Sök i Ratio Lex

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 55

14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1891:55, Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 55

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 55.

N:o 55.

Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, i fråga om ändringar

i nådiga kungörelsen den 11 maj 1883 angående

vilkor en för tidningars och tidskrifters postbefordran;

gifven Stockholms slott den 13 mars 1891-

Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för

denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att för sin del

besluta,

dels att till § 1 mom. 1 af nådiga kungörelsen den 11 maj 1883

angående vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran må fogas

följande tillägg:

Å tidning, som utkommer mindre ofta än en gång i veckan, må

prenumeration ske å enahanda vilkor jemväl vid postanstalt å den ort,

der tidningen utgifves;

dels ock att § 3 af samma nådiga kungörelse må erhålla följande

förändrade lydelse:

Varder, för att såsom försändelse under band med post befordras,

till postanstalt aflemnadt. exemplar af tidning, tidskrift, författningssamling,

handlingar utgifna af sällskap eller föreningar o. s. v., hvarå ej

prenumeration vid postanstalt egt rum, skall för hvar särskild försändelse,

ehvad denna utgöres af ett eller flera exemplar af samma eller

olika tidningar eller tidskrifter m. m., befordringsafgiften utgöra 1 öre

för hvar vigt af 50 gram eller Överskjutande del deraf, dock så, att icke

i något fall afgiften för en särskild försändelse understiger 4 öre, om

den med post eller af landtbrefbärare fortskaffas, samt 2 öre, om densamma

å postanstalt behandlas utan att med post eller af landtbrefbärare

fortskaffas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

13

I öfrig! varda å tidningar och tidskrifter in. ui., som på förenämnda

sätt med post fortskaffa, tillämpade de bestämmelser, som i

allmänhet gälla för befordran af korsbandsförsändelser med undantag

likväl för hvad rörande högsta vigten för hvar särskild försändelse finnes

föreskrifvet.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med afl

kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kong! Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 13 mars 1891.

Närvarande:

o

Hans excellens herr statsministern friherre Äkerhiclm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenliaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,

herr Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Akerhielrn,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen

anförde härefter:

Enligt bestämmelserna i § 1 mom. 1 af nådiga kungörelsen den

11 maj 1883 angående vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran

får å postanstalt endast prenumereras å tidning eller tidskrift,

som utgifves å annan ort än der ‘prenumeranten bor eller vistas.

I underdånig skrifvelse den 23 november 1888 har generalpoststyrelsen

anfört, hurusom publicistklubben i Stockholm några år derförut

hos styrelsen gjort framställning om utverkande af sådan ändring i berörda

bestämmelser, att antingen omförmälda inskränkning i rättigheten

att genom postverkets försorg prenumerera å tidningar och tidskrifter

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 55.

helt och hållet borttoges eller ock, om detta icke kunde medgifVas, att

prenumeration genom utgifningsortens postanstalt finge ske å tidning

eller tidskrift, som utkomme en gång i veckan eller mindre ofta.

Nyssberörda inskränkning i prenumerationsrätten hade af publicistklubben

uppgifvits medföra många olägenheter för så väl tidningsutgifvarne

som för den tidningsläsande allmänheten, framför allt i de

större städerna. Hvad Stockholm särskild! beträffade, hade till följd af

den omtalade inskränkningen den sed utvecklats, att, då prenumeration

å eu derstädes utkommande tidning verkstälts å tidningens egen expedition,

prenumeranten finge sitt exemplar genom tidningsutgifvarens

försorg till sig hemburet, men för en tidning med ett fåtal prenumeranter

på utgifningsorten uppginge kostnaden för denna hemsändning inom

en stad med så stor utsträckning som Stockholm i regeln till ett belopp,

som lemnade föga eller ingen behållning å den erlagda prenumerationsafgiften.

Till följd häraf nödgades tidningsutgifvaren vägra att emottaga

prenumeration å tidningens byrå, pell en aflägset boende prenumerant,

som icke vore i tillfälle att afhemta sitt exemplar, måste afstå

från att hålla eu dylik tidning. Detta hade uppgifvits vara fallet i

synnerhet med de tidningar, hvilka vore afsedda för de mindre bemedlade

klasserna, äfvensom med facktidningar och facktidskrifter.

