Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag innefattande tillägg till förordningen angående sparbanker den 1 oktober 1875

1890-03-07 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1890:38, Med förslag till lag innefattande tillägg till förordningen angående sparbanker den 1 oktober 1875

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

1

N:o 38.

Kongl. Majis nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till lag

innefattande tillägg till förordningen angående sparbanker

den 1 oktober 1875; gifven Stockholms slott den 7 mars

1890.

Under åberopande af härvid fogade, i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att antaga

följande

Lag

innefattande tillägg till förordningen angående sparbanker den 1 oktober

1875.

Härigenom förordnas som följer:

Lån af sparbanks medel må ej utlemnas mot skuldförbindelse,

för hvars uppfyllande ledamot eller suppleant i styrelsen eller vid banken

anstäld tjensteman i egenskap af gäldenär eller löftesman svarar,

utan så är att för lånet ställes full säkerhet af inteckning uti fastighet,

å landet inom hälften af medeltaxerings värdet för de tio sista åren och

i stad inom hälften antingen af brandförsäkringsvärdet eller af sist faststälda

taxeringsvärdet, eller ock pant af statens eller allmänna hypo
Bih.

till Rilcsd. Prat. 1890. 1 Sami 1 Afl. 23 Höft. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

teksbankeus obligationer eller andra värdepapper, livilka med afseende

på säkerheten äro närmast dermed jemförliga.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahallas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

0 S C A R.

F. v. Essen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott den

6 december 1889,

Närvarande:

Hans excellens, herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens, herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen

föredrog i underdånighet Riksdagens den 2 maj 1888 aflåtna underdåniga

skrifvelse, deri Riksdagen anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till bestämmelser om förbud

för ledamot af styrelse för sparbank och vid styrelsen anstäld tjensteman

att såsom löftesman ikläda sig betalningsansvar för lån af sparbankens

under styrelsens förvaltning stälda medel.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 38.

I sammanhang härmed anmäldes en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Kopparbergs län i underdånig skrifvelse den 23 oktober

1885 i enahanda syfte gjord framställning;

öfver hvilken framställning öfverståthållareembetet och Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i länen afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden.

Departementschefen anförde härefter:

»I underdånig skrifvelse den 23 oktober 1885 har Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län anmält, att vid de inspektioner,

han, med anledning af föreskriften i 7 § af nådiga förordningen

angående sparbanker den 1 oktober 1875, låtit verkställa, blifvit utrönt,

att i flera sparbanker inom länet ledamöter af styrelsen och densamma

biträdande tjenstemän häftade i skuld eller iklädt sig borgen för i sparbanken

upptagna lån. Detta förhållande, ehuru icke i allmän lag förbjudet,

hade Eders Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande funnit

icke vara förenligt med god ordning samt lätt kunna leda till missbruk

och förvecklingar och hemstälde derför i underdånighet, huru vida Eders

Kongl. Maj:t kunde finna godt att, i likhet med hvad som föreskrifvits

genom nådiga kungörelsen angående inskränkning i behörigheten att

undfå lån af allmänna medel den 10 april 1863, i nåder förordna, att

ledamot i styrelse för sparbank äfvensom sådan styrelse biträdande

tjensteman icke finge ikläda sig betalningsansvar för lån af sparbankens

under styrelsens förvaltning stälda medel.

Genom nådig remiss den 29 oktober 1885, har Eders Kongl. Maj:t

behagat öfver denna framställning infordra underdåniga yttranden af

öfverståthållareembetet och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

länen; och hafva de bland de hörda myndigheterna, som icke tillstyrkt

förslaget, mot detsamma hufvudsakligen erinrat, att det ifrågasatta ovilkorliga

låneförbudet för ledamot af sparbanks styrelse kunde medföra

svårighet att erhålla lämpliga personer till dessa befattningar, som i

allmänhet icke vore aflönade, och att derför lånerätt borde styrelseledamot

medgifvas mot pant af vissa slag af värdepapper, som ansågos

fullgoda.

