Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse af § 58 i förord-, ningen om kommunalstyrelse på landet

1891-03-14 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1891:40, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse af § 58 i förord-, ningen om kommunalstyrelse på landet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.

1

N:o 40.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

förordning angående ändrad lydelse af § 58 i förord-,

ningen om kommunalstyrelse på landet; Gifven Stockholms

slott den 14 mars 1891.

Med åberopande af livad bilagda statsrådsprotokoll öfver civilärenden

innehåller, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen, att, derest

Riksdagen godkänner Kongl. Maj:ts proposition af denna dag om ändring

i förordningen den 14 september 1883 angående bevillning af

fast egendom samt af inkomst, jemväl antaga följande

Förslag

till förordning angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen om

kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas att § 58 i förordningen om komrnunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862, sådan samma § lyder enligt Kongl.

Kungörelsen den 15 september 1863 och förordningen den 8 mars 1889,

skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 58.

De i nästföregående § omförmälda bidrag skola, såsom kommunalutskylder,

utgöras i förhållande till särskilda, de skattskyldige efter

nedanstående grunder påförda fyrktal.

■ Bih. till Biksd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afd, 22 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Till beräkningsgrund för fyrktalssättningen tjenar den bevillning

enligt Art. II i bevillningsstadgan, som, jemlik! senast faststälda

taxeringslängder till staten erlägges, sålunda att för hvarje beskattningsföremå!

påföres en fyrk för bevillning till belopp af 1 till och

med 10 öre; två fyrkar för bevillning utöfver 10 till och med 20 öre;

tre fyrkar för bevillning utöfver 20 till och med 30 öre o. s. v.

För sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges,

påföres fyrktal efter det belopp, som, derest bevillning för densamma

enligt Art. II i bevillningsstadgan utgå skulle, på grund af taxeringsvärdet

mot sådan bevillning svarar; hvaremot inkomst af arrende för

sådan fastighet ej skall i fyrktal sättas.

I fråga om löntagare, som tillika innehar boställe, skall bevillningen

för inkomst från bostället, hvilket enligt ofvan stadgade grunder

särskild! till fyrktal sättas bör, icke vid fyrksättningen för den

öfriga lönen i beräkning tagas.

Inom de delar af Stora Kopparbergs län, der kommunalutskylder

hittills blifvit efter andel i soldatrote debiterade och uppburne, gäller

hvad derom särskildt stadgas.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med år 1892.

Kongl. Maj :t förbi ifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAIi.

V. L. Groll.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

3

Protokoll öfver civilärende, hållet inför Hans May.t Konungen i

statsrådet å Stockholms slott den 14 mars 1891.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

H ans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,

herr Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll och

Wikblad.

Departementschefen statsrådet Groll anförde:

»Enligt det förslag till ändringar i gällande bevillningsförordning,

som Eders Kongl. Maj:t denna dag beslutit aflåta till Riksdagen, skulle

bevillningen för jordbruksfastighet komma att höjas från tre till sex

öre för hvarje fulla ett hundra kronors uppskattningsvärde. Med afseende

å sambandet mellan bevillningen och kommunalbeskattningen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.

har jag bort tillse i hvad mån en sådan höjning af jordbruksfastighetens

bevillning’ kan påkalla ändring i kommunalförfattningarne.

Hvad då till en början angår de efter fyrk utgående utskylderna i

landskommunerna, tillåter jag mig erinra, hurusom det nuvarande förhållandet

mellan de olika beskattningsföremålen i fråga om bidragsskyldighet

för allmänna kommunala behof framgår, om man tager

hänsyn å ena sidan till nu gällande grunder för bevillningens utgörande

och å andra sidan till sjelfva fyrktalssättningsmetoden, sådan den finnes

bestämd i 58 § af förordningen om kommunalstyrelse på landet. Jordbruksfastighet,

