Sök i Ratio Lex

Angående låneunderstöd för anläggning af jernväg mellan Hernösand och Sollefteå

1891-01-31 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1891:29, Angående låneunderstöd för anläggning af jernväg mellan Hernösand och Sollefteå

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

9

N:o 29.

Kong!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående låneunderstöd

för anläggning af jernväg mellan Hernösand

och Sollefteå; gifven Stockholms slott den 31 januari 1891.

Med åberopande af bilagda protokoll öfver civilärenden för denna

dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att bevilja och ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af

två millioner trehundrafemtio tusen kronor, att anvisas såsom lån åt

Iiernösand—Sollefteå jernvägsaktiebolag och utgå med ena hälften

under år 1892 och med andra hälften under år 1893, under de

vilkor och bestämmelser, som för understödjande af enskilda jern vägsanläggningar

blifvit af 1886 års riksdag faststälda eller vid innevarande

riksdag kunna varda stadgade, dock att, derest det styrkes att staden

Hernösand åtagit sig att ansvara för gäldande af ränta och amortering

å ett lån till belopp af sexhundra tusen kronor, som bolaget utöfver

det ifrågasatta statslånet ämnar för jernvägsanläggniugen upptaga, i

stället för stadgandet i 3:e punkten af berörda, vid 1886 års riksdag

meddelade vilkor och bestämmelser må för nu ifrågavarande jernvägsanläggning

föreskrifvas att bolaget, för att erhålla statsunderstödet,

skall vara skyldigt att hos Kongl. Maj:t styrka att det förfogar

öfver ett kapital, som jemte statslånet är fullt tillräckligt för jernvägsanläggningens

utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag innehålla

och hvaraf minst en million sjuhundrafemtio tusen kronor böra

utgöras af tecknadt eller inbetaldt aktiebelopp eller eljest utan återbetalningsskyldighet

lemnadt tillskott till jernvägsanläggningens utförande.

Bill. till Riksd. Prat. 1891. 1 Samt. 1 A/d. 15 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR,

V. L. Groll.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

11

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31 januari

1891.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,

herr Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkeritielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

ll:o.

Departementschefen statsrådet Groll anförde derefter:

Den 4 maj 1888 beviljade Eders Kongl. Maj:t landshöfdingen

in. in. G. Röding, Herman Wåhlander med flere koncession å anläggning

af jernväg af 1,435 meters spårvidd från Hernösand till Sollefteå

med sammanslutning till norra stambanans station å sistnämnda ort,

och faststälde Eders Kongl. Maj:t i sammanhang dermed en af kaptenen

i väg- och vattenbyggnadskorpsen C. G. Borgström upprättad plan för

berörda jernvägsanläggning, dock med undantag för den del af banan,

som ligger inom ett afstånd af fyra kilometer från Sollefteå stations

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

östra ändpunkt, för hvilken bansträcka särskild plan borde framdeles

underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning och godkännande. Uti det

till planen börande kostnadsförslag beräknades jernvägsanläggningen,

hvilken skulle få en längd af 98,83 kilometer, komma att med tillhörande

rullande materiel kosta 4,700,000 kronor, hvilken kostnad väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, som yttrat sig i ärendet, ansåg fullt tillräcklig

för arbetets utförande på föreslaget sätt i enlighet med de tekniska

bestämmelser, som tillämpades å stambanebyggnaden norr om Sollefteå.

I sammanhang med beviljande af koncessionen berättigades koncessionshafvarne

att öfverlåta densamma å inländskt bolag, som för banans

utförande kunde bildas före den 1 juli 1890.

Sedan för öfvertagande af koncessionen bildats ett bolag under

benämning Hernösand—Sollefteå jern vägsaktiebolag och Eders Kongl.

Ä£aj:t den 28 mars 1890 faststält ordning för detta bolag, har interimsstyrelsen

för bolaget uti en den 1 december 1890 till Eders Kongl.

