Sök i Ratio Lex

Med förslag till förnyade förordningar angående Sveriges allmänna hypoteksbank och angående de allmänna grunder, som vid hypoteksforeningars bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända

1890-03-12 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1890:37, Med förslag till förnyade förordningar angående Sveriges allmänna hypoteksbank och angående de allmänna grunder, som vid hypoteksforeningars bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majås Nåd. Proposition N:o 37.

1

N:o 37.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förnyade förordningar angående Sveriges allmänna hypoteksbank

och angående de allmänna grunder, som vid

hypoteksforeningars bildande och framtida verksamhet

skola till efterrättelse lända; gifven Stockholms slott den

12 Mars 1890.

Under åberopande af bifogade protokoll öfver finansärenden för

denna dag vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att för dess del bifalla

här vidlagda förslag till förnyade förordningar dels angående Sveriges

allmänna hypoteksbank och dels angående de allmänna grunder, som

vid hypoteksforeningars bildande och framtida verksamhet skola till

efterrättelse lända.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kong], Maj:t förblifver Riksdagen

med all Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 22 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Förslag

till

förnyad förordning angående Sveriges allmänna hypoteksbank.

§ I
Sveriges

allmänna hypoteksbank har till ändamål att för de inom

riket bildade, i föreskrifven ordning stadfästade hypoteksföreningar

ombesörja all den upplåning, som erfordras för att åt dessa föreningar

bereda medel till de lån, som af dem, enligt faststälda grunder, skola

deras delegare tillhandahållas. Denna hypoteksbank skall hafva sitt

säte i Stockholm.

§ 2.

Såsom delegare i allmänna hypoteksbanken skall ingå hvarje

hypoteksförening, som hädanefter inom riket bildas; så ock hvarje

redan inom riket bildad hypoteksförening för all den upplåning, föreningen

hädanefter tiuner sitt ändamål påkalla, af sådan beskaffenhet,

som i § 1 sägs.

§ 3.

Delaktighet i hypoteksbanken bestämmes efter oguldna beloppet

af från hypoteksbanken erhållet lån; dock eger icke någon hypoteksförening

inträda såsom delegare i hypoteksbanken för mindre belopp

än en million kronor.

’ § 4.

Till grundfond för allmänna hypoteksbanken öfverlemnar staten

genom riksgäldskontoret ett belopp af trettio millioner kronor i af

staten utgifna obligationer, ouppsägbara å innehafvarens sida samt

förskrifna med tre och eu half procent årlig ränta; egande hypoteksbanken

öfver dem förfoga efter som här nedan sägs.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

3

§ 5.

Ingen, vare sig nu befintlig eller framdeles tillkommande hypoteksförening,

eller hvilken annan kreditinrättning som helst, än allena den

allmänna hypoteksbanken, må utgifva tryckta eller graverade, till innehafvaren

stälda, på viss årlig afbetalning eller på uppsägning lydande,

räntebärande obligationer, i hvilka för upplåningen säkerhet i jordegendom

på landet utlofvas.

§ 6.

I den mån de särskilda hypoteksföreningar, hvilka ingått såsom

delegare i hypoteksbanken, anmäla sig till erhållande af lån, skall

hypoteksbanken, såvida andra för ändamålet användbara medel icke

för densamma äro att tillgå, vidtaga erforderliga åtgärder för upptagande

af lån mot räntebärande, till innehafvaren stälda obligationer.

Hafva flere föreningar anmält sig till erhållande af lån och kunna

deras lånebehof ej på en gång fullt tillgodoses, må de för ändamålet

tillgängliga medel mellan de lånsökande föreningarne fördelas i män

af de utaf hvarje förening före nästförflutne qvartals utgång anmälda

lånebehof.

§ r

Hypoteksbanken eger upptaga lån att inom viss, vid lånets upptagande

bestämd tid återbetalas antingen genom årlig amortering eller

efter uppsägning utan faststäld amortering. Lån, som af hypoteksbanken

upptages, skall vara från hypoteksbankens sida uppsägbar

efter viss tid, högst tio år, från lånets upptagande; och skola i öfrigt

lånevilkoren vara sådana, att de äro förenliga med grunderna för låns

utgifvande till hypoteksföreningarnes delegare.

§ 8.

Hypoteksbanken eger att till de i banken delegande hypoteksföreniugar

utlemna lån att återbetalas antingen genom viss årlig amortering

eller efter viss längre tids förlopp utan faststäld amortering.

Lån, som af hypoteksbanken utlemnas, skall, sedan tio år förflutit från

lånets utlemnande, kunna af låntagaren uppsägas till inbetalning efter

ett år; dock att vid omsättning af lån, utlemnadt före den tid, då detta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

stadgande träder i tillämpning, sådan uppsägningsrätt icke eger rum

för den del af det nya lånet, som motsvarar den oguldna delen af det

gamla lånet. Den kapitalrabatt och de öfriga kostnader, som hypoteksbanken

vid sin upplåning kan hafva fått vidkännas, skola vid låns utlemnande

till hypoteksföreningarne af dem gäldas efter den beräkning

af dessa omkostnader, som hypoteksbankens delegare vid hvarje ordinarie

årssammankomst skola för tiden till nästa ordinarie årssammankomst

fastställa; dock ega delegarne å sådan sammankomst besluta,

att omförmälda kapitalrabatt och omkostnader må kunna gäldas genom

årliga afbetalning^ under viss tid, ej öfverstigande tio år från Iåns

utlemnande.

I öfrigt eger hypoteksbanken vid utlåning till hypoteksföreningarne

angående ränta, återbetalningstider och öfriga lånevilkor träffa

de aftal och göra de bestämmelser, som med fästadt afseende dels på

jordbruksnäringens behof af längre eller kortare återbetalningstider,

dels på möjligheten att inom eller utom riket anskaffa medel befinnas

ändamålsenliga och nödiga. Dock må ej utan förutgånget beslut af

hypoteksbankens delegare vid lagligen utlyst allmän sammankomst samt

Kong]. Maj:ts dertill lemnade bifall lån till hypoteksförening utlemnas

annorledes än i kontanta penningar eller emot högre ränta än fem för

hundra om året.

§ 9-

Hypoteksbanken åligger att, vid all den upplåning, densamma till

utlåning åt hypoteksföreningarne ombesörjer, noggrant tillse, att tillräcklig

säkerhet derför i jordegendom ställes och under hela afbetalningstiden

bibehålies i enlighet med de grunder, som i sådant afseende

äro bestämda genom Kongl. Maj:ts denna dag utfärdade särskilda nådiga

förordning angående de allmänna grunder, som för hypoteksföreningars

bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse

lända.

De af hypoteksförening för erhållna lån stälda säkerhetshandlingar

skola under offentlig vård på lämplig ort nedsättas.

§ io.

Hypoteksförening, som i hypoteksbanken undfått lån, vare pligtig

att årligen på bestämda tider till banken verkställa liqvid af den ränta,

kapitalafbetalning och öfriga afgifter, som vid lånets utgifvande till

föreningen blifvit bestämda; erlägge ock bidrag till förvaltningskost
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

naderna, efter hvad derom är stadgadt. Underlåtes någon sådan inbetalning,

erlägge hypoteksföreningen ränta å förfallna beloppet efter

en half procent i månaden.

Delegarne i allmänna hypoteksbanken skola årligen å allmän ordinarie

sammankomst bestämma, i hvilken utsträckning och på hvilka

vilkor hypoteksförening må ega att tidigare än aftaladt är till hypoteksbanken

inbetala lån, vid hvars utlemnande förbehåll om sådan rätt

icke blifvit gjordt.

§ 11.

I den mån afbetalning skett å lån, som från hypoteksbanken utlemnats,

eger låntagare rätt att förfoga öfver motsvarande andel af den

för lånet stälda inteckningssäkerhet, hvarvid det åligger hypoteksbanken

tillse, att full säkerhet fortfarande finnes för bankens återstående

fordran till såväl kapital och ränta som eljest förskrifna afgifter;

och skola härvid iakttagas de närmare föreskrifter, hvilka i förordningen

angående de allmänna grunder, som för liypoteksföreningars bildande

och framtida verksamhet skola lända till efterrättelse, meddelas

i fråga om rätt för låntagare hos hypoteksförening att i mån af verkstäld

amortering förfoga öfver aflemnad inteckningssäkerhet.

