Sök i Ratio Lex

Angående anvisande af medel för inköp af jernvägen mellan Luleå och norska gränsen

1890-05-02 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1890:44, Angående anvisande af medel för inköp af jernvägen mellan Luleå och norska gränsen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. proposition No 44.

1

N:o 44.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående anvisande

af medel för inköp af jernvägen mellan Luleå

och norska gränsen; gifven Stockholms slott den 2 maj

1890.

Under åberopande af bifogade protokoll öfver civilärenden för

denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att, på det Kongl. Maj:t må blifva i tillfälle att för statens räkning

för en köpeskilling af högst 6,750,000 kronor och på de vilkor

i öfrig!, Kongl. Maj:t bestämmer, inköpa jernvägen mellan Luleå och

gränsen mot Norge med alla dertill hörande byggnader och öfriga för

trafikens behof utförda anläggningar jemte den vid jernvägen befintliga

rullande materiel, som, vid eu af maskiningeniören Y. L. Klemming i

september månad år 1889 verkstäld uppskattning derå, uppgifvits tillhöra

bolaget »The Swedish and Norwegian railway company, limited»,

till Kongl. Maj:ts förfogande anvisa ej mindre nämnda belopp, 6,750,000

kronor, än äfven för bestridande af ifrågakommande kostnader för inköpets

verkställande 250,000 kronor, att i den mån sådant erfordras

för de dermed afsedda ändamålen användas.

Tillika föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen

att de ifrågavarande beloppen, tillhopa högst 7,000,000 kronor,

må anvisas att utgå från riksgäldskontor, med rätt för Kongl. Maj:t

att lyfta beloppen, när Kongl. Maj:t finner sådant nödigt.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kong], Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

O S C A R.

V. L. Groll.

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 1 Samt. 1 Afd. 21 Käft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans May.t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 2 maj 1890.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhauet,

Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll och

WlKBLAD.

l:o.

Departementschefen statsrådet Groll yttrade:

»År 1882 anhöllo hos Eders Kongl. Maj:t fullmäktigen i riksbanken,

filosofie doktorn J. W. Arnberg, dåvarande fullmäktigen i riksgäldskontoret,

kaptenen, numera friherre C. G. Hierta samt numera aflidne

medicine doktorn A. Ljunggren att, som, efter underhandlingar mellan

ingeniörsfirman Wilkinson & Jarvis i London och sökandene, nämnda

firma förklarat sig villig att bilda ett hufvudsakligen engelskt bolagför

byggande af jernväg från Ofotens fjord i Norge tvärt öfver den

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o M.

skandinaviska halfön till Luleå, med bibana till Töre och derifrån framdeles

än vidare till Haparanda, Eders Kongl. Maj:t måtte meddela

sökandene tillstånd att under vissa uppgifna vilkor anlägga en för

godstrafik afsedd jernväg från lämplig punkt på norska gränsen i närheten

af sjön Wassijaure till Luossavaara och Kiirunavaara jernmalmfält

och derifrån genom Gr el hvarå malmfält och distrikt fram till Luleå

stad med sidobana till Töre i Kalix socken, äfvensom att, när Eders

Kongl. Maj:t ansåge tidpunkten dertill lämplig, fortsätta liniens byggande

mellan Töre och Haparanda för anslutning till det finska jernvägsnätet.

Då detta ärende den 8 december 1882 inför Eders Kongl. Maj:t

anmäldes, behagade Eders Kongl. Maj:t bevilja sökandene rättighet

att anlägga och till allmänt begagnande mot afgift upplåta jernväg af

1,435 meters (4,83 fots) spårvidd från lämplig punkt å norska gränsen

i närheten af sjön Wassijaure till Luossavaara och Kiirunavaara jernmalmfält

och derifrån genom Gellivara malmfält och distrikt fram till

Luleå stad, med rätt för sökandene att å ingeniörsfirman Wilkinson &

Jarvis i London och de öfrige in- och utländske män, med hvilka firman

kunde komma att förena sig, öfverlåta koncessionen å ifrågavarande

jern vägsanläggning, hvaremot Eders Kongl. Maj:t fann sökandenes

anhållan om koncession jemväl å bibana till Töre och denna bibanas

fortsättning till Haparanda då icke böra i vidsträcktare mån bifallas

än att Eders Kongl. Maj:t förklarade den då koncessionerade banans

egare vara under 15 år derefter, om och när Eders Kongl. Maj:t funne

tidpunkten för sådan banas byggande vara lämplig, berättigade att

framför annan enskild person eller bolag, som icke erbjöde för statsverket

förmånligare vilkor, erhålla koncession å ifrågavarande bibana

med fortsättning till Haparanda.