Vid 1888 års riksdag väcktes motioner i ämnet så väl inom Första

som Andra Kammaren. Under det att uti den inom Andra Kammaren

väckta motionen bland annat påyrkades bestämdt förbud för medlem af

sparbanks Styrelse att upptaga lån af sparbanks medel och att för sådant

lån ikläda sig löftesmannaansvar uttalades i den motion, som i

ämnet väcktes i Första Kammaren, den åsigt, att det ovilkorliga för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

budet bordo gälla endast löftesmannaansvarigheten, men rätt till lån

medgifvas ifrågavarande personer mot fullt betryggande realsäkerhet.

I enlighet med lagutskottets hemställan och begge kamrarnes

sammanstämmande beslut har Riksdagen i skrifvelse den 2 maj 1888

förmält, att den ur flera synpunkter funnit betänkligheter mot förslaget

om förbud för ofvannämnda personer att sjelfve erhålla lån af sparbanks

medel, men att ett förbud för dem att ikläda sig löftesmannaansvar

för sådana lån icke borde medföra någon olägenhet; hvarjemte

Riksdagen erinrat, att om ett sådant förbud skulle medföra åsyftad verkan,

torde erfordras föreskrift om lämplig påföljd för detsammas öfverträdande;

och har Riksdagen på grund häraf anhållit, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till bestämmelser

om förbud för ledamot af styrelse för sparbank och vid

styrelsen anstäld tjensteman att såsom löftesman ikläda sig betalningsansvar

för lån af sparbankens under styrelsens förvaltning stälda medel.

Ehuru efter min uppfattning gällande sparbankslagstiftning väl

skulle behöfva i dess helhet omarbetas, bär jag likväl icke ansett lämpligt

att i afvaktan på en sådan åtgärds genomförande undanskjuta d.en

fråga, som, på sätt jag nämnt, blifvit bragt under Eders Kongl. Maj:ts

pröfning, helst denna fråga, hvars stora betydelse för vårt sparbanksväsende

icke kan förnekas, synes utan svårighet kunna i och för sig

lösas. Dervid kan jag dock icke tillstyrka, att man, på sätt Riksdagen

föreslagit, stannar vid ett förbud för ledamot af sparbanks direktion

och sparbankstjensteman att ingå borgen för lån af sparbankens medel.

Det skulle, såsom ock under diskussionen inom Första Kammaren anmärktes,

vara föga följdrigtigt att förbjuda dessa personer att ingå borgen,

men fortfarande tillåta dem att hos sparbanken upptaga lån mot

skuldebref utan realsäkerhet, då ju dessa två slag af förbindelser hafva

i förhållande till banken samma karakter. För öfrigt är det väl uppenbart,

att, då ju låntagarens intresse vid pröfning af låneansökning vida

mera beröres än löftesmannens, faran för att ett obehörigt och för bankens

säkerhet menligt undseende skall vid sådan pröfning göra sig

gällande är större då styrelseledamot eller sparbankstjensteman är låntagare

än då han är löftesman. Jag är derför af den mening, att föga

skulle vinnas med den halfva åtgärd Riksdagen ifrågasatt och att derutöfver

bör stadgas ovilkorligt låneförbud för sparbankstjensteman samt

förbud för lån åt styrelseledamot annorledes än mot sådan realsäkerhet,

som pröfvas fullgod. Om låneförbud et för styrelseledamot sålunda icke

göres ovilkorligt, lärer, att döma af de underdåniga yttranden Eders

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Kong!. Maj:ts befallningshafvande afgifvit, svårighet icke derigenom

böla uppstå att erhålla lämpliga personer till dessa befattningar.

Hvad beträffar den af Riksdagen ifrågasatta föreskrift om påföljd för

förbudets. öfverträdande, ber jag få erinra, att förvaltare af sparbank

äro, jemlikt 6 § af förenämnda förordning, underkastade ansvar såsom

syssloman och således lära vara skyldige att, om de handla emot gällande

föreskrifter, godtgöra den deraf vållade förlust. Ett sådant

äfventyr för öfverträdande af det ifrågavarande förbudet synes böra vara

tillräckligt verksamt.