som för närvarande i bevillning utgör blott tre öre för

hvarje fulla ett hundra kronor af taxeringsvärdet, men påföres eu

fyrk för hvarje femtal af bevillningsören, erhåller för 1,000 kronors

taxeringsvärde sex fyrkar. Annan fastighet och frälseränta åter, för

hvilka beskattningsföremål bevillningen utgör fem öre för hvarje fulla

ett hundra kronor af uppskattningsvärdet, men för hvilka påföres en

fyrk blott för hvarje tiotal af bevillningsören, erhålla för 1,000 kronors

taxeringsvärde endast fem fyrkar. Och hvad angår inkomst af kapital

eller arbete så är att märka att bevillning derför utgöres med en

procent å behållna inkomstbeloppet, och att en fyrk påföres för

hvarje tiotal af bevillningsören. I följd deraf bekommer ett kapitalvärde

af 1,000 kronor, erhållet genom kapitulering efter fem procent

af ett inkomstbelopp å femtio kronor, hvars bevillning är femtio öre,

fem fyrkar. Då sålunda jordbruksfastighet för ett taxeringsvärde

af 1,000 kronor betalar sex, under det annan fastighet och frälseränta

för samma värde och likaså 1,000 kronors kapitalvärde å inkomst,

efter nyssnämnda grund kapitaliserad, endast betala fem kan man följaktligen

säga, att förhållandet mellan jordbruksfastighet och öfriga beskattningsföremål

i fråga om bidragsskyldigheten till de efter fyrk

utgående allmänna kommunalutskylder på landet ställer sig såsom sex

till fem. Det föreslagna höjandet af jordbruksfastighetens bevillning

från tre till sex öre skulle naturligen, derest omförmälta fyrktalssättningsmetod

bibehölles oförändrad, medföra, att jordbruksfastigheten

finge sitt fyrktal och följaktligen äfven sin bidragsskyldighet till de

allmänna kommunalutgifterna fördubblade.

* Någon anledning att rubba det nuvarande förhållandet mellan jordbruksfastigheten

och de öfriga beskattningsföremålen i fråga om här

afsedda kommunalafgifter torde emellertid icke förefinnas. Sådan rubbning

förebygges uppenbarligen genom att i sammanhang med fördubblingen

af jordbruksfastighetens bevillning sådan ändring vidtages i fyrktalssättningsmetoden,

att jordbruksfastigheten åsättes lika fyrktal som

andra beskattningsföremål.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

5

Den föreslagna ändringen i jordbruksfastighetens bevillning gör

visserligen fyrktalssättning mindre behöflig, i det kommunalbeskattningen

och den kommunala rösträtten äfven på landet kunde, likasom i stad,

grundas direkt på bevillningen. Under lång tid har emellertid landtbefolkningen

vant sig att uti fyrken skåda grunden för såväl beskattning

som rösträtt, och oafsedt detta har jag desto mindre ansett mig

böra nu ifrågasätta borttagandet af fyrktalssättning, som denna åtgärd

skulle förutsätta ändring ej mindre af åtskilliga §§ i kommunalförordningen

för landet, hvilka eljest icke beröras af det förslag, hvarom nu

är fråga, än äfven af andra lagar.

I den proposition, Eders Kongl. Maj:t den 19 januari 1883 aflät

till riksdagen med förslag till ändringar i förordningarna om kommunalstyrelse

på landet, om kommunalstyrelse i stad, om kommunalstyrelse

i Stockholm och om landsting, föreslog Eders Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse

med hvad skatteregleringskomitén hemstält och de flesta

länsstyrelser tillstyrkt, att till grund för kommunalbeskattningen skulle

läggas, icke bevillningsbeloppen utan taxeringsvärdet å fastigheterna

samt beloppen af uppskattad inkomst, hvarigenom det stränga sambandet

mellan den allmänna bevillningen å ena sidan samt den kommumunala

beskattningen och rösträtten, å den andra, skulle i någon mån

brytas. Hvad sålunda ifrågasatts vann ock lagutskottets understöd,

men då de förutsättningar, under hvilka förslagen framlades, icke inträffade,

kom härutinnan ingen ändring till stånd.

Enligt det förslag till ny förordning om bevillning af fast egendom

och af inkomst, som föranledde nämnda proposition, skulle jordbruksfastigheten

i förhållande till sitt taxeringsvärde åsättas enahanda bevillning

som annan fastighet. Eu sådan fyrktalssättning, att för all fastighet

äfvensom frälseränta skulle påföras en fyrk för hvarje 100 kronor af

nppskattadt värde samt för inkomst en fyrk för belopp, ej öfverstigande

5 kronor, tvä fyrkar för belopp utöfver 5 till och med 10 kronor o. s. v.,

kunde emellertid då föreslås utan att häraf föranleddes rubbning af det

rådande förhållandet mellan de särskilda beskattningsföremålen i fråga

om konnnunalafgifterna. Förslaget till bevillningsförordning innehöll

nemligen jämväl den bestämmelsen, att till sådan inkomst af arbete,

för hvilken bevillning borde erläggas, skulle räknas äfven den inkomst

och förmån af jordbruksrörelse, som förvärfvades medelst det i rörelsen

nedlagda arbete och dervid använda inventarier, hvilken inkomst borde

så beräknas, att det belopp, för hvilket bevillning skulle påföras, motsvarade

en för hundra af fastighetens taxeringsvärde, och äfven för

denna inkomst skulle enligt Eders Kongl. Maj:ts nyssberörda förslag till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

