Sök i Ratio Lex

Angående jemkning af den på hemman å landet hyllande inqvarteringsbörda

7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1890:10, Angående jemkning af den på hemman å landet hyllande inqvarteringsbörda

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

9

N:o 10.

Kong!,. Maj:ts nådiga ''proposition till Riksdagen angående jemkning

af den på hemman å landet hyllande inqvarteringsbörda;

gifven Stockholms slott den 20 december 1889.

Sedan Kongl. Maj:t funnit det af Riksdagen genom skrifvelse

den 23 februari 1887 öfverlemnade förslag till lag angående jemkning

af den på hemman å landet hyllande inqvarteringsbörda under fredstid

icke kunna oförändradt godkännas, har nytt förslag till författning i

ämnet blifvit utarbetadt; och vill Kongl. Maj:t, under åberopande af

bifogade statsrådsprotokoll öfver finansärenden för denna dag, härmed

föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående jemkning af den på hemman å landet livilande inqvarteringsbörda.

Med ändring af hvad särskilda författningar innehålla stridande

mot denna lag förordnas som följer:

Den egare och innehafvare af vissa hemman å landet för närvarande

tillkommande frihet från skyldigheten att efter lagstadgad

grund lika med öfriga hemman deltaga i utgörande af inqvartering

skall från och med den 1 januari 1891 upphöra att gälla; dock vare

de, hvilka ega åtnjuta de genom presterskapets privilegier förunnade

förmåner, ej pligtige att i inqvarteringsskyldighetens utgörande deltaga

i vidsträcktare mån än som med samma privilegier må vara

förenligt.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

Bill. till Biksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 6 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 10.

Utdrag af protokollet öfver finans ärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 20

december 1889.

N ärvarand e:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Wennerbekg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

36:o.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen anförde

i underdånighet:

»I underdånig skrifvelse den 23 februari 1887 har Riksdagen

anmält, att Riksdagen med anledning af gjord framställning i ämnet

för dess del antagit ett förslag till lag angående jemkning af den på

hemman å landet hyllande inqvarteringsbörda under fredstid, hvilket

förslag är af följande lydelse:

“Lag

angående jemkning af den pa hemman ä landet hvilande inqvarteringsbörda

under fredstid.

Med upphäfvande af hvad som stridande mot denna lag finnes

stadgadt ej mindre i 23 punkten af Kongl. Maj:ts förnyade qvarterordning

den 28 mars 171 y, kong], brefvet angående kungs- och ladu
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

gårdars befrielse för inqvartering den 2 november samma år, 2. och 3

punkterna i förordningen angående de friheter och förmåner, hvilka

alla de i gemen hafva att niuta, som här i riket och derunder lydande

Provincier några Meetall samt Mineral Strek och nyttiga Bergarter

uppfinna, angifva och i gång bringa, den 27 augusti 1723, 8 och 9 punkterna

af Ridderskapet och Adelns privilegier den 16 oktober 1723, 2 § i förordningen

angående hemman för Lotsarne i Riket samt hvad thermed gemenskap

hafva kan den 17 september 1783 och kongl. brefvet den 27 juni

1791 än äfven i andra allmänna författningar, förordnas som följer:

Den egare och innehafvare af vissa hemman å landet för närvarande

tillkommande frihet från skyldigheten att efter lagstadgad grund

lika med öfriga hemman under fredstid deltaga i utgörande af inqvartering

skall från och med den 1 januari 1888 upphöra att gälla; dock

vare de, hvilka ega åtnjuta de genom presterskapets privilegier förunnade

förmåner, ej pligtig^ att i inqvarteringsskyldighetens utgörande

deltaga i vidsträcktare mån, än som med samma privilegier må vara

förenligt.»

Häröfver har kammarkollegium på grund af nådig remiss afgifvit

infordradt underdånigt utlåtande, deri kollegium, efter att hafva redogjort

för de prestationer, hvari enligt §§ 52, 57 och 58 i nådiga förordningen

den 6 september 1842, om truppers och persedlars fortskaffande,

den inqvartering, som skall på landet tågande eller med marcheforcée

fortskaffad trupp hos vederbörande inqvarteringsskyldige tilldelas,

hufvudsakligen består, vidare anfört, hurusom denna så kallade

tillfälliga inqvartering ålåge på landet egare eller innehafvare af hemman

med åtskilliga tid efter annan derifrån medgifna undantag, vidsträcktare

under fredstid än under krig, och innefattande antingen

lindring uti eller befrielse från besvärets utgörande.

Lindring i besvärets utgörande under fredstid åtnjuta på grund

af 9 § i ridderskapet och adelns privilegier den 16 oktober 1723

utsockne- och frälsehemman, i det att de under fredstid taga del deruti

endast till hälften mot skatte- och kronohemman.