Bland vilkoren för den sålunda meddelade koncessionen behagade

Eders Kongl. Maj:t stadga:

att fullständig, af kostnadsförslag åtföljd plan för jernvägsauläggningen,

jemväl angifvande läget af trafikstationer, skulle underställas

Eders Kongl. Maj:ts pröfning och godkännande, och att banan dervid

icke borde indelas i mindre sektioner än från riksgränsen till Luossavaara

(omkring 11 mil), från Luossavaara till Gellivara (omkring 9 Va

mil) och från Gellivara till Luleå (omkring 18 mil);

att arbetet å jernvägen skulle börjas senast den 1 juli 1884 och

samtidigt bedrifvas från Ofoten och från Luleå sålunda, att ungefär lika

stor sträcka årligen byggdes från Luleå i riktning åt Gellivara som

från Ofoten österut;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

att jernvägen i sin helhet skulle vara färdig att upplåtas för trafik

senast vid utgången af år 1891;

att afgifterna för transporter å banan skulle utgå enligt taxa, som

Eders Kongl. Maj:t, efter pröfning af dertill utaf jernvägens egare

afgifvet förslag, ville i nåder fastställa och hvilken taxa i allmänhet

borde hvart femte år lämpas efter sig då företeende omständigheter,

dock att, så länge årliga nettoinkomsten af jernvägen icke uppginge

till tio procent å anläggningskapitalet, afgifterna icke finge, mot jernvägsegarnes

bestridande, sänkas under de belopp, hvartill å någon,

annan enskild svensk jernväg med behörigen faststäld taxa afgifterna

uppginge, ökade med tjugufem procent;

att koncessionshafvarne skulle före 1883 års utgång till Eders

Kongl. Maj:t inlemna bevis att de, till säkerhet för koncessionsvilkorens

fullgörande, nedsatt i statskontoret 200,000 kronor, hvilket belopp icke

finge återlyftas förrän koncessionshafvarne styrkt att jernvägen vore i

allo fullbordad, afsynad, godkänd och för trafik fullständigt upplåten;

att koncessionen, hvilken icke finge utan Eders Kongl. Maj:ts

samtycke öfverlåtas å annan än firman Wilkinson & Jarvis och de inocli

utländske män, med hvilka firman för utförande af jernvägsföretaget

kunde komma att förena sig, skulle anses förverkad, i händelse

antingen omförmälda deposition icke inom föreskrifven tid fullgjordes;

eller arbetet å jernvägsanläggningen icke enligt vederbörande kronofogdes

bevis, som till Eders Kongl. Maj:t ingåfves, blifvit inom den

1 juli 1884 påbörjadt, eller sedermera icke bedrefves i den här ofvan

nämnda ordning, i hvilka båda fall äfven en fjerdedel af det deponerade

beloppet skulle vara till svenska statskassan förverkadt, men vederbörande

ega att återlyfta, öfriga tre fjerdedelar deraf; eller ock arbetet,

ehuru i rätt tid påbörjadt, likväl funnes icke vara å ofvan utsatta tid

fullbordadt, eller sådana afvikelser från den faststälda planen vidtagits

i afseende å anläggningen, att åsyftad trygghet och ändamålsenlighet

derigenom förminskats, hvilka förhållanden derjemte medförde förlust

af depositionen i dess helhet; och skulle det ankomma på Eders Kongl.

Maj:t att, om koncessionshafvarne icke före 1892 års utgång fullbordat

den eller de delar af jernvägen, som vid besigtning eller afsyning

derå till äfventyrs funnits ofulländade, eller icke inom samma tid rättat

vid besigtningen eller afsyningen anmärkta felaktigheter, låta tillsvidare

inställa trafiken å jernvägen; samt

att svenska statsverket vore berättigadt att, sedan 40 år tilländagått

efter det jernvägen i sin helhet eller till någon del blifvit

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ts Nåd. Proposition N:o 44. 5

öppnad för allmän trafik, inlösa jernvägen på vissa i koncessionen angifna

vilkor.

