Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående försäkring för olycksfall i arbetet

1890-03-12 · 37 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1890:40, Med förslag till förordning angående försäkring för olycksfall i arbetet

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.

1

N:o 40.

Kongl. Mafts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

förordning angående försäkring för olycksfall i arbetet;

gifven Stockholms slott den 12 mars 1890.

Med öfverlemnande af det i ämnet inom statsrådet förda protokoll,

vill Kongl. Maj:t härmed i nåder inhemta Riksdagens yttrande öfver

närlagda förslag till förordning angående försäkring för olycksfall i

arbetet; viljande Kongl. Maj:t efter mottagandet af Riksdagens svar

företaga den slutliga pröfningen af samma förslag och om författnings

utfärdande i ämnet förordna.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

V. L. Groll.

Bih. till Rilsd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Åfd. 25 Häft.

1

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

3

Förslag

till

*

Förordning''

angående försäkring för olycksfall i arbetet.

1 §•

Eu hvar hos arbetsgivare i yrke eller rörelse, som i 2 § sägs,

anstäld arbetare skall vara försäkrad för följderna af olycksfall i arbetet

på sätt här nedan närmare bestämmes.

2 §■

Med yrke eller rörelse förstås i denna förordning:

a) idkande såsom näring af: sågverks- eller brädgårdsrörelse;

grufvedrift eller annat dermed jemförligt arbete; masugn eller hytta,

stångjernsbruk, manufakturverk eller annan inrättning, som afser tillgodogörande

eller förädling af mineralrikets alster och ej är att såsom

handtverk anse; fabrik; skeppsbyggeri-, stenhuggeri-, mejeri-, bryggeri-,

mjöl- och sågqvarns- samt handtverkerirörelser som drifves i så

stor omfattning eller under sådana förhållanden i öfrigt, att den skäligen

må anses såsom fabriksrörelse; boktryckeri; bränneri och annan

med fabriksdrift jemförlig handtering; skorstensfejareyrket;_ lastning

eller lossning af varor eller transport medelst pråmar; bergnings- och

dykeriföretag; flottning; uppsättning af elektrisk ledning; utförande af

gas-, vatten- eller kloakledning; byggnadsverksamhet, som afser an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 40.

läggning, förändring eller förbättring af väg eller bro, jernväg, kanal

eller flottled, hamn, kaj eller dylikt samt uppförande, förändring eller

bättrande af hus, åbyggnader för landtbrukets behof dock undantagna;

äfvensom tillverkning af explosiva ämnen eller annan tillverkning, der sådana

ämnen pläga användas;

b) jernvägs- och spårvägsdrift.

3 §•

Den försäkring, hvarom i 1 § stadgas, handhafves af Riksförsäkringsanstalten,

i enlighet med hvad här nedan stadgas och de föreskrifter,

som varda af Konungen meddelade.

Afgifterna för försäkringen (premierna) erläggas af arbetsgifvaren;

och försäkringen träder i kraft, så snart arbetaren varder i yrket anstäld,

äfven om arbetsgifvaren underlåter sin skyldighet att erlägga

stadgade afgifter.

4 §•

Bedrifves enligt 2 § försäkringspligtig rörelse på sådant sätt, att

de deri anstälde arbetarne eller vissa af dem endast i ringa mån äro

utsatte för olycksfall i arbetet, må Riksförsäkringsanstalten eg a förordna

att rörelsen i dess helhet eller viss del deraf skall från försäkringspligt

undantagas. Likaså må Riksförsäkringsanstalten eg a att från försäkring

enligt denna förordning undantaga arbetare i rörelse, som i

2 § nämnes, då arbetsgifvaren styrker, att han på fullt betryggande sätt

sörjt för att, i händelse af olycksfall i arbetet, ersättning kommer att

utgå och läkarevård att beredas, på sätt i 5, 6 och 9 §§ är stadgadt.

5 §•

Har arbetare i försäkringspligtig rörelse genom olycksfall i arbetet

tillskyndats kroppsskada, skall från och med sextioförsta dagen efter

olycksfallet i ersättning till honom utgå:

a) om olycksfallet för framtiden medfört fullständig oförmåga till

arbete, 360 kronor för år;

b) om olycksfallet eljest medfört stadigvarande men, hvaraf den

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

skadades arbetsförmåga för framtiden minskats, ett i förhållande-dertill

lämpadt belopp, dock högst 300 kronor för år; och

c) om olycksfallet föranledt öfvergående men eller sjukdom, som

under längre tid än sextio dagar i väsentlig mån minskat den skadades

arbetsförmåga, för hvarje dag detta tillstånd fortfar utöfver sextio

dagar, 1 krona i sjukhjelp.

Eger den, som på grund af olycksfallet blifvit fullständigt oförmögen

till arbete, två eller flera barn under femton år, förhöjes, så

länge detta förhållande fortfar, den till honom utgående årliga ersättningen

till högst 420 kronor.

År den, som träffats af olycksfallet, man under aderton år eller

qvinna, utgår ersättningen endast med tre fjerdedelar af det belopp,

som eljest enligt ofvan angifna grunder skolat beräknas.

Om ersättning på grund af mom. c) utgått, eger den skadade icke

för samma tid uppbära någon ersättning enligt mom. a) eller b).

6 §•

Har olycksfallet inom natt och år medfört döden, skall, förutom

den ersättning, som på grund af 5 § kan ifrågakomma, lemnas

a) begrafningshjelp med 30 kronor;

b) till efterlefvande enka årligen, så länge hon lefver ogift, 120

kronor;

c) till hvarje efterlefvande barn under femton år 60 kronor för år

till dess det uppnått femton års ålder.

Om ersättningarne enligt de i mom. b) och c) stadgade beräkningsgrunder

sammanlagda skulle komma att öfverstiga 300 kronor för år,

skola de i förhållande till den å en hvar belöpande godtgörelse nedsättas

till detta belopp.

Skall årligt ersättningsbelopp till efterlefvande barn utgå efter

såväl fader som moder, sättes detsamma till två tredjedelar af det

belopp, som efter ofvan stadgade grunder skulle utgå efter båda föräldrarne

tillsammans.

7 §•

Har den skadade först efter olycksfallet ingått äktenskap, utgår

icke ersättning till efterlefvande enka eller till i sådant äktenskap

födt barn.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Efterlefvande enka och barn till utländsk undersåte, Indika, då

olycksfallet timade, icke voro här i landet bosatta, hafva ej rätt till

ersättning enligt denna förordning.

8 §■

Derest arbetare, som träffats af olycksfallet, sjelf uppsåtligen eller

af grof vårdslöshet förorsakat detsamma, vare all rätt till ersättning

efter denna förordning förfallen.

9 §•

Har olycksfallet medfört svårare kroppsskada, åligger det arbetsgifvaren

ombesörja att den skadade icke saknar nödig läkarevård jemte

läkemedel; och skall kostnaden härför, om den skadade icke åtnjuter

ersättning från sjukkassa eller eljest eger tillgångar, bestridas af arbetsgifvaren,

intill dess ersättning utgår enligt hvad ofvan stadgats.

10 §.

Försäkringspligtiga yrken eller rörelser skola hänföras till vissa

farlighetsklasser. Antalet af dessa klasser samt hvilka slag af rörelser,

hvarje klass skall omfatta, bestämmes för fem år i sänder af Konungen.

11 §•

De i 3 § omnämnda försäkringsafgifterna (premierna) skola med

hänsyn till de olika farlighetsklasserna bestämmas till de belopp,

som, beräknade efter matematiska grunder, erfordras för betäckande

af de förbindelser, hvilka åligga Riksförsäkringsanstalten; och skola

dessa afgiftsbelopp angifvas i tariff, som Konungen utfärdar för fem

år i sänder.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.

7

12 §.

Arbetsgifvare i försäkringspligtig rörelse skall inom tretio dagar,

efter det denna förordning trädt i kraft eller hans rörelse derefter börjat,

i Stockholm till öfverståthållareembetet, i öfriga städer till Magistraten

eller stadsstyrelsen samt å landet till kronofogden göra skriftlig

anmälan om rörelsens beskaffenhet.

Sedan sådan anmälan inkommit'', skall den, der tvekan om dess

riktighet icke förekommer, ofördröjligen insändas till Riksförsäkringsanstalten.

Underlåter arbetsgifvaren att göra anmälan, som nu är sagd,

eller befinnes anmälan ofullständig eller uppstår tvekan om dess riktighet,

ege ortsmyndighet, som ofvan är nämnd, tillsäga arbetsgifvaren

att inom viss tid fullgöra sin skyldighet vid äfventyr, som i 27 §

är stadgadt; och har ortsmyndigheten derjemte att, der så befinnes

nödigt, på platsen göra undersökning om förhållandet.

13 §.

Likaså skall arbetsgifvare vara pligtig att, om förändring af rörelsens

beskaffenhet eger rum eller om rörelsen upphör, inom tretio dagar

dagar derefter göra anmälan härom; och lände i afseende å sådan

anmälan i öfrigt till efterrättelse hvad i 12 § är stadgadt.

14 §.

Riksförsäkringsanstalten ege bestämma, huruvida med hänsyn till

föreskrifterna i 2 och 4 §§ en rörelse är försäkringspligtig eller icke,

samt i förra fallet till hvilken farlighetsklass rörelsen skall höra. Underrättelse

om beslutet skall, med angifvande af premiesatsen för rörelsen,

meddelas arbetsgifvaren genom ortsmyndighet, som i 12 § är nämnd.

Besvär öfver beslutet må inom tretio dagar efter deraf erhållen

del anföras hos Konungen, men beslutet lände emellertid till efterrättelse,

till dess ändring vunnits.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o do.

15 §.

Inom Januari och Juli månaders utgång hvarje år skall arbetsgifvare

i försäkringspligtig rörelse, med uppgift om antalet af de i

rörelsen under nästföregående halfva kalenderår anstälde arbetare samt

summan af deras arbetsdagar, inbetala de för samma halfår å dem belöpande

försäkringsafgifter. Inbetalningen skall ske hos ortsmyndighet,

som i 12 § namnes, och skall hvad sålunda influtit med tillhörande

uppgift ofördröjligen insändas till Riksförsäkringsanstalten.

Aflemna!- icke arbetsgifvaren uppgift, som nu är sagd, eller finner

ortsmyndigheten anledning betvifla aflemnad uppgifts riktighet, förfares

på sätt i 12 § är stadgadt.

16 §.

