 1,385,000 kronor. Jernvägsstyrelsen

hemställer alltså att för år 1891 måtte anvisas dels till

fortsättning af stambanebyggnaderna 4,000,000 kronor och dels till

rörlig materiel för stambanan Anundsjö —Vännäs 665,000 kronor.

Jag instämmer i hvad jern vägsstyrelsen sålunda hemstält; och

lärer statsverkets tillstånd .medgifva att af omförmälda belopp 2,000,000

kronor upptagas å riksstaten.

[36.]

Stambanebyggnaderna

genom öfre

Norrland.

På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

besluta att stambanan genom öfre Norrland skall under iakttagande

af hufvud sakligast samma tekniska bestämmelser, som äro

faststälda för luden Långsele''—Vännäs, fortsättas från trakten af

Vännäs vid Nyby öfver Degerfors, Jörn och Elfsbyn till Ofver-Luleå,

med rätt för Eders Kongl. Maj:t att närmare förordna om de orter, jernvägen

bör genomgå, samt under vilkor i öfrigt att landsting, kommuner eller

enskilde i enlighet med de af jernvägsstyrelsen, på sätt ofvan förmäles,

föreslagna bestämmelser kostnadsfritt för staten afstå all för anläggningen

erforderlig mark och ansvara för deraf förorsakade olägenheter

och intrång, samt att landsting eller kommuner förbinda sig att under

byggnadstiden å af jern vägsförvaltningen bestämda tider och ställen

utmed jernvägslinien mot gångbart pris tillhandahålla sammanlagdt 200

sågtimmer för hvarje kilometer af banans längd, allt med skyldighet

derjemte för vederbörande att hålla staten skadeslös för hvad i ett

eller annat afseende härutinnan tilläfventyrs kan komma att brista;

samt till fortsättning af arbetena å stambanan till Vännäs och anskaffande

af rörlig materiel till bansträckan Anundsjö— Vännäs samt till

påbörjande af arbetena å banan till Ofver-Luleå för år 1891 bevilja ett

anslag af 4,665,000 kronor och deraf anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarne

2,000,000 kronor; lärande Eders Kongl. Maj:t vilja, uppå föredragning

af chefen för finansdepartementet, besluta om sättet för anskaffande

af öfriga härtill nödiga medel 2,665,000 kronor,l!).

*) Se bil, till statsverkspropositionen: »Finansplanen».

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Sjette liufYudtiteln.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan

berörda hänseenden hemstält och föreslagit täcktes

Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets

öfrige ledamöter, i nåder gilla med befallning tillika

att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet

öfverlemnas till ledning vid författandet af

Kong]. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

statsverkets tillstånd och behof.

In fidem:

Aug. Alströmer.

\

Bill. Ull Rihd. Prof. 1890. 1 Sami 1 Afä. 1 Saft.

10

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Sjunde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet ä Stockholms Slott den 11 Januari

1890.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkeehielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Otter,

Wennebberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkeehielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Sedan de till andra, tredje, fjerde, femte och sjette hufvudtitlärne

hörande frågor blifvit af vederbörande departementschefer föredragna,

anhöll departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen att få anmäla

de frågor, som tillhörde regleringen af sjunde hufvudtiteln, samt. anförde

dervid beträffande anslagstitlarne:

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sjunde hufvudtiteln

Ordinarie anslag.

Postverket.

[1-1

Postverket.

De för innevarande år af Eders Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstater

för postverket upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten ...................................................... kronor 2,655,900:

öfvergångsstaten........

indragningsstaten .....

pensionsstaten .........

omkostnadsstaten .....

oförutsedda utgifter ..

afkortning^ och restitutioner m. m.

7,400

6,440

80,840

3,843,500

90,000

35,920

Summa kronor 6,720,000

I den underdåniga skrifvelse af den 23 November 1889, som

innefattar Generalpoststyrelsens förslag till stater för postverket för år

1891, har Styrelsen beträffande

Aflöningsstaten

anfört, att, såsom Generalpoststyrelsen vid flera tillfällen haft anledning

omförmäla, posttrafikens ständiga utveckling vållat högst väsentlig

stegring i arbete inom postverkets centralförvaltning och att i anledning

deraf en del äfven mera maktpåliggande göromål måst anförtros

åt amanuenser eller extra biträden, hvilkas arbetskraft i följd deraf

toges i anspråk till den omfattning, att de med skäl kunde, såsom ersättning

för sitt arbete, påräkna en högre och mera fast aflöning än

den, som kunde genom arfvode dem tilldelas, men att Generalpoststyrelsen

likväl ansett sig icke böra för det närvarande föreslå någon

ökning i aflöningsstaten för Generalpoststyrelsen och den derstädes

anstälda ordinarie personal eller någon förhöjning i anslaget till vikariatsersättning

samt arfvoden åt extra biträden m. m., helst, enligt Generalpoststyrelsens

förmenande, ett ännu mera oafvisligt behof förefunnes

att öka antalet af och höja aflöningen för en del af postanstalternas

ordinarie personal.

1 fråga om aflöningsvilkoren för denna personal erinrar Generalpoststyrelsen

derom, att Eders Kongl. Maj:t i den till 1886 års Riksdag

aflåtna nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof

behagade föreslå, bland annat,

att postdirektören i Malmö samt föreståndarne för 2:a, 3:e och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sjunde hnfrudtiteln.

3

4:e klassernas postkontor äfvensom kontrollörerne af olika lönegrader

måtte berättigas att undfå ålderstillägg med 500 kronor efter fem och

1,000 kronor efter tio års väl vitsordad tjenstgöring;

samt att föreståndarne för 5:e och 6:e klassernas postkontor och

postexpeditörerne måtte dels erhålla tillskott i aflöningen å stat till

belopp af 400 kronor för postexpeditörerne af 2:a lönegraden och 200

kronor för de öfrige, dels tillerkännas*förhöjda ålderstillägg att utgå

med 400 kronor efter fem och 800 kronor efter tio års likaledes väl

vitsordad tjenstgöring;

med iakttagande att de nämnde tjenstemännen, i hvad anginge

de föreslagna ålderstilläggen, hänfördes till två särskilda grupper, omfattande,

den ena postdirektören i Malmö, föreståndarne för 2:a, 3:e

och 4:e klassernas postkontor samt kontrollörerne och den andra föreståndarne

för 5:e och 6:e klassernas postkontor jemte postexpeditörerne,

med rätt för tjensteman inom hvardera gruppen att, för åtnjutande af

ålderstillägg, räkna sig till godo hela den tid, han innehaft tjenstebefattning

inom samma grupp, oberoende deraf huruvida han derunder

förflyttats från en till annan tjenst.

Riksdagen fann väl behofvet af löneförbättring för ifrågavarande

tjenstemän, särskild! de lägre af desse, vara ådagalagdt, men ansåg,

med hänsyn till å ena sidan de ingalunda obetydliga inkomster af

uppbördsprovision och i någon mån äfven af sportler, som utginge till

samtliga klasser af posttjenstemän, för hvilka lönereglering begärts,

samt å andra sidan den ogynsamma ekonomiska ställningen i landet,

jemkning i fråga om beloppen böra vidtagas i de af Eders Kongl.

Maj:t föreslagna förhöjningar, i hvilket hänseende eu på billighet grundad

jemkning syntes Riksdagen kunna åstadkommas på det sätt, att

hvad Eders Kongl. Maj:t äskat i afseende på de två lägsta postförvaltareklasserna

och postexpeditörerne bifölles, så vidt anginge höjningen i

den ursprungliga aflöningen, utan att någon ökning egde rum i desse

tjenstemäns ålderstillägg; att vidare 4:e klassens postförvaltare, i stället

för de begärda förhöjningarne i ålderstillägg, erhölle tillökning i ursprungliga

aflöningen med 200 kronor, samt 2:a och 3:e klassernas

postförvaltare jemte kontrollörerne tillädes endast ett enda ålderstillägg

å 400 kronor efter tio år, hvaremot någon aflöningsförhöjning icke

borde ega rum för postförvaltare af l:a klassen, dit postdirektören i

Malmö räknas.

Generalpoststyrelsen anmäler nu, att i fyra särskilda petitioner

begärts,

dels, af 55 postförvaltare och kontrollörer, beviljande antingen i

deras helhet eller åtminstone åt föreståndarne för 2:a och 3:e klasser
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sjunde hufvndtiteln.

nas postkontor samt kontrollörer af de utaf Eders Kong]. Maj:t hos

Riksdagen år 1886 äskade ålderstillägg;

dels, af 122 postförvaltare, att föreståndarne för 2:a, 3:e, 4:e, 5:e

och 6:e klassernas postkontor samt kontrollörer måtte komma i åtnjutande

af ålderstillägg att, under i öfrigt oförändrade aflöningsförmåner

och utan hinder af förflyttning från en till annan ordinarie befattning

i postverket, utgå med 500 kronor efter fem och 1,000 kronor

efter tio års tjenstgöring;

dels, af 8 föreståndare för postkontor i 4:e klassen, att dessa postkontor

måtte uppflyttas till 3:e aflöningsklassen;

dels ock, af 175 postexpeditörer, att de postexpeditörerne tillkommande

ålderstillägg måtte från nu utgående 300 kronor höjas till 500

kronor att tillträdas efter de tjensteperioder och på de vilkor, som redan

äro stadgade.

Ehuru Generalpoststyrelsen icke kunnat annat än finna önskligt

och väl behöflig!, med hänsyn till ökade göromål och stegrade lefnadskostnader,

att de löneförbättringar, hvarom sålunda gjorts framställning,

kunde i hela sin omfattning ernås eller att åtminstone 1886 års löneregleringsförslag

för tjenstemän vid postanstalterna kunde i dess helhet

nu genomföras, har Generalpoststyrelsen likväl icke ansett sig nu böra

framlägga något förslag om löneförbättring för de till den första af

förenämnda båda grupper hörande tjenstemän eller föreståndarne för

2:a, 3:e och 4:e klassernas postkontor och kontrollörerne. Detta med

hänsyn, bland annat, dertill att en sådan, uppflyttning af vissa postkontor

till högre klass, som blifvit. uti en af petitionerna ifrågasatt,

väl icke borde företagas annat än i samband med en revision af postkontorens

klassindelning i allmänhet. Någon väsentlig omreglering i

sådant hänseende hade icke egt rum sedan år 1874, men Generalpoststyrelsen

vore, i följd af de stora förändringar rörelsen och uppbörden

vid de olika postkontoren sedan den tiden undergått, betänkt att redan

under den närmaste framtiden verkställa erforderliga undersökningar

om dessa förändringar i syfte att läggas till grund för underdånigt

förslag om ny klassindelning af postkontoren, hvilken nya indelning

hufvudsakligen skulle komma att gälla de större postkontoren och

för dessas föreståndare lända till ändring i aflöning. Vid sådant förhållande

och då den af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen redan gillade

grupperingen af tjenstemännen And postanstalterna, i fråga om

deras rätt till åtnjutande af ålderstillägg, icke syntes Generalpoststyrelsen

böra rubbas genom ändrade bestämmelser rörande åhlerstilläggen

för allenast en del tjenstemän inom samma grupp, nemligen kontrol
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

5

lörerne, hade med frågan om löneförbättring åt dem ock ansetts böra

i afbidan på omreglering af postanstalterna anstå.

Deremot har Generalpoststyrelsen förmält sig icke kunna finna

annat, än att de mest talande skäl förefinnas för att så snart som möjligt

bereda åtminstone någon löneförbättring åt dem, som tillhöra den

andra nyssnämnda gruppen och utgöra postverkets svagast aflönade

tjenstemän, nemligen föreståndarne för 5:e och 6:e klassernas postkontor

samt postexpeditörerne.

Dessas aflöning utgör nu för:

Tjenst-

Lön.

görings-

penningar.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

föreståndare för 5:e klassens postkontor..........

1,500

500

2,000

föreståndare för 6:e klassens postkontor............

1,350

450

1,800

postexpeditörer i l:a lönegraden..........................

1,350

450

1,800

postexpeditörer i 2:a lönegraden.........................

1,200

400

1,600

och kan för samtlige desse tjenstemän aflöningen höjas efter fem

år med 300 kronor och efter tio år med ytterligare 300 kronor.

Postförvaltarne och de postexpeditörer, till ett antal af 141, som

äro placerade vid fästa postanstalter, åtnjuta tillika uppbördsprovision,

hvilken under år 1888 utgjort i medeltal:

för postförvaltare i 5:e klassen............................................ kronor 759: —

o v) i 6’e ii ........................................... ii 558:

och för sistnämnde 141 postexpeditörer ........................... „ 337: —

Inkomsten af sportler för de nu ifrågavarande båda klasserna af

postkontorsföreståndare har i medeltal under år 1888 uppgått

vid postkontor af 5:e klassen till....................................... kronor 235: —

samt vid postkontor af 6:e klassen till.............................. ,, 118: —

Postexpeditörer å fasta postanstalter åtnjuta ingen annan sportelinkomst

än den obetydliga, som tillfaller dem från postsparbanken och

hvilken under år 1888 uppgått för dem i medeltal till 2 kronor.

De postexpeditörer, som tjenstgöra i jernvägspostkupéexpedition,

hvilkas antal vid 1888 års utgång uppgick till 79, hafva utöfver lön

och tjenstgöringspenningar — samt ålderstillägg för de dertill berättigade

— ingen annan inkomst af postmedel än traktamente för tjenstgöringen

i postkupé, hvilket traktamente dock rätteligen icke är att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sjunde liiifvudtiteln.

betrakta såsom inkomst, utan är afsedt att endast utgöra ersättning för

de ökade utgifter, som föranledas af vistelsen på resande fot.

Otillräckligheten af dessa löneförmåner är enligt Generalpoststyrelsens

mening uppenbar, och det vore ej heller obekant, hurusom

under senare tiden bland de nu ifrågavarande tjenstemännen, helst hos

dem, som egde familj, en allt allmännare klagan försports öfver den

ytterliga svårigheten för dem att kunna existera på de inkomster, tjensten

lemnade. Och med den starka ökning, som egde rum i postgöromålen,

blefve det för de fleste af dem ytterligt svårt att, äfven om sådant

stode till buds, kunna i någon om ock ringa mån genom arbete

utom posttjensten söka förbättra sina inkomster, likasom det ock icke

kunde vara annat än i postverkets eget intresse, att den, hos hvilken

påpasslighet, ordning, uthållighet och redbarhet i så hög grad påfordrades

som hos en posttjensteman, aflönades så, att hans bekymmer

för egen bergning icke måtte blifva alltför tryckande. Styrelsen hade

derföre nu ansett sig böra i det underdåniga förslaget till stat för år

1891 upptaga det redan år 1886 af Eders Kongl. Maj: t till Riksdagen

framstälda förslaget, att de åt föreståndarne för 5:e och 6:e klassernas

postkontor samt postexpeditörerne utgående ålderstillägg af 300

kronor efter fem och 600 kronor efter tio års väl vitsordad tjenstgöring

måtte höjas till resp. 400 och 800 kronor.

Löneförbättringen skulle således inskränkas till ett årligt belopp

af 100 resp. 200 kronor, och denna ökning skulle icke inträda, förr

än tjenstemännen inom gruppen uppnått fem resp. tio års väl vitsordad

tjenstgöringstid.

Genom bifall härtill skulle, under förutsättning att samtliga de

personer, för hvilka förhöjdt ålderstillägg vid 1891 års ingång således

kunde ifrågakomma, då qvarstode inom förenämnda andra grupp, anslaget

till ålderstillägg för år 1891 komma att ökas med 40,000 kronor.

Att eu löneförbättring för postverkets tjensteman, i afl synnerhet

för de lägst aflönade, är af ett verkligt och trängande behof påkallad,

torde vara så väl kändt, att jag icke har af nöden att lägga ytterligare

skäl till dem, som Generalpoststyrelsen anfört till stöd för sitt förslag

att bereda postförvaltarne af de två lägsta graderna samt postexpeditörerue

något ökade aflöningsförmåner. Jag tillåter mig endast erinra,

att för den föreslagna åtgärden, som afser det fullständiga genomförandet,

hvad nyssnämnda grupp af posttjenstemän beträffar, åt det

löneregleringsförslag, som till 1886 års Riksdag afläts, icke möter något

hinder ur synpunkten af postverkets ekonomiska ställning, då denna

fastmera är sådan, att, under förutsättning att Generalpoststyrelsens

statsförslag vinner hufvudsakligt godkännande, ett öfverskott af post
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sjunde liufvudtiteln.

7

medlen till belopp af omkring 330,000 kronor, eller omkring 180,000

kronor mer än för innevarande år är beräknadt, kan öfverlåtas till

disposition för statsverkets allmänna behof. Jag anser mig derföre ega

fullgiltiga skäl att skänka Generalpoststyrelsens förslag mitt förord.

Generalpoststyrelsen anför vidare, att, ehuru, på sätt jag redan

omförmält, Generalpoststyrelsen ansett sig icke nu böra påkalla någon

allmän löneförbättring för postkontrollörer genom höjda ålderstillägg,

särskilda skäl dock förefinnas, som föranledt Styrelsen föreslå, att

antalet kontrollörer af l:a lönegraden, nu utgörande 4, måtte ökas

med 3, under iakttagande att antalet kontrollörer af 3:e lönegraden, nu

utgörande 18, i motsvarande mån minskades.

Den ständigt ökade rörelsen vid de största postanstalterna och

särskildt vid postkontoret i Stockholm har haft till naturlig följd, att

för de kontrollörer, som äro föreståndare hvar och en för sin afdelning,

göromålen och ansvaret ökats, samt att förmanskapet öfver en allt

talrikare personal fått större omfattning. Med anledning af fåtalet

kontrollörsbefattningar i l:a lönegraden har Generalpoststyrelsen emellertid,

enligt hvad Styrelsen anmäler, icke varit och är icke heller för

närvarande i tillfälle att, när eu sådan föreståndarebefattning blifvit

synnerligen ansträngande och maktpåliggande samt fördenskull krafvel

på föreståndarens duglighet måst ökas, tilldela kontrollören aflöning i

högre lönegrad.

De fyra kontrollörsbefattningar af l:a lönegraden, som äro å stat

uppförda, hafva allt sedan deras tillkomst år 1874, med ett undantag

af kort varaktighet, innehafts af de fyra föreståndarne för centralpostkontorets

i Stockholm afdelningar för afgående poster, ankommande

poster, tidningsexpeditionen och brefbärareexpeditionen. Föreståndaren

för paketexpeditionen vid samma centralpostkontor deremot innehar

aflöning såsom kontrollör af 2:a lönegraden, och af föreståndarne för

de olika afdelningarne vid postkontoret i staden inom broarne i Stockholm,

hvarest från och med den 1 Februari nästlidet, år anordnats

direkt utvexling af brefpost med vederbörande inrikes postanstalter,

innehafva föreståndarne för afdelningarne för ankommande poster och

paketexpeditionen kontrollörsaflöning af 2:a lönegraden samt föreståndaren

för afdelningen för afgående poster kontrollörsaflöning af

allenast 3:e lönegraden.

Beträffande omfattningen af de föreståndaren för centralpostkontorets

postexpedition åliggande göromål har Generalpoststyrelsen upplyst,

att antalet vid nämnda expedition behandlade försändelser ökats

från 102,783 stycken år 1881 till 163,103 stycken år 1888 eller med

något mera än 58 procent; att i synnerhet uppstått, stegring i antalet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sjunde hufyudtiteln.

postförsändelser med postförskott, livilka påfordrade särskild bokföring

och en mera tidsödande behandling än öfriga försändelser; att den

sedan år 1883 tillkomna direkta utvexlingen af paket mellan denna

paketexpedition och postkontoren i Stralsund, Hamburg och Kiel nödvändiggjort

upprättande och granskning af afräkningar mellan paketexpeditionen

och nämnda postanstalter samt för paketexpeditionen föranledt

en högst betydande skriftvexling, äfvensom att arbetet å paketexpeditionen

jemväl ökats genom de vidlyftigare statistiska uppgifter,

som derifrån numera erfordrades.

Då föreståndaren för denna paketexpedition vore, i likhet med

öfriga föreståndare för postkontorsafdeluingar, ansvarig för, att de göromål,

som tillhörde afdelningen, blefve utförda, och naturligtvis måste

sjelf verkställa en stor del af de mera maktpåliggande, insigt och

erfarenhet kräfvande arbetena, måste, enligt hvad Generalpoststyrelsen

anför, hans arbete blifva synnerligen betungande, hvilket ock framginge

deraf, att, enligt hvad postdirektören i Stockholm för Styrelsen

anmält, denne föreståndare vore af sina tjenstegöromål upptagen i

medeltal tio timmar dagligen.

I fråga om omfånget af det arbete och ansvar, som åligger de

kontrollörer, hvilka äro anstälde såsom föreståndare för postkontorets i

staden inom broarne afdelningar för afgående och ankommande brefposter,

och den stegring härutinnan, som uppkommit genom förenämnda

anordning af direkt postutvexling mellan dessa kontorsafdelningar och

öfriga inrikes postanstalter, har Generalpoststyrelsen meddelat, bland

annat, att penningeomsättningen vid dessa postkontorsafdelningar utgjort

i medeltal per dag under andra och tredje qvartalen år 1888:

vid afgående afdelningen...................................................... kronor 1,744: —

och vid ankommande afdelningen .................................. „ 1,303: —

men stigit efter anordnande af den direkta postutvexlingen under motsvarande

period år 1889:

vid afgående afdelningen till ........................................... kronor 1,934: —

och vid ankommande afdelningen till.............................. ,, 2,925: —

hvilket innefattar eu ökning af resp. 11 och 124 procent.

Visserligen skulle jemväl från andra större postanstalter i riket

kunna anföras giltiga skäl för vissa der anstälde kontrollörers uppflyttning

i högre lönegrad, men då möjlighet till sådan uppflyttning kunde

i någon mån beredas genom bifall till Styrelsens nu framstälda förslag,

har Styrelsen ansett sig för det närvarande icke böra hemställa om

annan åtgärd än den, hvarigenom det mest påtagliga behofvet kunde

varda afhjelpt,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sjunde lnifvudtiteln.

9

Genom den förebragta utredningen synes mig Generalpoststyrelsen

hafva på ett tillfyllestgörande sätt ådagalagt angelägenheten deraf, att

tillfälle må beredas Styrelsen att, i något vidsträcktare mån än för

närvarande är fallet, kunna, der de med en kontrollörsbefattning förenade

göromål genom rörelsens utveckling i synnerlig grad ökats, uppflytta

befattningens innehafvare i högre lönegrad, och anser jag mig derföre

böra förorda hvad Styrelsen i nu förevarande afseende hemstält.

Härigenom skulle antalet kontrollörer komma att utgöra i l:a

lönegraden 7, i 2:a lönegraden 14 och i 3:e lönegraden 15, hvilket,

då aflöningen för kontrollör i l:a lönegraden utgör 3,600 kronor och

för kontrollör i 3:e lönegraden 2,400 kronor, skulle medföra en ökning

i utgifter å aflöningsanslaget af 3,600 kronor.

Vid afgifvande af underdånigt förslag till postverkets stater för

år 1888 framhöll Generalpoststyrelsen, i fråga om extra biträdens användande

för en del af de vid postanstalterna förekommande göromål,

bland annat, hurusom en del enklare göromål, såsom stämpling af inkomna

försändelser, första sorteringen af bref, tidningars falsande och förseende

med nödig påskrift m. m., ansetts kunna med fördel anförtros åt vaktbetjente,

men att flera andra göromål, såsom utfärdande af karta, försändelsers

uppförande i protokoll, posters dirigering, handläggning af

åtskilliga ärenden rörande postutvexlingen genom underlydande poststationer

eller landtbrefbärare, behandling af postanvisningar och postförskott,

räkenskapsväsendet i allmänhet, den med hvarje år växande

utvexlingen med utlandet m. 11. ärenden, vore af beskaffenhet att icke

kunna anförtros åt personer med så ringa underbyggnad som den,

hvilken kunde förutsättas hos de till vaktbetjentklassen hörande biträden.

Både från allmänhetens och postverkets synpunkt sedt vore

det af vigt, att rättigheten att å postverkets vägnar utfärda qvitto å

försändelser, som på postkontor aflemnades till befordran under assurans,

inskränktes till ordinarie tjenstemän, hvilka, i händelse af missbruk,

äfventyrade en syssla, som beredde dem säker om ock tarflig utkomst.

Hen na anordning blefve så mycket mera nödvändig, ju mera postverket

anlitades för befordran af penningeförsändelser. Härtill komme,

att flera af de större postkontoren hölles för allmänheten öppna nio

till tolf timmar af dygnet, men tillika nattetid hade handläggning af

genomgående post, hvadan icke kunde fordras, att förvaltare af sådant

postkontor skulle å postkontoret närvara hela den tid af dygnet, då

kontoret vore tillgängligt för allmänheten. Mycket ofta förekomme

äfven, att en postförvaltare under sin närvaro å kontoret måste, under

sysselsättning med afgående posters expedierande, ankommande posters

kontrollering eller andra vigtiga och brådskande bestyr, åt biträde å

kontoret uppdraga att emottaga och qvittera värdeförsändelser.

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sjunde hufvudtiteln.

Om af dessa och andra omständigheter påkallades en tillökning

i antalet vid fullständiga, fasta postanstalter anstälde postexpeditörer,

gjorde sig ett liknande behof icke mindre gällande i afseende å de

jernvägstågen åtföljande postkupéexpeditioner.

På Generalpoststyrelsens, af Eders Kongl. Maj:t gillade framställning

medgaf Riksdagen uppförande i postverkets stater från och

med år 1888 af tjugu nya postexpeditörstjenster, tio af hvardera lönegraden,

så att antalet dylika befattningar numera utgör 110 i hvardera

graden. Denna ökning har emellertid, enligt hvad Generalpoststyrelsen

anmäler, icke kunnat minska antalet af de vid fasta postanstalter och

postkupéexpeditioner anstälda extra biträden.

Med förmälan att, när vid en postanstalt rörelsen så ökats, att

föreståndaren vore i behof af biträde, som ansåges böra- af postmedel

godtgöras, föreståndaren gemenligen erhölle ett s. k. dispositionsanslag

att använda till ett af honom antaget biträdes aflönande, men att, då

biträdets göromål erhållit den vigt och omfattning, i följd af ytterligare

stegrad rörelse vid postanstalten, att de närmast sammanfölle med de

göromål, som plägade åt postexpeditör anförtros, det af postförvaltaren

antagna biträdet utbyttes mot ett af Generalpoststyrelsen anstäldt och

vid postanstalten i fråga placeradt extra biträde mot arfvode till något

förhöjdt belopp, har Generalpoststyrelsen tillkännagifvit, att antalet

extra biträden med arfvoden af postmedel, som år 1885 utgjorde 500,

år 1888 ökats till 558, deraf 367 antagna af Styrelsen och 191 af

vederbörande postförvaltare, samt år 1889 uppgått till 569, deraf 401

antagna af Styrelsen och 168 af postförvaltarne. Den inträdda ökningen

i antalet af de utaf Styrelsen antagna extra biträden visade, i

hvilken ökad omfattning göromål af större vigt redan under nästlidet

år behöft åt extra biträden anförtros; och med den stegring posttrafiken

toge komme, enligt Styrelsens mening, en ytterligare ökning

under år 1890 af extra biträdenas antal att varda oundviklig.

Med afseende på angelägenheten ur postverkets synpunkt deraf,

att icke vid postanstalterna och i postkupéerna en alltför stor del af

arbetet skulle vara lemnadt i händerna på extra biträden, hade Generalpoststyrelsen

funnit sig manad att nu åter föreslå en tillökning i de

ordinarie postexpeditörernes antal. I detta afseende hade Generalpoststyrelsen

visserligen ansett önskligt, att, sås^m uti en till Styrelsen

ingifven petition från 327 extra biträden föreslagits, de 15 postkontor

af 4:e klassen, vid hvilka ännu icke funnes anstäld ordinarie

tjensteman till biträde, kunde erhålla sådan biträdande tjensteman

samt att vid de postkontor af 5:e och 6:e klasserna, som egde den

betydenhet, att der vore anstälda två af Styrelsen antagna extra

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sjunde hnfvudtiteln.

11

biträden, det ena af dessa biträden kunde utbytas mot postexpeditör,

likasom att i hvarje postkupéexpedition tjenstgjorde åtminstone en ordinarie

tjensteman, men enligt gjorda beräkningar skulle genomförandet

häraf redan nu erfordra inrättande af 98 nya postexpeditörsbefattningar

och således medföra en alltför stor kostnad. Generalpoststyrelsen har

derföre ansett sig böra nu föreslå endast hvad till afhjelpande af det

mest trängande behofvet vore erforderligt och hemställer i öfverensstämmelse

härmed, att å stat för år 1891 måtte uppföras ytterligare

trettio postexpeditörer, femton af hvardera lönegraden, hvilken förändring

komme att med 51,000 kronor öka anslagen å aflöningsstaten.

Tillökningen i utgift för postverket varder dock icke i verkligheten

så stor, enär, hvad angår de vid postkupéexpeditionerna anstälde

postexpeditörer, traktamente till ordinarie sådan utgår med väsentligen

lägre belopp än det, som extra biträde vid dylik tjenstgöring eger

uppbära.

Hvad Generalpoststyrelsen i nu ifrågavarande hänseende föreslagit

synes mig böra vinna godkännande. Att i en så omfattande

rörelse som postverkets ett betydande antal extra biträden måste användas,

är naturligt, men meningarne torde icke vara delade derom,

att den utsträckning, hvari för närvarande handläggning af postgöromål

är anförtrodd åt dylika biträden, är större, än som vare sig med

allmänhetens eller postverkets intresse är förenligt, och den föreslagna

åtgärden, hvarigenom någon inskränkning i detta missförhållande skulle

åstadkommas, kan derföre icke annat än anses välbetänkt.

Generalpoststyrelsen anmäler vidare, att, jemlikt Eders Kongl.

Maj:ts och Riksdagens år 1884, i sammanhang med reglering af postanstalternas

vaktbetjening, fattade beslut om indragning efter hand af

de återstående vaktmästarebefattning ar ne vid g o stanstalterna och deras

ersättande med vaktbetjentbefattningar enligt ny stat, antalet qvarstående

vaktmästare af andra lönegraden nu bör till följd af en vaktmästares

afgång minskas från det i 1890 års stat upptagna antal 24

till 23 och i stället antalet »andra vaktbetjente» vid postanstalterna

ökas från 735 till 736.

Då aflöningen för vaktmästare af andra lönegraden är bestämd

till 700 kronor, medan lönen för vaktbeijent utgör 500 kronor, uppstår

härigenom eu minskning i anslagen å aflöningsstaten med 200

kronor.

Det å aflöningsstaten med 475,000 kronor uppförda förslagsanslaget

till aflönande af poststationsföreständare har, med stöd af de utgiftsbelopp,

som under senare åren från denna anslagstitel utgått, beräknats

komma att med sitt nuvarande belopp varda för år 1891 otillräckligt,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sjunde hufvudtiteln.

och har derföre Generalpoststyrelsen föreslagit, att nämnda anslag måtte

höjas med 15,000 kronor till 490,000 kronor. Generalpoststyrelsen

har dervid erinrat, att särskildt i samband med jernvägsförbindelsernas

utvidgande årligen påkallades inrättande af nya poststationer äfvensom

att det icke sällan inträffade, att kontrakt om poststationsföreståndarebefattnings

handhafvande blefve af befattningens innehafvare uppsagdt

och att endast mot förhöjdt arfvode kunde åvägabringas nytt aftal om

postgöromålens bestridande af dertill lämplig person.

I enlighet med uppgjord beräkning rörande de belopp, som

enligt hittills gällande grunder böra för år 1891 utgå å anslaget till

ålder stillägg, har Generalpoststyrelsen ansett detta anslag, i gällande

stat förslagsvis upptaget till 231,600 kronor, böra ökas med 1,900

kronor. Då härtill kommer den af Generalpoststyrelsen föreslagna, af

mig förordade ökningen med 40,000 kronor genom förhöjda ålderstillägg

åt föreståndare för 5:e och 6:e klassernas postkontor samt postexpeditörer,

skulle, ifrågavarande anslag komma att ökas med 41,900

kronor till 273,500 kronor.

Vid hvad Generalpoststyrelsen rörande anslagen till vaktbetjening

vid postanstalterna, till aflönande af poststationsföreståndare och

till ålderstillägg föreslagit har jag intet att erinra.

I anslagen under

Öfver gångsstaten

har Generalpoststyrelsen icke föreslagit någon förändring.

Beträffande de under

Indragning sstaten

uppförda anslag har Generalpoststyrelsen meddelat, att, sedan Eders

Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 19 Juli 1889 förklarat, att förutvaraude

postexpeditören i Slite Johan Valfrid Ekman, efter det han

tillträdt pension från civilstatens pensionsinrättning till belopp motsvarande

hans förra postexpeditörslön, icke vore berättigad att derutöfver

uppbära någon del af postexpeditörslönen, samt Ekman från

och med sistlidne September månads ingång kommit i åtnjutande af

sådan pension, den å indragningsstaten för honom uppförda personela

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sjnnde hnfyudtiteln.

13

ersättning af 360 kronor upphört, äfvensom att det å samma stat

förslagsvis till 1,000 kronor upptagna anslaget till aflöning åt postiljoner,

som icke vidare vore tjenstbar a, men ännu ej blifvit berättigade till pension

från civilstatens pensionsinrältning, i följd af den siste qvarvarande, till

denna kategori hörande postiljonens förestående afgång kan utgå.

Anslagen under denna stat kunna således nedsättas från 6,440

kronor till 5,080 kronor.

I fråga om

Pensionsstaten

anmäler Generalpoststyrelsen,

att i följd af inträffade dödsfall från denna stat böra afföras de

pensioner, som utgått

till

förre

postiljonen L. Ekblad........................

kronor

150:

11

11

postmästaren O. Ulfsparre...............

11

2,250:

11

11

brefbäraren C. W. Nylund..............

11

200:

11

11

postmästaren A. F. Mannerskantz

11

2,250:

11

11

,, C. L. Giertz.............

11

2,400:

11

aflidi

le styrmannen å postångfartyget

»Polhem»

D. Lundblads enka Selma Sofia Pettersson..........

11

150:

eller tillhopa kronor 7,400: —- men att deremot å staten böra uppföras de pensioner, som blifvit

beviljade, efter det Generalpoststyrelsen senast afgaf förslag till stater,

nemligen

för f. d. postmästaren A. W. Wilhzon ....................... kronor 2,175: —

„ „ generalpostdirektören A. W. Roos ............... „ 7,000: —

summa kronor 9, i 75: —

Härtill böra läggas de pensioner, som jemlikt

nedannämnda nådiga bref blifvit bestämda att från

postverkets pensionsstat årligen utgå

till postmästaren C. J. Asp, enligt nådigt bref den 29

November nästlidet år,............................................... „ 1,800: —

„ vaktmästaren J. E. Ström, enligt nådigt bref

den 20 sistlidne December,...................................... „ 675: —

„ vaktbetjenten A. Andersson, likaledes enligt nådigt

bref den 20 sistlidne December,..................... „ 200: —

tillsammans kronor 11,850: —

Generalpoststyrelsen har vidare hemstält, att, sedan Erik Jonas

Åkerberg från Yestbyn, hvilken genom kontrakt af den 19 November

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sjunde hnfvudtiteln.

1881 varit af Generalpoststyrelsen antagen till postförare å linien

Liden—Anundgård, under postföring å nämnda linie den 27 September

1888 blifvit öfverfallen och så misshandlad, att han påföljande dag

afled, hans i behöfvande omständigheter efterlemnade enka Catharina

Christina Olsdotter och makarne Åkerbergs minderårige son Johan

Julius, född den 10 Juli 1880, måtte beredas ett årligt understöd att

från början af innevarande år utgå med 200 kronor till enkan, så länge

hon lefver ogift, och med 50 kronor till sonen Johan Julius, till dess

han uppnått en ålder af femton år.

Då Åkerberg i postverkets tjenst tillsatt lifvet och, enligt hvad

vid ransakningen blifvit upplyst, Åkerberg icke gifvit någon anledningtill

öfvervåldet, utan detta föröfvats i syfte att åtkomma de till posten

anförtrodda värdeförsändelser, som Åkerberg vid tillfället medfört, anser

jag mig böra tillstyrka hvad Generalpoststyrelsen föreslagit rörande

understöd, till hans enka och barn.

I fråga om

Omkostnadsstaten

föreslår Generalpoststyrelsen, att följande anslag måtte höjas, nemligen

anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision med 15,000 kronor från

290.000 kronor till 305,000 kronor, anslaget till förhyrande af de för

postverket erforderliga, lägenheter samt till bestridande af utgifterna för

posthusens underhåll m. m. med 40,000 kronor från 110,000 kronor till

150.000 kronor, anslaget till expensutgifter med 25,000 kronor från

350.000 kronor till 375,000 kronor, anslaget till traktamenten för tjensternän

i jernvägspostkupé med 10,000 kronor från 240,000 kronor till

250.000 kronor, anslaget till inköp och underhåll af inventarier med

15.000 kronor från 75,000 kronor till 90,000 kronor samt anslaget till

postföringskostnad vid befordran å jernväg med 100,000 kronor från

1.200.000 kronor till 1,300,000 kronor.

Till stöd för de sålunda förordade förhöjningarne å vissa af de

under omkostnadsstaten uppförda förslagsanslag har Generalpoststyrelsen

åberopat sifferuppgifter rörande beloppen af de utgifter, som

under senare tider från dessa anslag utgått, hvilka uppgifter ådagalägga,

att nämnda anslag dels redan äro för sitt ändamål otillräckliga,

dels med säkerhet kunna till följd af posttrafikens alltjemt stegrade

tillväxt beräknas blifva det under det år, den förevarande statsregleringen

afser. Särskildt har Generalpoststyrelsen erinrat, i fråga om förhöjningen

under anslaget till förhyrande af de för postverket erforderliga

lägenheter samt till bestridande af utgifterna för posthusens under
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

15

håll m. m., att i samma mån postverket mera anlitades af allmänheten

växte äfven anspråken å postkontorslokalernas lämplighet för sitt ändamål

i afseende å utrymme och central belägenhet, äfvensom att de

under senare åren timade eldsvådor och deraf förorsakade förluster för

postverket gjorde det angeläget att söka åtminstone för de större postkontoren,

der så icke redan skett, bereda med kassahvalf försedd lokal

i stenhusbyggnad, och, i fråga om ökningen å anslaget till postföringskostnad

vid befordran å jernväg, att under nästlidet års fjerde qvartal

för allmän trafik öppnats statsbanedelen Långsele—Anundsjö samt

Halmstad—Bolmens jernväg äfvensom af Mora—Persbergsbanan sträckan

Persberg—Oforssen och af Fakt—Rättviksbanan sträckan Falun—Sågmyra

och att under tiden intill 1891 års slut antagligen ytterligare

kom me att upplåtas för trafik den långa statsbanedelen mellan Anundsjö

och Vännäs samt Mariestad—Gössäters och Vittsjö—Hessleholmsbanorna

och återstående delarne af Mora—Persbergs och Falu—Rättviksbanorna

äfvensom möjligen andra enskilda jernvägar.

I fråga om anslaget till traktamenten för tjensteman i jernvägspostkupé,

deruti Generalpoststyrelsen föreslagit ökning med 10,000

kronor, ehuru, på sätt Styrelsen beträffande den jemväl föreslagna

ökningen i antalet ordinarie postexpeditörer anfört, kostnaden för denna

ökning lomme att till någon del motvägas deraf, att traktamente till

ordinarie postexpeditör i postkupéexpedition utginge med lägre belopp

än det, som extra biträde vid dylik tjenstgöring egde uppbära, har

Generalpoststyrelsen — under åberopande af siffror, utvisande att stegringen

i utgifterna från nu ifrågavarande anslag varit väsentligen lägre

de år, då antalet postexpeditörsbefattningar ökats, än öfriga år — erinrat,

att likväl, till följd af årligen utvidgade jernvägskommunikationer

och i sammanhang dermed uppkommande ökad postbefordran å jernväg,

den förändring utgiftssumman å anslaget underginge, när postexpeditörernes

antal ökades, allenast vore en minskad stegring samt

att, då utgifterna från det ifrågavarande, i 1890 års stat med 240,000

kronor uppförda anslaget redan under tiden 1 Juli 1888—30 Juni

1889 i rundt tal uppgått till 245,200 kronor, anslaget för år 1891 icke

kunde beräknas till lägre belopp än 250,000 kronor.

Då de omförmälda af Generalpoststyrelsen föreslagna anslagsförhöjningarne

under omkostnadsstaten synas mig vara af omständigheterna

fullt betingade, hemställer jag, att desamma må vinna godkännande.

Anslaget till oförutsedda utgifter är i gällande stat upptaget till

90,000 kronor. Då detta anslag i innevarande års stat höjdes till detta

belopp från det förut faststälda, eller 83,000 kronor, var höjningen till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sjunde lmfrudtiteln.

en del föranledd af förestående utgifter för nybyggnad af det nedbrunna

posthuset i Sundsvall, dervid var afsedt, att nybyggnaden skulle kunna

ega rum under åren 1889 och 1890 samt kostnaden derför å dessa två

år fördelas. På grund af särskilda förhållanden har emellertid det nya

posthusets uppförande icke kunnat under nästlidet år påbörjas, med

afseende hvarå och då sålunda halfva kostnaden för ifrågavarande nybyggnad

bort beräknas för år 1891 Generalpoststyrelsen icke ifrågasatt

någon ändring i anslaget till oförutsedda utgifter.

Beträffande anslaget till afkortningar och restitutioner in. m., derå

utgifterna under tiden från den 1 Juli ''l888 till den 30 Juni 1889 utgjort

46,000 kronor, har Generalpoststyrelsen, jemväl för vinnande af

jemnare slutsumma å utgiftsstaterna, vidtagit den förändring, att anslaget

ökats med 13,035 kronor från 35,920 kronor till 48,955 kronor.

För vinnande af jemn slutsumma å utgiftsstaterna, sådana de af mig

tillstyrkas, torde emellertid ifrågavarande anslagssumma böra utföras

med 48,280 kronor.

Sammanställas de nu tillstyrkta ändringarne i postverkets stater,

visar det sig,

att under aflöning sstaten ökning komme att ega rum med följande

belopp:

Ökning. Minskning.

i aflöningsanslaget till biträdande tjenstemän vid

postanstalterna för uppflyttning af 3 kontrollörer

i l:a lönegraden och beredande af aflöning

till 30 nya postexpeditörsbefattniugar, 15 af

hvardera lönegraden, med kronor 54,600: —

i anslaget till vaktbetjente

för beredande af lön till

1 vaktbetjent, som komme

att ersätta 1 indragen vakt- mästare, med........................

500: —

i dito till aflönande af post- stationsföreståndare med

11

15,000: —

i dito till ålderstillägg med

11

41,900: —

kronor

112,000: —

hvaremot minskning

skulle uppkomma genom ute- slutande ur staten af 1 vakt- mästarebefattning med lön af

11

700: —

så att alltså aflöningsstaten

på det hela skulle växa med kronor.................... 111,300: —

Transport kronor 111,300: —

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufyudtiteln.

Ökning.

Transport kronor 111,300: —

att å indragning sstaten minskning kom me

att eg a rum genom uteslutande af derunder uppförda

belopp för förre postexpeditören J. V. Ekman

med.................................... kronor 360: —

och till aflöning åt

postiljoner, som icke vidare

äro tjenstbara, men ännu ej

blifvit berättigade till pension

från civilstatens pensionsinrättning,

med........................ „ 1,000: —

att å pensionsstaten skulle tillkomma:

af Eders Kongl. Maj:t beviljade

nya pensioner............ kronor 11,850: —-

föreslagna understöd för postföraren

E. J. Åkerbergs

enka och minderårige son „ 250: —

kronor 12,100:—-

hvaremot i följd af pensionstagares

afgång komme

att besparas.............................. „ 7,400: —

så att alltså ökning i denna stat

komme att ega rum med kronor ....................... 4,700: —

att under omkostnadsstaten ökning komme

att eg a rum:

i anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision

med ....................................... kronor 15,000: —

i dito till förhyrande af de

för postverket erforderliga

lägenheter samt till bestridande

af utgifterna för posthusens

underhåll m. m. med

i dito till expensutgifter med

i dito till traktamenten för

tjenstemän i jernvägspost
kupé

med..............................

i dito till inköp och underhåll

af inventarier med ...

Transport kronor 105,000:— 116,000: —

Bih. till Biksd. Prof, 1890. 1 Sami 1 Afä.

40,000: —

25,000: —

10,00** —

15,000: —

17

Minskning.

1,360: —

1,360: —

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sjunde hufrudtiteln.

Ökning. Minskning.

Transport kronor 105,000:— 116,000:— 1,360: —

i anslaget till postföringskostnad

vid befordran å

jernväg med ...................... „ 100,000: — 205,000: —

samt att slutligen anslaget till afkortningar

och restitutioner in. m. komme att ökas med kronor 12,360: —

tillhopa kronor 333,360: —- 1,360: —

En ökning på det hela komme således att ega rum med kronor 332,000;

Och skulle staternas slutsumma blifva följande:

aflöningsstnten.............................

öfvergångsstaten ............................

indragningsstaten...........................

pensionsstaten..................................

omkostnadsstaten.............................

oförutsedda utgifter......................

afkortning^!- och restitutioner m. m.

.......................... kronor

2,767,200

—

.......................... JJ

7,400

—

....... .................. n

5,080

—

.......................... y)

85,540

—

.......................... y)

4,048,500

—

.......................... y

90,000

—

1........................ V

48,280

—

tillsammans kronor

7,052,000

—

Då postverkets inkomster för år 1891 blifvit beräknade till 7,380,000

kronor, skulle alltså dessa komma att öfverstiga utgifterna med 328,000

kronor.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att Riksdagen, dels med beviljande af årliga understöd till postföraren

Erik Jonas Åkerbergs enka Catharina Christina Olsdotter å

200 kronor, att utgå så länge hon lefver ogift, och till makarne Åkerbergs

minderårige son Johan Julius å 50 kronor, att utgå till dess han

uppnått en ålder af femton år, med rätt för dem att uppbära de föreslagna

understöden från och med innevarande år, dels ock med godkännande

af öfriga nu tillstyrkta ändringar i postverkets stater måtte

för år 1891 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till

7,052,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen.

• Telegrafverket.

[2.] Sedan sistlidne Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket,

Telegraf- slutande å 1,260,000 kronor, att gälla under år 1890, med rätt för

verlcet. Eders Kongl. Maj:t att i dessa stater göra de jemkningar, som kunde

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

19

finnas af behofvet påkallade, hafva under den o Oktober 1889 stater

för telegrafverket blifvit faststälda för innevarande år, dervid någon

förändring i de af Riksdagen antagna staterna, så vidt rör stationspersonalen,

icke egt rum.

De sålunda nu gällande staterna upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten ............................

öfvergångsaflöningsstaten ..........

pensions- och understödsstaten

underhållsstaten..........................

................. kronor

899,400: —

.................. 11

8,720: —

.................. 11

92,080: —

............ • ••• 11

259,800: —

Summa kronor

1,260,000: —

I underdånig skrifvelse den 8 sistlidne November har Telegrafstyrelsen

afgifvit förslag till stater för telegrafverket under år 1891

och dervid hemstält om nedan omförmälda ändringar i innevarande

års stater:

l:o. Aflöningsstaten.

I fortsatt tillämpning af den utaf Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen

godkända regleringsplanen att, för besparings skull, der sådant

utan olägenhet läte sig göra, utbyta assistenttjenster mot telegrafistbefattningar

har Telegrafstyrelsen föreslagit indragning af två assistenttjenster,

hvardera med 1,600 kronor i aflöning, hvarigenom antalet af

tjenstemän i denna grad komme att nedsättas från 108 till 106.

Deremot hemställer Telegrafstyrelsen, att tio nya telegrafisttjenster

må uppföras, hvardera med 900 kronor i aflöning, hvarigenom hela

antalet telegrafister kommer att ökas från 179 till 189. Två af dessa

telegrafister äro afsedda att ersätta de till indragning föreslagna assistenterna.

Behofvet af de åtta öfriga telegrafistbefattningarne är föranledt

dels af de under nästlidet år öppnade nya telegrafstationerna i

Hessleholm, Hedeviken och Sveg samt af den till inrättande beslutade

stationen i Kårböle inom Gefleborgs län, dels af den, på sätt jag förut

i dag i fråga om beräkningen af telegrafverkets inkomster för nästkommande

år meddelat, betydligt ökade telegramvexlingen, hvarigenom

nödvändiggöres en tillökning i antalet ständiga biträden å vissa större

telegrafstationer.

Förslagsanslaget till arfvoden för extra biträden och vikariat vid

stationerna, som under lång tid bibehållits oförändradt vid det belopp,

70,000 kronor, hvarmed detsamma är i senast faststälda stat upptaget,

har, enligt hvad Telegrafstyrelsen anmält, på de senare åren visat sig

otillräckligt, i det att utgifterna för berörda ändamål under femårs
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sjnnde Uufrudtiteln.

perioden 1884—1888 i medeltal årligen uppgått till närmare 77,000

kronor. Telegrafstyrelsen, som ansett otvifvelaktigt, att denna utgift

under år 1889 komme att blifva ännu större till följd af den ökade

korrespondensen, hvilken, i synnerhet under sjöfartsticlen, gjort anställande

af ett ökadt antal tillfälliga biträden af behofvet oundgängligen

påkalladt, har, med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstält, att

ifrågavarande anslag måtte ökas från 70,000 kronor till 80,000 kronor

eller med 10,000 kronor.

Med förmälan att utgifterna från förslagsanslaget till arfvoden åt

telegrambärare och uppassare vid stationerna, i staten för år 1890 upptaget

till 70,000 kronor, under de fem sist förflutna kalenderåren i

medeltal uppgått till 84,500 kronor årligen och att ytterligare utgifter

af samma slag vore att motse dels af behofvet att till följd af det

ökade telegramantalet förstärka telegrambärarepersonalen, dels ock i

anledning af det på framställning af kyrkomötet genom nådigt bref

den 21 Juni 1889 Telegrafstyrelsen lemnade bemyndigande att vidtaga

anordningar i syfte att bereda nämnda personal tillfälle att åtminstone

hvarannan söndag bevista församlingens gudstjenst, har Telegrafstyrelsen

föreslagit, att ifrågavarande anslag måtte höjas från 70,000

kronor till 90,000 kronor eller med 20,000 kronor.

Sammanställas de af Telegrafstyrelsen ifrågasatta ändringarne i

aflöningsstaten, visar det sig, att ökning skulle uppkomma med nedan
-

nämnda belopp:

ökning af antalet telegrafister från 179 till 189 ...... kronor 9,000: —

höjning af förslagsanslaget till arfvoden för extra

biträden och vikariat vid stationerna ................. „ 10,000: —

höjning af förslagsanslaget till arfvoden åt telegrambärare

och uppassare vid stationerna .................. „ 20,000: —

eller med kronor 39,000: —

hvaremot å andra sidan genom minskning af

antalet assistenter från 108 till 106 en besparing

skulle ega rum med........................................................... 3,200: —

kommande alltså på det hela en ökning att uppstå

med ......................................................................................... kronor 35,800: —

och aflöningsstatens slutsumma att uppgå till 935,200

kronor.

Telegrafstyrelsen, som i

2:o. Öfvergängsaflöningsstaten

icke ifrågasatt någon förändring, föreslår beträffande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufyudtiteln.

21

3:o. Pensions- och understödsstaten

allenast den ändring, att, då telegrafverkets inkomster, i innevarande

års stat upptagna till 1,260,000 kronor, blifvit för år 1891 beräknade

till 1,350,000 kronor, statsbidraget till telegrafverkets pensionsinrättning,

hvilket skall motsvara fem procent af telegrafverkets portoinkomst,

måtte från det i staten nu upptagna beloppet, 63,000 kronor,

ökas med 4,500 kronor eller till 67,500 kronor.

I fråga om

4:o. Under liållsstaten

erinrar Telegrafstyrelsen, att förslagsanslaget till telegrafliniernas öfvervakande,

besigtning och underhåll, hvilket under flera år till och med

år 1882 upptagits med 100,000 kronor, från och med år 1883 blifvit

nedsatt till sitt nuvarande belopp, 75,000 kronor, enär den årliga utgiften

för berörda ändamål under några föregående år icke hade öfverstigit

detta belopp. Förhållandet har emellertid, enligt hvad Telegrafstyrelsen

anmäler, nu blifvit ett annat, så att kostnaden för telegrafliniernas

underhåll under femårsperioden 1884 —1888 i medeltal årligen

utgjort närmare 106,000 kronor, hvadan Telegrafstyrelsen ansett sig

böra i underdånighet föreslå ifrågavarande anslags höjande till dess

förra belopp, 100,000 kronor, eller med 25,000 kronor.

Med de af Telegrafstyrelsen ifrågasatta ändringar skulle telegrafverkets

stater för år 1891 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten................................................................ kronor 935,200: —

öfvergångsaflöningsstaten............................................ ,, 8,720: —

pensions- och understödsstaten ................................. „ 96,580: —

underhållsstaten............................................................. „ 284,800: —

tillsammans kronor 1,325,300: —

hvilket belopp med 65,300 kronor öfverstiger slutsumman å de af Eders

Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstaterna för år 1890.

I sammanhang med afgifvandet af nu föredragna statsförslag

har Telegrafstyrelsen anmält, att det af 1888 års Riksdag på extra

stat för år 1889 anvisade anslagsbelopp af 60,000 kronor, att användas

till betäckande af telegrafverkets utgifter i den mån dessa icke kunde

bestridas med verkets egna inkomster, icke behöfde för sagda ändamål

anlitas, enär inkomsterna för året, på sätt jag förut i dag i fråga

om beräkningen af telegrafverkets inkomster för nästkommande år haft

tillfälle omförmäla, beräknats uppgå till ett belopp, som icke obetydligt

öfverstege utgiftsstaternas slutsumma.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sjunde luifvudtiteln.

Då jag icke har något att erinra vid de af Telegrafstyrelsen

föreslagna ändringar i telegrafverkets utgiftsstater, af hvilka ändringar

de, som medföra förhöjning i staternas belopp, till väsentligaste delen

endast afse att bringa det i stat upptagna beloppet af vissa förslagsanslag

till närmare öfverensstämmelse med det belopp, hvarmed de i

verkligheten utgå, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå,

att Riksdagen, med godkännande af de omförmälda ändringarne

i telegrafverkets stater, under Eders Kongl. Maj;t förbehållen rätt att

i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet

påkallade, må såsom reservationsanslag, att utgå direkt af

telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1891 anvisa enahanda belopp,

1,350,000 kronor, hvartill telegrafinkomsterna för året blifvit beräknade,

samt tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å telegrafinkomsterna

uppstå, må af Eders Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets

tidsenliga utveckling och förbättring.

Tullverket.

[3-]

Tullverket.

Generaltullstyrelsen, som i underdånig skrifvelse den 8 sistlidne

November afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1891, har dervid

beträffande

Aflöning sstaten

förmält, att det behof af förstärkta arbetskrafter och följaktligen ökad

personal för tullbehandlings- och tullbevakningsgöromålens nöjaktiga

fullgörande, hvilket, enligt hvad Generaltullstyrelsen i dess den 10 November

1888 aflåtna underdåniga skrifvelse angående regleringen af

tullverkets stater för år 1890 anmält, redan under år 1888 yppade sig

såsom en nödvändig följd af de då vidtagna förändringarne i vårt

lands tullagstiftning, under nästlidet år icke blott fortfarit, utan ock

betydligt tillvuxit, hvartill väl den större liflighet i rörelsen, som under

året inträdt, äfven bidragit. Också hafva, enligt hvad Generaltullstyrelsen

meddelat, -af Styrelsen underlydande myndigheter talrika

framställningar gjorts om angelägenheten af tullpersonalens förstärkande

genom nya sysslors uppförande på stat.

Generaltullstyrelsen har emellertid, i öfverensstämmelse med dess

i nyssberörda skrifvelse uttalade åsigt, att några åtgärder i antydda

syfte icke borde af Styrelsen vidtagas, innan en längre tids erfarenhet

beträffande de skedda förändriDgarnes inverkan på göromålens mängd

och gång vunnits, icke heller nu ansett sig böra om inrättande af nya

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sjunde lmfvudtiteln.

23

tjänster göra framställning i andra fall, än då krafvet derpå, oafsedt

inverkningarne af dessa förändringar, med full visshet funnits vara äfven

för framtiden oafvisligt och icke vidare böra eller kunna fyllas

genom användandet af extra biträden.

Detta har till en början synts Generaltullstyrelsen vara förhållandet

vid tullkammaren i Stockholm samt vid packhusinspektionerna i

Stockholm och Göteborg.

Hvad först angår tullkammaren i Stockholm, meddelar Generaltullstyrelsen,

att, allt sedan en särskild tullbehandlingslokal år 1876

inrättats vid Blasieholmen, af tullkammarens ordinarie personal, hvilken

icke sedan nämnda år förstärkts, en tjensteman, för närvarande

eu kammarskrifvare, måst användas såsom föreståndare för tullkammareafdelningen

i sagda lokal och att, efter det en dylik lokal vid Stadsgårdshamnen,

till hvars anordnande Eders Kongl. Maj:t den 17 December

1886 lemnat nådigt tillstånd, den 1 September nästlidet år öppnats,

ytterligare en af de vid tullkammaren anstälde kammarskrifvare tagits

i anspråk för tjenstgöring vid nämnda plats i nyssberörda egenskap.

Behoivet af ersättning för den förlust af arbetskrafter vid sjelfva tullkammaren,

som härigenom uppstått, har hittills tillgodosetts genom

extra ordinarie tjenstemäns användande, men då detta behof icke är af

öfvergående beskaffenhet, har Generaltullstyrelsen ansett nödvändigt,

att å tullkammarens stat uppföras ytterligare två kammarskrifvare.

Beträffande åter det behof af tillökning i den ordinarie packhuspersonalen

i Stockholm och Göteborg, som Generaltullstyrelsen funnit

oafvisligt, har detta sin förnämsta grund i trafikens ständigt stegrade

anspråk på skyndsam expedition och i följd deraf jemväl på ökadt utrymme

för packhusgöromålens handhafvande, för hvilka anspråks tillmötesgående,

hvad särskild! Stockholm angår, packhusbehandlingen, som

tillförene nästan uteslutande egde rum i packhuset vid Skeppsbron

och å derintill gränsande område, måst tid efter annan utsträckas till

nya, på icke obetydliga afstånd från Skeppsbron belägna platser. Sålunda

hafva särskilda packhuslokaler blifvit anordnade dels vid Iliddarholmshamnen,

dels å Blasieholmen och dels nu senast, på sätt nyss

blifvit nämndt, vid Stadsgårdshamnen, hvarjemte en särskild afdelning

för tullbehandling af passagerareeffekter och postpaket inrättats vid

härvarande centralbangård; och vid hvarje af dessa packhusafdelningar

erfordras, förutom extra biträden, åtminstone en ordinarie packhustjensteman

såsom föreståndare. Visserligen har under de senast förflutna

femton åren den ordinarie personalen vid härvarande packhusinspektion

icke obetydligt ökats, nemligen från och med 1876 med en

kontrollör och två kammarskrifvare samt från och med 1879 med yt
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sjunde hufrudtiteln.

terligare en tjensteman i sistnämnda grad jemte en vaktmästare, men

äfven den sålunda ökade personalen har, enligt hvad Generaltullstyrelsen

meddelar, icke kunnat, fördelad på så många platser som under

de senare åren, uppbära eller ens öfvervaka en mängd vigtiga

göromål, hvilka följaktligen måst uppdragas åt kanske mången gång

mindre erfarna tillfälliga biträden, och behofvet af förstärkt ordinarie

arbetskraft har genom öppnandet af omförmälda nya packhuslokal

vid Stadsgårdshamnen naturligen ytterligare vuxit. Vid nu anförda förhållanden

och då omfånget och beskaffenheten af göromålen såväl vid

sistberörda som vid det å Blasieholmen belägna packhus göra det angeläget,

att -desamma förestås af kontrollörer, samt då, utöfver det å

nyssnämnda packhusinspektions stat nu uppförda antal vaktmästare,

ytterligare en dylik betjent erfordras för tjenstgöring vid Stadsgårdshamnen,

har Generaltullstyrelsen funnit nödigt, att vid samma inspektion

inrättas dels två nya kontrollörsbefattningar, dels ock en ny vaktmästaretjenst,

Äfven vid packhusinspektionen i Göteborg hafva, oaktadt några

förtullningslokaler utanför dervarande packhusområde icke finnas anordnade,

extra biträden under senare åren måst användas i större utsträckning,

än enligt Generaltullstyrelsens åsigt varit lämpligt. Då nu

härtill kommer, att, sedan stadsfullmägtige i Göteborg under nästlidet

år fattat beslut om tillbyggnad af dervarande tull- och packhus samt

ritningar dertill den 23 sistlidne Augusti blifvit af Eders Kongl. Maj:t

faststälda, samma packhus under den närmaste framtiden kommer att

utvidgas och således tillfälle att derinom samtidigt betjena ett större

antal trafikanter, än för närvarande kan ske, beredas, hvaraf återigen

kraf på ökad arbetskraft tydligen måste uppstå, har det synts Generaltullstyrelsen

oundgängligt, att jemväl ifrågavarande inspektions ordinarie

personal, hvars antal icke sedan år 1876 undergått någon förändring,

förstärkes, samt att för sådant ändamål å dess stat ytterligare

uppföras två kammarskrifvare och en vaktmästare.

Tullbevakningspersonalen i Stockholm har, efter det åtskilliga

under 1860-talet, senast år 1868, beslutade indragningar i densamma

under nästpåföljda år hunnit gå i verkställighet, icke erhållit någon

förstärkning, oaktadt sedan dess tullbevakningsgöromålen här på platsen,

äfven före år 1888, högst betydligt ökats. Anledningarne till

denna ökning hafva, enligt hvad Generaltullstyrelsen upplyser, varit

fyrfaldiga. Främsta rummet bland dem intages naturligen af rörelsens

starka utveckling, men vidare äro dit att hänföra: de betydliga utvidgningar

i stadens hamnområde, som genom nådiga brefven den 27 September

1878 och den 15 Juli 1881 blifvit bestämda; anläggningen af

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvndtiteln.

25

Värtahamnen, der en särskild bevakningspostering måst under seglationstiden

anordnas; det alltjemt ökade användandet af ångfartyg, hvilkas

last i regeln samtidigt lossas ur två eller flera, luckor och som

följaktligen kräfva ett större antal tullbetjent för bevakning af lossningarne

än segelfartyg; samt slutligen och icke minst den tillväxt i

nederlags- och trausitrörelsen, som egt rum. Det tillhör nemligen

tullbevakningspersonaleu här, likasom å andra orter, att utöfva all den

tillsyn, som erfordras så vid nederlags- och transitgods första uppläggning

och förflyttning från ett upplag till ett annat samt uttagning till

förtullning eller reexport som ock vid de tillfällen, då godsegare, med

den honom i § 84 mom. 1 tullstadgan gifna rätt, önskar tillträde till

nederlagsmagasin; och ensamt af dylik tjenstgöring hafva, enligt hvad

härvarande tullbevakningsinspektion upplyst, under år 1889 dagligen

upptagits minst 16, men ofta 20 eller flere af de inspektionen underlydande

vaktmästare.

På grund af nu anförda förhållanden har sedan flera år tillbaka

den ordinarie vaktmästarepersonalen visat sig otillräcklig och det befunnits

nödvändigt att till dess förstärkande under seglationstiden i

daglig tjenstgöring använda extra ordinarie vaktmästare till ett antal,

som, enligt hvad nämnda inspektion jemväl upplyst, under åren 1883

—1888 i medeltal icke understigit, men väl ofta öfverstigit 20. Anlitandet

i sådan utsträckning af extra biträden för tillgodoseende af ett

behof, som visat sig icke vara af blott öfvergående beskaffenhet, bör,

enligt Generaltullstyrelsens åsigt, icke fortfarande ega rum, utan anser

Styrelsen oundgängligen nödigt, att åtminstone tio nya vaktmästaretjenster

vid ifrågavarande tullbevakning inrättas.

I anledning af öppnandet af ofvannämnda tullbehandlingslokal vid

Stadsgårdshamnen, hvari särskild! vaktrum jemväl finnes inrymdt, har

det befunnits behöflig! att, jemte ökande af den vid samma hamn redan

förut posterade tullbevakningsstyrka, ställa densamma under närmaste

befäl af en uppsyningsman. Det härigenom uppkomna krafvet på ytterligare

en betjent i nämnda grad har tills vidare tillgodosetts derigenom,

att en vaktmästare erhållit uppdrag att tjenstgöra såsom uppsyningsman,

men då detsamma kommer att ega fortfarande bestånd, har Generaltullstyrelsen

ansett, att, förutom nyssberörda tio vaktmästaretjenster,

jemväl ytterligare en uppsyningsmanstjenst bör å tullbevakningsinspektionens

i Stockholm stat uppföras.

Generaltullstyrelsen hemställer alltså, att på grund af nu anförda

förhållanden måtte å tullverkets aflöningsstat, utöfver der redan upptagne

tjensteman och betjente vid lokaltullförvaltningarne, uppföras

Bih. iill Jiiksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sjunde hufvudtiteln.

dels två kontrollörer, hvardera med lön 2,500 kronor, tjenstgöririgspenningar

500 kronor och ålderstillägg 1,000 kronor;

dels fyra kammarskrifvare, hvardera med lön 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar

500 kronor och ålderstillägg 1,000 kronor;

dels en uppsyningsman med lön 1,000 kronor, tjenstgöringspenningar

500 kronor samt ålderstillägg 300 kronor; och

dels tolf vaktmästare, hvardera med lön 800 kronor, tjenstgöringspenningar

400 kronor och ålderstillägg 300 kronor.

Sedan staden Upsala under nästlidet år börjat begagna sig af den

staden den 25 Februari 1887 beviljade stapelstadsrätt, har Eders Kongl.

Maj:t genom nådigt bref den 23 Augusti 1889 bemyndigat Generaltullstyrelsen

att medelst förordnanden, gällande tills vidare, tillsätta den

för tullförvaltningens i nämnda stad behöriga handhafvande erforderliga

personal, bestående af en tullförvaltare och en vaktmästare, hvilka

skulle erhålla: tullförvaltaren i lön 2,500 kronor, tjenstgöringspenningar

1,000 kronor samt ålderstillägg 500 kronor efter fem och ytterligare

500 kronor efter tio års tjenstetid i graden samt vaktmästaren i lön

600 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och ålderstillägg 75

kronor efter fem och ytterligare enahanda belopp efter tio års tjenstetid

i graden.

Generaltullstyrelsen hemställer, att dessa provisoriskt faststälda

anordningar, enligt hvilka tullförvaltaren i Upsala skulle i aflöningsförmåner

varda likstäld med tullförvaltarne i, bland andra städer, de

med afseende å den beräknade tulluppbörden med Upsala närmast jemförliga,

eller Linköping och Vesterås, och vaktmästaren med sina vederlikar

i öfriga mindre stapelstäder med undantag af Kungelf, må upptagas

i den ordinarie aflöningsstaten för år 1891.

I händelse af bifall till de föreslagna förändringarne

löningsstaten komma att ökas med aflöningsbeloppen för

en tullförvaltare i Upsala................................................... kronor

två kontrollörer................................................................... „

fyra kammarskrifvare ......................................................... „

en uppsyningsman ............................................................... „

tolf vaktmästare med hvardera 1,200 kronorsj aflöning

en vaktmästare med 900 kronors

aflöning

skulle af
-

3.500

6,000

8,000

1.500

14,400

900

Summa kronor 34,300

Aflöningsstatens slutsumma, enligt 1890 års statutgörande 1,778,300

kronor, skulle således komma att uppgå till 1,812,600 kronor.

Såsom af det anförda framgår, har Generaltullstyrelsen vid pröfning

af de ordinarie anslagsbehofven under tullverkets aflöningsstat för

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

27

år 1891 icke ansett sig böra taga hänsyn till det behof af ökad arbetskraft,

som obestridligen uppstått såsom följd af de under år 1888 genomförda

änaringarne i tullagstiftningen. Redan vid afgifvande af sitt

statsförslag för år 1890 uttalade Generaltullstyrelsen såsom sin åsigt,

att det af nämnda orsak föranledda behofvet af ökad personal för tullverket

lämpligen borde, till dess närmare erfarenhet blifvit vunnen angående

omfånget och beskaffenheten af de ökade göromålen, tillgodoses

genom användande i utsträckt omfattning af extra biträden. I öfverensstämmelse

med denna uppfattning, hvilken ock vann Eders Kongl.

Maj:ts godkännande, äskades af nästlidet års Riksdag förhöjning med

86,100 kronor i anslaget till vikariatsersättning, extra biträden m. m.

inom lokaltullförvaltningen. Sedan denna anslagsförhöjning af Riksdagen

bifallits och Generaltullstyrelsen sålunda blifvit satt i tillfälle att

tillgodose det ökade kraf på arbetskrafter, som genom tullförhöjningarne

på särskilda orter uppstått, anser jag lika med Generaltullstyrelsen

frågan om dessa ökade arbetskrafters uppförande å och fördelning inom

tullverkets ordinarie aflöningsstat kunna och böra ännu någon tid

anstå.

De af Generaltullstyrelsen förordade förhöjningarne i nämnda stat

äro, i hvad de afse ökning af tullpersonalen i Stockholm och Göteborg,

hufvudsakligen föranledda af de anordningar, som å dessa rikets tvenne

förnämsta handelsplatser dels redan vidtagits, dels inom den närmaste

framtiden komma att vidtagas för beredande af skyndsammare expedition

och ökadt utrymme vid tullbehandlingen af inkommande varor.

