Sök i Ratio Lex

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 19

1891-01-31 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1891:19, Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 19

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 19.

7

ST:o 19.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, i fråga om

ändringar i nådiga förordningen angående en postsparbank

för riket den 22 juni 1883; gifven Stockholms slott

den 31 januari 1891.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för denna

dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att för sin del besluta,

att §§ 2, 5, 7 och 8 i nådiga föroi''dningen angående en postsparbank för

riket af den 22 juni 1888, förstnämnda § sådan densamma lyder enligt

nådiga kungörelsen den 18 juli 1887, skola erhålla följande förändrade

lydelse:

§ 2.

Mom. 1. En hvar — — — — — — — — — postsparbanken.

Mom. 2. Insättning--— — — — — — — — allmänheten.

Mom. 3. Första---— — — — — — — — uppgifvas.

Mom. 4. Önskar den, som till förmån för annan insätter medel, att

dessa icke må kunna förr än efter viss tid till utbetalande uppsägas, göre

derom förbehåll, då insättning verkställes. Vill han vid insättning göra

annat förbehåll i afseende å medlens utbetalning, ankomme på pröfning

af postsparbankens styrelse, huruvida medlen må med det förbehåll mot
-

tagas.

§•5.

Mom. 1. Vid -------------—medel.

Mom. 2. I — — — — — — — — — — postsparbanken.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 19.

Mora. 3. För en och samma persons räkning må insättning å mer

än en motbok i allmänhet ej ega rum; dock må minderårig, för hvars

räkning medel blifvit af annan person insatta, äfvensom den, till hvars

förmån motbok med vissa förbehåll utfärdats, kunna utbekomma särskild

motbok för insättning af egna medel.

§ 7.

Mom. 1. Ränta — — — — — — — — — — — — lyftas.

Mom. 2. Upplupen — — -— — — — — — — — — — år.

Mom. 3. På en och samma motbok godtgöres icke ränta för högre

belopp än 2,000 kronor.

§ 3.

Mom. 1. Räntefoten — — — — — — — — — — Konungen.

Mom. 2. Varder nedsättning i räntefoten beslutad, träder densamma

icke i verket under löpande kalenderår, ej heller förr än fyra månader

efter det Konungens beslut i ämnet blifvit kungjordt.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

Ö o

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

9

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 31 januari 1891.

Närvarande:

o

Hans excellens herr statsministern friherre Akerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Leyvenhauft,

Statsråden: herr friherre von Otter,

herr Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen anförde

härefter:

»I underdånig skrifvelse den 29 nästlidne december har styrelsen för

postsparbanken hemstält om vidtagande af vissa ändringar i den af Eders

Kong!. Maj:t den 22 juni 1883 utfärdade nådiga förordning angående en

postsparbank för riket.

Enligt det genom nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 till § 2 af

ifrågavarande förordning tillagda mom. 4 är medgifvet för den, som till

förmån för annan insätter medel, att, då insättningen verkställes, göra

förbehåll derom, att medlen icke må kunna förr än efter viss tid till utbetalande

uppsägas.

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 11 Käft.

o

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 19.

Den sålunda åt föräldrar, målsmän, husbönder, arbetsgifvare beredda

möjligbeten att vid insättning af medel för deras barn, myndlingar,

tjenare, arbetare kunna i visst hänseende bestämma förbehåll för dessas

förfoganderätt öfver medlen har styrelsen, med stöd af den erfarenhet, förordningens

tillämpning lemnat, ansett icke böra vara inskränkt att gälla

endast tidpunkten före inträdet af dispositionsrätten, så att medlen icke

finge omedelbart efter insättningen varda uttagna, utan syntes den styrelsen

böra utsträckas att omfatta äfven andra vilkor för dispositionsrättens

inträdande, såsom att visst motsvarande belopp blifvit af motboksegaren

sjelf insatt, att han icke egenvilligt lemnat sin anställning hos

husbonden eller arbetsgifvaren och så vidare. Fyrfaldiga gånger hade af

personer, som önskat att för annans räkning insätta medel i postsparbanken,

framställning gjorts om rätt att föreskrifva dylika och andra förbehåll

för medlens utbekommande, men framställningarna hade måst afslås, såsom

icke förenliga med postsparbanksförordningen, hvadan insättningarna

icke kommit till stånd. Inom åtskilliga enskilda sparbanker vore rättigheten

för insättarne att vid insättningen fästa förbehåll dem uttryckligen

medgifven (såsom exempelvis enligt § 9 i reglementet för Stockholms läns

sparbank den 27 juni 1862), och ett ytterligare skäl att för postsparbanksinsättningar

