Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse af 10 kap. 1 § rättegångsbalken

19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1891:10, Med förslag till lag angående ändrad lydelse af 10 kap. 1 § rättegångsbalken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

1

N:o 10.

K orig l. Maj-.ts nådiga ''proposition till Riksdagen, med förslag till

lag angående ändrad lydelse af 10 kap. 1 § rättegångsbalken;

gifven Stockholms slott den 14 januari 1891.

Med öfverlemnande af statsrådets och högsta domstolens i ärendet

förda protokoll, vill Kongl. Maj:t härigenom, jemlikt § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse af 10 kap. 1 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 1 § rättegångsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Vill man till annan kära, ehvad det är för gäld, eller i annat

tvistemål, som dess person rörer; läte då stämma honom till den rätt,

derunder han sitt bo och hemvist häfver. Hustru, och barn medan de

hemma när föräldrar äro, lyda under den rätt, som man och fader;

och tjenstehjon, der de sin tjenst hafva. Den ingenstädes stadigt hemvist

eget, sökes der han finnes, eller, om han utrikes är, der han senast

inom riket var boende.

Utländsk man, som ej här i riket bo och hemvist eger, må, der

ej för undersåte i visst främmande land är annorlunda särskildt stadgadt,

sökas å ort inom riket, der han anträffas, samt, så vidt angår

förbindelse, som han här i riket ingått, eller gäld, som han under

vistelse i riket eljest ådragit sig, jemväl å ort inom riket, der honom

tillhörigt gods finnes, eller der förbindelsen ingicks eller gälden uppkom.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Nu vill den stämde kära till honom igen, som stämma låtit, vare

lian ock skyldig vid samma rätt svara, der målen med hvarandra gemenskap

hafva.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Aug. Östergren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

3

Utdrag ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 18 april 1890,

i närvaro af:

Hane excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD.

Departementschefen, statsrådet Östergren anmälde i underdånighet:

7:o.

Nya lagberedningens underdåniga skrifvelse den 27 nästlidne

februari, hvarmed — under åberopande deraf, att Kongl. Maj:t genom

nådigt bref den 20 december 1889 uppdragit åt lagberedningen att, i

enlighet med Riksdagens uti skrifvelse den 8 maj samma år gjorda

framställning, utarbeta förslag till sådana bestämmelser, att utländsk

man, som vare sig inom eller utom riket iklädt sig förmögenhets rättsliga

förbindelser till svensk man, må, när han här i riket kan anträffas,

sökas å den ort, samt att äfven om utländsk man icke här i riket kan

anträffas, han dock må på grund af förbindelser af nyssberörda beskaffen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

het, dem han här i riket åtagit sig mot svensk man, stämmas till den

svenska domstol, som kan finnas lämplig — beredningen afgifvit följande

förslag till

Lag

angående ändrad lydelse af 10 kap. 1 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 1 § rättegångsbalken skall erhålla

följande förändrade lydelse:

Vill man till annan kära, ehvad det är för gäld, eller i annat

tvistemål, som dess person rörer; läte då stämma honom till den rätt,

derunder han sitt bo och hemvist häfver. Hustru, och barn medan de

hemma när föräldrar äro, lyda under den rätt, som man och fader;

och tjenstehjon, der de sin tjenst hafva.

Den ingenstädes stadigt hemvist eger, sökes der han finnes, eller,

om han utrikes är, der lian senast inom riket var boende. Utländsk

man, som ej här i riket bo och hemvist eger, må sökas å ort inom

riket, der han anträffas; för förbindelse, som han här i riket ingått,

samt för gäld, som han under vistelse i riket eljest sig ådragit, må

han ock, der ej annorledes särskildt stadgadt är, sökas å ort inom

riket, der honom tillhörigt gods finnes, eller der förbindelsen ingicks

eller gälden uppkom.

Nu vill den stämde kära till honom igen, som stämma låtit, vare

han ock skyldig vid samma rätt svara, der målen med hvarandra

gemenskap hafva.

Jemlik!, statsrådets tillstyrkan täcktes Hans Maj:t

konungen i nåder förordna, att öfver ifrågavarande,

af nya lagberedningen afgifna förslag högsta domstolens

utlåtande skulle, för det ändamål 87 § regeringsformen

omförmäler, genom note ur protokollet infordras.

Ex protocollo:

Carl Bohernan.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 10.

5

Till Konungen.

