Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om sjukkassor

1891-01-31 · 29 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,9 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 27 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1891:24, Med förslag till lag om sjukkassor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 24.

1

N:o 24.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om sjukkassor; gifven Stockholms slott den 31 januari

1891.

Under åberopande af bifogade i Statsrådet och Högsta Domstolen

förda protokoll, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att antaga närlagda

förslag till lag om sjukkassor.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

0 S C A It.

V. L. Groll.

Bill,, till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 13 Käft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 24.

Förslag till Lag

om

sjukkassor.

1 §•

Förening för inbördes sjukhjelp, sjukkassa, hvilken består af minst

tjugufem medlemmar samt i enlighet med denna lag antagit stadgar

och utsett styrelse, må kunna, på sätt nedan sägs, varda registrerad.

2 §•

Ansökan om registrering göres hos riksförsäkringsanstalten af sjukkassans

styrelse.

Ansökningen, hvilken må insändas till riksförsäkringsanstalten i

betaldt bref med allmänna posten, skall åtföljas af två till riktigheten

styrkta exemplar af kassans stadgar samt af protokoll vid sammanträde,

der stadgarne antagits och styrelsen blifvit utsedd.

3 §•

Finner riksförsäkringsanstalten sjukkassans stadgar icke stå i strid

med föreskrifterna i denna lag eller annan lag eller författning, varde

kassan hos anstalten registrerad.

Kungörelse härom skall genom riksförsäkringsanstaltens försorg

införas i allmänna tidningarna samt tidning i orten; och skall det ena

exemplaret af stadgarne, försedt med bevis om registreringen, jemte

underrättelse om hvad enligt denna lag åligger registrerad kassa, ofördröjligen

med allmänna posten öfversändas till kassans styrelse.

Vägras registrering, skall underrättelse om detta beslut och om

skälen derför på enahanda sätt tillställas styrelsen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition No 24.

3

4 §■

Styrelse för registrerad sjukkassa skall bestå af svenske undersåtar

och utgöras af minst tre personer.

5 §•

Registrerad sjukkassas stadgar skola angifva:

a) kassans benämning, så affattad att kassan derigenom skiljes

från andra dylika föreningar;

b) ändamålet med kassans verksamhet;

c) vilkoren för inträde i och afgifterna till kassan;

d) i hvilka fall medlem må uteslutas ur kassan och påföljden deraf;

e) understödens beskaffenhet och storlek samt huru länge och under

hvilka vilkor de skola utgå;

f) huru kassans angelägenheter skola handhafvas, styrelsens ansvarighet

och hvarest styrelsen skall hafva sitt säte;

g) huru de medel, sqm icke äro erforderliga för löpande utgifter,

må göras fruktbärande, kamt huru säkerhetshandlingar skola förvaras

och inventering ske;

li) huru ändring i kassans stadgar må af medlemmarne beslutas; samt

i) huru och i hvilka fall kassan må upplösas, och huru de medel

skola användas, hvilka härvid kunna återstå, sedan samtliga förbindelser

såväl till tredje man som till kassans egna medlemmar blifvit fullgjorda.

6 §•

Ej må registrerad sjukkassas medel, så länge kassans verksamhet

fortfar, användas till andra ändamål än understöd vid sjukdomsfall samt,

der stadgarne sådant medgifva, äfven begrafningshjelp, så ock till bestridande

af förvaltningskostnader samt bildande af för dessa ändamål

nödiga fonder.

Begrafningshjelp från registrerad sjukkassa må icke öfverstiga två

hundra kronor.

7 §•

År sjukkassa upprättad i samband med förening, som afser andra

ändamål än sjuk- och begrafningshjelp, skola särskilda stadgar vara

uppgjorda för kassan samt dess medel särskild! förvaltas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 24.

8 §.

Beslutad ändring i registrerad sjukkassas stadgar eger icke giltighet

med mindre den varder af riksförsäkringsanstalten godkänd.

Vägras godkännande, skola skälen derför af riksförsäkringsanstalten

i beslutet angifvas.

Riksförsäkringsanstaltens beslut i fråga, som i denna § afses, skall

tillställas sjukkassans styrelse i enahandra ordning, som i 3 § är stadgad.

9 §■

Registrerad sjukkassas räkenskaper och styrelsens förvaltning skola

årligen granskas af minst två, å allmän sammankomst med kassans

medlemmar utsedde revisorer.

10 §.

Det åligger styrelsen för registrerad sjukkassa att en gång årligen

inom tid, som riksförsäkringsanstalten bestämmer, till anstalten lemna

uppgifter efter faststäldt formulär angående kassans verksamhet föregående

kalenderår äfvensom att insända ett exemplar i tryck eller afskrift

af senaste revisionsberättelse för kassan samt uppgifva namn

och adress å styrelsens ledamöter.

Dessutom eger riksförsäkringsanstalten, om den så finner nödigt,

låta å stället undersöka registrerad sjukkassas förvaltning.

11 §•

Registrerad sjukkassa kan förvärfva rättigheter och ikläda sig

skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet söka, kära

och svara.

Kassan lyder under allmän underrätt i den ort, der styrelsen har

sitt säte; och eger styrelsen att å dess vägnar tala och svara.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2å.

5

För kassans förbindelser äro styrelsens ledamöter och kassans medlemmar

icke personligen ansvarige, der sådant ej i stadgarne bestämmes

eller blifvit särskildt utfäst.

Upplöses kassan, må årsstämning å dess borgenärer sökas.

12 §.

Rätt till understöd från registrerad sjukkassa kan ej öfverlåtas

och må förty ej för gäld i mät tagas.

13 §.

Fullgöras icke, oaktadt derom erhållen påminnelse, de skyldigheter,

hvilka enligt denna lag åligga registrerad sjukkassa, ege riks för säkringsanstalten

besluta, att kassans egenskap af registrerad skall upphöra.

Underrättelse om detta beslut och om skälen derför skall med

allmänna posten ofördröjligen öfversändas till kassans styrelse.

Sedan beslutet vunnit laga kraft eller, i händelse af besvär, blifvit

faststäldt, skall kungörelse om beslutet genom riksförsäkringsanstaltens

försorg införas i allmänna tidningarna och tidning i orten.

14 §.

Beslut om upplösning af registrerad sjukkassa skall anmälas hos

riksförsäkringsanstalten samt genom dess försorg kungöras i enahanda

ordning, som i 13 § sägs.

I förhållande till tredje man eger dylikt beslut ej giltighet, förr

än kungörelse egt rum.

15 §.

Den, som är missnöjd med riksförsäkringsanstaltens beslut i fråga,

som i 3, 8 eller 13 § omförmäles, eger att. deröfver anföra besvär hos

Konungen sist innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag.

Försummas det, hafve han förlorat rätt till talan mot beslutet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

16 §.

Meddelande!! och beslut af riksförsäkringsanstalten, hvilka angå

sjukkassa, skola densamma afgiftsfritt tillhandahållas.

Kungörelse, hvarom i denna lag stadgas, skall ske på det allmännas

bekostnad.