I de koncessionsvilkor, hvilka jag nu omförmält, liar sedermera

den ändring skett, att genom nådig resolution den 3 mars 1884 dels

förklarats att från svenska statens sida hinder för koncessionshafvarne

icke mötte att, med afvikelse från ofvan omnämnda föreskrift rörande

arbetets bedrifvande från banans båda ändpunkter, under år 1884 företaga

arbete endast å banan inom Sverige från Luleå vesterut utan

skyldighet för koncessionshafvarne att börja arbetet från Ofoten förrän

år 1885, dels ock stadgats att koncessionshafvarne skulle från och

med år 1885, om de så hellre önskade, ega att, i stället för att årligen

bygga ungefär lika stor sträcka af jernvägen från Luleå i riktning åt

Gellivara som från Ofoten österut, bedrifva arbetet å jernvägen sålunda,

att, vid det äfventyr som vore stadgadt för uraktlåtenhet härutinnan,

för år nedlades minst ungefär dubbelt så stor kostnad å sträckningen

från Luleå vesterut som från O foten österut.

Sedan ofvannämnde koncessionssölcande genom resolution den 16

juni 1883 undfått koncession jemväl å den inom Norge fallande delen

af ifrågavarande jernväg, lära begge dessa koncessioner hafva öfverlåtits

å firman Wilkinson & J årvis, hvarefter ett bolag, benämndt »The Northern

of Europé railway compauy, limited», bildades för jernvägens byggande.

Detta bolag har sedermera, enligt hvad i oktober år 1885 inför Eders

Kongl. Maj:t anmäldes, utbytt denna benämning mot »The Swedish and

Norwegian railway company, limited».

Sedan den föreskrifna depositionen af 200,000 kronor blifvit behörigen

verkstäld, faststälde Eders Kongl. Maj:t den 18 april 1884

plan för jernvägsanläggningen mellan Luleå och Gellivara malmfält

samt föreskref dervid att denna sektion skulle, äfven hvad trafikmaterielen

anginge, vara fullbordad senast vid utgången af år 1887 och

omedelbart efter skedd afsyning upplåtas för allmän trafik. Denna tid

har emellertid sedermera blifvit utsträckt. Uppå ansökning af jernvägsbolaget

fann nemligen Eders Kongl. Maj:t den 2 december 1887 godt

medgifva att tiden för nu ifrågavarande sektions fullbordande bestämdes

till den 1 augusti 1889 för sträckan mellan Luleå hamn och ÖfverLuleå

(Boden) samt till den 1 oktober samma år för linien ÖfverLuleå—Gellivara.

Enligt det af jernvägsbolaget uppgjorda kostnadsförslaget skulle

nu ifrågavarande sektion, som enligt planen höll 207,5 kilometer i längd,

komma att, under förutsättning att erforderlig mark kostnadsfritt erhölles,

kosta 4,236,177 kronor, deri dock icke inräknats kostnaden för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

rullande materiel. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansåg emellertid

kostnaden vara alltför lågt beräknad och uppskattade densamma till i

rundt tal 7,300,000 kronor, deri dock rullande materiel ingick för ett

belopp af 970,000 kronor.

För sektionen Gellivara—Luossavaara faststäldes af Eders Kongl.

Maj:t plan den 23 april 1888. Dervid föreskrefs att denna sektion skulle,

äfven hvad trafikmaterielen anginge, vara fullbordad senast vid utgången

af år 1890 samt omedelbart efter skedd afsyning upplåtas för

allmän trafik. Tillika stadgades att, om arbetet icke blefve å utsatt tid

fullbordadt eller sådana afvikelse!'' från den faststälda planen vidtoges

att åsyftad trygghet och ändamålsenlighet derigenom förminskades,

såväl den å jernvägsanläggningen mellan Luleå och norska gränsen

meddelade koncession, som ock hela den till säkerhet för dess fullbordande

verkstälda deposition skulle vara förverkad.

Kostnaden för denna sektion beräknades i det af bolaget uppgjorda

kostnadsförslaget, under förutsättning att erforderlig mark i allmänhet

fritt erhölles, komma att utan rullande materiel uppgå till 3,250,000

kronor. Af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknades åter kostnaden

till 4,019,990 kronor, deri inbegripet ett belopp af 500,000 kronor för

rullande materiel.