Genom nådigt bref den 20 december 1889 har Eders Kong!. Maj:t

gifvit nya lagberedningen i uppdrag att, i enlighet med Riksdagens

uti underdånig skrifvelse den 8 maj samma år gjorda framställning,

utarbeta förslag till sådana bestämmelser, att utländsk man, som vare

sig inom eller utom riket iklädt sig förmögenhetsrättsliga förbindelser

till svensk man, må när han här i riket kan anträffas sökas å den ort,

samt att äfven om utländsk man icke här i riket kan anträffas, han

dock må på grund af förbindelser af uyssberörda beskaffenhet, dem

han här i riket åtagit sig mot svensk man, stämmas till den svenska

domstol, som kan finnas lämplig.

Då i anledning häraf beredningen nu går att framlägga förslag

till lag angående ändring af 10 kap. 1 § rättegångsbalken, tillåter sig

beredningen att i korthet redogöra för de vigtlgaste bestämmelser i

ämnet, hvilka förekomma i utländsk lagstiftning, samt för de skäl, som

vid utarbetandet af förevarande förslag varit de hufvudsakligen bestämmande.

Enligt franska code civil, art. 14, kan utländing, äfven om han

icke har stadig vistelseort i Frankrike, stämmas till franska domstolar

på grund af förpligtelse!-, som han inom eller utom Frankrike åtagit

sig mot eu fransman. Frågan, huruvida rättstvister mellan utländingar,

som ej erhållit tillstånd att nedsätta sig i Frankrike, kunna vid

de franska domstolarne anhängiggöras, är ej i lagen närmare reglerad;

men man antager, att sådana rättstvister i vissa fall måste af domstolarne

upptagas (tvister om fast egendom, belägen i Frankrike, vissa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

handelstvister m. fl.), och att andra rättstvister mellan utländingar

kunna afdömas af fransk domstol, om denna samtycker dertill och

ingendera parten vägrar att inlåta sig i tvisten. Kan forum i mål

emot utländing ej bestämmas enligt de allmänna reglerna om domstols

behörighet (code de proc. civ. art. 59), anser man svaranden kunna

stämmas till kärandens forum domicilii.

I Holland gälla i fråga om forum för utländing ungefär enahanda

bestämmelser som i Frankrike (civilprocessordn. 1838, art. 126, 127),

Italienska civilprocessordningen 1865 stadgar:

Art. 105. Utländing, som ej har stadig vistelseort inom riket,

kan, äfven om han der ej anträffas, stämmas inför rikets domstolar:

l:o) om rättsanspråket afser fast eller löst gods, som finnes inom riket;

2:o) om fråga är om förbindelser, som uppkommit genom aftal eller

handlingar, fullbordade inom riket, eller hvilka der böra fullgöras;

3:o) i alla andra fall, hvari sådant kan ega rum till följd af reciprocitet.

Art. 106. Utom i de fall, som angifvas i art. 105, kan utländing

stämmas inför rikets domstolar på grund af förbindelser, uppkomna i

främmande land: l:o) om han har stadig vistelseort inom riket, äfven

om han faktiskt ej uppehåller sig derstädes; 2:o) om han, oaktadt han

ej har stadig vistelseort inom riket, der uppehåller sig, så vida han

stämmes i egen person.

Art. 107. Då en utländing ej har stadig eller tillfällig vistelseort

eller uppgifven hemort inom riket, och ej heller något ställe för aftalets

fullgörande der är bestämdt, instämmes talan, som rör hans person

eller löst gods, till domstolen i den ort, der käranden har sitt hemvist

eller stadiga vistelseort.

I Belgien, der förut i fråga om utländings forum gälde ungefär

samma regler som i Frankrike, stadgas numera genom civilprocessordningen

den 25 mars 1876 följande:

Art. 52. Utländingar kunna, vare sig af en belgier eller af en

utländing, stämmas inför rikets domstolar i följande fall: l:o) då fråga

är om fast egendom (forum rei sitse); 2:o) om svaranden har hemvist,

stadig vistelseort eller uppgifven hemort i Belgien (f. domicilii); 3:o)

om förbindelsen, hvarå käromålet grundas, uppstått eller blifvit eller

bort blifva fullgjord i Belgien (f. contractus); 4:o) om käromålet afser

en i Belgien öppnad succession i qvarlåtenskap (f. hereditatis); 5:o) om

käromålet afser giltigheten eller upphäfvande af en inom riket beviljad

qvarstad eller annan provisorisk eller preventiv åtgärd (f. arresti);

6:o) om käromålet har sammanhang med eu rättegång, som redan är

anhängig vid belgisk domstol (f. connexitatis causarum); 7:o) om fråga

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

är att förklara utländska domar eller offentliga handlingar exekutiva

i Belgien; 8:o) om tvisten rör en konkurs, som öppnats i Belgien;

9:o) om fråga är om hemuls- eller rekonventionstalan," så vida hufvudkäromålet

är anhängig! vid belgisk domstol (f. connex. caus.); 10:o) om

käromålet afser flera svarandeparter, af hvilka en har hemvist eller

stadig vistelseort i Belgien (f. connex. caus.).