Denna lag träder i kraft den 1 Juli 1892.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms

slott den 17 oktober 1890.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll och

WlKBLAD.

Statsrådet friherre von Otter anmäldes vara af sjukdom hindrad

att tillstädeskomma.

5:o.

Under erinran att kommerskollegium den 31 december 1889 erhållit

nådig befallning att, efter inhämtande af öfverståthållareembetets

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Protokoll i Statsrådet den 17 Oktober 1890.

och Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i länen yttranden, inkomma

med underdånigt utlåtande öfver det af arbetareförsäkringskomitén afgifna

förslag till lag om sjukkassor, anmälde departementschefen statsrådet

Groll, efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet,

att kommerskollegium i underdånig skrifvelse den 13 sistlidne

juni, som den 18 nästlidne augusti till civildepartementet inkommit —

med förmälan att sjuk- och begrafningskassors styrelser eller förvaltningar

jemväl lemnats tillfälle att sig yttra — öfverlemnat de till kollegium

inkomna yttrandena samt för egen del i ämnet sig utlåtit; och,

hemstälde föredraganden i underdånighet att Kongl. Maj:t behagade

för det ändamål, 87 § regeringsformen omförmäler, öfver nämnda förslag

inhemta högsta domstolens underdåniga utlåtande.

Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj: t Konungen lemna

bifall;

Ex protocollo:

Carl G. Edman.

Stockholm, K. L. Beckman, 1891.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl.

Majds Högsta Domstol Torsdagen den 18 December

1890.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Wretman,

Glimstedt,

Herslow,

Skarin,

IjILIENBERO,

Westman,

Huss.

Sedan, jemlikt Högsta Domstolens beslut den 18 sistlidne November,

det till Högsta Domstolen för afgifvande af utlåtande öfverlemnade felslag

till lag om sjukkassor emellan Högsta Domstolens ledamöter cirkulerat,

så företogs ärendet nu till slutligt afgörande; varande berörda

förslag bilagdt detta protokoll.

Angående bufvudgrunderna för förslaget förenade sig Justitieråden

Wretman, Herslow, Skarin, Lilienberg, Westman och Huss om följande

yttrande:

»Enligt förslaget skall lagen allenast afse de sjukkassor, som frivilligt

ställa sig under densamma, och dessa skola härigenom beredas dels eu

Bill. till Biktd. Prat. 1891. 1 Sami. 1 Afä. 13 Haft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Protokoll i Högsta Domstolen den 18 December 1890.

rättsligt ordnad ställning, dels ock vissa förmåner af ekonomisk natur.

I förra hänseendet är någon egentlig skilnad icke gjord mellan de tvenne

olika slag af sjukkassor, »inregistrerade» och »erkända», som förslaget

upptager, utan består skilnaden hufvudsakligen deri, att de erkända

sjukkassorna, vid hvilka afgifterna skola vara beräknade efter försäkringstSkniska

grunder, erhålla ett större förvaltningsbidrag än de inregistrerade

äfvensom i vissa fall årliga understöd derutöfver.

Då emellertid dylika större ekonomiska förmåner böra kunna inrymmas

åt de sjukkassor, hvilka ordnat sin verksamhet på försäkringsteknisk

grund, utan att dessa i öfrigt göras till föremål för särskilda

lagbestämmelser, och sådana lagstadganden icke i och för sig synas

vara af nöden för ifrågavarande sjukkassor, likasom de icke heller lära

förekomma i den hithörande lagstiftningen i utlandet, torde giltigt skäl

saknas att, på sätt förslaget innehåller, i lagen upptaga tvenne olika

slag af sjukkassor.

Hvad beträffar lagförslagets särskilda föreskrifter angående erkända

sjukkassor eller sådana, der afgifterna äro beräknade efter försäkringstekniska

grunder, må erinras att, om kassorna, på sätt förslaget medgifver,

bestämma afgifterna så, att de höjas med medlems stigande

ålder, detta icke torde innebära någon så tjenlig och ändamålsenlig

anordning, att densamma bör af lagstiftningen särskildt framhållas och

uppmuntras; att det för öfrigt icke finnes angifvet huru afgifterna eljest

skola vara bestämda för att anses beräknade efter försäkringstekniska

grunder; samt att det väl i allmänhet torde möta stora svårigheter att uppgöra

dylika grunder för lokala föreningar af den ringa omfattning sjukkassor

vanligen ega, helst medlemmarna ofta tillhöra olika yrken, hvarjemte,

äfven om detta vore möjligt, kassornas inrättande efter sådana

grunder måste göra förvaltningen mera invecklad, än att den väl egnar

sig för personer tillhörande kroppsarbetarnes klass, för hvilka sjukkassorna

egentligen äro afsedda, och hvilka hufvudsakligen i dem

taga de!.

De stadganden, lagförslaget vidare i §§ 26 och 27 innehåller om

skyldighet för en erkänd sjukkassa att i vissa fall mottaga medlemmar

från en annan dylik kassa äfvensom om rätt för medlem, som utgår

ur erkänd sjukkassa utan att inträda i annan sådan, att uppbära större

delen af sin andel i befintlig försäkringsfond, synas, äfven om de stå

i samband med de försäkringstekniska grunderna för ifrågavarande

sjukkassor, likväl kunna medföra ett alltför stort intrång i kassornas

ställning och verksamhet samt äfven innebära fara för deras bestånd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Protokoll i Högsta Domstolen den 18 December 1890.

Ofriga bestämmelser, som lagförslaget innehåller angående sjukkassor,

der afgifterna äro beräknade efter försäkringstekniska grunder,

torde vara af beskaffenhet att, der de böra i lagen bibehållas, kunna

och böra gälla samtliga der afsedda sjukkassor.

I lagförslaget är förutsatt, att den s. k. riksförsäkringsanstalten

skulle utöfva det af lagstiftningen påkallade inseendet öfver sjukkassorna.

Förevarande lagförslag står emellertid icke i något ovilkorligt

samband med frågan om inrättandet af en dylik anstalt, och om en

sådan icke kommer till stånd, synes den befogenhet, lagförslaget tillagt

nämnda anstalt, kunna öfverflyttas å någon annan embetsmyndighet.»

Granskningen af förslagets särskilda bestämmelser föranledde följande

anmärkningar:

§ 1.

Då föreskriften, att sjukkassa för att komma i åtnjutande af de

förmåner, hvarom i §§ 9—11 af denna lag stadgas, skall vara inregistrerad

lios riksförsäkringsanstalten, kunde lemna rum för den uppfattning,

att sjukkassa, som icke inordnade sig under ifrågavarande

lag, icke heller skulle vara i åtnjutande af någon enda bland de förmåner

i rättsligt afseende, som i § 9 omförmäldes, men en sådan uppfattning

icke torde öfverensstämma med eljest gällande rätt, ansåg

Högsta Domstolen stadgandet, såsom i denna de! vilseledande, böra

ändras.