På sålunda antydda grunder har jag, efter det i ärendet gemensam

beredning egt rum med chefen för justitiedepartementet låtit utarbeta

förslag till lag angående inskränkning i behörigheten att undfå

lån af sparbanks medel eller att för sådant lån ingå borgen».

Sedan departementschefen härefter uppläst omförmäla, detta protokoll

under lita. A. bilagda lagförslag, tillstyrkte statsrådet, att Kongl.

Maj:t täcktes för det ändamål, 87 § regeringsformen omförmäler, genom

utdrag af detta protokoll infordra högsta domstolens utlåtande öfver

berörda förslag.

Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade

Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ex protocollo

G. Louis De Geer.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Rongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 5,8.

7

Bil. litt. A.

Förslag

till

lag angående inskränkning i behörigheten att undfå lån af sparbanks

medel eller att för sådant lån ingå borgen.

Häx-igenom förordnas som följer:

Ledamot eller suppleant i styrelse för sparbank, som i nådiga

förordningen angående sparbanker den 1 oktober 1875 afses, så ock vid

sådan styrelse anstäld tjensteman må icke såsom löftesman och spai''- bankstjensteman ej heller såsom låntagare ikläda sig betalningsansvar

för lån af sparbankens under styrelsens förvaltning strida medel. Ej

heller må lån till styrelseledamot eller suppleant utlemnas utan emot

säkerhet af antingen inteckning i fast egendom inom hälften af medeltaxeringsvärdet

för de 10 sista åren å landtfastighet eller inom halfva

brandförsäkringsvärdet å stadsfastighet, eller pant af statens, allmänna

hypoteksbankens eller dermed närmast jemförliga obligationer eller annan

realsäkerhet, som sparbankens styrelse pröfvar vara fullt betryggande

mot förlust.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 38.

Protokoll öfver ett lagärende, liållet uti Kongl, Maj:ts

högsta domstol fredagen den 31 januari 1890.

Andra rummet:

N ärvarande:

Justitieråden: Wretman,

Svedelius,

Glimstedt,

Norberg,

Lilienberg,

Westman,

Huss.

_ Sedan, enligt högsta domstolens beslut den 14 i denna månad,

det till högsta domstolen, för afgifvande af utlåtande öfverlemnade förslag

till lag angående inskränkning i behörigheten att undfå lån af

sparbanks medel eller att för sådant lån ingå borgen, mellan högsta

domstolens ledamöter cirkulerat, så företogs nu detta ärende till slutlig

behandling; varande berörda förslag bilagdt detta protokoll.

Justitieråden Wretman, Glimstedt, Norberg, Lilienberg, Westman och

Buss förenade sig om det yttrande, att i fråga om rubriken till den

föreslagna lagen det i flera afseende!! syntes lämpligt, att de ifråga
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38. 9

satta stadgandena meddelades under formen af ett tillägg till förordningen

angående sparbanker den 1 oktober 1875, samt att beträffande

förslagets första punkt densamma syntes kunna föranleda ovisshet,

huru vida låneaftal och i synnerhet huru vida borgensförbindelser, hvilka

i strid mot föreskrifterna i denna lag blefve ingångna, lagligen skulle

kunna göras gällande eller, såsom ingångna af dertill obehöriga personer,

anses sakna giltighet. Härförutom förekomme, att det i nämnda

punkt omförmälda förbud icke skulle obetingadt medföra det med lagen

åsyftade ändamål. Ty om borgensansvarigheten tecknades å förskrifning,

den der icke vore stäld till sparbanken utan t. ex. till innehafvaren,

och denne derefter i banken belånade samma förskrifning, qvarstode

det öfverklagade missförhållandet att bland bankens fonder komme att

finnas förbindelser, för hvilkas uppfyllande ledamot eller suppleant i

bankens styrelse eller vid banken anstäld tjensteman häftade i ansvar;

och komme olägenhet af enahanda beskaffenhet att inträda, derest

tjensteman vid banken utfärdat dylik förskrifning och banken derefter

belånade densamma. Med afseende å hvad sålunda blifvit anmärkt

liemstälde bemälda ledamöter, att i stället för berörda förbud måtte

meddelas bestämmelser, i syfte att förbindelser, för hvilkas uppfyllande

personer, om hvilka i denna lag vore fråga, iklädt sig borgen, äfvensom

förskrifningar, som vore utfärdade af tjensteman vid sparbanken,

icke finge derstädes belånas.