Art. 54 bestämmer derjemte, att i de fall, som ej omförmälas i

art. 52,. en utländing kan undandraga sig de belgiska domstolarnes

jurisdiktion, om en sådan rätt tillkommer en belgier i utländingens

hemland; samt att svarandens uteblifvande skall anses innebära, att

han undandrager sig att ingå i svaromål.

Då de i civilprocessorduingens 2 kap. (art. 39—51) angifna särskilda

grunder icke äro tillräckliga för att bestämma, hvilken belgisk

domstol är kompetent i fråga om utländingar, kan enligt art. 53

käranden anhängiggöra saken vid domstolen i den ort, der han sjelf

har sitt hemvist eller stadiga vistelseort.

I England kan, enligt Rules of the supreme Court 1883 Order XI,

stämning med domstolens eller domarens medgifvande delgifvas personer,

som befinna sig utom riket, d. v. s. egentliga England med

Wales: l:o) då käromålet afser fastighet, belägen inom riket, eller aftal

angående sådan fastighet; 2:o) då talan rigtas mot en person, som har

hemvist eller stadig vistelseort., inom riket; 3:o) vid rättegångar angående

förvaltningen af qvarlåtenskap efter en person, som vid sin död

var domicilierad inom riket, eller angående iakttagande af föreskrifterna

i vissa fideikommissurkunder; 4:o) om käromålet grundas på en inom

riket, skedd kränkning af ett kontrakt — hvar som helst upprättad! —

hvilket, enligt dess ordalag, borde fullgöras inom riket, så vida ej

svaranden har hemvist eller stadig vistelseort i Skoband eller Irland'';

5:o) vid vissa ansökningar om förbud eller handräckning med afseende

å inträffad eller befarad skada, vare sig skadeersättning tillika sökes

eller icke; 6:o) om i målet äro flera svarandeparter, af hvilka eu blifvit

behörigen stämd inom riket.

Enligt den tyska civilprocessordningen af den 30 januari 1877

äro i fråga om forum för utländing i allmänhet samma regler gällande

som för inländsk man. Der ej för en viss talan en särskild domstol

är uteslutande behörig, är den domstol, der en person har sitt allmänna

forum, behörig att upptaga alla mot honom väckta käromål (§ 12).

Detta allmänna forum bestämmes af personens hemvist (§ 13). Den,

som icke har något hemvist (inom eller utom riket), har sitt allmänna

forum å den ort inom riket, der han uppehåller sig, eller, om en sådan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

ort ej är känd, å den ort, der lian sist haft hemvist (§ 18). Bland de

särskilda fora, som för vissa fall äro behöriga, märkas, utom f. rei

sitee m. fl., äfven f. contractus, d. v. s. domstolen i den ort, der den

kontraherade förpligtelsen skall fullgöras (§ 29), hvarjemte i 24 § stadgas,

att för käromål angående förmögenhetsrättsliga anspråk mot en

person, som ej har hemvist inom riket, den domstol är behörig, inom

hvars område honom tillhörig egendom finnes. Åro i ett särskildt fall

flera domstolar behöriga, har käranden valrätt (§ 35).

Det senaste österrikiska förslaget till civilprocessordning (1881),

hvars bestämmelser i fråga om forum för inländsk man hufvudsakligen

öfverensstämma med den tyska lagens, men som ej upptager dennes i

24 § omnämnda »förmögenhetsforum», förklarar i 53 § förslagets bestämmelser

angående domstols behörighet gällande äfven för utländingar,

men tillägger, att, om eu österrikisk man i annan stat är underkastad

andra eller strängare bestämmelser beträffande forum, än förslaget

innehåller, samma bestämmelser ock skola från österrikisk sida

gälla om denna stats undersåtar.

