Sök i Ratio Lex

Angående anvisande af medel till en riksförsäkringsanstalt och till sjukkasseväsendets befrämjande

1891-01-31 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1891:25, Angående anvisande af medel till en riksförsäkringsanstalt och till sjukkasseväsendets befrämjande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

1

N:o 25.

Kongl. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående anvisande

af medel till en riksförsäkringsanstalt och till sjukkasseväsendets

befrämjande; gifven Stockholms slott den 31

januari 1891.

Med åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver civilärenden,

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

dels, med godkännande af det i protokollet intagna förslag till stat

för en riksförsäkringsanstalt äfvensom af de vilkor och förbehåll, som

blifvit föreslagna för aflöningsförmånernas åtnjutande, medgifva att af

de statsmedel, som till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande blifvit eller blifva afsätta, må

användas ett belopp af 41,000 kronor till bestridande af kostnaderna

för riksförsäkringsanstalten under år 1892;

dels ock ytterligare medgifva att af enahanda medel må användas

det till omkring 59,000 kronor beräknade belopp, som erfordras till

sjukkasseväsendets befrämjande under år 1892 i enlighet med de i

statsrådsprotokollet angifna grunder.

Kongl. Maj:t, förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

V. L. Groll.

Bill. till Riksd. Prut. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 13 Käft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 25.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31 januari

1891.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,

herr Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

3: o.

Organisation Föredragande departementschefen statsrådet Groll anförde härefter:

af riks- J de förslag till lagar dels om försäkring för olycksfall i arbete

^amtalten. och dels om sjukkassor, hvilka förut i dag blifvit af Eders Kongl. Maj:t

godkända att läggas till grund för propositioners aflåtande i dessa

ämnen till Riksdagen, förutsättes att den centrala statsadministrationen,

som af lagarnes tillämpning komme att föranledas, skulle tillkomma

eu för hela riket gemensam anstalt, kallad riksförsäkringsanstalten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 25.

3

Beträffande organisationen af denna anstalt tillåter jag mig åberopa

följande, som till statsrådsprotokollet den 12 mars 1890 af mig i samma

fråga anfördes:

»Arbetareförsäkringskomitén bär upprättat ett särskild! förslag till

förordning angående den anstalt, som för försäkringens genomförande

skulle upprättas. Anstaltens organisation och sättet för ärendenas behandling

skulle, enligt förslaget, bestämmas af Kongl. Maj:t. Vid anstaltens

sida skulle ställas ett särskilt råd, bestående af ledamöterne

i den nämnd, som, enligt komiterades förslag till lag om försäkring

för olycksfall i arbetet, borde finnas för ersättningsfrågornas afgörande,

samt dessutom af aderton personer, utsedda för tre år i sänder, åtta

af Kongl. Maj:t och tio af Riksdagen; och skulle detta råd hafva till

åliggande, bland annat, att följa anstaltens verksamhet i dess olika

rigtningar.

Denna organisation är tydligtvis föreslagen under förutsättning att

anstalten äfven skulle få att ombesörja den af komiterade föreslagna

ålderdomsförsäkringen. Inskränkes anstaltens uppgift till en början

till allenast försäkring för olycksfall i arbetet, torde åt anstalten kunna

gifvas betydligt smärre dimensioner. Det ifrågasatta rådet synes mig

vid de frågor rörande olycksfallsförsäkring, riksförsäkringsanstalten får

att handlägga, alldeles obehöflig!. Hela olycksfallsförsäkringen krafvelej

större administration eller betydligare fackkunskaper, än att de

kunna förenas hos chefen och ledamöterne i ett embetsverk, organiserad!

med hänsyn till det ändamål, som är i fråga, nemligen att dels

handlägga olycksfallsförsäkringen enligt stadgade eller eljest antagna

regler, dels ock föreslå de åtgärder, som på grund af vunnen erfarenhet

kunna anses böra vidtagas för olycksfallsförsäkringens vidare befrämjande

och utveckling. Kommer sedermera ålderdomsförsäkringen till

stånd, torde emellertid ett sådant verk med någon omorganisation

kunna blifva lämpligt att äfven öfvertaga bestyret dermed, och sjukkasseväsendet

lärer utan svårighet kunna under dess verksamhetsområde

inbegripas.

Den ifrågavarande anstalten har jag tänkt mig böra bestå af en

af Kongl. Maj:t förordnad chef, benämnd öfverdirektör, samt 3 ledamöter,

benämnde försäkringsdirektörer, likaledes utsedde af Kongl. Maj:t,

vidare af en sekreterare, en registrator och en kamrerare, utsedde af

anstalten.