göra likartadt medgifvande hemtade styrelsen derifrån att,

enligt nådiga kungörelsen den 12 september 1890 angående ändrad lydelse

af § 2 mom. 2 i nådiga kungörelsen angående hvad iakttagas bör för

bildande af kapital, att för indelta arméns manskap vid dess afgång ur

krigstjensten vara att tillgå, den 9 november 1871, de för den indelte

soldatens räkning afsätta medel hädanefter ovilkorligen skulle insättas i

postsparbanken. Enligt den lydelse nämnda moment numera erhållit skulle

nemligen vid insättningen göras förbehåll att lyftning af insatta medel

jemte ränta derå icke finge, så länge soldaten i tjensten qvarstode, ega rum.

Postsparbanksstyrelsen förbisåge visserligen icke, att ett medgifvande

i nu angifvet, syfte kunde komma att i åtskilliga hänseenden medföra

ökadt arbete för postsparbankens tjensteman med hänsyn till såväl de anteckningar,

hvartill förbehållen gåfve anledning, som kontrollen öfver

deras iakttagande, då lyftning skulle ega rum, men denna omständighet

borde ju icke utgöra hinder för medgifvandet, om detsamma, såsom styrelsen

antoge, i öfrigt vore gagneligt. Emellertid syntes det styrelsen icke

vara lämpligt att medgifva en hvar rättighet att utan någon pröfning

bestämma de förbehåll i afseende å insatta medels lyftande, han kunde

finna för godt, utan borde styrelsen ega ;<tt pröfva förbehållens antaglighet

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 19.

samt att, derest förbehållet godkändes, utfärda motbok med nödiga anteckningar

om de vilkor, som sålunda blifvit bestämda för de insatta

medlens utfående.

Med anledning af det sålunda anförda har postsparbanksstyrelsen

hemstält, att § 2 mom. 4 i förordningen om postsparbanken måtte erhålla

följande förändrade lydelse:

»Önskar den, som till förmån för annan insätter medel, att dessa icke

må kunna förr än efter viss tid till utbetalande uppsägas, göre derom

förbehåll, då insättning verkställes. Vill han vid insättning göra annat

förbehåll i afseende å medlens utbetalning, ankomme pa pröfning af postsparbankens

styrelse, huruvida medlen ma med det förbehåll mottagas.»

På det att en insättare i postsparbanken ej må kunna kringgå det

uti § 7 mom. 3 af ifrågavarande förordning förekommande stadgandet,

att ränta icke godtgöres för mer än ett visst maximibelopp, är uti § 5

inom. 3 bestämdt att, med undantag för minderårig, för en och samma

persons räkning insättning å mer än en motbok ej må ega rum. btan

hinder häraf är dock, jemlikt § 14 i nådiga reglementet den 24 oktober

1890 angående arbetspremier vid de centrala straff- och tvångsarbetsanstalterna

i riket, medgifvet, att för fånges räkning må i postsparbanken

insättas, å särskild motbok, hans besparade premiemedel och, a särskild

motbok, andra honom tillhöriga medel.

Under förutsättning att hvad postsparbanksstyrelsen hemstält i afseende

å § 2 mom. 4 blefve bifallet, och således insättningar för annans

räkning under vissa förbehåll i afseende å lyftning komme att oftare än

hittills ega rum, har styrelsen ansett § 5 mom. 3 böra ändras i syfte att,

om den, till hvars förmån insättning försiggått, vill för egna besparingars

verkställande anlita postsparbanken, han må kunna utfå särskild motbok.

Skulle hans insättningar ega rum i den först uttagna motboken, och olika

vilkor således blifva gällande för insättningar i en och samma bok, komme

detta att vålla svårigheter i afseende å bokföringen, hvarförutom misstag

kunde uppstå, i hvad mån de i motboken antecknade förbehåll egcle tilllämpning

å de verkstälda insättningarna.