I Danmark kan utländing i allmänhet icke sökas vid landets domstolar

med mindre än att de vilkor, hvarunder jemväl inländske män

kunna dragas från sitt forum domicilii, äro för handen, såsom i fråga

om forum rei sitee, forum arresti m. fl. Beträffande forum arresti har

genom ett plakat den 30 november 1821 blifvit förklarad!, att, om

någon utverkat qvarstad på en utländings inom riket befintliga egendom,

saken skall fullföljas vid den domstol, der qvarstaden skett, eller,

om qvarstad verkstälts på egendom inom olika jurisdiktioner, vid den

domstol, der qvarstaden först verkstälts, så vida saken ej på annan

grund rätteligen tillhör annan domstol, samt att, om svaranden icke

uppehåller sig i riket eller har något annat ombud än egendomens

innehafvare, qvarstaden kan fullföljas efter stämning å denne. Enligt

konventionen med Sverige den 25 april 1861, § 6, kan svensk undersåte

icke sökas vid dansk domstol i andra fall, än der domstolen vore

behörig, om svaranden vore dansk; men om svensk man uppehåller

sig i Danmark längre tid än 8 veckor, kan han under denna sin vistelse

derstädes för gäld eller annan förpligtelse sökas der han finnes.

Det år 1877 afgifna »Udkast til Lov om den borgerlige Retspleie» upptager

i §§ 12—31 de allmänna reglerna om forum, deribland äfven f.

contractus — domstolen i den ort, der aftalet skulle fullgöras (§ 25) —;

och innehåller förslaget i 32 §, att utländing kan sökas vid domstol

inom riket, så vidt någon sådan enligt de föregående §§ kan anses behörig,

men att, i motsatt fall, det skall, så vida ej särskilda traktat
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

messiga bestämmelser utgöra hinder derför, vai-a inländske män tillåtet

att i saker angående förmögenhetsrättsliga förhållanden söka utländingen

vid domstolen i den ort, der han uppehåller sig eller har egendom.

I den norska lagstiftningen saknas särskilda bestämmeler i fråga

om forum för utländing.

Af nu gifna redogörelse framgår val, att mycken skiljaktighet är

rådande inom främmande länders lagstiftning i fråga om den omfattning,

i hvilken en utländsk man, som ej har sitt bo och hemvist inom

landet, kan instämmas till landets domstolar; dock synes, i öfverensstämmelse

med den internationella privaträttens utveckling under senare

tider, inom den nyare lagstiftningen i allmänhet hafva såsom hufvudprincip

antagits, att utländsk man i fråga om domstols behörighet bör

hufvudsakligen vara likstäld med inländing.

Med afseende å utländsk man, som uppehåller sig i Sverige, innehåller

10 kap. 1 § rättegångsbalken regler, i hufvudsak öfverensstämmande

med dem, som gälla i fråga om inländsk man. År utländingen

bosatt i riket, kan han, i likhet med inländsk man, för förmögenhetsrättsliga

förbindelser stämmas till domstolen i den ort, der

han har sitt bo och hemvist. Detta torde otvetydigt framgå af första

punkten i nyssnämnda lagrum, hvilken punkt uppställer forum domicilii

såsom behörigt för käromål af ifrågavarande beskaffenhet utan inskränkning

till inländske män. Vistas åter utländingen endast tillfälligtvis

här i landet utan att härstädes vara bosatt, likställes han genom det

efterföljande stadgandet i samma paragraf med’svensk man, hvilken

ej eger stadigt hemvist.

Att utländing, som har sitt hemvist här i riket, kan lika med

svensk undersåte stämmas till domstol härstädes icke blott för förbindelser,

som uppkommit här i riket, utan äfven för sådana, som han utomlands

ådragit sig, framgår tydligt af nyss anförda lagrum; och enligt beredningens

uppfattning synes icke heller något tvifvel bör ega rum derom,

att den medgifna rätten att vid domstol här i riket söka en utländing,

som härstädes endast tillfälligtvis uppehåller sig, gäller äfven käromål,

grundade på förbindelser, som äro ingångna utom riket. Affattningen

af bestämmelserna i 10 kap. 1 § rättegångsbalken gifver nemligen icke

anledning antaga, att någon inskränkning i fråga om rättigheten att

för gäld söka en utländing vid domstolen i den ort, der han anträffas,

liih. till Pilcsd. Prat. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

skulle af lagstiftaren åsyftats; och det tillägg till ifrågavarande lagrum,

som af beredningen föreslagits, torde vara egnadt att undanrödja hvarje

tvekan i berörda hänseende.

