Sök i Ratio Lex

Angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Lunds hospital för Malmöhus läns räkning af en vårdanstalt för sinnessjuke

1891-04-02 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1891:61, Angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Lunds hospital för Malmöhus läns räkning af en vårdanstalt för sinnessjuke

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.

1

4

X:o 61.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående godkännande

af uppgjordt förslag i fråga om uppförande

vid Lunds hospital för Malmöhus läns räkning af en

vårdanstalt för sinnessjuke; gifven Stockholms slott den

2 april 1891.

Sedan, på sätt bifogade statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden

för denna dag utvisar, Malmöhus läns landsting gjort underdånig

framställning, att för sinnessjukes vård i de fall, om hvilka § 41 i

stadgan angående sinnessjuke den 2 november 1883 förmäler, måtte få

för landstingets räkning och på dess bekostnad å staten tillhörigt område

vid Lunds hospital uppföras en vårdanstalt, och att denna anstalt,

i allt hvad de sjukes vård anginge, måtte få ställas under medicinalstyrelsens

inseende mot skyldighet för landstinget att för vården lemna

ersättning, samt förslag uppgjorts till de närmare vilkor och bestämmelser,

som för det ifrågasatta medgifvandet synts böra uppställas,

så, och*efter det landstinget samma förslag godkänt, vill Kong], Maj:t

härmed föreslå Riksdagen att för sin del medgifva, att uti förevarande

ämne aftal af innehåll statsrådsprotokollet utvisar må mellan staten och

Malmöhus läns landsting träffas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen

med all kongl. nåd och ynnest städse • välbevågen.

OSCAR,

G. Wennerberg.

Bih. till Likså. Prof. 1891. 1 Smil. 1 Afd. 39 Höft. (N:o 61).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 2

april 1891.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,

herr Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Åkerhiei.m,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Departementschefen, statsrådet herr Wennerberg, anförde härefter

vidare:

»Uti Eders Kongl. Maj:ts nådiga stadga angående sinnessjuke

den 2 november 1883 är föreskrifvet, att inom hvarje län skall vid

något af dess lasarett beredas tillfälle till vård för sinnessjuke uti de i

§ 41 i stadgan omförmälda fall att sinnessjuk, hvilken är i trängande

behof af vård å hospital, ej genast kan der blifva intagen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:fs Nåd. Proposition N:o 61. 3

Sedan medicinalstyrelsen i skrifvelse den 1 juni 1885 till Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län erinrat om åtgärders

vidtagande för fullgörande af sagda föreskrift, beslöt länets sistnämnda

år församlade landsting att, enär en särskild anstalt synes böra anläggas

för ifrågavarande ändamål och staden Lund måste anses vara

lämpligaste platsen för densamma, men passande byggnadsplats icke

förefunnes å lasarettets i Lund område, en dertill gränsande tomtdel

skulle för ändamålet inköpas. Efter inköpet af denna tomt, och sedan

en del af densamma måst upplåtas för annat ändamål, visade det sig,

att den återstående tomtdelen var otillräcklig och genom sitt läge

otjenlig för uppförande af en vårdanstalt för sinnessjuke.

Med anledning häraf anhöll 1887 års landsting i underdånig

skrifvelse, det täcktes Eders Kongl. Maj:t tillåta medicinalstyrelsen att

med styrelsen för länets sjukvårdsinrättningar i Lund träda i underhandling

om de vilkor, hvarunder ett nödigt antal platser kunde för

länets räkning reserveras inom den asyl, som för statens räkning då

var under uppförande å den så kallade Hunnerupsmarken invid Lunds

hospital.

