Sök i Ratio Lex

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27

1890-01-31 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1890:27, Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

é.

N:o 27.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till. Riksdagen, angående statsbidrag

för utrotande af ollonborrarne inom Hallands

och Kristianstads län; gifven Stockholms slott den 31

januari 1890.

Under åberopande af livad bilagda utdrag af protokollet öfver

civilärenden för denna dag innehåller, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen medgifva, att af de medel, som jemlikt Riksdagens skrivelser

den 12 maj 1868 och den 6 mars 1889 blifvit stälda till Kongl.

Maj:ts disposition för behöfvandes undsättning vid missväxt eller felslagen

skörd eller då allmännare nöd i någon ort af annan orsak uppstått,

ett sammanlagdt belopp af högst 60,000 kronor må för åren

1890, 1891 och 1892 af Kongl. Maj:t disponeras såsom anslag till bestridande

af kostnaderna för utrotande af ollonborrarne inom Hallands

och Kristianstads län, att utgå i den mån motsvarande belopp

af enskilde, kommuner, landsting eller hushållningssällskap för ändamålet

tillskjutes.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

V. L. Groll.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 27.

9

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31 januari

1890.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

Östergren,

Groll och

WlKBLAD.

Statsrådet friherre Åkerhielm anmäldes vara af sjukdom förhindrad

att tillstädeskomma.

39:o.

Departementschefen, statsrådet Groll anförde derefter:

»Uti särskilda, till Eders Kongl. Maj:t ingifna skrifter hafva Hallands

och Kristianstads läns hushållningssällskap sökt statsbidrag för utrotande

af ollonborrarne inom dessa län.

Bill. till Rihd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Åfd. 15 Raft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 27.

Hallands läns hushållningssällskap anför dervid i sin den 11 december

1888 dagtecknade ansökning att, då dessa skadeinsekter, som

sedan flera årtionden nppträdt inom länet och der gjort stor skada på

grödan, nu mera syntes allt mera öka sig och sprida sig mot norr,

det syntes vara en trängande nödvändighet att söka, så vidt ske kunde,

hämma deras spridning och minska den skada de åstadkomma; att

dessa djur, hvilka förut i allmänhet uppträdt periodvis, på senare åren

förekommit både oftare och i större mängd; att hushållningssällskapet

år 1885 låtit verkställa eu uppskattning å den skada, ollonborrarne

under året inom åtskilliga socknar förorsakat, dervid skadan inom 18 socknar

beräknats uppgå till sammanlagd! öfver 70,000 kronor; att, oaktadt

hushållningssällskapet under eu följd af år anslagit medel för uppsamling

och dödande af ollonborrar och detta på flera trakter gjort någon nytta,

så att skadedjuren minskats, dessa djur dock icke kunnat genom de vidtagna

åtgärderna utrotas; att under år 1887, hvilket år synts hafva

varit för ollonborrar särdeles gynsamt, emedan de då uppträdt i oerhörda

massor, insamling i stor skala genom hushållningssällskapets

föranstaltande företagits inom de flesta af länets socknar, der djuren

uppträdde; att derunder 171,272 kannor ollonborrar insamlats och dödats

för en kostnad af 27,387 kronor, hvilken guldits till hälften af

hushållningssällskapet och till hälften af de olika kommunerna; att

flera kommuner måst utbetala mellan 1,000 och 1,500 kronor och att,

då man icke varit beredd på en så stor utgift, medlen endast genom

lån kunnat anskaffas, liksom hushållningssällskapet, hvars tillgångar

tagits i anspråk för andra angelägna ändamål, måst för att bereda

till gång till dess andel i kostnaderna anlita sin grundfond, som derigenom

minskats under det enligt reglementet faststälda minimibeloppet;

att hushållningssällskapet under år 1888 till alla de kommuner, der

ollonborrarne uppträdt, utdelat modeller till starholkar och uppmanat

landtbrukarne att allmänt låta förfärdiga och uppsätta sådana till skydd

för de nyttiga stararne; samt att, då härjningar af ollonborrslarver

vore att emotse under åren 1889 och 1890 samt deras flygår åter inträffade

år 1891, det vore af största vigt att under denna tid med

kraft fullfölja det utrotningskrig mot dem, som redan påbörjats; att

något verksammare medel härvid ej torde finnas än att insamla och

döda så väl larver som ollonborrar, men att kostnaderna för dylika

åtgärder, hvilka måste fortgå i större skala, om af desamma skulle

kunna förväntas framgång, öfverstege hvad af hushållningssällskap och

kommuner kunde af tillgängliga medel för ändamålet anvisas; och har

hushållningssällskapet på grund häraf anhållit att Eders Kongl. Maj:t

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 27.