§ 12-

Alla i hypoteksbanken delegande hypoteksföreningar ansvara, en

hvar i mån af sin delaktighet i banken, för fullgörandet af de förbindelser,

banken genom utgifna obligationer eller annorledes sig iklädt.

Såsom säkerhet för dessa förbindelser skola anses och i sådant

afseende kunna användas: först de förskrifningar med åtföljande säkerheter

i jordegendom, dem hypoteksföreningarne för undfångna lån till

hypoteksbanken afgifvit, dernäst bankens alla öfriga tillgångar och

slutligen grundfonden, på sätt här nedan sägs.

§ 13-

De i § 4 omförmälda, af staten till allmänna hypoteksbanken såsom

grundfond öfverlemnade obligationer må ej i någon händelse till

anskaffande af medel för bankens utlåningar begagnas, utan endast i

följande två fall kunna, genom deras försäljning till större och mindre

de!, efter behof, användas, nemligen: a) i den oförmodade händelse

att sådant i den ordning, som i § 12 är sagd, vid bankens utredning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

föi'' infriande af bankens förbindelser oundvikligen erfordras, och b)

då i följd af uraktlåten eller fördröjd inbetalning af hvad delegande

hypoteksföreningar för undfångna lån enligt, § 10 böra erlägga eller

af annan anledning banken saknar egna, för tillfället användbara tillgångar

till fullgörande af sina förbindelser mot sina långifvare.

I de under litt. b) omförmälda fall må de grundfonden tillhöriga

obligationer till större eller mindre del äfven kunna af hypoteksbanken

pantsättas; åliggande hypoteksbanken i hvarje händelse att om obligationernas

användande riksgäldskontoret genast underrätta.

§ 14-

Har af den under litt. b) i nästföregående § nämnda anledning

försäljning egt rum, vare hypoteksbanken pligtig såväl att, så snart

ske kan, åter inköpa ett, det försålda motsvarande, belopp af samma

obligationer som ock att till riksgäldskontoret godtgöra den för de

försålda obligationerna belöpande ränta, till dess att grundfonden på

nämnda sätt blifvit till sitt ursprungliga belopp återstod.

Kan sådant återköp ej ske inom den tid, som dertill efter aftal

emellan riksgäldskontoret och hypoteksbanken bestämmes och som ej

må utsträckas öfver två år, erlägge hypoteksbanken till riksgäldskontoret

för de ännu utelöpande obligationerna full liqvid och varde derigenom

berättigad att, i de användas ställe, nya obligationer till motsvarande

belopp erhålla.

Der, på sätt i § 13 medgifvet är, obligationer blifvit för hypoteksbankens

behof pantsatta, skola de senast inom ett år från pantsättningsdagen

af banken åter inlösas.

§ 15-

För den händelse att erforderliga medel till det återköp eller den

liqvid, som i § 14 sägs, ej på annat sätt kunna anskaffas, ege hypoteksbanken

för sådant ändamål erforderligt tillskott från de i banken

delegande hypoteksföreningar, i mån af deras delaktighet i banken,

inom utsatt tid infordra, och vare, i sådant fall, desse pligtige att,

genom en efter behofvet lämpad, på delegarne i förhållande till deras

delaktighet uttaxerad afgift, det nödiga beloppet upptaga.

Om genom försäljning eller pantsättning af de till grunfonden

hörande obligationer för det i § 13 litt. b) uppgifna ändamål grundfonden

vid något tillfälle skulle komma att nedgå med fyra millioner

kronor, må ej hypoteksbanken nytt lån upptaga förr, än grundfonden

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

blifvit till sitt ursprungliga belopp återstäld ; skolande i ofvannämnda

fall hypoteksbankens delegare, derest icke allmän ordinarie sammankomst,

efter hvad i § 20 sägs, inom en månad infaller, genast kallas till extra

sammankomst för vidtagande af de åtgärder, hvartill omständigheterna

kunna föranleda.

§ 16-

Der så händer, att på afslutade upplåningskontrakt eller af annan

anledning medel till hypoteksbanken inflyta, som ej genast kunna till

utlåning i vederbörlig ordning för delegande hypoteksföreningar eller

till fullgörande af andra bankens förbindelser användas, ege hypoteksbanken

sådana medel på kortare tid antingen utlåna mot säkerhet i

jordegendom eller i statens eller egna eller hypoteksföreningars räntebärande

obligationer eller ock göra fruktbärande genom uppköp af

sådana obligationer eller, om sådant finnes lämpligare, genom medlens

insättande i bankinrättning mot ränta.

§ I?-

Af den behållning, som å hypoteksbankens i’örelse kan uppstå,

sedan bankens förvaltningskostnader blifvit bestridda och vederbörliga

afskrifningar verkstälda, bildas en reservfond, hvilken, så länge hypoteksbankens

verksamhet fortfar, icke annorlunda må komma hypoteksföreningarne

till godo än dels genom nedsättning uti eller befrielse

från utgifvande af det i § 10 omförmälda bidrag till gäldande af hypoteksbankens

förvaltningskostnader och dels genom nedsättning i förskrifven

ränta å de till föreningarne utlemnade lån, allt på sätt och i

den ordning här nedan stadgas.

Då det i hypoteksbankens ofvan angifna behållning ingående

årliga ränteöfverskott, efter afdrag af de belopp, som erfordras såväl

för afskrifning enligt antagen plan å kapitalrabatträkningarne som för

debiterade annuitetsomkostnader, befinnes tillräckligt att betäcka bankens

förvaltningskostnader, eg a delegarne vid allmän sammankomst

besluta, att bidrag till gäldande af samma kostnader ej må från föreningarne

utgå; dock skall skyldigheten för föreningarne att gälda

dylikt bidrag åter inträda, derest sådant under något år för förvaltningskostnadernas

betäckande skulle finnas erforderligt.

Då det årliga ränteöfverskottet, efter afdrag af förutnämnda afskrifningar

jemte förvaltningskostnaderna, uppgår till en tiondedel

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

procent af ursprungliga beloppet utaf de hos föreningarne utestående

lån, för h vil ka den högsta ränta erlägges, må nedsättning af räntan

å dessa lån till motsvarande belopp kunna af delegarne beslutas.

§ 18.

Hypoteksbanken förvaltas af en styrelse med säte i hufvudstad en.

Styrelsen skall bestå af fem ledamöter: eu utsedd af Kongl. Maj:t

och som tillika skall vara ordförande, en utsedd af fullmägtige i riksgäldskontor,

hvilken tillika skall vara vice ordförande, och tre valda

af de i banken delegande hypot.eksföreningar. Sistnämnde tre ledamöter

utses af hypoteksföreningarnes ombud efter hufvudtalet vid den

i § 20 omförmälda sammankomst. För dessa tre ledamöter utses då

på enahanda sätt tre suppleanter.

I vigtiga fall ege styrelsen dessutom till rådplägning och deltagande

i beslutet kalla ett ombud för hvarje delegande förening. En

hvar ledamot af styrelsen äfvensom för tillfället inkalladt ombud svare,

en för alla och alla för en, för alla de beslut rörande bankens förvaltning,

till hvilka han med sin röst bidragit. Beslut må ej fattas,

utan att tre ledamöter äro tillstädes och två af dem om beslutet ense.

I fall af skiljaktiga meningar gälle den mening, om hvilken de fleste

sig förenat. Åro rösterna lika delade, vare den mening beslut, hvilken

ordföranden fotåder.

§ 19-

Revision af hypoteksbankens förvaltning och räkenskaper skall

årligen verkställas på tid, som vid allmän sammankomst emellan bankens

delegare bestämmes. De i hypoteksbanken delegande hypoteksföreningarne

utse härtill årligen fyra revisorer sålunda, att eu hvar af

fyra hypotek sföreningar efter tur väljer eu revisor. Utom de revisorer,

som af de delegande föreningarne sålunda väljas, skall eu revisor af

fullmägtige i riksgäldskontoret utses, och före han vid revisionen ordet.

Till deltagande i revisionen af de hypoteksföreningars förvaltning,

som i hypoteksbanken äro delegare, skall ett ombud af bankens

styrelse utses.

§ 20.

Hvarje år, efter det revision af hypoteksbankens förvaltning

blifvit afslutad, skall allmän ordinarie sammankomst emellan bankens

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

delegare ega rum i hufvudstaden å dag, som i sådant afseende på

nästföregående sammankomst bestämmes, och hvarje förening dertill

sända tre ombud, af hvilka minst ett bör af föreningens styrelse vara

ledamot. Fullmägtige i riksgäldskontoret skola ock ett ombud dertill

utse.