Då emellertid denna anhållan icke vann Eders Kongl. Maj:ts godkännande,

uppdrog landstinget år 1888 åt en komité att efter vederbörlig

utredning afgifva förslag dels beträffande platsen för den ifrågasatta

anstalten, dels huru vida dylik anstalt kunde å mer än ett ställe

åvägabringas, utan att kostnaden synnerligen ökades. I utlåtande, afgifvet

till 1889 års landsting, framhöll denna komité, att endast eu

sjukvårdsanstalt borde komma till stånd och att densamma, med hänsyn

till staden Lunds centrala läge för länet och närhet till hospital

och asyl, borde, om möjligt, dit förläggas. Lasarettets i Lund område

lemnade emellertid icke utrymme för den ifrågavarande byggnaden;

och då densamma måste hafva ett isoleradt läge, kunde plats dertill i

närheten af lasarettet icke heller emot skäligt pris erhållas. Att förlägga

anstalten på längre afstånd från lasarettet kunde icke vara lämpligt,

så vida anstalten skulle stå under inseende af lasarettets styrelse

och sjukvården ombesörjas af lasarettets läkare. Vid sådana förhållanden

ansågo komiterade giltiga skäl förefinnas för en underdånig ansökning,

att sjukvårdsanstalten måtte få förläggas å Hunnerupsmarken

samt ställas under medicinalstyrelsens inseende, så att sjukvården mot

ersättning af landstinget komme att ombesörjas af den vid hospitalet

eller asylen anstälda personal. I enlighet med hvad komiterade härutinnan

föreslagit hemstälde landstinget i underdånig skrifvelse den 2

oktober 1889:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 61.

att för sinnessjukes vård i de fall, om hvilka § 41 i stadgan

angående sinnessjuke förmäler, måtte få för landstingets räkning och

på dess bekostnad å Hunnerupsmarken uppföras en byggnad af sten,

afsedd att inrymma högst 20, minst 10 patienter; samt

att denna anstalt, i allt hvad de sjukes vård anginge, måtte få

ställas under medicinalstyrelsens inseende mot skyldighet för landstinget

att för vården lemna ersättning i enlighet med de vilkor, Eders Kongl.

Maj:t efter landstingets hörande kunde finna lämpligt bestämma.

I sammanhang härmed anmälde landstinget, att, för den händelse

dess framställning vunne nådigt afseende samt Eders Kongl. Maj :t täcktes

åt medicinalstyrelsen uppdraga de underhandlingar, hvilka för frågans

lösning vidare kunde erfordras, landstinget bemyndigat direktionen för

länets sjukvårdsinrättningar i Lund att derom med sagda styrelse förhandla.

Medicinalstyrelsen, som efter nådig remiss häröfver afgaf underdånigt

utlåtande den 30 december 1889, förmälde sig dervid visserligen

finna betänkligheter mot den gjorda framställningen, särskild! med hänsyn

till den sammanblandning, som kunde befaras uppstå af den vård

utaf sinnessjuke, som ålåge landsting och enskilde å ena sidan, och den,

som tillkomme staten å den andra, men då den underdåniga framställningen

i första hand afsåge, icke en bindande öfverenskommelse, utan

allenast uppgörande af ett förslag, hvilket, äfven om det blefve fördelaktigt

för landstinget, icke derför behöfde blifva ofördelaktigt för staten

och. i alla händelser skulle komma att medföra en ändamålsenligare

sjukvård än som kunde vinnas, derest landstinget nödgades annorstädes

uppföra den behöfliga anstalten, ansåg sig medicinalstyrelsen böra förorda

den gjorda framställningen; och täcktes härefter Eders Kongl.

Maj:t genom nådigt bref den 7 februari 1890 uppdraga åt medicinalstyrelsen

att genom någon sin ledamot underhandla i ämnet med direktionen

öfver Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund, hvarefter

medicinalstyrelsen borde afgifva förnyadt utlåtande i frågan jemte

förslag.

Sedan medicinalstyrelsen lemna! omförmälda uppdrag åt sin ordförande

generaldirektören A. Almén och denne, efter att hafva hört

direktionen och öfverläkaren vid Lunds hospital, förhandlat med lasarettsdirektionen

i Lund, dervid samstämmighet råd! om önskvärdheten att

åvägabringa en lösning af frågan i den rigtning landstinget föreslagit,

dock att den ifrågasatta anstalten borde förläggas icke på Hurmerupsmarken,

der asylen är belägen, utan på hospitalets område, der lämplig

byggnadsplats förefunnes, i hvilket fall nyligen insjuknade kunde

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:t Nåd. Proposition No 61. 5