ändringar i kommunalförfattningarna fyrkar beräknas. Häraf följde,

att, om bidragen till kommunens utskylder framgent uttaxerades enligt

den då föreslagna fyrktalssättningen och sålunda i samma proportion

som bevillningen, egarne af jordbruksfastighet fortfarande skulle komma

att betala sex, medan för annan fastighet eller för inkomst betalades

fem. Då deremot i det förslag till ändringar i bevillningsförordningen,

som Eders Kong], Maj:t nu beslutit förelägga Riksdagen, jordbruksfastigheten

fått sig åsatt ett öres högre bevillning än annan fastighet för

hvarje ett hundra kronor af uppskattningsvärdet i stället för den tillförene

ifrågasatta särskilda bevillningen för inkomst af jordbruksrörelse,

samt följaktligen fyrkar för sådan inkomst nu ej komma att påföras

jordbruksfastigheten, följer häraf, att, derest enahanda fyrktalssättningsmetod,

som föreslogs i Eders Kongl. Maj:ts förenämnda proposition till

1883 års riksdag, nu infördes, rubbning skulle inträda i det nuvarande

förhållandet mellan beskattningsföremålen i fråga om kommunalafgifterna.

För att undvika sådan rubbning tarfvades jemkning i nämnda fyrktalssättningsmetod

så vidt jordbruksfastigheten anginge, hvarjemte för

ändamålet användbara siffertal måste väljas, dervid dock alltid någon

om ock obetydlig rubbning i skattskyldighet och rösträtt ej kunde

undvikas. Vid sådant förhållande torde Eders Kongl. Maj:t finna lämpligare

föreslå Riksdagen att bibehålla den nuvarande fyrktalssättningsmetoden

med allenast den ändring, att jordbruksfastighet hädanefter

får sig åsatt enahanda fyrktal som andra beskattningsföremål; och har

jag i sådant syfte utarbetat förslag till förordning angående ändrad

lydelse af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse på landet.

I detta förslag har jag, ehuru hänvisningen till ”Art. II bevillningsstadgan”

numera är oegentlig, då gällande bevillningsförfattning, hvars

1 och 7 §§ innehålla de bestämmelser hänvisningen afser, har titeln:

”Förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst” och

icke är indelad i artiklar, likväl ansett mig böra bibehålla denna hänvisning

af den anledning, att enahanda hänvisning förekommer i kommunalförfattningarna

å åtskilliga andra ställen, hvilkas ändring nu icke bör

ifrågakomma och torde jag i afseende härå få erinra att enahanda förfaringssätt

iakttogs då mom. 2 § 58 genom förordningen af den 8 mars

1889 erhöll viss ändrad lydelse.

Måhända kunde ifrågasättas att, såsom i ofvannämnda proposition

till 1883 års riksdag föreslogs, jemväl de i §§ 59 och 64 af förordningen

om- kommunalstyrelse på landet förekommande bestämmelser rörande

f}^rktalslängd samt debiterings- och uppbördslängd jemte de förordningen

vidfogade formulär till dylika längder äfvensom till debetsedel under
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

7

ginge vissa jemkningar med hänsyn till ändrade förhållanden, som inträdt

efter samma bestämmelsers och formulärs tillkomst. Eu så betydande

förenkling af längderna, som 1883 föreslogs och af lagutskottet

tillstyrktes, lärer emellertid, oafsedt skilnaden mellan den då föreslagna

lydelse af § 58 och den affattning, samma § erhållit i det nu utarbetade

förslaget, numera icke kunna ifrågakomma, sedan genom lagarne angående

skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af tingshus

och häradsfängelse den 20 september 1884, angående skyldighet att

deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af prestgård den 1 maj

1885 samt angående byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill

hörer, så ock af särskild sockenstufva, den 12 juni 1885 bestämts att

omförmälta byggnadsskyldigheter skola af dem, som erlägga kommunalutskylder,

utgöras så, att de skattskyldige deltaga i sådan kostnad för

fastighet efter hela och för andra beskattningsföremål efter en fjerdedel

af derå belöpande fyrktal, samt med anledning häraf §§ 11 och 59 i

förordningen om kommunalstyrelse på landet genom förordningen den

20 oktober 1888 erhållit ändrad lydelse. Vid sådant förhållande och

då dertill kommer att det nuvarande särskiljandet af de olika beskattningsföremålen

ur statistisk synpunkt icke torde vara utan betydelse

har jag icke för närvarande ansett mig böra föreslå någon ändring af

59 och 04 §§ i förordningen om kommunalstyrelse på landet eller i

omförmälta formulär.