Efter att hafva i ärendet hört postdirektören i Stockholm, hade

, emellertid generalpoststyrelsen funnit, att fullt skäl förefunvies för det

antagande, att de med ifrågavarande tidningsspridning förenade utgifter

för postverket skulle komma att öfverstiga derför inflytande utgifter,

och hade styrelsen, med afseende derå att en minskning i postuppbörden

troddes vara att emotse till följd af den vid 1884 års riksdag beslutade

nedsättning i flera bland de inländska portosatserna, ansett sig sakna

skäl att hos Eders Kongl. Maj:t göra någon sådan underdånig framställning,

som af publicistklubben ifrågaställa.

Minskning i postuppbörden hade visserligen, anför generalpoststyrelsen

härefter, inträdt under år 1885, men långt ifrån i den grad

man befarat, och redan år 1886 voro postverkets trafikinkomster högre

än något föregående år. Denna stigning hade sedan oafbrutet fortgått,

och ur denna synpunkt funnes således icke längre något skäl för postverket

att icke åtaga sig en utvidgad verksamhet med prenumeration

å och postbefordran af tidningar och tidskrifter, äfven om denna verksamhet

skulle visa sig mindre vinstgifvande eller till och med medföra

någon förlust, det senare naturligtvis endast under förutsättning att en

dylik utvidgning påkallades af ett verkligt behof.

Hvad anginge behofvet för tidningsutgifvarne och allmänheten

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

af eu sådan anordning, att å postanstalt jemväl finge verkställas prenumeration

å tidning, utkommande å samma ort som den, der postanstalten

vore belägen, syntes den af publicistklubben gjorda framställning

i ämnet äfvensom åtskilliga på senare tiden framkomna uttalanden

utvisa, att detta behof förefunnes hos tidningsutgifvarne. Att

det jemväl för allmänheten, som redan nu kunde vid postanstalterna

prenumerera på utländska tidningar äfvensom å på andra orter utkommande

inhemska tidningar, skulle vara en fördel att kunna få dersammastädes

prenumerera på vissa eljest mera svåråtkomliga periodiska publikationer,

kunde nog ej heller förnekas. De dagligen eller flera gånger

i veckan utkommande tidningarna kunde väl i allmänhet sjelfva utan

svårighet ombesörja utdelningen till prenumeranter boende å utgifningsorten

och torde till och med vara i tillfälle att utföra detta på ett för

allmänheten mera tillfredsställande sätt än postverket, för så vidt icke

postpersonalen skulle ökas i en mån, som medförde allt för stora utgifter

för postverket. Utdelning genom vederbörande utgifvares försorg

kunne nemligen ske omedelbart efter det tidningen blifvit färdigtryckt

och kunde verkställas af en personal, som ej hade några andra försändelser

att kringbära, hvarigenom allmänheten således inom kortaste tid

finge tidningarna sig tillstälda. Annorlunda stälde sig förhållandena,

om dessa tidningar skulle utdelas genom postanstalten å utgifningsorten.

Det läge nemligen i sakens natur, att postförsändelserna måste

utsändas från postanstalterna på bestämda tider, och att dessa tider i

främsta rummet måste blifva beroende på den tid, vid hvilken posterna

ankomme från andra orter, samt sålunda kunde komma att mycket litet

passa in med den ena eller andra tidningens utgifningstid. Dessa

dagligen eller flera gånger i veckan utkommande tidningar skulle således,

derest icke för deras skull särskilda utdelningsturer anordnades,

hvilket naturligtvis skulle medföra mycket betydliga kostnader, kunna

komma att ligga obefordrade flera timmar å postanstalten, hvilket åter

icke utan skäl skulle framkalla missbelåtenhet hos så väl tidningsutgifvarne

som prenumeranterna. Det hade väl ock varit med hänsyn bland

annat till dessa omständigheter som publicistklubben alternativt föreslagit

sådan ändring i gällande bestämmelser, att prenumeration genom

utgifningsortens postanstalt endast blefve medgifven å tidningar och tidskrifter,

som utkomme en gång i veckan eller mindre ofta.