Drifves försäkringspligtig rörelse å skilda orter, må anmälan, som

i 12 och 13 §§ sägs, samt inbetalningen af försäkringsafgifterna ske

till vederbörande myndighet i den ort, der rörelsen hufvudsakligen

bedrifves eller dess styrelse har sitt säte; skolande denna myndighet

ofördröjligen underrätta de öfriga ortsmyndigheterna om fullgörandet

häraf.

17 §•

Erlägges icke behörig försäkringsafgift inom derför stadgad tid,

ege den myndighet, till hvilken inbetalningen skolat ske, att, med den

kännedom om antalet arbetare och arbetsdagar, som kan vinnas, fastställa

den afgift, arbetsgifvaren bör erlägga. År arbetsgifvaren missnöjd

med beslutet härom, eger han deröfver anföra besvär hos Riksförsäkringsanstalten

inom tretio dagar efter af beslutet erhållen del.

Sedan ortsmyndighetens beslut vunnit laga kraft eller Riksförsäkringsanstalten

i anledning af anförda besvär meddelat sitt beslut,

åligge det ortsmyndigheten att indrifva afgiftsbeloppet, på sätt om

resterande kronoutskylder är stadgadt, med tillägg af fem procent af

beloppet. Förmenar arbetsgifvaren att afgiften blifvit honom obehörigen

påförd, hafve han rätt att efter stämning å Riksförsäkringsanstalten

till Stockholms Rådstufvurätt söka återvinning i målet; stämme

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.t.s Nåd. Proposition N:o 40.

9

dock derom inom sex månader efter det ortsmyndighetens beslut vann

laga kraft eller, om besvär deremot anförts, inom lika tid från det

Riksförsäkringsanstaltens beslut öfver besvären meddelades.

18 §.

Har arbetare i försäkringspligtig rörelse genom olycksfall i arbetet

ljutit döden eller tillskyndats kroppsskada, som skäligen kan antagas

medföra stadigvarande men eller sjukdom under minst fjorton dagar,

bör arbetsgivare!! skyndsamligen derom göra anmälan hos polismyndigheten

i orten samt dervid aflemna läkarebetyg angående den skadades

tillstånd. Finnes den skadade vara i saknad af nödig läkarevård,

åligger det polismyndigheten att föranstalta derom på arbetsgivarens

bekostnad.

19 §.

Då anmälan skett, såsom i 18 § sägs, eller polismyndigheten eljest

erhållit vetskap om inträffadt olycksfall, skall, der skäligen kan antagas

att ersättning till följd af olycksfallet bör utgå enligt denna förordning,

undersökning om olycksfallet af polismyndigheten hållas, så

snart ske kan, och bör förrättningsmannen dervid söka utröna orsaken

till och det närmare förloppet vid olycksfallet, skadans beskaffenhet

och påföljd samt de öfriga omständigheter, hvilka kunna inverka

på ersättningens bestämmande.

Vid denna undersökning eger arbetsgivaren samt den af olycksfallet

träffade och hans anhöriga att närvara samt framställa de frågor,

som kunna tjena till upplysning i saken.

Finner den myndighet, som håller undersökningen, nödigt att för

upplysningars erhållande tillkalla sakkunnig person, ege myndigheten

rätt dertill på Riksförsäkringsanstaltens bekostnad.

Dessutom eger Riksförsäkringsanstalten, när som helst innan ersättningsbeloppet

blifvit slutligen faststäldt, att hos polismyndigheten

påkalla ytterligare undersökning.

Protokoll öfver undersökningen skall inom tre dagar derefter af

förrättningsmannen insändas till Riksförsäkringsanstalten.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1800. 1 Sami. I Åfd. 25 Käft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.

20 §.

Anspråk på ersättning enligt denna förordning för kroppsskada i

följd af olycksfall skall framställas vid den i 19 § omförmälda undersökning

eller ock skriftligen hos Riksförsäkringsanstalten inom två år

efter olycksfallet eller, om detsamma medfört döden, inom två år efter

dödsfallet. Väckes anspråket senare än nu är sagdt, må det icke upptagas

till pröfning, der ej sökanden visar giltigt skäl till dröjsmålet.

21 §.

Sedan anspråk på ersättning blifvit framstäldt på sätt i 20 § sägs

och ytterligare upplysningar, der så finnes nödigt, införskaffats, har

Riksförsäkringsanstalten att bestämma ej mindre, huruvida ersättning

bör utgå eller icke, än äfven i förra fallet ersättningens belopp.

Kan detta belopp ej slutligen fastställas innan ytterligare upplysningar

erhållits, ege Riksförsäkringsanstalten emellertid, der förhållandena

dertill föranleda, medgifva att tills vidare visst mindre belopp

skall utgå i afräkning å det, som slutligen varder bestämdt.

22 §.

Yppas, sedan ersättningsbeloppet blifvit faststäldt, någon omständighet,

som kan inverka på ersättningsfrågans bedömande, ege Riksförsäkringsanstalten

att underkasta frågan ny pröfning; och vare ersättningsberättigad

pligtig att, då sådant af anstalten påfordras, med

prest- och läkarebetyg eller på annat tillförlitligt sätt styrka att de

förhållanden fortfara, som utgöra vilkor för ersättningens utgående.

23 §.

Riksförsäkringsanstaltens beslut i fråga om ersättning på grund

af olycksfall i arbetet går genast i verkställighet. Har Riksförsäkringsanstalten

frånkänt sökande all rätt till ersättning, eller förmenar någon

att han är berättigad till högre ersättning, än Riksförsäkringsanstalten

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 40.

medgifvit, eger den missnöjde att genom stämning till Stockholms

Rådstufvurätt mot Riksförsäkringsanstalten anhängiggöra den talan, hvartill

han må finna fog.

24 §.

Begrafningshjelp får lyftas så snart den blifvit behörigen faststäld,

sjukhjelp för hvarje vecka efter ingången af derpå följande vecka

och annan ersättning för hvarje qvartal efter ingången af derpå följande

qvartal.

Ersättningsbelopp, som icke uttagits inom 2 år från lyftningsdagen,

tillfaller Riksförsäkringsanstalten.

De närmare bestämmelserna om sättet för ersättningarnas lyftande

meddelas af Konungen.

25 §.

Rätt till ersättning enligt denna förordning kan ej med laga kraft

å annan öfverlåtas eller i mät tagas; och eger fattigvårdssamhälle icke

att af ersättningsbeloppet åtnjuta godtgörelse för underhåll af den

skadade, hans hustru eller barn för annan tid än den, hvarunder ersättningen

utgår.

26 §.

Ersättning enligt denna förordning utgår icke till den, som flyttar

ur riket. Bosätter han sig åter inom landet, vare berättigad åtnjuta

derefter förfallande ersättningsbelopp.

27 §.

Försummar arbetsgivare att behörigen göra anmälan, som i 12

eller 13 § är stadgad, eller aflemna uppgift, hvarom i 15 § nämnes,

straffes med böter från och med fem till och med femtio kronor.

Underlåter han fortfarande att fullgöra sin skyldighet härutinnan, sedan

han, såsom i 12 § sägs, blifvit derom tillsagd, må bötesansvaret för

hvarje gång, tillsägelse sker utan att rättelse följer, kunna bestämmas

till högst tvåhundra kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.

Lemnar ärbetsgifvare, der enligt denna förordning viss uppgift

skall af honom meddelas, veterligen falsk sådan, böte, der ej straff

enligt allmän lag följer, minst femtio högst tvåhundra kronor.

28 §.

Förseelse, som i 27 § afses, åtalas af allmän åklagare vid allmän

domstol.

Af böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfälle en tredjedel

åklagaren och två tredjedelar Riksförsäkringsanstalten.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas

efter allmän strafflag.

29 §.

Hvad i denna förordning här ofvan stadgats gäller icke rörelse

eller arbete, som bedrifves för statens räkning.

Dock skall, om arbetare i sådan rörelse eller arbete träffas af

olycksfall i arbetet, ersättning af staten utgöras enligt de i denna förordning

stadgade grunder, der icke jemlikt andra gällande föreskrifter

lika eller större understöd bör utgå, i hvilken händelse dessa föreskrifter

fortfarande lända till efterrättelse.

30 §.

1 mom. Arbetare i försäkringspligtig rörelse så ock idkare af

dylik rörelse eger, den senare för sina i rörelsen anstälde arbetare

eller vissa af dem, att, mot erläggande af motsvarande afgifter, i Riksförsäkringsanstalten

erhålla förhöjd försäkring för olycksfall i arbetet,

dock att förhöjningen ej må öfverstiga dubbla beloppet af den ersättning,

som enligt denna förordning eljest är bestämd.

2 mom. Dessutom eger en hvar, hvilken drifver rörelse, som

icke är försäkringspligtig, att för sig och sina arbetare, så ock särskildt

hvarje i sådan rörelse anstäld arbetare att i Riksförsäkringsanstalten

erhålla försäkring för olycksfall i arbetet efter enahanda

grunder i afseende på ersättningens belopp och dess åtnjutande, som

i denna förordning äro för andra försäkrade stadgade.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

13

3 mom. Försäkring, som i denna § afses, gäller endast för den

tid, hvarför försäkringsafgift behörigen erlägges.

De ytterligare föreskrifter, hvilka erfordras för ordnandet af försäkring,

som nu är nämnd, meddelas af Konungen.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den

1 Juli 1891.

>

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

15

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 mars

1890.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerehelm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkeriiielm,

Östergren,

Groll och

Wikblad.

Departementschefen statsrådet Groll anförde:

»Sedan Riksdagen i skrifvelse den 11 maj 1884 anhållit att Eders

Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, om och i hvad mån åtgärder kunde

finnas lämpliga för ordnandet af förhållandet mellan arbetsgifvare och

arbetare beträffande möjliga olycksfall i arbetet äfvensom lör beredande

af ålderdomsförsäkring åt arbetare och med dem jemförliga personer,

samt derefter göra de framställningar till Riksdagen eller vidtaga

de anordningar i öfrig!, till hvilka förhållandena kunde föranleda,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition No 40.

och Eders Kongl. Magt i anledning häraf den 3 oktober samma år

tillsatt en komité med uppdrag att verkställa den af Riksdagen sålunda

begärda utredningen och derefter afgifva de förslag, hvartill

utredningen gåfve anledning, har samma komité eller den så kallade

arbetareförsäkringskomitén, hvilken efter hand allt som arbetena fortskridit

aflemnat i ämnet verkstälda utredningar och upprättade författningsförslag,

numera med oktober månad nästlidet år afslutat sina

omfattande arbeten.