På denna sammankomst, dervid revisorerne, så vidt ske kan,

böra vara tillstädes, skall revisionsberättelsen till granskning företagas,

beslut rörande décharge för styrelsen fattas och val af de ledamöter

och suppleanter, som af föreningarne skola utses för att i styrelsen

ingå, då anställas. Vid sammankomsten skola delegarne jemväl till

efterrättelse för samtliga i hypoteksbanken delegande föreningar bestämma

de grunder, efter hvilka inom hvarje förening särskild värdering

af jordegendom skall ske i de fall, då lånerätt i förening skall

efter sådan grund bestämmas, samt, efter förslag af styrelsen, besluta

om vilkor vid låns utlemnande och om förvaltningsbidrag äfvensom

uti de ämnen, hvilka i §§ 8, 10 och 17 här ofvan omförmälas såsom

ankommande på delegarnes beslut.

Vid allmän ordinarie sammankomst må i öfrigt behandlas alla

frågor, som hafva afseende på hypoteksbankens verksamhet. Dock

skall förslag, som afser utverkande af ändring i denna förordning eller

i förordningen angående de grunder, som vid hypoteksföreningars

bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända, före

Februari månads utgång och hvarje annat förslag, som icke framlägges

af styrelsen, minst åtta dagar före sammankomstens början skriftligen

aflemnas till styrelsen. Underlåtes detta, må förslaget ej upptagas till

pröfning, öfver förslag om ändring i någon af nämnda två förordningar

böra styrelsen och revisorerne afgifva yttranden, som skola å

sammankomsten föredragas; och må sådant förslag icke anses antaget

förr än delegarne vid två på hvarandra följande sammankomster bifallit

detsamma.

Bestämmande af arfvoden och aflöningar för ledamöterne i hypoteksbankens

styrelse äfvensom för bankens tjenstemän ankomme ock

på beslut af delegarne vid allmän ordinarie sammankomst.

§ 21-

Allmän extra ordinarie sammankomst ege styrelsen utlysa, när

det af omständigheterna påkallas. Kallelse dertill skall de delegande

hypoteksföreningarnes styrelser meddelas minst en månad förut och

tillika upptaga de frågor och ärenden, som på sammankomsten skola

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sand. 1 Afd. 22 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

förekomma. Till sådan sammankomst ega ock fullmägtige i riksgäldskontoret

att utse ett ombud.

§ 22.

Utom i de frågor, som angå décharge för styrelsen och val af

styrelseledamöter samt arfvoden för desse och för revisorerne, ega såväl

styrelsens ledamöter som revisorerne att i besluten vid allmän sammankomst

taga del.

I förenämnda val må icke heller riksgäldskontorets ombud deltaga.

§ 23.

Vid allmän sammankomst föres ordet af den, som i hypoteksbankens

styrelse ordförande är. År han af förfall hindrad, varde ordförande

för tillfället vid sammankomsten vald.

Besluten afgöras efter omröstning per capita genom enkel pluralitet.

Utfalla rösterna lika för olika meningar, gälle såsom beslut den

mening, ordföranden biträder, utom i fråga om val, som genom lottning

afgöras bör.

§ 24.

Revisionsberättelsen skall, innan årets ordinarie sammankomst

hålles, i tryck offentliggöras och samtliga i hypoteksbanken delegande

föreningars styrelser, fullmägtige i riksgälds kontoret samt Kongl. Finansdepartementet

delgifvas.

§ 25.

Alla hypoteksbanken tillhöriga handlingar, kassor och räkenskaper

skola när som helst hållas tillgängliga för den undersökning, Kongl.

Maj: t eller chefen för Finansdepartementet kan finna för godt att låta

anställa.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

11

Förslag

till

förnyad förordning angående de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars

bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända.

§ 1.

Egare eller innehafvare af jord, hvilka inom någon del af riket

önska bilda hypoteksförening och till delaktighet deruti ‘.för ett belopp

af minst en million kronor sig tecknat, söke derå Kongl. Maj:ts nådiga

stadfästelse och ingifve derjemte ett i öfverensstämmelse med de i

denna förordning stadgade grunder uppgjordt förslag till det reglemente,

de i sådant afseende för sig vilja antaga.

§ 2.

Såsom delegare i hypoteksförening må ej andra vinna inträde än

de, som inom det område, föreningen omfattar, äro egare af sjelfständig

jordlägenhet och sin eganderätt dertill styrka, så ock innehafvare af

fideikommissegendom, derest fideikommiss-stiftelsen egendomens inteckning

och belåning medgifvit eller Kongl. Maj:t funnit skäligt tillåtelse

dertill meddela. För jordegendom, som under någon stads domvärjo

lyder, må ock inträde i hypoteksförening kunna beviljas, derest genom

bevis från stadens magistrat styrkes, att den, som inträde sökt, till

grunden egen, fri och ständig rätt innehar.

§ 3-

Delaktighet i hypoteksförening bestämmes efter oguldna beloppet

af lån, som från föreningen erhållits.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

§ 4.

Beloppet af lån, som må af hypoteksförening meddelas å viss

jordegendom, bestämmes antingen efter egendomens bevillningstaxering

eller efter särskild värdering; och må lån till hälften af värdet

kunna medgitvas utom i det fall, som i § 14 här nedan omförmäles,

föreningens styrelse alltid obetaget att förordna om särskild värdering

och efter sig företeende omständigheter bestämma lånets belopp lägre

än hälften af egendomens på någotdera af ofvannämnda sätt utrönta värde.

§ 5.

Vid bestämmande enligt nästföregående § af det värde, i förhållande

hvartill lån å egendom meddelas, må endast jordvärdet, men

icke åbyggnad, skog eller annat, som kan från egendomen skiljas, tagas

i beräkning. Lån må icke i något fall meddelas å egendom, der ej de

för jordbrukets bedrifvande nödiga åbyggnader äro mot brandskada

försäkrade i någon af de med vederbörlig stadfästelse försedda försäkringsanstalter

inom riket, hvilken styrelsen finner erbjuda full säkerhet.

§ 6.

Eu hvar, som, efter hvad ofvan är sagdt, eger eller innehar jordegendom,

å hvilken enligt de i denna förordning stadgade grunder

lån kan meddelas, vare, der ej andra omständigheter det hindra, berättigad

till erhållande af lån i hypoteksförening. Lån till lägre belopp

än femhundra kronor må ej meddelas.

§ 7.

På flera under särskild! bruk varande, såsom säkerhet för lån i

hypoteksförening godkända, samma lånsökande tillhörande jordegendomar

må antingen ett samfäldt eller särskilda lån kunna beviljas.

Sökes samfäldt lån, varde likväl, der så lämpligen ske kan, i skuldebref!

och inteckningshandlingen utsatt det belopp, för hvilket hvarje

sådan egendom eller lägenhet särskild! skall häfta.

§ 8.

Öfvergår sådan egendom eller lägenhet till annan egare eller

styckas fastighet, som i hypoteksförening är belånad, och vilja egarne

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

till de särskilda fastighetsdelarne hvar för sig sin andel i det samfälda

lånet behålla, må detta vara tillåtet, såvida hvarje sådan fastighetsdel

uppgår till det värde, att särskildt lån kunnat enligt de i denna förordning

bestämda grunder ursprungligen derå meddelas.

§9-

Lån till delegare i hypoteksförening må i allmänhet endast mot

första inteckning i uppgifven egendom kunna beviljas. Derest egendomen

förut är med laga inteckning till säkerhet för annans fordran

behäftad och sådan inteckning ej på föreningen i vederbörlig ordning

öfverflyttas eller till förmånsrätt efter det hos föreningen sökta lånet

tillbakasättes, varde det lånebelopp, som eljest hade kunnat på samma

egendom beviljas, med så stor de! minskadt, som motsvarar hufvudstol

med derå beräknad tre års ränta af den äldre intecknade gälden.

§ io.

Utom hvad angående inteckningssäkerheten nu är sagdt åligger

ock delegare, som lån hos hypoteksförening söker, att vederbörligen

styrka sin uteslutande rätt att den uppgifna egendomen eg a eller besitta

och med laga verkan inteckna låta.