Generalpoststyrelsen hade dock icke funnit sig kunna göra underdånig

hemställan om förändrad lagstiftning ens i hela den utsträckning,

sistnämnda alternativ afsåge. Styrelsen hade nemligen trott, att de

svårigheter, som skulle möta för postverket att öfvertaga prenumeration

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

för lokalbefordran af dagligen eller flera gånger i veckan utkommande

tidningar, jemväl skulle komma att göra sig gällande i fråga om dylik

prenumeration å tidningar och tidskrifter, utkommande eu gång i veckan.

Dylika, till ett antal af icke mindre än 182 i den vid tiden för aflåtandet

af styrelsens nu förevarande skrifvelse senast utfärdade taxa

å svenska tidningar och tidskrifter upptagna publikationer torde nemligen

i allmänhet utkomma på bestämd veckodag och såväl utgifvarne

som allmänheten vara angelägna om deras ofördröjliga befordring.

1 flera afseenden olika stälde sig deremot förhållandena med de

mindre ofta än en gång i veckan utkommande periodiska publikationerna.

Dels syntes det vara just för dessa som behofvet af postverkets

medverkan vid deras spridning till prenumeranter inom utgifningsorten

gjort sig mest känbart, dels torde svårigheterna för postverket att

utan större kostnad åtaga sig deras distribution vara vida mindre. Vid

dessa i allmänhet en gång i månaden eller en gång i qvartalet utkommande

publikationers ögonblickliga utdelning lades icke samma vigt

vare sig af utgifvarne eller af allmänheten som i fråga om de egentliga

nyhetstidningarne, hvadan, äfven om prenumeration å dessa publikationer

vid utgifningsortens postanstalt för lokalbefordran komme att

anlitas i större utsträckning, det icke syntes möta några väsentliga

svårigheter för postanstalterna att utan anordnande af särskilda utdelningsturer

på ett tillfredsställande sätt verkställa utdelningen.

På grund af det anförda har generalpoststyrelsen hemstält, att

till § 1 mom. 1 af ifrågavarande nådiga kungörelse den 11 maj 1883

måtte fogas ett så lydande tillägg:

»Å tidning, som utkommer mindre ofta än en gång i veckan,

må prenumeration ske å enahanda vilkor jemväl vid postanstalt å den

ort, der tidningen utgifves.»

Sedan generalpoststyrelsens nu föredragna skrifvelse till Eders

Kongl. Maj:t inkom, har, enligt hvad jag inhemta!, hos styrelsen ytterligare

gjorts eu framställning i detta ämne af tidningsmannaföreningens

komiterade, hvilka, i enlighet med nämnda förenings beslut vid möte

i Stockholm den 16 maj 1890, i en till styrelsen ingifven skrift anhållit,

att styrelsen måtte vidtaga åtgärder i det syfte, att prenumeration å

tidningar och tidskrifter, som af utgifvarne anmäldes till lokalprenumeration,

finge mot beräkning af vanlig postbefordringsafgift ega rum

äfven å postanstalt i den stad, der tidningen utgåfves, åtminstone hvad

anginge tidningar och tidskrifter, som utkomme en gång i veckan eller

mindre ofta.

Då det synes mig önskligt att i möjligaste mån tillmötesgå de

Bih. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 35 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 55.

under senare lider upprepade gånger framstälda krafvel! på en utvidgning

af postverkets befattning med tidningars och tidskrifters befordran,

men jag med hänsyn till hvad generalpoststyrelsen anfört icke

vågar tillstyrka eu större utsträckning af postverkets skyldigheter i

förevarande hänseende än styrelsen föreslagit, hemställer jag, att Eders

Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen att för sin del besluta, att till

§ 1 mom. 1 af nådiga kungörelsen den 11 maj 1883 angående vilkoren

för tidningars och tidskrifters postbefordran må fogas följande tillägg:

»Å tidning, som utkommer mindre ofta än en gång i veckan,

må prenumeration ske å enahanda vilkor jemväl vid postanstalt å den

ort, der tidningen utgifves.»