vårdas utan närmare beröring med öfriga patienter samt, der så nödigt

blefve, lättare öfverflyttas till andra afdelniugen af hospitalet, afgaf

medicinalstyrelsen den 21 juli 1890 underdånigt utlåtande, dervid styrelsen,

med öfverlemnande af ett utaf generaldirektören Almén i enlighet

med de förda förhandlingarna upprättadt förslag till bestämmelser

för en uppgörelse i ämnet, förmälde sig, då de ifrågastälda anordningarna

syntes fördelaktiga för sinnessjukes vård och icke heller blifva för statsverket

betungande, i allo biträda hvad af generaldirektören Almén

föreslagits. Öfver detta förslag inhemtades derefter yttrande af länets

senast församlade landsting, hvilket i underdånig skrifvelse den 22

nästlidne oktober förmält sig till alla delar godkänna detsamma.

Ifrågavarande, af landstinget för dess del godkända förslag innefattar

följande:

att landstinget berättigas att å staten tillhörigt område vid Lunds

hospital uppföra en för 20 patienter afsedd byggnad i enlighet med af

vederbörande myndighet godkänd ritning;

att landstinget vidkännes kostnaden ej mindre för nybyggnaden

med dithörande promenadgårdar, värmeapparater och vatterdedningsrör

än äfven för all annan fast inredning samt för framtiden bestrider underhållskostnaden

härför;

att staten anskaffar och underhåller afl den lösa utredningen samt

ombesörjer och bekostar allt hvad öfrigt för de sjukes vård erfordras;

att af platserna tio inredas för manliga och tio för qvinliga patienter;
att

den nya anstalten införlifvas med hospitalets öfriga för sjukvården

afsedda afdelningar och hospitalets styrelse berättigas att fritt

förfoga öfver anstalten och använda densamma såsom en upptagningsanstalt

för nyligen insjuknade, utan afseende på om dessa tillhöra

Malmöhus län eller något annat län, dock med vilkor att tjugu platser

alltid och utan invändning finnas disponibla endast för sjuke från Malmöhus

län och att en fullgod vård desse beredes;

att granskningen af ansökningshandlingar om inträde å lasarettet

för tillfällig hospitalsvård behöfvande sinnessjuke sker i vanlig ordning,

så att ifrågavarande patienter till anstalten remitteras af lasarettets

läkare för att der vårdas, till dess för deras hospitalsvård föreskrifna

intyg och ansvarsförbindelser genom lasarettets målsmän anskaffats,

hvarefter dessa sjuke, så vidt de pröfvas vara till vård å

hospital eller asyl berättigade, höra der vinna inträde i alldeles samma

ordning som andra sinnessjuke och utan något företräde för dessa,

Malmöhus län tillhörande sinnessjuke;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl Maj.is Nåd Proposition N:o 61.

att för hvarje patient erlägges afgift till staten, hvilken afgift för

de första fem åren utgår med 2 kronor 50 öre för dag och derefter

för fem år i sänder bestämmes af Eders Kongl. Maj:t, på förslag af

medicinalstyrelsen och sedan landstinget blifvit hördt;

att afgiften inbetalas qvartalsvis af lasarettsdirektionen;

att emellertid ett minimibelopp af 3,000 kronor skall för hvarje

år i patientafgifter till staten utgöras;

att så snart någon å anstalten intagen sinnessjuk derifrån utskrifves,

äfvensom då han intoges å asyl eller hospital, landstingets betalningsskyldighet

för samme patient upphör, hvarför underrättelse härom

utan dröjsmål genom hospitalets syssloman lemnas lasarettsdirektionen

med uppgift tillika om den tid, hvarunder patienten varit å anstalten

vårdad;

att staten och landstinget forbehålles ömsesidig rätt till uppsägning

af öfverenskommelsen att upphöra två år efter uppsägningen, med

skyldighet för staten att ersätta landstinget kostnaden för byggnaden,

derest uppsägningen sker af staten, med det belopp, som bestämmes

af fem gode män, deraf staten och landstinget utse två hvardera och

de sålunda valde den femte, dock att värdet ej får öfverstiga verkliga

kostnaden för byggnadens uppförande, samt, derest uppsägningen eger

rum från landstingets sida, med två tredjedelar af det på förenämnda

sätt bestämda värdet.