§ u
Ofvergår

egendom, som för lån, hypoteksförening till säkerhet,

intecknad är, genom arf, köp eller på annan grund till annan egare

eller laga innehafvare, vare denne pligtig, derest han lånet behålla

vill, att inom ett år från den dag, han af egendomen egare eller innehafvare

blef, hos föreningens styrelse sig, till lånets öfvertagande på

sitt namn, skriftligen anmäla. Försummas det, ankomme på styrelsen

att, när den så skäligt finner, lånet uppsäga till inbetalning inom ett

år, räknad t från uppsägningsdagen.

§ 12-

Om så inträffar, att egendom, som hypoteksförening till säkerhet

för meddeladt lån intecknad är, under lånetidens lopp genom vanvård

eller annorledes undergått sådan förändring, att full anledning finnes att

säkerhetens framtida tillräcklighet betvifla, eller yppas andra omständigheter,

som till minskning af säkerheten inverka, vare föreningens

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

styrelse pligtig tillse, huruvida lånet, antingen till hela beloppet eller

till större eller mindre del, efter omständigheterna uppsägas bör

till återbetalning inom ett år, räknadt från dagen för uppsägningen,

såvida ej lånets innehafvare annan fullgod säkerhet i jordegendom, till

fyllnad i den förra, lemna kan.

§ lä.

I

För lån, som af hypoteksförening utlemnas, gälle till efterrättelse

de vilkor och bestämmelser, som i förordningen angående en allmän

hypoteksbank för riket äro föreskrifna för lån från hypoteksbanken

till hypoteksförening; och skola lån från hypoteksförening utlemnas på

de för låntagaren mest fördelaktiga vilkor i afseende på ränta, kapitalrabatt,

förvaltningsbidrag och öfriga omkostnader samt återbetalningssätt,

som föreningens till hypoteksbanken åtagna förbindelser medgifva.

§ 14.

Lån utan faststäld amortering, med skyldighet till återbetalning

inom viss, längre tid, må meddelas till en tredjedel af egendoms

enligt bestämmelserna i §§ 4 och 5 här ofvan utrönta värde, föreningens

styrelse obetaget att bestämma lånets belopp lägre än tredjedelen

af samma värde.

§ 15-

Försummar låntagare hos hypoteksförening att på behöriga, i

hypoteksföreningarnes reglementen utsatta tider verkställa full liqvid

af ränta, kapitalafbetalning och öfriga afgifter, ege styrelsen hvad sålunda

förfallet är, senast vid nästa sammankomst, genom lagsökning

utkräfva låta, och vare derjemte den försumlige pligtig att från och

med förfallodagen dröjsmålsränta å hela det förfallna beloppet, efter

en procent för månaden, erlägga, hypoteksförening dock medgifvet att

dröjsmålsräntan nedsätta till lägst två tredjedels procent för månaden.

§ 16-

I fråga om rätt för låntagare att inbetala från hypoteksförening

erhållet lån eller del deraf å annan tid, än vid lånets utlemnande blifvit

aftaladt, gälle hvad i § 10 i förordningen angående en allmän hypoteksbank

för riket finnes föreskrifvet om inbetalning af lån från hypoteksbanken.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

§ n.

I mån af verkstäld amortering vare låntagare hos hypoteksförening

berättigad att förfoga öfver motsvarande andel af den för lånet

stälda inteckningssäkerhet, antingen, der flere inteckningar för samma

lån aflemnats, genom återbekommande af den bland dessa, som är till

förmånsrätten den sista, eller, om endast en inteckning är aflemnad,

genom dödande af visst belopp å densamma. Sistnämnda åtgärd verkställes

genom hypoteksföreningens styrelses försorg, men på låntagarens

bekostnad.

Vid pröfning af gjord framställning i ofvan omförmälda syfte

åligger det hypoteksföreningens styrelse att noga tillse, det full säkerhet

fortfarande finnes för föreningens återstående fordran till såväl

kapital och ränta som eljest förskrifva utgifter.

§ 18.

Delegare i hypoteksförening vare för föreningens förbindelser

ansvarige, en hvar i mån af sin delaktighet.

§ 19.

Hypoteksförening, som efter utfärdandet af denna förordning

bildas, vare pligtig att såsom deltagare i allmänna hypoteksbanken

ingå och, i fråga om sina upplåningar, sig i alla delar till efterrättelse

ställa hvad derom uti den angående nämnde bank utgifna nådiga

förordning af denna dag finnes stadgadt,

Detsamma gälle ock för redan befintliga hypoteksföreningar i

afseende å de upplåningar, som hädanefter af deras ändamål påkallas.

§ 20.

Hypoteksförening, som hädanefter bildas, ege ej rätt att annan

utlåningsrörelse bedrifva, än som består uti de för dess räkning af

eller genom allmänna hypoteksbanken upplånta medlens fördelning

såsom lån på föreningens delegare.

§ 21.

Hvad i nästföregående § är sagdt gälle ock för redan bildad

hypoteksförening, som i allmänna hypoteksbanken såsom delegare

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kcngl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

ingått, i hvad angår föreningens verksamhet i sådan dess egenskap.

I fråga deremot om de medel, som till sådan förening inflyta i och

för liqvider af eller såsom inbetalningar på äldre lån, dem föreningen

i eget namn npptagit och för hvilka den allena ansvarar, äfvensom i

fråga om medel, som af i föreningen redan befintlige icke-låntagande

delegare inbetalas, samt medel, som till dess reservfond höra, må det

förblifva vid hvad i sådant afseende i det för föreningen gällande

reglemente nu är stadgadt.

§ 22.

Det förvaltningsbidrag, som enligt §§ 10 och 20 i förordningen

angående allmänna hypoteksbanken skall utgå till hypoteksbanken,

äfvensom liypoteksförenings egna förvaltningskostnader skola i mån af

behof erläggas af föreningens delegare på sätt föreningen beslutar.

§ 23.

De närmare föreskrifter, som vid förvaltningen af hypoteksförenings

angelägenheter skola till efterrättelse lända, upptagas i det

reglemente, föreningen, enligt hvad i § 1 sägs, eger uppgöra och

Kongl. Maj:t till nådig pröfning och stadfästelse underställa; och svare

ledamöterna i hypoteksföreningens styrelse, en för alla och alla för

en, för de beslut rörande föreningens förvaltning, till hvilka de med

sin röst bidragit.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

17

Utdrag af protokollet öfver finans ärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den

12 Mars 1890.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Ost ERGREN,

Groll,

WlKBLAD.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen

föredrog i underdånighet särskilda för utredning af vissa frågor rörande

jordbruksfastighetskrediten den 5 April 1889 i nåder förordnade komiterades

under den 9 November samma år afgifna betänkande och förslag;

i anledning hvaraf ej mindre styrelsen öfver allmänna hypoteksbanken,

efter delegarnes i hypoteksbanken hörande, afgifvit infordradt

underdånigt utlåtande, än äfven fullmägtige i riksgäldskontoret med

underdånigt yttrande inkommit.

I sammanhang härmed anmäldes

dels Riksdagens underdåniga skrifvelse den G Juli 1887 med anhållan,

det Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida icke

en sådan ändring i 14 § af de allmänna grunder, som vid hypoBih.

till liiksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 22 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

teksföreningars bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse

lända, enligt nådiga förordningen den 26 April 1861, med deruti

genom nådiga kungörelserna den 5 Oktober 1866, 29 Maj 1874 och 23

Maj 1879 faststälda ändringar, kunde vidtagas, att den derigenom bestämda

en procents räpta i månaden för försummade ränteliqvider

måtte nedsättas;

öfver hvilken framställning styrelsen öfver allmänna hypoteksbanken

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande;

dels ock bemälda styrelses underdåniga skrifvelse den 10 Oktober

1888 med framställning i fråga om vissa ändringar i gällande författningar

angående hypoteksbanken och hypoteksföreningarne, åsyftande

nedsättning af det minsta årliga amorteringsbeloppet för hypotekslån.

Föredragande departementschefen anförde härefter i underdånighet:

Genom nådigt beslut den 5 April 1889 behagade Eders Kong!.

Maj:t tillsätta en komité med uppdrag ej mindre att afgifva yttrande

öfver väckta förslag om nedsättning af det nu stadgade minsta årliga

amorteringsbeloppet för hypotekslån och om rätt för delegare i hypoteksförening

att i mån af hypotekslåns amortering återbekomma motsvarande

inteckningssäkerhet, än äfven att i öfrig! och hufvudsakligen

undersöka, om genom ändring i gällande författningar angående allmänna

hypoteksbanken och hypoteksföreningarne elher på annat sätt

tillfälle kunde beredas jordegare att erhålla mindre betungande lånevilkor,

än nu vore förhållandet, samt att till Eders Kongl. Maj:t inkomma

med de förslag, hvartill nämnda uppdrag kunde föranleda.

