Sök i Ratio Lex

Angående upphörande af den inom Kalmar stift utgående så kallade allhelgonahjelpen

7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1890:11, Angående upphörande af den inom Kalmar stift utgående så kallade allhelgonahjelpen

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj ds Nåd. "Proposition N:o 11.

N:o 11.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående upphörande

af den inom Kalmar stift utgående så kallade

allhelgonahjelpen; gifven Stockholms slott den 20 december

1889.

Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden

för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att besluta,

att den afgift, som under namn af allhelgonahjelp utgår af hvarje

skattlagdt matlag inom Kalmar stift, ej vidare skall utgöras.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o ll.

17

Utdrag

af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans May.t

Konungen i statsrådet åt Stockholms slott den 20 december

1889.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD.

34:o.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen,

anförde i underdånighet:

»Enligt den utredning, som komiterade för hospitalsväsendets

förändrade organisation meddelat i sitt den 31 december 1870 afgifna

underdåniga betänkande, har från församlingarna inom Kalmar stift

sedan äldre tider utgått en särskild afgift, den så kallade allhelgonahjelpen.

När den först tillkommit, hade, oaktadt noggranna undersökningar,

icke af komiterade kunnat utredas, men all anledning vore

till det antagande, att den förefunnits redan under katolska tiden.

Benämningen härledde sig derifrån, att församlingarnes medlemmar

allhelgonadag eller vid den tiden gifvit frivilliga gåfvor dels i spanmål,

dels i andra persedlar och dels i penningar till de fattiga. Detta

sammanskott fördelades i tre delar, en till fattiga studenter under beBih.

till Piksd. Prof. 1890. 1 Samt. 1 Afd. 6 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

nämning af territorial-stipendium, en till hospitalet i Kalmar och eu

till socknens fattiga. Vid prestmöte i Kalmar stift den 14 och 15 september

1652 hade presterskapet öfverenskommit, det allhelgonahjelpen

skulle af alla utgifvas och delas liksom förut i tre delar mellan hospitalet,

studenter och de husfattige; och ville det synas, som frågan

derom då uppkommit af den orsak, att en eller annan församling genom

sin kyrkoherde sökt undandraga sig denna delning och ansett nämnda

bidrag böra uteslutande tillfalla socknens fattiga. Allhelgonahjelpen

utgick emellertid olika inom de särskilda församlingarna, i det de flesta

erlade den med l skäppa säd eller 4 öre, andra deremot med 8 öre

och några med 1 öre, allt silfvermynt, af hvarje matlag. Uti underdånig

skrifvelse den 3 augusti 1773 hade herrar serafimerriddare anmält,

hurusom af de till dem inkomna räkningar från Kalmar hospital

inhemtades, att ganska olika tillgått med den tredjedel af allhelgonahjelpen,

som hospitalet borde undfå, i det att åtskilliga församlingar

dels ^alldeles undandroge sig denna afgift, dels icke erlade så mycket

som de borde, men att önskligt vore, att något visst härutinnan kunde

fastställas, hvarför herrar serafimerriddare i underdånighet hemstälde,

att som de flesta församlingar erlagt 4 öre silfvermynt af matlag i

stället för j- skäppa säd, Kongl. Maj:t täcktes förordna, att äfven de

öfriga borde utgöra eu lika afgift. I anledning häraf hade Kongl.

Maj:t uti nådigt bref den 17 maj 1774 funnit det vara ostridigt, att

allhelgonahjelpen af samtliga församlingar i Kalmar stift dittills bort

och framgent borde utgöras, men hvad angick det belopp, som hvarje

församling skulle erlägga, anbefalde Kongl. Maj:t konsistorium, att till

någorlunda jemlikhets vinnande församlingarne emellan höra dem samtliga

hvad viss årlig afgift hvardera till ett så kristligt behof sig för

framtiden åtaga ville och af hvad anledning en del af dem i senare

tiden kunnat sig denna skyldighet undandraga. Sedan konsistorium

till åtlydnad af denna föreskrift i underdånig skrifvelse den 15 november

1775 anmält, att de församlingar, som tillförene vägrat utgöra

förenämnda afgift, dåmera, efter det berörda nådiga bref blifvit i stiftet

kungjordt, tillika med de öfriga ingått derpå att denna allhelgonahjelp

utgöra i så måtto, att de i stället för \ skäppa säd åtagit sig

att årligen vid allhelgonatiden betala 4 öre silfvermynt af hvarje skattlagdt

matlag, ehvad de på hemmantalet vore flera eller färre, så hade

Kongl. Maj:t uti nådigt bref den 23 mars 1776 gillat berörda församlingarnes

i Kalmar stift ingångna beviljande att i stället för {- skäppa

säd årligen utgöra 4 öre silfvermynt af hvarje skattlagdt matlag till

allhelgonahjelpens utgörande, hvilket belopp efter myntevalvationen

utginge med 1 skilling banko eller 3 öre riksmynt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