Tidsenliga anordningar i detta hänseende äro tvifvelsutan synnerligen

behöfliga för att bereda rörelsen erforderlig lättnad. Då emellertid al

de träffade eller förberedda anordningarne, som afse tullbehandlingsgöromålens

fördelning på flera ställen inom stadsområdet. eller tullbehandlingslokalernas

utvidgning, den påräknade nyttan uppenbarligen

icke kan vinnas utan samtidig tillökning af tullpersonalen och denna

tillökning, såsom framkallad af ett stadigvarande behof, icke bör beredas

genom ökadt användande af extra biträden, anser jag Generaltullstyrelsen

hafva egt välgrundade skäl för sitt förslag om uppförande i staten

af det antal tjenstebefattningar, som för ändamålet funnits oundgängligen

erforderligt.

Vid sådant förhållande och då anställandet af tullpersonal i Upsala

endast är en oundviklig följd af den staden medgifna stapelrätten, finner

jag mig böra till bifall förorda hvad Generaltullstyrelsen i fråga cm

aflöningsstaten hemstält.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sjunde hufyudtiteln.

Enligt hvad Generaltullstyrelsen anmäler, har

Öfvergångsafiöningsstaten

i följd af en derå uppförd persons frånfälle minskats med 600 kronor

från 28,970 kronor till 28,370 kronor; likasom oek å

Indragning sstaten,

som för år 1890 upptagits till 35,420 kronor, uppstått en minskning af

6,760 kronor, i följd hvaraf denna stats slutsumma komme att utgöra

28,660 kronor.

I öfriga stater ifrågasätter Generaltullstyrelsen ej annan förändring,

än att, till jemnande af staternas slutsumma, det å omkostnads staten

uppförda förslagsanslaget till diverse utgifter måtte höjas med 60 kronor

samt denna stat sålunda höjas från 211,510 kronor till 211,570

kronor.

Med iakttagande af sålunda föreslagna ändringar skulle tullverkets

stater för år 1891 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten..................................................................

öfvergångsafiöningsstaten ...........................................

ålderstilläggsstaten ......................................................

indragningsstaten...........................................................

pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente.

.....................................................................

pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes

i fattigdom efterlemnade enkor och barn ......

omkostnadsstaten ............................................................

kronor

1,812,600

28,370

220,000

28,660

227,000: —

31,800

211,570

Summa kronor 2,560,000

eller 27,000 kronor mer än det belopp, hvarå 1890 års stat slutar.

Jag har redan förordat de af Generaltullstyrelsen under aflöningsstaten

gjorda framställningar; och då jag icke finner anledning till

någon erinran vid de i öfriga stater ifrågasatta ändringar, tillstyrker

jag, att Eders Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen

att, med godkännande af de utaf Generaltullstyrelsen föreslagna

förändringar i tullverkets stater, bestämma anslaget för tullverket till

ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,560,000 kronor, att

såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufyudtiteln.

29

Skogsväsendet.

För skogsväsendet är å ordinarie stat för år 1890 uppfördt:

dels bestämdt anslag:

för skogsstaten................................. kronor 447,208: —

,, statens skogsskolor .................

11

24,500:— 471,708: —

dels förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten ...

..................... 60,000: —

dels reservationsanslag:

till skogsinstitutet...........................

kronor

21,300: —

„ enskilda skogsundervisningen

11

8,600: —

,, kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogs- väsendet i allmänhet...............

11

386,992:— 416,892: —

tillsammans kronor 948,600: —

I sin den 29 Oktober 1889 aflåtna underdåniga skrifvelse angående

anslagsbehofvet för skogsväsendet år 1891 bär Domänstyrelsen

icke ifrågasatt någon ändring i det bestämda anslaget.

Enligt den till och med utgången af nästlidet år gällande lönestat

för skogsstaten var aflöningen för jägmästarne bestämd till 1,500 kronor

med tillägg efter 10 år af 500 kronor, efter 15 år af ytterligare

500 kronor och efter 20 år af nya 500 kronor. Af dessa aflöningsförmåner

utgjorde tre fjerdedelar lön och en fjerdedel fjenstgöringspenningar.

I det af Eders Kongl. Maj:t för nästlidet års Riksdag framlagda

förslag till lönereglering för skogsstaten var aflöningen för jägmästarne

upptagen till lägst 2,500 kronor, deraf 1,500 kronor i lön och 1,000

kronor i tjenstgöringspenuingar, hvartill skulle komma tre ålderstillägg,

hvardera å 500 kronor, att uppbäras, det första efter 5 års, det andra

efter 10 års och det tredje efter 15 års väl vitsordad tjenstgöring, af

hvilka ålderstillägg tre fjerdedelar skulle hänföras till lönen och en

fjerdedel anses såsom tjenstgöringspenningar. Då emellertid af de påfallande

olikheter, som med hänsyn till tjenstgöringsområdets utsträckning,

kommunikationer, klimat och lefnadsomkostnader egde rum mellan,

å ena sidan, reviren i de sex norra länen och särskild! de nordligare

bland dessa samt, å den andra, reviren i det öfriga landet, äfvensom

af den betydande minskning i inkomst, som den bland förutsättningarne

för löneregleringen ingående indragningen till statsverket af utsynings
-

[4.]

Skogs
väsendet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sjunde hufyudtiteln.

afgifterna i Kopparbergs och de norrländska länen komme att medföra

för revirförvaltare i dessa orter, uppgående i vissa fall till 2,000 kronor

och derutöfver för år, betingades, att aflöningen för jägmästarne i

de sex norra länen i allmänhet bestämdes något högre än för de öfriga

och äfven att gradationer vidtoges i de förres aflöning, lämpade efter

olika ortförhållanden, föreslogs, att tjenstgöringspenningarne, afsedda

att för samtliga reviren i södra och mellersta delarna af landet, ett

revir i Kopparbergs och två revir i Gefleborgs län, eller tillsammans

41 revir, utgå med 1,000 kronor årligen, skulle, hvad anginge öfriga

revir, bestämmas för 10 revir till 1,200 kronor, för 13 revir till 1,400

kronor och för 10 revir till 1,600 kronor.

I förslaget ingick vidare, att af de befintliga 85 jägmästarebefattningarne

11 skulle indragas och deraf följande reglering af reviren ega

rum samt att flertalet af de jägmästarne tillkommande extra ersättningar

— och deribland alla af afsevärd betydenhet — skulle upphöra att

utgå eller, der de utgjordes af enskilde, indragas till statsverket.

Vid pröfning af det omförmälda regleringsförslaget fann Riksdagen,

enligt hvad Riksdagen i underdånig skrifvelse den 16 Maj 1889 anmält,

de i den af Eders Kongl. Majd föreslagna lönestaten upptagna aflöningar

i allmänhet motsvara hvad billigheten kräfde, men ansåg likväl en

nedsättning böra ske i de för jägmästarne föreslagna aflöningarne,

hvilken nedsättning synts Riksdagen lämpligen kunna ega rum i ålderstilläggen.

I öfverensstämmelse härmed tillädes jägmästarne allenast

två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera, hvilka skulle inträda, det

första efter 5 år och det andra efter ytterligare 5 år.

Oberäknadt förhöjningen i tjenstgöringspenningar för 33 jägmästare

i de sex nordligaste länen, hvilken förhöjning likväl i många

revir understiger den förlust i inkomst, som uppkommer genom

den beslutade indragningen till statsverket af utsyningsafgifterna, utgör

sålunda enligt den nya lönestaten aflöningen för jägmästare vid

tjenstetillträdet 2,500 kronor och med intjenta två ålderstillägg 3,500

kronor, medan enligt den äldre staten aflöningen vid tjenstetillträdet

utgjorde 1,500 kronor och efter intjenta tre ålderstillägg 3,000 kronor,

dervid enligt den nya staten den högsta aflöningen likväl uppnås tio år

tidigare än enligt den äldre.

Pensionen för jägmästare utgör enligt den nya staten såsom hittills

2,250 kronor, medan densamma enligt bestämd fördelning af ålderstilläggen

mellan lön och tjenstgöringspenningar skulle, derest Eders

Kongl. Maj:ts förslag om ett tredje ålderstillägg vunnit Riksdagens

bifall, hafva uppgått till 2,625 kronor.

Med erinran att den beslutade omorganisationen af skogsstaten

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

31

utginge från den förutsättning, att ej mindre än elfva jägmästaretjenster

indroges och med dem förenade göromål fördelades på återstående befattningar,

att på en stor mängd skogar de hufvudsakligaste arbetena

för skogsskötseln, som förut ålegat boställsbafvare och arrendatorer,

nu skulle ombesörjas af jägmästarne, samt att de sistnämnde tillkommande,

inom åtskilliga revir rätt betydliga ersättningar för vissa förrättningar

upphörde att till dem utgå och, då ersättningarne af enskilde

gäldades, indroges till statsverket, har Domänstyrelsen uti dess skrifvelse

angående anslagsbehofvet för skogsväsendet år 1891 anfört, att

under nyssnämnda förhållanden verkan af de utaf Riksdagen vidtagna

ändringarne i den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna nya lönestaten

blifvit vida större, än vid första betraktandet skulle kunnat antagas.

Äfven om aflöningen, enligt den af Riksdagen beslutade nya staten,

för yngre jägmästare i sådana revir, der de extra ersättningarne förut

uppgått till endast mindre belopp, innebure en skälig förbättring af

deras vilkor, kunde flertalet af jägmästarne ej sägas komma i åtnjutande

af någon afsevärd löneförbättring. Af ordinarie i tjenst varande

jägmästare hade också ej färre än 18 förklarat sig önska

qvarstå på gammal stat. De fleste bland desse, eller 15, vore stationerade

i landets södra och mellersta delar, men häraf kunde ej slutas,

att den nya staten stälde sig förmånligare för de norrländske jägmästarne,

hvilka — för att undgå den ofördelaktiga ställning, som

måste uppstå derigenom att utsyningsersättningarne, af hvilka hemtats

väsentligt bidrag för utkomsten, äfven vid qvarståendet å gammal stat

komme att utan afsevärdt vederlag åt tjenstemännen till statsverket

indragas — så att säga tvungits att ingå på den nya staten, ehuru

aflöningen enligt denna, efter det tredje ålderstilläggets borttagande,

för dem stälde sig ofördelaktigare än gamla statens med inberäkning

af utsyningsersättningarne.

Domänstyrelsen påpekar vidare, att ehuru visserligen de missförhållanden,

som uppkommit derigenom att åtskilliga jägmästare förklarat

sig önska qvarstå på gammal stat, efter all sannolikhet för att

undvika att vid viss ålder nödgas taga afsked mot nuvarande låga pension

och att underkasta sig indragning eller ny uppskattning af innehafvande

boställen, efter hand upphörde, skulle dock allt framgent, i den mån

jägmästarne uppnådde högre ålder, äfven med afseende å dem olägenheterna

af en otillräcklig såväl aflöning som pension framträda. Såsom

en naturlig följd af de väsentligt ökade göromålen vore nemligen

för kårens tjensteduglighet af stor betydelse, att de äldre jägmästarne

ej måtte genom otillräcklig aflöning sättas i den ställning, att möjlighet

för dem saknades att genom aflönadt tjenstebiträde handlägga mera

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sjunde hufvudtitelu.

ansträngande förrättningar eller genom en alltför låg pension vid afskedstagande!

tvingas att, trots inträffad sjuklighet eller försvagadt

helsotillstånd, som, enligt Riksdagens beslut, kunde berättiga till pension

vid fylda 60 lefnadsår, qvarstå ända till den ålder, 65 år, då de

enligt löneregleringen nödgades afgå. Domänstyrelsen har derföre

ansett sig pligtig fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derpå,

att de fördelar för statsskogshushållningen, som förväntats kunna vinnas

af skogsstatens omorganisation, ej till fullo torde kunna uppnås

med en otillräckligt aflönad och mindre tjensteduglig personal, och har

förty hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för näst sammanträdande

Riksdag framlägga förslag, Ht åt jägmästare måtte beviljas ytterligare

ett ålderstillägg af 500 kronor ätt under de vilkor i öfrig!, som för

ålderstilläggens åtnjutande blifvit bestämda, tillgodokomma jägmästare

efter intjenta femton år.

Enahanda framställning har blifvit gjord uti sex särskilda, till

Eders Kong]. Maj:t inkomna underdåniga petitioner från 29 revirförvaltare

inom Dalarne och Norrland. Petitionärerna framhålla, bland annat,

att det måste anses ovanligt, att en lönereglering tillika är en

löneförsämring för tjensteman, som samtidigt med förhöjdt ansträngande

arbete betungas, och betona, att denna löneförsämring drabbar tyngst

just de tjensteman, genom hvilkas verksamhet statsverkets hufvudsakligaste

skogsmedel inflyta.

Med anledning af de gjorda framställningarne om beredande åt

jägmästare af ett ytterligare ålderstillägg utöfver de två i den nya

staten uppförda anhåller jag till en början att få erinra om följande,

vid underdånig föredragning den 29 nästlidne November af nämnda

stat redan anmälda förhållanden, nemligen:

att de nuvarande jägmästare i Blekinge, Hallands,^Kalmar, Hunnebergs,

Kinne, Yartofta, Kinda, Ombergs, Jönåkers, Åkers, Gotlands,

Upsala, Vesterås, Fryksdals, Kopparbergs, Södra Helsinglands, Degerfors

och Norra Piteå revir förklarat sig icke vilja ingå på den nya

staten eller för sitt bifall härtill uppstält vilkor, som icke vore af beskaffenhet

att kunna beviljas;

att i följd af jägmästarnes i Blekinge, Vartofta, Kinda, Jönåkers,

Åkers, Vesterås, Södra Helsinglands och Degerfors revir vägran att

ingå på den nya staten den föreslagna indragningen af Åhus, Falbygds,

Östkinds, Daga, Sala, Gestriklands och Umeå vakanta revir, hvilka

skolat till väsentlig del sammanläggas med nyssnämnda revir, för närvarande

icke kunde bringas i verkställighet;

att, då till indragning jemväl föreslagna Upsala och Fryksdals i-evir,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

38

såsom icke lediga, nu ej kunde med angränsande revir förenas, för

närvarande utom det redan indragna Juckasjärvi revir endast det genom

innehafvarens befordran till öfverjägmästare lediga Norra Medelpads

revir kunde indragas, livilket sistnämnda revir komme att sammanläggas

med Södra Medelpads revir, hvars innehafvare förklarat sig

vilja ingå på den nya staten; samt

att, utom förutnämnda till indragning föreslagna revir, jemväl

följande revir, på hvilka de till indragning föreslagna reviren skulle

fördelas, måste tills vidare bibehållas oförändrade, nemligen Degerfors,

Norra Helsinglands, Södra Helsinglands, Vestra Helsinglands, Elfdals,

Karlstads, Arvika, Köpings, Vesterås, Enköpings, Olands, Åkers, Jönåkers,

Finspångs, Kinda, Vartofta, Kinne, Slättbygds, Blekinge och

Malmöhus revir.

Den förändrade reglering af reviren, som ingick såsom en väsentlig

del i det för nästlidet års Riksdag framlagda förslag till ny organisation

af skogsstaten, har således endast i mycket ofullständig mån kunnat

bringas till genomförande. Af de 11 till indragning föreslagna reviren

hafva hittills endast 2 kunnat indragas, och icke färre än 20 nu befintliga

revir äro afsedda att, i den mån regleringen kan genomföras, erhålla förändradt

område. Två af de till indragning afsedda reviren äro visserligen

försedda med ordinarie innehafvare, hvilket förhållande äfven förhindrar

reglering af de 5 revir, på hvilka de ifrågavarande reviren skulle fördelas,

men för afsedd indragning af 7 och reglering af 15 revir ligger

hindret uti vederbörande revirförvaltares vägran att ingå på den nya

staten, hvilken vägran åter, på sätt Domänstyrelsen anfört, åtminstone

i flertalet fall torde föranledts af den nedsättning, som i de af Eders

Kongl. Maj:t föreslagna aflönings- och pensionsförmånerna för jägmästarne

egt rum genom Riksdagens beslut att utesluta det tredje ålderstillägget.

Det sväfvande skick, hvari landets indelning i skogsadministrativt

hänseende kommer att under en antagligen lång tid framåt befinna sig

derigenom, att, enligt hvad jag nyss anfört, af nu förefintliga revir

icke färre än 22 skola, i mån som hindren mot regleringen bortfalla,

antingen indragas eller erhålla ett i flera fall högst väsentligt förändradt

område, kan icke anses annat än som en synnerligen svår

olägenhet. En öfver en tidrymd af kanske ett par årtionden utsträckt

öfvergångstid, innan den definitiva revirindelningen hinner genomföras,

måste nemligen ur administrativ synpunkt vara i många afseenden

skadlig. Särskilt tillåter jag mig att såsom, enligt min åsigt, företrädesvis

menligt framhålla, att vården af statens skogar i de revir,

som äro afsedda att indragas, och i vidsträckt omfattning äfven i revir,

Bih. till Biksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sjunde hufvudtiteln.

som till området skola undergå förändring, icke redan nu får öfvertagas

af de skogstjenstemän, hvilka enligt den definitiva revirregleringen

denna vård skall för framtiden tillhöra, utan måste under

en längre eller kortare öfvergångstid utöfvas af tjenstemän, som sedermera

komma att få eu annan verkningskrets och sålunda komma afsakna

den särskilda sporre till en nitisk verksamhet, som ligger i utsigten

att få skåda resultatet af deras å skogsodlings- och andra företag

nedlagda arbete. Då med nutidens intensiva och på rationela grunder

fotade skogsskötsel en noggrann bekantskap med hvarje särskild

skog och med de förhållanden, under hvilka hushållningen å densamma

eger rum, utgör eu oeftergiflig förutsättning för ett framgångsrikt resultat

af denna hushållning, inses lätt den för skogsväsendet menliga

betydelsen af nyssnämnda förhållande.

Det ofullständiga sätt, hvarpå genom Riksdagens vägran att bevilja

det för jägmästare föreslagna tredje åld er stillägget skogsstatsregleringen

blifvit genomförd, kan enligt min öfvertygelse ej heller

undgå att verka skadligt genom den misstämning, som deraf hos

revirförvaltarne framkallats och hvarom ej mindre åtskilliga jägmästares

vägran att ingå på den nya staten än äfven de af mig anmälda

petitionerna bära vittne. Med det af Eders Kongl. Maj:t för Riksdagen

framlagda regleringsförslaget afsågs väsentligen å ena sidan att åt de

i förhållande till göromålens allt mera vidgade omfattning och betydelse

synnerligen svagt aflönade skogsstatstjenstemännen bereda en välbehöflig

ökning i den fasta aflöningen, medan deremot de extra inkomsterna

till allra största delen skulle upphöra, och å andra sidan att

genom utsträckta funktioner och ökade tjenstgöringsområden för skogsstatens

tjenstemän till gengäld för den ökade aflöningen affordra desse

tjenstemän ett ökadt mått af arbete. Såsom regleringen nu utfallit,

har visserligen den ökade arbetsqvantiteten ålagts jägmästare, likasom

äfven de extra inkomsterna dem fråntagits, men den proportion, hvaruti

i förhållande till det ökade arbetet ökning i den fasta aflöningen medgifvits,

har, hvad beträffar den söder om Dalarne och Norrland belägna

del af landet, der likväl regleringen otvifvelaktigt medfört en förbättring

i aflöningsvilkoren, icke stält sig gynsammare, än att af de i nämnda

del af landet anstälde 33 ordinarie jägmästare icke färre än 14 funnit

den medgifna tillökningen i aflöning icke motväga den dermed följande

ökningen i arbete och derföre vägrat ingå på den nya staten.

Af det förhållandet att af de 33 i Dalarne och Norrland anstälde jägmästare

alla utom 4 förklarat sig vilja ingå på den nya staten skulle

man visserligen vid första påseendet vara benägen att draga den slutsats,

att för desse jägmästare regleringen skulle ställa sig fördelaktigare

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sjnnde hnfvudtiteln.

35

än för deras embetsbroder i mellersta och södra delarne af landet. I

sjelfva verket är förhållandet likväl motsatt. För många af de norrländska

jägmästarne uppstår nemligen genom indragningen till statsverket af

de afgifter, som förut till jägmästarne utgått för utsyning af virke å

skogar, till hvilka dispositionsrätten är inskränkt, en så betydlig minskning

i inkomst, att löneregleringen icke allenast icke kommer att för

dem medföra någon som helst fördel, utan fastmera att tillskynda dem

en gifven förlust. Att de flesta af ifrågavarande jägmästare sådant

oaktadt ingått på den nya lönestaten beror, såsom Domänstyrelsen

anfört, derpå, att de faktiskt tvungits dertill, i det att en vägran skulle,

utan att berättiga dem att bibehålla utsyningsafgifterna, äfven medfört

förlust af den godtgörelse, som dock till en del blifvit beredd genom de

ökade aflöningsförmånerna. Hvad de få på gammal stat kvarstående norrländska

jägmästarne beträffar, tillåter jag mig erinra derom, att Domänstyrelsen

i underdånig skrifvelse den 8 sistlidne November angående åtskilliga

med skogsstatsregleringen sammanhängande frågor hemstält, att

dem måtte tillerkännas reseersättning och dagtraktamente för ifrågavarande

utsyningsförrättningar, men att Eders Kongl. Maj:t den 29 i

samma månad i sammanhang med fastställande af den nya lönestaten

förklarat sådan ersättning för de upphörda utsyningsafgifterna icke kunna

dem medgifvas.

Med afseende ej mindre å hvad jag sålunda anfört än äfven å

hvad Domänstyrelsen rörande samma ämne yttrat tvekar jag icke att

beteckna syftemålet med den utförda skogsstatsregleringen såsom i

väsentlig mån förfeladt genom den af Riksdagen vidtagna nedsättningen

i jägmästarnes aflöningsförmåner, så till vida nemligen som den förbättring

i lefnadsställning, som regleringsförslaget åsyftat att bereda

jägmästarne och hvilken varit egnad att under utöfningen af den

alltid trägna, ofta för helsan profvande tjenstgöringen gifva desse

den ökade spänstighet och arbetslust, som medvetandet om en mera

tryggad framtid skänker, i många fall uteblifvit och i andra förbytts

i en försämring af lefnadsvilkoren, hvilken tjenstemännen nödgats

underkasta sig och som måste kännas så mycket hårdare, som den

drabbat innehafvarne af de revir, der på grund af strängt klimat och

svåra kommunikationer arbetet är tyngst och mest undergräfvande för

helsan. Då det deremot är min lifliga öfvertygelse, att med genomförandet

i dess helhet af den af Eders Kongl. Maj:t för nästlidet års

Riksdag framlagda löneregleringen ett väl afpassadt förhållande skulle

beredas mellan det arbete, staten kräfver af de ifrågavarande skogsstatstjenstemännen,

och den godtgörelse, som derför bör tillkomma dem,

anser jag lika med Domänstyrelsen det vara af ett verkligen trängande

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sjunde hufvudtiteln.

behof påkalladt, att det genom uteslutningen af det tredje ålderstillägget

rubbade jemnmåttet i nyssnämnda förhållande återställes genom samma

ålderstilläggs uppförande i staten. Ehuru Riksdagen så nyligen som

nästlidet år behandlat denna fråga och dervid ansett det omförmälda

ålderstillägget icke böra beviljas, torde Eders Kongl. Maj:t finna betänklighet

så mycket mindre möta vid att redan nu ånyo påkalla Riksdagens

pröfning af ärendet, som de förhållanden, hvilka vid den beslutade

regleringens genomförande yppat sig, tillräckligt torde få anses

ådagalägga, att uteslutningen af det tredje ålderstillägget medfört menligare

och mera ingripande verkningar, än på förhand kunnat antagas.

Jag hemställer derföre i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t

ville föreslå Riksdagen att medgifva, att, utöfver de i gällande lönestat

för skogsstaten uppförda två ålderstillägg för jägmästare å 500 kronor

hvartdera, att utgå det ena efter fem och det andra efter tio års väl

vitsordad tjenstgöring, må i samma stat för bemälde tjensteman uppföras

ett tredje ålderstillägg likaledes å 500 kronor, att utgå efter femton

års så beskaffad tjenstgöring och under enahanda vilkor i öfrigt, som

för åtnjutande af de redan medgifna ålderstilläggen äro faststälda.

Beträffande den förhöjning, som, under förutsättning af bifall härtill,

bör ega rum i det under anslaget till skogsväsendet uppförda

förslagsanslaget till ålderstillägg åt skogsstaten, erinrar jag, att detta

förslagsanslag, som i regleringsförslaget var upptaget till 84,400 kronor,

i följd af den utaf Riksdagen vidtagna uteslutningen af det tredje

ålderstillägget för jägmästare blifvit bestämdt till allenast 60,000

kronor. I förenämnda under den 29 Oktober nästlidet år aflåtna underdåniga

skrifvelse med statsförslag för skogsväsendet år 1891 har

Domänstyrelsen förmält, att, innan öfverjägmästarebefattningarne och

vakanta jägmästare^’enster blifvit tillsatta, det ej läte sig göra att till

siffran beräkna storleken af det anslag, som till ålderstillägg erfordrades

för sistnämnda år, och att Styrelsen derföre, under förutsättning af

bifall till dess framställning om anvisande af ett tredje ålderstillägg

för jägmästarne, saknade anledning att föreslå annat belopp än det i

förenämnda regleringsförslag under samma förutsättning beräknade,

eller 84,400 kronor. Sedermera hafva väl samtidigt med fastställande

af lönestaten de i densamma upptagna öfverjägmästarebefattningarne

blifvit af Eders Kongl. Maj:t tillsatta, men då enligt de af Eders

Kongl. Maj:t och Riksdagen faststälda vilkoren för åtnjutande af de

nya löneförmånerna jägmästare i fråga om åtnjutande af ålderstillägg

eger tillgodoräkna sig den tid han före den nya statens utfärdande

enligt nådigt förordnande uppehållit skogsinspektörsbefattning eller

skogsinspektörs jägmästaretjenst eller jägmästaretjenst, som under af
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

37

bidan på skogsstatens omreglering icke blifvit med ordinarie innehafvare

besatt, och vid sådant förhållande storleken af det utgiftsbelopp,

som kommer att under år 1891 från ålderstilläggsanslaget utgå, måste

varda i ej oväsentlig mån beleende af hvilka personer, som komma att

till innehafvare af de vakanta jägmästarebefattningarne i nåder utnämnas,

torde för närvarande angående anslagsbehofvet under denna

titel svårligen kunna åstadkommas någon närmare beräkning än den i

regleringsförslaget innefattade, och hemställer jag derföre, att ifrågavarande

anslag måtte upptagas till nyssnämnda belopp, 84,400 kronor,

dervid särskilt erinrande, att i regleringsförslaget anslagsbehofvet beräknats

till detta belopp under den numera jemväl inträffade förutsättning,

att samtlige skogsinspektörer blefve till öfverjägmästare utnämnde.

Domänstyrelsen har icke ifrågasatt någon förändring i anslagen

till skogsinstitutet och enskilda skog sundervisning en, hvaremot, då fråga

uppstått derom, huruvida ej de betydliga, å kronoparkerna i de norra

länen befintliga, nu värdelösa myrarne borde kunna för jemförelsevis

ringa kostnad afdikas och torrläggas samt derigenom efter hand göras

tjenliga till skogsbörd, Domänstyrelsen, som ansett dessa arbeten icke

höra till en början gifvas större utsträckning, än att för år 1891 ett

belopp af omkring 15,000 kronor blefve tillfyllest för kostnadernas bestridande,

föreslagit, att reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet måtte från sitt nuvarande

belopp, 386,992 kronor, med nyssnämnda summa höjas till

401,992 kronor.

Då denna framställning afser befordrandet af åtgärder, som, i den

mån desamma kunna i någon större omfattning genomföras, äro egnade

att i en framtid i väsentlig mån höja afkastningen af kronans skogar

i Norrland, anser jag mig böra till nådigt bifall förorda densamma.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t, måtte föreslå Riksdagen

att — jemte medgifvande att, utöfver de i gällande lönestat för

skogsstaten uppförda ålderstillägg för jägmästare å 500 kronor hvardera,

att utgå det ena efter fem och det andra efter tio års väl vitsordad

tjenstgöring, må i samma stat för bemälde tjenstemän uppföras ett tredje

ålderstillägg likaledes å 500 kronor, att utgå efter femton års så beskaffad

tjenstgöring och under enahanda vilkor i öfrig!, som för åtnjutande

af de redan medgifna ålderstilläggen äro bestämda — höja förslags
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sjunde hufyudtlteln.

[5-]

Städers friheter.

anslaget till ålderstillägg åt skogsstaten med 24,400 kronor till 84,400

kronor; samt

att höja reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och

befrämjande af skogsväsendet i allmänhet med 15,000 kronor till 401,992

kronor;

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla denna uppställ
-

ning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten........................................

„ statens skogsskolor ..........................

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten ...........

reservationsanslag:

till skogsinstitutet ..................................

„ enskilda skogsundervisningen........

,, kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet

...............................................

kronor 447,208: —

„ 24,500: —

21,300: —

8,600: —

401,992: —

471,708: —

84,400: —

431,892: —

Summa kronor 988,000: —

hvarigenom det nuvarande anslaget i dess helhet skulle ökas med

39,400 kronor.

Städers friheter.

Från det under denna anslagstitel uppförda anslag med rubrik

»indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar»,

hvilket anslag i innevarande års riksstat är beräknadt till 5,234 kronor,

utgå ersättningar till städerna Södertelje, Mariefred, Vexiö, Skanör,

Göteborg, Venersborg, Lindesberg, Sala, Arboga, Köping, Hernösand

och Umeå för åtskilliga enligt nådiga förordningen den 23 Juli 1869

till statsverket indragna rånte- och kronotiondeanslag, bestående dels

af penningar, dels ock af spanmål och andra persedlar. Ersättningen

för dessa persedlar beräknas, hvad angår ränteanslagen till staden

Göteborg, efter det i åberopade nådiga förordning stadgade medelpris,

men i öfrigt efter medelmarkegångspris med i vissa fall tillagd

forsellön för spanmålen. Dessutom utgår till Göteborg ersättning för

qvarnräntor, som afskrifvits på grund af nådiga kungörelsen den 30

December 1863. För den i dessa räntor ingående spanmål beräknas

ersättningen efter medelmarkegångspris utan forsellön.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sjunde liufvudtiteln.

39

I underdånigt utlåtande den 31 December 1883, afgifvet i anledning

af den utaf 1876 års Riksdag väckta fråga om förvandling till

oföränderliga penningebelopp af de från statsverket till vissa verk och

inrättningar m. m. efter medelmarkegång utgående ersättningar för

indragna rånte- och kronotiondeanslag, ansåg Statskontoret, beträffande

ersättningarne till städerna Södertelje, Mariefred, Yexiö och Skanör,

hvilka ersättningar utginge i stället för ränteanslag, som anvisats till

aflönande af vederbörande magistrat eller borgmästare, det kunna ifrågasättas,

huruvida dessa ersättningar för ränteanslag, som i äldre tider

och under andra förhållanden beviljats nämnda städer såsom bidrag

till aflönande af der anstälde tjenstemän, än vidare borde bibehållas

eller om desamma ej numera kunde till statsverket indragas; och hemstälde

Statskontoret, att, derest, sedan utredning skett såväl för utrönande,

huruvida hinder för berörda indragning kunde förefinnas i

något med anslagens beviljande förenad! vilkor eller förbehåll, som

ock angående ändamålet med de vissa andra städer beviljade anslag af

räntor, de till städer utgående ersättningsanslag funnes vara af den

beskaffenhet, att de fortfarande borde städerna tillkomma, den de! af

ersättningarne, som vore på markegång beroende, måtte bestämmas

till belopp, beräknade efter det i nådiga förordningen den 23 Juli 1869

stadgade medelvärde.

Efter h ärå meddelad nådig remiss har Kammarkollegium infordrat

yttranden från invånarne i städerna Mariefred och Skanör, stadsfullmägtige

i öfriga nu ifrågavarande städer, borgmästarne i Mariefred och

Skanör samt vederbörande magistrater och Eders Ivongl. Maj:ts Befallningshafvande,

med öfverlemnande af hvilka yttranden Kollegium den

20 December 1888 afgifvit eget underdånigt utlåtande.

Beträffande ifrågavarande rånte- och tiondeanslag inhemtas af

handlingarne: att anslaget till staden Södertelje utgjorts, enligt stadens

af Kongl. Maj:t den 18 Maj 1694 faststälda aflöningsstat, af räntan af

skattehemmanet | mantal N:o 1 Bårsta i Vestertelje socken af Stockholms

län och att ersättningen för denna ränta genom nådiga brefvet

den 12 April 1872 angående upphörande af magistratens i Södertelje

rätt att förordna boupptecknings- och arfskiftesmän in. m. förklarats

böra ingå bland blifvande borgmästares aflöning; att, enligt hvad nådiga

brefvet den 16 September 1873 angående besvär i fråga om

återbäring af utbetalda löningsmedel till borgmästaren i Mariefred utvisar,

spanmålsanslaget till Mariefreds stad, hvilket år 1634 donerats

till borgmästarens derstädes årliga underhåll, men år 1649 minskats

till hälften och år 1719 indragits till statsverket, blifvit genom Rikets

Ständers resolution den 27 Mars 1723 och Kammarkollegii bref den

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Sjunde hufvndtiteln.

29 Augusti samma år återstäldt, hvarefter borgmästaren i Mariefred

allt sedermera uppburit berörda spanmål såsom lön; att anslaget till

staden Vexiö utgjorts af, bland annat, »tomptören samt åker- och ängspenningar»,

hvilka i en af Kongl. Maj:t den 21 Mars 1735 faststäld

aflöningsstat för staden finnas upptagna bland tillgångar till aflömngens

bestridande, varande emellertid frågan om anslagets och ersättningens

rätta belopp för närvarande beroende på länsstyrelsens pröfning;

att anslaget till staden Skanör utgjort vederlag för den tiondespanmål,

som borgmästaren derstädes skall i äldre tider hafva åtnjutit

af Maglerups socken intill år 1682, då den blifvit akademien i Lund

tillslagen, och hvilket vederlag, enligt hvad nådiga brefvet den 26 Juni

1766 utvisar, af Rikets Ständer pröfvats böra allt framgent af borgmästare

efter borgmästare åtnjutas; att staden Göteborg enligt dess privilegier

af den 4 Juni 1621 donerats »det härad och befallning Säfvedahl

med all dess land och tillhöriga pertinentier» samt i lika måtto

strömmen Mölndal i Fässbergs socken af Göteborgs och Bohus län

med dess tillydande egendom, så vidt som förberörda allt vore kronan

behållet, hvarvid dock eu hvar privato sitt rätta dominium och rättighet

i allo måtto förbehållits, samt ytterligare enligt nådiga brefvet den

1 Januari 1622 »4 gårdar uthi Mölendahl alldeles med samma condition^

och vilkohr som Sefvedabls beradh och bemälte. Mölendahls

ström staden tillförendhe efterlåtne ähre», hvilka donationer sedelmera

blifvit genom särskilda nådiga resolutioner bekräftade; att den

del af ränteanslaget till staden Vener sb or g, för hvilken ersättning ännu

utgår, utgöres af räntan af i mantal skatte Norra Intagan, som jemlik t

nådiga brefven den 1 September 1664 och den 25 Februari 1724 bil

vit staden donerad; att staden Lindesbergs anslag bestått af räntorna

utaf skattehemmanen 1 mantal N:o 1 Lindeby, } mantal N:o 1 Lindeshemman

och 4 mantal N:o 1 Lindeshyttan i Lindes socken, hvilka räntor

blifvit staden uti 13 punkten af dess privilegier den 10 November

1645 förunnade tillika med räntor af hemman, som staden sjelf eger;

att anslaget till Sala stad beviljats genom nådiga brefvet den 24 Juni

1685 såsom vederlag för några staden afhända lägenheter, hvilka

förut varit staden af kronan förlänta; att Arboga städs anslag utgått af

borgerskapets åkerjord enligt stadens af Kongl. Maj:t den 23 Mars

1721 fastälda aflöningsstat; att Köpings stads anslag utgjorts af dess

åkerskatt, som genom nådiga resolutionen den 24 December 1652 staden

förunnats, varande frågan om anslagets och ersättningens rätta

belopp beroende på Kammarkollegii pröfning; att staden Hernösands

anslag utgått af de staden icke underlydande hemman om 4xy? mantal

på Hernön, hvilken ö staden till evärdelig egendom bekommit genom

s. 41 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvmltiteln.

41

nådiga resolutionerna den 20 Mars 1647 och den 24 December 1652,

bekräftade genom nådiga brefvet den 15 Mars 1688, qvitt och fritt att

njuta, dock bördemännen deras skatterättighet oförkränkt; samt att

Umeå stads anslag innefattat enligt nådiga resolutionerna den 31 Oktober

1650 och den 24 December 1652 hela räntan af skattehemmanet

1 mantal N:o 1 Grisbacka samt räntorna, utom dagsverkspenningarne,

af, bland annat, skattehemmanen »Ön och Holmarne» eller 3|f

mantal N:ris 1—8 Ön, f- mantal N:o 3 Innertafle samt 8-gV mantal N:ris

7 och 8 Vesterteg i Umeå socken.

Af handlingarne inhemtas vidare, att den af Statskontoret ifrågasatta

indragningen af ersättningarne till städerna Södertelje, Mariefred,

Vexiöoch Skanör blifvit af dessa städer bestridd äfvensom af Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms, Kronobergs och Malmöhus län afstyrka

att utbyte af den del af samtliga ersättningsanslagen, som är på

markegång beroende, mot bestämda årliga belopp, beräknade efter det i

nådiga förordningen den 23 Juli 1869 stadgade medelvärde, medgifvits af

stadsfullmägtige i Göteborg, Lindesberg och Sala samt, beträffande ersättningarne

till städerna Hernösand och Umeå, förordats af Eders Kongl.

Maj:tsBefallningshafvande i Vesternorrlandsoch Vesterbottens länjätt deremot

stadsfullmägtige i sistnämnda båda städer äfvensom i Södertelje samt

invänarne i staden Skanör erbjudit sig att, i stället för rånte- och tiondeersättning

efter medelmarkegång, taga vissa årligapenningebelopp, motsvarande

medeltalet af ersättningsbeloppen för de tio åren 1875—1884;

att invånarne i Mariefred förklarat sig ingå på utbyte af den årliga

ersättningen efter medelmarkegångspris mot ett berörda medeltal något

understigande, bestämdt årligt belopp af 175 kronor; att borgmästaren

i Skanör för sin del bestridt hvarje förändring, som afsåge att minska

den honom nu på lön anslagna kronotionde; samt att Kammarkollegium,

som icke kunde annat finna, än att de städer, som erhållit

ersättning af statsverket för indragna förläningar af räntor och kronotionde,

vore, äfven sedan räntorna och tionden för kronan minskats,

lika berättigade till denna ersättning som städer i allmänhet att varda

bibehållna vid dem förlänad kronojord, likväl förordat ersättningarnes

utgörande på det sätt vederbörande städer medgifvit, under förutsättning

dock att enskild rätt icke kränktes.

Med afseende å hvad sålunda i ärendet förekommit har Statskontoret,

som, på nådig befallning, den 12 sistlidne November afgifvit

förnyadt underdånigt utlåtande, ansett frågan om indragning till statsverket

af ersättningsanslagen till städerna Södertelje, Mariefred, Vexiö

och Skanör böra förfalla samt, beträffande utbyte af den del af städernas

Bill. till Piksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Sjunde hufvudtiteln.

ersättningsanslag, som vore på markegång beroende, mot vissa årliga

penningebelopp, med åberopande af Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens

i likartad fråga beträffande ersättning till Tryserums och Visingsö

församlingars fattigvård för indragna indelningar år 1887 fattade beslut,

funnit detta utbyte icke böra ega rum i annan ordning än den af

vederbörande ersättningstagare medgifna.

De till städer nu utgående ersättningar för till statsverket jemlikt

nådiga förordningen den 23 Juli 1869 indragna rånte- och kronotiondeanslag

utgöra, enligt hvad Statskontoret i sitt senare utlåtande meddelat,

Ersättning i penningar

utan förvandling.

P

e r

s

d 1

a r.

Pen-

ningar.

sel-

lön.

Summa.

Råg.

Kom.

Hafre.

Smör.

Kött.

Hö.

Tack-

jern.

ligt 1869

års omsätt- ningspris.

O"

W

•t

0;

O-

W

&

w

p

W

w

P

w

B

g

O

CD

B

in

pr

O

CD

B

CO

pr

O

CD

B

CO

pr

O

CD

B

in

pr

w

O:

B

►-s

B^

B

pr

B

B

pr

B

b"

g»

B

rrt-

B

go

“b

PO

B

►i

j-t

o*

»rf-

3=

er»-

o

g

CD

j-s

CD

CD

*p

CD

V

•-<

Södertelje stad

19

71

2

21

21

92

13

8

13

8

_

2

_

_

_

_

59

74

Mariefreds

—

—

—

—

—

—

37

8

37

8

—

—

154

22

Vexiö

89

70

89

Skanörs

—

43

10

98

11

41

32

7,25

27

5,19

102

6,37

227

67

Göteborgs

2,495

22

—

—

2,495

22

Venersborgs

3

7

3

24

20

57

Lindesbergs

3

24

—

3

24

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

60

Sala

29

20

4

91

34

11

30

7

30

7

—

—

—

39

—

—

2

40

5

—

162

70

Arboga

30

__

—

_

30

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Köpings

194

80

—

194

80

231

Ilernösands

82

31

3

64

85

95

—

—

45

5,28

—

—

58,0 3

2

32,io

32

13,7 5

—

80

Umeå

23

18

5

92

29

10

—

—

74

0,25

—

_

2

88,7 5

—

—

—

—

—

—

283

14

Summa

2,970

86

27

66

2,998

52

115 0,25

229j3,7 2 102

6,37

w

ce

ce

a

32,loj34|53,75j29|20

1,176

87

hvartill kommer ersättning till staden Göteborg för omförmälda, på

grund af nådiga kungörelsen den 30 December 1863, afskrida qvarnräntor,

hvilken ersättning utgår med 1 krona 29 öre i penningar och

lösen efter medelmarkegångspris för 339 kubikfot 5 kannor korn utan

forsellön.

Dessa ersättningar hemställer nu Statskontoret måtte få utbytas

mot bestämda, årliga belopp, beräknade på följande sätt, nemligen:

till Södertelje stad:

ersättning för indragna penningeräntor........................... 19:71

dito för dito persedelräntor med forsellön,

medeltal af ersättningen för åren 1875—1884, 68: 73 88: 44

Transport kronor 88: 4 4

s. 43 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufrudtiteln.

43

Transport kronor 88: 4 4

till Mariefreds stad:

ersättning för indragna spanmålsräntor utan forsellön,

i medeltal för åren 1875—1884 uppgående

till 178 kronor 98 öre, enligt stadens erbjudande, 175: —

till Skanörs stad:

ersättning för indragen penningeränta ........................ — 4 3

dito för indragna persedelräntor med forsellön,

medeltalet af ersättningen för åren 1875—1884, 330: 44 330: 87

till Lindesbergs stad:

ersättning för indragna penningeräntor ........................ 3: 24

dito för indragen persedelränta, enligt det i

nådiga förordningen den 23 Juli 1869 stadgade

medelvärde,................................................................ 57: 6 0 60: 8 4

till Sala stad:

ersättning för indragna penningeräntor ........................ 29: 20

dito för dito persedelräntor med forsellön,

enligt nyssnämnda medelvärde (162,70 + 4,91), 167: 61 193, 81

till Hernösands stad:

ersättning för indragna penningeräntor ...................... 82: 31

dito för dito persedelräntor med forsellön,

medeltalet af ersättningen för åren 1875 —1884, 321: 08 403- 39

till Umeå stad:

ersättning för indragna penningeräntor ........................... 23: 18

dito för dito persedelräntor med forsellön,

medeltalet af ersättningen för åren 1875—1884, 383: 09 406: 27

Summa kronor 1,661: 6 2.

Om härtill lägges

dels ersättning till Göteborgs stad för

omförmälda afskrifna qvarnräntor, nemligen

penningar ................................................ 1: 29

339 kubikfot 5 kannor korn utan for''sellön

efter det i nådiga förordningen den

23 Juli 1869 stadgade medelvärde ............ 617: 8 9 619: 18

samt den staden tillkommande ersättning för

indragna räntor ............................................................... 2,495: 22 3^114, 40

dels ock ersättning till nedanuämnda städer

för till statsverket indragna, endast i penningar

bestämda räntor, nemligen:

Transport kronor 4,776: 02

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Sjunde hufvudtiteln.

Öfriga ordinarie

anslag.

Transport kronor 4,776: 02

till Vexiö stad..................................................... 89: 70

„ Venersborgs stad............................................ 3: 0 7

„ Arboga „ ............................................. 30: —

„ Köpings „ ..........................................194: 80 317: 5 7

skulle alltså summan å samtliga ersättningar till städerna

för indragna eller afskrifna rånte- och tiondeanslag

komma att utgöra kronor............................................................... 5,093: 5 9.

Då den under rubriken städers friheter i innevarande års riksstat

med 21,550 kronor förslagsvis uppförda anvisning i kontant, enligt

hvad Statskontoret meddelat, lemnar tillgång till bestridande af

ifrågavarande ersättningar, hemställer jag, i enlighet med hvad Statskontoret

i sitt senare utlåtande tillstyrkt, att Eders Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen,

att ersättning till vederbörande städer för indragna eller afskrifna

rånte- och kronotiondeanslag må med ofvan omförmälda belopp,

5,093 kronor 59 öre, få från berörda anvisning i kontant till städerna

årligen utgå, dock med iakttagande, dels beträffande ersättningarne till

städerna Vexiö och Köping, af de jemkningar, som kunna ifrågakomma,

sedan dessa anslags rätta belopp blifvit slutligen bestämda, dels ock i

fråga om ersättningen till Skanör att nuvarande borgmästaren derstädes

icke tillskyndas minskning i de honom genom fullmakt tillförsäkrade

löneförmåner, samt

att det under samma rubrik förekommande anslag till »indelning

och dermed jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar», 5,234 kronor,

må ur riksstaten uteslutas;

kommande i följd häraf anslaget till »städers friheter» att minskas

med nyssnämnda belopp, 5,234 kronor, från 26,790 kronor till 21,556

kronor.

Öfriga ordinarie ansiag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag under hufvudtiteln har jag ej

anledning att föreslå någon förändring.

Jag har ofvan tillstyrkt förhöjning i anslagen:

till postverket med ............ kronor 332,000: —

„ telegrafverket med ...... „ 90,000: —

,, tullverket med............... „ 27,000: —

„ skogsväsendet med..... „ 39,400: — kronor 488,400: —

Transport kronor 488,400: —

v

s. 45 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

45

Transport • kronor 488,400: —■

Deremot kar jag föreslagit minskning i

anslaget till städers friheter med ........................ „ 5,234: —

hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie

anslagen skulle blifva ..................................................... kronor 483,166: —

Härvid bör dock iakttagas, att kostnaderna

för post-, telegraf- och tullverken bestridas

af dessa verks egna medel, så att, om

ökningen i dessa verks stater frånräknas, den

föreslagna ökningen i de ordinarie anslagen å

denna hufvudtitel utgör 34,166 kronor; och

bör jemväl erinras, att ökningen i anslaget till

skogsväsendet motsvaras af ökad afkastning

af skogsmedlen.

Lägges till den föreslagna förhöjningen

summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

nu gällande riksstat.......................................... ,, 15,670,300: —

skulle, under förutsättning af bifall till hvad

jag sålunda hemstält, slutsumman af sjunde

hufvudtitelns ordinarie anslag för år 1891 blifva kronor 16,153,466: —

Extra anslag.

I fråga om de anslag å extra stat, som kunde erfordras, yttrade

departementschefen beträffande

Arfvode för en byråassistent å Finansdepartementets bankbyrå.

I den till nästlidet års Riksdag aflåtna nådiga proposition angå- [6.]

ende statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kongl. Maj:t Riks- Arfvodefören

dagen att, under förutsättning att å staten för Finansdepartementets ^F^nsdeafdelning

af Eders Kongl. Majfls kansli blefve uppförd aflöning för en partementets

bankinspektör samt erforderliga medel anvisade för amanuens och till- han^hyråfälliga

biträden åt honom, nedsätta förslagsanslaget för kontrollen vid

enskilda banker och kreditanstalter å högst 12,000 kronor med 3,000

kronor eller till högst 9,000 kronor, deraf 4,000 kronor att användas

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Sjunde liufvudtiteln.

till arfvode för en assistent åt bankinspektören. Riksdagen ansåg sig

emellertid icke kunna medgifva den åtgärd, som utgjorde förutsättningen

för den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna nedsättningen i anslaget

för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter, eller att å staten

för Finansdepartementets afdelning af Eders Kongl. Maj:ts kansli uppföra

aflöning för en bankinspektör äfvensom anvisa erforderliga medel

för amanuens och tillfälliga biträden, samt förklarade sig hålla före, att

det till beredande af arfvode för en assistent åt bankinspektören begärda

belopp af 4,000 kronor borde på extra stat anvisas. Med afseende

härå bibehölls förslagsanslaget för kontrollen vid enskilda banker

och kreditanstalter vid sitt förutvarande belopp, högst 12,000 kronor,

och anvisades på extra stat för år 1890 ett belopp af 4,000 kronor till

beredande af arfvode för en assistent åt bankinspektören.

Anledningen, hvarföre Riksdagen ansåg sig böra på extra stat

anvisa de för sistnämnda ändamål nödiga medlen, var, enligt hvad

Riksdagen tillkännagaf, att Riksdagen icke funnit det vara lämpligt

att, innan någon som helst erfarenhet vunnits om den verkliga vidden

och beskaffenheten af de åligganden, som komme att tillhöra assistentbefattningen,

företaga någon höjning af det ordinarie anslaget för kontrollen

vid enskilda banker och kreditanstalter.

Vid underdånig anmälan den 31 Maj nästlidet år af Riksdagens omförmälda

beslut täcktes Eders Kongl. Maj:t förklara, att i Finansdepartementet

förekommande ärenden rörande bank- och hypotek sinrättningar

skulle från och med 1890 års ingång tills vidare handläggas å en

särskild afdelning, benämnd bankbyrån och bestående af bankinspektören

såsom byråchef samt en byråassistent jemte en amanuens, och

behagade Eders Kongl. Maj:t vidare, jemte det chefen för Finansdepartementet

bemyndigades att förordna lämplig person att under år 1890

vara byråassistent å bankbyrån, uppdraga åt bemälde departementschef

att låta utarbeta och före nästlidet års utgång till nådig pröfning

anmäla förslag till erforderliga föreskrifter rörande fördelningen mellan

de särskilde tjenstemännen å bankbyrån af de till denna byrå hörande

ärenden. Sådant förslag blef ock utarbetadt samt af Eders Kongl.

Maj:t den 22 sistlidne November godkändt. Enligt de sålunda meddelade

föreskrifterna åligger det byråchefen

att till underdånig föredragning bereda ärenden angående dels

lagstiftningen rörande banker och hypoteksinrättningar och dels fastställande

af ny eller förändring af gällande bolagsordning för enskild

bank, aktiebank, hypoteksförening och annan låneanstalt, äfvensom de

öfriga frågor rörande bank- och andra låneinrättningar, som kunna

förekomma;

s. 47 Kontrollera mot PDF

Sjuude liufvudtiteln.

47

att i afseende på de uppgifter och revisionsberättelser, som från

ifrågavarande kreditanstalter enligt gällande föreskrifter skola till

Finansdepartementet insändas, tillse, att desamma behörigen inkomma

och äro upprättade i ändamålsenlig ordning;

att utarbeta och låta offentliggöra en öfversigt af de enskilda

bankinrättningarnes ställning efter hvarje års bokslut äfvensom en

sammanfattning af årliga uppgifter om allmänna hypoteksbanken och

hypoteksföreningarne;

. att föranstalta om utgifvande af ett månatligt sammandrag af de

enskilda bankinrättningarnes till Finansdepartementet ingifna uppgifter;
att

med ledning af de uppgifter, som af de enskilda bankinrättningarne

ingifvas till Finansdepartementet eller från bankbyrån infordras,

tillse, att gällande författningar och faststälda bolagsordningar behörigen

iakttagas samt, der så ej sker, anmäla förhållandet till chefen

för Finansdepartementet;

att skriftligen eller muntligen meddela vederbörande banker svar

å begärda upplysningar i fråga om deras verksamhet;

att verkställa de bankundersökningar, hvarom chefen för Finansdepartementet

förordnar, samt derom till denne afgifva berättelse;

att med anledning af de rapporter, byråassistenten angående de

af honom verkstälda bankundersökningar aflemnar, afgifva utlåtande

till chefen för Finansdepartementet;

samt att i öfrigt uti alla till bankbyrån hörande frågor lemna

chefen för Finansdepartementet det biträde, som af honom äskas.

Byråassistenten åligger

att efter förordnande af chefen för Finansdepartementet verkställa

undersökning i bank- och andra låneinrättningar, företrädesvis i

landsorten, samt öfver sådan undersökning afgifva rapport till byråchefen;
att

lemna chefen för Finansdepartementet biträde vid granskning

af räkenskaper i de till Finansdepartementet inkommande mål och

ärenden;

samt att, i den mån förutnämnda göromål det medgifva, lemna

det biträde å bankbyrån, som af byråchefen påkallas.

Amanuensen åligger

att upprätta månatligt sammandrag af de enskilda bankinrättningarnes

till Finansdepartementet ingifna uppgifter;

samt att biträda med uppsättning, kollationering och afsändande

af de till bankbyrån hörande expeditioner samt i öfrigt på byråchefens

anmodan deltaga i förefallande göromål.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Sjunde hufvudtiteln.

Ehuru jag är förvissad, att de sålunda träffade anordningarne,

för hvilka möjlighet blifvit beredd genom det af Riksdagen på extra stat

för innevarande år beviljade arfvode å 4,000 kronor för en assistent

åt bankinspektören, skola komma att för en förstärkt bankkontroll medföra

så väsentliga fördelar, att det enligt min åsigt vore önskligt, att

genom förhöjning med motsvarande belopp i det ordinarie anslaget för

kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter åt samma anordningar

kunde beredas eu större stadga, än som med ett allenast årligt

anslag för ifrågavarande assistent är förenligt, torde likväl vid det förhållande

att Riksdagen, innan sådan förhöjning eger rum, ansett närmare

erfarenhet böra vinnas rörande den verkliga vidden och beskaffenheten

af de åligganden, som komma att tillhöra assistentbefattningen,

annat för närvarande icke böra ifrågasättas, än att medel för ändamålet

jemväl för år 1891 anvisas på extra stat.

jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen
att

till beredande af arfvode för en byråassistent å Finansdepartementets

bankbyrå på extra stat för år 1891 anvisa ett belopp af 4,000

kronor.

kontoret

gjorda

förskott.

Ersättning för af Statskontoret gjorda förskott.

[7_] De af Statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra

Ersättning sjunde hufvudtiteln och torde böra till ersättande hos Riksdagen anf°r_

af Stats- mälag, äro enligt uppgifter från Statskontoret :

till godtgörande af kostnader för uppmätning och

kartläggning af'' åtskilliga kronans domäner ... kronor 12,587: 13

„ ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader

å indragna boställen ...................................

,, ersättning till vissa kronoarrendatorer för saknad

afkomst af exproprierad jord .....................

,, godtgörande af den på vissa kronoegendomar

belöpande kostnad för deltagande under år

1888 i Hjelm arens och Qvismarens sänkning

„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i andra vattenaflednings
företag.

.......................................................................

„ ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen

600: —

12,155: 25

7,862: 77

15,227: 65

227,543: 24

Transport kronor 275,976: 04

s. 49 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

49

till

Transport kronor 275,97G: 04

godtgörande af skifteskostnad, belöpande å indragna

löjtnantsbostället Broby Klostergården

i Jönköpings län, ...................................................... „ 599: 5 7

ersättning för mistad ståndskog till egaren af

bemmanet Safveryd N:o 1 i Kalmar län ......... ,, 2,500: —

ersättning för nyodlingar m. m. till arrendatorn

af indragna kornettsbostället Edema N:o 1

i Kristianstads län .................................................. „ 10,520: 6 2

gäldande af prestlönemedel, belöpande åindragna

militiebostället Sundstorp N:o 1 i Skaraborgs

län, .............................................................................. „ 192: 2 9

gäldande af köpeskillingen för en till provisorisk

bostad åt landshöfdingen i Vesterbottens

län inköpt gård i Umeå.......................................... „ 22,000: —

reparationer å nyssnämnda gård, 5,804 kronor

28 öre, samt godtgörelse till landshöfdingen

A. G. Wästfelt för den tid efter branden i

Umeå den 25 Juni 1888, han måst sjelf förse

sig med bostad, 500 kronor, tillsammans

inlösen jemlikt Eders Kongl. Maj:ts dom den

22 Juni 1888 af den inom Gefle stads domvärjo

belägna jordlägenheten Joacliimsmark ...

6,304: 2 8

32,527: 72

eller tillhopa kronor 350,620: 5 2.

Beträffande den af Statskontoret till ersättande anmälda betydande

posten å 227,543 kronor 24 öre till ersättning för öfverbyggnad å indragna

boställen anhåller jag att få erinra, att denna utgift berott på

tillämpning af föreskrifterna i nådiga brefvet den 13 Juli 1887. Sedan

nemligen, med föranledande af en utaf Domänstyrelsen gjord framställning

om beredande af medel för att vid arrendeupplåtelse ersättning,

hvartill nuvarande arrendeinnehafvare kunde vara berättigad för öfverbyggnad

å egendom, måtte kunna kontant utbetalas i stället att enligt

15:de punkten af nådiga kungörelsen den 10 November 1882 angående

grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner åläggas nye

arrendatorn till gäldande, Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition den

15 April 1887 föreslagit Riksdagen att förklara, att, der Eders Kongl.

Maj:t, efter framställning af Domänstyrelsen, funne ersättning, hvartill

nuvarande arrendator af kronan tillhörig egendom enligt de för hans

arrende gällande föreskrifter kunde finnas berättigad för verkstäld öfverlif.

till Rilcsd. Prof. 1890. 1 Smil. 1 Afd. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Sjunde hufrndtiteln.

byggnad, böra af kronan gäldas, härför erforderligt belopp finge af

tillgängliga medel förskjutas att sedermera anmälas hos Riksdagen till

ersättande, bemyndigade Riksdagen, enligt skrifvelse af den 5 Juli

samma år, Eders Kongl. Maj:t att förskjuta de för dylik ersättningerforderliga

medel, dervid Riksdagen på anförda skäl fann sig icke

böra vid bemyndigandet fästa det vilkor, att framställning i hvarje fall

borde af Domänstyrelsen hos Eders Kongl. Maj:t göras. Genom nyssnämnda

nådiga bref anbefaldes derefter Statskontoret att, der Domänstyrelsen

funne sådan ersättning böra af kronan gäldas, på reqvisition

åt Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande förskjuta erforderliga belopp.

Såsom af det vid berörda nådiga proposition fogade protokoll

öfver finansärenden framgår, kan sådan utbetalning, hvarom nu är tal,

endast ifrågakomma till arrendator, som innehar sitt arrende på grund

af kontrakt, upprättadt före den 1 Januari 1883.

De till ersättande anmälda beloppen å 22,000 kronor till gäldande

al köpeskillingen för den efter branden i Umeå till''provisorisk bostad

åt landshöfdingen i Vesterbottens län inköpta gård i nämnda stad och

å 5,804 kronor 28 öre till reparationer å samma gård kunna icke betraktas

som definitiva utgifter för kronan, då full godtgörelse bör kunna

beredas för desamma genom försäljning af den ifrågavarande gården,

när densamma icke längre är för sitt nuvarande ändamål behöflig.

Slutligen anhåller jag att i fråga om förestående, såsom löseskilling

för lägenheten Joachimsmark upptagna belopp, 32,527 kronor

72 öre, få erinra om följande för Eders Kongl. Maj:t förut anmälda förhållanden.

Sedan qvarlåtenskapen efter Clara Rosalie Paqualin, som

den 11 Januari 1873 aflidit i Norrtelje, genom Rådstufvurättens i

nämnda stad laga kraftvunna utslag den 15 Juli 1878 förklarats skola

tillfalla Eders Kongl. Maj:t och kronan såsom danaarf, lät på begäran

åt advokatfiskal i Kammarkollegium L. G. Linde Eders Kongl. Majds

Befallningshafvande i Gefleborgs län å offentlig auktion den 7 Juni

1879 för kronans räkning försälja den ifrågavarande, i bouppteckningen

efter Clara Rosalie Paqualin upptagna, inom Gefie stads domvärjo belägna

jordlägenheten Joachimsmark om 7 tunnland 3| kappland. Genom

Eders Kongl. Maj:ts dom den 2 Juli 1884 förpligtades emellertid af

skäl, bland andra, att lägenheten af Clara Rosalie Paqualin innehafts

såsom fideikommiss och således icke innefattats i den rätt till danaarf

efter henne, som blifvit kronan tillerkänd, kronan att till konsuln

IL Göransson med flera personer återställa lägenheten jemte viss ersättning

för afkomsten deraf. Med anledning häraf anliängiggjorde

kronan talan mot lägenhetens dåvarande innehafvare, f. d. borgmästaren

J. W. Petre, med yrkande om åläggande för honom att till kronan

s. 51 Kontrollera mot PDF

Sjunde hafva dtiteln.

51

afträda berörda lägenhet, och förklarades kronan genom Eders Kongl.

Maj:ts dom den 22 Juni 1888 berättigad att af Petre till sig lösa ifrågavarande

fastighet mot ersättning enligt vissa angifna grunder.

_ Den af Statskontoret jemlikt föreskrift i nådigt bref den 24 Augusti

sistnämnda år förskjutna lösesumman utgör, kostnaden för värdering

af åbyggnaderna å lägenheten inberäknad, såsom förut blifvit

nämndt, 32,527 kronor 72 öre. Hela lösesumman betecknar likväl

icke ren förlust för kronan, enär i köpeskilling för och afkomst af

lägenheten förut tillgodokommit statsverket ett belopp af 8,492 kronor

21 öre. Om skyldighet att för skilnaden godtgöra kronan, med afdrag

för hvad som kunde inflyta i ersättning för vissa, efter det kronan försålt

lägenheten, derå uppförda byggnader, har Justitiekanslersembetet

anhängiggjort talan mot advokatfiskalen Linde och de personer, som

utgjorde länsstyrelsen i Gefleborgs län vid det tillfälle, då den förenämnda

auktionen å lägenheten anbefaldes. Denna rättegång är ännu

icke genom laga kraft egande dom afgjord.

Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen

göra framställning,

att till gäldande af förenämnda förskott må å extra stat för år

1891 anvisas ett motsvarande belopp, som för undvikande af öretal i

riksstaten torde fä utföras med 350,621 kronor.

Genomförande af Öfverintendentsembetets nya organisation.

Till detta ändamål är å extra stat för innevarande år anvisadt [8.j

ett belopp af 500 kronor; och då Öfverintendentsembetet i underdånig Genomskrifvelse

den 17 sistlidne December anmält, att det förhållande, som

föranledt anvisande af berörda anslag, ännu fortfar, hemställer jag, att dentsembetets

Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen nya organisa
att

för genomförande åt öfverintendentsembetets nya organisation

å extra stat för år 1891 anvisa enahanda belopp, 500 kronor.

Uppförande af ny iänsresidensbyggnad i Umeå.

Vid den eldsvåda, som den 25 Juni 1888 öfvergick större delen rgi

af Umeå stad, nedbrunno såväl landshöfdingebostället som landtstats- Uppförande

huset derstädes. För beredande af provisorisk bostad åt landshöfdingen rj£s^ws''.

inköptes jemlikt nådigt bref den 13 Juli samma år gården N:o 171 i nadTuS.

nämnda stad för ett pris af 22,000 kronor. Redan dessförinnan hade

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Sjunde hnfvudtiteln.

länsstyrelsen för eu tid af fyra år för 700 kronor årligen förhyrt en

lägenhet, som ansågs någorlunda passande till embetslokal för nämnda

styrelse, en åtgärd, som jemlikt nyssnämnda nådiga bref vann Eders

Kongl. Maj:ts godkännande. För utvidgning af ifrågavarande tillfälliga

embetslokal har länsstyrelsen sedermera genom nådigt bref den 25

Januari 1889 bemyndigats att för en tid af två år från och med den

1 sistlidne Oktober mot en årlig hyra af 200 kronor förhyra ytterligare

två rum i samma byggning; och har vidare enligt sistberörda nådiga

bref till lokal åt provinslandtmäterikontoret tills vidare förhyrts en

byggnad å den en half mil från staden belägna gården Hagalund, för

hvilken byggnad erlägges en årlig hyra af 100 kronor, hvarjemte i

årlig hyresersättning åt den ene af länsstyrelsens vaktmästare tills

vidare anvisats 150 kronor. Köpeskillingen för den provisoriska landshöfdingebostaden

tillika med den till sammanlagdt 5,804 kronor 28 öre

uppgående kostnaden för åtskilliga af Eders Kongl. Maj:t medgifna

reparationer derå har enligt nådig föreskrift förskjutits af Statskontoret,

hvilket embetsverk jemväl erhållit befallning att i mån af reqvisition

förskjuta omförmälda hyres- och hyresersättningsbelopp.

'' Sedan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens

län i underdånig skrifvelse den 24 Juli 1888 anhållit, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes hos Riksdagen äska anslag för uppförande af nytt landshövdingeresidens

och ny embetslokal för länsstyrelsen, anbefaldes genom

nådig remiss den 3 Augusti samma år Öfverintendentsembetet att i

samråd med Eders Kongl. Maj:ts bemälde Befallningshafvande uppgöra

ritning och kostnadsförslag till ny länsresidensbyggnad i Umeå.

Till åtlydnad af denna befallning öfverlemnade Ofverintendentsembetet

med underdånig skrifvelse den 14 påföljande November af

kostnadsförslag åtföljda alternativa ritningar till nytt länsresidens, afseende

alternativet N:o 1 två särskilda hufvudbyggnader, den ena för

landshöfdingen och den andra för landtstatsembetsverket, och alternativet

N:o IT en gemensam byggnad för båda till minskning af byggnadsoch

underhållskostnaderna. Enligt det förra alternativet var kostnaden

beräknad till 213,000 kronor och enligt det senare till 193,000 kronor.

I fråga om valet mellan de båda alternativen hade i ett öfver

de upprättade förslagsritningarne till Öfverintendeutsembetet afgifvet

yttrande Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uttalat sig för alternativet

N:o I med särskilt landshöfdingeresidens och särskild! landtstatshus

och som skäl härför hufvudsakligen anfört, att risken för att

de i embetslokalen förvarade dyrbara och i många fall oersättliga handlingar

skulle genom eldsvåda gå förlorade vore betydligt mindre, om

dessa handlingar förvarades i ett särskild! em betshus, än om de skulle

s. 53 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufrudtiteln.

53

inrymmas i en byggnad, der privata bostäder jemte kök förefunnes;

att genom uppförandet af två särskilda byggnader skulle undvikas den

störande inverkan å embetsgöromålen och det obehag för landshöfdingens

familj, som skulle vållas af en gemensam byggnad, särdeles om

en gemensam förstuga komme att leda till embetslokalerna och till

landshöfdingens våning; samt att i den gemensamma byggnaden enligt

alternativet N:o II arkiven för landskansliet och landskontoret vore

alldeles för små och otillräckliga, hvarjemte saknades ett stort arkiv

till förvarande af äldre räkenskaper, jordeböcker och handlingar.

De två sist omförmälda anmärkningarne hade, enligt hvad öfverintendentsembetet

anmäler, föranledt Embete! att vid renritningen af

alternativförslaget N:o II vidtaga vissa ändringar, så att

dels behofvet af ökadt utrymme för arkiven blifvit tillgodosedt

derigenom, att de stora, från början föreslagna arkivlokalerna entresolerats,

så att den nedre delen af dem kunde begagnas för äldre och

den öfre delen för nyare handlingar, hvarigenom erhölles lika stort

arkivutrymme som enligt alternativet N:o I, hvilket Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande förklarat vara i denna del tillfredsställande,

dels hufvudbyggnaden blifvit försedd med ytterligare två ingångar

till stora korridoren, hvarigenom undvekes, att, annat än vid högtidligare

tillfällen, samma ingång komme att leda till embetslokalerna

som till landshöfdingens bostad.

I betraktande af de lägre byggnads- och underhållskostnader, som

föranledas af residensets förläggande i endast en hufvudbyggnad, och då

byggnaden derigenom äfven kunde gifvas en mera ansenlig prägel,

har Ofverintendentsembetet för egen del förklarat sig anse det af Embete!.

öfverlemnade alternativförslaget N:o II vara att föredraga.