Arbetet å jernvägsanläggningen påbörjades inom föreskrifven tid

och har sedermera fortgått intill sistlidna års höst. Bandelen Luleå—

Boden, hvilken, såsom nämndt, bort vara fullbordad till den 1 augusti

1889, anmäldes inom denna tid till afsyning. Men vid den besigtning,

som i anledning deraf i nästföljande september månad anstäldes, funno

besigtningsmännen bandelen då ännu icke vara så fullbordad, att de

kunde tillstyrka utfärdande af afsyningsbevis för densamma. Sedermera

synas dock, enligt af distriktschefen majoren G. Liudequist i

derpå följande november månad utfärdadt bevis, de vid förra besigtningen

anmärkta felaktigheter hafva blitvit afhjelpta. Linien Boden—

Gellivara befans vid besigtning i sistlidne september månad i det

skick, att den under inga omständigheter kunde hinna att, såsom föreskrifvet.

var, fullbordas till den 1 derpå följande oktober. Sedermera

hafva visserligen, enligt hvad vid af majoren Lindequist i

november månad samma år verkstäld inspektion utröntes, åtskilliga

förbättringar å denna handel vidtagits, så att inspektionsförrättaren

ansåg sig kunna vitsorda att bandelen då befann sig i det skick

att transport af malm och annat gods kunde derå ega rum utan fara

eller skada för jernvägens materiel och spår; men ännu återstå åtskilliga

arbeten, hvilka kräfva betydande summor, att utföra, innan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

7

denna handel kan slutligen godkännas och för allmän trafik upplåtas.

Hvad bandelen Gellivara—Luossavaara angår, hafva å denna handel

endast jemförelsevis mindre betydande arbeten blifvit å en relativt

kortare sträcka utförda, och det är sålunda utan tvifvel omöjligt för

bolaget att inom föreskrifven tid, 1890 års utgång, fullborda denna

sektion. Ännu mindre synes det för bolaget möjligt att fullborda hela

jern vägsbyggnaden inom 1891 års slut, såsom i koncessionen är föreskrifvet.

Anledningen dertill, att arbetet icke bedrifvits med erforderlig

kraft, synes hufvudsakligen ligga i bristen på nödigt kapital. Bolagets

aktiekapital uppgifves visserligen uppgå till 1,500,000 pund sterling och

dessutom har bolaget, förnämligast i Holland, upptagit lån emot

obligationer å ett nominelt belopp af omkring 1,500,000 pund sterling.

Men obligationerna torde åtminstone till största delen hafva af bolaget

afyttrats till en kurs, som betydligt understiger det nominela värdet,

och af aktiekapitalet synes endast en ringa del hafva blifvit inbetald

och kommit jernvägsbyggnaden till godo. Bolagets ekonomiska förhållanden

hafva också ledt dertill att bolaget i medlet af år 1889 i England

försattes i administration, ehuru några väsentligare åtgärder för afvecklingen

af bolagets affärer allt hitintills icke synas hafva vidtagits.

Då vederbörande koncessionshafvare sålunda visat sig vara ur stånd

att uppfylla de förpligtelse!-, de åtagit sig i afseende å banbyggnaden,

anser jag mig nu böra upptaga en fråga, som redan år 1888 väcktes

af jernvägsbolaget, ehuru den då icke föranledde till någon åtgärd, nemligen

frågan om jernvägens förvärfvande af staten.

Betydelsen såväl för landet i dess helhet som särskildt för Norrbottens

län af jernvägsförbindelsen mellan Luleå och Gellivara torde

numera vara så allmänt insedd att jag i afseende derå kan fatta mig

kort. Jag vill dock erinra att denna jernvägs fullbordande utgör ett

oeftergiflig^ vilkor för att de rika tillgångarne af jernmalm och andra

värdefulla mineral i trakten af Gellivara skola kunna tillgodogöras.