I sammanhang med utfärdandet af nådiga kungörelsen den 21

december 1888 beträffande postverkets rätt i fråga om befordran af

bref och brefkort in. in., hvarigenom bland annat statens postverk uttryckligen

förklarades ega uteslutande rätt att mot afgift besörja regelbunden

befordran af förseglade eller eljest tillslutna bref äfvensom af

brefkort å de särskilda inrikes orter, der postverket anordnat lokalbrefbefordran,

behagade Eders Kongl. Magt genom nådigt bref nyssnämnda

dag anbefalla generalpoststyrelsen att efter verkstäld utredning till

Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt yttrande, huru vida och

i hvilken mån lindring i afgiften för lokalbrefbefordran kunde, vare sig

genom nedsättning af portoafgiften, genom höjning af vigtsatsberäkningen

vid enkelt porto eller på annat sätt, utan afsevärd olägenhet

för postverket ega rum.

Till åtlydnad af denna nådiga befallning afgaf generalpoststyrelsen

den 1 mars 1889 underdånigt utlåtande i ämnet, för hvars innehåll

jag nu anhåller att få redogöra.

Generalpoststyrelsen erinrar till en början, att, i öfverensstämmelse

med hvad Riksdagen år 1884 beslutat, genom nådiga kungörelsen

den 5 juli samma år angående förändring i portoafgifterna för inrikes

bref och brefkort in. in. förordnats, bland annat, att för lokalbref eller

sådant bref, som å postanstalt behandlas utan att med post eller landtbrefbärare

fortskaffas, afgiften skall utgöra: 5 öre, om brefvets vigt ej

öfverstiger 15 gram, 10 öre, om vigten öfverstiger 15 men ej 125 gram,

och 15 öre, om vigten uppgår till mer än 125 men icke öfver 250

gram. För enkelt brefkort bestämdes afgiften i samma nådiga kun
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:t-s Nåd. Proposition N;o 5ö.

görelse till 5 öre och för brefkort, hvilket åtföljes af blankett till svar,

till 10 öre; utgående denna afgift med samma belopp vid lokalbefordran

som vid befordran inrikes orter emellan. Afgifterna för korsbandsförsändelser

utgå likaledes med enahanda belopp vid lokalbefordran

som vid annan befordran inom riket. Jemlikt § 3 i den af Eders Kongl.

Magt, efter inhemtande af Riksdagens beslut i ämnet, den 11 maj 1883

utfärdade nådiga kungörelse angående vilkoren för tidningars och tidskrifters

postbefordran utgör befordringsafgiften för korsbandsförsändelse

innehållande exemplar af tidning, tidskrift, författningssamling,

handlingar utgifna af sällskap eller föreningar o. s. v. 1 öre för hvar

vigt af 50 gram eller Överskjutande del deraf, dock så, att icke i något

fall afgiften för en särskild försändelse understiger 4 öre. Genom nådigt

bref den 2 maj 1879 angående förändring af vigtsatserna för postförsändelser

i följd af metersystemets antagande har Eders Kongl. Maj:t,

med bifall till generalpoststyrelsens derom gjorda framställning, förklarat,

bland annat, att befordringsafgiften för affärshandlingar, för

varuprof och mönster samt för sådana trycksaker, som icke draga det

för tidningar och tidskrifter in. in. stadgade lägre porto, skall utgå med

4 öre för hvarje vigt af 50 gram eller del deraf äfvensom att minimiafgiften

för försändelse innehållande varuprof och mönster skall utgöra

8 öre. Beträffande minimiportot för affärshandlingar har Eders Kongl.

''Magt i nådigt bref den 18 december 1885 angående förändrade bestämmelser

rörande postförhållandena mellan Sverige och Norge m. in.

förordnat, att detsamma skall utgöra 10 öre.

Då den vanliga poststatistiken icke lemnar någon upplysning

särskilt om antalet lokalförsändelser, har generalpoststyrelsen i och

för verkställande af en beräkning af postverkets årsinkomst af lokalkorrespondensen

låtit, med användande af det för dylika ändamål antagna

förfaringssätt, anställa en räkning af samtliga under en vecka i

februari månad år 1889 postbehandlade lokalförsändelser. Do tal, som

dervid erhållits, hafva sedermera multiplicerats med 52, hvarefter generalpoststyrelsen

med ledning af den sålunda gjorda aproximativa beräkningen

af hela antalet lokalförsändelser under ett år beräknat postverkets

årsinkomst af ifrågavarande försändelser till följande belopp:

för bref: ej öfver 15 gram . . . 116,922 kronor

öfver 15 till 125gram 12,755 » 60 öre.