Styrelsen har derför hemstält, att, så framt den föreslagna ändringen

i § 2 mom. 4 vidtoges, § 5 mom. 3 måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

»För en och samma persons räkning må insättning å mer än en motbok

i allmänhet ej ega rum; dock må minderårig, för hvars räkning medel

blifvit af annan person insatta, äfvensom den, till hvars förmån motbok

med vissa förbehåll utfärdats, kunna utbekomma särskild motbok för

insättning af egna medel.»

Under erinran att, ehuru de för postsparbanken gällande föreskrifter

icke innehölle någon bestämmelse om det maximibelopp, hvartill en insättares

tillgodohafvande finge uppgå, likväl genom förut omförmälda

stadgande i § 7 mom. 3, att på eu och samma motbok icke godtgjordes

ränta för högre belopp än 1,000 kronor, maximibeloppet kunde anses

vara begränsad!, till nämnda summa, har postsparbanksstyrelsen vidare anfört,

hurusom detta maximibelopp vore lägre än inom öfriga europeiska

postsparbanker. Motsvarande summa utgjorde nemligen inom storbritanniska

postsparbanken 200 £, inom belgiska postsparbanken 5,000 francs,

inom italienska postsparbanken 2,000 lire, inom nederländska postsparbanken

800 floriner, inom franska postspai’banken 2,000 francs, inom österrikiska

postsparbanken 1,000 floriner, inom ungerska postsparbanken äfvenledes

1,000 floriner och inom rumäniska postsparbanken 3,000 lei. Inom

finska postsparbanken vore maximibeloppet, hvarå ränta godtgjordes, ej

ens begränsadt. Dock finge summan af insättningarna på en motbok

under året icke öfverstiga 1,000 mark. Uti det underdåniga betänkande

angående inrättande af en allmän postsparbank, som den 23 december

1882 afgifvits af den för denna frågas behandling tillsatta komité, hade

ock maximibeloppet, d. v. s. det högsta beloppet, hvarå ränta skulle godtgöra^,

föreslagits till 2,000 kronor, och detta belopp hade äfven föreslagits

uti den nådiga proposition, om inrättande af en postsparbank för riket,

som af Eders Kongl. Maj:t afgafs till 1883 års Riksdag. Sedan

emellertid Riksdagen för sin del ansett ifrågavarande maximibelopp böra

begränsas till 1,000 kronor, hade, som sagdt, sistnämnda belopp blifvit bestämdt

såsom det högsta, hvarå ränta å en och samma motbok finge

godtgöras.

Olägenheterna af nyssberörda inskränkning i maximibeloppet för insättarcs

tillgodohafvande hade emellertid under de snart tilländagångna

sju år, postsparbanken varit i verksamhet, allt mera trädt i dagen. Från

olika delar af landet hade framställningar inkommit om medgifvande af

rättighet för insättare till räntegodtgörelse å högre belopp än 1,000 kronor,

och om äfven något större afseende ''ej syntes böra fästas vid fram
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 19. 13

ställningar i nämnda syfte från personer, bosatta å orter, hvarest tillfälle

funnes beredt för medels insättande i en enskild sparbank, syntes dock postsparbanksstyrelsen

så mycket mera berättigade de framställningar i antydda

hänseende, som dels inkommit från orter, der annan bankinrättning

än postsparbanken ej funnes, dels afsåge den del af landets rörliga befolkning,

som tillbringade vissa tider af året å annan ort än hemorten och

för hvilken arbetsförtjensten under bortovaron från hemmet bildade den

väsentligaste delen af årsinkomsten. Stadgandet om inskränkning till 1,000

kronor af det belopp, å hvilket ränta godtgöres, vore tvifvels utan till stort

men för dylika personer, på samma gång detta stadgande, genom att visserligen

ej förbjuda, dock afskräcka från insättning i postsparbanken af

ytterligare besparingar, motverkade det med postsparbanken afsedda ändamål

att uppmuntra sparsamheten samt underlätta tillfällena dertill. Och

om äfven styrelsen ej kunde biträda den någon gång uttalade åsigt, att

insättare skulle ega frihet att i postsparbanken deponera sina besparingar

oberoende af beloppets storlek, utan tvärt om ansåge, att, enär postsparbanken

allenast borde erbjuda insättaren tillfälle att samla och fruktbargöra

dennes besparingar, tills dessa uppnått en summa, som medgåfve

definitiv placering, insättarens tillgodohafvande ej borde öfverstiga ett bestämdt