Komitén har den 9 sistlidne November afgifvit sitt underdåniga

betänkande med förslag till ändring af dels stadgarne för Sveriges

allmänna liypoteksbank och dels grunderna för liypoteksföreningars

bildande och verksamhet, hvilka stadga]- och grunder äro faststälda

genom särskilda nådiga förordningar af den 26 April 1861 med deri

sedermera vidtagna förändringar.

Komitén erinrar till eu början, att förslagen om nedsättning af

den minsta årliga amorteringen och om rätt att i män af verkstäld

amortering förfoga öfver motsvarande inteckningssäkerhet icke, i och

för sig genomförda, syntes kunna medföra den allmänna och varaktiga

lättnad i vilkoren för erhållande af lån å jordegendom, som vore önskvärd

och äfven torde kunna vinnas. Dessa förslag vore af väsentlig

betydelse endast i den mån de kunde ingå såsom led i en mera genomgripande

ombildning af hypoteksbankens och hypoteksföreningarnes

lånerörelse. Komitén har derföre såsom sitt mål uppstält en ombildning

af hypoteksbanken och hypoteksföreningarne till fullt tidsenliga låneanstalter

med förmåga att på ett tillfredsställande sätt fylla jordbruks
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

näringens lånebehof och har i främsta rummet grundat sitt förslag i

denna syftning på den grundsatsen, att den största möjliga frihet borde

medgifvas vid valet af l&neformer.

»Af gällande författningar i ämnet», yttrar komitén, »och än mera

af finanskomiténs år 1860 afgifna betänkande, som ligger till grund för

dessa författningar, framgår tydligt, att man vid hypoteksbankens inrättande

förestälde sig, att jordbruksnäringen i vårt land skulle, med

hjelp af de för den tidens förhållanden fördelaktiga lånevilkor, som hypoteksbanken

och hypoteksföreningarne kunde erbjuda, genom årliga afbetalningar

befrias från den på densamma hvilande skuld. Erfarenheten har

ådagalagt oriktigheten af denna föreställning. Hypotekslånen hafva nemligen,

såsom redan 1886 års ekonomiska komité anmärkt, genom ständiga

förnyelser i sjelfva verket antagit egenskapen af stående lån. De nuvarande

hypotekslånen hafva sålunda visat sig icke medföra den fördel,

som med amorteringslån afses, eller skuldens småningom skeende återbetalning,

och de olägenheter, som vidlåda ifrågavarande låneform, ligga

för öppen dag. Derigenom bindes nemligen för eu ganska lång tid,

som vid hvarje förnyelse ytterligare förlänges, låntagaren icke blott vid

en oföränderlig räntefot, utan ock vid en årlig kapitalavbetalning. Den

sålunda uppkommande annuitet, som skall likformigt utgå hvarje ar af

en tidrymd, hvarunder den belånade fastigheten vanligen en eller flere

gånger byter egare, måste särskildt förefalla betungande för egaren, då

denne icke sjelf upptagit lånet och vid egendomens öfvertagande. icke

beräknat skulden högre än till dess återstående kapitalbelopp, i förhållande

hvartill annuiteten ställer sig oskäligt hög. Den senare tidens

erfarenhet har ock visat, att, der lån mot säkerhet af inteckning i fast

egendom kunnat erhållas med frihet för låntagaren att välja mellan

amorteringslån och lån utan faststäld årlig amortering, det ojemförligt

stora flertalet föredrager lån af sistnämnda slag, helst om långifvaren

förbinder sig att icke uppsäga lånet förr än viss längre tid förflutit.»

Under det att hypoteksföreningarne nu utlemna blott ett slag af

lån, amorteringslån, för hvilka är bestämdt ett minimum, £ procent, af

årlig amortering, till följd hvaraf 41:åriga amorteringslån blifvit den

enda lånetypen, har komitén ansett oundgängligen nödigt, att tillfälle

beredes jordegare att vid erhållande af lån från hypoteksföreningarne

välja mellan lån med viss årlig amortering och lån utan faststäld amortering.

Men äfven i afseende å lån af sistnämnda beskaffenhet borde

vid lånets utlemnande fastställas en viss, längre tid, inom hvars förlopp

lånet skulle vara till fullo återbetaldt, vederbörande naturligtvis obetaget

att, om förhållandena vid denna tidpunkt sådant medgåfve, få omsätta

detsamma. Beträffande amorteringslånen är i förslaget endast före
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Ko i tgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

skrifvet, att de skola aterbetalas genom viss årlig amortering, hvarigenom

utrymme lemnats för en större aftalsfrihet i fråga om icke

endast olika amorteringstider, utan ock olika amorteringssätt, exempelvis

likformiga och fallande annuiteter. Sålunda tillmötesgår man äfven

delegarnes i hypoteksbanken upprepade framställning om nedsättning

åt den nu föreskrifna minsta årliga amorteringen.

I fråga om båda slagen af lån bar komitén bestämt en tid af tio

ar, efter hvars förlopp lånet skall kunna åt låntagaren uppsägas till

återbetalning efter sex månader. Lånens ouppsägbarhet under hela

amorteringstiden har nemligen, såsom komitén erinrar, alltid varit en

af de skarpast framhållna och mest berättigade anleduingarne till missnöje

med de nuvarande hypotekslånen.

Beloppet af lån från hypoteksförening bestämmes i visst förhållande

till fastighets värde enligt bevillningstaxering eller särskild värdering,

och skall vid fastställande af sådant lånevärde hänsyn tagas endast till

jordvärdet samt således hvarken till åbyggnad, såsom i nu gällande författning

redan är föreskrifvet, ej heller till »skog eller annat, som kan från

egendomen skiljas». Till hälften af det sålunda satta värdet må, enligt

komitens förslag liksom efter gällande bestämmelser, amorteringslån

beviljas; hvaremot lån utan amortering eller s. k. stående lån, i afseende

å hvilka riskerna af vexlande egendomskonjunkturer och af pantens

försämring enligt komiténs mening vore större, må meddelas endast

till en tredjedel af samma värde.

För att kunna förskaffa hypoteksföreningarne och derigenom

dessas låntagare de fördelar, som innefattas i bestämmelserna om frihet

vid valet af låneformer och rätt att efter viss tid till inbetalning

uppsäga erhållet lån, måste hypoteksbanken uppenbarligen inrätta sin

egen upplåning i öfverensstämmelse dermed; och komitén har derföre

föreslagit stadganden i syfte, att jemväl de af hypoteksbanken upptagna

lån skulle vara stälda att inom viss, vid lånets upptagande bestämd

tid återbetalas antingen genom årlig amortering eller efter uppsägning

utan faststäld amortering, samt att lånen .skulle vara från

hypoteksbankens sida uppsägbar efter högst tio år.

Med hänsyn till de vexlande förhållandena på marknaden för

hypoteksbankens upplåning borde det deremot lemnas hypoteksbanken

Öppet att i hvarje särskilt fall pröfva, huruvida det för banken är

fördelaktigast att upptaga ett lån mot lägre ränta med större kapitalrabatt

eller mot en något högre ränta med mindre eller ingen kapitalrabatt.

Men komitén har dock såsom ur flere synpunkter synnerligen

önskvärdt betecknat, att, om ock af antydda skäl någon bestämmelse

härom icke kunde inflyta i förordningen om allmänna hypoteksbanken,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

den effektiva räntan å de af banken upptagna lån så mycket.som möjligt

närmade sig den i bankens förbindelser förskrift^. Härigenom

ernåddes i första rummet den afsevärda fördel, att för dessa lån icke

någon betydlig kapitalrabatt beköfde balanseras i hypoteksbankens

räkenskaper.