öfver 125 till 250 gram 2,363 » 40 » 132,041 kronor.

Transport 132,041 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

för brefkort: enkla . . . .

ir

ansport

8,099

kronor

med förut-

betaldt svar

119

11

60

öre

för korsbandsförsändelser:

tidningar och tidskrifter

3,084

kronor

64

öre

andra trycksaker ....

8,692

11

32

11

affärshandlingar.....

270

40

varuprof .........

212

11

16

11

132,041 kronor — öre

8,218 „ 60 „

12,259 „ 52 „

tillhopa 152,519 kronor 12 öre.

Med allseende å denna beräkning anmärker generalpoststyrelsen

att, i brist på uppgifter om antalet korsbandsförsändelser om olika portosatser,

för samtliga dylika försändelser minimiafgiften beräknats.

Generalpoststyrelsen har vidare anfört, att en nedsättning i portot

för lokalbref ej öfverstigande 15 gram samt för enkelt bref kort vid

lokalkorrespondens från 5 till 4 öre, för lokalbref om två portosatser

och för brefkort med förut betaldt svar från 10 till 8 öre samt för lokalbref

om tre portosatser från 15 till 12 öre skulle medföra en minskning

i årsinkomst för postverket af 28,051 kronor 92 öre. Nedsattes ifrågavarande

afgifter med ytterligare 1 öre eller från 5 till 3 öre, från 10

till 6 öre och från 15 till 9 öre, blefve minskningen i årsinkomst 56,103

kronor 84 öre.

Derest nu gällande vigtsatsberäkning för lokalbref ändrades derhän,

att samtliga lokalbref intill en vigt af 250 gram finge befordras för 5 öre

stycket, skulle detta medföra en minskning i årsinkomst af 7,953 kronor

40 öre. Sammansloges endast de två första vigtsatserna till en, så att

bref intill en vigt af 125 gram befordrades för 5 öre stycket och bref

öfver 125 till 250 gram för 10 öre, skulle eu minskning i årsinkomst

uppstå af 7,165 kronor 60 öre.

Om, med bibehållande af befordringsafgiften för korsbandsförsändelser

innehållande tidningar, tidskrifter eller dylikt vid 1 öre för hvar

vigt af 50 gram eller Överskjutande del deraf, minimiafgiften för dylika

lokalförsändelser nedsattes från 4 öre till 2 öre, om vidare portoafgiften

för öfriga korsbandsförsändelser vid lokalbefordran nedsattes från 4 öre

till 2 öre för hvar vigt af 50 gram eller del deraf samt minimiafgiften

för affärshandlingar ändrades från 10 öre till 5 öre och för varuprof

från 8 öre till 4 öre, skulle eu minskning i årsinkomst af 6,129 kronor

76 öre uppkomma.

En minskning af portoafgiften för lokalbref och lokalbref kort från

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

5 till 4 öre, från 10 till 8 öre och från 15 till 12 öro skulle, såsom

förut omförrnälts, medföra en årlig minskning i inkomst för postverket

af öfver 28,000 kronor, och skulle ned sättningen ske från 5 till 3, från

10 till 6 och från 15 till 9 öre, blefve den årliga minskningen öfver

56,000 kronor. En minskning i postverkets årsinkomster af öfver 28,000

kronor kunde icke anses såsom oväsentlig och än mer gälde detta naturligtvis

om det högre beloppet. Väl hade postverkets trafikinkomster

efter den nedgång i desamma, som egde rum år 1885 i anledning af

den då vidtagna förändringen i det inrikes hrefportot, befunnit sig i

oafbrutet stigande, och visserligen hade postverkets trafikinkomster alltsedan

år 1879 hvarje år öfverstigit driftkostnaderna med icke obetydliga

belopp, men någon visshet förefunnes ej att icke eu förändring i

detta gynsamma förhållande förr eller senare kunde komma att inträda.

Att det med år 1889 nedsatta telegramportot kunde medföra en minskning

i brefutvexlingen lede väl icke något tvifvel, liksom att den alltjemt

fortgående utvecklingen af telefonväsendet i än högre grad verkade

i samma rigtning. I allmänhet gälde nog, att en nedsättning i portoafgifter

framkallade eu ökad korrespondens, men det syntes tvifvelaktigt

om denna regel kunde vara tillämplig äfven då fråga vore om en afgift,

som redan vore så låg som den nu för lokalbref utgående.