Beslutanderätten skulle utöfvas af chefen och minst 2 ledamöter,

åtminstone i alla frågor af större vigt, såsom vid afgifvande af underdåniga

utlåtanden, vid bestämmande af den farlighetsklass, hvartill en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 25.

rörelse skulle hänföras, samt vid fastställande af försäkringsafgifter

och ersättningsbelopp m. in. dylikt. Protokoll, hvilket endast borde

ifrågakomma i händelse af skiljaktiga meningar eller andra särskilda

anledningar, skulle föras af sekreteraren, som jemväl borde hafva till

åliggande att biträda ledamöterne med expeditioners uppsättande. Ledamöterne

åter skulle enligt fördelning dem emellan bereda och föredraga

ärendena samt deltaga i besluten och öfvervaka, att expeditionerna

blefve behörigen affattade. Registratorn skulle hufvudsakligast föra

diarium öfver inkommande ärenden samt tillika bestrida arkivariegöromålen.

Kamreraren skulle hafva till åliggande att mottaga och bokföra

inkommande afgifter samt afsända penningeremissor med mera

dylikt. Den egentliga penningeförvaltningen, det vill säga utlåningen

af de fonder, som bildas, föreställer jag mig dock böra förläggas till

statskontoret.»

På grund häraf och med ledning af hvad i öfrigt berörda den 12

mars 1890 i ämnet anfördes, har i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

den stat, som förelädes 1890 års riksdag, af mig upprättats följande

förslag till

Stat

för

Riksförsäkringsanstaltcn.

Lön.

Tjenst-

Summa

gorings-

penningar.

kronor.

Öfverdirektören och chefen...............

5,000

2,000

7,000

1 försäkringsdirektör........................

3,000

1,500

4,500

2 forsäkringsdirektörer.....................

6,000

3,000

9,000

Efter fem år kan lönen höjas

med 500 kronor och efter

Sekreteraren .................................

1,800

1,200

3,000

10 år med ytterligare 500

Kegistratorn..................................

1,800

1,200

3,000

kronor

Kamreraren....................................

1,800

1,200

3,000

-''Efter fem år kan lönen höjas

1 vaktmästare...............................

1 d:o .................................

500

500

300

800

v med 100 kronor; och skall,

/ om vaktmästaren i sådan egen- '' skap åtnjuter fri bostad, lönen

300

800

Till juridiskt biträde, vikariatsersätt-

minskas med 150 kronor.

ning, extra biträden med mera dylikt

—

—

9,900

■ Summa kronor

41,000

och torde, i likhet med hvad vanligen plägar ske, följande vilkor och

förbehåll böra meddelas för aflöningarnes åtnjutande, nemligen:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25,

5

att embets- eller tjensteman vid riksförsäkringsanstalten'' skall vara

underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i

åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af

anstalten eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, äfvensom, derest

i en framtid verkets ställning inom förvaltningen så förändras, att

anstalten ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk anses, vara

förpligtad att med bibehållande af den tjenstegrad och aflöning, han

innehar, efter den nya arbetsordningen sköta de med tjensten förenade

göromål;

att med embete eller tjenst i riksförsäkringsanstalten icke må förenas

annan tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller

annan tjenstebefattning, med mindre den befinnes icke vara hinderlig

för fullgörandet af tjenstgöringen i verket;

att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar få

uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort

eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit från

tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära

hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag

helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan

förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar,

afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller

eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras i följd af embetsresor

eller för beredande af semester tjensteman af lägre grad skall vara

skyldig att, om han förordnas till högre befattning inom verket, densamma,

mot åtnjutande i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna

tjenstgöringspenningar, men eljest af deremot svarande belopp

i stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än

tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af tjenst i samma lönegrad är medgifven, tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren

mer än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt sin

egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst, dock att

härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester,

och för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem

år på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena som den

andra förhöjningen angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 25.

Åtgärder till

befrämjande

af sjulikas seväsendet.

förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade

tjensteåldern blifvit uppnådd;

att öfverdirektören och chefen skall, då han uppnått 65 lefnadsoch

minst 30 tjenstår, samt annan embets- eller tjensteman, då han

uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med

oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjensten

afgå, Kongl. Maj:t eller riksförsäkringsanstalten, der det tillkommer

denna att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå,

derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten

på tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig i

densamma qvarstå; samt

att semester må, när sådant utan hinder för göromålens behöriga

gång kan ega rum, åtnjutas af chefen och ledamöterne under en och

en half månad samt af sekreteraren, registratorn och kamreraren en

månad årligen.