Högsta Domstolen erinrade vidare derom, att i det samtidigt till

Högsta Domstolens granskning öfverlemnade förslaget till lag Om försäkring

för olycksfall i arbete syntes vara förutsatt, att riksförsäkringsanstalten

icke skulle hafva några särskilda ombud i orterna, och att

för sådan händelse den här, likasom i § 13, förekommande hänvisningen

till dylika ombud borde utgå.

Då det vore af vigt, att kungörelse om sjukkassas inregistrering

blefve lika så spridd som kungörelse derom, att dess egenskap af inregistrerad

upphört, anmärkte Justitieråden Wretrnan, Herslow, Skärm,

Lilienberg, Westman och Huss att här, likasom i § 12, kungörelse i tidning

i orten borde vara påbjuden, hvilken kungörelse skulle af det allmänna

bekostas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Protokoll i Högsta Domstolen den 18 December 1890.

§ 2.

Då med bestämmelsen i denna § torde åsyftas, att inregistrerad

sjukkassas styrelse skall utgöras af endast svenske undersåtar och bestå

af minst tre personer, men denna mening ej framginge af lagrummet,

sådant det vore afifattadt, ansågs en förändring af §:ns lydelse

böra eg a rum.

§ 4.

På det att riksförsäkringsanstalten måtte kunna utöfva den kontroll

öfver sjukkassorna, som i lagförslaget förutsattes, ansågo Justitieråd

en Wretman, Herslow, Skärm, Lilienberg, West/nan och Huss erforderligt,

att åt riksförsäkringsanstalten inrymdes befogenhet att, om och

när den dertill funne skäl, låta granska sjukkassas räkenskaper och

ö fråga handlingar.

§ 5.

Det annanktes, att uttrycket »för detta ändamål nödiga fonder»

borde rättas till »för dessa ändamål nödiga fonder».

Vidare hemstälde Justitieråden Wretman, Herslow, Lilienberg, Westman

och Huss att, enär det efter Justitierådens omdöme icke läte sig göra

att, innan en sjukkassa upplöstes, med säkerhet bestämma, huruvida

verkligt öfverskott i kassan förefmmes eller icke, samt det syntes olämpligt

och för kassans bestånd äfventyrligt, att af tillgängliga medel utdelning

finge ske bland dem, som vid ett visst tillfälle vore medlemmar

af en sjukkassa, till hvars tillgångar flere andre kunde hafva bidragit,

sista punkten af denna § måtte utgå.

§ 6

Högsta Domstolen anmärkte, att bland de bestämmelser, inregistrerad

sjukkassas stadgar skulle innehålla, äfven borde ingå stadgande, i hvilka

tall medlem finge ur kassan uteslutas, samt om påföljden deraf.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Högsta Domstolen deri 18 December 1890.

5

§ 8.

För undvikande af tvekan huruvida ändring i inregistrerad sjukkassas

stadgar, hvilken strede mot lagen, ändock skulle anses såsom

giltig, till dess den i behörig ordning upphäfdes, äfvensom för att ernå

närmare öfverensstämmelse med föreskrifterna i § 1 ansågo Justitieråden

Wretman, Herslow, Skärm, Lilienberg, Westman och Huss senare

punkten af första stycket i § 8 böra ändras derhän, att ändring i inregistrerad

sjukkassas stadgar icke egde giltighet, förrän riksförsäkringsanstalten

förklarat densamma icke vara stridande mot lagen.

I afseende å kungörelse om inregistrerad sjukkassas upplösning

anmärktes, att densamma, likasom den i § 12 omnämnda kungörelse,

borde införas äfven i tidning i orten, och att denna kungörelse borde

af det allmänna bekostas.

§ 9.

Högsta Domstolen ansåg det icke behöfva i lagen särskild! upptagas,

att inregistrerad sjukkassa skulle ega mottaga gåfvor och testamenten,

samt att stadgandet i första punkten i de£s helhet lämpligare, kunde

gifvas ungefär den affattning, att inregistrerad sjukkassa egen förvärfva

sig rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt inför domstol och annan

myndighet söka, kära och svara.

Justitierådet Skärm ansåg dessutom, att stadgandet i sigta punkten

lämpligare bord o erhålla formen af ett tillägg till 10 § i förordningen

om tioårig preskription och om årsstämning af den 4 Mars 1862.

§ 11.

Enär frågan om inregistrerad sjukkassas frihet från bevillning och

stämpelafgift utgjorde ett ämne, hvarom eldigt grundlagarne borde beslutas

i annan ordning än den, som gälde för stiftande af civillag, ansågo

Justitieråden Wretman, Herslow, Skärm, Lilienberg, Westman och Huss

stadgandet i första stycket böra utgå; och anmärktes vidare af bemälde

ledamöter, att föreskriften i sista stycket lämpligen borde gifvas enahanda

affattning som motsvarande bestämmelse i 22 § af ofvanberörda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Protokoll i Högsta Domstolen deri 18 December 1890.

förslag- till lag om försäkring för olycksfall i arbete samt alltså lyda:

Rätt till understöd från inregistrerad sjukkassa kan ej öfverlätas och må

förty ej för gäld i mät tagas.

§ 12-

Då hänvisningen i första stycket till vissa uppgifna §§ vore ofullständig

och oegentlig, och då, isynnerhet om den af Högsta Domstolen

föreslagna förändring i senare punkten af första stycket i § 8 antoges,

här icke särskildt behöfde om förmälas det fall, att en mot lagen stridande

ändring vidtoges i sjukkassans stadgar, ansåg Högsta Domstolen,

att första stycket borde ändras sålunda, att der endast stadgades att,

om inregistrerad sjukkassa icke iakttoge denna lags föreskrifter, och

rättelse icke egde rum inom viss af riksförsäkringsanstalten bestämd

tid, anstalten egde besluta, att sjukkassans egenskap af inregistrerad

skulle upphöra.

Det anmärktes vidare, att det icke borde åläggas sjukkassa att

bekosta kungörelse i tidning i orten af beslut om upphörande af dess

egenskap af inregistrerad, samt att för erforderlig tydlighet borde uttalas,

att kungörelse skulle ske icke blott om beslutet vunnit laga kraft

utan äfven om detsamma blifvit öfverklagadt men af Kong!. Maj:t

faststäldt.

§ 15-

Då tvekan kunde uppstå, om enligt gällande kommunalförfattningar

kommun eger åtaga sig garanti för sjukkassas förbindelser, på sätt här

är förutsatt, samt bestämmelsen härom i hvarje fall vore öfverflödig,

enär den kunde inbegripas under föreskriften, att godkänd säkerhet

stälts för sjukkassans förbindelser, ansåg Högsta Domstolen stadgandet

om kommuns garanti böra utgå.

§ 16-

Härvid åberopades hvad som ofvan anförts angående möjligheten

att efter försäkringstekniska grunder bestämma afgifterna till en sjukkassa.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Högsta Domstolen den 18 December 1890.

7

§ 18-

Det anmärktes, att orden »af sjukkassans» i första punkten af denna

§ borde såsom obehöflig^ och dessutom ledande till tvetydighet utgå.

§§ 19—22.