Från utgörande af ifrågavarande besvär under fredstid äro, såvidt

kollegium hade sig bekant, följande helt och hållet befriade, nemligen:

l:o) kungsgårdar och kungsladugårdar på grund af nådiga

brefvet den 2 november 1719;

2:o) säterier, ladugårdar, oskattlagda rå- och rörshemman samt

insockne- eller veckodagshemman jemlikt 23 punkten i förnyade qvarterordningen

den 28 mars 1719 och 8 § i ridderskapet och adelns

privilegier;

3:o) militieboställen; och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

4:o) gästgifvaregårdar, likaledes på grund af nyss åberopade

punkt i qvarterordningen;

5:o) kyrkoherde- och komministersboställen, stommar och klockarebol

enligt qvarterordningen samt 7 8 i presterskapets privilegier den

16 oktober 1723;

6:o) lotshemman på grund af 2 § i nådiga förordningen den

17 september 1783 angående hemman för lotsarne i riket med mera;

7:o) skatte- och kronobonde, som å sina egor uppfunnit mineralstreck,

jemlikt 2 och 3 punkterna i plakatet och förordningen den 27

augusti 1723 angående de friheter och förmåner, hvilka de i gemen

hafva att njuta, som hår i riket och derunder lydande provinser några

metall- samt mineralstreck och nyttiga bergarter uppfinna, angifva och

i gång bringa; uti hvilka punkter, som, om också måhända numera

icke gällande, åtminstone icke blifvit formligen upphäfda, hufvudsakligen

stadgas, att skatteman, när han påfinner guld, silfver, koppar,

qvicksilfver, tenn, bly, salt, gallmeja och stenkol, som om sin beständighet

liknelse och godt hopp gifver, skall erhålla, bland annat, frihet

från inqvartering af hemmanet och att kronobonde, som på det hemmans

egor, hvilket han bebor, dylika metall- och mineralstreck eller

fossilier, som nyss nämnts, påfinner och upptäcker, som till något beständigt

verk sta att inrättas, skall bland annat njuta frihet för inqvartering

å hemmanet;

8:o) nämndemän för den hemmansdel, de bebo, så länge de

tjenst förrätta, på grund af nådiga brefvet den 27 juni 1791; samt

slutligen

9:o) fjerdingsmärr under tjenstetid enligt 9 § i nådiga stadgan

den 1 juni 1850.

Enligt Riksdagens beslut skulle, med upphäfvande eller ändring

af ofvan omförmälda författningar, hvilka äfven i sådant hänseende

finnas uti ingressen till det framstälda lagförslaget anförda, med undantag

endast af 9 § i nådiga stadgan angående fjerdingsmän den 1 juni

1850, skyldigheten att i fredstid deltaga uti ifrågavarande besvärs utgörande

på landet utsträckas till innehafvare af alla slag utaf hemman

derstädes med undantag endast af dem, hvilkas frihet uti berörda hänseende

grundar sig på presterskapets privilegier. De skäl, Riksdagen

för. en sådan förändring anfört, har äfven kollegium ansett ega full

giltighet, hvarför kollegium för sin del icke haft något att deremot

erinra, liksom kollegium ansett, att mot förändringens genomförande

icke heller synnerligen stora svårigheter borde möta. Hvad nemligen

först beträffade säterier, ladugårdar, rå- och rörs- samt allmänna frälsehemman,

så vore dessa visserligen på grund af ridderskap^ och adelns

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o JO.

privilegier tillförsäkrade den frihet, de i detta afseende hittills åtnjutit,

hvarför den invändning härvid möjligen skulle kunna göras, att en

förändring uti nu bestående förhållanden härutinnan vore att anse

såsom en privilegiifråga och således förutsatte ridderskapet och adelns

samtycke; men då i senare tider genom lagarne den 26 september 1884

angående deltagande i tingshusbyggnad, deri 1 maj 1885 angående deltagande

i prestgårdsbyggnad och den 12 juni samma år angående deltagande

i kyrkobyggnad den vissa fastigheter på landet förut på grund

af ridderskapet och adelns privilegier tillkommande frihet i nu nämnda

hänseenden blifvit upphäfd, utan att ridderskapet, och adelns medgifvande

derförinnan inhemtats, ansåge kollegium sådant icke heller i nu

förevarande fråga behöflig!.

Hvad lotshemman anginge, skulle visserligen mot utsträckningtill

dem af skyldigheten att uti bär i fråga varande besvär deltaga

kunna erinras, att den frihet i berörda hänseende dessa hemman hittills

åtnjutit varit att anse såsom en dem medgifven ersättning för

lotsningsskyldighetens fullgörande och således icke borde kunna utan

vederbörande hemmansinnehafvares medgifvande upphöra; men då numera

till följd af väsentligen förändrade förhållanden lotshemmanens

tal betydligt minskats, har kollegium ansett här anmärkta omständighet

icke böra tillmätas så stor vigt, att densamma körnare att utgöra hinder

för ett mera fullständigt genomförande af den ifrågasatta förändringen.