Jemväl i öfrigt måste denna bana mäktigt bidraga att utveckla Norrbottens

rika hjelpkällor och dymedelst bereda bergning åt en väsentligen

ökad befolkning. Särskildt för staten, såsom egare af betydliga

skogsvidder i banans närhet, eger den ock en betydelse, som

icke bör underskattas. Äfven af politiskt-nationela skäl måste banan

blifva af icke ringa vigt, isynnerhet sedan densamma genom norra

stambanans framdragande till banan varder satt i förbindelse med

landets öfriga jernvägsnät.

Utom de nu antydda skälen för banans snara fullbordande till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 44.

Gellivara, finnas andra skäl, som göra det särskilt önskvärdt att banan

kommer i statens ego. Endast härigenom kan nemligen full garanti

vinnas att taxe- och trafikförhållandena ordnas på det för landets

utveckling fördelaktigaste sätt och så, att de skilda intressen, som af

banan beröras, varda i lika mån tillgodosedda.

Äfven af militära skäl måste det vara’ önskvärdt, att staten varder

egare af banan.

Slutligen torde icke böra lemnas alldeles obeaktad fördelen deraf

att de obligationer, hvilka jernvägsbolaget i utlandet utsläppt till betydande

belopp och hvilkas fortfarande utelöpande tilläfventyrs skulle

kunna i någon mån inverka menligt på svenska statens kredit, skulle

komma att efter banans inköp försvinna ur penningemarknaden.

Af de skäl, jag nu antydt, och då man torde ega anledning kunna

hoppas att trafiken i en framtid skall komma att godtgöra de uppoffringar,

staten för banans förvärfvande och färdigbyggande till Gellivara

skulle få vidkännas, anser jag synnerligen önskvärdt att banan förvärfvas

af staten.

Att intressenterne i jernvägsföretaget icke heller skola vara ovilliga

att ingå på en uppgörelse härom på skäliga vilkor, anser jag

kunna med så mycket större skäl antagas som det lärer vara bolaget

omöjligt att fullborda arbetena inom stadgad tid och koncessionens

förlust sålunda synes oundviklig. Häraf skulle visserligen icke följa någon

rätt för staten att utan ersättning tillegna sig bolagets egendom; men

då det komme att bero på Eders Kongl. Maj:ts pröfning, huruvida och

i sådant fall på hvilka vilkor jernvägsbolaget sjelft eller de, som kunde

komma att från bolaget förvärfva banan, finge färdigbygga och trafikera

densamma, synes intressenternes egen fördel böra mana dem att

söka träffa aftal om banans försäljning till staten.

Med hänsyn till möjligheten att det kunde ifrågakomma att åt

staten förvärfva banan mellan Luleå och Gellivara, har redan under

sistlidna års höst en uppskattning af banans dåvarande värde egt ruin.

I augusti 1889 uppdrogs nemligen åt bandirektören i sjette trafikdistriktet

af statens jernvägar C. F. Sundberg att besigtiga jernvägen,

att på grund af dervid gjorda iakttagelser verkställa en uppskattning

af dåvarande värdet af jernvägen med tillhörande byggnader och andra

för trafikens behof utförda anläggningar, samt att beräkna och upprätta

fullständigt kostnadsförslag öfver de arbeten, som erfordrades för jomvägens

komplettering, så att densamma blefve försatt i ett för den

blifvande rörelsen fullt betryggande skick.

Denna besigtning och uppskattning verkstäldes af Sundberg med

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

9

biträden i september månad sistlidna år, hvarefter Sundberg med skrifvelse

af den 29 oktober samma år öfverlemnade ett detaljeradt instrument

öfver den verkstälda uppskattningen och beräkningen af jernvägen

mellan Luleå och Gellivara med tillhörande byggnader och andra för

trafikens behof utförda anläggningar. Enligt detta instrument, som för

hvarje del af banan och der förekommande bro- och konstbyggnader

in. m. angifver, för hvarje post arbetsqvantiteter, värdet af redan

utförda arbeten och återstående kompletteringar eller nödiga förbättringar,

är nuvarande värdet beräknadt till 4,896,000 kronor och kostnaden

för banans försättande i fullt trafikabelt skick uppskattad till 3,323,000

kronor, hvadan nämnda handel komplett färdig beräknats till ett värde

af 8,219,000 kronor. I dessa summor är dock icke någon kostnad

för rullande materiel inberäknad.