Ett af komiténs förslag har, efter Riksdagens hörande, redan föranledt

till utfärdande af eu lag utaf den 10 maj 1889, hvarmed åsyftas

att åt de vid industriela yrken å dertill hörande verkstäder och

arbetsställen sysselsatte arbetare bereda skydd mot faror för lif och

helsa vid arbetet.

Bland öfriga af komitén afgifna förslag märkas förslag till lag om

försäkring för olycksfall i arbetet, till lag om sjöfolks försäkring för olycksfall

i tjensten, till lag om ålderdomsförsäkring, till lag om sjukkassor och

till förordning angående riksförsäkringsanstalten. Öfver förslaget till

lag om sjukkassor, hvilket afgafs den 24 oktober 1889, hafva vederbörande

embetsmyndigheter ännu icke hunnit afgifva de utlåtanden, som

höra inhemtas, för att detsamma skall kunna underställas Eders Kongl.

Maj:ts pröfning; och hvad förslaget om ålderdomsförsäkring beträffar,

hafva visserligen infordrade utlåtanden från embetsmyndigheterna inkommit,

men de anmärkningar, som mot detta förslag anförts, hafva

föranledt behofvet af ytterligare utredningar, hvilka ännu icke kunnat

bringas till slut.

Deremot synes frågan om försäkring för olycksfall i arbetet numera

hafva undergått den förberedande behandling, som är nödig för

dess framläggande för Eders Kongl. Maj: t, och i sammanhang dermed

torde jag jemväl få tillfälle beröra komiténs förslag rörande inrättande

af en riksförsäkringsanstalt.

Hvad först beträffar behofvet af en ordnad arbetareförsäkring,

tillåter jag mig erinra, hurusom arbetareförsäkringskomitén framhållit

att utvecklingen af det moderna näringslifvet, vid sidan af betydande

och obestridliga fördelar för såväl individen som samhället, fört med

sig en allt större osäkerhet i de kroppsarbetande klassernas ekonomiska

ställning. »Så länge arbetsförmågan varar», säger komitén, »är väl

arbetaren vanligen i tillfälle att bereda sitt och de sinas uppehälle;

men der denna af en eller annan anledning minskas eller upphör, varder

hans ställning synnerligen bekymmersam. Tillräckliga besparingar

för dylika fall finnas i allmänhet icke, vare sig att detta beror deraf

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40. 17

att möjlighet att spara saknats, eller deraf att förutseende och omtanke

brustit.»

Dessa af komitén anförda omständigheter hafva ock inom de flesta

europeiska stater sedan en tid tillbaka ådragit sig lagstiftarnes synnerliga

uppmärksamhet och äfven å flera håll medfört en omfattande och

i rik utveckling stadd lagstiftning, som afser att råda bot å de befintliga

missförhållandena. För denna lagstiftning finnes utförligt redogjordt

i del II af arbetareförsäkringskomiténs betänkande.

Hos oss äro väl förhållandena i allmänhet i dessa hänseenden icke

så tryckande som i en del större industriidkande stater, men det torde

dock icke kunna förnekas att äfven i vårt land den kroppsarbetande

klassens ställning på det hela taget är långt ifrån så ekonomiskt tryggad

som ur social synpunkt vore önskligt. Många faktorer samverka

utan tvifvel härtill, men härvid vill jag för närvarande hufvudsakligast

fästa mig vid den, som består deri att med det allt mera tilltagande

bruket . af maskiner och med industriens allt mera nödvändiga drifvande

i större skala olycksfall i arbetet tima i allt större mängd, ödeläggande

eller åtminstone nedsättande arbetarens oftast enda tillgång,

hans arbetskraft, och dermed på samma gång rubbande hans och hela

hans familjs ekonomiska ställning.

Osäkerheten i den kroppsarbetande befolkningens ställning drager

med sig för samhället i dess helhet den tunga och de i många afseenden

kännbara olägenheter, som föranledas deraf att en stor del af befolkningen

är hemfallen under den allmänna fattigvården. Hos oss hafva under

de senare åren omkring 217,000 personer eller ungefär 5 procent af

befolkningen årligen åtnjutit understöd af den allmänna fattigvården, och

kostnaderna för densamma belöpa sig till något mer än 8Y2 millioner

kronor för år. Det ligger i samhällets sanna intresse att de orsaker

undanrödjas, på grund hvaraf sådana missförhållanden kunna.uppstå,

och en besinningsfull lagstiftning bör derför låta sig angeläget vara

att i tid göra hvad på densamma ankommer för att dertill medverka.

Ett medel att göra den kroppsarbetande klassens ställning i ekonomiskt

afseende mindre otrygg erbjuder det moderna försäkringsväsendet.

För att dess välgerningar emellertid skola i någon större

utsträckning komma arbetare och med dem jemförliga personer till

godo, torde det vara alldeles oeftergiflig! att lagstiftningen och det

offentliga träda ordnande och hjelpande emellan.

Arbetareförsäkringskomitén har i sitt betänkande erinrat derom

att hos oss det nästan endast är försäkring för sjukdom genom inträde

i de af arbetsgifvarne eller arbetarne sjelf ve frivilligt upprättade sjukBih.

till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afl. 25 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kong!,. Majds Nåd. Proposition N:o 40.

kassorna, som bland arbetsklassen vunnit något nämnvärdt insteg. För

att vidare utveckla och befrämja denna vigtiga gren af sjelfhjelp har

komitén framlagt ofvannämnda förslag till lag för de sjukkassor, som

vilja underkasta sig lagens vilkor och derigenom tillförsäkra sig och

sina medlemmar en rättsligt tryggad ställning samt förmånerna af något

understöd från det allmännas sida. Någon i lag stadgad skyldighet

att tillhöra en sjukkassa och dermed följande åliggande för det offentliga

att vaka öfver, det sjukkassor komma till stånd och behörigen

fungera, eller med andra ord någon obligatorisk sjukförsäkring, sådan

som införts i Tyskland och Österrike, har komitén icke föreslagit.

Om det ej är ovanligt att arbetaren genom inträde i sjukkassa

söker bereda sig hjelp för händelse af sjukdom, då behofvet af en

sådan hjelp både är för eu hvar mera påtagligt och lättare att tillgodose,

tager deremot, såsom arbetareförsäkringskomitén ock framhållit,

arbetaren vanligen icke någon hänsyn till att hans arbetskraft

plötsligen kan tillintetgöras eller väsentligen inskränkas genom olycksfall.

För att i detta hänseende komma dem till hjelp, som isynnerhet

äro utsatte för sådana faror, har komitén föreslagit införandet af en

obligatorisk försäkring för olycksfall i arbetet, och har komitén ansett

att afgifterna för densamma böra bestridas af arbetsgifvarne.

Till belysning af den olika ställning och betydelse för arbetsklassen,

sjukförsäkringen och olycksfallsförsäkringen hos oss intaga,

torde kunna tjena följande af arbetareförsäkringskomitén framlagda

statistiska data. Med ledning af statistiska centralbyråns folkmängds

statistik, kommersekollegii berättelser och de till arbetareförsäkringskomitén

aflemnade uppgifter beräknar komitén antalet arbetare

inom råämnes-, förädlings- och tillverkningsindustrien till i rundt

tal 303,000, deraf omkring 151,000 skulle vara sysselsatta inom den

större eller fabriksmessigt drifna industrien. Härvid äro då icke medräknade

vare sig jordbruket, sjö- och landtransport eller arbeten för

stats- och kommunalförvaltnings räkning. Sjöfolket kan enligt komiténs

uppgifter anses utgöra något öfver 30,000 personer och vid

jernvägstrafiken äro anstälde omkring 15,000.

Antalet medlemmar i sjuk- och begrafningskassor utgör enligt

komiténs statistik omkring 139,000 personer, till ojemförligt öfvervägande

del bestående af fabriks- eller handtverksarbetare. Försäkrade

för olycksfall, hvilken försäkring mestadels torde bekostas af arbetsgifvarne,

voro deremot, enligt hvad komitén uppgifver, vid 1887 års

slut allenast omkring 13,000 arbetare, deraf 10,000 voro sysselsatte

inom den större eller egentliga irfdustrien.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.

19

Under det att komitén, på sätt förut nämnts, lagt afgifterna för

den af komitén föreslagna olycksfallsförsäkringen på vederbörande

arbetsgifvare, har komitén ansett kostnaden för sjukförsäkringen skola

hufvudsakligen drabba arbetarne sjelfva samt i fråga om ålderdomsförsäkringen,

hvilken, enligt komiténs förslag, skulle göras obligatorisk

och omfatta hvarje svensk man och qvinna, förordat att kostnaderna

för densamma skulle bäras af de försäkrade sjelfve, delvis dock med

understöd af kommunerna och i vissa fall af staten.

Kostnaderna för den statsanstalt, benämnd riksförsäkringsanstalten,

som skulle hafva till ändamål att förmedla och öfvervaka försäkringsväsendet

samt i större eller mindre mån ingripa i dess särskilda grenar,

har komitén ansett staten böra vidkännas.

Hvad nu beträffar frågan om försäkring för olycksfall i arbetet,

synes, såsom förut antydts, densamma utan afvaktan på de öfriga ännu

ej färdigberedda försäkringsfrågorna kunna och böra företagas till behandling.

Det ligger icke ringa vigt uppå att, när frågorna om sjukkasseväsendet

och om ålderdomsförsäkringen skola bringas till sin

lösning, hvarvid arbetarnes egna krafter antagligen måste till väsentlig

del tagas i anspråk, arbetarne kunna hänvisas till de uppoffringar, som,

om komiténs förslag i den delen godkännes, arbetsgifvarne för olycksfallsförsäkringen

underkastat sig till arbetarnes båtnad. Men dertill

kommer att vissa delar af olycksfallsförsäkringen äro synnerligen egnade

att göras till föremål för ett första försök i vårt land på arbetareförsäkringens

område, såsom varande till sin natur mindre omfattande än

vissa andra grenar af arbetareförsäkring, och af beskaffenhet att meningarna

om dess behöflighet och lämplighet torde lättare kunna sammanjemkas

än hvad fallet är åtminstone i afseende å ålderdomsförsäkringen.