De förhållanden, hvarom bestämmelser vore gifna i första stycket

af § 19 samt i §§ 20 och 21 äfvensom i andra och sista punkterna af

§ 22, ansågo Justitieråden Wretman, Herslow, Skärm, Lilienberg, Westman

och Huss lämpligare kunna öfverlemnas åt vederbörande sjukkassa att

helt och hållet efter eget skön ordna genom föreskrifter i kassans

stadgar, hvadan berörda bestämmelser borde ur lagen uteslutas.

§§ 24-20.

Högsta Domstolen anmärkte, att det borde öfverlemnas åt vederbörande

sjukkassa att i sina stadgar fritt bestämma angående de förhållanden,

som i § 24 omförmäldes, att förty nämnda § borde ur lagen

utgå, och att det i förevarande hänseende borde vara tillräckligt att,

på sätt Högsta Domstolen erinrat vid § 6, lagen upptoge en föreskrift

derom, att kassans stadgar städse skulle innehålla bestämmelser om rätten

att utesluta medlem ur kassan och påföljden af eu sådan uteslutning.

Om denna anmärkning godkändes, borde äfven de i början af §

25 förekommande orden »i § 24 nämnda eller» bortfalla.

Under åberopande af hvad förut anförts angående föreskrifterna i

§§ 26 och 27 anmärkte Justitieråden Wretman, Herslow, Skärm, Westman

och Huss vidare, beträffande § 26, att der stadgad skyldighet för erkänd

sjukkassa att mottaga medlemmar från annan kassa, utom att den för

kassornas verksamhet kunde blifva mycket äfventyrlig, säkerligen skulle

föranleda en mängd svårlösta tvister vid uppgörelsen kassorna emellan;

att stadgandet derför borde utgå och lämpligen kunde ersättas med en

föreskrift i sammanhang med bestämmelserna i § 25, att medlem icke

finge uteslutas ur erkänd sjukkassa derför att han afflyttade från orten

eller ombytte anställning.

Justitierådet Lilienberg ansåg för sin del att stadgarne äfven för

sistnämnda fall borde få bestämma, om medlem finge uteslutas samt

vilkoren dervid.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Protokoll i Högsta Domstolen den 18 December 1890.

. § 25-

På skäl, som förut anförts, ansågo Justitieråden Wretman, Herslow,

Skärm, Lilienberg, Westman och Huss föreskrifterna i denna § i derå

afseende!] olämpliga samt förty böra ur lagen uteslutas.

§ 29-

Det erinrades att, om i anledning af anmärkningen vid § 15 stadgandet

om kommuns garanti för sjukkassas förbindelser uteslötes, bestämmelsen

i första stycket af § 29, i hvad anginge »återtagen garanti»,

torde böra förändras.

Beträffande sista punkten åberopades de anmärkningar, som framstälts

vid de motsvarande bestämmelserna i sista punkten af § 12.

§ 30.

Likasom i fråga om upplösning af inregistrerad sjukkassa ansåg

Högsta Domstolen erkänd sjukkassas upplösning städse böra på det allmännas

bekostnad kungöras jemväl i tidning i orten.

Beträffande sista punkten anmärkte Högsta Domstolen att, om det

icke blefve i lagen angifvet på hvad sätt eller i hvilken omfattning

riksförsäkringsanstalten skulle ega att ingripa vid erkänd sjukkassas

utredning, det nu befintliga stadgandet i denna punkt såsom saknande

all egentlig betydelse borde utgå.

Ex protocollo

C. P. Haghergh.

Stockholm, K. L. Beckman, 1891.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31 januari

1891.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkekiiielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,

herr Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Justitieråden: Herslow,

Westman.

2:o.

Departementschefen statsrådet Groll anmälde i underdånighet, efter

gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet, arbetareförsäkringskomiténs

förslag till lag om sjukkassor samt de deröfver från

högsta domstolen och kommerskollegium infordrade underdåniga utlåtanden

och öfriga afgifna yttranden.

Efter att hafva redogjort för innehållet af dessa handlingar, anförde

departementschefen vidare:

Bih. till Rilcsd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 13 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.

»Sjukkasseväsendet i vårt land tiar, om man ock, på sätt arbetareförsäkringskomitén

i sitt betänkande i ämnet erinrat, kan spåra dess

tillkomst i de gamla gillena och skräna, likväl först under senare tider

och isynnerhet från och med 1870-talet vunnit någon större omfattning.

Af-den statistik, komitén framlagt i del III: 6 af sitt betänkande,

och hvilken afser förhållandena vid 1884 års slut, framgår att, enligt

de af komitén införskaffade uppgifter, vid denna tidpunkt här i riket

funnos 1,049 kassor med tillhopa 138,726 medlemmar för inbördes

hjelp. Af dessa lemnade 870 kassor med 114,270 medlemmar såväl

sjuk- som begrafningshjelp, 86 kassor med 6,666 medlemmar

sjukhjelp men ej begrafningshjelp samt 93 kassor med 17,790 medlemmar

begrafningshjelp men ej sjukhjelp. Kassor till ett antal af 103

med 27,955 medlemmar hade äfven andra ändamål för sin verksamhet

än att bistå med sjuk- och begrafningshjelp. Kassornas sammanlagda

tillgångar vid 1884 års slut utgjorde omkring 3 1U millioner kronor,

deras inkomster under berörda år 1 V4 million och deras utgifter samma

år något mer än 1 million kronor.

Om äfven, såsom komitén jemväl erinrat, det icke varit densamma

möjligt att införskaffa uppgifter från samtliga år 1884 befintliga sjukoch

begrafningskassor, och om äfven det får antagas att hjelpkasseväsendet

efter år 1884 ytterligare utvecklat sig, torde det dock

vara uppenbart att detsamma icke ännu på långt när motsvarar behofvet.

Sammanräknar man alla, hvilka, enligt komiténs förevarande

statistik, år 1884 på grund af eget eller anhörigas medlemskap i hjelpkassa

hade rätt till sjuk- eller begrafningshjelp från dylik kassa, visar

sig att deras antal uppgick endast till omkring 162,000 personer, deribland

124,000 eller 2,7 procent af folkmängden egde rätt till sjukhjelp

och 153,000 eller 3,3 procent af folkmängden rätt till begrafningshjelp.

Isynnerhet är hjelpkasseväsendet svagt utveckladt å landsbygden, der

år 1884 endast 1,7 procent af den manliga befolkningen på grund af

medlemskap i hjelpkassa var berättigad till sjukhjelp och 1,6 procent

till begrafningshjelp.

Det hjelpkasseväsende, som hos oss finnes, har, på sätt komitén framhållit,

helt och hållet eller åtminstone hufvudsakligast utvecklat sig på frivillighetens

grund samt vanligen genom medlemmarnes eget initiativ och på

deras bekostnad. Enligt hvad komitén upplyser hafva hjelpkassorna dock

ofta att för sin tillvaro tacka den omständighet att egare af större industriela

inrättningar för sin personal bildat dylika kassor, hvilkas förvaltning de

bekosta och till hvilka de äfven i öfrigt lemna bidrag; och äfven der

s. 3 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.