Hvad angår värdet af de arbeten, som blifvit utförda vester om

Gellivara station på en längd, enligt Sundbergs uppgift, af 20 kilometer,

räknadt från vexeln till sidospåret till Malmberget, har Sundberg, på

grund af det resultat, som uppskattningen af nuvarande värdet af jernväg^

Luleå—Gellivara lemnat, uppskattat dessa arbeten till 17,500

kronor för kilometer.

Å den vid jernvägen befintliga rullande materielen har, efter uppdrag,

maskiningeniören vid statens jernvägar V. L. Klemming i sistlidne

september månad verkstält värdering. Enligt hvad Klemming meddelat,

utgjordes dervid den rullande materielen af:

18 st. åttakopplade 50 tons lokomotiv med tender,

6 » fyrkopplade 24 tons tanklokomotiv,

3 » lira och like klassens personvagnar,

6 » bagagevagnar,

10 par kopplade virkesvagnar,

60 st. öppna godsvagnar med sidolämmar,

375 » malmvagnar med bottenluckor,

90 » arbetsvagnar dels täckta, dels öppna,

1 )> 12 tons kranvagn med ångspel och

1 » snöplog af trä på åtta hjul.

Enligt hvad vid värderingen uppgafs, var emellertid jernvägsbolaget

icke egare till de åttakopplade lokomotiven och icke heller till

300 st. af malmvagnarne.

Hela den befintliga rullande materielen, hvilken enligt Klemmings

omdöme i allmänhet kunde sägas vara af god beskaffenhet, uppskattades af

honom, med hänsyn till nyauskaffningsprisen samt frakt- och uppsättningskostnaderna

samt sedan afdrag gjorts för värdeminskning genom ålder,

Bill. till Riksd. Prol. 1800. 1 Sam/, 1 Afl/. 21 ljuft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kong!''. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ,44.

större skador och nötning, äfvensom i vissa fall för olämplig konstruktion,

till ett värde af 2,352,000 kronor. Då härifrån afdroges värdet

af de åttakopplade lokomotiven och af de 300 malmvagnar, hvilka

icke egdes af bolaget, 1,815,000 kronor, befunnes värdet af den bolaget

tillhöriga materielen utgöra 537,000 kronor.

Öfver den af Sundberg verkstälda uppskattningen och beräkningen

har jern vägsstyrelsen den 24 sistlidne april afgifvit yttrande samt i

sammanhang dermed meddelat utredning om kostnaden för den rullande

materiel, som, derest banan Luleå—Gellivara blefve af staten öfvertagen,

kunde för banans trafikerande erfordras, samt om värdet och

användbarheten af den vid banan redan befintliga rullande materielen.

I detta yttrande har styrelsen — jemte vitsordande att de af

Sundberg rörande förrättningen ingifna handlingar visade att det honom

lemnade uppdraget verkstälts med samvetsgrannhet och nöjaktig fullständighet

— anfört att styrelsen, efter granskning af handlingarna

och jemförelse med hvad kostnaderna för motsvarande poster, vare sig

arbeten eller anskaffningar af materialier eller andra förnödenheter,

öfver hufvud utgjort vid stätsbanebyggnaden i Norrland, funne sig befogad

uttala det omdöme, att de resultat, till hvilka Sundberg kommit,

vore fullt tillförlitliga och att särskildt den summa, hvartill han uppskattat,

banan Luleå—Gellivara i nu befintligt skick, icke öfverstege

banans verkliga värde.

I fråga om kostnaden för den rullande materiel, som erfordrades

för att besörja den trafik, som kunde vara att vänta under närmast

kommande år, företrädesvis de, under hvilka banan ännu förblefve skild

från statsbanenätet, har styrelsen anfört att, derest vid ett blifvande

inköp af banan den materiel, som ostridigt tillhörde jernvägsbolaget,

komme att ingå i köpet, skulle, då denna materiel till största delen

vore användbar, det närmaste behofvet för den trafik, som kunde förekomma

vid sidan af malmtransporten, derigenom blifva tillgodosedt och

jemväl den arbetsmateriel erhållas, som behöfdes vid utförande af de

erforderliga kompletteringsarbetena. Visserligen vore personvagnarnes

antal mindre än styrelsen ansåge behöflig!, men det ringa antal, som

ytterligare kräfdes under den tid, banan vore skild från de öfriga statsbanorna,

kunde lemnas ur dessas vagnpark. För malmtransporterne,

hvilka af styrelsen på grund af de qvantiteter, som hittills från Gellivara

nedförts till hafvet, beräknades uppgå till 100,000 ton årligen,

erfordrades deremot anskaffning af 8 lokomotiv och 300 malmvagnar,

hvarför kostnaden beräknades till 1,400,000 kronor.