Behöfligheten af eu lagstadgad försäkring för olycksfall i arbetet

är naturligtvis icke utesluten deraf att redan en lag kommit till stånd,

som afser att bereda arbetarne i vissa industrier ett skydd mot den

med arbetet förenade fara för lif och helsa. En sådan lagstiftning

kan dock icke förebygga att skada mången gång inträffar. Olycksfall

i arbetet, åtminstone de af svårare art, äro nemligen i de flesta fall

oskiljaktigt förenade med sjelfva arbetets natur, och en författning,

som bereder den skadade arbetaren eller, om han aflider, hans anhöriga

ersättning, kan derför anses för ett nödvändigt komplement till

en lagstiftning om skydd mot yrkesfara.

Den af komiterade framlagda statistiken öfver olycksfall i arbetet

under året 1 september 1884—31 augusti 1885 visar att de af arbetsgif
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

vare, kommunalnämnder och magistrater för nämnda år uppgifna antalet

olycksfall i arbetet utgjorde tillhopa 5,869, af hvilka 412 medfört

döden, 868 men för återstående lifstid och 4,589 kroppskada af öfvergående

beskaffenhet. På hvarje tusental manlige arbetare komma i

medeltal, enligt arbetsgifvares uppgifter till komitén, omkring 18

olycksfall för år; men detta förhållande vexlar betydligt inom olika

industrier, så att inom maskinindustrien tima ungefär 34 olycksfall

på 1,000 män, inom grufdriften 30, vid jernvägar 26, inom metallindustrien

19, inom byggnadsindustrien 18 o. s. v., under det att de

inom textilindustrien utgöra allenast 7 på 1,000 manlige arbetare. Detta

gäller olycksfall öfver hufvud. Tager man endast hänsyn till de olycksfall,

som till sina följder äro af mera svår beskaffenhet, uppstår en

annan gruppering, i afseende å hvilken torde kunna hänvisas till de

å sid. 44 och 60 i komiténs förevarande statistiska undersökning

framlagda tabeller.

Man skulle möjligen kunna ifrågasätta att en försäkring för olycksfall

i arbetet icke borde ordnas för sig, utan i samband med sjukförsäkringen;

men detta torde dock icke vara någon oeftergiflig nödvändighet.

Ty utom det att sjukförsäkringen afser att bereda understöd

äfven då olycksfall ej är anledning till sjukdomen, torde det vara

allmänt antaget att man bör hänvisa allenast längre tids af olyckfall

föranledda sjukdomar till olycksfallsförsäkringen, men deremot de kortvariga

sjukdomarne, äfven om de hafva sin orsak i olycksfall, till

sjukförsäkringen, der i allmänhet en omedelbar och sålunda skarpare

kontroll kan af delegarne sjelfve utöfvas. Arbetareförsäkringskomitén

har icke heller satt frågan om sjukkasseväsendets ordnande i något

som helst samband med försäkringen för olycksfall i arbetet, hvilket

är så mycket naturligare, som komitén, såsom nämnts, vill göra den

senare obligatorisk, men lemna sjukkassorna helt och hållet åt frivilligheten.

Men äfven om man skulle anse lämpligt och behöfligt att

hos oss införa en obligatorisk sjukförsäkring för arbetare, torde ifrågavarande

tvänne frågor på arbetareförsäkringens område icke kunna

anses stå med hvarandra i det sammanhang, att den enas lösning bör

undanskjutas i afbidan på den andras. Tvärtom synes sjukförsäkringen

lättare kunna genomföras, om olycksfallsförsäkringen derförut blifva

definitivt ordnad. Alla dessa frågor äro för öfrigt för vårt land

ännu så pass litet pröfvade att, om man vill vinna ett resultat, det

torde vara nödvändigt att åtminstone till en början inskränka frågornas

omfång så vidt sig göra låter.

Af skäl, som nu angifvits, synes mig frågan om försäkring för

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

21

olycksfall i arbetet redan nu kunna och böra lösas utan afvaktan på

och oberoende af lösningen af öfriga arbetareförsäkringsfrågor.

öfver arbetareförsäkringskomiténs förslag om olycksfallsförsäkringen

har kommerskollegium afgifvit underdånigt utlåtande, hvarjemte

öfverståthållareembetet samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen,

fullmäktige i jernkontoret och svenska ingeniörföreningen med flere sig

yttrat. Med ledning af komiténs förslag och de deröfver afgifna utlåtanden

har jag upprättat ett njflt förslag till författning rörande arbetares

olycksfallsförsäkring, hvilket förslag, likasom komiténs, bygdt på en

obligatorisk, å arbetsgifvarne lagd försäkring, i öfrig! afser att genom

förenklade former för ersättningarnas bestämmande och dessas inskränkning

till svårare olycksfall på samma gång söka tillgodose arbetarnes

rimliga anspråk på trygghet i ekonomiskt afseende mot följderna

af olycksfall i arbetet samt arbetsgifvarnes berättigade kraf på

att näringarna ej varda belastade med bördor, som de ej äro mäktiga

att bära, hvarjemte jag äfven sökt tillse, huru statens kostnader för

administrationen, så vidt sig göra låter, skulle kunna begränsas.

Det nu upprättade förslaget, hvilket jag härmed anhåller att få

underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning, afser icke sjöfolks olycksfallsförsäkring,

i afseende å hvilken, äfven med ■ tillämpning af samma principer

som för annan olycksfallsförsäkring för arbetare, det dock är nödigt

att vidtaga vissa ytterligare anordningar, som med hänsyn till de praktiska

svårigheter, hvilka dervid möta, kräfva särskilda undersökningar.

Jag har derför trott att vid det första steget på arbetareförsäkringens

område det vore lämpligast att för någon tid lemna åsido olycksfallsförsäkringen

för sjöfolk. Blifva de allmänna principerna för olycksfallsförsäkringen

fastslagna, så varder det derefter lättare att på den

sålunda lagda grunden bygga vidare i fråga om de yrken, som för

försäkringens införande erfordra särskilda anordningar. Hvad sjöfolks

försäkring angår, så torde dermed så mycket hellre utan synnerlig

olägenhet kunna någon tid anstå, som, på sätt komitén erinrat,

ett understödsväsende för sjöfolk redan finnes i vårt land, om ock icke

numera i allo motsvarande de kraf, som billigtvis derpå böra kunna

ställas. Hufvudsakligast af samma skäl som i fråga om sjöfolks försäkring

har jag vidare ansett att från försäkringspligt bör tills vidare

undantagas landtbruket, skogsafverkningen och de egentliga handtverkerierna;

och åberopar jag i fråga härom hvad komitén, som jemväl

från försäkringspligt undantagit nämnda yrken, till stöd derför anfört.

Äfven i Tyskland och Österrike fann man sig till en början, för att

ej inveckla frågan, böra vid behandling af olycksfallsförsäkringen söka

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

underlätta dess införande genom att undantaga försäkringen af sjöfolk

och jordbruksarbetare. Det står naturligtvis sedermera lagstiftaren

öppet att i den mån, erfarenhet vinnes, under den obligatoriska försäkringen

inrangera äfven dessa yrken. Kommerskollegium bär i sitt

utlåtande öfver komiténs förslag framhållit åtskilliga betänkligheter i

fråga om den obligatoriska försäkringen, men dessa synas mig böra

vika för de tungt vägande skäl, komitén anfört till stöd för sin åsigt

härutinnan; och nyare lagstiftningar o bil lagstiftningsförsök i detta

ämne utgå äfven i allmänhet från principen om en obligatorisk försäkring

för olycksfall i arbetet. För dem, hvilka icke höra under den

obligatoriska försäkringen, lemnar förslaget, i likhet med komiterades,

öppet att bereda sig enahanda förmåner genom en frivillig försäkring.

Att afgifterna för den obligatoriska olycksfallsförsäkringen böra i

första hand drabba arbetsgifvaren och ej arbetaren, synes mig hafva sin

grund i sakförhållandena, och i den delen synes äfven kommerskollegium

hufvudsakligen hysa samma åsigt. Om arbetaren i allmänhet vore i stånd

att sjelf beherska möjligheterna till arbete i ena eller andra yrket, kunde

ifrågasättas, om han ej sjelf borde vidkännas risken, som är förenad

med det yrke han valt, men man torde i allmänhet taget böra erkänna

att arbetaren är i saknad af valfrihet i afseende å arbetet. Han har

oftast att välja mellan det arbete, som bjudes, af hvad beskaffenhet

detta än må vara, eller intet arbete, hviiket senare för honom och

hans familj är liktydigt med nöd och elände. Då sålunda i allmänhet

arbetaren måste underkasta sig risken, som är förenad med hans arbete,

är det ej mera än billigt att han slipper betala för risken. I Österrike

har man sökt åstadkomma en fördelning mellan arbetsgivare och

arbetare af betalningsskyldigheten för den med arbetet förenade

risken, men resultatet deraf har ej visat sig fördelaktigt. Bland de

arbetsgivare, som yttrat sig öfver komiterades förslag, har icke heller

någon allvarligare anmärkning framstälts mot den ifrågasatta skyldigheten

för dem att erlägga afgifterna för olycksfallsförsäkringen.

Enligt komiterades förslag skulle olycksfallsförsäkringen komma

att omfatta alla dem, som äro anstälde i försäkringspligtigt, yrke; detta

har dock synts mig ingalunda vara af behofvet påkalladt. Det är

kroppsarbetaren, som är i behof af den förmån olycksfallsförsäkringen

är afsedd att lemna. Andra personer, som äro anstälda i försäkringspligtiga

rörelser, hafva ej samma grund som arbetaren för att inbegripas

under det skydd mot nöd lagen är ämnad att bereda, och så

vidt jag kan finna hafva komiterade allenast med hänsyn till svårigheten

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.

23

att i de konkreta fallen särskilja arbetarne från andra ej vågat begränsa

försäkringen till allenast arbetarne. En klok tillämpning af

lagens bestämmelser skall emellertid enligt min tanke snart veta att

skarpt skilja arbetaren såsom sådan från de öfriga personer, hvilka,

utan att kunna hänföras till arbetare i detta ords allmänna betydelse,

äro i rörelsen anstälde.

Med förbigående af de afvikelse!- från komiterades förslag, hvilka

allenast äro redaktionsjemkningar eller betingas af andra i det nu upprättade

förslaget nyinförda bestämmelser, anhåller jag att beträffande

öfriga skiljaktigheter i sak mellan de båda förslagen få yttra mig om

dem vid föredragningen af det nya förslagets särskilda §§; och hvad

angår de delar, i hvilka förslagen öfverensstämma, tillåter jag mig att

i allmänhet hänvisa till komiterades motivering.