I underdånig skrifvelse den 25 januari 1888 liar domkapitlet i

Kalmar anfört, att stiftets presterskap, som uppbure allhelgonahjelpen,

redovisade två tredjedelar deraf till domkapitlet, som af den ena tredjedelen

utdelade tre stipendier årligen åt studerande från stiftet vid någotdera

af rikets universitet, hvaremot den andra tredjedelen eller den

tillförene Kalmar före detta hospital tillkommande andelen,_ af domkapitlet

för länets allmänna sjukvårdsanstalter levererats till landtränteriet

i sammanhang med de kollektmedel, som presterskapet dittills

uppburit och domkapitlet jemlikt gällande instruktion för direktionerna

för länens lazarett och kurhus haft att för samma anstalter redovisa.

Då emellertid kollektör numera upphört att i kyrkorna upptagas

till förmån för lazarett och kurhus, ansåge sig domkapitlet sakna föreskrift,

huru med ifrågavarande Kalmar före detta hospital tillkommande

tredjedel af allhelgonahjelpen skulle förfaras; och har domkapitlet för

den skull anhållit om sådan föreskrift, i hvithet afseende domkapitlet

hemstält, huruvida icke samma tredjedel åt allhelgonahjelpen, uppgående

till omkring 80 kronor årligen, kunde få sammanslås med den

åt medellöse studerande anslagna andelen och gemensamt med denna

få användas till tre så kallade kollektanstipendier.

Öfver denna domkapitlets framställning hafva, efter nådig remiss,

underdåniga utlåtanden afgifvits af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Kalmar län, som dervid tillika öfverlemnat inhemtade yttranden

från flertalet af församlingarna inom den del af länet, som i

ecklesiastikt afseende tillhör Kalmar stift, af kammarkollegium samt

af statskontoret.

Af de hörda församlingarna hafva tjugufem icke haft något att

invända mot domkapitlets framställning angående förändrad disposition

af den Kalmar hospital fordom anvisade andelen af allhelgonahjelpen,

en af dessa församlingar likväl med det tillägg, att afgiften hellre

borde försvinna. Sex församlingar hafva bestämdt uttalat såsom sin

åsigt, att allhelgonahjelpen borde afskaffas, en del under bestridande

att laglig skyldighet för dem att utgöra hjelpen förefunnes.

Dessutom hafva två församlingar uppgifvit, att allhelgonahjelpen

sedan flera år tillbaka upphört att inom dessa församlingar erläggas.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har för sin del förklarat,

att, derest allhelgonahjelpen i dess helhet ansåges vara med gällande

beskattningsprinciper öfverensstämmande och böra bibehållas, Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke hade något att erinra deremot,

att den Kalmar hospital fordom tillkommande tredjedel af allhelgonahjelpen,

hvilken tillförene redovisats till serafimerordensgiliet, men på

grund af nådiga brefvet den 12 maj 1876, från och med år 1877 af

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

domkapitlet inlevererats till landtränteri! och upptagits såsom eu statsverkets

inkomst, sammansloges med den tredjedel af allhelgonahjelpen,

som vore anslagen till medellöse studerande.

Kammarkollegium har i sitt underdåniga utlåtande anfört, att då

före detta hospitalets andel i allhelgonahjelpen blifvit jemlikt föreskriften

i nådiga brefvet den 12 maj 1876 till statsverket indragen och på

sådan grund af domkapitlet i landtränteri! levererad, domkapitlets

nu gjorda framställning icke torde påkalla vidare yttrande; men att,

då allhelgonahjelpen i dess helhet syntes vara en jorden inom Kalmar

stift åliggande, ursprungligen frivillig afgift, som icke egde sin motsvarighet

inom någon annan del af landet eller grundades på gällande

allmänna författningar angående beskattningsväsendet, samt en del församlingar

jemväl påyrkat att varda befriade från utgörande af samma

afgift, kollegium trott sig böra hemställa, huruvida icke Eders Kongl.

Maj: t täcktes pröfva skäligt vidtaga sådan åtgärd, att allhelgonahjelpen

helt och hållet komme att upphöra.