Att ett nytt länsresidens måste i Umeå uppföras i det nedbrunnas

ställe, lärer vara en gifven sak. För att emellertid vinna upplysning,

huruvida genom förut omförmälda provisoriska anor-dningar kunde

för länsstyrelsens behof af lokal under den närmaste tiden anses vara

sörjdt på ett så pass tillfredsställande sätt, att med vidare åtgärder för

det nya residensets uppförande kunde anstå ytterligare någon tid utöfver

det år, som redan förflutit efter ritningarnes upprättande, anmodade

jag genom embetsskrifvelse af den 1 sistlidne November Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att meddela, huruvida den till embetslokal

förhyrda lägenheten erbjöde tillräckligt utrymme för länsstyrelsens

olika afdelningar och arkiv, huruvida betryggande kassahvalf förefunnes

samt huruvida tillfredsställande säkerhet mot eldfara kunnat

beredas. Till svar härå har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i skrifvelse af den 7 i samma månad meddelat,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Sjunde hufyudtiteln.

att den jemlikt nådiga brefvet den 13 Juli 1888 förhyrda lägenheten

bestod af fyra vanliga boningsrum samt ett vindsrum, uti hvilken

lokal plats bereddes, uti det ena rummet, som tillika begagnas såsom

sessionsrum, för landshöfdingen och landssekreteraren; uti det andra

för landskamererare^ länsbokhållaren, två ordinarie landskontorister

och en extra ordinarie landskontorist, för ett kassaskåp, för hyllor för

handarkivet och författningssamlingar samt för ett större skåp till förvarande

af rent papper, kuverter och åtskilliga handlingar; i det tredje

för länsnotarien, som tillika är tillförordnad föredragande för afvittringsärenden,

för två ordinarie landskanslister och tre extra landskanslister

äfvensom för flera hyllor och ett skåp, hvilket sistnämnda upptoge en

hel vägg; i det fjerde för räntmästaren och en extra ordinarie landskontorist

samt för kassaskåp och tre stora skåp till förvarande af stämpladt

papper; och uti vindsrummet för den ene kansli vaktmästaren;

att af de till utvidgning af embetslokalen jemlikt nådiga brefvet

den 25 Januari 1889 förhyrda rum det ena, ursprungligen ett kök,

numera vore upplåtet till embetsrum åt landssekreteraren och det andra,

ett vindsrum, vore afsedt, till arbetsrum för tillfälliga biträden samt till

förvarande af en del arkivhandlingar;

att provinslandtmäterikontoret vore inrymdt i en byggnad af trä,

. belägen, såsom redan blifvit nämndt, på eu half mils afstånd från staden;

att icke något kassahvalf till förvarande af ränteriets kassabehållning

och stämpelförråd funnes;

samt att icke någon tillfredsställande säkerhet mot eldfara i embetslokalen

förefunnes, utan att tvärtom i det afseendet vore så klent bestäldt,

som förhållandet vanligen vore i hus af trä, helst å samma

gård, hvarå den nu till embetslokal i sin helhet förhyrda byggnaden

vore uppförd, funnes ett annat trähus med flera eldstäder och en bagarestuga,

hvaruti husbehofsbakning emellanåt bedrefves, samt den förhyrda

byggnaden vore belägen nära intill andra hus af trä.

Med afseende å hvad sålunda blifvit upplyst rörande utrymmet i

och beskaffenheten i öfrigt af de provisoriska embetslokalerna synes

mig, att ytterligare uppskof med de i allt fall oundvikliga åtgärderna

för uppförandet af nytt länsresidens skulle vara förenad! med alltför

stora olägenheter; och anser jag derföre nådig framställning i ämnet

böra göras till näst sammanträdande Riksdag.

Beträffande frågan, huruvida för ändamålet böra uppföras två

särskilda byggnader, den ena afsedd till landshöfdingeresidens och den

andra till landtstatshus, eller endast en byggnad, som i sig skulle inrymma

såväl boställslägenhet för landshöfdingen som embetslokaler

för länsstyrelsen, råda, såsom jag redan nämnt, olika meningar mellan

s. 55 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

55

Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande, som omfattat det förra alternativet,

och Öfvermtendentsembetet, som förordat det senare. De skäl

för sitt förordande af alternativet med två särskilda byggnader, som

Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande hemtat från otillräckligheten

af arkivutrymmet i den gemensamma byggnaden och olägenheterna ej

mindre för vederbörande tjensteman än äfven för landshöfdingens familj

af den enligt det senare alternativet föreslagna gemensamheten, torde

emellertid hafva förlorat sin betydelse, sedan med fästadt afseende på

de sålunda framstälda anmärkningarne ändringar blifvit af Öfverintendentsembetet

vidtagna i de ursprungligen uppgjorda ritningarne. Eders

Kong]. Maj:ts Befallningshafvandes anmärkning, att faran för eldsvåda

och dermed förenad risk för länsstyrelsens handlingar blefve större i

en byggnad, der jemväl boningsrum förekomme, qvarstår visserligen

och må icke frånkännas sin betydelse, men enahanda risk förefinnes i

det öfvervägande flertalet öfriga länsresidens, särskild! de i senare tider

uppförda, äfvensom i flertalet embetslokaler i hufvudstaden och har

egentligen endast kunnat undvikas i byggnader, som uteslutande användas

till arkiv eller bibliotek. Jag finner derföre lika med Öfverintendentsembetet

öfvervägande skäl tala för uppförandet af en gemensam

byggnad för landshöfdingen och för ländtstatsembetsverket, hvarigenom

byggnadskostnad^! kan nedbringas med 20,000 kronor och

jemväl den framtida underhållskostnaden torde varda icke obetydligt

lägre.

Öfvermtendentsembetet har ansett den beräknade kostuadssumman,

193,000 kronor, böra anvisas att utgå under två år med halfva beloppet

under hvardera året, och hemställer jag, med anslutning härtill,

att Eders Kong!. Maj:t ville föreslå Riksdagen

att till bestridande af kostnaden för uppförande af ny länsresidensbyggnad

i Umeå i enlighet med upprättadt kostnadsförslag bevilja ett

extra anslag af 193,000 kronor att utgå under två år och deraf anvisa

ena hälften eller 96,500 kronor för år 1891.

Reparations- och förändringsåtgärder å vissa kronans hus i Stockholm.

I riksstaten finnes uppfördt ett reservationsanslag till byggnader

och reparationer, hvilket, efter det 1884 års Riksdag på Eders Kongl.

Maj:ts framställning beviljat en förhöjning i anslaget med 44,520 kronor,

numera utgår med 200,000 kronor.

Omförmälda förhöjning var föranledd af en utaf Öfverintendents
-

[10.]

Reparationsoch

förändringsåtgärder

å vissa

kronans hus

i Stockholm.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Sjunde liufrudtiteln.

embetet i underdånigt memorial den 20 November 1883 gjord framställning

rörande det förut utgående anslagets otillräcklighet. I samma

memorial framhöll Embetet ytterligare, att, äfven om en behöflig tillökning

i det årliga underkållsanslaget för kronans hus bifölles, detsamma

ej försloge till bekostande af åtskilliga mera omfattande och

länge uppskjutna arbeten, åsyftande vissa byggnaders skyddande mot

eldfara eller försättande i ett värdigt utvärtes skick eller ock förstärkande

af byggnadsgrunden. På det att dessa arbeten måtte kunna

inom en kortare tidrymd och ej först i mån af tillgång derför å det

årliga anslaget bringas till verkställighet, anhöll Embetet om beviljande

af ett extra anslag för ändamålet af 341,405 kronor.

Vid underdånig anmälan af denna Öfverintendentsembetets hemställan

yttrade dåvarande departementschefen, att han visserligen icke

ville bestrida behöfligheten af de till utförande ifrågasatta arbetena,

men att han dock funne sig förhindrad att understödja förslaget i dess

dåvarande form. Ett flertal af de ifrågavarande arbetena syntes nemligen

departementschefen eg a den omfattning, att hvart och ett af dem

lämpligast borde göras till föremål för en särskild framställning, åtföljd

af fullständig utredning af såväl behofvet af arbetets företagande

som kostnaderna derför, en utredning, som enligt departementschefens

förmenande måste föreligga, innan så betydande anslagsposter blefve

föremål för Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens pröfning. Eders Kongl.

Maj:t fann ej heller skäl att af Riksdagen äska det omförmälda anslaget.

För ett bland de arbetsföretag, som i Öfverintendentsembetets

nyssnämnda skrifvelse voro ifrågasatta, eller försättande i ett mindre

eldfarligt skick af tekniska skolans hus i Stockholm äfvensom för byggnadens

iståndsättande jemväl i öfrigt i vissa af Öfverintendentsembetet

föreslagna hänseenden, beviljade, efter det förnyad utredning i ämnet

egt rum, 1885 års Riksdag ett extra anslag å 88,000 kronor.

Nu har Öfverintendentsembetet i underdånig skrifvelse af den

24 September nästlidet år anmält, att den andel af årliga anslaget

till byggnader och reparationer vid kronans hus, som, utan åsidosättande

af landsortshusen, lämpligen kunde tagas i anspråk för underhållet af

husen i Stockholm — eller omkring 100,000 kronor årligen — visat

sig hittills ej lemna tillgång till andra arbeten än de nödvändigaste

invändigt, framkallade af förändringar inom embetsverken, ombyte af

boställshafvare eller tidens kraf, hvadan också kostnaden för andra

påsynade arbeten vid dessa hus, hvartill anslaget ej lemnat tillgång,

uppgått till betydliga belopp, såsom nästlidet år till ej mindre än

96,276 kronor. Då behof af förbättringar å de ifrågavarande lokalerna

kunde antagas äfven för framtiden vara att motse, har öfverintendents
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Sjun<lo hufyiidtiteln.

57

embetet funnit sig föranlåtet att hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet

anhålla om aflåtande åt nådig proposition till näst sammanträdande

Riksdag i fråga om anvisande af medel till förbättringar utvändigt af

omförmälda hus, dertill enligt upprättadt kostnadsförslag erfordrades ett

extra anslag af 205,350 kronor, att utgå under år 1891 med 100,000

kronor samt under år 1892 med återstående beloppet.

Kostnadsförslaget upptager för följande hus arbeten till nedannämnda

kostnadsbelopp:

Gamla Kungshuset ......................................................... kronor

Kammarrättens hus...........................................................

Marinförvaltningens hus............................................. „

Riksarkivets äldre hus................................................... „

Medicinalstyrelsens hus ................................................... ,,

Gymnastiska Centralinstitutets hus............................ „

Tekniska Högskolans hus ............................................. „

Byggnaderna vid Beridarebanan.................................. „

Tekniska Skolans hus ......................................................

LJtrikesministerho tellet ...................................................... ,,

Landtmäterikontorets hus................................................

Carolinska Mediko-Kirurgiska Institutets äldre hus ,,

Allmänna Garnisonssjukhuset ....................................... „

73.000

6,250

5,950

5,650

4.900

7,000

21.550

1,600

23,250

8,750

2.900

19.000

25.550

Summa kronor 205,350

Ifrågavarande arbeten afse, enligt hvad Öfverintendentsembetet

anför, jemte några taktäckningsåtgärder väsentligast husens försättande

i sådant skick, att de åtminstone ej framstå såsom i ögonen fallande

vanprydliga i jemförelse med enskilda verks och personers angränsande

egendomar. Hvad särskildt angår det s. k. Gamla Kungshuset

å Riddarholmen, hvars historiska betydelse, form och läge mera än

de öfriga husen göra det förtjent af uppmärksamhet, har Embetet trott

sig. böra föreslå äfven någon restaurering i arkitektoniskt hänseende

enligt deröfver upprättade ritningar. Kostnaden för detta arbete, som

omfattar, jemte anbringande af bekröningar å de runda tornen och flyglarne

samt en gafvelornering, äfven murarnes befriande från nuvarande

kalkrappning samt rengöring och fogstrykning, är, såsom nyss blifvit

nämndt, beräknad till 73,000 kronor, då återstående kostnaden för öfriga

i förslaget upptagna byggnader blifver 132,350 ''kronor.

För frågans närmare belysning har Öfverintendentsembetet vidare

anmält, att taxeringsvärdet å kronans egendomar i Stockholm, hvilka

böra underhållas för förutnämnda 100,000 kronor, utgjorde vid 1883

Bill. till Biksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Sjunde hufvudtiteln.

års slut 10,659,000 kronor; att af nämnda 100,000 kronor tagits i anspråk

i medeltal för 10 år omkring 27,000 kronor årligen dels för sådana

byggnader som Riddarholmskyrkan, biblioteks- och nationalmuseibyggnaderna

samt de Kongl. teaterhusen, dels ock för Carl XIII:s

torg och de Kongl. statyerna, hvarefter återstått endast omkring 73,000

kronor för årliga underhållet af öfriga 23 egendomar, afsedda för embetsverk,

undervisningsanstalter, sjukvård m. in., med tillsammans 1,890

salar, rum och förstugor, samt för uppvärmnings- och ventil ationsapparater,

källare, vindar, trappor, uthus, gårdar, planteringar, brandskåp

o. s. v.; äfvensom att förändringsåtgärder, ej hänförliga till vanliga

underhållsarbeten, kostat inom förevarande hus

under år 1888 .................................

............................. kronor

33,350: —

samt år 1889 ....................................

............................. It

26,480: —

eller för båda åren .............................

............................ kronor

59,830: —

I sammanhang härmed har jag att anmäla en af chefen för Generalstaben

gjord framställning om beredande af anslag för inläggande

af brandbotten i Generalstabens hus.

Redan i underdånig skrifvelse den 29 Oktober 1886 anförde chefen

för Generalstaben, att vid de under en följd af år anstälda besigtningar

å kronans åt Generalstaben upplåtna hus å Riddarholmen framställning

gjorts om förstärkande af bjelklaget och inläggande af brandbotten

derofvan i hufvudbyggnaden af berörda hus; att detta arbete af brist

på medel ej kunnat af Öfverintendentsembetet verkställas och att ej

heller utsigt förefunnes att, utan anvisande af särskilda medel, få

detta arbete utfördt, under närmaste tiden i anseende till de dermed

förenade betydliga kostnader, hvilka enligt ett inom Ofverintendentsembetet

år 1883 upprättadt kostnadsförslag beräknats uppgå till 17,120

kronor; att emellertid till följd af saknaden af en dylik brandbotten

Generalstabens hus löpte särdeles stor fara för eld, en fara desto mera

att beakta, som ett för eldfara lätt utsatt industrielt etablissement vore

beläget i generalstabshusets omedelbara närhet; samt att i anledning

häraf och då eu eldsvåda i sistnämnda hus kunde vålla stora och oersättliga

förluster i anseende dertill att dyrbara samlingar, såsom topografiska

kartverket, krigsarkivets böcker, handskrifter och kartor, Generalstabens

bibliotek m. in., vore derstädes inrymda, chefen för Generalstaben

ansett det vara sin pligt att i underdånighet fästa Eders Kongl.

Maj:ts uppmärksamhet på det anmärkta förhållandet med hemställan, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes af tillgängliga medel anvisa det för ifrågavarande

ändamål erforderliga belopp.

I underdånigt utlåtande, som i anledning häraf afgafs af öfver
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Sjunde hnfvudtiteln.

59

intendentsembetet, öfverlemuade Embetet förslag med beskrifning och

planritning rörande ifrågavarande arbeten, af hvilka handlingar framgick,

att vissa i det föregående kostnadsförslaget beräknade arbeten

ansetts kunna uteslutas, men att deremot åtskilliga för husets bestånd

nödvändiga reparationsåtgärder tillkomme såsom en följd af brandbottens

anbringande, samt att kostnaden för de ifrågasatta arbetena,

omfattande förstärkning af bjelklag, inläggning af brandbotten och

deraf föranledd reparation af en del rum, med anledning af den större

utsträckning, arbetena sålunda komma att erhålla, af Embetet beräknats

uppgå till 19,000 kronor.

Sistnämnda belopp äskades ock för ändamålet i denj under den 29

April 1887 till Riksdagen aflåtna nådiga proposition angående statsverkets

tillstånd och behof, men det begärda anslaget blef icke af Riksdagen

beviljadt, hufvudsakligen af det skäl att beviljandet af särskilda

medel till utförande af dylika trygghetsåtgärder mot eldfara möjligen

skulle kunna framdeles åberopas såsom stöd för liknande anspråk från

andra håll samt statsverket derigenom betungas med öfver höfvan stora

utgifter för dess många byggnader, hvilka i likhet med Generalstabens

hus saknade det skydd mot eldfara, som brandbottnar erbjöde.

Frågan om inläggande af brandbotten i omförmälda hus har,

såsom jag redan nämnt, nu af chefen för Generalstaben återupptagits

i underdånig skrifvelse af den 19 nästlidne November. Bemälde chef

erinrar häri, att Generalstabens hus ej kunde sättas i samma kategori

som hvarje annat kronans hus. Byggnaden inrymde nemligen icke

endast tjenstgöringslokaler för Generalstabens officerare, utan innehölle

tillika eu sådan mängd dyrbara samlingar, att dessas förstöring skulle

vålla staten en ej allenast i pekuniärt afseende stor, utan i vissa hänseenden

oersättlig förlust; chefen för Generalstaben ansåge derföre den

ifrågavarande utgiften vara en uppoffring väl värd att göras för att på

möjligast säkra sätt trygga dessa dyrbara samlingar för att förstöras

af vådeld. Chefen för Generalstaben har derföre hemstält, a‘tt Eders

Kongl. Maj:t behagade till förstärkande af öfre bjelklaget och inläggande

af brandbotten i hufvudbyggnaden af Generalstabens hus anvisa

det, enligt af Öfverintendentsembetet år 1883 uppgjordt kostnadsförslag,

härför erforderliga belopp af 17,120 kronor.

Öfver berörda framställning har Öfverintendentsembetet den 10

nästlidne December afgifvit infordradt underdånigt utlåtande. Embetet

erinrar här till en början, att det kostnadsförslag, Embetet upprättade

vid afgifvande af sitt underdåniga utlåtande öfver chefens för Generalstaben

i ämnet förut gjorda hemställan och som jemväl upptog kostnaden

för åtskilliga arbeten, hvilka ansågos böra utföras i samman
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Sjunde hufrndtiteln.

haag med brandbottens inläggning och bjelklagens förstärkning, slutade

å en summa af 19,000 kronor. Sedan dess hafva emellertid,

enligt hvad Embetet anmäler, åtskilliga mindre arbeten, hvilka voro

upptagna i nämnda kostnadsförslag, men som, då Eders Kongl. Maj:ts

nådiga proposition om anvisande af medel till arbetenas utförande i

deras helhet af Riksdagen afslogs, icke kunde på obestämd tid uppskjutas,

blifvit verkstälda eller ock upptagits till utförande under innevarande

år på bekostnad af det ordinarie anslaget till byggnader och

reparationer. Med anledning häraf har Embetet öfverlemnat nytt förslag

i ämnet med beskrifning, kostnadsförslag och planritning, hvaraf

framgår, att kostnaden för den föreslagna brandbotten inläggning och

bjelklagens förändring jemte åtskilliga i beskrifningen närmare angifnä

reparationsarbeten, som ansetts lämpligen böra verkställas i sammanhang

med nyssnämnda arbeten, skulle komma att uppgå till 15,000

kronor; och har Embetet, med framhållande af behofvet af förevarande

brandbotten till skydd för Generalstabens dyrbara arkiv, tillstyrkt, att

för utförande af nu föreslagna arbeten, till h vilkas bekostande det hår dt

anlitade anslaget till byggnader och reparationer icke lemnade tillgång,

särskilda medel måtte beredas till nyssnämnda belopp, 15,000 kronor.

Hvad först vidkommer den af Öfverintendentsembetet gjorda framställning

om anvisande af medel till sammanlagdt belopp af 205,350

kronor för utvändiga reparationer å åtskilliga kronans hus i Stockholm,

kan det efter den erfarenhet, som vunnits vid den årliga pröfningen

af generalförslaget öfver användningen af det ordinarie anslaget till

byggnader och reparationer, svårligen dragas i tvifvel, att icke den

del af nämnda anslag, omkring 100,000 kronor, som årligen kan användas

till underhåll af kronans hus i Stockholm, är otillräcklig för

att hålla husen i fullgodt inre och yttre skick och tillika bekosta de

förändringar i inredning, som tid efter annan påkallas för att byggnaderna

skola motsvara krafven på ändamålsenlig lokal för de institutioner

och embetsverk, som i dem äro inrymda. Följden af denna anslagets

otillräcklighet har blifvit den, att underhållsåtgärder, hvilkas

behöflighet af vederbörande vitsordats, måst år efter annat undanskjutas

till föga fromma för byggnaderna och till skada för statsverket,

som, när reparationerna en gång blifvit oundvikliga, för dem drabbats

af större kostnader, än bristernas afhjelpande, i tid företaget,

skulle kraft.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Sjunde hnfvudtiteln.

61

Af det ordinarie byggnadsanslagets otillräcklighet för sitt ändamål

följer likväl, enligt min åsigt, icke, att en förhöjning deri för närvarande

bör ifrågasättas. Då nemligen anslagsbehofven under denna titel enligt

sakens natur från år till år väsentligt vexla, bör äfven åt dessa vexlingar

i staten gifvas motsvarande uttryck derigenom, att de medel, som

utöfver ett visst årligt minimibelopp tidtals kunna för mera omfattande

reparationsarbeten erfordras, efter särskild framställning för hvarje gång

anvisas under formen af extra anslag. I det jag sålunda instämmer

med Ofverintendentsembetet hvad angår naturen af det utaf Embetet

nu ifrågasatta anslaget, är jag jemväl ense med Embetet om nödvändigheten

att utföra flertalet af de arbeten, som med anslaget skulle bekostas,

dervid jag i fråga om det äskade anslaget för reparationer å

Tekniska Skolans hus erinrar, att i de arbeten, som utfördes med de

af 1885 års Riksdag beviljade medel för iståndsättande af nämnda hus,

icke ingingo utvändiga reparationsåtgärder. Eu blick på det af Embetet

insända kostnadsförslag öfvertygar, att, med undantag allenast för det

s. k. Gamla Kungshuset, samtliga föreslagna arbeten äro att hänföra

till de nödtorftigaste yttre underhållsåtgärder, hvilka staten, lika litet

som hvarje annan husegare, i längden kan åsidosätta, derest icke husen

skola lemnas att förfalla. Ett undantag utgör, såsom nämndt, det

föreslagna arbetet å Gamla Kungshuset, hvilket arbete, enligt Ofverintendentsembetets

förslag, icke skulle inskränkas till ett blott iståndsättande

af byggnaden, utan derutöfver jemväl innefatta eu restaurering

af densamma i arkitektoniskt hänseende. Erkännande det tilltalande

i tanken att åt denna byggnad gifva ett skick, som motsvarar dess

läge och historiska betydelse — och detta så mycket mera som, enligt

hvad de af Öfverintendentsembetet insända ritningar utvisa, ett anslående

resultat i detta afseende skulle kunna vinnas för en jemförelsevis mindre

betydande kostnad — anser jag staten likväl icke böra samtidigt belastas

med kostnaden såväl för detta som för de öfriga föreslagna arbetena

och vid sådant förhållande förstnämnda arbete, såsom mindre oundgängligt,

för närvarande böra vika för de senare. Vid sådant förhållande

torde för närvarande framställning hos Riksdagen endast böra

göras om beviljande för utförandet af öfriga i öfverintendentsembetets

förslag upptagna arbeten af den derför beräknade kostnadssumman,

132,350 kronor, att utgå under loppet af två år.

Då jag härefter går att yttra mig rörande chefens för Generalstaben

förnyade framställning om anvisande af medel för inläggande

af brandbotten i Generalstabens hus, anhåller jag med anledning af

det skäl, som af Riksdagen år 1887 väsentligen anfördes för dess afslag

å Eders Kong!. Maj:ts då gjorda framställning i ämnet, eller att stats
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Sjunde hnfvudtiteln.

verket skulle betungas med öfver höfvan stora utgifter, derest brandbotten

skulle inläggas i de många statens byggnader, som saknade

sådant skydd mot eldfara, att få erinra, att, om det ock i allmänhet

för staten, som genom talrikheten af sina byggnader kan anses vara

sin egen försäkringsgifvare, lika litet må vara skäl att ftur dessas

tryggande mot eldfara vidtaga alltför dyrbara och omfattande åtgärder

som att för dem erlägga brandförsäkringsafgifter, förhållandet likväl

gestaltar sig olika i fråga om en viss kategori af byggnader, sådana

nemligen, som inrymma staten tillhöriga samlingar, företrädesvis arkiv

och bibliotek. Dessa byggnaders uppgift är att bereda ett i möjligaste

mån tryggadt förvaringsrum åt de till stor del oersättliga samlingar,

de innesluta, och denna uppgift kunna byggnaderna icke fylla, derest

icke i främsta rummet är sörjdt derför, att eldfara, så vidt görligt, är

förebygd. Åt denna synpunkt har ock egnats den allra största uppmärksamhet

vid anordnandet af de i senare tider uppförda biblioteksoch

arkivbyggnader.

Då nu, på sätt chefen för Generalstaben anfört, Generalstabens

hus icke endast utgör tjenstelokal för Generalstaben, utan tillika inrymmer

krigsstyrelsens hela arkiv och bibliotek, hvilkas förstörande

genom eldsolycka skulle, oafsedt förlusten i krigsvetenskap!^ hänseende,

kunna, under en kritisk tidpunkt och intill dess det förlorade

materialet hunne ersättas, medföra verkliga vådor för landet, synes

mig intet tvifvel böra råda derom, att ju icke den ifrågavarande

byggnaden är att hänföra till dem, vid hvilka åtgärder till trygghet

mot eldfara äro af alldeles särskildt behof påkallade. Den af Riksdagen

uttalade farhåga, att beviljandet af anslag för ifrågavarande

ändamål möjligen skulle kunna framdeles åberopas såsom stöd för liknande

anspråk från andra håll, torde derföre i detta fall icke kunna

tillmätas afgörande vigt.

På grund af hvad jag sålunda anfört och då det ordinarie byggnadsanslaget

icke lemnar för ändamålet erforderlig tillgång, anser jag mig

ega fullgiltiga skäl att förorda, att af Riksdagen måtte äskas särskilda

medel till bestridande af kostnaden för inläggande af brandbotten och

deraf föranledda arbeten i det åt Generalstaben upplåtna hus i enlighet

med det af Öfverintendentsembetet senast upprättade, å ett belopp af

15,000 kronor slutande kostnadsförslag. Då jag förut i och för åtskilliga

reparationsarbeten å andra kronans hus i Stockholm förordat

äskande af medel till sammanlagdt belopp af 132,350 kronor, att utgå

under två år, och hälften deraf, eller i jemnadt belopp 67,000 kronor,

torde böra beräknas för år 1891, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

ville föreslå Riksdagen

s. 63 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

63

att för bestridande af kostnaden för de af mig förordade reparations-

och förändringsåtgärder å vissa kronans hus i Stockholm bevilja

ett extra anslag af 147,350 kronor, att utgå under två år, och deraf

för år 1891 anvisa ett belopp af 82,000 kronor.

Anläggning af telefonledningar.

Sedan 1889 års Riksdag för anläggning af telefonledningar beviljat

. ett extra anslag af 750,000 kronor, att utgå under fem år, och

deraf anvisat eu femtedel eller 150,000 kronor för år 1890, samt Eders

Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 31 Maj nästlidet år anbefalt

Telegrafstyrelsen att afgifva förslag till användande af det för innevarande

år anvisade anslag, inkom Telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse

den 13 sistlidne September med förslag i sådant hänseende.

Under åberopande af den för nästlidet års Riksdag framlagda

plan, enligt hvilken i första rummet borde till anläggande förekomma

linierim Stockholm—Malmö, Stockholm—Hernösand, Göteborg—Malmö,

Göteborg—Jönköping och Göteborg—Uddevalla med föreslagna utgreningar,

hemstälde Telegrafstyrelsen i nyssnämnda skrifvelse, att

telefonförbindelser medelst en dubbelledning af koppartråd af 3 mm. i

diameter måtte genom telegrafverkets försorg få anläggas mellan Stockholm

och Malmö mgd mellanstationer i Nyköping, Norrköping, Linköping,

Nässjö, Jönköping och Vexiö, en sträcka af 680 kilometer för

en beräknad kostnad af 219,475 kronor. Dervid var afsedt, att den

del af förbindelselinien Stockholm—Malmö, som komme att upprättas

mellan Jerna och Åby jern vägsstationer öfver Nyköping, skulle dragas

utefter landsvägen mellan nämnda jernvägsstationer, men ledningarne

i öfrigt uppläggas å samma stolpar, som användas för statens utefter

jernvägarne uppsatta telegraflinier, äfvensom att för utgreningarne

Nässjö —Jönköping och Alfvesta—Vexiö skulle användas två dubbelledningar

af 2,5 mm. koppartråd. Telegrafstyrelsen uttalade vidare

såsom sin åsigt, att den afsedda telefonförbindelsen mellan Stockholm

och Malmö borde i hela sin utsträckning komma till fullbordande redan

under innevarande år.

Telegrafstyrelsen anmälde vidare, att R. M. Thorburn, Svante Natt

och Dag m. fl. hos Styrelsen gjort framställning om önskvärdheten

deraf, att den dubbla telefonledning mellan Göteborg och Uddevalla,

som vore upptagen i förenämnda plan, måtte snarast möjligt komma till

utförande, i hvilket fall de derför nödiga medel, 26,465 kronor, skulle

af Uddevalla stad räntefritt under tre års tid ställas till Telegrafstyrelsens

disposition; och hemstälde Telegrafstyrelsen med anledning häraf,

[11.]

Anläggning

af telefonledningar
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Sjunde hufrudtiteln.

att ledningen Göteborg—Uddevalla, hvilken eljest torde hafva ifrågakomma

till anläggning först under en senare period, måtte omedelbart

bringas till stånd.

Genom nådigt bref den 5 Oktober nästlidet år täcktes Eders

Kongl. Maj:t, med godkännande af det utaf Telegrafstyrelsen afgifna

förslag till användning af det för år 1890 anvisade anslag för anläggning

af telefonledningar, anbefalla Telegrafstyrelsen att gå i författningom

upprättande af den föreslagna telefonförbindelsen mellan Stockholm

och Malmö jemte utgreningslinier till Jönköping och Vexiö äfvensom

att utföra arbetet under loppet af innevarande år, dervid Telegrafstyrelsen

skulle ega hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig framställning

om sättet för godtgörande af den del af kostnaden för det

ifrågavarande arbetet, hvilken icke kunde bestridas af förut omförmälda

anslag å 150,000 kronor. Tillika bemyndigade Eders Kongl. Maj:t

Telegrafstyrelsen att, sedan ett belopp, motsvarande den beräknade

anläggningskostnaden för telefonförbindelsen mellan Göteborg och Uddevalla,

26,465 kronor, blifvit till Telegrafstyrelsen från Uddevalla stad

förskottsvis inbetaldt, gå i författning om nämnda förbindelses anläggning.

Under erinran att näst efter telefonförbindelsen mellan Stockholm

och Malmö vore i förut omförmälda plan upptagen eu dylik förbindelse

mellan Stockholm och Hernösand, med utgreningslinie till Sollefteå

och'' anläggningskostnaden beräknad för stamlinien Stockholm—Hernösand

till 249,700 kronor samt för utgreningslinien till 22,935 kronor,

har Telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse den 8 nästlidne November

anfört, att telefonanläggningen mellan hufvudstaden och nedre Norrland

alltså syntes böra företagas under år 1891 och att det af flera

skäl vore högst fördelaktigt, om densamma äfven kunde fullbordas

under samma år, åtminstone hvad beträffar hufvudlinien till Hernösand.

Förutom den fördelen, att de betydande norrländska städerna Sundsvall

och Hernösand, hvilkas samfärdsel med hufvudstaden vore ganska liflig,

redan år 1891 kunde komma i åtnjutande af denna telefonförbindelse,

skulle det, enligt Telegrafstyrelsens mening, medföra eu icke obetydligbesparing

i arbetskostnad, om detta anläggningsarbete finge utföras på

en gång i stället för att fördelas på två år, och antagligen kunde äfven

vid anskaffning af materielen betingas billigare pris, då uppgörelse

träffades om en större leverans. Tillverkningen af koppartråd inom

landet hade numera blifvit uppdrifven, så att den erforderliga qvantiteten

s. 65 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

65

af 3 mm. dylik tråd för telefonledningarne mellan Stockholm och

Malmö kunde erhållas af inhemsk tillverkning och till ett pris, som,

då tullafgifterna äfven toges i beräkning, något understege de från

utlandet erhållna anbuden; och Telegrafstyrelsen hade ingen anledning

betvifla, att detta för vårt lands produktion gynsamma förhållande

skulle fortfara äfven beträffande de leveranser af materiel för telefonanläggningar,

som framdeles ifrågakomme.

Då det således ur flera synpunkter syntes önskvärdt, att nödiga

medel kunde erhållas för utförande under år 1891 af den föreslagna

telefonanläggningen mellan Stockholm och Hernösand, har Telegrafstyrelsen

anhållit, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra

framställning derom, att af det för telefonanläggningar beviljade extra

anslag å 750,000 kronor, hvaraf 150,000 kronor skola utgå innevarande

år, måtte för år 1891 anvisas ett belopp af 250,000 kronor.

Lika med Telegrafstyrelsen anser jag den föreslagna telefonlinien

Stockholm—Hernösand böra, i öfverensstämmelse med den för 1889

års Riksdag framlagda plan för anläggning af interurbana telefonlinier,

komma till utförande närmast efter den till anläggning under innevarande

år bestämda linien Stockholm—Malmö, och jag är äfven ense

med Telegrafstyrelsen derom, att vigtiga skäl tala för liniens färdigbyggande

redan under loppet af år 1891. Då emellertid för bestridande

af den del af anläggningskostnaden för nu ifrågavarande linie, hvartill

1891 års anslag icke lemnar tillgång, erforderliga medel torde kunna

beredas genom förskott från telegrafverkets telefonmedel — på sätt

jemväl torde böra förfaras i fråga om godtgörändet af den del utaf

anläggningskostnaden för linien Stockholm—Malmö, som icke kan bestridas

med det för innevarande år anvisade anslag — lärer rubbning

nu icke böra ifrågasättas i den af Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts

förslag för anvisande af anslaget till anläggande af telefonledningar

vidtagna ordning, som förutsätter anslagets fördelning på fem år. Jag

tillstyrker derföre, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att af det beviljade anslaget för anläggning af telefonledningar

på extra stat för år 1891 anvisa en femtedel med 150,000 kronor.

I sammanhang härmed tillåter jag mig erinra, att jag vid underdånig

anmälan den 12 Januari nästlidet år af frågan om beredande af

anslag för anläggande af telefonledningar uttalade såsom min åsigt, att,

derest staten genom anläggning af ett större delen af landet omfattande

telefonnät åtoge sig uppgiften att förmedla telefonsamfärdseln

mellan landets olika delar, komme i vissa afseenden en begränsning,

utöfver den redan nu stadgade, af enskilda personers eller bolags rätt

Bih. till Biksd. Frot. 1890. 1 Sand. 1 Afd. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

[12, 13.]

Den lokala

förvaltningen

af statens

jordbruksdomäner.

[14.]

Reglering af

flottleder i

Norrbottens

län.

66 Sjunde hufvudtitcln.

att anlägga telefonledningar att varda af nöden; och anhöll jag att,

sedan sig visat, om Riksdagen genom anvisande af nödiga medel satte

staten i stånd att åtaga sig nyssberörda uppgift, få förelägga Eders

Kongl. Maj: t förslag till författning i ämnet. Sedan genom Riksdagens

bifall till Eders Kongl. Maj:ts förslag om anvisande för ändamålet af

ett anslag å 750,000 kronor nyssnämnda förutsättning förverkligats,

anmodade jag landshöfdingen in. m. C. A. Sjöcrona att afgifva förslag

till de lagstiftningsåtgärder, som af nu antydda förhållanden påkallades.

Till följd af nämnda uppdrag har landshöfdingen Sjöcrona till Finansdepartementet

inkommit med betänkande i ämnet, åtföljdt af förslag

till förordning i fråga om anläggning och begagnande af enskilda

telegraf-, telefon- och likartade elektriska ledningar; och har Eders

Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 1 nästlidne November öfver berörda

betänkande och förslag infordrat Telegrafstyrelsens underdåniga

utlåtande, hvilket emellertid ännu icke inkommit.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

För bestridande af hit hörande utgifter äro i nu gällande riksstat

såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter

och uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor,

dels ock till resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis, 22,030

kronor; och då de nuvarande anslagen för berörda ändamål fortfarande

äro behöfliga samt, enligt hvad Domänstyrelsen i underdånig skrifvelse

den 15 sistlidne November anfört, anledning saknas att föreslå

förhöjning eller nedsättning i beloppen, hemställer jag lika med Domänstyrelsen,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes för år 1891 å extra stat

äska samma belopp, som äro beviljade för år 1890, dock att, för erhållande

af jemn slutsumma å anslagen under denna hufvudtitel, förslagsanslaget

till resekostnader vid domänförvaltningen må höjas med

83 kronor och således upptagas till 22,113 kronor.

Reglering af Höftleder i Norrbottens län.

I underdånig skrifvelse den 16 nästlidne December bär Domänstyrelsen

anfört, att de norrländska vattendragen, såsom erbjudande

naturliga transportvägar till kusten för skogsprodukter från det inre

landet, genom enskilde skogsegares eller sågverksbolags försorg till

hufvudsaklig del väl redan blifvit för allmän flottning i laga ordning

s. 67 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtitcln.

67

reglerade och med all sannolikhet kunna, hvad återstående ännu oreglerade

vattendrag beträffar, antagas komma att på enahanda sätt efter

hand ordnas för flottning jemväl med afseende å virke från kronans

skogar, för hvilka alltså särskilda åtgärder i detta afseende icke eller

åtminstone endast undantagsvis påkallas.

Ett undantag härifrån utgör likväl Norrbottens län, hvarest reglering

af virkesflottningen ej ännu sträckt sig längre än till hufvudfloderna

eller vissa delar deraf, äfvensom till ett eller annat mindre

vattendrag. Orsaken härtill är, enligt hvad Domänstyrelsen meddelar,

att söka i den omständigheten att länets skogar i vida mindre omfattning

än annorstädes disponeras af enskilde, utan till stor del äro i

kronans eg o. Kronoskogarne bilda här stora sammanhängande komplexer

af flera qvadratmils ytvidd, der vattendragens upprensning

följaktligen ej kan påräknas komma till stånd allenast genom den enskilda

företagsamheten.

Redan tidigt fästes ock uppmärksamheten på behofvet af åtgärder

från kronans sida för vattendragens flottbargörande härstädes. På

grund af nådigt bref den 7 Februari 1873 utfördes sålunda under detta

och de närmast följande tre åren undersökningar angående möjligheten

af och kostnaderna för upprensning af de vattendrag, som berörde

kronans skogar, och i enlighet med förslag, som upprättats vid dessa

undersökningar, blefvo i sammanhang med upplåtelse af flerårig afverkningsrätt

flera vattendrag flottbargjorda genom virkesköpares försorg

derigenom, att skyldighet att inrätta flottled gjordes till vilkor för

köpet, hvarvid köpeskillingen modifierades i förhållande till den beräknade

rensningskostnaden. Detta förfaringssätt, ehuru i ringare omfattning,

användes ock vid de årliga virkesförsäljningarne, hvarjemte

vissa smärre förbättringar i flottlederna utfördes af virkesköpare utan

ersättning, men med understöd af erforderligt byggnadsvirke. På förenämnda

sätt hafva utförts byggnader och rensningsarbeten i flottlederna

till eu beräknad kostnad af omkring en och en fjerdedels

million kronor.

Då emellertid den enskilde helt naturligen sökte göra sig väl

betald för den åtagna skyldigheten genom ett lägre virkespris, och

detta pris i många fall än mera nedtrycktes, emedan det förlagskapital,

som erfordrades för flottledens inrättande, utgjorde för många ett hinder

att uppträda som spekulanter, var det uppenbart, att, om staten sjelf efterhand

utförde dylika anläggningar, kostnaden derför i längden blefve

mindre än den uppoffring, staten finge vidkännas derigenom att anläggningen

af eu flottled gjordes till vilkor vid utbjudandet af flerårig

afverkniugsrätt. På grund häraf hemstälde Domänstyrelsen, att å 1885

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Sjunde luifvudtlteln.

års reservationsanslag till kronoskogarnes förvaltning in. in. måtte

under titel »till inrättande af flottleder i Norrbottens län» för en gång

uppföras 23,000 kronor, hvilken hemställan efter nådig proposition till

Riksdagen ock vard tf bifallen; och har sedermera under derpå följande

åren från nämnda reservationsanslag för samma ändamål utgått tillsammans

33,029 kronor. Dylika byggnads- och rensningsarbeten hafva

upplåtits på entreprenadauktioner och blifvit nöjaktigt utförda af entreprenörerna

under kontroll af vederbörande skogstjensteman.

Såsom nämndt, äro dock endast ett fåtal vattendrag fullständigt

reglerade. Vattendragen inom lappmarkerna, der, enligt § 7 af gällande

afvittringsstadga af den 30 Maj 1873, kronan och andra virkesegare

vid afvittringen förbehållits rätt till flottning i alla de vattendrag,

der flottled finnes eller kan upprensas, äro i regel att anse såsom

allmänna flottleder, hvaremot i orter nedanför lappmarksgränsen, der

afvittringen blifvit verkstäld utan förbehåll af allmän flottning, sådana

vattendrag, som till större eller mindre del beröra enskildes områden,

endast i den ordning gällande förordningar föreskrifva kunna göras

tillgängliga för allmän flottning. Men äfven i fråga om de först nämnda

vattendragen, som äro att, anse som redan befintliga allmänna flottleder,

påkallas åtgärder för att under lagliga former få till stånd bestämmelser

rörande flottledens underhåll och amortering, bildandet af

flottningsförening m. m., hvarförutan det icke kan anses vara sörjdt

för beståndet af arbeten, som i flottleden redan utförts. Domänstyrelsen

har derföre under de närmast föregående-åren, såväl för ordnandet af

underhållet af redan helt och hållet eller delvis upprensade flottleder

som ock för öppnandet af nya sådana, hos vederbörande länsstyrelse

gjort anmälan om åtgärder med afseende å vissa kronans skogar berörande

vattendrag i enlighet med §§ 1 och 7 af gällande flottningsstadga;

och anmäler Domänstyrelsen, att i anledning häraf numera föreligga

nämnda myndighets särskilda utslag angående reglering af trävaruflottning

i två af dessa vattendrag, nemligen Nuortijaurbäcken

och Svärdelfven i Arvidsjaurs socken. Af nämnda handlingar framgår:

att skogstillgången å kronans områden vid det förra vattendraget

beräknats till 180,000 och vid det senare till 925,000 nu mogna timmer

(timmerstockai-), medan från enskildes skogar ansetts årligen vara att

påräkna vid det förra 2,000 och vid det senare 7,500 stockar, eller för

en tid af tio år resp. 20,000 och 75,000 timmerstockar från enskildes

skogar;

att i Nuortijaurbäcken genom skogsförvaltningens försorg utförts

byggnader till ett beräknadt värde af 14,269 kronor samt att för flottningens

fullständiga ordnande ytterligare erfordras arbeten för 11,058

s. 69 Kontrollera mot PDF

Sjunde hnfvudtiteln. 69

kronor, hvadan, jemte synekostnaden 724 kronor, hela kostnaden utgör

26,051 kronor;

att i Svärdelfven genom enskildes försorg utförts byggnader till

uppskattadt värde af 6,494 kronor 40 öre samt att ytterligare arbeten

erfordras för 77,200 kronor, hvadan, med tillägg af synekostnaden, hela

kostnaden utgör 84,490 kronor; samt

att för ersättande af dessa kostnader kommer att å hvarje flottad

timmerenhet läggas en afgäld, beräknad i förhållande till virkesmängden

efter tio års amortering med sex procent ränta å oguldet kapital.

Om utförandet af ofvan nämnda arbeten med rätt att uppbära

stadgade amorteringsafgälder har Styrelsen trädt i underhandling med

enskilda personer i orten, men har för sådan uppgörelse fordrats utfästelse

från Styrelsens sida att inom amorteringstiden låta utbjuda

till försäljning och afverkning hela den beräknade skogstillgången å

kronans mark vid vattendragen. Ehuru sådan afverkning endast skulle

omfatta mogen skog och olägenheter ur forstlig synpunkt ej vore att

befara, derest utsyningen försigginge enligt godkända regler, vore det

likväl enligt Domänstyrelsens mening af många anledningar med kronans

fördel mest öfverensstämmande, att kronan egde fria händer vid

förekommande virkesförsäljningar; och har Domänstyrelsen fördenskull

ansett det vara fördelaktigast, att nämnda flottledsanläggningar

utfördes genom statens försorg, för hvilket ändamål skulle erfordras

särskildt anslag, hvilket såsom egentligen varande ett förlagskapital,

som jemte sex procent ränta genom inflytande amorteringsafgälder å flottgodset

efter hand återgäldades, likväl ej syntes böra sammanblandas

med reservationsanslaget för kronoskogarnes förvaltning, utan förvaltas

såsom en särskild förlagsfond för reglering af flottleder från kronans

skogar i Norrbottens län. Då, såsom förut blifvit nämndt, enahanda åtgärder

erfordrades äfven vid flera andra vattendrag, har Domänstyrelsen

ansett ett under några år utgående anslag af högst 100,000 kronor

om året för ändamålet vara erforderligt.

På grund af det anförda har Styrelsen i underdånighet hemstält,

att ett anslag af 100,000 kronor för hvartdera af åren 1890 och 1891

måtte anvisas såsom förlagsfond till bestridande af kostnader för reglering

af flottleder från kronoskogar i Norrbottens län, hvilken fond

syntes böra af Statskontoret förvaltas; och har Domänstyrelsen anhållit

om nådigt bemyndigande att till en början för de med reglering

af förenämnda två vattendrag förenade kostnader få af nämnda fond

i mån af behof hos Statskontoret reqvirera och utbekomma 90,000 kronor.

Bland åtgärder, som kunna vidtagas för fruktbargörandet af det

betydande, men genom ogynsamma kommunikationsförhållanden till

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Sjunde liufvudtiteln.

stor del bundna kapital, staten eger uti sina ofantliga skogstillgångar

i Norrbotten, intages otvifvelaktigt främsta rummet af sådana, som

afse att genom åvägabringande af flottleder möjliggöra det derförutan

för afnämare oåtkomliga virkets afsättning. Då, på sätt Domänstyrelsen

anfört, det hittills i allmänhet för ändamålet använda förfaringssätt,

att vid virkesförsäljningar skyldighet att inrätta flottled ålagts köparen

såsom vilkor för köpet, icke kunnat undgå att väsentligt nedtrycka

virkesprisen och minska konkurrensen vid försäljningarne, måste det i

många bill ställa sig fördelaktigare för staten att sjelf utföra dessa

anläggningar, för hvilka godtgörelse, beräknad att motsvara årlig amortering

och ränta på det utlagda kapitalet, skulle beredas staten genom

afgälder å det flottade timret. De medel, som för sådant ändamål

anslås, kunna, enligt min åsigt, svårligen erhålla en mera produktiv

användning, och jag kan derföre icke annat än skänka mitt lifliga förord

till Domänstyrelsens framställning om anvisande af särskilda medel

för att sätta staten i tillfälle att i större utsträckning, än hittills varit

möjligt, sjelf anlägga flottleder.

Hvad beträffar den form, hvarunder medel för ifrågavarande

ändamål böra anvisas, är jag ense med Domänstyrelsen derom, att ett

blifvande anslag icke bör sammanblandas med reservationsanslaget för

kronoskogarnes förvaltning, men kan å andra sidan icke, åtminstone

ej förr än eu mera detaljerad utredning angående de arbeten, som i

omförmälda hänseende skola under de närmaste åren komma till utförande,

blifvit åvägabragt, förorda bildandet, på det af Domänstyrelsen

föreslagna sätt, af en särskild förlagsfond för bestridande af kostnaderna

för flottledsregleringarne. För ändamålet synes mig under närvarande

förhållanden tillfyllest, att för bestridande af omförmälda kostnader

å extra stat för år 1891 anvisas ett extra anslag till belopp af

100,000 kronor, dervid Eders Kongl. Maj:t är oförhindrad att, derest

arbeten af ifrågavarande slag skulle anses böra utföras redan under

innevarande år, låta Statskontoret i mån af behof förskjuta de medel,

som inom nyssnämnda belopp kunna erfordras. Derest anslaget varder

beviljadt, torde Eders Kongl. Maj:t vidare vilja meddela närmare bestämmelser

i fråga om sättet för redovisningen och förvaltningen af inflytande

flottningsafgifter, hvilka jemväl torde höra af Domänstyrelsen

få för nu omförmälda ändamål disponeras.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för bestridande af kostnaderna för reglering af flottleder i

Norrbottens län anvisa ett extra anslag för år 1891 å 100,000 kronor

s. 71 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

71

äfvensom medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen, må för

enahanda ändamål disponeras.

Skogsodlingens befrämjande.

Till detta ändamål är å. extra stat för innevarande år — i likhet

med hvad som skett för år 1889 — anvisadt ett belopp af 25,000

kronor. Ifrågavarande medel äro, enligt Riksdagens föreskrift, afsedda

att i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som

understödja enskilde skogsodlare genom tillhandahållande af skogsfru

och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde vid

skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag icke må till något

län utgå med högre belopp, än hvad landsting och hushållningssällskap

tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet anslagit, ej heller till

högre belopp än 2,000 kronor för hvarje landstingsområde.

Att det ändamål, för hvilket ifrågavarande anslag anvisats, omfattats

med intresse, framgår deraf att de för de särskilda länen begärda

andelar af 1889 års anslag sammanlagdt uppgingo till 26,800

kronor eller 1,800 kronor utöfver anslagets belopp. Vid deri reduktion

af de äskade beloppen, som till följd häraf vid anslagets fördelning

måste ega rum, iakttogs, att det anslaget Överskjutande beloppet afdraga

å de till 1,000 kronor och derutöfver uppgående anslagsfordringarne

i förhållande till de begärda anslagens storlek, hvaremot begärda

anslag, som understego 1,000 kronor, till äskadt belopp oafkortade beviljades.

Inom den för anmälan om delaktighet i 1890 års anslag genom

nådigt cirkulär den 31 Maj 1889 stadgade tid eller utgången af nästlidet

år hafva ingått dylika anmälningar till sammanlagdt belopp af

29,000 kronor. Det, såsom häraf synes, oförminskade intresset för denna

angelägenhet synes mig böra mana till försatt anvisande af medel för

ändamålet.

Vid underdånig anmälan den 12 Januari nästlidet år af frågan

om äskande för år 1890 af anslag för nu förevarande ändamål utvecklade

jag de skäl, som enligt min mening gjorde önskvärd!, att staten,

förutom det understöd, som genom anslaget komme att lemnas de

korporationer i orterna, hvilka visat sig vilja verka för skogsodlingens

befrämjande, äfven omedelbart genom tillhandahållande för billigt pris

af skogsfrö och plantor äfvensom genom handledning vid skogsodling

och skogsplantering m. m. verkade i samma syfte. Jag föredrog äfven

vid samma tillfälle ett af Domänstyrelsen på min begäran i ämnet

[15.J

Skogsodlingens

befrämjande.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Sjunde hufrudtiteln.

afgifvet yttrande, deruti Styrelsen bland annat meddelat, att, under förutsättning

att förslaget till ny reglering af skogsstaten, deri ett ökadt

antal kronojägare var uppfördt, blefve godkändt, svårighet ej borde

möta att särskildt i landets skogfattigare provinser lemna biträde och

handledning vid skogsodling å enskilde tillhörande områden; och anhöll

jag med afseende härå att, derest Riksdagen beviljade det föreslagna

beloppet till skogsodlingens befrämjande och skogsförvaltningen

genom den nya regleringens vidtagande erhölle den för de antydda

åtgärdernas utförande behöfliga förstärkning, få återkomma till förevarande

fråga.

Sedan sistnämnda båda förutsättningar inträffat, täcktes ock Eders

Kongl. Majit på min underdåniga hemställan genom nådigt bref den

31 Maj nästlidet år anbefalla Domänstyrelsen att inkomma med förslagtill

närmare föreskrifter i fråga om skogsförvaltningens medverkan för

främjande af enskildes, särskildt smärre jordegares, skogsvård. I underdånig

skrifvelse den 28 sistlidne Oktober har emellertid Styrelsen

meddelat, att, då närmare utredning om sättet för ordnandet af denna

angelägenhet påkallades och samverkan med hushållningssällskapen för

sagda ändamål vore af vigt, Styrelsen ansett sig böra inhemta yttranden

från nämnda sällskap, hvarföre Styrelsen anhölle, att med utgifvande!.

af det anbefalda förslaget finge anstå, till dess berörda yttranden

hunnit afgifvas och full utredning i öfrigt vunnits. Då resultatet af

den pågående utredningen naturligen bör afvaktas, är jag ännu icke i

tillfälle att underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning förslag till föreskrifter

uti ifrågavarande afseende.

Jag inskränker mig sålunda för närvarande att hemställa, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för skogsodlingens befrämjande för år 1891 bevilja ett extra

anslag af 25,000 kronor, att ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

för att i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap,

som understödja enskilde skogsodlare genom tillhandahållande af skogsfrö

och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde

vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag icke må till

något län utgå med högre belopp, än hvad landsting och hushållningssällskap

tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet anslagit, ej

heller till högre belopp än 2,000 kronor för hvarje landstingsområde.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Sjunde lrufrudtiteln.

73

i nq t S''umman af de utaf mig tillstyrkta anslagen å extra stat för år

891 utgor 875, ^34 kronor mot 410,300 kronor i riksstaten för år 1890.

Statsrådets ofnga ledamöter instämde i hvad föredragande departementsehefen

sålunda hemstält och föreslagit beträffande anslagen under

nådigt biMlUd e n; °C1 )Ghagade Hans MaJ:t Kommgen dertill lemna

Ex protocollo:

Adolf von Hofsten.

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

10

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Näjd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11

januari 1S90.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre yoN Essen,

friherre Akeriitelm,

ÖSTERGREN,

Groll och

WIKBLAD.

Departementschefen, statsrådet Wennerberg föredrog följande ärenden

rörande regleringen af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat och de

till samma hufvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof; hvarvid

departementschefen yttrade, beträffande

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Åttonde hufvudtiteln.

Ordinarie anslag:

Departementets afdelning’ af Kong!. Maj-.ts kansli.

[1.] Då vid 1878 års riksdag stat faststäldes för ecklesiastikdepartementets

Anslaget till afdelning af Eders Kongl. Maj:ts kansli, upptogs i densamma ett belopp

amanuenser af 13,300 kronor till amanuenser, vikariatsersättningar under semester,

m. m. j-enskrifning och extra vaktbetjente in. m. Af detta belopp beräknades

2,000 kronor till biträde vid utförande af de statistiska arbetena inom

departementet samt återstoden till öfriga ofvannämnda ändamål.

Som anslaget i sin helhet snart visade sig för knappt, har blott

ett belopp af omkring 1,500 kronor användts till statistiskt biträde,

hvarefter, sedan utgifter för vikariafsersättningar, renskrifning och extra

vaktbetjening bestridts af anslaget, återstoden användts till amanuensernas

aflönande.

De arfvoden, som kunnat åt dessa tjensteman beredas, hafva emellertid

icke motsvarat det arbete, som af dem fordrats. Fem amanuensbefattningar

inom departementet äro förenade med månatligt arfvode

af ett hundra kronor. Det arbete, som är förbundet med dessa befattningar,

är emellertid i förhållande till aflöningen ganska betydligt.

Tjenstgöringen omfattar största delen af förmiddagen och medför ofta

hemarbete. Åt öfrige amanuenser, hvilka icke uppbära månadsarfvode,

har godtgörelse utgått såsom gratifikationer vid hvarje års slut, då man

jemväl sökt att i form af gratifikation bereda någon ökad arfvodesförmån

åt de med månatligt arfvode anstälde amanuenserna. Dessa

gratifikationer, dem man lämpat efter omfånget och beskaffenheten af

det under året uträttade arbetet, hafva i följd af anslagets begränsade

belopp icke kunnat beviljas till högfe belopp än, såsom exempelvis

under senaste året, högst 250 kronor; för de amanuenser, hvilka icke

åtnjutit månadsarfvode, hafva, såsom nämndt, dessa gratifikationer utgjort

all den ersättning, som de för ett ganska flitigt arbete erhållit.

I betraktande af dessa förhållanden torde en förhöjning af anslaget

finnas vara väl behöflig.

Billigheten af en dylik förhöjning torde jemväl framgå af en jemförelse

med förhållandet i förevarande hänseende inom civildepartementet.

Antalet mål är i båda departementen ungefär lika stort, men

inom civildepartementet förekommer icke någon statistisk afdelning, motsvarande

den inom ecklesiastikdepartementet inrättade. Medan arbetet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

3

inom sistnämnda departement är, oberäknadt den statistiska afdelningen,

ungefär lika omfattande som inom civildepartementet, och ehuru ecklesiastikdepartementet

genom det till statistiskt biträde utgående arfvodet

får vidkännas en särskild utgift af 1,500 kronor, är dock dess ifrågavarande

anslag 1,700 kronor mindre än civildepartementets anslag för

samma ändamål. En förhöjning af ecklesiastikdepartementets anslag

åtminstone till samma belopp som det för civildepartementet anvisade

torde fördenskull vara med skäl påkallad.

På grund af det nu anförda hemställer jag, det täcktes Eders

Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen, att det i riksstaten under ecklesiastikdepartementets

afdelning af Eders Kongl. Maj:ts kansli upptagna anslag

för amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning m. m. måtte

höjas från dess nuvarande belopp, 13,300 kronor, till 15,000 kronor,

eller med 1,700 kronor, hvarigenom alltså anslagsposten till ecklesiastikdepartementets

afdelning af Eders Kongl. Maj:ts kansli skulle

i sin helhet ökas från 77,100 kronor till 78,800 kronor.

Riksarkivet.

Som riksarkivets nya tillbyggnad vid slutet af år 1890 skall vara [2.J

sä färdig, att den kan tagas i besittning för sitt ändamål, bär riks- E!,darfmd

arkivarien i skrifvelse den 30 oktober 1889 anmält behofvet af erfor- IUi“''uia''

derlig aflöning från och med år 1891 åt en eldare, helst en examinerad

maskinist, för skötandet af den i nämnda tillbyggnad apterade värmeapparaten.

För denne eldare funnes bostad beredd i husets källarvåning,

och riksarkivarien har i underdånighet hemstält, det Eders Kongl. Maj:t

täcktes af Riksdagen utverka till aflöning åt bemälde eldare ett årligt

belopp på ordinarie stat af 1,000 kronor, deraf 700 kronor skulle utgå

såsom lön och 300 kronor såsom tjenstgöringspenningar, jemte rätt för

eldaren till ett ålderstillägg å lönen af 100 kronor efter fem års väl

vitsordad tjenstgöring; vid hvilken framställning öfverintendentsembetet,

i deröfver afgifvet utlåtande, icke haft något att erinra.

Då emellertid ifrågavarande utgiftspost synes mig böra sättas i

öfverensstämmelse med en likartad vid kongl. biblioteket, tillstyrker

jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på ordinarie

stat anvisa till aflöning åt en eldare vid riksarkivet ett belopp af 800

kronor, hvaraf 500 kronor såsom lön och 300 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

med rätt i öfrigt för denne eldare att åtnjuta fri

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Åttonde hufvudtitolu.

bostad samt att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring erhålla ett

ålderstillägg å lönen af 100 kronor att utgå af åttonde hufvudtitelns

förslagsanslag: ålderstillägg; kommande härigenom riksarkivets stat att

ökas från 38,500 kronor till 39,300 kronor.

Kleresistaten.

[3.] Till Eders Kongl. Maj:t har domkapitlet i Kalmar öfverlemnat en

ffr°Fogeiforsat kontraktsprosten i Handbörds kontrakt A. H. B. Lind gjord ansök''

församling, ning, att, då enligt nådiga brefvet den 31 maj 1888 Fogelfors församling

från och med år 1889 utgjorde en från Högsby moderförsamling

i alla frågor, som rörde byggnad och underhåll af kyrka med hvad

dertill hörde äfvensom folkskoleväsendet, oberoende annexförsamling,

sökanden måtte tillerkännas rätt till prosttunna jemväl för nämnda

annexförsamling. Öfver denna ansökning hafva, efter inhemtande af

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Kalmar län yttrande, kammarkollegium

och statskontoret afgifvit infordradt underdånigt utlåtande

och dervid anfört, att prosten i Handbörds kontrakt, bestående af Högsby,

Långemåla, Fagerhults, Kråksmåla, Fliseryds och Fogelfors församlingar,

enligt kronoräkenskaperna åtnjöte ersättning för fyra tunnor

kronötiondespanmål samt enligt nådiga brefvet den 29 juni 1883 derjemte

13 kronor 32 öre, utgörande värdet å en tunna sådan spanmål,

hälften. råg och hälften korn, förvandlad till penningar på sätt kongl.

förordningen den 23 juli 1869 föreskrefve, samt hemstält, att till Riksdagen

måtte aflåtas nådig proposition om uppförande under anslaget

till kleresistaten af ytterligare ett belopp af 13 kronor 32 öre årligen

att till kontraktsprosten i Handbörds kontrakt utgå från och med

år 1891.

I öfverensstämmelse med hvad kammarkollegium och statskontoret

sålunda tillstyrkt hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att såsom ersättning för prostetunna, tillkommande

kontraktsprosten i Handbörds kontrakt för Fogelfors församling,

bevilja 13 kronor 32 öre att årligen utgå från och med år 1891 och

för sådant ändamål höja den under kleresistaten uppförda anvisning

i kontant, 20,632 kronor, till 20,646 kronor, eller med ett jemnadt

belopp af 14 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Åttonde liutvudtiteln.

5

Universiteten.

Till 1885 års Riksdag aflat Eders Kongl. Maj:t, i anledning af veder- [4.]

börandes underdåniga anhållan, proposition derom, att årsanslaget till Underhåll af

underhäll och reparationer af Lunds universitets byggnader måtte varda höjdt bitets tyggmed

6,000 kronor, eller från 4,000 kronor till 10,000 kronor. Såsom naderskäl

härför anfördes, att under de närmast föregående åren flera nya

kyggnader tillkommit, nemligen en betydande tillbyggnad af de kemiska

laboratoriernas hus, universitetshuset, gymnastikbyggnaden, den då snart

färdiga byggnaden för fysiska institutionen och den förestående byggnaden

för patologislct-anatomiska institutionen; samt att härigenom underhålls-

och reparationskostnaderna måste betydligt ökas, särskild!,

med hänsyn dertill att universitetshuset kräfde ett drygt underhåll i

följd af byggnadens mera monumentala utstyrsel. Riksdagen ansåg

väl, att med afseende på det uppkomna nya behofvet någon tillökning

i anslaget borde beviljas; men med hänsyn till den omständigheten,

att förhöjningen påkallades hufvudsakligen för nya och under byggnad

varande hus, fann Riksdagen denna tillökning då icke böra bestämmas

så hög som ifrågasatts, utan lämpligen kunna inskränkas till 4,000

kronor. Konsistorium har nu ytterligare andragit, hurusom under de

lem år, som förflutit sedan den förra framställningen gjordes, behofvet

af den begärda förhöjningen allt mer gjort sig gällande. Universitetshuset

hade visat sig kräfva vida större underhållskostnad, än förut

kunnat beräknas, och reparationsarbeten, som varit väl behöfliga, både

måst undanskjutas i brist af medel, hvadan fara hotade att, om anslaget

icke ökades, åtskilliga byggnader skulle taga sådan skada, att

dess afhjelpande sedan måste orsaka större utgifter.

Hvad konsistorium sålunda anfört synes mig utgöra giltigt skäl

för att ifrågavarande anslag nu varder höjdt till det vid 1885 års riksdag

begärda belopp. Jag tillstyrker derför, att Eders Kongl. Maj:t

behagade föreslå Riksdagen att bevilja förhöjning i årsanslaget till

underhåll och reparationer af Lunds universitets byggnader med 2,000

kronor, hvarigenom detta anslag skulle komma att uppgå till 10,000

kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Åttonde liufvudtiteln.

Karolinska m e diko -k irurgiska institutet.

Med underdånig skrifvelse den 30 sistlidne september har kanslern

för Upsala universitet öfverlemnat och till bifall förordat en framställning

af lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet om, bland

annat, särskild! anslag till institutets bibliotek å 5,000 kronor, höjning

af anslaget till histologiska institutionens materiel med 1,000 kronor samt

höjning af anslaget till fysiologiska laboratoriet med 500 kronor.

[5.] '' Beträffande behofvet af ett särskilda anslag till biblioteket har lärare
SiärStanibuö

k°Hegiet meddelat följande. Institutets bibliotek, som grundlagts geS

a° ‘tekel W nom öfverlemnande till institutet af den boksamling, som tillhört det

forna »Collegium medicum», hade företrädesvis tillväxt genom gåfvor.

Läroverkets egna lärare, läkare så inom som utom hufvudstaden, medicinska

författare och offentliga institutioner i in- och utlandet hade tid

efter annan riktat biblioteket med skrifter inom de vetenskapsområden,

som utgjorde föremålet för institutets verksamhet. Äfven större donationer

af hela boksamlingar hade biblioteket vid liera tillfällen fått mottaga.

Bland äldre sådana kunde nämnas Casten Rönnows, David Schulz

von Schulzenheims, C. von Wejgels, C. Carlanders och A. J. Hagströmers;

i senare tid hade biblioteket företrädesvis i Anders Retzii

och Magnus Huss’ boksamlingar fått mottaga värdefulla tillökningar.

Bibliotekets tillväxt genom inköp hade deremot ständigt varit ringa.

Exempelvis hade under de 33 åren 1856—1888 genom inköp tillkommit

endast omkring 1,700 nya verk. Anledningen till detta förhållande

hade naturligtvis varit ringheten af de medel, som stått till bibliotekets

förfogande. För detsammas förökande hade nemligen aldrig funnits något

särskildt anslag, utan hade kostnaderna derför blifvit bestridda af det

s. k. allmänna materialanslaget.

Den boksamling, som sålunda blifvit sammanbragt, omfattade för

närvarande omkring 22,000 volymer. Den bestode uteslutande af arbeten

i medicin och dermed närbeslägtade vetenskaper samt vore den

största samling af detta slag, som vårt fädernesland egde. För 1700:talet

och tiden till 1820 kunde densamma, tack vare de ofvannämnda donationerna,

anses vara, om icke fullständig, så dock tendigen väl försedd;

för den derpå följande tiden, intill vid pass 1860, vore biblioteket ej

heller allt för illa utrustadt, åtminstone inom de anatomiska och fysiologiska.

facken, hvaremot förhållandet vore ett annat för den senaste tiden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

7

De disponibla medlens otillräcklighet hade nemligen år för år blifvit

allt mer känbar, helst den litterära produktionen på den medicinska

vetenskapens område, liksom på de flesta andra, under senare tider

erhållit en oerhörd utveckling. En omständighet, som i sammanhang

härmed borde uppmärksammas, vore att resultaten af de medicinska

och naturvetenskapliga forskningarna nu i mycket högre'' grad än förr

nedlades i tidskrifter. Huru detta förhållande inverkat på institutets

bokförvärf framginge deraf, att åren 1856—1864 prenumererats å 28 tidskrifter,

under det att tillgångarna medgifvit inköp af 60 till 70 nya

verk årligen, år 1864 hade tidskrifternas antal ökats till 33, medan

ännu 40 till 50 nya verk under den närmast följande tiden kunde genom

köp årligen förvärfvas. I närvarande stund hade deremot tidskrifternas

antal stigit till 84, och kostnaden härför uppginge till ett så högt belopp,

att det disponibla anslaget icke medgåfve inköp af ett enda nytt

verk. Med anledning häraf hade institutets biblioteksnämnd underkastat

tidskriftsprenumerationen en särskild granskning, men dervid kommit

till det resultat, att ingen reduktion vore möjlig. Tvärtom framginge

det af de talrika reqvisitioner, som från biblioteket måste nekande

besvaras, att äfven antalet tidskrifter vore allt för otillräckligt;

och huru ringa detta i sjelfva verket vore, visades deraf, att den månatligen

utkommande »Index medicus» redogjorde för innehållet i närmare

ett tusen medicinska periodiska skrifter, under det att den i Göttingen

utkommande publikationen »Bibliotheca medico-chirurgica» på

hvarje nummers omslag innehölle en förteckning på omkring 80 de

vigtigaste medicinska tidskrifter, af hvilka institutet ej egde flere än 27.

Men om också biblioteket företrädesvis måste tillgodose behofvet''

af tidskrifter, dels på grund af dessas vigt för de vetenskapliga studierna,

dels derför att det i allmänhet icke kunde förutsättas, att sådana

anskaffades af enskilde forskare, så kunde den icke-periodiska

litteraturen derför ej undvaras. Hufvudarbeten inom den medicinska

vetenskapens olika grenar, vigtigare monografier, större och dyrbarare

planschverk samt dylikt* kunde i de flesta fall blott genom offentliga

samlingar göras tillgängliga för dem, som deraf hade behof. Men i

närvarande stund förmådde, såsom sagdt, institutets bibliotek ej anskaffa

ett enda nytt sådant verk. Blott till inköp af fortsättningen af några

få arbeten, af hvilka man redan förut anskaffat början, hade medel

anvisats utöfver dem, som åtginge till bekostande af tidskrifterna.

En följd deraf, att biblioteket tillkommit företrädesvis genom donationer

och att inköpen på grund af medlens otillräcklighet icke kunnat

systematiskt bedrifvas, vore äfven, att uti förrådet af äldre litteratur

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Åttonde hufvudtiteln.

betänkliga luckor förefunnes. Sålunda saknades ej sällan sjelfva de grundläggande

arbetena inom åtskilliga af medicinens grenar, och flere fack, såsom

oftalmologi, pediatrik, hygien o. s. v., vore så illa representerade, att

biblioteket inom dem alldeles icke kunde tillgodose specialstudiernas behof.

Det vore således ej blott till anskaffande af den nyutkommande

litteraturen, som tillgångar borde förefinnas; äfven för kompletterande af

den äldre litteraturen likasom till fyllande af luckor i tidskriftsserier och

dylikt erfordrades ej ringa medel, om biblioteket skulle kunna fylla de

anspråk, som måste ställas på Sveriges enda medicinska specialbibliotek.

Att icke landets öfriga offentliga boksamlingar i någon nämnvärd

grad förmådde fylla de brister, som funnes i karolinska institutets

bibliotek, framginge deraf, att kongl. biblioteket enligt det derför utfärdade

nådiga reglementet icke anskaffade någon medicinsk litteratur,

att vetenskapsakademiens bibliotek, eljest så rikt på det naturvetenskapliga

området, icke heller förvärfvade rent medicinska skrifter, samt

att svenska läkaresällskapet endast anskaffade tidskrifter inom den praktiska

medicinens område. Återstode alltså de båda universitetsbiblioteken.