Enligt gällande lag står det öppet för utländing, ej mindre än

för svensk man, att såsom kärande vid behörig domstol i Sverige väcka

talan mot en utländing, utan att härvid såsom vilkor uppställes, att

den förbindelse, hvarom fråga är, blifvit ingången med svensk man.

I detta förhållande synes det icke finnas skäl att ifrågasätta någon

ändring. Den fullständiga likställigheten emellan utländing och inländing

med afseende å befogenheten att påkalla domstols biträde torde

numera vara allmänt erkänd såsom den enda ståndpunkt, hvilken kan

tillfredsställa rättvisans kraf.

Vistas utländsk man ej i Sverige, kan han enligt gällande lag

ej dragas inför svensk domstol i andra fall, än då det enligt bestämmelserna

i 10 kap. rättegångsbalken äfven med hänsyn till svensk

man är medgifvet att instämma svaranden till annan domstol än den,

hvarunder han har sitt bo och hemvist, såsom i tvister angående fast

egendom, arf, testamente m. m. Någon utsträckning af rättigheten

att vid domstol här i riket söka utländing, som ej har sitt domicil

härstädes och ej här kan anträffas, torde emellertid kunna anses behöflig;

och en utsträckning, så begränsad som i Riksdagens skrifvelse

blifvit ifrågasatt, synes icke heller stå i strid med de i den nyare utländska

lagstiftningen antagna grunder. Från den allmänna regeln

»käranden följer svarandens forum» (actor sequitur forum rei) har

beredningen, i enlighet med Riksdagens framställning, ansett undantag

icke böra i vidsträcktare mån göras, än med afseende å förbindelser,

som blifvit af utländingen här i riket ingångna, vare sig af

honom personligen eller genom befullmägtigadt ombud, samt i fråga

om gäld, som han eljest under vistelse i riket ådragit sig; dock torde

ej heller i afseende härå böra såsom vilkor uppställas, att förbindelsen

blifvit ingången med svensk man.

Ett undantag från det ifrågasatta stadgandet torde emellertid med

afseende å danska undersåtar nödvändiggöras af den emellan Sverige

och Danmark den 25 april 1861 afslutade konvention angående ömsesidig

verkställighet af domar och utslag, meddelade i Sverige eller

Danmark, och den derpå grundade förordningen den 16 juni 1861 om

verkställighet i Sverige af domar och utslag, meddelade af domstol i

konungariket Danmark. I nämnda konvention och förordning stadgas

nemligen, att vid svensk domstol ej må upptagas sak mot dansk undersåte

i andra fall, än der domstolen vore behörig, om svaranden varit

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Säd. Proposition N:o 10.

svensk. Nödigt förbehåll angående denna bestämmelses fortfarande

giltighet är i förslaget intaget.

Såsom behörig att upptaga käromål af ifrågavarande beskaffenhet

har af beredningen i främsta rummet föreslagits domstolen i den ort,

der utländingen tillhörig egendom linnes. Å denna ort bör utländingen

vanligen med lätthet kunna förskaffa sig ombud för bevakande af sin

rätt; och då för närvarande verkställighet å dom, gifven af svensk

domstol, icke kan vinnas i något annat land än Danmark, torde utländingen

endast undantagsvis komma att dragas inför svensk domstol

med mindre käranden har någon utsigt att erhålla exsekution i här

befintlig egendom. Det har emellertid icke synts lämpligt att, såsom

det föreslagits i den motion, hvilken ligger till grund för Riksdagens

ifrågavarande framställning, såsom vilkor uppställa, att qvaz-stad å utländingens

gods blifvit beviljad. Genom ett dylikt vilkor skulle nemligen

tillskapas en formalitet, hvilken, mången gång obehöflig för bevarande

af kärandens rätt, ofta skulle vålla omgång och städse vara

betungande för svaranden.

Beredningen har emellertid ansett kärandens rätt att vid svensk

domstol väcka talan af ifrågavarande beskaffenhet icke böra göras beroende

af den tillfälliga omständigheten, att utländingen tillhörig egendom,

käranden veterligen, finnes inom landet, och domstolen i den ort,

der förbindelsen ingåtts eller gälden uppkommit, har derför ock förklarats

behörig att upptaga sådana mål. Enligt flera utländska lagar

är jemväl inländsk man pligtig att svara vid denna domstol, som ofta

är den lämpligaste för bevisningens upptagande. Åro enligt nu angifna

grunder flera domstolar behöriga att upptaga käromålet, synes

åt käranden böra öfverlemnas att välja den, som han finner för sig

lämpligast.