3

arbetsgivare]! icke direkt upprättat hjelpkassan, utan denna tillkommit

genom medlemmarnes eget initiativ, förekommer ofta nog att den förstnämnde

bekostar läkarevård och medicin åt medlemmarne och deras

familjer.

Det är till långt öfvervägande del personer, tillhörande arbetsklassen,

hvilka taga del uti ifrågavarande hjelpkassor. Dessa äro antingen

inrättade för personalen vid en viss fabrik eller annan rörelse, för personer

inom ett visst yrke, inom en viss förening eller stå ock slutligen

öppna för en och hvar.

I sjukkassor, hvilka finnas vid fabriker och andra liknande inrättningar,

samt i sjukkassor för personer i allmän tjenst är emellertid

medlemskap i kassan esomoftast obligatoriskt för vederbörande. Af de

kassor, som omnämnas i arbetareförsäkringskomiténs statistik, var detta

år 1884 fallet inom 132 kassor med 25,758 medlemmar.

Såsom af ofvan angifna siffror framgår, utgöres flertalet hjelpkassor

af sådana, som uteslutande lemna sjukhjelp eller begrafningshjelp eller

båda dessa slag af understöd. De bland kassorna, som afse endast begrafningshjelp,

äro naturligtvis af mera underordnad betydelse, men

deremot ligger det stor vigt uppå att sjukkasseväsendets utveckling i

en sund riktning befrämjas.

Det har visat sig att sådant sjukkasseväsendet för närvarande

här i landet i allmänhet är ordnadt det lider af åtskilliga bristfälligheter,

hvilka torde böra afhjelpas, på det att ej detsamma hos den

klass af medborgare, för hvilken det hufvudsakligast är afsedt, nemligen

arbetarne och i allmänhet de mindre bemedlade, skall råka i vanrykte

och sålunda tilläfventyrs i en framtid helt och hållet gå under.

Ett ganska stort antal hjelpkassor hafva ock haft allenast en helt kort

tillvaro. Så gifver arbetareförsäkringskomiténs statistik vid handen att

ej mindre än 258 kassor, till största delen grundade under 1860- och

1870-talen, måst före slutet af år 1884 upphöra med sin verksamhet.

Bland bristfälligheter hos sjukkassorna påpekar komitén att antalet

medlemmar i sjukkassorna ofta är helt ringa, till följd hvaraf sådana

kassor varda allt för mycket beroende af tillfälligheter; att: medlemsafgifterna

mången gång bestämmas allt för låga och till lika belopp

vid hvilken ålder inträde än vinnes; att åtskilliga kassor äro afsedda

att utöfver sjuk- och begrafningshjelp äfven lemna ålderdomsunderstöd,

pensioner åt efterlefvande enkor m. m., oaktadt dessa små föreningar

naturligtvis icke mäkta att rätt handhafva flera sådana olika grenar af

försäkringar, hvilka ofta måste grundas på ganska invecklade beräk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.

ningar; att kassornas, medel icke äro på betryggande sätt placerade;

samt att räkenskapsföringen ofta är mindre noggrann och korrekt.

Om man på grund af hvad ofvan anförts icke kan undgå att finna

dels att sjukkasseväsendet icke på långt när vunnit den utsträckning

man kunde önska, och dels att det äfven i öfrigt lider af åtskilliga

bristfälligheter, kan man dock, såsom komitén yttrar, ej annat än i

detsamma erkänna ett vackert och lofvande resultat af de små krafternas

frivilliga sammanslutning och har ej anledning att betvifla, det

denna frivilliga verksamhet, om den erhålier rättsligt stöd af lagstiftningen

och ekonomisk uppmuntran af det allmänna, skall ernå en i det

hela tillfredsställande utveckling.

I flera främmande länder hafva hjelpkassor sedan ganska lång tid tillbaka

vant föremål för lagstiftningens uppmärksamhet; och man har der

sökt att på ett betryggande sätt ordna kassornas och medlemmarnes rättsliga

ställning samt att i öfrigt lemna kassorna det stöd från det offentligas

sida, hvaraf de genom sin för hela samhället gagneliga verksamhet,

hufvudsakligen bland de mindre bemedlade, ansetts vara förtjenta.

I England, Frankrike och åtskilliga andra länder finnas sålunda

lagar, som bereda de sjukkassor, hvilka vilja ställa sig under lagen,

vissa mer eller mindre omfattande förmåner; ''och särskildt i Frankrike

utgå dessutom till dem betydande understöd af statsmedel.

I Tyskland och Österrike har man för arbetare i vissa yrken infart

en obligatorisk sjukförsäkring, som skall meddelas i kassor, upprättade

antingen af vederbörande kommuner, af de försakringspligtige

arbetarne sjelfve eller af deras arbetsgivare.

Under det att arbetareförsäkringskomitén beträffande arbetares olycksfallsförsäkring

föreslagit att, densamma borde blifva obligatorisk, har komitén

deremot ansett att sjukförsäkringen borde ordnas på frivillighetens

grund.. Komitén har såsom skäl derför åberopat, bland andra, det att, om ock

med sjukförsäkringen är, hvad arbetarne beträffar, afseclt att understödja

dem under den tid, då olycksfallsförsäkringen lemnar dem utan bistånd,

nemligen under den så kallade väntetiden, komitén likväl deri icke funne

någon anledning att gorå sjukförsäkringen obligatorisk vid det förhållande

att väntetiden enligt komiténs förslag rörande olycksfallsförsäkring

föreslagits så . kort som till fjorton dagar. Då jag, lika med komitén, anser

att det för sjukkasseväsendets förkofran i vårt land är af vigt att lagstiftningen

och det allmänna dertill lemna sitt stöd, finner äfven jag

mig, oaktadt, enligt det af Eders Kongl. Maj:t denna dag godkända

förslag till lag om försäkring för olycksfall i arbete, väntetiden skulle

s. 5 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.

5

komma att utsträckas till sextio dagar, likväl på öfriga af komitén anförda

skäl, i afseende å h vilka jag tillåter mig hänvisa till komiténs betänkande

(sid. 35), icke böra frånträda komiténs förslag om sjukförsäkringens

ordnande på frivillighetens grund och detta så mycket hellre

som det stora flertalet af de redan befintliga sjukkassorna lemnar understöd

under ofvanberörda, nu till sextio dagar föreslagna väntetid.