Enligt från vederbörande bibliotekarier erhållna uppgifter använde

hvartdera af dessa årligen omkring 1,100 till 1,200 kronor till

inköp af medicinsk litteratur, således ännu mindre belopp än karolinska

institutet hittills för ändamålet disponerat. I jemförelse med andra

vetenskaper, hvilka nästan alla hade till sitt förfogande åtminstone

någorlunda väl tillgodosedda boksamlingar, vore alltså, enligt lärarekollegiets

mening, medicinen i bibliotekshänseende att anse såsom den

mest vanlottade i vårt land. Om härför skulle rådas bot, så syntes

karolinska institutets bibliotek framför öfriga offentliga boksamlingar

böra ihågkommas med nödiga medel, icke blott derför att det vore

fästadt vid landets största medicinska läroverk, utan ock derför att

dess samlingar redan vore så omfattande, att de med mindre kostnad,

än annorstädes skulle vara fallet, kunde kompletteras och fullföljas.

Dertill borde läggas, att det anslag, som för sagda ändamål beviljades

karolinska institutet, icke uteslutande komme dess lärare och studerande

eller hufvudstadens läkare till godo. Med den samverkan, som på senaste

tiden utbildats mellan landets samtliga större bibliotek, kunde nemligen

statens bokförråd, ehvad det förvarades på den ena eller andra

platsen, betraktas såsom ett enda, hvilket vore tillgängligt för hvarje

forskare inom landet utan afseende på hans boningsort. Den genom

kongl. bibliotekets försorg årligen utkommande accessionskatalogen gåfve

underrättelse om de olika bibliotekens bokförvärf, och i den sändning

af böcker från ett bibliotek till ett annat, som företrädesvis under de

s. 9 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtitein. 9

sista åren egt rum, hade äfven karolinska institutets bibliotek, i mån

af sina samlingars tillgångar, deltagit.

Vid beräkningen af det nuvarande anslagsbehofvet för institutets

bibliotek borde tagas i betraktande, att tillgångar erfordrades

till inköp af tidskrifter;

» » » nyutkommande litteratur;

» komplettering af förefintliga defekter och inköp af vigtigare

äldre arbeten;

» bindning.

Då, såsom ofvan sagts, så godt som hela det nuvarande anslaget

åtginge till inköp af tidskrifter, borde kostnaden för dessa, om någon,

ehuru obetydlig tillökning i deras antal skulle kunna erhållas, ej sättas

lägre än till 2,000 kronor; nyutkommande litteratur i bokform kräfde

minst 1,000 kronor, helst som större verk ofta kostade många hundra

kronor; och om till fyllande af luckor i den äldre litteraturen likaledes

ansloges 1,000 kronor, så skulle blott de känbaraste bristerna dermed

kunna afhjelpas. För bestämmande af det till bindning behöfliga beloppet,

hade en räkning af obundna arbeten i biblioteket skett, hvilken

gifvit vid handen, att för närvarande funnes 2,376 obundna volymer.

Med en medelkostnad för hvarje band af 2 kronor, skulle inbindningen

alltså för närvarande kräfva en summa af 4,752 kronor, eller i rundt tal

5,000 kronor. Då det emellertid ej kunde ifrågakomma att på en gånglåta

binda ett så stort antal volymer, kunde inbindningskostnaden i det

årliga anslaget lämpligen sättas till 1,000 kronor. Beräkningen af det

erforderliga årliga anslaget blefve alltså följande:

till tidskrifter............................................................................... kronor 2,000: —

)) nyutkommande litteratur, deri inbegripet fortsättning

af förut inköpt,........................................................... » 1,000: —

)) vigtigare äldre litteratur och komplettering af defekter

....................................................................................... » 1,000: —

)) inbindning .............................................................................. » 1,000: —

Summa kronor 5,000: .—

Såsom ofvan nämnts, hafva kostnaderna för biblioteket hittills bestridts

af anslaget till vård, underhåll och förökande af institutets samlingar

samt till diverse materiella behof, stort 15,000 kronor. I särskild

skrifvelse den 23 sistlidne maj, hvilken skrifvelse den 8 derpå följande

juni blifvit af kanslern till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnad, har emellertid

lärarekollegiet anmält berörda anslags otillräcklighet och hurusom

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO Åttonde hufvudtiteln.

å detsamma vid 1888 års slut uppkommit eu brist af icke mindre än

4,270 kronor 23 öre.

Denna brist både sålunda uppstått, att

utgiften till uppvärmning och ventilation, som beräknats

till 4,100 kronor, uppgått till 6,098 kronor 99 öre,

i följd hvaraf denna post öfverskridits med icke

mindre än................................................................................. kronor 1,998: 99

kostnaden för gasförbrukning, beräknad till 2,400 kronor,

hade uppgått till 2,920 kronor, hvadan å denna

post uppstått en brist af................................................... » 520: —

renhållning af gård och gata, som beräknats till 800

kronor, hade kostat 1,229 kronor 75 öre, eller utöfver

beräkning......................i........................................... » 429: 75

anslaget till tryckning in. in., upptaget i budgetsförslaget

till 800 kronor, hade uppgått till 1,547

kronor 15 öre, eller öfverskridits med........................ » 749: 15

biblioteket, hvars årsutgift upptagits till 1,900 kronor,

hade kräft en kostnad af 2,495 kronor 98 öre, i

följd hvaraf å biblioteksanslaget uppstått en brist

af........................................................................................ » 595: 98

slutligen hade å posten underhåll och reparationer, upptagen

till 924 kronor, utgått 1,884 kronor 80 öre,

eller utöfver hvad som beräknats..................... )) 960: 05

Bristen å dessa poster, stor.................................................... kronor 5,253: 92

minskades dock genom de besparingar, som gjorts å

andra poster, utgörande tillsammans........................... )) 983: 69

så att bristen å hela anslaget utgjorde ............................ kronor 4,270: 23

En del af de utgifter, som förorsakat denna brist, vore emellertid

af rent tillfällig natur. Så berodde de stora utgiftsbeloppen för uppvärmning

och renhållning till ej ringa del på den ytterst svåra vintern

år 1888 samt den deraf förorsakade stegrade bränsleåtgången och kostsamma

bortföringen af snö, ehuru visserligen kostnaden för uppvärmning

och ventilation för lågt beräknats i budgetsförslaget för år 1888. Den

betydliga tillökningen i anslaget för boktryck hade äfven sin grund i en

särskild omständighet. Under de fyra läsåren 1883—1887 hade icke någon

berättelse rörande institutets verksamhet blifvit afgifven. Men under

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde lmfvudtitoln.

it

år 1888 hade, enligt lärarekollegiets beslut, en sådan för läsåren 1883—

1888 utarbetats och befordrats till trycket, hvarigenom en kostnad af 871

kronor 33 öre förorsakats. Också i posten för underhåll och reparationer

inginge åtskilliga utgifter af helt och hållet tillfällig beskaffenhet.

Tydligt vore dock, att de mångfaldiga och olikartade behof, till

hvilkas fyllande det s. k. allmänna materialanslaget måste användas,

gjorde att, om än den största sparsamhet iakttoges, detsamma blefve

otillräckligt, så vida det ej frigjordes från utgifterna till biblioteket.

Af hvad lärarekollegiet sålunda anfört synes mig framgå, såväl att

karolinska institutets bibliotek är i behof af ett större årligt anslag, än

som hittills kommit detsamma till del, så vida det skall kunna fylla de

kraf, som derpå måste ställas, som ock att institutets s. k. allmänna

materialanslag, långt ifrån att medgifva en dylik ökning i kostnaderna

för biblioteket, icke ens är tillräckligt för bestridandet af öfriga utgifter,

som från detsamma böra utgå, med mindre än att det helt och hållet

befrias från kostnaderna för biblioteket. Jag anser derför, att ett särskilt

anslag för institutets bibliotek är af behofvet högeligen påkalladt,

men finner antagligt, särskildt med afseende å de för inbindning och

för komplettering af defekter gjorda beräkningarna, att detta anslags

belopp kan utan ändamålets förfelande sättas något lägre än lärarekollegiet

föreslagit, och hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att å karolinska mediko-kirurgiska institutets stat uppföra ett

ordinarie anslag å 4,000 kronor till bibliotekets underhåll och förökande.

Med afseende å frågan om förhöjdt anslag för den histologiska institu- [6.J

tionen har nämnda institutions- föreståndare, professor Retzius, till karo

linska institutets lärarekollegii protokoll yttrat följande. logisL instl

Då den särskilda undervisningen i histologi vid institutet i och

med professor Retzii anställning såsom e. o. professor i ämnet upprättades,

hade att börja med för denna undervisning icke funnits någon

institution, någon materiel eller ens något anslag vare sig för materiella

behof eller till amanuens och nödigt vaktmästarebiträde. Utgifterna

härtill hade bestridts sålunda, att professor Retzius allt ifrån början till

dessa ändamål användt större delen af sin lön. Men äfven sedan ett

årligt statsanslag å 1,000 kronor till materiel samt derefter medel till

aflönande af amanuens och vaktmästare beviljats, hade, i samma mån

som lärjungarnes antal ökats och anspråken på undervisningen stegrats,

årligen större delen af hans lön användts till anstaltens underhåll och

inredning samt till arbetens utförande å densamma.

Under de senaste båda åren hade, sedan särskild lokal för under
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Åttonde hufvud titeln.

visningen i histologi upplåtits i institutets nya byggnad, i anledning

af tidens kraf på instrument och annan nödig materiel det årliga statsanslaget

å 1,000 kronor icke räckt till för bestridande af mer än eu

del af utgifterna för anstaltens fortsatta inredning och skötsel samt för

undervisningens tidsenliga bedrifvande. Sålunda hade under år 1888 för

dessa ändamål måst utgifvas mellan 7,000 och 8,000 kronor samt under

år 1889 mer än 7,000 kronor, summor, hvilkas storlek hade sin förklaring

i de synnerligen dyrbara instrument, apparater och preparationsmedel,

som måste anskaffas för den händelse histologisk undervisning

skulle bedrifvas någorlunda i öfverensstämmelse med hvad som egde

rum vid andra högre medicinska skolor i Europa.

För täckande af de under senare åren så väsentligt ökade utgifterna

hade professor Retzius användt hela sin professorska och tillskjutit

åtskilligt derutöfver. Under erinran att det i längden icke kunde

vara lämpligt, att lärares löner och enskilda offervillighet i lika stor

skala måste anlitas för undervisningens behof, hade han nu anhållit, att

lärarekollegiet ville förorda ett höjande af det nu till histologiska institutionen

utgående årliga statsanslaget å 1,000 kronor med ytterligare

1,000 kronor.

Väl ansåge professor Retzius, att med det betydande antal af medicine

studerande, som under senare åren begagnat sig af undervisningen

i histologi, splanknologi och embryologi vid läroverket, det af

honom ifrågasatta förhöjda anslaget icke, äfven med iakttagande af all

lämplig sparsamhet, kunde räcka till. Han hölle det dock för antagligt,

att en del af utgifterna kunde täckas med de afgifter, som från och

med höstterminen 1889 skulle å den histologiska institutionen liksom

å öfriga läroverkets institutioner upptagas af de studerande, samt förklarade

sig fortfarande beredd att sjelf bidraga till en del af utgifternas

gäldande, då han, med det stora kraf, som den medicinska undervisningens

många olika grenar stälde på staten, icke ansåge sig kunna

ifrågasätta större anslag än det ofvan omförmälda.

Hvad professor Retzius sålunda anfört syntes lärarekollegiet tillräckligt

motivera den af honom ifrågasatta anslagsförhöjningen, för

hvilkens beviljande ett ytterligare skäl förefunnes i de ansenliga enskilda

uppoffringar för den histologiska institutionen, hvilka han af

intresse för vetenskapen underkastat sig, och med hvilka uppoffringar

han, om än icke i så hög grad som hittills, ärnade fortfara.

Då de skäl, som andragits för höjandet af årsanslaget till histologiska

anstalten, synas mig fullgiltiga, och då det icke kan vara staten

värdigt att öfver höfvan taga eu intresserad lärares offervillighet i an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln.

10

O

språk, föreslår jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen begära

en förhöjning af anslaget å karolinska mediko-kirurgiska institutets stat

till anskaffning af materiel m. m. för den histologiska institutionen med

1,000 kronor, eller från 1,000 kronor till 2,000 kronor.

Såsom stöd för den begärda förhöjningen till den fysiologiska in- [7.]

stitutionen vid institutet har nämnda institutions föreståndare, professor Ffrkefä

rp- , J, n.. , /.-T -i 1 slag till den

ligerstedt, antort följande. fysiologiska

När institutets fysiologiska laboratorium först upprättades, till- institutionen.

erkändes detsamma det årliga anslag, som det sedan dess åtnjutit.

Redan vid denna tid hade emellertid detta anslag befunnits nog knappt

och det hade endast genom iakttagande af den största sparsamhet

blifvit möjligt för laboratoriets dåvarande föreståndare att inköpa några

dyrbarare instrument.

De yttre vilkoren för den fysiologiska forskningen och undervisningen

vid institutet hade sedan dess i högst väsentlig grad förbättrats

genom den nya lokal för det fysiologiska laboratoriet, som upplåtits

åt detsamma i institutets nya byggnad och som i januari 1886 tillträddes.

Men på samma gång hade också de för laboratoriets drift nödvändiga

kostnaderna ökats. Då sjelfva laboratorielokalen blifvit färdig,

både dess inredning varit långt ifrån afslutad, och vore det ännu icke

fullständigt; tvärtom återstode fortfarande åtskilligt att i detta afseende

göra, såsom ledning af drifkraft från gasmotorn till andra rum, än der

sådan funnes, m. m.

Det ökade antalet studerande vid institutet stälde också ökade fordringar

på undervisningsmateriel. När de studerande endast varit få,

hade särskilda inrättningar för projektion af afbildningar och försök

på långt när icke varit så nödvändiga som nu, då antalet lärjungar tillvuxit

så betydligt, att det utan dylika apparater vore omöjligt att för

samtliga åhörare förevisa de experiment, genom hvilka den muntliga

framställningen vid föreläsningarna skulle förtydligas. Dylika apparater

saknades numera icke på ett laboratorium, som gjorde anspråk på att

vara tidsenligt, men med de nuvarande tillgångarna vore det icke möjligt

för laboratoriet att anskaffa dem af den önskvärda beskaffenheten

och än mindre att utveckla användningen af projektionen vid föreläsningarna.

Äfven de fysiologiska laborationsöfningarna kräfde på samma grund

ökad kostnad. Det vore visserligen sant, att de studerande från början

af höstterminen 1889 skulle erlägga en laborationsafgift, men man hade

ansett sig icke böra ställa den högre, än att den betäckte kostnaderna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Åttonde linfvndtiteln.

för remont af instrument och för de af de studerande förbrukade utensilier

och dylikt; deremot lemnade den icke tillgång till komplettering

af de för de studerandes bruk afsedda apparaterna, något som med

hvarje dag blefve allt mer nödvändigt.

Härtill komme, att den å laboratoriet försiggående vetenskapliga

forskningen genom laboratoriets ringa anslag lede ett icke oväsentligt

afbräck. Fysiologien hade i allt högre grad svingat sig upp till rangen

af eu exakt naturvetenskap, och de metoder, som hon nu för tiden

använde, hade uppnått eu stor grad af fulländning. Men detta påkallade

användandet af precisionsinstrument, hvilkas anskaffande vore förenadt

med stora omkostnader. Utan tillgång till dylika instrument vore

det dock inom många områden å institutets fysiologiska laboratorium

omöjligt att utföra arbeten med den noggrannhet, som den moderna

fysiologien kräfde.

Men redan den dagliga driftkostnaden vore, oberoende af inköp

af nya instrument, genom laboratoriets utvidgning nu större än förr.

Sjelfkärt vore, att rengöring och annat dylikt skulle ställa sig dyrare.

Med det ökade utrymme, laboratoriet erbjöde, hade också antalet af

dem, som å detsamma utfört vetenskapliga undersökningar, tilltagit och

på samma gång också kostnaden vuxit för sådant förbrukningsmaterial

som kemiska reagentier, glasvaror, elektriska batterier, papper till registreringsapparater

o. s. v., för livilket någon ersättning af de arbetande

icke lämpligen kunde fordras.

På grund af hvad här framhållits, hade af anslaget för fysiologiska

institutionen sedan år 1886 icke kunnat inköpas mer än en enda dyrbarare

apparat, nemligen en centrifug för blod, till hvars inköpande dock

institutets kemiska laboratorium bidragit med en tredjedel, eller 150

kronor. För hvad derutöfver anskaffats, hade andra utvägar måst anlitas,

och professor Tigerstedt hade af egna medel med en icke obetydlig

summa bidragit till laboratoriets underhåll.

Det fysiologiska laboratoriet i Upsala hade sedan länge åtnjutit ett

anslag af 2,500 kronor, och det fysiologiska laboratoriet i Lund hade

vid sistlidet års Riksdag erhållit ett lika stort anslag. Det vore visserligen

sant, att dessa laboratorier af sina respektive anslag äfven betalade

kostnaden för belysning, uppvärmning och vatten, men enligt

tillgängliga uppgifter hade under de senaste åren härtill åtgått i Upsala

endast omkring 100 kronor och i Lund mellan 300 och 400 kronor.

För undervisningen och den vetenskapliga forskningen hade således

återstått 2,400 kronor i Upsala och mellan 2,100 och 2,200 kronor i

Lund. Då antalet lärjungar å institutets fysiologiska afdelning vore

s. 15 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 15

större än det å motsvarande afdelning i Lund och i det närmaste lika

stort med det i Upsala, följde jemväl deraf, att institutets fysiologiska

institution behöfde tillgodoses i samma omfattning som universitetens

fysiologiska institutioner.

Institutets lärarekollegium har för sin del fullständigt instämt i

hvad professor Tigerstedt anfört, och hemstält, att anslaget till det

fysiologiska laboratoriet måtte höjas med 500 kronor.

Då det, af hvad sålunda an dragits, synes mig vara ådagalagdt, att

det nuvarande anslaget till den fysiologiska institutionen är otillräckligt

för den fysiologiska undervisningens och forskningens bedrifvande på

ett tidsenligt sätt, får jag, särskildt med hänsyn till fysiologiens betydelse

för nutidens läkarebildning, i underdånighet föreslå, att Eders

Kongl. Maj:t ville af Riksdagen begära en förhöjning af anslaget för

fysiologiska anstaltens underhåll och drift å karolinska mediko-kirurgiska

institutets stat med 500 kronor, eller från 1,500 till 2,000 kronor.

Allmänna läroverken.

Uti en till domkapitlet i Karlstad ingifven skrift, som af domkapitlet [8.]

med underdånig skrifvelse den 17 sistlidne april till Eders Kongl. Maj:t Indragning

öfverlemnats, har lärarekollegiet vid högre allmänna läroverket i Karl-afenfotutvid,

stad anmält bland annat, att den för läroverket faststälda staten upptoge-fi’“riä‘"ds.aW"

såsom fyllnad i en adjunktslön 102 kronor 44 öre af den så kallade

konrektor slönefonden, hvilken stode under lärarekollegiets förvaltning,

men att till följd af utlåningsräntans nedgång fondens afkastning numera

vore otillräcklig för utgifvande af berörda lönefyllnad, hvarför

lärarekollegiet anhölle, att domkapitlet ville vidtaga sådan åtgärd, att

fondens kapitaltillgång blefve betryggad; och har domkapitlet, under

åberopande af hvad lärarekollegiet anfört, med afseende härå hemstält,

att konrektorslönefonden, som uppkommit genom besparad inkomst vid

kyrkoherdebeställningen i Eds pastorat och alltså vore att räkna såsom

kadukmedel, måtte, i stället för att bidraga till aflönande af en utaf

adjunkterna, ingå till stiftets byggnadskassa eller, om sådant icke kunde

beviljas, öfverlemnas till statsverket, som i båda fallen skulle hafva att

ersätta hvad genom sådan åtgärd komme att brista i fullgörandet af

fondens nuvarande åliggande.

Statskontoret, hvars yttrande häröfver blifvit infordradt, har beträffande

nämnda så kallade konrektorslönefond upplyst: att af kong],

brefvet den 2 juni 1809 till dåvarande kanslergille! inhemtades, att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Åttonde hufvudtiteln.

Kongl. Maj:t, med bifall till en af konsistorium i Karlstads stift gjord

underdånig anhållan om antagande af en konrektor på stat vid trivialskolan

i Karlstad, till vinnande af någon fond för konrektors aflöning

förunnat konsistorium att för trivialskolans räkning få vid det efter

»aflidne kyrkoherden Hedén utan efterlemnad enka och barn» då lediga

Eds pastorat uppbära och tillgodonjuta två nådår, med åliggande att

den deraf behållna inkomst oförryckt förränta såsom ett stående kapital,

hvars afkastning borde konrektor årligen tillfalla; att, sedan konrektorsbefattningen,

jemlik!, kongl. brefvet den 5 december 1851, blifvit indragen,

räntan å denna fond med 68 riksdaler 14 skilling 9 runstycken

banko, eller 102 kronor 44 öre, ingått i aflöningen för den äldste bland

skolans lärare intill år 1858, hvarefter densamma inräknats i löneförmånerna

för en adjunkt vid Karlstads högre allmänna läroverk, ett

förhållande, som ännu fortfore; att enligt handlingarna bifogad öfversigt

fondens behållning vid 1888 års utgång utgjorde 2,125 kronor 33 öre,

deraf 2,048 kronor 24 öre voro dels utlånade till enskild person och

dels innestående i bankinrättning; samt att samma öfversigt vidare utvisade,

att fondens ränteinkomst, som under år 1888 något öfverstigit

det från fonden utgående bidraget, för åren 1889 och 1890 skulle understiga

samma bidrag, vid hvilket förhållande särskildt anslag blefve behöfligt

till bristens betäckande, derest ej, på sätt domkapitlet jemväl

föreslagit, fonden indroges.

Eu dylik indragning har statskontoret ock ansett lämpligen böra

ega rum, helst derigenom otvifvelaktigt vunnes någon förenkling i förvaltning

och redovisning. Fonden hade, såsom ofvan anförts, bildats

genom af kastningen af tvenne för ändamålet anslagna nådår af Eds

pastorat under ledighet efter innehafvare, som aflidit utan att efterlemna

enka eller barn. Ett års behållen inkomst af under sådana förhållanden

ledigblifna pastorat vore numera anslagen till stiftets byggnadskassa,

första gången genom nådiga skolordningen den 16 december 1820 och

sedermera genom de tid efter annan utfärdade stadgar för allmänna

läroverken. Dessförinnan hade dylika medel, der de ej, såsom stundom

skett, anvisats till löneförbättringar för svagt aflönade skollärare, varit

anslagna till fond för en allmän arbetshusinrättning och för sådant

ändamål ingått till kommerskollegium. Då bildandet af nu ifrågavarande

fond egt rum under tiden före utfärdandet af 1820 års skolordning,

saknades, enligt statskontorets tanke, skäl för densammas öfverlemnande

till stiftets byggnadskassa, utan borde fonden, om hvars nuvarande användningssätt

något uttalande från Riksdagens sida ej skett, vare sig i

Riksdagens skrifvelse den 26 oktober 1860 angående reglering af ut
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 17

gifterna under riksstatens åttonde liufvudtitel, i hvilken skrifvelse särskild!

berördes frågan om användningen af donationer till rikets elementarläroverk,

eller sedermera, till statsverket indragas, mot det att ett

belopp, motsvarande det från fonden nu utgående aflöningsbidraget,

blefve å staten för allmänna läroverken uppfördt.

På grund af hvad sålunda blifvit upplyst och anfördt får jag i

underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att, jemte det att den af Karlstads allmänna läroverks kollegium

förvaltade så kallade konrektorslönefonden vid 1890 års slut till statsverket

indrages, ett mot det från samma fond nu utgående bidrag till

aflönande af en adjunkt vid nämnda läroverk svarande belopp i jemnadt

tal, 103 kronor, måtte å staten för allmänna läroverken uppföras att

utgå från och med år 1891.

Folkundervisningen.

För beredande af den inflyttning i högre lönegrad, som efter [9.]

gällande bestämmelser tillkommer lärare och lärarinnor vid folkskole- Seminar^- lärareseminarierna, erfordras, enligt en inom ecklesiastikdepartementet “flyttning

uppgjord approximativ beräkning, från och med år 1891 ett belopp af hösre löne
4,

000 kronor utöfver hvad förut är för detta ändamål anslaget. I an- °rad''

ledning deraf får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen

göra framställning derom, att anslaget till seminarierna för folkskolelärares

bildande måtte för berörda ändamål ökas med 4,000 kronor.

Med anledning af Eders Kongl. Majds derom gjorda framställning [10.]

beviljade Riksdagen år 1887 för anordnande af undervisning i slöjd nnde™imin9

vid tre folskolelärareseminarier dels 1,500 kronor för hvart och ett af’/Mskot-"

dessa seminarier, eller tillhopa 4,500 kronor, med hvilket sistnämnda,äram™i»11''

belopp anslaget till folkskolelärareseminarierna höjdes, dels ock ett n“m''

extra anslag af 5,000 kronor för anordnande af slöjdlokaler och anskaffande

af den första uppsättningen af redskap och verktyg med flere

för ändamålet erforderliga utgifter.

Undervisning i slöjd har derefter varit anordnad vid folkskolelärareseminarierna

i Karlstad, Lund och Ilernösand.

Med hänvisning i öfrigt till den utredning, som dåvarande chefen

för ecklesiastikdepartementet vid ärendets föredragning inför Eders

Kong]. Maj:t lemnat till statsrådsprotokollet den 25 april 1887, har jagtrott

tidpunkten nu vara inne att anordna undervisning i slöjd vid

Bill. till Rikscl. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Åttonde hufYudtiteln.

ytterligare ett folkskolelärareseminarium utöfver de tre, der sådan redan

införts; och skulle härför erfordras dels ett årligt anslag af 1,500 kronor,

$els ock ett extra anslag af 1,800 kronor.

Jag tillåter mig för den skull hemställa, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes göra framställning till Riksdagen derom, att, för anordnande af

undervisning i slöjd vid ytterligare ett folkskolelärareseminarium, anslaget

till seminarierna för folkskolelärares bildande måtte ökas med 1,500

kronor; och torde jag vid redogörelsen för de å extra stat erforderliga

anslagen få återkomma till frågan om det i förevarande hänseende för

en gång erforderliga belopp.

[11.] Undervisning i slöjd har varit anordnad dels under en följd af år

Undervisning v|(] folkskolelärarinneseminariet i Kalmar, dels ock under de senare

1 foiksicoie- åren vid folkskolelärarinneseminariet i Stockholm; och hafva år efter år

w™nnnesemi-erf0rderliga medel, på särskilda framställningar, blifvit af Eders Kongl.

Maj:t anvisade för uppehållande af undervisningen i detta ämne. Den

vid nämnda seminarier vunna erfarenhet har varit mycket tillfredsställande,

och det har visat sig, att slöjden utan olägenhet kunnat vid

dessa seminarier införas såsom undervisningsämne.

Då det är af synnerlig vigt, att tillfälle beredes eleverna vid folkskolelärarinneseminarierna

att erhålla utbildning i slöjd, så att de sedermera,

utkomna såsom lärarinnor, kunna meddela undervisning i detta

ämne uti folkskolorna, och då den hittills vid seminarierna i Kalmar

och Stockholm försöksvis införda slöjdundervisningen medfört gynsamt

resultat, synes det mig angeläget att nu gifva en utsträckt och mera

stadgad anordning åt ifrågavarande undervisning. I sådant hänseende

torde vara lämpligt att slöjdundervisningen, jemte det densamma fortgår

vid seminarierna i Kalmar och Stockholm, införes vid ytterligare ett

folkskolelärarinneseminarium.

De årliga kostnader, som äro erforderliga för slöjdundervisningens

anordnande, nemligen aflönande af lärarinna in. m., äro beräknade till i

medeltal 800 kronor för hvarje seminarium, eller tillhopa 2,400 kronor.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes göra framställning till Riksdagen derom, att, för

anordnande af undervisning i slöjd vid tre folkskolelärarinneseminarier,

anslaget till seminarierna för folkskolelärares bildande måtte ökas med

2,400 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

19

De tekniska läroverken.

Styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg har i under- [12.]

dånighet anhållit om beredande af anslag för anställande vid nämnda jjf

läroanstalt af en andre-lärare i mekanik, mekanisk teknologi och kon ”rare i mekanik

struktion af enkla maskindelar. m.m. vidChai
•

* * i mers tekniska

Till stöd för sin framställning derom har styrelsen hufvudsakligen läroanstalt.

anfört följande.

Före medlet af 1870:talet hade vid läroanstalten all undervisning inom

högre afdelningen uti maskinlära och maskinkonstruktioner samt inom

båda afdelningarna uti mekanik och mekanisk teknologi varit uppdragen

åt en enda lärare, nemligen en af lektorerna. I följd häraf hade Barnundervisning

för olika årskurser måst eg a rum i samtliga nämnda ämnen.

Vid nyss omförmälda tidpunkt hade olägenheterna af detta förhållande

blifvit så känbara, att en lärareplats i teoretisk mekanik för högre

afdelningen måste inrättas, och en sådan vore allt sedan dess upptagen

i läroanstaltens stat. Dessutom anförtroddes undervisningen i mekanik

inom nedre afdelningen och för högre afdelningens kemister åt repetitören

i maskinlära. Gynsamma omständigheter hade hittills verkat,

att olägenheterna af en sådan provisorisk anordning gjort sig jemförelsevis

litet gällande; men det vore tydligt, att man ej i längden

kunde påräkna, att undervisning i ett så vigtigt ämne kunde nöjaktigt

bestridas af en repetitör med 300 kronors arfvode, då platser såsom

repetitörer i regeln innehades af nyss utexaminerade elever eller af

sådana, som ännu ej afslutat sin kurs.

Uti de öfriga ämnena, nemligen maskinlära och maskinkonstruktioner

samt mekanisk teknologi, hade Barnundervisning för olika årskurser

fortfarande varit nödvändig, och lektorn i ämnet hade varit ensam

om upprätthållandet af undervisningen i dem. De häraf uppkommande

mångfaldiga olägenheterna vore lätta att inse och hade under

de senare åren framträdt ännu mer på grund af det ökade elevantalet.

Sålunda hade undervisningen i mekanisk teknologi bevistats af 56 på

en gång närvarande elever under läsåret 1888—1889 och af lika många

under det ingångna läsåret (1889—1890), samt undervisningen i maskinkonstruktioner

af 38 elever under det förra och af 41 under det senare

läsåret. Utsigterna för nästkommande läsår talade för ett ytterligare

ökadt antal.

En jemförelse mellan lärarekrafterna i det mekaniskt-tekniska facket

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Åttonde hnfyndtiteln.

inom institutet och vid andra högre tekniska läroverk samt emellan den

omfattning, som undervisningen i mekanisk teknologi och maskinlära

med konstruktioner på grund af lärarekrafternas begränsning kunnat

erhålla vid institutet, och den, som på andra ställen gifvits deråt, gåfve

enligt styrelsens förmenande vid handen, att någon utvidgning på detta

område af institutets verksamhet måste ega rum, om institutet skulle

fortfarande kunna lemna en nöjaktig ingeniörsbildning. Såsom bekant

vore, hade den vid tekniska högskolan befintliga fackskolan för maskinbyggnadskonst

och mekanisk teknologi två lärokurser, nemligen en

treårig och en fyraårig, af hvilka den treåriga närmast torde motsvara

tredje årskursen inom det mekaniskt-tekniska facket vid Chalmers’ tekniska

läroanstalt. I tekniska högskolans program (läsåret 1889—1890)

upptoges för den treåriga lärokursen, för vecka räknadt:

antal föreläsningar i maskinlära och mekanisk teknologi ................... 13

» timmar för konstruktioner................................................................... 16

tillsammans 29.

Vid Chalmerska institutets tredje årskurs i högre afdelningen vore

åter, för vecka räknadt:

antalet föreläsningar i maskinlära och mekanisk teknologi................. 9

» konstruktionsöfningstimmar................................................................ 6

tillsammans 15.

Hvad åter lärarekrafterna anginge funne man, att i de läroämnen:

mekanik, maskinlära, maskinkonstruktioner och mekanisk teknologi,

hvari undervisningen vid Chalmers’ tekniska läroanstalt bestredes af två

ordinarie lärare, nemligen eu lektor i maskinlära och mekanisk teknologi

samt en lärare i teoretisk mekanik, hade tekniska högskolan följande:

en lektor i konstruktioner af enkla maskindelar, en lektor i elementarmekanik

och beskrifvande maskinlära, två professorer i maskinlära, en

professor i mekanisk teknologi samt en professor i teoretisk mekanik,

eller inalles två lektorer och fyra professorer. Det för Chalmers’ tekniska

läroanstalt missgynnande vid denna jemförelse blefve än påtagligare,

om man toge i betraktande, att läroanstaltens nämnda lärarekrafter

delvis vore upptagna af den lägre afdelningen.

För den, som kände förhållandena inom maskinväsendet nu för

tiden och för 20 år sedan, då skolan egentligen erhöll sin nuvarande

organisation, borde det vara helt naturligt, att, oafsedt jemförelse!! med

andra läroverk, undervisningstiden nu beliöfde utvidgas, så att åtskilliga

nya discipliner, som för eleverna vore af största gagn under deras

s. 21 Kontrollera mot PDF

Åttonde lmfvudtiteln.

21

kommande praktiska verksamhet, men då ej kunde så lätt inhemtas —

t. ex. angående nyare ångmaskinskonstruktioner, gasmotorer, ångfördelningsapparater

m. in. — kunde grundligare afhandlas än för närvarande

med blott 6 timmars undervisning i veckan.

Olägenheterna deraf, att lektorn i nämnda ämnen under större delen

af sina lektioner skulle samtidigt undervisa på olika ståndpunkt varande

årskurser, så ock deraf, att undervisningen i ett så vigtigt ämne som

mekanik inom lägre afdelningen och för högre afdelningens kemister

vore anförtrodd åt eu repetitör med endast 300 kronors lön, utgjorde, i

förening med nödvändigheten af undervisningens utvidgande inom så väl

den mekaniska teknologien som maskinläran, kraftigt manande skäl till

lärarekrafternas ökande med eu andre-lärare i nämnda ämnen. Styrelsen

funne förändringen och utvidgningen lämpligast böra ske på det

sätt, att den lektorn nu tillkommande undervisningen i mekanisk teknologi

fråntoges honom och uppdroges åt den nye läraren, mot det att

lektorns tjenstgöring i maskinlära och maskinkonstruktioner ökades i

motsvarande grad, samt att vidare undervisningen uti mekanik inom

lägre afdelningen och för högre afdelningens kemister samt om enkla

''maskindelar uti högre afdelningens andra årskurs anförtroddes åt sagde

nye lärare. Dennes undervisningstid skulle enligt denna anordning

omfatta 3 timmar mekanik, 6 timmar maskinkonstruktioner och 6 timmar

mekanisk teknologi i veckan. Det borde emellertid förbehållas

styrelsen rätt att, såsom med de öfriga lärareplatserna varit fallet, inom

den ifrågavarande ämnesgruppen bestämma omförmälde andre-lärares

undervisning på det sätt, som efter för handen varande förhållanden

syntes styrelsen bäst motsvara läroanstaltens uppgift.

Under åberopande, att den nye andre-läraren skulle med afseende

å undervisningstid blifva närmast jemförlig med andre-läraren i kemi,

hvilken nu uppbure en aflöning af 2,000 kronor, men för hvilken ''styrelsen

begärt förhöjning till 3,000 kronor, anhölle styrelsen, att Kongl.

Maj:t täcktes hos Riksdagen begära ett årligt anslag af 3,000 kronor

för upprättande vid läroanstalten af en andre-lärareplats i mekanik,

mekanisk teknologi och konstruktion af enkla maskindelar.

Hvad styrelsen anfört synes mig till fullo ådagalägga, att inrättandet

af den ifrågasatta lärarebefattningen är af största behof påkalladt.

Men då jag ej funnit skäl för närvarande tillstyrka den begärda löneförhöjningen

för andre-läraren i kemi, anser jag ej, att den nye läraren,

som, enligt hvad styrelsen förmält, är med nyssnämnde andre-lärare

närmast jemförlig, bör uppbära större aflöning än som för närvarande

utgår till denne. Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Åttonde hufvudtiteln.

till Riksdagen göra framställning om beviljande å ordinarie stat af ett

belopp af 2,000 kronor till anställande vid Chalmers’ tekniska läroanstalt

af en andre-lärare i mekanik, mekanisk teknologi och konstruktion af

enkla maskindelar.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

[13.] I skrifvelse den 25 september 1889 har medicinalstyrelsen anfört,

Aiderstiiiägg hurusom, på grund af det mindre tillfredsställande skick, hvarpå rätts
cLti

nuvavfindf ^ *__'' / i

rättskemisten. kemiska undersökningar merendels utfördes, då desamma verkstäldes

af vederbörande obducent med biträde af närboende apotekare och i

dennes laboratorium, genom nådiga brefvet den 24 maj 1872, kungjordt

af sundhetskollegium den 5 september samma år, blef stadgadt, att

rättskemiska undersökningar i de fall, då arseniksyrlighet i fast form

icke kunnat af vederbörande läkare och apotekare upptäckas, skulle

verkställas af en rättskemist, för hvilken enligt nådiga brefvet den 16

juni 1875 blifvit på ordinarie stat uppförd en lön af 4,500 kronor och

enligt nådiga brefvet den 24 januari 1879 ett årligt anslag af l,50Cf

kronor såsom tjenstgöringspenningar, med vilkor att 1,000 kronor deraf

skulle afstås till aflöning åt ett biträde vid de rättskemiska undersökningarnas

utförande. Dessutom åtnjöte rättskemisten, jemlikt förstnämnda

nådiga bref, för hvarje undersökning jemte deröfver uppsatt

protokoll från och med 5 till och med 50 kronor enligt sundhetskollegii

bestämmande; varande betalning för reagentier, apparater m. in.

deri inberäknad.

Häraf framginge, att rättskemistens aflöning utgjorde 4,500 kronor

i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar, eller, efter förutnämnda

afdrag till biträdet, faktiskt eu aflöning af endast 5,000 kronor.

För rättskemiska undersökningar, verkstälda af rättskemisten och

hans assistent, hade desse under de sist förflutna fem åren 1884—1888

tillika uppburit i ersättning respektive 1,675, 1,585, 1,750, 1,975 och

1,745 kronor, eller i medeltal 1,746 kronor årligen, med hvilket belopp

skolat bestridas utgifterna till hyra för laboratorium, betalning af förbrukade

materialier, såsom gas, vatten och reagentier, för vaktmästaregöromål,

till inköp och amortering af tidsenliga instrument och kärl in. m.,

hvarjemte assistenten, då han vikarierade för rättskemisten, hos denne

åtnjöte fri arbetslokal och fria reagentier in. m., ehuru han uppbure

oafkortad all ersättning för de af honom under vikariatstiden verkstälda

undersökningar. Härigenom finge rättskemisten vidkännas så stora af
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 23

drag, att hans verkliga löneförmåner, deri inberäknade lön, tjenstgöringspenningar

och ofvanberörda ersättning för hvarje särskild undersökning,

kunde beräknas uppgå till allenast något öfver 5,000 kronor.

Då emellertid antagas måste, att vid beviljandet af rättskemistens

löneförmåner varit afsedt, att denne tjensteman skulle åtnjuta icke blott

professors namn utan ock en mot sådan grad svarande inkomst, då

medicinalstyrelsen ansåge rättskemistens göromål vara ytterst maktpåliggande

och att af honom fordrades sådana insigter, att hans ställning

vore fullt jemförlig med en professors, och då rättskemistens arbete

numera vore så betungande, att han omöjligen kunde få tid öfrig

för att betjena allmänheten med enskilda undersökningar, hvarigenom

han skulle kunna öka sina inkomster utom tjensten, men hvilket dock

syntes vara mindre lämpligt, så har medicinalstyrelsen på grund af

hvad sålunda blifvit anfördt, och då nuvarande rättskemisten professorn

doktor A. J. Wimmerstedt allt sedan sin utnämning den 9 november

1883 och särskilt under de senare årens väsentligt ökade

göromål på ett särdeles förtjenstfull! sätt skött sin befattning, ansett

det vara af behofvet påkalladt, att något förökade löneförmåner måtte

honom beredas, nemligen på det sätt att Eders Kongl. Maj:t täcktes af

Riksdagen åt Wimmerstedt äska ett ålderstillägg af 500 kronor, att

utgå från och med år 1891.

I enlighet härmed och på anförda skäl tillstyrker jag, det Eders

Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att bevilja åt rättskemisten,

professorn A. J. Wimmerstedt ett ålderstillägg af 500 kronor årligen

att utgå från och med år 1891 af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag:

ålderstillägg.

Eders Kongl. Maj:t har i särskild nådig proposition den 31 decem- [14.]

ber 1889 angående ordnande af den allmänna och enskilda helso- och Ldnefsrbausjukvdrden

i riket föreslagit, bland annat, att till tjenstgöringspenningarvinsiaUäidrne

åt 24 förste provinsialläkare, till aflöning vid en ny provinsialläkare- m- »*•

tjenst med distrikt för innehafvare!! af Neder-Luleå socken samt för

beredande af löneförbättring åt samtlige provinsialläkare i riket, det för

närvarande med 389,675 kronor utgående anslag till medicinalstyrelsen

med dithörande stater må höjas till 493,675 kronor, eller med 104,000

kronor; hvaremot det under senare åren utgående extra ordinarie anslag

å 20,000 kronor årligen för beredande af tillfällig löneförbättring åt

provinsialläkare icke vidare skulle utgå.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Åttonde liufvudtiteln.

Farsoters och smittosamma sjukdomars botande.

[15.] Beträffande ifrågavarande anslagstitel har Eders Kongl. Maj:t i före
Rese-

Mtirrf-^jjj^nda särskilda nådiga proposition angående ordnande af den all
t

n tn pn t‘iicost- m i x o

nåder m. m. männa och enskilda helso- och sjukvården i riket föreslagit, att, till

förste provinsialläkares rese- och traktamentskostnader, till arfvoden åt

24 biträdande provinsialläkare samt till aflönande af vikarier åt provinsialläkare

under semester, det för närvarande med 100,000 kronor utgående

anslaget till farsoters och smittosamma sjukdomars botande må,

med titelns ändring till anslag för bestridande af kostnader för allmän

helso- och sjukvård,, höjas till 145,000 kronor, eller med 45,000 kronor.

Akademien för de fria konsterna.

[16.] I skrifvelse den 29 maj 1889 har akademien för de fria konsterna

^”““"^/"''''underdånigst anfört, att det af Eders Kongl. Maj:t den 31 december

° "göromål.*6 1888 faststälda förnyade reglemente för akademiens läroverk, jemte

andra ändringar, äfven innehölle föreskrift om ökad tjenstgöring stid

för de tre professorerne i figurteckning och modellering, i landskapsteckning

och målning, samt i byggnadskonst, hvilken tillökning i

göromål jemväl vore sådan, att nuvarande tjensteinnehafvare syntes

icke kunna åläggas att utan särskild godtgörelse densamma utgöra;

hvarför akademien, som icke disponerade öfver härför tillgängliga

medel, jemte framhållande af det önskvärda deruti, att det nya reglementets

ifrågavarande bestämmelser så snart som möjligt måtte kunna

bringas till verkställighet, till Eders Kongl. Maj:ts nådiga öfvervägande

anmält förenämnde tre lärares framstälda önskningsmål beträffande

omförmälda godtgörelse. I sådant hänseende har professorn

i teckning och modellering begärt en lönetillökning af 1,605 kronor,

eller alternativt 535 kronor, i fall så anordnades att eleverna både på

mans- och qvinnoafdelningarna kunde undervisas gemensamt; professorn

i landskapsteckning och målning en tillökning af 2,172 kronor, och

professorn i byggnadskonst af 570 kronor jemte någon förhöjning i beloppet

af det honom tillkommande ålderstillägg, varande dessa belopp

beräknade hufvudsakligen efter ökadt antal undervisningstimmar.

Enligt nu gällande stat af den 18 maj 1878 åtnjuter professorn i

teckning och modellering (modellstudium), jemte bostad och atelier,

en aflöning af 3,000 kronor, deraf 2,000 kronor såsom lön och 1,000

s. 25 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 25

kronor såsom tjenstgöringspenningar, med rätt till två ålderstillägg,

lrvartdera å 300 kronor, hvarjemte, och sedan en del af hans bostadslägenhet

blifvit indragen, han jemlikt nådiga brefvet den 13 juli 1887

uppbär godtgörelse derför med 500 kronor för år, hvarförutom de honom

tillerkända ålderstillägg höjts till 400 kronor hvartdera. Det nya läroverksreglementet,

som i § 15 fastställer hans allmänna tjenstgöringsskyldighet,

stadgar i § 20: »I modellering efter lefvande modell undervisar

professorn, utöfver hvad i § 15 sägs, å den af staten dertill upplåtna

ateliern två timmar hvarje söckendag under tvä månader af läroåret»,

medan motsvarande bestämmelse i förra läroverksreglementet af den

16 september 1881 upptog blott fjorton dagar af läroåret. Tiden för

undervisningen i modellering skall sålunda ökas med en och en half

månad, och detta både på mans- och qvinnoafdelningarna.

Enligt staten åtnjuter professorn i landskapsteckning och målning

en aflöning af 2,000 kronor, deraf 1,500 kronor lön och 500 kronor

tjenstgöringspenningar jemte två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor.

Hans tjenstgöringsskyldighet har jemlikt nya reglementets § 18 blifvit

utsträckt från tvä till tre dagar i veckan under läroåret, hvarjemte

hans åliggande att under sommaren minst tolf dagar handleda elevernas

studier efter naturen blifvit utsträckt till en och en half månad

under året.

Professorn i arkitektur eller högre byggnadskonst åtnjuter enligt

staten en aflöning af 4,000 kronor, deraf 2,000 kronor lön och 2,000

kronor tjenstgöringspenningar, med rätt i öfrigt till två ålderstillägg,

hvartdera å 400 kronor. Hans förra tjenstgöringsskyldighet, under tiden

från och med den 1 oktober till den 1 maj, har jemlikt nya reglementets

§ 23 tillökats äfven med maj månad.

Hvad nu först beträffar den anförda utsträckningen för bemälde

tre professorer af deras undervisningsskyldighet, har jag vid framläggandet

till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning af det nya läroverksreglementet

ansett den icke blott önskvärd utan äfven nödvändig, alldenstund

elever, i synnerhet inom bildhuggarekonsten, men äfven i

landskapsmålning, under senare tid till följd af bristande tillfälle till

en fullständigare eller högre utbildning ofta sökt sig till läroanstalter

eller enskilda lärare i utlandet, icke alltid till fromma för den inhemska

konstens kraf och utveckling. Då jag emellertid funnit utsträckning

i undervisningsskyldigheten kunna för vissa lärare ega rum utan att

ifrågasätta någon löneförhöjning för dem i staten, har jag å andra

sidan ansett det af billighet påkalladt, att merbemälde tre professorer,

hvilka undfått fullmakter på sina befattningar före det nya läroverks
Bih.

till Riksd. Prof. 18.90. 1 Samt. 1 Afd. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Åttonde hufvndtiteln.

reglementets utfärdande, antingen måtte under sin återstående tjenstetid

erhålla någon särskild ersättning för de ökade göromålen, eller ock att

dem icke måtte åläggas att desamma förrätta. Men då just den afsedda

förbättringen i undervisningen är ett önskningsmål, hvars uppnående ju

förr dess hellre bör eftersträfvas, har jag ansett en skälig ersättning

derför både böra och kunna beredas, hvarvid jag dock ej kan till godkännande

förorda de af nämnde tre lärare begärda ersättningsbeloppen

eller den grund, hvarefter de beräknats.

Jag tillåter mig i underdånighet erinra, att på akademiens för

de fria konsterna stat finnes uppfördt ett särskilt anslag af 2,000

kronor till extra biträden m. m. vid läroverket. Detta anslag har under

en följd af år i väsentlig mån kunnat besparas, så att i medeltal 1,769

kronor 96 öre deraf årligen under de sista sex åren återgått till statsverket.

För goatgörelse från detta anslag kunde, med Eders Kongl.

Maj:ts nådiga tillåtelse, anställas extra biträden till fullgörande af de

nya eller tillökade göromål, som ålagts innehafvarne af förutnämnda

tre professorsbefattningar. Men då det måste vara förmånligare och

ändamålsenligare, att samma göromål utföras af de mera erfarna ordinarie

lärarne, så synes mig ock rättast och lämpligast, om till dessa

finge af berörda anslag utgå skälig ersättning, hvilken jag ville föreslå

till 300 kronor för professorn i byggnadskonst, 500 kronor för professorn

i teckning och modellering samt 800 kronor, allt årligen, för professorn

i landskapsmålning. Dessa ersättningsbelopp skulle utgå till dem

under deras tjenstetid, dock anser jag mig redan nu böra särskilt framhålla,

ätt den jemförelsevis svagt aflönade professorn i landskapsmålning

äfven allt framgent torde behöfva en löneförbättring, helst han under eu

tid af sex veckor årligen bör för att handleda elevernas studier efter naturen

göra mer eller mindre vidsträckta utflygter till olika landsbygder,

hvilka utflygter icke blott blifva mycket hinderliga för hans egna arbeten

under den gynsammaste årstiden utan äfven för honom medföra

icke obetydliga rese- och traktamentsutgifter.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrker jag, det Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att det på akademiens

för de fria konsterna stat uppförda ordinarie anslag, 2,000 kronor, till

extra biträden m. m. vid läroverket må af Eders Kongl. Maj:t disponeras

jemväl till ersättningsbelopp, på sätt ofvan sägs, åt förenämnde tre professorer

under deras tjenstetid.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

27

Hospitals underhåll.

I skrifvelse den 25 september nästlidna år bar medicinalstyrelsen, [17.]

med anmälan att byggnaderna vid Lunds asyl numera så långt fram- ''ff

skridit, att anstalten borde kunna tagas i bruk senast år 1891, under- M sa''y''

dånigst anfört, att, om asylen skulle förvaltas såsom en fristående anstalt

med uteslutande för densamma ansfälda tjenstemän i likhet med

hvad vid hospitalen eg de rum, detta skulle medföra betydliga utgifter,

hvilka deremot kunde väsentligt minskas, derest asylen förenades

med Lunds hospital under en för båda gemensam förvaltning, med

samma direktion, öfverläkare, syssloman, predikant och sekreterare. Då

emellertid sjukplatsernas antal vid Lunds hospital vore 354, men för asylen

beräknats till 684, komme göromålen naturligtvis att ökas så betydligt för

nyssnämnda vid den gemensamma anstalten anstälda tjenstemän, att också

arbetskrafterna måste ökas och skälig löneförbättring beredas dem, hvilka

funnes villiga att åtaga sig ökade skyldigheter. Men då asylen ännu

icke kunnat tagas i bruk och följaktligen erfarenhet saknades såväl om

göromålens omfattning som äfven om det sätt, hvarpå de lämpligen

borde för framtiden ordnas, syntes det medicinalstyrelsen ändamålsenligast,

om styrelsen bemyndigades att tills vidare af hospitalens underhållsmedel

bestrida de erforderliga utgifterna för fullgörandet vid

asylen af de åligganden, som vid hospitalen tillkomme der anstälde

sekreterare, predikant och syssloman, hvilken sistnämnde här behöfde

åtskilliga biträden vid bokföringen och kontorsgöromålen.

För läkarne åter blefve göromålen så betungande, att en förstärkning

af läkarekrafterna för asylens räkning erfordrades. Anställandet

af en särskild öfverläkare vid asylen skulle dock lätt kunna komma att

medföra förvecklingar och i alla händelser blifva hinderligt för det samarbete,

som måste ega rum mellan hospitalet och asylen, hvarför det

syntes bäst, om öfverläkaren vid Lunds hospital åtminstone tills vidare

blefve öfverläkare äfven vid asylen. För derigenom ökade göromål

och betydligt ökadt ansvar borde derför till öfverläkaren, utöfver hans

nuvarande löneförmåner, utgå särskildt arfvode, hvilket med hans eget

medgifvande kunde bestämmas till den måttliga summan af 1,200 kronor

årligen. Det arfvode af enahanda belopp, som under senare åren och

efter det öfverläkaretjensten vid Malmö hospital blifvit ledig utgått till

öfverläkaren vid Lunds hospital, för det att han tillika tjenstgjort vid

Malmö till asyl numera förändrade hospital, skulle i sådant fall kunna

indragas, enär nuvarande öfverläkaren vid Lunds hospital vore villig

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Åttonde hufvudtitelu.

att fortfarande fullgöra detta uppdrag på sätt hittills och med stor fördel

egt rum, och detta utan särskild ersättning, för så vidt nemligen

han komme att uppbära ofvan nämnda belopp af 1,200 kronor för

åtagandet att jemte sin nuvarande tjenst bestrida öfverläkaretjensten vid

asylen, allt enligt med honom träffadt vilkorligt aftal och hvarigenom

alltså öfverläkaretjensten vid asylen kunde uppehållas utan någon ökad

utgift för staten.

Vid den stora asylen, beräknad såsom ofvan är nämndt för 684

patienter, erfordrades dock ytterligare tre läkare. Vid anstalten behöfdes

nemligen först en biträdande läkare, hvilken under öfverläkarens ledning

och i samråd med denne vore ansvarig för sjukvården och som

till åtskilnad från öfrige biträdande läkare torde böra benämnas asylläkare.

Då det för sjukvården och anstaltens behöriga skötsel vore

önskligt, att asylläkaren för en längre tid bibehölles vid anstalten, ansåge

medicinalstyrelsen nödvändigt, att samme läkare aflönades högre

än vid hospitalen anstälde biträdande läkare, och att dessutom honom

tillerkändes två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor att utgå, det första

efter fem och det andra efter tio års väl vitsordad tjenstgöring. Att för

närvarande, och då erfarenhet saknades huru göromålen lämpligast borde

fördelas mellan de olika läkarne, lemna asylläkaren fullmakt på tjensten

syntes medicinalstyrelsen mindre lämpligt, hvarför styrelsen föreslagit,

att tjensten måtte tillsättas på förordnande under viss tid, hvilket sedermera

kunde förnyas, om skäl dertill förefunnes, samt att aflöningen

måtte betraktas och utgå såsom arfvode. Alldenstund asylläkaren, för

hvilken embetsvåning funnes inom anstalten att tillgå, antagligen komme

att hafva eget hushåll, föresloges för honom icke några andra naturaförmåner

än, förutom fri boställsvåning, fritt bränsle samt jemväl fritt

lyse, derest elektrisk belysning anordnades.

Underläkarnes göromål kunde lämpligen anförtros åt yngre läkare,

äfven medicine kandidater; och då det vore en vinst för den allmänna

sjukvården, om inom landets olika delar kunde anställas läkare, hvilka

dessförinnan fått tillfälle att tjenstgöra ett eller flera år vid asyl eller

hospital och derigenom förvärfva sig ökad erfarenhet om sinnessjukes

behandling m. m., syntes ombyten af underläkare icke böra motverkas.

För den skull och med hänsyn till nödig besparing med statens medel

ansåge sig medicinalstyrelsen kunna för underläkarne vid asylen föreslå

en lägre aflöning än den, som för kort tid sedan blifvit bestämd för

biträdande läkare vid hospitalen. Den vid asylens mansafdelning anstälde

underläkaren finge dock vida mer att göra än den vid den icke

obetydligt mindre qvinnoafdelningen anstälde, hvarför denne senare kunde

s. 29 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtitelu.

29

åtnöjas med eu lägre aflöning, dervid aflöningen för båda borde utgå

såsom arfvode. I öfrigt skulle såväl asylläkaren som omförmälde två

underläkare antagas på förordnande i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de föreskrifter, hvilka tillämpades vid tillsättning af biträdande

läkare vid hospital.

Vid den sålunda föreslagna anordningen, hvilken jemväl blifvit af

direktionen vid Lunds hospital förordad, finner jag icke något att erinra.

Hvad angår den ifrågastälda ersättningen till öfverläkaren, hvilken ersättning

skulle beredas genom öfverflyttning från asylen i Malmö af ett

för denna asyl hittills anslaget arfvode, så och då sistberörda arfvode

icke finnes upptaget i någon af Riksdagen faststäld stat utan blifvit i

den för Malmö asyl gällande provisoriska lönestat anvisadt att utgå af

hospitalens underhållsmedel, lärer för vidtagande af berörda öfverflyttning

framställning till Riksdagen icke erfordras. Ej heller kan Riksdagens

beslut nu lämpligen påkallas för bestämmande af anslag till sekreterare-,

predikant- och sysslomannagöromålens bestridande, hvilka göromål

ännu icke kunnat till sin omfattning bedömas, utan torde Eders

Kongl. Maj:t täckas att efter ärendets behandling vid Riksdagen bemyndiga

medicinalstyrelsen att af hospitalens underhållsmedel bestrida de

utgifter, som erfordras för fullgörandet af de göromål vid Lunds asyl,

hvilka motsvara sekreterarens, predikantens och sysslomannens vid hospital,

samt att till biträde åt den sistnämnde anställa nödig personal.

Deremot och då frågan om aflöningen åt de vid anstalten, utom öfverläkaren,

anstälde läkare finnes vara erforderligen utredd, hemställer jag,

det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen,

att för läkarne vid Lunds asyl måtte godkännas följande lönestat:

asylläkaren, arfvode ............................................................... kronor 4,500: —

jemte boställsvåning och bränsle äfvensom lyse,

derest elektrisk belysning vid asylen anordnas, och

derutöfver ett första ålderstillägg af 500 kronor efter

fem års samt ett andra ålderstillägg af likaledes 500

kronor efter ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring,

med rättighet dessutom till sex veckors

semester årligen;

1 förste underläkare, vid mansafdelningen, arfvode » 2,000: —

1 andre underläkare, vid qvinnoafdelningen, d:o » 1,500: —

hvilka begge underläkare derjemte skola ega att

åtnjuta bostad med möbler och sängkläder, lyse,

bränsle, tvätt och första klassens kost; _

summa kronor 8,000:

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Åttonde hufvndtiteln.

[18.]

Skrifmaterialier,

expenser,

ved m. m.

att af kontanta aflöningen för hvar af dessa tre läkare två tredjedelar

skola utgöra fast arfvode och en tredjedel tjenstgöringspenningar;

samt

att det till förenämnda lönestat för läkarne vid Lunds asyl erforderliga

beloppet, 8,000 kronor årligen, skall utgå af det, på ordinarie

stat uppförda förslagsanslaget till hospitals underhåll samt ålderstilläggen

af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: ålder stillägg.

Öfrjga ordinarie anslag.

I öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvndtiteln har jag icke

att föreslå annan förändring än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,

förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. in.,

för närvarande upptaget till 23,119 kronor, måtte höjas med 66 kronor,

eller till 23,185 kronor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

31

Extra anslag:

Riksarkivet.

I skrifvelse den 30 oktober 1889 har riksarkivarien underdånigst [19.]

hemstält, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till fort -vefvande af

satt utgifvande i tryck genom riksarkivet af sådana skrifter och hand- handlingar,

lingar, som är o af vigt för fäderneslandets historia, uppföra på 1891 års

stat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående år

varit för ändamålet årligen beviljadt.

Med anledning häraf tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen att för ifrågavarande ändamål på extra stat

jemväl för år 1891 anvisa ett belopp af 3,000 kronor.

Hos Eders Kongl. Maj:t har riksarkivarien i skrifvelse den 30 ok- [20.]

tober 1889, enär riksarkivets nya tillbyggnad enligt det upprättade Redningsbyggnadskontraktet

skall vara färdig till den 1 instundande juli samtSiinredningen

derefter förestode, anmält de i afseende å denna inredning bmnadförekommande

anslagsbehof. För den vigtigaste och största delen af

inredningsmaterielen vore redan sörjdt, i det att medel till arkivhyllor

anvisats i kostnadsförslaget för sjelfva byggnaden. Men härförutom

erfordrades äfven annan materiel, och detta behof kunde endast delvis

fyllas genom hvad som för ändamålet vore att tillgå i det nuvarande

arkivet. Den betydligaste och dyraste nya materielen vore arkivskåpen.

Hittills hade i skåp förnämligast förvarats dels traktatsamlingen, dels

samlingen af konungaförsäkringar, Riksdagens försäkringar och beslut

m. m., äfvensom konungahusets egenhändiga skrifter och bref. Men

det funnes äfven andra afdelningar af arkivet, som rätteligen borde på

enahanda sätt förvaras, såsom samlingen af gränskartor och andra

vigtigare kartor, likaså pergamentsbrefsamlingen och medeltidscodices,

Indika icke lämpligen kunde uppläggas på hyllorna utan särskildt skydd.

De för ändamålet nu erforderliga nya skåpen borde, på sätt vid åtskilliga

nyare arkiv i utlandet tillämpats och på det att i händelse af

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Åttonde hufvudtiteln.

eldsvåda det dyrbara innehållet måtte kunna med lätthet och skyndsamhet

undanskaffas, vara så inrättade, att de sammansattes af ett större

antal småskåp, hvilka slöte sig till hvarandra, men vid förefallande

behof kunde åtskiljas, och af hvilka hvart och ett, försedt med handtag

på två sidor, utan svårighet kunde bortbäras af två personer. Dessa

skåp skulle uppställas dels i båda de s. k. traktatsrummen i bottenvåningen,

dels i de båda s. k. tjensterummen i våningen en trappa upp,

allt enligt vid ifrågavarande framställning bifogad ritning jemte kostnadsförslag,

slutande på en summa af 8,184 kronor, i hvilken summa

jemväl vore inberäknad kostnaden för annan behöflig ny materiel, bestående

af arbetsbord och stolar för de nya forskaresalarna och expeditionsrummet

äfvensom bänkar i väntrummet och ett skrifbord i riksarkivariens

rum.

I anseende till byggnadens närhet till jernvägen och faran att

sommartiden, då fönster hölles öppna, gnistor från de förbigående lokomotiven

kunde inkomma genom dessa, ansåges det vara nödvändigt att

anskaffa fina galler af metalltråd, att inpassas i lösrutöppningarna mot

jernvägen; varande utgiften för SO stycken sådana galler enligt kostnadsförslag

upptagen till 570 kronor.

Slutligen och då enligt planen för den nya arkivbyggnaden plats

vore der afsedd för eu mindre bokbindareverkstad, hvarest arkivalierna

kunde lagas och bindas under ständig tillsyn och utan att behöfva från

arkivet bortskickas, erfordrades för anskaffande af de verktyg, som vore

nödiga för uppsättande af ett litet bokbinderi, ett särskildt belopp, som

enligt likaledes bilagdt kostnadsförslag uppginge till 483 kronor.

I det utlåtande, som öfverintendentsembetet, efter härå erhållen

remiss, afgifvit öfver berörda framställning, har embetet efter granskning

af ofvan omförmälda ritning och förslag rörande de erforderliga

arkivskåpen, inventarierna och metalltrådsgallren icke funnit annat att

dervid erinra, än att några jemkningar med hänsyn till skåpens mått,

uppställning och sammansättning syntes böra ega rum vid deras förfärdigande,

äfvensom att dessförinnan genom öfverintendentsembetets

försorg borde anskaffas behöfliga förändrade ritningar till skåpen och

inventarierna, mera stilenliga, samt modell till gallren, hvarigenom den

för samtliga dessa effekter beräknade kostnaden af 8,754 kronor borde

ökas med 246 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då här föreligga bestämda

kostnadsförslag, i hvilka någon särskild tillökning icke torde

vara erforderlig, tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att på extra stat för år 1891 anvisa för riksarkivet:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvndtiteln. 33

till anskaffande af arkivskåp och annan inrednings
materiel

.............................................................................. kronor 8,184: —

» 30 stycken metalltrådsgaller......................................... » 570: —

» erforderliga verktyg för en mindre bokbindare
verkstad

............................................... » 483: —

summa kronor 9,237: —

Nationalmuseum.

Med anledning af intendentens vid nationalmuseum underdåniga [21.]

skrifvelse den 30 september 1889, hvaröfver nationalmusei nämnd sig statens konstyttrat,

får jag hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riks- Gamlingar.

dagen att, i likhet med hvad förut skett, jemväl för år 1891 anvisa ett

extra anslag af 4,000 kronor för vård, underhåll och tillökning af statens

konstindustriella samlingar.

I skrifvelse den 30 september 1889 har intendenten vid national- [22.]

museum förnyat sin redan den 30 september 1887 gjorda underdåniga ™ekad ™«- framställning om beredande af medel till förändrad anordning och in-Zaim9™^.

redning af den nuvarande gravyrsalen i museibyggnadens öfverstå våning,

der förut varit inrymda kongl. klädkammarens samlingar, till dess

de med lifrustkammarens öfriga effekter för några år sedan öfverflyttades

till nordöstra flygeln af kongl. slottet.

1 den nu ifrågavarande gravyrsalen skulle, efter intendentens förslag,

utefter tre af väggarna, uppställas nya skåp till eu längd af sammanlagdt

102 lot samt 3,5 fots djup, livilka skåp borde inredas med hyllor

för portföljer, hvarjemte ofvan dessa skåp skulle anordnas gallerier och

på dessa uppställas skåp af ungefär samma form som de nedre, men af

mindre djuplek. Till gallerierna borde vidare leda två spiraltrappor,

jemte det att för uppfordrandet af tyngre föremål vore afsedda två

hissar. 1 öfrigt skulle det stoi-a rummet genom uppstälda montrer delas

i tre afdelningar, hvarvid ingångarna till de båda sidoafdelningarna

skulle förses med portaler, allt på sätt handlingarna bilagda ritningar

gåfve vid handen.

Den salen nu tillhörande materiel utgjordes af:

8 montrer af ek, 12,6 fot långa, 4,6 fot breda, med dels lutande

dels vertikala öfverdelar;

3 bord af ek, 10,5 fot långa och 6 fot breda;

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

5

opaginerad Kontrollera mot PDF

S4 Åttonde hufvudtiteln.

4 skärmar likaledes af ek, hvar och en i fyra afdelningar, tillsammans

13 fot långa samt af 8,5 fots höjd;

2 större skåp af furu, öfvertagna från lifrustkammaren; samt

4 mindre skåp jemväl af furu, 7,5 fot långa, 2,2 fot breda och

3,0 fot höga.

Af denna befintliga materiel vore större delen afsedd att användas

i salen sålunda, att fyra montrer skulle uppställas på sidorna af de omförmälda

portaler, hvilka bildade ingångar till de båda sidoafdelningarna,

samt en femte söndertagas i fyra delar för att tillskarfvas de fyra förut

nämnda, hvilka dessutom skulle tillökas på höjden. Af de tre borden

kunde ett uppställas i hvar afdelning, skärmarna i sidoafdelningarna,

och de mindre skåpen vid fönstren; hvarefter de tre återstående, för

salen ej användbara montrerna tillika med de två större skåpen kunde

användas inom museets konstslöjdafdelning för utställning af densamma

tillhörande föremål.

Genom en sådan anordning af salen och tillökning af dess materiel

skulle vinnas betydligt utrymme, desto mera behöflig! som gravyrsamlingen,

sedan den för mer än tjugu år tillbaka öfverfiyttades till

nationalmuseum, växt från 46,500 till 84,000 nummer, och handteckningssamlingen

samtidigt från 14,000 till 22,000 nummer. Härtill koinme

vidare de nybildade samlingarna af fotografier och fotomekaniskt tryck,

af litografier och konstindustriella mönster, såsom ornaments- och möbelritningar

samt textilmönster m. m. Att hålla alla dessa samlingsgrupper

och deras underafdelningar ordnade på ett systematiskt och

åskådligt sätt samt för den besökande allmänheten lätt tillgängliga vore

ej längre möjligt med den nuvarande otillräckliga materielen, oafsedt i

öfrigt att, i den mån gravyrer och handteckningar uppfodrades på tjockare

kartongpapper, volymen derigenom ytterligare svälde ut med omkring

tre till fyra gånger den ursprungliga.

Slutligen borde, i sammanhang med den nu föreslagna anordningen

af salen, den derstädes befintliga värmelednipgen, hvilken vore otillräcklig

för uppvärmning af det stora rummet, tillökas, och på samma

gång värmeledningsrören, hvilka nu vore förlagda utefter väggarna,

framflyttas.

De för salens förändrade inredning erforderliga arbetena hafva beräknats

sålunda:

snickeriarbeten, innefattande nya skåp, läktare, portaler och ändring af

montrer........................................................................... kronor 11,500: —

målning ................................................................. »__650: —

transport kronor 12,150: —

s. 35 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

35

transport kronor 12,150: —

glas.............................................................................................. » 325: —

ritningar och tillsyn ........................................................... »_225: —

kronor 12,700: —

hvartill komme behöflig tillökning af byggnadens

värmeledning för salens uppvärmning enligt förslag

af firman Haag i Augsburg, hvilken förfärdigat

nämnda ledning, ............................................. » 1,000: —

samt genombrytningar och golflagningar........................ »__300:

summa kronor 14,000: —

Nationalmusei nämnd, som yttrat sig i ämnet, har, med vitsordande

af behofvet såväl af värmeledningens utsträckning som af ökadt. utrymme

för de i gravyrsalen förvarade samlingarna, mot grunderna i de

framlagda förslagsritningarna icke haft något att erinra, men uttryckt

den önskan, att öfverintendentsembetet vid dessa ritningars granskning

och det definitiva kostnadsförslagets uppgörande måtte tillse, att den

redan befintliga materielen så mycket som möjligt komme till användning.

Efter härå erhållen remiss har bemälda embete i afgifvet utlåtande

af den 15 november 1887 förmält sig icke hafva funnit annat att vid

det ifrågavarande förslaget erinra än att, derest medel till utförandet

af detsamma i dess helhet ej skulle för det närvarande arnses böra beredas,

verkställigheten deraf torde att börja med kunna inskränkas till

skåpens nedre våning eller rad, då med portaler och den öfre skåpraden

jemte dess gallerier, trappor och hissar syntes kunna anstå,

intill dess verkställigheten deraf visade sig oundgängligen nödvändig;

uppgående kostnaden för det sålunda företrädesvis behöfliga arbetet

till..................................................................................................... kronor 4,000: —

eller, med tillägg för värmeapparatens fullständigande

enligt deröfver af svensk fabrikant beräknad kostnad,

inbegripet genombrytningar och golflagningar,

till

kronor 5,800: 1—

För genomförande af en förändrad anordning af nationalmusei gravyrsal

i syfte att vinna ökadt utrymme för der förvarade samlingar anser

jag främst nödigt, att värmeledningen derstädes något utsträckes och

annorlunda ordnas. Enär ledningsrören der äro förlagda, helt nära

väggarna, och då under hela den tid, klädkammaren var i denna sal

inrymd, skåp voro uppstälda äfven kring väggarna, måste, enligt hvad

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Åttonde hufvudtiteln.