Enligt hvad kammarkollegium tillika meddelat, har den till statsverket

numera indragna liospitalsfondens andel af allhelgonahjelpen

enligt 1879 års kronoräkenskaper uppgått till 84 kronor 10 öre, hvaraf,

efter afdrag af konsistorienotariens uppbördsprovision, i landtränteriet

inlevererats 79 kronor 6 öre.

Statskontoret, som ansett den efter matlag utgående allhelgonahjelpeu

icke åligga jorden, har hemstält, att domkapitlets förevarande

framställning icke måtte vinna nådigt bifall, men att åtgärder deremot

måtte vidtagas i det af kammarkollegium omförmälda syfte, hvarjemte

statskontoret meddelat, att Kalmar före detta hospitals andel af allhelgonahjelpen

från och med år 1877 ingått bland statsverkets inkomster

under titel »extra uppbörd».

Slutligen har domkapitlet lemuafs tillfälle att yttra sig med anledning

af hvad Kammarkollegium och statskontoret anfört, dervid

domkapitlet förmält sig på grund af den förebragta utredningen finna,

att domkapitlets underdåniga framställning angående sammanslagning

af den ursprungligen till hospitalet anvisade tredjedel af allhelgonahjelpen

med den till stipendier åt medellösa studerande anslagna icke

kunde bifallas.

Hvad åter beträffade den till stipendier åt medellöse studerande

anvisade tredjedelen af allhelgonahjelpen, har domkapitlet anhållit, att,

då billigheten fordrade, att dessa för ett godt och ömmande ändamål

anvisade medel icke utan vidare afskafifades, Eders Kongl. Maj:t täcktes,

derest församlingarna befriades från utgörande af äfven denna del af

allhelgonahjelpen, af statsmedel bereda motsvarande ersättning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Då jemlikt nådiga brefvet den 12 maj 1876 den Kalmar hospital

fordom anslagna tredjedel af allhelgonahjelpen blifvit jemte hospitalens

öfriga tillgångar till statsverket indragen och, enligt hvad statskontoret

meddelat, numera ingår bland statsverkets inkomster, lärer Eders Kongl.

Maj: t finna den af domkapitlet i Kalmar rörande användningen af denna

tredjedel gjorda framställning, hvilken grundat sig på antagandet, att

föreskrift saknades beträffande sättet för medlens disposition, icke till

någon Eders Kongl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Hvad åter allhelgonahjelpen i dess helhet beträffar, kan jag icke

annat än med de hörda myndigheterna instämma deruti, att denna,

endast af invånarne i en särskild landsort utgående skatt, icke öfverensstämmer

med numera antagna beskattningsgrunder. De samliällsändamål,

fattigvård och sjukvård, för hvilkas främjande skatten, till två

tredjedelar af sitt belopp, i äldre tider blifvit ålagd, tillgodoses numera

i helt annan ordning än vid tiden för skattens tillkomst och det tredje

med skatten åsyftade målet eller understöd till fattiga studerande från

orten, är icke af beskaffenhet att enligt nutida åskådningssätt böra

befordras genom obligatoriskt utkräfda skattebidrag. Vid sådant förhållande

synas mig invånarne i den nu ifrågavarande landsdelen ega

grundade anspråk att för framtiden varda fritagna från utgörandet af

allhelgonahjelpen, och anser jag mig derför böra förorda, att nådig

framställning i sådant syfte må till Riksdagen aflåtas.

Deremot kan jag’ icke till nådigt afseende förorda domkapitlets

framställning om beredande af ersättning för den del af allhelgonahjelpen,

som nu är anslagen till stipendier åt studerande från stiftet

vid rikets universitet. Huru behjertansvärdt det ändamål, för hvilket

denna del af hjelpen utgår, än må vara, kan nemligen enligt min åsigt

allhelgonahjelpens upphörande, som väl må innebära en uppfordran till

stiftets invånare att på frivillighetens väg anskaffa medel för att möjliggöra

stipendiernas fortsatta utgående, icke anses medföra förpligtelse

för staten att bereda ersättning för de tillgångar, som förut varit för

ändamålet att påräkna.

På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag, efter samråd med

chefen för ecklesiastikdepartementet, i underdånighet, att Eders Kongl.

Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att besluta, att den

afgift, som under namn af allhelgonahjelp utgår af hvarje skattlagdt

matlag inom Kalmar stift, ej vidare skall utgöras.»

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lemna bi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 11.

fall; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas

af den lydelse bilagan Lutt vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hjalmar Retlig.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.