I de yttranden, som kommerskollegium i frågan inhemtat, och

hvilka finnas dess underdåniga utlåtande bilagda, erkännes ock allmänt

behöfligheten af en lagstiftning å ifrågavarande område. Särskildt hafva

några af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande framhållit vigten häraf

under erinran, dels att, efter hvad en långvarig erfarenhet gifvit vid

handen, flera sjukkassor måst upphöra med sin välsignelsebringande

verksamhet på grund af bristfälligheter i organisation och reglementen,

dels att hjelpkassorna hittills icke haft någon erkänd rättslig ställning,

hvilket medfört svårigheter för dem att annorledes än förlikningsvis

reglera uppkomna tvister, dels ock att det läge i det allmännas intresse

att till fattigvårdstungans minskande understödja sjukkassorna, men att

såsom ett vilkor för ett dylikt understöd borde fordras det kassorna

ordnade sin verksamhet på ett behörigt sätt och så betryggande som

möjligt.

i yttrandena förekomma helt få uttalanden till förmån för en obligatorisk

sjukförsäkring. Man synes alltså kunna antaga att obligatoriska

sjukkassor icke skulle hafva att påräkna det stöd i den allmänna uppfattningen,

isynnerhet hos den samhällsklass, frågan närmast rörer, som

för en lagstadgad sjukförsäkrings genomförande vore af nöden.

Deremot uttalade det för behandling af Eders Kongl. Maj:ts proposition

om försäkring för olycksfall i arbetet vid nästlidna års riksdag

tillsatta särskilda utskott, i sammanhang dermed att utskottet förordade

eu utsträckning af den äfven då till sextio dagar föreslagna väntetiden

vid den obligatoriska olycksfallsförsäkringen, att genom lag

borde föreskrifvas anordnandet af sjukkassor vid industriela inrättningar

eller rörelser. Det torde väl emellertid knappast låta sig göra

att utan åtskilliga olägenheter anknyta obligatoriska sjukkassor allenast

till vissa industriela rörelser; och det ändamål, man med eu

dylik föreskrift afsåge att vinna, torde möjligen kunna, åtminstone

till någon del, ernås på annat sätt, hvarom jag får tillfälle vidare yttra

mig vid behandling af frågan om beredande af anslag utaf allmänna

medel till sjukkasseväsendets befrämjande.

I likhet med arbetareförsäkringskomitén håller jag följaktligen före

att lagstiftningen i förevarande ämne icke bör afse annat än att åt de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.

hjelpkassor, Indika frivilligt ställa sig under offentlig kontroll samt underkasta

sig i lag faststälda regler, bereda en af lagen erkänd rättslig

ställning och vissa andra förmåner.

Arbetareförsäkringskomiténs lagförslag upptager två slag af sjukkassor,

benämnda »inregistrerade» och »erkända», Indika, om de önskade

och uppfylde derför stadgade vilkor, skulle ega ställa sig under lagen

och sålunda åtnjuta de fördelar lagen medgäfve. Båda slagen af sjukkassor

skulle hafva en styrelse af minst tre svenske undersåtar samt

stadgar, innehållande bestämmelser i vissa angifna afseenden, ej hafva

andra hufvudsakliga ändamål för sin verksamhet än utdelande af understöd

vid sjukdomsfall och begrafningshjelp, samt vara underkastade årliga

revisioner och skyldighet att aflemna statistiska uppgifter om

sin verksamhet; hvarjemte för båda slagen af kassor skulle gälla att,

om de vore upprättade i samband med förening, som afsåge andra

ändamål än sjuk- och begrafningshjelp, särskilda stadgar skulle vara

för kassan uppgjorda och dess medel särskildt förvaltas.

Båda slagen af kassor skulle åtnjuta följande förmåner:

rättighet att i sitt namn sluta aftal, mottaga gåfvor och testamenten

samt kära och svara inför domstol,

frihet från bevillning och stämpelafgift,

rättighet att afgiftsfritt tillhandahållas meddelanden och beslut af

riksförsäkringsanstalten rörande kassan, samt

rätt till årsstämning vid kassans upplösning;

hvarförutom i afseende å båda slagen af kassor skulle gälla

att sjukkassans ledamöter icke vore personligen ansvarige för kassans

förbindelser, der icke sådant blifvit särskildt utfäst,

samt att understöd från sjukkassa icke finge tagas i mät och ej

kunde med laga verkan öfverlåtas.

De af komitén föreslagna särskilda bestämmelser för de båda olika

slagen af sjukkassor, hvarigenom dessa således skulle skiljas från hvarandra,

äro hufvudsakligast följande:

i afseende å inregistrerade sjukkassor:

att, om inregistrerad sjukkassa bestode af femtio medlemmar eller

flere, den skulle1 ega att af statsmedel i ärligt förvaltningsbidrag uppbära

femtio kronor; och

i afseende å erkända sjukkassor:

att afgifterna till erkänd sjukkassa skulle vara beräknade efter försäkringstekniska

grunder, med skyldighet för sjukkassan, om den hade

fasta premier, att bilda försäkringsfond, och att, om den ej bildade

s. 7 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.

7

försäkringsfond, hafva afgifterna så ordnade, att de med medlemmarnes

stigande ålder höjdes;

att öfverskott i första rummet skulle afsättas till reservfond och

endast under vissa angifna vilkor på annat sätt disponeras;

att erkänd sjukkassa ej finge förr, än antalet af dess medlemmar

uppginge till etthundrafemtio, träda i verksamhet, derest icke riksförsäkringsanstalten

under vissa i lagen angifna betingelser eftergåfve

detta vilkor;

att en person icke samtidigt finge vara medlem af flera erkända

sjukkassor;

att medlem ej finge uteslutas på vissa angifna grunder;

att, om medlem i följd af ombyte af anställning eller afflyttning

från orten måste utgå ur erkänd sjukkassa, han under vissa förhållanden

skulle ega rätt inträda i annan erkänd sjukkassa, eller, om han det

ej gjorde, ega uppbära viss del af sin andel i försäkringsfonden;

att begrafningshjelp ej skulle få utdelas med högre belopp än tvåhundra

kronor;

att rätt till understöd från kassan ej finge inträda förr än med

sjunde veckan efter det medlemskap vunnits;

att, derest medlem icke på kassans bekostnad intoges å sjukvårdsanstalt,

sjukunderstöd skulle utgå i penningar med minst SO öre för dag

från och med fjerde dagen efter sjukdomens början; samt

att kassan skulle ega att af statsmedel uppbära i årligt förvaltningsbidrag

etthundrafemtio kronor och, om den icke utdelade högre

sjukhjelp i penningar än två kronor femtio öre för dag, derjemte erhålla

ett årligt understöd af en krona femtio öre för hvarje vid kalenderårets

ingång i kassan befintlig medlem.

Åf de bestämmelser, som sålunda ur förslaget angifvits, framgår

att de erkända sjukkassorna, utom de! att de skulle ordna sin verk:

samhet efter försäkringstekniska grunder, skilja sig från de inregistrerade

bland annat äfven derutinnan, att inga särskilda bestämmelser

föreslagits beträffande deri sjuk- eller begrafningshjelp, som skulle utgå

från de senare, under det att i fråga om de erkända närmare föreskrifter

i berörda afseende!! lemnats; att sjukhjelpen i de inregistrerade kassorna

skulle kunna bestå endast i fri läkarevård och medicin, hvaremot i de

erkända penningehjelp föreskrifvits såsom i regel obligatorisk; att någon

samverkan icke påbjudits mellan de inregistrerade, men väl i vissa fåll

mellan de erkända; att en person skulle kunna vara försäkrad i flera

inregistrerade, men endast i en erkänd sjukkassa; samt att de erkända

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.

kassorna skulle hafva rätt till större understöd af statsmedel än de inregistrerade.