Hvad deremot anginge den andra utvägen att bereda lindring i

afgiften för lokalbrefbefordran, nemligen genom höjning af vigtsatsberäkningen,

kunde väl icke den till omkring 8,000 kronor beräknade

minskning i postuppbörd, som skulle blifva en följd af att denna beräkning

ändrades derhän, att samtliga lokalbref intill en vigt af 250 gram

Unge befordras för 5 öre stycket, anses vara af någon synnerligen afsevärd

beskaffenhet, och än ringare skulle minskningen i postuppbörd

blifva, d erest man, i stället för att sammanslå de nuvarande tre vigtsatserna

till eu, antingen sammansloge de båda första vigtsatserna och

för den nuvarande tredje vigtsatsen bestämde en portoafgift af 10 öre,

i hvilket fall minskningen ej skulle uppgå till mer än något öfver 7,000

kronor eller ock såsom gräns för den första vigtsatsen bestämde exempelvis

50 gram i stället för 15 gram samt i öfrig! bibehölle den nuvarande

indelningen, i hvilket senare fall minskningen sannolikt skulle

blifva helt obetydlig, utan att dock generalpoststyrelsen för det dåvarande

vore i tillfälle att närmare angifva huru stor den skulle kunna antagas blifva.

Då generalpoststyrelsen likväl icke ansett sig böra föreslå någon förändring

i nu ifrågavarande hänseende, hade detta bland annat berott

derpå, att nu gällande bestämmelser så nyligen som år 1884 vidtagits

och att, så vidt styrelsen inhemta!, icke några särskilda omständig
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

heter förekommit, som syntes påkalla en förändring, helst derigenom

skulle uppoffras den likformighet i vigtsatsberäkningen för lokalbref

och vanliga bref, som nyligen vunnits. Generalpoststyrelsen erinrade

härvid derom att Eders Kongl. Magt med anledning af en xitaf styrelsen

i underdånig skrifvelse den 29 november 1883 gjord framställning, uti

eu den 31 derpå följande december till Riksdagen aflåten nådig proposition

föreslog, bland annat, att portot för lokalbref skulle ändras

från dåvarande 6 öre till 5 öre, utan att i sammanhang dermed någon

förändring föreslogs i den för dylika bref då gällande vigtsatsen af 50

gram. I den underdåniga skrifvelse, Riksdagen med anledning af omförmälda

nådiga proposition den 19 april 1884 afgaf, anmälde Riksdagen,

att den funnit propositionen icke kunna oförändrad bifallas, men

att Riksdagen, hvad nu ifrågavarande försändelser anginge, beslutat,

att för lokalbref eller sådant bref, som å portanstalt behandlades utan

att med post eller landtbrefbärare fortskaffas, afgiften för postbehandlingen

skulle utgå med hälften af det för så kalladt vanligt bref bestämda

belopp eller 5 öre, om brefvets vigt ej öfverstege 15 gram, 10

öre, om vigten öfverstege 15 men ej 125 gram och 15 öre, om vigten

uppginge till mer än 125 men icke öfver 250 gram. Såsom skäl för den

sålunda företagna förändringen anförde Riksdagen, att näppeligen något

skäl torde finnas för den skiljaktighet, som med afseende å vigtsatserna

förefunnes emellan lokalbref och vanliga bref, eller att en försändelse,

som skulle med post befordras, behandlades såsom bref, såvida dess

vigt ej öfverstege 250 gram, under det den högsta vigtsatsen för lokalbref

vore faststäld till endast 50 gram, samt att det å andra sidan

äfven syntes ligga en oegentlighet deruti, att, under det ett högre

porto tillämpades å vanliga bref, redan då brefvets vigt öfverstege 15

gram, portot för lokalbref utginge med samma belopp äfven för den

högsta medgifna vigtsatsen. På grund häraf och då någon betänklighet

mot en något högre taxering af de lokalbref, hvilkas vigt öfverstege

15 gram, icke syntes böra möta, enär öfvervägande flertalet dylika bref

icke efter Riksdagens antagande uppnådde denna vigt, ansåg Riksdagen

äfven för lokalbref böra tillämpas en graderad afgiftsskala, afpassad

efter samma vigtsatser som för vanliga bref, så att portot för ett lokalbref

städse komme att utgå med hälften af det för ett vanligt bref af

motsvarande vigt stadgade belopp. Såsom förut omförmälts, blef nådig

kungörelse den 5 juli 1884 utfärdad i öfverensstämmelse med hvad

Riksdagen sålunda beslutat.