Maj:t ingifven skrift — jemte anmälan att dels Vesternorrlands läns

landsting såsom understöd för utförande af jernvägen beviljat bolaget

ett bidrag af 100,000 kronor med vilkor att arbetet å jernvägsanläggningen

skulle vara börjadt före år 1892, dels Sollefteå kommun anslagit

ett belopp af 15,000 kronor såsom gåfva, dels ock kommuner, industriela

verk och enskilda personer tecknat aktier i bolaget för ett

belopp af 1,646,400 kronor — vidare andragit att afsigten både varit att,

sedan de belopp, som utöfver det tecknade aktiekapitalet samt de af

landstinget och Sollefteå kommun skänkta medlen erfordrades, erhållits

genom lån bos enskilda bankirfirmor, hvarom underhandlingar redan

inledts, omedelbart derefter börja arbetet å jernvägen, men att, då den

plötsligt inträdda räntestegringen och stagnationen i penningemarknaden

numera stängt alla utsigter att erhålla lån på enskild hand, enda

utvägen till förverkligande af ifrågavarande bibana syntes vara, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes, i likhet med hvad som egde rum år 1886

i fråga om Göteborg—Hallands jernvägsaktiebolag, hos Riksdagen äska

ett belopp, motsvarande halfva anläggningskostnaden, att såsom lån

utgå till Hernösand—Sollefteå jern vägsaktiebolag.

Till styrkande af önskvärdheten af ifrågavarande bibanas åstadkommande

har interimsstyrelsen vidare framhållit: att en ort af den

stora industriela betydelse som den, hvarigenom banan vore afsedd att

framdragas, icke utan att blifva utsatt för tillbakagång kunde i längden

undvara detta mäktiga kommunikationsmedel; att så väl för Hernösands

stad, sätet för länsstyrelsen, stiftsstyrelsen och en mängd andra officiela

inrättningar, som för länet i dess helhet äfvensom för stiftets öfriga

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 29.

13

delar en lättare och bättre kommunikation med Hernösand, än den nu

befintliga, vore af behofvet synnerligen påkallad; och att en bibana

emellan Hernösand och Sollefteå borde jemväl för staten blifva af väsentligt

gagn dels i strategiskt hänseende och dels till följd af den

ökade inkomst, som derigenom tillfördes stambanan.

Vidare har interimsstyrelsen åberopat vid ansökningen fogade statistiska

uppgifter rörande socknarne utefter den ifrågavarande banan

och i dess närmaste omgifning, äfvensom en af ingeniören Wilhelm

Wahren uppgjord trafikberäkning för banan.

I berörda statistiska uppgifter anföres hufvudsakligen: att den

bygd, af hvilken den föreslagna jernbanan närmast omgåfves och hvilken

bygd omfattade förutom Hernösands stad socknarne Säbrå, Högsjö,

Gudmundrå, Ytter-Lännäs, Dal, Torsåker, Boteå, Öfver-Lännäs, Sånga,

Multrå, Sollefteå, Stigsjö, Häggdånger, Hemsö, Nora, Bjertrå, Skog och

Styrnäs, redan nu vore tätare befolkad än vårt land i medeltal och att

folkmängden i allmänhet i Ångermanland befunne sig stadd i en långt

starkare tillväxt än inom landet annorstädes vore vanligt; att största

delen af nejdens befolkning vore samlad omkring Ångermanelfven,

alltså i jern vägens omedelbara närhet; att denna befolkning dessutom

vore i långt mera öfvervägande grad, än annars inom landet vore vanligt,

industriel, enär hela trakten uppefter elfven i följd af sin betydande

sågverksrörelse, hvilken inom landet öfverträffades endast af det

stora sågverksdistriktet omkring Sundsvall, vore eu fabriksbygd; att,

enligt hvad erfarenheten i vårt land visat, ingen industri förmådde

åstadkomma en sådan utveckling af jern vägstrafiken, som just sågverksrörelsen;

att skogarne i ofvannämnda nitton kommuner hade en omfattning

af mer än 200,000 hektar; att det öfriga Ångermanland ytterligare

egde en million hektar skog, och att ofantliga skogstrakter

äfven i de omgifvande landskapen sände sitt timmer till sågverken

vid Ångermanelfven; att ej mindre än en sjettedel af rikets hela utförsel

af plank och bräder samt trävaruhandelns öfriga hufvudartiklar under

femårsperioden 1881—1885 utförts från hamnarne i Ångermanland; att

denna rörelse långt ifrån att med åren aftaga tvärtom ökats; att Ångermanlands

trävaruutförsel af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Vesternorrlands län år 1883 ansetts i värde uppgå till ett tjugutal millioner