Beträffande sjukkassornas fördelning i inregistrerade och erkända

hafva sex af de sju ledamöter, som i högsta domstolen deltagit i lagförslagets

granskning, anfört följande:

»Enligt förslaget skall lagen allenast afse de sjukkassor, som frivilligt

ställa sig under densamma, och dessa skola härigenom beredas dels en

rättsligt ordnad ställning, dels ock vissa förmåner af ekonomisk natur.

I förra hänseendet är någon egentlig skilnad icke gjord mellan de tvenne

olika slag af sjukkassor, »inregistrerade» och »erkända», som förslaget

upptager, utan består skilnaden hufvudsakligen deri, att de erkända

sjukkassorna, vid Indika afgifterna skola vara beräknade efter försäkringstekniska

grunder, erhålla ett större förvaltningsbidrag än de inregistrerade

äfvensom i vissa fall årliga understöd derutöfver.

Då emellertid dylika större ekonomiska förmåner böra kunna inrymmas

åt de sjukkassor, Indika ordnat sin verksamhet på försäkringsteknisk

grund, utan att dessa i öfrigt göras till föremål för särskilda

lagbestämmelser, och sådana lagstadganden icke i och för sig synas

vara af nöden för ifrågavarande sjukkassor, likasom de icke heller lära

förekomma i den hithörande lagstiftningen i utlandet, torde giltigt skäl

saknas att, på sätt förslaget innehåller, i lagen upptaga tvenne olika

slag af sjukkassor.

Hvad beträffar lagförslagets särskilda föreskrifter angående erkända

sjukkassor eller sådana, der afgifterna äro beräknade efter försäkringstekniska

grunder, må erinras att, om kassorna, på sätt förslaget medgifver,

bestämma afgifterna så, att de höjas med medlems stigande

ålder, detta icke torde innebära någon så tjenlig och ändamålsenlig

anordning, att densamma bör af lagstiftningen särskild!: framhållas och

uppmuntras; att det för öfrigt icke finnes angifvet huru afgifterna eljest

skola vara bestämda för att anses beräknade efter försäkringstekniska

grunder; samt att det väl i allmänhet torde möta stora svårigheter att uppgöra

dylika grunder för lokala föreningar af den ringa omfattning sjukkassor

vanligen ega, helst medlemmarne ofta tillhöra olika yrken, hvarjemte,

äfven om detta vore möjligt, kassornas inrättande efter sådana

grunder måste göra förvaltningen mera invecklad, än att den väl egnar

sig för personer tillhörande kroppsarbetarnes klass, för hvilka sjukkassorna

egentligen äro afsedda, och hvilka hufvudsakligen i dem

taga del.

De stadganden, lagförslaget vidare i §§ 26 och 27 innehåller om

skyldighet för en erkänd sjukkassa att i vissa fall mottaga medlemmar

s. 9 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.

9

från eu annan dylik kassa äfvensom om rätt för medlem, som utgår

ur erkänd sjukkassa utan att inträda i annan sådan, att uppbära större

delen af sin andel i befintlig försäkringsfond, synas, äfven om de stå

i samband med de försäkringstekniska grunderna för ifrågavarande

sjukkassor, likväl kunna medföra ett alltför stort intrång i kassornas

ställning . oeh verksamhet samt äfven innebära fara för deras bestånd.

Ofriga bestämmelser, som lagförslaget innehåller angående sjukkassor,

der afgifterna äro beräknade efter försäkringstekniska grunder,

torde vara af beskaffenhet att, der de böra i lagen bibehållas, kunna

och höra gälla samtliga der afsedda sjukkassor».

Likaledes har i flera af de yttranden, som från andra håll öfver

förslaget inkommit, blifvit framhållet att det icke vore behöflig^ eller

lämpligt att i lagen upptaga särskilda bestämmelser för olika slag af

sjukkassor; att de kassor, der afgifterna, på sätt förslaget om erkända

sjukkassor föreskrefve, skulle vara beräknade efter försäkringstekniska

grunder, svårligen kunde upprättas och förvaltas af personer, tillhörande

kroppsarbetarnes klass; samt att flera af de beträffande de erkända

sjukkassorna föreslagna stadganden i och för sig vore mindre ändamålsenliga,

isynnerhet de, som anginge medlems öfvergång från eu erkänd

sjukkassa till eu annan, samt förbud för en person att samtidigt tillhöra

mer än en sjukkassa.

Befogenheten af hvad sålunda blifvit mot förslagets hufvudgrunder

anmärkt synes mig svårligen kunna bestridas; och med anledning deraf

har arbetareförsäkringskomiténs förslag inom civildepartementet blifvit

i sådan riktning omarbetadt, att den i komiténs förslag gjorda fördelningen

af kassorna i två särskilda slag bortfallit. Dermed vill jag

ingalunda bestrida att det skulle vara till synnerligt gagn, om flere af

de utaf komitén föreslagna regler för erkända sjukkassor blefve af

kassorna i allmänhet antagna, men det synes mig, som om kassorna

endast småningom i mån af vunnen erfarenhet kunde blifva mogna

derför, och afj således dessa föreskrifter åtminstone till vissa delar

skulle kunna komma att måhända under längre tid finnas till

allenast på papperet utan motsvarighet i verkligheten.

Det inom civildepartementet upprättade förslaget till lag om sjukkassor

öfverensstämmer i hufvudsak med arbetareförsäkringskomiténs

förslag beträffande inregistrerade sjukkassor med de förändringar och

förtydliganden, hvilka föranledts af de inom högsta domstolen framställa

anmärkningar eller eljest ansetts lämpliga.

Angående förslagets särskilda föreskrifter tillåter jag mig i allmänhet

åberopa hvad komitén angående motsvarande bestämmelser i

Bih. till Rihd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 13 Saft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.

sitt förslag anfört äfvensom hänvisa till innehållet i högsta domstolens

hilagda protokoll samt får derutöfver allenast framhålla följande.

I stället för de af arbetareförsäkringskomitén föreslagna benämningarna

»inregistrerade» eller »erkända» sjukkassor har för de sjukkassor,

som i förslaget afses, upptagits benämningen registrerade sjukkassor,

såsom mera öfverensstämmande med eljest hos oss användt beteckuingssätt.

Bestämmelserna om det understöd, som bör af statsmedel tillkomma

sjukkassorna, hafva blifvit ur det nu uppgjorda förslaget uteslutna,

emedan desamma synas mig icke stå väl tillsammans med hvad en lag

åt civilrättslig natur bör innehålla, utan torde frågan om sådana bestämmelsers

meddelande böra i annan ordning behandlas. Likaså

hafva, i öfverensstämmelse med hvad högsta domstolens fleste ledamöter

anmärkt, de i komiténs förslag intagna bestämmelser om att

sjukkassorna skulle vara befriade från bevillning och stämpelafgift,

hvilka bestämmelser jag i sak anser vara lämpliga, ur förslaget uteslutits,

emedan jemväl dessa frågor behöfva en grundlagsenlig behandling

i helt annan ordning än den, som gäller i fråga om stiftande af

civillag.»