Att i utsökningslagen införa ett stadgande, hvarigenom utländsk

man, som ej finnes i riket, skulle kunna hos öfverexekutor sökas för

fordran, grundad på skriftligt fordringsbevis, som utfärdats inom riket,

bär af beredningen icke blifvit ifrågasatt. Vid en lagsökning skulle i

dylikt fall lätt kunna uppkomma frågor, hvilka böra bedömas i enlighet

med de inom den internationella rätten uppstäda regler, och afgörande!''.

af dylika frågor lärer ej böra tillhöra öfverexekutor utan

vara öfverlemnadt åt de allmänna domstolarne.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kong!,. Majds Nåd. Proposition N:o 10.

I öfverensstämmelse med livad sålunda blifvit anfördt, får beredningen,

med återställande af Riksdagens skrifvelse i ämnet, i underdånighet

afgifva följande:

Förslag

till Lag angående ändrad lydelse af 10 kap. 1 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 1 § rättegångsbalken skall erhålla

följande förändrade lydelse:

Vill man till annan kära, ehvad det är för gäld, eller i annat

tvistemål, som dess person rörer; läte då stämma honom till den rätt,

derunder han sitt bo och hemvist häfver. Hustru och barn medan de

hemma när föräldrar äro, lyda under den rätt, som man och fader;

och tjenstehjon, der de sin tjenst hafva.

Den ingenstädes stadigt hemvist eger, sökes der han finnes, eller,

om han utrikes är, der han senast inom riket var boende. Utländsk

man, som ej här i riket bo och hemvist eget, må sökas å ort inom riket,

der lian anträffas; för förbindelse, som han här i riket ingått, samt för

gäld, som han under vistelse i riket eljest sig ådragit, må han ock, der

ej annorledes särskildt stadgadt är, sökas ä ort inom riket, der honom

tillhörigt gods finnes, eller der förbindelsen ingicks eller gälden uppkom.

Nu vill den stämde kära till honom igen, som stämma låtit,

vare han ock skyldig vid samma Rätt svara, der målen med hvarandra

gemenskap hafva.

Slutligen får Beredningen anmäla, dels att en bland Beredningens

ledamöter (Wold) såsom sin mening uttalat, att utländsk man, som ej

här kunde anträffas, borde kunna vid domstol inom riket sökas jemväl

för sådana utom riket ingångna förmögenhetsrättsliga förbindelser,

som skolat här fullgöras, till stöd för hvilken mening hufvudsakligen

anförts, att enligt den utländska lagstiftningen svensk man i dylikt

fall kunde dragas inför utländsk domstol (forum contractus); dels ock

att presidenten m. m. herr K. J. Berg, jemlikt nådiga brefvet den 1

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 10.

februari 1889 deltagit såväl i Beredningens gemensamma öfverläggnin

gar angående ofvanstående förslag som ock i förslagets granskning

och har presidenten Berg i allt hufvudsakligt detsamma biträdt.

Underdånigst

L. Annerstedt.

Johan Wold.

J. G. Horney.

Stockholm den 27 februari 1890.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj:ts

högsta domstol onsdagen den 1 oktober 1890.

Nä rvarande:

J ustitieråden: Hernmarck,

Wedberg,

GtLIMSTEDT,

Ahlgren,

Abergsson,

Hammarskjöld,

Carlson.

Sedan, enligt högsta domstolens beslut den 29 sistlidne april, det

till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande öfverlemnade förslag

till lag angående ändrad lydelse af 10 kap. 1 § rättegångsbalken

mellan högsta domstolens ledamöter cirkulerat, så företogs nu detta

ärende till slutlig behandling; varande berörda förslag bilagdt detta

protokoll.

Justitierådet Carlson yttrade: Det i första punkten af andra

stycket upptagna, från nu gällande lag hemtade stadgande angående

forum i mål emot den, som ingenstädes eger stadigt hemvist, lärer fortfarande

såsom hittills böra gälla endast om inländsk man. Då emellertid

förslagets lydelse skulle kunna gifva anledning till en motsatt tolkning,

hemställer jag, att redaktionen i nämnda afseende förtydligas. I

sammanhang härmed torde förslaget i denna del böra så ändras, att

af stadgandet klart framgår, att detsamma eger tillämpning å inländsk

man, som ingenstädes här i riket har stadigt hemvist, äfven om han

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

utom riket förvärfvat sig sådant. Inlägger man nemligen icke denna

betydelse i ordet »ingenstädes)), skulle förslaget lida af den oegentlighet,

att den, som öfvergifvit riket och förvärfvat stadigt hemvist i främmande

land, icke vore underkastad svensk domsrätt, så länge han

bibehölle sin svenska medborgarerätt, men deremot, sedan han förlorat

denna, skulle kunna i vissa fall stämmas till svensk domstol.