11

täcktes af allmänna medel bereda bidrag härtill med ett belopp af

10,000 kronor för hvarje af åren 1889, 1890 och 1891 att utgå med

så stort belopp, som motsvarade hvad som kunde visas hafva af kommuner

eller hushållningssällskapet för ändamålet under samma år utgå

fvits.

Till följd af erhållen nådig remiss å denna ansökning har landtbruksakademiens

förvaltningskomité den 18 januari 1889 afgifvit

infordradt underdånigt utlåtande och dervid öfverlemnat yttrande i

ämnet af landtbruksakademiens entomolog Sven Lampa, som under

ollonborrarnes sista svåra svärmningsår 1887, på begäran af Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län, af komitén beordrats

att besöka länets af ollonborrarne mest hemsökta trakter för att med

råd och anvisningar biträda vid de utrotningsåtgärder, som inom länet

anordnats.

Uti berörda yttrande har Lampa framhållit, hurusom, då jordmån

och andra lokala förhållanden i de lägre belägna trakterna af Halland

vore synnerligen gynsamma för ollonborrarnes trefnad och förökning

och all anledning vore att antaga, det deras utbredning i ännu större

skala skulle ega rum, när markens fullständiga torrläggning verkstälts

i eu betydligare utsträckning, det blefve en tvingande nödvändighet

att vidtaga mera kraftiga åtgärder för det ondas motarbetande, så vida

ej länets fruktbaraste delar en gång skulle dömas till samma öde som

vissa orter i Danmark, der enligt uppgift egendomar funnes, som nu

mera gjorts så godt som osäljbara till följd af ollonborrarnes framfart.

Lampa erinrar vidare att under närmast föregående svärmningsår så

väl hushållningssällskapet som många kommuner visat en högst berömvärd

offervillighet i fråga om tillhandahållandet af medel, afsedda för

skadedjurens utrotande, men att, enär det då helt och hållet berott

på en kommun sjelf, om insamling der skulle kunna ega rum, följden

deraf naturligtvis blifvit den, att insamlingen bedrifvits med kraft

i den ena trakten, men mera lamt eller alldeles icke i en annan,

oaktadt den å det sistnämnda stället kanske varit mest behöflig för

det allmänna bästa.

Härigenom komme enligt Lampas åsigt den verkan, som med insamlingen

afsetts, att blott i ringa grad blifva märkbar under nästa

svärmningsår, hvaraf åter följden komme att blifva att mången jordbrukare

ej vidare ville deltaga i utrotningskriget, då han Båge sig besviken

i sina förhoppningar rörande resultatet af förut gjorda uppoffringar,

hvithet vore en stor olycka för länet, emedan, om skadedjurens

framfart skulle kunna i en märkbar grad hämmas, ännu kraftigare an
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

strängt!ingar måste göras än hvad hittills kunnat ske. Om utredningsarbetet,

under nu kommande härjnings- och svärmningsår med tillbörligt

eftertryck fortsattes, hölle Lampa före att ollonborrarnes antal komme

att så förminskas, att ett oroväckande uppträdande af dem ej kunde

under den närmaste tiden befaras; härigenom skulle allmänheten lära

sig inse nyttan af att sålunda bekämpa det onda samt sedermera utan

alltför stora uppoffringar på egen hand bedrifva saken, hvarigenom

anslag af allmänna medel i framtiden blefve öfverflödiga, Jemte det

Lampa, med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, förordade beviljandet

af statsunderstöd för ändamålet, ansåge han sig böra såsom ett önskningsmål

framhålla att de medel, som kunde komma att beviljas, företrädesvis

blefve, så vidt ske kunde, använda för de trakter inom länet,

hvarest skadedjuren syntes hafva sitt förnämsta hemvist och der de

lokala förhållandena vore sådana, att större svårigheter för en kraftig

insamling förefunnes och ollonborrarna uppträdt i sådana massor, att

utgifterna för deras insamling varit, större än hvad rimligtvis kunde

af kommunerna åstadkommas. Att just på dylika orter vidtaga kraftiga

åtgärder vore så mycket- nödvändigare som ollonborrarne eljest, om de

i ro finge föröka sig, derifrån skulle komma att i massor företaga utvandringar

och sprida förödelser i såväl närmare belägna som mera

aflägsna landsträckor. Slutligen ville Lampa erinra att, då, enligt hvad

erfarenheten visat, insamlingen af larverna skedde i långt mindre skala

än insamlandet af sjelfva ollonborrarne, en lika fördelning af det begärda

anslaget på åren 1889, 1890 och 1891 vore mindre lämplig,

såvida icke de från de båda larvåren 1889 och 1890 öfverblifna medlen

finge reserveras till sjelfva svärmningsåret 1891.