Generalpoststyrelsen, som således icke funnit sig kunna föreslå

vare sig nedsättning af portoafgifterna för lokalbref och lokalbrefkort

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55. 23

eller höjning af vigtsatsberäkningen vid enkelt porto för lokalbref, hade

likväl trott någon lindring i afgifterna för lokalkorrespondensen kunna

vinnas genom nedsättning af portoafgifterna för korsbandsförsändelser,

som å postanstalt behandlas utan att med post eller landtbrefbärare fortskaffas.

Bland dessa korsbandsförsändelser vore det egentligen endast

andra trycksaker än tidningar och tidskrifter, som förekomme i något

större antal. Dessa försändelser, bestående af annonskort, cirkulär

prospekt, kataloger, priskurant^'' m. m. dylikt, droge för närvarande en

afgift af minst 4 öre samt i de säkerligen många fall, då vigten uppginge

till mer än 50 gram, 8 öre eller mera i förhållande till vigten.

Då nu, efter hvad kändt vore, ofta hände, att en och samma person

hade att på en gång afsända ett eller flera hundratal dylika försändelser,

vore postafgifteu, om ock liten för hvarje särskild försändelse,

icke utan betydelse i sin helhet. Det lede ej heller något tvifvel, att

för befordran af dylika trycksaker postverket icke på långt när anlitades

så mycket som skulle vara förhållandet, om afgiften vore lägre. Generalpoststyrelsen

hölle ock före, att den i det föregående beräknade minskning

i årsinkomst, som skulle uppkomma genom en nedsättning i portoafgiften

för lokala korsbandsförsändelser, skulle mer än motvägas

af det ökade antalet dylika försändelser, som eu sådan nedsättning

skulle tillföra postverket
Hvad

styrelsen sålunda anfört egde företrädesvis sin tillämplighet

i afseende å andra trycksaker än tidningar och tidskrifter men

med hänsyn till önskvärdheten af att taxebestämmelserna blefve uppelda

så systematiskt som möjligt, till lättnad så väl för allmänheten

som för posttjenstemänuen, ansåge styrelsen att, derest lokalportot för

andra trycksaker än tidningar och tidskrifter nedsätta till 2 öre för

hvar vigt af 50 gram eller del deraf, samma förändring jemväl

borde vidtagas i fråga om affärshandlingar och varuprof. Någon nedsättning

i den med 1 öre för hvar vigt af 50 gram eller del deraf förtid

ningar och tidskrifter utgående afgiften syntes styrelsen ej böra

ifrågasättas, men borde minimiafgiften för dylika försändelser vid lokalbefordran

lämpligen kunna sättas till hälften af hvad som utgjordes

vid annan befordran och sålunda sänkas från 4 till 2 öre och i öfverensstämmelse

dermed minimiafgiften för affärshandlingar vid lokalbefordran

sänkas från 10 till 5 öre och för varuprof från 8 till 4 öre.

På grund af hvad generalpoststyrelsen sålunda anfört, hemställer

styrelsen,

dels att Eders Kongl. Maj:t täcktes göra nådig framställning till

Riksdagen derom, att § 3 af nådiga kungörelsen den 11 maj 1883 an
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

gående vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran måtte erhålla

följande förändrade lydelse:

»Varder, för att såsom försändelse under band med post befordras,

till postanstalt aflemnadt exemplar af tidning, tidskrift, författningssamling,

handlingar, utgifna af sällskap eller föreningar o. s. v., hvarå

ej prenumeration vid postanstalt egt rum, skulle för hvar särskild försändelse,

ehvad denna utgöres af ett eller flera exemplar af samma

eller olika tidningar eller tidskrifter m. m., befordringsafgiften utgöra

1 öre för hvar vigt af 50 gram eller Överskjutande del deraf, dock så,

att icke i något fall afgiften för eu särskild försändelse understiger 4

öre, om den med post eller af landtbrefbärare fortskaffas, samt 2 öre,

om densamma å postanstalt behandlas utan att med post eller landtbrefbärare

fortskaffas.