I afseende å det sålunda uppgjorda förslaget torde jag böra anmärka,

huruledes, då förslaget innehåller, att landstingets betalningsskyldighet

för patient, som från lasarettet till anstalten remitterats, skulle

upphöra då patienten intages å hospital eller asyl, sistnämnda uttryck

uppenbarligen afser det fall, att patienten efter i stadgad ordning vunnen

behörighet till vård å hospitalet eller asylen derstädes erhåller sådan,

men deremot icke åsyftar den händelse, att någon till anstalten

hörande patient, innan behörighet till vård såsom hospitals- eller asylpatient

i vederbörlig ordning ernåtts, i stället för att vårdas i anstalten

inlägges å hospitalet eller asylen.

I fråga om det föreliggande förslagets lämplighet samt till närmare

motivering af detsamma har generaldirektören Almén, hvars framställning

medicinalstyrelsen till alla delar biträdt, hufvudsakligen anfört

följande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kong!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 61.

Frågan, huru vida den föreslagna anordningeii kunde åstadkommas

utan uppoffringar för staten och svårigheter för sjukvården vid hospitalet,

vore beroende på det sätt, hvarpå anstalten ordnades. Ville man

undvika, att sjukvården vid hospitalet försvårades och fördyrades, så

måste den nya anstalten, på sätt förslaget innehölle, införlifvas med

hospitalets öfriga för sjukvården afsedda afdelningar, och hospitalets

styrelse berättigas att fritt förfoga öfver densamma till upptagningsanstalt

för nyligen insjuknade, utan afseende på om dessa tillhörde

Malmöhus län eller något annat län. Skulle anstalten reserveras uteslutande

för vård af sjuke från Malmöhus län, blefve följden deraf,

dels att samma anstalt under vissa tider blefve obetydligt använd, dels

ock att underhållskostnaden för dessa sjuke blefve högst betydligt fördyrad,

enär anstalten alltid måste hållas uppvärmd och försedd med

fulltalig betjening m. m. Från landstingets synpunkt syntes det för

öfrigt vara temligen likgiltigt, om några länet tillhöriga sjuke vårdades

inom denna anstalt eller efter de sjukes olika tillstånd öfverflyttades

till andra för deras vård mera lämpliga afdelningar inom hospitalet,

blott de erhölle eu fullgod vård, hvarom intet tvifvel kunde förefinnas,

då dessa sjuke intoges å statens väl inrättade hospital vid Lund och

anförtroddes åt der anstälde läkares vård. En dylik upptagningsanstalt

för vård af nyligen insjuknade hade länge varit af behofvet påkallad,

såsom medförande stora fördelar för sjukvården, enär dessa ofta botliga,

alltid särdeles ömtåliga sjuke derigenom skulle kunna bättre isoleras

och undslippa en för dem påkostande, ofta menlig beröring med eller

åsyn af andra sinnessjuke, hvartill komme att våldsamma eller stormande

sinnessjuke skulle vid behof kunna öfverflyttas till andra, särskild!

för sådana patienter afsedda afdelningar inom hospitalet, derest

den nya anstalten betraktades såsom en del af det hela, öfver hvilken

läkarne på vanligt sätt förfogade och hvarigenom anstalten äfven för

framtiden kunde förblifva hvad den borde vara, en för nyligen insjuknades

vård särskild! afsedd lugn anstalt, der nödig’ ro och sömn kunde

de sjuke beredas. Dessa fördelar vore af hospitalets öfverläkare så

högt skattade, att han vid olika tillfällen föreslagit, det en dylik anstalt

måtte der anordnas. Härmed hade dock måst tills vidare anstå så väl

beträffande Lunds som Upsala hospital, enär andra nybyggnader vid

hospitalen varit än mer af behofvet påkallade. Ehuru eljest i allmänhet

förvecklingar och svårigheter kunde befaras, derest den sjukvård,

som ålåge landstinget, sammanblandades med den hospitalsvård, som

öfvertag!ts af staten, och ett bifall till förslaget kunde framkalla likartade

anspråk från andra län, syntes dock i föreliggande fall, då mot
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 61.

tagningsanstalten kunde komma till stånd utan nämnvärda uppoffringar

från statens sida, men till stor fördel för sjukvården, den föreslagna

anordningen kunna förordas.