För egen del har förvaltningskomitén så väl på de grunder, Lampa

anlört, som ock i betraktande af de synnerligt stora utgifter, som

befolkningen i den hemsökta orten redan nödgats underkasta sig för

den hittills bedrifna otillräckliga utrotningen, funnit den gjorda ansökningen

i hög grad behjertad värd, i synnerhet som det uti förevarande

fall gälde att med samlade krafter söka i tid förekomma eller åtminstone

väsentligen förminska en landsplåga, hvilken, om den icke med

all energi bekämpades, syntes hota att snart sagdt ödelägga en del af

värf land, hvilken under de senaste årtiondena företett den mest glädjande

utveckling i produktionskraft och välmåga. Ivomitén har derföre

tillstyrkt bifall till den gjorda ansökningen, men lika med Lampa ansett

en lika fördelning af anslaget på hvarje af de tre åren vara mindre

lämplig.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 27.

13

Derefter har landtbruksakademiens sekreterare öfverleranat en

skrift från Lampa, hvaruti denne tillkännagifvit att danska inrigesministeriets

consulent dels meddelat honom att ollonborrsvärmarne i

Danmark 1887 icke varit så stora som 1883 uti de trakter, der insamling

sistnämnda år egt rum, dels ock redogjort för de uppoffringar af

penningemedel, som 1887 gjorts, och för de deraf erhållna resultat, af

hvilken redogörelse framginge att uti 411 kommuner insamlats och

dödats ej mindre än 7,510,947 danska skålpund ollonborrar eller

3,755,473,500 individer, hvarför utbetalts den ansenliga summan af

660,109 kronor 2 öre, och att danska staten härtill bidragit med hälften

samt amtsrepresentationerna och kommunerna med den andra hälften,

men att, ehuru en så stor penningesumma blifvit använd till insamlingen,

densamma dock icke kunnat ske nog energiskt öfver allt, såsom

t. ex. i Prsestö amf, der svärmarne varit så oerhörda, att träden icke

kunnat rensas från de hopar af ollonborrar, som deruti haft sitt tillhåll;

och har Lampa i sistberörda skrift uttalat den åsigt att, ehuru

det ännu icke kommit så långt i Halland som i Danmark, sådant dock

endast vore en tidsfråga, emedan, om ej kraftiga ansträngningar gjordes

att hålla skadedjurens förökning inom så trånga gränser som möjligt,

dessa äfven i Halland komme att taga en sådan öfverhand, att oerhörda

ansträngningar komme att behöfvas, om åkerbruk med framgång

skulle kunna bedrifvas.

Uti sin förenämnda skrift i ärendet, daterad den 27 september

1889, har Kristianstads läns hushållningssällskap, med förmälan, hurusom

under den senare tiden med några års mellanrum härjningar af ollonborrar

och deras larver förekommit inom vissa delar af länet, vidare

anfört att, såsom man haft skäl vänta, ollonborrslarver under 1889

års sommar åter anstält betydliga förödelser inom länet; att uti hushållningssällskapet

tillhandakomma meddelanden klagats öfver större

eller mindre förödelser från omkring fyratio socknar eller sålunda från

mer än fjerdedelen af länets samtliga socknar; att den skada, som på

den växande grödan, i synnerhet å vårsäden, under år 1889 blifvit anstäld,

uppskattats inom tretiosju socknar till den betydliga summan af

något mer än 407,000 kronor, i hvilken uppskattning dock icke inginge

den flerstädes betydliga ödeläggelsen på nyplanterad skog, på klöfverocli

betesmarkerna eller på potates fälten, hvarest skadan vid den tid,

uppskattningen skett, icke kunnat med säkerhet bestämmas; att under

år 1887, det sista då ollonborrarne i större mängd svärmat, ganska

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

betydliga uppoffringar på uppmaning af länsstyrelsen gjorts på flera

ställen inom länet både af enskilde jordegare och af kommunerna för

skadedjurens utrotande, för hvilket ändamål inom 29 socknar utbetalts

9,616 kronor; att under 1889 års sommar entomologen Lampa på sällskapets

reqvisition besökt länet för att studera skadedjurens lefnadssätt

och meddela råd och upplysningar angående bästa sättet för deras utrotande;