§ I
Mot

uttrycket »olycksfall i arbetet» kan möjligen invändas att detsamma

är något obestämdt och kan lemna tillfälle till olika tolkning.

Men jag har likväl ansett mig böra använda detsamma, emedan det

särdeles väl lämpar sig såsom en teknisk term; och då tillämpningen

deraf under alla förhållanden i första hand tillkommer en och samma

myndighet, riksförsäkringsanstalten, torde någon osäkerhet om dess

betydelse knappast vara att befara. Det innefattar naturligtvis alla de

olycksfall, som drabba en arbetare just på grund deraf att han är anstäld

i den rörelse eller det yrke, der olycksfallet inträffar.

§ 2.

Sedan komiterade afgifvit sitt förslag till lag om försäkring för

olycksfall i arbetet, har, såsom förut nämnts, lagen den 10 maj 1889

angående skydd mot yrkesfara kommit till stånd. Denna lag afser en del

farligare industriela yrken och samma yrken inbegripas äfven i det

hela i komiténs förslag till lag om försäkring för olycksfall. Vid sådant

förhållande torde det vara ändamålsenligast att i de afseenden, delområdet

för de båda författningarna bör vara gemensamt, bringa dem

till så nära öfverensstämmelse med hvarandra som möjligt. Härigenom

synes ock hvad kommerskollegium anmärkt derom att hos oss, såsom

i Tyskland, omsorgen att förebygga olycksfall borde gå hand i hand

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.

med en försäkring för desamma, blifva så mycket som möjligt är tillgodosedt.

Genom att följa bestämmelserna i 1889 års lag i hvad de afse

enahanda yrken, som här böra upptagas, skulle försäkringspligten komma

att omfatta en hvar fabrik och annan rörelse, som skäligen må anses

som fabriksrörelse. Den begränsning komiterades förslag i detta afseende

innehåller, eller att för försäkringspligt skulle fordras att i

rörelsen regelbundet begagnades annan drifkraft än muskelkraft, eller

att minst tio arbetare deri regelbundet sysselsattes, torde ock så

mycket heldre kunna lemnas åsido, som den, i det hela obehöflig, i ett

och annat fall skulle kunna medföra en obehörig inskränkning af försäkringspligten.

Att denna genom den nu föreslagna lydelsen skulle

blifva utsträckt för långt lärer icke med fog kunna befaras, och detta

kan dessutom förebyggas genom det af komiterade föreslagna och i

4 § upptagna stadgandet att viss rörelse eller del deraf må kunna

undantagas från den obligatoriska försäkringen, om arbetet bedrifves

på sådant sätt, att deri sysselsatta personer endast i ringa mån äro

utsatta för olycksfall.

Lagen om skydd mot yrkesfara omfattar icke grufdrift, som är att

hänföra till bergsbruk, enär denna är underkastad grufstadgans bestämmelser

om skyddsåtgärder och bergmästarnes tillsyn öfver deras

efterlefnad. Denna grufdrift bör emellertid lika väl som annan, den

der icke är att räkna till bergsbruk, inbegripas under olycksfallsförsäkringen,

och detsamma bör eg a rum med brädgårdsrörelse, äfven om

den icke är direkt förenad med sågverk, i hvilket senare fall allenast

1889 års lag är tillämplig. På sätt komiterade föreslagit, bör dessutom

olycksfallsförsäkringen utsträckas till andra företag såsom jernvägar,

byggnadsarbeten m. m., för hvilka lagen om skydd mot yrkesfara

och den deri bestämda inspektionen icke kunnat göras gällande.

Hvad särskild! husbyggnadsarbeten beträffar, hafva komiterade föreslagit

att försäkringen skulle afse endast de vid större husbyggnad

sysselsatte murare, timmermän, grundläggare eller taktäckare jemte

handtlangare och att under större husbyggnad icke skulle i något fall

inbegripas åbyggnader för landtbrukets behof.

Härvid har kommerskollegium anmärkt att uttrycket »större husbyggnad»

innebure en viss obestämdhet samt att arbetare inom målareyrket

obehörigen uteslutits, hvilka senare dock i detta afseende borde

anses likstälde med murare, då de ena likasom de andra vanligen utförde

sitt arbete å uppsatta ställningar.

De svårigheter, som finnas för försäkringspligtens utsträckande till

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

byé’gnadsindustrien, torde i viss mån blifva undanröjda, om man, såsom

i här framlagda förslag, i allmänhet gör försäkringspligten beroende

deraf att yrket eller rörelsen drifves såsom näring och således låter

detta jemväl gälla byggnadsarbeten. För att dock icke äfven med en

sådan bestämmelse försäkringspligten, hvad husbyggnadsarbeten angår,

må få en alltför stor utsträckning, äro här, likasom i komiterades förslag,

undantagna åbyggnader för landtbrukets behof.

§ 4.

I olikhet med komiterade, har jag ansett billigheten kräfva att, om

eu arbetsgifvare på tillfredsställande sätt sörjt för sina arbetares försäkring

mot olycksfall, han må fritagas från skyldigheten att underkasta

sig de detaljerade bestämmelser, som förslaget upptager, och till

stöd härför torde kunna åberopas hvad kommerskollegiet anfört rörande

den inom Kopparbergs län bildade Dalarnes försäkrings förening

(sid. 6, 7).

§§ 5-6.

I fråga om tiden, när ersättning till skadad person skall börja

utgå, hafva komiterade föreslagit att detta måtte ega rum från och

med tredje veckan efter olycksfallet. I de yttranden, som öfver förslaget

afgifvits, hafva flera betänkligheter mot en så kort »väntetid»

(carenstid) framstälts. Särskilt har man framhållit, att understöd till

skadad person under den första tiden efter ett olycksfall lämpligast

borde utgå från lokala sjukkassor, af hvilka ock ett stort antal redan

funnes, som i allmänhet lemnade sjukhjelp under en tid af ända till

tretton veckor; att om ersättning från olycksfallsförsäkringsanstalten

erhölles äfven för smärre öfvergående skador, man för eu öfverdrifvet

stor mängd sådana skulle framställa anspråk på godtgörelse; att kontrollen

deröfver att vederbörande icke blott och bart stälde sig sjuke,

för att så mycket längre få uppbära ersättning, blefve särdeles svår

att genomföra; samt att besväret och kostnaderna för såväl olycksfallsförsäkringsanstalten

som arbetsgifvarne skulle i mycket hög grad ökas,

om den obligatoriska olycksfallsförsäkringen skulle bereda ersättning

jemväl för skador af kortvarig natur, hvilka fall väl vore ganska talrika,

men å andra sidan lättare kunde bäras af individerna sjelfva eller

af sjukkassor i orterna. Svenska ingeniörföreningen har derför föreBih.

till Rilcsd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 25 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.

slagit att ersättning till skadad person skulle på grund af den obligatoriska

olycksfallsförsäkringen utgå först från och med nittionde dagen

efter olycksfallet, och Stockholms fabriksförenings fullmäktige hafva

hemstält att olycksfallsförsäkringen skulle afse allenast de fall, då död

eller invaliditet blifvit följden af olycksfallet.

I den tyska lagstiftningen är carenstiden bestämd till 13 veckor,

i den österrikiska till 4 och i det af den danska regeringen framlagda

förslaget till lag om arbetares olycksfallsförsäkring är den utsträckt

till 26 veckor. Hvad betydelse, ett bestämmande af väntetiden längre

eller kortare har, torde framgå af komiterades statistik, som visar att

bland 5,869 under ett år timade olycksfall 4,589 medfört en öfvergående

oförmåga till arbete, deraf 1,846 arbetsoförmåga under 1—14

dagar, 960 under 15—28 dagar, 729 under 29—42 dagar, 744 i en

tid af 6 veckor till 3 månader samt 225 haft till påföljd en ännu långvarigare

oförmåga till arbete, hvarförutom i 85 fall sjukdagarnas antal

ej är uppgifvet.

Det kan väl erinras att från olycksfallsförsäkringens egen synpunkt

det bör vara af vigt att understöd kommer skadad person så

fort som möjligt till godo, hvarigenom kan förebyggas att olycksfallets

följder öfver höfvan försvåras. Härvid är dock att märka att någon

hjelp omedelbart efter olycksfallets inträffande dock icke kan lemnas

från en anstalt för olycksfallsförsäkringen, som enligt sin natur måste

omfatta ett vidsträckt område, och att denna hjelp i öfrigt icke gerna

kan afse läkarevård och läkemedel, utan allenast ett visst penningeunderstöd.

Då man derför icke torde kunna undgå att tillerkänna de anmärkningar,

som i förevarande hänseende anförts mot komiterades

förslag, en afgörande vigt, och då man särskildt besinnar, det ersättningarna

för olycksfallen öfver hela riket skola regleras från en gemensam,

på viss'' ort i landet befintlig anstalt, lärer det väl vara oeftergiiligt

att något utsträcka den tid, under hvilken ersättning till skadad

person ej må lemnas. I detta hänseende synes man dock ej behöfva

gå så långt som i ofvanberörda yttranden föreslagits, utan har jag

trott en lämplig medelväg kunna ligga deri att man bestämde väntetiden

till 60 dagar. Det bör ock i derma sak ihågkommas att, utom

den hjelp, den skadade af egna medel eller genom att tillhöra en

sjukkassa kan bereda sig vid fall af öfvergående skada och under den

första tiden efter ett svårare olycksfall, samt utom den hjelp, han genom

arbetsgifvarens frivilliga åtgörande nog icke så sällan erhåller, i

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 40.

förslagets 9 § är, i likhet med livad komiterade hemstält, upptaget ett

stadgande derom att det åligger vederbörande arbetsgivare tillse, det

skadad person icke saknar nödig läkarevård och läkemedel, samt att

arbetsgivaren är skyldig att i vissa fall bestrida kostnaden härför.

Beträffande i öfrigt ersättningsbeloppen och deras storlek hafva komiterade

föreslagit att- ersättningarna i regel skulle utgå med vissa procent

af den skadades förutvarande arbetsförtjenst, dock att denna härvid

icke finge beräknas högre än 1,600 och icke lägre än 400 kronor.