Icke heller i öfrigt synes mig någon ytterligare ändring än den

redan omnämnda nu vara påkallad i sistnämnda förordning.

Vidkommande härefter öfriga kommunalförfattningar, torde vara

uppenbart, att, derest den af mig förordade ändring i fyrktalssättningsmetoden

vidtages, det ifrågastälda höjandet af jordbruksfastighetens

bevillning icke utöfvar någon inverkan på den beskattning, hvarom det

tillkommer kyrkostämma å landet att besluta. Deremot måste, då enligt

förordningarne om kommunalstyrelse i stad och om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd de allmänna stadsutskyldema och de kyrkliga afgifterna

i stad, för hvilka annan grund ej finnes föreskrifven, utgå efter

bevillningen, fördubblingen af jordbruksfastighetens bevillning medföra,

att, derest icke med afseende härå dessa förordningar undergå jemkning,

den till stad hörande jordbruksfastighet, derför bevillning erlägges,

äfven får sin bidragsskyldighet till ifrågavarande kommunalutgifter

i lika mån ökad. Det lärer dock icke finnas någon anledning att för

ifrågavarande jemförelsevis obetydliga fastighetskategori bibehålla den

undantagsställning i afseende å kommunalbeskattningen, som härrört af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

jordbruksfastighetens lägre bevillning, och sådant ifrågasattes icke heller

uti den år 1883 framlagda proposition. Jag har''derför icke ansett mig

böra härutinnan föreslå någon ändring uti ifrågavarande författningar.

Mera afsevärd synes åtminstone vid första påseende den inverkan

vara, som höjandet af jordbruksfastighetens bevillning skulle kunna utöfva

på den beskattning, som tillkommer landstingen. Landstingsskatten skall,

enligt § 47 inom. 2 i förordningen om landsting, i regel utgå i förhållande

till bevillningen, hvadan jordbruksfastighetens andel i den enligt

mom. 2 utgående landsstingsskatt höjes i samma mån som dess

bevillning; men märkas bör att enligt 1 mom. i nämnda § landstingen

eg a ganska vidsträckt rätt att med afseende å ett ifrågastäldt företags

beskaffenhet bestämma grunden för uttaxeringen af de medel, som för

dess utförande erfordras.

I sammanhang med införandet af nu gällande fyrktalssättningsmetod

för landskommunerna ifrågasattes huruvida icke denna förändring

i grunden för kommunalutskyldernas utgörande jemväl påkallade

en i hufvudsakligen enahanda riktning gående förändring

i bestämmelserna om de afgifter, som af landsting beslötes, så

att dessa i allmänhet komme att — i förhållande till bevillningen —

för jordbruksfastighet utgå med dubbelt belopp emot för andra beskattningsföremål,

och i cirkulär den 15 september 1863 befallte Eders

Kongl. Maj:t, att genom Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i

samtliga länen landstingens underdåniga yttrande deröfver borde infordras

och till civildepartementet insändas. Af tjugutre landsting, från

hvilka svar på berörda cirkulär inkommo, afstyrkte allenast sex den

ifrågasatta förändringen, hvaremot denna tillstyrktes af sexton och af

ännu ett landsting biträddes allenast med den modifikation, att proportionen

mellan den andel i landstingsmedlen, som borde utgå af jordbruksfastighet,

och den andel, som uttaxerades af andra beskattningsföremål,

i allmänhet borde bestämmas såsom fem till tre. I proposition

den 10 november 1865 till Riksdagen föreslog Eders Kongl.

Maj:t den ändring i landstingsförordningens § 47, som sålunda förordats

af flertalet landsting. Förslaget tillstyrktes af sammansatta bevillnings-

samt allmänna besvärs- och ekonomiutskottet, hvars hemställan

härutinnan godkändes af presto- och borgarestånden, men afslogs

af de båda andra stånden samt förföll. Vid 1868 års riksdag

föreslogs uti en inom Första Kammaren väckt motion liknande ändring

uti ifrågavarande förordning. Motionen tillstyrktes af lagutskottet, men

afslogs af kamrarne.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 40.