att, då ollonborrarne beräknades komma att svärma i mycket

stort antal under sommaren 1891 och möjligen äfven, fastän i mindre

antal, under 1890 och 1892 årens somrar, utrotningskriget mot dem

under denna tid måste med all kraft upptagas, såvida man ej ville utsätta

sig för faran, att skadedjuren skulle ännu mer föröka sig och

sprida sig till angränsande trakter för att slutligen öfversvämma större

delen af landet; att, enär klimatet ingenstädes i mellersta delarne af

riket syntes utgöra något hinder för ollonborrarnes utveckling och

förty farhågan för deras utbredning norr ut ingalunda syntes vara öfverdrifven,

när man toge hänsyn till deras stora förökningsförmåga, det

syntes vara för hela riket angeläget att med all kraft motarbeta deras

förökning och stäf]a deras utbredning; samt att hushållningssällskapet,

på grund häraf och då de hemsökta trakterna icke kunde bära de med

ett sådant utrotningskrig förenade kostnaderna, anhölle att Eders Kongl.

Maj:t täcktes af statsmedel anvisa eller medelst framställning till Riksdagen

utverka ett anslag af 30,000 kronor att under åren 1890, 1891

och 1892 i mån af behof användas till bidrag vid utrotandet af ollonborrarne

inom de delar af länet, der dessa skadedjur komme att under

de nämnda åren i större antal uppträda, hvarjemte sällskapet hemstälde

att kommunerna skulle ega att af berörda anslag utbekomma minst

hälften af det belopp, som de för ollonborrarnes utrotande under de

nämnda åren komme att utgifva.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län, som

med underdånig skrifvelse den 4 oktober 1889 öfverlemnat hushållningssällskapets

berörda ansökning, har dervid anmält att Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande genom eu den 10 maj 1887 utfärdad kungörelse

meddelat länets invånare de råd och upplysningar till förekommande

af ollonborrarnes härjningar, som från landtbruksakademien,

i anledning af en utaf Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hos

akademien framstäf begäran, kommit Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

tillhanda, med anmaning till kommunerna att hvar för sitt

område vidtaga åtgärder för tillvägabringande af insamling af ollonborrar,

så snart de visade sig, och att en del kommuner visserligen till följd

häraf anvisat medel för ändamålet, men att dessa medel dock icke

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

15

befunnits vara tillräckliga för utrotande af skadedjuren, som uppträdt

i stora massor och åstadkommit betydlig skada. Då den mängd larver,

som under 1889 års sommar visat sig och tillfogat skada å växande

gröda, bebådat ollonborrarnes uppträdande under närmast kommande

år, och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande vore förvissad derom,

att kömmunerna icke kunde till fullo åstadkomma erforderliga medel

för skadedjurens tillintetgörande, samt det belopp af 3,000 kronor, 1889

års landsting för ändamålet anvisat att utgå med 1,000 kronor under

år 1890 och med 2,000 kronor under år 1891, icke på långt när fylde

behofvet, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande på det varmaste

förordat bifall till hushållningssällskapets förevarande underdåniga ansökning.

Landtbruksakademiens förvaltningskomité, som på nådig befallning

jemväl yttrat sig öfver Kristianstads läns hushållningssällskaps

ifrågavarande ansökning, har uti underdånigt utlåtande den 19 oktober

1889, med åberopande af hvad såväl komitén som entomologen Lampa

anfört i anledning af ofvanberörda, af Hallands läns hushållningssällskap

gjorda ansökning i enahanda syfte, vidare anfört att, enär de förhållanden

i afseende å jordmån och dylikt, hvilka gjorde eu stor del af

Halland så gynsam för ollonborrarnes trefnad och förökning, i lika

män förefunnes inom vidsträckta områden af Kristianstads län och då

ett samtidigt kraftigt ingripande emot skadedjuret i de båda länen vore

af vigt ej blott för de nu hemsökta trakterna utan äfven för det öfriga

landet, emedan derigenom landsplågans vidare utveckling syntes kunna

hämmas, komitén funne sig lifligt manad att tillstyrka bifall jemväl till

Kristianstads läns hushållningssällskaps ansökning.