Arbetsförtjensten för år skulle sättas till 300 gånger medelarbetsförtjensten

för dag och denna upptagas till det belopp, som erhölles

genom att lika fördela hvad personen uppburit i aflöning för sitt arbete

under den längre eller kortare tid, han varit i försäkringspligtig

rörelse sysselsatt, å antalet af hans verkliga arbetsdagar under samma

tid, dock att, om personen under längre tid än ett år tillbaka varit i

rörelsen sysselsatt, endast senaste årets verkliga arbetsdagar och derunder

åtnjuten arbetsförtjenst skulle beräknas. Med detta sätt för ersättningsbeloppens

bestämmande har också följt, att försäkringsafgifterna,

som skulle betalas för qvartal, af komiterade föreslagits att utgå

efter den utbetalade arbetslönens summa, ehuru med vissa jemkningar

beträffande fasta aflöningar å mer än 1,600 kronor för år..

Mot komiterades förslag i denna del hafva flera anmärkningar gjorts.

Så har svenska ingeniörföreningen framhållit att beräkningen af en

skadad arbetares arbetsförtjenst, på sätt komiterade föreslagit, efter en

kortare tids arbete i de flesta fall skulle lemna vida högre, men stundom

ett betydligt lägre resultat än hans verkliga medelförtjenst under hela

året; att inom åtskilliga industriela och allmänna arbeten aflöning erhölles

icke efter arbetsdag, utan efter ackord om visst stycketal, hvarjemte

under olika tider af året arbetet drefves med väsentligen olika

antal arbetare och med olika arbetsförtjenst för samma arbetare; att

det skulle medföra svårighet för arbetsgifvaren att för vissa arbeten,

vid hvilka arbetarnes antal och deras arbetsförtjenst under samma

kalenderqvartal väsentligen vexlade eller aflöningarna utginge för andra

tider, än som jemnt sammanfölle med kalenderqvartalen, eller arbetsaftalen

jemväl omfattade förbrukning af materialier och förslitning och

underhåll af redskap, lemna de till grund för försäkringsafgifternas

beräkning liggande uppgifter om summan af den arbetsförtjenst, som

hos honom under qvartalet sysselsatta personer uppburit; och att för

vissa entreprenörer och fabrikanter det stundom vore af stor vigt för

ett förmånligt bedrifvande af deras rörelse att hemlighålla beloppen af

deras aflöningar. Ingeniörföreningen har derför föreslagit att, på sätt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

komiterades förslag till lag om sjöfolks försäkring för olycksfall i

tjensten innehåller, den årliga arbetsförtjensten äfven för arbetare i

industrien m. fl. borde på förhand uppskattas till vissa belopp för

olika klasser af arbetare inom särskilda försäkringspligtiga yrken eller

näringar samt angifvas i tariffer, utfärdade af Kongl. Maj:t för fem år

i sänder.. Härigenom skulle arbetsgifvaren befrias ifrån det odrägliga

intrång i anordningarna för sina arbetsaftal och i räkenskaperna deröfver,

som eljest ofta komme att drabba honom genom måhända mindre

grannlaga ombud för riksförsäkringsanstalten, och endast hafva

att riktigt uppgifva, huru många personer tillhörande hvarje försäkringsklass

han i medeltal användt, samt att betala stadgad försäkringsafgift

för desamma. Då ett olycksfall inträffat, borde det för vederbörande

icke heller möta någon svårighet att bestämma, till hvilken

försäkringsklass den skadade rätteligen hörde.

Dessutom har från arbetsgifvares sida andragits att dem icke

borde åläggas att försäkra sina arbetare till högre belopp än det af

komiterade föreslagna minimum för arbetsförtjensten eller 400 kronor,

och att den arbetare, som hade högre förtjenst, borde hänvisas att

sjelf bestrida kostnaderna för sin försäkring utöfver nämnda minimum.

En arbetareförening har anfört att det vore föga egentligt att i fråga

om ersättning till en af olycksfall skadad arbetare eller hans anhöriga

lägga till grund den arbetsförtjenst, den af olycksfall träffade under

närmaste tiden derförut haft, och att denna ersättning i stället borde

bestämmas efter hvad de ersättningsberättigade för sitt uppehälle kunde

behöfva samt vara lika för alla. Slutligen har kommerskollegium erinrat

att i hvarje fall det af komiterade föreslagna minimum och

maximum för arbetsförtjenstens beräkning vore för högt och lämpligen

borde nedsättas till respektive 300 och 1,200 kronor.

Man . torde icke kunna undgå att anse dessa anmärkningar

vara i vissa afseenden ganska beaktansvärda. Äfven om man skulle

vilja anse det vara principielt riktigt att, på sätt komiterade föreslagit,

grunderna för ersättningarna bestämdes efter den skadades förutvarande

arbetsförtjenst, erbjuder dock denna princip i praktiskt afseende

flera svårigheter. I komiterades förslag är densamma icke heller

konseqvent genomförd, då man, såsom nämndt, funnit sig föranlåten

att stadga ett minimum och maximum för arbetsförtjenstens beräkning;

och, såsom förut erinrats, hafva komiterade i sitt förslag till

lag om sjöfolks olycksfallsförsäkring stadgat att arbetsförtjensten skall

pa förhand beräknas och sättas till samma belopp för hvarje särskild

klass af sjöfolk. Ifrågavarande princip torde särskildt leda till svårigheter,

om en del af arbetsförtjensten utgår i naturaförmåner, och

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40. .

29

der, såsom numera är ganska vanligt, arbete utlemnas på ackord. Den

kan derför lätt medföra oegentligheter, icke blott i fråga om den ersättning,

som bör utgå, utan ock vid premiernas inbetalning, och den

kräfver med nödvändighet att för erforderlig kontroll i senare afseendet

tillgång beredes försäkringsanstalten att erhålla inblick i arbetsgifvarens

räkenskaper öfver utbetalade aflöningar.

I den tyska och österrikiska lagstiftningen har man val i allmänhet

låtit ersättningarna utgå efter den arbetsförtjenst, den af olycksfallet

träffade förut haft; men härvid är att märka att uppkommande tvister

der skola afgöras af skiljedomstolar, utsedde af arbetsgifvarne och arbetande

sjelfve. Då något sådant för närvarande icke torde kunna

hos oss ifrågasättas, innebär detta ytterligare skäl att söka i sjelfva

lagen undanrödja den anledning till tvist, som kan ligga i en för hvarje

fall skeende uppskattning af arbetsför^''ensten, genom att, såvidt möjligt

är, bestämdt angifva de särskilda ersättningsbeloppen vid olika

påföljd af skada. Denna utväg synes man äfven varit mest benägen

att välja i de förslag, som för denna frågas lösning varit å bane i

Frankrike, och genom densamma vinnes otvifvelaktigt större enkelhet

och reda i hithörande ämnen.

Det har derför synts mig ändamålsenligast att låta ersättningsbeloppen

i regel vara lika stora, oberoende af den skadades eller

dödes förutvarande arbetsförtjenst; och har jag förestält mig att detta

belopp med hänsyn till arbetarnes lefnadskostnader borde för full invaliditet

i allmänhet bestämmas till 360 kronor och för öfriga skador

i förhållande derefter, dock under de i 5 § angifna förhållanden med

viss af omständigheterna betingad förhöjning.

Till ungefär samma belopp kommer man äfven, om man, med iakttagande

åt de utaf komiterade föreslagna procentsatser för ersättningarna,

utgår från en för arbetare i försäkringspligtiga rörelser beräknad gemensam

medelarbetsförtjenst och vid densammas bestämmande följer den af

komiterade uppgjorda aflöningsstatistiken. Det framgår nemligen af

denna att medelaflöningen för skadade manliga arbetare öfver 18 år

inom råämnes-, förädlings- och tillverkningsindustrien utgjort under

året 1 september 1884—1 september 1885 12 kronor 42 öre för

vecka och vid enskilda jernvägar 11 kronor 46 öre för vecka. Med

hänsyn härtill kan man antaga medelarbetsförtjensten för manliga arbetare

till 600 kronor för år; och med beräkning af denna medelarbetsförtjenst

samt upptagande af de af komiterade för ersättningarna

föreslagna procentsatser erhåller man i hufvudsak de i förevarande § 5

utförda fixa ersättningsbelopp, dock att begrafningshjelpen torde kunna

bestämmas till 30 kronor i hvarje fall.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

En jemförelse mellan komiterades förslag och det här framstälda

visar att enligt det förra ersättning vid fullständig invaliditet utgör

högst 960 och lägst 240 kronor, under det att den här är bestämd

till 360 kronor för år, hvarvid dock tillagts att, om den, som blifvit

totalt invalid, har två eller flera minderåriga barn att försörja, ersättningen

kan höjas till 420 kronor. Till enka skulle enligt komiterades

förslag utgå lägst 80 och högst 320 kronor årligen samt till hvarje

minderårigt barn lägst 40 och högst 160 kronor för år. Motsvarande

ersättningsbelopp äro här för enka 120 och för barn 60 kronor.

I komiterades förslag är icke någon åtskilnad gjord, om ersättning

skall utgå till man eller qvinna, till minderårig eller äldre arbetare.

En sådan åtskilnad torde emellertid vara af de faktiska förhållandena

påkallad. Komiterades statistik visar att medelaflöningen till qvinna,

som i arbetet skadats, varit endast 5,io kronor för vecka och till man

under 18 år 5,82 kronor. I nu upprättade förslaget har derför föreslagits

att ersättning till en genom olycksfall i arbetet skadad qvinna

eller man under 18 år må bestämmas till allenast tre fjerdedelar af de

belopp, som eljest äro stadgade.

livad komiterade föreslagit om ersättning till enkling efter maka,

som aflidit i följd af olycksfall, likasom till slägtingar i rätt uppstigande

led har ansetts böra uteslutas, emedan det i de särskilda fallen

torde vara förenadt med svårighet att utröna i hvad mån den skadade

bidragit till sina anhöriges försörjning. Likaså har den till enka, som

gifter om sig, i komiterades förslag (§ 5) medgifna ersättning ansetts

icke böra ifrågakomma.

På samma gång ersättningsbeloppen i förslaget äro för alla fall

fixerade till hvad, som i allmänhet kan anses skäligt, har i förslagets

30 § lemnats de arbetare eller arbetsgivare, som så önska, öppet att

taga försäkring till högre belopp i den för den obligatoriska försäkringen

inrättade anstalten. Härigenom är tillfälle beredt att låta

eu frivillig försäkring, vare sig genom arbetsgivarens eller arbetarnes

egen försorg, inträda såsom supplerande den obligatoriska i de fall,

der särskilda omständigheter göra att densamma icke anses fullt tillfredsställande.