Departementschefen föredrog härefter det inom civildepartementet

upprättade förslaget och anförde i sammanhang dermed beträffande:

1 och 2 §§.

Enär syftet med lagen är och bör vara att densamma skall hafva

afseende endast å föreningar för inbördes hjelp, har detta i 1 § ansetts

böra uttryckligen framhållas, likasom ock att, för att registrering må

kunna vinnas, föreningen skall hafva antagit stadgar och utsett styrelse.

Härjemte har ansetts att lagen icke bör hafva tillämpning å föreningar

med helt ringa omfattning, och har det derför bestämts att

sjukkassa, för att blifva registrerad, skall bestå af minst tjugufem medlemmar.

3 §•

Då den granskning af en sjukkassas stadgar, som skall föregå beslutet

om kassans registrering, väl, på sätt från flera håll blifvit an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.

11

märkt, äfven bör afse, huruvida stadgarne öfverensstämma mod andra

laga föreskrifter än de i lagen om sjukkassorna upptagna, har här ett

tillägg i detta syfte skett.

För vinnande af snabbhet i expedierandet af riksförsäkringsanstaltens

beslut har det synts lämpligt föreskrifva att två exemplar af kassans

stadgar skola bifogas registreringsansökningen och att, om ansökningen

bifalles, ena exemplaret skall med påskrift om beviljad registrering

återställas till sjukkassan för att der vara att tillgå.

Att intaga kungörelser, som röra sjukkassorna, i svensk författningssamling

synes temligen obehöflig! Den offentlighet, man vill ernå,

vinnes antagligen kraftigare genom dylika meddelandens intagande i

allmänna tidningarna och tidning i orten. Skulle någon särskild sjukkassa

vinna allmännare omfattning, torde i allt fall hinder ej möta för

att få kungörelser om densamma intagna i författningssamlingen, om så

befinnes nödigt.

5 §•

Bland de bristfälligheter, arbetareförsäkringskomitén anmärkt hos

det nuvarande sjukkasseväsendet, är äfven den, att sjukkassorna i allmänhet

icke stå i någon samverkan med hvarandra, så att en person

vid ombyte af anställning eller vistelseort kan omedelbart öfvergå från

eu sjukkassa till annan. Beträffande de »erkända» sjukkassorna hade

komitén derför, såsom förut nämts, i 26 § af förslaget intagit föreskrifter

i ändamål att möjliggöra en dylik direkt öfvergång.

Det hade naturligtvis varit synnerligen önskvärdt, om några bestämmelser

i det af komitén sålunda angifna syfte kunnat i förslaget

införas, men så länge sjukkasseväsendet icke är obligatoriskt eller i

allmänhet bygdt på försäkringstekniska grunder med fasta premier,

fruktår jag att sådant icke låter sig göra. Derigenom uteslutes dock

icke möjligheten för kassorna att sins emellan träffa aftal i detta afseende.

Mot de af komitén i 26 § föreslagna föreskrifter har dessutom i

afgifna yttranden anmärkts att de skulle blifva särdeles svåra att

tillämpa och äfven kunna medföra fara för kassornas bestånd.

Under framhållande häraf hafva flere af högsta domstolens ledamöter

erinrat att det syfte, komitén med stadgandena i nyssnämnda §

afsett att vinna, eller att en person vid ombyte af anställning eller

vistelseort skulle kunna fortfara att på samma vilkor som tillförene vara

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.

sjukförsäkrad, äfven kunde ernås genom en föreskrift att medlem icke

finge uteslutas ur sjukkassa, derför att lian afflyttade från orten eller

ombytte anställning.

Det har emellertid icke synts mig lämpligt att i lagen införa någon

för sjukkassorna i förevarande afseende bindande bestämmelse, utan

torde det böra öfverlemnas åt kassorna sjelfva att i sina stadgar fritt

ordna hithörande förhållanden och i lagen allenast bestämmas, det

stadgarne skola innehålla föreskrift om, i hvilka fall medlem må ur

kassan uteslutas, samt om påföljden af en sådan uteslutning. Härigenom

böra för en hvar, som ingår i sjukkassan, vilkoren för hans fortsatta

medlemskap deri blifva fullt kända, och han ega tillfälle att afgöra,

om lian vill underkasta sig dessa vilkor eller icke. Enligt hvad

upplyst är innehålla ock flera af de nuvarande sjukkassornas reglementen

att medlem, som afflyttar från orten, i allt fall eger att, om

han så vill, i kassan qvarstå.

6 §•

På de af flere ledamöter inom högsta domstolen anförda skäl har

jag ansett det i arbetareförsäkringskomiténs förslag innehållna medgifvandet

till utdelande bland sjukkassans medlemmar af befintliga öfverskott

i kassan böra helt och hållet utgå.

För att icke kassornas egenskap att hufvudsakligen vara kassor för

sjukhjelp må förryckas, har här upptagits den af arbetareförsäkringskomitén

beträffande »erkända sjukkassor» föreslagna bestämmelsen, i

afseende å begrafningshjelpens storlek, eller att densamma ej må öfverstiga

två hundra kronor.

9 §•

Vid motsvarande § i arbetareförsäkringskomiténs förslag (§ 4) hafva

flere af högsta domstolens ledamöter erinrat att det borde åt riksförsäkringsanstalten

inrymmas befogenhet att, om och när den dertill funne

skäl, låta granska sjukkassas räkenskaper och öfriga handlingar. En föreskrift

i sådant syfte synes mig icke böra i lagen saknas och har derför

intagits i slutet af § 10. Den kontroll, som riksförsäkringsanstalten

derigenom eger utöfva, kan under vissa förhållanden ega betydelse.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.

13

14 §.

Till bestämmelserna derom, att beslut om registrerad sjukkassas

upplösning skall hos riksförsäkringsanstalten anmälas och genom dess

försorg offentligen kungöras, har i tredje mans intresse ansetts böra

läggas en föreskrift om att beslutet gent emot honom ej eger giltighet,

förr än det blifvit behörigen kungjordt.

Slutligen hemstälde departementschefen i underdånighet, på grund

af hvad han nu anfört, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att,

i enlighet med det inom civildepartementet utarbetade förslag, antaga

lag om sjukkassor.

Justitieråden Herslow och Westman åberopade hvad de i högsta

domstolen vid granskning af arbetareförsäkringskomiténs förslag'' i ämnet

yttrat.

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter behagade

Hans Maj :t Konungen bifalla hvad föredragande

departementschefen hemstält; och skulle till

följd häraf till Riksdagen aflåtas nådig proposition i

ämnet, af det innehåll bilagan vid detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo

E. K. Almqvist.

Bill. till Bibel. Prof. 1891. 1 Sand, 1 Afl. 13 liäft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 2SärU 1891:1 Särskilda TJtskotts (N-.o 2) Utlåtande [N:o 1] s. 2 i texten