Då det emellertid visat sig, att beloppet af den redan balanserade

kapitalrabatten gifvit anledning till åtskilliga svårigheter och äfven

föranledt misstydningar al den art, att till och med hypoteksbankens

soliditet blifvit ifrågasatt, har komitén funnit det synnerligen angeläget,

att densamma så snart som möjligt utjemnas. Långt ifrån att,

såsom enligt gällande författning, det borde vara hypoteksbanken förbjudet

att utan särskilt tillstånd af Kongl. Maj:t utlemna lån med

kapitalrabatt, har komitén uppstält såsom regel, att kapitalrabatten bör,

till så stor del deraf som å utlemuadt lån belöper, godtgöras banken

vid lånets utlemnande. Men då åtskilliga låntagare möjligen skulle

anse alltför betungande, om hela kapitalrabatten innehålles vid lånets

utlemnande, har i förslaget lemnats delegarnc öppet att besluta, det

kapitalrabatten må kunna gäldas genom afbetalningar under vissa år.

För att göra det för banken möjligt att medgifva sina låntagare kär

ofvan omförmälda rätt att efter tio år uppsäga sina erhållna lån, utan

att den beräknade afskrifningen af befintliga kapitalrabatter rubbas,

har det dock vant nödigt föreskrifva, att den på det utlemnade lånet

belöpande kapitalrabatt till banken fullständigt inbetalas före utgången

af nämnda tio år med visst, i skuldförbindelsen bestämdt årligt belopp.

Beträffande storleken af den kapitalrabatt, som låntagaren sålunda

borde vidkännas, erinrar komitén, att det väl vore det naturligaste,

att densamma sattes lika med den kapitalrabatt, banken fått vidkännas

vid upplåning af de medel, af hvilka det ifrågavarande lånet utlemnades.

Men då den effektiva räntan å hypoteksbankens upplånade penningar

vexlade ej blott efter de olika vilkor, som vid lånens upptagande

betingades, utan ock efter den kurs, hvartill banken lyckades sälja sina

obligationer, samt det i verkligheten icke kunde utrönas, att ett visst

belopp utlemnades af medel, som bered I s genom en viss upplåningsåtgärd,

kunde icke heller den kapitalrabatt, som borde påföras låntagaren,

på detta sätt bestämmas. Såsom den lämpligaste anordning

har komitén derföre föreslagit, att denna kapitalrabatt årligen af hypoteksbankens

delegare å allmän ordinarie sammankomst fastställes med

hänsyn till den kapitalrabatt, som banken efter af styrelsen gjorda

beräkningar sjelf fått vidkännas, att gälla för alla de lån, som utlemnas

under tiden till nästa ordinarie sammankomst. På enahanda sätt skulle

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

förfaras i afseende å öfriga omkostnader vid hypoteksbankens upplåning.

Den anordning i afseende å kapitalrabattens godtgörande, som

komitén sålunda föreslagit, befordrade ock medelbart det syfte, som

komitén antydt såsom eftersträfvansvärdt, eller att skilnaden mellan

den effektiva och den förskrift^ räntan å de af hypoteksbanken upptagna

lån nedbringades så mycket som möjligt. Det vore nemligen

tydligt, att låntagarne hos hypoteksföreningarne icke kunde vara benägna

att vidkännas något betydligare belopp i kapitalrabatt och lånekostnader,

då dessa skulle erläggas genast eller inom en jemförelsevis

kort tidrymd; och det blefve helt naturligt eu nödvändighet för banken

att i detta afseende rätta sig efter låntagarnes önskningar. Af kapitalrabattens

minskning torde ock blifva en sannolik följd, att hypoteksbanken

vid upptagande af sina lån komme att företrädesvis uppsöka

den inhemska lånemarknaden samt försälja sina obligationer utan mellanhänder

och endast i mån af behof. För att undvika mera betydliga

kapitalrabatter genom att så noga som möjligt lämpa räntan å hypoteksbankens

förbindelser efter den vid tidpunkten för lånets uppläggande

allmänt gällande effektiva räntan å värdepapper af med dem

jemförlig beskaffenhet borde man icke draga i betänkande att bestämma

den förskrifna räntan, om så erfordrades, i tiondedels procent.

Beträffande den flera gånger och senast af 1886 års ekonomiska

komité väckta frågan om rätt för låntagare hos hypoteksförening att

förfoga öfver aflemnadt hypotek i mån af verkstäld amortering erinras

till en början, att denna fråga på det närmaste sammanhänger med

det ofvan påpekade förhållande, att liypotekslånen faktiskt öfvergått till

permanenta lån derigenom, att låntagaren, så snart amorteringen å ett

lån fortgått under några år, sökt och fått förnya detsamma till dess

ursprungliga belopp. De lånevilkor, hypoteksföreningarne kunnat erbjuda

sina delegare, hade emellertid under senare åren varit för låntagaren

ofördelaktiga i jemförelse med de vilkor, han skulle kunnat

hos annan låneanstalt betinga sig, om han kunnat der erbjuda någon

del af den hos hypoteksföreningen lemnade panten. Men härifrån hade

han vaidt förhindrad genom den uppfattning af § 10 i förordningen om

hypoteksbanken, som hittills gjort sig gällande. Då han emellertid fortfarande

varit i behof af lån till lika stort belopp som det ursprungligen

erhållna hypotekslånet, så hade han endast haft att välja mellan

att antingen förnya det sistnämnda eller ock, för så vidt denna utväg

icke redan tillgripits, belåna inteckningar, som läge efter samtliga de

för hypotekslånet pantsatta och följaktligen i de flesta fall betingade

högre ränta.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

»Att ett sådant förhållande)), yttrar komitén vidare, »förorsakat

missnöje, är helt naturligt; och riktigheten af ofvan antydda uppfattning

har ock blifvit från flere håll bestridd. Enligt omförmälda §

åligger det hypoteksbanken att tillse, att tillräcklig säkerhet för dess

utlåning ställes och under hela afbetalningstiden bibehålies i enlighet

med de grunder, som äro bestämda genom förordningen om hypoteksföreningars

bildande och verksamhet. Denna föreskrift har man nu

ansett innebära, att hypoteksbanken är skyldig tillse, det inteckningssäkerheten

alltjemt bibehålies vid sitt ursprungliga belopp utan afseende

å lånens amortering. Men då i de åberopade grunderna för hypoteksföreningars

bildande och verksamhet noggrannt angifves beskaffenheten

af den säkerhet, som skall för lån från hypoteksförening ställas och

sedermera af vederbörande förening till hypoteksbanken aflemnas för

derifrån erhållet lån, lärer väl med uttrycket tillräcklig säkerhet icke

kunna afses annat, än att säkerheten skall till beloppet motsvara verkliga

beloppet af den fordran, hvarför den utgör säkerhet. Den i § 10

uppstälda föreskrift torde följaktligen kunna anses uppfyld, så snart

säkerheten fullt betäcker nämnda fordran så till kapital och ränta som

ock alla öfriga beräkneliga omkostnader och afgifter. Komitén anser

följaktligen paragrafens ordalydelse icke innefatta hinder för hypoteksbanken

att medgifva utlemnande eller partiel dödande af inteckningar

i mån af hypotekslåns amortering.

Enligt den samtidigt med förordningen om inrättande af en allmän

hypoteksbank utfärdade förordningen om grunder för hypoteksföreningars

bildande och verksamhet kan hypoteksförenings styrelse

medgifva inbetalning af utlemnadt lån, om styrelsen finner sig kunna

utan ränteförlust emottaga eller mot enahanda vilkor som tillförene använda

de erbjudna medlen, hvilket stadgande alltid så tillämpats, att

låntagare medgifvits att omsätta sitt lån till dess ursprungliga belopp

mot samma säkerhet, som förut aflemna!s. En sådan omsättning, om

hvars förenlighet med föreskrifterna i § 10 af förordningen om hypoteksbanken

någon tvekan icke gjort sig gällande, innebär dock i verkligheten

ett förfogande öfver den del af panten, som motsvarar det vid

tiden för omsättningen amorterade beloppet; och då man icke lärer

kunna antaga, att lagstiftaren velat i den ena författningen stadga ett

förbud, på samma gång han i den andra författningen anvisat en utväg

till kringgående af detsamma, finner komitén härutinnan äfven ett

stöd för sin ofvan angifna uppfattning af stadgandet i § 10 af förordningen

om hypoteksbanken.

Att. paragrafen så affattats, som den nu lyder, och derigenom föranledt

olika tolkningar har utan tvifvel sin grund deri, att, såsom

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition AT:o 37.

redan i det föregående blifvit antydt, man vid förordningens affattande

förestält sig, att de från hypoteksföreningarne utlemnade amorteringslånen

skulle fylla jordbruksnäringens lånebehof och kunna utan svårighet

återbetalas i den en gång faststälda ordningen, hvarigenom öfverhypoteket

icke blefve för låntagaren behöfligt.