I öfrig! varda å tidningar och tidskrifter m. in., som på förenämnda

sätt med post fortskaffas, tillämpade de bestämmelser, som i

allmänhet gälla för befordran af korsbandsförändelser med undantag

likväl för hvad rörande högsta vigten för hvar särskild försändelse finnes

föreskrifvet»;

dels ock att Eders Kongl. Maj:t, med ändring af bestämmelserna

i nådiga brefven den 2 maj 1879 och den 18. december 1885, i hvad

desamma röra korsbandsförsändelser innehållande affärshandlingar, varuprof

eller andra trycksaker än tidningar och tidskrifter, täcktes förklara,

att befordringsafgiften skall utgöra för försändelse af nämnda

slag, som å postanstalt behandlas utan att med post eller af landtbrefbärare

fortskaffas, 2 öre för hvar vigt af 50 gram eller del deraf,

dock att minimiafgiften skall utgöra för varuprof 4 öre, och för sådan

försändelse, som innehåller affärshandlingar, 5 öre.

Då efter företagandet af den räkning af postförsändelser, hvarå

generalpoststyrelsens förut omförmälda beräkningar äro grundade, nu

mera förflutit eu tid af omkring två år, har på min anmodan generalpoststyrelsen,

för att med största möjliga noggranhet kunna vid nu

innevarande tidpunkt angifva den sannolika minskning i årsinkomsten,

som skulle uppstå genom den af styrelsen föreslagna nedsättning i

portosatserna för korsbandsförsändelser, låtit under en vecka af nästlidne

februari månad verkställa eu ny räkning af dylika försändelser,

och har, enligt hvad styrelsen meddelat, denna räkning visat, att postverkets

inkomst af korsbandsförsändelser vid lokalkorrespondens nu

mera kan antagas för år räknadt utgöra tillhopa 16,859 kronor 44 öre,

hvadan, under förutsättning, att den lokala utvexlingen af korsbandsförsändelser

icke komme att ökas till följd af den föreslagna nedsätt
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55. 25

ningen i afgiftsberäkningen, samma nedsättning kunde beräknas medföra

en minskning i årsinkomsten af 8,429 kronor 72 öre. På sätt

generalpoststyrelsen i den föredragna skrifvelsen anfört, torde emellertid

med säkerhet kunna antagas, att den beräknade minskningen i inkomst

komme att mer än motvägas af den ökning i antalet af dylika

försändelser, som genom nedsättningen i afgift komme att framkallas.

Då jag, som finner de af generalpoststyrelsen anförda skäl emot

vidtagande för det närvarande af någon förändring i fråga om vilkoren

för lokalbrefbefordringen ega giltighet, deremot i likhet med styrelsen

anser, att en nedsättning i afgifterna för korsbandsförsändelser vid

lokalkorrespondens skulle vara af afsevärdt gagn för den korresponderande

allmänheten på samma gång som nedsättningen, om den hålles

inom de af generalpoststyrelsen föreslagna gränser, synes kunna åvägabringas

utan uppoffring från postverkets sida, får jag i underdånighet

tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition till Riksdagen

föreslå, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att § 3 af nådiga

kungörelsen den 11 maj 1883 angående vilkoren för tidningars

och tidskrifters postbefordran må erhålla den af generalpoststyrelsen

föreslagna förändrade lydelse.

Under förutsättning att hvad jag sålunda tillstyrkt, vinner nådigt

bifall, hemställer jag, att med pröfningen af hvad generalpoststyrelsen

föreslagit i fråga om postbehandlingen af andra korsbandsförsändelser

än de i nämnda författning omförmälda, må få anstå till dess Riksdagen

fattat beslut i den nyssberörda till Riksdagen hänskjutna frågan.

Hvad departementschefen sålunda hemstält, behagade

Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af statsrådets

öfriga ledamöter bifalla; och skulle nådig proposition

till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilagan

— vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hjalmar Repig.

Bih. till Riksd. Prof. 1891. 1 Samt. 1 Afd. 35 Höft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.