Beträffande den från ekonomisk synpunkt vigtiga frågan om dagafgiftens

bestämmande, så borde denna afgift naturligen lämpas efter

de verkliga kostnaderna för de sjukes vård, men då desamma dels

vore nära nog omöjliga att nöjaktigt beräkna, dels ock vore beroende

af, huru vida anstalten vore mer eller mindre använd, af vexlande pris

på lifsförnödenheter, betjeningens aflöning m. m., hade dagafgiften

ansetts icke böra nu bestämmas såsom bindande för framtiden, men väl

för en viss tid och på sådant sätt, att såväl statens som landstingets

intressen blefve behörigen tillgodosedda, hvilket synts kunna säkrast

ernås, derest dagafgiften föresloges af medicinalstyrelsen och efter

landstingets hörande bestämdes af Eders Kongl. Maj:t för viss tid åt

gången.

Hvad anginge den för de närmaste fem åren föreslagna dagafgiften

af 2 kronor 50 öre, så kunde densamma, om den ock förefölle

hög i jemförelse med dagafgifterna för tredje och andra klassens

hospitalspatienter eller med medelkostnaden för sinnessjukes vård å

hospital, dock sägas vara för landstinget billig, derest man to ge i betraktande

de kostnader, som skulle uppstå, i händelse landstinget skulle

bestrida alla med patienternas vård å en för ändamålet uppförd och

särskildt underhållen anstalt förenade utgifter, oafsedt om få eller många

sjuke komme att der vårdas. A andra sidan vore afgiften, om än förmånlig

för länet, fullt tillräcklig att bestrida alla statens af anordningen

föranledda utgifter, då naturligen statens sjukvård å anstalten, bestridd

i samband med hospitalets öfriga sjukvård och der redan befintliga inrättningar

samt af dess läkare, tjensteman och betjening, kunde åstadkommas

för ett relativt lågt pris.

Ehuru den föreslagna överenskommelser) syntes komma att lända

till ömsesidig fördel och således kunde antagas blifva beståndande äfven

för en lång framtid, hade dock bort förutsättas, att sådana omständigheter

i en framtid kunde inträffa, som gjorde det önskvärdt-, att öfverenskommelsen

upphörde, hvadan ock i förslaget upptagits bestämmelse

om aftalets upphörande efter viss tids förutgången uppsägning, med

skyldighet för staten att dervid tillösa sig byggnaden. Den olikhet i

ersättningsbeloppet, som föreslagits allt efter som uppsägningen skedde

från statens eller från landstingets sida, hade synts erforderlig, på det

att staten ej utan giltiga skäl måtte nödgas öfvertaga en byggnad, som

uppförts på landstingets begäran. Men å andra sidan hade sagda in
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.

lösningsskyldighet icke ansetts böra vara betungande för staten, då den

afsåge en byggnad, som äfven för framtiden blefve för hospitalet behöflig.

Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit synes mig det

ifrågastälda aftalet vara af beskaffenhet att kunna från statens sida biträdas.

Obestridliga fördelar för sjukvården skulle genom förslaget ernås;

och då vilkoren i detsamma synas mig affattade med behörigt afseende

å så väl statens som landstingets intressen, hemställer jag i

underdånighet, det täcktes Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition föreslå

Riksdagen att för sin del medgifva, att uti förevarande ämne aftal

af angifvet innehåll må mellan staten och Malmöhus läns landsting

träffas.»

Hvad departementschefen sålunda hemstält och

tillstyrkt täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan

af statsrådets öfrige ledamöter, i nåder gilla; och

skulle proposition till Riksdagen aflåtas med den

lydelse bilagan vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

C. E. Blom.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 89 Käft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.