[23.]

Lifrust
kammaren.

jäg inhemtat, värmeledningen under alla dessa år hållas afstängd och

salen allt jemt förblifva ett kallrum, alldenstund de öfver ledningsrören

uppstälda skåpen toge skada och torkade sönder af värmeutstrålningen,

hvilken likaledes var menlig för de i skåpen förvarade

dyrbara klädedrägternas fredande för mai. Enahanda olägenheter skulle

uppstå för de afsedda nya skåpen i gravyrsalen, om ej en förändrad

anordning nu vidtoges. Lika med museinämnden anser jag, att gravyrsalens

nuvarande både dyrbara och solida materiel af montrer och skärmar

icke blott bör utan äfven kan för sitt afsedda ändamål fortfarande

användas, men att denna materiel bör tillökas med skåp åtminstone vid

salens sidoväggar, hvaremot de föreslagna portalerna, gallerierna med

trappor och hissar samt den öfre skåpraden synas mig kunna tillsvidare

undvaras.

I enlighet härmed tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1891 anvisa:

till anskaffande af väggskåp i nationalmusei gravyrsal.

................................................................ kronor 4,000: —

samt till utsträckning och förändrad anordning af värmeledningen

derstädes enligt öfverintendentsembetets

kostnadsberäkning ........................................................ » 1,800: —

tillsammans kronor 5,800: —

Lifrustkammaren.

I skrifvelse af den 30 september 1889 har intendenten vid nationalmuseum

underdånigst hemstält, det Eders Kongl. Maj:t måtte för tillsyn,

underhåll och vård af lifrustkammarens samlingar af Riksdagen äska

på extra stat äfven för år 1891 enahanda anslag som förut, eller 5,800

kronor. Enär detta belopp fortfarande är behöfligt för att under år 1891

användas enligt enahanda grunder, som hittills följts, får jag i underdånighet

tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens samlingar m. m.

anvisa på extra stat jemväl för år 1891 ett anslag af 5,800 kronor.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln.

37

Domkapitlens expeditioner.

För att åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner bereda löne- [24.]

förbättring under år 1891, i likhet med föregående år, erfordras anslag

till oförändrad t belopp; och får jag för den skull i underdånighet till-’ männen vid

styrka framställning: till Riksdagen derom, att för berörda ändamål domJc«PMe''‘s

o il o 1 , , 9.. „ inni • n r-1/. i expeditioner.

matte a extra stat tor ar 1891 anvisas 3,116 kronor.

Kyrkor.

På Eders Kongl. Maj:ts framställning har Riksdagen beviljat till [25.]

restaurering af Upsala domkyrka 500,000 kronor och till restaurering^^"™^

af Skara domkyrka 250,000 kronor. Af dessa belopp hafva för hvart Skara domderå

af åren 1886, 1887, 1888, 1889 och 1890 anvisats för domkyrkan i kyrkorUpsala

70,000 kronor och för domkyrkan i Skara 35,000 kronor. I hufvudsaklig

öfverensstämmelse härmed tillstyrker jag, att Eders Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till fortsättande af dessa restaurerings- .

arbeten för år 1891 anvisa på extra stat för Upsala domkyrka 75,000

kronor och för Skara domkyrka 35,000 kronor.

Universiteten.

Med anledning af vederbörandes framställningar om fortfarande [26.]

understöd af statsmedel för de vid universiteten befintliga seminarierSe”lifff^£ör

för språkvetenskap och matematik, får jag, under åberopande af hvad skap och matetillförene

i detta hänseende anförts, i underdånighet tillstyrka, att Eders matikKongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att åt ifrågavarande anstalter

äfven för år 1891 bevilja extra anslag till samma belopp som förut,

nemligen:

till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala ............ kronor 3,000: —

» b b » i Lund ............... » 2,950: —

» b matematiska b i Upsala ............ b 1,500: —

b b b b i Lund ............. b 1,000: —

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Åttonde hufvudtiteln.

[27.] Af det vid 1888 års Riksdag beviljade anslag, 36,000 kronor, för

UiektorTi ^ställande vid universitetet i Upsala under sex år af lärare i tyska,

Upsaia. franska och engelska språken äro för hvardera af åren 1889 och 1890

anvisade 6,000 kronor. Jag tillstyrker nu i underdånighet, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att af

omförmälda anslag må för år 1891 anvisas 6,000 kronor.

[28.] Sedan utaf det till förändring af Carolina-redivivabyggnaden i Up
vivatyffn''adenSå^<x

beviljade anslag, 200,000 kronor, för åren 1888, 1889 och 1890

i upsaia. anvisats tillsammans 150,000 kronor, får jag nu hemställa, att till Riksdagen

måtte aflåtas nådig framställning om anvisande för år 1891 af

återstoden å ifrågavarande anslag, 50,000 kronor.

[29.] I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning och på

^aborato^och^^ lokor ator stj ensten i experimentel fysik samt observatorstjensten i

en observator astronomi vid universitetet i Upsala måtte kunna med ordinarie innei

upsaia. Nafvare förses, beviljades vid senaste Riksdag för hvardera af nämnda

befattningar 3,000 kronor årligen att utgå intill dess adjunktslöner

blefve härför tillgängliga, och anvisades för innevarande år 6,000 kronor.

Då medel å universitetets stat ännu ej blifvit för ifrågavarande ändamål

disponibla, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t. täcktes till Riksdagen

göra framställning om anvisande för år 1891 af 6,000 kronor till aflöning

åt laboratorn i experimentel fysik och observatorn i astronomi vid

universitetet i Upsala.

[30.] I underdånig skrifvelse den 30 september nästlidna år har kanslern

kalisk^refrak ^ universitetet i Upsala anmält och till bifall föroi''dat en af det större

tor och ett ny«akademiska konsistoriet derstädes, på anhållan af filosofiska fakultetens

^stronorniska ma,tematisk-naturvetenskapliga sektion, gjord framställning om ett anobservatoriet

slag till bekostande af en astro-fysikalisk redaktör och ett nytt vändtorn

i upsaia. till astronomiska observatoriet vid nämnda universitet jemte erforderligt

förslagsanslag till gäldande af möjligen ifrågakommande tull.

Den framställning, som sålunda blifvit gjord, grundar sig på ett

af professorn i astronomi vid ifrågavarande universitet N. C. Dunér

väckt förslag och en af honom gjord utredning rörande beliofvet af de

för den astronomiska institutionen ifrågasatta nya hjelpmedlen, dessas

beskaffenhet och kostnaderna för desammas anskaffande. Ur denna

professor Dunérs utredning, som tillika med två i densamma åberopade

ritningar finnes bifogad kanslerns skrifvelse, tillåter jag mig att här

anföra följande.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln.

39

Efter att hafva erinrat, att ungefär 50 år förflutit, sedan det nuvarande

observator^ i Upsala bygdes, nämner professor Dunér, att i

detsamma uppstäldes en Steinheilsk refraktor, hvars objektiv var godt,

men hvars mekaniska del på grund af den allt för ringa summa, som

derpå kunde nedläggas, redan från början visade sig föga duglig och

numera alls icke motsvarade ens de måttligaste anspråk.

Observatoriet vore således i saknad af ett dugligt hufvudinstrument,

och det vändtorn, under hvilket den gamla refraktorn stode, hade

numera lidit så af tidens inverkan, att äfven det måste ersättas med

ett nytt. Redan professor Dunérs företrädare hade låtit utarbeta förslag

till ett nytt vändtorn, liksom han ock vid mer än ett tillfälle hänvisat

på det otillfredsställande skick, hvari refraktorn befunne sig. Såväl

refraktorns som vändtornets olämplighet visade sig för öfrigt tillräckligt

genom den, i jemförelse med observatoriets i Lund, svaga observationsverksamheten

på observatoriet i Upsala.

Om sålunda instrument och vändtorn vore odugliga redan för den

verksamhet, som ursprungligen dermed afsetts, så hade de, på grund

af den ytterst snabba utveckling af instrument och observationsmetoder,

som utmärkt de senaste åren, kommit att ännu mindre motsvara tidens

fordringar. Dels hade nemligen konsten att åstadkomma stora astronomiska

instrument stigit till en hittills icke anad höjd, dels hade,

jemte den af ålder följda metoden att med ögat observera och mäta

stjernornas utseende och lägen, införts användandet af fotografien,

hvilken ej blott ledde till en ansenligt högre noggrannhet hos mätningarna

utan medgåfve att med instrument af jemförelsevis måttliga

dimensioner utsträcka undersökningarna till föremål, hvilka ännu

intet öga sett, eller ens kunde se, äfven med hjelp af nutidens största

instrument. Också ansåges numera eu refraktor med fotografiskt objektiv

som ett instrument, hvilket ej finge saknas på något observatorium.

Utlandets observatorier hade täflat att så fort som möjligt skaffa sig

sådana; och i vårt land hade observatorierna i Stockholm och Lund

antingen redan anskaffat eller planlagt anskaffandet af fotografiska rör,

afsedda att anbringas vid sidan af de hittills ensamt använda optiska.

. Att anskaffa en ny refraktor vid observatoriet i Upsala och ett nytt

vändtorn derstädes vore således oundgängligen behöflig!. Den för närvarande

å Upsala observatorium befintliga refraktorn hade ett objektiv

af 24 centimeters diameter. Denna storlek kunde ej anses tillräcklig,

då det gälde att konstruera ett nytt instrument. Den internationela

asUofotografiska konferensen i Paris år 1887 hade för de instrument,

som skulle komma till användning vid uppgörandet af kartan öfver hela

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Åttonde liufVudtiteln.

himlen, faststält en diameter af 33 centimeter, och flera andra skäl

talade för att ej välja en mindre. Sålunda vore exempelvis flera planeters

månsystem osynliga i mindre instrument. Också användes numera

denna storlek allmänt, och fara vore att Sverige inom kort, hvad

astronomiska instrument beträffade, komme att stå efter snart sagdt

hvarje annat kulturland. Finland, Danmark, Schweiz, Holland, Belgien,

Spanien, Portugal, Mexiko, Brasilien, Argentinska republiken med

flera — de största staterna i Europa och Amerika oberäknade — egde

redan eller hade bestält instrument af större dimensioner än för närvarande

funnes i vårt land. Men Sverige borde och kunde icke på

detta sätt stå tillbaka för andra land af mindre storlek och ojemförligt

mindre höga anor inom vetenskapen. Och då refraktorerna på Lunds

och Stockholms observatorier vore nya och goda, syntes det vara i sin

ordning, om Upsala observatorium, hvars refraktor i allt fall vore oduglig,

blefve försedt med ett instrument af tidsenlig storlek.

Upsala observatorium borde således förses med en astrofysikalisk

refraktor, försedd med två objektiv stående vid sidan af hvarandra,

hvartdera af 33 centimeters diameter, det ena fotografiskt, det andra

Renande till att med ögat undersöka himlakropparne. Plvad sistnämnda

objektiv auginge borde man, trots den ökade kostnaden, för detsamma

använda de nya i Jena förfärdigade så kallade specialglasen, hvarigenom

den stora fördelen vunnes, att objektivet skulle blifva nästan

absolut akromatiskt, och således de iakttagna föremålen fria från alla

falska färger, hvilket i väsentlig mån höjde synskärpan. Då det för

vinnande af detta syftemål vore fördelaktigt, att tubens brännvidd ej

gjordes allt för kort, borde vidare det optiska objektivet erhålla en

brännvidd af 5, och det fotografiska af omkring 4 meter.

På grund af denna storlek hos tuben erfordrades för vändtornet

eu inre fullständigt fri diameter af 7,5 meter. Det gamla vändtornet

hade en inre diameter af endast 6,7 meter, men yttre diametern af den

ganska tjocka ringmuren uppginge deremot till 8,2 meter. På grund

häraf blefve det möjligt att utan större förändringar i sjelfva tornet

vinna det nödiga utrymmet, om man, såsom det i utlandet vid uppförandet

af observationsrummen i astronomiska observatorier allt mer

kommit i bruk, till material för tornets så väl fasta som rörliga del

begagnade stål och jern. En dylik konstruktion hade också föreslagits

af Bergsunds mekaniska verkstad i Stockholm, till hvilken professor

Dunér hade vändt sig för att få en plan till vändtornets ombyggnad.

Efter en redogörelse för denna plan fortsätter professor Dunér:

Utförandet af refraktorns mekaniska del borde kunna öfverlemnas åt

s. 41 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

41

A. Repsold & Söhne i Hamburg, hvilken firma för så väl svenska som

utländska observatorier utfört arbeten, som tillvunnit sig sakkunniges

erkännande. Till en fotografisk refraktor hörde såsom nödvändigt bihang

en apparat för att uppmäta de med densamma tagna stjernfotografierna.

Äfven denna skulle förfärdigas af sistnämnda firma. Hen

gamla refraktorns objektiv, sökare och okulär borde användas för det

nya instrumentet, hvarigenom besparing åstadkommes och alla dugliga

delar af den gamla refraktorn komme till nyttig användning.

Af de objektivglas, hvarmed refraktorn skulle förses, borde det fotografiska,

med dertill hörande objektivprisma, anskaffas från firman C. A.

Steinheil 1 Miinchen; det andra objektivet borde inköpas hos C. Bamberg

i Berlin, enär denne hade särskild erfarenhet i behandlingen af

det svårarbetade »specialglaset)).

$

Kostnaderna för dessa arbeten komme att ställa sig sålunda:

nytt vändtorn från Bergsund........

..................... kronor

12,500:

refraktorns mekaniska del ............

..... mark

30,000: —

mätapparaten.......................................

»

1,900: —

inpackning ..........................................

»

400: —

summa mark

32,300: — = »

29,070:

objektiv från Bamberg ..................

»

12,150:

objektiv m. m. från Steinheil.......

»

8,550:

okulär, spektroskop, förstorings

objektiv,

åskledare,

transport och oförutsedda kostnader ..

»

2,730:

summa kronor 65,000: —

Bergsunds mekaniska verkstad och A. Repsold & Söhne hade bundit

sig vid ofvan uppgifna pris för de arbeten, som skulle utföras af dem.

Till ofvannämnda slutsumma kunde möjligen komma omkostnader

för tull, så framt ej instrumenten finge tullfritt införas. Deremot afginge

värdet af den förtennta koppar, hvarmed det gamla vändtornet

vore beklädt. Detta vore i det kostnadsförslag, som professor Dunérs

företrädare låtit uppgöra, beräknadt till 1,500 kronor.

Den summa, som enligt ofvanstående beräkning erfordrades, blefve

visserligen, ehuru endast det nödvändiga upptagits och all lyx bannlysts,

ej obetydlig. Men den utveckling, astronomien och särskildt

observationskonsten samt konsten att förfärdiga stora instrument tagit

under den senaste tiden, hade, som förut anmärkts, varit så förvånande

snabb, att det belopp, som nu vore i fråga, vore mycket blygsamt i

Bill. till liiksd. Vret. 18.90. 1 Sami. 1 Afd. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Åttonde hufvudtiteln.

jemförelse med dem, som i utlandet användts vid flera observator^,

der det ej sällan galt millioner kronor. Å andra sidan borde man ej

häraf draga den slutsats, att de stora instrument, hvarmed dessa utlandets

observator^!- blifvit försedda, skulle hafva gjort nu ifrågavarande

och liknande instrument öfverflödiga, i det att hvarje astronomisk fråga

skulle kunna med hjelp af de stora instrumenten lösas bättre och säkrare

än med instrument af mera måttliga dimensioner. Detta vore långt

ifrån händelsen. Med instrumentens växande storlek hade också nya

områden öppnat sig för forskningen; de största instrumenten riktade

sig af naturliga skäl på dessa nya områden och lemnade de för mindre

instrument åtkomliga föremålen åt dessa och detta så mycket hellre,

som de mycket skum instrumenten jemväl vore ganska besvärliga att

begagna och de föremål, som på en gifven tid kunde med dem undersökas,

blefve fåtaliga i jemförelse med hvad som kunde medhinnas med

en redaktör af nu föreslagen storlek, hvarför de största instrumenten

ej kunde täfla med de måttligt stora på de områden, för hvilka de

senare räckte till. Det kunde derför ej ens vara tal om, att ej vidsträckta

och fruktbringande fält för undersökningen skulle finnas för

ett sådant instrument, hvarom fråga vore, så mycket mer som studiet

af stjernbindel! på fotografisk väg ännu vore helt nytt. Allt manade

likväl att så snart som möjligt sätta svenska vetenskapsmän i tillfälle

att med tillräckliga hjelpmedel bearbeta det nya fältet.

Utom dessa rent sakliga skäl funnes äfven andra af mer personlig

art, som professor Dunér icke kunde helt och hållet undertrycka. Vid

den internationela astrofotografiska konferensen i Paris år 1887 måste

på grund af bristande utredning åtskilliga vigtiga frågor tills vidare

uppskjutas, men vid sammanträdet af den permanenta komiténs byrå,

bland hvars sex medlemmar professor Dunér befunne sig, hade utredningen

af dessa frågor fördelats bland sådana astronomer, som på grund

af de undersökningar, hvaråt de förut egnat sig, ansetts särskild! lämpliga.

Den 10:de af dessa frågor: »studiet af stjernfärgens inflytande

på de fotografiska storlekarna», hade öfverlemnats åt professor Dunér,

som då var anstäld vid Lunds observatorium och visste, att intet hinder

fans att anskaffa och anbringa ett fotografiskt rör på detta observatorium

redaktör. Men i Upsala, dit professor Dunér sedermera förflyttades,

vore det omöjligt att lösa denna för himlens kartläggning vigtiga

fråga förr, än det nya instrumentet blifvit anskaffadt. Äfven detta vore

således ett skäl för professor Dunér att på det lifligaste önska frågans

snara och lyckliga lösning. Och det syntes för vårt land vara en skyldighet

att deltaga i de observationer, som erfordrades för detta det,

s. 43 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

43

mest vidtomfattande vetenskapliga arbete, som någonsin planlagts, och

i hvilket land, tillhörande alla verldsdelar utom Asien, deltoge.

Professor Dunér slutade sin framställning med en hemställan derom,

att till bekostande af en astrofysikalisk refraktor och ett nytt vändtorn

för observatoriet i Upsala måtte hos Riksdagen utverkas ett anslag

af 63,500 kronor, att utgå under loppet af två år med 30,000 kronor

det första och 33,500 kronor det följande året, samt ett förslagsanslagtill

gäldande af möjligen ifrågakommande tull.

Denna professor Dunérs framställning har, såsom ofvan nämnts,

vunnit understöd af filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga

sektion, som uttalat, att bifall till densamma vore för observatoriets

framtida verksamhet af nödvändigheten påkalladt; och har jemväl det

större akademiska konsistoriet, under förklaring att den af professor

Dunér förebragta utredningen syntes konsistoriet ega all den fullständighet

och noggrannhet, som fordrades för vissheten om de ifrågasatta

arbetenas utförbarhet efter uppgjord plan, och tillika ådagalägga, att

de omförmälda behofven nödvändigt måste fyllas, tillstyrkt de begärda

anslagens beviljande.

Äfven jag håller före, att berörda anslagsyrkande är af beskaffenhet

att icke kunna afvisas. Den astronomiska vetenskapens utveckling synes

på senare åren hafva mer, än hvad fallet är med många andra vetenskapsgrenar,

blifvit en internationel angelägenhet, i fråga om hvilken

det tillhör hvarje kulturstat att lemna sitt bidrag. Att vi för närvarande

icke äro rustade att med framgång upptaga vår del af arbetet

torde vara uppenbart af hvad ofvan blifvit anfördt. Det pris, hvarför

vi skulle köpa möjligheten att äfven på detta område häfda Sveriges

rang inom vetenskapen, är jemförelsevis måttligt. Jag hemställer derför,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till bekostande

af en astrofysikalisk refraktor och ett nytt vändtorn vid Upsala

universitets observatorium bevilja ett anslag af 63,500 kronor och deraf

på extra stat för år 1891 anvisa ett belopp af 30,000 kronor.

Vidkommande den begärda ersättningen för möjligen ifrågakommande

tull vid införsel af de till instrumentet hörande delar, så synes

denna fråga vara af beskaffenhet att icke för det närvarande erfordra

något Eders Kongl. Maj:ts beslut.

Vid senaste riksdag beviljades, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts [31.]

proposition och på det att en extra ordinarie professur inom juridiskaAfl°nin9 en

Jakulteten vid universitetet i Lund måtte kunna tillsättas, ett anslag af'' \ Lund.

4,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefve härför

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Åttonde hufvudtiteln.

[32.]

Universitetslektorer

i

Lund.

[33.]

Arfvode åt

docenten S.

Söderberg.

t34-^ .

Lönetillägg å

vice bibliotekarien

A. J.

T. Palm.

[35.]

Universitetsbiblioteket

i

Lund.

tillgängliga, och anvisades för innevarande år sagda belopp. Då medel

å universitetets stat ännu icke äro att för ändamålet tillgå, hemställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning om

anvisande för år 1891 af 4,000 kronor till aflöning åt en extra ordinarie

professor inom juridiska fakulteten i Lund.

För anställande vid universitetet i Lund under sex år af lärare i

tyska, franska och engelska språken enligt de närmare bestämmelser, som

af Eders Kongl. Maj:t kunde meddelas, beviljades vid senaste Riksdag,

i likhet med hvad förut skett beträffande universitetet i Upsala, ett

anslag af 36,000 kronor, hvaraf för år 1890 anvisades 6,000 kronor.

Under erinran att den 16 sistlidne november af Eders Kongl. Maj:t

faststälts reglemente för ifrågavarande språklärare, hvilka benämnas universitetslektorer,

får jag nu i underdånighet tillstyrka, att till Riksdagen

måtte aflåtas nådig framställning derom, att af omförmälda anslag må

för år 1891 anvisas 6,000 kronor.

Under åberopande af de skål, som förut anförts för beviljande af

ett personligt anslag åt docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg

och särskilt vid senaste Riksdag för detta anslags bestämmande till

2,000 kronor, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att såsom särskildt arfvode åt docenten Söderberg

för år 1891 anvisa ett extra ''anslag å 2,000 kronor, med vilkor

att Söderberg under nämnda år egnar sin tjenst åt universitetets historiska

museum samt mynt- och medaljkabinett.

Likaledes hemställer jag, att, på det vice bibliotekarien vid universi(tetet

i Lund August Jakob Theodor Palm må fortfarande komma i åtnjutande

af det honom vid senaste Riksdag beviljade personliga lönetillägg,

Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig framställning derom,

att för nämnda ändamål anvisas för år 1891 ett extra anslag af

500 kronor.

Med anledning af gjord anmälan om det fortfarande behofvet af

arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund tillstyrker jag,

det Eders Kongl. Magt måtte föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad

under flera år egt rum, jemväl för år 1891 på extra stat anvisa 1,500

kronor till arfvoden åt extra biträden vid nämnda bibliotek.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtitelu.

45

Af det vid 1888 års Riksdag beviljade anslag, 54,000 kronor, till en [36.]

ny byqqnad för botaniska institutionen vid universitetet i Lund, hvilket bmn“- anslag var atsedt att lördelas pa tre ar, äro för hvaiddera åt aren 1880 mska instituoch

1890 anvisade 18,000 kronor. På framställning af universitets-lloncn 1 Lundkanslern

får jag tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till utgående under år 1891 anvisa den återstående tredjedelen

af nämnda anslag, 18,000 kronor.

Då vid 1888 års Riksdag nådig framställning gjordes om anslag [37.]

till ny byggnad för botaniska institutionen vid universitetet i Lund, om-mln™dj''ö''flo

förmäldes, hurusom den kostnad, som framdeles komme att erfordras<amsjfe''a‘

för inventarier och apparater, vore förslagsvis beräknad till 10,000 kronor.**0”™ ‘ LundMed

anledning deraf, att nämnda byggnad skulle blifva färdig år 1891,

bär det akademiska konsistoriet anhållit, att anslag för inredning och

anskaffande af nödiga apparater nu måtte beredas. Dervid har blifvit

af institutionens föreståndare anmäldt, att, sedan fullständiga och detaljerade

kostnadsförslag erhållits, det belopp, som förut ansetts tillfyllestgörande,

visat sig icke vara för ändamålet tillräckligt. Kostnaden för

möbler och skåp till samlingarnas förvarande hade, ehuru för summans

nedbringande så mycket som möjligt alla möbler beräknats blifva af

furu och endast bordskifvorna af ek, stigit till 8,791 kronor samt för

apparater och andra utensilier för det växtfysiologiska laboratoriet till

3,169 kronor 50 öre, tillhopa 11,960 kronor 50 öre. Konsistorium har

på grund häraf anhållit om ett anslag till jemnadt belopp af 12,000

kronor.

Då anslag till inredning m. m. i omförmälda byggnad är eu nödvändig

följd af denna byggnads uppförande och kostnadssumman icke

synes kunna nedbringas under den uppgiga, finner jag mig böra tillstyrka,

det. Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till möblering

af botaniska institutionens i Lund nya byggnad samt anskaffande

af apparater och utensilier för växtfysiologiska laboratoriet derstädes

bevilja för år 1891 ett extra anslag af 12,000 kronor.

Bland de anslag, som af vederbörande akademiska konsistorium [38.]

begärts för universitetet i Lund, förekommer ett, hvarom under de seHare

åren flera gånger gjorts framställning, nemligen till ny byggnad gisten instituför

fysiologiska institutionen. Då konsistorium nu förnyat sin anhållan**0”™iLundhärom,

har dervid åberopats den motivering, som af institutionens föreståndare

förut afgifvits och hvilken innehåller hufvudsakligen följande.

Den lokal, i hvilken institutionen för närvarande vore inrymd, ehuru

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Åttonde hufvudtiteln.

.säkerligen den bästa, som universitetet kunde åt densamma upplåta,

vore dock för ändamålet mycket olämplig. Dess beskaffenhet både helt

och hållet omöjliggjort anställandet af en del experiment, som bort utgöra

föreläsningarnas kärna; för andra experiment hade den lagt sådana

hinder i vägen, som endast genom jemförelsevis dryga kostnader och

efter lång tidsutdrägt kunnat öfvervinnas, hvarför dessa experiment

också allt för ofta icke kommit till utförande. Detta hade icke blott

medfört ett starkt och menligt tryck på valet af föreläsningsämnen och

på planen för deras behandling; det hade också med nödvändighet vållat,

att framställningen vid undervisningen lidit, och att resultatet ej blifvit

hvad det kunnat och bort blifva. Här förelåge misshushållning med

lärarens krafter och med lärjungarnes tid. Vidare kunde lokalen knappast

medgifva, att der anordnades en praktisk laborationskurs för de

studerande, åtminstone icke så, att de kunde deraf hafva någon nämnvärd

nytta. Att medicine studerande vid Lunds universitet icke hade

tillfälle att genomgå en sådan praktisk kurs i fysiologi, som vid de

andra medicinska högskolorna vore obligatorisk, måste betecknas såsom

en stor brist, ett tillbakasättande af desse studerande, hvaraf de finge

lida följderna ej blott under hela studietiden utan äfven under sin kommande

verksamhet vare sig såsom läkare eller såsom lärare i någon

medicinsk vetenskapsgren. En annan, särskilt för institutionens föreståndare

känbar och väsentlig olägenhet vore den, att en ursprungligen

för helt andra ändamål afsedd lokal föga egnade sig att der utföra

experimentela undersökningar af sådan art, att de kunde tänkas bidraga

till lösningen af något af de många och för hela den biologiska

forskningen vigtiga problem, som ständigt mötte vid fysiologiens studium.

Den nu upplåtna lokalen finge emellertid icke länge af institutionen

begagnas, enär densamma snart måste tagas i anspråk för bibliotekets

behof. Om icke statens hjelp komme emellan, blefve institutionen då

antingen husvill eller ännu sämre inhyst, än den nu vore. Till behofvets

afhjelpande torde någon annan utväg ej kunna ifrågasättas än

uppförande af ett nytt fysiologiskt laboratorium. Då frågan, huru ett

sådant laboratorium borde byggas och huru stort anslag härtill erfordrades,

vore ganska svår att besvara, hade institutionens föreståndare,

för att skaffa sig någon ledning för sitt omdöme i detta hänseende,

med understöd af statsmedel besökt och tagit kännedom om de flesta

tyska och schweiziska samt några österrikiska, italienska och franska

universitets institutioner. Snart sagdt öfverallt hade man nyss byggt

eller förberedde byggandet af storartade och dyrbara vetenskapliga

s. 47 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 47

institutioner af alla slag, men framför allt för fysiologien. Skulle Lunds

universitet i detta hänseende hålla jemna steg med utlandets universitet

af samma rang och samma antal studerande, så skulle härtill erfordras

en ganska betydlig penningsumma. Föreståndaren hade emellertid

uppgjort plan till en mer anspråkslös byggnad, så inrättad, att den

utan dyrbara förändringar kunde, när större behof gjorde sig gällande,

utvidgas genom tillbyggnad, på samma gång den nöjaktligt fy Ide de

behof, som för den närmaste framtiden förefunnes. Kostnaden för

denna byggnad uppginge enligt bifogadt förslag till 75,000 kronor,

hvartill komme omkring 25,000 kronor till inköp af tomt och till inredning,

möblering m. in.

Öfver ritningen och kostnadsförslaget har öfverintendentsembetet

afgifvit infordradt utlåtande, hvarvid embetet, med undantag af några

detaljanmärkningar beträffande den dekorativa anordningen af byggnadens

yttre, icke haft något att erinra mot ritningen, men ansett den

för sjelfva byggnaden beräknade kostnadssumman böra ökas med 10,000

kronor.

På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt om den nuvarande

lokalens olämplighet och då densamma i alla fall måste inom kort afstås,

finner jag det vara nödvändigt, att institutionen förses med annan,

ändamålsenligt inrättad lokal. Bästa sättet för åstadkommande af en

sådan torde utan tvifvel vara uppförande af en ny byggnad, och det

föreliggande förslaget synes, såsom uppgjordt utan öfverdrifna anspråk,

böra godkännas. Det för sjelfva byggnaden uppgjorda kostnadsförslaget

har. visserligen af öfverintendentsembetet ansetts böra höjas, men då

utgifterna för tomt samt för byggnadens inredning icke kunnat bestämdt

uppgifvas, torde anledning icke vara att vid beräkningen af kostnaden

för företaget i dess helhet gå utöfver den af institutionens föreståndare

upptagna slutsiffra., 100,000 kronor. Då det erforderliga beloppet synes

lämpligen kunna, i likhet med hvad förut skett beträffande andra dylika

anslag, fördelas på två till tre år, tillstyrker jag i underdånighet, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att

till uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan berörda

ritning, af ny byggnad för fysiologiska institutionen vid universitetet i

Lund samt till inköp af tomt för byggnaden och dennas inredning beviljas

ett extra anslag af 100,000 kronor, samt att deraf anvisas 40,000

kronor att utgå under år 1891.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Åttonde hufvudtiteln.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

[39.] Till arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologisk klinik har

Amanuenser. un(]er en följd af år anvisats extra anslag å 900 kronor, och vid senaste

Riksdag beviljades ett lika stort belopp för en amanuens vid institutets

kemiska laboratorium. Då dessa begge arfvoden, enligt lärarekollegiets

framställning, fortfarande äro för institutet beliöfliga, får jag i underdånighet

tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att jemväl för år 1891 på extra stat anvisa:

till arfvode åt en amanuens vid karolinska institutets

gynekologiska klinik............................................................ kronor 900: —

» arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska laboratorium

............................................................................ » 900: —

[40.] Med anledning af vederbörandes underdåniga hemställan om fort
Kimiker

för farande anslag till kliniker för barnsjukdomar och åberopande de skäl,

b<domar~ som förut anförts för beviljande af dessa anslag, tillstyrker jag, det

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år

1891 anvisa: till en pediatrisk klinik å Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt

för sjuka barn 1,800 kronor och till en pediatrisk poliklinik i

Stockholm 2,800 kronor, under vilkor, hvad polikliniken beträffar, att

Stockholms stad för polikliniken tillskjuter enahanda belopp för år 1891.

[41.] Äfvenledes får jag, med åberopande af hvad till senaste Riksdag

Teckningar i anfördes beträffande anslag till utförande af teckningar i vetenskapliga

vetändtmåLa ändamål vid karolinska institutet, tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t

täcktes till Riksdagen gorå framställning derom, att för omförmälda

ändamål jemväl för år 1891 må beviljas ett extra anslag å 1,500 kronor.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

[42.] På Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställningar har Riksdagen under

Loneför- åtskilliga år å extra stat beviljat:

hattnng m. tillfällig löneförbättring åt lärare vid de allmänna

läroverken ....................................................................... kronor 336,975:

till resestipendier för lärare i främmande lefvande

språk ................................................................................ 6,000: —

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Åttonde lmfviidtiteln.

till arfvoden åt extra lärare vid de allmänna läroverken.

.......;................................................................ kronor 40,000: —

samt för tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de

en- och tvåklassiga pedagogierna .......................... » 8,750: —

De förslag angående nyss berörda läroverk, som jag inom kort

torde få för Eders Kongl. Maj:t framlägga, afse såväl lärarnes aflöning

som öfriga läroverkens behof. Till täckande af de häraf föranledda

kostnader skulle enligt gjorda beräkningar, hvilka dock ännu icke kunnat

fullt afslutas, komma att erfordras omkring 70,000 till 80,000 kronor

mer, än som hittills å ordinarie och extra ordinarie stat utgått till dessa

läroverk. Då jag emellertid icke nu är i tillfälle att för Eders Kongl.

Maj:t föredraga ofvan bemälda förslag, och då reservationerna å anslagen

till de allmänna läroverken lemna full tillgång till betäckande

under nästa statsregleringsperiod af det belopp, hvarmed kostnaden för

genomförande af berörda förslag kan komma att öfverskjuta hvad hittills

till de allmänna läroverken och pedagogierna utgått, inskränker

jag mig för närvarande till den hemställan, att Eders Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att å extra stat för år 1891 anvisa:

för löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken 336,975

kronor;

ett. anslag af 6,000 kronor att af Eders Kongl. Maj:t disponeras till

stipendier åt lärare i främmande lefvande språk vid de allmänna läroverken

för att i utlandet studera tyska, franska eller engelska språken;

till arfvoden åt extra lärare vid de allmänna läroverken 40,000

kronor; samt

för beredande af löneförbättring åt lärare vid de en- och tvåklassiga

pedagogierna 8,750 kronor.

Högre lärarinneseminariet.

För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet [43.]

af tillfällig löneförbättring jemväl för år 1891, att utgå efter samma Tillfällig lönegrunder

som den för innevarande år beviljade, tillstyrker jag, att Eders förbaltnngKongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1891 på extra stat anvisa

enahanda belopp som hittills, eller 4,000 kronor.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Åttonde hufvudtiteln.

Folkundervisningen.

[44.] Då de skäl, som föranledt Eders Kong]. Maj:t att af senast för
Lpneförbätt-^

gamlade Riksdagar äska anslag till löneförbättring åt lärare och lärarinnor

r>lärare ”vid vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt tecknings! ärare för

-Oi^emina ex^ra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa semiara''rierna,

na narier, oförändrade qvarstå, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att till beredande af nämnda löneförbättring och arfvoden

för år 1891, enligt samma grunder, som för år 1890 blifvit bestämda,

på extra stat anvisa ett belopp af 33,300 kronor.

[45.] Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhög
Understöd

skolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel, hemställer jag, att Eders

folkhögskolor. Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att jemväl för år 1891 på extra

stat anvisa ett belopp af 15,000 kronor.

[46.] Under åberopande af hvad i punkten 10 här ofvan anförts hem
ufj0erfimj''ltguställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för

/oSt/eWa-anordnande af undervisning i slöjd vid ett folkskolelärareseminarium anvisa

resmmarmm.pl

[47.] Hos Eders Kongl. Maj:t har domkapitlet i Vexiö under år 1887

T9’ chZTd anm^h den allmänna läroverket derstädes tillhöriga gymnastiklokal,

‘lokal vid folk- som begagnats jemväl af seminariets elever, ej kunde upplåtas till beskoieiärare-

gagnande efter vårterminen 1889, emedan byggnaden blifvit till Vexiö

semvex?ö. ’ stad öfverlåten och skulle för andra ändamål användas.

Sedan i anledning häraf förslag blifvit väckt om uppförande för

seminariets räkning, å plats i dess omedelbara närhet men utom seminariets

område, af en särskild byggnad för tillgodoseende af gymnastikens

och i en framtid slöjdundervisningens förenade kraf på lokaler,

men detta förslag mött svårigheter, som föranledt förslagets öfvergifvande,

så har domkapitlet i skrifvelse den 6 mars 1889 insändt ritning

till en gymnastik- och slöjdlokal, som kunde uppföras på seminariets egen

tomt, för hvilken byggnad kostnaden enligt bifogadt förslag, med beräkning

att byggnaden uppfördes af sten, skulle uppgå till 26,889 kronor

99 öre, häri inberäknad kostnaden för värmeapparat; och har domkapitlet

med öfverlemnande af seminarierektors i ärendet afgifna utlåtande

tillstyrkt nådigt godkännande af den sålunda insända ritningen

s. 51 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 51

jemte kostnadsförslag äfvensom anhållit, att de för ändamålet nödiga

medel måtte beredas.

Beträffande denna ritning med dertill hörande kostnadsförslag har

öfverintendentsembetet, efter erhållen nådig remiss, den 9 april 1889

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och dervid yttrat, att embetet

ansåge byggnadens uppförande af tegel vara att föredraga framför dess

uppförande af trä, dock under iakttagande, att byggnadens fasader hölles

i »fogstruket» tegel, hvarigenom åt byggnaden gåfves en något anspråkslösare

och derigenom mera lämplig prägel och på samma gång underhållskostnaden

minskades. Ett dylikt byggnadssätt ansåge embetet ej

föranleda någon ändring i föreslagna hufvudformer utan endast i detaljer,

och blefve skilnaden i utseende emellan den kalkrappade seminariebyggnaden

och det fogstrukna gymnastikhuset utan betydelse. Hvad

anginge kostnadsförslaget, hvilket ej ökades genom den af embetet föreslagna

ändringen, har embetet erinrat, hurusom förslagets slutsumma

borde, med hänsyn till lågt beräknade pris å tegel, kalk, sand och

arbetslöner äfvensom å takstolar, ökas till 31,404 kronor 99 öre.

Embetet har ock, efter erhållen nådig befallning att afgifva förslag

å kostnaden för ifrågavarande byggnads uppförande af trä, i underdånigt

utlåtande den 8 sistlidne oktober öfverlemnat ett sådant förslag,

slutande, med ^beräkning jemväl af kostnad för värmeapparat, på 29,000

kronor, och dervid anfört, hurusom med hänsyn till markens lutningsförhållanden,

hvilka betingade en hög gråstensmur å byggnadens ena

långsida, jordvåningens väggar måste uppföras af gråsten och tegel,

med hvälfning för värmekammaren och bränsleförrådet.

Under sådant förhållande skulle kostnaden belöpa sig för ett stenhus

till 31,404 kronor 99 öre och för en byggnad af delvis sten och

delvis trä till 29,000 kronor, deri ej inbegripen kostnaden för gymnastikattiralj,

såsom hänförlig till lös inredning.

Slutligen har ock domkapitlet i särskild skrifvelse den 3 april

1889 ingifvit och förordat ett af seminariets rektor uppgjordt förslag

rörande omkostnader för inredningen af den ifrågavarande byggnaden,

slutande på 5,300 kronor, hvaraf beräknats för inredning af gymnastiklokalen

3,500 kronor, af slöjdlokalen 1,200 kronor och för anordnande

af elektrisk belysning i hela huset 600 kronor.

Om dessa inredningskostnader läggas till de förut nämnda för byggnaden

beräknade belopp, blifver kostnaden för stenhus med värmeapparat

och inredning 36,704 kronor 99 öre och för byggnad af delvis

sten och delvis trä med värmeapparat och inredning 34,300 kronor.

Då i Vexiö ej finnes någon gymnastiklokal, som kan för seminariet

s. 52 Kontrollera mot PDF

.. [48.]

Okadt elevantal

vid tekniska

högskolan.

52 Åttonde hufvudtiteln.

upplåtas, sedan högre allmänna läroverket blifvit förlagdt i en från

seminariet aflägsen trakt af staden, och det vore en stor fördel om i

samband med gymnastikhuset äfven bereddes lokal för undervisning i

slöjd åt seminariets elever, anser jag mig böra understödja domkapitlets

anhållan om behöfliga medels anvisande för ifrågavarande ändamål.

Såväl domkapitlet som öfverintendentsembetet hafva förordat byggnadens

uppförande af sten, och då med afseende på byggnadstomtens beskaffenhet

det är nödvändigt, att byggnaden åtminstone delvis uppföres af

detta material, samt skilnaden i pris ej är så betydlig, att det. är skäl

derför afstå från de fördelar, som vinnas, om hela huset uppföres af

sten, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kong! Maj:t ville af

Riksdagen äska, att för uppförande af ny byggnad för gymnastik- och

slöjdundervisning vid seminariet i Vexiö med tillhörande värmeapparat

och inredning måtte beviljas i jemnadt tal 36,700 kronor.

De tekniska läroverken.

Af de studerande, som vid början af förliden hösttermin sökte inträde

i tekniska högskolans första afdelning, befans efter verkstäld inträdesexamen

ett antal al 99 uppfylla de för inträde vid läroverket

stadgade vilkor. Med hänsyn till utrymmet i högskolans undervisningslokaler

samt den befintliga tillgången å lärarekrafter ansågs emellertid

ett större antal än 84 icke kunna vid läroverket mottagas, hvadan af

högskolans styrelse inträde vägrades femton af de vid inträdesexamen

godkände ynglingarne.

I anledning häraf ingingo målsmännen till ifrågavarande ynglingar

med underdånig skrifvelse af den 16 sistlidne september, i hvilken de

anhöllo, att Eders Kongl. Maj:t med ändring af styrelsens beslut täcktes

meddela nådig föreskrift, att bemälde ynglingar skulle i högskolans

första afdelning såsom ordinarie elever mottagas.

Såsom skäl för denna anhållan anfördes hufvudsakligen, att stadgan

för tekniska högskolan icke innehölle någon bestämmelse derom, huru

många elever finge i anstalten i dess helhet eller i dess särskilda afdelningar

mottagas, än mindre enligt hvilken grund öfvertalige inträdessökande

skulle uteslutas, vid hvilket förhållande tekniska högskolans

styrelse syntes hafva saknat all befogenhet att besluta om uteslutande

af vissa inträdessökande, angående hvilka den erkänt, att de fullgjort

hvad som enligt stadgan fordrades för inträde. Det obefogade i styrelsens

åtgärd framginge äfven af en jemförelse med förhållandena

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Åttonde hufnnltiteln.

vid de allmänna läroverken samt vid universiteten. Hvad de allmänna

läroverken anginge, hade Eders Kongl. Maj:t hvarken öfverlåtit åt dessa

läroverks lärarekollegier eller deras eforer eller åt domkapitlen att bestämma,

när eljest inträdesberättigade skulle på grund af bristande utrymme

afvisas, utan hade Eders Kongl. Maj:t sjelf härom beslutit och

dervid äfven förordnat, huru en lärjunge, som på grund af bristande

utrymme ej kunnat mottagas vid ett läroverk, vid ett annat kunde erhålla

inträde, så att ingen behöft alldeles uteslutas från den åstundade

undervisningen. Icke heller universitetsmyndigheterna syntes ega någon

rätt att på grund af bristande utrymme neka mottaga eljest berättigade

inträdessökande, derest icke Eders Kongl. Maj:t, såsom beträffande tjenstgöringen

vid vissa kliniker, derom beslutit. Härutinnan vore i öfrigt

att märka, att då Eders Kongl. Maj:t bestämt elevantalets inskränkning

och grunderna derför, så hade detta skett i så god tid före beslutets

tillämpning, att vederbörande kunnat vidtaga nödiga åtgärder antingen

för att tryggare vinna inträde eller för lämplig sysselsättning, derest

sådant ej vunnes. Men i nu förevarande fall hade styrelsen för tekniska

högskolan utan vidare förklarat, att åtskilliga ynglingar, ehuru godkända

i inträdesexamen, icke kunde mottagas, utan att med ett ord

gifva till känna, huru i framtiden komme att förfaras, hvarför lätt kunde

inträffa, att om samma ynglingar äfven nästa år anmälde sig och bestode

i examen, inträde dock kunde vägras.

Med anledning af denna underdåniga framställning, i hvilken jemväl

framhölls, huru angeläget det i vår tid vore för vårt land, att en

grundlig och omfattande ''teknisk bildning förefunnes inom detsamma,

och huru vigtigt det för den skull vore, att tillfälle att tillegna sig en

sådan bereddes alla dem, som eftersträfvade densamma och visade sig

erforderligen förberedda för dess. mottagande,, lät Eders Kongl. Maj:t

dels genom nådig remiss den 17 sistlidne september infordra underdånigt

utlåtande af tekniska högskolans styrelse och lärarekollegium,

dels i skrifvelse den 5 derpå följande oktober anbefalla styrelsen att

efter lärarekollegiets hörande inkomma ej mindre med utredning och

förslag angående de åtgärder, som borde vidtagas, på det att de i

examen godkände, men uteslutne lärjungarne skulle kunna redan då i

högskolan intagas, än äfven med yttrande angående de anordningar,

som kunde blifva erforderliga, för så vidt högskolan under följande år

skulle kunna mottaga ett lika stort eller större antal elever.

I de med anledning häraf afgifna underdåniga utlåtanden anfördes

af lärarekollegiet, med afseende på mottagandet af de i examen godkände,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Åttonde hufvudtiteln.

men uteslutne lärjungarne samt derför erforderliga anordningar och kostnader,

hufvudsakligen följande:

att lärarekollegiet ansåge i högsta grad önskligt, att samtlige ifrågavarande

inträdessökande kunde redan då antagas till ordinarie elever

vid högskolan, emedan ett uteslutande af inträdesberättigad sökande,

utan att en sådan möjlighet blifvit förut bekantgjord, syntes kollegiet

vara en rättskänslan stötande åtgärd, hvilken för bemälde femton sökande

i förhållande till de öfriga innebure en särskild orättvisa, enär

de ur formel synpunkt måste anses lika berättigade till inträde som

de, hvilka på grund af behörigen qvalificerad mogenhetsexamen redan

blifvit till ordinarie elever antagna, och erfarenheten visade, att antalet

verkligt goda ingeniörsämnen ingalunda plägade vara mindre inom denna

kategori af inträdessökande än bland dem, som vunne inträde på grund

af aflagd mogenhetsexamen;

att det hinder, som för mottagande af dessa femton elever mötte

med hänsyn dertill, att de dittills för första afdelningens undervisning

i ritning använda lärorum ej tilläte inrymmande af mer än 84 elever,

borde kunna för tillfället öfvervinnas genom begagnande af en eller

annan lokal, som dittills ej blifvit för undervisningen använd, samt att,

ehuru ej alla auditorier vore beräknade för ett så stort elevantal som

det, hvilket med tillägg af bemälde 15 elever skulle i första afdelningens

auditorier inrymmas, eller 99, likväl genom tillfälliga åtgärder

nödtorftig plats för dem alla borde kunna å auditorierna anskaffas;

att enär antalet biträdande lärare vid första afdelningen redan under

några år varit så pass otillräckligt, att undervisningens skötande på

tillfredsställande sätt varit förenadt med afsevärda svårigheter, lärarekrafterna

otvifvelaktigt vore otillräckliga för de redan antagna 84 eleverna

och således skulle blifva det i ännu högre grad för 99;

att största svårigheterna mötte vid undervisningen i matematik,

allmän fysik, beskrifvande geometri och linearritning samt frihandsteckning,

men att dessa svårigheter för tillfället kunde undanrödjas

derigenom, att till biträde vid undervisningen i matematik och allmän

fysik anstäldes en extra assistent för hvartdera ämnet med ett arfvode

för läsåret af 600 kronor för assistenten i matematik och 400 kronor

för assistenten i fysik, under det att för undervisningen i beskrifvande

geometri och linearritning samt frihandsteckning, i hvilka ämnen afdelningen

måste delas på tvenne parallelkurser, enär disponibla ritsalar

saknade utrymme för hela elevantalet, och en enda lärare, äfven med

hjelp af assistenter, omöjligen kunde på tillfredsställande sätt undervisa

ett så stort cfhtal elever, anstäldes extra lärare med ett arfvode för läsår

s. 55 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

55

af 2,000 kronor för extra läraren i beskrifvande geometri och linearritning

samt 1,000 kronor för extra läraren i frihandsteckning; samt

att ett synnerligen stort elevantal i första afdelningen påtagligen

skulle komma att inverka försvårande på undervisningen äfven i följande

högre afdelningar, hvarför man både att motse behof af ökadt

utrymme och ökadt assistentbiträde äfven i dessa, men att det vore

svårt att förutse, huru stora dessa svårigheter komme att blifva, då

detta i viss mån vore beroende af olika fackskolors olika utrymme för

ökadt elevantal, och man ännu ej kände, huru de mottagna eleverna

komme att fördela sig på de särskilda fackskolorna.

Högskolans styrelse anförde, hurusom dess åtgärd att från läroverket

utesluta femton godkända inträdessökande nödvändiggjorts deraf

att, enligt hvad högskolans lärarekollegium före åtgärdens vidtagande

såsom sin enhälliga åsigt uttalat, ett större antal elever än 84 icke

kunde, med då befintliga lokaler för första afdelningens ritöfningar och

med då varande tillgång på lärarekrafter, i samma afdelning mottagas.

Vid bestämmandet af dem, som borde antagas, hade styrelsen

utan afvikelse följt det förslag, hvilket examinatorerna i inträdesexamen

afgifvit. Under meddelande i öfrigt att, enär efter höstterminens början

af de då till elever i första afdelningen antagne 2 afgått och 1

aflidit, 3 af ofvan bemälde ynglingar redan antagits till elever i samma

afdelning, så att antalet af de i inträdesexamen godkände men till

elever icke mottagne dåmera endast utgjorde 12, androg styrelsen,

beträffande frågan om de åtgärder, som borde vidtagas, på det att de

i inträdesexamen godkände men uteslutne ynglingarne skulle redan då

kunna i högskolan intagas, hufvudsakligen följande:

att då i första afdelningens ritsalar och dertill angränsande mindre

rum redan de dåvarande eleverna vore så mycket sammanträngda, som

utan allt för stora svårigheter kunde ske, undervisning för ytterligare

12 elever i beskrifvande geometri, linearritning och frihandsteckning

icke kunde beredas, utan att första afdelningen delades i tvenne parallelklasser,

som af särskilda lärare undervisades, och att derför under

innevarande läsår för sådant ändamål borde anställas tvenne extra lärare,

en i beskrifvande geometri och linearritning och en i frihandsteckning,

samt att aflöningen till dem för läsår borde, på sätt lärarekollegiet

föreslagit, beräknas till 2,000 kronor för den förre och 1,000

kronor för den senare;

att till följd af ökadt behof af assistentbiträde vid undervisningen

i matematik och fysik, i fall 12 nya elever antoges, ett förhöjdt anslag

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Åttonde hufvudtiteln.

af 1,000 kronor till aflöning af assistenter, jemväl i enlighet med lärarekollegiets

förslag, under innevarande läsår erfordrades;

att, om ifrågavarande 12 ynglingar till elever i första afdelningen

mottoges, men för samma afdelning hvarken afgångsprocenten

under läsåret eller vid öfvergången till andra afdelningen ej heller elevernas

fördelning på särskilda fackskolor komme att väsentligen afvika

från hvad de dittills plägat vara, andra afdelningens elever under nästa

läsår, 1890—91, måste så väl vid rit- och konstruktionsöfningar som vid

praktiska öfningar i geodesi och topografi jemväl delas i tvenne parallelafdelningar,

som af särskilda lärare undervisades, och att i sådan

händelse tre extra lärare då borde anställas, nemligen en i geodesi

och topografi, en i konstruktion af enkla maskindelar och en i husbyggnadskonst,

för hvilka, enligt en af högskolans föreståndare efter

samråd med vederbörande lärare gjord beräkning, aflöningen för läsår

icke borde upptagas till mindre än 800 kronor till läraren i geodesi och

topografi, 1,800 kronor till läraren i konstruktion af enkla maskindelar

och 600 kronor till läraren i husbyggnadskonst;

att under de följande tvenne läsåren, då behofvet af ökade lärarekrafter

af flera skäl vore ännu svårare att beräkna, man visserligen icke

af ifrågavarande anledning syntes behöfva någon ny sjelfständig lärare

men väl ökadt biträde af assistenter, för hvilket ändamål något anslagsbelopp

dock icke för det dåvarande torde behöfva uppgifvas;

att under ofta nämnda förutsättning behöfdes dels till inledning af

gas i en större sal, som derefter skulle användas till ritsal, samt till

anskaffande af åtskillig ny materiel, såsom ritbord, geodetiska instrument,

verkstadsinventarier in. m., allt enligt bifogad specifikation, ett

belopp af 2,400 kronor, att utgå med hälften under år 1889 och hälften

under år 1890, dels ett ökadt årligt anslag, åtminstone under åren 1890

och 1891, till s. k. »diverse utgifter» för bränsle, gas in. in. af 500

kronor, dels slutligen under år 1890 ett ökadt anslag för fysiska öfningar

af 200 kronor; samt

att till alla ofvan angifna anslagsbehof, beräknade för kalenderår,

skulle erfordras:

för är 1889

till aflöning åt 1 extra lärare i beskrifvande geometri

och linearritning ........................... kronor 900: —

till aflöning åt 1 extra lärare i fri
handsteckning.

................................ » 650: —

transport kronor 1,550: —

s. 57 Kontrollera mot PDF

Åttonde hutVudtiteln.

57

transport kronor 1,550: —

till aflöning’ åt assistenten i mate
matik

och fysik .......................... » 350: —

» ny materiel m. m........................... » 1,200: — kronor

för är

1890

»

aflöning åt 1 extra lärare i beskrifvande geometri

och linearritning...........................

kronor

1,100: —

»

aflöning åt 1 extra lärare i fri-

handsteckning................................

»

350: —

»

aflöning åt 1 extra lärare i kon-

struktion af enkla maskindelar

»

900: —

))

aflöning åt assistenten i mate-

matik och fysik ..........................

»

650: —

»

anskaffande af ny materiel m. m.

»

1,200: —

»

ökadt anslag till »diverse utgif-

ter»...................................................

»

500: —

»

ökadt anslag till fysiska öfnin-

gar.....................................................

»

200: —

för år

1891

»

aflöning åt 1 extra lärare i geodesi

och topo-

graf! .......!...........................................

kronor

800: —

»

aflöning åt 1 extra lärare i kon-

struktion af enkla maskindelar

»

900: —

»

aflöning åt en extra lärare i hus-

byggnadskonst ..............................

»

600: —

»

ökadt anslag till »diverse utgif-

ter».................................................

»

500: —

3,100: —

4,900: —

2,800: —

stimma kronor 10,800: —

Genom nådigt beslut den 18 sistlidne oktober afgjorde Eders Kongl.

Maj:t denna fråga och förordnade dervid, dels att de tolf af ofvan bemälde

femton ynglingar, som då ännu icke vunnit inträde, skulle ofördröjligen

mottagas såsom ordinarie elever i högskolans första afdelning,

dels att för läsåret 1889—90 ett belopp af 4,500 kronor, af bvilka

medel 4,000 kronor skulle användas på sätt lärarekollegiet föreslagit

och 500 kronor vore afsedda till anskaffande af erforderlig materiel m. m.,

skulle ställas till styrelsens förfogande, och dels slutligen att statskon
Bih.

till Iiiksd. Prof. 18.90. 1 Sami. 1 Afd. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Åttonde hufvudtiteln.

toret skulle af tillgängliga medel förskjuta nämnda belopp af 4,500

kronor.

Hvad åter angår frågan om de anordningar, som hande blifva erforderliga,

derest tekniska högskolafi under följande år skulle kunna mottaga

ett lika stort eller större antal elever än det, som nu vunnit inträde derstädes,

har lärarekollegiet i underdånig skrifvelse den 28 sistlidne november

afgifvit utredning och förslag.

Härvid har lärarekollegiet till en början upptagit frågan om det

antal elever, som under hittills varande förhållanden, utan allvarlig

skada för undervisningen, årligen skulle kunna intagas vid läroverket,

samt i sådant hänseende uttalat, att kollegiet efter tagen noggrann

hänsyn till de fordringar, som inom de olika läroämnena borde ställas

på undervisningen, kommit till det resultat, att flere elever än högst

75 icke borde intagas i läroverkets första årsafdelning. Lärarekollegiet

ansåge dock, att äfven om högskolan komme att utvidgas med hänsyn

till elevantalet, blefve det alltid af praktiska skäl nödvändigt att fastställa

ett visst elevantal såsom det största möjliga i förhållande till de

lokaler, penningmedel och lärarekrafter, öfver hvilka högskolan hade

att förfoga; och innehåller utlåtandet en närmare redogörelse för de

grunder, dem kollegiet ansett böra bestämmas i fråga om företrädesrätt

till inträde vid läroverket. Emellertid hyste lärarekollegiet den

öfvertygelsen, att en utvidgning af högskolan, så att den årligen kunde

mottaga ett större elevantal än 75, motsvarade landets verkliga behof, särskild!

med hänsyn till den omständigheten, att vårt lands industri ännu

intoge en jemförelsevis låg ställning, ett förhållande som i väsentlig

mån berodde derpå, att den högre tekniska bildningen i vårt land ännu

icke vore tillräckligt utbredd eller eftersökt. Lärarekollegiet hade dock

icke vågat att vid detta tillfälle föreslå några mer genomgripande åtgärder,

dels emedan derför skulle erfordras en grundligare utredning

än kollegiet nu kunnat åstadkomma, dels af det skäl att den starkt

växande tillströmningen till högskolan under de senaste åren måhända

vore af tillfällig natur. Lärarekollegiet hade derför utarbetat förslag

till eu provisorisk utvidgning af läroverket och dervid icke förutsatt

någon till- eller ombyggnad af den nuvarande lokalen, men tillsett, att

de ändringar af lokalerna, som måst föreslås, gjorts så, att de äfven

vid en framtida, mer genomgripande omorganisation komme att blifva

af gagn.

Enligt detta förslag till utvidgning skulle, utan läroverkshusets

om- eller tillbyggnad, kunna i första avdelningen årligen mottagas ett

antal af 110 elever; och har lärarekollegiet i detalj redogjort för de

s. 59 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvud t ite I n.

59

ändringar, som för detta ändamål borde vidtagas i högskolans nuvarande

lokaler och deras användning samt genom bifogade planritningar

åskådliggjort dem. Vidare har lärai-ekollegiet lemnat en noggrann utredning

af den förstärkning af befintliga lärarekrafter, som af samma

anledning blefve erforderlig lör de särskilda undervisningsämnena.

Kostnaderna för den föreslagna utvidgningen har lärarekollegiet, med

bifogande af speciella kostnadsförslag för särskilda poster, beräknat till

20,000 kronor för ändring och inredning af lokaler, anskaffande af materiel

och instrument in. m. samt till 25,300 kronor årligen för lärarekrafternas

förstärkande och andra för undervisningens bedrifvande erforderliga

utgifter. För bestämmandet af högsta elevantalet i första

afdelningen till 110 talade enligt kollegiets åsigt, förutom den omständigheten

att de nuvarande lokalerna kunde för ett så stort elevantal

apteras, jemväl följande förhållanden: att den tillökning i lärarekrafter,

som blefve nödvändig, så snart antalet 75 öfverskredes, äfven vore

tillräcklig för 110—120 elever; att läroverket, om talet 110 tills vidare

faststäldes såsom maximum, sannolikt icke skulle behöfva afvisa något

nämnvärdt antal inträdessökande, till dess mer genomgripande åtgärder

kunde vidtagas; och slutligen att ett höjande af siffran från 75 till ett

lägre tal än 110 — då läroverket dock faktiskt förut mottagit ända till

84 nya elever — icke skulle svara mot den ökning i kostnaderna, som

till lärarekrafternas förstärkning i följd af elevantalets ökning blefve

nödvändig.

Såsom ofvan antydts, har emellertid lärarekollegiet ansett, att en

grundligare omorganisation af högskolan och dess verksamhet under

den närmaste framtiden vore behöflig, alldenstund densamma hade

att kämpa med svårigheter, som genomförandet af kollegiets provisoriska

förslag icke kunde afhjelpa och som till stor del vore oberoende

af det större eller mindre elevantalet. Sålunda vore den fysiska institutionens

lokaler icke blott otillräckliga till utrymmet, utan lede äfven af än

väsentligare brister, hvilka blott genom anskaffande af en ny och helst

fristående lokal kunde undanrödjas. I bottenvåningen midt under det

fysiska laboratoriet befunne sig nemligen den mekaniska verkstaden,

och det buller ''och den skakning, som medföljde arbetet på denna,

gjorde hvarje noggrannare mätning på laboratoriet omöjlig. Dessutom

blefve det snart nödvändigt att dela den fysiska professionen och

dermed möjligen äfven institutionen på tvenne särskilda hufvudlärare,

då det i våra dagar ej gerna vore möjligt för en enda hufvudlärare

att både sköta undervisningen samt följa med och deltaga i utvecklingen

af sådana vetenskapsgrenar som allmän fysik, tillämpad värmelära,

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Åttonde hnfnidtiteln.

elektricitetslära och dess användning på det tekniska området o. s. v.

Vid de tyska tekniska högskolorna hade man också öfverallt åtminstone

två professorer för dessa lärofack.

Äfven det kemiska laboratoriet kräfde för att motsvara sin vigtiga

uppgift en tillbyggnad, hvarom fråga ock redan år 1877 väcktes. Först

derigenom blefve det nemligen möjligt för professorn i allmän kemi

att få eget laboratorium samt att införa laborationsöfningar för första

afdelningens elever i stället för att, såsom hittills egt rum, uppehålla

undervisningen i kemi under elevernas första studieår endast medelst

föreläsningar, en anordning, hvars olämplighet läge i öppen dag. Derigenom

möjliggjordes äfven att, i likhet med förhållandet vid de öfriga

fackskolorna, inrätta en fjerde årskurs för kemisterna, der de flitigare

och kunnigare bland dem kunde fortsätta och fullända sina studier.

Nya lokaler komme vidare att inom kort blifva behöfliga för de

mekaniskt tekniska samlingarna och för den mekaniska verkstaden, hvarjemte

en laboratorielokal för teknologiska undersökningar, såsom hållfasthetsprof

m. m., borde sättas i samband med lokalen för nyss nämnda

samlingar. Vid de flesta af utlandets högskolor funnes dylika anstalter,

och Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg hade redan ett dylikt

laboratorium af ganska framstående beskaffenhet.

I den mån den tekniska bildningen tilltoge i betydelse och elevantalet

vid de tekniska skolorna växte, blefve behofvet af särskildt för

ändamålet utbildade lärare allt mer känbart. Liksom vid de tyska

tekniska högskolorna redan länge varit fallet, borde man derför vara

betänkt på att äfven vid den tekniska högskolan anordna en särskild

s. k. allmän fackskola, i hufvudsak omfattande de mera teoretiska och

grundläggande ämnena och speciel afsedd för utbildning af lärare vid

de tekniska skolorna. Äfvenså hade behofvet af eu särskild fackskola

för tillämpad fysik och elektroteknik blifvit allt mer känbart. Inrättandet

af en dylik fackskola skulle utan allt tvifvel komma att väsentligt öka

högskolans betydelse.

I nu angifna förhållanden äfvensom i vissa andra omständigheter,

nemligen dels det sätt, hvarpå undervisningen vore mellan lärarne vid

högskolan delad, i hvilket hänseende kunde anmärkas, att de nu befintliga

många lärareplatserna lämpligen borde förenas på färre händer

med ökad tjenstgöringsskyldighet och höjd aflöning, dels ock vissa

oegentlighet^!- i bestämmelserna om fordringarna för inträde vid högskolan,

hade man, enligt lärarekollegiets mening, hufvudsakligen att

söka grunden dertill, att högskolan ännu icke kunde uthärda en jemförelse

med flertalet af utlandets och särskildt Tysklands läroverk af

s. 61 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

61

samma uppgift och natur. Också hade lärarekollegiet gerna önskat att

nu kunna framlägga ett fullständigt förslag till eu tillfredsställande omorganisation.

Men då den grundliga utredning af en mängd invecklade

förhållanden, som ett dylikt förslag förutsatte, kräfde mer tid än den, hvaröfver

lärarekollegiet eller af kollegiet utsedde komiterade kunde förfoga,

äfvensom kostnader, hemstälde lärarekollegiet, att Eders'' Kong! Maj:t

täcktes förordna om tillsättandet af en komité med uppgift att verkställa

utredning angående de förhållanden, som kunde kräfva eu utvidgning eller

förändring af högskolans nuvarande institutioner och verksamhet i öfrigt,

och med underdånigt förslag härom till Eders Kongl. Maj:t inkomma.

Slutligen har lärarekollegiet meddelat, att, derest någon ytterligare

utvidgning af högskolan icke för närvarande ifrågakomme, för anordnandet

af den fortsatta undervisningen af de 12 elever, som under sistlidne hösttermin

på Eders Kongl. Maj:ts befallning intagits i högskolan, under kommande

läsår erfordrades:

till arfvode åt en parallellärare i konstruktion af enkla

maskindelar ...................................................................... kronor 1,800: —

till arfvode åt en parallellärare i geodesi och topografi .. » 800: —

» » » » » » husbyggnadskonst......... » 600: —

för fysikaliska laborationer......................................................... » 200: —•

till diverse utgifter och materiel ............................................ » 2,000: —

eller tillsammans kronor 5,400: —

Svårigheterna med afseende på lokalerna kunde, då det här gälde en

enda afdelning, genom tillfälliga anordningar alhjelpas.

I eu till lärarekollegiets protokoll fogad reservation hafva åtskilliga

af kollegiets medlemmar uttalat en från majoritetens afvikande mening i

några punkter. Dessa röra hufvudsakligen de föreslagna lokalförändringarna

i den nuvarande läroverksbyggnaden samt antalet elever, som efter

de skedda förändringarna enligt kollegiets förslag skulle årligen kunna i

högskolan intagas. Beträffande '' den första af dessa punkter hafva reservanterna

sökt visa olämpligheten af kollegiets förslag samt framlagt eu

af bifogade ritningar åskådliggjord lokalanordning, hvilken enligt deras

mening skulle leda till det åsyftade målet med mindre omfattande och

följaktligen äfven mindre kostsamma förändringar än den af kollegiet föreslagna.

Med afseende på den senare punkten hafva reservanterna åter

framhållit, att, ehuru eu årlig inträdeskontingent af 110 elever med af

dem föreslagna lokalanordningar skulle kunna mottagas utan större olägenheter

än dem, som blefve eu följd af kollegiets förslag, de likväl ansåge,

att den af kollegiet uppstälda maximisiffran 110 för den årliga kontingenten

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Åttonde hufvudtiteln.

af nyinträdande lärjungar blifvit, äfven om man blott afsåge en provisorisk

anordning, antagen väl hög med hänsyn till fordringarna på de sanitära

förhållandena och en rationelt ordnad undervisning.

Slutligen liar tekniska högskolans styrelse i skrifvelse den 19 sistlidne

december beträffande den ökade kostnad, som undervisningen af de förut

nämnda, enligt nådigt beslut i första afdelningen intagna 12 ynglingar^

kunde anses medföra, fasthållit vid den beräkning, styrelsen tidigare meddelat,

och hemstält, att för åren 1890 och 1891 måtte anvisas ett belopp

af 6,300 kronor, utgörande skilnaden mellan det beräknade totalbeloppet,

10,800 kronor, och det belopp, som redan anvisats, 4,500 kronor. Vidare

har styrelsen med afseende på den ifrågasatta utvidgningen af läroverket

underkastat lärarekollegiets förslag eu utförlig granskning och med anledning

deraf förklarat sig icke kunna gilla vare sig de af kollegiet föreslagna

lokalförändringarna i den nuvarande läroverksbyggnaden eller de grunder,

efter hvilka undervisningen enligt dess förslag skulle ordnas. Men då lärarekollegiet

såsom en följd af utvidgningen omförmält behofvet af nya anslag

till förhöjd aflöning åt sekreteraren och kamreraren samt till diverse utgifter

för gas och bränsle in. in. äfvensom till liyresersättning åt föreståndaren,

hvars boställsvåning enligt kollegiets förslag skulle tagås i anspråk

för läroverkets behof, utan att uppgifva dessa anslags storlek, så har styrelsen

upplyst, att för dessa ändamål skulle erfordras ett sammanlagdt

belopp af 7,400 kronor.

Hvad ändtligen angår den större eller mindre behöfligheten af den

ifrågasatta utvidgningen, bär styrelsen anmärkt, att ett tillfälligt tillopp af

många inträdessökande under ett eller annat år icke ensamt för sig bevisade

behofvet af en utvidgning eller att elevantalet fortfarande komme

att växa. Antalet sökande till platser såsom ordinarie eller specialelever

hade år 1870 endast varit 39, men hade under de följande åren hastigt

ökats och år 1875 stigit till ej mindre än 161, derpå hade det snart åter

sjunkit och år 1881 endast varit 50, hvarefter det ånyo stigit, så att det

år 1888 uppgått till 95 och år 1889 till 128. Dessa siffror syntes styrelsen

tillräckligt ådagalägga, i hvilken hög grad antalet af inträdessökande vid

högskolan vore beroende af den tillfälliga industriella lifligheten i landet

samt derstädes pågående jernvägs- och andra större byggnadsföretag, hvarför

det vore alldeles omöjligt att nu med någon säkerhet förutse, huruvida

tilloppet af inträdessökande under de närmaste åren kunde komma

att ökas eller minskas.