maximum, så borde dock, enligt styrelsens åsigt, detta maximum

ej sättas så lågt som för närvarande, dels, såsom förut framhållits, för

allmänhetens skull, dels ock af hänsyn till postsparbankens ekonomi, hvilken

deraf skulle beredas eu fördel, enär kostnaden för hvarje insättning i

det närmaste vore lika stor, vare sig insättningen omfattade ett större eller

mindre belopp. — Om sålunda en förhöjning af det belopp, hvarå insättare

i postsparbanken finge åtnjuta ränta, vore önskvärd af hänsyn till såväl

allmänhetens intresse som postsparbankens egen fördel, så funnes enligt

styrelsens förmenande ytterligare skäl för en dylik förhöjning i den

omständigheten att Eders Kongl. Maj:t, såsom förut erinrats, den 12 sistlidne

september förordnat, att soldaternas vid indelta armén sparbanksmedel

hädanefter skola insättas i postsparbanken. Dessa medel kunde,

enligt hvad styrelsen försport, för en eller annan soldat, som tjenat en

längre tid och hvilken derjemte verkstälde frivilliga insättningar, uppgå

till högre belopp än 1,000 kronor, och billigheten syntes derför kräfva,

att soldaten godtgjordes ränta äfven på det för hans räkning innestående

belopp, som öfversköte nuvarande maximibeloppet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har postsparbanksstyrelsen

föreslagit, att § 7 mom. 3 måtte erhålla följande förändrade lydelse:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

»På en och samma motbok godtgöres icke ränta för högre belopp

än 2,000 kronor.»

Genom § 8 mom. 2 är i afseende å förändring af räntefoten bestämdt,

att sådan förändring ej får träda i verket under löpande kalenderår

och ej heller förr än fyra månader efter det Konungens beslut i

ämnet blifvit kungjordt.

Stadgandet derom, att förändring i räntefoten finge träda i verket

allenast med början af kalenderår, kunde antagas hafva tillkommit på

grund af den lättnad, som derigenom bereddes vid uträkningen af den

delegarne tillkommande räntan, och bestämmelsen om ränteförändringens

tillämpning först viss tid efter det nådig kungörelse i ämnet utfärdats

syntes hafva haft sin grund i önskan att bereda personer, som vid en beslutad

ränteförändring skulle vilja uttaga sitt tillgodohafvande, tillfälle

dertill före den nya räntesatsens tillämpande.

På grund af berörda stadgande skulle emellertid, har styrelsen vidare

anfört, hvilka förändringar som än inträffade i penningmarknaden, någon

förändring, d. v. s. förhöjning eller nedsättning i räntefoten — om en

sådan ansetts erforderlig vid den tidpunkt, då styrelsens ifrågavarande

skrifvelse afläts — icke kunnat träda i verket förr än med 1892 års ingång.

Om imder tiden, till följd af en förändring i penningeförhållandena.

eller af annan anledning, en större räntestegring inträffade, samt, såsom

1 sådant fall antagligt vore, de enskilda sparbankerna i betydlig mån

höjde sina inlåningsräntor, skulle en sådan åtgärd otvifvelaktigt hafva till

följd, att betydliga belopp penningar öfverflyttades från postsparbanken till

de enskilda sparbankerna. För att bereda tillgångar för dessa uttagningar

måste postsparbanken antingen belåna eller försälja sina obligationer. I

förra fallet, eller vid en belåning, torde postsparbanken få betala en ränta

betydligt öfverstigande den, hvarmed de belånade obligationerna löpte,

och vid en försäljning skulle desamma utan tvifvel betinga ett pris understigande

inköpspriset, hvarigenom postsparbanken skulle åsamkas förlust.

För att, så vidt möjligt vore, skydda banken mot dylika eventualiteter,

ansåge styrelsen nödvändigt vidtaga någon förändring af de uti § 8 mom.