Af hvad handlingarna i detta ärende innehålla synes mig otvetydigt

framgå att ollonborrarnes uppträdande under den senaste tiden

inom Hallands och Kristianstads län innebär stora faror för landets

vigtigaste näring, jordbruket, ej blott inom de nu hemsökta delarne af

nämnda län utan äfven inom andra delar af södra och mellersta Sverige.

Enligt hvad enskilda meddelanden från Hallands län gifva vid handen,

synas skadedjuren redan nu börja derifrån sprida sig mot Småland

och Vestergötland. Kraftiga åtgärder i större omfattning och mera planmessiga

än hittills böra derföre i tid vidtagas för att söka, så vidt

möjligt är, utrota ifrågavarande skadedjur. Dylika mera omfattande

åtgärder torde emellertid icke kunna åvägabringas endast med de me
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

del, som kunna vara att för ändamålet påräkna från enskilde, kommuner,

landsting och hushållningssällskap inom de af dessa insekter hemsökta

båda länen, och förhindrandet af desammas ytterligare spridningsynes

vara ett ärende af vigt för landet i dess helhet. Jag finner

sålunda de utaf hushållningssällskapen i de båda länen gjorda ansökningar

i hög grad behjertansvärda, liksom jag anser beloppen af de

sökta understöden icke vara för högt tilltagna.

De till Eders Kongl. Maj:ts förfogande stående anslag under sjette

hufvudtiteln och de å samma hufvudtitel befintliga besparingar lemna

emellertid icke tillgång till anvisande af de ifrågasatta anslagen. Deremot

torde med Riksdagens medgifvande medel kunna och böra för

ändamålet beredas från den fond, som Eders Kongl. Maj:t jemlikt

Riksdagens skrifvelse!- den 12 maj 1868 och den 6 mars 1889 eger

disponera för behöfvandes undsättning vid missväxt eller felslagen skörd

eller då allmännare nöd i någon ort uppstått af annan orsak, såsom

felslaget fiske, öfversvämning eller större eldsvåda. Visserligen är intet

af de fall, som i berörda skrivelser afses, här för handen, men det

ändamål, för hvilket anslag nu ifrågasättes, synes vara förenligt med

det allmänna syftet med nämnda fond. Och då denna fonds nettobehållning

vid 1889 års slut uppgick till 1,016,306 kronor 1 öre och under

åren 1880— 1889 allenast 36,700 kronor utgått såsom understöd från

fonden, torde denna kunna utan någon olägenhet lemna tillgång till det

belopp, hvarom nu är fråga.

Då det är af vigt att utrotningsarbetet bedrifves efter gemensam

plan, synes, i händelse Riksdagen medgifver att medel från nyssnämda

fond må för ändamålet disponeras, det böra uppdragas åt landtbruksstyrelsen

att efter hushållningssällskapens i de båda länen hörande uppgöra

plan för arbetena.

På grund af hvad i ärendet förekommit hemställer jag alltså att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva att af de medel,

som jemlikt Riksdagens skrivelser den 12 maj 1868 och den 6

mars 1889 blifvit. stälda till Eders Kongl. Majis disposition för behöfvandes

undsättning vid missväxt eller felslagen skörd eller då allmännare

nöd i någon ort af annan orsak uppstått, ett sammanlagdt

belopp af högst 60,000 kronor må för åren 1890, 1891 och 1892 af

Eders Kongl. Maj:t disponeras såsom anslag till bestridande af kostnaderna

för utrotande af ollonborrarne inom Hallands och Kristianstads

län, att utgå i den mån motsvarande belopp af enskilde, kommuner,

landsting eller hushållningssällskap för ändamålet tillskjutes.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

I händelse af bifall härtill lärer Eders Kong! Maj:t vilja framdeles

meddela de ytterligare föreskrifter, som i afseende å anslagets

användande m. in. kunna finnas erforderliga.»

Uti hvad föredragande departementschefen sålunda yttrat och

hemstält instämde statsrådets öfrige ledamöter;

och behagade Hans Maj:t Konungen med bifall

härtill förordna att nådig proposition skulle till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilagan B till detta

protokoll utvisar.

Ex protocollo

Axel Hegardt.

BIL till Rikd. Prof.. 1890.

1 Sarnl.

1 Afd. 15 Haft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.