9

Frågan återupptogs af skatteregleringskomitén, som förklarade sig

finna billigt, att enahanda likställighet mellan jordbruksfastighet, annan

fastighet och inkomst, som komitén föreslagit beträffande bevillningen

till staten, jemväl genomfördes beträffande landstingsskatten, och då

komitén ansåg de skäl, på grund af hvilka komitén föreslagit att bevillning

till staten borde erläggas för inkomst af jordbruksrörelse, öfver

hufvud gälla äfven i fråga om den för länens behof utgående beskattning,

fann komitén sig sakna anledning att beträffande landstingsskatten

göra hemställan om något undantag för ifrågavarande inkomst. Komiténs

förslag rörande landstingsskatten förordades i hithörande afseenden

af de flesta länsstyrelserna och de öfriga länsstyrelsernas uttalanden

gingo väsentligen i den riktning, att fastighetens bidragsskyldighet

till landstingsskatten borde än mera höjas än komitén tillstyrkt.

Uti ofvanberörda år 1883 aflåtna proposition ifrågasattes ej heller,

att jordbruksfastigheten skulle bibehållas vid sin lägre bidragsskyldighet

till landstingsskatten, utan förslaget affattades i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med skatteregleringskomiténs hemställan, och af det

vid propositionen fogade statsrådsprotokoll framgår, att den häraf härrörande

rubbning i bidragsskyldigheten till landstingsskatten betraktades

såsom en naturlig följd af den förhöjda bevillningen för jordbruksfastigheten.

Lagutskottet hade härutinnan intet att erinra. Hos

Riksdagen kom förslaget ej under ompröfning, till följd deraf att förslaget

om den förhöjda bevillningen förföll.

Om än sålunda förslagen rörande höjande af jordbruksfastighetens

bidragsskyldighet till landstingsskatten icke föranledt ändring i hvad

härutinnan finnes i landstingsförordningen stadgadt, har emellertid en

stor del af landstingen icke desto mindre erkänt rigtigheten af den

grundsats, hvarpå berörda förslag varit fotade.

Åtskilliga landsting hafva nemligen, med tillämpning af den befogenhet

härutinnan, som landstingsförordningen medgifver, med afseende

å det särskilda intresse jordbruksfastigheten eger uti vissa bland

de företag, för hvilka landstingsskatt utgår, bestämt sådan grund för

uttaxeringen af derför erforderliga medel, att jordbruksfastigheten dertill

fått bidraga i vida större proportion än efter dess bevillning. Sålunda

utvisa statistiska centralbyråns hittills tryckta underdåniga berättelser

rörande kommunernas fattigvård och finanser från och med år

1882, för hvithet år redogörelse för landstingens utdebitering först började

i berättelserna intagas, att.i Göteborgs och Bohus län samt Vesternorrlands

län åtminstone under några år af ifrågavarande period äfvensom

i Gotlands, Vermlands, Gefleborgs, Vesterbottens och Norrbottens

Bill. till Riksd. Prat. 1891. 1 Sami. 1 Åfd. 22 PLäfi. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o A0.

län under hela denna tid landstingsskatten utgått med högre belopp

per bevillningskrona af jordbruksfastighet än af andra beskattningsföremål,

i Vermlands län några år till och med uteslutande af jordbruksfastighet,

och i Jemtlands län har landstingsskatten under samma

tid i regeln utgått dels efter bevillningen med olika belopp per bevillningskrona,

dels efter mantal samt ett år allenast efter mantal.

I betraktande af hvad sålunda förekommit och då den ökning i

landstingsskatt, hvaraf, derest § 47 i landstingsförordningen lemnas

oförändrad, jordbruksfastigheten till följd af den föreslagna höjningen

i dess bevillning skulle komma att drabbas, icke lärer kunna anses

vara af någon större betydelse, samt i allt fall hvarje landsting egen

enligt 1 mom. af nämnda § sjelft bestämma grunden för utdebiteringen

och sålunda reglera afgiftema med hänsyn till de särskilda ändamål,

för hvilka de skola utgå, torde förslaget om höjning af jordbruksfastighetens

bevillning icke behöfva föranleda någon ändring uti förordningen

om landsting.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillåter jag mig att i underdånighet

hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, derest Riksdagen godkänner Eders Kongl. Majrts proposition af

denna dag om ändring i förordningen den 14 september 1883 angående

bevillning af fast egendom samt af inkomst, jemväl antaga ofvanberörda

förslag till förordning angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet.»

Departementschefen uppläste härefter sistnämnda förslag; och sedan

statsrådets öfrige ledamöter instämt i hvad departementschefen yttrat

och hemstält,

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla

hvad sålunda hemstälts samt förordna att till Riksdagen

skulle aflåtas nådig proposition af det innehåll

bilagan till detta protokoll utvisar.

In fidem

Adolf Berencreutz.

Stockholm, K. L. Beckman, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1891:42 Lagutskottets Utlåtande N:o 42 a1 i texten