Om till grund för bestämmande af den köpeskilling, som kunde

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 44.

11

ifrågakomma att af staten erläggas, tagas de siffror, som vid Sandbergs

och Klemmings uppskattningar erhållits, nemligen

värdet af handölen Luleå—Gellivara med tillhörande byggnader och andra

för trafikens behof utförda anläggningar ................. kronor 4,896,000,

värdet af de arbeten, som utförts vester om Gellivara

å en sträcka af 20 kilometer, efter 17,500 kronor

för kilometer..................................................................... » 350,000,

samt värdet af den bolaget tillhörande rullande materiel » 537,000,

skulle köpeskillingen utgöra kronor 5,783,000.

Det torde emellertid vara tvifvelaktigt, huruvida intressenterne i

jernvägsföretaget, oaktadt de, i händelse banan inköpes af staten innan

koncessionen förverkas, derigenom dessutom vinna den förmån att de

200,000 kronor, som deponerats i statskontoret till säkerhet för koneessionsvilkorens

fullgörande, få återlyftas, finna denna köpeskilling antaglig.

Dels hafva nemligen, enligt hvad distriktschefen majoren Lindequist,

på sätt jag redan nämnt, vitsordat, åtskilliga arbeten blifvit utförda,

sedan Sundbergs uppskattning verkstäldes. Och dels öfverstiga

otvifvelaktigt de summor, som blifvit nedlagda på företaget, högst betydligt

nyssnämnda belopp. Visserligen har någon tillförlitlig utredning

angående de verkliga kostnaderna för jernvägsbyggnaden icke kunnat

vinnas och i betraktande af de säregna förhållanden, under hvilka

denna jernvägsbyggnad bedrifvits, torde några bestämda slutsatser i

detta hänseende icke heller kunna erhållas af en jemförelse med andra

jernvägsbyggnader i vårt land. Men då, såsom redan nämn dt, bolagets

obligationsskuld uppgår till omkring 1,500,000 pund sterling eller i

rundt tal till 27,000,000 kronor, samt, enligt hvad jag har anledning tro,

åtminstone en del af dessa obligationer vid försäljning betingat ända till

70 procent, torde häraf vara tydligt att de kostnader, som nedlagts i företaget,

icke på långt när skulle betäckas af en köpeskilling, bestämd

til! det belopp, som ofvan är nämndt.

Slutligen bör icke lemnas oanmärkt att jernvägsbolaget — som

genom aftal med Gellivara aktiebolag betingat sig rätt att mot vissa

afgifter bryta all sistnämnda bolag tillhörig jernmalm och genom nådig

resolution den 28 november 1884 undfått tillstånd att under viss tid,

dock endast så länge bolaget vore innehafvare af koncessionen å jernvägsanläggningen

mellan norska gränsen och Luleå, bearbeta de sålunda

till bolaget upplåtna grufvorna — genom banans försäljning

komme att förlora det sålunda meddelade tillståndet.

Med afseende å nu antydda förhållanden och med hänsyn till de

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 44.

fördelar, som skulle vinnas genom banans förvärfvande af staten, anser

jag staten böra, derest banan icke kan erhållas för ofvannämnda köpeskilling,

medgifva någon förhöjning deri. Härvid bör dock tagas hänsyn

till önskvärdheten af att staten inom en icke alltför aflägsen framtid

erhåller en skälig afkastning af de kapital, som staten i företaget nedlägger.

Ur denna synpunkt synes mig det högsta köpeskillingsbelopp,

som kan ifrågakomma att erläggas, böra bestämmas till 6,750,000 kronor,

hvilken summa motsvarar ungefär 25 procent af nominela beloppet

af bolagets obligationsskuld.