Mot medgifvande af rätt för låntagare att i allmänhet förfoga öfver

sådant öfverhypotek har emellertid anförts dels att vid all den upplåning,

hypoteksbanken hittills företagit, låneaftalen grundats på en

motsatt uppfattning, hvarför långifvarne skulle kunna med skäl anse

sin rätt trädas för nära genom godkännande af en annan tolkning af

stadgandet, dels ock att, då delegarne i hypoteksföreningarne i denna

sin egenskap hade sina så väl rättigheter som skyldigheter bestämda

i förhållande till sitt delaktighetsbelopp, hvithet efter någon tids amortering

alltid öfverstege återstoden af det lån, delegare hos hypoteksförening

erhållit, delaktighetsbeloppet — och dermed ock delegarnes

ansvarighet — i hvad det öfverskjuter lånets återstod skulle komma

att sakna motsvarande realsäkerhet.

Hvad då först angår den förstnämnda af dessa båda anmärkningar,

så inser komitén till fullo vigten deraf, att icke någon åtgärd vidtages,

som kan på något sätt minska det förtroende, som hittills kommit

hypoteksbanken till del ej mindre på den utländska än på den inhemska

lånemarknaden. Då nu hypoteksbankens styrelse offentligen

uttalat den uppfattning af ifrågavarande stadgande, att detsamma lägger

hinder i vägen för öfverhypoteks utlemnande, hvarigenom bankens

långifvare fått anledning att anse densamma såsom faststäld, anser

komitén, att en annan uppfattning icke bör i lagstiftningen göras gällande,

utan att något vederlag ställes för den minskning i säkerhet

för hypoteksbankens upptagna lån, som derigenom må anses ega rum.

Ett sådant vederlag synes icke lämpligen kunna gifvas i annan form

än genom eu förstärkning af hypoteksbankens, utaf staten lemnade

grundfond; och denna förstärkning har synts komitén böra ske med

ett temligen betydligt belopp, hvadan komitén föreslår, att grundfonden

höjes till 30 millioner kronor. Detta belopp kan icke anses för högt,

då man fager i betraktande den redan högst betydliga omfattningen

af hypoteksbankens rörelse, hvilken komitén antager komma att ytterligare

ökas, om de af komitén föreslagna ändrade bestämmelser i fråga

om lånerörelsen vinna godkännande. Grundfondens ökande torde ej

heller kunna anses medföra någon ökad risk för statsverket, då grundfonden

i alla händelser icke får användas i annan ordning, än i § 13

af förordningen om hypoteksbanken föreskrifves, och enligt komiténs

förslag, likasom enligt nu gällande bestämmelser, de i andra stycket

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

af § 15 omförmälda särskilda åtgärder skola vidtagas, så snart grundfonden

minskats med fyra millioner kronor.

Äfven ur en annan synpunkt anser komitén en höjning af grundfonden

vara erforderlig i sammanhang med införandet af en uttrycklig

bestämmelse om rätt för låntagare att i mån af verkstäld amortering

förfoga öfver aflemnadt hypotek. Då vid utlemnande af nu löpande

lån något afdrag icke skett för den kapitalrabatt, hypoteksbanken fått

vidkännas, finnes icke någon särskild realsäkerhet för densamma, och

man har plägat möta en erinran härom med en hänvisning på de för

delegarnes lån qvarliggande s. k. öfverhypotek. Göras dessa öfverhypotek

åtkomliga för låntagaren, så torde en förstärkt grundfond

kunna anses innefatta en lämplig ersättning härför. Om eu förstärkning

af grundfonden derför är nyttig och nödig för att förebygga oro

hos allmänheten, så är dermed icke sagdt, att denna grundfond erfordras

såsom hypotek för kapitalrabatten. Ty i sjelfva verket har denna

hypotek bakom sig lika väl som bankens öfriga fordringar. Den hypoteksbankens

tillgång, som svarar mot kapitalrabatten, utgöres nemligen

af skilnaden mellan in- och utlåningsräntan; och då hypoteksbanken

har pant för sina utlemnade lån, både för kapital och ränta, har den

således ock pant för den fordran, som svarar mot kapitaDabatten.»

Den andra anmärkningen, som fram stälts mot frigifvande af öfver-*

hypotek, eller att pant derigenom icke skulle komma att finnas för hela

delaktighetsbeloppet, komme att bortfalla genom antagande af det utaf

komitén föreslagna stadgandet, att delaktighet i hypoteksförening och

i hypoteksbanken skall bestämmas efter oguldna beloppet af erhållet

lån. Härigenom komme således delegares rättigheter och skyldigheter

att, på sätt med billighet och rättvisa mest öfverensstämde, mätas efter

beloppet af den skuld, hvari delegare häftade vid tidpunkten för dessa

rättigheters utöfvande eller skyldigheters tillämpande.

Såsom en gifven följd af den förändrade grunden för delaktighet

i hypoteksförening äro de icke låntagande delegarne uteslutne, hvarigenom

hypoteksföreuingarne befrias från skyldighet att mottaga penningar

till förräntande efter en ofta otidsenligt hög räntefot.

Då komitén sålunda ansett ordalydelsen af nuvarande § 10 i förordningen

om allmänna hypoteksbanken icke lägga hinder i vägen för

delegarne att förfoga öfver aflemnade hypotek, och innehållet af denna

paragraf lagts till grund för de aftal, hypoteksbanken vid sin upplåning

ingått, har komitén funnit lämpligast att icke föreslå någon ändring i

berörda paragraf, utan i sitt förslag förlagt den uttryckliga bestämmelsen

i ämnet till eu följande paragraf.

Bih. till liiksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 22 Käft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Beträffande särskildt de nuvarande låntagarnes ställning och de

lättnader, som kunde dem beredas, erinrar komitén, att de fördelar,

som de föreslagna bestämmelserna innebure, kom me äfven nuvarande

delegare till godo på det sätt, att de mot de hypotek, som genom verkstad

amortering frigjordes, kunde erhålla nya lån på de förmånligare

vilkor komitén föreslagit.

Emellertid borde man äfven på annat sätt särskildt tillgodose de

billiga anspråken hos desse låntagare, hvilka bure bördan af de tyngre

vilkoren. Då hypoteksbanken vore genom ingångna låneaftal bunden

vid en efter nutidens förhållanden hög räntefot, kunde detta tydligen

icke ske genom en omedelbar nedsättning af räntan å hypotekslånen.

Deremot har komitén föreslagit, att i förordningen om hypoteksbanken

införes den bestämmelse, att den räntenedsättning, som genom hypoteksbankens

årliga ränteöfverskott möjliggöres, skall i främsta rummet

tillgodokomma hypoteksföreningarne och dermed ock deras låntagare,

för de lån, å hvilka högsta ränta erlägges.

Derjemte har man velat för de äldre låntagarne öppna en möjlighet

att få på eu gång inbetala sina lån, naturligtvis mot godtgörande

af den härigenom för hypoteksbanken uppkommande ränteförlust. Då

dennas storlek berodde på förhållandet mellan den ränta, som för lånet

erlades, och den ränta, hvartill banken kunde ånyo utlåna de i förtid

inflytande medlen, kunde beloppet af räntegodtgörelsen icke eu gång

för alla fastställas. Men komitén har dock icke ansett, att beslut

härom borde fattas i hvarje särskildt fall, utan har föreslagit, att bankens

delegare årligen å ordinarie sammankomst, efter förslag af hypoteksbankens

styrelse, skulle bestämma, på hvilka vilkor sådan inbetalning

finge ske under tiden till nästa ordinarie årssammankomst; och

då banken tydligen icke kunde förpligtas mottaga förskottsinbetalningar

i vidsträcktare mån, än den hade användning för de inflytande

medlen, skulle delegarne samtidigt besluta, i hvilken utsträckning sådan

inbetalning finge ske.