8 §•

I likhet med hvad kommerskollegium hemstält, bär det ansetts

att all rätt till ersättning borde förfalla ej allenast då den skadade

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.

uppsåtligen förorsakat olyckan, utan äfven då den framkallats af grof

vårdslöshet å hans sida.

§§ 10-17.

Dessa §§ innehålla föreskrifter, huru försäkringsafgifterna. skola

bestämmas och indrifvas. Proceduren härvid skulle blifva följande:

Kongl. Maj:t förordnar för 5 år i sänder, huru försäkringspligtiga yrken

skola vara fördelade i särskilda farlighetsklasser, samt bestämmer _ likaledes

för 5 år i sänder de afgifter (premier), som skola för hvarje arbetare

och arbetsdag erläggas inom hvarje särskild farlighetsklass. Dessa

afgifters belopp beräknas med hänsyn till hvad efter matematiska

grunder kan antagas erforderligt för att betacka de ersättningar, som

enligt förordningens 5 och 6 §§ skola utgå, men afse icke att täcka

statens administrationskostnader, ty dessa vidkännes staten sjelf.

Sedan sålunda i allmänhet fastslagits beloppet af premierna inom

de olika farlighetsklasserna, har riksförsäkringsanstalten att bestämma,

till hvilken af dessa farlighetsklasser eu hvar särskild fabrik eller

annan försäkringspligtig rörelse skall hänföras; och sedan detta skett

har arbetsgifvaren att för hvart halfår erlägga afgifterna i förhållande

till det antal arbetare och arbetsdagar, som vid rörelsen förekommit,

och dem han vid inbetalningen af afgifterna har att uppgifva.

Betalningen af afgifterna skall ske hos magistrat i stad (öfverståthållareembetet

i Stockholm) samt kronofogde på landet. Finner

myndigheten skäl antaga, att antalet arbetare eller arbetsdagar origtigt

uppgifvits, har densamma att med ledning af de upplysningar, som

kunna vinnas, bestämma den afgift arbetsgifvaren bör erlägga; och om

denne dermed är missnöjd, får han söka ändring hos riksförsäkringsanstalten

inom viss tid. Sedan ortsmyndighetens beslut vunnit laga

kraft eller riksförsäkringsanstalten i anledning af besvär meddelat sitt

yttrande, är afgiften exekutiv och kan följaktligen utan vidare utslag

eller dom hos den betalningsskyldige uttagas.

Då man icke gerna kan befara, att ortsmyndigheten eller åtminstone

riksförsäkringsanstalten utan fullt uppenbara skäl förkastar

arbetsgifvarens uppgift om antalet arbetare och arbetsdagar och förklarar

att dessa af honom för lågt angifvits, skulle man säkerligen

med full trygghet kunnat öfverlåta åt riksförsäkringsanstalten att i sista

hand afgöra frågan; men för att tillgodose äfven de längst gående

anspråk på trygghet mot en godtycklig pröfning från myndighetens

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

sida, har det dock ansetts lämpligast att i författningen medgifva möjlighet

för arbetsgifvaren att, om han tilläfventyrs skulle finna sin rätt

vara förnärmad, söka sitt åter hos domstol, hvilken, då riksförsäkringsanstalten

har sitt säte i hufvudstaden, och på det att anstalten

må undgå onödiga kostnader, bör blifva Stockholms rådstufvurätt.

På detta sätt lösas enligt min tanke på ett praktiskt sätt .spörsmålen

dels huru afgifterna så snart som möjligt må kunna indrifvas

och dels huru sådant bör kunna ske, utan att arbetsgifvarne blifva

utsatte för förhastade beslut från myndigheternas sida.

Komiterade hafva tänkt sig, att riksförsäkringsanstaltens verksamhet

i förhållande till arbetsgifvarne och arbetarne skulle förmedlas

genom i orten anstälda ombud, på sätt närmare angifvits i förslaget

till förordningen angående riksförsäkringsanstalten. Då man emellertid

betänker att, om någon egentlig fördel för allmänheten med en sådan

anordning skulle vara förenad, åtminstone ett ombud borde finnas inom

hvarje kommun, skulle deraf blifva en följd, att ombudens antal komme att

uppgå till omkring 2,500, och lärer det häraf tydligen framgå, att den sålunda

föreslagna anordningen, för hvilken kostnaderna skulle åligga vederbörande

kommuner, komme att medföra icke obetydliga utgifter. Jag har

derför trött, att magistrater och kronofogdar skulle kunna påläggas de hufvudsakligaste

skyldigheter, som enligt komiterades förslag komme att tillhöra

ombuden. Någon större olägenhet komme denna anordning ej att

medföra för allmänheten, som genom allmänna posten kunde direkt meddela

sig med dem, och åtminstone för kronofogdarne kunde det ej gerna

medföra någon afsevärd ökning i göromålen, enär de i många fall hade

tillfälle att till sitt biträde anlita länsmän och fjerdingsmän. Enligt

komiterades förslag skulle kommunerna stå i ansvar för de medel, ombuden

finge om händer, men giltig grund för en sådan ansvarighet

synes mig kunna ifrågasättas.

Beträffande beloppen af afgifterna för försäkringen eller de så

kallade premierna har man naturligtvis att taga hänsyn till antalet arbetare

i försäkringspligtiga yrken och dessa yrkens olika farlighetsgrad.

Arbetarnes antal i försäkringspligtiga yrken skall, såsom förut

nämnts, kunna beräknas till minst 150,000 inom den egentliga industrien

och 15,000 vid jernvägsdrift. Af de förra äro omkring

7,000 arbetare anstälda vid grufvor, 19,000 vid jernbruk, 14,000 vid

mekaniska verkstäder och gjuterier, 14,000 vid spinnerier och väfverier

samt 17,000 vid sågverk och brädgårdar. Antalet olycksfall inom

de försäkringspligtiga yrkena är ofvan angifvet. Komiterade hafva nu

beräknat, att premierna för år skulle i medeltal utgöra 1V4 procent af

s. 33 Kontrollera mot PDF

Rongl. Majds Nåd. Proposition N:o 40.

33

arbetslönen. Beräknas denna senare till ett medelbelopp af 600 kronor,

skulle årspremien komma att i medeltal utgöra för arbetare 7 kronor 50 öre.

I det nu uppgjorda förslaget äro emellertid icke i allo samma grunder

som i komiterades förslag följda för beräkningen af ersättningsbeloppens

storlek. De af komiterade uppstälda beräkningar torde derför

kunna i ett och annat afseende något modifieras, och medelpremien

torde med hänsyn härtill kunna sättas till 6 kronor 60 öre för år eller

något öfver 2 öre för arbetsdag och arbetare. Premierna inom de

särskilda farlighetsklasserna variera naturligtvis betydligt och torde

kunna beräknas i rundt tal i de farligaste klasserna till högst 5 öre och

i de minst farliga till V2 öre eller till och med derunder, allt för dag och

arbetare. Det bör dock anmärkas, att dessa beräkningar äro stödda

på den statistik, arbetareförsäkringskomitén samlat och som allenast

afser ett enda år eller tiden 1 september 1884—31 augusti 1885.

Sedan dess har i synnerhet i Tyskland en omfattande statistik kommit

till stånd, hvilken naturligtvis jemväl bör rådfrågas, då det gäller att

slutligen uppgöra premietariffer och farlighetsklasserna för hithörande

yrken. Det kan då hända, att dessa kalkyler måste på ett eller

annat sätt undergå förändring, om ock ej af någon större betydenhet.

Hvad sista stycket i 11 § af komiterades förslag innehåller om

skyldighet för Konungens befallningshafvande att insända uppgifter om

försäkringspligtiga rörelser har uteslutits, såsom varande temligen obehöfligt,

då den närmaste kontrollen enligt det nu upprättade förslaget

blifvit lagd i kronofogdarnes och magistraternas händer.

§§ 18“23.

1 dessa §§ stadgas förfaringssättet för ersättningarnas bestämmande.

Har olycksfall timat, som kan antagas medföra ersättningsskyldighet

enligt denna förordning, skall polismyndighet, på anmälan

eller der olycksfallet eljest blir myndigheten bekant, hålla undersökning

på stället samt insända protokollet till riksförsäkringsanstalten,

som har att med ledning af de vunna upplysningarna afgöra, om ersättning

bör utgå eller icke, och i förra fallet bestämma dess belopp.

Detta beslut går genast i verkställighet.

Enligt komiterades förslag skulle den, som vore missnöjd med anstaltens

beslut i ersättningsfråga, ega att besvära sig hos en för dylika

frågor tillsatt nämnd, bestående af ordförande och sex ledamöter,

hvilka för viss tid skulle förordnas af Kongl. Maj:t.

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Åfd. 25 Raft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.

Gagnet af en dylik nämnd synes emellertid ytterst tvifvelaktigt.

Den skulle i allmänhet, likasom försäkringsanstalten, endast på grund

af skriftliga handlingar kunna bedöma tvistefrågorna, och någon annan

utredning än den, som bort kunna hos försäkringsanstalten företes,

skulle väl knappast hos nämnden förekomma. Vid sådant förhållande

synes det vara obehöflig! att låta ersättningsfrågorna undergå ny behandling

inför en myndighet, som i likhet med försäkringsanstalten

hade sitt säte i Stockholm och icke i det hela vore mera qvalificerad

än försäkringsanstalten att bedöma hithörande ärenden. Inrättandet af

en dylik nämnd skulle ock medföra icke så obetydliga kostnader samt

bör så mycket hellre kunna undvikas, som man hos den af staten

upprättade försäkringsanstalten väl bör kunna påräkna en fullt opartisk

och sakkunnig pröfning af alla hithörande frågor, och man icke

här, såsom förhållandet är i Tyskland och Österrike, gerna kan lemna

åt de intresserade parterna, arbetsgifvare och arbetare, att sjelfva utse

ledamöterne uti ifrågavarande skiljedomstol. Enligt det nu föreliggande

förslaget är en särskild skiljedomstol så mycket mindre af behofvet

påkallad, som anledningarna till tvister äro färre än enligt

komiterades förslag. Det har derför synts mig, som om hela den af

komiterade föreslagna nämnd kunde undvaras, mot det att i stället

den, som vore missnöjd med riksförsäkringsanstaltens beslut, berättigades

att vid domstol göra sin talan gällande. Möjligen men antagligen

endast i ytterst sällsynta fall kan detta vålla någon tidsutdrägt

för den ersättningssökande, men denna olägenhet synes mig i allt

fall vara mindre än att uppdraga frågans slutliga afgörande åt ofvanomförmälda

nämnd.