Vidare liemstälde justitieråden Wretman, Norberg, Westman och

Huss att, då vid bedömande af säkerhet, som utgjordes af inteckning i

stadsfastighet, dennas taxeringsvärde syntes icke böra lemnas utan beaktande,

hvad förslaget beträffande dylik säkerhet innehölle, måtte så

ändras att,. i fråga om inteckning i stadsfastighet, hänsyn borde tagas

till gällande taxeringsvärde å fastigheten, men till brandförsäkringsvärdet

endast i det fäll, att samma värde understege det förstnämnda;

hvarjemte justitierådet Wretman. med hvilken justitierådet Norberg instämde,

tilläde, att då man icke tilltrott sig att alldeles förbjuda ledamöter

och suppleanter i sparbanks styrelse att af dess medel erhålla

lån, åtminstone bort tillses, att den för sådana lån erbjudna säkerhet

vore af beskaffenhet att allmänt anses såsom fullgod; men då förslaget

öfverlemnade åt styrelsen nog stor frihet att antaga erbjuden pant endast

styrelsen »pröfvade den vara fullt betryggande mot förluster», så

borde de säkerhetshandlingar, som fingo i nämnda hänseende godkännas,

närmare bestämmas än i förslaget skett.

Justitieråden Lilienberg, Westman och Huss yttrade derefter, att,

ehuru sparbankernas finansiella förvaltning och sålunda jemväl vilkoren

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Samt. 1 Afd. 23 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

för erhållande af lån egentligen läge utom det lagstiftningsområde, der

högsta domstolen hade sig ålagdt att meddela utlåtande, bemälda ledamöter

dock ansågo sig icke böra lemna oanmärkt, det uttrycket »realsäkerhet»,

. hvilket nu antagligen för första gången skulle komma att

användas i en allmän författning, syntes allt för sväfvande för att icke

lemna rum för stridig tolkning. Dermed kunde åsyftas panträtt i en

sak, d. v. s. ett kroppsligt ting, men äfven panträtt i allmänhet, enär

denna räknades till de s. k. sakrätterna. I senare fallet skulle således

uttrycket omfatta jemväl pant af fordringar; och läge detta så mvcket

närmare att antaga, som pantsatta obligationer enligt förslagets ordalydelse

hänförts till realsäkerhet.

Justitieråden Glimstedt och Norberg ansågo likaledes uttrycket

»realsäkerhet», såsom saknande nödig begränsning och tydlighet, böra

undvikas.

Justitierådet Svedelius anmärkte, att ordalydelsen i den föreslagna

lagens första punkt äfvensom förslagets rubrik kunde föranleda den

origtiga uppfattningen, att låneaftal och borgensförbindelser, som i strid

med föreskrifterna i denna lag blefvo ingångna, skulle vara ogiltiga

och således ej kunna genom lagsökning eller rättegång göras gällande,

hvarför justitierådet liemstälde, att till förebyggande af missförstånd i

nämnda hänseende förslaget måtte på lämpligt sätt omredigeras. I afseende

å redaktionen erinrade justitierådet vidare, att orden »under styrelsens

förvaltning stälda» kunde såsom öfverflödiga utgå samt att ordet

»realsäkerhet» vore ett främmande uttryck, hvilket lätt kunde missförstås

och hvars införande i svenska lagspråket syntes föga tjenlig^. Då

i förslaget omtalades »pant af statens, allmänna hypotheksbankens eller

dermed närmast jemförliga obligationer, eller annan realsäkerhet», vore

fara värdt, att genom det sammanhang, hvaruti nämnda ord sålunda

förekomme, dess rätta betydelse kunde blifva för mången alldeles

bortskymd.

Vidimeras ex officio

Fredrik ZetheUus.

In fidem

Carl Boheman.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Ned. Proposition N:o 38.