På grund häraf och af den utredning, som i öfrigt blifvit i ärendet

åstadkommen, samt då sjelfva inköpets verkställande icke torde kunna

försiggå utan åtskilliga kostnader för statsverket, synas statens samtliga

utgifter för förvärfvande af banan och dess försättande i fullgodt

skick till Gellivara äfvensom för anskaffande af erforderlig rullande

materiel böra beräknas sålunda:

köpeskillingen, jemte kostnader för köpets verkställande

såsom provisioner o. d., högst ............... kronor 7,000,000,

kostnaderna för erforderliga kompietteringsarbeten

enligt bandirektören Sundbergs beräkning ............ » 3,323,000,

anskaffande af den rullande materiel, som erfordras

utöfver den i köpet ingående....................................... » 1,400,000,

Summa kronor 11,723,000.

Hela detta belopp synes dock icke nu behöfva tagas i anspråk,

utan torde för närvarande endast erfordras hvad som åtgår till sjelfva

inköpet jemte kostnader derför, högst 7,000,000 kronor. Möjligen kan det

blifva nödigt att, om banan under året förvärfvas, derå vidtaga några

arbeten, hufvudsakligen för att ej densamma må till sitt värde förminskas.

Möjligen kan det äfven befinnas vara med en klok hushållning

förenadt att söka_ förvärfva någon del af den vid banan befintliga,

annan än jernvägsbolaget tillhörande rullande materiel. Men utgifterna

så i ena som andra afseendet torde icke blifva af större betydenhet

än att de kunna af tillgängliga medel förskjutas mot godtgörelse under

kommande år. Och med anvisande af medel till banans fullständiga

iståndsättande lärer utan större olägenhet kunna till nästa år anstå.

Att nu uppgöra någon tillförlitlig beräkning öfver den sannolika

behållningen af trafiken å banan är naturligtvis icke möjligt. Först sedan

jernvägen blifvit förenad med den söderifrån kommande stambanan

samt den förkofran, som man med afseende å länets tillgångar har

anledning att motse vid ett mera utveckladt kommunikationsväsen,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 44.

13

börjat taga fart, kan man antaga att banans inkomster skola i nämnvärdare

mån stiga. Ju närmare man kommer denna tidpunkt, desto

vigtigare blifver det ock att tillse i hvad mån banans inkomster kunna

främjas genom tillgodogörandet af de tillgångar, Norrbottens län bär

att erbjuda; och det är derför, som jag anser af vigt att, innan stambanan

hunnit fram till Gellivara-jernvägen, det varder genom en på

sakkunskap grundad undersökning utredt i hvad mån och på hvad sätt

länets naturliga tillgångar lämpligast kunna tillgodogöras, med hänsyn

till såväl länets och landets bästa som den största möjliga afkastning

af de i norrländska jernvägarne nedlagda kapital.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillstyrker jag att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, på det Eders Kongl. Maj:t må blifva i tillfälle att för statens

räkning för en köpeskilling af högst 6,750,000 kronor och på de vilkor

i öfrigt, Eders Kongl. Maj:t bestämmer, inköpa jernvägen mellan Luleå

och gränsen mot Norge med alla dertill hörande byggnader och öfriga

för trafikens behof utförda anläggningar jemte den vid jernvägen befintliga

rullande materiel, som, vid den af maskiningeniören V. L. Klemming

i september månad år 1889 verkstälda uppskattning derå, uppgafs

tillhöra bolaget »The Swedish and Norwegian railvvay company,

limited», till Eders Kongl. Maj:ts förfogande anvisa ej mindre nämnda

belopp, 6,750,000 kronor, än äfven för bestridande af ifrågakommande

kostnader för inköpets verkställande 250,000 kronor, att i den mån sådant

erfordras för de dermed afsedda ändamålen användas.

Tillika får jag, efter samråd med chefen för finansdepartementet,

hemställa att Eders Kongl* Maj:t måtte föreslå Riksdagen att de ifrågavarande

beloppen, tillhopa högst 7,000,000 kronor, måtte anvisas att

utgå från riksgäldskontoret, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att lyfta

beloppen, när Eders Kongl. Maj:t finner sådant nödigt.»

Uti hvad föredragande departementschefen sålunda

tillstyrkt och hemstält instämde Statsrådets öfrige

ledamöter; och behagade Hans Maj:t Konungen,

med bifall härtill, förordna att, i enlighet med ett af

departementschefen nu uppläst förslag, nådig proposition,

så lydande som bilagan till detta protokoll utvisar,

skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Aug. Alströmer.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.