Vidkommande slutligen den nämndemän och fjerdingsmän förunnade

frihet från deltagande uti inqvarteringsbesväret, syntes denna

frihet desto mindre böra längre bibehållas, som genom i senare tider

utfärdade författningar både nämndemän och fjerdingsmän fått sig tillerkänd

rätt till ersättning för flerahanda förrättningar samt, hvad sär

skildt nämndemän anginge, vid det förhållande att äfven andra än

hemmansegare numera kunde väljas till nämndemän, en särskild förmån

skulle genom bibehållandet af ifrågavarande frihet tillkomma de nämndemän,

som vore hemmansegare, och, hvad fj er di ngsmännen beträffade,

friheten i berörda afseende icke tillkomme andre än sådane, som efter

omgång hemmanen emellan denna befattning utgjorde.

Genom bifall till Riksdagens förevarande förslag oförändradt

skulle emellertid, enligt kollega uppfattning, en oegentlighet kunna

uppstå, hvarpå kollegium ansett sig böra fästa Eders Kongl. Maj:ts

uppmärksamhet. Såsom förut blifvit erinradt, fullgöres nemligen inqvarteringsskyldigheten

på landet olika i fredstid och under krig, i det

att den frihet från eller lindring uti deltagandet i detta besvär, som

under fredstid eger rum, i de flesta fall upphör i krigstid, till följd

hvaraf endast lotshemman, krono- och skattebonde, som uppfunnit mi
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 10.

neralstreck, så framt ens någon på sådan grund tillkommen frihet

ännu finnes bevarad, samt nämnde- och fjerdingsmän för deras åboende

hemmansdelar äro äfven under krigstider från ifrågavande besvär befriade.

Med en följdrigtig tillämpning af Riksdagens förslag skulle

således, enligt hvad kollegium erinrar, kunna inträffa, att hemman, som

i enlighet med den af Riksdagen föreslagna förändringen fått sig ålagdt

att under fredstid deltaga uti inqvarteringsbesväret, under krigstid

deremot, då dess biträde härvid väl kunde antagas vara mera behöflig!,

skulle komma att få njuta sin på äldre författningar grundade frihet i

berörda afseende till godo. Till förekommande af en sådan oegentlighet

har det synts kollegium, som borde den ifrågasatta förändringen

utsträckas äfven till krigstid samt förty såväl i lagförslagets rubrik

som i lagtexten orden »under fredstid» utgå.

Lika med Riksdagen finner jag en jemkning i den hemman på

landet åliggande skyldighet att till inqvartering mottaga tågande trupper

vara af förhållandena påkallad. Endast i fråga om åtgärdens utsträckning

äfven till lotshemman, för hvilkas innehafvare befrielsen från inqvarteringsbördan

varit att anse såsom vederlag för lotsningsskyldighetens

fullgörande, skulle, såsom ock kammarkollegium erinrat, någon

betänklighet kunna anses möta, men då ifrågavarande hemman i allmänhet

torde vara belägna i skärgården eller eljest i sjökanten och

utgörande af inqvartering derför endast sällan torde för dem förekomma

samt lotshemman i allt fall för det dem åliggande särskilda besvär

åtnjuta åtskilliga friheter af större betydelse än den ifrågavarande,

torde nämnda betänklighet icke böra tillerkännas afgörande vigt.

Den ifrågasatta jemkningen i inqvarteringsbördan synes mig likväl

böra genomföras på sådant sätt, att den af kammarkollegium påpekade

oegentligheten undvikes; och har jag derför i öfverensstämmelse med

hvad kammarkollegium anfört utarbetat ett förslag till författning i

ämnet, dervid den i Riksdagens författningsförslag förekommande vidlyftiga

ingressen, hvilken ändock icke fullständigt uppräknar alla författningar,

som genom den nya lagen komma att ändras, synts mig

lämpligen kunna förkortas.»

Departementschefen uppläste härefter omförmälda, af honom uppsatta

författningsförslag, hvilket var af följande lydelse:

Lag

angående jemkning af den på. hemman å landet hvilande inqvarteringsbörda.

Med ändring af hvad särskilda författningar innehålla stridande

mot denna lag, förordnas som följer:

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Den egare och innehafvare af vissa hemman å landet för närvarande

tillkommande frihet från skyldigheten att efter lagstadgad

grund lika med öfriga hemman deltaga i utgörande af inqvartering

skall från och med den 1 Januari 1891 upphöra att gälla; dock vare

de, hvilka eg a åtnjuta de genom presterskapets privilegier förunnade

förmåner, ej pligtig^ att i iuqvarteringsskyldighetens utgörande deltaga

i vidsträcktare mån än som med samma privilegier må vara förenligt.

Departemenschefen hemstälde derefter, att Kongl. Maj:t, med förklarande

att det af Riksdagen med underdånig skrifvelse den 23 februari

1887 öfverlemnade förslag till lag angående jemkning af den på hemman

å landet hvilande inqvarteringsbörda i fredstid icke kunde oförändradt

godkännas, ville i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga

det af honom nyss upplästa lagförslag.

Denna, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder

bifalla; och skulle nådig proposition i ämnet till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilagan Litt. — — vid

detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hjalmar Rettig.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.