11

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7

mars 1890,

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkekhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen anmälde

i underdånighet högsta domstolens jemlikt Kongl. Maj:ts beslut

den 6 december nästlidet år infordrade yttrande öfver upprättadt förslag

till lag angående inskränkning i behörigheten att undfå lån af

sparbanks medel eller att för sådant lån ingå borgen.

Efter att hafva redogjort för innehållet af detta yttrande anförde

föredragande departementschefen:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

»I öfverensstämmelse med livad högsta domstolens flesta ledamöter

hemstält, har rubriken till den föreslagna lagen blifvit sålunda förändrad,

att lagen erhållit formen af ett tillägg till förordningen angående sparbanker

den 1 oktober 1875.

I det till högsta domstolens utlåtande remitterade författningsförslaget

var inrymd t direkt förbud för ledamot eller suppleant i sparbanks

styrelse samt för tjensteman vid sparbanken att såsom löftesman

ikläda sig betalningsansvar för lån hos sparbanken och för sparbankstjensteman

derjemte förbud att såsom låntagare ikläda sig sådant ansvar.

Inom högsta domstolen har blifvit erinradt, att dessa stadgande!!

kunde föranleda ovisshet, huru vida låneaftal och i synnerhet huru vida

borgensförbindelser, hvilka i strid med sagda föreskrifter blefve ingångna,

lagligen skulle kunna göras gällande eller, såsom ingångna af

dertill obehöriga personer, anses sakna giltighet, hvarjemte anmärkts,

att förbuden kunde på åtskilliga sätt kringgås. Då dessa anmärkningar

icke torde kunna frånkännas giltighet, hafva hithörande bestämmelser

på sådant sätt omredigerats, att förbudet för vissa personer att ikläda

sig betalningsansvar för lån hos sparbanken blifvit utbytt mot ett förbud

att af bankens medel utlemna lån mot skuldförbindelser, för hvilkas

uppfyllande bemälda personer stode i ansvar, i sammanhang hvarmed

likväl, af skäl, som jag strax går att angifva, förbudets omfattning

undergått viss inskränkning.

Det ursprungliga författningsförslaget upptog, jemte förut omförmäla

förbud för ledamot eller suppleant i sparbanksstyrelse att ikläda

sig borgensansvar för lån hos sparbanken, äfven den begränsning af

bemälda personers lånerätt hos banken, att lån till dem icke finge utlemnas

utan emot säkerhet af antingen inteckning i fast egendom inom

hälften af medeltaxeringsvärdet för de tio sista åren å landtfastighet

eller inom halfva brandförsäkringsvärdet å stadsfastighet, eller pant af

statens, allmänna hypoteksbankens eller dermed närmast jemförliga

obligationer, eller annan realsäkerhet, som sparbankens styrelse profvare

vara fullt betryggande mot förlust.

Hvad först vidkommer de särskilda slag af inteckningar, som må

kunna godkännas som säkerheter i nu ifrågavarande afseende, hafva

fyra justitieråd ansett, att i fråga om stadsfastighet taxeringsvärdet icke

borde lemnas utan beaktande, utan fastmer läggas till grund för inteckningens

bedömande, så att brandförsäkringsvärdet endast i det fall

toges till måttstock, att samma värde understege taxeringsvärdet. Medgifvande,

att då fall icke sällan förekomma, der af en stadsfastighets

hela värde värdet å åbyggnaderna endast utgör en ringa del och brand
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

försäkringsvärdet å dessa byggnader således icke utgör någon tillförlitlig

måttstock för bedömande af fastighetens värde, hänsyn jemväl under

någon form lärer böra tagas till det uppskattade taxeringsvärdet,

kan jag likväl icke biträda den af justitieråden uttalade mening, att

vid bedömande af fastighetens lånevärde hänsyn skulle tagas till det

af nyssnämnda båda värden, som är lägst. Oafsedt det nyss antydda

fallet, att brandförsäkringsvärdet stundom kan representera endast en

obetydlig del af fastighetens hela värde, synes mig den af justitieråden

föreslagna bestämmelsen väl sträng i jemförelse med de i andra analoga

fall gällande föreskrifter, i hvilket hänseende jag tillåter mig erinra

derom, att, enligt § 13 mom. 2 i nådiga kungörelsen angående enskilda

banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12 juni 1874, såsom

grundfondshypotek godkännas skuldebref, intecknade uti fastighet i stad

inom hälften antingen af brandförsäkringsvärdet eller af sist faststälda

taxeringsvärdet. Genom en motsvarande bestämmelse torde äfven i nu

föreliggande fall tillräcklig trygghet kunna anses beredd, hvarför förslaget

blifvit i sådant syfte i denna del omredigeradt.