Det vore styrelsen icke obekant, med hvilka svårigheter de från tekniska

högskolan äfven under de senaste åren utgångna eleverna i allmänhet

haft att kämpa för att här i landet på den tekniska banan vinna sin

s. 63 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln. 63

utkomst, svårigheter, som förmått många af dem att i främmande land

söka sig verksamhet. Enligt styrelsen meddelade uppgifter, hvilkas tillförlitlighet

den icke ansåge sig hafva skäl att betvifla, hade bland de

under aren 1880—1888 från högskolan utexaminerade eleverna omkring

60 procent begifvit sig till främmande länder samt der tillsvidare qvarstanna!,

fastän antalet af ordinarie och specialelever under dessa år i

medeltal icke öfverstigit 156.

Med kännedom härom och på grund af hvad den i öfrigt anfört,

kunde styrelsen derför ej flin) a behofvet af läroverkets utvidgning vara

så trängande, att provisoriska anordningar, hvilka icke kunde blifva fullt

tillfredsställande, för sådant ändamål borde ofördröjligen vidtagas; men

med hänsyn till industriens fortgående utveckling och det hos dess idkare

växande kunskapsbegäret kunde styrelsen å andra sidan icke förbise, att

den tidpunkt icke vore aflägsen, då en utvidgning af läroverket och ett

fullständigande af undervisningen derstädes kunde blifva behöfliga.

Da jag tillstyrkte Eders Kong! Maj:t att förordna om intagning i

tekniska högskolan af de ynglingar, som vid sistlidne hösttermins början

blifvit. i examen för inträde godkände men det oaktadt i följd af bristande

utrymme icke mottagna, gjorde jag det i främsta rummet, emedan ingen

bestämmelse fans angående det högsta antal elever, som vid högskolan

egde vinna inträde, och, om en sådan bestämmelse först då skulle hafva

träffats, bemälde ynglingars rätt kunde anses förnärmad, i synnerhet som

grunderna för de öfvertaliges uteslutning utan tvifvel hade blifvit godtyckliga,

derest de skulle så fastställa, att de träffat in på ifrågavarande

ynglingar, under det att det å andra sidan icke hade varit rigtigare eller

billigare, om åtskilliga af de elever, som antagits och redan fått börja

deltaga i undervisningen, afvisats för att lemna plats för några af de

förut uteslutne. Säkerligen skulle äfven ett beslut om åtskilliga inträdesbeiättigades

uteslutning, helst om det fattats långt efter terminens början,

hafva väckt oro och osäkerhet hos föräldrar och målsmän till ynglingar,

som hade för afsigt att egna sig åt den tekniska banan, hvaraf de

kunde föranledas att hellre genast sända sina myndlingar till universitetet

eller för dem välja andra lefnadsbanor än att utsätta sig för att få dem

afvisade från tekniska högskolan, sedan de vidtagit nödiga anordningar

för deras vistelse och studier vid densamma, ^hiskligt syntes mig jemväl,

att för den närmaste framtiden icke måtte erfordras några bestämmelser i

syfte att inskränka tillträdet till högskolan, hvarför jag ock tillstyrkte

Eders Kong! Maj:t att anbefalla högskolans styrelse och lärarekollegium

att inkomma med förslag till sådana anordningar vid läroverket, att ett

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Åttonde hufvudtiteln.

lika stort eller större elevantal än det, som senast vunnit inträde, der

kunde mottagas. Då emellertid en betydande meningsskiljaktighet visat sig

så väl inom lärarekollegiet sjelft som mellan detsamma och styrelsen angående

de åtgärder, som för en dylik utvidgning erfordrades, finner jag

mig nödsakad att för närvarande afstå från hvarje förslag till en större

utvidgning af högskolan och inskränka mig till att hemställa, att Eders

Kong!. Maj:t ville af Riksdagen begära medel till betäckande af de utgifter,

som intagandet vid läroverket af de omförmälde tolf eleverna medfört.

Dessa utgifter hafva för innevarande läsår utgjort 4,500 kronor och för

kommande läsår hafva de af lärarekollegiet enstämmigt beräknats till 5,400

kronor.

I en punkt hafva emellertid styrelsen och lärarekollegiet varit af samma

mening, nemligen angående behofvet af en grundlig utredning om lämpligaste

sättet för den utvidgning och omorganisation af högskolan, som i

den närmaste framtiden vore behöflig. Äfven mig synes en dylik utredning

af sakkunnige personer oundgänglig och med snaraste böra företagas,

så att den inskränkning af elevantalet vid högskolan, som för de näst

följande åren torde blifva nödvändig, icke må allt för länge ega bestånd.

Men då en dylik utredning icke kan utföras utan temligen stora kostnader,

torde för detta ändamål ett belopp af 5,000 kronor böra af Riksdagen äskas.

På grund af det anförda föreslår jag derför, att Eders Kong!. Maj:t

täcktes begära af Riksdagen på extra stat dels ett belopp af 9,900 kronor

till betäckande af kostnader i anledning af nådiga beslutet den 18 sistlidne

oktober angående åtskilliga elevers intagande vid högskolan, dels till utredning

genom sakkunniga personer angående behofvet af och sättet för

eu utvidgning och omorganisation af tekniska högskolan ett belopp af

5,000 kronor.

[49.] Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af

Understöd åt kostnader för deras inspektion har under de senaste åren anvisats ett belayrkesMor

lopp af 35,000 kronor årligen, under vilkor att det bidrag, som af dessa

m. m. me(lel komme att utbetalas till understöd åt sådan skola, icke finge öfverstiga

hvad vederbörande kommun i kontant tillsköte för skolan. Då omförmälda

belopp fortfarande är för ifrågavaranda ändamål erforderligt, hemställer

jag, att Eders Kong!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att jemväl för

år 189i härtill, under nämnda vilkor, på extra stat anvisa 35,000 kronor.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

65

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

På derom af medicinalstyrelsen i skrifvelse den 25 september 1889 [50.]

angående medicinalverkets behof gjord framställning tillstyrker jag, det Arfvode /«>

Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1 89\gToq,UaLf

bevilja ett anslag af 1,200 kronor, eller samma belopp som under flera före- räkenskaper.

gående år, till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper.

Medicinalstyrelsen har i skrifvelse den 25 september 1889 anmält, att [51.]

vid den i hufvudstaden inrättade poliklinik för tandsjukdomar, hvilken sedan Poin-Umk för

början af år 1885 varit i verksamhet och fortgått enligt de af styrelsen ''"förnär.''

efter nådigt uppdrag meddelade bestämmelser, så väl patienternas som de

studerandes antal årligen tillväxt, så att, medan patienternas antal under

år 1885 utgjorde 1,340, detsamma år 1888 uppgick till 6,578, hvarjemte

antalet studerande ökats från 16 under år 1885 till 40 under år 1888. Enär

sålunda anstalten tillvunnit sig ökadt förtroende och visat sig motsvara

det med densamma afsedda ändamål, får jag, i enlighet med medicinalstyrelsens

framställning, tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat äfven för år 1891 anvisa ett anslag af 4,000 kronor

för uppehållande under samma år af ifrågavarande poliklinik.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

Med anledning af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens i under- [52.]

dunig skrifvelse den 27 september 1889 gjorda anhållan, hemställer jag, Arfv°den för

att, enär de extra anslag å tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål fffLttt

tillhörande akademiens verksamhet, blifvit för innevarande liksom för flera linsar *«■ mföregående

år beviljade, äro för samma ändamål fortfarande erforderliga,

Eders Kongl. Majt täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1891

bevilja enahanda anslagsbelopp, nemligen:

till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid

ordnandet och vården af de under akademiens inseende

stälda samlingar samt till aflöning åt vakt
.

betjening...................................................................... kronor 4,000: —

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar in. in. .................................................... » 3,200: _

transport kronor 7,200: —

Bih. till lliksd. Prat. 1890. 1 Sami. 1 Afd. g

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Åttonde hufvudtiteln.

[53.]

Nybyggnad a

akademiens

hus.

transport kronor 7,200: —

samt till utgifvande af planschverk öfver fornsaker

och andra märkvärdiga föremål i statens historiska

museum m. in.......................................................... kronor 2,000: —

tillhopa kronor 9,200: —

Akademien för de fria konsterna.

Akademien för de fria konsterna har i skrifvelse den 25 september

/1886 till Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet och behjertande framlagt

en fråga af mindre vanlig betydelse, nemligen förslag till en genomgripande

om- och nybyggnad på akademiens tomt, samt i sådant hänseende

hufvudsakligen anfört följande.

Akademien, hvilken tid efter annan kunnat, med statsmakternas bistånd,

genomföra sådana förbättringar inom konstundervisningen, som motsvarade

äfven ganska långt drifna anspråk, hade dervid likväl till följd af

olämpligheten af de lokaler, som stode till hennes förfogande, haft att kämpa

med svårigheter, hvilka årligen i bekymmersam grad tillväxt. Redan för mer

än tio år sedan hade behofvet af eu nybyggnad för akademiens läroverk, af

akademien ådagalagdt, blifvit af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen erkändt.

Svårigheterna vore dock numera större än då, särskildt livad anginge sjelfva

utrymmet för utställningar in. in. Att akademien i fråga om konstutställningsföretagen

i Sverige icke kunnat intaga den ledande ställning som önskvärd t

varit hade sin grund i de missförhållanden, som förefunnes i afseende på

akademiens lokaler. Alla de rum, öfver hvilka akademien till utställningsändamål

förfogade, vore nästan utan något undantag icke allenast

otidsenliga till sin utstyrsel och belysning utan äfven i afseende på utrymme

och läge alldeles otillfredsställande. Dertill komme, att alla dessa

rum just under de tider af året, då konstutställningar i Stockholm visat

sig kunna vara till största gagn, vore tagna i anspråk för undervisningen.

Trots sitt tydliga åliggande kunde akademien för närvarande icke

utfärda en inbjudning till den allt talrikare och allt mer betydande vordna

svenska konstnärskretsen att allmänt deltaga i en konstutställning: utrymmet

förbjöde det. Än mindre såge sig akademien i stånd att kunna

till deltagande i ännu mer lärorika utställningar inbjuda de tre nordiska

grannländerna.

Då akademien ansett sig ega grundad anledning antaga, att den skadliga

splittring, som inom de svenska konststräfvandena inträdt, innerst

hade sin grund i bristen på eu centralplats för konstutställningar och

s. 67 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufviidtiteln.

67

för den dermed naturligt förenade konsthandeln, hade akademien med

lifligt intresse omfattat ett af dess preses framstäldt förslag om nedsättande

af en komité för närmare utredning rörande en af honom angifven plan

till ett både för utställningsändamål och för läroverkets behof afsedt omoch

nybyggande af akademiens hus.

Den komité, som i följd af detta förslag sattes i verksamhet och ur

akademiens enskilda fond utrustades med nödiga medel för vidtagande af

förut knappast med nog grundlighet genomförda undersökningar beträffande

akademitomtens användbarhet för ändamålsenliga byggnadsutvidgningar,

hade kommit till det resultat, att tomten fullt lämpade sig för en byggnad

af den beskaffenhet, att, såsom önskvärdt vore och redan 1876 års Riksdag

funnit vara äfven med statens fördel öfverensstämmande, akademiens alla

behof kunde i densamma tillgodoses. Icke allenast alla de utställningsoch

undervisningssalar, som för utförandet af akademiens åligganden vore

oumbärliga, visade sig, enligt de af komiterade företedda ritningar,

vara i den föreslagna byggnadskomplexen innefattade, utan derutöfver

stode till akademiens förfogande ett antal för läroanstalten nu icke

behöfliga lokaler, hvilkas påräkneliga afkastning genom uthyrning kunde

möjliggöra för akademien att, derest så erfordrades, med ett ganska

betydande bidrag deltaga i de kostnader, som förslaget komme att

kräfva, och hvilka lokalers egenskap i öfrigt att kunna i en framtid

tjena som jemförelsevis lätt omapterade reservutrymmen för eventuella

utvidgningar af institutionen kunde betraktas såsom särdeles fördelaktig.

Akademien hade också, med fästadt afseende derå:

att hon så godt som under hela sin verksamhetstid, just beträffande

lokaler, kämpat med svårigheter, hvilka trots alla hennes bemödanden samt

oaktadt statsmakternas mellankomst och förmånen af en frikostig donation

icke kunnat öfvervinnas;

att särskildt skollokalerna, såsom till större delen tillkomna för helt

andra ändamål, knappast någonsin kunnat, än mindre för närvarande kunde

på ett tillfredsställande sätt uppfylla sitt ändamål;

att läroverket allt sedan tjugu år tillbaka, till icke ringa men för

sammanhållning och ordning, funne sig hänvisadt till från hvarandra afskildt

belägna hus, i det nemligen läroverkets målareatelierer måst förhyras

i atelierbolagets byggnad vid Kungsträdgården samt bildhuggareateliern

vore belägen vid Hötorget;

samt att det redan anförda stora behofvet af en central och ändamålsenlig

konstutställningsplats med hvarje år blefve oafvisligare;

för sin del icke tvekat att i hufvudsak godkänna komiterades förslag

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Åttonde linfvudtiteln.

och att i underdånighet inför Eders Kong! Maj:t framlägga detsamma, sådant

det närmare framginge ur bifogade ritningar och kostnadsberäkning

med beskrifning och program.

Det af komitén, efter samråd med lärarne vid de olika skolorna, upprättade

byggnadsprograinmet upptoge erforderliga undervisningssalar, atelierer

och nödiga smårum för läroverket; utställningslokaler; lokaler för

akademien, såsom sessionssal, kanslirum, bibliotek in. in.; boställsvåningar

för direktören och sekreteraren såsom nu eller, alternativt, åt endera af

dem eller ock rum för eu fogde, jemte bostadslägenheter för portvakt, eldare

och öfrig betjening; samt slutligen butiker i bottenvåningen rundtorn

hela byggnaden utom i midtpartiet åt Rosenbad.

De af professorn vid akademiens läroverk C. A. A. Grundström, efter

uppdrag, på grund af nämnda program utarbetade eskissritningar innehölle

i åtta blad elevationer och samtliga våningars planindelning, hvarjemte

tvenne bilagda blad visade alternativförslag till hufvudbyggnadens

fasad. Planritningarna omfattade samtliga de i programmet afsedda och

erforderliga lokalerna för läroverket, för utställningsändamål och för akademiens

behof. Deremot hade tomtarealen lagt hinder i vägen för inrymmande

af de i programmet upptagna boställsvåningarna för direktören och

sekreteraren; den senare af dessa våningar skulle dock genom en obetydlig

omkastning och sammanslående af lägenheter kunna erhållas. Byggnadskomplexen,

som delvis hade fyra, delvis tre våningar, omslöte ett gårdsrum

af 85 fots bredd och 59 fots djup. Våningen två trappor upp innehölle

akademiens sollennitets- och föreläsningssal samt en vidsträckt, till

största delen med öfver ljus försedd utställningslokal. I byggnadsförslagets

slutsumma vore inberäknade jemväl kostnaderna för värmeapparat samt

gas-, vatten- och afloppsledningar.

Särskildt stöd för sin förhoppning att det framlagda byggnadsförslaget

skulle vinna Eders Kong!. Maj:ts nådiga uppmärksamhet och bifall

samt gifva anledning till nådig proposition om anslag för detsammas

genomförande ansåge sig akademien ega i det förhållandet, att Eders Kongl.

Majd och Riksdagen redan vid olika tillfällen erkänt befintligheten af de

vid läroverket häftande brister, och äfven deruti att 1876 års Riksdag dels

funnit det »vara ådagalagdt, att akademien för de fria konsterna vore i

behof af nya lokaler för sitt läroverk», dels uttryckt den åsigt, att, beträffande

den då hos Riksdagen till en kostnad af 392,000 kronor föreslagna

läroverksbyggnaden i Humlegården, »det vore med statens fördel mer öfverensstämmande

om i stället den nya byggnaden, på det att akademiens

verksamhet icke skulle behöfva splittras genom fördelning uti tvenne från

s. 69 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

69

hvarandra aflägset belägna byggnader, uppfördes till det omfång, att den

blefve för alla akademiens behof tillräcklig».

Då derjemte, på grund af samma Riksdags hemställan om utredning

rörande de Meijerska donationsförhållandena, det hlifvit ådagalagdt och

vid sedermera väckt fråga om riksbankens förvärfvande af akademiens hus

torde hafva hlifvit ytterligare styrkt, att akademien och vill äfven det under

dess inseende stälda läroverket vore vid denna egendom för alltid Pistacie,

så syntes äfven ur denna synpunkt goda skäl tala för ett möjligast

värdigt och ändamålsenligt utrustande och begagnande af densamma.

Hvad nu anginge de för ifrågavarande byggnadsföretag beräknade

kostnader, så belöpte sig dessa till en slutsumma af 660,000 kronor. Från

detta belopp borde emellertid afgå 10,000 kronor för det i gamla byggnaderna

befintliga tegel in. in., hvarjemte akademien genom upptagande af

lån, som med hyresmedel för lokalerna i bottenvåningen skulle amorteras,

kunde åtaga sig att lemna ett bidrag af högst 200,000 kronor. Den direkta

kostnaden för sjelfva byggnadsföretaget motvägdes emellertid delvis

åt vissa med företaget förenade ekonomiska fördelar. Genom upphörande

åt det årliga hyresbeloppet, 2,500 kronor, som för närvarande utginge af

statsmedel till atelierbyggnadsbolaget, kunde, medelst kapitalisering efter 5

procent, ett kapital af omkring 50,000 kronor anses vara för statsverket

genom den nya byggnaden besparadt, hvartill komme, att af det belopp

utaf 75,000 kronor, som redan för mer än tio år sedan befans vara behöfligt.

för större reparationer å den för undervisningen afsedda byggnaden,

och ''hvaraf Riksdagen vid skilda tillfällen beviljat sammanlagdt 27,600

kronor, återstoden, eller ungefär 47,000 kronor, icke vidare blefve erforderlig.

Kostnaden för det af akademien framlagda byggnadsförslaget

skulle i sjelfva verket, under förutsättning att akademien på angifvet sätt

bidroge med ett belopp af 200,000 kronor, blifva för statsverket mindre

än den, som ansågs erforderlig för den nya byggnad, om hvars uppförande

Eders Kongl. Maj:t aflat nådig proposition till 1876 års Riksdag, och hvilken

beräknades till 392,000 kronor, utan att ens alla läroverkssalar, än

mindre den vigtiga utställningslokalen i densamma inrymdes, oafsedt i

öfrigt att en ny byggnadstomt då jemväl erfordrades.

På grund af hvad sålunda hlifvit andraget hemstälde akademien uti

sin ofvannämnda skrifvelse i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t måtte

täckas till Riksdagen aflåta proposition om beviljande af ett anslag till

nybyggnad, afsedd för akademiens alla läroverks- och utställningslokaler,

stort 650,000 kronor, hvaraf dock akademien, på sätt ofvan hlifvit anfördt,

skulle kunna bidraga med högst 20(),000 kronor.

Eders Kongl. Maj:t, som fann de ändamål, akademien med ifrågava
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Åttonde lmfvudtiteln.

rande förslag velat vinna, vara mycket behjertansvärda, behagade emellertid

under den 26 november 1886, i betraktande af de betydliga kostnader,

som det framlagda förslaget skulle ådraga statsverket, anbefalla akademien

tillse, om icke genom ändringar i förslaget eller på annat sätt berörda

kostnader kunde i väsentlig mån minskas. Med anledning häraf anförde

akademien i skrifvelse den 26 februari 1887, att vid den förnyade granskning

af program och projekt, som till åtlydnad af den erhållna nådiga

befallningen företagits, det visat sig att, med fasthållande af nödig ändamålsenlighet,

icke några större anläggnings- eller dispositionsförändringar

läte sig genomföra. Deremot hade akademien ansett, att bibehållandet af

den gamla Meijerska hufvudbyggnadens stomme, om också icke helt och

hållet utan menlig inverkan på programmets bästa möjliga lösning, skulle

kunna betraktas såsom en antaglig åtgärd för vinnande af den åsyftade

besparingen. Med det å bifogade nyupprättade ritningar angifna anordnandet

af ny- och ombyggnaden borde en kostnadsminskning uppstå af

omkring 50,000 kronor. Derjemte hade det synts akademien möjligt att

vid utförandet af yttre och inre dekorering och anordning af byggnaden

kunna göra sådana inskränkningar, att ytterligare besparing skulle kunna ernås

till ett belopp af omkring 15,000 kronor, hvilket belopp beräknades få

stiga eller falla, i den mån den svårberäkneliga fördelen af den gamla

byggnadens inordnande i nyanläggningen visade sig varda något större

eller mindre än ofvan angifvits. Det högsta belopp, akademien kunde hos

Eders Kongl. Maj:t föreslå till minskning af den uppgifna byggnadskostnad

eu, vore alltså 65,000 kronor, och hade akademien, för att ytterligare

i sin mån söka befordra sakens framgång, icke beräknat denna nedsättning

proportionsvis fördelad å både påräknadt statsanslag och akademiens erbjudna

bidrag, utan låtit besparingen uteslutande komma det förra till

del, eller så, att de enligt förslaget eljest erforderliga 450,000 kronor statsmedel

komme att genom afdrag af ofvan angifna 65,000 kronor minskas

till ett belopp af 385,000 kronor. Emellertid ville akademien särskildt

i underdånighet framhålla den omständigheten, att en relativt så låg

summa, som den nu erforderliga, vore beroende ej blott på det bidragsbelopp,

som akademien eventuel! åtagit sig, utan äfven i ej ringa grad på

den förutsättning, att arbetets utförande måtte kunna kontraheras inom den

tid, då gällande låga material- och arbetspris kunde antagas ännu vara

bestående.

öfverintendentsembetet, som i ärendet afgifvit infordradt utlåtande,

har funnit akademiens olika förslag i ämnet — utan eller med bibehållande

af den Meijerska hufvudbyggnadens stomme — vara omsorgsfullt

uppgjorda, hvadan byggnaden, med tillämpning af det ena eller andra al
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtitelu.

71

ternativet, borde, så vidt af eskisser kunde bedömas, väl uppfylla de behof,

programmet derför angifvit. Några mindre oegentlighet^’ i fråga om rumdisposition

hade af embetet endast skolat antydas, enär rättelse derutinnan

tvifvelsutan komme att ske vid eskissernas utarbetande, då jemväl torde

varda iakttaget, att, hvad byggnadens fasader anginge, åt desamma gåfves

en prägel, som något mera än hvad eskisserna visade motsvarade de fordringar,

livilka skäligen kunde ställas på en byggnad för landets förnämsta

konstanstalt. Hvad anginge kostnadsförslaget hade embetet ej funnit skäl

till anmärkning emot den deri beräknade slutsumman af 650,000 kronor,

minskad till 585,000 kronor, derest delar af gamla byggnaden komme att

för ändamålet tagas i anspråk.

Som Eders Kong! Maj:t icke fann skäl att till nästlidna års Riksdag

aflåta proposition angående denna fråga, har akademien i skrifvelse den

31 augusti 1889 förnyat sin ofvan anförda underdåniga framställning med

åberopande af dervid gjord motivering, insända eskissritningar, kostnadsförslag

och program samt med vidhållande af sitt erbjudande att till byggnadsföretaget

bidraga med 200,000 kronor; hvarutom akademien i särskild

skrifvelse den 28 sistlidne december meddelat, att af den erforderliga byggnadssumman

ett belopp af 35,000 kronor blefve för första byggnadsåret

erforderligt.

Då behofvet af utvidgade och lämpliga lokaler icke blott för akademiens

läroverk utan äfven för konstutställningar måste anses till fullo

ådagalagdt; då byggnadstomten, som är centralt belägen, jemväl finnes

för en omfattande ny- och ombyggnad fullt användbar och tillräcklig;

ocli då mot kostnadsberäkningen ingen anmärkning gjorts, finner

jag mig med stöd af dessa och i öfrigt anförda skäl böra tillstyrka,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till om- och

nybyggnad af akademiens hus n:r 1 qvarteret Uttern med adressnummer

32 Fredsgatan i hufvudstaden bevilja ett anslag af 385,000 kronor

samt anvisa deraf på extra stat för år 1891 ett belopp af 35,000

kronor, med vilkor att, förr än någon del af statsbidraget för ändamålet

utbetalas, dels akademien visar sig kunna på sätt, som af Eders Kongl.

Maj:t godkännes, anskaffa och tillskjuta ett byggnadsbidrag af 200,000

kronor, dels ock fullständiga ritningar till den ifrågavarande byggnaden

blifvit af Eders Kongl. Maj:t fastställa.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Åttonde hufvudtiteln.

Naturhistoriska riksmuseum.

[54.] Med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse den 11 september

Museets afdei-y 889 gjorda anmälan, att ett årligt anslag af 2,000 kronor till inköp och

n>goniater“och insamling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för arkefossiia

växter.g0niater oc/j fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande

af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter fortfarande är

behöflig!, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kong!. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att för sagda ändamål anvisa på extra stat jemväl för

år 1891 enahanda belopp som för innevarande år, eller 2,000 kronor.

[55.] Likaledes får jag, med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse

Museets efno^den 11 september 1889 gjorda framställning derom, att behofvet af anslag

9’a l*ing.‘am för vård, underhåll och förkofran af naturhistoriska, riksmuseets etnografiska

samling gjorde sig med samlingens stigande omfattning allt mer gällande,

i underdånighet hemställa, det Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för sagda ändamål anvisa på extra stat jemväl för år 1891 enahanda

belopp som för innevarande år, eller 2,800 kronor.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

[56.] Till uppehållande af undervisningen vid de i Vadstena, Skara och

Läroanstalter Bollnäs anordnade tillfälliga läroanstalter för öfveråriga döfstumma har, i

''^dö/stuLZa ''1 ortlighet med ett vid 1877 års Riksdag framlagdt förslag, årligen på extra

stat anvisats för hvarje af dessa anstalter 16,400 kronor, eller tillsammans

49,200 kronor.

Samtidigt med utfärdande af lag angående ordnande af döfstumundervisningen

i riket har Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 31 maj

sistlidna år förordnat, bland annat, att i dessa läroanstalter må, jemte döfstumma

i de åldersklasser, för hvilka anstalterna egentligen äro afsedda,

hädanefter, i den mån utrymme och tillgång på lärarekrafter medgåfve,

äfven intagas döfstumma barn i åldern 12 — 15 år.

Då, på sätt vid framläggande för Riksdagen af förslag till den nya

lagen angående döfstumundervisningens ordnande påvisades, dessa anstalters

verksamhet än vidare måste fortgå och anslaget för deras bibehållande

alltså fortfarande erfordras, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t, täcktes

föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad förut egt rum, för uppehållande

s. 73 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

73

åt undervisningen vid nämnda tre läroanstalter anvisa ett extra anslag för

år 1891 af 49,200 kronor.

Styrelsen för blirulskolan i Vexiö liar i underdånig skrifvelse den 18 [57.]

september 1889, jemte öfverlemnande af förslag till stat för skolan för år Blindman t

1891, anhållit, att Eders Kong! Maj:t täcktes af Riksdagen äska för uppe- Vexw''

kallande åt skolans verksamhet under år 1891 enahanda belopp, som under

derå föregående år beviljats, eller 11,000 kronor, och får jag hemställa,

att. Eders Kong! Maj:t måtte föreslå Riksdagen att anvisa nämnda belopp

för denna skola på extra stat för år 1891.

På derom af styrelsen för handtverksskolan, i Kristinehamn för blinda [58.]

i underdånig skrifvelse den 28 september 1889 gjord framställning får jag Handiverksanhålla,

att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att enahanda tunehamfför

belopp, som beviljats för skolans uppehållande under år 1890, eller 9,400 blindakronor,

må för denna skola anvisas på extra stat för år 1891.

I enlighet med en af direktionen öfver institutet för blinda gjord un- [59.]

derdånig framställning får jag tillstyrka Eders Kong! Maj:t föreslå Riks- Trvcknin9 af

(lagen att, i likhet med hvad under flera föregående år egt rum, äfven blm^shJfte''

för år 1891 å extra stat anvisa till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor

och till understöd åt blindlär ar eelever 1,200 kronor.

Seraflmerlasarettet i Stockholm.

Sedan Riksdagen år 1888 beviljat 465,400 kronor såsom bidrag för [60.]

om- och tillbyggnad af serajimerlasarettet samt dess förseende med nödigSe™>*erf«Sautredning,

deraf för år 1889 anvisats 65,400 kronor samt för innevarande

år 135,000 kronor, får jag, med anledning af direktionens öfver lasarettet

i skrifvelse den 14 november 1889 gjorda framställning, i underdånighet

tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att af det så.- som bidrag till berörda lasaretts om- och tillbyggnad samt dess förseende

med nödig utredning beviljade anslag anvisa på extra stat för år 1891

ett belopp af 135,000 kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 1880. 1 Sami. 1 Afd.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Åttonde hufvudtiteln.

Hospitalsvården.

[61.] Sedan Riksdagen beviljat ett anslag af 965,200 kronor för uppförande

Piteå, hospital. af ep- nytt hospital ä Pitliolmen i närheten af Piteå, hufvudsakligen afsedt

för rikets två nordligaste län, samt af anslaget anvisat på extra stat för

innevarande år 120,000 kronor för grundläggningens påbörjande, markens

planering och dränering, förskotter vid kontrakts uppgörande med flera

nödvändiga förberedande arbeten, har medicinalstyrelsen i skrifvelse den

25 september 1889 anfört, att, alldenstund fortfarande stor brist på platser

för sinnessjukes vård vore rådande vid rikets samtliga hospital och särskild!

förberörda tvenne län i detta afseende funnes vanlottade, det vore

synnerligen af behofvet påkalladt, att byggnadsarbetet å det nya hospitalet

vid Piteå så skyndsamt som möjligt hedrefves, i hvilket hänseende styrelsen,

efter samråd med sin biträdande arkitekt, ansett följande arbeten böra

under loppet af år 1891 utföras, nemligen:

a) diverse planerings- och schaktningsarbeten af byggnadstomten;

b) alla erforderliga dränerings- och torrläggningsarbeten, som ej medhunnes

under år 1890;

c) påbörjande af arbetet å värmeapparaten;

d) fullbordandet af en del grundläggningsarbeten; samt

e) uppmurning och bläckning af administrationshuset, utdelningarna

A—A'', B—B'' äfvensom förarbeten å afdelningarna C—C'';

och har medicinalstyrelsen, i enlighet med de härför af bemälde

arkitekt gjorda kostnadsberäkningar, i underdånighet hemstält, det Eders

Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att till utförande af sagda byggnadsarbeten

anvisa för år 1891 eu summa af 400,000 kronor.

Med allt erkännande af önskvärdheten att ifrågavarande byggnadsföretag

må kunna så fort som möjligt bringas till fullbordan, finner jag

mig dock, enär det återstående byggnadsanslaget synes mig böra för en

tid af närmast följande tre år något jemnare fördelas, nu endast kunna

tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t> täcktes föreslå Riksdagen att till fortsättning

af arbetena å hospitalet vid Piteå anvisa på extra stat för år

1891 ett belopp af 300,000 kronor.

[62.] 1 skrifvelse den 7 november 1889 har Eders Kongl. Maj:ts befallnings
''/e^sp^tdske

hafvande i Gefleborgs län, på derom af länets landsting gjord framställning,

underdånigst anhållit, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att under

s. 75 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufrndtiteln. 75

samma vilkor, som Riksdagen tillförene bestämt, äfven för år 1891 bevilja

ett anslag af 14,000 kronor såsom bidrag åt Jerf so sjukhus för spetelske.

Med anledning häraf hemställer jag, det Eders Kong! Maj:t behagade

föreslå Riksdagen att jemväl för år 1891 bevilja ett extra anslag af 14,000

kronor till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske, under vilkor att

Gefleborgs läns landsting dertill för samma år anvisar 4,000 kronor och

medgifver, att spetelske äfven från andra län må vid sjukhuset erhålla

vård, i den mån utrymmet sådant medgifver.

Sedan medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse den 25 september [63.]

1889 anmält, hvilka anslag för år 1891 erfordrades för medicinalverkets ^byggnader

behof och dervid omnämnt, att åtskilliga nybyggnader vid Vadstena hospital ^hos^ud?"

vore för en ändamålsenlig sjukvård i högsta grad af behofvet påkallade,

samt tillika anhållit att derom få afgifva underdånigt förslag, så snart

under arbete varande ritningar och kostnadsförslag hunnit af styrelsen

slutligen pröfvas och godkännas, så och efter det sådant numera egt rum,

har styrelsen i skrifvelse den 20 påföljande november i underdånighet

hemstält, det täcktes Eders Kongl. Maj:t bereda, nödigt anslag för uppförande

vid Vadstena hospital dels af en nybyggnad för sinnessjuka våldsamma

qvinnor, dels ock af eu nybyggnad för nödiga köks- och tvättlokaler.

Härvid har medicinalstyrelsen anfört, hurusom Vadstena hospital med

dess många gamla, för sitt nuvarande ändamål föga tjenliga byggnader

vore ett af rikets äldsta hospital. Ehuru en del byggnader vore jemförelsevis

nya och de gamla husen vidmakthållits, vore dock hospitalet såsom

sjukvårdsanstalt långt efter sin tid och i många hänseenden sämre lottadt

än rikets öfriga hospital, särskild! derutinnan, att användbara isoleringsrum

saknades för qvinliga patienter, hvilket åter vållade de största svårigheter

för sjukvården.

För vård af första klassens manliga patienter användes några äldre

hus och för qvinnor en nyare byggnad, alla af trä, afsedda för 13 män

och 13 qvinnor, eller tillsammans 26 patienter. Den allmänna mansafdelningen,

beräknad för 160 patienter, vore inrymd uti det forna, 1862 till

största delen ombygda länshospitalet; den allmänna qvinnoafdelningen,

beräknad för 174 patienter, uti det forna nunneklostrets gamla hus. Vid

hospitalet funnes alltså platser för 360 patienter, deraf 13 män och 13

qvinnor af första klass, samt 160 män och 174 qvinnor å de allmänna

afdelningarna.

För dessa 160 män å de allmänna afdelningarna funnes endast 24

isoleringsrum, motsvarande 15 procent; för 174 qvinnor deremot icke mer

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Åttonde hufrudtiteln.

än 19 isoleringsrum, motsvarande icke fullt 11 procent; och för 334

patienter å allmän klass således 43 isoleringsrum, eller ej fullt 13 procent.

Detta antal isoleringsrum hade varit allt för ringa för de 340 patienter, som

förr beräknats för Vadstena hospital, och vore alldeles otillräckligt för

de 360 patienter, Indika på grund af den vid alla hospital rådande bristen

på platser numera beräknades för detta hospital. Att vid anstalten inrymma

ett så stort antal hade varit möjligt endast derigenom, att nagla

större isolerings- eller enkelrum måst användas till gemensamt sofrum för

2 till 3 patienter, och hvarigenom alltså de egentliga isoleringsrummen

ytterligare minskats.

Denna brist på nödiga isoleringsrum anmärktes redan i öfverstyrelsens

öfver hospitalen årsberättelse för år 1865; och uppgjordes år 1878 ett förslag

till nybyggnader af celler för både män och qvinnor, ehuru detsamma

af brist på medel aldrig kunnat utföras, hvarför ock bristen fortfarande

qvarstode, känbarare än förr, sedan antalet patienter numera ökats.

Den inom klosterområdet befintliga byggnaden för vård af stormande

och oroligare qvinnor vore uppförd enligt äldre tiders sed med mycket

små celler, belägna på ömse sidor om en trång midtelkorridor, utan

evakuering eller särskilda luftvexlingsapparater, och dertill försedda med

så bristfälliga och bränsleödande uppvärmningsapparater, att cellerna under

sträng vinter svårligen kunde nöjaktigt uppvärmas, hvarför ock värmen

enligt lemnade uppgifter om morgonen stundom ej uppgått till mer än

5 till 6 grader. Då dessa celler på grund af byggnadens dåliga konstruktion

ej kunnat nöjaktigt repareras eller ändras utan husets ombyggnad,

så vore de nu nära nog obrukbara såsom isoleringsrum, ehuru de

med fördel kunde användas till andra angelägna ändamål på nedan angifvet

sätt.

Vid hvarje underafdelning å ett hospital erfordrades, utom nödiga

större och mindre sofrum, äfven dagrum, badrum, matrum och diskkök

in. m., hvilka sistnämnda lokaler med ringa kostnad kunde i det gamla

cellhuset erhållas, derest några väggar borttoges och en del småceller

sammansloges till större rum. Bygdes derjemte ett nytt, tidsenligt, med

många isoleringsrum försedt hus omedelbart invid det nuvarande cellhuset

och med för båda gemensam planordning, så kunde man för ett skäligt

pris erhålla en ändamålsenlig cellafdelning för allmänna qvinnoafdelningen,

motsvarande det nuvarande behofvet.

Medicinalstyrelsen hade derför i samråd med sin arkitekt låtit uppgöra

förslag till en sådan cellafdelning, på sätt af bifogade ritningar

Vi—IX framginge. Enligt detta förslag skulle i det gamla huset, som för

s. 77 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufyudtiteln.

77

närvarande inrymmer 14 celler, anordnas följande lägenheter: 1 sofrum

för 4 och ett annat för 2 till 3 patienter, 6 cellrum, 1 stort dagrum, 1

vaktrum, 1 badrum, 1 mindre kök och 1 förrådsrum, samt klosetter och

derjemte skölj- och torkrum i källaren.

I det nya huset åter skulle anordnas: å nedre botten 12 celler, ett

enkelrum och ett vaktrum; å öfre botten 13 enkelrum och ett- vaktrum.

Hela afdelningen komme då att erhålla 32 isoleringsrum, celler och enkelrum,

motsvarande 18,4 procent af 174 platser för qvinnor å allmänna afdelningarna,

och derjemte sofrum för 6 till 7 patienter äfvensom öfriga

för sjukvården behöfliga lokaler.

För uppvärmning a,f ofvan uppräknade lokaler hade två olika förslag

blifvit uppgjorda. Det ena med central uppvärmning genom ånga af lågt,

tryck enligt Bechems och Posts system betingade eu kostnad af 22,000 kronor.

Det andra förslaget a-fså-ge uppvärmning medelst jernmantlade kakelugnar

till ett- pris af 8,900 kronor. Alldenstund det senare systemet, infördt vid

liera hospital, visat sig särdeles godt, synnerligast för en cellafdelning,

och för bränsle ej kräfde större utgifter än centraluppvärmning, så hade

medicinalstyrelsen föredragit det sistnämnda. Liknande jernmantlade kakelugnar

Uppsattes hösten 1888 å den manliga cell afdelningen vid Vadstena

hospital, och hade dessa kakelugnar enligt hospitalsdirektionens utlåtande

med en mycket mindre bränsleåtgång än förut varande eldstäder gifvit

tillräcklig värme och dertill god luftvexling i cellerna. Särskild luftvexling

skulle dessutom anordnas i nybyggnaden genom kanaler, dels i

källarvåningen, dels ock å vinden, hvilka borde förbindas såväl med de

rum, som skulle evakueras, som och med två kraftigt verkande sugskorstenar.

Samtliga kostnaderna för cellafdelningens om- och tillbyggnad hade

efter förslagens omarbetning nedbragts till 50,500 kronor.

Hospitalets tvättstuga hade länge varit i ett ytterst dåligt skick.

Huset vore mycket bristfälligt och kunde ej repareras, dess lokaler vore

oändamålsenliga och alltför små, t-vättapparaterna, a-f primitiv konstruktion,

kräfde stor handkraft och alltför mycket bränsle, den hydrauliska pressen

förstörde kläderna, ångpannan ansåges vara lifsfarlig äfven vid varsam

behandling, enligt utlåtande af den ingeniör från Motala mekaniska verkstad,

som i sommar besigtigade densamma, och kunde för öfrigt ej repareras.

Ny tvättstuga måste derför snarast möjligt uppföras.

För några få år sedan bestreds mathållningen vid hospitalet af en

entreprenör, som uppbar ersättning för tillagad mat efter visst portionspris,

beräknadt efter infordrade anbud å de för matlagningen erforderliga

artiklar. Entreprenören använde härför några bostadslägenheter och der
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Åttonde hufvudtitoln.

jemte 2 skilda kök, ett för den manliga och ett för den qvinliga afdelningen.

Från och med år 1885 anordnades emellertid egen mathållning,

hvilket medförde många och stora fördelar, såsom förbättrad mat och

stor besparing i utgifter, af hospitalets syssloman beräknad för första året

till 17,000 kronor och för år 1887 till 26,000 kronor, hvarjemte genom matlagningens

öfverflyttande till ett enda gemensamt kök bränsle och arbete

sparats och de gamla kökslokalerna inom qvinnoafdelningen blifvit använda

till matsal, dagrum och flera andra för sjukvården väl behöfliga

lägenheter.

1 det äldre, provisoriskt å mansafdelningen anordnade köket saknades

emellertid skafferier, förrådsrum, diskrum och bostadslägenheter för personalen,

hvarjemte fara förefunnes, att bjelklaget för den ofvan köket belägna

kyrksalen kunde taga röta af den fuktiga human från köket. De

nuvarande mindre tjenliga kökslokalerna borde derför snålt flyttas annorstädes,

på sätt länge varit påtänkt, men af brist på medel ej kunnat utföras.

Då förslag uppgjordes till en för några år sedan vid hospitalet anordnad

vattenledning, omfattade samma förslag alla nu ifrågasatta ekonomi-- byggnaders samtidiga uppförande, såsom syntes af den ritningarna åtföljande

situationsplanen. Enligt detta förslag skulle köks- och tvättlokalerna

förläggas på ömse sidor om vattentornet och den derstädes befintliga ångpannan

användas såväl för vattenuppfordring som ock för kökets och

tvättens behof, hvarigenom stor besparing i bränsle och arbetskraft kunde

ernås. Denna byggnad, upptagande köks- och tvättlokaler, förrådsrum

och nödiga boningsrum för tjenstepersonalen samt ett vattentorn med rum

för ångpanna, vattenpump och verkstad, skulle enligt förra förslaget förläggas

med sin längdrigtning i öster och vester, parallelt med den föreslagna

cellbyggnaden och på 60 fots afstånd derifrån.

Vid närmare granskning af detta förslag ansåge medicinalstyrelsen

den ändring böra ega rum, att husets längdrigtning blefve i norr och

söder, enär derigenom vunnes afsevärda fördelar såsom ett ökadt afstånd

mellan detta hus och den föreslagna cellbyggnaden, hvarjemte det redan

befintliga ångpannehuset under arbetstiden blefve oberördt af det blifvande

ekonomihusets uppförande. Vid den omarbetning af ritningarna,

som betingats af det ändrade läget, hade för öfrigt den förut beräknade

kostnaden kunnat minskas med 4,500 kronor.

Genom kökets flyttning från mansafdelningen till det nya ekonomihuset

ernåddes en väsentlig och länge efterlängtad förbättring för sjukvården

å samma afdelning, enär för kökets behof nu använda lokaler, ett

stort rum och 4 mindre, derefter kunde användas för sjukvården, det

s. 79 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln.

79

störa rummet till ett gemensamt dag- och arbetsrum och smårummen till

val hehöfliga bostadslägenheter för manliga patienter. Köket och tvätten

Unge för öfrigt ett vida bättre och mer centralt läge, hvilket minskade

utgifterna för betjening.

Röksinventarierna vore fullgoda och kunde öfvérflyttas till det nya

köket, hvarför särskild! anslag till kökets inredning ej erfordrades. I clet

gamla tvätthuset funnes deremot intet, som dugde att flyttas till det nya,

hvarför ny uppsättning af inventarier erfordrades. Den mekaniska tvätten

hade under sista årtiondet förbättrats så betydligt, att den numera medförde

stora fördelar i besparad arbetskraft, minskad förbrukning af bränsle

och såpa samt snabbare utfördt arbete, hvarför densamma borde användas

här, på sätt vid andra under senare år vid hospitalen anordnade tvätthus

egt rum. Eu lämplig uppsättning af apparater efter detta system betingade

enligt infordradt anbud en kostnad af 13,578 kronor, för hvilken utgift,

såsom rätteligen tillhörande en blifvande utredning, särskild! anslag

icke erfordrades, då den på sätt förr egt rum kunde utgå af de till

hospitalens underhåll anvisade medel.

För ekonomihuset åter beräknades utgifterna, jemlikt bilagdt kostnadsförslag,

till 37,500 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts och med åberopande af de utaf

medicinalstyrelsens arkitekt uppgjorda ritningar, I—IX, och kostnadsförslag

har medicinalstyrelsen i underdånighet hemstält, det Eders Kong!.

Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om anvisande af ett

anslag å 88,000 kronor för uppförande vid Vadstena hospital af ett nytt

ekonomihus och anordnande genom om- och nybyggnad af ett nytt hus

för vård af våldsamma sinnessjuka qvinnor.

Öfverintendentsembetet, som efter härå erhållen remiss granskat de

för ifrågavarande ändamål upprättade ritningarna jemte samma ritningar

tillhörande kostnadsförslag, slutande å sammanlagdt 88,000 kronor, har

dervid icke funnit skäl till anmärkning vare sig mot ritningarna eller mot

den beräknade byggnadskostnaden.

Då behofvet af nämnda byggnader synes mig vara till fullo ådagalagdt

och de föreslagna anordningarna jemväl torde få anses lämpade

efter för handen varande förhållandens kraf, tillstyrker jag, det Eders Kong!.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till uppförande vid Vadstena hospital

af ett nytt ekonomihus och anordnande genom om- och nybyggnad af ett

nytt hus för vård af våldsamma sinnessjuka qvinnor, allt enligt de företedda

ritningarna, bevilja en summa af 88,000 kronor samt deraf anvisa

på extra stat för år 1891 ett belopp af 40,000 kronor.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Åttonde hufvudtiteln.

Diverse anslag.

[64, 65.]

Svenska förnskriftsällskapet

och religionsvård

åt

svenske sjömän

m. fl. i

utländska

hanmar.

I likhet med hvad under åtskilliga år skett och af samma skäl, som

då förekommit i fråga om särskilda anslag dels till svenska fornskriftsällskapet,

dels ock till beredande af religionsvård åt svenske sjömän i utländska

hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande landsmän, torde

Eders Kong!. Maj:t behaga föreslå Riksdagen att jemväl för år 1891 på

extra stat anvisa: till svenska fornskriftsällskapet 2,000 kronor och till

beredande af religionsvård åt svenske sjömän m. fl. i utländska hamnar

10,000 kronor.

[66.] I underdånig skrifvelse den 2 oktober nästlidet år har domkapitlet i

/«"/''/<frtorad^ern^san(^ Eders Kong!. Maj:ts uppmärksamhet på vissa förhållanden

religionsvård inom finnmarksförsainlingarna af Hernösands stift, de der syntes påkalla

inom Hemö- vidtagande af särskilda åtgärder med afseende å reliqionsvården i dessa

finska för- församlingar; och har domkapitlet dervid hufvudsakligen anfört följande.

samlingar. Redan nu vore de uti nämnda församlingar verkande presterliga krafterna

otillräckliga och för framtiden tedde sig utsigterna i detta afseende

ännu mörkare. Hvad anginge otillräckligheten af de närvarande presterliga

krafterna, vore att m^rka, hurusom finnmarksförsainlingarna dels till följd

af sin ofantliga areal dels på grund deraf, att befolkningen i alla församlingar

vore delad i svensk- och finsktalande, toge de presterliga krafterna

i anspråk i långt större mått än någon annan del af riket. Ingen församling

hade mindre ytinnehåll än fyra qvadratmil, och för de flesta

räknades ytinnehållet i tiotal qvadratmil. Juckasjärvi församling utgjordes

af nära 129 och Gellivare af 148 qvadratmil. En följd häraf vore, att

en väsentlig del af presternas tid måste tillbringas på resor. Språkdubbelheten

gjorde nödvändigt, icke blott att dubbla gudstjenster delvis måste

hållas, utan ock att särskild nattvardsundervisning måste meddelas åt de

barn, som talade de olika tungomålen; och hvad i dessa afseenden redan

nu förekomme, borde än ytterligare utvecklas. Både ytvidd och språkförhållanden

påkallade ett större antal prester i förhållande till folkmängden

än i andra delar af riket. Men i finnmarken med dess öfver 24,000

invånare funnes endast 10 ordinarie prestman. Följden häraf vore ock

att icke blott församlingsvården i allmänhet vore ytterst otillfredsställande,

utan ock att de offentliga i lag påbjudna gudstjensterna understundom

och flerestädes måst alldeles inställas.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln. 81

Det närmast till hands liggande sättet att afhjelpa dessa missförhållanden

vore naturligtvis upprättandet af flere ordinarie presterliga beställningar

med eller utan sönderdelning af de nuvarande pastoraten. Sådant

komme ock inom eu icke allt för aflägsen framtid att ske inom NederTorneå

och Pajala församlingar. Dermed vore emellertid icke ens inom

dessa församlingar sörj dt för det närvarande behofvets afhjelpande, och

inom de öfriga församlingarna funnes ingen utsigt att förmå den öfver

hufvud taget obemedlade befolkningen till de uppoffringar, som inrättandet

af nya presttjenster kräfde. Enligt domkapitlets åsigt funnes ingen annan

utväg att, sa skyndsamt som behofvet påkallade, åstadkomma eu förbättrad

församlingsvard i dessa trakter, än att anställa ett förökadt antal extra

ordinarie prestman. Den ytterst ringa tillgången å obefordrade prester

inom stiftet öfver hufvud gjorde det emellertid nästan omöjligt för domkapitlet

att förse finnmarken med extra ordinarie prestman utöfver de

tvenne, som nu der tjenstgjorde. De knappa inkomster, som i allmänhet

vore förenade med de ordinarie presterliga, beställningarna i finnmarken,

saväl som det förhållande, att flera bland dessa prestman vore i svaga

ekonomiska omständigheter, gjorde dessutom, att dessa män endast med

yttersta svårighet ansåge sig kunna aflöna embetsbiträde och detta allenast

med minsta möjliga belopp. Domkapitlet bulle för den skull före, att

behofvet för närvarande endast på det sätt kunde tillgodoses, att, i analogi

med hvad redan skett för eu finnmarksförsamling, nemligen Gellivare,

anslag af allmänna medel bereddes för anställande af tvenne extra ordinarie

prestman eller kontraktsadjunkter för de öfriga finnmarksförsamlingarna,

eller hela Vesterbottens fjerde kontrakt. Dessa kontraktsadjunkter

skulle af domkapitlet för ett år i sänder förordnas med tjenstgöringsskyldighet

å den eller de orter, der domkapitlet efter vederbörande kontraktsprosts

hörande funne deras verksamhet mest behöflig, med rätt för desse

prestman, hvilka borde kunna tagas från hvilket stift som helst i riket,

att bibehålla befordringsrätt inom deras ursprungliga stift. Då tjenstgöringen

inom finnmarken icke blott erbjöde stora svårigheter med hänseende

till klimat och andra förhållanden utan äfven nödvändiggjorde,

att de ifrågasätta kontraktsadjunkterna förvärfvade sig någon kännedom i

finska språket, syntes det årliga anslaget till dem icke kunna sättas lägre

än det, som redan utginge till den i Gellivare anstälde prestmannen, eller

2,000 kronor om året för hvardera. Domkapitlet ansåge icke råd ligt att

såsom uttryckligt vilkor för anställning såsom kontraktsadjunkt sätta förtrogenhet

med finska språket. Måhända skulle då ingen lämplig prestman

kunna för det just nu trängande behofvet erhållas. Och äfven om en

sådan prestman till eu början saknade färdighet i finska språkets talande

Bill. till Riksd. Prat. 1890. 1 Sami. 1 Afd. ~ 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Åttonde hufvudtiteln.

och skrifvande, skulle han genom att hålla svenska predikningar och andaktsstunder,

nattvardsundervisning och husförhör in. in. med dem, som

vore tillräckligt hemma i svenska språket eller ej alls vore mägtiga det

finska, kunna utöfva ett väsentligt gagn och tillgodose behof, som för

närvarande antingen alldeles icke eller ock högst ofullkomligt vunne beaktande.

På nu angifvet sätt skulle enligt domkapitlets åsigt det närvarande,

allvarligt trängande behofvet af förbättrad själavård inom finnmarken i

det väsentligaste kunna afhjelpas. Domkapitlet hölle dock före, att andra

åtgärder måste vidtagas för att tillgodose framtidens kraf i detta afseende.

Sådana förhållandena för det närvarande vore, hotades finnmarksförsamlingarna

inom en icke aflägsen framtid af en fullständig brist på dugande

presterliga krafter. Enär för den öfvervägande delen af befolkningen

inom dessa församlingar svenska språket ännu vore otillgängligt, måste

inom hvarje församling finnas åtminstone en prest, som vore fullt förtrogen

med finska språket. Men utsigterna att i män af de nuvarande

presternas tillbakaträdande erhålla nya i nämnda hänseende användbara

krafter vore ytterst mörka. Så vidt domkapitlet hade sig bekant, funnes

bland de teologie studerande vid universitetet i Upsala icke en enda, som

vore förtrogen med finska språket. Om icke särskilda åtgärder vidtoges,

vore det att befara, att man genom t. ex. sjukdoms- eller dödsfall

bland finnmarkens prester snart kunde komma att ställas inför nödvändigheten

att i en eller flere församlingar låta allt hvad själavård heter

för den större delen af befolkningen ligga nere. För att, så vidt ske

kunde, förebygga eu dylik olycka syntes det domkapitlet nödvändigt att

vidtaga åtgärder i syfte att uppmuntra presterliga ämnessvenner till inlärande

af finska språket. Enligt nådiga reglementet den 14 april 184G

vore stipendier anslagna för sådana teologie studerande, som beflitade sig

om inhemtande af kännedom i lapska språket. Domkapitlet hölle före,

att liknande stipendier i afseende å finska språket borde af statsmedel

anslås för blifvande finnmarksprester. Derest dylika stipendier bestämdes

till så stort belopp, att de i någon väsentlig mån betingade en students

vistelse vid universitetet, skulle de, enligt domkapitlets förmodan, innebära

en uppmuntran för mer än en yngling att så väl tillegna sig finska språket

som åtminstone under någon tid egna sig åt presterlig tjenstgöring inom

finnmarken. Stipendierna, hvilka af domkapitlet föresloges att blifva två,

hvartdera å 750 kronor, borde få åtnjutas vid universitetet i tre år och

förpligta innehafvaren till inlärande af finska språket före inträde i prestembetet

och efter ordinationen till två eller tre års tjenstgöring inom de

finska församlingarna.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

83

Hvad domkapitlet anfört anser jag till fullo intyga behofvet af särskilda

åtgärder för en förbättrad religionsvård inom de finska församlingarna

af Hernösands stift. Jemväl synas mig de föreslagna åtgärderna

vara lämpliga. Hvad särskild! angår stipendierna hafva yttranden inhemtats

från teologiska fakulteten i Upsala samt från kanslern för Upsala

universitet, och hafva så väl fakulteten som kanslern uttalat, att enligt

deras åsigt de ifrågavarande stipendierna borde kunna blifva ett verksamt

medel till befordrande af det åsyftade ändamålet. Jag finner mig ega

fullt skäl tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att i denna sak taga i anspråk

Riksdagens medverkan, dervid emellertid de anslag, som ifrågakomma, nu

torde böra äskas allenast på extra stat, dock för så lång -tid, som kan

vara erforderlig, för att åtgärderna må kunna genomföras och någon erfarenhet

vinnas, huruvida de medföra åsyftadt gagn, i hvilket afseende eu

tid af tre år torde vara lämplig.

Beträffande sättet för kontraktsadjunkternas tillsättande, omfattningen

af deras tjenstgöringsskyldighet, sättet för stipendiernas tillsättande, tiden

och vilkoren för deras åtnjutande med flera dylika frågor, torde för anslagens

beviljande närmare bestämmelser icke finnas erforderliga, utan

synes vara lämpligast att Eders Kongl. Maj:t framdeles, efter ärendets

behandling hos Riksdagen, härom meddelar nödiga föreskrifter.

På grund af det nu anförda hemställer jag, det täcktes Eders Kongl.

Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja:

dels till anställande af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens

fjerde kontrakt, enligt de närmare bestämmelser Eders Kongl. Maj:t kan

komma att meddela, 12,000 kronor, deraf 4,000 kronor att utgå under

år 1891;

dels till inrättande för det af domkapitlet angifna ändamål af två

stipendier för teologie studerande, enligt de närmare bestämmelser Eders

Kongl. Maj:t kan komma att meddela, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor

att utgå under år 1891.

Med åberopande af 1889 års Riksdags beslut om anvisande af ett extra

anslag för år 1890 af 16,000 kronor till nordiska museet, har museets styrelse

anhållit, att till Riksdagen måtte allåtas framställning om beviljande

jemväl för år 1891 af enahanda anslag för ifrågavarande museum; och får

jag med anledning häraf i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1891 anvisa ett belopp

af 16,000 kronor, att ställas till styrelsens för nordiska museet förfogande

för att enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande ändamål.

[67.]

Nordiska

miisecl.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Åttonde liufvudtitel».

[68.] Med anledning af en utaf docenten J. A. Lundell gjord ansökning om

Tidskrift för fortfarande anslag för den af honom utgifna tidskriften »Nyare bidrar/ till

landsmal m. vi. 7 .. 7 7 7 7 7 0/ 7 7 r 11 t n u • 17

kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif» anser jag irug

böra hemställa, att Eders Kong! Maj:t behagade föreslå Riksdagen att jemväl

för nästkommande år ställa till Eders Kong! Maj:ts förfogande ett

extra anslag till samma belopp, som vid flera föregående Riksdagar anvisats,

eller 3,150 kronor, att, på de vilkor Eders Kong!. Maj:t kan finna

godt bestämma, användas till understöd för utgifvande äfven under år

1891 af nämnda tidskrift.

[69.] Hos Eders Ivongl. Maj:t har utgifvaren af tidskriften »Acta mathematica»,

Tidskriften. professorn G. Mittag-Leffler, underdånigst anhållit, att enahanda belopp,

manat», eller 4,000 kronor, fivilket för innevarande år liksom för flera föregående

år beviljats såsom understöd för utgifvande af nämnda tidskrift, och som

vore behöflig! för fortsatt utgifvande af tidskriften jemväl under år 1891,

måtte sökanden för sådant ändamål beredas; och har vetenskapsakademien

i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande och dervid på det varmaste förordat

bifall till ansökningen.

Med anledning häraf hemställer jag, det Eders Kong! Maj:t täcktes .

föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1891 anvisa ett belopp

af 4,000 kronor, att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för utgifvande

under samma år af tidskriften »Acta mathematica» till professorn

Mittag-Lefflers förfogande utbetalas.

[70.]

Nordisk

familjebok.

Utaf det anslag, 25,000 kronor, som vid 1886 års Riksdag beviljades

till understöd för utgifvande af »Nordisk familjebok» och som var afsedt

att fördelas på fem år, äro redan för åren 1887—1890 anvisade tillsammans

20,000 kronor. Jag hemställer nu, att Eders Kong! Maj:t måtte

föreslå Riksdagen att till utgående under år 1891 anvisa den återstående

delen af nämnda anslag, 5,000 kronor.

[71.] På Eders Kongl. Maj:ts framställning har Riksdagen för hvardera af

kurser ''för åren 1889 och 1890 beviljat ett extra anslag-af 20,000 kronor, att använarbeuUassen.

das till understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsning

skur ser för arbetsklassen, dock under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening,

icke får öfverstiga 3,000 kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager föreståndare

och lärare;

s. 85 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufyudtituln.

85

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan

under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning

lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel;
att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blifva förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta sig de

vilkor och kontroller, som i öfrigt af Eders Kong! Maj:t pröfvas nödiga

och lämpliga.

Jag hemställer, det Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

jemväl för år 1891 bevilja ett extra anslag å 20,000 kronor, att under

enahanda vilkor, som nyss nämnts, användas till omförmälda ändamål.

Med anledning af en år 1883 utaf kejserl. tyska regeringen gjord [72.]

framställning att för vinnande af närmare kännedom om Östersjöns medel- iiZuertngsvattenhöjd

s. k. precisionsnivelleringsarbeten, liknande dem, som utmed«»^«» m■ »*•

Preussens östersjökust utförts af preussiska generalstaben, måtte verkställas

här i riket, täcktes Eders Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande och

sedan upplyst blifvit, att danska regeringen förklarat sig villig att låta utföra

dylika nivelleringsarbeten med anslutning till de af preussiska generalstaben

verkstälda, i den till 1885 års Riksdag aflåtna nådiga proposition

angående statsverkets tillstånd och behof på extra stat för år 1886 äska

ett anslag af 40,500 kronor till anordnande och underhåll af vattenhöjdmätningsstationer,

inköp af nivelleringsinstrument in. m. samt utförande af

precisionsnivelleringsarbeten. I ett den kongl. propositionen bilagdt utdrag

af statsrådsprotokollet rörande detta ärende lemnades en af kostnadsberäkning

åtföljd utredning beträffande de för ifrågavarande ändamål nödiga

anordningar och arbeten. Enligt denna utredning afsågs, dels att till utförande

af vattenhöj dsobservationer vid rikets kuster skulle genast inrättas

sex med sjelfregistrerande apparater (mareografer) försedda stationer, eller

s. k. peglar, af Indika två skulle förläggas vid Bottniska viken, dels ock

att dessa stationer skulle med hvarandra förbindas medelst precisionsnivelleringar,

hvilka under de fem första åren skulle omfatta mellersta och södra

Sverige samt framdeles utsträckas till det norra.

I skrifvelse den 20 maj 1885 förklarade Riksdagen sig finna det med

ifrågavarande arbeten förbundna stora vetenskapliga intresse tydligt ådagalagdt

och att det skulle vara vårt land mindre värdigt att undandraga sig

att tillsammans med de öfriga östersjömakter, som förenat sig om ifrågavarande

arbeten, samverka till målets vinnande. Kostnaderna för de upp
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Åttonde hufvudtitelu.

gifna anordningarna och arbetena syntes dock Riksdagen väl höga. I sådant

afseende anfördes, att, då hela det antal vattenhöjdmätningsstationer,

som Eders Kong! Maj:t ansett böra inrättas, icke genast vore behöfligt,

Riksdagen funnit det icke vara oundgängligen nödigt att redan då dertill

bevilja medel, utan att Riksdagen i stället för af Eders Kong! Maj:t begärda

25,000 kronor endast anslagit hvad som för fyra stationer jemte

kostnader för transporter, dykeribiträde in. m. ansetts behöfligt, nemligen

dels för hvarje station 4,000 kronor, eller tillhopa 16,000 kronor, dels ock

gemensamt för alla stationerna 700 kronor till transportkostnader in. in.

Vidare fann Riksdagen inköp af nivelleringsinstrument icke behöfva ske i

så stor omfattning, som af Eders Kongl. Maj:t föreslagits, utan att anslaget

härtill, enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag 4,000 kronor, kunde nedsättas

till 3,000 kronor. Då vattenhöjdmätningsstationerna blefve till antalet

färre, än Eders Kongl. Maj:t ansett nödigt, beräknade Riksdagen för deras

underhåll och tillsyn m. in., efter 425 kronor för hvarje station, årligen

tillhopa 1,700 kronor. Beträffande slutligen kostnaden för precisionsnivellementet

i mellersta och södra Sverige, beräknad till 9,000 kronor om året

under fem år, beslöt Riksdagen i denna post eu nedsättning till 6,750 kronor.

Hela det anslag, som Riksdagen för ofvan omförmälda ändamål

stälde till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för år 1886, utgjorde 28,000

kronor.

Af detta anslag beslöt Eders Kongl. Maj:t den 24 oktober 1885 anvisa

6,600 krönor till begynnande af ett precisionsnivellemerit i södra och

mellersta Sverige, 3,000 kronor till inköp af derför erforderliga instrument

in. m. och 18,400 kronor till inrättande af fyra särskilda vattenhöjdmätningsstationer

(vid Varberg, Ystad, Kungsholms fästning och Landsorts

fyr).

Sedermera har Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar

beviljat dels för år 1887 ett belopp af 10,000 kronor till fortsättande

af precisionsnivelleringsarbetet i södra och mellersta Sverige samt

till inköp af dertill erforderliga instrument med tillbehör, dels för åren

1888, 1889 och 1890 årligen 9,000 kronor till fortsättande af dessa arbeten,

dels ock för hvart och ett af de sistnämnda fyra åren 1,700 kronor för

underhåll och tillsyn af vattenhöj dmätningsstationerna m. in.

Under åberopande häraf och med förmälan att genom de af Riksdagen

hittills anvisade medel möjliggjorts att så bedrifva ifrågavarande arbeten,

att precisionsnivellementet i södra och mellersta Sverige kunde enligt

den ursprungliga planen fullbordas under år 1890, hafva styrelsen för

nautisk-meteorologiska byrån, afdelningschefen vid generalstabens topografiska

afdelning och professorn vid generalstaben uti underdånig skrifvelse

s. 87 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

87

den 27 sistlidne september anhållit att få fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga

uppmärksamhet på vigten af de nämnda arbetenas utsträckning öfver hela

Ostersjöbäckenet. Det lede nemligen ej något tvifvel, att saknaden af sjelfregistrerande

peglar vid Bottniska vikens vestra kustland omöjliggjorde en

tillförlitlig kännedom af de sedan lång tid tillbaka iakttagna sänkningseller

höjningsfenomenen vid Sveriges östra kust. Indika inom den vetenskapliga

verlden framkallat olika åsigter, huruvida en svenska vallens

höjning eller eu Östersjöns vattenminskning egde rum. Till denna i geofysikaliskt

hänseende vigtiga frågas lösning kunde nu ett värdefullt bidrag erhållas

genom anställande af fortlöpande vattenhöj dsiakttagelser vid Bottniska

vikens kust, der de ifrågavarande fenomenen framträdde starkast, samt

precisionsafvägningars utförande i ändamål att sammanbinda dessa vattenhöj

dsiakttagelser så väl sinsemellan som med dylika vid öppna verldshafvet.

Ett vetenskapligt företag i sådant syfte kunde ej heller numera möta någon

större svårighet, då Norge sedan flera år tillbaka upprättat ett antal af tio sjelfregistrerande

peglar, fördelade utefter hela dess kust från Kristiania till Vardö.

Tre af dessa peglar, nemligen vid Kristiania, Trondhjem och Kabelvåg, hade för

öfrigt ett sådant läge, att en sammanbindning af dem med det svenska

nätet af precisionsafvägningar lämpligen syntes böra ingå i planen för de

ifrågavarande arbetena. Ty då man så val af det ofvan antydda för skandinaviska

halfön gemensamma vetenskapliga intresset som äfven i anseende

till Norges jemförelsevis ringa utsträckning i ostvestlig rigtning, hvarigenom

kostnaderna från dess sida blefve obetydliga, torde kunna vänta ett tillmötesgående

derifrån med afseende på de ifrågasatta vattenhöj dmätningsstationernas

sammanbindning, skulle förgreningar af det svenska precisionsnivelleringsnätet

till riksgränsen endast behöfva verkställas för de två

senare af ofvannämnda norska stationer, enär en redan afvägd linie nått

riksgränsen å Dalslands jernväg. Men oafsedt dessa och andra teoretiska

frågors lösande hade en precisionsafvägnings utförande och vattenhöj dsiakttagelsers

anställande i norra Sverige äfven en praktisk betydelse af stort

värde, i det att derigenom säkra utgångs- och stödjepunkter erhölles för

de omfattande detalj afvägning^, som framdeles komme att derstädes utföras

för statens eller den enskildes behof.

Hvad de nu ifrågasatta afvägningsliniernas läge och utsträckning beträffade

ansåge styrelsen för nautisk-meteorologiska byrån samt bemälde

afdelningschef och professor en linie böra utgå från normalhöjdpunkten i

Stockholm och på vägar närmast kusten sträcka sig till Torne elfs mynning

samt en annan, med den förra i allmänhet parallel, gå från någon markerad

punkt i afvägningslinien norr om Mälaren längs landets hufvudrigtning

äfven till Torne eif på vägar, som vore för afvägningsoperationerna

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Åttonde hufvudtiteln.

lämpligast. Då härtill lades så val nödvändiga förbindelser mellan dessa

bni er, Indika allt efter vägames rigtning och terrängens beskaffenhet skulle

gå på större eller mindre afstånd från hvarandra, som ock peglars ocli i

klippor sedan äldre tider inhuggna vattenmärkens förbindelse med afvägningsnätet

samt de ofvan nämnda förgreningarna till riksgränsen, komme

den totala längden af precisionsafvägningen i norra Sverige att uppgå till

omkring 8,500 kilometer eller, då denna sträcka måste för kontrollens och

precisionens skull afvägas dubbelt, till 7,000 kilometer. Kostnaderna för

detta arbetes utförande läte äfven approximativt beräkna sig, då man enligt

vunnen erfarenhet hade sig bekant, att en person årligen medhunne

800 kilometer för eu kostnad af 2,500 kronor. Om man således använde

tre nivellörer, kunde det ifrågavarande arbetet å fältet medhinnas på åtta

år med en årlig kostnad af 7,500 kronor. Dåde man härtill de nödvändiga

utgifterna för precisionsnivelleringsnätets beräkning, vissa peglars och vattenhöjdmärkens

sammanbindande med afvägningsnätet medelst trigonometriska

operationer, instrumentens reparation och underhåll in. m., hvilka

med säkerhet icke understege 1,500 kronor årligen, kunde den totala kostnaden

för den ifrågavarande precisionsafvägningens utförande anslås till

72,000 kronor att utgå med 9,000 kronor årligen under åtta års förlopp.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hafva styrelsen för nautiskmeteorologiska

byrån, afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning

och professorn vid generalstaben anhållit, att till näst sammanträdande

Riksdag måtte aflåtas nådig framställning dels om beviljande på extra

stat för år 1891 af ett anslag å 9,000 kronor för anordnande i Norrland

vid Bottniska viken af två vattenhöjdmätningsstationer med registreringsapparater

och, i sammanhang härmed, om höjande från 1,700 kronor till

2,500 kronor af det nuvarande årsanslaget för stationernas underhåll och

tillsyn m. in., dels äfven om beviljande på extra stat för år 1891 af ett anslag

å 9,000 kronor till påbörjande af ett precisionsnivellement i norra Sverige.