kronor, hvilket belopp motsvarade ända till en femtedel af rikets

hela trävaruexport och ungefär åtta procent af rikets utförsel i det

hela af alla dess produkter tillsammantagna; att enligt taxeringslängderna

år 1884 uti provinsen Ångermanland funnits ej mindre än 86 mera betydande

sågverk samt att af dem 55 st., taxerade till mer än 2Va

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

millioner kronor eller öfver 70 procent af taxeringsvärdet för provinsens

samtliga sågverk, vore belägna inom ifrågavarande nitton kommuner;

att från dessa kommuner år 1883 utförts nära 123,000 standards

trävaror eller sjuttiofem procent af hela provinsens trävaruutförsel; att

dessa kommuners sågverk för år 1884 taxerats till en inkomst af

1.370.000 kronor eller mera än hela den uppskattade inkomsten år 1888

af all »rörelse, yrke eller eljest» å hela landsbygden inom hvart och

ett af Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands, Skaraborgs och Vesterbottens

län; att åkerbruket inom merberörda nitton kommuner

äfven gjort så betydliga framsteg, att den uppodlade jorden sexfaldigats

sedan århundradets början, och att dessa kommuner på endast

16 procent af provinsens yta egde nära 40 procent af dess åkerjord;

att kreatursstocken inom samma kommuner utgjorde ungefär en tredjedel

af provinsens hela kreatursstock; att sjöfarten i Hernösand under

åren 1881—1885 uppgått- till öfver sextio procent af hufvudstadens;

samt att affärsrörelsens betydelse i dessa bygder ådagalades dels

deraf att från de fyra i trakten befintliga telegrafstationerna under år

1887 expedierats 50,530 telegram eller 115 telegram på hvarje hundratal

af befolkningen, under det att detta medeltal för hela riket endast

utgjort 26, dels ock deraf att uppbörden vid postanstalterna i orten

under sistnämnda år uppgått till 205 kronor för hvarje hundratal in1:>3-Tggarc

mot 133 kronor i medeltal för hela riket.

Uti förenämnda, utaf interimsstyrelsen åberopade trafikberäkning har,

med användande af de utaf utsedde komiterade uppgifna trafikmängder, med

fraktafgifter beräknade i ungefärlig öfverensstämmelse med statsbanans

tariffer och med driftkostnader upptagna efter jemförelse med hvad

såväl vid statsbanorna som vid enskilda banor i verkligheten utgifvits

för motsvarande poster, nettobehållniugen å jernvägen beräknats till

205.000 kronor, utgörande 4,36 procent af byggnadskostnaden, beräknad

till 4,700,000 kronor, eller till 4,i procent, om byggnadskostnaden med tilllägg

af räntor under byggnadstiden, kostnaden för penningars anskaffande

m. in. höjdes till 5,000,000 kronor. Vidare anföres i berörda

beräkning att, då sågtimret väl torde få anses vara bland de artiklar,

som helst och längst bibehölle sin gamla transportväg, eller vattenkommunikationen,

detsamma ej heller vid trafikberäkningarnas uppgörande

påräknats såsom transportföremål å den blifvande jernvägen i större

mängd, än den, som kunde förmodas blifva hopsamlad i skogarne vester

om och utmed banan, samt att, om emellertid äfven denna transportartikel

skulle utsina och icke komma jernvägen till godo, jernvägens

nettobehållning derigenom icke minskades med mer än ungefär eu pro
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

15

cent å anläggningskapitalet, enär, då denna tunga och skrymmande transportartikel

bortfölle, äfven tågens antal och dermed en motsvarande del

af driftkostnaden kunde förminskas. Med framhållande slutligen att, då

bolaget enligt 16 § i bolagsordningen vore pligtigt att, om för utförandet

af jernvägen statslån beviljades bolaget, inteckna bolagets jernväg

till säkerhet för statens fordran med förmånsrätt för samma fordran

framför hvarje annan fordran hos bolaget, statsverket icke kunde

komma att göra någon förlust genom att bevilja bolaget det ifrågasatta

lånet, samt att det i följd af det utaf landstinget vid dess bidrag fästade

vilkoret om tiden för arbetets påbörjande vore synnerligen önskvärdt,

om en del af lånebeloppet kunde utgå redan under innevarande år, har

inte rimsstyrelsen i underdånighet anhållit att Eders Kongl. Maj:t täcktes

i nådig proposition föreslå Riksdagen att bevilja och till Eders Kongl.