Enär förordningen den 15 juni 1861, angående verkställighet i

Sverige af domar och utslag, meddelade i konungariket Danmark, icke

allenast är stridande mot den i andra punkten af andra stycket föreslagna

nya bestämmelse, att utländsk man, som icke här i riket eger

bo och hemvist, må för förbindelse, som han här i riket ingått, samt

för gäld, som han under vistelse i riket eljest ådragit sig, sökas å ort

inom riket, der honom tillhörigt gods finnes eller der förbindelsen ingicks

eller gälden uppkom, utan äfven i viss mån afviker från hvad

samma punkt i öfrigt innehåller, synes åt denna punkt böra gifvas en

sådan förändrad affattning, att förbehållet »der ej annorledes särskildt

stadgadt är» kominer att hänföra sig till punkten i dess helhet.

Då jag lemnar förslaget i materielt hänseende utan anmärkning,

tror jag mig dock böra uttala, att jag anser den föreslagna lagstiftningsåtgärden

endast provisorisk. Den af nya lagberedningen lemnade

redogörelse för utländska lagar och lagförslag synes mig ådagalägga,

att skyldigheten för utländsk man att svara inför svensk domstol bör

i vissa alseenden än vidare utsträckas antingen genom specialstadganden

angående forum för talan mot utländsk man eller medelst sådan

ändring i de allmänna bestämmelserna om forum, att »forum domicilii»

för vissa slag af mål utbytes mot t. ex. »forum solutionis», eller »forum

arresti». Å andra sidan torde det kunna ifrågasättas huru vida icke

förslaget i vissa delar går för långt såsom beträffande det från gällande

lag bibehållna stadgandet i början af andra punkten, andra stycket.

Vid den omarbetning af rättegångslagen, som lärer få anses nära förestående,

bör derför förevarande fråga tagas under förnyad mera vidtomfattande

pröfning, utan att den lagändring, som i följd af förslaget

derförinnan kan hafva kommit till stånd, må anses utgöra hinder för

fastställande af andra grunder för lagstiftningen i ämnet.

Justitierådet Hammarskjöld anförde: Den nyare rättsuppfattningen

låter såsom bekant medborgarerätten främst bero af härstamningen.

Forum personm i civila mål låter man deremot i regeln bestämmas af

hemvistet. Giltiga skäl torde då saknas att i afseende å svensk domstols

rätt att döma i civila mål, instämda mot personer, bosatta i utlandet,

låta, såsom förslaget gör, olika regler gälla, allt eftersom per
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

sönerna äro utländske män eller icke. Olikheten enligt förslaget är

emellertid af den art, att kompetensen, åtminstone i regeln, skulle

blifva mindre, när den instämde är utländing än när han är inländing.

Och eu sådan olikhet är naturligtvis långt mindre betänklig, än om

förhållandet vore tvärt om.

Hvad angår de föreslagna nya bestämmelserna, är enligt min

uppfattning den ort, som bör anses såsom rätta uppfyllelseorten för

ett aftal af större betydelse för dess lokalisering och derför äfven för

frågan om den domstol, som bör vara kompetent att döma öfver ur

aftalet härflytande tvister, än den ort, der aftalet, ofta genom helt tillfälliga

förhållanden, har blifvit ingånget. Eu annan sak är naturligtvis,

att den senare orten i många fall kan anses vara den rätta uppfyllelseorten.

Vidare synes det mig minst sagdt tvifvelaktigt, om den

omständighet, att gods, tillhörigt viss person, finnes å viss orh bör

hafva betydelse för personens forum i andra fall än möjligen då tvisten

angår just detta gods eller då detsamma blifvit belagdt med qvarstad

för det anspråk, hvarom tvist anhängiggöres.

Om nu det föreliggande förslaget vore att anse såsom en slutlig

lösning af frågan om svensk domstols behörighet att döma i civila

mål, som instämmas emot utländske män, så skulle jag med de åsigter,

jag ofvan uttalat, finna mig nödgad att afstyrka detsamma. Ett tillfredsställande

förslag skulle emellertid fordra större ändringar i 10

kap. rättegångsbalken än som skäligen kunna ifrågasättas annat

än i sammanhang med det pågående arbetet å en ny rättegångslag.