Komitén har derjemte, i öfverensstämmelse med ett af hypoteksbankens

delegare med anslutning till den i Riksdagens förenämnda

underdåniga skrifvelse af den 6 Juli 1887 uttalade önskan vid 1889

års ordinarie sammankomst fattadt beslut, föreslagit nedsättning af

den ränta, som vid försenad liqvid skulle erläggas till hypoteksbanken

af hypoteksföreningarne samt till dessa af deras delegare, äfvensom

intagit eu bestämmelse derom, att äfven chefen för Finansdepartementet

och icke, såsom enligt gällande författning, endast Eders Kongl. Maj:t

egde förordna undersökning af hypoteksbankens räkenskaper och handlingar.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Enligt nådig befallning har styrelsen öfver allmänna liypoteksbanken

efter delegarnes i banken hörande afgifvit underdånigt utlåtande

öfver komiténs betänkande. I enlighet med delegarnes beslut

bär styrelsen hemstält, dels att den af komitén föreslagna uppsägningstid

af sex månader för do från hypoteksbanken erhållna lån må utsträckas

till ett år äfvensom uttryckligen stadgas, att vid omsättning

af lån, utlemnadt före den tid, då stadgandet om uppsägningsrätt träder

i kraft, sådan rätt icke eger rum för den del af det nya lånet,

som motsvarar den oguldna delen af det gamla lånet, dels att bestämmelsen

om den ränta, som hypoteksförening har att vid försenad liqvid

erlägga till hypoteksbanken, må formuleras i närmare öfverensstämmelse

med delegarnes derom förut fattade beslut och dels en mindre

jemkning företagas i den föreslagna lydelsen af § 7 i förordningen

angående grunderna för hypoteksföreningars bildande och verksamhet.

I öfrigt hafva styrelsen och bankdelegarne funnit förslagen icke

gifva anledning till anmärkning; dock har styrelsen, enligt uppdrag af

delegarne, i underdånighet hemstält, huruvida icke uti ifrågavarande förslag

borde inrymmas något stadgande, hvaraf framginge, att nuvarande

icke låntagande delegare bibehållas vid den rätt, som tillkommer dem

enligt nu .gällande lagstiftning i ämnet.

Fullmägtige i riksgäldskontor!, hvilka Eders Kongl. Maj:t härefter

lemna! tillfälle att inkomma med underdånigt yttrande i ärendet,

hafva anfört, att fullmägtige, som ansett sig hafva att betrakta

ofvannämda förslag endast ur riksgäldskontorets synpunkt, i främsta

rummet fäst sin uppmärksamhet vid den af komitén tillstyrkta förstärkningen

af hypoteksbankens, utaf staten lemnade grundfond genom

att höja densamma till 30 millioner kronor. Då denna höjning icke

torde kunna anses medföra någon i afsevärd mån ökad risk för statsverket

samt det föreslagna beloppet af grundfonden syntes vara väl

afpassadt, efter det omfång, hypoteksbankens rörelse numera erhållit,

hade fullmägtige icke något att erinra mot komiténs förslag i denna

del.

I fråga om grundfondens beskaffenhet erinra fullmägtige, att

komitén icke föreslagit någon ändring i nu gällande föreskrift, att

grundfondens belopp skall till hypoteksbanken öfverlemnas i obligationer,

ouppsägbara å innehafvarens sida samt bärande lika stor ränta,

som uti andra af staten utgifna, inhemska obligationer vore högst förskrifven.

Men då tvekan möjligen kunde uppstå "om rätta tolkningen

af uttrycket »inhemska obligationer», har det synts fullmägtige lämpligare

att bestämma en viss räntefot för de obligationer, hvilka skulle

utgöra hypoteksbankens grundfond; och hafva fullmägtige, under erin
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

rån att svenska statens 3£ procent obligationer noterades till pari kurs

eller något deröfver, hemstält, att räntefoten å de obligationer, som skulle

öfverlemnas till grundfond för hypoteksbanken, bestämdes till procent.

Slutligen hafva fullmägtige fäst uppmärksamhet på det förhållande,

att, under det, enligt 20 § af förordningen för allmänna hypoteksbanken,

fullmägtige skola utse ombud till allmän ordinarie

sammankomst mellan bankens delegare, bestämmelse saknades derom,

att ombud för riksgäldskontoret skall närvara vid sådan allmän extra

ordinarie sammankomst, hvarom 21 § i samma förordning handlar.

Visserligen hade styrelsen för hypoteksbanken plägat meddela fullmägtige

underrättelse om sammankomster äfven af sistnämnda art; men

då det inträffat, att bland fullmägtige yppats skilda meningar, om jemväl

dervid ombud för fullmägtige egde närvara, hafva fullmägtige

hemstält, huruvida icke för vinnande af tydlighet borde i förordningen

införas den föreskrift, att fullmägtige i riksgäldskontoret egde att utse

ombud äfven till allmän extra ordinarie sammankomst.

Enligt min uppfattning har komitén på ett tillfredsställande sätt

löst sin uppgift. Glenom de af komitén föreslagna ändringar i gällande

författningar angående allmänna hypoteksbanken och hypoteksföreningarne

komme landets jordegare att beredas de väsentliga fördelarne

att vid erhållande af lån från hypoteksföreningarne kunna välja

mellan lån med viss årlig amortering och lån utan faststäld amortering,

att, i den mån amortering egt rum å erhållet lån, få återbekomma

derför aflemnad säkerhet samt i allmänhet att erhålla lån på mindre

betungande vilkor än hittills. Giltiga skäl synas emellertid hafva blifvit

anförda för de smärre jemkningar i och förtydliganden af komiténs förslag,

hvarom fullmägtige i riksgäldskontoret hemstält och delegarne i hypoteksbanken

för sin del beslutat; hvaremot jag icke anser erforderligt, att,

på sätt styrelsen öfver hypoteksbanken efter uppdrag af delegarne

jemväl hemstält, i förslaget inrymmes ett särskild! stadgande derom,

att nuvarande icke låntagande delegare i hypoteksföreningarne bibehållas

vid den enligt gällande lagstiftning dem tillkommande rätt. Det

synes mig nemligen sjelfkärt, att de icke låntagande delegare, som i

hypoteksföreningarne redan vunnit inträde, icke genom de nya lagbestämmelserna

kunna beröfvas sin redan förvärfvade rätt, och detta

lärer för öfrig! framgå af den i § 21 af förordningen angående hypoteksföreningarne

bibehållna bestämmelsen, att i fråga om medel, som

af i hypoteksförening redan befintlig icke låntagande delegare inbetalas,

skall förblifva vid hvad i sådant afseende är stadgadt i det för

föreningen gällande reglemente.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Komitén har framlagt sitt förslag i form af ändringar uti Eders

Kongl. Maj:ts nådiga förordningar den 26 April 1861 angående dels

en allmän hypoteksbank för riket och dels de allmänna grunder, som

vid liypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet skola till

efterrättelse lända; men då de flesta paragrafer i dessa förordningar,

som delvis redan äro ändrade genom nådiga kungörelserna den 5 Oktober

1866, den 29 Maj 1874, den 23 Maj 1879 och den 13 Juli 1887,

blifvit omredigerade samt åtskilliga af de paragrafer, som lemnats

orörda, innehålla bestämmelser, som uteslutande afse tiden för hypoteksbankens

bildande och tidigaste verksamhet samt derföre numera icke

ega tillämplighet, har jag ansett erforderligt, att, för vinnande af reda

och öfverskådlighet, nya förordningar i ämnet utfärdas. Dessa skulle

således upptaga komiténs förslag med de af fullmägtiges i riksgäldskontoret

hemställan och hypoteksbanksdelegarnes beslut föranledda

ändringar och tillägg, men derutöfver icke innehålla andra afvikelser

från 1861 års förordningar, än att bestämmelser, som af nyss antydda

anledning icke vidare äro tillämpliga, uteslutas; och har hypoteksbankens

styrelse, på af mig framstäld förfrågan, tillkännagifvit, att styrelsen,

som icke ansåge de utöfver hypoteksbanksdelegarnes beslut

ifrågasatta ändringar i författningsförslagen vara af den beskaffenhet,

att delegarnes hörande deröfver erfordrades, för sin del icke hade någon

anmärkning att framställa med anledning af dessa ändringar.

Sedan departementschefen härefter uppläst särskilda, i öfverensstämmelse

med hvad departementschefen sålunda anfört upprättade

förslag till förnyade förordningar dels angående Sveriges allmänna

hypoteksbank och dels angående de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars

bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse

lända, hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t, med

godkännande af dessa förslag, täcktes till Riksdagens antagande framlägga

desamma.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla ; och skulle

nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse

bilagan litt.--vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo :

Adolf von Hofsten.

Bih. till Rihsd. Prat. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 22 Haft.

o

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.