Maj:ts förfogande ställa ett belopp af 2,350,000 kronor att anvisas såsom

lån åt Hernösand—Sollefteå jernvägsaktiebolag och utgå med ena

hälften år 1891 och med andra hälften år 1892, på de vilkor, som redan

vore för dylika lån stadgade eller kunde komma att af Riksdagen

stadgas.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har uti den 18 december nästlidna

år öfver ansökningen afgifvet yttrande anfört att, då jernvägen

skulle icke allenast blifva till stort gagn för den genom sin trävaruindustri

betydande bygd, hvilken densamma skulle beröra, utan äfven

antagligen komma att betydligt öka såväl person- som godstrafiken å

statens jernvägar, anläggningen förty syntes vara förtjent att med statslån

hugnas, i följd hvaraf och då det uppgjorda kostnadsförslaget nu

mera, sedan prisen å materialier och arbete stigit, enligt styrelsens

förmenande icke borde anses vara för högt, styrelsen tillstyrkte bifall

till ansökningen.

Derefter har jern vägsstyrelsen, till följd af nådig remiss, den 3

innevarande månad inkommit med underdånigt utlåtande i ärendet och

dervid anfört att ifrågavarande anläggning otvifvelaktigt vore förtjent

att understödjas med allmänna medel, då densamma afsåge att bilda

en under hela året tillgänglig, billig och beqväm kommunikationsled

för, efter norrländsk måttstock, väl befolkade orter, de flesta af stor

industriel betydelse och alla, efter hvad erfarenheten visat och i ansökningen

framhölles, stadda i rask utveckling, och att för en stor del

af länet förkorta afståndet till den stad, som vore sätet för länsstyrelsen

samt andra förvaltningar och institutioner; att det jemväl borde

beaktas att det alltid blefve en fördel för statsbanan att i den ifrågavarande

bibanan hafva en förbindelseled med de folkrikare orterna vid

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

hafvet, hvilken förbindelseled borde i viss mån tillskynda statsbanan

en tillökning i trafik; samt att det vore antagligt att ett beviljande af det

ifrågasatta understödet icke borde medföra någon pekuniär uppoffringför

staten, emedan, om det sökta lånet beviljades mot de hittills öfliga

vilkoren eller mot en annuitet af fem procent, hvaraf fyra procent å

oguldet belopp utgjorde ränta och resten afbetalning, bolaget skulle

hafva att till staten årligen inbetala 117,500 kronor, och det för fullgörande

af denna skyldighet blott erfordrades att banan lemnade i

behållning å trafiken 1,200 kronor för kilometer, samt en jemförelse

med flera enskilda banor inom landet, de der icke hade så gynsamma

förutsättningar för trafik som banan till Hernösand, visade att en sådan

behållning borde kunna för sistberörda bana med trygghet påräknas

; och har styrelsen, i betraktande af så väl ifrågavarande banas betydelse

för orten och för det allmänna som äfven att det sökta låneunderstödet

icke öfverstege hvad banans egare syntes böra kunna utan

svårighet återgälda, förordat ansökningen till nådigt bifall.

Slutligen har landshöfdingen Ryding dels i ett till mig den 9 innevarande

januari aflåtet telegram begärt att det för lån till enskilda jernvägsanläggningar

eljest vanliga vilkoret att minst så stor del af det

för jernvägsanläggningens utförande erforderliga kapital, som motsvarar

hälften af den beräknade anläggningskostnaden, skall utgöras af

tecknadt eller inbetaldt aktiebelopp eller eljest utan återbetalningsskyldighet

lemnadt tillskott till jernvägsanläggningens utförande, måtte för

nu ifrågavarande jernväg eftergifvas, dels uti en aflemnad promemoria

anmält att afsigten vore, det Iiernösands stad skulle ikläda sig ansvarighet

för ett amorteringslån å 600,000 kronor, hvilket belopp, derest

det sökta statslånet beviljades, dock återstode för fyllande af det beräknade

kostnadsbeloppet 4,700,000 kronor, dels ock med underdånig

skrifvelse den 26 i denna månad öfverlemnat bestyrkta afskrifter af

handlingar, utvisande att koncessionen å ifrågavarande jern vägsanläggning

blifvit öfverlåten på Hernösand—Sollefteå jernvägsaktiebolag.