§ 24.

Denna § innehåller bestämmelser om tiderna för ersättningarnas

lyftande. Anordningarna för sättet att utbetala ersättningsbeloppen

torde böra lämpas efter förhållandena i de olika orterna och derför

bestämmas med hänsyn härtill af Konungen.

§ 25.

Motsvarande 37 § i komiterades förslag innehåller ett stadgande

om att aftal, hvarigenom afses att inskränka eller upphäfva rätt till

godtgörelse, skall vara ogiltigt. Då detta stadgande synes vara af all
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

män lags natur, har det här uteslutits. Af samma anledning hafva ock

åtskilliga andra §§, som förekomma i komiterades förslag, deribland

särskilda 29 §, blifvit ur det nu upprättade uteslutna.

Likaså har hvad komiterades förslag innehåller i 26 § om befogenhet

för riksförsäkringsanstalten att i vissa fall pålägga förhöjda försäkringsafgifter

ansetts kunna utgå, emedan lagen om skydd för yrkesfara redan

stadgar åtgärder för de afsedda bristernas afhjelpande.

§ 30.

Anledningen till anordnande vid sidan af den obligatoriska försäkringen

jemväl af en frivillig försäkring är förut angifven. Här anser

jag mig derför endast behöfva nämna, att högsta beloppet af dylik försäkring

bestämts, på sätt i §:n skett,, dels med hänsyn dertill att från

riksförsäkringsanstalten må kunna tillförsäkras arbetare ungefär enahanda

ersättning, som enligt komiterades förslag högst kunde utgå,

dels ock med afseende derå att försäkringsanstalten ej må kunna belastas

med allt för höga risker.

Arbetareförsäkringskomitén har, såsom förut nämnts, upprättat ett

särskildt förslag till förordning angående den anstalt, som för försäkringens

genomförande skulle upprättas. Anstaltens organisation och

sättet för ärendenas behandling skulle, enligt förslaget, bestämmas af

Kongl. Maj:t. Vid anstaltens sida skulle ställas ett särskildt råd, bestående

af ledamöterne i den nämnd, som, enligt komiterades förslag

till lag om försäkring för olycksfall i arbetet, borde finnas för ersättningsfrågornas

afgörande, samt dessutom af aderton personer, utsedda

för tre år i sänder, åtta af Kongl. Maj:t och tio af Riksdagen; och

skulle detta råd hafva till åliggande, bland annat, att följa anstaltens

verksamhet i dess olika rigtningar. Såsom anstaltens organer i orterna

skulle fungera de förut af mig omnämnda ombuden, hvilka skulle tillsättas

af kommunerna och under kommunernas ansvar ombesörja uppbörden.

Denna organisation är tydligtvis föreslagen under förutsättning

att anstalten äfven skulle få att ombesörja den af komiterade föreslagna

ålderdomsförsäkringen. Inskränkes anstaltens uppgift till en

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 40.

början till allenast försäkring för olycksfall i arbetet, torde åt anstalten

kunna gifvas betydligt smärre dimensioner. Angående ombuden bar

jag redan förut yttrat min tanke. Det ifrågasatta rådet synes mig vid

de frågor rörande olycksfallsförsäkring, riksförsäkringsanstalten får att

handlägga, alldeles obehöfligt. Hela olycksfallsförsäkringen kräfver ej

större administration eller betydligare fackkunskaper, än att de kunna

förenas hos chefen och ledamöterne i ett embetsverk, organiseradt med

hänsyn till det ändamål, som är i fråga, nemligen att dels handlägga

olycksfallsförsäkringen enligt stadgade eller eljest antagna regler, dels

ock föreslå de åtgärder, som på grund af vunnen erfarenhet kunna

anses höra vidtagas för olycksfallsförsäkringens vidare befrämjande och

utveckling. Kommer sedermera ålderdomsförsäkringen till stånd, torde

emellertid ett sådant verk med någon omorganisation kunna blifva

lämpligt att äfven öfvertaga bestyret dermed, och sjukkasseväsendet

lärer utan svårighet kunna under dess verksamhetsområde inbegripas.

Den ifrågavarande anstalten har jag tänkt mig böra bestå af en af

Kongl. Maj:t förordnad chef, benämnd öfverdirektör, samt 3 ledamöter,

benämnde försäkringsdirektörer, likaledes utsedde af Kongl. Maj:t, vidare

af en sekreterare, en registrator och en kamrerare, utsedde af

anstalten.

Beslutanderätten skulle utöfvas af chefen och minst 2 ledamöter,

åtminstone i alla frågor af större vigt, såsom vid afgifvande af underdåniga

utlåtanden, vid bestämmande af den farlighetsklass, hvartill en

rörelse skulle hänföras, samt vid fastställande af försäkringsafgifter och

ersättningsbelopp m. m. dylikt. Protokoll, hvilket endast borde ifrågakomma

i händelse af skiljaktiga meningar eller andra särskilda anledningar,

skulle föras af sekreteraren, som jemväl borde hafva till åliggande

att biträda ledamöterne med expeditioners uppsättande. Ledamöterne

åter skulle enligt fördelning dem emellan bereda och föredraga

ärendena samt deltaga i besluten och öfvervaka, att expeditionerna blefve

behörigen affattade. Registratorn skulle hufvudsakligast föra diarium

öfver inkommande ärenden samt tillika bestrida arkivariegöromålen.

Kamreraren skulle hafva till åliggande att mottaga och bokföra inkommande

afgifter samt afsända penningeremissor med mera dylikt. Den

egentliga penningeförvaltningen, det vill säga utlåningen af de fonder,

som bildas, föreställer jag mig dock böra förläggas till statskontoret.

Då den skriftvexling, anstalten komme att föra, måste blifva ganska

betydlig, samt anstalten dessutom torde behöfva anlita juridiskt biträde

för utförande af dess talan vid särskilda tillfällen, sjmes mig med anledning

deraf samt för vikariatsersättning och expenser erfordras, att

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

37

till anstaltens förfogande varder anvisadf ett belopp af åtminstone

10,000 kronor. Dessutom torde 2 vaktmästare behöfvas. Med ledning

af det nu anförda har upprättats följande förslag till

Stat

för

Riksförsäkringsanstalten.

Öfverdirektören och chefen.........

1 försäkringsdirektör..................

2 försäkringsdirektörer...............

Sekreteraren..............................

Registrator!.............................

Kamreraren ..............................

1 vaktmästare..........................

1 d:o ...........................

Till juridiskt biträde, vikariatsersätt
ning,

extra biträden och expenser

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa.

5,000

2,000

7,000

3,000

1,500

4,500

0,000

3,000

9,000

Efter fem år kan lönen höjas

1,800

1,200

3,000

med 500 kronor och efter

10 år med ytterligare 500

1,800

1,200

3,000

kronor.

1,800

1,200

3,000

'' Efter fem år kan lönen höjas

500

300

800

^ med 100 kronor; och skall,

500

300

800

10,000

i om vaktmästaren i sådan egen- '' skap åtnjuter fri bostad, lönen

minskas med 150 kronor.

41,100

Följande vilkor och förbehåll synas böra meddelas för aflöningarnas

åtnjutande, nemligen:

att embets- eller tjensteman vid riksförsäkringsanstalten skall vara

underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i

åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af

anstalten eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, äfvensom, derest

i en framtid verkets ställning inom förvaltningen så förändras, att

anstalten ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk anses, vara

förpligtad att med bibehållande af den tjenstegrad och aflöning, han

innehar, efter den nya arbetsordningen sköta de med tjensten förenade

göromål;

att med embete eller tjenst i riksförsäkringsanstalten icke må

förenas annan tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej

heller annan tjenstebefattning, med mindre den befmnes icke vara hinderlig

för fullgörandet af tjenstgöringen i verket;

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts. Nåd. Proposition No 40.

att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar få

uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort

eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit från

tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära

hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag

helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan

förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar,

afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller

eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras i följd af embetsresor

eller för beredande af semester tjensteman af lägre grad skall

vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning inom verket,

densamma, mot åtnjutande i förstnämnda fall af de för befattningen

anslagna tjenstgöringspenningar, men eljest af deremot svarande belopp

i stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre

än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af tjenst i samma lönegrad är medgifven, tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren

mer än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst, dock

att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester,

och för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem

år på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena som den

andra förhöjningen angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas

förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade

tjensteåldern blifvit uppnådd;

att öfverdirektören och chefen skall, då han uppnått 65 lefnadsoch

minst 30 tjenstår, samt annan embete- eller tjensteman, då han

uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med

oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjensten

afgå, Kongl. Maj:t eller riksförsäkringsanstalten, der det tillkommer denna

att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå, derest

och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på tillfredsställande

sätt gagna det allmänna och kan finnas villig i densamma

qvarstå; samt

att semester må, när sådant utan hinder för göromålens behöriga

gång kan eg a rum, åtnjutas af chefen och ledamöterne under en och

en half månad samt af sekreteraren, registrator! och kamreraren en

månad årligen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 40.

39

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa

att Eders Kongl. Maj:t täcktes

dels genom nådig proposition inhemta Riksdagens yttrande öfver

det nu anmälda förslaget till förordning angående försäkring för olycksfall

i arbetet och afvakta Riksdagens svar, innan Eders Kongl. Maj:t,

efter slutlig pröfning af samma förslag, om författnings utfärdande i

ämnet förordnar;

dels ock genom ytterligare proposition föreslå Riksdagen att, med

godkännande af det uppgjorda förslaget till stat för en riksförsäkringsanstalt

äfvensom af de vilkor och förbehåll, som blifvit föreslagna

för aflöningsförmånernas åtnjutande, medgifva att i riksstaten under

sjette hufvudtitelns ordinarie anslag näst efter anslaget till landtbruksstyrelsen

uppföres under benämningen »riksförsäkringsanstalten» ett

anslag af 41,100 kronor».

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemstält täcktes Hans Magt Konungen, på tillstyrkan af

Statsrådets öfrige ledamöter, i nåder gilla samt befalde

att i öfverensstämmelse dermed'' särskilda nådiga

propositioner skulle till Riksdagen aflåtas af innehåll

bilagorna till detta protokoll utvisa.

Ex protocollo:

Adolf Berencreutz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.