Såsom jag förut i dag i sammanhang med föredragningen af arbetareförsäkringskomiténs

förslag till lag om sjukkassor haft tillfälle

framhålla, torde det för sjukkasseväsendets utveckling icke ensamt vara

tillfyllest att sjukkassornas och deras medlemmars rättsliga ställning

erhåller stöd af uttryckliga, i lag meddelade bestämmelser — hvilket

afses med det af Eders Kongl. Maj:t i dag godkända lagförslag om

sjukkassor — utan derutöfver torde jemväl erfordras att kassorna beredes,

jemte frihet från bevillning och stämpelafgift, äfven något understöd

från det allmännas sida till bestridande af kostnaden för deras

förvaltning, hvarigenom de kunna uppmuntras till att inrätta sig efter

sjukkasselagens stadgande]] och underkasta sig de förpligtelse^ som

deri dem åläggas.

Arbetareförsäkringskomitén hade föreslagit att inregistrerad sjukkassa

med minst 50 medlemmar skulle erhålla i årligt förvaltningsbidrag

50 kronor samt att erkänd sjukkassa med i regel minst 150 medlemmar

skulle årligen bekomma dels i förvaltningsbidrag 150 kronor,

dels ock, om den icke utdelade högre sjukhjelp i penningar än 2 kronor

50 öre, ett ytterligare understöd af 1 krona 50 öre för hvarje vid

kalenderårets ingång i kassan befintlig medlem. Samtliga dessa belopp

skulle utgå af statsmedel. Komitén yttrar i fråga härom vidare:

»H vilka utgifter de sålunda föreslagna bidragen skulle komma att

åsamka statsverket, låter sig icke på förhand beräknas, men de stiga

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 25.

7

sannolikt icke till några särdeles afsevärda belopp. Antager man att

hälften så många sjukkassor, som enligt komiténs statistiska redogörelse

voro kända vid 1884 års slut, blefve antingen inregistrerade

eller erkända, skulle antalet sådana kassor blifva i rundt tal 500.

Tänker man sig, att af dem 100 blefve erkända och öfriga 400

läte sig inregistreras, samt att medlemsantalet i hvar oclj en af de

senare utgjorde öfver 50 och i hvar och en af de erkända 200, skulle

statens årliga utgift för nu ifrågavarande ändamål belöpa sig för 400

inregistrerade kassor till 20,000 kronor och för 100 erkända kassor

till 15,000 kronor i förvaltningsbidrag samt till 30,000 kronor, utgående

på grund af medlemsantalet. Sammanlagda skulle på detta sätt utgifterna

för år komma att utgöra 65,000 kronor.

Endast efter hand lärer emellertid något större antal sjukkassor

låta sig inregistreras eller söka statens erkännande, hvadan det här

föreslagna statsbidraget först längre fram i tiden torde komma att i

nämnvärd mån tagas i anspråk.»

I det af Eders Kongl. Maj:t denna dag godkända förslaget till lag

om sjukkassor är ingen åtskilnad gjord mellan inregistrerade och erkända

sådana, utan alla, som registreras, blifva ock dermed likstälda i

fråga om de rättigheter och skyldigheter, som enligt lagförslaget tillkomma

registrerade kassor. Att vid sådant förhållande, då medlemsantalet

i kassorna betydligt varierar, bestämma statsbidraget till enahanda

belopp för dem alla synes mindre lämpligt. Å ena sidan torde

vara uppenbart att ju mindre till ledamotsantalet en kassa är, desto

större betydelse för densamma har i allmänhet statsbidraget. Men å

andra sidan ligger det en viss vigt uppå att ej genom att allt för

mycket uppmuntra de små kassorna motverka uppkomsten af kassor

med något större antal medlemmar. I all försäkringsrörelse är det för

delegarne fördelaktigt, om skadorna kunna fördelas på ett större flertal,

enär de derigenom blifva mindre tryckande. Dock är att märka

att, i samma mån delegarnes antal uppnår en högre siffra, kassans behof

af bidrag från staten till förvaltningskostnaden i viss grad minskas.

Med hänsyn till dessa nu berörda förhållanden synes mig derför

att statsunderstödet för de mindre kassorna bör sättas proportionsvis

högre än för de större; och föreställer jag mig det vara lämpligt att

registrerade kassor må åtnjuta understöd, äfven om medlemmarnes antal

icke uppgår till 50.

Lagförslaget om sjukkassor är icke, såsom förslaget till lag om

försäkring för olycksfall i arbete, inskränkt till hufvudsakligast arbetare,

men i allmänhet torde dock de, _ som genom inträde i sjukkassor söka

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

värja sig för de ekonomiska följderna af inträffande sjukdom, vara att

hänföra till nämnda klass af medborgare. Vid sådant förhållande och

då den väntetid, som i lagförslaget om olycksfallsförsäkring är stadgad,

bestämts till sextio dagar med hänsyn, bland annat, dertill att sjukkasseväsendet

borde kunna under åtminstone större delen af denna tid

träda hjelpande emellan, torde, såsom vilkor för att sjukkassorna skola

erhålla statsunderstöd, böra stadgas att de, i händelse medlem träffas

af olycksfall i arbete, skola vara skyldiga att bidraga med sjukhjelp

under viss tid af de första sextio dagarne efter olycksfallet.