Behofvet af bibanor från statens stambanor till utskeppningsorterna,

särdeles inom Norrland, har flera gånger af jernvägsstyrelsen

kraftigt framhållits, då fråga varit om beredande af dylika utfartsvägar;

och har jemväl vigten af dessa bibanor af statsmakterna uppmärksammats,

ithy att staten antingen sjelf byggt sådana banor eller ock med

lånebidrag understöd! desamma.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

17

Hvad särskildt angår förevarande bana mellan Hernösand och Sollefteå

torde dess vigt och betydelse för den ort, hvarigenom den är

afsedd att framdragas, vara till fullo ådagalagd af hvad så väl interimsstyrelsen

för banans åvägabringande som de i ärendet hörda embetsmyndigheter

andragit. Banan bör derjemte, på sätt jernvägsstyrelsen

påpekat, såsom förmedlande rörelsen mellan statsbanan och en

af Norrlands mera folkrika trakter, tillföra statens stambana en afsevärd

trafik.

Af den beräkning i fråga om utsigten för företaget att kunna

lemna nöjaktig afkomst på det deri nedlagda kapital, som genom interimsstyrelsens

försorg uppgjorts, och af hvad jern vägsstyrelsen andragit

i fråga om banans förmåga att kunna gälda ränta och amortering

å ett lån till det ifrågasatta beloppet synes mig framgå, det

någon tvekan icke gerna kan uppstå derom att den erbjudna säkerheten

för ett sådant lån af inteckning med bästa rätt skulle vara fullt

betryggande.

På grund häraf anser jag mig kunna tillstyrka Eders Kongl. Magt

att underställa förevarande låneansökning Riksdagens godkännande.

Som emellertid handlingarna i ärendet synas utvisa att aktieteckningen

i bolaget sannolikt icke kan uppbringas till hälften af den för företaget

beräknade anläggningskostnaden och att jern vägsaktiebolaget ernar under

garanti af staden Hernösand upptaga lån till det belopp, som utöfver

det begärda statslånet för jernvägens anläggning erfordras, torde, i

afseende å vilkoren för statslånet, i olikhet med hvad Riksdagen år

1886 stadgat, böra medgifvas att detsamma får utgå äfven om icke hela

den hälft af kostnadssumman, som ej af statslånet betäckes, kommer

att bestå af aktiekapital eller eljest utan återbetalningsskyldighet lemnadt

tillskott — en eftergift, som med afseende å de särskilda förhållandena

i detta fall icke torde kunna komma att med skäl åberopas

till stöd för en motsvarande eftergift i fråga om beviljande af lån åt

andra jern vägsföretag.

Deremot synes mig jern vägsbolagets interimsstyrelse icke hafva

förebragt tillräcklig utredning om att bolaget redan under innevarande

år kan behöfva lyfta någon del af statslånet, hvarför lyftningstiderna

torde böra bestämmas att infalla under åren 1892 och 1893.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att

bevilja och ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp

af två millioner trehundrafemtio tusen kronor, att anvisas såsom

lån åt Hernösand—Sollefteå jern vägsaktiebolag och utgå med ena hälften

Bill. till Iiiksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. lä Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

under år 1892 och med andra hälften under år 1893, under de vilkor

och bestämmelser, som för understödjande af enskilda jern vägsanläggningar

blifvit af 1886 års riksdag faststälda eller vid innevarande riksdag

kunna varda stadgade, dock att, derest det styrkes att staden

Hernösand åtagit sig att ansvara för gäldande af ränta och amortering

å ett lån till belopp af sexhundratusen kronor, som bolaget utöfver det

ifrågasatta statslånet ämnar för jernvägsanläggningen upptaga, i stället

för stadgandet i 3:e punkten af berörda, vid 1886 års riksdag meddelade

vilkor och bestämmelser må för nu ifrågavarande jernvägsanläggning

föreskrifvas att bolaget, för att erhålla statsunderstödet, skall

vara skyldigt att hos Eders Kongl. Maj:t styrka att det förfogar öfver

ett kapital, som jemte statslånet är fullt tillräckligt för jernvägsanläggningens

utförande, på sätt arbetsplan och kostnadsförslag innehålla, och

hvaraf minst en million sjuhundrafemtio tusen kronor böra utgöras af

tecknadt eller inbetaldt aktiebelopp eller eljest utan återbetalningsskyldighet

lemnadt tillskott till jernvägsanläggningens utförande.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemstält, deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnade

att proposition i ämnet skulle till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilagan till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

E. K. Almqvist.

Stockholm, K. L. Beckman, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.