Beträffande de säkerhetshandlingar, som, jemte inteckningar af

förut angifven beskaffenhet, skulle få antagas såsom pant för lån till

ledamot eller suppleant i sparbanksstyrelse, hafva två justitieråd ansett

erforderligt, att samma handlingar närmare bestämdes än i förslaget

skett, hvarjemte högsta domstolens flesta ledamöter anmärkt, att uttrycket

»realsäkerhet» vore sväfvande och lätteligen kunde missförstås.

Då grunden till den enligt förslaget åt ledamot eller suppleant i sparbanksstyrelse

medgifna rätt att mot vissa säkerheter undfå lån af sparbanks

medel naturligen varit den, att den lemnade säkerhetens beskaffenhet

komrne att göra lånetransaktionens trygghet oberoende af låntagarens

soliditet, hvarigenom hans personliga ställning till banken

komme att för lånefrågan sakna betydelse, ligger uppenbarligen största

vigt derpå, att på nämnda säkerheter ställas sådana fordringar, att de

i och för sig äro fullt betryggande mot förlust. Att på ett tillfredsställande

sätt angifva de säkerheter, hvilka kunna för ändamålet godkännas,

är emellertid förenadt med icke obetydlig svårighet. Då man

icke billigtvis lärer böra allenast till statens och allmänna hypoteksbankens

obligationer inskränka antalet af de värdepapper, som jemte

vissa inteckningar kunna i nu ifrågavarande afseende godkännas, låter

det sig svårligen göra att uti författningen uttryckligen uppräkna de

säkerheter, som utöfver de nyssnämnda få antagas, utan måste en viss

pröfningsrätt inrymmas åt bankens styrelse. Å andra sidan är nödigt,

att för denna pröfningsrätt uppdragas så trånga gränser, att. icke god
Bih.

till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 23 Käft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

kännandet från styrelsens sida af ett underhaltigt papper må kunna

försvaras med åberopandet af styrelsens subjektiva åsigt, att säkerheten

varit fullgod. Med afseende härå och då särskild vigt ansetts ligga

derpå att utesluta papper, hvilka endast innefatta namnsäkerhet, halhet

hithörande stadgandet så formulerats, att såsom säkerhet i det afseende,

hvarom nu är fråga, skulle få antagas, jemte inteckningar af

förut angifven beskaffenhet, statens eller allmänna hypoteksbankens

obligationer eller andra värdepapper, hvilka med afseende på säkerheten

äro närmast dermed jemförliga.

Den förändrade formuleringen af ifrågavarande punkt, hvilken

måste anses komma att medföra full trygghet mot godkännande af underhaltiga

papper, föranleder mig emellertid att ifrågasätta ändring

äfven i en annan del af det ursprungliga förslaget. Detta innefattade,

såsom jag redan nämnt, ovilkorligt förbud för sparbankstjensteman att

erhålla lån i banken. Om, såsom på giltiga grunder kan antagas, de

nu föreslagna bestämmelserna komma att uppfylla sitt ändamål att göra

låntagarens personliga ställning till banken betydelselös för lånetransaktionen,

synes konseqvensen fordra, att tillämpningen af samma bestämmelser

utsträckas jemväl till lån, för hvilka sparbankstjensteman iklädt

sig betalningsansvar. I öfverensstämmelse härmed har ock nyssnämnda

förslag blifvit ändradt.

Jag hemställer, efter samråd med chefen för kongl. justitiedepartementet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att i

enlighet med det sålunda omarbetade förslaget antaga lag, innefattande

tillägg till förordningen angående sparbanker den 1 oktober 1875».

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse

bilagan lätt. — — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Hugo Malm.

Itockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1890.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.