Af arbetareförsäkringskomiténs statistik (III, 6) framgår att sjukkassorna

i allmänhet lemna understöd åt sina medlemmar under minst

nio veckor samt från och med åttonde dagen efter sjukdomens början.

Följaktligen torde den tid, en sjukkassa skall vara skyldig att under

de första sextio dagarne efter inträffadt olycksfall meddela sjukhjelp för

att komma i åtnjutande af statsunderstöd, kunna bestämmas till åtminstone

femtiotre dagar.

Det är ovisst, huruvida för närvarande i vårt land tinnes någon

enda sjukkassa af beskaffenhet att kunna anses bygd på nöjaktiga försäkringstekniska

grunder, men gifvet är att det skulle lända till sjukkasseväsendets

befrämjande, om sjukkassorna, i den mån sådant kunde

ske, inrättade sig efter sådana grunder. För att uppmuntra härtill

torde dylika kassor böra tillförsäkras större understöd än andra.

Med hänsyn till hvad jag nu anfört, synes mig att följande grunder

böra stadgas i afseende å sjukkassas rätt till statsunderstöd:

l:o. Sjukkassan skall vara registrerad hos riksförsäkringsanstalten

i enlighet med lagen om sjukkassor;

2:o. Sjukkassans stadgar skola innehålla bestämmelser, enligt hvilka

medlem, som varder skadad till följd af olycksfall i arbete, eger att,

så länge hans arbetsförmåga till följd af skadan i väsentlig mån är

minskad, åtnjuta understöd af sjukkassan under minst femtiotre af de

första sextio dagarne efter olycksfallet;

3:o. Statsunderstödet skall för år utgå i förhållande till det antal

afgiftspligtige medlemmar, sjukkassan under nästföregående året städse

haft,

med 1 krona för hvarje medlem till och med 50,

och med 50 öre för hvarje medlem derutöfver,

dock ej för något år med sammanlagdt högre belopp än 150

kronor;

skolande, i händelse medlemmarnes afgifter till sjukkassan äro beräknade

efter försäkringstekniska grunder, som riksförsäkringsanstalten

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

9

finner nöjaktiga, statsunderstödet utgå med dubbla beloppet af hvad

sjukkassan eljest skulle ega åtnjuta.

1 fråga om beloppet af det statsanslag, som för bestridande af

bidragen till sjukkasseväsendets befrämjande erfordras, är det ganska

vanskligt att uppställa någon fullt tillförlitlig beräkning, dock torde

man med temlig visshet kunna antaga att beloppet ej kan komma att

under närmaste åren öfverskrida 59,000 kronor. Det torde derför för

framtiden böra å riksstaten under sjette hufvudtitelns ordinarie anslag

uppföras till sjukkasseväsendets befrämjande ett förslagsanslag till nyssnämnda

belopp, 59,000 kronor.

Emellertid lärer sådant redan för år 1892 icke behöfva ifrågakomma,

emedan nästlidne Riksdag, på framställning af Eders Kongl.

Maj:t, af statsmedel afsatt till underlättande af åtgärder för arbetares

olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande sammanlagdt 100,000

kronor och enahanda afsättning äfven detta år ifrågasatts i den till

innevarande riksdag aflåtna statsverksproposition. För år 1892 böra

följaktligen dessa medel kunna uti ifrågavarande afseende anlitas.

Af nämnda medel böra äfven kunna bestridas de till 41,000 kronor

beräknade kostnaderna för år 1892 för riksförsäkringsanstalten, hvilken

sedermera torde böra uppföras å ordinarie stat.

På grund af hvad sålunda anförts tillstyrker jag i underdånighet

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels, med godkännande af ofvan intagna förslag till stat för en

riksförsäkringsanstalt äfvensom af de vilkor och förbehåll, som blifvit

föreslagna för aflöningsförmånernas åtnjutande, medgifva att af de statsmedel,

som till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande blifvit eller blifva afsätta, må användas

ett belopp af 41,000 kronor till bestridande af kostnaderna för riksförsäkringsanstalten

under år 1892;

dels ock ytterligare medgifva att af enahanda medel må användas

det till omkring 59,000 kronor beräknade belopp, som erfordras till

sjukkasseväsendets befrämjande under år 1892 i enlighet med ofvan

angifna grunder.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

tillstyrkt och deri Statsrådets öfrige ledamöter inBih.

Ull Riltsd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 13 Raft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 25.

stämde, behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla

och förordnade att proposition härom skulle till Riksdagen

aflåtas af innehåll bilagan till detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo:

E. K. Almqvist.

Stockholm, K. L. Beckman, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 2SärU 1891:1 Särskilda TJtskotts (N-.o 2) Utlåtande [N:o 1] s. 2 i texten