Vetenskapsakademien, som efter nådig remiss inkommit med underdånigt

utlåtande i ämnet, har dervid öfverlemnat ett af akademiens ledamöter

professorerne D. G. Lindhagen och friherre A. E. Nordenskiöld samt

generaldirektören grefve R. Cronstedt afgifvet yttrande, som akademien för

sill del gillat och förklarat uttrycka dess egen åsigt i frågan. I detta

yttrande framhålles hurusom, enär den betydelsefulla uppgift, som här

förelåge, endast vore till eu del löst genom anordningarna och arbetena i

mellersta och södra Sverige, den giltigaste anledning fö fefunnes att nu fortsätta

dem inom de nordligare delarne af landet, helst hvad särskilt afvägningarna

anginge det måste vara af vigt, att arbetena härför utan

afbrott ansluta sig till arbetena i mellersta Sverige, på det att samma in
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Åttonde luifvmltiteln. 89

öfvade arbetskrafter måtte fortfarande kunna för dessa arbeten påräknas.

I afseende på den framlagda planen påpekas bland annat, att den afvägningslinie,

hvilken föreslagits skola gå genom det inre af landet ungefär

parallelt med kustlinien mellan Stockholm och Torne elfs mynning och

hvars förnämsta ändamål vore att utgöra eu behöflig kontroll på kustlinien,

med hvilken den på liera ställen skulle komma att genom sidoafvägningar

förbindas, dessutom erbjöde ett ganska stort intresse dels med afseende på

kännedomen af landets allmänna profilförhållanden, dels ock emedan genom

densamma eu stor mängd väl bestämda höjdfixpunkter i det inre af landet

blefve gifna, tjenande till utgångspunkter för framtida afvägningsföretag för

olika ändamål såsom för sjöars aftappning, markers torrläggning, floders

reglering o. s. v. Emot ändamålsenligheten af planen i dess helhet göres

ingen annan hufvudsaklig anmärkning, än att densamma i det hänseendet

syntes otillfredsställande, att endast två peglar blifvit föreslagna att inrättas

vid den omkring 700 kilometer långa kuststräckan mellan Stockholm och

norra ändan af Bottniska viken. För det åsyftade ändamålets vinnande

borde inom det ifrågavarande området anordnas åtminstone tre peglar, af

Indika en borde ligga, så nära som möjligt intill Bottenvikens norra ända,

hvarförutan något med hufvudfrågan sammanhängande motiv för nivelleringsoperationernas

föreslagna utsträckning ända till Torne eif icke förefunnes.

Anslutande sig härtill, har vetenskapsakademien på det varmaste

förordat bifall till den gjorda framställningen med den ändring, som

föranleddes deraf att minst tre pegelstationer blefve inrättade på lämpliga

orter vid Bottniska vikens kuster.

Med anledning af hvad vetenskapsakademien i berörda utlåtande anfört

hafva sedermera styrelsen för nautisk-meteorologiska byrån, afdelningschefen

vid generalstabens topografiska afdelning och professorn vid generalstaben

afgifvit infordradt underdånigt yttrande och dervid erinrat, hurusom redan

vid första skedet af denna frågas behandling bemälda styrelse i ett utlåtande

till Eders Kong!. Maj:t af den 29 januari 1884 framhållit såsom sin

mening, att sju sjelf registrerande peglar — och af dessa tre förlagda vid

Bottniska viken — vore behöliiga, men på samma gång icke ansett sig

kunna framlägga något definitivt förslag, förr än man på ort och ställe

gjort sådana undersökningar, att kännedom kunnat erhållas om de föreslagna

platsernas lämplighet. Sedan en sådan undersökning enligt nådigt

uppdrag blifvit verk still < I af föreståndaren för nautisk-meteorologiska byrån

och professorn vid generalstaben, inkommo byråns styrelse samt ofvannämnde

afdelningschef och professor med definitivt förslag angående vattenhöjdmätningsstationernas

läge äfvensom plan för precisionsnivellementets

utförande jemte kostnadsberäkning. På grund af berörda undersökning och

Bill. till Rilcsd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Åttonde hufvndtiteln.

med fäst afseende på önskvärdheten att så mycket som möjligt nedbringa

kostnaderna komrno förslagsställarne emellertid till det resultat, att pegelstationernas

antal torde kunna inskränkas till sex, af livilka endast två

sålunda skulle komma att förläggas vid norra Sveriges kust, nemligen en

vid Björns fyrar, eller ungefär vid södra ändan af Bottniska vikens större

bassäng, samt eu annan vid Ratan vid den nordliga bassängens sydliga del.

Ett bidragande skäl till denna inskränkning i den ursprungliga planen utgjorde

den förutsättningen, att den vid Bottenvikens nordligaste del önskvärda

vattenböjdmätningsstationen skulle kunna komma till utförande på

finska sidan, hvilken förutsättning icke kunde anses förhastad, då äfven

detta land borde hysa intresse för den ifrågavarande vigtiga frågans lösning.

Om förslagsställarne således, hufvudsakligen på grund af besparingsskäl,

i sina afgifna förslag ansett sig icke böra föreslå liera än två pegelstationer

vid Bottniska viken, kunde de dock ej annat än, i likhet med

vetenskapsakademien, anse för högst önskvärdt, att vid Bottenhafvet och

Bottenvikens stränder minst tre eller helst fyra stationer upprättades, af

hvilka stationer i sådant fall två borde förläggas på hvardera sidan af de

genom norra Qvarken skilda delarne af nämnda haf.

Beträffande den föreslagna utsträckningen af precisionsnivellementet

ända till Torne eif hvilken utsträckning af nivelleringsoperationerna vetenskapsakademien,

under förutsättning att pegel icke skulle komma att

upprättas vid Bottniska vikens nordligaste de!, ansett icke stå i något sammanhang

med hufvudfrågan, fäste förslagsställarne uppmärksamheten derpå,

att införandet i precisionsnivellementet af vid Sveriges kuster befintliga

vattenhöj dmärken inginge i förslaget till dessa arbetens utförande. Då nu

uti Bottniska vikens nordligaste del funnes tre i klippor inhuggna märken,

af hvilka ett, inhugget år 1700 och antagligen det äldsta i Skandinavien,

vore beläget i en fjärd öster om Kalix elfs mynning och ett annat af omkring

ett hundra års ålder vore beläget icke långt från Torne elfs mynning

samt slutligen ett af nyare datum, nemligen från år 1869, i trakten af Kalix

eif, skulle det vara eu försummelse att icke intaga dessa märken i afvägningsnätet.

Dessutom hade vid förslagets afgifvande tanken att vid Torne

eif åvägabringa samband med framdeles blifvande likartade arbeten inom

Finland icke varit förslagsställarne främmande. Under sådant förhållande

och då den af dem föreslagna utsträckningen af precisionsafvägningsnätet

endast utgjorde en jemförelsevis ringa del af det hela, eller trakten mellan

Törne eif och Luleå — Gellivare jernväg, utefter hvilken den nordligaste

af de utaf vetenskapsakademien lifligt förordade förbindelselinierna med

Norge borde förläggas, hade förslagsställarne ansett sig ega fullt giltiga

skäll att föreslå nivelleringsoperationernas utsträckande ända till Torne eif,

s. 91 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

91

äfven om den synnerligen önskvärda vattenhöj dmätningsstationen vid Bottniska

vikens nordligaste del icke skulle komma till stånd.

Den utredning, frågan sålunda erhållit, synes mig otvetydigt gifva vid

hand, att nödiga medel nu böra beredas för det inom rikets södra och

mellersta delar snart afslutade precisionsnivellementets utsträckande till

norra Sverige. Kostnaden för dessa arbeten, sådan den nu uppskattats,

öfverstiger visserligen icke obetydligt det belopp, som angafs i den beräkning,

hvilken år 1885 förelädes Riksdagen; men någon utväg att nedbringa

kostnaden under den summa, som i föreliggande framställning af styrelsen

för nautisk-meteorologiska byrån, afdelningschefen vid generalstabens topografiska

afdelning och professorn vid generalstaben förklarats erforderlig, lärer

ej finnas, så framt det här åsyftade målet skall uppnås. Att man icke

behöfver befara, det ändamålet skulle förfelas genom de nya vattenhöjdmätningsstationernas

inskränkande till två, en inskränkning, som synes

nödvändig för att begränsa kostnaderna, torde framgå af förslagsställarnes

senaste skrifvelse, för hvilken redogörelse nyss blifvit lemnad. Jag hemställer

derför i underdånighet, det Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1891 anvisa ett belopp af 20,500 kronor

till precisionsnivelleringsarbetenas fortsättande i norra Sverige, anordnande

af två nya med sjelfregistrerande apparater försedda vattenhöjdmätningsstationer

samt underhåll och tillsyn af dessa jemte redan befintliga sådana

stationer in. in.

Hos Eders Kongl. Maj:t har byggmästaren C. H. Hallström, hvilken [78.]

enligt byggnadskontrakt af den 14 januari 1879 på entreprenad uppförtåfrbsyag‘‘"l~fta.

det nya universitetshuset i Upsala, i underdånighet anhållit, att hon om i-m c. h. Haiimåtte

beredas ersättning, till fullo eller till någon del, för den förlust,8^Z{tZåt«l

han vid detta byggnadsföretags utförande lidit; och har Hallström i fråga Versiteubmom

storleken af denna förlust meddelat, att de belopp, som för nämnda’"''^’* * i;iIS(da‘

byggnadsverk honom tillgodokommit, utgjort dels den i kontraktet bestämda

summa, 650,000 kronor, dels godtgörelse för åtskilliga ändringsoch

öfverarbeten, 163,108 kronor 86 öre, tillhopa 813,108 kronor 86 öre,

under det att hans kostnader bestigit sig till 1,423,569 kronor 18 öre,

hvadan hans förlust skulle uppgått till 610,460 kronor 32 öre.

De af sökanden såsom orsaker till denna betydliga förlust angifna

omständigheter sammanfattas i följande punkter.

Ro) De till ledning vid entreprenadanbudets beräkning förefintliga

borrkartan och projektkontraktet angåfvo, att grunden till den ifrågavarande

byggnaden skulle läggas »minst 5 fot» under blifvande jordyta.

För säkerhetens skull beräknade Hallström den dock till 6 fot. Men hvad

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Åttonde liufvudtiteln.

häri alls icke beräknade eller ens kunde ana var, att den grusbacke, på

hvilken byggnaden skulle uppföras, i flera rigtningar, synnerligast i sydöstra

delen af byggnadsplatsen, genomkorsades af gamla kolossala grundmurar

till den derstädes fordom befintliga erkebiskopsborgen. Dessa grundmurar

voro lagda af idel kullersten i kalkbruk och utgjorde nu en under

seklers lopp sammangytirad massa, hård som jern, men på samma gångseg

som bly. Att spränga sig fram genom densamma var omöjligt, enär

i murbruket befintliga större och mindre öppningar omintetgjorde sprängämnets

sprängkraft; och vare sig man begagnade s. k. korp, jernspett, kil

eller slägga, kunde man blott med största svårighet och högst betydande

kostnader tum för tum lösgöra denna öfver all beskrifning ogenomtränglig9''

j01’d-, sten- och kalkbruksmassa. När härtill kom, att de gamla grundmurarne

och källrarne i allmänhet voro mycket djupgående, blef följden

den, att de. nya grundmurarne måste göras betydligt både bredare vid

basen och djupare än som blifvit beräknadt. Med visshet kunde Hallström

derför säga, att grundläggningen för universitetets nya hus till följd af

dessa alldeles oförutsedda omständigheter kostade mer än tre gånger den

beräknade summan.

2:o) Vid entreprenadanbudets uppsättande funnos endast plan-, fasadoch.

sektionsritningar; och detaljerna till de dekorativa partierna, hvartill

ritningar under arbetets fortgång lemnades, hade blifvit vida mer komplicerade

och rikhaltiga än å hufvudritningarna antydts.

3:o) Enligt den ursprungliga bestämmelsen skulle byggnadens jordvåning

beklädas med kalksten. Men detta material utbyttes mot granit,

och den mellangift, 10,000 kronor, Hallström dervid erhöll, var alldeles

för låg.

4:o) Entreprenadkontraktet föreskref, att byggnaden skulle beklädas

dels med .kalksten och dels med fogstruket tegel. Kalkstenen visade sig

emellertid icke hållbar utan sprang sönder vid minsta ojemnhet i trycket

och måste ersättas med nya delar, hvilket vållade stor förlust.

5:o) 1 ill byggnadens utvändiga beklädnad både, mot beräkning, tegel

med stor kostnad mast inköpas och a jernväg fraktas från Danmark.

6:o) Under arbetets fortgång bestämdes, att vissa delar af byggnaden

skulle beklädas med kalksten i stället för tegel. Ehuru vid kostnadsförslagets

uppgörande angafs, att arbetet skulle blifva så enkelt som möjligt,

blef vo dock detaljerna vid utförandet rikare än förutsatt var.

7:o) Femtiosex kolonner vid fönsteromfattningarna i husets öfre va

ning äro utförda af polerad röd granit i stället för kalksten.

8:o) Kupolen öfver aulan skulle enligt den ursprungliga bestämmelsen

uppbäras af 18 stycken jerntakstolar, men vid detaljritningarnas upp
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

93

rättande ökades antalet till 25 stolar med bågform i stället för med först

afsedd rak form, samt med gröfre gods än de första ritningarna angåfvo.

9:o) För åtskilliga orneringsarbeten både kostnaderna ökats derigenom,

att ändringar förekommit och att vissa af dem måst utföras af zink i

stället för gips.

10:o) Enär flere lokaler togos i besittning för användande, innan

byggnaden i dess helhet var färdig, erfordrades före den slutliga besigtningen

ej obetydliga renovationer af målning m. m. Betydliga kostnader

hade ock vållats af de efterputsningar, som nödvändiggjorts deraf, att gasoch

vattenledningarna, h vilka ej inbegrepos i entreprenaden och af annan

person verkstälts, framdrogos först sedan all putsning af tak och väggar

var färdig.

1 l:o) Den från början beräknade byggnadstiden hade fördubblats i

följd af det försvårade och förökade grundläggningsarbetet, svårigheten

att erhålla lämpligt fasadtegel, förändringen af den ursprungliga byggnadsplanen

samt den tidsutdrägt, som betingats af nödvändigheten att

uppgöra kostnadsförslag till förändringarna.

Dessa äro i korthet de förhållanden, hvilka enligt Hallströms åsigt

vållat hans förlust å ifrågavarande byggnadsföretag. Han förlitar sig nu

deruppå, att Eders Kong! Maj:t måtte nådigst behjerta den sorgliga och

nödstälda belägenhet, hvaruti han, med en talrik familj, af hvilken 2 barn

vore genom sjuklighet och andra genom minderårighet oförmögne att sig

försörja, efter ett helt lits oförtruten sträfvan genom berörda förlust

kommit.

Bland de af Hallström till Eders Kong! Maj:t ingifna handlingar

finnas entreprenadkontraktet, instrument öfver den af utsedde besigtningsmän

den (i och 7 december 1886 verkstälda afsyningen å den färdiga

byggnaden, styrkta utdrag af Hallströms räkenskaper, vitsord, meddelade

beträffande en mängd af Hallström under åren 1855—1886 utförda offentliga

och enskilda byggnadsverk samt ett utlåtande af fyra sakkunnige

män: stadsarkitekten i Stockholm L. Hedin, byggmästaren L. M. Elfling,

arkitekten hos medicinalstyrelsen A. Kumlien och verkställande direktören

vid aktiebolaget Ekmans mekaniska snickerifabrik, arkitekten F. Lindskog.

Ur afsyning sinstrumentet beder jag få anföra de ord, hvarmed besigtningsmännen

afsluta detsamma: »Efter att sålunda hafva verkstält

den oss anförtrodda besigtningen å den nu fullbordade universitetsbyggnaden,

hvarunder endast här ofvan omförmälda smärre brister blifvit

anmärkta, anse vi oss kunna till fullo vitsorda, att universitetsbyggnaden

blifvit af entreprenören till alla delar uppförd i öfverensstämmelse med

det mellan Upsala universitets större konsistorium och entreprenören af
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Åttonde hufvudtiteln.

slutade kontrakt samt i enlighet med oss förevisade hufvud- och detaljritningar,

med iakttagande af de under arbetets utförande af vederbörande

beslutade förändringar. Denna i ordets fullaste bemärkelse monumentala

byggnad har, så vidt vi under noggrant iakttagande kunnat bedöma densamma,

blifvit i hvarje dess minsta del på ett särdeles omsorgsfullt, skickligt

och om den noggrannaste kontroll vid arbetets utförande vittnande

sätt uppförd, och lemnar förty densamma, i afseende å hvad man hos en

byggnad af denna beskaffenhet kan fordra af soliditet i utförandet, enligt

vår enstämmiga mening intet öfrigt att önska». —- Ofvannämnde fyra sakkunnige

vitsorda i sitt utlåtande, att en af anledningarna till byggnadsarbetets

högt uppdrifna kostnad tydligen läge uti den dyrbara grundläggningen,

hvilken mött stora svårigheter till följd af gamla i jorden förut

befintliga fasta grund- och källarmurar, hvilka med allra största svårighet

måst sprängas och undanskaffas, samt deruti, att de nya grundmurarne

måst göras betydligt djupare än förslaget omfattat. Entreprena danbudet

hade för öfrigt, enligt deras bestämda uppfattning, varit allt för lågt beräknadt,

helst de, vid ett af dem gjordt öfverslag, funnit, att ifrågavarande

byggnad omöjligen kunnat, på sätt den nu blifvit uppförd, utföras under

ett belopp af 1,250,000 kronor, än mindre för den kontraherade summan.

Sedan kanslern för universitetet i Upsala anbefalts att, efter vederbörandes

hörande, afgifva underdånigt utlåtande i detta ärende, har

kanslern inkommit med sådant och dervid öfverlemnat särskilda yttranden

af byggnadschefen, arkitekten H. T. Holmgren, byggnadskomitén, akademi

räntmästaren friherre H. Gyllenhaal samt det större akademiska konsistoriet.

Jag tillåter mig att ur dessa utlåtanden anföra: ur arkitekten Holmgrens:

att denne dels på grund af ett af honom uppgjordt kostnadsförslag, hvilket

belöpte sig till 794,000 kronor för de arbeten entreprenaden omfattade,

dels ock medelpriset för samtliga åtta entreprenadanbud, omkring 771,000

kronor, funnit Hallströms entreprenadanbud, 650,000 kronor, vara mycket

lågt beräknadt och den väsentliga orsaken till hans förlust, hvartill ock bidragit

en del försvårande omständigheter, som gjort arbetet dyrare än från

början kunnat beräknas; att de gamla grundmurarne till det forna biskopshuset

visserligen icke varit vid entreprenadauktionen kända, men att antagas

kunnat, det en del gamla grundmurar skulle påträffas, i följd af befintligheten

dels af den gamla terrassmuren mot f. d. Rundelsgränden, dels af eu

gammal källare och grundmurar under stallbyggnaden, hvilket allt var i situationsplanen

angifvet; att sex stycken gropar varit uppgräfda på olika ställen

inom byggnadsområdét, på det entreprenörerne sjelfva närmare skulle

kunna förvissa sig om byggnadsgrundens beskaffenhet; att i en af dessa

s. 95 Kontrollera mot PDF

Åttonde; hufvudtiteln.

95

påträffats gammal stengrund vid 8 fots djup; att entreprenadkontraktet

föreskrefve endast minsta djupet under jordytan för grundmurarnes botten;

ur byggnadskomiténs utlåtande, deri jemväl arkitekten Holmgrens och akademiräntmästarens

utlåtande åberopas: att byggnadskomitén, som icke kunde

på grund af de utaf Hallström meddelade sifferuppgifter och åberopade

handlingar uttala någon bestämd och grundad öfvertygelse om beloppet

af den förlust, som Hallström kunde hafva lidit på ifrågavarande byggnadsföretag,

dock funnit det fullkomligt antagligt, att han verkligen lidit

förlust, derå, och att det ingalunda vore komitén okärt, om någon ersättning

härför kunde Hallström beredas; ur akademiränt mästarens yttrande:

att, i afseende å de uppgifna stora förlusterna vid grundläggningsarbetet i

följd af de svårigheter, som de dervid upptäckta gamla grundmurarne

medförde, syntes böra anmärkas, att inom byggnadskomitén, genast under

det detta arbete pågick, väcktes fråga och framstäldes förslag till Hallström,

att han skulle lemna uppgift på de särskilda kostnader, som de

gamla grundmurarne vållade, men att Hallström icke ville eller sannolikt

icke kunde lemna en sådan uppgift, emedan han sjelf bortlemnat största

delen af grundläggningsarbetet på särskild entreprenad till annan person; att

Hallström visserligen nppgåfve, att grundläggningen under universitetshuset

kostade mer än tre gånger den beräknade summan, men att, då Hallström

hvarken vid denna eller någon annan afdelning af arbetet särskild! redogjort

för de för samma arbeten utgifna kostnader, det vore alldeles omöjligt

att bedöma beskaffenheten af Hallströms uppgift om kostnaden'' för

grundläggningen; varande af det större akademiska konsistoriet och kanslern

aufördt, att de icke hade något att tillägga till innehållet af byggnadskomiténs,

akademiräntmästarens och byggnadschefens yttranden.

Sedan dessa yttranden till ecklesiastikdepartementet inkommit, inlemnade

Hallström eu underdånig skrifvelse, deri han, bland annat, anförde:

att hvad arkitekten Holmgren yttrade rörande grundläggningsarbetena samt

deras svårighet och dyrhet stode, ehuru äfven han måste erkänna, att

de blifvit dyrare än hvad som kunnat beräknas, i uppenbar strid mot ett

af kontrollerande arkitekten C. A. Ivihlberg afgifvet yttrande, intaget i ett

vid Hallströms skrift fogadt transsumt af byggnadskomiténs protokoll den

8 mars 1882; att hvad vidkoinme akademiräntmästarens förmenande, det

Hallström hvarken kunnat eller velat lemna uppgift på de särskilda kostnader,

som de gamla grundmurarne vållat, enär lian skulle hafva bortlemnat

största delen af grundläggningsarbetet på särskild entreprenad, så förhölle sig

dermed så, att, en del af grundläggningsarbetet (läggning af s. k. kallmur) öfverlemnades

åt särskild person mot ett visst pris pr kubikfot — icke viss summa

för hela arbetet — hvadan alltså Hallströms utgifter ökades i samma mån,

opaginerad Kontrollera mot PDF

9G

Åttonde liufvudtiteln.

som arbetet i fråga måst göras mera vidtomfattande; samt att alla schaktningsarbeten

äfvensom sprängning af gamla grunder och murning af Ofri ga

grundmurar utförts direkt genom Hallströms arbetare. — Arkitekten Kildbergs

of vannämnd a yttrande är i anmärkta delar af följande lydelse: »Vid

grundläggningen uppstodo flera svårigheter, hvilka på förband icke voro

beräknade. Så t. ex. påträffades grundmurar från gamla erkebiskopspalatsets

befästningsmurar, som sträckte sig till nästan hela byggnadens längd och

bestodo af ett sorts konglomerat af gråsten, tegel och murbruk, som i anseende

till dess ålder egde en sådan fasthet och styrka, att det förorsakade

mycket arbete och tidsutdrägt vid uppbrytningen, hvilken till största delen

måste ske medelst sprängning med dynamit eller krut, Utanför dessa

gamla murar hade antagligen varit löpgrafvar, som med tiden blifvit igenfylda.

För att erhålla fast botten till de nya grundmurarne måste denna

fyllning, som på åtskilliga ställen egde betydligt djup, genomgräfvas, hvartill

åtgick mycken tid, som ock massor af sten utöfver hvad som fordrats,

i fall grunden öfver allt varit sådan, som de gjorda borrningarna visade».

Jemväl öfverintendentsembetet har afgifvit infordradt underdånigt utlåtande

i ärendet och dervid yttrat sig rörande samtliga af Hallström angifna

orsaker till hans förlust. Beträffande särskilt de gamla grundmurarnes

borttagande anför öfverintendentsembetet: A den situationsplan,

som åtföljde hufvudritningarna, funnes sju brunnar utsatta, hvilka dock

alla läge utanför den egentliga byggnadsplatsen. Vid brunnen n:r 5 vore

anmärkt i undersökningsprotokollet, att »gammal stengrund möter», men

denna brunn vore på 180 fots afstånd från byggnaden, och hade således

icke kunnat lemna upplysning om de gamla grunder, som sedan mött vid

gräfning för de nya murarne. En före entreprenaden verkstäld jordborrning

på korta afstånd inom sjelfva byggnadsplatsen hade varit så mycket

behöfligare, som marken bestått af uppslammad jord, och rätt dyrbara

grundläggningsarbeten följaktligen kunde befaras. Entreprenadkontraktet

bestämde, att grundmurarne skulle hvila på säker och fast botten minst

5 fot under jordytan, hvarefter funnes införd den stränga föreskriften:

»skulle den naturliga grunden ej anses vara tillräckligt säker för byggnadens

uppförande derå, skall den förstäi’kas med sådana medel, som af

kontrollanten anses tjenliga». Vid grundgräfningen hade till följd häraf

entreprenören måst verkställa gräfning och grundläggning till betydligt

större djup, än han beräknat — någon gång till och med 25 fot derutöfver;

och derjemte hade gamla grundmurar till eu sammanlagd längd af 400

till 500 fot måst undanrödjas. Till detta hade entreprenören emellertid

ingalunda varit förpligtad, och han syntes derför hafva varit i sin fulla

rätt att begära ersättning för detta öfverarbete. Det ville synas, att dessa

s. 97 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 97

gräfnings- och grundläggningsarbeten väsentligt bidragit till Hallströms

förluster.

Det af öfverintendentsembetet i ärendet afgifna utlåtande innehåller

slutligen följande: Ehuru entreprenören syntes hafva å ifrågavarande

byggnadsarbete lidit betydande förluster, derom och sakkunniges åsigt ej

torde vara delad, kunde svårligen någon rätt till ersättning härför kunna

tillkomma honom, då entreprenadkontraktet icke tillstadde ersättningar

utöfver kontraktssumman annorlunda än i den särskilda ordning, dess

23:dje § stadgade. Billig hets skäl för eu dylik ersättning, åtminstone hvad

anginge någon del utaf sökandens uppgifna förlust, syntes likväl förefinnas

derutinnan, att byggnadsbeskrifningen, hvilken jemte ritningarna legat till

grund för entreprenaden vid dess utbjudande, varit, om ock utförlig, dock

i många stycken sväfvande och ofullständig beträffande ej mindre omfattningen

än beskaffenheten af vigtiga delar af arbetet. Byggnaden hade

också varit för våra förhållanden ganska ovanlig samt utförts under inflytande

å ena sidan af en arkitekt, som haft till uppgift att i byggnadskonstens

och universitetets intressen lägga sig vinning om att söka åstadkomma

det möjligast bästa resultat, samt å andra sidan af en kontrollant,

hvilken med stor yrkesskicklighet förenat synnerligt nit vid arbetets öfvervakande

så i hufvudsak som detaljer, allt omständigheter, som val varit

till fromma för byggnaden, men dock vid ett så omfattande och långvarigt

arbete som det ifrågavarande, der kontraktets detaljbestämmelser

hvarken varit eller kunnat vara med hänsyn till entreprenörens intresse

fullt betryggande, blifvit för honom i ekonomiskt hänseende ogynsamma.

Det vore äfven öfverintendentsembetets åsigt, att, derest denna byggnad

skulle med den erfarenhet, som numera vunnits angående dels verkliga

beskaffenheten af grunden, dels svårigheten att anskaffa erforderlig kalksten

sbeklädnad i felfria Idock, dels ock den särskilda konstfärdighet, som

varit af nöden för dekorativa detaljers form in. in., ånyo till sin kostnad

beräknas, denna kostnad skulle hafva stält sig väsentligt högre än ursprungliga

kostnadsförslaget, ehuru detta med 150,000 kronor öfverstigit

Hallströms anbud, dervid öfverintendentsembetet ej toge i beräkning ersättningar,

som af honom uppburits för ändringar och öfverarbeten jemlik!

särskilda aftal. — På grund af hvad öfverintendentsembetet anfört och i

betraktande af det särdeles förtjenstfulla och om oegennytta vittnande sätt,

hvarpå entreprenören utfört den ifrågavarande byggnaden, dervid hufvudsakligen

endast syntes kunna läggas honom till last oförsigtighet vid ingående

af aftal samt oförmåga att bedöma arbeten af ifrågavarande slag,

funne sig öfverintendentsembetet böra tillstyrka nådigt afseende a Hallströms

ansökning.

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Åttonde lmfvudtiteln.

Slutligen har Hallström inkommit med åtskilliga skrifter och handlingar,

ur hvilka jag här blott vill nämna, att enligt en af Hallström

uppgjord detaljerad uppgift rörande kostnaden för grundläggningsarbetet

till universitetsbyggnaden den verkliga kostnaden utgjort kronor 246,532: 69,

och den ursprungligen beräknade kronor 64,519: 78, hvadan Hallströms

förlust å grundläggningsarbetet skulle hafva uppgått till ett belopp af

182,012 kronor 91 öre.

Otvifvelaktigt har nu ifrågavarande byggnadsföretag ådragit byggmästaren

Hallström stora uppoffringar och förluster, särskildt i följd af

grundgräfnings- och grundläggningsarbetets beskaffenhet. Hade de omständigheter,

som sedermera vållade Hallström så betydande förluster, varit

kända vid entreprenadauktionen, är det för visso att antaga, att det allmänna,

icke den enskilde, kommit att bära tungan af de derigenom ökade

kostnaderna för byggnadsföretaget. I den mån emellertid Hallström blifvit

lidande derigenom, att han vid kontraktets ingående icke med erforderlig

noggrannhet beräknat kostnader, hvilkas ungefärliga belopp kunde på förhand

bedömas, lärer hans anspråk på ersättning icke kunna vinna afseende.

Annorlunda synes deremot förhållandet vara med den förlust, som tillskyndats

honom genom det för byggnaden erforderliga grundläggningsarbetet.

Omfattningen af detta arbete kunde, enligt allt hvad handlingarna

föranleda, icke vid kontraktets afslutande förutses, och enligt hvad öfverintendentsembetet

uttalat har detta arbete väsentligen bidragit till Hallströms

förlust. För hvad han i denna del fått oförskyldt vidkännas synes

skäligen någon ersättning böra lemnas honom, helst han, som förut innehaft

en mer än vanligt välburgen ställning, numera med en talrik familj

befinner sig i nästan utblottadt tillstånd. I likartadt fall har ock förut

ersättning af staten beviljats, i det att Riksdagen år 1879, på Eders Kongl.

Maj:ts förslag, tillerkände byggmästaren A. G. Sällström ett anslag å

49,000 kronor för de till nämnda belopp uppskattade förluster, som han,

hufvudsakligen till följd af omständigheter, liknande de nu förevarande,

ådragit sig vid uppförandet af Svea artilleriregementes kasernetablissement

i Stockholm.

Den ersättning, som torde böra Hallström tillerkännas, synes lämpligen

kunna bestämmas dels i ett anslag för en gång, dels i ett årligt understöd

för Hallströms återstående lifstid.

På grund af hvad jag nu anfört vågar jag i underdånighet hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till beredande af någon

ersättning åt byggmästaren Hallström dels på extra stat bevilja ett anslag

för en gång af 50,000 kronor, dels ock tillerkänna honom ett årligt belopp

s. 99 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

99

af 3,000 kronor att utgå å allmänna indragningsstaten från och med innevarande

år under Hallströms återstående lifstid.

På grund af nådiga brefven den 6 november 1885, den 10 december [74.]

1886 samt den 26 mars, den 15 och 29 april och den 26 augusti 1

har statskontoret till den af Eders Kong! Maj:t tillsatta komité för granskning

af uppgjordt förslag till instruktion för provinsialläkare m. m. under

förskottstitel utbetalt följande belopp, nemligen:

arfvoden samt resekostnads- och traktamentsersättning

till komiténs ledamöter..................................... kronor 12,451: Öl

arfvoden åt komiténs sekreterare samt till bestridande

af andra för komiténs arbeten erforderliga utgifter » 4,996: 61

godtgörelse till en af komiténs ledamöter för mistade

tjenstgöringspenningar............................................ » 1,768: 94

för tryckning och häftning af 1,000 exemplar af komiténs

betänkande................................................................ »_2,467: 63

tillsammans kronor 21,684: 19

Med anmälan härom och under åberopande af föreskriften i förstnämnda

nådiga bref har statskontoret underdånigst hemstält, det Eders

Kongl. Maj:t behagade bereda ersättning till statskontoret för de förskjutna

medlen.

Likaledes har jag att anmäla statskontorets underdåniga skrifvelser

den 3 och 6 december 1889, deri statskontoret anhållit om anvisande af

ersättning för förskott till sammanlagdt belopp af 38,675 kronor 91 öre,

afseende dels kostnader för komitén för omarbetning af normalplan för

undervisning i folkskolor och småskolor, 6,953 kr. 7 öre, dels ock kostnader

för komitén för granskning af läroböcker för folkskolan m. m.

31,722 kr. 84 öre.

I anledning häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för

återgäldande af berörda förskott äska af Riksdagen ett extra anslag för

år 1891, hvilket anslag till undvikande af öretal i riksstaten, torde böra

bestämmas till 60,361 kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan berörda

hänseenden hemstält och föreslagit täcktes Hans

. Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets öfriga

ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika, att utdrag

af detta protokoll skulle till finansdepartementet öfver
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Åttonde hiifyudtiteln.

lemnas till ledning vid författandet af Kong! Maj:ts nådiga

proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd

och behof.

Ex protocollo:

A. von Krusenstjerna.

Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1890.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 11 Januari

1890.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Sedan de till åttonde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på föredragning

af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll departementschefen, Statsrådet

Friherre von Essen att få anmäla de frågor, som rörde regleringen af

nionde hufvudtiteln,

innefattande pensions- och indragningsstaterna.

Bill. till Rihsd. Hot. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Nionde hufvudtiteln.

Hvad först angick

pensionsstaten,

anmälde departementschefen, att anledning icke förekommit att ifrågasätta

någon förändring i afseende å de anslag, som funnes uppförda å denna stat,

för hvilken gällande riksstat upptoge 1,313,798 kronor.

Beträffande derefter

indragningsstaten

erinrade departementschefen om Kong!. Maj:ts på nedannämnda departements

föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af följande framställningar,

nemligen:

u
-

Pension för

underofficeren

vid Tcronoarbetskompaniet

å Vaxholm

A. Cr.

Lagergren.

på justitiedepartementets föredragning:

(se bil. I vid detta prot. pag. 10)

att underofficeren vid kronoarbetskompaniet å Vaxholm Anders Gustaf

Lagergren må berättigas att, när lian efter uppnådd ålder af sextiofem år

från underofficersbefattningen vid nämnda kompani erhållit afsked, från och

med månaden näst efter den, under hvilken afskedet varder honom beviljadt,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension af 600 kronor;

på landtför svar sdepartementets föredragning:

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 12)

[2.] att mönsterskrifvaren vid Jönköpings regemente J. 0. Wickbom må,

mönstersknf llll(^''r v''^<:or att han vid uppnådd pensionsålder afgår från sin befattning,

varen j. o. tilldelas pension å allmänna indragningsstaten att med 700 kronor utgå från

Wickbom. 0(.p med ingången af månaden näst efter den, i hvilken han från mönsterskrifvaretjensten

erhåller afsked, äfvensom att Riksdagen må medgifva, att

innehafvandet af denna pension ej må utgöra hinder för honom att uppbära

deu fyllnadspension, hvartill han på grund af nådiga brefvet den 9 Februari

1858 kau blifva berättigad;

(se bil. 3 vid detta prot. pag. 15)

att före detta extra bataljonsläkaren vid flottans station i Carlskrona

Pension för Victor Heribert Åhlberg må å allmänna indragningsstaten uppbära en

d. extra

bataljonsläkaren

A. V.

H. Ahlberg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln. 3

årlig pension af 1,000 kronor, att under hans återstående lifstid utgå från

och med 1890 års ingång;

på civildepartementets föredragning:

(se bil. 4 vid detta prof. pag. 18)

att eu hvar af nedannämnde vid afvittringsverket i Yesterbottens län [4.]

anstälde tjensteman må, dock med vilkor att rätt till pension såsom kommissionslandtinätare

icke må honom tillkomma, från och med månaden näst efter nen vid afden,

hvarunder han, i följd deraf att hans befattning vid afvittringsverket.

blifver öfverflödig, erhåller afsked från nämnda verk, under sin återstående bottens län K.

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till följande belopp:

styresmannen vid afvittringsverket i Yesterbottens

län Karl Widmark................................................................. kronor

afvittringslandtmätaren i samma län Gustaf Ericsson ,,

afvittringslandtmätaren i samma län Carl Hampus

Huldt ............ „

2,500:

1.000:

mätarne G.

Ericsson och

C. II. Huldt.

2.000: —

(se bil. 4 vid detta prot. pag. 22)

att ingeniören vid Generallandtmäterikontoret Per Emanuel Bergstrand [5.]

må från och med månaden näst efter den, hvarunder han med pension från få.

civilstatens pensionsinrättning erhåller afsked från sin befattning, under sin ‘^^Bergåterstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension till så strand.

stort belopp, att detta tillsammans med pensionen från nämnda inrättning

utgör 2,662 kronor, eller 1,462 kronor årligen;

(se bil. 4 vid detta prot. pag. 23)

att kommissionslandtmätaren och kartografen vid allmänna ekonomiska [6.|

kartverket Sigismund Septimus Stanislaus Leczinsky må från och med

månaden näst efter den, hvarunder han från sina befattningar såsom kartograf sionsiandtoch

kommissionslandtmätare afgår, under sin återstående lifstid åtnjuta från m^lrtografen

allmänna indragningsstaten pension till så stort belopp, att detta tillhopa med s. s. s. Lecden

pension från civilstatens pensionsinrättning, 600 kronor, hvartill han zwsky.

såsom kommissionslandtmätare må blifva berättigad, uppgår till 2,000 kronor,

eller 1,400 kronor årligen;

(se bil. 4 vid detta prot. pag. 25)

att förre byggmästaren Johan Fredrik Sjöman må från och med år [7.]

1890 under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta eu

årlig pension till belopp af 720 kronor; mästaren ,T.

F. Sjöman.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Nionde liufvudtiteln.

Pension för

förre materialförvaltaren

B. Fredrikssons

enka.

[9.]

Pension för

läroverksadjunkten

J.

F. Petersson.

[10.]

Pension för

seminarieläraren

J. Fogelberg.

[11.]

Understöd åt

äldre behöfvande

folkskolelärare.

[12-]

Ersättning

till byggmästaren

G. Ii.

Hallström.

[13.]

Beräkning

af priset å

den i äldre

lön ingående

spanmål.

(se bil. 4 vid detta prot. pag. 26)

att förre material förvaltaren vid statens jern vägsbyggnader in. in.

Bernhard Fredrikssons enka Fredrika Vilhelmina Fredriksson, född Westerlund,

må, så länge hon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension af 400 kronor, att utgå från och med 1890 års ingång;

på ecklesiastikdepartementets föredragning:

(se bil. 5 vid detta prot. pag. 28)

att adjunkten vid allmänna läroverket i Nyköping Johan Fredrik

Petersson må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller

afsked från sin befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 1,875 kronor;

(se bil. 5 vid detta prot. pag. 29)

att läraren i musik och sång vid folkskolelärareseminariet i Yexiö Johan

Fogelberg må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller

afsked från sin befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta eu årlig pension af 1,000 kronor;

(se bil. 5 vid detta prot. pag. 30)

att å allmänna indragningsstaten må för år 1891 anvisas ett anslag af

10,000 kronor, att, enligt de närmare bestämmelser Kong!. Maj:t kan finna

godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre

behöfvande folkskolelärare, Indika oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån

erhållit afsked före år 1867;

(se bil. Åttonde hufvudtiteln pag. 91)

att byggmästaren Carl Henrik Hallström må å allmänna indragningsstaten

från och med innevarande år under sin återstående lifstid årligen åtnjuta

ett belopp af 3,000 kronor.-

Departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen anförde härefter:

“Vid beviljande år 1815 af löneförhöjning för civile embete- och tjenstemannastaterna

bestämde Rikets Ständer, att, för åstadkommande af den förbättring

i lönerna, att de någorlunda åtföljde tiden och myntvärdet, lönebeloppen

med tillägg af den procent i penningar, som beviljades, skulle beräknas

i spanmål till ena hälften på det sätt, att denna hälft reducerades i

tunnor säd efter det för beräkningen af kronans spanmålsinkomst föreslagna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nionde hufyudtiteln.

statspriset, 4 riksdaler 24 skilling;^ banko tunnan, och sedermera jemte den

andra hälften utginge och betalades i penningar efter medelpriset a råg och

korn. taget af markegångstaxorna i samtliga länen af riket för det föregående

året; och fick Kammarkollegium genom nådigt bref den 24 Januari 1816 sig

anbetaldt att. årligen inom Januari månads utgång till Kong!. Maj:t inkomma

med uppgift å markegångsprisen i alla länen å råg och korn för det föregående

året jemte uträkning öfver medelbeloppet deraf till rättelse vid beräkningen

af löneförhöjningsspanmålen i de årliga staterna. Enligt Rikets Ständers

vid 1822—1828 års Riksdag fattade, jemlikt nådiga brefvet den 26

November 1828 gillade beslut vidtogs den förändringen i sättet för uppgörande

af riksmarkegången, att, i stället för att såsom dittills länens sammanlagda

markegångspris å eu tunna spanmål, hälften råg och. hälften korn, dividerades

med länens antal, tunnetalet af kronans behållna spanmål inom hvarje län

skulle först efter länets markegång förvandlas i penningar och sedermera hela

det penningebelopp, som genom de på sådant sätt för alla länen blifvande

summornas sammanläggning uppkomme, delades med tunnetalet af kronans hela

inträd af behållen säd. I sammanhang härmed faststäldes ett minimum af 6

riksdaler banko per tunna löningsspanmål, så att. löntagarne, i händelse riksmarkegångspriset

efter berörda beräkningsgrund folie derunder, icke dess mindre

finge utbekomma spanmålens värde till sådant belopp; hvarjemte genom

nådiga brefvet den 10 Mars 1824 förklarades, att vid riksmarkegåugens uträknande

i öfverensstämmelse med ofvanberörda grunder kronans behållna spanmålstillgångar

af råg och korn skulle reduceras till hälften af hvartdera slaget

med antaget medelpris per tunna efter hvarje läns särskilda markegång.

1 de sålunda bestämda grunderna för riksmarki gångens uträknande har

sedan dess någon förändring oj vidtagits: och erhåller Kammarkollegium årliligen,

sedan riksliuf v talboken för det föregående året afslutats, från Statskontoret

uppgift å kronans enligt den afslutade hufvudboken i råg och korn behållna

spanmål.

Vid 1840—1841 års Riksdag beslutades emellertid, att beräkning af ersättning

för under vissa löner inbegripen spanmål icke vidare skulle ega rum

efter årlig riksmarkegång, utan att lör de tjenstemän, som efter 1841 års

början erhöllo löner, under hvilka spanmål funnes beräknad, lönen skulle utföras

endast, i penningar till sitt dittills varande belopp med tillägg af skilnaden

emellan ofvanberörda spanmålspris, 6 riksdaler tunnan, och de 7 riksdaler

banko, hvartill Rikets Ständer då bestämde detta pris, eller 1 riksdaler

banko för hvarje under lönen beräknad tunna spanmål, hvaremot Rikets Ständer

för de tjenstemän, som före 1841 års början innehade löner, hvarunder

spanmål funnes beräknad, och hvilka tjenstemän icke kunde beröfvas deras

lagliga rätt att få njuta spanmålsberäkningen till godo efter det belopp, som

af markegångssättningen bestämdes, intill näst derpå följande Riksdag fast
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Nionde hufvud titeln.

ställe ett genom 1835—1839 årens markegångssättningar uppkommet medelpris

af 7 riksdaler 10 skillingar banko tunnan, i i vilket sedermera, till dess de

hunne afgå, skulle vid hvarje följande riksdag efter enahanda grunder ånyo

uträknas och bestämmas. Förstnämnda spanmålsersättning af 1 riksdaler

banko tunnan uppfördes under behöriga titlar, hvaremot beloppet derutöfver af

10 skillingar per tunna upptogs å allmänna indragningsstaten. Sedan statsregleringarne

blifvit treåriga, bestämdes prisskilnaden för hvarje gång efter

medium af de tre derförutgångna årens riksmarkegång, och har dermed fortfarits

äfven efter det statsregleringarne blifvit ettåriga.

Enligt hvad Statskontoret i sin underdåniga berättelse den 8 .December

1885 angående statsverket anmälde, hade den ende återstående löntagaren,

som egt åtnjuta berörda förhöjning, aflidit, hvaremot åtskilliga personer, som

från allmänna indragningsstaten åtnjöto förut innehafvande lön såsom pension,

före år 1841 grundlagt rätt för sina sterbhus till erhållande af begrafningshjelp.

Enär vid frågor om utbetalning till dertill berättigade af dylik begrafningshjelp,

jemlikt nådiga kungörelsen den IT September 1851 angående upphörande

af de under benämning af vakans- och förslagsliggetids- samt begrafningshjelps-

eller nådårsbesparing föreskrifna löneinnehållningar, då gällande

föreskrifter borde tjena till efterrättelse och således, der spanmål ingått i

lön, å hvilken innehållning egt rum, äfven de grunder följas, hvarefter löntagaren

egt att uppbära ersättning för den i lönen inbegripna spanmålen, har

riksmarkegångspris å spanmål fortfarande årligen upprättats.

Under erinran att efter tjensteman, som före 1841 års början aftjenat

begrafningshjelp å lön, deri spanmål ingått, men derefter vunnit befordran till

tjenst med högre lön, hvarå intill utgången af år 1851 begrafningshjelpsbesparing

skolat iakttagas, under det att den befordrade under tiden egt uppbära

lönen vid förut innehafvande befattning, sterbhus vid begrafningshjelpens

utbekommande ej egde tillgodonjuta någon förhöjning för spanmål, samt att

sterbhus efter de tjensteman åter, hvilka före ingången af år 1841 utnämnts

till tjenst med lön, deri spanmål ingått, och derå aftjenat begrafningshjelp

samt fortfarande qvarstått vid samma tjenst intill 1851 års slut,

hvarefter begrafningshjelpsbesparing icke vidare egt rum, vore berättigade

att såsom tillökning för spanmålen åtnjuta, jemte skilnaden emellan det,

efter hvad ofvan nämnts, vid 1822—1823 års Riksdag faststälda och intill

år 1841 gällande minimipris å löningsspanmålen, (5 riksdaler banko, och

det vid 1840—1841 års riksdag antagna spanmålspris, 7 riksdaler banko,

eller 1 riksdaler banko för tunnan, äfven den å allmänna indragningsstaten

upptagna prisskilnad för hvarje under lönen beräknad tunna spanmål,

bär Statskontoret i underdånig skrifvelse den (3 Augusti 1889 anfört,

hurusom endast genom en tidsödande undersökning i äldre årens stater och

räkenskaper kunde med full visshet utrönas, huruvida bland ännu lefvande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln.

7

pensionärer funnes någon, som aftjenat begrafningshjelp under sådana förhållanden,

att blifvande sterbhus kunde vara berättigadt att vid begrafningskjelpens

utbekommande undfå prisskilnad å spanmål från allmänna indragningsstaten.

Att emellertid endast för det, fall, att tilläfventyrs dylik begrafningshjelp ännu

efter så lång tids förlopp skulle till utbetalning ifrågakomma, bibehålla bestämmelserna

om riksmarkegångsprisets uträknande syntes Statskontoret ej vara

behörigt, utan borde vid sålunda inträffande fall tillökning för spanmålen kunna

utgå med beräkning efter den senast enligt vederbörande läns markegångstaxa

under lätt. Å. faststälda markegång, med iakttagande dervid att, der begrafningshjelp

aftjenats å lön vid något af embetsverken inom hufvudstaden, beräkningen

grundades på den för Stockholms län faststälda markegång. En

sådan anordning syntes Statskontoret så mycket lämpligare, som, jemte det att det

ej ringa bestyret med riksmarkegångens uträknande och fastställande kunde

upphöra, vederbörande sterbhusdelegare undfinge ersättning för spanmålen efter

ett pris, som mera än riksmarkegången öfverensstämde med det verkliga värdet,

sedan den kronans behållna spanmål, hvarefter denna markegång beräknades,

numera vore inskränkt till den endast inom vissa län förekommande

hästvakansspanmålen samt arrendespanmål, hvaraf qvantiteten årligen minskades

och dessutom vore ojemnt fördelad länen emellan. Enligt hvad det vid den

till 1889 års Riksdag aflåtna nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd

voch behof fogade utdrag af protokollet öfver finansärenden den 12 Januari

1889 utvisade hade medeltalet af riksmarkegångspriset för åren 1886—1888

med 17 öre understigit det värde, hvartill spanmålen vid 1840—1841 års

Riksdag beräknades, hvadan någon förhöjning i detta värde icke komme att

utgå under år 1890 till sterbhus efter dem, hvilka, före 1841 års början grundlagt

rätt till begrafningshjelp: skolande alltså, i händelse en förändring i det

af Statskontoret ifrågasatta syfte blefve medgifven, denna förändring komma

att vidtaga med år 1891.

Till Statskontorets berörda framställning har Kammarkollegium i afgifvet

underdånigt utlåtande tillstyrkt bifall.

I sin under den 6 December nästlidet år afgifna berättelse angående

statsverkets inkomster bär Statskontoret derefter, för det fall att dess omförmälda

framställning icke skulle vinna bifall, upplyst, att riksmarkegångspriset

å spanmål åren 1887—1889 utgjort i medeltal 1 krona 63 öre kubikfoten,

motsvarande 10 kronor 27 öre för tunnan, eller 23 öre under det värde, 10 kronor

50 öre för tunnan, hvartill spanmålen vid 1840—41 års statsreglering beräknades,

i följd hvaraf och under nyssnämnda förutsättning någon förhöjning i

detta pris icke komme att utgå under år 1891 till sterbhus efter dem, hvilka,

före vidtagande af berörda statsreglering grundlagt rätt till begrafningshjelp.

Som emellertid Statskontorets af Kammarkollegium biträdda framställning

om upphörande med fastställande af riksmarkegångspris å spanmål synes

s. 8 Kontrollera mot PDF

Beloppet af

de ordinarie

anslagen å

nionde hufvudtiteln.

[140

Kreditiv för

uppehållande

af arméns

pensionskassas

egen pensionering.

8 Nionde liufvudtiteln.

mig af förhållandena fullt påkallad, hemställer jag, att Eders Kong! Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen,

att bestämmelserna om fastställande af riksmarkegångspris å spanmål

icke vidare må ega tillämplighet samt att vid utbetalning till sterbhus af begrafningshjelp,

som blifvit grundlagd före år 1841 genom innehållning å lön,

deri spanmål ingått, förhöjningen å det värde, 7 riksdaler banko eller 10

kronor 50 öre för tunnan, hvartill spanmålen vid 1840—1841 års statsreglering

beräknades, må, der den som grundlagt begrafningshjelpen afl it! it efter

ingången af år 1891, från allmänna indragningsstaten utgå efter den senast

enligt markegångstaxan för det län, inom hvilket begrafningshjelpsbesparingen

egt rum, under Litt. A. faststälda markegång med iakttagande dervid att, der

begrafningshjelp aftjenats å lön vid något af embetsverken inom hufvudstaden,

beräkningen skall grundas på markegången för Stockholms län.

Då summan af de nja anvisningar å allmänna indragningsstaten, som

enligt Eders Kong!. Maj:ts redan fattade, af mig omförmälda beslut skulle

komma att hos Riksdagen äskas, icke är större, än att en motsvarande minskning

i anslaget kan antagas uppstå genom äldre pensionstagares afgång, anser

jag mig icke böra ifrågasätta någon ändring i det belopp, hvartill anslaget

är i nu gällande riksstat beräknadt; och torde således de ordinarie anslagen

å nionde liufvudtiteln få såsom för närvarande upptagas:

anslaget för pensionsstaten till .............................. kronor 1,313,798: —

,, „ allmänna indragningsstaten till ...... „ 1,600,502

tillsammans kronor 2,914,300

Extra anslag.

Beträffande extra anslag under denna liufvudtitel bör vid stats verkspropositionens

affattande iakttagas Eders Kongl. Maj:ts den 16 sistlidne November

på föredragning af landtförsvarsdepartementet (se bil. 6 vid detta

prof. pag. 31) fattade beslut att föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1891 anvisa ett belopp af 1,425,000 kronor

att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering

med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att

afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket

indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i enlighet

med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln.

9

äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen under år 1890

anslagna medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensioneringanvändas.

"

Hvad departementschefen sålunda rörande nionde

hufvudtiteln hemstält biträddes af Statsrådets öfriga ledamöter

och blef af Hans Maj:t Konungen i nåder gilladt

och godkändt; och behagade Hans Maj:t Konungen, på

Statsrådets tillstyrkande, härjemte förordna, att nu anmälda,

för statsregleringen erforderliga handlingar skulle

tillställas Riksdagens statsutskott.

Ex protocollo:

Adolf von Hofsten.

Bih. till Biksd. Prof. 1890.

1 Sami. 1 Afd.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

[1-]

Pension för

underofficeren

vidhronoarbetslcompaniet

å Vaxholm

A. GLagergren
-

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott Fredagen

den 13 December 1889

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Leweniiaupt,

Statsråden: Friherre von Otter, •

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Departementschefen, Statsrådet Östergren anmälde i underdånighet:

Fångvårdsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 10 September 1889, deri Styrelsen,

med anledning af en utaf chefen för kronoarbetskompaniet å Vaxholm gjord

framställning, i underdånighet hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes till nästsammanträdande

Riksdag aflåta nådig proposition derom, att underofficeren vid nämnda kompani

Anders Gustaf Lagergren måtte berättigas att, så snart han uppnådde 65 års

ålder, från och med månaden näst efter den, då han undfinge afsked, å allmänna, indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 600 kronor.

Af handlingarne i detta ärende inhemtas:

att underofficeren Lagergren, som är född den 5 Februari 1825, antogs den

26 Augusti 1844 till volontär vid Vestgöta regemente, hvarefter han år 1851 blef

anstäld såsom sergeant vid kronoarbetsbataljonen å Karlsborg och år 1860 erhöll

fullmakt såsom fanjunkare vid samma bataljon;

att han, som år 1872 transporterades till kronoarbetscorpsens station å Tjurkö,

sedan den 1 Maj 1873 är anstäld vid kronoarbetskompaniet å Vaxholm med sergeants

lön;

att hans löneförmåner för närvarande utgå med enahanda belopp, som före

fastställande vid 1882 års riksdag af ny lönestat för en del af bevakningspersonalen

vid fångvårdsanstalterna tillkommit de vid centralfängelserna anstälde underofficerare,

med undantag dock af ålderstillägg, eller med lön 700 kronor och beklädnadsbidrag

s. 11 Kontrollera mot PDF

Nionde liufnidtiteln: bil. 1.

11

BO kronor, hvartill kommer en årlig gratifikation, hvilken, enligt faststäld stat, till

underofficerare vid kronoarbetskompaniet utgår med högst 150 kronor, äfvensom bostad

och ved; samt

att Lagergren, enligt intyg af vederbörande läkare, till följd af rheumatisk

värk och minnesslöhet är oförmögen att sköta sin tjenst.

Vid sin framställning i ämnet har Fångvårdsstyrelsen erinrat, att Lagergrens

vederlikar vid centralfängelserna, jemlikt 1882 års lönestat, uppbära sina löner från

det bestämda anslaget för fångvården och äro berättigade att erhålla pension till belopp

af 600 kronor, motsvarande lön och två ålderstillägg. Förenämnda lönestat afsåge

emellertid icke de underofficerare, som vore anstälde vid kronoarbetscorpsen. Orsaken

till, att desse befattningar ej ansetts böra uppföras å ordinarie stat, hade varit den,

att kronoarbetscorpsen antagits komma att under den närmaste framtiden underkastas

reglering. Efter 1882 års riksdag hade någon ändring uti ifrågavarande afseende icke

blifvit vidtagen, och underofficerarne vid kronoarbetscorpsen, hvilkas löner fortfarande

utginge af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, egde följaktligen icke på

grund af nu gällande bestämmelser rätt till pension å allmänna indragningsstaten.

Statskontoret, hvars underdåniga utlåtande i frågan infordrats, har tillstyrkt

Fångvårdsstyrelsens framställning, under anförande, bland annat, att Lagergren varit

längre tid i statens och fångvårdens tjenst, än som enligt 1882 års Riksdags beslut

föreskrifvits i afseende å hans vederlikar vid centralfängelserna såsom vilkor för att

de skulle komma i åtnjutande af pension.

På grund af hvad sålunda förekommit och då 1889 års Riksdag under likartade

förhållanden, som här äro för handen, beviljat underofficeren vid kronoarbetscorpsen

Claes Adolf Emil Uggla pension till belopp af 600 kronor, hemstälde

Departementschefen, att Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att underofficeren

Lagergren må berättigas att, när han efter uppnådd ålder af 65 år från underofficersbefattningen

vid kronoarbetskompaniet å Vaxholm erhållit afsked, från och med

månaden näst efter den, under hvilken afskedet varder honom beviljadt, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 600 kronor.

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter behagade

Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla denna hemställan; och

skulle utdrag af detta protokoll meddelas Finansdepartementet

till iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna

under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Carl Böneman.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

[2-]

Pension för

mönstershrifvaren

J.

O. Wickbom.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott den 6 December

1889.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Akerhielm,

ÖSTERGREN,

Groll,

WlKBLAD.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Friherre Palmstierna föredrog

i underdånighet:

18.

Departementschefen anförde härefter:

P "Hos Eders Kongl. Maj:t har mönsterskrifvaren vid Jönköpings regemente J. O.

Wickbom uti ingifven skrift i underdånighet anhållit, att han, som vore qvarstående

å gammal stat, måtte till statsverket få afträda honom på lön anslagna boställena

Knutstorp, \ mantal, och Haborarp, |- mantal, båda belägna inom Ödestugu socken

af Vestra härad och Jönköpings län, mot rättighet att vid afskedstagande åtnjuta

700 kronor i årlig pension utöfver de 300 kronor honom författningsenligt tillkomme;

och har sökanden såsom skäl för bifall härtill anfört, att ifrågavarande boställen, hvilka

voro för indelningshafvarens räkning utarrenderade på 20 år från 1880 års midfasta,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

13

lemnade i arrende tillsammans 1,412 kronor och att statsverket sålunda genom en

dylik åtgärd skulle beredas fördel.

Arméförvaltningen, hvars utlåtande häröfver genom nådig remiss infordrats, har

under den 15 nästlidne November i ärendet anfört:

att, enär sökandens begäran att få till statsverket afträda sina boställen, hvilka,

på sätt sökanden här ofvan uppgifvit, voro genom kronans försorg utarrenderade, med

rättighet för sökanden att under sin tjenstetid uppbära arrendeafkomsten, icke åtföljdes

af sökandens förklaring att han vore villig öfvergå på den för qvarstående mönsterskrifvare

bestämda nya interimslönestat, sökandens framställning i denna del icke

torde kunna till någon åtgärd föranleda;

att, beträffande sökandens anhållan att vid afgång från tjensten honom måtte

tilldelas pension å allmänna indragningsstaten med 700 kronor utöfver den vanliga

pensionen från arméns pensionskassa med dithörande fyllnadspension från statsmedlen

af tillhopa 300 kronor, hvilken senare pension han enligt vunnen upplysning vore

berättigad att vid afsked den 31 Mars 1892 tillträda, summan af nyssnämnda pensioner,

eller 1,000 kronor, skulle, vid bifall till framställningen i denna del, motsvara

omkring f:delar af sökandens sammanlagda inkomster från boställena af tillhopa 1,412

kronor;

samt att, då ett sådant förhållande mellan storleken af lön och pension för

afgående mönsterskrifvare på gammal stat blifvit i Eders Kongl. Maj:ts särskilda

propositioner till 1886 och 1887 årens Riksdagar lagdt till grund för framställningar

om anvisande af statspensioner åt dylika tjensteman, Arméförvaltningen funne sig böra

i underdånighet tillstyrka, att sökanden måtte hos Riksdagen anmälas till erhållande

af 700 kronor årlig pension å allmänna indragningsstaten, att utgå från början af

månaden näst efter den, i hvilken afsked honom meddelas, samt med rätt för sökanden

att jemväl uppbära den fyllnadspension, som kunde honom tillkomma på grund

af kongl. brefvet den 9 Februari 1858.

Lika med Arméförvaltningen och på det af nämnda myndighet anförda, skäl

finner jag Wickboms ansökan, för så vidt densamma kan anses innebära en framställning

att redan före uppnådd pensionsålder få till statsverket afträda de honom

på lön anslagna boställen, icke kunna till någon åtgärd föranleda.

Hvad åter angår ansökningen i öfrigt, hafva, på sätt Arméförvaltningen erinrar,

framställningar i likartadt syfte redan flera gånger förut tillvunnit sig Eders Kongl.

Maj:ts och Riksdagens bifall; och då de skäl, som till stöd för desamma åberopats,

eller att mönsterskrifvaretjensterna efter nuvarande innehafvares afgång skola indragas,

att sökandena qvarstått på gammal stat och sålunda icke kunnat från sina beställningar

afskedas och att den pension å indragningsstat som ifrågasatts, tillsammans

med den sökandena författningsenligt tillkommande pension från arméns pensionskassa,

motsvarade omkring jkdolar af de vederbörande sökande tillkommande löneförmåner,

jemväl i detta fäll föreligga, har jag trott mig böra understödja framställningen i

denna del, dervid jag dock anser, att säkerhet bör beredas statsverket, att Wickbom

icke, till dess det faller honom sjelf lägligt, uppskjuter att bringa det af honom gjorda

anbud till verkställighet, och att sålunda såsom vilkor för bifall till ansökningen bör

bestämmas, att Wickbom vid uppnådd pensionsålder från sin befattning afgår.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, föreslå Riksdagen att,

under vilkor att mönsterskrifvaren Wickbom vid uppnådd pensionsålder afgår från sin

befattning, tilldela honom pension å allmänna indragningsstaten att med 700 kronor

utgå från och med ingången åt månaden näst efter den, i hvilken han från mönster
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

skrifvaretjensten erhåller afsked, äfvensom medgifva, att innehafvandet af denna

pension ej må utgöra hinder för honom att uppbära den fyllnadspension, hvartill han

på grund af nådiga brefvet den 9 Februari 1858 kan blifva berättigad."

Hans Maj:t Konungen behagade, uppå tillstyrkan af Statsrådets

öfriga ledamöter, lemna nådigt bifall till hvad departementschefen

sålunda bemstält samt förordnade, att utdrag af

detta protokoll skulle Finansdepartementet tillställas för iakttagande

vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna

under riksstatens nionde bufvudtitel.

Ex protocollo:

Eugéne Peyron.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

15

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott den 6 December

1889.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åxertttet.m,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Friherre Palmstierna föredrog

i underdånighet:

19.

Departementschefen anförde vidare:

“Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift har f. d. extra bataljonsläkaren [3.]

vid flottans station i Carlskrona Axel Victor Heribert Alilberg i underdånighet anfört, Pension för

att han, hvilken enligt bifogadt prestbetyg vore född den 19 April 1814 samt från f-d. extra

år 1853, ehuru ej kompetent, blifvit år efter år af dåvarande Sundhetskollegium för- mjcarenTv

ordnad att bestrida eu andre bataljonsläkaretjenst vid flottans nämnda station och, h. Ahlberg.''

enligt nådiga brefvet till bémälda kollegium den 12 December 1865, fortfarande bibehållits

vid detta förordnande till den 19 Oktober 1877, då han förordnats att såsom

extra läkare bestrida helso- och sjukvården vid den i Carlskrona förlagda garnisonskommendering

ur indelta armén, numera i följd af nämnda kommenderings den 18

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

Juli innevarande år försiggångna indragning blifvit urståndsatt att bereda sig och sin

familj nödig lifsbergning, synnerligen som hans helsa och krafter vid en uppnådd

ålder af öfver 75 år icke medgåfve honom att i nämnvärd mån dertill bidraga; och

har han af sådan anledning i underdånighet anhållit, att, då han varit anstäld i statens

tjenst mer än 35 år och, såsom ansökningen bifogade handlingar jemväl utvisa,

vitsordats för nit och skicklighet vid fullgörandet af sina tjensteåligganden, men af

sina aflöningsförmåner, som först under sistberörda tjenstgöring utgjort sex kronor i

dagtraktamente, ej kunnat bespara något för framtiden, Eders Kong!. Maj:t täcktes

antingen bevilja sökanden något understöd för hans återstående lefnadsår eller ock

vidtaga åtgärd för beredande åt honom af pension från allmänna indragningsstaten.

Öfver denna ansökning har Medicinalstyrelsen den 14 sistlidne Oktober afgifvit

infordradt underdånigt utlåtande, hvaruti bemälda Styrelse, med vitsordande af

de utaf sökanden meddelade uppgifter och med särskild hänsyn dertill, att det Ahlberg

enligt förberörda nådiga bref den 12 December 1865 meddelade ständiga förordnande

å en andre bataljonsläkaretjenst vid flottan upphört till följd af tjenstens

indragning år 1877, samt att detta äfven varit förhållandet med den af honom sedermera

innehafda befattning, hemstält om aflåtande af nådig framställning till nästa

Riksdag, att en årlig pension från allmänna indragningsstaten af 1,000 kronor, utgörande

ej fullt hälften af det arfvode, Ahlberg under de senaste tolf åren uppburit,

måtte tillerkännas honom under hans återstående lifstid samt utgå från och med

nästkommande år.

Statskontoret, som, efter härå erhållen nådig remiss, under den 25 November

innevarande år jemväl i detta ärende sig utlåtit, har dervid, jemte öfverlemnande af

ett genom stationsbefälhafvaren i Carlskrona infordradt intyg om Ahlbergs ekonomiska

ställning, i underdånighet anfört, att, med afseende å Ahlbergs långvariga och väl

vitsordade tjenstgöring äfvensom hans intygade medellösa ställning, samt då han till

följd af sin höga ålder måste antagas sakna förmåga att i någon väsentlig mån bidraga

till sitt och sin familjs uppehälle, Statskontoret ansåge sig böra tillstyrka bifall

till hvad Medicinalstyrelsen i frågan hemstält.

Af det uti Statskontorets yttrande åberopade intyg rörande Ahlbergs ekonomiska

ställning, utfärdadt af öfverfältläkaren M. Furst, inhemtas, att Ahlberg, som

är egare af en mindre, till 3,000 kronor upptaxerad fastighet, hvaruti han jemte sin

hustru och en ogift dotter bor, härutöfver endast kan beräkna en årlig inkomst af

tvåhundra (200) kronor.

Då jag genom hvad sålunda i ärendet förekommit finner ådagalagdt, såväl

att Ahlberg gjort sig förtjent af något understöd från det allmännas sida som ock

att han deraf är i behof samt jag ej heller har något att erinra mot beloppet af den

pension, de i ärendet hörde myndigheter för honom ifrågasatt, får jag underdånigst

hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att åt f. d. extra bataljonsläkaren

Ahlberg å allmänna indragningsstaten uppföra en årlig pension af ett

tusen kronor, att under hans återstående lifstid utgå från och med 1890 års ingång."

Hans Maj:t Konungen behagade, uppå tillstyrkan af Statsrådets

öfriga ledamöter, lemna nådigt bifall till hvad departe
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Nionde Imfvudtitelu: bil. 3.

mentscliefen sålunda hemstält samt förordnade, att utdrag af

detta protokoll skulle Finansdepartementet tillställas för iakttagande

vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna

under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Eugéne Peyron.

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Nionde hufvudtileln: bil. 4.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen

i Statsrådet å Stockholms slott den 13 December 1889.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

ÖSTERGREN,

Groll,

WlKBLAD.

38:0.

[4.] Departementschefen Statsrådet Groll yttrade härefter:

■Pension för Enligt underdånig skrifvelse den 19 Maj 1875 har Riksdagen medgifvit, att

styresman- storskiftes- och afvittringslandtmätare, som tjenat 30 år, deraf minst 25 år vid storvittringsver-

Giftes- eller afvittringsverken, må vid uppnådda 60 lefnadsår berättigas att på allmänna

Icet i Vester- indragningsstaten undfå pension till årligt belopp af 2,000 kronor; dock att storskiftesbottens

län eller afvittringslandtmätare, hvilken tillika är kommissionslandtmätare och i sistnämnda

K. Widmark egenskap efter afskedstagande från storskiftes- eller afvittringslandtmätarebefattningen

ringslandt- (lvarstår så länge, att han jemväl såsom kommissionslandtmätare fullgjort de för penmätarne

G. sion, på allmänna indragningsstaten stadgade vilkor, må från denna stat åtnjuta pension

Ericsson och endast för den af tjensterna, som berättigar till högsta pensionsbeloppet.

C. H. Huldt. Linder förmälan att storskiftes- och afvittringsarbetena efter utgången af år

1889 komme att så väsentligt minskas, att åtskilliga af de vid dessa arbeten anstälde

.landtmätare vid . nämnda tidpunkt eller kort derefter måste entledigas, hemstälde

Landtmäteristyrelsen i underdånig skrifvelse den 9 Oktober 1888 om beredande af

pension åt åtskillige vid dessa arbeten anstälde tjensteman, hvilka icke enligt Riksdagens

ofvannämnda skrifvelse vore till pension berättigade, bland dem storskifteslandtmätaren

i Kopparbergs län Edvin Theofil Didrikson, afvittringslandtmätarne i

Norrbottens län Claes Wilhelm Holmström och Magnus Alsterlund, styresmannen vid

afvittringsverket i Yesterbottens län Karl Widmark samt afvittringslandtmätarne i

s. 19 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

19

sistnämnda län Carl Hampus Huldt och Gustaf Ericsson, hvarvid Styrelsen tillika

föreslog, att pensionerna måtte bestämmas för styresmannen Widmark till 2,500 kronor,

för Ericsson till 1,000 kronor och för Huldt till 2,000 kronor.