Men redan innan detta arbete når sin fullbordan, torde, såsom riksdagen

af praktiska skäl ansett, ökad möjlighet böra beredas att få

tvister emot utländske män pröfvade af svenska domstolar. Och betraktadt

såsom ett försök att under väntetiden nödtorfteligen fylla

detta behof utan vidare rubbning i bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken,

torde förslaget få anses i hufvudsak antagligt.

I fråga om förslagets detaljer instämmer jag hvad angår andra

styckets första punkt, i det af justitierådet Carlson afgifna yttrande.

De vid förslaget fogade motiv gifva vid handen, att med det i andra

styckets andra punkt intagna förbehåll — »der ej annorledes stadgadt

är» — åsyftas att hänvisa till de för dansk undersåte enligt förordningen

den 15 juni 1861 gällande särskilda bestämmelser i fråga om

svensk domstols rätt att upptaga sak emot dansk undersåte. Ett förtydligande

af lagtexten, så att deraf klart framgår, att undantaget

afser det fall, då annorledes är särskildt stadgadt angående undersåte

i visst främmande land, torde vara önskvärdt. Lika med justitierådet

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Carlson anser jag undantaget böra afse allt hvad i andra styckets

andra punkt förekommer. Frågan i hvad mån bestämmelserna i denna

punkt stå i strid med bemälte på grund af fördrag tillkomna förordning

af den 15 juni 1861 är ganska omtvistelig, och det kan icke

vara tillbörligt att genom en ensidigt svensk lagstiftning likasom

binda domstolarne till ett visst sätt att afgöra någon del deraf. Men

detta skulle ske genom ett förbehåll, som genom sin plats visade sig

syfta blott på senare odelen af punktens bestämmelser.

Justitierådet Aberg-sson, med hvilken justitieråden Hernmarclc,

Glimstedt och Ahlgren instämde, utlät sig: Lika med justitierådet Carlson

anser jag stadgandet i första punkten af andra stycket böra i den

nya lagen, såsom i den hittills gällande, afse allenast inländsk man.

Om denna punkt uppflyttas till första stycket, synes mig otydligheten

vara lättast undanröjd. Stadgandena om inländsk mans forum blefve

härigenom sammanförda till ett helt, och härigenom samt genom den

fullkomliga öfverensstämmelsen med motsvarande stadganden i nu

gällande lag torde äfven anledningen till missförstånd angående rätta

betydelsen af ordet »ingenstädes)) kunna anses häfd.

Beträffande det i andra styckets andra punkt gjorda förbehåll,

att lagen i visst fall, der annorledes vore särskildt stadgadt, icke skulle

ega tillämplighet, instämmer jag med justitierådet Hammarskjöld deri,

att ett förtydligande af lagtexten vore önskvärdt, så att deraf framginge

att undantaget åsyftade det fall, då annorledes är särskildt stadgadt

angående undersåte i visst främmande land, äfvensom att undantaget

komme att afse allt hvad i denna punkt finnes upptaget.

Justitierådet Wedberg instämde i hvad sålunda blifvit anmärkt i

afseende å andra punkten i andra stycket af förslaget, men lemnade

detsamma i öfrigt utan anmärkning.

Ex protocollo

Carl Boheman.

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

onsdagen den 14 januari 189f

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,

herr Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD.

Justitieråden: Hernmarck,

Skarin.

l:o.

Departementschefen statsrådet Östergren anmälde Nya Lagberedningens

förslag till Lag angående ändrad lydelse af 10 kap. 1 § rättegångsbalken

jemte högsta domstolens deröfver den 1 oktober 1890

afgifna yttrande.

Efter att hafva redogjort för innehållet af förslaget och högsta

domstolens berörda utlåtande, yttrade departementschefen, att han ansåge

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

förslaget böra i afseende å redaktionen undergå den jemkning, högsta

domstolens fleste ledamöter förordat; och hemstälde departementschefen

att förslaget, med iakttagande af nämnda ändring i affattningen, måtte

jemlikt § 87 regeringsformen föreläggas Riksdagen till antagande.

Till denna, af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lemna

bifall; och skulle proposition i ämnet till Riksdagen

aflåtas i enlighet med bilagan litt. A vid detta protokoll

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1891:5 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af 10 kap. 1 § rättegångsbalken. Kongl. Maj:t har till Riksda s. 1 i texten