2 meddelade föreskrifter. Om äfven billigheten kräfde, att vid eu nedsättning

i räntefoten en viss mellantid lemnades delegarne att besluta,

huruvida de ville låta sina besparingar qvarstå i postsparbanken eller uttaga

dem derifrån för att mot högre ränta omplaceras i annan bank
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. MajAs Nåd. Proposition No 19.

inrättning, så syntes dock en hänsyn af sådan beskaffenhet ej kunna eller

böra tagas i betraktande, då ränt ^förhöjning ifrågakomme. Skulle en beslutad

ränteförhöjning hafva den dermed åsyftade verkan och motverka

följderna af en kris och dermed förekommande anlopp på postsparbankens

kassa, syntes ränteförhöjningen böra träda i verket utan uppehåll och vid

den tidpunkt, då dess återhållande verkan vore mest af behofvet påkallad.

Ett hinder härför läge dock uti nuvarande bestämmelsen derom, att beslutad

ränteförhöjning icke finge träda i verket under löpande kalenderår.

Ehuru styrelsen saväl till fullo uppskattade det för uträkningen af delegarne

tillkommande räntor beqväma deruti att, enligt nuvarande bestämmelse,

någon förändring af räntefoten ej kunde ifrågakomma under löpande

kalenderår, som ock insåge det ökade arbete, som skulle komma

att kräfvas, derest en förändring af räntefoten komme att tillämpas under

löpande kalenderår, ansåge dock styrelsen dessa omständigheter ej vara af

beskaffenhet att uppväga fördelen af det skydd mot förluster, som postsparbanken

skulle ega i möjligheten att, då sådant af de ekonomiska

förhållandena nödvändiggjordes, ränteförhöjning kunde inom kort tid

ega rum.

I öfverensstämmelse härmed har styrelsen ansett ömkligt, att § 8

mom. 2 måtte erhålla följande lydelse:

»Varder nedsättning i räntefoten beslutad, träder densamma icke i

verket under löpande kalenderår, ej heller förr än fyra månader efter det

Konungens beslut i ämnet blifvit ljungjord!»

Då samtliga dessa af postsparbanksstyrelsen framstälda förslag, för

hyilka jag nu redogjort, synas mig väl grundade och egnade att lända

både allmänheten och postsparbanken till gagn, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att för sin del

besluta, att §§ 2, 5, 7 och 8 i nådiga förordningen angående en postsparbank

för riket af den 22 juni 1883, förstnämnda § sådan densamma

lyder enligt nådiga kungörelsen den 13 juli 1887, skola erhålla följande

förändrade lydelse:

§ 2.

Mom. 1. En hvar----------postsparbanken.

Mom. 2. Insättning--—-----------allmänheten.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 19.

Mom. 3. Första-----------uppgifvas.

Mom. 4. önskar den, som till förmån för annan insätter medel, att

dessa icke må kunna förr än efter viss tid till utbetalande uppsägas, göre

derom förbehåll, då insättning verkställes. Vill lian vid insättning göra

annat förbehåll i afseende å medlens utbetalning, ankomme på pröfning

af postsparbankens styrelse, huruvida medlen må med det förbehåll mottagas.

§ 5.

Mom. 1. Vid--------------medel.

Monn 2. I__— — —__— — — — — postsparbanken.

Mom. 3. För en och samma persons räkning må insättning å mer

än en motbok i allmänhet ej ega rum. Dock må minderårig, för hvars

räkning medel blifvit af annan person insatta, äfvensom den, till hvars

förmån motbok med vissa förbehåll utfärdats, kunna utbekomma särskild

motbok för insättning af egna medel.

§ 7.

Mom. 1. Ränta — — — — — — — — — — — lyftas.

Mom. 2. Upplupen — — — — —--— — — — '' ar
Mom.

3. På en och samma motbok godtgöres icke ränta för högre

belopp än 2,000 kronor.

§ 8.

Mom. 1. Räntefoten----------Konungen.

Mom. 2. Varder nedsättning i räntefoten beslutad, träder densamma

icke i verket under löpande kalenderår, ej heller förr än fyra manader

efter det Konungens beslut i ämnet blifvit kungjordt.»

Hvad departementschefen sålunda hemstält behagade

Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af statsrådets

öfriga ledamöter bifalla; och skulle nådig proposition

till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilagan

— — — — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

G. Louis De Geer.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTBAL-TRYCKERIET, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1891:64 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kongl. Mafts proposition i fråga om ändringar i förordningen angående en postsparbank för riket den 22 juni 1883. a1 i texten