I anledning af denna Landtmäteristyrelsens framställning yttrade Statskontoret

uti underdånigt utlåtande af den 20 November 1888, bland annat, att billigheten

ovilkorligen kräfde, att tjenstemännen vid storskiftes- och afvittringsverken, då de vid

framskriden ålder och efter lång tjenstetid måste till följd af storskiftes- och afvittringsverkens

fullbordan lemna sina befattningar, blefve af staten pensionerade, hvarföre

och då pensioner för styresmän vid storskiftes- och afvittringsverken vid två

föregående tillfällen blifvit af Riksdagen medgifna till belopp af 2,500 kronor samt

de af Landtmäteristyrelsen föreslagna pensionsbeloppen för landtmätarne blifvit beräknade

dels till det för dylika landtmätare enligt Riksdagens ofvanberörda skrifvelse

bestämda belopp, dels för vissa af dem till belopp, understigande det i samma skrifvelse

medgifna, Statskontoret ansåge sig böra förorda bifall till Landtmäteristyrelsens

framställning.

Denna framställning föranledde emellertid af skal, som finnas anförda i statsrådsprotokollet

för den 21 December 1888, icke för det dåvarande till annan Eders

Kongl. Maj:ts åtgärd, än att Eders Kongl. Maj:t föreslog Riksdagen medgifva pension för

Didrikson och Holmström till belopp af 2,000 kronor hvardera och för Alsterlund till

belopp af 1,600 kronor; och enligt underdånig skrifvelse den 16 Maj 1889 medgaf

Riksdagen, att eu hvar af Didrikson, Holmström och Alsterlund finge, dock med vilkor

att rätt till pension såsom kommissionslandtmätare icke finge honom tillkomma, från

och med månaden näst efter den, hvarunder han, i följd deraf att hans befattning

vid storskiftes- eller afvittringsverket blefve öfverflödig, erhölle afsked från nämnda

verk, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension

till följande belopp, Didrikson 1,600 kronor, Holmström likaledes 1,600 kronor och

AlsterJund 1,200 kronor.

Nu har styresmannen för afvittringsverket i Vesterbottens län Widmark, uti

en af Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i länet till Landtmäteristyrelsen insänd

samt af bemälda Styrelse till Eders Kongl. Maj:t med underdånig skrifvelse den 29

sistlidne September öfverlemnad ansökning, i underdånighet anhållit om rätt till pension

å allmänna indragningsstaten efter fylda 60 lefnadsår till belopp af 2,500 kronor.

Till stöd för denna ansökning har Widmark anfört, att hans företrädare i

tjensten, P. A. Kjellerstedt, förunnats rätt att efter afskedstagandet från afvittringsstyresmannabefattningen

och efter uppnådda 60 lefnadsår å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 2,500 kronor; att under den tid Widmark varit

afvittringsstyresman afvittringen inom Vesterbottens läns lappmarker blifvit till den

hufvudsakligaste delen utförd samt omfattat en areal af icke mindre än 215 qvadratmil;

att Widmark vid tillträdet till sin befattning och derefter i dera år haft

att utöfva förmanskap öfver 18 afvittringslandtmätare samt att leda och granska

deras arbeten; att sådant icke läte sig göra utan stora ansträngningar, i följd hvaraf

ock Widmarks bästa krafter blifvit uti afvittringens tjenst medtagna; att Widmark,

som snart uppnått 60 års ålder, vore för gammal att efter afvittringens afslutande

återgå till skiftesverket och att Widmark i följd häraf skulle, derest ej den begärda

pensionen beviljades, hafva att motse för sig med bruten helsa och för sin familj, af

hvilken hustrun och en dotter vore sjukliga, en mycket bekymmersam ålderdom.

Af ansökningen bilagda handlingar inhemtas, att Widmark, som är född den

6 Januari 1830, år 1852 antagits till landtmäteriauskultant, 1857 förordnats till vice

kommissionslandtmätare, 1872 utnämnts till kommissionslandtmätare samt förordnats

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Nionde lmfvudtiteln: bil. 4.

den 13 Juli 1874 till afvittringslandtmätare och den 21 November 1879 af Eders

Kongl. Maj:t att tills vidare vara styresman för afvittringsverket i Vesterbottens län;

att Widmark, enligt ett af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utfärdadt intyg, i

sin tjenstgöring ådagalagt skicklighet samt utmärkt nit, rättskaffenshet och ordningssinne,

hvarjemte han iakttagit ett i allo hedrande uppförande; samt att enligt läkarebetyg

Widmark lider af reumatiska åkommor i förening med allmän kraftnedsättning

samt till följd deraf saknar förmåga att verkställa sådana tjensteåligganden, som erfordra

större kraftansträngning.

Denna ansökan är förordad ej mindre af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i länet än äfven af Landtmäteristyrelsen, hvilken anfört, att Widmark såsom

styresman vid afvittringsverket i Vesterbottens län åtnjuter ett årligt arfvode af 3,700

kronor, hvaraf 200 kronor af Riksdagen särskild! beviljats; att Widmark såsom skiftesoch

afvittringslandtmätare varit mycket verksam och med nit och skicklighet fullgjort

sina åligganden samt såsom styresman arbetat mycket nitiskt under ganska invecklade

förhållanden; samt att afvittringsarbetena inom Vesterbottens län så fortskridit, att,

äfven om de komme att fortsättas längre uppåt fjellen än hittills ansetts nödigt, särskild

styresman för desamma under loppet af år 1890 icke torde erfordras, hvarföre

styresmannens åligganden syntes böra emot väsentligen lägre arfvode än det nu utgående,

likasom i Norrbottens län skett, öfverlemnas till någon afvittringslandtmätare.

Vidare har uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld, af Landtmäteristyrelsen med

eget underdånigt utlåtande af den 10 nästlidne November insänd skrifvelse Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens län hemstält, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag aflåta nådig proposition om beviljande

af årliga pensioner, förutom åt afvittringsstyresmannen Widmark, jemväl åt afvittringslandtmätaren

Gustaf Ericsson till belopp af 1,000 kronor att utgå från och med

månaden näst efter den, då han från afvittringsverket afgår, och åt afvittringslandtmätaren

Carl Hampus Habit å 2,000 kronor från och med månaden näst efter den,

då nu pågående afvittring inom länet upphör.

Af hvad Landmäteristyrelsen uti dess underdåniga utlåtande i afseende å desse

landtmätare anfört framgår:

beträffande Ericsson: att han är född den 10 December 1838, blef landtmäteriauskultant

år 1862, förordnades till vice kommissionslandtmätare 1877 samt till afvittringslandtmätare

den 17 Februari 1879; att Ericsson med nit och skicklighet fullgjort

sina åligganden, men att han, som i Januari månad 1886 träffats af ett slaganfall

med åtföljande förlamning i venstra sidan, sedan dess enligt ett den 15 September

1888 utfärdadt läkarebetyg varit och komme för framtiden att förblifva oförmögen

till sådana göromål, som erfordrade mera ans trängd t gående, på grund hvaraf lian

ock saknade och komme att för framtiden sakna förmåga att i någon afsevärd grad

sysselsätta sig med tjenstegöromål såsom landtmätare å fältet eller i skogen; att, derest

Ericssons helsa medgåfve hans användande vid afvittringen till 1890 års utgång, han

då uppnått en lefnadsålder af 52 år och tjenat vid landtmäteristaten 28| år, deraf

såsom vice kommissionslandtmätare och afvittringslandtmätare 13f år och i sistnämnda

egenskap nära 12 år; samt att tryckande svårighet måste efter afvittringsarbetenas

afsilande uppkomma för Ericsson att finna försörjning för sig och sin hustru;

beträffande Huldt: att han är född den 21 Januari 1833 samt blifvit år 1854

antagen till landtmäteriauskultant, den 17 Maj 1858 förordnad till afvittringslandtmätare

och utnämnd till kommissionslandtmätare år 1867; att Huldt såsom afvittringslandtmätare

med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden; samt att han vid 1890

års utgång, då, enligt Landtmäteristyrelsens antagande, arbetena vid afvittringsverket

s. 21 Kontrollera mot PDF

Nionde liufvudtiteln: bil. 4.

21

i Vesterbottens län sannolikt kunde afslutas, med undantag af den ifrågasatta, men

ännu ej af Eders Kongl. Maj:t afgjorda fortsättningen deraf ofvan kulturgränsen, om

han till dess förrättade sin nu innehafvande tjenst, uppnått en lefnadsålder af nära

58 år, tjenat vid landtmäteristaten öfver 36 \ år, deraf såsom afvittringslandtmätare

öfver 32 \ år; och har Landtmäteristyrelsen, då Ericsson till följd af ådragen sjuklighet

och Huldt till följd af sin ålder hade väsentligen inskränkt arbetsförmåga samt den sistnämnde

redan tjenstgjort vid afvittringsverket mera än 6 år utöfver den tid af 25 år,

som jemte uppnådda 60 lefnadsår vore bestämd såsom vilkor för pension från allmänna

indragningsstaten, funnit Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förevarande framställning

vara i hög grad förtjent af nådigt afseende, dervid Styrelsen likväl ansett

samma bestämmelser böra stadgas i afseende å de nu ifrågasatta pensionerna, som meddelades

i fråga om de pensioner, hvilka år 1889 åt afvittringslaudtmätarne Didrikson,

Holmström och Alsterlund af Riksdagen beviljades, nemligen att pensionerna skulle

utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder vederbörande till följd deraf att

deras befattningar vid afvittringsverket blefve öfverflödiga erhölle afsked, samt att

rätt till pension såsom kommissionslandtmätare icke skulle vederbörande tillkomma.

Af de sålunda lemnade uppgifterna framgår, att, för att Ericsson och Huldt

enligt Riksdagens skrifvelse den 19 Maj 1875 skulle vara berättigade till pension af

2,000 kronor, vid 1890 års slut felas för Ericsson 8 lefnadsår, 1 tjensteår och 13

tjensteår vid afvittringsverket samt för Huldt blott 2 lefnadsår. Hvad åter Widmark

angår, så finnes visserligen någon särskild pensionsrätt för styresmännen vid storskiftesoch

afvittringsverken icke stadgad, men genom Riksdagens skrifvelser den 19 Maj

1879 och den 13 Juui 1883 hafva årliga pensioner af 2,500 kronor, eller samma belopp,

som förste landtmätare, med hvilka styresmännen i afseende å tjensteåligganden

äro närmast jemförlige, ega att i pension uppbära, blifvit tillagda styresmännen vid

afvittringsverket i Vesterbottens län P. A. Kjellerstedt och vid storskiftes- och afvittringsverket

i Kopparbergs län W. Virgin. Jemföras Widmarks lefnads- och tjensteår

med de vilkor, som äro stadgade för förste landtmätares pensionsrätt, så befinnes, att

Widmark, derest han vore förste landtmätare i stället för styresman vid afvittringsverket,

den 6 Januari 1890 komme att uppfylla de. stadgade vilkoren för erhållande

af en pension å 2,500 kronor.

Då jag icke mot de nu ifrågasatta pensionerna har något att erinra, hemställer

jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att en

hvar af nedannämnde vid afvittringsverket i Vesterbottens län anstälde tjensteman

må, dock med vilkor att rätt till pension såsom kommissionslandtmätare icke må

honom tillkomma, från och med månaden näst efter den, hvarunder han, i följd deraf

att hans befattning vid afvittringsverket blifver öfverflödig, erhåller afsked från nämnda

verk, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension

till följande belopp:

styresmannen vid afvittringsverket i Vesterbottens län Karl Widmark kronor 2,500

afvittringslandtmätaren i samma län Gustaf Ericsson .................... „ 1,000

afvittringslandtmätaren i samma län Carl Hampus Huldt ............ „ 2,000.

Uti denna hemställan instämde Statsrådets öfrige ledamöter;

Och behagade Hans Maj:t Konungen till densamma lemna

bifall samt befalde, att utdrag af protokollet härom skulle meddelas

Finansdepartementet för iakttagande vid uppgörande af förslag

till reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

[5.]

Pension för

ingeniören

P. E. Bergstrand.

Departementschefen föredrog vidare:

39:o.

En af ingeniören vid Generallandtmäterikontoret Per Emanuel Bergstrand i

underdånighet gjord, af Landtmäteristyrelsen med underdånig skrifvelse den 11 sistlidne

Oktober insänd ansökning om pension å allmänna indragningsstaten; i hvilket

ärende underdåniga yttranden afgifvits den 19 sistlidne Oktober af Statskontoret och

den 7 i denna månad af Direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning.

Uti berörda ansökning hade Bergstrand — med erinran att han vid den lönereglering

för Landtmäteristyrelsen, som år 1878 genomfördes, blifvit Överflyttad

på indragningsstat med lön motsvarande hans dåvarande beräknade aflöning, 2,662 kronor,

samt med förmälan att lian, på sätt ett ansökningen bifogadt prestbetyg utvisade, den

7 sistlidne Oktober uppnått en ålder af 55 år och följaktligen vore berättigad

att, om han toge afsked från sin tjenst, från civilstatens pensionsinrättning erhålla

pension af 1,200 kronor — anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, under

vilkor att Bergstrand sökte afsked från sin ingeniörsbefattning med pension från

nämnda pensionsinrättning å 1,200 kronor, uppföra honom på allmänna indragningsstaten

till erhållande af skilnaden mellan berörda pension och det belopp, 2,662 kronor,

som han från nämnda stat nu uppbure, eller 1,462 kronor, att utgå under Bergstrands

återstående lifstid.

Landtmäteristyrelsen hade uti sin underdåniga skrifvelse upplyst, att Bergstrand

konstituerats till landtmäteriauskultant år 1853 och till vice kommissionslandtmätare

år 1860, utnämnts till amanuens i landtmäterifiskalsexpeditionen den 21 Mars 1864,

i nåder utnämnts till kommissionslandtmätare den 3 Februari 1865 samt af Landtmäteristyrelsen

befordrats till sin nu innehafvande befattning såsom ingeniör vid

Generallandtmäterikontoret den 26 September 1870; att, sedan för Bergstrand, jemlikt

nådiga brefvet den 7 Juni 1878, å allmänna indragningsstaten från och med år 1879

uppförts. 2,662 kronor, att utgå för så lång tid han i sin dåvarande befattning hos

Landtmäteristyrelsen qvarstode och dermed dittills förenade åligganden fortfarande fullgjorde,

Bergstrands tjenstgöring vid Generallandtmäterikontoret, hvilken i följd deraf

hittills fortgått, väl understundom varit af nytta, synnerligen för de tider, då vikarie

erfordrats för sjukdomsförfall eller för beredande af semester åt vederbörande tjenstemän,

men att hans tjenstgöring likväl numera utan afsevärd olägenhet kunde undvaras,

emedan de öfrige två ingeniörerne utom allt tvifvel i‘allmänhet medhunne de

göromål, hvilka enligt § 7 åt nådiga landtmäteriinstruktionen ålåge desse tjenstemän;

att de ökade utgifter, som genom upphörande af Bergstrands tjenstgöring kunde uppkomma

å det till Styrelsens förfogande stälda anslag för vikariatsersättning, arfvoden

åt extra biträden och renskrifningskostnad, blefve mycket obetydliga, emedan under de

tider, då tjenstemännen begagnade semester, göromålen vid Generallandtmäterikontoret

numera i allmänhet icke vore så omfattande, att under dessa tider de extra biträdenas

antal skulle behöfva förökas, om Bergstrand aflinge; och då Bergstrand nu uppnått

55 års ålder och syntes vara berättigad att från civilstatens pensionsinrättning

vid afskedstagande erhålla pension å 1,200 kronor och han utom allt tvifvel innehade

en betungande undantagsställning samt det för honom på allmänna indragningsstaten

uppförda anslaget derigenom skulle minskas med 1,200 kronor, hade Landtmäteristyrelsen

tillstyrkt bifall till ansökningen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtitelu: bil. 4.

23

Jemväl Statskontoret hade i sitt underdåniga utlåtande förordat ansökningen

till bifall, hvarefter Direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning anfört, att, enär

Bergstrand, som från och med Mars månad 1865 varit delegare uti och erlagt stadgade

afgifter till pensionsinrättningen, ännu icke erlagt dylika afgifter för 30 år och

således ännu icke fullgjort vilkoren enligt 14 § i nådiga reglementet för pensionsinrättningen

den 23 November 1888, vore Bergstrand, om afsked honom meddelades,

icke berättigad att från nämnda inrättning undfå pension, derest han icke, före afskeda

erhållande, med Direktionens medgifvande erlade till inrättningens kassa bristen

i 30 års afgifter.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit och med hänsyn särskilt dertill,

att genom bifall till ansökningen en afsevärd besparing skulle för statsverket uppkomma,

utan att några nämnvärda olägenheter i afseende å göromålens bestridande

inom Landtmäteristyrelsen uppstode, tillstyrkte Statsrådet, att Kongl. Maj:t behagade

föreslå Kiksdagen medgifva, att ingeniören Bergstrand finge från och med månaden

näst efter den, hvarunder han med pension från civilstatens pensionsinrättning erhölle

afsked från sin befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta fyllnadspension till så stort belopp, att detta tillsammans med pensionen från

nämnda inrättning utgjorde 2,662 kronor, eller 1,462 kronor årligen.

40:o.

Afdelningsehefens vid Generalstabens topografiska afdelning underdåniga skrifvelse

den 25 sistlidne Oktober, hvarmed öfverlemnats en af kommissionslandtmätaren

och kartografen vid allmänna ekonomiska kartverket Sigismund Septimus Stanislaus

Leczinsky hos afdelningschefen gjord framställning om utverkande af pension åt

Leczinsky af allmänna medel.

Uti berörda underdåniga skrifvelse hade afdelningschefen anfört, att de tjensteåligganden,

som tillhörde de vid rikets ekonomiska kartverk anstäide kartografer,

vore, synnerligast hvad beträffade arbetena på fältet, af särdeles ansträngande beskaffenhet,

i följd hvaraf i allmänhet vid uppnådda 60 lefnadsår den för sådana

arbeten nödiga helsa och kraft icke längre förefunnes, likasom ock redan före uppnåendet

af denna ålder synförmågan vanligen vore otillräcklig för utförandet af härmed

förenade ritarbeten; att det derföre vore ur synpunkten af kartarbetenas bästa

och billigaste bedrifvande af vigt, att kartografer, som uppnått nämnda åldersgräns,

bereddes tillfälle att afgå för att ersättas af yngre personal; att Leczinsky, enligt

hvad bifogade handlingar utvisade, vore född den 26 December 1829, år 1847 antagits

till elev vid landtmäteristaten samt år 1851 till landtmäteriauskultant, 1861 konstituerats

till vice kommissionslandtmätare, 1866 utnämnts till kommissionslandtmätare

och den 23 Mars 1867 anstalts såsom kartograf vid ekonomiska kartverket; att Leczinsky,

hvilken således under en tid af mer än 38 år varit i det allmännas tjenst

och derunder mer än 22 år tjenstgjort vid ekonomiska kartverket, under sin tjenstgöring

vid kartverket städse med stort nit, noggrannhet och skicklighet utfört de

[6.]

Pension för

kommissionslandtmätaren

och kartografen

8. 8. S•

Leczinsky.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

honom förelagda arbeten såväl på fältet som vid hufvudstationen; att Leczinskys synförmåga

under senare åren betydligt försvagats, så att han ej utan svårighet kunde

sysselsättas med ansträngande arbete, hvilket än ytterligare bestyrktes af ett ansökningen

bifogadt läkarebetyg; att denna försvagade synförmåga utgjorde ett väsentligt

hinder för Leczinsky att allt fortfarande kunna på ett fullt tillfredsställsnde sätt utföra

de med hans kartograf befattning förenade göromål; samt att Leczinsky af sitt

arfvode såsom kartograf, hvilket, efter att till en början hafva utgått med 1,200

kronor, först så småningom ökats till dess nuvarande belopp af 3,000 kronor, af hvilket

sistnämnda arfvode han först år 1883 kommit i åtnjutande, icke varit i tillfälle göra

några besparingar för sin ålderdom, utan att han vid afskedstagandet vore för sin

utkomst uteslutande hänvisad til! den pension af 600 kronor, hvartill han såsom kommissionslandtmätare

vore berättigad från civilstatens pensionsinrättning; och hade

afdelningschefen, som på grund af Leczinskys väl vitsordade, mer än trettioåttaåriga

tjenstgöring jemte hvad i öfrigt blifvit anfördt ansåge billigt, att Leczinsky vid afskedstagandet

komme i åtnjutande af en pension, motsvarande 80 procent af hans

nu innehafvande kartografarfvode, hemstält, att Kougl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande

Riksdag göra framställning om beviljande åt Leczinsky af en fyllnadspension

å allmänna indragningsstaten till belopp af 1,800 kronor årligen.

Till följd af nådig remiss hade Statskontoret den 28 nästlid ne November afgifvit

infordradt underdånigt utlåtande i detta ärende och dervid öfveriemnat ett till Statskontoret

stäldt yttrande från Direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning, deri

Direktionen tillkännagifvit, att Leczinsky ännu icke erlagt stadgade afgifter till pensionsinrättningen

för längre tid än tjugutre år och således, ehuru han i öfrigt fullgjort

de i 14 § af nådiga reglementet för civilstatens pensionsinrättning den 23 November

1888 stadgade vilkor för undfående af pension, ännu icke vore berättigad till

pension från denna inrättning, derest han icke, före afskeds erhållande, med Direktionens

medgifvande erlade till inrättningens kassa bristen i trettio års afgifter.

För egen de! hade Statskontoret anfört, att då Leczinsky tillbragt en tid af

öfver 38 år i statens tjenst och han numera vid en uppnådd ålder af nära 60 år och

med försvagad synförmåga icke kunde på ett tillfredsställande sätt fullgöra de med

kartografbefattningen förenade göromål, ansåge sig Statskontoret, under åberopande

jemväl af 1885 och 1888 årens Riksdagars beslut angående pension åt kartograferne

E. O. Nordlinder och J. P. Ljungström, kunna tillstyrka, att pensionsförmån från

rikets allmänna indragningsstat utöfver den Leczinsky från civilstatens pensionsinrättning

tillkommande pension honom vid afskedstagandet bereddes, och syntes denna pension

från allmänna indragningsstaten lämpligen böra bestämmas till 1,400 kronor, så att

Leczinsky vid afskedstagandet från såväl kommissionslandtmätare- som kartografbefattningen

finge, med tillägg af det för kommissionslandtmätare från civilstatens

pensionsinrättning utgående pensionsbelopp af 600 kronor, komma i åtnjutande af tillsammans

2,000 kronor årligen, eller enahanda belopp, som enligt nådiga brefvet den

2 Juli 1875 tillkomme storskiftes- och afvittringslandtmätare.

I^å grund af hvad i ärendet förekommit tillstyrkte Statsrådet, att Kongl. Maj:t

behagade föreslå Riksdagen medgifva, att kommissionslandtmätaren och kartografen

Leczinsky finge från och med månaden näst efter den, hvarunder han från sina be
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Nionde liufvudtitelu: bil. 4.

25

fattningar såsom kartograf och kommissionslandtmätare afginge, under sin återstående

lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten pension till så stort belopp, att detta

tillhopa med den pension från civilstatens pensionsinrättning, 600 kronor, hvartill han

såsom kommissionslandtmätare kunde blifva berättigad, uppginge till 2,000 kronor,

eller 1,400 kronor årligen.

41:o.

J ernvägsstyrelsens underdåniga skrifve^se af den 18 nästlidne November, hvaruti

Styrelsen anmält, att förre byggmästaren J°han Fredrik Sjöman, hvilken allt sedan

år 1856 intill sommaren år 1887 nästan oafbrutet varit anstäld i arbete vid stambanorna,

hos Styrelsen anhållit, att, då han till följd af bruten helsa och ålderdomssvaghet

icke längre kunde utöfva någon lönande verksamhet, en årlig pension måtte

honom beviljas för hans återstående dagar.

Af de betyg om sin verksamhet, som Sjöman företett från sina förmän och

hvilka i afskrift bifogats Jernvägsstyrelsens förenämnda skrifvelse, inhemtades, dels att

han, med undantag af endast en del af år 1883 och året 1884, under mer än 30

år haft sig anförtrodd den omedelbara tillsynen öfver utförandet af, hufvudsakligen,

vattenbyggnadsarbeten vid statens jernvägar, såväl å under anläggning varande som

vid redan för trafik öppnade bandelar, dels ock att han i utöfvandet af sina åligganden

städse ådagalagt drift, ordning och pålitlighet i förening med en ovanlig skicklighet

i de flesta vid väg- och vattenbyggnader förekommande arbeten.

Af prest- och läkarebetyg, hvilka likaledes bifogats Jernvägsstyrelsens underdåniga

skrifvelse, framginge, att Sjöman vore född den 3 Augusti 1822 och att han

på grund af ofärdighet i venstra handen, hvarå tummen vore amputerad, samt minskad

rörlighet i högra handleden, äfvensom betydliga åderbråck å venstra underbenet i

förening med framskriden ålder och allmän sjuklighet saknade förmåga att med eget

arbete sig försörja.

För egen del hade Jernvägsstyrelsen anfört, att Styrelsen, på grund af personlig

kännedom om Sjömans framstående duglighet som arbetsledare, funne de om honom

uttalade berömmande omdömen fullt befogade och välförtjenta; och då Sjöman vid

sin nu långt framskridna ålder af 67 år till följd af de sanitärt menliga förhållanden,

hvarunder han haft att utöfva sin verksamhet, lede af sjuklighet och i jernvägens

arbete träffats af de omnämnda skadorna i händerna och åderbråcket, samt Sjöman,

oaktadt ett sparsamt lefnadssätt, af sin aflöning, hvilken utgjort högst 8 kronor om

dagen, icke kunnat aflägga så mycket, som erfordrades för att bereda honom ett tarfligt

uppehälle under hans återstående lefnad, ansåge Styrelsen sig böra hemställa om aflåtande

till Riksdagen af nådig proposition derom, att åt Sjöman måtte på grund af

hans långvariga, med beröm vitsordade arbete vid statens jernvägar äfvensom hans

dervid åsamkade sjuklighet och kroppsskador, hvilka satte honom ur stånd att vidare

förvärfva sitt uppehälle, beviljas en årlig pension af 720 kronor att utgå från och med

år 1890 under hans återstående lifstid.

Efter erhållen nådig remiss hade Statskontoret uti underdånigt utlåtande den

30 sistlidne November tillstyrkt bifall till hvad Jernvägsstyrelsen hemstält,

[7-]

Pension för

förre bijggmästaren

J. F. Sjöman.

Bill. till Rikscl. Prof. 1890. 1 Sami 1 Afd.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Nionde hnfvudtiteln: bil. 4.

[8.]

Pension för

förre materialförvaltaren

B. Fredrikssons

enka.

På grund af hvad i ärendet förekommit tillstyrkte Statsrådet, att Kong!. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att förre byggmästaren Sjöman finge från och

med år 1890 under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en

årlig pension till belopp af 720 kronor.

42:o.

Jern vägsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 20 nästlidne November, hvaruti

Styrelsen anmält, att förre materialförvaltaren vid statens jernvägsbyggnader m. m.

Bernhard Fredrikssons enka Fredrika Vilhelmina Fredriksson, född Westerlund, med

öfverlemnande af prestbevis, läkarebetyg och bouppteckning efter mannen med flera

handlingar, hos Styrelsen anhållit, att, då hon saknade nödiga medel till sitt uppehälle,

något understöd af allmänna medel måtte henne genom Styrelsens försorg

beredas.

Af de till Styrelsen ingifna, Styrelsens skrifvelse bifogade handlingar inhemtades,

att Fredriksson aflidit den 31 Augusti 1889 till följd af en elakartad svulst,

hvilken, enligt vederbörande läkares omdöme, sannolikt orsakats genom upprepade

förkylningar under de tjensteresor, Fredriksson nödgats företaga, utsatt för det norrländska

klimatets vexlingar; att enligt den efter Fredriksson upprättade bouppteckning

tillgångarne i boet utgjorts, förutom af bohagsartiklar, utaf aktier i Jemtlands folkbank

å tillhopa 1,000 kronor och af innestående pension till belopp af 300 kronor,

samt att behållningen vid bouppteckningen belöpt sig allenast till 1,583 kronor 16

öre; att enligt intyg af läkare eukan Fredriksson, hvilken vore född den 9 December

1821, lede af kronisk lungkatarr och allmän svaghet; samt att hennes enda barn,

dottern Clara Nathalia, född år 1855, vore behäftad med en icke obetydlig scolios och

dessutom lede af kronisk lungkatarr, på grund hvaraf hon hade minskad arbetsförmåga

och förty ej kunde bidraga till sin moders försörjning.

För egen del hade Jern vägsstyrelsen anfört, att Fredriksson, som den 1 April

1855 antagits till underkassör vid statens jernvägsbyggnader och år 1857 förordnats

att vara stationskassör, från och med år 1858 tjenstgjort såsom materialförvaltare

vid olika delar af under byggnad varande stambanor, intill dess han, med af Riksdagen

honom beviljad pension af 1,800 kronor, frånträdde sistberörda tjenst den 31

Januari 1889; att Fredriksson under den tid af närmare tretiofyra år, hvarunder han

varit anstäld i statens tjenst, städse ådagalagt nit, redbarhet och duglighet i de ansvarsfulla

göromål, som tillhört hans befattning; att hans tjenstgöring dessutom ofta varit

af ansträngande beskaffenhet, hvilket framginge deraf, att den sjukdom, som ändat hans

lif, enligt läkares intyg med all sannolikhet härrört från de förkylningar, för hvilka

han under sina tjensteresor å de nordligare bandelarne varit utsatt; samt att, på grund

af hvad om enkan Fredrikssous och hennes dotters helsotillstånd och om behållningen

i boet efter Fredriksson blitvit upplyst samt då enkan Fredriksson enligt ett bland

handlingarna i ärendet befintligt intyg af borgmästaren i den stad, der hon vore

bosatt, saknade tillgångar till nödtorftig försörjning, Styrelsen hemstälde, att Kongl.

Maj:t täcktes, med fästadt afseende såväl å mannens långvariga och ansträngande

verksamhet i statens tjenst som å den bekymmersamma belägenhet, hvari hans efterlenmade

hustru och barn försatts genom hans bortgång, till nästkommande Riksdag

aflåta nådig proposition om beviljande åt enkan Fredriksson af ett årligt understöd

af 600 kronor att utgå från och med år 1890 och så länge hon lefde ogift.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

27

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande af den 30 nästlidne November hade

Statskontoret, enär enligt de upplysningar, handlingarna lenmade om boets tillgångar

samt om både enkan Fredrikssons och hennes dotters sjuklighet och deraf härledda

oförmåga att i någon väsentligare mån bidraga till sitt uppehälle, enkan Fredriksson

utan tvifvel vore i behof af understöd, samt då Fredrikssons verksamhet i statens

tjenst fortvarat under närmare 34 år och blifvit väl vitsordad, ansett det vara billigt,

att staten lemnade något bidrag till hans efterlemnade makas och dotters uppehälle,

hvarföre Statskontoret i underdånighet hemstälde om nådigt bifall till Jernvägsstyrelsens

framställning, dock så att pensionsbeloppet nedsattes till 400 kronor.

På grund af hvad i ärendet förekommit hemstälde Statsrådet, att Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att förre materialförvaltaren Fredrikssons enka

Fredrika Vilhelmina Fredriksson, född Westerlund, finge, så länge hon förblefve enka,

från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 400 kronor att utgå från

och med 1890 års ingång.

Hvad Statsrådet uti de under 39:o—42:o omförmälda ärenden

tillstyrkt och hemstält behagade Hans Maj:t Konungen gilla

samt befalde, att utdrag af detta protokoll skulle meddelas Finansdepartementet

för iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering

af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

E. K. Almqvist.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Nionde hnfvudtiteln: Ml. 5.

[9-J

Pension för

läroverksadjunkten

J.

F. Petersson.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maf.i

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den SI December 1889.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,.

Statsråden: Wennerberg.

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Härefter föredrog departementschefen, Statsrådet''Wennerberg:

En af adjunkten vid allmänna läroverket i Nyköping filosofie doktorn Johan

Fredrik Petersson i underdånighet gjord ansökning, deruti han, med åberopande af

bifogadt läkarebetyg, anhållit att blifva uppförd å allmän indragningsstat med eu

årlig pension, ej understigande den lön, hvilken han såsom tjenstledig på grund af

sjukdom för närvarande åtnjöte, eller 2,067 kronor 31 öre; öfver hvilken ansökning

Domkapitlet i Strengnäs, som till Kongl. Maj:t insändt densamma, sig yttrat samt

Statskontoret afgifvit infordradt utlåtande.

Af de till ärendet hörande handlingarne inhemtades: att sökanden, som vore

född den 17 Augusti 1837, befullmägtigats såsom adjunkt vid allmänna läroverket i

Nyköping den 12 Juni 1867 och tillträdt befattningen den 1 Augusti samma år; att

han vid nämnda läroverk tjenstgjort dels från början af höstterminen 1867 till och

med höstterminen 1878, dels sex veckor i början af höstterminen 1882, hela vårterminen

och höstterminen 1883 samt vårterminen och fem veckor af höstterminen 1884,

hvaremot han hela den öfriga tiden från och med vårterminen 1879 på grund af sjukdom

åtnjutit och jemväl innevarande läsår åtnjöte tjenstledighet; att läroverkets nuvarande

rektor, med stöd af de omdömen om sökandens lärareverksamhet, dem rektor

inhemtat dels af de kollegiets medlemmar, hvilka tjenstgjort samtidigt med sökanden,

dels af läroverkets sedan år 1865 fungerande inspektor, vitsordat, att sökanden i sin

lärareverksamhet ådagalagt berömvärd skicklighet samt städse med samvetsgrannhet,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Nionde hnfvudtiteln: bil. 5.

29

ordning och synnerligt nit fullgjort sina åligganden, hvarjemte han alltid iakttagit en efterdömlig

vandel: att bemälde rektor i skrifvelse till eforsembetetpå det lifiigaste förordat

ansökningen och såsom skäl derför framhållit de svåra olägenheter, som varit och voro

förbundna med täta ombyten af vikarier; samt att sökanden, enligt ofvan omförmälda,

den 23 Maj 1889 utfärdade läkarebetyg, lede af kronisk venstersidig lunginflammation

(pneumonia chronica sin.) med tidtals påkommande blodhosta och att han på den grund

ej, utan risk att förkorta sitt lif, kunde vid läroverket vidare tjenstgöra.

Vid ansökningens öfversändande hade Domkapitlet yttrat, att Domkapitlet, med

afseende fästadt på sökandens styrkta sjukdom, hvilken omöjliggjorde hans vidare

tjenstgöring, samt å hvad läroverkets rektor derjemte anfört och då sökanden för den

tid, han såsom lärare tjenstgjort, blifvit väl vitsordad, ansåge sig ega grundade skäl

att i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t måtte aflåta proposition till Riksdagen

om sökandens uppförande å allmänna indragningsstaten med en årlig pension af

2,067 kronor 67 öre, eller det belopp, som återstode af hans nu innehafvande lön,

2,500 kronor, efter afdrag af hvad han, såsom tjenstledig för sjukdom, afstode till

den, som uppehälle hans tjenst.

Uti infordradt utlåtande hade Statskontoret anfört, att af handlingarne fram,

ginge, det sökanden endast uppnått 52 lefnadsår och icke varit i statens tjenst anstäld

mer än 22 år samt att han således på långt när icke uppfylt de för lärares pensionsrätt

föreskrifna vilkor i afseende å lefnads- och tjenstår; men då sökanden ända

sedan höstterminen 1884 varit af sjukdom urståndsatt att siu tjenst bestrida och,

enligt hvad läkarebetyget innehölle, lede af sådan sjukdom, att han ej utan fara för

sitt lif kunde vid läroverket vidare tjenstgöra, hade Statskontoret ansett sig böra

hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes i proposition till Riksdagen föreslå, att sökanden,

hvilkens aflöning utgjordes af lön 1,500 kronor och ålderstillägg 1,000 kronor, eller

tillhopa 2,500 kronor, måtte tillerkännas rättighet att, efter afskedstagandet, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension, hvars belopp, i öfverensstämmelse

med hvad i likartade fall tillförene egt rum, syntes böra bestämmas till tre fjerdedelar

af sagda aflöning, eller 1,875 kronor.

På grund af hvad sålunda förekommit hemstälde Statsrådet, att Kongl. Maj:t

täcktes hos Riksdagen göra framställning derom, att adjunkten Petersson må från

och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt, för sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,875 kronor.

Eu af Domkapitlet i Vexiö till Kongl. Maj:t insänd, af läraren i musik och [10.]

sång vid folkskolelärareseminariet derstädes, f. d. musikdirektören vid Kronobergs Pension för

regemente Johan Fogelberg i underdånighet gjord ansökning, att åt honom, som vore wminariääfödd

den 30 Maj 1806 och i mera än 46 år nästan oafbrutet uppehållit omförmälda ''^addera °

musik- och sångläraretjenst, hvarå han af Domkapitlet erhållit konstitutorial den 9

Juli 1866, måtte af allmänna medel beredas en hans nu innehafvande lön motsvarande

pension af 1,000 kronor om året, att från och med månaden näst efter den, i hvilken

afsked blefve honom beviljadt, utgå under hans återstående lifstid; varande af sökanden

dervid anfördt, att han, förutom den honom enligt nådiga brefvet den 21 Mars

1873 vid afsked från musik- och sånglärarebefattningen vid allmänna läroverket i

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Nionde hnfvudtiteln: bil. 5.

Vexiö tillagda pension af 1,000 kronor ur Yexiö stifts emeritikassa, åtnjöte från

arméns pensionskassa 180 kronor och från Kronobergs regementes officerscorps’ kassa

110 kronor, allt för år räknadt, men att dessa pensionsbelopp under inga förhållanden

vore tillräckliga för hans och hans familjs uppehälle; och hade Domkapitlet, med

vitsordande att sökanden med aldrig svikande trohet och nit på ett högst förtjenstfullt

sätt utöfvat sin ifrågavarande befattning samt att hans anhållan vore af verkligt

behof framtvingad, till densamma tillstyrkt nådigt bifall.

Uti infordradt underdånigt utlåtande både Statskontoret anfört, att sökandens

aflöning såsom lärare i musik och sång vid folkskolelärare seminariet i Yexiö utgjordes

af arfvode till belopp af 750 kronor med deri jemlikt nådiga brefvet den 13 December

1878 medgifven förhöjning af 250 kronor eller tillsammans 1,000 kronor; att någon rättighet

till pension icke vore i författningarne medgifven musik- och sånglärare vid folkskolelärareseminarierna,

men att Statskontoret, med afseende å Fogelbergs långvariga

och väl vitsordade tjenstgöring och då han nu vid hög ålder samt, enligt hvad bilagdt

läkarebetyg utvisade, tilltagande döfhet och bräcklighet icke längre kunde fullgöra

sina åligganden, ansåge, att pensionsförmån å allmänna indragningsstaten borde honom

beredas till belopp, motsvarande den nuvarande afiöningen, eller 1,000 kronor årligen.

Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde Statsrådet, att Kongl.

Maj:t täcktes hos Riksdagen gorå framställning derom, att Fogelberg må från och

med månaden näst efter den, i hvilken afsked från nämnda befattning honom beviljas,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension

af 1,000 kronor.

[11.] Vidare hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

Understöd åt att, i likhet med hvad under flera föregående år egt rum, å allmänna indragningsäldre

behof- staten måtte äfven för år 1891 anvisas ett anslag af 10,000 kronor, att, enligt de

slcolelärare Ilarmare bestämmelser Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela, användas till understöd

af högst 250 kronor åt sådane äldre behöfvande folskolelärare, hvilka oförvitligen

skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.

I denna hemställan förenade sig Statsrådets öfrige ledamöter.

Hvad Statsrådet beträffande de under nästföregående tre

punkter upptagna ärenden i underdånighet tillstyrkt och hemstält

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla; och

skulle protokollsutdrag härom till Finansdepartementet öfverlemnas

för behörigt iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering

af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Gustaf Norström.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: Ml. 6.

31

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott den 16 November

1889.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

. Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAT).

Chefen för landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Friherre Palmstierna föredrog

i underdånighet:

Departementschefen föredrog vidare:

22:o.

Direktionens öfver arméns pensionskassa underdåniga skrifvelse den 18 September

1889 angående beloppet af det kreditiv, som för år 1891 kan blifva erforderligt dels

till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering och dels till fyllnadspensioner

för arméns befäl och underbefäl med vederlikar.

[14.]

Kreditiv för

uppehållande

af arméns

pensionskassas

egen

pensionering.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Nionde hufvudtiteln: bil. 6.

Departementschefen anförde dervid:

“Direktionen öfver arméns pensionskassa erinrar uti sin ifrågavarande underdåniga

skrifvelse, att, då eu börjande utjemning i förhållandet mellan tillkomst och

afgång bland pensionstagarne synts hafva inträd t, direktionen, hvad anginge år 1890,

ansett ett kreditivbelopp, som med endast 50,000 kronor öfverstege det föregående

årets, eller 1,375,000 kronor vara erforderligt. Enligt hvad direktionen förmäler hade

den emellertid dervid icke tagit i beräkning, att den allmänna räntan skulle, såsom

sedermera inträffat, fortfarande falla. Och då derigenom en sådan minskning i pensionskassans

inkomster egt rum, att, på sätt direktionen yttrar, det med största sannolikhet

synes direktionen vara att befara, att de för innevarande och nästkommande

år beviljade kreditivbeloppen icke blifva för det afsedda ändamålet fullt tillräckliga,

anser direktionen förhöjningen i anslagssumman för år 1891 icke kunna beräknas

lägre än till 75,000 kronor, hvadan direktionen hemställer, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes under vanliga vilkor af Riksdagen i förevarande afseende äska ett belopp af

1,450,000 kronor.

Jag finner väl den förhöjning i kreditivet för år 1891, som nödvändiggöres

af den småningom fortgående stegringen i antalet pensionärer på ny stat, icke kunna

beräknas lägre än för nästkommande år eller till 50,000 kronor. Hvad åter angår

direktionens förslag, att en förhöjning härutöfver skulle ega rum för att lemna direktionen

tillfälle fylla den brist i kreditiven för innevarande och nästa år, som i följd

af räntans fallande och den deraf beroende minskningen i kassans egna inkomster

förväntas uppkomma, anser jag mig böra erinra, att någon utredning om beloppen

af nämnda brist nu ej föreligger. Och då, för den händelse sådan verkligen skulle

uppstå, direktionen torde kunna med omhänderhafvande medel för tillfället fylla densamma,

synes mig hvad direktionen härom anfört nu ej böra föranleda till kreditivets

höjning, helst inom en jemförelsevis ej aflägsen framtid jemvigt mellan afgående och

tillkommande pensionärer torde vara uppnådd och hinder icke lärer möta att, sedan

höjning af kreditivet i och för pensioneringens upprätthållande sålunda icke vidare

erfordras, bereda tillgångar för den ifrågavarande bristens täckande.

Jag tillstyrker alltså, att höjningen i kreditivet för 1891 utöfver det belopp,

som bestämts för 1890 års kreditiv, må beräknas till endast 50,000 kronor, och

hemställer vid sådant förhållande, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1891 anvisa ett kreditiv af 1,425,000 kronor att användas

dels till upprätthållande af a,rméns pensionskassas egen pensionering med nu

fäststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att afstå det för året

densamma tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna,

och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända

grunder för sådana pensioners utgående,

äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen under år 1890 anslagna

medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering användas."

s. 33 Kontrollera mot PDF

1

ledamöter.

Nionde hufvudtiteln: bil. 6. 33

denna hemställan åt departementschefen instämde Statsrådets öfrige

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad

Statsrådet sålunda hemstält; och skulle utdrag af detta protokoll

meddelas Finansdepartementet till ledning vid uppgörande af

förslag till reglering af utgifterna under riksstatens nionde

hufvudtitel.

Ex protocollo:

Emil Hallgren.

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Smil. 1 Åfd.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

1

Finansplanen.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Mafit Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 11

Januari 1890.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerbep.g,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Härefter yttrade departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen:

De anslag, Eders Kong! Maj:t på de särskilda departementschefernas

föredragning beslutat äska af riksdagen för år 1891, utgöra sålunda:

Bil. till Rilcsd. Prot. 1890. 1 Samt. 1 Afd. 1

Sammanfattning

af

utgifterna

under hufvudtitlarne.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Fiiicinsp 1 allen: statsrådsproto kollet.

Anslag utom

hufvudtitlarne■
-

I hufvudtiteln: ordinarie................................................ kronor 1,320,000: —

II

11

ordinarie:

kronor

3,851,066

—-

extra:

11

151,434

11

4,002,500: —

III

11

ordinarie:

11

613,800

—

extra:

11

4,500

11

618,300: —

IV

11

ordinarie:

11

20,952,800

—

extra:

11

2,127,000

11

23,079,800: —

V

V

ordinarie:

11

6,230,300

—

extra:

11

2,682,000

11

8,912,300: —

VI

11

ordinarie:

11

4,732,077

—

extra:

11

2,194,923

11

6,927,000: —

VII

11

ordinarie:

11

16,153,466

—

extra:

11

875,734

11

17,029,200: —

VIII

11

ordinarie:

11

11,845,061

—

extra:

11

1,679,339

11

13,524,400: —

IX

11

ordinarie:

11

2,914,300

—

extra:

V

1,425,000

11

4,339,300: —

kronor 79,752,800: —

Vidare bör jag erinra derom, att Eders Kongl.

Maj:t, som förut denna dag på föredragning af chefen

för Civildepartementet besluta föreslå Riksdagen att

för år 1891 anvisa till anskaffande af ny rörlig materiel

vid statens trafikerade jernvägar 1,300,000

kronor samt till fortsättning af arbetena å stambanan

till Vännäs och anskaffande af rörlig materiel till

bansträckan Ånundsjö—Vännäs samt till påbörjande

af arbetena å banan till Ofver-Luleå 4,665,000 kronor,

tillika i fråga om sättet för anskaffande af härför

erforderliga medel beslutit föreslå Riksdagen att

till utgående under år 1891 utom hufvudtitlarne å

riksstaten anvisa:

till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens

trafikerade jernvägar om
förmälda

belopp............... kronor 1,300,000: —

„ fortsättning af arbetena å

stambanan till Vännäs

och anskaffande af rörlig

Transpoi’t kronor 1,300,000: —

kronor 79,752,800:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet. 3

Transport kronor 1,300,000:— kronor 79,752,800: —

materiel till bansträckan

Anundsjö—Vännäs samt

till påbörjande åt arbetena

å banan till Ofver
Luleå.

.................................„_2,000,000: — ,, 3,300,000:-

Fullmäktige i Riksgäldskontor hafva i skrifvelse

den 12 sistlidne December, som torde få biläggas

dagens protokoll, lemnat uppgift å de Riksgäldskontorets

utgifter för år 1891, hvilka böra i

riksstaten uppföras. Enligt denna fullmäktiges beräkning

utgöra dessa siffror:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar

m. m., förslagsvis ...............kronor 616,200: —

annuiteter å de fonderade statslånen

samt räntor å öfrig statsskuld

kronor 12,450,620: —

efter afdrag af

de till Riksgäldskontoret

ingående

rånte- och kapitalafbetal
ningar

kronor 2,722,420: —

förslagsvis ................................. „__9,728,200: — „ 10,344,400:-

Enligt hvad Riksdagen i underdånig skrifvelse

den 11 Maj 1888 anmält, har Riksdagen, som beslutit,

att för inrymmande af Riksdagen, Riksgäldskontoret

och Justitieombudsmansexpeditionen samt af

Riksbanken skulle uppföras tvenne skilda byggnader

å vestra delen af Helgeandsholmen, i sammanhang

härmed fattat beslut om bildande af en byggnadsfond

för riksdags- och riksbankshus, hvaruti skulle

ingå dels den för uppförande af nytt riksdagshus bildade

fonden, då uppgående med räntor till 2,900,000

kronor, dels de till nytt hus för Riksbanken afsätta

1,500,000 kronor, dels af sådana medel i Riksbanken,

som blifvit afsätta för inlösen af gamla sedlar,

Transport kronor 93,397,200: -

Riksgälds
lcontorets
ställning.

Afsättning

till byggnadsfonden

för

riksdags- och

riksbankshus.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Inlösen af

skattefrälseräntor

in. in.

4 Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 93,397,200: —

en summa af 255,000 kronor, dels ock under 7 års

tid årligen ett anslag af 250,000 kronor eller tillsammans

1,750,000 kronor, hvarigenom denna byggnadsfond

skulle uppbringas till en totalsumma af

6,405,000 kronor. I öfverensstämmelse härmed har

Riksdagen af nyssnämnda 1,750,000 kronor på extra

stat för hvardera af åren 1889 och 1890 anvisat

ett belopp af 250,000 kronor; och bör för ifrågavarande

ändamål för år 1891 afsättas enahanda belopp

eller .......................................................................... „ 250,000: —

Summan af statsverkets utgifter för år 1891

uppgår således till ........................................................ kronor 93,647,200: —

Statsverkets tillgångar för den förevarande stats
regleringen

äro beräknade till ...................................... kronor 94,489,000: —

Efter afdrag af nyssnämnda utgiftssumma....... „ 93,647,200: —

återstår ett belopp af ................................................... kronor 841^8007^

Till inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde, som innehafves under

enskild eganderätt, samt arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom

äro anvisade:

i 1887 års riksstat ...................................

.......... kronor

800,000: —

„ 1888 „ „ ....................................

.......... 11

1,000,000: —

„ 1889 „ „ ....................................

.......... 11

1,000,000: —

„ 1890 „ „ .....................................

.......... 11

100,000: —

således för ändamålet sammanlagdt .........

......... kronor

2,900,000: —

Då jag vid anmälan af statsregleringen för innevarande år hemstälde,

att till inlösen af skattefrälseräntor m. m. måtte afsättas nyssnämnda belopp,

100,000 kronor, var af det inom den stadgade preskriptionstiden, 1888 års

utgång, till inlösen anmälda, till 3,034,769 kronor 50 öre beräknade räntebeloppet

en icke obetydlig del ännu icke inom Kammarkollegium pröfvad.

Som flera af de anmälda räntorna kunde förutsättas vara af beskaffenhet

att icke böra till statsverket inlösas, ansåg jag antagligt, att det belopp, som,

utöfver förut anvisade 2,800,000 kronor, skulle för ändamålet (erfordras, icke

skulle komma att synnerligen mycket öfverstiga nyssnämnda 100,000 kronor.

Enligt hvad Statskontoret i den underdåniga berättelsen angående statsverket

anmält, har emellertid under tiden till och med utgången *af sistlidne

November månad granskning egt rum af till Kammarkollegium

inkomna anbud om inlösen af skattefrälseräntor in. m., hvilkas slut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet. 5

summa dervid uträknats till 3,055,982 kronor 25 öre, och utgjorde

ungefärliga lösesuminan för skattefrälseräntor, om hvilkas inlösen anbud

ytterligare blifvit gjorda, men då ej ännu granskats, 18,395 kronor 25

öre. Sammanlagda beloppet af de till inlösen hembjudna räntor och

öfnga utskylder af nu ifrågavarande slag skulle alltså utgöra 3,074,377

kronor 50 öre. Med afseende härå hemställer jag, att, utöfver det förut

för ändamålet anvisade belopp af 2,900,000 kronor, må af öfverskotten å

1891 års statsreglering till inlösen af skattefrälseräntor m. m. afsättas

170,000 kronor, hvarefter summan af de afsättningar, som för dylik; inlösen

egt rum, skulle komma att uppgå till 3,0/0,000 kronor. Om tilläfventyrs

något mindre belopp ytterligare skulle varda för enahanda ändamål erforderligt

lärer detsamma höra af Statskontoret förskjutas för att derefter hos Riksdagen

till ersättande anmälas, hvaremot vidare afsättning af medel å riksstaten

för ändamålet ej kommer att erfordras.

Med afseende derå att frågorna om lagstiftning angående försäkring

för olycksfall i arbetet och angående sjukkassor nu så fortskridit, att förslagrörande

dessa ämnen snart torde kunna föreläggas Riksdagen, har Hans

Excellens Herr Statsministern i ett förut denna dag afgifvet, af Statsrådets

Övriga ledamöter biträdt och af Eders Kongl. Maj:t i nåder gilladt anförande

förklarat sig anse, att af det befintliga öfverskottet å 1891 års statsreglering

medel borde afsättas till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande, särskilt med afseende å sådana förestående

utgifter, som närmast hafva karakteren af organisationskostnader.

Innan de ifrågavarande lagförslagen ännu föreligga färdiga, är jag naturligtvis

icke i tillfälle att meddela någon fullständig utredning rörande de kostnader,

som en lagstiftning i omförmälda syfte kan komma att medföra. Jag

anser mig emellertid, efter samråd med chefen för Civildepartementet, nu

kunna förorda, att för ändamalet må af öfverskottet å den förevarande statsregleringen

afsättas ett belopp af 100,000 kronor.

btatsverkets kassaförlagsfond utgjorde enligt 1888 års rikshufvudbok

vid samma års slut ........................................................ kronor 11,849,507: 27.

Till fonden har vidare afsatts:

enligt riksstaten för år 1889 ... kronor 614,000: —

1890

86,200:

700,200:

hvadan fonden vid innevarande års utgång kommer

att utgöra........................................................................... kronor 12,549,707:27.

Det har förut ansetts, att afsättningarne till kassaförlagsfonden borde

fortgå, till dess densamma uppnått ett belopp af minst 15,000,000 kronor.

I öfverensstämmelse härmed hemställer jag, att den del af det ofvan beräkBih.

till Riksd. Prof,. 1890. 1 Samt. 1 Afd. 2

Afsättning

till underlättande

af

åtgärder för

arbetares

olycksfallsförsäkring

och sjukkassors

bildande.

Statsverkets

kassaförlags
fond.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Disposition

af bespafingarne

å Imfvudtitlarne.

Utgifter

utom riksstaten.

6 Finansplanen: statsrådsprotokollet.

nade öfverskottet för år 1891, som återstår efter frånräknande af de föreslagna

afsättningarne till inlösen af skattefrälseräntor m. m. samt till underlättande

af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande,

eller 571,800 kronor, må afsättas till statsverkets kassaförlagsfond,

hvilken, i händelse af bifall härtill, skulle vid 1891 års slut uppgå till

13,121,507 kronor 27 öre.

I sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag till riksstat

torde Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att vid statsregleringen

för år 1891 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna

grunder i afseende å dispositionen af besparingarne å hufvudtitlarne fortfarande

må blifva gällande.

Utom de af föregående Riksdagar å Riksgäldskontoret anvisade utgifter,

att utgå under år 1891, hvilka finnas upptagna i fullmägtiges vidfogade

förslagsberäkning för nämnda år och äro afsedda att bestridas åt

upplänga medel, nemligen för bidrag till odlingslånefonden och för enskilda

jernvägsanläggningars understödjande genom lån, lär genom upplåning äfven

böra betäckas det anslag, Eders Kongl. Maj:t denna dag, på föredragning

af chefen för Civildepartementet, besluta att af Riksdagen äska till fortsättning

af arbetena å stambanan till Vännäs och anskaffande af rörlig materiel

till bansträckan Anundsjö—Vännäs samt till påbörjande af arbetena

å banan till Öfver-Luleå, i den mån för detta anslag tillgång icke blifvit

beredd å riksstaten. Då af ifrågavarande anslag, 4,665,000 kronor, ett belopp

af 2,000,000 kronor enligt Eders Kongl. Maj:ts beslut äskas att utgå

å riksstaten utom hufvudtitlarne, hemställer jag följaktligen, att Eders Kong!.

Maj:t må föreslå Riksdagen att till utgående från Riksgäldskontoret anvisa

återstoden af nyssberörda anslagsbelopp eller 2,665,000 kronor.

Uppå Statsrådets tillstyrkande behagade Hans Maj:t

Konungen bifalla hvad departementschefen sålunda hemstält

och åt honom uppdraga att, sedan han erhållit protokollsutdrag

om hvad som efter de öfriga departementens

föredragning blifvit beslutadt med afseende å statsregieringen,

uppsätta och till justering inför Kongl. Maj:t anmäla

förslag till nådig proposition angående statsverkets

tillstånd och behof i enlighet med Kongl. Maj:ts nu i ämnet

fattade beslut.

Ex protocollo:

Adolf von Hofsten.

STOCKHOLM, ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKEEI-AKTIEBOLAG, 1890.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. I

Bil. Litt. B.

Till Herr Statrådet och Chefen för Kongl. Finansdepartementet.

Med anledning af Eder skrifvelse den 11 nästlidne November

hafva Fullmäktige i Riksgäldskontoret låtit upprätta och få härmed till

Eder öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräkningar öfver Riksgäldskontorets

sannolika ställning vid slutet af hvartdera året 1889 och

1890 samt redan nu påräkneliga inkomster och utgifter år 1891.

I dessa beräkningar äro såsom vanligt, ej upptagna inkomster,

utgifter och behållningar för de särskildt förvaltade fonderna, nemligen

jernvägshypoteksfonden samt de fonderade lånens liqvidations- och

amortissementsfonder; och enär de utgifter, som af upplåningen för

jernvägshypoteksfonden föranledts, böra med de till fonden ingående

rånte- och kapitalbetalningar bestridas, finnes i beräkningarne ej bland

utgifterna uppförd den andel af annuiteten för 1878 års statslån, som

belöper å de återstående obligationer af nämnda lån, genom hvilkas

försäljning medel till utlåningen från jernvägshypoteksfonden anskaffats

och hvilkas valuta ännu för fondens räkning användes.

Stockholm den 12 December 1889.

ALB. ANDERSON. PER SAMZELIUS. J. NORDENFALK.

ER. GUSP. BOSTRÖM. EDW. SEDERHOLM. CLAES WERSÄLL. OTTO M. HÖGLUND.

P. R. Rabe.

Eib. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfyer Riksgäldskontorets Inkomster och

Riksgäldskontorets kassabehållning den 12 December

1889 ............................................................................... 338,093:2 9

Kapitalfordran för tills vidare förräntade medel:

emot uppköpta obligationer............ 561,000: —

reverser och depositionsbevis 3,896,000: —

Anvisningar i utländska valutor att

användas till annuitetsliqvider år

1890 .................................................... 1,950,400: — 6,407,400: —

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda

föremål anvisade låneunderstöd ............................ 1,462,300: —

Ersättning af statsverkets medel:

för af Riksgäldskontoret utbetaldt tomtregle
ringslån

till staden Luleå ............ 100,000: —

ränta å utgifna belopp för odlings
lånefonden.

...................................... 72,559:51 172,559:51

6,745,493

29

1,634

,859151

Transport J8,380,352(8oj

s. 3 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i|Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 3

Utgifter från och med den 12 December 1889 till samma års slut.

Utgifter:

Riksdags-, kyrkomötes- och revisionskostnader

Kostnader för Riksdagens hus och bibliotek......

| Förvaltningskostnader vid Riksgäldskontoret.

45,000

2,000

5,500

Å 1889 års anslag till ränta för 1887 års 3xeT 0/0-lån,

återstoden...................................................................... 16,812: —

i Ränta å gamla 5 °/0-lånet, å konung Carl XIII:s

liemgiftskapital samt å Göta kanals reparationsfond

................................................................................ 9,153: 8:

52,500

| Köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter .

| Vid 1879 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret

anvisadt anslag, högst 4,000,000 kronor,

för inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby jernväg,

återstoden ........................................................

Vid 1885 års riksdag till utgående under år 1887

anvisade medel, 2,350,300 kronor, för jernvägens

mellan Hudiksvall och Näsviken inköp och ombyggnad

m. m., återstoden af det för inlösen af

i jern vägen intecknade obligationer anvisade beloppet,

105,624 kronor 7 öre, ..............................

25,965

24,075

730: 31

8 3

5,624: 07

Låneunderstöd för enskilda jernväg ar:

ur 1881 års fond för år 1886 anvisade 1,000,000

kronor, återstoden........................................................ 3,802: 0 6 j

ur 1886 års fond för år 1889 anvisade dito dito 435,294: — \ 439^096

6,354

Transport j 547,992

38

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Summa kronor [8,38.0

s. 5 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 5

O äling slånefonden:

vid 1883 års riksdag anvisade medel:

återstoden af 1887 års anslag,

821,695:47, .................................... 221,695:47

1888 års anslag...... 1,000,000: —

efter afdrag af för sistnämnda

år beräknade,

till Kongl.

Statskontoret inflytande

annuite
171,

500: — 828,500:

ter å odlingslån...

vid 1888 års riksdag anvisade medel:

1889 års anslag............................... 1,000,000:

efter enahanda afdrag .............. 170,000:

Beräknad behållning vid 1889 års slut

Transport

1,050,195: 4 7

547,992

08

830,000:

1,880,195 47

;5,952,165|25

Summa kronor 18,380,352j8 0

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1890 års början

5,952,165

25

Inkomster:

j Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade

låneunderstöd .............................................. 2,454,000: —

I Afbetalningar å lån till undsättningar inom Kronobergs

och Kalmar län i anledning af 1868 års

missväxt .................................................................... 1,120: —

| Ränta å 1885 —1890 års hela anslag för odlings
lånefonden

............................................................... 167,800: —

Genom förräntande af innestående behållningar...... 50,000: — 2,672,920

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1890 upptagna riksdags- och revisionskostnader,

aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade

lånen samt räntor å öfrig statsskuld............... 12,971,920: •—

efter afdrag af den för Riksgäldskontoret under

samma tid beräknade inkomst af ränteoch

kapitaliubetalningar ............................. 2,672,920: —

Upplåning :

Vid 1889 års riksdag beräknad återstående upplåning för samma

och föregående år .................................................. 2,899,632: 74

10,299,000

Transport 2,899,632: 74 118,924,085(25

s. 7 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 7

Inkomster och Utgifter år 1890.

1

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt

aflöning ar:

''

riksdags- och revisionskostnader ...

500,000: —

kostnader för Riksdagens hus.........

12,000: —

„ „ „ bibliotek

2,000: —

löner, arfvoden och expenser vid

Riksgäldskontoret .........................

64,907: 50

löner på indragnings- och pensions-

stat vid dito ...............................

15,492: 50

|

aflöning, resekostnad och expenser

för justitieombudsmannen och

hans expedition ...........................

21,800: —

616,200: —

Annuiteter och räntor:

till Hans Maj:t Konungen ...............

300,000: —

anslag till ränta och Kapital.

Ränta.

amortissement

för 1860årslån emot

premieobligationer 141,111: n

151,888: 89

,, 1875 års lån emot

4V2 °/0 obligatio-

ner ........................... 224,800: —

1,566,432: 22

„ 1878 årslån emot

4°/0 obligationer .. 255,692: 8 0

594,660: io

Transport 621,603: 91 2,312,981: 21

916,200: - |

i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret sirande ang. Riksgåldskontorets ställning.

Transport 2,899,632: 74

Vid 1889 års riksdag medgifven återstående upplåning

för år 1890:

för stambanan norr om Sollefteå 2,600,000: —

till låneunderstöd för enskilda jern
vägar

.................................................. 1,000,000: — 3,600,000: —

Till betäckande af motstående utgifter från odlings
lånefonden

.................................................................. 854,140: —

18,924,085

25

7,353,772: 74

som minskas med:

dels redan verkstäld upplåning, för

influten valuta genom sålda 36/10

°/0 obligationer af år 1887 ...... 3,269,841: 2 5

dels från jernvägshypoteksfonden

återförda medel ...........................

och dels med det af Oscarshamns

stad återbetalda lånebelopp, enligt

§ 5 i Riksgåldskontorets

reglemente af år 1889, ............... 69,159: 78 3,723,152: 7 8 3,630,619 9 c

384,151: 7 5

Summa kronor j22,554,705j2lj

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 0

Kapital. Kanta.

Transport 621,603:91 2,312,981:21 916,200: —

för 1880 års lån emot

4°/0 obligationer... 1,089,000: — 4,464,900: —

„ 1886 års lån emot

31 /% obligationer

........................... 160,000:-— 1,745,536: 85

,, 1888 års lån emot

3°/ö obligationer... 800,000: —

till amortering å

statsskulden enligt

§ 3 i reglementet 85,333: 3 3

kronor 1,955,937: 24 9,323,418: 06 11,279,355: 30

anslag till ränta å 1887 års lån emot 36/10°/0

obligationer.

631,314:

ränta å medgifven och beräknad, men ännu

icke verkstäld upplåning ....................................... 130,000: —

ränta å gamla 5°/0-lånet, å konung Carl XIII:s

hemgdftskapital samt å Göta kanals reparationsfond".

......................................................................... 15,050: 7 0 j 12,971,9.20

Återbetalning af till Riksgäldskontorets förvaltning från Kong!

Statskontoret öfverlemnad kassabehållning................................

1,450,000!-

Vid 1888 års riksdag anvisade medel för o äling slånefonden:

1890 års anslag........................................................... 1,000,000:

efter afdrag af för sistnämnda år beräknade, till

Kong! Statskontoret inflytande annuiteter å

odlingslån............................................................. 145,860:

Vid 1889 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret under

år 1890 anvisade utgifter:

till fortsättning af arbetena å stambanan norr

om Sollefteå..............................t.................................. 2,600,000:

tomtregleringslån åt Umeå stad .............................. 200,000:

854,140-

2,800,000:—;

i,ooo,ooo|-

Lån ur 1886 års fond för enskilda jern vägar, 5,000,000 kronor,

för år 1890 anvisade .......................................................................j

•Beräknad behållning vid 1890 års slut ...............................................i 3,478,645j211

Summa kronor j 22,554,705|21|

Bill. till liilcsd. Prof. 1890. I Sami- 1 Afd. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1891 års början

Inkomster:

3,478,645

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål an-!

visade låneunderstöd .............................................. 2,521,300: —

Afbetalningar å lån till undsättningar inom Kronobergs

och Kalmar län i anledning af 1868

års missväxt ............................................................... 1,120: •— |

Ränta å 1885—1891 års hela anslag för odlings
lånefonden

................................................................. 200,000: — j 2,722,420

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1891 upptagna riksdags- och revisionskostnader,

aflöningar m. in. äfvensom annuiteter å de fonderade!

lånen samt räntor å öfrig statsskuld.............. 13,066,820: — j

efter afdrag af den för Riksgäldskontoret

under samma tid beräknade inkomst af

ränte- och kapitalinbetalningar .................. 2,722,420:— 10,344,400

Upplåning till betäckande af motstående utgifter från odlings
lånefonden.

..............................................................................................j 871,500

21

Transport 17,416,965 2lj

s. 11 Kontrollera mot PDF

finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 11

Inkomster och Utgifter år 1891.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt afiöningar:

riksdags- och revisionskostnader...... 500,000: —

kostnader för Riksdagens hus ........ 12,000: —

,, „ ,, bibliotek 2,000: —

löner, arfvoden och expenser vid

Riksgäldskontoret ........................... 64,907: 5 0

löner på indragnings- ochpensions
stat

vid dito .................................... 15,492: 5 0

aflöning, resekostnad och expenser

för justitieombudsmannen och hans

expedition ........................................... 21,800: —

616,200: —

Annuiteter och räntor:

till Hans Maj:t Konungen ....................................

anslag till ränta och Kapital. Ränta.

amortissement

för 1860 års lån emot

premieobligationer 131,111:11 161,888: 89

„ 1875 års lån emot

4x|ä “^obligationer 224,800:— 1,566,432:22

„ 1878 års lån emot

4°|0 obligationer ... 265,862: 40 584,228: 99

„ 1880 års lån emot

4°|0 obligationer ... 1,197,900: — 4,419,162: —

_Transport 1,819,673: Öl 6,731,712: 10

300,000: —

916,200: —

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport

17,416,965

Summa kronor

s. 13 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontorefc yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 13

Kapital. Kanta.

Transport 1,819,673: 51 6,731,712: 10 916,200: —

för 1886 års lån emot

3j|2 °j0 obligationer 160,000: — 1,745,556: 36

„ 1888 års lån emot

3 u|0 obligationer ... 800,000: —

till amortering å statsskulden

enligt § 3

i reglementet......... 85,333:3 3

kronor 2,065,006: 8 4 9,277,268: 4 6 11,342,275: 3 0

anslag till ränta å 1887 års lån emot 36|10 °|0

obligationer .............................................................

ränta å medgifven och beräknad, men ännu icke

verkstäld upplåning ..............................................

ränta å gamla 5°|0-lånet, å konung Carl XIII:s

hemgiftskapital samt å Göta kanals reparationsfond

..............................................................

631,314: —

162,000: —

15,030: 70

13,066,820

Vid 1888 års riksdag anvisade medel för o äling slånefonden:

1891 års anslag ......................................................... 1,000,000: —

efter afdrag af för sistnämnda år beräknade,

till Kong], Statskontoret inflytande annuiteter

å odlingslån......................................... 128,500: —

871,500

Lån ur 1886 års fond för enskilda jernvägar, 5,000,000 kronor,

för år 1891 anvisade ...................................................................

Beräknad behållning vid 1891 års slut ................................................

Summa kronor

1,000,000

2,478,645!

17,416,965''

21

21

opaginerad Kontrollera mot PDF

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1889.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsverk spropositionens j rotering.

Protokoll öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen

i Statsrådet å Stockholms slott den 14 Januari 1890.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkekhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstiekna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen uppläste till

justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade, af

Statsrådet enhälligt tillstyrkta beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts

nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och

behof.

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Statsrådets

underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag,

sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och skulle

i enlighet dermed omförmälda nådiga proposition till

Riksdagen aflåtas.

In fidem

G. Louis De Geer.

Bill. till Riksd. Frot. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.